Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
1
Nr 140.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ny
ordinarie stat för pensionsstyrelsen in. in.; given Stockholms
slott den 29 maj 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen,
dels, med godkännande av det i samma protokoll intagna förslag till
ordinarie stat för pensionsstyrelsen, att tillämpas från och med år 1915,
jämte i protokollet omförmälda. allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i nämnda stat upptagna avlöningsförmåner, höja det å
riksstaten uppförda ordinarie anslaget till pensionsstyrelsen från 28,900
kronor med 206,700 kronor eller till 235,600 kronor;
dels ock för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet in. in.,
utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1915 anvisa ett förslåo-sanslag
å 381,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Majestäts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 97 käft. (Nr 140.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Inledning.
Proposition
rid 1913
års riksdag.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms
slott den 29 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Föredragande departementschefen, statsrådet von Sydow anförde
vidare.
Då år 1913 anslag beviljades till en central anstalt för pensionsförsäkringsärenden,
pensionsstyrelsen, var frågan om denna styrelses organisation
ännu tämligen svävande. Jag torde emellertid nu få framlägga
ett förslag till ett mera definitivt ordnande av styrelsens organisation
ävensom angiva de anslagsäskanden, som äro erforderliga för genomförande
av detta organisation sförslag och för upprätthållande av styrelsens
verksamhet i övrigt.
Till en början ber jag få erinra om vad i denna fråga förekom
vid 1913 års riksdag.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
I proposition den 25 april 1913, nr 298, gjorde Kungl. Maj:t framställning
angående anslag till pensionsstyrelsen.
Enligt det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över civilärenden för nämnda dag yttrade dåvarande chefen för civildepartementet
beträffande berörda anslagsfråga, bland annat, följande.
Då det varit av vikt att ej fördröja avslutandet av ålderdomsförsäkringskommitténs
egentliga uppdrag att avgiva förslag till ålderdoms- och invaliditetsförsäkring,
hade den ganska invecklade frågan om ordnandet i detalj av pensionsstyrelsens
organisation och sättet för dess verksamhet lämnats å sido i kommitténs
betänkande.
Frågan om denna organisations definitiva ordnande kunde ej heller för det
dåvarande framläggas för riksdagen.
Utom det att därför lämpligen borde fordras någon tids erfarenhet av
Sensionsväsendet i verksamhet, inverkade så många faktorer på denna fråga, att
et måste anses mindre lämpligt att redan från början bestämma sig för en detaljerad
organisation.
Vid den organisation av pensionsstyrelsen, som för det dåvarande borde
föreläggas riksdagen till antagande i samband med lagförslaget om allmän pensionsförsäkring,
syntes allenast böra ifrågasättas de förfoganden, som vore nödiga,
på det att styrelsen måtte kunna träda i funktion vid lagens ikraftträdande eller
redan någon tid därförut. Det vore, ansåg departementschefen, uppenbart för en
var, att just under de första åren av styrelsens verksamhet dess arbete måste
bliva synnerligt omfattande och maktpåliggande, enär det då gällde att organisera
hela den vidlyftiga försäkringsapparaten.
För vinnande av kännedom om de beräkningar av kostnaderna för pensionsstyrelsen
och dess verksamhet samt övriga omkostnader, som ålderdomsförsäkringskommittén
räknat med, ävensom för erhållande av en allmän översikt av den tilltänkta
organisationen både departementschefen vänt sig till kommitténs ordförande,
regeringsrådet A. Lindstedt, som därom lämnat en promemoria.
De huvuduppgifter, som skulle tillkomma pensionsstyrelsen, hade av regeringsrådet
Lindstedt i promemorian sammanfattats under följande rubriker:
1) pensionsärendenas behandling och avgörande;
2) bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner;
3) statistiska och försäkringstekniska arbeten;
4) övervakandet av försäkringens genomförande i orterna jämte behandling av besvärsmål
m. m.
Beträffande den första frågan eller frågan om pensionsärendena framhöll regeringsrådet
Lindstedt, att kännedomen om det åriiga antalet ansökningar ävensom deras beskaffenhet
vore av betydelse.
Hela antalet ansökningar rörande pension skulle, om ansökningar rörande avgiftspension
och pensionstillägg även beträffande samma person ansåges såsom två skilda ansökningar,
enligt regeringsrådet Lindstedts beräkning uppgå till omkring 110,000, motsvarande 1907
års förhållanden och försäkringens fulla utveckling.
Kostnaderna för statsverket vore i väsentlig mån beroende på det sätt, efter vilket
avgörandet av dessa ansökningar anordnades. Av hela det nämnda antalet kunde man an
-
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
taga, att omkring 9/io, efter den föregående prövningen genom pensionsnämnderna ocli ombuden,
i huvudsak vore rena expeditionsärenden och endast undantagsvis gåve anledning till
ändring av underinstansens beslut. Angående Vio av ärendena måste man däremot antaga,
att besvär anförts från något håll, antingen från sakägaren själv eller från ombud eller
nämndens ordförande, eller att målet i överinstansen befunnits tvistigt.
För att nedbringa arbetet med alla dessa pensionsärenden till det minsta möjliga,
hade regeringsrådet Lindstedt tänkt sig, att ansökningar tillhörande den stora massan mera
eukla mål skulle kunna avgöras av tvenne tjänstemän sålunda, att varje mål föredroges även
första gradens tjänsteman (revisor eller aktuarie) inför eu tjänsteman av tredje graden
(byråchef eller råd). En dylik föredragande skulle då hava att förbereda omkring 50 enkla
mål i veckan, och skulle alla dessa mål kunna avgöras på en föredragningsdag av honom
och den högre tjänsteman, inför vilken målet föredroges. Räknade man för varje sådan
högre tjänsteman 4 arbetsdagar i veckan för dylika måls handläggning, komme på hans andel
200 enkla mål i veckan, föredragna av 4 föredragande. Förutom dessa 50 mål, som
för varje vecka skulle av en var av de föredragande tjänstemännen förberedas, skulle därjämte
å dem fördelas de mera tvistiga målen, till vilka då även skulle räknas sådana mål,
där fråga om ändring först vid målets föredragning uppkommit, utan att från sakägaren eller
ombudet anmärkning blivit gjord.
Varje sådant tvistigt mål skulle föredragas å en femte arbetsdag i veckan inför tvenne
av de högre tjänstemännen, varvid borde tillses, att åtminstone en av de tre tjänstemän, som
handlade målet, ägde domarkvalifikationer (3 §).
En dag i veckan skulle slutligen vara avsedd för behandling av allmänna ärenden
och av andra besvärsmål samt av sådana pensionsärenden, som funnes vara av synnerligen
tvistig beskaffenhet och därför borde göras till föremål för en allsidigare prövning.
Det hade därför synts regeringsrådet Lindstedt, som om för behandlingen av pensionsmålen
vid försäkringens fulla utveckling skulle erfordras omkring 10 tredje gradens tjänstemän
med omkring 40 föredragande inom första gradens tjänst. Emellertid vore det icke allenast
möjligt utan även sannolikt, att under försäkringens fortgång, efter allt större erfarenhet
och rutin, ärendena kunde behandlas ännu raskare och av något mindre antal arbetskrafter,
än som tills vidare antagits.
Förutom pensionsärendena och övriga mål av ovan antydd beskaffenhet tillkomme den
vidlyftiga bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner, de statistiska och
försäkringstekniska utredningarna ävensom övervakandet av försäkringens genomförande i orterna.
Därför erfordrades minst ytterligare tre tjänstemän med byråchefs tjänst och avlöning
förutom ett antal underordnade tjänstemän, vilka även i dessa fall ej syntes erfordra högre
ställning, än som tillkomme första gradens tjänster. För den vidlyftiga skriftväxlingen erfordrades
minst två sekreterare jämte biträden.
Särskilt för utförande av de statistiska och försäkringstekniska utredningarna, framför
allt för genomförande av kortsystemet i fråga om de försäkrade och pensionärerna, måste ett
betydande antal biträden anställas, vilka dock till största delen kunde utgöras av kvinnliga
tjänstinnehavare med ett begynnelsearvode av 1,200 kronor. Dessutom erfordrades ett
mindre antal tjänstemän av första graden såsom chefer för avdelningar av dessa biträden.
Förutom vaktbetjäning och expenser av olika slag syntes man även böra vara betänkt
på att, såsom vid vissa andra statens verk dåmera vore fallet, tillsätta tvenne fullmäktige
med ungefär samma befogenhet som t. ex. i fråga om socialstyrelsen, dock att, då
dessa fullmäktiges göromål i förevarande fall även syntes böra utsträckas till att övervara
ett begränsat antal föredragningar av pensionsmål och dylikt, för deras uppdrag lämpligen
5
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
borde bestämmas ett årligt arvode av åtminstone 3,000 kronor för en var av dem. Huruvida
och i vilken utsträckning därjämte borde påtänkas inrättandet av ett särskilt råd, ansåg
regeringsrådet Lindstedt för det dåvarande kunna lämnas utom beräkningen, då kostnaderna
därför ej syntes böra bliva större än att de kunde inbegripas i summan för allmänna
utgifter.
Att närmare än som skett ingå på frågan om det definitiva ordnandet av den ifrågasatta
pensionsstyrelsens organisation syntes regeringsrådet Lindstedt ej lämpligt, då denna
organisation i allt fall, i betraktande av ärendenas stora antal och svårigheten att överskåda
den blivande verksamheten i sin helhet, ej kunde med någon säkerhet angivas, utan hade han
endast sökt att erhålla en ungefärlig föreställning angående antalet av de tjänstemän och om
de kostnader, som skulle erfordras i framtiden.
Beträffande huvudposterna i den enligt de antydda grunderna antagligen erforderliga
framtida staten för ämbetsverket i fråga meddelade regeringsrådet Lindstedt följande sammanställning:
.
Lön eller arvode in. m.
1 chef ............................ 15,000 kronor
13 tjänster av tredje lönegraden å 8,100 kronor........... 105,300 »
2 » » andra » å 5,800 » ........... 11,600 >
50 » » första » ä 4,000 » ........... 200,000 »
100 kvinnliga biträden å 1,200 kronor............... 120,000 »
2 fullmäktige å 3,000 kronor................... 6,000 »
Övriga utgifter av olika slag, till en del oberäkneliga......... 342,100 >
Summa 800,000 kronor.
För det dåvarande — yttrade departementschefen till statsrådsprotokollet
den 25 april 1913 — gällde det emellertid närmast att erhålla en föreställning
om de arbetskrafter, som erfordrades under de allra första åren av verksamheten,
och särskilt om beloppet av det anslag, som av 1913 års riksdag borde äskas för
ändamålet.
Vad då först beträffade de för behandling av pensionsärenden erforderliga
arbetskrafterna, vore de tydligen i avsevärd mån beroende på de blivande övergångsbestämmelserna.
Sålunda skulle, därest ålderdomsförsäkringskommitténs förslag
i detta hänseende bleve antaget, endast omkring 16,000 pensionsansökningar
vara att förvänta under år 1914. I verkligheten syntes man dock även
under denna förutsättning böra räkna med ett ej obetydligt högre antal ansökningar.
Genomförandet av det förslag i förevarande hänseende, som av Kungl. Maj:t
förelagts riksdagen, skulle antagligen höja antalet pensionsansökningar till omkring
50,000. Skulle genom övergångsbestämmelserna pensioneringen från början
erhålla en sådan omfattning, som t. ex. förutsattes i särskilt yrkande av herr
Branting, måste man år 1914 räkna med minst 80,000 ansökningar. Utsträcktes
lagens omfattning från början till ett så stort antal befintliga invalider, bleve
således antalet pensionsansökningar första året högst betydligt, vartill komme, att
man då ännu ej vunnit tillräcklig erfarenhet för ett riktigt bedömande av de olika
fallen; därigenom måste målens behandling bliva ännu mera tidsödande än under
mera normala förhållanden.
6 Knuffl. MajUs nåd. proposition nr 140.
Vid denna osäkerhet beträffande vad som i förevarande avseende kunde
komma att bestämmas, syntes det departementschefen emellertid lämpligt att för
det första året (1914) ej på stat uppföra flera befattningar än som i varje fall
bleve erforderliga.
Beträffande under de första åren erforderlig tjänstepersonal hade regeringsrådet
Lindstedt meddelat, att, under antagande av en organisation av den ungefärliga
beskaffenhet han i ovannämnda promemoria antytt, redan från början
skulle erfordras, förutom chefen, åtminstone 4 ledamöter (tredje gradens tjänstemän)
av styrelsen för pensionsärendenas behandling. Förutom dessa fyra tjänstemän
skulle erfordras ytterligare minst två avdelningschefer för handhavandet av
de statistiska arbetena och för övervakandet av försäkringens handhavande i orterna.
I fråga om sekreterargöromålen skulle tydligen krävas från början minst
två sekreterare. För beredningen av pensionsmålen behövdes, motsvarande de fyra
därför avsedda tjänstemännen av tredje graden, minst 16 tjänstemän av första
graden (revisorer eller aktuarier). Därtill komme ytterligare minst 9 dylika tjänstemän
för registratorsgöromålen och såsom närmaste biträden åt cheferna för dessa
avdelningar.
Till nu omnämnda tjänstepersonal behövde läggas 1 förste vaktmästare och
2 vaktmästare.
Därförutom erfordrades 2 fullmäktige samt ett avsevärt antal befattningar
för diverse olika göromål av enklare beskaffenhet, vilka senare befattningar syntes
kunna besättas med nästan uteslutande kvinnlig personal. Att för det dåvarande
angiva något antal av sådana befattningshavare vore ej möjligt. Under början
av år 1914 syntes ett antal av 20 vara tillräckligt, medan under senare hälften
av året man behövde räkna med omkring 100. De kvinnliga biträdenas huvudsakliga
verksamhet skulle avse bokföringen samt statistisk bearbetning.
För avlönande av nu angivna biträden, för sedvanliga expenser m. m.
ävensom för tryckning av formulär, pensionsbrev, statistikkort och för lokalhyra
in. m. syntes ett anslag av omkring 400,000 kronor för år 1914 böra beräknas.
Med hänsyn till en del ovissa och oberäkneliga omständigheter borde dock detta
anslag givas förslagsanslags natur.
För egen del anförde departementschefen följande.
Med hänsjm till förevarande verks natur syntes honom böra övervägas,
huruvida icke avvikelser från de för centrala verk vanliga normerna i avseende
å löner och tjänsteställning för tjänstemännen borde i mer eller mindre mån äga
rum. Verksamheten inom pensionsanstalten vore av säregen beskaffenhet; såsom
prövande i sista instans frågor av betydelse för den enskilde, måste anstalten
utrustas med för detta ändamål fullt kvalificerade krafter; i avseende å en hel
mängd andra göromål fordrades närmast noggrannhet, uppmärksamhet och intresse,
men knappast särskild utbildning. Vore det i allmänhet av betydelse, att överkvalificerad
arbetskraft nndvekes i statsförvaltningen, måste detta särskilt vara
att beakta, när det gällde att skapa ett nytt verk av förevarande art, varinom
en betydande personal erfordrades och för vars upprätthållande stora kostnader
påkallades från det allmännas sida. Departementschefen ansåg därför, att särskild
försiktighet borde iakttagas med avseende å uppförande av tjänstemän å
ordinarie stat.
Vidare ville han uttala, att, när han antydde, huru de medel, som behövde
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 7
begäras å extra stat för pensionsstyrelsens upprätthållande närmast under år
1914, skulle kunna, vidkommande avlöningar till olika tjänstemän, disponeras,
därmed icke finge anses givet något som helst på hand angående dessa tjänstemäns
löner och tjänsteställning vid en definitiv organisation. En sådan organisation
kunde först framläggas om ett par år, när erfarenhet vunnits. Tilläventyrs skulle
det också befinnas lämpligt att därförinnan lämna löneregleriugskommittén tillfälle
att granska ett slutligt förslag till lönestat.
Vidkommande chefen för verket ansåg departementschefen, att med hänsyn
till dennes synnerligen omfattande och maktpåliggande befattning en avlöning av
15.000 kronor kunde anses skälig. Beträffande chefens benämning syntes för det
dåvarande särskilt beslut icke påkallas.
Då det enligt departementschefens mening knappast kunde förväntas, att
lämplig chef skulle kunna förvärvas, om befattningen icke redan från början uppfördes
å ordinarie stat, ansåg departementschefen en sådan anordning nådig.
Beträffande därefter de fyra ledamöter av styrelsen, som regeringsrådet
Lindstedt ansett redan från början böra anställas för pensionsärendenas handläggning,
fann departementschefen för sin del, att för det dåvarande allenast två
behövde uppföras å ordinarie stat. Av dessa skulle allenast för en böra fordras
juridisk utbildning. Vidkommande dessa ledamöters avlöning syntes departementschefen
de för hovrättsråd gällande bestämmelser böra tills vidare vinna tillämpning.
Enligt gällande lönestat åtnjöte hovrättsråden en begynnelseavlöning av
7.000 kronor jämte 3 ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring å respektive
500, 600 och 600 kronor. Efter 15 år komme de nämnda tjänstemännen i
pensionsstyrelsen alltså att uppnå en avlöning av tillhopa 8,700 kronor eller
samma löneförmåner, som de centrala verkens byråchefer i allmänhet åtnjöte
efter 5 år.
De två andra ledamöter, som enligt regeringsrådet Lindstedts mening
erfordrades för pensionsärendens handläggning, av vilka en syntes böra innehava
juridisk utbildning, ansåg departementschefen tills vidare icke behöva uppföras å
ordinarie stat.
De två ledamöter av styrelsen, vilka, likaledes enligt regeringsrådets mening,
närmast skulle handhava statistiska arbeten och övervakandet av försäkringens
handhavande i orterna, syntes departementschefen icke heller behöva för det dåvarande
uppföras å ordinarie stat.
Redan från början erfordrades en förste vaktmästare och två andre vaktmästare.
Avlöningarna borde bliva de för vaktmästare vanliga, och syntes befattningarna
redan från början böra uppföras å ordinarie stat.
Med avseende å övriga erforderliga tjänstemäns avlöningsförhållanden och
ställning ansåg departementschefen definitivt förslag ej för det dåvarande kunna
framläggas. Annat förfogande syntes honom ej kunna träffas, än att det överlämnades
åt Kungl. Maj:t att bestämma tjänstemännens antal och skäliga avlöningsförmåner,
varvid givetvis borde tillses, att varken dessa förmåner eller
tjänstemännens ställning komme att binda Kungl. Maj:t och riksdagen vid det
slutliga förslaget till organisation och stat. All uppmärksamhet borde också
ägnas åt, att överkvalificerad arbetskraft icke bleve anställd.
Departementschefen ansåg sig emellertid i detta avseende böra göra några
antydningar.
8
Kungl. Majds nåd. proposition nr 140.
Om förutom de två ledamöter av styrelsen, som skulle uppföras å ordinarie
stat, ytterligare fyra erfordrades, därav 2 för pensionsärendens prövande och 2
för övervakande och ledande av statistiska arbeten och för försäkringens handhavande
i orterna — något varom departementschefen ej för det dåvarande kunde
avgiva ett slutligt omdöme —, syntes deras arvoden böra sättas till samma belopp,
som begynnelseavlöningen för de å ordinarie stat uppförda ledamöterna eller 7,000
kronor.
En av styrelsens ledamöter ansågs böra erhålla uppdrag såsom chefens
ställföreträdare.
Anställande av särskilda sekreterare syntes departementschefen knappast
behöva från början ifrågakomma, utan de göromål, som dessa eljest skulle handhava,
kunde bestridas av tjänstemän med avlöning som första gradens tjänstemän.
Huruvida samtliga de tjänstemän, som motsvarade de i regeringsrådet
Lindstedts förslag upptagna första gradens tjänstemän, skulle behöva uppföras
till arvode av 4,000 kronor om året, ansåg departementschefen ovisst. Möjligen
kunde för några lägre arvode ifrågasättas. Departementschefen utgick emellertid
vid kostnadsberäkningarna från, att alla dessa bleve avlönade med 4,000 kronor
om året.
Av de nio tjänstebefattningar, som av regeringsrådet Lindstedt ifrågasatts
för registrators- och statistiska arbeten, syntes några kunna besättas med kvinnliga
innehavare, t. ex. fyra stycken. De ifrågavarande befattningshavarna ansågos
tills vidare kunna tillerkännas arvoden med samma belopp som bokhållares i
järnvägsstyrelsen begynnelselön, således de manliga 2,940 kronor och de kvinnliga
2,100 kronor.
Med avseende å samtliga de nämnda tjänsterna och bokhållarbefattningarna
borde dock uppmärksammas, att arvodena ej finge sättas alltför knappa, då befordringsutsikterna
ej kunde bliva mer omfattande.
Det stora antal befattningshavare, som därförntom redan från början erfordrades
och vartill borde avses uteslutande kvinnlig personal, syntes departementschefen
icke från början kunna uppföras å ordinarie stat. De ansågos böra
vara av de två typer, som då funnes i centralförvaltningen, således med arvode
av 1,200 kronor för den lägre biträdesklassen och av 1,600 kronor för den högre
biträdesklassen.
1 ett verk som det ifrågavarande erfordrades enligt departementschefens
uppfattning ett rådgivande lekmannaelement, som i största möjliga utsträckning
deltoge i arbetet. Om detta lekmannaelement slutligt borde skapas i form av
av fullmäktige eller på annat sätt, ansåg departementschefen för aet dåvarande
kunna lämnas därhän. Det syntes honom tills vidare viktigast, att de sakkunniga
lekmän, som anställdes, kunde påräknas för att deltaga i behandlingen av de
ärenden, för vilka enligt regeringsrådet Lindstedts förenämnda promemoria skulle
disponeras en veckodag (allmänna ärenden, besvärsmål samt sådana pensionsärenden,
som befunnes vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och därför syntes böra
göras till föremål för en allsidigare provning), ävensom för en del organisatoriska
arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande arbete, som skulle åligga dessa
sakkunniga, och med beaktande att olika kategorier sådana borde vara representerade
i styrelsen, ansåg departemententschefen deras antal böra sättas till 4 samt
arvodet för en var till Ti,000 kronor för år räknat.
I anslutning till vad sålunda anförts borde enligt departementschefens
Kwngl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 9
mening å ordinarie stat uppföras från och med år 1914 följande tjänstemän i
pensionsstyrelsen:
1 chef, löneförmåner....................kronor 15,000
2 ledamöter, » å 7,000 kronor............. » 14,000
1 förste vaktmästare..................... » 1,500
2 vaktmästare å 1,200 kronor................. » 2,400
Summa kronor 32,900
För år 1914 kunde beräknas erfordras arvoden till följande personal å
extra stat:
4 ledamöter å 7,000 kronor..................kronor
4 sakkunniga lekmän å 3,000 kronor............. »
18 tjänstemän å 4,000 kronor................. »
5 manliga bokhållare å 2,940 kronor............. »
4 kvinnliga bokhållare å 2,100 kronor............. »
20 kvinnliga biträden av högre grad å 1,600 kronor....... »
80 kvinnliga biträden av lägre grad å 1,200 kronor....... »
(alla biträden syntes ej erfordras för hela året, men uppfördes
deras arvoden ändock för helt år)
Summa kronor 263,100
Departementschefen erinrade, att i förut gjorda uttalanden och angivna
extra stat tjänstemännens avlöning upptagits utan hänsyn till de avdrag, motsvarande
pensionsavgifter för ordinarie tjänstemän, som givetvis borde föreskrivas.
Övriga anslag för år 1914 å extra stat hade departementschefen, efter samråd
med regeringsrådet Lindstedt, beräknat på följande sätt:
lokalhyra, med värme, belysning och städning..........kronor 25,000
möblering av lokalen ''..................... » 35,000
kostnaden för tryck, skrivmaterialier, postporto.......• . » 150,000
extra utgifter, reseersättningar, vikariatsersättningar m. m..... » 70,000
Summa kronor 280,000
Hela staten för pensionsstyrelsen för år 1914 skulle således uppgå till
576,000 kronor, därav å ordinarie stat 32,900 kronor samt å extra stat 543,100
kronor; och syntes sistnämnda belopp böra anvisas såsom förslagsanslag.
Departementschefen ansåg det emellertid vara tydligt, att en del av ovannämnda
befattningar i pensionsstyrelsen måste tillsättas redan under år 1913, så
tidigt ske kunde, då ju en mängd förarbeten vore nödvändiga, för att den egentliga
verksamheten från och med år 1914 skulle utan hinder kunna taga sin början.
Det syntes departementschefen, efter överläggning med regeringsrådet Lindstedt,
sannolikt, att för sådant ändamål ungefär från och med den 1 september
1913 följande tjänstebefattningar erfordrades, nämligen:
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 Käft. (Nr 140.) 2
28,000
12,000
72.000
14,700
8,400
32.000
96.000
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
chefen, 3 ledamöter, 2 andra tjänstemän samt de 4 sakkunniga lekmännen.
Därigenom skulle tillkomma en kostnad för år 1913 av i runt tal 18,000 kronor.
Av förslagsanslaget till biträden^ lokalhyra och möbler m. m. behövde
dessutom en del hållas tillgänglig under år 1913.
Med tillägg av nyssnämnda 18,000 kronor skulle hela det anslag tor pensionsstyrelsens
verksamhet, som behövde uppföras å 1914 års stat, bliva 594,000
kronor.
Under förutsättning av bifall till vad av departementschefen uttalats framlade
han förslag till avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen för ar 1914.
Beträffande de befattningshavare i styrelsen, vilka kunde komma att uppföras
å ordinarie stat, syntes departementschefen allmänna villkor och bestämmelser
för avlöningsförmånernas åtnjutande höra stadgas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad för de under de senare åren nyreglerade centrala ämbetsverken
blivit föreskrivet, med ungefärligen den ytterligare skärpning, som gällde tor
socialstyrelsen; och angav departementschefen den lydelse, dessa villkor och bestämmelser
enligt hans mening borde erhålla.
Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, under förutsättning att Riksdagen antoge lag om allmän pensionsförsäkring,
. ,
dels, med godkännande av de utav departementschefen förordade
förslag till avlöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser för
avlöningsförmåners å ordinarie stat åtnjutande, från och med år 1914 i
riksstaten under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till en
central anstalt för pensionsförsäkringsärenden, pensionsstyrelsen, å 32,900
kronor,
dels för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver
anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1914 anvisa ett förslagsanslag
av 543,100 kronor,
dels till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för tiden
1 september—31 december 1913 å extra stat för år 1914 anvisa 18,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av tillgäng
liga medel utanordna beloppet,
dels och medgiva, att av förslagsanslaget å extra stat för år 1914
Kungl. Maj:t finge under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 60,000
kronor.
Den kungl. propositionen avfattades i överensstämmelse med departementschefens
berörda hemställan.
Riksdagens I skrivelse den 28 maj 1913, n:r 159, anförde riksdagen i anled
''*ir''<wi3
ning av nyssberörda proposition bland annat följande.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
11
I betraktande av de svårigheter, som måste möta att redan för det
dåvarande med större säkerhet kunna fastställa en detaljerad organisation
av det för folkpensioneringens genomförande och handhavande föreslagna
nya ämbetsverket, pensionsstyrelsen, fann riksdagen i likhet med föredragande
departementschefen, att med denna organisations definitiva ordnande
ännu någon tid borde anstå, till dess större erfarenhet vunnits rörande
pensionsförsäkringens verksamhet.
Vad närmast gällde syntes riksdagen vara att beträffande pensionsstyrelsens
inrättande • och organisation träffa de anordningar, som vore av
nöden för att trygga ett ändamålsenligt utövande av styrelsens funktioner
under den första tiden av folkpensioneringslagens tillämpning, men att
samtidigt tillse, att dess organisation ej knötes fastare, än att en lämplig
anpassning efter utvecklingens krav utan svårighet skulle kunna ske.
Riksdagen höll före, att Kungl. Maj:ts förslag • i-stort sett tagit
hänsyn till vad som ur dessa synpunkter skäligen kunde anses påkallat.
Vad i propositionen föreslagits hade emellertid givit riksdagen anledning
till, bland annat, följande erinringar. ........
För verkets chef hade föreslagits en på ordinarie stat upptagen avlöning
av 15,000 kronor.
Riksdagen delade visserligen till fullo den med anledning av detta
förslag av departementschefen uttalade uppfattning om önskvärdheten att
till förste innehavare av derina befattning kunna förvärva en person med
särskilt framstående egenskaper för fyllande av den krävande uppgiften;
riksdagen ansåg det emellertid vara lämpligast att ordna denna avlöningsfråga
så, att den normala lönen för chefen fastställdes enligt samma
grunder som dem, vilka gällde för generaldirektörer med en avlöning
å 11,000 kronor, men att, för möjliggörande av att högre löneförmåner
måtte kunna beredas för befattningens förste innehavare, på extra stat
anvisades ett anslag av 4,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet
disponeras.
Beträffande befattningshavarnas benämning hade riksdagen för sin
del beslutit, att chefen skulle erhålla titeln generaldirektör, medan frågan
om övriga befattningshavares benämning syntes kunna anstå, till dess
större fasthet vunnits i verkets organisation.
Vad i övrigt anginge den i propositionen föreslagna lönestaten
för pensionsstyrelsen ävensom förslaget till allmänna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av avlöningsförmåner å ordinarie stat, ville riksdagen
erinra, att, i överensstämmelse med vad för andra under de senare
åren nyinrättade eller nyreglerade verk bestämts, syntes böra stadgas, att
ordinarie tjänstinnehavare skulle, där ej undantag medgåves, vara tillstå
-
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
des å tjänsterummet minst sex timmar varje söckendag; varjämte riksdagen
gjorde en mindre jämkning beträffande formuleringen av avlöningsstaten,
i vad den avsåg vaktmästare.
Den av riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition godkända staten hade följande lydelse:
»Avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen år 1914.
A. Ordinarie anslag: 1 generaldirektör och chef för 1 ledamot......... 1 d:o ......... 1 förste vaktmästare .... 1 vaktmästare....... 1 d:o ....... |
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
Orts- tillägg. |
Summa. |
|||||
7,000 4,500 4,500 900 700 700 |
— |
3,000 2,500 2,500 450 350 350 |
— |
1,000 iso 150 150 |
— |
11,000 7,000 7,000 1,500 1,200 1,200 |
- |
Efter 5 år kan lönen 1 15 år med ytterli -gare 600 kronor. | Efter 5 år kan lönen , Efter 5 år kan lönen |
|
Summa kronor i ordinarie stat |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
28,900 |
— |
|
B. Extra anslag: Till chef (lönetillägg till förste |
547,100 |
||||||||
Summa å extra stat |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
547,100 |
— |
|
C. Dessutom: Extra anslag, |
18,000 |
||||||||
Summa S:rum |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
594,000 |
— |
Anm. 1. Såsom pensionsunderlag skall för ledamot gälla det belopp, vartill lönen nppgår
efter avdrag av 600 kronor.
Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor.»
13
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
För upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet under år 1914 stat för år
avsågs, enligt vad av det föregående framgår, förutom det ordinarie an- 1914''
slaget, av förslagsanslaget ett belopp av omkring 487,100 kronor.
Det för år 1914 anvisade förslagsanslaget synes emellertid komma
att betydligt överskridas. Kungl. Maj:t har nämligen den 31 december
1913, efter framställning av pensionsstyrelsen, för styrelsens avlöningar
och omkostnader för år 1914, i vad desamma icke äro upptagna i ordinarie
stat, fastställt stat, slutande å 814,700 kronor.
I fråga om de omständigheter, som torde komma att medföra den
antydda ökningen av kostnader utöver vad som förut beräknats, tillåter
jag mig hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden den 14 januari
1914 (sjätte huvudtiteln sid. 203—205).
Jag övergår nu till frågan om en mera definitiv organisation för Frågan om
pensionsstyrelsen och vad därmed äger sammanhang. organisa
tion
av pen
I
sådant hänseende har pensionsstyrelsen uti underdånig skrivelse den sionffn^rel‘
18 december 1913 angående avlönings- och omkostnadsstat för år 1915 fram
-
lagt
förslag.
Löneregleringskommittén, till vilken ifrågavarande skrivelse remitterades,
har sedermera hos pensionsstyrelsen begärt och från styrelsen
fått mottaga en promemoria, avsedd att i vissa hänseenden närmare
utveckla och komplettera styrelsens i nyssberörda skrivelse innehållna
framställning-.
O
Med underdånig skrivelse den 24 april 1914 har löneregleringskommittén
överlämnat betänkande, delen XLIII, innefattande förslag i
fråga om reglering av löneförhållanden in. m. beträffande pensionsstyrelsen.
I anledning av kommitténs förslag har slutligen pensionsstyrelsen
den 11 maj 1914 avgivit underdånigt yttrande.
Innan jag närmare redogör för de förslag, som sålunda avgivits,
må det tillåtas mig att i korthet angiva pensionsstyrelsens arbetsuppgifter
ävensom meddela några siffror till belysande av det arbete, som åligger
styrelsen.
Det mera regelbundet återkommande arbetet inom pensionsstyrelsen
kommer i huvudsak att bestå av:
prövning av ansökningar om pension (understöd) och om höjning
av redan beviljad pension, ärenden rörande sänkning av pension, uträk
-
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
ning av pensionsbelopp, utfärdande av pensionsbrev samt uppgifter till
postsparbanken angående beviljade pensioner;
registrering av obligatoriskt försäkrade personer och anteckning om
de av dessa personer erlagda avgifter eller om försummelse att erlägga
avgift;
bandläffgning av besvär, som av enskilda sakägare eller av kommuner
och ombud anförts mot pensionsnämnds beslut, samt besvär över
taxeringsnämnds beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund
av varaktig oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensions
-
avgifter;
kontroll över postsparbankens redovisning angående utbetalda pensions-
och understödsbelopp samt uträkning av kommuners och landstings
andelar i pensionskostnaden och därmed förenat debiteringsarbete;
den frivilliga försäkringens administration;
försäkringsmatematiska undersökningar och beräkningar;
statistiska utredningar och undersökningar;
övervakande av pensionsnämndernas och ombudens arbete;
upplysningsverksamhet i förhållande till allmänheten och pensionsnämnderna
(åtminstone under den första tiden); samt
verkets inre administration, uppgörande av förslag till organisationsplaner,
redigerande av styrelsens årsberättelse, avgivande av utlåtanden
och förslag i fråga om lagar och författningar rörande socialförsäkringen
m. m.
Redan från verksamhetens början torde komma att framställa sig
talrika frågor om ändring av bestämmelserna i pensionsförsäkringslagen,
vilka frågor komma att i avsevärd grad upptaga pensionsstyrelsen och kräva
omfattande undersökningar och förarbeten.
Antalet obligatoriskt försäkrade har med ledning av ålderdomsförsäkringskommmitténs
utredningar för år 1914 beräknats till omkring
3,020,000. Detta antal beräknas av pensionsstyrelsen för vart och ett av
de närmast följande åren komma att ökas med omkring 20,000. _
I fråga om antalet frivilligt försäkrade kunna icke några tillförlitliga
uppgifter lämnas.
Antalet under året inkommande ansökningar om pension och pensionstillägg
(understöd) samt om förhöjning av pensionstillägg (understöd)
bcräkiicis i
för år 1915 till omkring 35,000,
» » 1916 » » 37,500 och
» » 1917 » » 40,000.
15
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Sammanlagda antalet pensionärer (understödstagare), vilket under år
1914 antagits komma att utgöra omkring 81,000, beräknas uppgå till:
vid slutet av år 1915 omkring 92,000,
» » » » 1916 > 103,000 och
» » » » 1917 » 113,000.
Antalet under året gjorda pensionsutbetalningar beräknas:
för år 1915 till omkring 420,000,
» »1916 » » 490,000 och
> » 1917 » » 550,000.
Antalet pensionsdistrikt (pensionsnämnder) uppgår för närvarande
till 2,654.
Antalet ortsombud är 1,217.
Antalet instruktionsombud är 42.
I sin förenämnda skrivelse den 18 december 1913 med förslag till Ordinarie
avlönings- och omkostnadsstat för år 1915 har pensionsstyrelsen gjort fsTölatZntal
framställning om uppförande å ordinarie stat av ett betydligt antal be- befattningsfattningar
utöver dem, som vid 1913 års riksdag medgåvos. barare.
Vid uppgörande av sitt förslag hade nämligen styrelsen ansett nöd- Pe“8ejsenSty“
vändigt, att redan från och med år 1915 uppfördes å ordinarie stat det
minimiantal befattningar, som från och med nämnda år och allt framgent
måste anses erforderligt för utförande av det styrelsen åliggande arbetet.
Det vore enligt styrelsens mening av vikt, att personalen så snart
som möjligt tillförsäkrades den fastare ställning, som ett uppförande å
ordinarie stat medförde. Därigenom skulle styrelsen erhålla möjlighet att
lättare rekrytera personalen och att kunna bibehålla dugliga tjänstemän.
För övrigt vore det ju, yttrade styrelsen, en antagen princip, att arbete,
som regelbundet återkomme och som således vore av ordinarie art, skulle
utföras av ordinarie personal.
I den nämnda av pensionsstyrelsen till löneregleringskommittén
avgivna promemorian har uti ifrågavarande hänseende ytterligare framhållits,
hurusom under de försök, styrelsen dittills gjort att förvärva
dugliga arbetskrafter för ämbetsverkets räkning, visat sig möta stora
svårigheter att med den rådande osäkerheten i avseende på verkets ställning
kunna binda fullt kompetenta personer vid styrelsen. Det vore fara
värt, att en och annan av de dugligare arbetskrafterna, som tagit anställning
hos styrelsen och satt sig in i göromålen därstädes, komme att lämna styrelsen,
därest icke, såsom ställts i utsikt, ordinarie anställning kunde beredas
vederbörande från och med år 1915. I detta sammanhang erinrades,
att en del av de av styrelsen anställda tjänstemännen allenast åtnjöte
16
Löneregle
ringskom
mittén.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 140.
tjänstledighet tills vidare under år 1914 från tjänsteanställning, som av
dem innehades i andra ämbetsverk.
Vid beräkningen av antalet befattningshavare, som skulle uppföras å
ordinarie stat, hade styrelsen lagt till grund de för år 1915 beräknade
siffrorna angående pensions-(understöds-)ansökningar, försäkrade o. s. v.,
och hänsyn hade därvid icke tagits till den stegring av dessa siffror, som
år för år komme att äga rum. Styrelsen hade vidare upptagit allenast
ett minimum av platser å ordinarie stat samt tänkt sig, att det arbete, som
av denna personal icke hunne utföras, skulle verkställas av extra personal,
amanuenser och extra kvinnliga biträden.
Skulle emellertid, yttrades vidare, en reducering av det utav styrelsen
beräknade antalet ordinarie befattningshavare äga rum, bleve följden, att extra
personal måste i än större utsträckning anlitas. Detta komme givetvis att
utöva en menlig inverkan på arbetets behöriga utförande. Det läge i fråga
om pensionsstyrelsens göromål vikt däruppå, att pensionsförsäkringslagens
bestämmelser och de grunder, på vilka den vore byggd, noggrant iakttoges,
att alla beräkningar skedde med den största försiktighet och att alla omständigheter
i övrigt, som hade inflytande på försäkringen, beaktades,
emedan eljest försäkringskostnaderna lätt kunde springa upp med avsevärt
belopp utöver det beräknade. Det vore också därför av största vikt, att
pensionsstyrelsen hade tillgång till en tillräcklig, vederbörligen kvalificerad
personal och en personal, som kunde tillförsäkra styrelsen kontinuitet i
arbetet. En avprutning på dessa anspråk kunde, såsom antytts, om arbetet
till följd därav måste tagas mera summariskt, lätt föranleda högst avsevärda
extra kostnader för det allmänna.
Löneregleringskommittén — som erinrar om de år 1913 av dåvarande
departementschefen och riksdagen gjorda, i det föregående återgivna uttalanden
beträffande vikten av någon tids erfarenhet, innan man skrede
till ett definitivt ordnande av pensionsstyrelsens organisation — yttrar för
egen del i nu ifrågavarande hänseende följande.
Givetvis måste med hänsyn till berörda uttalanden av såväl vederbörande
departementschef som riksdagen starka skäl föreligga, för att,
såsom pensionsstyrelsen föreslagit, redan under år 1914 beslut skulle fattas
om uppförande av ett betydande antal ytterligare befattningar å ordinarie
stat för styrelsen.
Styrelsen har — påpekar kommittén — i sådant hänseende särskilt
framhållit svårigheten att kunna förvärva och bibehålla dugande arbetskrafter,
därest icke ordinarie anställning kunde beredas dem.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
17
Att stora olägenheter kunna uppstå, om nära nog alla befattningar
inom pensionsstyrelsen även efter utgången av år 1914 skola behöva
uppehållas av allenast extra befattningshavare, synes jämväl kommittén
vara att befara.
Såsom ett nära liggande exempel på, huru ett dröjsmål uti ifrågavarande
avseende kan verka, framhåller kommittén riksförsäkringsanstalten. Till
följd av ogynnsamma omständigheter hava nämligen befattningshavarna
vid nämnda anstalt ännu icke beretts ordinarie anställning; också hava
befattningshavare därstädes, i såväl högre som lägre grad, i avsevärt antal
lämnat verket — något som lärer hava i synnerligen hög grad försvårat
arbetet inom anstalten.
Det synes kommittén fördenskull vara av vikt, att pensionsstyrelsen,
med de omfattande och maktpåliggande uppgifter, som äro denna styrelse
anförtrodda, snarast möjligt erhåller en så fast organisation som kräves,
för att styrelsen skall bliva i tillfälle att fungera på ett fullt tillfredsställande
sätt. Det måste enligt kommitténs mening i sådant hänseende
tillses, att styrelsen må kunna i tillräckligt antal förfoga över sådana
stadigvarande arbetskrafter, som äro väl skickade för sina uppgifter, så
att vid tillämpningen av pensionsförsäkringslagen må på ett rättvist och
följdriktigt sätt tillvaratagas icke blott det allmännas utan även de enskildas
berättigade intressen.
Om än kommittén sålunda ansett pensionsstyrelsen böra redan från
och med år 1915 beredas ökat antal ordinarie arbetskrafter, har kommittén
dock icke funnit sig kunna tillstyrka uppförande redan nu å ordinarie
stat av ett så stort antal befattningar, som av pensionsstyrelsen ifrågasatts.
Uti sitt yttrande över löneregleringskommitténs nu ifrågavarande be- Pensionestytänkande
har pensionsstyrelsen, såsom jag i det följande får tillfälle att när- a“''
mare omnämna, vidhållit sin uppfattning beträffande det antal befattnings- kommitténs
havare hos styrelsen, som med ingången av år 1915 borde uppföras å or- betänkande
dinarie stat. Emellertid har styrelsen — under framhållande av vikten
att så stort antal som möjligt av de för styrelsen erforderliga tjänsterna
med 1915 års ingång uppföres på ordinarie stat — anhållit, att, därest
Kungl. Maj:t ej skulle finna sig kunna godkänna styrelsens förslag till ordinarie
stat i dess helhet, frågans lösning av sådan anledning icke måtte
fördröjas, utan proposition till denna riksdag avlåtas om uppförande å ordinarie
stat av det antal tjänstebefattningar, Kung]. Maj:t kunde finna
vara av behovet påkallat.
I likhet med såväl pensionsstyrelsen som löneregleringskommittén me^eahI^D
har jag funnit starka skäl tala för att redan från 1915 års ingång ökat
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 97 käft. (Nr 140.)'' 3
18
Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 140.
antal befattningshavare hos pensionsstyrelsen må beredas ordinarie anställning.
Onskligt hade naturligen varit, om man, på sätt min företrädare
i ämbetet förutsatt och även 1913 års riksdag avsett, kunnat avvakta ännu
någon tids erfarenhet, innan eu dylik åtgärd vidtages. Det är emellertid
synnerligen stora och viktiga intressen, som skulle kunna komma
att stå på spel, därest pensionsstyrelsen skulle under en längre tid framåt
nödgas bibehålla den provisoriska organisation, som år 1913 beslutades.
Mig synes det fördenskull vara ur statsekonoinisk synpunkt fördelaktigast
att så snart som möjligt bereda styrelsen den fasthet i organisation, som
ett tillräckligt antal ordinarie arbetskrafter givetvis medför.
Dock anser jag, att man därvid bör gå tillväga med den största försiktighet
och sålunda icke å stat uppföra flera befattningar, än som under
alla förhållanden kunna anses oundgängligen erforderliga.
Byråindetning Jag övergår nu att närmare redogöra för den organisation av pen
m''
m" sionsstyrelsen, som mitt förslag innebär, och vill jag därvid ock angiva
vilka ordinarie befattningar, som därav skulle betingas.
Enligt av pensionsstyrelsen uppgjord plan, vilken i huvudsak redan
tillämpas, skulle de styrelsen åliggande göromålen fördelas på följande
sex ordinarie byråer, nämligen:
en kanslibyrå,
en byrå för yttre ärenden,
två gransknings- och besvärsbyråer (n:r 1 och n:r 2),
en försäkringsteknisk samt
en statistisk byrå.
Var och en av dessa byråer skulle förestås av eu byråchef.
Det torde böra i detta sammanhang omnämnas, att av styrelsens
nuvarande två ordinarie ledamöter den ene förestår den s. k. kanslibyrån
och den andre den s. k. byrån för yttre ärenden, (ivriga omförmälda
fyra byråer förestås av extra ledamöter.
Kanslibyrån. Kanslibyrån skulle enligt pensionsstyrelsens förslag fördelas i tre
Penreisen8t''" särskilda avdelningar, nämligen eu kansliavdelning, en registeravdelning
och en bokföringsavdelning.
Till byrån skulle höra huvudsakligen följande uppgifter:
å kansliavdelningen:
handläggning av ärenden angående styrelsens organisation och personal
samt förvaltningskostnader, framställningar till Kungl. Maj:t rörande
lagar och författningar, kungl. remisser, i den mån de icke direkt beröra
annan byrås verksamhetsområde;
KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
19
ombesörjande av bokföring och redovisning av till styrelsen utanordnade
medel, kassagöromål m. fl. administrativa och ekonomiska göromål;
å register avdelning en:
registrering av inkomna ansökningar om pension eller understöd
jämlikt lagen angående pensionsförsäkring, jämte allt det löpande arbete
för komplettering av inkomna handlingar och uppgifter in. in., som står
i samband med eller föranledes av nämnda registrering'';
å bokföring sav delning en:
handhavande av bokföringen beträffande beviljade pensioner, avräkning
med postsparbanken och granskning av de från postsparbanken inkomna
redovisningar rörande verkställda pensionsutbetalningar, uträkning
i samråd med försäkringstekniska byrån av kommuners och landstings
andelar i pensionstillägg och understöd.
Styrelsen framhåller särskilt, att eu av de mera maktpåliggande
uppgifterna för kanslibyrån torde vara handläggandet av inom styrelsen
väckta eller till dess utredning och yttrande hänskjutna lag- och
författningsfrågor rörande pensionsförsäkringen och socialförsäkringen i
dess helhet ävensom frågor av mera allmän social natur, som kunna tänkas
äga sammanhang med pensionsstyrelsens verksamhet.
Beträffande kanslibyråns uppgifter torde jag få i övrigt hänvisa till
den mera detaljerade redogörelse, som finnes intagen å sid. 45—47 i
löneregleringskommitténs betänkande i ämnet.
Pensionsstyrelsen har för kanslibyrån beräknat följande ordinarie
befattningshavare, utom chefen för byrån:
å kansliavdelningen:
1 sekreterare, tillika ombudsman,
1 tjänsteman i första graden,
1 kvinnlig registrator, tillika bokförare och kassör,
1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt
2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad;
å registeravdelningen:
1 föreståndare (tjänsteman i första graden, för vilken dock av styrelsen
avsetts ett tilläggsarvode),
1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt
2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad;
å bokföringsavdelningen:
1 föreståndare (tjänsteman i första graden, för vilken jämväl avsetts
ett tilläggsarvode),
1 ytterligare tjänsteman i första graden,
1 kvinnlig bokhållare,
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt
2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad.
Beträffande de åligganden, som enligt styrelsens plan skulle tillkomma
förenämnda särskilda befattningshavare å kanslibyrån, har i pensionsstyrelsens
förut omförmälda promemoria meddelats följande.
I fråga om den föres!agne sekreteraren anser styrelsen av redogörelsen
för denna byrås uppgifter titan vidare framgå, att byråchefen å kanslibyrån behöver
vid sin sida en juridiskt utbildad sekreterare (andra gradens tjänsteman),
på vilken måste ställas ganska stora fordringar. Han måste sålunda biträda vid
ledningen av arbetet å byråns olika avdelningar och vid de tider, då byråchefen
har semester eller annan ledighet, t. ex. för beredande av större ärende eller
för tjänsteresa, inträda såsom ersättare för denne.
Sekreteraren å denna byrå liksom sekreterarna (resp. förste aktuarier) å
övriga byråer skulle i allmänhet åligga:
a) att i egenskap av byråchefens närmaste man biträda denne vid utövande
av tillsyn över göromålen inom byrån samt såsom ersättare för byråchefen i
dennes frånvaro handlägga ärenden av brådskande natur, som eljest ankomme på
byråchefen;
b) att biträda byråchefen med verkställande av utredningar och uppgörande
av förslag;
c) att i de fall, då av annan överordnad icke meddelats bestämmelse därom,
mellan byråns tjänstemän fördela förekommande göromål samt lämna erforderliga
anvisningar för deras utförande;
d) att uppsätta skrivelser och utlåtanden i de ärenden, som för sådant ändamål
överlämnas till honom;
e) att ansvara för expedieringen av alla å byråns föredragningslistor upptagna
ärenden samt för upprättande av föredragningslistor och protokoll ävensom
att samla och förvara dessa;
f) att enligt uppdrag eller förordnande i vissa fall avgöra eller föredraga
särskilda ärenden samt tjänstgöra såsom tillfällig ledamot hos styrelsen; samt
g) _ att biträda vid redigeringen av den årsberättelse, shm av styrelsen
skall avgivas rörande dess verksamhet.
Särskilt skulle det åligga sekreteraren å kanslibyrån:
1) att i förekommande fall tjänstgöra som styrelsens ombudsman;
2) att öva tillsyn över kassagöromålen, bokföringen och redovisningen av
pensionsstyrelsens inkomster och utgifter samt uträknandet av avlöningen till
pensionsstyrelsens personal;
3) att föranstalta om granskning av samtliga de reseräkningar, som likvideras
av styrelsen, samt av övriga till kanslibyrån hörande räkningar;
4) att ansvara för förande av den i kungl. kungörelsen om verkställighet
av lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension föreskrivna matrikel över
pensionsstyrelsens personal samt av pensionsliggare m. m.; samt
5) att biträda vid den slutliga redigeringen och tryckningen av styrelsens
årsberättelse.
Den för byråns kansliavdelning upptagna första grads tjänstemannen
(notarie) skulle särskilt åligga att verkställa de utredningar, som anförtros
21
KungI. Maj:t8 nåd. j>roposition nr 140.
honom, att uppsätta protokoll samt förslag till utlåtanden och skrivelser och i
övrigt biträda sekreteraren med utförande av förekommande göromål ävensom att
vårda styrelsers bibliotek. Därjämte skulle han hava att, om arbetet på byrån
lämnar tid övrig, granska och föredraga samt deltaga i avgörandet av pensionsansökningar.
Registratorn och kassören skulle hava till åliggande:
1) att föra register och diarium över alla till styrelsens samtliga byråer
inkommande ärenden från Kung], Maj:t eller ämbetsverk samt alla till kanslibvrån
hörande mål eller ärenden;
2) att omhänderhava styrelsens kassa;
3) att bokföra och redovisa styrelsens inkomster och utgifter;
4) att uträkna avlöningen till styrelsens personal;
5) att i behörig tid inleverera från styrelsens befattningshavare innehållna
pensionsavgifter och avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa;
6) att samla, och förvara koncepten till samtliga från styrelsens byråer utgående
skrivelser till Kungl. Maj:t, departement och ämbetsmyndigheter ävensom
alla kanslibyrån tillhörande koncept; samt
7) tytt samla och förvara till styrelsen inkommande kungl. brev och skrivelser
från departement och ämbetsmyndigheter ävensom däröver föra särskild
förteckning.
Det för byråns kansli upptagna kvinnliga biträdet av högre (andra)
grad, som skall hava förvärvat färdighet i stenografering, är avsett att användas
vid korrespondensen å byrån, att biträda vid utredningar och förande av
liggare och matriklar m. m.
.De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle utföra
ren skri vningsarbete samt biträda med kontrollräkningar och registers förande
m. m.
Föreståndaren för registeravdelningen skulle åligga;
1) att öva närmaste tillsynen över avdelningens arbete och ansvara för
detsammas behöriga utförande;
2) att i diariet över inkomna pensionsansökningar införa erforderliga anteckningar;
3)
att upplägga registerkort angående inkomna ansökningar om pension och
tillse, att å korten verkställdes föreskrivna anteckningar;
4) atty därest ansökningar inkomme före besvärstidens utgång, inhämta
upplysning från vederbörande pensionsnämnd, huruvida besvär anförts, och i vissa
fall återsända ansökningarna till pensionsnämnden jämte skriftligt meddelande i
ämnet samt att, då ansökningshandlingarna vore ofullständiga, tillse, att erforderliga
kompletterande uppgifter infordrades;
5) att låta enligt givna föreskrifter å registerkorten införa de olika anteckningar,
som föranledas av meddelade beslut om avslag å eller återförvisning
av pensionsansökningar eller om beviljande av pension (understöd); samt
6) att ordna och förvara samtliga registerkort och ansökningsakter. (Det
skulle ingå i föreståndarens åligganden, att, då ansökning inkommer, tillse, huru
-
22
Löncregle
migskommit
tén.
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
vida pension förut beviljats, samt att, då fråga uppstår om ökning, minskning
eller indragning av pension, tillhandahålla samtliga till styrelsen inkomna handlingar
rörande den ifrågavarande pensionären.)
Då föreståndaren för registeravdelningen synes bliva strängt upptagen av
ledningen av och kontrollen över det vidlyftiga löpande arbetet å avdelningen
vore det av vikt, att han vid sin sida äger pålitliga och väl kvalificerade biträden.
Det arbete, som särskilt skulle komma att åligga det för registeravdelningen
avsedda kvinnliga biträdet av högre (andra) grad, skulle huvudsakligen
vara att biträda vid kontrolleringen av registerkorten, att behörigen på sina
platser insätta samt öva uppsikt över det betydliga antalet registerkort (detta
antal beräknas med tiden komma att uppgå till c:a 600,000) ävensom de å avdelningen
förvarade ansökningsakterna.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle sysselsättas
med utskrivning av registerkort samt utföra i övrigt erforderligt skrivarbete och
biträda vid kollationering.
Föreståndaren för bokföringsavdelningen skulle åligga:
1) att öva närmaste tillsynen över avdelningens arbete och ansvara för
detsammas behöriga utförande;
2) att bokföra samtliga beviljade avgiftspensioner, pensionstillägg och
understöd (inberäknat ändringar, höjning eller minskning av beviljad pension);
3) att, sedan å försäkringstekniska byrån det årliga beloppet av pension,
pensionstillägg eller understöd blivit bestämt, uträkna vad därav skulle utgå vid
första utbetalningstillfället;
4) att till postsparbanken lämna erforderliga uppgifter angående beviljade
pensioner;
5) att kontrollera postsparbankens redovisningar över utbetalda pensioner;
6)
att till pensionsnämndernas ordförande lämna uppgifter om beviljade
pensioner (särskilt angående pensionstillägg och understöd) samt föranstalta om
utfärdade pensionsbrevs översändande till nämnda ordförande för att tillställas
pensionärerna; samt
7) att under samarbete med försäkringstekniska byrån uträkna kommuners
och landstings andelar i pensionskostnaden samt ombesörja bokförandet och debiteringen
av de bidrag, som skulle gäldas av kommuner och landsting.
För de enligt styrelsens mening omfattande och maktpåliggande uppgifter,
som skulle åligga bokföringsavdelningen, har styrelsen beräknat en första
fr ads tjänsteman såsom föreståndarens närmaste man samt en kvinnlig bo kållare.
Dessa skulle hava att biträda föreståndaren och självständigt utföra
vissa delar av arbetet. Tjänstemannen i första graden skulle särskilt hava att
ombesörja erforderlig skriftväxling och biträda med kontrollarbete.
Det för avdelningen upptagna kvinnliga biträdet av högre (andra)
grad skulle jämväl biträda med bokförings- och uträkningsarbeten.
De tvä kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle verkställa
erforderliga anteckningar, utföra skrivarbeten m. m.
Löneregleringskommittén liar ansett uppenbart, att de arbeten, som
skulle åligga den föreslagna kanslibyrån, äro av beskaffenhet och omfatt
-
23
Kungl. Maj:t.s nåd. proposition nr 140.
att f°r utförande av desamma redan från början erfordras en särskild
byrå med ett avsevärt antal ordinarie befattningshavare; och har kommittén
i huvudsak icke funnit något att erinra mot det för denna byrå
avsedda antalet sådana befattningshavare.
Beträffande de, föreslagna tjänstemännen i första graden har det
dock synts kommittén, som skulle man åtminstone tills vidare kunna å
bokföringsavdelningen åtnöjas med allenast en sådan tjänsteman, nämligen
föreståndaren för avdelningen. De göromål, som pensionsstyrelsen ansett
särskilt skola åligga den andra tjänstemannen i första graden å denna
avdelning, nämligen att ombesörja erforderlig skriftväxling och biträda
med kontrollarbete, skulle nämligen enligt kommitténs mening kunna anförtros
åt en amanuens.
\ ad angår de av kommittén föreslagna avlöningsförmånerna till de
ordinarie befattningshavarna å denna byrå, blir jag i tillfälle att senare
få redogöra därför, men anser jag mig i detta sammanhang böra omnämna
att kommittén ansett den föreslagna kvinnliga bokhållarbefattningen
a bokföringsavdelningen kunna bestridas av ett kvinnligt biträde i andra
graden.
Gentemot kommitténs nyssberörda förslag att ersätta eu första gradens
tjänsteman å kanslibyråns bokföringsavdelning med en amanuens har nensionsstyrelsen
anfört följande.
De göromål, som denne tjänsteman kommer att utföra, skola visserligen
närmast utgöras av att ombesörja erforderlig skriftväxling och att
biträda med kontrollarbete; och låter'' det måhända tänka sig, att dessa
göi omål tills vidare kunna anförtros åt eu extra tjänsteman, om också eu
sådan anordning skulle strida mot principen, att ordinarie arbete bör utföras
av ordinarie personal. , De förenämnda göromålen äro emellertid icke
o enda, som komnie att åvila denne tjänsteman. Han kommer även att
hava andra mera maktpåliggande uppgifter så till vida, som det måste
åligga» honom att biträda föreståndaren för bokföringsavdelningen med
ledningen och övervakandet av denna avdelnings arbete i dess helhet samt
att vid behov inträda som dennes ställföreträdare, för vilket ändamål han
böi vara väl insatt i avdelningens alla omfattande göromål, bland vilka
ingår det synnerligen viktiga och krävande arbetet med uträkningen och
debiteringen av kommunernas och landstingens bidrag till försäkringkostnaderna.
Då vidare, enligt kommitténs förslag, föreståndaren icke
skulle, såsom avsett varit, få till sitt förfogande en kvinnlig bokhållare,
blir det enligt styrelsens mening av ännu större vikt, att man genom erjjlidande
a\ ordinarie avlöningsförmåner kan för nu ifrågavarande befatt
-
Pensionsstyrelsen
.
24
Departe
mentschefen.
Byrån för
yttre ärenden.
Pensions
styrelseu.
Kungl. Maj:t,s nåd. proposition nr 140.
ning förvärva och bibehålla en därtill fullt kompetent person. Styrelsen
har under åberopande härav vidhållit sin mening angående behovet av det
antal första gradens tjänstemän å kanslibyrån, som dess ovannämnda framställning
upptager.
I fråga om det antal ordinarie befattningshavare, som skulle avses
för den föreslagna kanslibyrån, råder icke annan skiljaktighet mellan pensionsstyrelsen
och kommittén, än att pensionsstyrelsen för bokföringsavd.elningen
föreslagit två första gradens tjänstemän, medan enligt kommitténs
mening den ene av dem skulle kunna tills vidare undvaras. Vad styrelsen
anfört till stöd för sitt förslag i nämnda hänseende har visserligen
givit mig den uppfattningen, att styrelsen alldeles icke saknat fog för sin
hemställan om uppförande å stat av bägge de ifrågavarande befattningarna.
Då jag emellertid å andra sidan anser, att den allra största försiktighet
bör iakttagas i fråga om inrättande redan nu av ordinarie befattningar i
styrelsen, synes mig, som skulle man, på sätt kommittén antagit, kunna
tills vidare å bokföringsavdelningen åtnöjas med allenast en första gradens
tjänsteman. Visar sig framdeles behovet av ytterligare en dylik tjänsteman
å byrån stadigvarande, får då särskild framställning göras om uppförande
å ordinarie stat av ännu en sådan befattning.
I övrigt har jag icke något att erinra mot det av pensionsstyrelsen
föreslagna antalet ordinarie befattningshavare å kanslibyrån.
Enligt mitt förslag, vilket överensstämmer med kommitténs, skulle
alltså å denna byrå finnas följande ordinarie personal:
1 ledamot (chef för byrån),
I tjänsteman i andra graden (sekreterare och ombudsman),
3 tjänstemän i första graden samt
II kvinnliga befattningshavare.
Beträffande avlöningsförmånerna för dessa befattningshavare hänvisar
jag till det följande.
I fråga om den av pensionsstyrelsen föreslagna byrån för yttre
ärenden må av styrelsens förenämnda promemoria återgivas följande.
Denna byrå skulle särskilt hava att övervaka och leda pensionsnämndernas
och ombudens verksamhet. Det vore givet yttras det i promemorian
— att, om med försäkringen skulle uppnås det därmed avsedda ändamålet
och om kostnaderna skulle hålla sig inom vederbörliga gränser samt arbetet
inom pensionsstyrelsen icke bliva allt för betungande, man av pensionsnämnderna
och ombuden måste fordra ett insiktsfullt och noggrant
arbete. Viktigt vore därför, att vederbörande nämnders ordförande och
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
25
ledamöter samt ombuden bleve väl insatta i sitt arbete och erhölle en
riktig syn på betydelsen av detta- arbete. Det krävdes därför, att pensionsstyrelsen
lämnade erforderliga instruktioner och tillförlitlig vägledning
åt de lokala myndigheterna.
Byrån måste följa de olika pensionsnämndernas och ombudens verksamhet
och söka förvärva en ingående kännedom om deras sätt att handlägga
förekommande ärenden. Byrån skulle verka för en likformig behandling
ute i orterna av pensionsärenden samt ingripa, om den funne,
att på det ena eller andra hållet försummelse ägde rum eller att slentrian
eller en oriktig praxis hölle på att få rotfäste.
Vidare vore förutsatt, att chefen för denna byrå skulle i så stor
utsträckning som möjligt tjänstgöra såsom ledamot vid behandling av besvärsmål
och då fråga uppstode om lagligheten av pensionsnämnds beslut.
Under denna byrå skulle höra pensionsstyrelsens s. k. upplysningsbyrå,
vilken hade till uppgift att stå pensionsnämndernas ordförande och
ledamöter, styrelsens instruktionsombud och ortsombud, tidningspressen
och den stora allmänheten till tjänst vid besvarandet av förfrågningar angående
pensionsförsäkringslagens tillämpning in. in.
Enligt den av Kung!. Maj:t fastställda instruktionen för pensionsnämnderna
§ 2 e) ålåge det inom varje pensionsdistrikt nämnden, dess
ordförande och ledamöter att söka verka för åtgärders vidtagande ej mindre
till förebyggande av nedsättning eller förlust av arbetsförmågan än även,
vid redan inträdd dylik nedsättning eller förlust, till arbetsförmågans
höjande eller återställande.
Den uppgift, som sålunda i instruktionen ålagts pensionsnämnderna,
vore, enligt vad i promemorian framhållits, såväl ur allmän social synpunkt
som för pensionsförsäkringen av en långt gående betydelse. Det syntes ej
heller dröja länge, innan hos oss, liksom i Tyskland, lagbestämmelser i
ämnet komine att meddelas. En viktig uppgift bleve det därför för pensionsstyrelsen
att verka i sådan riktning. Men det ålåge ock pensionsstyrelsen
att söka omsätta ovannämnda i instruktionen för pensionsnämnderna
intagna bestämmelse i praktiskt resultat, och ankomine det närmast
på chefen för byrån för yttre ärenden, som stode i livlig kontakt med
vederbörande i orterna, att hava sin uppmärksamhet riktad å denna sak
samt tillse, att de åtgärder, som nu vore möjliga att vidtaga, komme till
utförande.
För att kunna uppfylla de krav, som ställdes på denna byrå i fråga
om vägledning in. m. för de lokala myndigheterna, vore nödvändigt, att
byråns chef och tjänstemän i så stor utsträckning som möjligt företoge
inspektionsresor och att i detta avseende tillsåges, att så vitt möjligt alla
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 97 käft. (Nr 140.) 4
26
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Löneregle
ringskom
mittén.
pensionsnämnder och ombud med icke allt för långa mellanrum besöktes.
Då pensionsdistriktens antal uppginge till över 2,600, vore det uppenbart,
att ifrågavarande inspektionsresor skulle taga mycken tid i anspråk.
Den erfarenhet, som styrelsen genom inspektionsresor och den närmare
kontakten med de lokala myndigheterna förvärvade, borde kunna
bliva av stort värde genom att giva uppslag till nödiga ändringar i pensionsförsäkringslagen
och genomförandet av praktiska reformer i förvaltningsarbetet.
För denna byrå hade styrelsen beräknat följande ordinarie befattningshavare:
1
sekreterare,
2 första gradens tjänstemän (notarier),
1 kvinnligt biträde av högre (andra) grad,
2 kvinnliga biträden av lägre (första) grad.
Sekreteraren å byrån skulle särskilt åligga:
att vara byråchefens ersättare, i vilken egenskap han ansetts komma att
tagas i anspråk i ganska stor omfattning till följd av chefen för denna byrå
åliggande inspektions- och andra tjänsteresor;
att biträda med inspektion av styrelsens ombud och inhämta kännedom om
pensionsärendenas handläggning ute i orterna;
att ansvara för besvarandet av till styrelsens upplysningsbyrå ingående
förfrågningar; samt
att samla material till och biträda vid uppsättandet av styrelsens meddelanden
till pensionsnämnder och styrelsens instruktions- och ortsombud; dessa
meddelanden komme jämväl att innefatta sådana styrelsens beslut i pensionsärenden,
som kunde anses tjäna till vägledning för pensionsnämnderna och ombuden.
Notarierna skulle särskilt åligga att biträda vid verkställandet av utredningar
samt att uppsätta protokoll och förslag till utlåtanden och skrivelser,
jämväl sådana, som utgjorde svar å till upplysningsbyrån inkomna förfrågningar,
varjämte de skulle, om och i den mån sådant medhunnes, granska och föredraga
samt deltaga i avgörandet av pensions- och understödsansökningar.
Det kvinnliga biträdet av högre (andra) grad, som skulle vara stenograf,
skulle biträda med den å byrån förekommande skriftväxlingen, föra liggare
över pensionsnämnder och ombud m. m.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle ombesörja
renskrivning samt å byrån förekommande expeditionsgöromål.
Löneregleringskommittén har beträffande den föreslagna byrån för
yttre ärenden och de för densamma avsedda uppgifter anfört, att det
visserligen synts kommittén, som skulle en särskild avdelning inom pensionsstyrelsen
med i huvudsak dylika uppgifter vara till gagn och av behovet
påkallad under den närmaste tiden och intill dess nödig erfarenhet
och stadga vunnits i avseende å pensionsnämnders och vederbörande ombuds
arbeten. Enligt kommitténs mening låter det emellertid tänka sig, att
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 140.
27
framdeles de åligganden av mera stadigvarande natur, som ansetts skola
tillkomma den ifrågavarande byrån, skulle kunna övertagas av annan eller
andra byråer i pensionsstyrelsen, måhända med någon förstärkning av arbetskrafterna
inom vederbörande byrå.
I varje fall har kommittén icke funnit sig övertygad om lämpligheten
av att för närvarande å stat uppföres ett antal ordinarie befattningshavare,
avsedda för byrån för yttre ärenden.
Befattningshavare, som må befinnas tills vidare erforderliga för utförande
av de för denna byrå avsedda arbetsuppgifter, anser kommittén vid
sådant förhållande böra avlönas av anslag å extra stat; dock att givetvis hinder
icke bör möta att, om så anses gagneligt och såsom för närvarande är fallet
beträffande byråns föreståndare, ordinarie tjänsteman inom styrelsen tills
vidare placeras å denna byrå, blott härigenom icke föranledes någon ökning
av antalet ordinarie befattningshavare i styrelsen.
I anledning av vad kommittén sålunda anfört beträffande byrån för
yttre ärenden, har pensionsstyrelsen — under hänvisning till vad i styrelsens
promemoria yttrats angående byråns verksamhet och uppgifter —
anfört, att det enligt styrelsens mening icke borde kunna vara något tvivel
om, att icke de uppgifter, som nu åligga denna byrå, allt framgent
komma att upptaga en betydande del av styrelsens tid och arbete. Visserligen
skulle det, yttrar styrelsen, kunna förefalla, som om det upplysningsarbete,
styrelsen har att utföra och som i främsta rummet åligger
byrån för yttre ärenden, borde komma att minskas med varje år som
går, men å andra sidan är anledning antaga att den nyligen påbörjade
folkpensioneringen kommer att vara stadd i ständig utveckling. Nya områden
för dess verksamhet komma att uppstå och nya bestämmelser komma
att meddelas. Allt detta nödvändiggör för styrelsen att genom ett
oavbrutet upplysningsarbete sätta såväl ortsmyndigheterna som den stora
allmänheten in i alla dessa nya förhållanden. Skulle det mot förmodan
visa sig, att byråns arbetsbörda vissa tider vore för ringa för dess personal,
anser styrelsen detta till och med innebära en viss fördel, nämligen
så till vida, att personalens lediga tid kunde utfyllas med att den
finge deltaga i behandlingen av de årligen i antal tillväxande pensionsansökningarna
jämte besvärsmålen. Det är naturligtvis, säger styrelsen, av
stor vikt för byråns personal att äga en ingående kännedom om pensionsärendenas
behandling, därest byrån skall kunna på tillfredsställande sätt
fylla sina arbetsuppgifter. Genom en dylik anordning skulle ock det av
styrelsen tidigare uttalade önskemålet, att ordinarie personal bör i största
möjliga omfattning användas vid pensionsärendenas behandling vinna beaktande.
Redan nu finner styrelsen det nämligen kunna med visshet
Pensionssty
relsen.
28
Kungl. Maj tfa nåd. proposition nr 140.
sägas, att gransknings- och besvärsbyråerna icke hinna behandla den stora
mängden inkommande ärenden. I fråga om byrån för yttre ärenden
synes det styrelsen i fullt lika hög grad som beträffande styrelsens övriga
byråer gälla vad kommittén, på sätt förut nämnts, uttalat angående vikten
av att äga en fast organisation och möjlighet att förfoga över stadigvarande
arbetskrafter. Ett rätt fullgörande av yttre byråns uppgifter är
enligt styrelsens mening i alldeles särskild grad ägnat att befrämja en
följdriktig och rättvis tillämpning av pensionsförsäkringslagen, varigenom
åter icke blott det allmännas, utan även de enskildas intressen kunna
bättre tillvaratagas. En överflyttning, i enlighet med vad kommittén synes
hava tänkt sig, av byråns göromål till annan eller andra byråer inom
styrelsen, anser styrelsen med hänsyn till omfattningen av det arbete, som
redan åligger de övriga byråerna, icke låta sig göra. En dylik anordning
skulle ovillkorligen medföra ett tillbakasättande antingen av dessa byråers
ordinarie uppgifter eller av de icke mindre viktiga funktioner, som nu
tillkomma yttre byrån — i såväl ena som andra fallet till skada för pensionsstyrelsens
verksamhet i dess helhet och därigenom också för hela folkpensioneringssaken.
Med visshet kan, säger styrelsen, för övrigt förutses,
att ett tillbakasättande av yttre byråns upplysnings- och inspektionsverksamhet
i längden skulle komma att visa sig menligt för gransknings- och
besvärsbyråernas arbete. Styrelsen kan således icke annat än finna det
högst beklagligt, om personalen å byrån för yttre ärenden icke skulle, på
sätt styrelsen hemställt, med 1915 års ingång komma på ordinarie stat.
Departe- Huruvida den föreslagna byrån för yttre ärenden bör för närvaran
mentschefcn.
(]e utrustas med ordinarie arbetskrafter, därom äro, såsom nämnts, pensionsstyrelsen
och löneregleringskomrnittén av olika meningar.
De skäl, som å vardera sidan anförts, hava synts mig så vägande,
att jag kännt mig synnerligen tveksam, huru i nämnda hänseende lämpligen
bör förfaras.
A ena sidan hava de arbetsuppgifter, pensionsstyrelsen avsett för
denna byrå, synts mig vara av den allra största vikt för pensionsförsäkringens
lyckliga genomförande och vidare utveckling. Därest jag hade att
allenast ur nämnda synpunkt bedöma föreliggande spörsmål, skulle jag
icke tveka att biträda pensionsstyrelsens förslag.
Emellertid torde det å andra sidan icke kunna bestridas att, såsom
kommittén antytt, byråns huvudsakliga arbetsuppgifter hava sin största
betydelse under den första tiden av pensionsförsäkringslagens tillämpning
och att alltså byråns arbetsuppgifter framdeles kunna inskränkas, i den
mån arbetet med pensionsförsäkringen vinner nödig stadga.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
29
Om det också med ganska stor visshet kan förutses, att arbetet å
andra byråer inom en ej avlägsen framtid vuxit i sådan grad, att dessa
byråer måste på ett eller annat sätt beredas någon lättnad och sålunda
befattningshavare å byrån för yttre ärenden kunna erhålla full sysselsättning,
synes mig dock, att man bör avvakta ytterligare någon tids erfarenhet
för att kunna bättre bedöma, om och i vad mån det må anses behövligt
att för ifrågavarande byrå å stat uppföra ordinarie befattningar. Giver
kommande erfarenhet vid handen, att otvetydigt stadigvarande behov av
denna byrå föreligger, får särskild framställning då göras om dess uppförande
å ordinarie stat.
I likhet med löneregleringskommittén finner jag mig alltså för närvarande
böra förorda, att befattningshavare, som må befinnas tills vidare
erforderliga för utförande av de för byrån för yttre ärenden avsedda arbetsuppgifter
avlönas av anslag å extra stat. Såsom kommittén ock framhållit,
bör emellertid hinder icke möta att tills vidare placera ordinarie tjänsteman
å denna byrå, förutsatt dock att härigenom antalet ordinarie befattningshavare
i sin helhet icke ökas.
Enligt 16 § av lagen om allmän pensionsförsäkring skola — där
ändring sökes i taxeringsnämnds beslut rörande fråga, huruvida någon
skall på grund av varaktig oförmåga till arbete undantagas från erläggande
av pensionsavgift — dessa besvär anföras hos pensionsstyrelsen.
Ändring i pensionsnämnds beslut må, enligt 28 § av nämnda lag,
sökas hos pensionsstyrelsen. över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej
föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller, efter dennes medgivande,
kommun, pensionsnämnds ordförande och för pensionsdistrikt av pensionsstyrelsen
eller landsting utsedda ombud må genom besvär söka ändring i
pensionsstyrelsens beslut hos Konungen.
Finnes pensionsnämnds beslut i anledning av ansökning rörande
pension strida mot nu ifrågavarande lag, äger pensionsstyrelsen jämlikt
30 § av lagen att, där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske,
återförvisa ärendet till förnyad prövning. Vad sålunda och i övrigt stadgats
i sistnämnda paragraf gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rörande
ökning, minskning eller indragning av pension.
De av pensionsstyrelsen föreslagna två ordinarie gransknings- och
besvärsbyråerna skulle hava att handlägga besvärsmål, som anhängiggöras
hos styrelsen, ävensom att, oberoende av besvär, granska och pröva ansökningsärenden
av förut angivna slag. Därjämte skulle till dessa byråers
handläggning höra avgivande av utlåtanden i anledning av besvär över
pensionsstyrelsens beslut i pensionsärenden.
Gransknings-
och
besvärsbyråerna.
30
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
I fråga om sättet för handläggningen inom pensionsstyrelsen av
förenämnda ansökningsärenden och besvärsmål har jag inhämtat, att handläggningen
i allmänhet sker enligt följande normer.
Av en ledamot och en annan tjänsteman, tillika föredragande, avgöras
sådana ansökningsärenden, som röra fastställandet av pensionsnämnds
beslut, då ledamoten och föredraganden äro ense om beslutet.
Däremot deltaga två ledamöter och en föredragande tjänsteman i
avgörandet av
l:o) nyss angivna ansökningsärenden, då ledamoten och föredraganden
icke blivit ense om avgörandet;
2:o) frågor om återförvisning till pensionsnämnd jämlikt 30 § i
lagen; samt
3:o) besvärsmål.
Uppstå i dessa fall skiljaktiga meningar, fattas beslutet genom omröstning
i den ordning, allmänna lagen stadgar angående omröstning till dom.
Att märka är emellertid att, om ett mål eller ärende anses vara av
principiell betydelse, detsamma plägar upptagas till behandling av styrelsen
in pleno.
Med tillämpandet av nu angivna förfaringssätt kommer givetvis det
största antalet ärenden att avgöras av två tjänstemän.
Av det sagda framgår, att vid prövning av vanliga ansökningsärenden,
däri vid avgörandet inom styrelsen meningsskiljaktighet ej yppar
sig, icke anses föreligga »fråga om lagligheten av pensionsnämnds beslut»,
såsom ordalagen lyda i 3 § av lagen om allmän pensionsförsäkring. Att
den tolkning av lagrummet, som sålunda följes inom styrelsen, torde stå i
full överensstämmelse med vad som vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse
varit åsyftat, framgår av den utav föredragande departementschefen
år 1913 åberopade promemoria av regeringsrådet Lindstedt, enligt
vilken promemoria »ansökningar tillhörande den stora massan mera enkla mål
skulle kunna avgöras av tvenne tjänstemän» (återgivet å sid. 4 härovan).
Fråga om Enligt pensionsstyrelsens föreliggande förslag skulle granskningen
kvinnliga oc}j föredragningen av dessa mål och ärenden i allmänhet verkställas av
törsta gradens tjänstemän, notarier, eller mera undantagsvis av andra gradens
tjänstemän, sekreterare.
Inom löneregleringskommittén har emellertid ifrågasatts, huruvida ej
granskningen och föredragningen av ifrågavarande ansökningsärenden skulle
kunna i större eller mindre omfattning anförtros åt kvinnliga biträden.
Såsom skäl härför har anförts, att ifrågavarande arbete skulle vara av skäligen
enkel beskaffenhet, särskilt sedan detsamma fortgått någon tid och
därvid vissa principer för prövningen av dessa ärenden blivit fastslagna.
31
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
I fråga om användande av kvinnliga biträden för nämnda arbete
har emellertid från pensionsstyrelsens sida invänts, bland annat, följande.
Om än flertalet pensionsansökningar bleve av den art, att vid
deras behandling ej mötte några svårigheter, komme likväl ett avsevärt antal
sådana ärenden att ställa så stora krav på granskarens omdöme och
skarpsinne, att det i regel behövdes en skolad jurist eller annan på grund
av utbildning och erfarenhet med en sådan jämnställd person för att på
ett tillfredsställande sätt verkställa granskningen och föredragningen.
Då vederbörande ledamot hade att behandla ett synnerligen stort antal
ärenden, måste han hava till sitt förfogande medhjälpare, på vilka han
fullkomligt kunde lita. Beträffande flertalet ärenden måste nämligen ledamoten,
därest han skulle kunna medhinna sitt arbete, nöja sig med att
underkasta dem en mera summarisk eftergranskning.
Skulle på grund av bristande kompetens hos dem, som hade att
bereda och föredraga ärendena, ansökningar bifallas, utan att skäl därtill
förelåge, eller pensioner beviljas till högre belopp än vederbort, kunde
detta lätteligen leda till kostnader, som årligen med mycket betydande
belopp överstege vad som rätteligen bort utgå.
Vad besvärsmålen beträffar, har pensionsstyrelsen ansett det uppenbart,
att föredragningen av dessa företrädesvis borde anförtros åt personer med
juridisk utbildning; i främsta rummet hade man därtill avsett sekreterare.
Förhållandet vore emellertid, att de omständigheter, som genom besvär
komme under styrelsens prövning, ofta förekomme i de vanliga ansökningarna,
och dessa omständigheter skulle av styrelsen upptagas till prövning,
även om besvär ej anförts. I sådana fall bleve det mången gång
betydligt svårare att bedöma dessa omständigheter, emedan då i regel den
utredning saknades, som förebragtes i besvärsmål. Vid behandlingen av
sådana ansökningsärenden måste därför, enligt styrelsens mening, minst
lika stora krav ställas på föredraganden som vid behandlingen av besvärsmål.
Pensionsstyrelsen har icke heller kunnat godtaga ett sådant tillvägagångssätt,
att visserligen föredragningen av svårare ansökningsärenden
skulle anförtros åt särskilt kvalificerade personer, men den stora mängden
av enkla ärenden föredragas av kvinnliga biträden. En sådan anordning
skulle förutsätta, att alla inkomna ansökningar först underkastades en
förberedande granskning för bedömande av ärendenas beskaffenhet. Då
emellertid för denna granskning skulle krävas synnerligen väl kvalificerade
personer, har styrelsen ansett någon kostnadsminskning icke vara att vinna
genom en sådan anordning.
För övrigt syntes det böra bemärkas, att det här gällde att avgöra
32
Personal.
Pensionsatyrelsen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
enskilda personers på gällande lag grundade rätt till pension, till vilken
stat och kommun lämnade bidrag.
De erinringar, som sålunda från pensionsstyrelsens sida framställts
mot användandet av kvinnliga biträden för granskning och föredragning
av pensionsansökningar, hava synts kommittén vara av den beskaffenhet,
att kommittén icke tilltrott sig att för närvarande föreslå en dylik anordning.
Kommittén har dock ansett tanken därpå icke böra helt och hållet
uppgivas. Det har nämligen förefallit kommittén, som borde försök göras
med berörda anordning för att vid framdeles uppkommande spörsmål om
ökning av antalet tjänstemän i första graden hos pensionsstyrelsen det må
kunna tagas under övervägande, huruvida icke å gransknings- och besvärsbyråerna
vissa tjänster i nämnda grad skulle kunna ersättas med
kvinnliga biträdesbefattningar.
Pensionsstyrelsen har tänkt sig, att den ordinarie personalen å de
bägge gransknings- och besvärsbyråerna skulle utgöra — förutom 2 ledamöter
såsom chefer för var sin byrå — 2 sekreterare, 8 notarier, 1 kvinnligt
biträde av andra grad och 2 kvinnliga biträden av första grad.
Med hänsyn emellertid till det stora antal ärenden, som skulle komma
på dessa byråer, har förutsatts, att extra ledamöter eller chefer för andra
byråer i styrelsen, i den mån deras tid sådant medgåve, skulle övertaga
en del av dessa ärenden.
Det har av styrelsen beräknats, att antalet inkommande pensionsärenden,
tillhörande nu ifrågavarande byråer, skulle — oavsett besvär över
taxeringsnämnds beslut angående avgiftsskyldighet — komma att under år
1915 uppgå till mellan 30,000 och 40,000, vilket antal emellertid antagits
komma att sedermera år från år ökas.
I fråga om de särskilda åligganden, som styrelsen tänkt sig för
nämnda befattningshavare, har pensionsstyrelsen meddelat följande.
Sekreterare skulle särskilt åligga:
1) att infordra förklaringar, upplysningar, yttranden och uteblivna uppgifter
samt att meddela under styrelsen ställda organ förekommande erinringar;
2) att, i den mån övriga göromål å byråerna det medgåve, föredraga besvärsmål;
3)
att avgiva förslag till utlåtanden i anledning av besvär över styrelsens
beslut eller i andra ärenden, i vilka utlåtanden skulle avgivas från byråerna;
4) att ombesörja och ansvara för att beslut i ärenden tillhörande byråerna
bleve utan dröjsmål expedierade; vartill skulle böra bland annat:
att ansvara för att handlingarna i de ärenden, i vilka sökande förklarats
berättigade till pension, bleve överlämnade till försäkringstekniska byrån för pensionsbelopps
uträknande;
att i de fall, då ansökning blivit avslagen, uppsätta skrivelse till veder -
33
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 140.
börande pensionsnämnd med underrättelse om beslutet, samt att till pensionsnämnd
översända ansökning, som blivit återförvisad till nämnden för ny behandling, och
uppsätta skrivelse därom; ävensom
5) att samla och bearbeta sädana styrelsens och Kungl. Maj:ts beslut i
pensionsärenden, som kunde vara av vikt för ett enhetligt avgörande av dylika
ärenden inom pensionsstyrelsen och hos pensionsnämnderna.
Dessutom skulle det åligga sekreterare å gransknings- och besvärsbyråerna
att handhava samtliga de expeditionsgöromål, vilka rörde uttagande från och
återlämnande till registeravdelningen av ansökningshandlingar.
De göromål, som skulle vila å sekretariatet vid ifrågavarande byråer, vore
enligt styrelsens mening av betydlig omfattning och vikt.
Beträffande först sekretariatets uppgift att infordra upplysningar, yttranden
och uteblivna uppgifter, hade av dittills inkomna ansökningar redan visat sig,
att detta arbete komme att bliva av högst betydlig omfattning. De inkomna ansökningarna
hade sålunda i mycket stor utsträckning visat sig lida av brister
både i formellt och sakligt avseende, vilket med all tydlighet pekade hän på en
vidlyftig korrespondens med pensionsnämndsordförandena för ansökningshandlingarnas
och pensionsnämndsbeslutens nödiga komplettering.
Det erinrades, att en del av denna korrespondens eller den, som avsåge
återsändande av handlingar, vilka emot lagens föreskrift insänts före besvärstidens
utgång, samt infordrande av i ansökningshandlingarna åberopade men ej insända
handlingar m. in., hade uppdragits åt registeravdelningen, dock i förekommande
fall efter samråd med sekretariatet å nu ifrågavarande byråer. Infordrandet av
erforderliga kompletteringar i övrigt, vilkas behövlighet framginge först vid en
närmare granskning av varje särskilt ärende, eller den huvudsakliga korrespondensen
i nu ifrågavarande avseende hade däremot ansetts böra tillhöra gransknings-
och besvärsbyråerna samt åläggas sekreterarna med biträde av vederbörande
notarie. Särskilt vore att beakta de skrivelser, som stode i samband med ett ärendes
återförvisande till vederbörande pensionsnämnd för ny behandling. Dessa skrivelser,
som säkerligen komme att uppgå till ett avsevärt antal, skulle innehålla upplysning
■om de synpunkter, ur vilka ärendet enligt pensionsstyrelsens uppfattning borde bedömas,
och måste därför uppenbarligen avfattas med stor noggrannhet och omsorg.
Såsom särskilt krävande och jämväl tidsödande framhöll styrelsen vidare det
•arbete, som bleve förenat med samlande och bearbetande av de pensionsstyrelsens
och Kungl. Maj:ts beslut i pensionsärenden, som kunde vara av betydelse för ett
enhetligt avgörande av dylika ärenden inom pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna.
Den största omsorg måste nedläggas härå och stor urskiljning iakttagas.
Ett ansvarsfullt arbete bleve jämväl det. som vore att hänföra till beredningen
och föredragningen av besvärsmål, av vilka en stor del syntes komma att
•överlämnas till sekreterarna.
Men hänsyn till vad sålunda anförts och i anseende jämväl till övriga sekretariatet
åliggande uppgifter ansåg styrelsen nödvändigt att för ett tillfredsställande
fullgörande av den å sekretariatet vilande arbetsbördan två sekreterare
anställdes. Arbetet skulle så vitt möjligt lika fördelas dem emellan.
Notarie å de båda gransknings- och besvärsbyråerna skulle åligga:
1) att granska och föredraga samt deltaga i avgörandet av pensionsärenden;
2) att uppsätta föredragningslistor och föra protokoll rörande de ärenden,
som av honom föredroges;
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 91 käft. {Nr 140.) o
34
Löneregleringskommittén.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
3) att uppsätta förslag till från byråerna utgående skrivelser;
4) att uppsätta förslag till utlåtande i anledning av besvär över styrelsens
beslut;
5) att biträda vid insamlande av sådana styrelsens beslut i pensionsärenden,
som kunde vara av vikt för ett enhetligt avgörande av dylika ärenden inom
styrelsen och hos pensionsnämnderna;
6) att biträda med verkställande av utredningar m. m.; samt
7) att biträda med expedieringen i allmänhet av å byråerna fattade beslut.
Av de å byråerna anställda notarierna skulle sex, tre å vardera byrån,
hava till huvudsaklig uppgift att vara föredragande i pensionsärenden.
De återstående två notarierna å byråerna skulle i första hand stå till
sekreterarnas förfogande för verkställande av sådana notarie åliggande göromål,
som vore upptagna under punkterna 3)—7) här ovan. I den män deras tid det
medgåve, skulle de jämväl tjänstgöra såsom föredragande i pensionsärenden.
Det för dessa byråer avsedda kvinnliga biträdet av högre (andra) grad
skulle biträda vid å byråerna förekommande skriftväxling och förande av besvärsoch
andra liggare.
De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle ombesörja
förekommande renskrivningsarbeten och biträda vid expeditionsgöromål.
Beträffande de av styrelsen föreslagna särskilda befattningarna å
denna byrå har löneregleringskomrnittén anfört följande.
Om än vissa av de göromål, som styrelsen ansett böra åligga sekreterarna,
synts kommittén vara av beskaffenhet att måhända kunna anförtros
mera underordnade tjänstemän, torde dock bägge de föreslagna sekreterarbefattningarna
bliva behövliga. Då nämligen de två cheferna å
dessa byråer uppenbarligen icke kunna medhinna att deltaga i avgörandet
av hela den stora mängden av besvärsmål och pensionsärenden, har kommittén
ansett, att åt sekreterare å gransknings- och besvärsbyråerna må,
såsom pensionsstyrelsen ju ock synes hava avsett, kunna och böra vid
behov uppdragas att såsom adjungerad ledamot handlägga dylika mål och
ärenden. Liknande anordningar förekomma redan inom andra statens
ämbetsverk. Under angivna förutsättning har kommittén funnit sig böra
tillstyrka, att för gransknings- och besvärsbyråerna må avses två ordinarie
sekreterare.
Mot inrättande av de åtta ordinarie notariebefattningarna att tills
vidare placeras å nyssnämnda byråer har kommittén ansett sig icke böra
göra någon erinran.
Enahanda är ock förhållandet beträffande de föreslagna tre kvinnliga
biträdesbefattningarna.
men te chefen I fråga om antalet ordinarie befattningshavare för de bägge gransk
nings-
och besvärsbyråerna har löneregleringskomrnittén biträtt pensions -
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
35
styrelsens förslag, och har jag icke heller någon anmärkning att göra mot
förslaget i nämnda hänseende.
Såsom nämnt har emellertid inom kommittén framkommit den tanken,
att granskning och föredragning av till dessa byråer hörande ansökningsärenden
måhända skulle kunna i större eller mindre omfattning anförtros
åt kvinnliga biträden. Ehuru kommittén med hänsyn till de
erinringar, som från pensionsstyrelsens sida framställts mot en dylik åtgärd,
icke ansett sig höra för näi’varande föreslå nämnda anordning, har
kommittén likväl uttalat sig för att försök måtte göras i sådan riktning,
detta i syfte att man vid framdeles uppkommande spörsmål om ökning
av antalet ordinarie tjänstemän i första graden hos pensionsstyrelsen må
kunna taga under övervägande, huruvida ej å nu ifrågavarande byråer
vissa förstagradstjänster skulle kunna ersättas med kvinnliga biträdesbefattningar.
För egen del har jag icke något att erinra mot att de av kommittén
antydda försöken med kvinnliga biträden såsom föredragande av vissa
å dessa byråer förekommande ärenden varda verkställda, ehuru jag, i likhet
med pensionsstyrelsen, ställer mig tveksam i fråga om ändamålsenligheten
av en dylik anordning.
Den försäkringstekniska byrån skulle enligt den av pensionsstyrelsen
uppgjorda planen hava till åliggande:
1) att uträkna beloppet av pensioner och understöd;
2) att utföra alla de förarbeten och de löpande registreringsarbeten,
vilka erfordras för att kunna verkställa föreskrivna fondberäkningar;
3) att handhava den frivilliga försäkringen;
4) att handlägga ansökningar angående undantagande från avgiftsplikt
enlikt 5 § av lagen om allmän pensionsförsäkring;
5) att årligen uträkna de statsanslag för den allmänna pensionsförsäkringen,
som böra äskas av riksdagen;
6) att utföra beräkningar av kostnader, som skulle föranledas av
föreslagna lagändringar, samt att taga initiativ till dylika ändringar;
7) att, särskilt från försäkringsteknisk synpunkt, avgiva utlåtanden
angående socialförsäkringsfrågor eller andra frågor, som mer eller mindre
beröra den allmänna pensionsförsäkringen;
8) att, särskilt i försäkringstekniskt avseende, följa socialförsäkringens
utveckling i främmande länder;
9) att biträda vid uträknandet av landstings och kommuners bidrag
till pensionskostnaderna; samt
10) att, åtminstone till en början, utfärda pensionsbrev.
Försäkringstekniska
byrån.
Pensions
styrelsen.
36
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Beträffande den närmare innebörden av en del av förenämnda åligganden
torde jag få hänvisa till sid. 60—63 i löneregleringskommitténs
betänkande.
För denna byrå har beräknats följande ordinarie personal utom chefen
för byrån:
1 förste aktuarie, tillika sekreterare,
4 aktuarier,
2 kvinnliga bokhållare,
3 » biträden av andra grad,
6 > » d första grad.
I fråga om de åligganden, som skulle tillkomma nämnda personal,,
har pensionsstyrelsen meddelat, bland annat, följande.
För uträkning av pensions- och understödsbelopp, vilket arbete framdeles
komme att kräva en betydlig personal, hade till en början avsetts en aktuarie,,
en kvinnlig bokhållare, två kvinnliga biträden av andra grad och två sådana biträden
av första grad. Därjämte skulle förste aktuarien å byrån, bland annat,
hava att granska svårare uträkningar.
Enligt pensionsförsäkringslagen skall fondberäkning ske inom fem år efter
det lagen trätt i kraft och sedermera minst en gång vart tionde år. För utförande
av ifrågavarande beräkningar måste emellertid, enligt vad styrelsen upplyst,
förarbeten ständigt pågå. Ävenledes måste försäkringstekniska undersökningar
alltjämt fortgå för att de verkliga kostnaderna måtte kunna jämföras med
de beräknade, något som ansetts vara av stor vikt. För planläggning och övervakande
av ifrågavarande arbete, ansågs chefens för byrån tid komma att i stor
utsträckning tagas i anspråk. Även förste aktuariens tid komme att upptagas
för detta arbete. Därjämte skulle, förutom extra arbetskrafter vid tiden för fondberäkningarnas
slutliga utförande, erfordras en ordinarie personal av en aktuarie,
en kvinnlig bokhållare och ett kvinnligt biträde av andra grad.
För bandhavandet av den frivilliga försäkringen ansågs personalbehovet
icke kunna för närvarande närmare bestämmas, men i varje fall skulle dock enligt
styrelsens mening därför erfordras en tjänsteman av första graden och ett.
kvinnligt biträde av första grad.
De under punkterna 6), 7) och 8) bär förut angivna arbetena, vilka ansågos
bliva av särdeles maktpåliggande natur, beräknades komma att upptaga en
avsevärd del av byråchefens och förste aktuariens tid. För att biträda vid utförande
av dessa arbeten skulle enligt styrelsens mening erfordras jämväl en aktuarie,
som därjämte borde — i den mån tid bleve honom övrig därtill — utföra å
byrån eljest förekommande göromål av mera kvalificerad natur. Det framhölls
därvid, att för sistberörda göromål i styrelsens förslag upptagits en synnerligen
knappt beräknad personal.
Arbetet med utfärdande av pensionsbrev, vilket delvis torde komma att
åligga jämväl bokföringsavdelningen å kanslibyrån, har ansetts kräva två kvinnliga
biträden av första grad å försäkringstekniska byrån.
För utförande av maskinskrivning å sistnämnda byrå har avsetts ett kvinnligt
biträde av första grad.
37
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
För övriga ovan angivna uppgifter för denna byrå hava icke några särskilda
ordinarie befattningshavare beräknats.
Löneregleringskommittén har med avseende å de särskilda arbetsuppgifter,
som skulle åligga den försäkringstekniska byrån och därå anställda
befattningshavare, ansett pensionsstyrelsens beräkning av den för
nämnda byrå erforderliga ordinarie personal icke giva anledning till annan
erinran från kommitténs sida än i fråga om vissa kvinnliga befattningshavares
tjänsteställning.
Det av pensionsstyrelsen beräknade antalet ordinarie befattningshavare
för den försäkringstekniska byrån synes mig icke vara tilltaget högre än
vad som kan anses oundgängligen erforderligt. Jag finner mig fördenskull
kunna tillstyrka styrelsens, av kommittén biträdda förslag i nämnda
hänseende. Till frågan om de kvinnliga befattningshavarnas tjänsteställning
och avlöning återkommer jag senare.
Den föreslagna statistiska byrån skulle, enligt vad i den förenämnda
promemorian meddelats, hava till uppgift:
1) att upplägga och handhava registret över avgiftspliktiga;
2) att varje år utarbeta den statistiska delen av pensionsstyrelsens
årsberättelse;
3) att utarbeta de statistiska tabeller över dödlighet, invaliditet m. m.,
vilka äro nödvändiga för den försäkringstekniska utredning, som enligt
pensionsförsäkringslagen skulle utföras senast fem år efter lagens trädande
i kraft och sedermera minst vart tionde år;
4) att varje år verkställa den statistiska utredning, som erfordras
för beräknande av förslagsanslag i och för statens bidrag till pensionstillägg
och understöd samt till den frivilliga försäkringen;
5) att till pensionsstyrelsen inkomma med de framställningar och
förslag med avseende å pensionsförsäkringen, som på grundval av resultaten
av byråns arbeten kunna synas lämpliga;
6) att verkställa de statistiska utredningar i övrigt, som på grund
av remisser, styrelsens framställningar, den försäkringstekniska byråns utredningar
o. dyl. befinnas nödiga;
7) att handlägga ärenden rörande blanketter, formulär, uppgifter
m. m. av statistisk natur; samt
8) att med uppmärksamhet följa erfarenheterna i utlandet på pensionsförsäkringens
område, framför allt i den mån desamma äro av statistiskt
intresse.
Löne
reglerings
kommittén.
Departe
mentschefen.
Statistiska
byrån.
Pensions
styTelsen.
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
I fråga om den statistiska byråns uppgifter bar av pensionsstyrelsen vidare
anförts, att arbetet med registret över avgiftspliktiga bleve synnerligen vidlyftigt
och maktpåliggande. Huvudmaterial till detta register vore de förteckningar,
som enligt 14 och 15 §§ av lagen om allmän pensionsförsäkring varje år
skulle inlämnas till pensionsstyrelsen. Granskningen och bearbetningen av dessa
uppgifter ansågs komma att föranleda till en mycket omfattande skriftväxling med
de redovisande myndigheterna (mantalsskrivningsförrättare, taxeringsmyndigheter,
krono- och kommunala uppbördsmyndigheter). Då det gällde att individuellt år
efter år följa en befolkningsstock på 3 å 4 miljoner, då vidare givetvis den största
omsorg måste nedläggas på att förhindra, att felaktigheter och ofullständigheter
insmöge sig i uppgifterna, och då slutligen i många fall komme att möta mer än
vanliga svårigheter att erhålla ett bearbetningsbart uppgiftsmaterial, måste ifrågavarande
arbete bliva synnerligen forcerat och krävande.
Jämväl måste för fullständigande av och iakttagande av förändringar i
registret från olika myndigheter inhämtas kompletterande uppgifter rörande
undantagande från avgiftsplikt, dödsfall, inrikes och utrikes omflyttningar, namnförändringar
m. m.
De statistiska arbetena komme att utom förenämnda material omfatta även
andra pensionsstyrelsens register, nämligen de som avsåge pensionsansökningar,
beviljade pensioner och frivilliga avgifter, ävensom postsparbankens redovisningar
över lyftade pensioner och inbetalda frivilliga avgifter.
För utförande av de statistiska arbetena syntes dessutom krävas uppläggande
av särskilda statistikkort i större eller mindre utsträckning, för vilkas
framställning, sortering och räkning det vore avsett att använda s. k. punsningsmaskin,
vilken medgåve större kontroll samt besparade tid och arbetskrafter.
Av pensionsstyrelsen har för den statistiska byrån beräknats följande
ordinarie personal utom chefen för byrån:
1 förste aktuarie, tillika sekreterare,
2 aktuarier,
1 kvinnlig bokhållare,
4 kvinnliga biträden av andra grad,
24 » » » första grad.
Beträffande de nämnda befattningshavarnas åligganden har framhållits
följande.
Förste aktuarien skulle, förutom skötandet av de honom åliggande
statistiska göromålen, jämväl tjänstgöra såsom sekreterare å byrån. Med hänsyn
till det stora material, som komme att höra till byrån, och den därav förorsakade
skriftväxlingen ansågos sekreterargöromålen komma att bliva betydande.
Det påpekades, att förste aktuarien borde utom statistisk utbildning även
äga matematisk sådan, då särskilt de under punkt 3) av byråns åligganden
nämnda arbetena krävde en ingående förståelse av även försäkringsmatematiska
arbeten.
Av de två aktuarierna skulle den ene närmast handhava arbetena med
registret och den andre övriga statistiska arbeten.
Det skulle åligga aktuarierna att var och en på sitt område uppsätta
39
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
skrivelser och på uppdrag av chefen för hyrån eller förste aktuarien handlägga
ärenden, som hörde till den statistiska byrån, eller vara ledare för vissa delar av
byråns arbeten.
Enligt styrelsens mening skulle av kvinnliga ordinarie biträden behövas
ett med matematisk utbildning (bokhållare) för att kunna utföra mera kvalificerade
detaljarbeten, särskilt sådana, som folie under punkt 3) av byråns åligganden.
Av detta biträde måste man fordra en större omdömesförmåga, för att
det måtte kunna handleda de övriga biträdena.
I övrigt syntes för byråns arbeten komma att behövas ett 50-tal kvinnliga
biträden, av vilka styrelsen ansåg åtminstone 28 böra upptagas på ordinarie stat.
Av sistnämnda ordinarie biträden skulle fyra vara av andra grad och de återstående
tjugufyra av första grad. Av de fyra biträdena i andra graden skulle
fordras huvudsakligen större erfarenhet och rutin i byråns arbeten eller i statistiskt
arbete i allmänhet samt omdömesförmåga och kompetens att närmast under
den kvinnliga bokhållaren kunna leda smärre grupper av arbeten och vara förman»
för de biträden, som vore sysselsatta med dessa arbeten. På samma gång
som man genom inrättandet av biträdesbefattningar i andra grad skulle kunna
åt byrån förvärva och äga större utsikt att få behålla lämpliga dylika biträden,
skulle de härigenom ökade befordringsutsikterna för biträdena av första grad utgöra
en kraftig sporre att i sitt arbete prestera det bästa möjliga.
Löneregleringskommittén har i fråga om behovet redan nu av en
särskild statistisk byrå inom pensionsstyrelsen kännt, sig synnerligen tveksam.
De arbetsuppgifter, som föreslagits skola tillhöra denna byrå, hava
nämligen synts kommittén till en betydande del stå i det intima sammanhang
med arbetet inom den försäkringstekniska byrån, att det förefallit
kommittén med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke den föreslagna statistiska
avdelningen åtminstone ännu så länge borde ingå i den försäkringstekniska
byrån, måhända såsom en särskild underavdelning av densamma.
Kommittén erinrar, hurusom i riksförsäkringsanstalten, vars arbete väl kan
i viss mån jämföras med pensionsstyrelsens, det statistiska arbetet utföres
å samma byrå som det försäkringstekniska.
Om än sålunda, vad pensionsstyrelsen beträffar, arten av de arbetsuppgifter,
som anses böra anförtros åt den statistiska byrån, icke i och
för sig lärer med nödvändighet påkalla redan nu inrättandet av en särskild
sådan byrå, synes det kommittén å andra sidan böra medgivas, att till
stöd för en dylik åtgärd kan anföras den synnerligen stora omfattningen av
vissa för denna byrå avsedda arbeten. I sådant hänseende påpekar kommittén
särskilt, att registret över de obligatoriskt försäkrade torde komma
att omfatta över 3,000,000 personer, att för dessa personer årligen skola
införas anteckningar om erlagda pensionsavgifter m. m. samt att förändringar
beträffande de försäkrade, såsom dödsfall och namnändringar, måste
iakttagas.
Löne
reglerings
kommittén.
40
Pensions
styrclsen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Vid nu anförda förhållande har kommittén icke tilltrott sig att mot
pensionsstyrelsens bestämt uttalade mening avstyrka uppförande å ordinarie
stat av personal avsedd för den föreslagna statistiska byrån; och har med
hänsyn till den stora omfattningen av det för ifrågavarande byrå avsedda
arbetet det av pensionsstyrelsen beräknade antalet ordinarie befattningshavare
icke synts kommittén vara större än vad som kan anses vara av
behovet påkallat.
Med anledning av vad löneregleringskommittén sålunda yttrat beträffande
sammanhanget mellan den statistiska byråns och den försäkringstekniska
byråns arbetsuppgifter, har pensionsstyrelsen erinrat, att i framtiden
icke lär vara att förvänta någon sådan omläggning av statistiska
byråns uppgifter, att därigenom i vidare mån, än som nu är fallet, en
avgränsning mellan statistiska och försäkringstekniska byråerna skulle
motiveras. Kommittén har emellertid, framhåller styrelsen, medgivit, att
till stöd för byråns inrättande redan nu kunde anföras den synnerligen
störa omfattningen av vissa för densamma avsedda arbeten, särskilt förandet
av registret över de obligatoriskt försäkrade. Dessa arbetsuppgifter komma,
enligt vad styrelsen upplyser, i hela sin vidd att föreligga redan med ingången
av år 1915, och för ett vidare uppskov med byråns uppförande å
ordinarie stat anser styrelsen i varje fall icke kunna åberopas det skälet,
att arbetet å byrån då ännu icke uppnått sin fulla omfattning eller fasta
former.
Oavsett detta, finner sig styrelsen emellertid för sin del icke kunna
biträda kommitténs mening, att mellan de för statistiska och försäkringstekniska
byråerna avsedda olika arbetsuppgifterna icke skulle föreligga
någon egentlig artskillnad. Den i styrelsens promemoria lämnade redogörelsen
för dessa byråers göromål anser styrelsen giva vid handen, att
dessa äro till arten väsentligt olika, om också deras ändamål stundom
sammanlöpa. De omfattande försäkringstekniska beräkningar och undersökningar,
som jämte annat komme att upptaga tjänstemännens å försäkringstekniska
byrån tid och arbetskraft, torde icke kunna förenas med det
maktpåliggande arbetet med bearbetningen av det kolossala statistiska
material, som inkomme till statistiska byrån, uppläggande av registret över
de avgiftspliktiga, skriftväxling med mantalsskrivningsförrättare samt taxerings-
och uppbördsmyndigheter o. s. v. Att inrangera statistiska byrån
såsom en underavdelning under den försäkringstekniska vore enligt styrelsens
mening säkerligen icke lyckligt. Det torde icke bliva möjligt för
den sistnämnda byråns chef att, utan åsidosättande av de försäkringstekniska
ärendena, ägna nödig tid och intresse åt de statistiska ärendenas be
-
Kungl. Majds nåd. proposition nr 140.
41
handling, och det borde vara klart, att dessa sistnämnda ärenden därigenom
måste komma i en underordnad ställning, som kunde hämna sig, bland annat,
på det sätt, att till följd av bristfälligheter i den statistiska kontrollen
försäkringskostnaderna komme att springa upp till avsevärt belopp utöver
de beräknade.
De försäkringstekniska beräkningar, som måste utföras inom varje
försäkringsgren, betinga med nödvändighet ett statistiskt underlag. Också
har pensionsstyrelsen föreslagit inrättandet av en särskild statistisk byrå
inom styrelsen.
Med hänsyn till sammanhanget mellan det försäkringstekniska och
det statistiska arbetet har emellertid löneregleringskommittén framkastat
den tanken, huruvida ej den statistiska avdelningen inom styrelsen
åtminstone ännu så länge skulle kunna ingå i den försäkringstekniska
byrån, måhända såsom en särskild underavdelning av densamma.
Därest den föreslagna statistiska byrån allenast haft att utföra rent
statistiskt arbete, synes även mig nämnda tanke hava bort upptagas till
närmare prövning, ehuru jag med hänsyn till den stora omfattningen av
ifrågavarande statistiska arbete betvivlar ändamålsenligheten av den antydda
sammanslagningen.
Enligt det föreliggande förslaget skall emellertid den statistiska
byrån utom sina rent statistiska arbetsuppgifter hava att föra registret
över avgiftspliktiga, ett arbete, om vars omfattning man näppeligen kan
göra sig en föreställning. Jag erinrar blott, att registret kommer att omfatta
mer än 3,000,000 personer och att för var och en av dessa personer
årligen skola göras anteckningar om erlagda pensionsavgifter m. in. ävensom
att inträffade förändringar i avseende å de försäkrade, exempelvis
dödsfall, namnändringar o. d., måste uppmärksammas.
Såsom nämnt har löneregleringskommittén icke heller velat avstyrka
uppförande å ordinarie stat av personal avsedd för nu ifrågavarande byrå.
Med avseende å nu angivna förhållanden anser jag mig emellertid
för egen del böra bestämt förorda, att inom pensionsstyrelsen inrättas en
särskild statistisk byrå med det antal ordinarie befattningshavare som pensionsstyrelsen
ifrågasatt. Vidkommande de föreslagna kvinnliga befattningshavarnas
tjänsteställning hänvisar jag emellertid till det följande.
Depart*-
mentschefen.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 97 käft. (Nr 140.)
6
42
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Avlöningar till
ordinarie befattningshavare.
General
direktören.
Ledamö
terna.
Jag övergår nu till frågan om de avlöningar, som må böra tillerkännas
de ordinarie befattningshavarna i pensionsstyrelsen.
Generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen åtnjuter en avlöning
å ordinarie stat av 11,000 kronor, därav lön 7,000, tjänstgöringspenningar
3,000 och ortstillägg 1,000 kronor. Till befattningens förste
innehavare utgår därjämte enligt medgivande vid 1913 års riksdag ett avlöningstillägg
å 4,000 kronor av anslag å extra stat.
Beträffande generaldirektörens avlöningsförmåner har icke föreslagits
någon ändring.
Vidkommande avlöningen till ordinarie ledamöter i pensionsstyrelsen
yttrade chefen för civildepartementet vid föredragning inför Kungl.
Maj:t den 25 april 1913 av frågan om anslag till nämnda styrelse, att han ansåge
de för hovrättsråd gällande bestämmelser böra tills vidare vinna tillämpning.
Enligt gällande lönestat åtnjuta hovrättsråden en begynnelseavlöning
av 7,000 kronor jämte tre ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring
å respektive 500, 600 och 600 kronor. Efter 15 år skulle alltså de nämnda
tjänstemännen i pensionsstyrelsen komma att uppnå en avlöning av tillhopa
8,700 kronor eller samma löneförmåner, som de centrala verkens byråchefer
i allmänhet åtnjuta efter 5 år.
I Kungl. Maj:ts för riksdagen framlagda statförslag upptogs avlöningen
till pensionsstyrelsens ordinarie ledamöter på sätt departementschefen
ifrågasatt, och gjordes från riksdagens sida icke någon erinran mot
de för dessa tjänstemän föreslagna avlöningsbeloppen.
Pensionsstyrelsen har nu föreslagit, att ledamöterna i styrelsen måtte
tillerkännas en avlöning, motsvarande den som i allmänhet utgår till byråchefer
i centrala ämbetsverk.
Till stöd härför har pensionsstyrelsen anfört, att det arbete, som
komine att åligga styrelsens ledamöter, finge anses kvalitativt och kvantitativt
minst lika krävande som det, vilket utfördes av byråcheferna i andra
centrala ämbetsverk. De ärenden, som av pensionsstyrelsens ledamöter
skulle handläggas, vore enligt styrelsens mening av synnerligen viktig art,
och det vore därför nödvändigt att till dessa platser erhålla fullt kvalificerade
personer. Styrelsen ansåg det även vara av stor betydelse att, sedan
en person en gång tagit anställning såsom ledamot i styrelsen, han icke
på grund av för låg avlöning frestades att lämna ämbetsverket.
Löneregleringskommittén, som till en början erinrar om anledningen
till att hovrättsrådens avlöningar blivit bestämda så som skett (betänkandet
43
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
sid. 89—90), anför beträffande ledamöterna i pensionsstyrelsen, att det synts
kommittén, som skulle deras befattningar i fråga om vikt och betydelse näppeligen
kunna skattas lägre än byrå chefstjänster i andra centrala ämbetsverk.
Vid sådant förhållande och då beträffande pensionsstyrelsens ledamöter icke
föreligga de särskilda förhållanden, som i avseende å hovrättsråd begrundat
avvikelse från eljest i allmänhet tillämpade avlöningsprinciper, har kommittén
ansett sig böra tillstyrka, att avlöningen till pensionsstyrelsens
ledamöter sättes lika med den för tjänstemän i tredje normalgraden
numera bestämda eller alltså 8,100 kronor med ett ålderstillägg å 600
kronor efter fem år. Vid bifall härtill anser kommittén pensionsstyrelsens
ledamöter böra erhålla benämningen »byråchefer».
Den tjänsteställning, ledamöterna i pensionsstyrelsen intaga, måste Departeanses
fullt motsvara byråchefers inom andra centrala ämbetsverk. Då mentsehefen.
dessutom svårigheter torde kunna uppstå att för ledamotsbefattningarna i
pensionsstyrelsen förvärva och där kvarhålla verkligt dugande krafter, därest
avlöningen för dem är lägre än den motsvarande befattningshavare i allmänhet
åtnjuta, finner jag mig böra, i likhet med pensionsstyrelsen och
löneregleringskommittén, förorda, att ifrågavarande befattningshavare i pensionsstyrelsen,
med benämning byråchefer, uppföras i tredje normalgraden.
Ordinarie sekreterare och förste aktuarier i pensionsstyrelsen har löne- Tjänstemän
regleringskommittén, i anslutning till vad i styrelsens statförslag skett, Xf£sta graansett
böra i avlöningshänseende likställas med tjänstemän i andra normal- dema.
graden i nyreglerade centrala ämbetsverk.
För ordinarie notarier och aktuarier har pensionsstyrelsen föreslagit
den för tjänstemän i första normalgraden numera bestämda avlöningen å
stat; dock har styrelsen ansett det bliva erforderligt, att den erhölle befogenhet
att tilldela en och annan tjänsteman av första graden lämpligt tilläggsarvode,
därest åt honom anförtroddes ledningen av arbete av större vikt.
Enligt vad styrelsen upplyst, vore dylika arvoden särskilt avsedda för föreståndarna
för register- och bokföringsavdelningarna å kanslibyrån.
Vad sålunda föreslagits i fråga om avlöningen å stat till notarier
och aktuarier har icke givit löneregleringskommittén anledning till erinran.
Beträffande däremot det ifrågasatta bemyndigandet för styrelsen att
i vissa fall kunna tilldela tjänsteman särskilt arvode utöver den ordinarie
avlöningen för arbete i tjänsten, har kommittén med särskild hänsyn till
de vittgående konsekvenser inom statsförvaltningen, ett dylikt bemyndigande
skulle kunna medföra, ansett sig böra bestämt avstyrka förslaget i denna del.
44
Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 140.
Med anledning av vad löneregleringskommittén i sistnämnda hänseende
anfört, har pensionsstyrelsen uttalat, att de ifrågasatta tilläggsarvodena
syntes styrelsen icke blott rimliga med hänsyn till de nämnda föreståndarnas
krävande arbetsuppgifter, utan ock väl motiverade från statsintressets
synpunkt, då arten och omfattningen av dessa uppgifter väl torde kunna
hava föranlett framställning om befattningarnas uppförande i högre lönegrad.
Depärte- Då förslaget beträffande tilläggsarvoden synes mig strida mot de
mentBc efen. av2öningsprinCiper, som i allmänhet tillämpas, och tillräckliga skäl icke
torde kunna anses anförda för att i föreliggande fall göra avsteg från
nämnda principer, har jag i likhet med löneregleringskommittén funnit
mig böra avstyrka vad pensionsstyrelsen i berörda hänseende föreslagit.
I övrigt har jag icke någon anmärkning att framställa beträffande de
föreslagna avlöningarna till ordinarie tjänstemän av andra och första graderna.
Kvinnliga För deri av pensionsstyrelsen föreslagna kvinnliga registrator!! och
bhavare.S~ kassören å kanslibyrån har styrelsen hemställt om en avlöning av 2,940
kronor, därav 1,800 i lön, 940 i tjänstgöringspenningar och 200 i ortstillägg,
med fyra ålderstillägg till lönen, vart och ett å 365 kronor, efter
resp. 3, 6, 9 och 12 år.
Beträffande ifrågavarande befattningshavare har av pensionsstyrelsen
anförts, bland annat, att de göromål, som skulle av befattningshavaren utföras,
vore jämförliga med dem, som ålåge registrator och kassör i andra
centrala ämbetsverk. Med hänsyn till den stora omfattningen av pensionsstyrelsens
verksamhet bleve den där anställda registratorns och kassörens
göromål synnerligen vidlyftiga och komme att ökas år efter år. Det ansågs
sannolikt, att denna ökning av arbetsbördan komme att påkalla anställandet
av särskilt biträde å registratorskontoret.
Göromålens omfattning och beskaffenhet ävensom ansvaret för den
betydliga kassa, som registratorn skulle hava om händer, syntes styrelsen
innebära fullt fog för att denna befattning i statförslaget bort upptagas
såsom en första gradens tjänstemannabefattning.
Då emellertid — anför pensionsstyrelsen vidare — i styrelsens statförslag
uppförts en kvinnlig befattningshavare för utförande av berörda göromål,
hade detta visserligen skett i syfte att vinna besparing; men styrelsen
hade tillika utgått från att de ifrågavarande göromålen kunde utföras
även av en kvinna, om blott en verkligt kompetent och lämplig sådan
kunde förvärvas för platsen.
Med vitsordande av den persons lämplighet, åt vilken registratorsoch
kassörsgöromålen för närvarande vore anförtrodda, framhåller styrelsen
såsom icke blott rättvist och billigt utan ock principiellt riktigt,
45
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
att den omständigheten, att befattningen innehades av en kvinna, icke borde
medföra avlöningens bestämmande till lägre belopp, än vad som skäligen
kunde anses motsvara göromålens vikt och natur samt det med dem förenade
ansvaret. Styrelsen hade fördenskull ansett sig böra för den nu
ifrågavarande kvinnliga befattningshavaren upptaga avlöningsförmåner,
överstigande dem som av styrelsen föreslagits beträffande andra kvinnliga
befattningshavare hos styrelsen.
Vidare har pensionsstyrelsen föreslagit uppförande å ordinarie stat
av fyra kvinnliga bokhållarbefattningar med en avlöning av 2,100 kronor
jämte två ålderstillägg, vartdera å 325 kronor, efter resp. 3 och 6 år.
Dessutom hava i styrelsens statförslag upptagits tolv kvinnliga biträdesbefattningar
med en avlöning av 1,600 kronor och fyrtio sådana befattningar
med en avlöning av 1,200 kronor, vartill för bägge de senast nämnda
slagen av befattningar skulle kunna komma två ålderstillägg, vartdera å
200 kronor, efter resp. 5 och 10 år.
Innan jag i fråga om avlöningsförmånerna till ordinarie kvinnliga
befattningshavare i pensionsstyrelsen redogör för löneregleringskoinmitténs
förslag och pensionsstyrelsens erinringar i anledning därav samt anger
min egen ståndpunkt i ämnet, torde jag få i största korthet erinra om de
normalgrader för kvinnliga biträden i centrala ämbetsverk, som vid senare
årens riksdagar blivit fastställda.
Sedan vid 1910 års riksdag de första kvinnliga skrivbiträdena i
centrala verk blivit uppförda å stat med en avlöning av 1,200 kronor
jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år, inrättades
vid 1912 års riksdag en ny kategori av kvinnliga biträden, av vilka
skulle krävas ett mera kvalificerat arbete, och bestämdes avlöningen för
dessa till 1,600 kronor jämte ålderstillägg lika med de förenämnda skrivbiträdena.
I statsverkspropositionen av den 14 januari 1914 föreslogs ytterligare
en kategori av kvinnliga biträden med en avlöning av 2,000 kronor med två
ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och "lO år.
Till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1914, varav
utdrag fanns bifogat statsverkspropositionen av samma dag (»Utgifterna.
För flera huvudtitlar gemensamma frågor.»), gjorde dåvarande chefen för
finansdepartementet ett principuttalande beträffande den nya avlöningstypen
för kvinnliga biträden.
Under erinran att löneregleringskommittén fått i uppdrag att verkställa
utredning i fråga om den nya avlöningstypen, anförde departementschefen, att
kommittén kommit till det resultatet, att inom statsförvaltningen förekomme för
kvinnor lämpade arbetsuppgifter, vilka vore högre kvalificerade än de i allmänhet
46
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
kvinnliga biträden tillkommande och för vilka under dåvarande förhållanden i
regel anlitades manlig arbetskraft, om ock i ett och annat ämbetsverk redan då
kvinnor toges i anspråk för ändamålet. De uppgifter, kommittén i främsta rummet
funnit vara av angivna beskaffenhet, ansåg departementschefen kunna sammanfattas
i följande uppräkning:
1) förmanskap för andra kvinnliga biträden i ämbetsverk, där en större
kvinnlig personal stadigvarande vore verksam,
2) vissa bokhållerigöromål,
3) registrerings- och diarieföringsgöromål samt
4) uppsättning av enklare slag av skrivelser.
Departementschefen ansåg det vara givet, att de nämnda fyra grupperna av
göromål icke finge anses uttömmande innefatta alla de uppgifter, som kunde motivera
inrättandet av en ny avlöningstyp för kvinnliga biträden, på sätt blivit ifrågasatt.
Andra göromål, som beträffande svårighetsgrad och betydelse vore jämförliga med
de fyra, närmast såsom typer angivna grupperna av arbetsuppgifter, funnes redan
och komme utan tvivel med statsförvaltningens utveckling att allt framgent uppstå.
Det vore därför av vikt, att, därest den nya tjänstegraden inrättades, den icke
skematiskt bundes allenast vid de ifrågavarande fyra grupperna av; arbetsuppgifter,
utan principiellt även stode öppen för annat arbete, till svårighetsgrad och
betydelse likvärdigt med dessa.
Den ståndpunkt, departementschefen utvecklat, ansåg han också givetvis
förutsätta en anslutning till den av kommittén uttalade uppfattningen, att den
föreslagna nya tjänstegraden ingalunda kunde motiveras med behovet att bereda
befordringsutsikter åt kvinnliga biträden inom ett visst arbetsområde.
1 skrivelse den 27 februari 1914, n:r 6, yttrade sig riksdagen i
allmänhet om behovet av den föreslagna nya avlöningsgraden för kvinnliga
biträden.
Riksdagen hade visserligen, säges det i skrivelsen, hyst stor tvekan beträffande
lämpligheten av att redan nu, innan de kvinnliga biträdesbefattningarna
under längre tid än ett år varit i någon större omfattning uppförda å ordinarie
stat, inrätta en ny typ av sådana tjänster, och denna tvekan nade för riksdagen
framställt sig med så mycket större styrka, som det icke syntes kunna förnekas,
att konsekvenserna av ett sådant beslut, i form av ett allmännare krav på uppflyttning
av de nuvarande tjänsterna av högre avlöningsgrad till den nya typen,
kunde bliva ganska vittutseende. Emellertid ville riksdagen å andra sidan icke
bestrida, att i vissa särskilda fall behov av den föreslagna högre tjänstegraden
kunde göra sig gällande.
Därvid borde dock, yttrade riksdagen vidare, framhållas, att enbart den
omständigheten, att de för de nya tjänsterna avsedda göromålen folie inom ramen
av de av chefen för finansdepartementet i principanförandet för samma tjänster
angivna eller därmed jämförliga arbetsområden, icke i och för sig vore tillräckligt
skäl för inrättande av en tjänst av tredje lönegraden. Det syntes nämligen vara
ostridigt, att många av dessa göromål både kunde och borde utföras av tjänstinnehavare
i den nuvarande högre avlöningsgraden. Huvudvikten vid bedömandet
av föreliggande fråga borde därför läggas därpå, att arbetet vid den nya tjänsten
vore av väsentligt mera krävande art och förenat med betydligt större ansvar än
47
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
vad förhållandet vore eller avsetts att vara med biträdesbefattningarna i sistberörda
avlömngsgrad. Givetvis vore det omöjligt att i förväg uppdraga några
mera bestämda gränser för användningen av den nya tjänstetvpen, utan måste
det ankomma på prövning i varje särskilt fall, huruvida förutsättningarna för
densanima vore för handen, och ansåge sig riksdagen böra framhålla, att önskvärdheten
av löneförbättring eller ökade befordringsutsikter för tjänstinnehavarna
i de lägre graderna under ingå förhållanden borde vid en sådan prövning få göra
sig gällande. Under förutsättning att dessa synpunkter noggrant iakttoges, hade
riksdagen ansett farhågan för ovan antydda konsekvenser icke böra föranleda
riksdagen att motsätta sig inrättande av den föreslagna tjänstegraden, och detta
sa mycket mindre som, vad den ekonomiska sidan av saken beträffade, åtgärden
i fråga möjligen kunde antagas leda till någon besparing genom utbytande i vissa
tall av manlig arbetskraft mot kvinnlig.
I enlighet med Kung]. Maj:ts förslag har vid den förra riksdagen
innevarande år uppförts biträdesbefattningar av den nya (tredje) avlöningsgraden
dels a staten för socialstyrelsen och dels å staten för kommérskollegii
avdelning för näringsstatistik.
De olika lönegraderna för kvinnliga biträden gestalta sig följaktligen
sålunda:
Lön. |
Tjänst-gö rings-pen-ningar. |
Orts- tillägg. |
Summa. |
Alderstillägg. |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||
Första lönegraden....... |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
| |
Andra > ...... Tredje > ....... |
900 1,100 |
550 750 |
150 150 |
1,600 2,000 |
iTvå å 200 kr. efter resp. | 5 och 10 år. |
Jag återgår nu till frågan om den ställning i avlöningshänseende, som
må böra givas den ordinarie kvinnliga personalen hos pensionsstyrelsen.
Löneregleringskommittén har i sådant avseende med särskild hänsyn
till det uttalande, som av riksdagen år 1914 gjorts i fråga om den nya
avlöningstypen för kvinnliga biträden, icke ansett sig kunna för någon av
de kvinnliga befattningshavarna i nämnda styrelse föreslå högre avlöning
än den för kvinnliga biträden av tredje grad bestämda.
Detta gäller såväl i fråga om den av pensionsstyrelsen föreslagna
kvinnliga registrators- och kassörsbefattningen som ock beträffande den av
styrelsen ifrågasatta kvinnliga bokhållargraden.
I sitt statförslag har pensionsstyrelsen upptagit fyra kvinnliga be -
48
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
fattningar i bokhållargrad, av vilka en avsetts för kanslibyrån, två för försäkringstekniska
byrån och en för statistiska byrån.
Då, enligt vad antytt blivit, riksdagen endast med tvekan anslutit
sig till förslaget om inrättande av biträdesbefattningar av den nya tredje
graden, har kommittén icke tilltrott sig att till uppförande å pensionsstyrelsens
stat föreslå mer än en kvinnlig biträdesbefattning i denna grad
utöver den förenämnda registrators- och kassörsbefattningen.
Kommittén har härvid avsett, att å försäkringstekniska byrån skulle
för fondberäkningar finnas en befattning i nämnda grad, enär man av
innehavaren av denna befattning givetvis måste fordra en högre utbildning
än som torde kunna skäligen begäras av biträden i andra grad.
Vad särskilt den ifrågasatta bokhållarbefattningen å statistiska byrån
inom pensionsstyrelsen beträöar, har kommittén ansett sig så mycket
mindre kunna tillstyrka, att innehavaren av nämnda befattning avlönas
högre än kvinnliga biträden av andra grad, som i ett nyligen av kommittén
efter kungl. remiss handlagt ärende angående uppförande å ordinarie
stat av ett antal kvinnliga biträdesbefattningar hos statistiska centralbyrån
varken av detta ämbetsverk eller från kommitténs sida föreslagits inrättande
därstädes av någon enda kvinnlig biträdesbefa-ttning i högre grad
än den andra, oaktat i statistiska centralbyrån åtskilliga biträden sysselsättas
med relativt högt kvalificerat statistiskt arbete.
Av de i pensionsstyrelsens statförslag upptagna tolv kvinnliga biträden
av andra grad skulle tre tjänstgöra å kanslibyrån, ett å byrån för
yttre ärenden, ett å de bägge gransknings- och besvärsbyråerna, tre å den
försäkringstekniska byrån och fyra å den statistiska byrån.
Med hänsyn till att samtliga dessa biträden skulle, enligt vad pensionsstyrelsen
meddelat, hava att utföra kvalificerat arbete, såsom stenografering,
mera maktpåliggande räknearbete o. d., har kommittén funnit sig
icke hava annat att erinra mot att dessa biträden upptagas å stat såsom biträden
av andra graden, än att det biträde, som avsetts för byrån för
yttre ärenden, synts kommittén böra, likasom annan personal å denna
byrå, erhålla allenast extra anställning.
Då tre av de utav pensionsstyrelsen föreslagna kvinnliga bokhållartjänsterna
enligt kommitténs mening böra hänföras till biträdesbefattningar
av andra graden, skulle alltså hela antalet ordinarie kvinnliga biträden av
andra graden komma att uppgå till 14.
Till den lägsta graden av kvinnliga biträden skulle enligt pensionsstyrelsens
statförslag hänföras fyrtio biträden. Såsom en följd av kommitténs
uppfattning i fråga om byrån för yttre ärenden skulle i den
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 49
ordinarie staten nämnda antal böra minskas med två biträden, vilka avsetts
för denna bjmå.
I anledning av löneregleringskommitténs förslag beträffande avlöningen
till den kvinnliga registrator!! och kassören samt angående antalet
kvinnliga bokhållarbefattningar har pensionsstyrelsen anfört huvudsakligen
följande.
Såsom redan blivit antytt, äro enligt styrelsens mening de göromål,
som utföras av registratorn och kassören, av den art och betydelse, att de
mycket väl kunnat motivera uppförande i staten av ytterligare en tjänst
i första lönegraden. Aven med de högre avlöningsförmåner, som av styrelsen
avsetts för befattningen i fråga, skulle alltså en besparing beredas
statsverket. Styrelsen anser det därjämte kunna ifrågasättas, huruvida det
är riktigt att åt en befattningshavare med den avlöning, som av kommittén
föreslagits, anförtro ett arbete, med vilket den förenat handhavandet
av avsevärda penningebelopp. Styrelsen har därför funnit sig böra vidhålla,
att dess förslag i denna del är väl motiverat. Därest det icke låter
sig göra att, såsom styrelsen tänkt sig, tillförsäkra registratorn högre förmåner
än bokhållares, anser styrelsen, att det åtminstone bör tagas i
övervägande, huruvida det icke kunde beredas henne ett tilläggsarvode till
sådant belopp, att hennes avlöningsförmåner koinme att sammanlagt uppgå
till ungefär det belopp, styrelsen föreslagit.
Under erinran hurusom styrelsen föreslagit inrättandet av, förutom
den av kommittén förordade kvinnliga bokhållarbefattningen å försäkringstekniska
byrån, ytterligare tre sådana befattningar — nämligen en å var
och en av kansli-, försäkringstekniska och statistiska byråerna — har styrelsen
framhållit, att för samtliga de ifrågavarande befattningarna avsåges
arbetsuppgifter, hörande under eller till svårighetsgrad och betydelse likvärdiga
med de uppgifter, som i det förberörda statsrådsprotokollet över
linansärenden den 14 januari 1914 angivits vara av beskaffenhet att betinga
en högre avlöningstyp än för kvinnligt biträde i andra graden. Det arbete,
som skulle åläggas dessa bokhållare i pensionsstyrelsen, är enligt
styrelsens mening av väsentligt mera krävande art och förenat med betydligt
större ansvar, än vad förhållandet är eller avsetts vara med arbetet
för de kvinnliga biträdena av närmast lägre avlöningsgrad inom styrelsen.
Vad beträffar särskilt den ifrågasatta bokhållarbefattningen å statistiska
byrån har styrelsen — under framhållande att av personalen å styrelsens
statistiska byrå måste krävas matematisk och jämväl i övrigt försäkringsteknisk
utbildning för arbetenas utförande — påpekat, att ifrågavarande
bokhållare skulle enligt styrelsens förslag sysselsättas med, bland
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 Käft. (Nr 140.) 7
50
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Departe
mentschefen.
annat, matematiska utredningar, som sammanhänga med de statistiska göromålen,
och att fördenskull denna befattning enligt styrelsens mening i
ingen mån vore jämförlig med biträdesbefattningarna i statistiska centralbyrån.
Förutom anförda krav på den nämnda kvinnliga bokhållaren fordras
även — yttrar styrelsen — kompetens och auktoritet att i ej ringa
utsträckning utöva ledning och »förmanskap» över den betydande kvinnliga
personalen å styrelsens statistiska byrå. Därjämte erinrar styrelsen, att,
om också behovet av en dylik mera kvalificerad kvinnlig arbetskraft ej gjort
sig gällande inom statistiska centralbyrån, så har däremot i kommerskollegii
avdelning för näringsstatistik inrättats två sådana kvinnliga bokhållarbefattningar
och i socialstyrelsen fyra, därav en å den statistiska byrån.
Vidkommande till en början avlöningen åt den föreslagna kvinnliga
registratorn och kassören vill jag gärna medgiva, att de arbetsuppgifter,
som avsetts för ifrågavarande befattningshavare, synas mig vara både maktpåliggande
och ansvarsfulla samt tilläventyrs jämförliga med dem, som
inom vissa ämbetsverk utföras av manliga befattningshavare. Då emellertid
riksdagen endast med stor tvekan velat biträda förslaget om inrättande
av den tredje graden av kvinnliga biträdesbefattningar samt beträffande
dessa befattningar av riksdagen uppställts stora krav i fråga om arbetets
art och det med detsamma förenade ansvaret, vartill kommer att riksdagen
synes hava tänkt sig, att genom inrättandet av nämnda biträdesgrad skulle
kunna i vissa fall åstadkommas ett utbyte av manlig arbetskraft mot
kvinnlig, har jag ansett mig böra hänföra registratorn och kassören i
pensionsstyrelsen till biträden av tredje graden.
Emellertid har jag, såsom här nedan kommer att omnämnas, tänkt
mig, att felräkningspenningar skulle utgå till det kvinnliga biträde, som
bestrider kassörsgöromål i styrelsen.
Vad vidare angår antalet kvinnliga bokhållarbefattningar hav pensionsstyrelsen
föreslagit fyra sådana, under det att löneregleringskommittén icke
velat tillstyrka mer än en bokhållarbefattning med avlöning såsom biträde
av tredje lönegraden.
Med hänvisning till riksdagens tydligt uttalade obenägenhet att medgiva
inrättande i större omfattning av biträd esbefattningar av tredje lönegraden
och då ännu någon tids erfarenhet synes mig vara erforderlig för
att kunna bedöma behovet av dylika befattningar inom pensionsstyrelsen,
har i det förslag till stat för styrelsen, jag går att framlägga, icke upptagits
mer än en biträdesbefattning av tredje graden utom registratorsoch
kassörsbefattningen. De övriga tre av styrelsen ifrågasatta bokhållar
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
51
befattningarna hava däremot i mitt förslag ersatts med biträdesbefattningar
i andra graden.
Beträffande övriga av styrelsen föreslagna ordinarie biträdesbefattningar,
nämligen 12 i andra graden och 40 i första graden, må erinras,
att av dessa för byrån för yttre ärenden avsetts en sådan befattning i
andra graden och två i första graden. Då enligt mitt förslag icke någon
befattning å nämnda byrå skalle uppföras å ordinarie stat, skulle alltså
antalet biträden i de nämnrla graderna böra minskas med de för ifrågavarande
byrå beräknade. A andra sidan skulle, vid bifall till vad jag i
det föregående föreslagit, tillkomma 3 biträdesbefattningar av andra graden,
vilka av styrelsen upptagits såsom bokhållare änster.
Enligt mitt förslag skulle alltså antalet ordinarie biträdesbefattningar
i de olika graderna bliva
2 av tredje lönegraden
14 » andra »
38 » första »
Beträffande de vid 1913 års riksdag fastställda avlöningarna för förste
vaktmästare och vaktmästare hos pensionsstyrelsen har icke i detta sammanhang;
ifrågasatts någon ändring.
o ö o o
Pensionsstyrelsen har föreslagit, att ett belopp av 1,000 kronor skulle
utgå såsom årligt arvode åt generaldirektörens ställföreträdare.
Löneregleringskommittén har emellertid uttalat sig mot berörda
förslag.
I sådant hänseende anför kommittén följande.
Då vederbörande departementschef den 25 april 1913 för Kungl.
Maj:t framlade förslag i fråga om pensionsstyrelsens organisation, anförde
han såsom sin mening, att en av styrelsens ledamöter borde erhålla uppdrag
såsom generaldirektörens ställföreträdare, men beräknades ej i statförslaget
något särskilt arvode till ställföreträdaren.
Varken i den kungl. propositionen i ämnet eller i riksdagens därav
föranledda skrivelse gjordes något vidare uttalande beträffande den ifrågasatta
ställföreträdaren.
Kungl. Maj:t förordnade sedermera en av ledamöterna i pensionsstyrelsen
att från och med den 15 september 1913 tills vidare under tre år
vara ställföreträdare för generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen.
Då genom kungl. brev den 31 december 1913 fastställdes stat för
pensionsstyrelsens avlöningar och omkostnader för år 1914, i vad desamma
icke voro i ordinarie stat upptagna, ingick visserligen i anslagsberäkningen
Vakt
mästare.
Arvode till
generaldirektörens
ställföreträdare.
52
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 140.
belopp till arvode åt generaldirektörens ställföreträdare, men föreskrevs,
att tills vidare och intill dess annorlunda kunde bliva förordnat sådant
arvode icke finge utbetalas.
Kommittén yttrar vidare.
Rörande ärendens avgörande i vederbörande chefs frånvaro uti ämbetsverk,
där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam har beslutanderätten
i ärenden, uti vilkas prövning han deltager, hava intill senare
tid föreskrifterna i allmänhet — d. v. s. med frånseende dels av vissa särskilda
undantag, dels ock av de fall, då av Kungl. Maj:t kan hava blivit
annorlunda förordnat — växlat mellan två huvudtyper.
Sålunda hava för sådana fall beträffande vissa ämbetsverk föreskrivits,
att de ärenden, i vilka chefen eljest beslutade och som kunde
avgöras i chefens frånvaro, skulle avgöras kollektivt av vederbörande ledamöter.
I avseende å andra verk har åter stadgats, att den äldste tjänstgörande
ledamoten skulle inträda i utövningen av chefens åligganden,
med eller utan vissa begränsningar.
I senare tid hava för ifrågavarande fall föreskrifter av en tredje
huvudtyp kommit i tillämpning (exempelvis i socialstyrelsen). Enligt
dessa föreskrifter skall i chefens frånvaro dennes åligganden utövas av
den av ledamöterna, vilken av Kungl. Maj:t förordnats att vara chefens
ställföreträdare.
Vad nu pensionsstyrelsen beträffar, synes kommittén så mycket
mindre något vara att erinra mot anordningen med en särskilt förordnad
ställföreträdare för chefen, som därigenom vissa fördelar torde kunna vinnas.
Enligt pensionsstyrelsens förslag skulle ställföreträdaren åtnjuta ett
särskilt arvode för detta uppdrag.
Då emellertid enligt vanliga avlöningsbestämmelser befattningshavare
av lägre grad, som bestrider högre befattning inom vederbörande ämbetsverk,
i allmänhet äger att, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta de för den högre befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
eller däremot svarande belopp, synes det kommittén, som skulle något
särskilt arvode utöver nämnda ersättning icke erfordras till den, som företräder
generaldirektören i pensionsstyrelsen i dennes frånvaro. Kommittén
fäster även uppmärksamheten därå, att ställföreträdaren för chefen i
socialstyrelsen icke tillerkänts något särskilt arvode.
Med anledning av vad kommittén sålunda anfört beträffande arvode
åt ställföreträdaren för generaldirektören, har pensionsstyrelsen framhållit,
att det upptagna beloppet skulle utgöra ersättning icke allenast för det
53
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
extra arbete, som skulle åligga ställföreträdaren genom utövande av generaldirektörens
funktioner under dennes frånvaro, utan även för utförande
i övrigt av en del göromål, som åligga generaldirektören, men från vilka
denne lämpligen bör vara fritagen. På grund bärav har styrelsen ansett
det föreslagna arvodet väl motiverat.
Att det vid ett ämbetsverk av den omfattning, som pensionsstyrelsen
redan nu har och ännu mer kommer att få, allt framgent torde vara
synnerligen lämpligt och för arbetet inom ämbetsverket främjande, att en av
verkets ordinarie ledamöter och bland dem den därtill mest iämpade förordnas
såsom ställföreträdare för generaldirektören, därom torde icke råda
något tvivel. Däremot föreligga skiljaktiga meningar, huruvida ställföreträdaren
för detta sitt uppdrag bör åtnjuta annat arvode än vanlig vikariatsersättning.
Enligt min mening kan den ledamot, som i generaldirektörens frånvaro
skall i hans ställe fullgöra hans åligganden, utöva hans sammanhållande
och övervakande funktioner och sålunda ansvara för ledningen av ämbetsverket,
förvärva kvalifikation härtill endast genom att inrikta sitt arbete
därpå jämväl under de tider, då generaldirektören är i tjänst. Det torde
sålunda vara erforderligt, att ställföreträdaren även i generaldirektörens närvaro
inom styrelsen övervakar föredragningen av viktigare ärenden. Ett
sådant förfarande torde i sin mån bidraga till genomförandet av erforlig
enhetlighet i arbetet inom ämbetsverket och kontinuitet i ledningen därav.
Till nyssnämnda ärenden äro att hänföra allmänna förvaltningsfrågor, befordrings-
och andra personfrågor samt eljest frågor, som angå verket i
dess helhet. Ställföreträdaren får sålunda jämte chefen påtaga sig ett visst
ansvar för förvaltningsarbetet i dess helhet. För att icke generaldirektören
skall betungas med en mängd detaljfrågor, torde det för övrigt vara
önskvärt och lämpligt, att generaldirektören medgives befogenhet att åt
ställföreträdaren uppdraga att i generaldirektörens ställe handlägga frågor
av nyssberörda beskaffenhet, där dessa äro av mindre vikt. Allt detta
måste för ställföreträdaren, vilken under den tid, generaldirektören är i
tjänst, dessutom har att såsom byråchef sköta sina vanliga åligganden,
medföra, frånsett det ökade ansvaret, tillika en avsevärt större arbetsbörda
än han eljest skulle hava.
Vid nu angivna förhållanden synes det mig föga rimligt, att ställföreträdaren
skulle, trots sitt större ansvar och trots den större arbetsbördan,
tillgodonjuta allenast samma avlöning som de övriga byråcheferna.
Den av löneregleringskommittén uttalade uppfattningen, att särskilt arvode
till ställföreträdaren ej är erforderligt med hänsyn därtill, att han vid be
-
Departe
mentschefen.
54
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
stridande av generaldirektörsbefattningen äger åtnjuta de för denna anslagna
tjänstgöringspenningar, som utgå med högre belopp än för byråchef, eller
ock däremot svarande belopp, kan jag icke biträda och detta av två skäl:
dels förefaller nämligen denna mening vara grundad på det antagandet,
att ställföreträdaren icke skulle hava några ökade göromål utom å tid, då
generaldirektören icke är i tjänst, ett antagande vilket, såsom framgår av
det ovan sagda, ej torde överensstämma med vad som i detta avseende är
åsyftat, dels skulle under sådan förutsättning den särskilda ersättningen till
ställföreträdaren i regel icke uppgå till högre belopp än ungefär 100
kronor för år, ett belopp som synes mig alldeles för lågt tilltaget. Rättvisa
och billighet torde kräva, att ställföreträdaren tillerkännes ett med
hänsyn till befattningens vikt och det därmed förenade ansvar bättre avpassat
arvode. Med avseende fästat härå torde dess belopp lämpligen böra
bestämmas till 1,000 kronor. Till stöd för detta förslag vill jag jämväl
särskilt erinra, att ställföreträdaren för generaldirektören i telegrafstyrelsen
tillerkänts ett särskilt arvode å just detta belopp, därvid är att märka, att
det arbete, som åligger denne ställföreträdare, i alla händelser icke torde
vara mera krävande och omfattande än det, som kommer att vila på motsvarande
befattningshavare i pensionsstyrelsen. Vidare har i den till pågående
riksdag framlagda statsverkspropositionen i sammanhang med omorganisation
och lönereglering beträffande medicinalstyrelsen föreslagits
särskilt arvode till enahanda belopp åt ställföreträdaren för generaldirektören
i denna styrelse. Den i järnvägsstyrelsen befintlige souschefen åtnjuter
en avlöning, som med väsentligt belopp överstiger övriga ledamöters
i verket avlöning, men förhållandena inom sistnämnda styrelse åro uti
ifrågavarande avseende ej jämförliga med de i pensionsstyrelsen rådande,
och torde det därför ej .vara behövligt att här närmare ingå därpå.
Därest ställföreträdaren för generaldirektören i pensionsstyrelsen tillerkännes
särskilt arvode, bör han självfallet icke erhålla vikariatsersättning
utöver arvodet för tid, han uppehåller generaldirektörens befattning, då
denne åtnjuter semester eller befinner sig på tjänsteresa eller för handläggning
av särskilda ärenden är hindrad att sköta sin befattning i övrigt.
Det sålunda föreslagna arvodet till ställföreträdaren synes mig icke,
såsom pensionsstyrelsen ifrågasatt, böra utgå av anslag å extra stat, utan
i stället uppföras å ordinarie stat.
I detta sammanhang ber jag få beröra frågan om arvode till generaldirektörens
ställföreträdare under tiden intill 1915 års ingång, vid vilken
tidpunkt föreliggande förslag till ordinarie stat för pensionsstyrelsen
in. m. är avsett att träda i tillämpning. Genom nådigt brev den 12 sep
-
Rungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
55
tember 1913 förordnades ledamoten av styrelsen 0. F. Enbom till dylik ställföreträdare
tills vidare under tre år. I pensionsstyrelsens förslag till stat
för år 1914 upptogs särskilt arvode till honom, räknat från nyssnämnda
dag. För att emellertid icke föregripa riksdagens prövning av frågan och
utan dess vetskap ådraga statsverket utgift i förevarande avseende föreskrevs
vid statens fastställande genom nådigt brev den 31 december 1913, på sätt
ovan omförmälts, att det i anslagsberäkningen upptagna arvodet tills
vidare icke finge utbetalas. Sedan riksdagen prövat föreliggande förslag,
ämnar jag emellertid upptaga frågan om ställföreträdarens arvode för ovan
nämnda tid till slutlig behandling inför Kungl. Maj:t.
Såsom av det föregående framgår, skulle kassörsgöromålen inom Feträknings-''
pensionsstyrelsen bestridas av ett kvinnligt biträde i tredje lönegraden. Pennin9ar till
Med hänsyn till de viktiga och omfattande göromål samt de betydande enkassör.''9 J
penningsummor, som skola handhavas av henne, har styrelsen ifrågasatt,
att särskilt tilläggsarvode beredes henne. Jag har dock, såsom nämnt, ej
ansett mig kunna med avvikande från eljest vanligen gällande avlöningsnormer
för statens verk förorda detta förslag. Med avseende fästat å det
ansvar som påvilar henne för de stora penningbelopp, vilka gå genom
hennes händer, vore det emellertid önskvärt, om felräkningspenningar, såsom
jag redan antytt, kunde tillerkännas henne.
Till belysning av kassörsgöromålens omfattning må erinras, att den
för år 1914 fastställda staten för styrelsen slutar å 843,600 kronor, därav
omkring 175,000 kronor redovisas av annan myndighet, men återstoden
omhänderhaves av styrelsens kassör.
Sammanlagda beloppet av styrelsens förvaltningskostnader för år 1915
har av mig beräknats till över 600,000 kronor, och skulle av detta belopp
över 500,000 kronor omhänderhavas av ifrågavarande kvinnliga befattningshavare.
Med all säkerhet kunna förvaltningskostnaderna — bortsett från
den tillfälliga stegring, som föranledes av organisationskostnaderna år 1914 —
väntas stiga år från år och i sammanhang därmed även kassörens ansvarighetssumma
komma att ökas. Med den avsevärda personal, som finnes
och framdeles kommer att finnas i styrelsen, är det givet, att arbetet med
uträknandet, utbetalandet och bokförandet av avlöning, redovisande av
innehållna pensionsutgifter m. m. bliver komplicerat. Antalet utbetalningar
i olika poster torde sålunda, med hänsyn tagen jämväl till utbetalningar
för expenser in. m., säkerligen bliva ganska betydande. Den, som
handhar kassörsgöromålen, kan för den skull lätteligen bliva utsatt för
större eller mindre förluster genom felräkning.
Med hänsyn till den risk i nämnda hänseende, som vissa kassörer
56
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 140.
löpa, har inom olika förvaltningsområden ansetts billigt att tillerkänna
sådana befattningshavare felräkningspenningar. Den sålunda i vissa fall
tillerkända rätten till felräkningspenningar gäller icke blott manliga utan
även kvinnliga befattningshavare, där sådana förekomma på dylik plats.
Jag tillåter mig i sådant hänseende allenast erinra, hurusom inom
telegrafverket enligt gällande avlöningsreglemente kvinnlig kassör å linjedistriktsbyrå
och vid verkstaden erhåller felräkningspenningar med 200
kronor för år räknat. Därjämte äga ä vissa telegrafverkets stationer
särskilt anställda kassörer, som kunna vara kvinnliga, uppbära felräkningspenningar
uppgående till viss procent av den influtna telefonuppbörden,
dock högst 400 kronor för år räknat. Vid postverket utgå enligt gällande
avlöningsreglemente felräkningspenningar till tjänsteman — även kvinnlig
—, vilken tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning med 300
kronor, därest minst 500,000 kronor av honom utbetalas i avlöningar och
omkostnader m. in., men i annat fall med 120 kronor.
Vad pensionsstyrelsen beträfFar synas mig på ovan anförda grunder
— särskilt med hänsyn tagen till nyss anförda för telegraf- och postverken
gällande bestämmelser — felräkningspenningar till ett belopp av 300
kronor för år räknat kunna anses skäliga för den kvinnliga befattningshavare,
som inom styrelsen bestrider kassörsgöromålen.
Anslag till vi- Å den ordinarie staten för pensionsstyrelsen torde böra uppföras
kariatsersätt- ett anslag för bestridande av dels ersättningar till vikarier vid semester för
nmgar m. m. orc[inarie befattningshavare, dels ock eventuellt erforderliga fyllnadsersättningar
utöver tjänstgöringspenningar till vikarier vid sjukdomsförfall för
ordinarie kvinnliga befattningshavare eller vaktmästare.
För nämnda ändamål har löneregleringskommittén beräknat ett belopp
av tillhopa 9,900 kronor.
Utöver berörda belopp torde komma att behövas medel till bestridande
av ersättningar åt vikarier under tjänsteresor, som företagas av generaldirektören
och andra tjänstemän i styrelsen. Då emellertid särskilt
under den första tiden av pensionsförsäkringslagens tillämpning det torde
vara omöjligt att ''närmare beräkna vad som kan komma att åtgå härför,
har det synts kommittén lämpligast, att dylika vikariatsersättningar tills
vidare utgå av anslag å extra stat.
Vad kommittén sålunda föreslagit har icke givit mig anledning till
erinran.
I detta sammanhang har löneregleringskommittén ansett sig böra
något beröra frågan om förenämnda tjänsteresor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
57
I den av styrelsen avgivna promemorian har, erinrar kommittén,
under rubriken »Byrån för yttre ärenden» i nämnda hänseende anförts
följande.
För att kunna uppfylla de krav, som ställdes på denna byrå i fråga
om vägledning m. m. för de lokala myndigheterna, vore det nödvändigt, att
byråns chef och tjänstemän i så stor utsträckning som möjligt företoge
inspektionsresor och att i detta avseende tillsåges, att så vitt möjligt alla
pensionsnämnder och ombud med icke allt för långa mellanrum besöktes.
Då pensionsdistriktens antal uppginge till över 2,600, ansågs det uppenbart,
att ifrågavarande inspektionsresor skulle taga mycken tid i anspråk.
Aven om, yttrar kommittén, till en början inspektionsresor må bliva
behövliga i jämförelsevis avsevärd omfattning, synes det likväl kommittén,
som skulle någon mera regelbundet återkommande inspektion av varje
pensionsnämnd näppeligen vara erforderlig. Genom styrelsens ombud torde
nämligen möjlighet förefinnas för styrelsen att handleda och kontrollera
pensionsnämnderna, och synes även styrelsen själv vara i tillfälle att i
sammanhang med granskning av pensionsnämnds beslut i pensionsärende
öva en viss uppsikt över nämndernas verksamhet.
I varje fall anser kommittén det vara angeläget, att nödig begränsning
av inspektionsresorna iakttages, till förekommande av att utgifterna
för statsverket i nämnda hänseende må bliva allt för hö<ra.
©
I anledning av kommitténs uttalande rörande ifrågavarande inspektionsresor
framhåller styrelsen, att, ehuru avfattningen av det styrelsens yttrande,
som föranlett berörda uttalande från kommitténs sida, väl kunnat
tolkas i sådan riktning, det likväl icke varit styrelsens mening, att mera
regelbundet återkommande inspektion av varje pensionsnämnd skulle bliva
erforderlig.
Vad sålunda yttrats i fråga om nämnda inspektionsresor föranleder
icke till annat uttalande från min sida, än att jag förutsätter, att pensionsstyrelsen
tillser, det kostnaderna härför icke varda högre, ån vad som
kräves, för att styrelsen må kunna utöva den rådande och ledande verksamhet,
som jag för min del tror vara önskvärd för uppnående av enhetlighet
i lagtillämpningen och undvikande av onödiga utgifter för pensioneringen.
Därest vad jag i det föregående föreslagit vinner bifall, skulle den
ordinarie avlöningsstaten för pensionsstyrelsen komma att erhålla följande
förändrade lydelse:
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 Käft. (Nr 140.) 8
Stat.
58
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Tjänst- |
Orts- tillägg. |
||||
Lön. |
görings- pennin- |
Summa. |
|||
gar. |
|||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||
1 generaldirektör och chef..... |
7,000 |
3,000 |
1,000 |
11,000 |
|
1 byråchef ............ |
5,000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
(Efter 5 år kan lönen höjaB |
4 byråchefer........... Generaldirektörens ställföreträdare, |
20,000 |
10,000 |
2,400 |
32,400 1,000 |
) med 600 kronor. |
arvode ............. |
— |
— |
— |
||
1 tjänsteman i andra lönegraden (se-kreterare) ............ |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,8001 |
[Efter 5 år kan lönen höjas |
4 tjänstemän i andra lönegraden (se- |
14,400 |
7,200 |
1,600 |
23,200J |
} 10 år med ytterligare |
kreterare, förste aktuarier) .... |
l 500 kronor. |
||||
1 tjänsteman i första lönegraden |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,0001 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
16 tjänstemän i första lönegraden |
24,000 |
4,800 |
64,000j |
kronor och efter 15 år |
|
(notarier, aktuarier)....... |
35,200 |
med än ytterligare 500 |
|||
1 kvinnligt biträde i tredje löne-graden (registrator och kassör) . . 1 kvinnligt biträde i tredje löne- |
1,100 |
750 |
150 |
2,000 |
kronor. |
150 |
2,000 |
||||
graden (bokhållare)....... |
1,100 |
750 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
||
1 kvinnligt biträde i andra lönegraden |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
|
13 kvinnliga biträden i andra löne- |
1,950 |
20,800 |
10 år med ytterligare |
||
graden ............. |
11,700 |
7,150 |
200 kronor. |
||
1 kvinnligt biträde i första lönegraden |
700 |
350 |
150 5,550 |
1,200 44,400 |
|
graden ............. |
25,900 |
12,950 |
|||
1 förste vaktmästare....... |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
700 |
350 |
150 |
1,2001 |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
|
1 vaktmästare.......... |
1 med 100 kronor och efter |
||||
1 d:o .......... |
700 |
350 |
150 |
1,200} |
} 10 år med ytterligare [ 100 kronor. |
Felräkningspenningar till det kvinn- |
|||||
liga biträde, som bestrider kassörs-göromålen........... |
— |
— |
— |
300 |
|
Till vikariatsersättningar under se- |
|||||
mester samt vid sjukdomsförfall |
— |
— |
— |
9,900 |
|
Summa |
— |
— |
— |
235,600 |
Anmärkning. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
59
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Genom nådig kungörelse den 18 juli 1913 (svensk författnings- Aft^3rs''
samling n:r 138) hava stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande r or''
av de från 1914 års början för ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen
fastställda avlöningsförmåner.
De av mig förordade förändringar i och tillägg till nu gällande
ordinarie avlöningsstat för pensionsstyrelsen torde påkalla jämväl en revision
av förenämnda avlöningsvillkor.
Det förslag till nya villkor, jag nu går att framlägga, överensstämmer
med vad löneregleringskommittén i sådant hänseende föreslagit, dock med
de modifikationer, som betingas därav att särskilt arvode till generaldirektörens
ställföreträdare skulle utgå.
För åtnjutande av de förmåner, som i den nya staten varda upptagna
för ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen, torde alltså
böra fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen;
l:o) för ordinarie befattningshavare utom kvinnliga biträden:
att tjänstinnehavare skall, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst sex timmar varje söckendag;
att befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation av pensionsstyrelsen eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest styrelsens
ställning inom statsförvaltningen varder så förändrad, att den ej längre
kan anses såsom självständig styrelse, eller därest vissa ifrågavarande styrelse
tillhörande göromål överflyttas till annat verk, vara pliktig att, med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk eller den
anstalt, vartill göromålen överlämnas; skolande befattningshavare i pensionsstyrelsen
slutligen,likaledes med bibehållande av nyssnämnda förmåner,
vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt,
förflyttas till annan befattning inom förvaltningen å det sociala området;
att chefen för pensionsstyrelsen skall vara underkastad den förändring
i tjänsteställning, som må anses följa därav att chefsbeställningen vid
styrelsen kan varda upptagen bland de i § 35 regeringsformen angivna
förtroendesysslor;
att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
60
Kun tji. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
verk eller bolag, som är försett med Kungl Maj:ts oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej, beträffande generaldirektören och byråcheferna, Kungl. Maj:t och, vad
angår andra befattningshavare, pensionsstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen inom pensionsstyrelsen,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas ocli tills
vidare bibehållas;
att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning
uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna
gång, befinnes vara lämplig och behövlig;
att tjänstgöringspenningar eller arvode till generaldirektörens ställföreträdare
få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen
tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen, där
ej, vad berörda arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i
behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver
sina tjänstgöringspenningar och i förekommande fall förberörda arvode avstå
så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller utan att han kan styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd av tjänsteresor
eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i pensionsstyrelsen
bestrida densamma mot åtnjutande därvid av, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;
att emellertid, därest tjänsteman av högre grad till följd av tjänste -
61
Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 140.
resa eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några
få, högst fyra dagar hindrad att sköta sin befattning tjänsteman av lägre
grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till befattningen
hörande löpande göromålen;
att vidare den byråchef, som förordnats att vara generaldirektörens
ställföreträdare, icke må åtnjuta särskild ersättning utöver arvodet för den
tid, han bestrider generaldirektörens befattning, vare sig denne åtnjuter
semester eller befinner sig på tjänsteresa eller för handläggning av särskilda
ärenden är hindrad att skota sin befattning; ägande dock ställföreträdaren
att, därest han måste till vikarie å byråchefsbefattningen avstå egna tjänstgöringspenningar,
såsom ersättning därför åtnjuta däremot svarande belopp;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år på samma villkor samt
för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare
fem år ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;
börande därvid förste vaktmästare och annan vaktmästare tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från
hans tillträde till innehavande ordinarie befattning;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchef och tjänsteman
i andra lönegraden under en och en halv månad, av tjänsteman i
första lönegraden under en månad samt av förste vaktmästare och annan
vaktmästare under femton dagar;
att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll
å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes,
begagna sig av semester;
62
Kuncjl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 140.
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens
slut;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga
om rätt till pension skali gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat;
att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed;
att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning i pensionsstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser; samt
att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i pensionsstyrelsen,
som icke före den 1 december 1914 anmäler, att han vill underkasta
sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid
honom dittills tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den män ej
annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
honom;
2:o) för kvinnliga biträden å pensionsstyrelsens stat:
att, då vid uppförande i stat av biträdesbefattning till innehavare
av densamma befordras person, som omedelbart före sin befordran inom
pensionsstyrelsen utfört samma arbete som det till befattningen hörande
mot fast arvode under föregående år till belopp, överstigande vad enligt
staten skall utgå till befattningens innehavare, styrelsen skall äga bereda
fyllnad i avlöningen för dess uppbringande till nämnda arvodes belopp;
dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej må i något fall tillgodoföras
avlöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet av den med
befattningen i fråga förenade slutavlöningen, tjänstgöringspenningar och
ortstillägg däri inräknade;
att i fråga om biträdes av tredje graden arbetstid å tjänsterummet
skall gälla vad här ovan föreskrivits for andra ordinarie befattningshavare
i styrelsen samt att biträdes av första eller andra graden arbetstid å
tjänsterummet skall vara sex timmar, dock att sådant biträde skall vara
63
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräver, tvärstanna
i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
att biträde må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant
utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
att biträde av lägre grad, som efter intjänande av båda ålderstillläggen
i denna grad befordras till biträdesbefattning av närmast högre
grad, må omedelbart komma i åtnjutande av ett ålderstillägg i sistnämnda
grad;
att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av
semester biträde av lägre grad skall vara skyldigt att, om det förordnas
såsom biträde av högre grad hos styrelsen, bestrida befattningen som
sådant; ägande sålunda förordnat biträde av lägre grad att därunder
i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förordnandet erfordras
i följd av sjukdomsförfall, de med den tjänstledigas befattning
förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande
av semester, ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar
svarande belopp;
att gift kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av
Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
att, där kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från tjänsten,
därest icke styrelsen med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande
finner det nödigt;
att biträdesbefattning skall av styrelsen tillsättas medelst konstitutorial
och att tillsättningen skall ske efter tjänstens ledigförklarande genom
kungörelse;
att rörande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande av tjänstledighet och avsked samt för åtal och disciplinär
bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda
av Kungl. Maj:t bestämda; samt
att i övrigt de för andra ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen
stadgade villkor och bestämmelser för avlöningsförmåners åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot vad
här blivit föreskrivet lända till efterrättelse.
Uti pensionsstyrelsens framställning av den 18 december 1913
hemställdes om uppförande å extra stat för år 1915 av ett förslagsanslag å extra
å 415,000 kronor under rubrik »till chef (lönetillägg till förste innehavaren stat*
4,000 kronor), dennes ställföreträdare, sakkunniga hos styrelsen, extra leda -
64
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. .
möter, biträden, ombud, resekostnadsersättningar, hyra, skrivmaterialier,
tryckningskostnader, inventarier m. ra.».
Pensionsstyrelsen har emellertid dels i sitt underdåniga utlåtande
den 11 maj 19 i4 över löneregleringskommitténs nu ifrågavarande betänkande
dels ock i särskild framställning den 20 i samma månad angående
styrelsens ombud föreslagit vissa jämkningar beträffande nämnda förslagsanslag.
Jag torde i ett sammanhang få redogöra för styrelsens olika förslag
i berörda hänseende ävensom de erinringar, som löneregleringskommittén
gjort beträffande framställningen av den 18 december 1913, i vad den avsåg
detta anslag.
Lönetillägg Av de i förslagsanslaget ingående posterna märkes först ett belopp
^direktören''av 4,000 kronor till lönetillägg åt generaldirektören.
Vidkommande denna anslagspost får jag erinra, hurusom riksdagen
år 1913 medgivit att, för möjliggörande av att högre löneförmåner än den
normala avlöningen 11,000 kronor måtte kunna beredas generaldirektörsbefattningens
förste innehavare, på extra stat anvisades ett anslag av
4,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras.
Vad beträffar arvode till generaldirektörens ställföreträdare har jag,
såsom redan är nämnt, ansett detta böra uppföras å den ordinarie staten.
Ersättning Av förslagsanslaget skulle vidare bestridas ersättning till sakkunniga
tiniSaCh08,~ h°s pensionsstyrelsen. Denna anslagspost har av pensionsstyrelsen beräkstyrelsen.
nats till samma belopp, 12,000 kronor, som för berörda ändamål avsågs i
propositionen till 1913 års riksdag angående anslag till pensionsstyrelsen.
Löneregleringskommittén har beträffande nämnda sakkunniginstitution
erinrat, hurusom regeringsrådet Lindstedt vid avgivande av utredning beträffande
behovet av arbetskrafter under de första åren av pensionsstyrelsens
verksamhet utgick från att två »fullmäktige» skulle vara erforderliga.
Då vederbörande departementschef den 25 april 1913 inför Kungl.
Maj:t föredrog frågan om anslag till pensionsstyrelsen, anförde han uti
berörda hänseende följande.
I ett verk som det ifrågavarande erfordrades enligt hans uppfattning
ett rådgivande lekmannaelement, som i största möjliga utsträckning deltoge
i arbetet. Om detta lekmannaelement slutligt borde skapas i form av
fullmäktige eller på annat sätt, ansåg han för det dåvarande kunna lämnas
därhän. Det syntes honom tills vidare viktigast, att de sakkunniga
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
65
lekmän, som anställdes, kunde påräknas för att deltaga i behandlingen av
de ärenden, för vilka enligt regeringsrådet Lindstedts förslag skulle disponeras
en veckodag (allmänna ärenden, besvärsmål samt sådana pensionsärenden,
som befunnes vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och därför
syntes böra göras till föremål för en allsidigare prövning), ävensom
för en del organisatoriska arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande
arbete, som skulle åligga dessa sakkunniga, och med beaktande att olika
kategorier sådana borde vara representerade i styrelsen, ansåg departementschefen
deras antal böra sättas till fyra samt arvodet för en var till
3,000 kronor för år räknat.
Kungl. Maj:t har ock förordnat fyra sakkunniga hos styrelsen, var
och en med ett arvode av 3,000 kronor.
Enligt vad löneregleringskommittén inhämtat, har det under den
hittills tilländagångna delen av år 1914 icke ansetts lämpligt att påkalla
de sakkunniga viss dag i veckan, utan har i stället i allmänhet den anordningen
iakttagits, att ett större antal ärenden sammanförts till särskilda
sammanträden med något, längre mellantid.
Löneregleringskommittén har meddelat, att inom kommittén uppkommit
det spörsmålet, huruvida ett så stort antal som fyra sakkunniga
må för framtiden varda erforderligt i pensionsstyrelsen. Kommittén har
emellertid funnit sig icke böra göra något bestämt uttalande i nämnda
hänsende, då, enligt vad av departementschefens ovanberörda yttrande
synes framgå, frågan om lekmannaelementet inom styrelsen icke torde vara
att anse såsom slutgiltigt avgjord.
Vad däremot det nu utgående arvodet till sakkunnig i pensionsstyrelsen
beträffar, har det synts kommittén, som skulle ett något lägre arvode
än 3,000 kronor kunna anses utgöra skälig ersättning för ifrågavarande
uppdrag, sådant detsamma kommit att gestalta sig. Kommittén
har tänkt sig, att arvodet till sakkunnig i pensionsstyrelsen skulle kunna
tills vidare sättas till samma belopp, som från och med år 1915 kommer
att utgå till fullmäktig (sakkunnig) i socialstyrelsen, eller 2,000 kronor.
Med anledning av vad kommittén sålunda ifrågasatt erinrar styrelsen,
att det nuvarande arvodet till sakkunniga, 3,000 kronor, synes hava
bestämts med hänsyn till den synnerligen stora omfattningen av pensionsstyrelsens
verksamhet, vilken år från år kommer att ytterligare ökas, och
att det för styrelsen givetvis är av största vikt att kunna påräkna de sakkunnigas
biträde i så stor utsträckning som möjligt, särskilt under de
första åren av pensionsförsäkringen, då det gäller att i stor omfattning
skapa praxis och träffa avgörande i ett mycket stort antal principiella
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 käft. (Nr 140.)
9
66
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Departe
mentschefen.
frågor, vilka komma att bliva betydelsefulla för den framtida verksamheten.
Sammanträden med de sakkunniga hava visserligen icke hittills ägt rum
på en bestämd veckodag, men denna omständighet har varit beroende på
de särskilda förhållandena under organisationstiden.
Det arbete, som ålegat de sakkunniga, har emellertid, enligt vad
styrelsen framhåller, icke härigenom blivit mindre omfattande, då vid de
sammanträden, vilka avhållits, behandlats ett stort antal ärenden, och då
före och mellan sammanträdena de sakkunnigas tid ofta tagits i anspråk
för studium av ärenden och frågor, vilka medelst inom styrelsen upprättade
promemorior och förslag till dem överlämnats.
Sedan granskningen och prövningen av pensionsansökningar numera
kommit i gång, har emellertid den ordning träffats, att viss dag i veckan
hållas plenisammanträden, vid vilka princip- och andra viktiga frågor rörande
pensionsansökningar komma att behandlas, och till vilka sammanträden
de sakkunniga kallas.
Däremellan skulle, såsom hittills, då och då särskilda sammanträden
hållas med de sakkunniga för behandling av organisationsfrågor, förslag
till lagändringar och dylikt, varjämte styrelsen uttalat önskvärdheten av
att de sakkunniga allt emellanåt övervara de föredragningar av pensionsärenden,
vilka på gransknings- och besvärsbyråerna dagligen försiggå inom
pensionsstyrelsen.
På grund härav anser styrelsen synnerligen önskligt, att de sakkunniga
åtminstone under de närmaste åren kunna tagas i anspråk för
pensionsstyrelsens arbete, och att på grund härav goda skäl föreligga för
bibehållande tills vidare av de sakkunnigas arvode vid det nuvarande beloppet,
eller 3,000 kronor för år.
1 fråga om de sakkunnigas arbete torde jag få meddela följande
upplysningar utöver vad styrelsen i sådant avseende anfört.
Från det styrelsen den 1 september 1913 började sin verksamhet
och intill slutet av maj månad 1914 hava hållits 20 sammanträden med
de sakkunniga, och hava dessa sammanträden i medeltal tagit i anspråk
en tid av mellan 4 och 5 timmar. Emellertid hava i regel före sammanträdena
från styrelsen till de sakkunniga överlämnats promemorior rörande
de ärenden, som skulle förekomma vid vederbörande sammanträde, i syfte
att de sakkunniga redan före sammanträdet skulle bliva i tillfälle att sätta
sig in i ärendena. Dessutom hava mellan sammanträdena förekommit
överläggningar med de sakkunniga, med en eller flera av dem eller samtliga,
och har detta oftast skett genom översändande av skriftliga framställningar,
över vilka de sakkunniga haft att uttala sig.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 67
Med de sakkunniga hava företrädesvis behandlats frågor av mera
principiell och väsentlig betydelse, såsom angående styrelsens organisation,
ordnandet av frågan om ombud för styrelsen, fastställande av formulär
till pensionsansökan m. m., principerna för avgörande av frågor om befrielse
från avgiftsplikt, organisation av den frivilliga försäkringen och förslag
angående pensionsfondens förvaltning. Vidare har styrelsen i samråd
med de sakkunniga fastslagit åtskilliga riktlinjer för den praktiska tilllämpningen
av pensionsförsäkringslagens bestämmelser och uppgjort förslag
till ändring av en del lagrum.
Beträffande nu föreliggande spörsmål tillåter jag mig erinra, hurusom
1913 års riksdag lämnade utan anmärkning det då framlagda förslaget
att i pensionsstyrelsens arbeten skulle deltaga fyra sakkunniga lekmän
samt att arvodet för en var av dem skulle utgå med 3,000 kronor
för år räknat.
Att redan nu, såsom inom löneregleringskommittén ifrågasatts, vidtaga
minskning av antalet sakkunniga och de till dem utgående arvodenas
belopp, därtill anser jag anledning saknas, så mycket mera som under de
närmaste åren för de sakkunniga torde föreligga mångfaldiga och stora
uppgifter vid behandlingen av ännu ej lösta viktiga organisationsfrågor och
andra spörsmål av principiell betydelse för pensionsförsäkringens framtida
utveckling, uppgifter vilka synas komma att taga deras tid och arbete
starkt i anspråk. Däremot är det ju möjligt, att efter några års förlopp
nyssnämnda spörsmål kunna vinna slutgiltig lösning och att principerna
för pensionsförsäkringen då ock blivit mera i detalj slutligt utformade
och fastställda; därest så bliver förhållandet, torde frågan om minskning
av antalet sakkunniga, vilkas arbete då givetvis skulle bliva mindre, och
nedsättning av deras arvode åter kunna upptagas till behandling.
På grund härav bör enligt min mening till ersättning åt fyra sakkunniga
i pensionsstyrelsen för år 1915 beräknas ett sammanlagt belopp
av 12,000 kronor.
Till avlöning åt amanuenser och andra extra biträden samt extra Avlöning åt
vaktmästare ävensom arvoden åt eventuellt behövliga extra ledamöter har ama*wT8er
pensionsstyrelsen avsett ett belopp av 60,000 kronor att utgå av förslagsanslaget.
Styrelsen har förslagsvis beräknat, att detta belopp skulle disponeras
sålunda:
68
Departe
mentschefen.
Medicinskt
biträde.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
arvoden till amanuenser...........omkring 20,000 kronor
» » extra kvinnliga biträden..... » 21,600 »
» » extra vaktmästare........ » 2,700 »
» » tillfälliga ledamöter....... » 12,000 »
ersättning till mera tillfälliga extra arbetskrafter . » 3,700 »
tillhopa 60,000 kronor.
Då enligt löneregleringskommitténs förslag befattningarna å byrån
för yttre ärenden icke skulle uppföras å ordinarie stat, har kommittén
ansett det bliva erforderligt att höja nu ifrågavarande anslagspost, och har
kommittén på grund härav beräknat densamma till omkring 84,000 kronor.
I detta sammanhang har kommittén erinrat, hurusom kommittén redan
uti delen I av sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering av löneförhållanden in. in. inom de centrala
ämbetsverken, uttalat såsom sin mening, att grunderna för avlöningen till
extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie vaktbetjänte inom de centrala
ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas av Kungl. Maj:t på förslag
av vederbörande ämbetsverk.
Med hänsyn särskilt till det stora antal extra befattningshavare,
som torde bliva erforderligt i pensionsstyrelsen, har kommittén ansett, att
jämväl i avseende å denna styrelse bör, i den ordning nyss är nämnd,
fastställas dylika grunder för den extra personalen.
Mot den av kommittén gjorda beräkningen av nämnda anslagspost
har jag icke något att erinra. Jag anser mig emellertid böra omnämna,
att pensionsstyrelsen förklarat sig tveksam, huruvida det belopp, som
kommittén avsett för avlöning åt personalen på yttre byrån, är tillräckligt,
därest byrån uppföres å extra stat.
I likhet med kommittén anser jag även, att grunderna för den extra
personalens avlöning böra fastställas av Kungl. Maj:t. Befattningarna å
byrån för yttre ärenden torde böra avlönas med enahanda belopp soin
motsvarande ordinarie tjänster, dock med vederbörligt avdrag för beräknade
pensionsavgifter.
Uti sitt förenämnda yttrande den 11 maj 1914 har pensionsstyrelsen
anfört, att, sedan styrelsen avgav sitt förslag till stat, under dess fortsatta
verksamhet alltmera framträtt behovet av att äga tillgång till ett medicinskt
utbildat biträde. Vid behandlingen av de ständigt återkommande frågor,
som ägde sammanhang med bedömande av graden av invaliditet hos de
69
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
pensionssökande, framställde sig ofta spörsmål, vilka påkallade medicinsk
fackkunskap. Styrelsen hade jämväl behov av sådant biträde för verkställande
av vissa utredningar och undersökningar, vilka läge utanför området
för den kompetens, som styrelsens övriga personal besutte. Ersättning
till denne medicinskt utbildade fackman har styrelsen ansett böra
beräknas utgå med enahanda belopp, som av riksdagen under innevarande
år anvisats till arvode åt den i riksförsäkringsanstaltens stat uppförda
överläkaren eller 4,000 kronor. Med anledning härav har pensionsstyrelsen
hemställt om förslagsanslagets höjning med nämnda belopp.
Då behov synes föreligga för pensionsstyrelsen att hava tillgång till
medicinskt biträde, torde vid beräkningen av nu ifrågavarande förslagsanslags
belopp hänsyn böra tagas härtill. Som emellertid icke någon som
helst erfarenhet föreligger i vilken omfattning nämnda sakkunniga biträde
kan behöva tagas i anspråk, synes mig åtminstone till en början ett något
lägre belopp kunna vara till fyllest för ifrågavarande ändamål. Jag tilllåter
mig erinra, hurusom överläkaren i riksförsäkringsanstalten för närvarande
åtnjuter ett arvode av 3,000 kronor.
Med hänsyn härtill har jag vid beräkningen av förslagsanslagets
belopp för år 1915 avsett ett belopp av högst 3,000 kronor för det
medicinska biträdet hos pensionsstyrelsen.
I sin framställning den 18 december 1913 hade pensionsstyrelsen
bland de i förslagsanslaget ingående posterna beräknat till arvoden åt
instruktionsombud 25,000 kronor och till ersättning åt ortsombud 150,000
kronor ävensom till resckostnadsersättning för chefens, ledamöters och andra
tjänstemäns inom styrelsen tjänsteresor samt instruktionsombudens resor
sammanlagt 30,000 kronor.
Såsom jag redan antytt, har emellertid styrelsen i underdånig skrivelse
den 20 maj 1914 framlagt ett nytt förslag i fråga om styrelsens ombud,
vilket skulle föranleda väsentliga jämkningar i avseende å beräkningen av
nyssberörda anslagsposter.
Styrelsen erinrar i nämnda skrivelse till en början, hurusom enligt 27 § i
lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 för varje pensionsdistrikt
skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat ombud, dock att samma person må
kunna förordnas till ombud för flera pensionsdistrikt.
Dessa ombud skulle hava till huvudsaklig uppgift att övervaka pensionsåren
denas behöriga handläggning vid pensionsnämn derna och bevaka det allmännas
rätt. Det tillkommer ombuden att, bland annat, bidraga till spridande av
kännedom om pensionsförsäkringslagens bestämmelser, att taga del av till pensionsnämnderna
inkommande handlingar och såvitt möjligt bevista samtliga de
Departe
mentschefen.
Ersättning
till styrelsens
ombud
samt resekostnadsersättningar.
70
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
pensionsnämndssammanträden, som hållas inom ombudets distrikt, samt att tillhandagå
pensionsstyrelsen med erforderliga upplysningar och utredningar.
Enligt vad pensionsstyrelsen vidare meddelar, hade styrelsen redan under
år 1913 vid organisationsarbetets början sin uppmärksamhet fäst på de svårigheter,
som skulle möta att med ett stort antal ombud kunna anordna en god och
enhetlig organisation. Det skulle bliva svårt att kunna erhålla lämpliga personer
samt skapa enhetlighet och likformighet i deras arbete. Då dessa ombud ju icke
kunde påräkna några nämnvärda avlöningsförmåner, var det ock tydligt, att man
icke kunde av dem förvänta, att de skulle ägna sin uppgift den tid och det intresse,
som erfordrades för att förvärva förtrogenhet med pensionsförsäkringslagens principer
och särskilda bestämmelser och därigenom erhålla kompetens att fylla ett
ombuds åligganden. Man måste dessutom vara beredd på, att i denna stora kår
ombyten ständigt skulle förekomma och störande inverka på arbetet.
Det stod alltså från början klart för styrelsen att det, för att vinna en
god rekrytering av ombudskåren samt för att uppnå enhetlighet och fasthet i
försäkringsarbetet, ovillkorligen krävdes en begränsning av antalet ombud och en
motsvarande ökning av det antal distrikt, som varje ombud hade att övervaka.
Mot genomförande av ett system med ett mindre antal ombud ansågs emellertid
hinder möta i ovannämnda bestämmelse i 27 § pensionsförsäkringslagen.
Ordalydelsen i lagrummet ansågs nämligen giva vid handen, att lagstiftarens
mening varit, att ett ombud i regel skulle hava allenast ett distrikt samt att pensionsstyrelsen
endast undantagsvis ägde förordna ett och samma ombud för liera
distrikt.
Då för hela organisationsfrågans ordnande icke mera än två ä tre månaders
tid stod styrelsen till buds, var det av praktiska skäl omöjligt att kunna
utvälja och instruera ett så stort antal ombud. Därest för varje pensionsdistrikt
skulle utsetts ett ombud, skulle hela antalet ombud uppgått till omkring 2,600.
Det blev därför nödvändigt att tillgripa en utväg, om ock av provisorisk natur,
som lämnade styrelsen tillfälle att till sitt biträde för organiseringen av pensionsnämndernas
arbete m. m. erhålla ett mindre antal dugliga och kunniga instruktörer.
Efter därom av styrelsen gjord framställning bemyndigade även Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 10 oktober 1913 styrelsen att för tiden intill 1914
års utgång bland ortsombuden utse vissa personer, till ett antal av högst 50 för
hela riket, att under benämning instruktionsombud stå till styrelsens förfogande
för biträdande inom visst område, som styrelsen ägde bestämma, vid behandlingen
av organisationsärenden och frågor rörande pensionsnämnderna. Dessa ombud
skulle vidare hava till åliggande, bland annat, att meddela såväl pensionsnämnderna
som ortsombuden upplysningar, råd och anvisningar, att verka för likformig
lagtillämpning samt att fördenskull, där så lämpligen kunde ske, övervara
pensionsnämndernas sammanträden samt att tillhandagå pensionsstyrelsen med
erforderliga upplysningar och utredningar ävensom för varje kvartal till styrelsen
ingiva en kortfattad redogörelse över ombudets verksamhet.
Med stöd av förenämnda nådiga brev har riket uppdelats i 42 s. k. instruktionsombudsområden
(1 eller 2 för varje län) och har av pensionsstyrelsen utsetts
ett lika antal instruktionsombud.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande lämnat styrelsen förslag å personer,
som skulle kunna utses till ortsombud, samt instruktionsombuden genom styrelsen
heretts tillfälle att, i den mån tiden medgav, införskaffa upplysningar om de
71
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
föreslagna — deras antal uppgick till omkring 5,200 — eller att avgiva förslag
å andra lämpligare personer, förordnade styrelsen ortsombud, i regel ett för två
ä tre pensionsdistrikt.
Antalet ortsombud utgör för närvarande 1,217, medan antalet pensionsdistrikt
är 2,054.
Såväl instruktionsombuden som ortsombuden förordnades allenast till 1914
års utgång.
Styrelsen erinrar vidare, hurusom enligt ovanberörda nådiga brev den 10
oktober 1913 instruktionsombud åtnjuter dels arvode till ett belopp, som styrelsen
äger bestämma, dock högst 1,000 kronor för år räknat, dels för av uppdraget föranledda
resor resekostnads- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i
gällande resereglemente.
I 1914 års stat hava för ifrågavarande ombud förslagsvis beräknats till
arvoden 25,000 kronor och till resekostnads- och traktamentsersättning 20,000 ä 25,000
kronor; och har styrelsen — som i sin förenämnda underdåniga skrivelse den 18 december
1913 angående stat för år 1915 hemställt om bemyndigande att förordna
instruktionsombud jämväl för år 1915 — beräknat enahanda belopp för sistnämnda
år.
Ersättningen till ortsombuden är bestämd genom nådigt brev den 31 december
1913. Detta föreskriver, att ortsombud tills vidare erhåller ersättning för
varje pensionsnämndssammanträde, vid vilket ombudet är närvarande, med sex
kronor, därest sammanträdet äger rum inom det pensionsdistrikt, varest ombudet
är bosatt, eller hålles i annat pensionsdistrikt å plats, vars avstånd från ombudets
bo ad understiger 10 kilometer, samt i annat fall med 10 kronor, dock att
pension iyrelsen äger att för särskilda undantagsfall medgiva något högre ersättning.
Av detta medgivande har styrelsen hittills icke i något fall begagnat
sig. Sammanlagda antalet pensionsnämndsammanträden har beräknats för år
uppgå till 21,000 å 22,000. Under antagande, att ersättning till vederbörande
ombud skulle utgöra beträffande V3 av dessa sammanträden 10 kronor för sammanträde
och för återstoden 6 kronor, kommer man till ett totalt kostnadsbelopp
av i runt tal 150,000 kronor om året. I 1914 års stat har ersättningen till ombuden
förslagsvis beräknats på nu angivna sätt, och är enahanda belopp upptaget
styrelsens ovannämnda förslag till stat för år 1915.
Kostnaderna för denna organisation beräknas alltså belöpa sig till följande
belopp:
Avlöning till instruktionsombud......c:a kr. 25,000
resekostnader för d:o » > 25,000
arvoden till ortsombuden..........» » 150,000
Summa kronor 200,000
Den hittills vunna erfarenheten har, säger pensionsstyrelsen, tillfullo bestyrkt
styrelsens uppfattning om vanskligheten av en ombudsorganisation, sådan som den
nuvarande, och framhävt behovet av en omorganisation.
Instruktionsombuden hava i regel på ett förtjänstfullt sätt fyllt sin uppgift,
och man kan med bestämdhet säga, att utan deras medverkan resultatet av nämn
-
72
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
dernas arbete skulle hava i hög grad äventyrats. Storleken av instruktionsombudens
områden har emellertid gjort det omöjligt för dessa ombud att i så stor
omfattning som varit önskvärt närvara vid pensionsnämndernas sammanträden.
Behovet av ombudens närvaro har dock med tydlighet framgått av det förhållande,
att beträffande en avsevärd del av de ansökningar, som handlagts vid sammanträden,
där instruktionsombud icke varit närvarande, upplysningar måst infordras
eller återremiss äga rum.
Instruktionsombuden hava under första kvartalet år 1914 varit närvarande
vid omkring 1,550 pensionsnämndssammanträden, d. v. s. i medeltal 37 sammanträden
för varje ombud. ....
Yad ortsombuden angår, måste sägas, att dessa i stort sett visat sig icke
kunna fylla sin uppgift; några enskilda av dem hava visserligen på ett intresserat
och förtjänstfullt sätt handhaft sin befattning, men med flertalet har så icke
varit fallet. Den personkännedom, som man beträffande dem räknat med, har
visat sig vara av ganska litet värde, då densamma motvägts av ombudens brist
på sakkunskap och svårigheten för dem att överblicka sina uppgifter och tillgodose
behovet av likformighet i lagtillämpningen. Det har för övrigt, särskilt
i fråga om de mindre distrikten, visat sig. möta stor svårighet att erhålla till
ombud personer, som äro villiga att åtaga sig uppdraget, och som kunna intaga
en självständig ställning till nämnderna samt besitta lämplighet i övrigt för uppdraget.
Vidare är, såsom förut erinrats, klart, att i en kår av så^ stor numerär
omsättningen av personer givetvis måste bliva avsevärd och att sålunda personombyten
ständigt skola förekomma, vilket vållar avbräck i pensionsnämndernas
verksamhet och ökning i styrelsens arbetsbörda.
Erfarenheten beträffande ortsombuden har sålunda, som man kunnat vänta
sig, lämnat otillfredsställande utslag. Pensionsstyrelsen har därför endast ytterligare
styrkts i sin uppfattning om nödvändigheten av att genomföra en omorganisation
på detta område. Då, såsom förut erinrats, styrelsens befogenhet att förordna
instruktionsombud upphör med utgången av år 1914, och då de förordnanden, som
meddelats såväl instruktions- som ortsombud, vid nämnda tidpunkt gå till ända,
synes den nya organisationen böra träda i tillämpning från och med år 1915.
En omorganisation bör enligt styrelsens mening gå i den riktning, att ett
mindre antal ombud förordnas. Man bör bygga vidare på den grund, som lagts
genom anställandet av instruktionsombud. Dessa ombuds antal höjes och deras
områden göras mindre än de nuvarande.
Styrelsen anser, att landet bör uppdelas i 160 å 165 ombudsområden.
Med en sådan uppdelning skulle ombudsområdena i medeltal komma att omfatta
omkring 16 pensionsdistrikt. Eör varje område skulle förordnas ett ombud med
i medeltal omkring 400 kronor i årligt arvode. Det skulle åligga ombuden,, att,
såvitt möjligt, en var inom sitt område vara närvarande vid samtliga pensionsnämndssammanträden
samt i övrigt bevaka pensionsverkets rätt.
Genom en sådan anordning skulle vinnas eu från såväl det allmännas som
från de försäkrades synpunkt mera tillfredsställande och pa samma gång för statsverket
mera ekonomisk lösning av ombudsfrågan. Visserligen skulle de nya ombuden
icke i samma grad som de nuvarande ortsombuden inom sitt område äga
personkännedom, men denna omständighet anser pensionsstyrelsen vara av ganska
underordnad betydelse i betraktande av, att de nya ombuden i stället skulle komma
73
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
att förfoga över tillräcklig sakkännedom och dessutom äga förutsättningar att
kunna intaga en fullt självständig ställning gentemot pensionsnämnderna. Med
hänsyn till den ganska avsevärda tid, som ett dylikt ombud skulle nödgas ägna
åt verksamheten, torde man ock med skäl kunna förutsätta, att ombudet blir i
tillfälle att väl följa med pensionsverkets utveckling. Enhetligheten i arbetet
skulle därjämte befordras och pensionsnämnderna beredas den stora fördelen att
inom räckhåll äga en med dem samarbetande, sakkunnig person, till vilken de
vid förefallande behov kunde vända sig för att erhålla råd och upplysningar.
Med det begränsade antal ombud, som sålunda ifrågasättes, skulle dessa kunna
bibringas en sådan alltjämt fortlöpande utbildning i arbetet, som är nödvändig,
om de skola kunna fylla sin uppgift som pensionsnämndernas sakkunniga biträden,
pensionsstyrelsens kontrollanter vid pensionsansökningarnas behandling och pensionsförsäkrings
verksamhetens föregångsmän i det praktiska arbetet.
Vid bestämmande av ombudsområdenas storlek, måste givetvis hänsyn tagas
därtill, att ersättningen till ombuden är jämförelsevis ringa, och att, därest en
god rekrytering skall kunna upprätthållas, ombudens arbete ej får göras alltför
tidsödande eller betungande. Då meningen är, att ombuden skola närvara vid
samtliga pensionsnämndssammanträden inom området, är det också av vikt, att
detta icke blir större, än att sådant utan svårighet låter sig göra. Enligt styrelsens
förmenande kunna dock ombudsom rådena utan olägenhet omfatta det antal
pensionsdistrikt, som ovan angivits, eller i medeltal 16, motsvarande ett invånarantal
av i runt tal 35,000.
Eör att underlätta genomförandet av den avsedda ändringen i ombudsorganisationen,
synes det emellertid styrelsen önskvärt, att antalet obligatoriska
pensionsnämndssamanträden bleve minskat från fyra — det i lagen nu bestämda —
till två om året. Pensionsstyrelsen meddelar ock sin avsikt att sedermera i särskild
underdånig framställning föreslå ändring av 23 § pensionsförsäkringslagen
i nyss angivna syfte.
Därjämte anmäler styrelsen, att den kommer att föreslå sådan ändring i
instruktionen för pensionsnämnderna, att nämndernas sammanträden skola utlysas
på tid, varom ordförande och ombud förenat sig, och att pensionsansökan icke
utan pensionsstyrelsens särskilda medgivande må avgöras i nämnderna, med mindre
ombud är vid sammanträdet närvarande.
Något hinder på grund av pensionsförsäkringslagens bestämmelser för genomförandet
av den ifrågasatta omorganisationen torde, enligt vad styrelsen vidare
erinrar, numera icke anses föreligga. I underdånig skrivelse den 23 januari 1914
avgav styrelsen förslag till, bland annat, ändring av 27 § första stycket pensionsförsäkringslagen,
så att otvetydigt skulle framgå, att styrelsen ägde befogenhet
att ordna ombudsfrågan på lämpligaste sätt. Lagrådet, till vars yttrande detta
förslag överlämnades, uttalade i anledning därav, att den nuvarande avfattningen
av nämnda lagbestämmelse icke syntes lägga hinder i vägen för den av styrelsen
avsedda inskränkningen av antalet ombud, på grund varav lagrådet ansåg den
föreslagna ändringen obehövlig.
Någon större svårighet att erhålla för ombudsuppdraget lämpliga personer
synes styrelsen icke föreligga, då styrelsen nu har god tid för utseende av ombud
samt personurvalet kommer att betydligt underlättas därigenom, att de nuvarande
instruktionsombuden i regel kunna användas för ifrågavarande uppdrag
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 97 käft. (Nr 140.) 10
Departe
mentschefen.
74 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
och även bland de ortsombud, som visat sig intresserade och kompetenta, lämpliga
aspiranter finnas till dessa befattningar.
Ersättning till ifrågavarande ombud anser styrelsen lämpligen böra utgå
i enlighet med de grunder, som nu äro stadgade för instruktionsombuden, eller
dels med fast arvode dels ock vid tjänsteresor med dagtraktamente och för resekostnader.
Arvodena skulle enligt styrelsens mening bestämmas med hänsyn till ombudsområdenas
storlek och de särskilda förhållanden där inom, som kunna öva
inflytande på ombudens arbete. Styrelsen har härvid tänkt sig, att beloppen i
allmänhet skulle variera mellan 300 och 500 kronor för år och möjligen för enstaka
fall, där särskilda omständigheter sådant kräva, överstiga sistnämnda belopp. I
synnerhet med hänsyn till, att det i en del fall måhända kan bliva nödvändigt
att tills vidare förordna en och samma person att tjänstgöra såsom ombud i två
närgränsande områden, torde maximigränsen för ombudens arvodesersättning icke
böra sättas lägre än 1,000 kronor.
Därest ersättningen fastställes att utgå enligt angivna grunder, skulle enligt
verkställda beräkningar sammanlagda arvodesbeloppet belöpa sig till omkring 70,000
kronor för år.
Likasom hittills varit fallet i fråga om arvoden till instruktionsombuden,
torde arvodena till de nya ombuden böra utbetalas genom pensionsstyrelsen.
Beträffande traktaments- och resekostnadsersättningen torde denna, liksom
nu är fallet beträffande instruktionsombuden, böra utgå enligt fjärde klassen i
gällande resereglemente samt utbetalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i
vederbörande län. En inom styrelsen verkställd utredning har givit vid handen,
att kostnaderna för dessa ombudsresor skulle uppgå till omkring 70,000 kronor
om året.
Under förutsättning att ersättningen till ombuden bestämmes att utgå enligt
sålunda ifrågasatta grunder, skulle alltså sammanlagda kostnaden för den nya
organisationen uppgå till:
avlöning till ombuden............c:a kr. 70,000
resekostnader för » ...........» » 70,000
Summa kronor 140,000
Den besparing, som skulle beredas statsverket genom denna nya organisation,
torde alltså kunna beräknas uppgå till cirka 60,000 kronor om året.
Enligt mitt förmenande innebär detta pensionsstyrelsens förslag till
omläggning av ombudsinstitutionen väsentliga fördelar ur organisatorisk
synpunkt. Då därtill kommer, att ett bifall till förslaget synes ägnat
att medföra högst avsevärd kostnadsminskning, har jag för avsikt att i
sinom tid hemställa om förändrade föreskrifter i nämnda hänseende i anslutning
till pensionsstyrelsens förslag.
Med hänsyn härtill har jag vid beräkningen av det nu ifrågavarande
förslagsanslaget avsett omkring 70,000 kronor till ersättning åt styrel
-
75
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 140.
sens ombud samt likaledes omkring 70,000 kronor till resekostnadsersättningar
åt nämnda ombud.
Till bestridande av resekostnader för styrelsens personal torde böra
avses ett belopp av omkring 5,000 kronor att utgå av nämnda förslagsanslag.
I styrelsens skrivelse den 18 december 1913 hade slutligen upptagits
följande anslagsposter, vilka skulle bestridas från förslagsanslaget i u
fråga, nämligen
hyra av ämbetslokal..................kr. 20,000
städning av ämbetslokalen, värme och belysning......» 8,000
skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker
m. m.......................» 20,000
tryckningskostnader..................» 60,000
inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,
samt diverse utgifter................» 25,000
I fråga om dessa anslagsposter, torde jag få meddela följande från
styrelsen erhållna uppgifter.
Till hyra av ämbetslokal hade styrelsen i sin nvssberörda skrivelse
för år 1915 förslagsvis beräknat 20,000 kronor. Hyreskostnaden för styrelsens
nuvarande lokaler, omfattande sammanlagt 32 rum, utgör 12,600
kronor. För tillgodoseeende av ämbetsverkets hastigt växande behov av
utrymme har det emellertid sedermera visat sig nödvändigt för styrelsen
att få disponera ytterligare lokaler utöver vad som lagts till grund för
ovannämnda beräkning. Med anledning härav har överintendentsämbetet,
på styrelsens förslag, hos Kungl. Maj:t gjort framställning om förhyrande
från och med den 1 oktober 1914 av en del lägenheter i huset n:r 7 vid
Engelbrektsgatan, där styrelsens nuvarande lokaler äro belägna. Sedan
Kungl. Maj:t genom beslut den 24 april 1914 förklarat hinder icke möta
för avslutande av avtal om förhyrande av berörda ämbetslokaler åt pensionsstyrelsen,
har kontrakt i enlighet härmed upprättats mellan överintendentsämbetet
och husägaren. Sammanlagda hyreskostnaden för styrelsens lokaler
uppgår enligt berörda kontrakt till 21,400 kronor för år eller till
1,400 kronor mera än som i statförslaget av den 18 december 1913
beräknats.
För städning av ämbetslokalen, värme och belysning har styrelsen
avsett 8,000 kronor. Därav har beräknats för städning i runt tal 3,800
kronor, för värme omkring 2,200 kronor och för belysning cirka 2,000
76
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
kronor. Styrelsen ifrågasätter emellertid, huruvida icke nämnda belopp,
8.000 kronor, kommer att visa sig vara väl knappt.
Av det för skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker
in. m. beräknade beloppet, 20,000 kronor, skulle avses för skrivmaterialier
omkring 12,000 kronor samt för skötsel av skrivmaskiner och för telefon,
böcker, tidskrifter och utländsk facklitteratur, bindning av kontorsböcker
m. m. omkring 8,000 kronor.
Till bestridande av tryckningskostnader har av styrelsen beräknats
ett belopp av 60,000 kronor.
De trycksaker, som ständigt vore erforderliga, utgjordes i huvudsak
av följande olika slag:
blanketter till ansökningar om understöd och pensionsnämndsutlåtanden,
registerkort till ansökningar,
blanketter till förteckningar enligt 14 § pensionsförsäkringslagen
(c:a 400,000 st.),
statistik-kort (c:a 400,000 st.),
diverse blanketter, frågeformulär o. d. för statistiska byråns räkning,
pensionsbrev och försäkringsböcker,
meddelanden till pensionsnämnder och ortsombud samt
instruktioner och anvisningar för pensionsnämnder och pension sstyrelsens
ombud.
Från anslaget skulle jämväl bestridas kostnaderna för styrelsens årsberättelse.
Någon mera specifik beräkning av tryckningskostnaderna för år 1915
kunde emellertid icke nu göras, men ansågs det föreslagna beloppet,
60.000 kronor, knappast vara för högt.
Med det belopp, 25,000 kronor, som upptagits till inköp av inventarier,
inberäknat skriv- och räknemaskiner, samt diverse utgifter, avsåg
man att bestrida utgifter för nyanskaffning av skriv-, additions- och multiplikationsmaskiner,
för hyrande av en elektrisk sorterings- och räknemaskin,
s. k. punsningsmaskin, (för statistiska byrån) och anskaffande av
möbler samt elektrisk och annan inredning för de nya lokaler, som komme
att förhyras för pensionsstyrelsen, skåp för förvaring av handlingar och
s. k. registerkrubbor m. in. ävensom diverse oförutsedda utgifter.
Mot styrelsens beräkning av ifrågavarande anslagsposter har jag
icke funnit annat att erinra än att hyreskostnaden torde höra i överensstämmelse
med verkliga förhållandet beräknas till 21,400 kronor, under det
att det för inköp av inventarier in. in. avsedda beloppet 25,000 kronor
Kuligl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
77
torde kunna i motsvarande mån minskas till 23,600 kronor. Jag erinrar
emellertid, att dessa beräkningar endast äro approximativa.
I enlighet med vad jag sålunda anfört, borde förslagvis för nedannämnda
ändamål för år 1915 böra beräknas följande belopp:
lönetillägg till generaldirektören...........
ersättning till sakkunniga hos styrelsen........
avlöning åt extra ledamöter, tjänstemän och amanuenser
samt andra extra biträden ävensom extra vaktmästare
ersättning till medicinskt biträde hos styrelsen . . . .
ersättning åt styrelsens ombud...........
resekostnad sersättning åt nämnda ombud.......
resekostnadsersättning åt styrelsen..........
hyra av ämbetslokal................
städning av ämbetslokalen, värme och belysning . . . .
skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker
m. m......................
tryckningskostnader................
inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,
samt diverse utgifter...............
4.000 kronor
12,000 »
84.000 »
3.000 »
70.000 »
70.000 »
5.000 »
21,400 »
8.000 >
20.000 »
60,000 »
23,600 »
Summa 381,000 kronor.
För uppehållande av pensionsstyrelsens verksamhet under år 1915
skulle alltså enligt min beräkning böra av riksdagen äskas, utöver anslag
å ordinarie stat, ett förslagsanslag å extra stat å 381,000 kronor.
Riksdagen beviljade år 1913 ett anslag å ordinarie stat till pensionsstyrelsen
å 28,900 kronor.
Därjämte anvisade riksdagen å extra stat för år 1914 — förutom
18,000 kronor till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för
tiden från och med den 1 september till och med den 31 december 1913
— för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver anslaget å
ordinarie stat, ett förslagsanslag å 547,100 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av förslagsanslaget redan under år 1913 utanordna 60,000 kronor
av tillgängliga medel.
För upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet under år 1914
avsågs alltså dels det ordinarie anslaget, 28,900 kronor, och dels av förslagsanslaget
ett belopp av omkring 487,100 kronor.
Bestämmande
av f örslagsanslagets
belopp.
Kostnads
beräkning.
78
Departe
ments
chefens
hemställan.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.
Såsom förut är nämnt torde emellertid det för år 1914 anvisade
förslagsanslaget komma att betydligt överskridas. Den av Kungl. Maj:t
den 31 december 1913 fastställda staten för pensionsstyrelsens avlöningar
och omkostnader för år 1914, i vad desamma icke äro upptagna i ordinarie
stat, slutar nämligen å 814,700 kronor.
Lägges härtill det å ordinarie stat uppförda anslaget 28,900 kronor,
uppgår den sammanlagda avlönings- och omkostnadsstaten för år 1914
till 843,600 kronor.
Enligt mitt förslag skulle å ordinarie stat uppföras ett anslag
å 235,600 kronor, varjämte skulle å extra stat för år 1915 erfordras ett
förslagsanslag å 381,000 kronor, eller alltså tillhopa 616,600 kronor.
Jag har förutsatt, att, då framdeles ålderstillägg skola utgå till
ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen, dessa tillägg skola bestridas
av sjätte huvudtitelns gemensamma förslagsanslag till ålderstillägg.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels, med godkännande av det av mig framlagda
förslaget till ordinarie stat för pensionsstyrelsen, att
tillämpas från och med år 1915, jämte förut omförmälda
allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
i nämnda stat upptagna avlöningsförmåner,'' höja det å
riksstaten uppförda ordinarie anslaget till pensionsstyrelsen
från 28,900 kronor med 206,700 kronor eller till
235,600 kronor;
dels ock för upprätthållande av pensionsstyrelsens
verksamhet m. m., utöver anslaget å ordinarie stat, å extra
stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag å 381,000 kronor.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Lomm.
Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
141761