Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 119.
1
Nr 119.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
arvodesförhöjning för stationsskrivaren vid statens järnvägar
Hjalmar Samuel Holm; given Stockholms slott
den 29 maj 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att till stationsskrivaren vid sjunde trafiksektionen av statens järnvägar
Hjalmar Samuel Holm må från och med år 1913 utbetalas arvode
såsom om han blivit konstituerad till stationsskrivare den 1 april 1906.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd oeh ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 83 käft. (Nr 119.)
2
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 119.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 29 maj 1914.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
W ESTMAN,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Stationsskrivaren vid sjunde trafiksektionen av statens järnvägar
Hjalmar Samuel Holm, som är född år 1881, antogs såsom extra befattningshavare
vid statens järnvägar under år 1898, tilldelades ordinarie
anställning såsom kontorsbiträde den 1 maj 1901 samt erhöll på egen
begäran, för idkande av studier i och för mogenhetsexamen, avsked ur
statens järnvägars tjänst från och med den 1 februari 1903.
Efter det Holm i maj 1905 avlagt mogenhetsexamen, antogs han
den 17 juli 1905 ånyo såsom extra befattningshavare vid statens järnvägar,
varefter han den 1 februari 1906 förordnades till extra ordinarie
stationsskrivare och den 1 juni 1907 konstituerades till ordinarie
station sskri vare.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 119.
Enligt nådiga avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar
den 15 november 1907, vilket reglemente trädde i kraft från och
med 1908 års början, utgör begynnelsearvodet för stationsskrivare 1,500
kronor. Sådan tjänsteman erhåller arvodesförhöjning med 300 kronor
efter att hava innehaft ett och samma arvode i tre år; och äger sådan
förhöjning rum, intill dess det för befattningen stadgade högsta arvodet,
2,700 kronor, uppnåtts. Det högre arvodet tillträdes vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd.
I särskilda av Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 31 december
1907 utfärdade bestämmelser med avseende på övergången till 1908 års
stat för personalen vid statens järnvägar stadgades, att de nya, genom
nyssnämnda avlöningsreglemente meddelade avlöningsbestämmelserna
skulle omedelbart efter deras trädande i kraft bliva i sin helhet gällande
för samtliga ordinarie tjänstemän så, som om bestämmelserna varit tilllämpade
under vars och ens hela ordinarie tjänstetid. Vidare föreskrevs
i samma nådiga brev, att för de tjänstemän, som befordrats till ordinarie
befattning med arvode efter klass — dit höra stationsskrivarbefattningarna
senast den 1 april, finge befordringsåret för beräknande av arvodesförhöjning
enligt det nya avlöningsreglementet betraktas såsom fullt
tjänstår.
I enlighet med dessa bestämmelser uppbar Holm från och med juni
1907 ett årligt arvode av 1,500 kronor, vilket från 1911 års ingång
höjdes till 1,800 kronor och från början av innevarande år utgått med
2,100 kronor. .
Uti en till järnvägsstyrelsen den 22 juli 1913 inkommen skritt anförde
Holm följande.
I december 1902, då Holm var anställd vid åttonde trafiksektionen såsom
kontorsbiträde, både lian lios dåvarande trafikinspektören vid nämnda sektion
gjort muntlig framställning om tjänstledighet för att, till vinnande av befordran
i'' tjänsten, idka studier med mogenhetsexamen såsom mål. Trafikinspektören
hade emellertid ställt sig bestämt avvisande mot denna framställning och ansett
sig med visshet kunna meddela, att en eventuell skriftlig ansökan i sådan riktning
utan allt tvivel skulle avslås av järnvägsstyrelsen, i all synnerhet som trafikinspektören
ämnade till en dylik ansökan foga sitt livliga avstyrkande. Da Holm
av dessa bestämda uttalanden av trafikinspektören blivit fullkomligt övertygad,
att ingen ledighet skulle kunna vinnas för det avsedda ändamålet, hade han
ansett sig till fullföljande av sin avsikt icke hava annat val än att begära avsked,
vilket också beviljats honom från den 1 februari 1903.
Holms framställning
till
järnvägs*
styrelsen.
4
Distriktsför
valtningens
yttrande.
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 119.
Sedan Holm efter avlagd studentexamen i juni 1905 ånyo antagits i statens
järnvägars tjänst, hade han till en början tjänstgjort såsom extra och extra ordinarie
tjänsteman men den 1 juni 1907 ånyo befordrats till ordinarie tjänsteman,
då såsom stationsskrivare.
Emellertid hade ungefär ett halvår tidigare än Holm en annan tjänsteman
vid statens järnvägar, vilken då tjänstgjort i samma tjänstegrad och vid samma
distrikt^ som Holm, nämligen dåvarande kontorsbiträdet vid nionde trafiksektionen
E. E. Sehlstedt gjort framställning om tjänstledighet för studier i enahanda
syfte. Sehlstedts ansökan hade emellertid rönt en annan behandling, enär Sehlstedt
erhållit all den ledighet, varav han varit i behov för avläggande av mogenhetsexamen,
eller sammanlagt under 2 år och 9 månader.
Då Sehlstedt, efter att ungefär samtidigt med Holm hava avlagt mogenhetsexamen,
återinträdde i tjänst den 1 juli 1905, var han således fortfarande
ordinarie befattningshavare och behövde icke på nytt genomgå någon tjänstgöring
såsom extra tjänsteman. Detta förhållande hade medfört, att Sehlstedt redan
den 1 september 1905 befordrades till ordinarie stationsskrivare. Sehlstedt kunde
således räkna ordinarie tjänstår såsom tjänsteman av högre grad från sistnämnda
datum och sina löneuppfiyttningar från och med år 1906.
Om man jämförde de förmåner i löneavseende, som kommit Sehlstedt till
del efter återinträdet i tjänstgöring, med vad Holm i sådant avseende bekommit,
framstode Holms ställning synnerligen ogynnsam. Därest likställighet vunnits
med Sehlstedt i fråga om tjänstledighet för studier, skulle Holm, enligt vad han
vid verkställd beräkning funnit, med säkerhet hava under den gångna tiden i
avlöning bekommit minst 1,500 kronor mera än vad nu blivit fallet. Holm hade
således i ekonomiskt avseende lidit förlust av den anledningen, att två likartade
framställningar inom samma distrikt av vederbörande överordnade behandlats
på olika sätt.
Holm ansåg därför, att det vore med rättvisa och billighet överensstämmande,
att åtgärder vidtoges för att i möjligaste mån bereda honom likställighet
i avlöningshänseende. Därvid borde man, enligt Holms mening, med hänsyn
till föreliggande omständigheter rättvisligen utgå därifrån, att Holm, därest hans
studier fått bedrivas under tjänstledighet, skulle vunnit befordran från ordinarie
kontorsbiträde till ordinarie stationsskrivare senast den 1 februari 1906.
På grund av vad sålunda anförts hemställde Holm, att järnvägsstyrelsen
måtte dels medgiva Holm att räkna lönetur såsom ordinarie
stationsskrivare från och med år 1906, dels, räknat från och med den
1 januari 1913, tillerkänna Holm arvode i den löneklass, 2,100 kronor
för år, han i enlighet med nämnda lönetur vore berättigad innehava,
dels ock, därest därför stadgade betingelser i övrigt uppfylldes, förklara
Holm berättigad att den 1 januari 1915 uppflyttas i löneklassen 2,400
kronor för år.
I avgivet yttrande anförde distriktsförvaltningen vid statens järnvägars
tredje distrikt, att distriktsförvaltningen, som fann det synner
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 119.
5
ligen anmärkningsvärt, att samma slag av framställningar från två likställda
tjänstemän vid ett och samma distrikt blivit ungefär samtidigt
behandlade på så väsentligt olika sätt, icke hade något att erinra mot
bifall till Holms ansökning, men framhöll distriktsförvaltningen, att ansökningen
enligt dess förmenande saknade stöd i gällande bestämmelser.
Genom beslut den 19 september 1913 fann järnvägsstyrelsen Holms
framställning icke böra föranleda till någon styrelsens vidare åtgärd.
över detta beslut anförde Holm underdåniga besvär, däri han fullföljde
sin framställning. I besvären anförde Holm, bland annat, följande.
Järnvägsstyrelsens avslag torde närmast hava berott därpå, att styrelsen
funnit nu gällande avlöningsreglemente vid statens järnvägar icke lämna stöd för
ett bifall till den gjorda framställningen. Endast formella skäl torde sålunda
hava förhindrat styrelsen att vidtaga en sådan rättelse i fråga om Holms arvode,
som rättvisa och billighet syntes fordra. Då Holm hänvände sig till trafikinspektören
vid 8 trafiksektionen, trafikdirektör A. Taube, med anhållan om tjänstledighet
och av honom erhöll så bestämt och tydligt svar, att varje förhoppning
om bättre utsikter för bifall till framställningen hos högre myndighet syntes
Holm berövad, ansåg Holm sig ej kunna hos överordnade söka bestyrkande av
de erhållna uppgifterna utan måste taga för avgjort, att han erhållit ett slutligt
besked, som gillades av järnvägsstyrelsen. Det syntes Holm självfallet, att styrelsen
gent emot underordnade tjänstemän har ansvarighet för uppgifter, som
till dem lämnas av befälspersoner.
Att Holm lidit förlust genom att handla efter de uppgifter, trafikdirektör
Taube lämnat honom, torde framgå redan av lians återgivna skrivelse till styrelsen.
Hade han erhållit anvisning att vända sig med sin framställning till
styrelsen, vore det med hänsyn till behandlingen av Sehlstedts likartade ansökning
intet tvivel underkastat, att Holms ansökan om tjänstledighet skulle bifallits.
Holms ekonomiska ställning skulle ställt sig betydligt gynnsammare såväl nu
som under de gångna åren, i händelse han fått under studietiden kvarstå i statens
järnvägars tjänst och således efter mogenhetsexamens avläggande icke behöft på
nytt söka inträde. En tidigare befordran till stationsskrivare, exempelvis i september
1905 eller tiden närmast därefter, skulle nämligen förskaffat honom betydligt
förbättrade löneförmåner mot dem, han efter sagda tid åtnjutit. Dels
skulle Holm då för viss tid uppburit den högre ordinarie avlöningen i stället
för den lägre extra, dels skulle han vid två uppflyttningar i högre löneklass
varje gång erhållit det högre arvodet två år tidigare, än vad som nu blivit fallet.
Holm ansåge det vara obestridligt, att hans befordran till stationsskrivare skulle
hava inträffat i september 1905, i allt fall till och med under ogynnsammaste
omständigheter icke senare än den 1 april 1906, i vilket sistnämnda fall Holm
enligt då gällande bestämmelser ägt räkna hela år 1906 i lönetursavseende.
Järnvägsstyrelsen anförde uti infordrad förklaring av den 16 december
1913 följande.
Järnvägs
styrelsens
beslut.
Underdåniga
besvär.
Järnvägs
styrelsens
yttrande.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 119.
Motivet för styrelsens beslut både varit det, att styrelsen, enär Holms arvode
under år 1913 erhållits i den ordning, som de i avlöningsreglementet angivna
grunder föreskreve, ansett sig sakna befogenhet att utan nådigt bemyndigande
tilldela Holm ett högre arvode för nämnda år eller göra ändring i den
löneturberäkning för Holm, som med hänsyn till de faktiska befordringsdata
måst följas.
Emellertid ansåge styrelsen, att Holm, som på grund av det honom av
vederbörande sektionsbefäl lämnade beskedet icke haft någon annan utväg för
vinnande av sitt mål än att taga avsked från sin ordinarie anställning i statens
järnvägars tjänst och som efter sitt återinträde vid statens järnvägar först efter
ett par års extra och extra ordinarie tjänst ånyo erhållit ordinarie anställning,
härigenom blivit sämre ställd i avlöningshänseende, än han skulle hava blivit,
därest icke nyssnämnda avslående besked av sektionsbefälet blivit honom meddelat.
Om Holm nämligen blivit i tillfälle att enligt sin önskan få ingiva framställning
om tjänstledighet under den för studierna erforderliga tiden, vore
det högst sannolikt, att vederbörande distriktsförvaltning, vilken enligt avgivet
utlåtande funnit det synnerligen anmärkningsvärt, att samma slag av framställningar
från tvänne likställda tjänstemän vid ett och samma distrikt blivit ungefär
samtidigt behandlade på så väsentligt olika sätt, icke skulle haft anledning avstyrka
densamma, då samma distriktsförvaltning kort förut tillstyrkt en alldeles
likartad framställning från en annan med Holm likställd tjänsteman, dåvarande
kontorsbiträdet Sehlstedt; och hade Holms ansökning under sådant förhållande
ock säkerligen blivit av styrelsen beviljad i likhet med det beslut, styrelsen fattat
beträffande Sehlstedt.
Yad vidare beträffade frågan, i vilken ordning Holm skulle hava blivit befordrad
till stationsskrivare, därest honom i likhet med Sehlstedt medgivits att
under studietiden kvarstå i ordinarie tjänst, ansåge styrelsen, att Holm med
hänsyn till tjänstålder och teoretisk kompetens vid jämförelse med. de tjänstemän,
som samtidigt med Sehlstedt och tiden därefter blivit konstituerade till
stationsskrivare vid samma distrikt, bort hava erhållit nämnda befordran den 1
mars eller senast den 1 april 1906.
Med nyss angivna beräknade antagningsdatum såsom stationsskrivare och
det för nämnda befattning enligt avlöningsreglementet bestämda begynnelsearvodet
av 1,500 kronor samt i enlighet med de i nämnda reglemente angivna grunder
för arvodesförliöjning, jämförda med föreskriften i ovan anförda nådiga brev den
31 december 1907, skulle Holm den 1 januari 1912 varit berättigad till ett arvode
av 2,100 kronor; och skulle han sålunda, under förutsättning att de i avlöningsreglementet
föreskrivna allmänna villkor för arvodesförliöjning bleve uppfyllda,
den 1 januari 1915 bliva berättigad till erhållande av arvode av 2,400 kronor
för år.
På grund av vad sålunda anförts och under framhållande av, att
Holms tjänstgöring vore mycket väl vitsordad, hemställde järnvägsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte dels medgiva, att Holm finge anses
antagen såsom stationsskrivare den 1 april 1906 med löneturberäkning
från och med nämnda år, och dels bemyndiga styrelsen att redan för år
1913 till Holm utbetala avlöning efter det honom enligt nämnda löneturberäkning
för samma år tillkommande arvode av 2,100 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 119.
7
Målet föredrogs den 24 mars 1914 i regeringsrätten, varvid regeringsrätten
fann besvären ej kunna bifallas.
Hos Kungl. Maj:t har Holm nu i underdåning skrivelse den 18
maj 1914 med åberopande av förut anförd motivering anhållit, att Kungl.
Maj: t måtte av nåd medgiva eller genom vidtagande av åtgärder därför
föranleda, att hans hos järnvägsstyrelsen gjorda framställning bifalles.
Av handlingarna i ärendet framgår, att det varit på rent formella
grunder, som järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:t i regeringsrätten funnit
sig förhindrade att bifalla Holms ifrågavarande framställning. Bedömd
ur saklig synpunkt finner jag framställningen i hög grad behj ärtans värd.
Utredningen giver vid handen, att Holm på grund av det honom vid
framställd förfrågan av vederbörande trafikinspektör lämnade beskedet
föranletts att begära avsked för att bliva i tillfälle att avlägga mogenhetsexamen,
men att detta icke varit för ändamålet behövligt. Järnvägsstyrelsen
har nämligen vitsordat, att, enär eu i samma distrikt anställd,
likställd tjänstemans ungefär samtidigt gjorda framställning om tjänstledighet
i enahanda syfte blivit av styrelsen bifallen, en ansökan av
Holm om ledighet för angivna ändamål utan tvivel ock skulle hava beviljats.
Hade detta skett, skulle Holm givetvis hava kommit i ekonomiskt
gynnsammare ställning, än nu blivit fallet. Att dåvarande trafikinspektören
Taube lämnat Holm besked av det innehåll, som av denne
angivits, har Taube själv vitsordat i ett intyg, som finnes bilagt
handlingarna. Rättvisa och billighet torde fordra, att ersättning nu i
någon mån beredes Holm för den honom sålunda oförskyllt tillskyndade
minskningen i avlöningsförmåner. Vid frågans bedömande torde
särskilt avseende böra fästas vid de vitsord, Holm erhållit rörande sin
tjänstgöring. I sådant avseende har trafikdirektör Taube tidigare intygat,
att Holm »väl och utan anmärkning fullgjort sina åligganden samt iakttagit
ett hedrande uppförande». Vidare har av vederbörande distriktsförvaltning
och järnvägsstyrelsen nu meddelats, att Holms tjänstgöringär
mycket väl vitsordad.
Järnvägsstyrelsen har förklarat, att Holm, därest han erhållit tjänstledighet
för studierna till mogenhetsexamen, senast den 1 april 1906
bort hava erhållit befordran till ordinarie stationsskrivare. I så fall
skulle Holm jämlikt ovan åberopade övergångsbestämmelser från och
med år 1912 hava varit berättigad till eu årlig avlöning av 2,100 kronor
och den 1 januari 1915, därest eljest föreskrivna villkor för arvodesförhöjning
då äro uppfyllda, bliva berättigad till uppflyttning i högre löneklass
Regeringsrättens
beslut.
Förnyad
framställning
hos Kungl.
Maj:t.
Departements
chefen.
8
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 119.
med arvode av 2,400 kronor. Efter sitt avsked och sitt återinträde i
statens järnvägars tjänst har Holm emellertid erhållit befordran till ordinarie
tjänsteman först den 1 juni 1907 och först med ingången av
innevarande år erhållit avlöning av 2,100 kronor för år. Holm anhåller
nu att tillerkännas avlöning till sistnämnda belopp allenast för år 1913,
under vilket år framställningen först gjordes hos järnvägsstyrelsen, däremot
icke retroaktivt för år 1912. Bifalles denna anhållan, innebär
det, att Holm under ovan angivna betingelse från och med år 1915
bör erhålla arvode efter 2,400 kronor för år.
På nu anförda grunder finner jag mig utan tvekan böra förorda
bifall till Holms framställning. Då emellertid gällande avlöningsreglemente
icke inrymmer befogenhet för Kungl. Maj:t att med avvikande
från reglementets bestämmelser därutinnan uppflytta tjänsteman i högre
löneklass än den, han enligt samma bestämmelser tillhör, torde medgivande
av riksdagen i ärendet böra inhämtas.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att till stationsskrivaren vid sjunde trafiksektionen
av statens järnvägar Hjalmar Samuel Holm må från
och med år 1913 utbetalas arvode såsom om han blivit
konstituerad till stationsskrivare den 1 april 1906.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Lomm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.