/

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 11.

1

Nr 11.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning
av kronolägenheten Nykvarn nr 1, en vattenmjölkvarn,
i Uppsala län; given Stockholms slott den 1 maj 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att kronolägenheten Nykvarn nr 1, en vattenmjölkvarn, i Tillinge
socken av Uppsala län må å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas under de i kungl. brevet den 29 maj 1874 omförmälda villkor,
med förbehåll om rätt för handlanden J. A. Anderssons änka att under
sin livstid bebo och bruka eu av henne därå innehavd lägenhet med
tillhörande jordområde om 3.0 9 ar mot årlig avgäld till kvarnlägenhetens
innehavare av 100 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 7 höft. (Nr 11— 14.) 1

2

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 11.

Utdrag av protokollet över jordbruks^ enden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 1 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis, anförde vidare.

Kronolägenheten Nykvarn nr 1, en vattenmjölkvarn, i Tillinge
socken av Uppsala län var för statsverkets räkning utarrenderad till
den 14 mars 1912 mot årligt arrende av 2,750 kronor.

År 1903 uttog egendomens arrendator Vilhelm Ålund till Uppsala
läns södra domsagas häradsrätt stämning å kronan med yrkande, bland
annat, att enär en år 1899 verkställd utrivning av kronan tillhöriga
dammar inom Sala hyttas vattensystem och i samband därmed åvägabragt
avledning av sjön Hallarens vatten från Sagåns vattensystem till
Dalälven föranlett, att vattenförhållandena i Sagån, varifrån vattenkraft
erhölles för drivande av ifrågavarande kvarn, blivit i hög grad försämrade,
samt kronan, genom vars tillskyndan ifrågavarande utrivning
och vattenavledning åstadkommits, måste anses hava enligt det med

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 11.

Ålund ingångna arrendeavtalet åtagit sig att under arrendetiden tillhandahålla
Ålund kvarnen med samma driftmöjligheter och vattenkraft,
sorri vid tiden för utarrenderandet varit förhanden, kronan måtte förpliktas
ersätta Ålund för den skada och förlust, Ålund genom de försämrade
vattenförhållandena lidit under tiden från och med den 1
januari 1900 till stämningsdagen den 15 december 1903, med vissa
angivna belopp. Denna rättegång avgjordes slutligen genom Kungl.
Maj:ts dom den 22 maj 1908, uti vilken dom på anförda skäl fastslogs,
att kronan vore pliktig hålla Alund skadeslös för den förlust, som tillskyndats
honom genom ifrågavarande vattenavledning, och förpliktades
kronan på grund härav att såsom gottgörelse för den minskade inkomsten
av kvarnrörelsen för tiden från och med den 1 januari 1900
till och med den 15 december 1903 till Ålund utgiva ett belopp av
7,120 kronor, motsvarande för helt år 1,800 kronor.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhöll sedermera Ålund, under
anförande att vattenförhållandena vid kvarnen alltjämt varit och allt
fortfarande vore av samma beskaffenhet som under den tid, för vilken
ersättning utdömts, att Kungl. Maj:t måtte utan ny rättegång bevilja
Ålund för minskad inkomst av kvarnrörelsen enahanda ersättning eller
1,800 kronor om året jämväl för tiden från den 15 december 1903 till
1908 års slut samt därefter för varje år intill arrendetidens utgång.
Under det att denna framställning var föremål för utredning genom infordrade
utlåtanden, uttog Ålund, utan att avvakta Kungl. Majrts beslut,
ny stämning å kronan till häradsrätten med yrkande, att kronan måtte
förpliktas att för tiden från förenämnda den 15 december 1903 till
stämningsdagen den 27 juli 1909 utgiva full ersättning för all skada
och förlust, som genom den ifrågavarande vattenavledningen tillskyndats
honom, och fordrade Ålund i nämnda avseende gottgörelse efter 3,000
kronor för år räknat. Genom utslag den 23 december 1910, vilket tog
åt sig laga kraft, yttrade häradsrätten, att enär i saken vore utrett, att
förhållandena med avseende på vattentillgången och mäldtillförseln vid
kvarnen under den tid, Ålunds nu gjorda yrkanden avsåge, icke för
honom ställt sig gynnsammare än under den tid, för vilken ersättning
genom Kungl. Maj:ts ovannämnda dom tillerkänts honom, förpliktades
kronan att för tiden från och med den 15 december 1903 till den 27
juli 1909 till Ålund betala bland annat för minskad inkomst av kvarnrörelsen
10,109 kronor 10 öre jämte fem procent årlig ränta därå från
stämningsdagen. Häradsrätten uppskattade sålunda i denna rättegång,
i likhet med förut högsta domstolen, den Ålund tillskyndade minskning
i inkomst från kvarnrörelsen till 1,800 kronor om året.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 11.

I proposition den 10 mars 1911 föreslog- därefter Kungl. Maj:t
riksdagen att medgiva, att den förlust genom minskade inkomster från
Nykvarns vattenmjölkvarn, som Alund visade hava av ovan angiven
anledning tillskyndats honom under tiden från och med den 27 juli
1909 till den 14 mars 1912 måtte honom gottgöras med belopp, som
efter Kungl. Maj:ts beprövande skulle bestämmas till högst 1,800 kronor
för helt år, varjämte förslag framställdes angående sättet för beredande
av . dylik gottgörelse. Denna proposition bifölls av riksdagen enligt
skrivelse den 20 maj 1911.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att inkomma med
utredning angående storleken av den förlust genom minskade inkomster
från kvarnrörelsen, som av ovanberörda anledning tillskyndats Ålund
under tiden från och med den 27 juli 1909 till den 14 mars 1912, samt
domänstyrelsen inkommit med sådan utredning, bemyndigade Kungl.
Maj:t den 19 april 1912 statskontoret att till Ålund utbetala ersättning,
motsvarande ett belopp av 1,800 kronor för helt år, för tiden från och
med den 27 juli 1909 till och med den 13 mars 1911, varjämte Kungl.
Maj:t förklarade, att Ålund finge såsom ersättning för arrendeåret 1911
—1912 åtnjuta avdrag å arrendet med 1,800 kronor.

Under år 1909 hölls å lägenheten förrättning för uppgörande av
förslag för dess förnyade utarrendering efter löpande arrendetids slut,
och väckte därvid uppskattningsmännen förslag om försäljning av hela
lägenheten.

I skrivelse den 25 november 1910 har domänstyrelsen underställt
det väckta förslaget Kungl. Maj:ts prövning och därvid överlämnat
instrumentet över berörda förrättning ävensom övriga ärendet tillhörande
handlingar.

Av dessa handlingar inhämtas bland annat följande.

Lägenheten l-3 mil från Enköping och 0.8 mil från Orresta

järnvägsstation samt genomlöpes av väg, som, förut indelad till allmänt
underhåll, upphört att vara allmän väg, efter det ny väg anlagts vid
Ostanbro med ny bro över ån 0.1 mil söder om lägenheten.

Enligt uppgift i instrumentet över en år 1889 å lägenheten förrättad
arrendevärdering utgör lägenhetens areal 29 ar 31 kvm.

I instrumentet över 1909 års uppskattningsförrättning anföres,
att kvarnhuset å ifrågavarande kronolägenhet vore uppfört år 1846
av timmer på hög stenfot samt innehölle i stenfoten kvarnverk samt
två hjulhus, vartdera med tre vattenhjul, så kallade bröstfallshjul, och
därovan tre bottnar. I kvarnen funnes 6 par kronan tillhöriga kvarnstenar
samt åtskilliga anordningar, tillhöriga arrendatorn. År 1904 hade

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 11.

väckts fråga om kvarnens ersättande med ny byggnad, men som arbetet
skulle bliva för kronan alltför kostsamt, både frågan fått förfalla. År
1908 hade vederbörande yrkesinspektör gjort anmärkning mot byggnaden,
i anledning varav domänstyrelsen både ålagt arrendator!! att utföra vissa
reparationsarbeten å byggnaden mot ersättning sålunda, att ban skulle
anses hava genom deras verkställande redovisat ett belopp av 1,600
kronor å den till nybyggnad under arrendeperioden i gällande arrendekontrakt
anslagna summa 5,200 kronor, vilken summa skulle av arrendatorn
redovisas genom nybyggnad efter domänstyrelsens bestämmande
eller kontant vid arrendetidens slut. Byggnaden ifråga vore otidsenlig
och så bristfällig, att den oaktat nyssnämnda reparation icke kunde
användas under eu kommande arrendeperiod.

Förutom nämnda byggnad med tillhörande vattenrännor funnes å
lägenheten följande kronan tillhöriga byggnader och anläggningar, nämligen
två kvarndammar jämte islavar och en vägbro. Övriga för lägenhetens
brukande använda byggnader tillhörde arrendator!! och dessa läge
på mark, gränsande intill lägenheten, med undantag av stallet, som möjligen
delvis läge på lägenheten.

Å kvarnområdet funnes därjämte ett handlanden J. A. Anderssons
stärbhus tillhörigt större boningshus med däri inrymd handelsiokal,
som enligt arrendekontraktet innehades med besittningsrätt av Anderssons
änka tillika med 3.0 9 ar jord under hennes livstid mot erläggande av
100 kronor årligen till arrendatorn. Under år 1904 hade bemälde
Andersson anhållit att få å eu handlande Per Johan Nilsson överlåta
besittningsrätten till denna lägenhet. Ansökningen hade avslagits av
domänstyrelsen, enär dels kvaruarrendatorn motsatt sig densamma dels
dåvarande domänintendenten i länet framhållit det olämpliga däri, att
sagda lägenhet, som alltför mycket inkräktade på kvarnområdet, uppiätes
åt annan än kvarnarrendatorn. Uppskattningsmännen föresloge nu, att vid
disponerandet av kvarnlägenheten efter den 14 mars 1912 förbehåll
måtte göras om rätt för Anderssons änka att under sin livstid besitta
nyssnämnda lägenhet mot årlig avgäld av 100 kronor.

Enligt en undersökning av vattentillgången vid Nykvarn, som vid
laga syn åren 1905—1908 hade gjorts av statens lantbruksingenjör i
Västmanlands län A. V. Nordin i sammanhang med undersökning rörande
ovanberörda reglering av Sagåns vatten, skulle vattenmängden vid Nykvarn
genom företaget minskas från ett medelvärde av 2.6 sekundkubikmeter
till i medeltal 1.4 kubikmeter i sekunden under lågvattensperioder,
flodtider höst och vår alltså oberäknade. Statens lantbruksingenjör i
Uppsala län J. C. Wellenius hade i ett på uppskattningsmännens begäran

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 11.

i juni 1910 avgivet utlåtande meddelat, att med detta vattentillflöde fallet,
som flade en normal fallhöjd av 3.8 9 meter, skulle representera 72.6
naturhästkrafter, men att med de anordningar för kraftens utnyttjande,
som nu funnes vid Nykvarn, mera än 60 procent av denna kraft icke
kunde beräknas, varför det effektiva hästkraftantalet skulle utgöra omkring
43.6. Vad värdet av kraften anginge, ausåge Wellenius naturahästkrafterna
kunna beräknas till 300 kronor per hästkraft, utgörande
för hela kraften 21,780 kronor, och den nuvarande effektiva kraften till
500 kronor per hästkraft eller för hela den disponibla kraften 21,800
kronor. Genom kvarnens ombyggande och vattenhjulens ersättande med
moderna turbiner skulle dock avsevärt högre procent av vattenkraften
kunna utnyttjas.

Beträffande lägenhetens disposition efter den 14 mars 1912 anförde
uppskattningsmännen, att kvarnbyggnaden icke kunde vidare användas
för sitt ändamål och att kostnaden för uppförande av ny kvarn och
övriga för vattenkraftens utnyttjande erforderliga byggnader med säkerhet
^ skulle uppgå till 50,000 kronor. Så omfattande byggnadsarbeten
ansåge sig uppskattningsmännen ej kunna förorda med hänsyn till den
jämförelsevis låga avkastning av högst 1,500 å 2,000 kronor, som även
efter en ombyggnad kunde förväntas av lägenheten. I följd därav åsatte
uppskattningsmännen icke kvarnen något arrendevärde utan hemställde,
att kvarnlägenheten måtte försäljas till ett pris, som med fästat avseende
såväl vid 1 anföra ksingenj örens utredning angående värdet av vattenkraften
som vid byggnadernas och verkets nuvarande skick ansåges böra
bestämmas till i ett för allt 24,000 kronor.

Med tillkännagivande att, Kungl. Majrts befallningshavande veterlig!,
ingå särskilda omständigheter påkallade ifrågavarande lägenhets bibehållande
åt kronan har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala
län hemställt, att densamma matte i behörig ordning1 försäljas.

Domänstyrelsen har, då den beräknade kostnaden för ett ändamålsenligt
bebyggande av lägenheten icke syntes stå i skäligt förhållande
till den avkastning, som numera syntes kunna vinnas av lägenheten,
biträtt uppskattningsmännens förslag.

Till följd av remiss har vattenfallsstyrelsen den 16 juni 1911 avgivit
utlåtande och därvid först framhållit, att då Wellenius uppskattat
fallets totalvärde till omkring 21,800 kronor samt uppskattningsmännen
med hänsyn bland annat härtill ansett lägenhetens försäljningspris böra
bestämmas till 24,000 kronor, man syntes vara berättigad att av detta
uppskattningsmännens uttalande draga den slutsatsen, att de ansett vattenkraften
böra upptagas till det av Wellenius beräknade värdet och följ -

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 11.

aktligen åsatt kvarnutmålet jämte därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader
ett värde av allenast 2,200 kronor. Med anledning av Wellenius’
uppskattning av krafttill gången i fallet ville emellertid vattenfallsstyrelsen
erinra därom, att vattenfallskommitten i utlåtande den 22 april 1902
över då ifrågasatt försäljning av ifrågavarande kvarnlägenhet uppgivit
den normala fallhöjden hos kvarnfallet till 4.8 meter eller omkring 0.9
meter mera än av Wellenius beräknade 3.8 9 meter, vilket syntes tyda
på att en fallhöjd av omkring 0.9 meter funnes outnyttjad nedanför
botten av hjulhusrännan. Den totala medeleffekten hos fallet skulle
enligt vattenfallskommittén utgöra 67 effektiva hästkrafter, motsvarande
omkring 89 naturhästkrafter. Ett saluvärde av 21,780 eller 21,800
kronor skulle sålunda med vattenfallskommitténs beräkningar giva ett
enhetspris av omkring 245 kronor per naturhästkraft, respektive 325
kronor per effektiv hästkraft. Då emellertid en försäljning av kvarnfallet
jämväl efter senast angivna enhetspris enligt vattenfallsstyrelsens
uppfattning kunde anses för kronan tillfredsställande, har styrelsen, som
icke funnit anledning att låta verkställa undersökning å platsen, för sin
del förordat bifall till domänstyrelsens framställning.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till följd av remiss
avgivit utlåtande den i3 december 1913 och därvid anfört, bland annat,
följande.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 23 maj 1912 anmodat
chefen i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet att efter undersökning
på platsen inkomma med yttrande rörande den till omförmälda
lägenhet hörande vattenkraftens storlek och värde, hade distriktschefen
den 15 mars 1913 avgivit sådant yttrande jämte tillhörande kart- och
ritbilagor. I detta yttrande hade distriktschefen bland annat anfört
följande.

Sagåns nederbördsområde ovanför Nykvarn vore enligt uppmätning
å generalstabens karta 817 kvadratkilometer, varvid hänsyn tagits till
den omständighet, att sjön Hallaren och dess omgivningar numera
avbördade sitt vatten norrut till Dalälven. Med stöd av dels hydrografiska
byråns åren 1910, 1911 och 1912 utförda vattenståndsmätningar
i Sagån vid Forsbo, som läge 2 mil högre upp efter ån, och
dels en av distriktschefen vid Forsbo föranstaltad vattenmängdsmätning
hade kunnat uppritas såväl en avbördningskurva, utvisande den ungefärliga
vattenmängd, som framrunne i ån vid f orsbo vid olika vattenstånd
därstädes, som ock så kallade varaktighetskurvor för avrinningen
under åren 1910, 1911 och 1912, utvisande varaktigheten i månader av
olika stor avrinning från varje kvadratkilometer av flodområdet. Under

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 11.

antagande att ungefärligen samma värden gällde även för det större
flodområdet, vid Nykvarn, hade distriktschefen ansett sannolikt, att den
största avrinnande flod vattenmängden under åren 1910, 1911 och 1912
llPPgått o 46 kubikmeter i sekunden; att medelavrinningen under
samma år vant respektive 10.8 och 8.6 kubikmeter i sekunden; att med
undantag för några få dagar om året en vattenmängd av 0.8 kubikmeter

1 sekunden kunde påräknas, samt att under nio månader av året kunde
påräknas ungefär 1 kubikmeter i sekunden under ett torrår och omkring

2 kubikmeter i sekunden under normala förhållanden. Ett vattenverk
för tillgodogörande . av vattenkraften vid Nykvarn hade distriktschefen
därför ansett lämpligen böra inrättas för utnyttjande av 2 kubikmeter
vatten i sekunden.

k allhöjden vid Nykvarn hade av AV ellenius vid liten vattentillgång
uppmätts till 3.8 9 meter, vilket mått avsåge böj dskillnaden mellan överkant
av skibordet i den befintliga dammen ovanför kvarnen och botten
i nuvarande avloppsrännan från hjulhuset. Enligt av distriktschefen verkställd
undersökning vore den totala fallhöjden mellan övre och nedre
lugnvattenytorna 4.5 meter vid lågvatten. Vid vattenföringar av 1 å 2
kubikmeter i sekunden vore fallhöjden likaledes 4.5 meter, och kunde
densamma, enligt distriktschefens åsikt, ej lämpligen ökas, vare sig genom
uppdämning av den övre vattenytan eller genom rensningar i ån nedom
kvarnen. Genom insättning av nya turbiner uti Nykvarns vattenverk
skulle dessa, under antagande av 75 procents normal verkningsgrad hos
turbinerna, kunna utveckla vid lägsta vatten, nämligen 1 kubikmeter i
sekunden, 45 hästkrafter och vid rikligare vattentillgång under omkring
9 månader av året, med användande av 2 kubikmeter vatten i sekunden
90 hästkrafter. ’

Beträffande värdet av vattenkraften hade distriktschefen anfört, att
belägenheten av vattenfallet, ej särdeles långt från staden Enköping och
Orresta järnvägsstation samt uti en välodlad jordbruksbygd, vore jämförelsevis
fördelaktig för kvarn- eller annan mindre industri, men att hela
anläggningen med undantag av dammen, som kunde bibehållas, med det
snaraste tarvade en fullständig ombyggnad, varvid erfordrades nya turbiner
i nya turbin kamrar, ny och djupare avloppskanal samt nytt turbinhus och
kvarnhus eller eventuellt annan byggnad för annan industri. Den befintliga
vattenkraftens värde, som således sammansattes av naturkraftens
och dammens värde, hade distriktschefen ansett kunna uppskattas till
“00 kronor för varje effektiv turbin hästkraft, som vore tillgänglig 9
månader om året, och, då detta hästkraftantal, som förut anförts, under
normala förhållanden vore 90, skulle vattenkraftens värde vara 18,000

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 11.

kronor. Med framhållande av omöjligheten att förutsäga, huruvida det
sålunda beräknade värdet å vattenkraften kunde erhållas vid en eventuell
försäljning, enär priset vid en försäljning ytterst berodde på, om derå
spekulanter till egendomen då funnes eller ej, hade emellertid distriktschefen
ansett den i handlingarna omnämnda saluvärderingen av hela
lägenheten, slutande å en summa av 24,000 kronor, vara ganska riktig.

För egen del har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, då en ombyggnad
för statsverkets räkning för utnyttjande av ifrågavarande vattenfall
otvivelaktigt skulle ställa sig ekonomiskt ofördelaktig, förordat bifall
till domänstyrelsens framställning om kronolägenhetens försäljning, varvid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit värdet av själva vattenkraften,
på grund av vad distriktschefen anfört, ej böra beräknas till
högre belopp än det av distriktschefen angivna, nämligen 18,000 kronor.

Av vad i ärendet förekommit finner jag framgå, att det lämpligaste Departement*.
sättet att disponera ifrågavarande kronolägenhet torde vara att försälja
densamma till den högstbjudande. Lägenheten har efter den 14 mars
1912 utarrenderats genom domänstyrelsens försorg på ett år i sänder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen medgiva

att ifrågavarande kronolägenhet må å offentlig auktion till den
högstbjudande försäljas under de i nådiga brevet den 29 maj 1874
omförmälda villkor med förbehåll om rätt för handlanden J. A. Anderssons
änka att under sin livstid bebo och bruka en henne därå innehavd
lägenhet med tillhörande jordområde om 3.0 9 ar mot årlig avgäld till
kvarnlägenhetens innehavare av 100 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall, och skulle till riksdagen avlåtas
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Lekander.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 7 käft. (Nr 11—14) 2