Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

1

Nr 39.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
beredande av understöd åt f. d. korpralen 0. S. Svensson;
given Stockholms slott den 31 december 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva

att f. d. korpralen vid Karlskrona kustartilleriregemente Oskar
Selfrid Svensson må från allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor, att
utgå från och med den 1 januari 1914.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jacob Larsson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 21 käft. (Nr 39.)

\

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

Ang. f. d.
korpralen
0. S.Svenssons
ansökning om
årligt understöd.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
31 december 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Larsson.

Uti underdånig skrivelse den 6 maj 1913 anmälde marinförvaltningen,
att chefen för Karlskrona kustartilleriregemente till förvaltningen
överlämnat en av t. d. korpralen vid regementet Oskäl Selfrid
Svensson till regementschefen ingiven ansökan om understöd av allmänna
medel.

Därvid anförde marinförvaltningen huvudsakligen följande.

Under tjänstgöring vid Karlskrona kustartilleriregementes huvudstation
i Karlskrona insjuknade Svensson i mars 1909. Sedan det
konstaterats, att Svensson led av börjande lungtuberkulos, blev Svens -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

3

son sjukskriven och vistades sedermera dels omkring två månader i
sitt föräldrahem, dels under fyra månader å Blekinge läns sanatorium
vid Fur. Svensson utskrevs från nämnda sanatorium i oktober 1909
och förklarades då vara frisk. Efter tjänstgöring dels i Karlskrona
och dels vid Ålfsborgs kustartilleridetachement fick Svensson den 20
april 1911 lungblödning. Han vårdades därpå dels å detachementets
sjukhus, dels i sitt föräldrahem, dels å sanatoriet vid Fur. Efter fyra
månaders vistelse å sanatoriet inställde sig Svensson vid regementet
för genomgående av underofficersskolan, men insjuknade ånyo efter
en dags tjänstgöring och vistades därpå dels i föräldrahemmet, dels å
sanatoriet vid Fur, dels å Malmö allmänna sjukhus för vård av struptuberkulos.
Vid den undersökning, som den 30 och 31 oktober 1912 hölls
vid Ålvsborgs kustartilleridetachement med anledning av tillämnad framställning
om ersättning till Svensson jämlikt nådiga förordningen den
18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, framhöll Svensson, att han ansåg, att sjukdomens
förnyade utbrott föranletts av hans tjänstgöring den 13—31 januari
1911 å minstationen invid Oscar II:s fort inom Ålfsborgs fästning.
Efter uttjänt kapitulation erhöll Svensson den 31 oktober 1912 avsked
ur krigstjänsten. Sedan Svensson anmälts hos riksförsäkringsanstalten
för erhållande av ersättning enligt berörda förordning den 18 juni 1909,
förklarade riksförsäkringsanstalten den 21 februari 1913, att, då förordningen
icke ägde tillämpning å skada eller sjukdom, som uppkommit
före den 1 januari 1910 samt, för så vitt av upplysningarna i ärendet
framginge, Svenssons militärtjänstgöring efter nämnda tid icke kunde
anses hava bidragit till den sjukdom, lungtuberkulos, varav han lede
och för vilken han erhållit avsked, riksförsäkringsanstalten funne ersättning
icke kunna med stöd av bestämmelserna i ovannämnda förordning
tillerkännas Svensson i anledning av ifrågavarande sjukdom.
I sin underdåniga ansökan hade Svensson nu framhållit, att han varit
i militärtjänst 4 år 9 månader och därunder sju gånger haft lungblödning;
att han legat på Furs sanatorium omkring ett år, men att hans
sjukdom, som numera vore långt framskriden, icke kunnat botas; att
hans föräldrar vore gamla och fattiga, vadan han icke från dem kunde
förvänta någon hjälp; att han själv icke orkade arbeta, enär hans båda
lungor vore svårt angripna; samt att han, därest han icke inom kort
erhölle understöd av allmänna medel, måste begära underhåll av den
församling, varest han vore mantalsskriven.

Tillika förklarade marinförvaltningen — under erinran att Kungl. Maj:4
genom nådigt brev den 27 maj 1909 medgivit, att ersättning för Svens -

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Departements

chefen.

sons vård under högst 3 månader å något av jubileumsfondens sanatorier
med högst 1 krona 25 öre för dag eller å sanatoriet vid Fur med högst
1 krona för dag finge utgå av anslaget till sjukvård för kustartilleriets
personal — sig böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes, i likhet med
vad förut i dylika fall ägt rum, tilldela Svensson ett understöd för en
gång av etthundra kronor.

Vid underdånig föredragning härav den 30 maj 1913 fann Kungl.
Maj:t, i enlighet med förvaltningens hemställan, gott tilldela Svensson
ett understöd för en gång av etthundra kronor, att utgå av femte huvudtitelns
anslag till extra utgifter.

Nu har Svensson i en den 29 september 1913 dagtecknad skrift,
under åberopande av ovan anförda omständigheter samt med förmälan
att han sedan sitt första sjukdomsfall i Göteborg år 1911 haft 9 lungblödningar,
därav en del mycket svåra, anhållit att komma i åtnjutande
av ett stadigvarande underhåll, som vore tillräckligt till hans fullständiga
uppehälle.

Statskontoret har i häröver avgivet utlåtande av den 8 innevarande
december, med erinran att Svensson genom nådigt brev den 30
maj 1913 erhållit ett understöd av 100 kronor, anfört, att under andra
förhållanden skäl måhända kunde förelegat att nu hemställa om beviljande
av ytterligare något tillfälligt understöd åt Svensson, men att
i betraktande av den korta tid, som förflutit sedan Svensson senast kom
i åtnjutande av statsunderstöd, statskontoret ansåge sig för närvarande
icke kunna till den underdåniga ansökningen tillstyrka nådigt bifall.

Om än Svensson, som i mars 1909 insjuknat i lungtuberkulos,
icke på grund därav är berättigad till understöd enligt nådiga förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, samt det ej heller kan anses
ådagalagt, att Svenssons militärtjänstgöring under tiden efter nämnda
förordnings ikraftträdande den 1 januari 1910 bidragit till uppkomsten
av den sjukdom, på grund av vilken han erhållit avsked,
finnas dock i detta fall omständigheter, som synas mig böra föranleda,
att staten träder hjälpande emellan. Det förefaller nämligen mycket
sannolikt, att Svenssons återfall i sjukdomen år 1911 i någon mån
kan tillskrivas den militära tjänstgöringen. Det heter sålunda i ett av
marinläkaren A. F. Kuylenstjerna den 2 november 1912 avgivet utlåtande,
»att sannolikt den militära tjänstgöringen varit orsaken till, att
bemälde Svensson, som haft lungtuberkulos, men efter längre tids vård
förklarats frisk, ånyo ådragit sig denna åkomma», och vidare i ett av

5

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

marinläkaren J. Ch. Johnstone den 23 januari 1913 utfärdat intyg, att
»tjänstgöringen i och för sig kan ej vara orsaken till sjukdomens uppkomst
men däremot kan ju klimatet såväl som uniformen (med den
öppna bringan) tänkas bidragit till sjukdomens framträdande». I övrigt
föreligga ju i detta fall särdeles ömmande omständigheter. På grund
härav anser jag, att hos Riksdagen bör göras framställning därom att
ett årligt understöd, som lämpligen torde höra bestämmas till 300 kronor,
måtte tillerkännas Svensson.

Jag får därför hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i proposition
föreslå Riksdagen medgiva

att f. d. korpralen vid Karlskrona kustartilleriregemente Oskar Selfrid
Svensson må från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid
uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor, att utgå från och
med den 1 januari 1914.

Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle
proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse, en
vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914.

1 samt

21 hatt. (Nr 39.)

2