Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 21 juli 1914 kl. 11,30 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion
angående omorganisation av riksdag sarbetet.
Närvarande: herrar Edén, Clason*, Bellinder, Mannheimer, von Geijer*, Kjellén, Stadener,
Olof Olsson, von Mentzer, von Bahr, August Ljunggren, Jansson i Djursätra, Persson
från Malmö, Magnusson i Tumhult*, Ericsson i Yallsta, Räf, Leander, Kropp, Hallendorff
och Magnusson från Kalmar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet liänvisad
motion, nr 216, har herr Molin i Dombäcksmark hemställt, »att riksdagen
för sin del (på förslag av konstitutionsutskottet) måtte omorganisera riksdagsarbetet
genom förändringar i riksdagsordningen», på sätt i motionen
föreslagits.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan,
hänvisar utskottet till motionen.
Såsom framgår av den utförliga motiveringen till det föreliggande
förslaget, har motionären därmed huvudsakligen avsett att vinna tvenne
syften, dels en förbättrad organisation av riksdagsarbetet i och för sig,
vilket han vill åstadkomma genom ett ökat antal ständiga utskott, dels
ock en begränsning av riksdagens arbetstid, som under flera år faktiskt
utsträckts utöver de fyra månader, som grundlagen förutsätter såsom det
normala. Det senare syftet skulle enligt motionärens åsikt just vinnas
genom den föreslagna omorganisationen av riksdagsarbetet. Dessutom framhåller
motionären såsom ett önskemål, som han hoppas skola förverkligas
genom de föreslagna reformerna, att riksdagens framställningar till Kungl.
Maj:t om utredningar måtte minskas i antal. Han gör nämligen gällande,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 5 saml. 10 käft. (Nr 13.)
Utskottets
yttrande.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
att, med den föreslagna anordningen av riksdagsarbetet, riksdagen skulle
bliva i stånd att själv i större utsträckning än nu kunna utarbeta färdiga
förslag i väckta frågor, så att dessa efter antagande i riksdagen kunde
föreläggas Kungl. Maj:t i slutgiltigt skick. Ett viktigt önskemål i hans
motion är även att bereda sysselsättning åt ett större antal medlemmar av
riksdagen och särskilt av andra kammaren uti de ständiga utskotten.
Yad motionären sålunda avser med sitt förslag är, enligt utskottets
förmenande, värt allt erkännande. Om riksdagsarbetet kunde anordnas på
sådant sätt, att eu snabbare behandling av ärendena möjliggjordes, så
skulle detta utan tvivel vara till fördel. Likaså skulle det vara lyckligt,
om tiden för riksdagsarbetet kunde begränsas till fyra månader. Önskvärdheten
härav har även på olika sätt framhållits såväl inom som utom
riksdagen, och förslag, som avsett dessa syftens vinnande, hava gång efter
annan varit föremål för riksdagens behandling. Utskottet erinrar i sådant
hänseende om de förslag till utökande av de ständiga utskottens antal,
som vid olika tillfällen framkommit. Sedan 1869 väcktes motion om inrättandet
av ett ständigt »revisionsutskott». År 1895 föreslogs utökandet
av de ständiga utskotten med ett »granskningsutskott». År 1899 framlades
en motion om vart och ett av stats-, bevillnings- och lagutskottens
klyvning i två utskott. Detta förslag framlades på nytt vid påföljande
års riksdag, då även motion väcktes om såväl de ständiga som de tillfälliga
utskottens ersättande med tio ständiga utskott. Samtliga dessa förslag
blevo av riksdagen avslagna. Likaså avslogs ett av konstitutionsutskottet
i samband med dess yttrande över de år 1900 i ämnet väckta
motioner framlagt förslag om lagutskottets uppdelning på två utskott. Sedan
Kungl. Maj:t tillkallat kommitterade för att avgiva betänkande rörande åtgärder
för beredande av lättnad i riksdagens arbete, framlades på grundvalen
av nämnda kommitterades förslag en kungl. proposition vid 1908
års riksdag, vari bland annat föreslogs inrättandet av ett nytt ständigt
utskott, ett s. k. »jordbruks- och domänutskott». Med anledning av denna
kungliga proposition väcktes vid samma års riksdag en motion om inrättandet
av åtta ständiga utskott. Nämnda motion blev av riksdagen avslagen,
medan åter riksdagen antog Kungl. Maj:ts förslag om ett nytt
ständigt utskott, dock med den förändring, att detsamma skulle kallas
»jordbruksutskottet». Förslag i den riktning motionären framställer, att
låta kamrarna representeras i utskotten i förhållande till sin storlek, vilket
skulle möjliggöra, att andra kammarens ledamöter i större utsträckning
bleve sätta i stånd att deltaga i de ständiga utskotten, har även
förut varit föremål för riksdagens prövning, i det att år 1909 motion i
Konstitutionsutskottets utlåtande JSr 13.
3
sådant syfte väcktes, dock utan att leda till något positivt resultat.
Motionen avslogs nämligen av första kammaren, medan däremot andra
kammaren uttalade sig för skrivelse i motionens syfte. Senast vid sistlidet
års riksdag bragtes frågan om riksdagsarbetets omorganisation och
riksdagstidens begränsning på tal i andra kammaren i en interpellation,
som besvarades av dåvarande statsministern, vilken därvid ställde i utsikt
ett initiativ i frågan från regeringens sida i samråd med ledamöter av
riksdagen.
Av den diskussion, som förts i dessa frågor, framgå emellertid de
synnerligen stora svårigheter, som äro förenade med deras lösning. Emot
eu utökning av de ständiga utskottens antal hava vid föregående behandling
av därom väckta förslag åtskilliga allvarliga invändningar framställts.
Sålunda har framhållits, hurusom till grund för dessa utskotts organisation
har lagts den princip, att vissa närbesläktade ärenden, efter en fördelning,
som är i grundlag given, hänvisas till vissa på förhand bestämda
utskott, vilka hava att behandla just sådana ärenden, att denna fördelning
vore grundad på en långvarig historisk utveckling och erfarenhet, att
densamma i stort sett väl motsvarade sitt ändamål, samt att en delning
av utskotten därför icke borde företagas, därest icke starka skäl förelåge
och i varje fall icke i någon större utsträckning. Utökning av de ständiga
utskottens antal har även, såsom ovan visats, stannat vid inrättandet
av jordbruksutskottet år 1909. Det kan förtjäna påpekas, att, när frågan
om riksdagsarbetets omorganisation under den ovannämnda interpellationsdebatten
sistlidet år var föremål för andra kammarens uppmärksamhet,
en utökning av de ständiga utskottens antal icke bragtes på tal annat
än i samband med ett ifrågasatt förslag om de tillfälliga utskottens upphävande
och ersättande med ett allmänt besvärsutskott. Denna tanke ''
mötte emellertid bestämda gensagor.
I samma interpellationsdebatt, som kan anses ganska belysande för
de förevarande frågornas omfattande och svåra natur, framhölls likaledes,
hurusom en begränsning av riksdagstiden ej enbart vore beroende av riksdagsarbetets
organisation, utan att även andra omständigheter inverkade
härpå, varvid särskilt betonades betydelsen därav, att kungl. propositioner
avlämnades i god tid till riksdagen. Från andra håll åter sattes i fråga,
huruvida en begränsning av riksdagstiden över huvud taget vore genomförbar
med de alltjämt växande samhällsuppgifter, som genom den fortgående
utvecklingen läggas på riksdagen. Yad beträffar tanken på ett
anlitande av flera riksdagsmäns krafter för utskottsarbete, framhölls, hurusom
i stort sett alla riksdagsmän, som ej av särskilda skäl undanbett sig,
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
redan sutto i utskott såsom ordinarie ledamöter eller suppleanter, vilket
möjliggjorts därigenom, att andra kammaren ökat suppleanternas antal i
både de ständiga och de tillfälliga utskotten.
Vad slutligen angår motionärens önskemål, att riksdagens framställningar
till Konungen om utredningar måtte minskas, samt att riksdagen
i stället själv måtte utarbeta förslag i förekommande frågor, torde det
kunna dragas i tvivelsmål, att detta syfte skulle kunna vinnas genom inrättandet
av flera ständiga utskott. Utarbetandet av detaljerade förslag
torde nämligen i allmänhet vara en uppgift, som för ett riksdagsutskott
erbjuder så stora svårigheter, att det i regel ej skulle låta sig göra, även
om varje utskotts arbetsområde något begränsades.
Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett sig kunna upptaga
motionärens yrkande. De frågor, som i motionen beröras, hava nämligen
synts utskottet alltför svåra, omfattande och grannlaga för att kunna
lösas på grundvalen av det av motionären givna uppslag. Nämnda frågor
kräva var för sig, om de skola göras till föremål för reformförslag, en
synnerligen ingående och grundlig belysning. Det torde också vara sannolikt,
att om man önskar åstadkomma någon begränsning av riksdagsarbetet,
så förminskas möjligheten att härutinnan snart komma till ett resultat,
om detta syfte oupplösligt förknippas med en fullständig omläggning
av utskottens indelning och sammansättning, vilken naturligen stöter på
starkt motstånd och hinder av olika slag.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Molins ifrågavarande motion ej måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 juli 1914.
På konstitutionsutskottets vägnar:
NILS EDÉN.
O. L. Svanbäcks Boktryckeri Stockholm 1914.