Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 30 juni 1914 kl. 12 m.
Utlåtande, angående avsättande av medel till fonden för statsskuldens
amortering.
I en till bankoutskottet avlåten, den 9 april 1914 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort följande framställning:
»I 14 § av riksgäldskontorets nu gällande reglemente är föreskrivet, att om
sådana statsobligationer, i vilka någon viss ovillkorlig återbetalning medelst årlig
amortering ej blivit av staten utfäst, varda av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdade,
fullmäktige snarast möjligt skola göra framställning till Riksdagen om
anvisande å riksstaten under titel »Utgifter för kapitalökning. Avbetalning å
statsskulden» av de medel, vilka böra årligen avsättas till fonden för statsskuldens
amortering.
Till följd av denna föreskrift åligger det fullmäktige att i anledning av upptagandet
av 1913 års fonderade statslån, för vilket någon sådan ovillkorlig återbetalning
ej blivit i de för lånet utfärdade obligationerna stadgad, göra framställning
om avsättande av särskilda medel till amortering av statsskulden. Såsom
fullmäktige i sin berättelse till 1914 års första lagtima riksdag meddelat,
hade av detta lån, som upplagts å 100,000,000 francs eller 72,000,000 kronor,
ett belopp av 34,000,000 francs försålts under juni månad 1913, och har sedermera
i februari innevarande år även återstående delen av lånet eller 66,000,000
francs fast övertagits av det bankkonsortium, med vilket lånet avslutats. Obligationerna
för ifrågavarande statslån äro daterade den 1 oktober 1913 och förskrivna
med 4Va % ränta.
Vad beträffar storleken av det belopp, som bör anvisas för amortering av
1913 års lån, tillåta sig fullmäktige erinra om att fullmäktige redan tidigare uttalat
sig för att amorteringsanslagen för statsräntelånen måtte så beräknas, att dessa
lån — under förutsättning att anslagen användas uteslutande för deras infriande och
att obligationerna inlösas till pari — bleve slutbetalda inom en tid ej översti
Bihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 8 samt. 5 höft. (Nr 8.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
gande 50 år från upptagandet; och få fullmäktige i fråga härom hänvisa till sin
skrivelse till bankoutskottet av den 27 februari 1913. De förslag, fullmäktige
med tillämpning av denna grundsats framställt, hava ock bifallits av Riksdagen,
som för amortering av de båda närmast förut upptagna statsräntelånen (1908 och
1911 års) anvisat sådana belopp, att dessa lån under nyss angivna förutsättning
skulle bliva slutamorterade på en tid av 48 Vä resp. 50 år. Tillika har 1913 års
riksdag, med anledning av fullmäktiges i ämnet gjorda hemställan, beslutat avsätta
ett extra anslag till amorteringsfonden av 500,000 kronor för år 1914 ävensom
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vid uppgörande av
förslag till riksstat från och med år 1915 årligen beräkna — förutom de till
fonden enligt förutfattade beslut ingående medel — ytterligare ett belopp av 1,000,000
kronor att avsättas till nämnda fond. Syftet härmed har närmast varit att något
förkorta amorteringstiden för de äldre statsräntelånen, vilken med förut beviljade
anslag beräknats uppgå till i medeltal 70 år.
Då det ur synpunkten av statens kredit är önskvärt, att de principer, vilka
vid bestämmandet av amorteringstiden för 1908 och 1911 års statslån godkänts
av Riksdagen, även följas i fråga om det senast upptagna statslånet, synes det
fullmäktige vara riktigt, att amorteringen av detta lån ej utsträckes utöver en
period av 50 år. I stället torde det, med hänsyn till lånets höga räntefot, kunna
anses berättigat att amorteringstiden för detsamma göres något kortare än för
nyssnämnda båda lån. Fullmäktige vilja alltså föreslå, att för 1913 års statslån
måtte anvisas ett annuitetsanslag att utgå från och med år 1915 med 5,25 % av
lånets ursprungliga belopp 72,000,000 kronor eller sålunda med 3,780,000 kronor.
Under antagande, att denna annuitet toges i anspråk endast för räntelikvid och
avbetalning å nu ifrågavarande lån och att obligationerna inlöstes med deras
nominella belopp, skulle lånet enligt verkställda beräkningar bliva slutbetalt på eu
tid av 44 år från ingången av år 1915 eller 45 Vi år från obligationernas utgivningsdag.
Beträffande användningen av det annuitetsanslag, som sålunda av fullmäktige
förordas, böra givetvis gälla samma bestämmelser, som tidigare meddelats
i fråga om andra sådana anslag, eller att av anslaget främst skall utgå ränta å
1913 års statslån och återstoden överföras till fonden för statsskuldens amortering.
Enligt föreskrift i 21 § av riksgäldskontorets reglemente skall behållningen
å denna fond av fullmäktige med hänsyn till föreliggande förhållanden användas
antingen till amortering av statsskulden medelst utlottning eller obligationsköp
eller ock till minskning i den nya upplåning, vartill fullmäktige av Riksdagen
erhållit bemyndigande.
På grund av det anförda få fullmäktige anhålla, att bankoutskottet behagade
föreslå Riksdagen besluta,
att i anledning av 1913 års statslåns upptagande skall från och med år
1915 i riksstaten uppföras ett årligt annuitetsanslag av 3,780,000 kronor,
att av detta anslag skall först utgå den å lånet årligen förfallande räntan,
samt att återstoden av anslaget skall i riksstaten för varje år upptagas under
titel »Utgifter för kapitalökning. Avbetalning å statsskulden» och av fullmäktige
tillgodoföras fonden för statsskuldens amortering.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
3
Bankoutskottet finner i likhet med fullmäktige det vara önskvärt, utskottet.
att de principer, som vid bestämmande av 1908 och 1911 års statslån
godkänts av riksdagen, följas jämväl i fråga om 1913 års statslån,
och synes det därföre utskottet riktigt, att amorteringen av detta
lån icke utsträckes utöver en period av femtio år. Det torde i stället
med hänsyn till det senare lånets höga räntefot få anses lämpligt att,
såsom fullmäktige föreslå, amorteringstiden för detsamma göres kortare
än för de övriga lånen.
Utskottet, som ej heller i övrigt funnit något att erinra mot fullmäktiges
framställning, får alltså i anslutning till densamma hemställa,
att riksdagen må besluta, att i anledning av
1913 års statslåns upptagande skall från och med år
1915 i riksstaten uppföras ett årligt annuitetsanslag
av 3,780,000 kronor,
att av detta anslag skall först utgå den å lånet
årligen förfallande räntan,
samt att återstoden av anslaget skall i riksstaten
för varje år upptagas under titel »Utgifter för
kapitalökning. Avbetalning å statsskulden» och av
fullmäktige tillgodoföras fonden för statsskuldens
amortering.
Stockholm den 30 juni 1914.
På hankoutskottets vägnar:
«
I. von STAPELMOHR.
Vid detta ärendes behandling inom utskottet liava närvarit:
av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Hedenstierna, Hallin, Gustafsson,
Boos, Ingmansson, Gelotte och Montgomery; samt
av andra kammaren: herrar Wijk, Valilquist, Söderberg i Stockholm, Juhlin,
Kristensson, Söderberg i Hobbom, Forssell och Sommelius.