Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.

1

Nr 9.

Ankom Ull riksdagens kansli den 2 juli 1914 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring av rubriken nr 555 i tulltaxan.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, Ollas A.

Ericsson, Eklund, Lyckholm, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström, Jesperson,
frih. Palmstierna, Röing, Sandler, Rune, Jeansson i Kalmar, Källman, Jonsson
i Hökhult, Danström, K. A. Nilson och Hamrin.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 130, har herr Jeansson i Kalmar, med åberopande av en av
honom vid innevarande års första riksdag väckt motton (nr 120), hemställt,
»att riksdagen ville besluta, att rubriken nr 555 i gällande tulltaxa
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

säckar: tydligen använda.......................................................... fria.''»

Enligt 1889 års tulltaxa voro nya, tomma säckar åsätta tull lika
med den vävnad, varav de bestode, med tillägg av 10 procent av tullbeloppet;
och var i övrigt föreskrivet, att synbart brukade säckar skulle
åtnjuta tullfrihet.

I en vid 1890 års riksdag väckt motion hemställdes, att tullfriheten
för synbart brukade säckar måtte upphävas, och att i följd härav tullbestämmelsen
för säckar måtte erhålla följande lydelse: Säckar, tomma:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 saml. 9 höft. (Nr 9.) 1

Utskottet

Historik

2

Bevillningeut sbittets betänkande Nr 9.

tullbehandlas lika med den vävnad, varav de bestå, med tillägg av 10
procent. Till stöd härför framhöll motionären, bland annat, hurusom
det vore en förhållandevis lätt sak att få nya säckar att se synbart
brukade ut och sålunda tullfritt införda i riket. Bevillningsutskottet
ansåg sig visserligen icke kunna tillstyrka, att verkligen brukade säckar
tullbehandlades såsom nya, men då ett förtydligande av uttrycket »synbart
brukade» syntes utskottet önskvärt i syfte att förekomma sådana underslev,
som motionären antytt, hemställde utskottet, att under rubriken
säckar orden »synbart brukade» måtte utbytas mot »tydligen brukade
och slitna». Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Rubriken
säckar erhöll sålunda följande avfattning:

Säckar:

nya, tomma; tullbehandlas lika med den vävnad, varav de
bestå, med tillägg av 10 procent.

tydligen brukade och slitna ........................................................ fria.

Under var och en av riksdagarna åren 1895, 1899 och 1902 väcktes
motioner med yrkande att, till skydd för den inhemska juteindustrien,
tydligen brukade och slitna säckar måtte åsättas samma tullsats som nya
säckar, men samtliga dessa motioner blevo, i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan, avslagna. Hos 1903 års riksdag gjorde bevillningsutskottet,
med begagnande av sin befogenhet enligt 40 § riksdagsordningen,
framställning om ändring i bestämmelserna om tullbehandling
av säckar. Utskottet yttrade därvid, bland annat, att rubriken säckar
i dess då gällande avfattning icke vore uttömmande. Till riket infördes
nämligen säckar, vilka väl vore brukade och således icke kunde hänföras
till nya säckar, men icke heller så mycket brukade, att de kunde betraktas
såsom slitna och således borde åtnjuta tullfrihet. Det syntes därför
utskottet lämpligt, att nämnda rubrik så avfattades, att därunder inbegrepes
även brukade men ej slitna säckar. För sådant ändamål erbjöde sig
två utvägar, nämligen antingen att i rubriken såsom en underavdelning
upptaga tydligen brukade, men ej slitna säckar med viss bestämd tullsats,
eller ock att i rubriken mot varandra ställa tydligen brukade och
slitna säckar samt andra säckar, till vilka då skulle hänföras såväl nya
som brukade, men ej slitna säckar med en gemensam tullsats för båda
dessa slag. Sistnämnda utväg föreslogs av utskottet, som därvid framhöll
bland annat, att största delen av de begagnade säckar, som importerades,
finge antagas vara av den beskaffenhet, att säckarna kunde
betraktas såsom slitna. Det av 1903 års bevillningsutskott sålunda

Bevillninysutskottets betänkande Nr 9. 3

framställda förslaget bifölls av riksdagen. Till följd härav erhöll tulltaxerubriken
säckar följande lydelse:

Säckar, tomma:

tydligen brukade och slitna..................................................... fria.

andra; tullbehandlas lika med den vävnad, varav de bestå,
med tillägg av 10 procent.

Enligt nu gällande tulltaxa hava motsvarande bestämmelser följande
avfattning:

Säckar:

555. tydligen brukade och slitna..................................................... fria.

556. andra (s. k. droppsäckar härunder inbegripna): tullbehandlas

lika med den vävnad, varav de äro tillverkade, med
tillägg av 15 procent av tullbeloppet.

Ändringarna i rubriken 556 äro tillkomna, efter förslag av 1906
års tulltaxekommitté.

Begagnade tomsäckar hava under de senare åren hit till riket
importerats i avsevärda kvantiteter, såsom framgår av nedanstående siffror:

År

Värde i kronor

1903 ................

............. 466,464

1904 .................

................. 461,893

1905 ..............

............... 502,697

1906 .................

................... 530,744

1907 ................

................. 722,797

1908 ...........

................ 721,508

............... 666,628

1909 ...............

1910 ...............

.................. 813,501

1911 ................

................. 759,108

1912 .................

............... 702,500

Det torde vara huvudsakligen gödselmedels-, cement- och kvarnindustrierna,
vilka såsom emballage använda begagnade tomsäckar.

Statistik.

4

Berillningsutskoftets betänkande Nr 9.

Motionären. Motionären bär såsom skäl för sitt förslag, att i rubriken 555 orden

»tydligen brukade och slitna» måtte utbytas mot »tydligen använda»,
åberopat till en början den olikformighet i tillämpningen, till vilken den
nuvarande formuleringen med sin vädjan till det rent subjektiva omdömet
givit anledning. Vidare har motionären, med förmälan att å somliga
tullplatser gällande bestämmelse tillämpats så, att endast, verkligt trådsliten
säckar fått införas tullfritt, framhållit, att en så sträng tolkning
icke kunde antagas hava varit av riksdagen avsedd. Syftet med don
medgivna tullfriheten — att bereda vissa industrier tillgång till billigare
emballage — skulle nämligen med en sådan tolkning förfelas, enär en
verkligt sliten säck uppenbarligen icke kunde användas såsom emballage.

Oeneraituii■ Innan utskottet företagit detta ärende till slutlig behandling, har

syreten. utsk0ttet funnit önskvärt att erhålla generaltullstyrelsens utlåtande i
anledning av motionen och har därför i föreskriven ordning gjort framställning
härom, med begäran att styrelsen måtte särskilt uttala sig
rörande möjligheten att ordna tullbehandlingen av ifrågavarande artikel
så, att säckar, så snart de använts såsom emballage, vore tullfria, utan
att likväl kraven på nödig trygghet mot missbruk behövde eftergivas.

Med eget utlåtande har generaltullstyrelsen numera överlämnat
yttranden i ämnet av packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg
och Malmö.

Motionärens påstående om olikformighet i tullbehandlingen av säckar
vid skilda tullplatser har bestyrkts av packhusinspektionen i Stockholm.
Inspektionen i Göteborg har vitsordat, att svårighet ofta möter att
avgöra, till vilken grad säckar skola vara slitna för att kunna tullfritt
utlämnas, under det att inspektionen i Malmö meddelat, att rubriken
555 där tolkats på sådant sätt, att säckar för att kunna utlämnas tullfria
måste vara slitna så, att revor uppstått eller stoppningar nödvändiggjorts
för deras vidare användning.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit, att avfattuingen
av sistnämnda rubrik givit anledning till olika tolkning, beroende på
den subjektiva uppfattningen av säckarnas beskaffenhet, och styrelsen
har förklarat sig i de många fall, som dragits under dess prövning,
hava insett svårigheten att bedöma, huruvida gamla säckar bort såsom
slitna åtnjuta tullfrihet eller icke.

För vinnande av det av bevillningsutskottet angivna syftet hava
av ifrågavarande myndigheter olika förslag framställts. Packhusinspektionen
i Göteborg har ifrågasatt, att rubriken 555 skulle avfattas
sålunda:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

o

»Säckar:

förut som emballage synbarligen använda friat),

samt åtföljas av följande anmärkning:

»Det åligger varans angivare att vid förtullningstillfället avlämna
avsändarens på tro och heder avgivna intyg, att säckarna varit såsom
emballage använda.»

Generaltullstyrelsen har för egen del upptagit ett av packhusinspektionen
i Stockholm formulerat förslag, enligt vilket rubriken 555
skulle behålla sin nuvarande avfattning, men till densamma skulle fogas
en anmärkning av följande lydelse:

»Såsom tydligen slitna anses ej blott sådana säckar, vilka genom
längre begagnande blivit verkligt trådslitna, utan jämväl sådana, vilka
förete genom användningen uppkomna hål, bristningar i söm eller vid
fåll eller eljest spår av slitning.»

Genom den av utskottet i detta ärende föranstaltade utredningen
torde få anses vara uppvisat, att den nuvarande avfattningen av rubriken
555 i tulltaxan vållat väsentliga svårigheter vid tillämpningen och givit
anledning till skiftande tolkningar. Önskvärdheten i tydlighetens intresse
av en ändrad avfattning av gällande bestämmelser är därmed ådagalagd.

Vidkommande härefter den riktning, i vilken en ändrad av fattning
bör sökas, finner utskottet, på sätt ovan antytts, önskvärt, att tullbehandlingen
av ifrågavarande artikel kunde ordnas så, att säckar, såsnart
de verkligen använts såsom emballage och sålunda alltid blivit i viss mån
slitna, finge tullfritt införas, utan att likväl kraven på nödig trygghet behövde
eftergivas. Sistnämnda krav avse att fortfarande bereda den svenska
juteindustrien ett skydd, varav den torde vara nu i lika stort behov som då
tullfriheten för tomsäckar år 1890, med hänsyn till denna industri, på sätt
ovan nämnts begränsades. Rubriken bör sålunda, enligt utskottets mening,
icke få en sådan lydelse, att möjlighet öppnas för en så vidsträckt tullfri
import av säckar, som lär hava förekommit före sistberörda ändrings
genomförande.

Av vad nu anförts torde framgå, att utskottet icke kunnat tillstyrka
bifall till motionärens förslag, vilket i sak skulle innebära en
återgång till 1889 års bestämmelse.

Den av packhusinspektionen i Göteborg föreslagna lydelsen av
den ifrågavarande rubriken synes även den vara av huvudsakligen enahanda
innebörd som sistnämnda bestämmelse. Med insikt om det
olämpliga häri har inspektionen velat tillgodose kravet på kontroll genom
föreskrift om ett av avsändaren på tro och heder avgivet intyg på sätt

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

ovan intagna, av sistnämnda inspektion föreslagna anmärkning närmare
ånger. Att grunda tullbehandlingen av ifrågavarande artikel på sådana
intyg är enligt utskottets mening varken i och för sig tilltalande eller
ur kontrollens synpunkt tillfredsställande. I förra hänseendet må anmärkas,
att intygen skulle på tro och heder avgivas rörande förhållanden,
vilka säkerligen mången gång i detalj komme att undandraga sig intygsgivarens
prövning. I senare avseendet förtjänar beaktas, att intygen
skulle avgivas av personer, vilkas uppfattning'' rörande deras betydelse
man saknar möjlighet att påverka eller kontrollera och för vilka en
tryckt blanketts ifyllande säkerligen lätt kunde komma att te sig såsom
en tom formalitet och vilka slutligen i fråga om intygens avgivande
icke äro underkastade ansvar inför svensk myndighet.

Den av generaltullstyrelsen förordade utvägen, att, med bibehållande
av den nuvarande avfattningen av rubriken 555, genom en därvid fogad
anmärkning giva närmare anvisning röjande den avsedda tullbehandlingen,
har utskottet däremot kunnat ansluta sig till. I den av generaltullstyrelsen
föreslagna formuleringen av anmärkningen har utskottet
emellertid funnit sig böra föreslå en mindre ändring, som likvisst icke
är av uteslutande redaktionell art, utan även avser att göra gränsen för
de tullfria säckarna något vidare äu den av tullstyrelsen ifrågasatta
lydelsen synes ange. Under det att generaltullstyrelsen såsom hänförliga
till tydligen slitna säckar angiver å ena sidan sådana, som genom längre
begagnande blivit verkligt trådslitna, och å andra sidan sådana, vilka
förete genom användningen uppkomna hål, bristningar i söm eller vid
fåll eller eljest spår av slitning, har utskottet velat låta det första ledet
omfatta alla sådana säckar, vilka förete de i tullstyrelsens förslag uppräknade,
mera grova tecknen på slitning, och till det andra ledet föra
säckar, som eljest bära spår av slitning.

Med den ändring i gällande bestämmelser rörande tullbehandling
av säckar, som utskottet sålunda går att föreslå, torde å ena sidan
önskvärd tydlighet i avfattningen vara åstadkommen och å andra sidan
vara sörjt för att de berättigade krav på tullfri införsel av till emballage
använda säckar, som av intresserade industrier kunna uppställas, bliva
tillgodosedda, utan att juteindustriens intressen blivit trädda för nära.

I anslutning till vad ovan anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av herr Jeanssons
i Kalmar förevarande motion, II: 130, besluta att
till rubriken nr 555 i gällande tulltaxa skall fogas
följande anmärkning:

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Anm. Såsom tydligen slitna anses ej blott sådana säckar, vilka
genom längre begagnande blivit verkligt trådslitna eller som
förete genom användningen uppkomna hål eller bristningar i
söm eller vid fåll, utan jämväl sådana som eljest bära spår av
slitning.

Stockholm den 2 juli 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservation:

av herrar Bäckström, frih. Palmstierna, Röing, Sandler, Rune,
Källman och Hamring vilka yrkat bifall till motionen.