Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1914 kl. 3 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag i fråga om utveckling av landets handelspolitik i
riktning mot frihandel m. m.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, Ollas A. Ericsson,
Eklund,* Lyckholm, Antonsson, Kolli),* frih. Fleming, Bäckström,* Jesperson, frih.
Palmstierna, Röing, Sandler,* Jeansson i Kalmar,* Källman, Karlsson i Fjät, Jonsson
i Hökhult, Danström, Jönsson i Revinge,*.
Ej deltagit i justeringen av betankandet.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 80, har friherre Palmstierna m. fl., med åberopande av
en av motionärerna vid innevarande års första riksdag väckt motion (nr
68), hemställt,
»1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
Kungl. Maj :t ville snarast låta verkställa eu utredning angående på
vad sätt Sveriges handelspolitik måtte, i överensstämmelse med vad som
ovan anförts, utvecklas i riktning mot frihandel och för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning må föranleda; samt
2) att riksdagen omedelbart måtte besluta en nedsättning av samtliga
i nu gällande tulltaxa upptagna tullsatser med 10 procent av deras nuvarande
belopp, dock med undantag för tullsatserna å alkoholhaltiga drycker,
kaffe, tobak och sidenvaror.»
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
ovannämnda, vid förra riksdagen väckta motion.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand, 6 höft. (Nr 6).
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Utskottet.
Utskottet får till en början erinra, att vid 1913 års riksdag en motion
av enahanda innehåll som den nu ifrågavarande förelåg till behandling.
I sitt i anledning av densamma avgivna betänkande (nr 42), hemställde
utskottet, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung],
Maj:t i samband med fullföljande av då påbörjade undersökningar angående
orsakerna till levnadskostnadernas stegling och medlen häremot även
måtte låta verkställa en objektiv och allsidig utredning av det gällande
tullsystemets verkningar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
undersökningarna i deras helhet kunde föranleda.
Mot detta bevillningsutskottets beslut anfördes derå reservationer. I
en av dessa, framburen av åtta ledamöter av utskottet, hemställdes, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Första kammaren
biföll nämnda reservation, andra kammaren däremot godkände utskottets
hemställan. Frågan hade alltså för 1913 års riksdag förfallit.
I sitt betänkande hade bevillningsutskottet, länder framhållande att
levnadskostnadernas fördyrande syntes vara den förnämsta grunden för
den då framlagda motionen, anfört, bland annat, att en djupgående undersökning
säkerligen skulle visa, att det vore många och mångskiftande
faktorer, som medverkade till ifrågavarande företeelse. Att icke frihandelssystemet
vore ett ofelbart botemedel mot det onda, därpå tydde det faktum,
att man exempelvis i England, jordens förnämsta frihandelsland, sedan
flera år tillbaka kunde iakttaga en fortgående stegring av varupriserna.
Bland orsakerna till den fortskridande prisförhöjningen pekade utskottet
särskilt på den sedan mitten av 1890-talet abnormt stegrade guldproduktionen
och erinrade även om den ökade kreditmedelcirkulationen
(växlar, checker o. d.).
I ovannämnda reservation framköllos såsom ytterligare orsaker till
dyrtiden den ökade och allt mera utbredda efterfrågan på industriella råvaror
samt befolkningens växande och nya behov. Vidare framhölls, hurusom
dyrtiden är internationell, att den härskar både i frihandels- och
tullskyddsländer och berör tullfria varor — både födoämnen och råvaror
— fullt ut lika mycket som tullbelagda varor.
Såväl utskottet som reservanterna pekade sålunda på åtskilliga andra
orsaker till den rådande dyrtiden än tullsystemet.
I reservationen betonades därjämte, att arbetslönerna stigit i ännu
högre grad än varupriserna ävensom att stegringen i arbetslönerna vore
på samma gång en följd av och en orsak till den allmänna prisstegringen.
Vidare berördes där en del synpunkter, ägnade att belysa de skadliga
verkningar, som skulle inträda med den i motionen förordade utvecklingen
Bevillningsutskottets betänkande dsJr 6. 3
mot frihandel. I sådant hänseende anfördes, att om tullskyddet i Sverige
nu upphörde eller i betydande grad försvagades, många därav berörda
grenar av inhemsk industri skulle bliva ett lätt byte i händerna på utländska
sammanslutningar, vilka genom sin prispolitik säkerligen skulle
draga försorg om att konsumenternas fördelar av den ändrade tullpolitiken
bleve fullständigt illusoriska.
Vidare framhölls, att såväl industri som jordbruk äro känsliga för
hastiga växlingar och att ofta förekommande omkastningar alltid medföra
oro, förvirring och depression.
Beträffande särskilt spannmåls- och övriga livsmedelstullar anfördes,
att en utveckling i riktning mot deras försvinnande skulle såsom slutlig
följd leda till att Sverige från att vara ett land, där jordbruket är den
viktigaste näringen, skulle bliva övervägande ett industriland. Med fullt
erkännande av industriens betydelse hävdade reservanterna gent emot en
sådan tendens den uppfattningen, att i bibehållandet av jordbruksbefolkningen
läge landets främsta styrka och att en ensidig industrialisering
vore den största fara för nationens bestånd. Särskilt framhölls i detta
sammanhang lantbefolkningens betydelse för vidmakthållandet av eu sund
och kraftig folkras. Lantbefolkningens avtagande vore redan nu ett faktum,
som just ur rashygienisk synpunkt krävde all uppmärksamhet, och
komme nu det skydd, som lantbruket ägde i tullarna, att bortfalla, skulle
säkerligen den genom jordbruksbefolkningens minskning uppkommande
faran bliva ännu mera överhängande.
Gent emot motionärernas kategoriska förklaring, att den lämpliga tiden
för tullnedsättning nu skulle vara inne, erinrade reservanterna om de
säregna tullpolitiska förhållanden, som rådde i Europa. I sådant hänseende
framhölls, hurusom med hänsyn till att de flesta handelsfördrag
utlöpa år 1917, i ett stort antal länder påginge ett intensivt arbete för
att förbereda de förhandlingar, som dessförinnan komme att föras. Reservanterna
ansågo icke lämpligt att närmare ingå på dessa internationella
frågor, men ville dock påpeka vad ingen med saken någorlunda förtrogen
kunde dölja för sig, nämligen att läget vore sådant, att därest
Sverige vid åsyftade tidpunkt icke vore rustat med försvars- och bytesmedel,
den period av ekonomiskt och därmed kulturellt framåtskridande,
som rått och ännu rådde i vårt land, vore tillända.
Med vad nu i sammandrag återgivits ville reservanterna framhålla,
att spannmålstullarnas avskrivning, under rådande förhållanden såväl inom
"* Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
som utom vårt land, skulle vålla oberäknelig skada, samt att verkningarna
av industritullarnas borttagande skulle bliva lika ödesdigra för landet.
Beträffande 1913 års utskotts förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning påpekade reservanterna till en början, att den
av utskottet avsedda utredningen vore en helt annan än den motionärerna
föreslagit. Vidare anförde de, att hur starkt man än framhölle kravet
på, objektivitet och allsidighet det knappast vore möjligt, att en kommittébehandling
av hithörande frågor kunde hållas fjärran från politiskt
inflytande; och ur praktisk synpunkt kunde en dylik utredning aldrig
hava annat än ett momentant värde, enär produktionstekniken och
andra inverkande omständigheter befunne sig i ständig växling. Vidare
framhölls, att redan ett riksdagens beslut om eu utredning, även av
den modifierade art utskottet föreslagit, men dock med motionen som
utgångspunkt, utan tvivel skulle medföra en känsla av osäkerhet, en
allvarlig förstämning och betänksamhet hos den svenska produktionens
män samt föranleda en stagnation inom den privata företagsamheten.
Härtill komrne säkerligen, att den utländska konkurrensen, som på grund
av en målmedveten och följdriktig svensk tullpolitik hittills sett sina avsättningsmöjligheter
på vårt land förminskade, med förnyade krafter och
eventuellt med ekonomiska uppoffringar skulle söka tränga sig in för att,
i den man tullpolitiken omlades, vara beredd att fullständigt erövra den
svenska marknaden.
1913 års motionärers förslag, i vad det avsåg en omedelbar sänkning
av så gott som samtliga i gällande tulltaxa upptagna tullsatser, förklarade
sig samma års bevillningsutskott bestämt avstyrka. Utskottet framhöll
därvid, att, därest ändringar i tulltaxan skulle vidtagas, dessa förvisso
måste föregås av en noggrann prövning av varje särskild position med
strängt beaktande av att icke jordbruket, industrien eller andra näringar
genom förhastade åtgärder skadades i sina berättigade intressen.
De nu återgivna skäl, som vid 1913 års riksdag inom bevillningsutskottet
anfördes mot den då föreliggande motionen, såväl i vad den
rörde omedelbar nedsättning av tullsatser, som i vad den avsåg en handelspolitisk
utredning med syftning mot frihandel, äga, anser utskottet, fortfarande
oförminskad giltighet. Detsamma gäller om de invändningar,
som, på sätt utskottet ovan erinrat, reservanterna gjorde mot framställning
om en utredning i enlighet med vad utskottet då föreslog.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
5
Med hänsyn till den utförliga behandling, som från bevillningsutskottets
sida kora 1913 års ifrågavarande motion till del, finner sig utskottet
nu kunna inskränka sig till att, med åberopande av vad utskottet
från nämnda behandling nu bragt i erinran, hemställa,
att förevarande motion, II: 80, av friherre Palmstierna
m. fl. icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 15 juni 1914.
På bevillningsutskottets vägnar;
K. G. KARLSSON.
Reservationer:
av herrar K. G. Karlsson, Eklund, Kobb, Beting, Karlsson i Fjäl och
Jönsson i Revinge, vilka anfört:
Såsom utskottet erinrar om, förelåg även vid 1913 års riksdag en
motion av samma innehåll och med samma yrkande som den nu av utskottet
behandlade. I sitt då avgivna betänkande, nr 42, framhöll utskottet,
att den företeelse, som syntes vara den förnämsta grunden för
ifrågavarande motion, nämligen levnadskostnadernas fördyrande, för visso
vore en angelägenhet av den ingripande betydelse för både den enskilda
och allmänna hushållningen, att den påkallade allvarsamt och omedelbart
beaktande från statsmakternas sida. Samtidigt gjordes dock det uttalandet,
att orsakerna till denna dyrtid äro av mångskiftande art och att en
djupgående undersökning säkerligen skulle visa, att det är många faktorer
som medverka till ifrågavarande oroväckande fenomen. Att frihandelssystcmet
ensamt icke vore ett ofelbart botemedel mot det onda, fann utskottet
bestyrkt av den omständigheten, att man exempelvis i England,
jordens förnämsta frihandelsland, sedan flere år tillbaka kunde iakttaga en
fortgående stegring av varupriserna.
Motionärernas förslag att företaga en omedelbar sänkning av så gott
som samtliga i nu gällande tulltaxa upptagna tullsatser med 10 % av
deras nuvarande belopp, ansåg sig utskottet höra bestämt avstyrka. »Skola
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 6 käft. (Nr 6.) 2
(5 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
ändringar vidtagas», yttrade utskottet, »måste de för visso föregås av en
noggrann prövning av varje särskild position med strängt beaktande av
att icke jordbruket, industrien eller andra näringar genom förhastade åtgärder
skadas i sina berättigade intressen».
Om utskottet alltså bestämt avrådde från eu omedelbar generell nedsättning
av de bestående tullsatserna, intog det däremot en välvillig ståndpunkt
gent mot tanken på en objektiv och allsidig utredning angående
tullsystemets verkningar, vilken enligt utskottets förmenande skulle vara
till gagn icke blott för att vinna inblick i systemets inverkan på levnadsomkostnaderna
utan även i annat avseende. Såväl kommerskollegium som
generaltullstyrelsen hade nämligen på sin tid beklagat, att det förslag till
tulltaxa, som lades till grund för förhandlingarna angående den senaste
handelstraktaten med Tyskland, icke erhållit stödet av »en allsidig utredning
i fråga om de verkningar, skyddssystemet hittills visat sig medföra».
Om nu eu dylik utredning vidtoges, hade man, yttrade utskottet, vid de
underhandlingar, som antagligen om någon tid åter komma att upptagas
i och för ett eventuellt förnyande av den tyska handelstraktaten, beaktat
den angelägenhet, varom ämbetsverken erinrat. Yi anse oss böra understryka
sistnämnda synpunkts betydelse. Och då utskottet i år instämmer
i det yttrande, som förra året reservationsvis frambars inom utskottet och
vari framhölls nödvändigheten av att Sverige vid eventuella förhandlingar
om nya handelstraktater »vore rustat med försvars- och bytesmedel», så
vilja vi framhålla vikten av, att man genom en sådan utredning, som vi
påyrka, så långt sig göra låter undersöker, vilka tullar som verkligen äro
för landet gagneliga.
Då vi även i övrigt fortfarande gilla de synpunkter, som togo sig
uttryck i 1913 års bevillningsutskotts betänkande över den då föreliggande
motionen, ha vi yrkat, att utskottet skulle hemställa,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en objektiv
och allsidig utredning av det gällande tullsyste
mets verkningar samt för riksdagen framlägga de för
slag, vartill utredningen kan giva anledning.
samt av herrar Bäckström, friherre Palmstierna, Sandler och Källman
vilka yrkat bifall till motionen.
Stockholm 1914. O. L. Svanb&cks Boktryckeri.