Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 21 augusti 1914 kl. 6 e. m.

Bevillning sutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående stämpelavgiften
samt i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Ollas A. Ericsson, Lyckholm,
frih. Fleming, Bäckström, Sandler, Rune, Källman, Jonsson i Hökhult, Elof
Ljunggren, Forssman, Roman, Bondeson, frih. Hermelin, Hamrin, Holmström,
Jonsson i Hå och Jönsson i Boa.

Genom en den 29 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 165, vilken
hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bifogade utdrag av statsrådsprotokoll över finansärenden
för den 14 mars 1913 och berörda den 29 maj 1914, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
stämp elavgiften.

I sammanhang med ifrågavarande kungl. proposition bar utskottet
till behandling förebaft två inom andra kammaren väckta, till bevillningsutskottet
likaledes hänvisade motioner rörande hithörande frågor.

Uti den ena av dessa motioner, nr 7 av herr Molin i Dombäcksmark,
bar hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte efter vederbörlig utredning för riksdagen
framlägga förslag till sådan ändrad lydelse av kungl. förordningen den
18 september 1908 angående stämpelavgiften i vad sagda förordning
avser återfående av erlagd stämpelavgift, att vederbörande ämbets- eller
tjänsteman, som genom feldebitering eller annorledes uppburit för hög
stämpelavgift, också få sig ålagt att, då skäl därför förefinnes, jämväl
utan onödigt dyrbara formaliteter, återbetala vad för mycket erlagts.»

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 saml. 24 käft. (Nr 29.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

I den andra av ifrågavarande motioner, nr 238 av herr ZetterstrandT
har föreslagits, att de kontrollbestämmelser, vilka återfinnas i den förevarande
propositionens 34 § andra stycket sista punkten samt 39 §
sista stycket, »måtte utbytas mot det i 1899 års förordning 34 § sista
stycket förekommande stadgande, möjligen kompletterat med föreskrift
därom, att i överensstämmelse med gällande praxis ämbets- eller tjänsteman
vid mottagande av stämpelmedel skall därom göra anteckning å
den handling, för vilken stämpeln avses.»

Beträffande motiveringarna till de av motionärerna sålunda framställda
förslagen får utskottet hänvisa till den vid innevarande års första
riksdag i andra kammaren väckta motionen nr 40 ävensom till ovanberörda
motion nr 238.

I samband med den proposition med förslag till förordning om
arvsskatt och skatt för gåva, som Kungl. Maj:t föreläde 1913 års riksdag,
avgav Kungl. Maj:t förslag till ny förordning angående stämpelavgiften.
Detta förslag var närmast föranlett av den i förstnämnda
proposition föreslagna utbrytningen ur stämpelförordningen av bestämmelserna
om arvsskatt och skatt för gåva. Därjämte avsåg förslaget
åtskilliga andra ändringar i stämpelförordningen.

1 sitt den 27 juli 1914 avgivna betänkande, nr 18, i anledning av
den proposition med förslag till förordning om arvsskatt och skatt för
gåva, som förelagts innevarande riksdag, har utskottet erinrat, att 1913
års riksdag icke till behandling upptog den då avgivna propositionen i
sistberörda ämne. Icke heller propositionen angående en ny stämpelförordning
upptogs till prövning, utom i vad den avsåg dels vissa ändringar,
som i huvudsak hänförde sig till beslut, som redan fattats,
antingen av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt eller av Kungl.
Maj:t ensam, dels ock vissa av justitieombudsmannen väckta förslag.
Berörda bägge kategorier av ändringar blevo i enlighet med utskottets
hemställan av riksdagen godkända och äro, jämlikt kungl. förordning den
12 september 1913, sedan den 1 januari innevarande år i gällande kraft.

Det nu föreliggande förslaget är i övriga delar av i huvudsak
enahanda lydelse som det förra året framlagda. Jämte utbrytningen ur
stämpelförordningen av allt som rör arvsskatt och skatt för gåva avser
detsamma en omläggning av stämpelförsäljningsväsendet, enligt vilken
postverket skulle ombesörja den försäljning av stämplar, som nu skötes
av särskilt utsedda stämpelförsäljningsmän, varjämte generalpoststyrelsen
skulle övertaga den befattning med stämplars anskaffande och distribue -

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

rande, som nu tillkommer statskontoret. Förslaget innehåller vidare en del
ändringar, som föranletts av tidigare av riksdagen gjorda framställningar.

Slutligen innefattas i den föreliggande propositionen åtskilliga
mindre ändringar, påkallade av förhållanden, som inträtt sedan proposition
i ämnet avläts till 1913 års riksdag. I fråga om sistnämnda ändringar
torde få hänvisas till ovan omförmälda protokollsutdrag för den 29maj 1914.

Beträffande först utbrytningen ur stämpelförordningen av de bestämmelser,
som avse arvsskatt och skatt för gåva, är densamma påkallad
av riksdagens numera i huvudsak fattade beslut om antagande av en
förordning om arvsskatt och skatt för gåva. De ändringar i sistnämnda förslag,
som riksdagen vidtagit eller kan komma att, vid ärendets slutliga
behandling, vidtaga, torde icke föranleda några ändringar i det nu föreliggande
författningsförslaget.

Vidkommande härefter omläggningen av stämpelförsäljningsväsendet,
tillåter sig utskottet här införa vad enligt ovanberörda statsråds '' väsendets omprotokoll
den 14 mars 1913 dåvarande departementschefen härom i läggning.
huvudsak anfört.

Departementschefen yttrade:

»Beträffande frågan om omläggning av stämpelförsäljning sväsendet
föreligger till en början den utredning, som lämnats av 1910 års stämpel -kommitterade i deras betänkande den 27 januari 1912. I denna relateras
bland annat, hurusom bestyret med stämplarnas tillverkning och distribuering
vilar på statskontoret, som genom särskilda försäljningsmän,
antagna i Stockholm av statskontoret och i länen av Kungl.

Maj:ts befallningshavande, tillhandahåller allmänheten stämplar av de
särskilda slag, som enligt gällande författningar skola vara att tillgå.
Stämpelförsäljarna äro skyldiga att ställa säkerhet för sin uppbörd och
för densamma avgiva årliga redovisningar. Därjämte åligger det dem
att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp, som erfordras för en
viss handling, utan ersättning meddela sådan upplysning.

Vissa ämbets- och tjänstemän äga emellertid att tillhandahålla allmänheten
stämplar utan att vara antagna till stämpelförsäljare. Sålunda
har ämbets- och tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga
handlingar, som vid ingivandet till offentlig myndighet skola förses med
stämpel, befogenhet att tillhandahålla sådana stämplar för sin tjänsteutövning,
varjämte den förmånen är honom tillförsäkrad, att, därest han
begagnar sig av denna befogenhet, ifrågavarande stämplar skola hos
honom köpas. Såväl särskilt förordnad försäljningsman som ämbetseller
tjänstemän, som här avses, äga såsom ersättning för besvär och

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

kostnader uppbära provision å försålda stämplar. Provisionen utgår för
de i allmänna stämpelförordningen omförmälda stämplar i Stockholm
med två procent och i landsorten med tre procent av det belopp, för
vilket stämplar försålts till och med en årlig försäljningssumma av
20,000 kronor, dock att domhavande å landet, även om han är boende
i Stockholm, äger intill samma försäljningssumma åtnjuta provision efter
tre procent; för överskjutande belopp till och med 200,000 kronor beräknas
provisionen efter en procent och för belopp utöver 200,000 kronor efter
en tiondels procent. För punschstämplar och överlåtelsestämplar äger
försäljningsman i redovisning tillgodoräkna sig en procent av de belopp,
för vilka stämplar av berörda slag blivit av honom under året försålda.

Enligt en av kommitterade för år 1910 gjord sammanställning över
statsverkets uppbörd av och provisionskostnader för stämpelförsäljninguppgick
försäljningssumman för stämplar av alla slag, frånsett den direkt till
statskontoret inbetalda stämpelavgiften för där verkställd stämpling av
aktiebrev, lottbrev och obligationer, till 16,558,450 kronor 70 öre och försäljningsmännens
provisioner till 241,200 kronor 15 öre, utgörande i
medeltal 1.4 6 procent av försäljningssumman. I dessa siffror ingick
försäljningssumman för i allmänna stämpelförordningen omförmälda
stämplar med 14,283,962 kronor 75 öre, dragande en provisionskostnad
av 218,457 kronor 53 öre eller i medeltal 1.5 3 procent. Av övriga
stämpélomkostnader spelar tillverkningskostnaden den största rollen och
uppgick år 1910 till 102,483 kronor 62 öre, under det att distributionskostnaderna
och kostnaden för statskontorets stämpelkontor äro av jämförelsevis
mindre betydelse. Sistnämnda kostnad uppgick för nämnda
år till 17,968 kronor 45 öre.

Såväl av kommitterades uttalanden som av de uttalanden i övrigt,
som gjorts på frågans förberedande stadium, framgår, att det icke vore
uteslutande eller ens huvudsakligen med hänsyn till behovet att nedbringa
statsverkets kostnader för stämpelförsäljningen, som den företagna
revisionen av bestämmelserna angående stämpelförsäljningsväsendet
blivit påkallad. Den synpunkt, som i första rummet lagts på
frågan, synes hava varit en strävan att göra stämpelförsäljningen
mindre centraliserad än det nuvarande systemet med särskilt antagna
försäljningsmän medgiver. Kunde detta ske, sade sålunda dåvarande
chefen för finansdepartementet i ett anförande till statsrådsprotokollet
den 23 december 1909, utan ökade eller kanske med minskade kostnader,
vore detta helt säkert ej blott från statsverkets sida utan även
för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet. Och i sitt
anförande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1910 preciserade departe -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. ö

mentschefen det uppdrag han ville lämna de sakkunniga, som han anhöll
att få för frågans behandling tillkalla, såsom avseende en utredning, om
och i vad mån en fullständig omläggning av stämpelförsäljning sväsen det
lämpligen kunde äga rum i syfte att, jämte det stämplarna gjordes lätt
tillgängliga för de stamp els kattesky Idig a, begränsa statsverkets med försäljningen
förenade kostnader. Departementschefen anförde därjämte, att,
därest utredningen skulle resultera i ett förslag, varigenom den nuvarande
ordningen för domstolsstämplarnas tillhandahållande åt allmänheten
skulle omläggas på sådant sätt, att domhavandena samt rådstuvurätternas
ledamöter eller tjänstemän förlorade dem hittills tillkommande
provision, förslaget givetvis borde förbindas med utredning och förslag,
i syfte att ersättning för sådan förlust bereddes nämnda personer eller,
vad anginge rådstuvurätterna, eventuellt vederbörande städer, vilka avlönade
de provisionsberättigade ledamöterna och tjänstemännen.

I sitt nu föreliggande betänkande anföra kommitterade rörande
frågan om stämpelförsäljningens ordnande på annat sätt än det nuvarande,
att med hänsyn till allmänhetens intresse den nuvarande anordningen
icke för närvarande giver anledning till några mera väsentliga
anmärkningar. Särskilt vad beträffar försäljningen av de i stämpelförordningen
omförmälda dubbla beläggningsstämplarna kunde, enligt
vad kommitterade förmenade, icke uttänkas någon för allmänheten mera
tilltalande form än den nu gällande, som gåve den stämpelskatteskyldige
tillfälle att av den ämbets- eller tjänsteman, som har att mottaga, den
stämpelpliktiga handlingen, inköpa behövliga stämplar och att samtidigt
av honom erhålla beredvilligt lämnad upplysning rörande stämpelbeloppet.
Beträffande åter enkla beläggningsstämplar och överlåtelsestämplar kunde
det understundom förekomma, att avlägset boende personer hade besvär
och svårigheter vid deras anskaffande. Detta vore givetvis en olägenhet,
som förtjänade beaktande, om den än icke, såvitt kommitterade hade
sig bekant, föranlett något allmänt klagomål. Nu gällande bestämmelser
medgåve visserligen möjlighet att tillgodose en mera konstant ökning
av stämpelbehovet å viss ort, i det att Kungl. Maj:ts befallningshavande
jämlikt stämpelförordningen hade qtt för landet utse stämpeltörsäljare
till erforderligt antal. Men det sade sig själv, att stämpelförsäljare
svårligen kunde förordnas å varje liten plats, där behov av stämplar
kunde förefinnas. I högre grad än nu komme ifrågavarande olägenhet
att göra sig gällande, därest behovet av stämplar även på mindre trafikerade
orter komme att i framtiden ökas. Det torde vara att förutse
att så komme att ske. Med statens alltjämt växande behov av inkomster
komme sannolikt stämpelbeskattningen att vidare utsträckas. Och

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

i samma män som stämpelbeläggningen därmed bleve allt oftare förekommande
i den allmänna rörelsen, skulle säkerligen kravet på att
stämplarna finnas tillgängliga på så många ställen som möjligt göra sig
allt starkare gällande. Om redan under nuvarande förhållanden en förändring
i angiven riktning kunde finnas önskvärd, innebure givetvis
den omständigheten, att en sådan förändring i en kanske nära framtid
kunde komma att av ändrade förhållanden påkallas, ett ytterligare skäl
att redan nu söka finna en utväg till dess genomförande.

Efter att hava framlagt en utredning angående de kostnader, som
stämpelförsäljningen under nuvarande förhållanden vållade statsverket,
och i korthet redogjort för motsvarande förhållanden i några främmande
länder, därvid kommitterade framhållit, att de icke funnit anledning att
hysa den uppfattningen, att svenska statsverkets kostnader för stämpelväsendet
äro oskäligt höga i förhållande till inflytande stämpelmedels
belopp, anföra kommitterade, att de emellertid sökt utreda, huruvida icke
en omläggning av stämpelförsäljningsväsendet kunde ske på sådant sätt,
att jämväl en nedsättning av berörda kostnader därmed vunnes.

I fråga om de olika sätt, på vilka en omläggning i berörda syfte
och med beaktande av allmänhetens intresse kunde tänkas genomförd,
hava kommitterade efter därom förda överläggningar kommit till det
resultat, att den befattning med stämplars tillhandahållande åt allmänheten,
som för närvarande tillkomme ämbete- och tjänstemän, vilka
hava att å tjänstens vägnar mottaga och i avseende å stämpelbeläggningen
kontrollera vissa stämpelpliktiga enskilda handlingar, ur bägge
de anförda synpunkterna borde åt dem bibehållas, att likaledes de ämbetsoch
tjänstemän, som hade ansvarighet därför, att statsmyndigheternas
expeditioner . bleve i vederbörlig ordning försedda med stämpel, borde
bibehållas vid nu åtnjutna rätt att tillhandahålla härför erforderliga
stämplar och i form av provision åtnjuta ersättning för härav föranledda
besvär och kostnader, men att den försäljning, som ombesörjdes av de
antagna försäljningsmännen, lämpligen kunde överflyttas på någon statsmyndighet,
vare sig ett statens verk eller någon grupp av statens
tjänstemän.. Kommitterade hava därvid av anförda skäl till en början
förklarat sig icke kunna förorda framkomna förslag, att stämpelförsäljningen
måtte överlämnas åt riksbanken. Det vore lätt att inse, att därigenom
ingen fördel skulle vinnas för allmänheten, utan fastmera i många
trakter av landet stämplarna skulle bliva betydligt mera svåråtkomliga
än nu. Under det att de särskilt förordnade stämpelförsäljningsmännen
för närvarande till antalet utgjorde omkring 230, fördelade på ett stort
antal städer och åtskilliga andra orter, hade riksbanken, inberäknat huvud -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 7

kontoret i Stockholm, endast 26 kontor, till största delen förlagda till
residensstäderna. I fråga om statsverkets intresse skulle ur besparingssynpunkt
en tillfredsställande anordning med anlitande av riksbanken
möjligen kunna genomföras, men det vore för statsverket ävenledes av
betydelse, att redovisningen av de genom stämpelförsäljningen inflytande
inkomsterna skedde under liknande former, som beträffande annan statens
uppbörd vore föreskrivna, ävensom att för revisionen av stämpelredovisningarna
komme till tillämpning enahanda regler, som eljest gällde för
granskning: av redovisningar för influtna statsinkomster. Det kunde
ifrågasättas, huruvida med hänsyn till riksbankens särskilda ställning
och den för densamma gällande arbetsordning bestämmelser i sådant
syfte skulle kunna utan olägenhet genomföras beträffande riksbankens
befattning med stämpelmedlen. Därtill komme, att, då vid de utredningar,
som föregingo lantränteriernas år 1908 beslutade indragning, fråga väckts
att åt riksbankskontoren överlämna länsstyrelsernas stämpelförråd, riksbanksfullmäktige
förklarade sig icke vara benägna för en sådan anordning.

Genom att förbinda den ifrågasatta försäljningen genom riksbankens
förmedling med en försäljning genom enskilda bankers kontor i
den utsträckning, som kunde finnas erforderlig, skulle visserligen för
allmänheten ett väsentligen bättre resultat ernås, än om riksbankskontoren
ensamma skötte försäljningen. Men för staten skulle en sådan
anordning säkerligen vara föga tilltalande. Till en början vore staten
beroende av de enskilda bankernas goda vilja att var för sig åtaga sig
förpliktelse att tillhandahålla stämplar. Vidare skulle bankerna otvivelaktigt
kräva ersättning och det vore föga sannolikt, att densamma
komme att utgå efter lägre grunder än nuvarande provisioner till särskilt
antagna försäljningsman. Slutligen kunde påstås, att staten icke
hade anledning att tillgripa en utväg, varigenom enskilda anlitas för ombesörjandet
av vissa funktioner i statsförvaltningen, förrän det visat sig
att stateos egna tjänstemän icke lämpligen kunde därtill användas. Med
hänsyn härtill hade kommitterade ansett sig böra utan vidare lämna ur
räkningen den ifrågasatta utvägen att få till stånd stämpelförsäljning
genom riksbankens förmedling, vare sig med eller utan anlitande därjämte
av enskilda banker.

Vidkommande stämpelförsäljningens anordnande med anlitande av
vissa statens tjänstemän, skulle, enligt vad kommitterade vidare anföra,
för en sådan uppgifts fyllande kunna ifrågakomma kronofogdar, häradsskrivare,
länsmän m. fl. Åven om hinder icke skulle anses möta att
ålägga dessa tjänstemän dylikt uppdrag utan särskild ersättning, skulle
säkerligen anordningen ur andra synpunkter stöta på avsevärda svårig -

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

heter. Lian kunde nämligen icke, syntes det, utan obillighet ålägga
ifrågavarande tjänstemän skyldighet att ställa borgen för en uppbörd,
av vilken de icke åtnjöte någon särskild ekonomisk fördel. För att vid
sådant förhållande åstadkomma en betryggande kontroll skulle givetvis
erfordras både invecklade och kostsamma anordningar. De med dessa
kontrollanordningar förenade olägenheter skulle också växa i samma
mån ett större antal tjänstemän erhölle i uppdrag att sälja stämplar.
Anordningen skulle sålunda icke hava den utvecklingsmöjlighet för tillgodoseende
av allmänhetens bekvämlighet, som utmärkte redan det nuvarande
systemet med särskilda försäljningsmän, vilkas antal kunde i
ganska stor utsträckning lämpas efter behovet. Dessutom erinrades om
att ifrågavarande tjänstemän ofta vore frånvarande på tjänsteresor.

Med fullföljande av ett redan tidigare framkommet uppslag hava
kommitterade efter inhämtande av yttranden från statskontoret och generalpoststyrelsen
stannat vid den uppfattningen, att den ifrågasatta omläggningen
av stämpelförsäljningsväsendet med iakttagande av såväl allmänhetens
intresse som statens berättigade krav på billig försäljningskostnad
lämpligast kunde ske på det sättet, att postverket övertoge all den
stämpelförsäljning, som för närvarande ombesörjes genom särskilt antagna
försäljningsmän, och utövade densamma på postkontoren och
jämväl i erforderlig omfattning å övriga postanstalter. Och kommitterade
hava efter undersökning av olika metoder för omläggning i sådan
riktning omsider funnit sig böra föreslå, att icke blott själva stämpelförsäljningen
skulle ombesörjas av postverket, utan även all den befattning
med tillverkning och distribuering av stämplar samt uppbörd och
redovisning av stämpelmedel, som nu tillkomme statskontoret, överflyttas
på generalpoststyrelsen. Med avseende å de slutledningar, som
så småningom fört kommitterade till denna ståndpunkt, tillåter jag mig
att hänvisa till kommitterades tryckta betänkande. Endast beträffande
kostnadsfrågan skall jag nu upprepa en del av vad kommitterade i
nämnda betänkande andragit.

Med beloppet av 1910 års stämpelomkostnader till utgångspunkt
hava kommitterade gjort en beräkning över det belopp, vartill nämnda
kostnader kunde antagas hava uppgått, om den föreslagna omläggningen
samma år varit genomförd. Med frånseende av kostnaderna för kortstämplingen
hade den verkliga kostnaden för statsverket uppgått till
374,827 kronor 27 öre. Av dessa kostnader hade enligt kommitterades
beräkningar följande kunnat genom den föreslagna nya ordningen för
stämpelförsäljningen undvikas:

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

provisioner till belopp av omkring................................. kronor 75,000: —

distribution av stämplar genom statskontoret ............ » 2,711: 8 4

distribution av punschstämplar genom riksbankens

sedeltryckeri .............................................................. » 1,500: —

postavgifter för stämpelförsändelser ............................. » 8,229: o 7

statskontorets stämpelkontor.......................................... » 17,968: 4 5

Summa kronor 105,409: 3 6

Kommitterade påpeka med avseende å bär angivna kostnader för
postavgifter, att de icke utgöra någon verklig utgift för statsverket,
enär motsvarande belopp i postverkets redovisningar torde upptagas
såsom inkomst, och, med avseende å kostnaden för distribution av punschstämplar
genom riksbankens sedeltryckeri, att densamma även efter postverkets
övertagande av stämpelväsendet möjligen torde visa sig erforderlig.
Av kostnaderna för statskontorets stämpelkontor anse kommitterade
att därest nämnda kontor icke helt och hållet överflyttas till
generalpoststyrelsen, icke för närvarande kunde besparas större del av
stämpelkassörens avlöningsförmåner än 1,000 kronor, motsvarande till
honom utgående arvoden, varemot hans lön och tjänstgöringspenningar,
tillhopa 4,500 kronor, fortfarande och till dess någon tjänst i första
lönegraden i statskontoret bleve ledig, måste till den nuvarande stämpelkassören
utbetalas. Emellertid torde, intill dess detta inträffar, ifrågavarande
tjänsteman kunna tagas i anspråk för annat arbete inom ämbetsverket.
Kommitterade ha emellertid minskat den beräknade besparingen
med samtliga här angivna belopp, tillhopa 14,229 kronor 7 öre, varefter
å besparingssidan skulle kvarstå 91,180 kronor 29 öre. Till minskning
av sistnämnda besparade belopp skulle enligt generalpoststyrelsens beräkningar
endast komma omkring 10,000 kronor, som ansetts tillräckliga
för bestridande av postverkets utgifter vid övertagande av försäljningen
och distributionen av stämplar. Kommitterade hava dock anfört,
att även om man bortser från att denna kostnadsberäkning grundar
sig på uppgifter angående omläggningens omfattning, som icke överensstämma
med vad kommitterade slutligen föreslagit, det kan sättas i
fråga, huruvida densamma kan anses vara fullt exakt. Åtskilliga omständigheter
gåve kommitterade anledning antaga, att vid bedömandet av de med
stämpelförsäljningen förenade administrationskostnaderna generalpoststyrelsen
i någon mån underskattat omfattningen av det arbete, som bestyret
med stämpelväsendet för med sig. Med hänsyn härtill vågade kommitterade
Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 7 saml. 24 käft. (Nr 29.) 2

c

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

såsom sin mening uttala, att postverkets kostnader skulle bliva i avsevärd
mån högre än beräkningen visar. Kommitterade ville dock därmed
icke hava sagt, att omlägggningen icke även i ekonomiskt avseende
skulle visa sig vara fördelaktig för statsverket. Åven om nämnda utgiftssiffror
höjdes från 10,000 till 30,000 kronor, kvarstode enligt de gjorda
beräkningarna en besparing av över 60,000 kronor, vilken summa ju
vore tillräckligt betydande att i och för sig väl motivera en omläggning,
som därjämte av andra skäl funnes önskvärd.

Om man icke begränsade synpunkten till nuvarande förhållanden
utan såge även på framtiden, torde man av ett genomförande av kommitterades
förslag kunna även ur kostnadssynpunkt vänta mera väsentliga
fördelar. I den mån en sådan utveckling av stämpelväsendet genom
stämpelbeskattning av nya föremål, som kommitterade angivit såsom
sannolik, komme att äga rum, torde statsverkets ekonomiska fördel av
den ifrågasatta omläggningen bliva ganska avsevärd. En genom postverket
bedriven stämpelförsäljning hade nämligen den obestridliga fördelen
framför en försäljning genom provisionsberättigade försäljare, att
densamma icke kunde väntas medföra ökade kostnader i samma proportion
som försäljningen tilltoge i omfattning. Därför komme den ekonomiska
vinsten av postverkets övertagande av befattningen med stämpelväsendet
att bliva större ju mera stämpelväsendet utvecklas.

Åven fördelarna för allmänheten av en omläggning i föreslagen
riktning torde hava sin största betydelse för framtiden. Med införande
av nya stämpelskatter komme säkerligen olägenheterna med nuvarande
anordningar att bliva alltmera kännbara, likasom ock omläggningen
komme att uppvisa allt större fördelar. Härjämte kunde framhållas, att
en blivande lönereglering för häradshövdingarna möjligen kunde medföra,
att stämpelförsäljning vid tingen icke vidare komme att av dem ombesörjas.
I sådant fall kunde det för allmänheten svårligen tänkas någon
lämpligare anordning än att vid postanstalterna kunna få köpa även de
stämplar, som nu i regel tillhandahållas vid tingen.

I sitt den 11 november 1912 avgivna underdåniga utlåtande över
det förslag, för vars allmänna innehåll jag sålunda redogjort, säger statskontoret,
att, vad anginge själva huvudfrågan, statskontoret vore ense
med kommitterade därutinnan, att något principiellt hinder för en omläggning
av stämpelförsäljningsväsendet i den förordade riktningen icke
förefunnes. Statskontoret delade också kommitterades uppfattning, att,
även om för närvarande stämpelförsäljningens anordning icke kunde
anses giva anledning till mera väsentliga anmärkningar, det i allt fall

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 11

och särskilt med tanke på den vidare utveckling av stämpelskatteformen,
man även hos oss torde hava att motse, måste anses önskvärt, att
åtgärder vidtagas, varigenom för allmänheten underlättades tillgången
till stämpelmärken av alla de slag, varav den kuude vara i behov.
Slutligen ansåge ock statskontoret, att postverket med synnerlig fördel
torde kunna anlitas såsom mellanhand för vinnande av detta mål.

Från nu angivna synpunkter — åt vilka avseende borde i främsta
rummet inrymmas — syntes alltså intet vara att erinra mot det föreliggande
omläggningsförslaget.

Tvivelsutan vore även det andra syftet med omläggningen eller
begränsning av statsverkets utgifter för skatteuppbörden att vinna genom
den föreslagna förändringen om också icke i den mån, generalpoststyrelsen
syntes hava tänkt sig skola bliva förhållandet. Att söka uppgöra
någon mera tillförlitlig kalkyl, medelst vilken i siffror kunde uppvisas
den besparing i uppbördskostnad, som härigenom skulle uppstå, torde
helt visst visa sig lönlöst. Postverkets befattning med stämpelväsendet
skulle nämligen endast komma att bliva en av de många faktorer, vilka
var i sin mån inverkade på storleken av detta verks omkostnadsstat.
Statskontoret delade emellertid den av kommitterade uttalade uppfattningen,
att generalpoststyrelsen helt visst underskattat omfattningen av
det arbete, som stämpelväsendets handhavande för med sig, och att de
för postverket därav föranledda kostnader komme att bliva kanske icke
så litet högre än generalpoststyrelsens, dock under delvis annan förutsättning
uppgjorda beräkningar visa.

I detta sammanhang ville statskontoret något beröra det av generalpoststyrelsen
framkastade förslaget, att postverket måtte få åtnjuta provision
av lVa procent å den av postverket ombesörjda stämpeluppbörden.
Kommitterade hade uttalat den förmodan, att under förutsättning att
deras förslag; till stämpelväsendets omläggning i sin helhet komme till
utförande, IV2 procent av stämpeluppbörden under nuvarande förhållanden
måhända icke skulle räcka till för utgifternas täckande, och då kommitterade,
detta oavsett, funnit berörda förslag röra en bokföringsfråga,
om vilken i varje fall bestämmelse icke hade sin plats i de författningar,
som reglera stämpelväsendet, hade de förklarat sig saknat anledning att
ingå i närmare prövning av samma förslag. Ur statsfinansiell synpunkt,
säger statskontoret för egen del, vore den förevarande frågan väl utan
vidare betydelse, men betraktade man densamma ur finansstatistisk synpunkt,
torde det få anses riktigast, att alla de med stämpelväsendet förenade
kostnader fortfarande såsom hittills avföras å särskilt avsett anslag
å riksstaten. Detta gällde tydligen i främsta rummet de utgifter, som

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

föranleddes av stämplarnas anskaffande, men även sådana, som vore att
hänföra till uppbörds- och kontrollkostnader såsom provisioner åt försälj
ningsmännen samt arvoden åt kontrollanterna och tillsyningsmännen.
Alla dessa utgifter kunc^e alltid exakt uppgivas och för deras avförande
å nämnda anslag kunde alltså icke gärna möta något hinder även efter
en sådan omläggning av stämpelförsäljnings väsendet, som nu blivit
ifrågasatt. Att hänföra utgifter av detta slag till postverkets driftkostnader
borde tydligen icke ifrågakomma, och enligt statskontorets
mening borde alltså under sjunde huvudtiteln uppföras etf ordinarie
förslagsanslag under titeln »stämpelkostnader». Däremot torde det, såsom
redan blivit anmärkt, icke låta sig göra att med någon större grad av
tillförlitlighet uppskatta den ökning i kostnader, som, om omläggningen
genomfördes, komme att tillskyndas postverket i följd av dess åliggande
att distribuera och försälja stämplar genom postanstalterna. Praktiska
svårigheter torde alltså möta mot det uppställda önskemålet, att åt postverket
skulle lämnas en gottgörelse, som kunde anses motsvara den
verkliga kostnadsökning övertagandet av det nya bestyret komme att
draga med sig.

Emot vissa av förslagets detalj bestämmelser hade statskontoret
framställt erinringar, för vilka jag skall redogöra, då jag ingår på motiveringen
till de särskilda paragraferna. 1 detta sammanhang vill jagblott
fästa uppmärksamheten på av statskontoret gjorda uttalanden i två
med omläggningsspörsmålet i nära sammanhang stående frågor. Uttalandenas
innebörd framgår av följande utdrag ur statskontorets utlåtande.

»Skulle åt postverket komma att överlämnas befattningen med övriga stämpelsorters
anskaffande och tillhandahållande, anser statskontoret, att det icke skulle
förefinnas någon anledning att hos statskontoret bibehålla den enligt nådiga kungörelsen
den 1 maj 1896 angående kortstämplingens verkställande detta ämbetsverk
nu tillkommande bestyret med anskaffning, utlämnande och utbyte av kortkonvolut,
vadan allt under nämnda förutsättning berörda kungörelse torde böra underkastas
en omredigering i vissa punkter. Slutligen har statskontoret icke ansett sig böra
underlåta att med kommitterade framhålla det på en gång lämpliga och billiga
däruti, att vid genomförande av den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet
åtgärd vidtages varigenom den å statskontorets stämpelexpedition tjänstgörande
personalen, i den mån den finnes villig därtill, kunde finna användning vid utförandet
av de nya* göromål, som i sammanhang med stämpelväsendets omläggning komme
att tillföras generalpoststyrelsen.»

Beträffande den ställning generalpoststyrelsen intagit till det förslag,
vai’om här är fråga, tillåter jag mig hänvisa till nämnda styrelses utlåtande
den 13 sistlidne februari — — —.

Av nämnda utlåtande framgår, att generalpoststyrelsen för sin del

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 13

biträtt förslaget om överflyttning på postverket av bestyret med hela
stämpelväsendets handhavande ävensom om stämplarnas försäljning till
allmänheten genom postanstalterna, där försäljningen icke förbehållits vissa
ämbets- och tjänstemän. Generalpoststyrelsen har härutöver förklarat sig
villig dels att anordna stämpelförsäljning å alla postanstalter, således icke
blott, såsom kommitterade föreslagit, å postkontoren och de postanstalter
i övrigt, där sådant kunde finnas erforderligt, dels att övertaga statskontorets
befattning med stämpling av blanketter till aktiebrev och
obligationer m. fl. handlingar i hela dess av kommitterade i betänkandet
den 15 december 1910 föreslagna utsträckning, vilket åtagande sålunda
innebär förpliktelse för generalpoststyrelsen att jämväl fastställa det
belopp, med vilket stämpel i varje fall skall författningsenligt utgöras.

Innan jag för tillfället lämnar de frågor som beröras i generalpoststyrelsens
utlåtande, vill jag med några ord behandla ett spörsmål,
som av styrelsen blivit väckt och som även gjorts till föremål för
uttalanden av 1910 års stämpelkommitterade samt av statskontoret. Jag
åsyftar härmed generalpoststyrelsens hemställan om rätt att i bokföringsväg
räkna sig tillgodo någon ersättning för dess befattning med stämpelväsendet
efter den föreslagna omläggningens eventuella genomförande.
Förslaget, sådant det slutligen preciserats i utlåtandet den 13 februari
1913, avser, att såsom ersättning i ett för allt för postverkets omhändertagande
av stämpelförsäljningsväsendet och samtliga därmed förenade
utgifter enligt 31 § i förslaget till stämpelförordning postverket måtte
tillerkännas 1.8 procent av stämpelförsäljningssumman.

Enligt de beräkningar som ligga till grund för detta förslag
skulle postverkets direkta utgifter för stämpelförsäljningen med 1911
års förhållanden till utgångspunkt efter omläggningen kunna uppskattas
till i runt tal 290,000 kronor, motsvarande 1.5 procent av stämpelförsäljningssumman.
Härtill komme postverkets utgifter för personal i
generalpoststyrelsen, vikariatsersättning, blanketter och övriga expenser
samt distributionskostnader, sammanlagt beräknade till 20,000 kronor.
Den övriga ersättning, som borde tillkomma postverket, särskilt för
arbetet å postanstalterna, och vilken ersättning nu ej kunde närmare
angivas, hade generalpoststyrelsen ansett sig kunna uppskatta till omkring
30,000 kronor. Dessa sistnämnda båda summor motsvarade ungefär
0.3 procent av stämpelförsäljningssumman för 1911.

I likhet med statskontoret håller jag det för lämpligt att de
utgifter, som postverket får vidkännas på grund av den befattning med
stämpelväsendet, som blivit ifrågasatt att till detta verk överflytta, utan

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

sammanblandning med postverkets övriga driftkostnader avföras å särskild
räkning, ocn jag anser det fördenskull vara ändamålsenligt att det å
sjunde huvudtiteln nu uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader
allt fortfarande uppföres i riksstaten och får av generalpoststyrelsen för
sådant ändamål disponeras. A detta anslag skulle då omedelbart avföras
generalpoststyrelsens alla direkta utgifter för stämpelväsendet, sådana
de närmare angivas i 31 § av stämpelförordningen i dess av statskontoret
formulerade, och av mig godkända lydelse. Då det emellertid synes
mig vara billigt, att den ökning av postverkets allmänna driftkostnader,
som uppkommer genom stämpelväsendets handhavande, men icke är av
natur att såsom därav direkt föranledd utgift kunna avföras å anslaget
till stämpelkostnader, även i någon form gottskrives postverket såsom
en med dess egentliga verksamhet icke sammanhörande utgift, har jag
efter samråd med chefen för civildepartementet trott mig kunna antaga,
att denna fråga bör kunna ordnas på ett för postverket tillfredsställande
sätt utan anlitande av den utväg, som blivit av generalpoststyrelsen
föreslagen och vilken jag i likhet med 1910 års stämpelkommitterade
och statskontoret funnit möta vissa praktiska betänkligheter. Enligt
vad jag sålunda tänkt mig, skulle saken kunna ordnas så, att generalpoststyrelsen
för varje år gjorde en beräkning över den icke såsom
direkt utgift för stämpelväsendet synliga ökning av driftkostnader, som
skäligen vore att tillskriva dess befattning med stämpelväsendets handhavande,
samt hos Kung!. Maj:t anmälde det sålunda beräknade beloppet
till eisättande av anslaget till stämpelkostnader. Härigenom vunnes
önskvärd säkerhet därför, att postverkets kostnader för ifrågavarande
ändamål gottgjordes detsamma även i det fäll, att kostnaderna överstege
den procent av stämpelförsäljningssumman, om vars utbetalande
under alla förhållanden generalpoststyrelsen hemställt, varjämte på samma
gång samtliga av stämpelväsendet föranledda kostnader till deras verkliga
belopp komme att visa sig av bokföringen över anslaget till dessa
kostnader.

Efter att hava gjort dessa uttalanden får jag nu anmäla, att jag
funnit det av 1910 års stämpelkommitterade utarbetade förslaget till
omläggning av stämpelväsendet i alla väsentliga delar kunna av mig
godkännas såsom ägnat att tillmötesgå de krav, som ur två synpunkter
ställts på en reform på detta område, att nämligen dels begränsa
statsverkets med .stämpelförsäljningen förbundna kostnader dels göra
stämplarna lätt tillgängliga för allmänheten. Jag har i överensstämmelse
härmed och med beaktande av de på det hela taget oväsentliga

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 15

ändringsförslag, som framställts av statskontoret och generalpoststyrelsen,
i den mån jag funnit dem beaktansvärda, låtit inarbeta de nya bestämmelser,
som för reformens genomförande påkallas, i det förslag till
förordning om stämpelavgiften, som jag i dag anmäler för Kungl. Magt.
Den ifrågasatta reformen är avsedd att träda i tillämpning med ingången
av år 1914. På sätt under utredningen enstämmigt framhållits,
torde, under förutsättning att förslaget antages, även bestyret
med kortstämplingen böra överlåtas på postverket, och har jag för avsikt
att framdeles framlägga förslag till de ändrade bestämmelser i nådiga
kungörelsen den 1 maj 1896 angående kortstämplingens verkställande,
som med anledning härav må finnas erforderliga.

Vad beträffar den under utredningen framförda tanken därpå, att
vid genomförandet av den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet
åtgärd vidtages, varigenom den å statskontorets stämpelexpedition tjänstgörande
personalen, i den mån den funnes villig därtill, kunde finna
användning vid utförandet av de nya göromål, som i sammanhang med
stämpelväsendets omläggning komme att tillföras generalpoststyrelsen,
anser jag denna tanke synnerligen värd att beakta såväl av billighetsskäl
gentemot nämnda personal som av praktiska hänsyn, då det måste vara
till gagn för hithörande göromåls handläggning, att den inom statskontorets
stämpelkontor samlade erfarenheten på området varder tillgodogjord.
Och jag förutsätter såsom möjligt, att generalpoststyrelsen
i sådant avseende skall finna användning icke blott för de två stämpelexpeditriser,
om vilkas eventuella överflyttande till generalpoststyrelsens
stämpelexpedition styrelsen uttalat sig, utan även för den övriga personal
å statskontorets stämpelexpedition, som på grund av omläggningen
skulle bliva utan anställning.))

Av de bägge krav, vilka den föreslagna omläggningen av stämpelförsäljningen
är avsedd att tillgodse, nämligen å ena sidan en begränsning
av statsverkets därmed förenade kostnader och å andra sidan
lättare tillgång till stämplar för allmänheten, har ju redan från början
det senare kravet ställts i främsta rummet. Och den förebragta utredningen
synes utskottet icke giva vid handen, att ur kostnadssynpunkt
någon större vinst av förslagets genomförande kan för närvarande med
säkerhet påräknas. Däremot torde det vara ovedersägligt, att, därest en
utveckling av stämpelväsendet kommer att äga rum genom införande
av nya stämpelpliktiga föremål, det föreslagna försäljningssättet erbjuder
den stora, redan av 1910 års stämpelkommitterade framhållna fördelen,

Utskottet.

Sättet för
verkställande
av stämpcll
el äggning av
stämpelpliktiga
handlingar
och
kontrollen
därå.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

att detsamma icke kan medföra ökade kostnader i samma proportion,
som försäljningen tilltager i omfattning.

I fråga om syftet att göra de stämplar, försäljningen genom postverket
skulle i huvudsak omfatta, lättare tillgängliga för allmänheten,
utvisar den föreliggande utredningen visserligen knappast, att något
oavvisligt krav på förbättringar i sådant hänseende hittills gjort sig
gällande. A andra sidan kan det nuvarande försäljningssättet onekligen
medföra vissa olägenheter vid anskaffning av en del stämplar och vidare
erbjuder detsamma icke den anpassningsmöjlighet efter växande efterfrågan
på stämplar, som måste anses önskvärd. Sistnämnda brist
kommer givetvis att göra sig alltmera kännbar och säkerligen att medföra
avsevärda olägenheter, om och i den mån stämpelväsendet på sätt
nyss antytts utvecklas. Det ligger ju också, såsom kommitterade påpekat,
i statens fiskaliska intresse, att stämplar äro så lätt tillgängliga
som möjligt. Då vidare, på sätt statskontoret bestyrkt, omläggningen
icke möter några principiella betänkligheter, utan tvärtom stämpelförsäljningen
kan anses bliva genom bifall till förslaget på ett fullt naturligt
och med dess karaktär överensstämmande sätt inordnat i förvaltningen,
har utskottet icke tvekat att tillstyrka det föreliggande förslaget.

I fråga om omläggningens genomförande har utskottet icke velat
underlåta att uttala sin anslutning till vad det ovan återgivna yttrandet
till statsrådsprotokollet den 14 mars 1913 innehåller om önskvärdheten
därav, att den å statskontorets stämpelexpedition tjänstgörande personalen,
i den mån den kan vara villig därtill, finner användning vid utförandet
av de nya göromål, som i sammanhang med stämpelförsäljningsväsendets
omläggning komma att tillföras generalpoststyrelsen.

Beträffande de delar av det föreliggande förslaget, som tillkommit
i anledning av framställningar av riksdagen, torde utskottet få meddela
följande.

I fråga om sättet för verkställande av stämpelbeläggning av stämpelpliktiga
handlingar och kontrollen därå anhöll 1907 års riksdag i en till
Kungl. Maj:t avlåten skrivelse om utredning, huruvida genom förändrade
eller förenklade bestämmelser härom skulle kunna utan ökade kostnader
för det allmänna åstadkommas en fullständigare kännedom om vad
de särskilda stämpelavgifterna inbringade åt statsverket, ävensom en mer
tillfredsställande kontroll över att stadgade avgifter behörigen erlades.

I avseende å riksdagens nu berörda framställning har till statsråds -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 17

protokollet den 14 mars 1913, sedan redogörelse lämnats för den i
ämnet åstadkomna utredningen, dåvarande departementschefen anfört,
bland annat, följande.

»Beträffande de i riksdagens skrivelse den 8 mars 1907 framhållna
önskemålen synes mig frågan om bättre kontroll över stämpelavgifternas
behöriga fullgörande vara av den största betydelsen. Frågan om anordningar
för vinnande av mera fullständig statistisk kännedom om de särskilda
stämpelavgifternas avkastning är ju även av stort intresse, men
torde dock icke vara av den vikt, att för dess skull de stämpelskatteskyldiga
böra betungas med besvärliga åtgärder, som endast för vinnande
av detta mål äro erforderliga. Däremot lär man icke uteslutande
av hänsyn till de skattskyldigas bekvämlighet kunna underlåta
att giva föreskrifter, som äro ägnade att bereda nödig garanti för, att
stampelskattesky 1 dighet fullgöres i de fall, då sådan skyldighet blivit
stadgad. Såsom statskontoret (i utlåtande den 31 december 1908 i anledning
av riksdagens berörda skrivelse) framhållit, lämna dock redan
nu gällande bestämmelser en ganska god trygghet för att statens rätt
till stämpelskatt behörigen tillgodoses. Genom de av mig i sammanhang
med den nya förordningen om arvsskatt och skatt för gåva föreslagna
särskilda bestämmelser om fullgörande av skatteplikten med avseende
å gåva och sådant testamente, som ej stämpelbelägges i samband
med testamentets bevakning, ävensom genom riksdagens år 1912 fattade
beslut att i väsentlig mån begränsa stämpelskatteskyldigheten för avhandlingar
om skogsavverkningsrätt har antalet stäm*pelpliktiga enskilda
handlingar, vilkas stämpelbeläggning icke är underkastad direkt kontroll
av offentlig myndighet, blivit än ytterligare begränsat. Och genom den
i nu föreliggande förslag införda stämpelskatteskyldigheten för promesser
samt det ifrågasatta förfaringssättet för stämpling av såväl dylika
handlingar som aktiebrev, lottbrev, vissa andels- och delaktighetsbevis
samt obligationer, enligt vilket stämplingen av dessa handlingar ovillkorligen
skall ske genom statsmyndighets försorg, torde beredas ökad
trygghet för, att stämpelskatteskyldigheten med avseende å dem blir
behörigen fullgjord. Härefter återstående stämpelpliktiga enskilda handlingar,
vilkas stämpelbeläggning är överlämnad åt de skattskyldiga
själva utan direkt tillsyn av offentlig myndighet, äro endast

avhandling om köp eller byte av fartyg, vars dräktighet överstiger
40 ton;

bevis om insättning å depositions- eller kapitalräkning hos bank
eller bankir; samt

växel och med växel likställd handling (anvisning, check, invisBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 24 höft- (Nr 29.) 3

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

ning, handling, som omfattar uppdrag om inkassering av penningar och
mot vars företeende eller avlämnande betalning fordras, kvittens, som,
för inkassering av penningar genom annan person än fordringsägaren,
från en ort till en annan försändes, och postremissväxel).

Vad beträffar stämpelbeläggningen av växlar och därmed likställda
handlingar samt de omförmälda insättningsbevisen, torde densamma
i största utsträckning ombesörjas genom bankinrättningar eller
bankirer eller kunna av bankinrättning kontrolleras, och det har icke försports
och finnes ej heller anledning antaga, att stämpelbeläggning av
dessa handlingar i någon nämnvärd omfattning skulle uraktlåtas. En
viss trygghet mot överträdelse av gällande bestämmelser härutinnan
ligger därjämte onekligen även i det bötesansvar, som härför finnes
stadgat. Bestämmelsen om sådant ansvar är åter den enda garanti,
som finnes för fullgörandet av stämpelplikten beträffande köpe- och
bytesbrev om fartyg. De fall, då denna stämpelplikt föreligger, äro
emellertid relativt få och stämpelavgiften för dessa handlingar torde helt
säkert icke vara av den betydelse för statskassan, att för dess skull
särskilda kontrollanordningar kunna anses erforderliga.

För vinnande av fullständigare kännedom om vad de särskilda
stämpelavgifterna inbringa åt statsverket kan, med bibehållande av nuvarande,
såväl med hänsyn till enkelhet som ur kostnadssynpunkt mycket
tillfredsställande anordning för stämpeluppbörden, knappast tänkas annan
utväg än införandet av särskilda stämpeltyper för de olika slagen av
stämpelavgifter. En alltför långt driven ökning av stämpeltypernas antal
bör emellertid undvikas av många skäl, för vilka statskontoret och
1909 års stämpelkommitterade (betänkande den 29 december 1909) i deras
av mig nyss återgivna utlåtanden huvudsakligen redogjort. Med hänsyn
härtill bör, synes det mig, därest statistisk kännedom om stämpelavgifternas
avkastning i önskvärd måtto kan vinnas på annan väg,
den utvägen i första hand anlitas. Enligt vad statskontoret framhållit,
finnes redan nu möjlighet att vinna kännedom om avkastningen av
ett stort antal stämpelavgifter och särskilt av de mest givande. Bland
de stämpelavgifter av större betydelse för statskassan, för beräkning
av vilkas avkastning lätt användbart material för närvarande ej står
till buds, lära avgifterna för bevis om insättning å depositions- och
kapitalräkning samt växlar jämte därmed likställda handlingar vara de
oftast förekommande och mest betydande. För dessa slag av stämpelpliktiga
handlingar synas ock stämplar av en särskild typ utan fara
för de av statskontoret i utlåtande den 31 december 1908 och 1909
års stämpelkommitterade i betänkandet den 29 december 1909 fram -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 19

liållna olägenheter kunna med fördel användas, och jag ansluter mig i
fråga härom till det förslag, som avgivits av 1910 års stämpelkommitterade
i deras betänkande den 15 december 1910 och som sedermera vunnit även
statskontorets gillande, såsom framgår av det uttalande härom statskontoret
gjort i sitt utlåtande den 31 januari 1911. Statistiska uppgifter om utbytet
av stämpelavgiften för aktiebrev, lottbrev, vissa andels- och delaktighetsbevis
ävensom obligationer torde vid bifall till förslaget om dessa handlingars
stämpling genom generalpoststyrelsens försorg lätteligen stå att
vinna. Och de stämpelpliktiga enskilda handlingar, om vilkas bidrag till
stämpelskatten uppgift allt fortfarande skulle saknas, äro både till antal och
avkastning av så ringa betydelse, att särskilda anordningar för vinnande
av dylika uppgifter icke torde vara påkallade av något trängande behov.»

Vad departementschefen vid denna punkt sålunda anfört och vad
författningsförslaget i anslutning härtill innehåller giver icke utskottet
anledning till någon erinran.

Samtidigt med att 1908 års riksdag antog nu gällande förordning
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,
ifrågasatte riksdagen jämväl stämpelbeskattning av lotter i kommanditbolag,
rederibolag, gruvbolag och andra liknande sammanslutningar samt
avlät härom en skrivelse till Kungl. Maj:t i syfte att erhålla utredning,
huruvida och i vad mån den ifrågasatta stämpelbeskattningen borde
genomföras. Det kunde nämligen, enligt riksdagens mening, behöva
tagas i övervägande, huruvida icke överlåtelse av lotter i gruvbolag,
rederibolag in. m. borde liksom överlåtelse av aktier och banklotter draga
Överlåtelsestämpel. Frågan om skattskyldighetens utsträckning till överlåtelse
av kommanditlotter m. m. syntes emellertid riksdagen böra tills
vidare anstå för att komma under bedömande i sammanhang med införande
av emissionsstämpel å dylika värdepapper.

I anledning av berörda framställning hava i föreliggande förslag
bestämmelser införts om skattskyldighet för lotter i kommanditbolag
''samt andels- eller delaktighetsbevis i penninginrättningar, som driva
rörelse utan av Konungen fastställt reglemente.

Mot förslaget i denna del förekommer från utskottets sida icke
någon anmärkning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1912 framhöll riksdagen i
anledning av en i ämnet väckt motion, hurusom vid en viss typ av aktie -

Utskottet.

Stämpelbeskattning

av lotter i
kommanditbolag
m. m.

Utskottet.

Om åtgärder
mot kringgående
av bestämmelserna

om stämpelskatt
å aktier
ochlotterm.m.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

bolag en tendens gjort sig gällande att kringgå bestämmelserna i 8 §
av stämpelförordningen i fråga om stämpelbeläggning av aktiebrev i
inländska aktiebolag, och hemställde, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande
förordning angående stämpelavgiften, eventuellt även i andra författningar,
att säkerhet vunnes för att den i denna förordning avsedda stämpelskatt
för aktier bleve i varje fall behörigen utgjord. Enligt vad vid ärendets
behandling inom riksdagen meddelats, skulle det angivna missförhållandet
kunna äga rum genom användande av interimsbevis, som icke utbytas
mot aktiebrev, och förekomma särskilt då aktiebolag bildas antingen för
ett företag, som beräknas vara slutfört inom kort tid, varefter bolaget
kunde upplösas, eller för att övertaga eu redan existerande intressegemenskap.
Det förra förekomme till exempel, då bolag bildades för att
inköpa fast egendom, därå avverka skog och sedermera efter styckning
sälja egendomen i mindre lotter. Det senare skedde då stärbhusdelägare
eller andra samägare satte enskild rörelse på aktier eller då fordringsägare
övertoge gäldenärens egendom under formen av ett aktiebolag.

I riksdagens skrivelse påpekades jämväl, hurusom fall skulle hava
förekommit, då vid bildande av aktiebolag, där samtliga aktier tillhörde
en trängre krets av personer, t. ex. medlemmar av samma familj, aktiebrev
visserligen upprättats men, vid det förhållande att breven icke
behövt fördelas mellan aktieägarna, någon stämpelbelägguing av desamma
icke ägt rum.

Då riksdagen funnit angeläget att, även i sådana fall som de sist
berörda, stämpelskatt erlades samt att avseende borde fästas vid de olika
möjligheter att undgå stämpelbeläggning av aktiebrev, vilka med nuvarande
lagstiftning på området ytterligare kunde förefinnas, hade riksdagen
velat giva sin framställning till Kungl. Maj:t en härtill syftande
avfattning.

I underdånigt utlåtande i anledning av sistnämnda riksdagsskrivelse
anförde statskontoret, bland annat, följande.

»Vad först angår de i riksdagens skrivelse omförmälda fall, då
aktiebrev blivit utfärdade, utan att stämpelbeläggning ägt rum, är uppen-''
bart, att ''vederbörande för underlåtenheten att förse aktiebreven med
stämpel sökt stöd i den omständigheten, att desamma icke skulle hava,
på sätt stämpelförordningen såsom villkor för stämpelskyldighet fordrar,
''av bolaget utgivits’. Då, såsom i det förutsatta fallet, rättigheter för
aktieägarna gent emot bolaget grunda sig på de i någon styrelsemedlems
eller annan aktieägares förvar befintliga aktiebreven, måste dessa visserligen
enligt statskontorets mening anses utgivna och således vara under -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 21

kastade stämpel, men då vid en strängt bokstavlig tolkning av ordet
''utgivna’ en annan ''slutsats möjligen skulle kunna dragas, synes lämpligt,
att det allmänna stadgandet iör detta särskilda fall lörses med det förtydligande
tillägg, att upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke
blivit av aktieägaren mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren
äger att detsamma hos bolaget utbekomma. Statskontoret vill
slutligen i detta sammanhang erinra, hurusom i (1910 års) stämpelkommitterades
den 15 december 1910 avgivna förslag till förordning angående
stämpelavgiften finnes under 27 § intaget ett stadgande, enligt vilket all
stämpelbeläggning av aktiebrev och lottbrev skulle ske genom statskontorets
försorg. Skulle detta förslag — vilket visserligen framställts i
statistiskt syfte — bliva antaget, torde det i sin mån vara ägnat att
minska tillfällena till undandragande av stämpelskatt vid utfärdande av
aktiebrev och lottbrev.

Vidkommande därefter frågan om åtgärders vidtagande i syfte att
hindra det kringgående av de givna stadgandena om stämpel till aktiebrev,
som ligger däri att i stället för aktiebrev endast interimsbevis
utfärdas, så synas de upplysningar, som inom riksdagen lämnats om
förekomsten av sådant missbruk, giva vid handen, att något bör göras
för stävjandet av detta ofog.

I 27 § av lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag föreskrives:
’Ej må aktiebrev utgivas, innan registrering enligt 33 § skett därom,
att etc.’

''Utgives, innan aktiebrev utfärdats, bevis om rätt till delaktighet
i bolaget (promess) eller om verkställd inbetalning å aktie (interimsbevis,
interimskvitto), skall sådant bevis ställas till viss man.’

Såsom härav synes, medgiver aktiebolagslagen att, i avbidan på
aktiebrevs utfärdande, delaktighetsbevis (promess) må utgivas. Någon
föreskrift, att delaktighetsbevis av detta slag skall förses med stämpel,
är dock icke meddelad, och detta tydligen av den anledning, att det
förutsättes, att dessa delaktighetsbevis skola komma att inom kort utbytas
mot aktiebrev, stämpelbelagda i enlighet med gällande stämpelförordnings
stadganden.

Om det nu visat sig, att man söker undgå aktiestämpeln genom
användande av delaktighetsbevis (promess), som sedermera icke utbytes
mot aktiebrev, synes anledning förefinnas att i stämpelförordningen införa
stadgande, enligt vilket promess skall vid utfärdandet åsättas stämpel
enligt enahanda grund som aktiebrev eller lottbrev.»

I anslutning till vad sålunda anförts avgav statskontoret förslag
till viss ändring av 8 § och 52 § 2 mom. i stämpelförordningen i syfte

Utskottet.

Ändringar
påkallade av
lagstiftningen
rörande
fartygskontrollen.

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

att förebygga ett kringgående på antytt sätt av bestämmelserna angående
stämpelbeläggning av aktier ävensom av lottbrev, varjämte statskontoret,
under förutsättning att det av 1910 års stämpelkommitterade
avgivna förslaget om stämpling av alla aktiebrev och lottbrev genom
statskontorets försorg bleve antaget, ansåg att ett sådant stadgande
borde omfatta jämväl promess å aktiebrev och lottbrev.

Sedermera hördes i ärendet patent- och registreringsverket, som i
avgivet utlåtande, beträffande statskontorets förslag att stämpelbelägga
promess enligt enahanda grund som aktiebrev erinrade, att enär intet
hindrade, att promess kunde utgivas, innan inbetalning å aktien ägt
rum, det kunde, sedan promessen utfärdats, inträffa, att aktierätten till
följd av utebliven likvid förverkades och att således aktiebrev aldrig
komme att utfärdas. Statskontorets förslag i denna punkt skulle således
kunna innebära ett frångående av den princip, som läge till grund för
stämpelbeläggning av aktiebrev, nämligen att med skatt belägga den
kapitalöverflyttning, som ägde rum genom inbetalning å aktie.

I Kungl. Maj:ts förslag äro de omförmälda paragraferna avfattade
i enlighet med statskontorets förslag, varjämte, i anledning av patentoch
registreringsverkets erinring, i 20 § föreslagits ett stadgande om
rätt till restitution av erlagd stämpelavgift för promess i det fall, att
den å promessen grundade aktie- eller andelsrätten till följd av utebliven
likvid blivit förverkad. Därjämte har i den paragraf, som handlar om
skyldighet att låta verkställa stämpling av aktie- och lottbrev samt
obligationer m. fl. handlingar genom statsmyndighets försorg, inrymts
bestämmelse, att denna skyldighet skall gälla även med avseende å
promesser.

Utskottet har intet att erinra mot vad propositionen i förevarande
punkt innehåller.

Till statsrådsprotokollet den 29 maj 1914 har chefen för finansdepartementet
omförmält, att, därest ett av Kungl. Maj:t i propositionen nr
122 till nu pågående riksdag framlagt förslag till anordnande av utvidgad
statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m. godkändes, härav borde föranledas
åtskilliga ändringar i förordningen angående stämpelavgiften.
Erforderligt förslag i sistberörda syfte hade utarbetats inom finansdepartementet,
men innan detsamma i sinom tid, efter det riksdagen
fattat beslut rörande fartygskontrollen, upptoges till slutlig prövning,
borde statskontorets yttrande över förslaget inhämtas.

Sedan riksdagen numera fattat beslut i anledning av nämnda

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 23

proposition nr 122 har Kung!. Maj:t till bevillningsutskottet överlämnat
ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till de ändringar i föreliggande
författningsförslag, som påkallades av riksdagens omförmälda
beslut. Tillika med berörda förslag har överlämnats ett av statskontoret
och kommerskollegium den 12 augusti 1914 i frågan gemensamt avgivet
utlåtande, däri ämbetsverken på två punkter ifrågasatt ändringar i
förslaget och förklarat sig i övrigt icke hava något mot detsamma att
invända.

Med iakttagande av vad ämbetsverken sålunda anmärkt, varemot,
efter vad utskottet inhämtat, från finansdepartementets sida ingen erinran
förekommer, har utskottet på behöriga ställen i 1 och 3 §§ av Kungl.
Maj:ts förslag infört de sålunda föreslagna ändringarna; och upptagas
paragraferna med sin sålunda ändrade lydelse i utskottets hemställan
här nedan.

40 § i författnings förslaget innehåller bestämmelser om inventering
hos stämpelförsäljare. Sådan inventering skall varje år å sista sockendagen
genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg förrättas hos
stänipelförsäljare, som, »enligt vad generalpoststyrelsen hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande anmält», erhållit stämplar i räkning.

Det har synts utskottet, att föreskriften om skyldighet för generalpoststyrelsen
att till befallningshavandena lämna meddelande om fungerande
stämpelförsäljare bör erhålla en något mera preciserad avfattning.
I sådant hänseende har utskottet velat ifrågasätta, att i förevarande
paragraf staten »enligt vad generalpoststyrelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
anmält» uteslutes och att i stället såsom ett särskilt
stycke sist i paragrafen införes föreskrift om skyldighet för generalpoststyrelsen
att under loppet av november månad tillställa Kungl. Maj:ts
befallningshavande förteckningar över stämpelförsäljare i länen. Genom
en sådan anordning erhåller befallningshavande förteckningen i god
tid för anordnande av den årliga inspektionen.

Utskottet har slutligen ansett, att den i det föreliggande författningsförslaget
bibehållna beteckningen artikel för de olika huvudavdelningarna
lämpligen bör utbytas mot kapitel.

40 § i förfaHningsförslaget.

Vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller i de delar, om vilka utskottet
nu icke yttrat sig, föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Motionerna.

II: 7.

Utskottet.

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Utskottet övergår nu till att yttra sig i anledning av de bägge föreliggande
motionerna.

Herr Molin i Dombäcksmark vänder sig i sin motion mot den
i det föreliggande förslaget med oförändrad lydelse bibehållna bestämmelsen
i gällande stämpel förordning, enligt vilken, där någon vill föra
talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbets- eller tjänsteman
debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse blivit erlagd för sådan
handling, vars stämpelbeläggning skall granskas i hovrätt, sådan talan
skall anhängiggöras i vederbörande hovrätt och fullföljas hos Konungen.
Motionären anser, att det bör åligga den ämbets- eller tjänsteman, som
uppburit för hög stämpelavgift, att »utan onödigt dyrbara formaliteter»
återbetala vad för mycket erlagts.

Till en början må då anmärkas, att de stämplar anmärkningen
gäller äro s. k. dubbla beläggningsstämplar, vilkas med nr 2 märkta
delar skola, jämlikt 40 § i gällande stämpelförordning (35 § i förslaget)
i syfte av kontroll insändas till vederbörande hovrätt. Det torde ligga
i öppen dag, att det icke bör ifrågasättas att en tjänsteman skall vidtaga
ändring i en åtgärd, för vilken han avgivit redovisning till överordnad
myndighet. Och intill dess sådan redovisning på angivet sätt
ägt rum, torde det vara honom obetaget att, där för hög stämpelbeläggning
uppvisas, återbära vad för mycket uppburits. År saken tvistig,
tillhör den givetvis rätteligen domstols behandling.

För övrigt vill utskottet påpeka, hurusom den granskning av insända
stämpeldelar, som jämlikt 41 § i stämpelförordningen (36 § i det
föreliggande förslaget) skall verkställas i hovrätterna icke, enligt paragrafens
ordalydelse är inskränkt till fall, då för låg stämpelavgift uttagits,
utan skall omfatta även sådana fall, där åsatt stämpel är högre
än den bort vara. Utskottet har gjort sig underrättat om det förfaringssätt,
som i Svea hovrätt tillämpas i fall av sistnämnda art. Advokatfiskal
plägar till vederbörande tjänsteman avlåta en skrivelse med
föreläggande för denne att till advokatfiskalen ingiva bevis, att det för
högt debiterade stämpelbeloppet blivit återbetalt. Sedan sådant bevis
inkommit, berättigas tjänstemannen att återfå de kontrollstämplar, som
motsvara det återbetalta beloppet. Utskottet förutsätter, att liknande
förfaringssätt tillämpas vid rikets övriga hovrätter.

Slutligen må framhållas, att jämlikt 7 § i stämpelförorduingen
(samma paragraf i förslaget) stämpelfrihet äger rum i frågor angående
stämpelavgifter.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 25

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det i nu ifrågavarande
motion framställda yrkandet icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Den bestämmelse, som avses i herr Zetterstrands motion, tillkom
år 1908 med den då antagna, ännu gällande stämpelförordningen, som
trädde i kraft den 1 januari 1909. Förut gällde enligt 34 § i 1899 års
stämpelförordning, dels att, då ämbets- eller tjänsteman, vilken hade att
å tjänstens vägnar emottaga handling, som enligt II Art. skulle vid
företeende inför offentlig myndighet förses med stämpel, tillika vore
försäljningsman, de till handlingen erforderliga stämplar skulle köpas
hos honom, i vilket fall han borde verkställa stämpelbeläggningen, dels
ock att å medel, som blivit för inköp av stämplar avlämnade till ämbets-
eller tjänsteman, denne skulle vara pliktig utan ersättning meddela
kvitto, därest köparen avlämnade två lika lydande, av honom underskrivna
reversal, angivande medlens belopp och den handling, för
vilken stämplarna avsåges; av dessa reversal skulle det ena kvarstanna
hos ämbets- eller tjänstemannen och det andra återställas kvitterat.
Avsikten med den senare bestämmelsen var att bereda den, som varit
skyldig att avlämna kontanter till inköp av stämplar utan att i utbyte
genast kunna återfå den ingivna handlingen, belagd med stämplar till
motsvarande belopp, tillfälle att styrka den av honom gjorda inbetalningen,
dock att köparen för att erhålla kvitto skulle vara skyldig att
låta betalningen åtföljas av reversal.

I justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1903 års riksdag
riktades åtskilliga anmärkningar mot de i stämpelförordningen intagna
stadgandena beträffande kontrollen över uppbörd och redovisning av
stämpelmedel samt därmed sammanhängande bestämmelser. Bland
annat anförde justitieombudsmannen: att enligt gällande stadganden
vissa försäljningsman kunde komma att av den rättssökaude allmänheten
förskottsvis uppbära stämpelavgifter, angående vilka medels
inlevererande föreskrifter visserligen givits men någon direkt kontroll
över dessa föreskrifters iakttagande ej stadgats; att försälj ningsmannen
icke ens vore lagligen förbunden att över ifrågavarande medel föra
anteckningar, i följd varav beloppet av de stämpelavgifter, en försäljningsman
vid ett givet tillfälle rätteligen skulle innehava, i många
fall icke kunde med ledning av tillgängliga officiella handlingar fastställas;
att de föreskrivna inventeringarna avsåge allenast det förlag av •
stämplar, försäljningsmannen fått emottaga, ävensom för stämplar, som
till försäljningsmannen utlämnats, influtna och vid inventeringstillfället
ännu icke inlevererade medel; att säkerheten, som försäljningsmannen
Bihang till senare riksdagens ■protokoll 1914. 7 samt. 24 höft. (Nr 29.) 4

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

skulle ställa för sin uppbörd, ofta vore formligen begränsad till de
mottagna stämplarna och torde, även där detta icke vore förhållandet,
näppeligen i och för sig medföra trygghet för de i förskott inbetalda
stämpel medlens behöriga inlevererande, enär ju under nuvarande förhållanden
t. ex. kunde inträffa, att eu stämpelförsäljai-e, som i förskott
mottoge en stämpelavgift, redan häftade i skuld för uttagna och använda
stämplar, fullt motsvarande beloppet av den av honom ställda säkerheten,
vartill komme att gällande lagstiftning icke hide hinder i vägen
ens därför, att en tjänsteman, som alls icke ställt någon säkerhet, kunde
vid emottagande av stämpelpliktiga handlingar uppbära stämpelavgifter;
att det saknades varje föreskrift om sättet, varpå försäljningsman borde
hava stämpelmedel förvarade; att det tillika torde saknas verksam kontroll
däröver, att handlingar, för vilka stämpelavgifter förskottsvis inbetalts,
bleve inom föreskriven tid med stämplar försedda; samt att domhavande
å landet och expeditionshavande vid rådstuvurätt kunde, genom
underlåtenhet att iakttaga den i lag stadgade expeditionstiden eller genom
att tillika försumma att i behörig tid till vederbörande hovrätt insända
renoverade exemplar av småprotokollen, fördröja stämpelbeläggningen
och på sådant sätt förlänga tiden för omhänderhavandet av de i förskott
erlagda stämpelavgifterna.

De sålunda omförmälta oegentligheterna i stämpellagstiftningen hade
synts justitieombudsmannen äga den betydelse, att han trott sig böra
fästa uppmärksamheten å desamma.

I anledning av denna justitieombudsmannens framställning förklarade
sig riksdagen uti skrivelse den 20 februari 1903 hava funnit det
tydligt framgå, att i stämpelförordningen förekommande bestämmelser
om redovisning av stämpelmedel icke vore så fullständiga och klara,
att de kunde anses fullt tillfredsställande. Enligt vad riksdagen vidare
förmält, komme härtill ytterligare, att alla föreskrifter saknades om
kontroll däröver, att av ämbete- eller tjänstemän, vilka hade att å
tjänstens vägnar mottaga enskilda stämpelpliktiga handlingar, i förskott
uppburna stämpelmedel bleve behörigen till statsverket inlevererade och
således den enskilde, som inbetalt stämpelmedel, skyddad mot eventuell
förlust genom bristande redovisning av uppbördsmannen. Det vore tydligt,
fortsatte riksdagen, att kontrollföreskrifter i detta hänseende vore
av behovet påkallade.

Riksdagen anhöll fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser, varigenom en ej
mindre för statsverket än även för den enskilde betryggande kontroll över

27

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

redovisningen och inlevereringen till statsverket av stämpelmedel skulle
kunna åvägabringas.

I anledning av riksdagens nämnda framställning hördes dels samtliga
länsstyrelser dels statskontoret. Länsstyrelsernas yttranden överensstämde
alla däri, att stämpelförordningens stadganden i ifrågavarande
delar borde fullständigas i det av riksdagen angivna syftet.

Statskontoret påpekade i sitt utlåtande, bland annat, hurusom
ovetenhet om det stadgande, enligt vilket kvitto å erlagda stämpelmedel
kunde fordras, eller obenägenhet att synas på något sätt misstänksam
sannolikt i många fall gjort och fortfarande gjorde, att kvitto å stämpelförskottsmedel
icke ifrågasattes. Såväl ur ordnings- och kontrollsynpunkter
som med hänsyn till den betalningsskyldiges befogade anspråk
på något erkännande av det honom avfordrade skattebeloppets mottagande
vore det emellertid, enligt statskontorets mening, önskvärt, att
kvitto å dylika medel alltid och oberoende därav, huruvida särskild begäran
därom framställdes eller icke, bleve avlämnat till inbetalaren. Vid sådant
förhållande borde det knappast råda någon tvekan.om lämpligheten
och rättmätigheten av eu sådan förändring av meranämnda stadgande,
att skyldighet att omedelbart avlämna kvitto å inbetalda stämpelförskottsmedel,
varom fråga vore, ålades den, som å tjänstens vägnar
hade att emottaga den handling, för vars stämpelbeläggning medlen
vore avsedda, ävensom att denna skyldighet icke ställdes i beroende
av det förhållande, huruvida de inlevererade medlen hade åtföljts av
reversal eller icke. Genom införande av en dylik bestämmelse skulle,
i den mån sådant vore förenligt med nuvarande uppbördssätt för stämpelskatt,
i statskontorets tanke kunna anses sörjt för att enskild part
icke skulle blottställas för krav å stämpelbelopp, som en gång blivit av
honom erlagt, och, därest sådant krav skulle framställas, vara i tillfälle
att styrka dess obefogenhet.

Statskontoret anförde vidare, att statens intresse syntes kräva, att
inbetalta stämpelförskottsmedel snarast möjligt förvandlades i stämplar,
och jämväl för den enskilde borde det vara av vikt, att icke expeditionen
av ärendet obehörigen fördröjdes till följd av åstundan å någon
expeditionshavandes sida att för egen räkning få under längre eller
kortare tid förfoga över de till stämpelinköp avsedda medlen. Statskontoret
förklarade sig därför anse, att i stämpelförordningen borde
införas ett stadgande av innehåll, att det skulle åligga ämbets- eller
tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel utan
att handlingen samtidigt därmed belagts med stämpel, att så snart
lämpligen kunde ske och minst en gång i månaden, i Stockholm till

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

statskontoret och i länen till lantränteriet, inleverera dessa medel; och
skulle, erinrade statskontoret, därest ett sådant stadgande komme att
meddelas, därigenom även vinnas den fördel, att ämbetsmännens behov
av på kredit inköpta stämplar i ganska väsentlig mån inskränktes.

Bleve det, såsom statskontoret redan föreslagit, en ovillkorlig
skyldighet för emottagaren av en viss stämpelpliktig handling att genast
meddela kvitto å de kontanta medel, som för handlingens förseende
med stämplar till erforderligt belopp avlämnats, syntes det statskontoret
ligga nära till hands att förbinda nämnda skyldighet med ett av ordningshänsyn
fullt påkallat åliggande att föra räkning över sådan penningeuppbörd.
För dessa medel måste nämligen vederbörande tjänsteman,
enligt statskontorets mening, under alla omständigheter anses
bära uppbördsmannaansvar gent emot såväl deu person, som varit förpliktad
att inbetala medlen, som staten, intilldess handlingen blivit
belagd med stämplar till belopp motsvarande uppbördsmedlen; och
statskontoret hemställde därför, att, i sammanhang med införande i
stämpelförordningen av föreskrift om skyldighet för emottagare av
stämpelförskottsmedel att därå meddela kvitto, det måtte utfärdas eu
bestämmelse, varigenom det ålades uppbördsmannen att bokföra alla
dylika medel.

Då det, såsom statskontoret antytt, vore av vikt att icke utöver
det nödväudiga betunga vederbörande domstolstjänstemän med de ifrågasatta
njm bestyren, och då statskontoret föreställde sig, att detta besvär
skulle i väsentlig grad underlättas genom användandet av för ändamålet
avpassat blankettryck, uttalade sig statskontoret för meddelande av en
föreskrift därom, att kvitto å förskottsmedel för inköp av stämplar skulle
utfärdas å tryckt blankett enligt antaget formulär, i vilken händelse
bokföringen av medlen borde kunna inskränka sig till en kvittots huvudsakliga
innehåll motsvarande anteckning å en talong. För berörda ändamål
borde alltså enligt statskontorets mening komma till användning
blanketthäften, i vilka talougbladen, liksom kvittensblanketterna, skulle
vara numrerade i löpande följd och för övrigt så inrättade, att de använda
talongbladen med lätthet kunde avskiljas från de ännu obegagnade
för att såsom verifikationer åtfölja den remiss av stämpelmedel, till
vilken de hörde; och har statskontoret för åskådliggörande av denna
anordning bifogat ett förslag till kvittensblankett med tillhörande talong.

I anslutning till vad sålunda andragits avgav statskontoret förslag
till ny formulering av stämpelförordningens 34 och 35 §§.

Vid underdånig föredragning av förslag till 1908 års stämpelförordning
anförde vid nu ifrågavarande punkt dåvarande chefen för finans -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 29

departementet (proposition nr 160) år 1908 efter att hava lämnat den redogörelse
för utredningen i ämnet, som här ovan i sammandrag återgivits,
bland annat, att departementschefen funne genom utredningen ådagalagt,
att de i 34 och 35 §§ av stämpelförordningen förekommande stadganden
behövde i berörda delar fullständigas; och då statskontorets förslag till
omredigering och komplettering av nyssnämnda bägge paragrafer borde
vara ägnat att icke blott bereda väsentligen ökad trygghet för den enskilde
mot krav på redan fullgjord skatteplikt, utan även tillgodose
kravet på en mera effektiv kontroll, särskilt över uppbörden av den betydande
inkomst, som genom bouppteckningsstämpeln tillflöte statskassan,
förordade departementschefen framställning till riksdagen i enlighet med
detta förslag. Det besvär, som genom dess antagande komme att tillskyndas
underdomstolarnas expeditionshavande, syntes, uttalade departementschefen
slutligen, icke bliva i avsevärd grad större än vad nödig
reda och överskådlighet beträffande en uppbörd av ifrågavarande slag
i allt fall måste anses kräva. ,

Den av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna lydelsen av ifrågavarande
paragrafer blev av riksdagen godkänd.

Då ifrågavarande nu gällande bestämmelser tillkommit i anledning
av en framställning av riksdagen, då alla i anledning av riksdagens
i ämnet avlåtna skrivelse hörda myndigheter voro ense om de förut
gällande stadgandenas otillfredsställande beskaffenhet, då vidare vid de
nuvarande bestämmelsernas avfattning, efter vad av utredningen framgår,
särskild hänsyn tagits därtill att vederbörande domstolstjänstemän
icke skulle bliva utöver det nödvändiga betungade med de nya bestyren och
då slutligen motionären icke uppvisat, att ifrågavarande stadganden i
tillämpningen visat sådana brister, att ändring är påkallad, har utskottet
ansett sig böra avstyrka den förevarande motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna II: 7 av
herr Molin i Dombäcksmark och II: 238 av herr Zetterstrand,
måtte antaga Kungl. Maj:ts förevarande proposition
med förslag till förordning angående stämpelavgiften,
dock att

dels det i författningen såsom beteckning för
huvudavdelningarna använda ordet artikel skall utbytas
mot kapitel,

Utskottet.

*

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

dels ock att 1, 3 och 40 §§ skola erhålla den
lydelse, den vid detta betänkande fogade bilagan utvisar.

Stockholm den 21 augusti 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gr. KARLSSON.

«

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

31

Bilaga.

Förslag

till

förordning angående stämpelavgiften.

I KAP.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:

Första avdelningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; överståthållarämbetet
för uppbördsärenden och överståthållarämbetet för polisärenden;
magistrater och övriga till statsförvaltningen hörande myndigheter i
städer och köpingar; notam publici; granskningsmän av biograf bilder;
bergmästare; direktioner för sjömanshus; tullkamrar och tullinspektioner;

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

biskopsämbetea, hovkonsistorium och myndigheter, vilka handhava styrelsen
eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter;

ävensom alla statsmyndigheter, vilka icke finnas i denna eller
övriga avdelningar upptagna.

Andra avdelningen:
Underdomstolar på landet.

Tredje avdelningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;
överståthållarämbetets kansli; Kungl. Maj:ts befallningshavande och till
landsstaten hörande tjänstemän; chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten;
yrkesinspektörer och underinspektörer inom yrkesinspektionen;
fartygsinspektörer ; justerare; domkapitel och Stockholms stads konsistorium;
lantmäterikontor; lantmätare.

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; krigsöverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;
marinförvaltningen; lotsstyrelsen; generalpoststyrelsen; medicinalstyrelsen;
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; telegrafstyrelsen; järnvägsstyrelsen;
riksförsäkringsanstalten; försäkringsinspektionen; vattenfallsstyrelsen;
socialstyrelsen; pensionsstyrelsen; kammarkollegium; statskontoret;
kommerskollegium; kammarrätten ; generaltullstyrelsen; statistiska
centralbyrån; överintendentsämbetet; patent- och registreringsverket; bankinspektionen;
kontrollstyrelsen; mynt- och justerings ver ket; riksarkivet;
läroverksöverstyrelsen; folkskolöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen med
generallantmäterikontoret; domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

33

Femte avdelningen:

<P

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersämbetet;
Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; bovexpeditionen; och sekreterarämbetet
vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de
bär nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

1

2

3

1

4 5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd. 1 Avd.

Kr.

Kr.

ö. j Kr. | ö. !

Adelsbrev............. .

Anordning..............

Antagning sbevis å ämbete eller
tjänst; lika med Fullmakt
eller Förordnande.

Anvisning eller Assignation . .__

Apoteksprivilegium i stad eller

köping............. .

,, på landet..........I _ _

Avflyttningsbetyg för sjöman. .__

Avsked, då den avskedstagande
tillägges värdighet av högre
ämbete eller tjänst, förses
med stämpel lika med Fullmakt
å karaktär av ämbete
eller tjänst.

» i annat fall............

Avskrift av lantmätares eller
med honom i avseende påj
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914.

-fri -

-fri -

-fritt -

-fritt -

7 samt. 24 höft.

Kr.

ö. ! Kr. j

— 250''

100

40

(Nr 29.)

ö.

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

behörighet till vissa förrättningar
likställd tjänstemans
förrättningshandlingar,
ävensom av dylika
handlingar från generallantmäterikontoret
och
lantmäterikontoren i länen,

varje ark...........

Avskrift, som meddelas för vetenskapligt
ändamål . . . .
„ ur fartygsregistret; se Fartygsregistret.

„ ur jordregister; se Jordregister.

„ annan, varje ark......

Besiktning; se Protokoll.

Betyg över avlagt kunskapsprov,
utfärdat av domkapitel
eller Stockholms

stads konsistorium.....

„ över avlagt kunskapsprov,
utfärdat av annan myndighet
............

„ avflyttnings-, för sjöman; se
Avflyttning sbetyg.

„ annat; se Bevis.

Bevis angående domstols beslut
om ersättning av allmänna
medel åt vittnen och upplysningsvis
hörda personer
i brottmål, åt den, som enligt
lagen angående förordnande
av rättegångsbiträde
åt häktad till sådant biträde
förordnats, åt personer, till

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

1

ö.

25

Kr.

ö.

—

50

—

50

fn

3

50

tf

1

1

—

J ''

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

35

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr. I ö.

Kr. I ö.

Kr. I ö.

Kr. ! 0.

vilka jämlikt lagen om
handräckning åt utländsk
domstol sådan ersättning
må utgå, eller åt den, som
enligt lagen om tolks anlitande
vid domstol biträtt
såsom tolk utan att vara
till allmän tolk förordnad
Bevis av underdomstol eller därstädes
anställd tjänsteman,
tecknat å företedd handling
............

„ å dom eller utslag, att däremot
är vädjat......

„ att begärd expedition icke

utbekommits.........

,, vederhäftighets-.......

„ som avses i 2 och 3 §§ av
lagen den 26 mars 1909
angående verkställighet i
straff, ådömt
laga kraft

ägande utslag........

av chefen för justitiedepartementet
på anmälan om tidnings
utgivande......

rörande anmälan om idkande
av handel eller annat nä ringsyrke.

.........

rörande tillstånd för utövande
av tillverkning i

skattefritt bryggeri.....

över verkställd deklaration
angående arv eller gåva ..
som jämlikt förordningen om
automobiltrafik meddelas an -

visa fall av
genom icke

ii

ii

-fritt -

-fritt

_fritt -

-fritt-fritt.

-fritt -

50

-fritt -

25

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

gående igenkänningsmärke

för automobil........

Bevis av lantmätare och juste-rare .............

l

Avd.

2

Avd.

3 | 4

Avd. j Avd.

| ^

Kr.

10

ö.

Kr.

0.

Kr.

10

ö.

tf

Kr.

ö.

Kr.

ö.

„ om uppvisning av pass . .
,, som erfordras för utbekom-mande av belöning för rov-djurs dödande

fritt

1

|

1

fritt

„ antagnings-; se Antag ning s-bevis.

„ över på- eller avmönstring
av sjöman.....

fri

tt-tt_

tt

,, präst-.........

... fri

„ innefattande meddelande

eller utdrag ur kyrkobok,
som förvaras i landsarkiv
„ av läkare eller karantäns-tjänsteman..........

__ fri

fritt

,, vidimation-.........

„ om registrering, tecknat å
ordning för aktiebolag eller
stadgar för förening för
ekonomisk verksamhet eller
å protokoll om beslut an-gående ändring i sådant
bolags ordning eller sådan
förenings stadgar eller å
framställning om medlems
inträde i eller avgång ur
sådan förening.......

fritt

„ lagfarts-, angående fång
till fast egendom, där taxe-ringsvärdet eller köpesum-man för den egendom, som
beviset avser, icke uppgår
till 1,000 kronor......

J ''

—fri

tt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29

37

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Bevis, annat.........

„ ; se även Intyg.

Burbrev i Stockholm och Göteborg
............

,, i andra städer......

Certifikat, allmänt, rörande fartygs
säkerhet, förses med
stämpel till följande belopp:
för fartyg under 100 bruttoton
» » om 100 intill 300 )>

» » » 300 » 1,000 »

» » » 1,000 » 2,000 »

» » » 2,000 bruttoton eller

däröver ..........

Certifikat, beträffande särskilt
förhållande, som rör fartygs

säkerhet ...........

Diariibevis; se Bevis, annat.
Diplom för konsul eller vice
konsul; se Fullmakt.

„ att vara provisor ....
Doktorsbr ev ^ som utfärdas efter

avlagt prov.......

„ som utfärdas utan avlagtprov
Dom med rubrik; lika med Utslag
med rubrik.

Kr.

50

20

ö.

50

Kr.

Kr.

100

Kr.

1

ö.

Kr.

1

3

5

10

20

-fritt

10

20

ö.

150

Fartyg sregistret, avskrift av, som
enligt lagen om inteckning
i fartyg meddelas inteck ningsdomstolen.

......

Fastighetsbok, utdrag av, som
tecknas på lagfartsbevis eller
på utdrag av lagfarts- eller
inteckningsprotokoll . . . .
Fiskepass; se Pass.
Fribordscertifikat, förses med
stämpel till följande belopp:

-fritt

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

för fartyg, som har klass
klassificeringssällskap:

under 300

om 300 intill 1,000

» 1,000 » 2,000

» 2,000 )) 3,000

» 3,000 » 4,000

» 4,000 bruttoton eller

över............

för fartyg, som icke har k
i klassificeringssällskap:
under 300 brutto

om 300 intill 1,000 »

)) 1,000 » 2,000 ))

» 2,000 » 3,000 »

» 3,000 » 4,000 »

)> 4,000 bruttoton eller c

över............

Friherrebrev .........

Frisedel..........

rådet

vice konsul, som icke
njuter fast avlöning . .
för hovrättskommissarie
för notarius publicus:
i Stockholm och Götefo
i övriga städer....
för mäklare eller skeppsklarerare
:

i Stockholm och Göteborg
i övriga städer....
för annan, å ämbete eller
tjänst, förses för den, som
första gången undfått be -

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

i

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

o.

Kr.

ö.

1 -

—

—

—

19

_

_

_

—

—

—

—

—

—

38

57

76

—

—

—

—

—

—

_

_

_

z

—

—

—

—

—

95

—

—

—

—

—

—

—

114

—

—

—

—

_

_

_

38

_

95

—

—

—

—

—

114

—

—

—

—

—

—

—

152

—

—

—

—

—

—

190

—

500

—

J ''

J1 i

fri

—

—

—

—

—

10

—

100

25

—

—

—

—

_

—

200

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

39

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

i

Avd.

5

Avd.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. 0.

Kr.

ö.

Kr. ö.

fordran till ämbete eller
tjänst med ordinarie lön
med stämpel till belopp av
3 kronor för varje fulla
100 kronor av lönen, men
för den, som erhållit befordran,
som medför högre
lön, till belopp av 3 kronor
för varje fulla 100 kronor av
skillnaden mellan den stämpelavgift
underkastade lön,
löntagaren näst förut innehaft,
och den, som erhålles;

dock att stämpel för fullmakt
å ämbete eller tjänst,
som icke medför rätt till
tjänstgöringspenningar, beräknas
för allenast två tredjedelar
av lönen.

Vid löneförhöjning i följd
av ålderstillägg, därmed jämförlig
uppflyttning från lägre
till högre lönegrad eller lönereglering
utgöres stämpel
med 3 kronor för varje
fulla 100 kronor av skillnaden
mellan den stämpelavgift
underkastade lön, löntagaren
näst förut innehaft,
och den, som erhålles.

Fullmakt för kyrkoherde att vara
prost över egen församling
,, å karaktär av ämbete eller
tjänst förses för den, som
är eller varit i allmän tjänst,
med stämpel till belopp av

50

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

20 kronor för varje fulla
100 kronor av den ordinarie
lön, som åtföljer dylik eller
därmed jämförlig beställ-ning, men för annan person
till belopp av 70 kronor lika-ledes för varje fulla 100
kronor av sådan lön.

Fullmakt för riksdagsman . . .

Se för övrigt 4 och 5 §§.

Förbud mot nyttjande av fartyg
eller fartygs inrättningar
eller redskap, besked därom

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

J ''

fri)

lt

Förmyndarförordnande; se Pro-tokoll.

Förmyndarkammar es uträkning
å omyndiges medel . . . .

Förordnande, varigenom äm-bete eller tjänst tillsättes;
lika med Fullmakt.

,, att viss tid eller tills vidare
förvalta ämbete eller tjänst,
då därmed följer rätt till den
med ämbetet eller tjänsten
förenade inkomst......

Förordnande, annat.......

fr i

3

3

3

t

3

6

Förrättning shandling, lantmäta-res eller med honom lik-ställd tjänstemans; se Lant-mätares förrättningshandling.

Förpassning, tull- . . .

j i ii

Gravationsbevis; se Bevis.
Grevebrev ......

—

—

—

j''

_

1,000

—

Instrument; se Protokoll.
Interims nationalitets- och regi-streringseertifikat . . .
)) passagerarfartygscertifikat

i

2

2

—

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

41

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

Intyg om registrering av mönster
„ att ansökning om varumärkes
registrering mottagits
eller att registrering
av varumärke förnyats. . .

Jordregister: avskrift eller ut-j
drag av upplägg i,
som jämlikt § 28 i förordningen
angående jordregister
rekvireras av lantmätare
som eljest begäres:
om avskriften eller utdraget
omfattar blott ett inskriv -

mngsrum........

om avskriften eller utdraget
omfattar mera än ett inskrivningsrum:

för det första rummet
för vartdera av det andra
och tredje rummet . .
för ett vant av efterföljande
rum......

Kallelse å okända borgenärer i
anledning av ansökning om
tillstånd att nedsätta aktiebolags
kapital........

Kallelsebrev i anledning av ansökning
om tillstånd att nedsätta
aktiebolags kapital eller
till aktieägare om bolagsstämma
eller till medlem
av registrerad förening om

sammanträde........

„ i mål angående konkurs,
boskillnad, årsstämning eller
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 24 käft. (Nr 29 )

Kr. ö

Kr. | ö.

-fritt -

-fritt -

Kr. i ö.

-fritt -

-fritt -

Kr.

ö.

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

försäljning av utmätt fast
egendom ..........

i

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

it

Kr.

ö.

Kr.

5.

Karaktärsfullmakt; se Fullmakt.

Karta, geometrisk.......

Dessutom förses kopia eller
utdrag av karta, som från
generallantmäterikontoret
* utgives, med stämpel, sva-rande mot den för annan
dylik karta stadgade lösen.

Kommunikationsresolution/ se

Resolution.

Konstitutorial; lika med Förord-nande.

Kontrakt angående arrende,
kronoleverans eller entre-prenad ............

Kvittens

J ''

fr

50

if.t

50

fritt.

Lag fartsbevis; se Bevis.

Lantmätares eller med honom
i avseende på behörighet
till vissa förrättningar lik-ställd tjänstemans förrätt-ning shandling ........

frt

•

Missiv för predikoprovs avläg-gande ............

Motbok, utfärdad av direktion
för sjömanshus eller av post-sparbank ...........

—

—

2

fn

—

—

—

—

—

Matsedel.............

Mäklareslutsedel; se Slutsedel.

Mätbrev förses med stämpel till
belopp av 20 öre för varje
fulla 10 ton av fartygets
dräktighet.

Nationalitets- och registrerings-certifikat förses med stämpel

10

_

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

43

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

av

10

40

ton

öre för|
far

av

dräktighet.

beställning

till belopp
varje falla
tygets

Notarialprotest; se Protest.
Order, varigenom

med lön på stat tillsättes

Pass, fiske-..........

„ rese-:

för den, som reser i kronans

ärende............

för annan person:

till inrikes orter......

till utrikes orter:
för invånare i Torneå
fögderi för resa till Uleåborgs
län i storfursten dömet

Finland.....

annat...........

„ tull-: för utrikes sjöfart:

för öppen båt....
för annat fartyg . .
för inrikes sjöfart eller

s. k. årspass.....

Passagerarfartygscertifikat förses
med stämpel till följ ande belopp:
för fartyg under 50 bruttoton
om 50 intill 100 »

» 100 » 300 »

» 300 » 1,000 »

)> 1,000 » 2,000 »

» 2,000 bruttoton eller däröver
............................................

Passager arfartyg scer tifikat, '' förlängning
därav; lika med Bevis.

Patentbrev............

Pensionsbrev...........

Kr.

Kr.

Kr.

ö.

50

25

3

_fritt_
_fritt_

Kr.

ö. Kr.

3 —

— 150

-fritt
o

fritt _

5.

so:

1

2

5

10

20

40

-fritt -

_

—

2

—

1

2

—

—

—

5

—

10

—

—

20

—

40

—

_

10

—

—

—

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Permissionssedel.........

Praktika; se Bevis av karantänstj
änsteman.

Privilegium, apoteks-; se Apoteksprivilegium.

Protest, notariat-: protokoll där •

över, varje ark......

Protokoll, varigenom ämbete
eller tjänst tillsättes; lika
med Fullmakt.

„ angående förordnande eller
entledigande av nämndeman,
stämningsman, ledamot av
ägodelningsrätt eller god man
vid lantmäteriförrättning, av
god man, syssloman eller
rättens ombudsman i konkurs
samt av annan person
i avseende å uppteckning
eller vård av konkursbo,
ävensom rörande av någon
bland dem avlagd föreskriven
ed...........

„ angående lagfart å fång
till fast egendom, där taxeringsvärdet
eller köpesumman
för den egendom, varå
lagfart sökes, icke uppgår

till 1,000 kronor......

,, förmynderskaps-, vid underdomstol,
utdrag därav . . .
„ vid underdomstol, om förordnande
eller entledigande
av god man för frånvarande
dödsbodelägare eller om

i

Avd.

Kr.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr. ( ö. Kr. I ö.

50

fri -

Kr.

Kr.

_fritt.

-fritt.

-fritt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

45

föreläggande för förmyndare
eller sådan god man att ingiva
bevis om avlämnande
av årsräkning över sin förvaltning
eller om föreläggande
för dödsbodelägare att
ingiva bouppteckning . .

Protokoll vid underdomstol, om
förordnande eller entledigande
av god man för hustru,
som är ur stånd att vårda
sitt gods, eller om föreläggande
för sådan god man
att ingiva bevis om avlämnande
av årsräkning över

sin förvaltning......

„ vid underdomstol, om förordnande
av gode män eller
likvidatorer enligt lagen om
aktiebolag eller lagen om
registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet . .

„ vid lantmäteriförrättning;
se Lantmätares förrättnings
handling.

„ över ekonomisk besiktning
„ över annan besiktning,
värdering, utmätning, kvarstad
eller dylik förrättning,

varje ark.........

„ angående inregistrering av
bouppteckning, då sådant
erfordras för återfående av
erlagd stämpelavgift . . .
annat:

som utgives till part, vil -

11

i

Avd.

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö. Kr.

5.

Kr.

ö.

_fritta

-fritta

Kr.

ö.

Kr.

50

-fritt -

50

-fritt -

50

-fritt -

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

: Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

ken utan särskild begäran!
författningsenligt är skyldig
att lösa detsamma:

första arket.......

andra arket .......

varje av de övriga . . .
som på begäran utgives
till part, vilken eljest
icke författningsenligt är
skyldig att lösa detsamma:

första arket.......

andra arket .......

varje av de övriga . . .
som eljest utgives; lika
med Avskrift.

Prästbevis: se Bevis.

Prästebrev ............

Resolution, vilostånds-, för
varje gruveutmål, vilket
beviljat vilostånd avser,
samt för varje år, viloståndet
medgivits att gälla . .
skolande dock resolution,
varigenom vilostånd medgivits
för stenkolsgruveanläggning,
varå koncession
meddelats, förses
med stämpel till belopp
av:

75 öre för varje hektar,
som viloståndet avser,
till och med etthundra
hektar,

50 öre för varje hektar
därutöver till och med
trehundra hektar, och

1

1

1

1

1

1

5

25

25

2

1

1

50

50

2 —
1 50
1 50

I 2 5

1

1

1

tO tO 4^

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

47

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

25 öre för varje hektar
därutöver, allt beräknat
för varje år,, viloståndet
medgivits att
gälla.

Resolution, kommunikations- . .
dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke
mera än en gång i varje
mål utgöras, ändå att handlingar
flera gånger kommuniceras
eller till påminnelser
utlämnas.

„ angående föreläggande en
ligt lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk

verksamhet......''. .

,, på ansökning om förordnande
för lantmätare eller
med honom i avseende på
behörighet till vissa förrättningar
likställd tjänsteman
att verkställa lantmäteri''
förrättning i ändamål att
vinna avsöndring av jord,
vattenfall, fiske eller annan

dylik lägenhet......

„ eljest innefattande huvudbeslut,
tecknad å

sakligt

företedd handling.

„ med rubrik; lika med Utslag
med rubrik.

Se för övrigt G §.

Salubrev å utmätningsvis försåld!

fast egencTom........j

Sjelf artsbok...........j

Kr.

fri

Kr. ö.

fri

Kr. I ö.

-fri—

Kr. ö.

Kr.

— 2

ö.

-fri.

3 —

3 j—

-fri -

10 !—

20

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Sjökaptensbrev........

Sjömansrulla eller folkpass:
för utrikes sjöfart . . .
för inrikes sjöfart . . .

Skeppsdagbok........

Skiljobrev i äktenskap eller trolovning
.........

Slutsedel...........

Styrmansbrev........

Stämning..........

Tillståndsbrev för utövande av

näring eller yrke......

Tomträttsbok, utdrag av, som
tecknas å tomträttsbevis eller
å utdrag av protokoll angående
inskrivning av eller
inteckning i tomträtt . . .
Tullförpassning; se Förpassning.
Tullpass; se Pass.

Tulluträkning, specifik.....

Underrättelse eller uppgift rörande
utmätning, som av utmätningsman
meddelas gäldenär
„ angående beslut om vägrad
registrering av anmälan till
aktiebolagsregistret eller för eningsregistret.

......

Underrättelse angående brist i
fullgörande av sådant, som
* åligger sökande av patent
eller registrering av mönster
.............

,, angående beslut, att ansökning
om patent eller om registrering
av mönster av -

i

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

0.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

—

—

—

—

—

—

5

—

—

—

1

—

—

—

fn

—

—

—

—

—

fn

1

1

3

2

5

fritt_
fri—

i

-fri—

5

2

-fri -

-fri -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

49

slagits eller förklarats hava
förfallit; att registrering av
varumärke eller förnyelse
av sådant märkes registrering
vägrats; eller att varumärke
avförts ur registret
Utdrag av fastighetsbok; se
Fastighetsbok.

„ av dombok eller protokoll;
se Protokoll.

„ av ^ordregister; se Jordregister.

Utnämning sbrev för:

riddare och kommendör av
Kungl. Maj:ts orden . . .
kommendör med stora korset:
av Svärdsorden . . . . I
av Nordstjerneorden. . ,

av Vasaorden.....I

kommendör:

av Svärdsorden. . . .
av Nordstjerneorden.

av Vasaorden......)

riddare av Konung Carl
XIII:s orden

riddare av Svärdsorden . j
riddare eller ledamot av
Nordstjärneorden. . . . ,
riddare eller ledamot av

Vasaorden........j

dock är riddare- eller
kommendörsbrev, som i
följd av utnämning under
fälttåg meddelas, från
stämpel

t

Avd.

2

Avd.

Kr.

Kr.

3

Avd.

4

Avd.

Kr. ö. Kr. ö.

-fri.

5

Avd.

Kr.

ö.

. fritt

400

200

150 -

i

150 j—

so 1—;

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 saml. 24 höft. (Nr 29.) 7

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Utslag med rubrik:

att lösa detsamma:
första arket ....
andra arket ....
varje av de övriga
som på begäran utgives
till part, vilken eljest

skyldig att lösa detsamma:
första arket ....

andra arket.....

varje av de övriga
som eljest utgives; lika med
Avskrift.

Vattenfallsrättsbok, utdrag
som tecknas å vattenfallsrättsbevis
eller å utdrag av
protokoll angående inskrivning
av eller inteckning i
vattenfat lsrätt........

Veder Imftiglietsbevis; se Bevis.

Viloståndsresolution; se Resolution.

Årspass; se Pass.

Expedition, som icke här ovan

av.

1

Avel.

1

2

! Avel.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

6.

Kr.

ö.

Kr.

ö

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1

3

10

20

1

—

—

—

2

—

2

—

5

_

1

2 5

2

2

5

1

1

1

1

1

—

—

—

1

—

1

—

1

-_

1

2 5

1

2 5

1

1

tt~

J f v

50

50

i

5 0

1

1

40 §.

Varje år å sista söckendagen skall genom Klinik Maj:ts befallningshavandes
försorg hos stämpelförsäljare, som erhållit stämplar i räkning,
inventering anställas till utrönande, huru mycket av mottagna
stämpla!’ är osålt; och må därvid hos domare på landet stämplar, som

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 51

blivit använda till sådana, något årets ting tillhörande expeditioner vilka
vid inventeringstillfället, enligt intyg av förrättningsmannen, kronofogde
eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet över förrättningen

upptagas såsom osålda. . . n . , ,

Inom den 15 januari skola av Kungl. Mapts befallnmgshavande
till generalpoststyrelsen insändas instrumenten över de hos försäljnings männen

sålunda hållna inventeringar.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,
inventering i enahanda ordning hos stämpelförsäljare kunna äga rum,
och skall då tillika redovisning avgivas för vad av mottagna stämplar icke

finnes i behåll. ..

Förteckning för varje län över stämpelförsäljare, som aga erhålla

stämplar i räkning, skall generalpoststyrelsen årligen under loppet av
november månad upprätta och tillställa Kungl. Maj:ts vederbörande befallning
skavande.