Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 21 augusti 1914 kl. 2 e. m.

Betänkande angående brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande
ävensom i samband därmed stående frågor.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bouarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.

Ericsson, Eklund, Lyckholm, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström, Sandler,
Rune, Källman, Karlsson i Fjäl, Jonsson i Hökhull, Johan Östberg, Elof
Ljunggren, Berg i Staby, Hamrin, von Hofsten och Holmström.

Vid den ordinarie motionstidens utgång i början av riksdagen
hade till bevillningsutskottet hänvisats, bland annat, följande motioner,
nämligen:

dels från första kammaren:

nr 14 av herr Karl Johan Ekman med förslag till ändrad lydelse
av 11 och 13 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin";

nr 15 av herr Karl Johan Ekman med förslag till ändrad lydelse
av 7 § i förordningen angående försäljning av vin och Öl;

nr 30 av herr Ollas Ericsson m. fl. med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker;

nr 31 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ny lagstiftning
angående försäljning av rusdrycker;

nr 32 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse
av vissa paragrafer i förordningen angående försäljning av tillagade
alkoholfria drycker samt svagdricka;

nr 33 av herr Kvarnzelius m. fl. angående ändring av 13 § i maltdrycksskatteförordningen; _

nr 34 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse
av vissa paragrafer i brännvinstillverkningsförordningen;

nr 35 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse
av § 1 i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel;

nr 36 av herr von Mentzer angående införande av vissa bestämmelser
i en ny förordning om försäljning av rusdrycker;

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 saml. 23 käft (Nr 28.)

Vid den ordinarie
motionstidens
utgång
till utskottet
hänvisade
motioner

i

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

nr 37 av herr Boberg angående skrivelse till Konungen ifråga om
möjligheten att åstadkomma lagbestämmelser avseende förbud mot försäljning
av spritdrycker med större alkoholhalt; samt

nr 38 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till ändrad lydelse
av 7 § i förordningen angående utvidgad näringsfrihet;

dels ock från andra kammaren:

nr 39 av herr Olofsson i Åvik om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
undersökning och reglering av brännvinsförsäljningsbolagens förvaltningskostnader
;

nr 109 av herr Staaf m. fl. med förslag till förordning angående
försäljning av rusdrycker;

nr 110 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning av brännvin;

nr in av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel;

nr 112 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 13 § i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker;

nr 113 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka;

nr 114 av herr Staaff m. fl. med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 7 § i förordningen den 18 juli 1864 angående utvidgad
näringsfrihet;

nr 115 av herr Erlansson med förslag till vissa bestämmelser att
vid antagande av ny förordning om försäljning av rusdrycker införas i
förordningen;

nr 116 av herr Gustafsson i Brånsta m. fl. om skrivelse till Kungl.
Maj:t ifråga om begränsning av alkoholhalten i de spritdrycker, som
må i riket försäljas;

nr 118 av herr Källman m. fl. med förslag till förordning angående
försäljning av rusdrycker;

nr 162 av herr Eriksson i Grängesberg m. fl. med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker jämte vissa därmed sammanhångande
författningsändringar;

nr 163 av herr Eriksson i Grängesberg om skrivelse till Kungl.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 3

Maj:t angående åtgärder från statens sida till understöd åt vissa arbetare,
som till följd av antagande av ny förordning om försäljning av rusdrycker
bliva arbetslösa; samt

nr 165 av herr Jeansson i Kalmar med visst förslag i avseende
å eventuellt införande av kommunal folkomröstning angående försäljning
av rusdrycker.

Innan utskottet ingår på en redogörelse för yrkandena i de uppräknade
motionerna, torde utskottet få erinra om de förslag i syfte av
en effektiv nykterhetslagstiftning, som den av Kungl. Maj:t den 17
november 1911 tillsatta nykterhetskommittén med betänkande den 5
januari 1914 avgivit, nämligen:

förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker,
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13
och 14 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka,

förslag till förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet,

förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, samt
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Vidare kan erinras, att nykterhetskommittén utan att avgiva några
formulerade förslag framhållit behovet av vissa författningsändringar
(såsom t. ex. i tulltaxan) och av nya författningar i ämnen, som stå i
samband med genomförandet av kommitténs huvudförslag. Bland dessa
ämnen märkes särskilt frågan om ersättning åt tillverkare och vissa försäljare
av rusdrycker, som komma att bliva ekonomiskt lidande genom
ett antagande av den nya lagstiftningen. I avdelning VI av betänkandet
angiver kommittén de normer, efter vilka denna fråga enligt dess mening
bör lösas. Av denna framställning framgår, att kommittén anser, att
ersättning endast bör utgå till de gästgivare, som avses i 10 § brännvinsförsäljningsförordningen
och som ej avsagt sig sin utskänkningsbefogenhet,
samt till bryggeriidkare. Ersättningen till gästgivare anses böra från
och med den nya förordningens trädande i kraft ärligen utgå efter de
grunder, som enligt kungl. kungörelsen den 12 juli 1907 tillämpades för
dem, som begagnade sig av denna förordnings föreskrifter för att komma
i åtnjutande av ersättning. Till bryggeriidkare hnner kommittén ersätt -

Motionernas
samband med
nykterhetskommitténs

förslag.

Sammanfattning
av yrkandena
i motionerna.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

ning böra utgå för ekonomisk förlust, som i form av värdeminskning å
den för maltdryckstillverkningen använda fasta och lösa egendomen
vållats dem i anledning av den föreslagna försäljningsförordningens
införande, och har inom kommittén den uppfattningen varit förhärskande,
att ersättningen åtminstone ej borde utgå för mer än 75 procent av den
uppkomna värdeminskningen.

Ovannämnda, av nykterhetskommittén uppgjorda författningsförslag
hava oförändrade framburits dels i motionerna 1: 31—35 och 38 och i
de med dessa likalydande motionerna II: 109—114, dels i motionen
II: 162. Dessa motioner skilja sig dock i så måtto, att i de förstnämnda
intet särskilt yrkande i ersättningsfrågan är framställt, under det att i
den sistnämnda motionen och i den härmed sammanhängande motionen
II: 163 yrkas, dels att ersättning icke måtte ifrågakomma till andra än
gästgivare, som jämlikt 10 § i brännvinsförsäljningsförordningen hava
brännvinsutskänkningsrättigheter, dels att »riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ville anhålla om utredning och framläggande för nästkommande
riksdag av förslag till åtgärder i syfte att genom det allmännas kraftiga
medverkan annat lämpligt arbete må vid inträffad arbetslöshet, förorsakad
av den antagna försaljningsförordningen, skyndsamt beredas de
arbetare, som äro anställda vid skattepliktiga bryggerier och hos vinhandlare,
samt att dessa, till dess arbete kunnat erhållas, må erhålla
nödigt understöd ur statsverkets fond av rusdrycksmedel».

Antagande av kommitténs förslag till förordning om försäljning av
rusdrycker utom i fråga om ersättning till tillverkare av skattepliktiga
maltdrycker och rättigheten att utskänka Öl å inackorderingsställe påyrkas
i de likalydande motionerna I: 30 och II: 118; de motionärer, som
väckt sistnämnda motioner, hava i den av dem anförda motiveringen förklarat
sig instämma i övriga av nykterhetskommittén framlagda författningsförslag,
men hava, enär dessa förslag framburits av andra motionärer,
icke ansett det erforderligt att väcka särskilda motioner om desamma.

I samband med denna grupp av motioner stå följande, nämligen:

II: 165, som avser en viss bestämmelse i förslaget till förordning
om försäljning av rusdrycker och vari hemställes »att, därest vid innevarande
riksmöte ny förordning angående försäljning av rusdrycker,
innefattande även bestämmelser om s. k. kommunal folkomröstning,
antages, riksdagen ville besluta, att den majoritet, som därvid skall
krävas för förbuds införande eller upphävande, skall beräknas ej efter
antalet röstande, utan efter antalet i kommunen i denna fråga röstberättigade»; -

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

I: 14 och 15, vari hemställes, att riksdagen, i stället för bestämmelser
om kommunal folkomröstning, måtte besluta genomförande av fullständigt
kommunalt veto i förening med kvalificerad majoritet, i vilket
syfte motionären framlägger förslag till ändrad lydelse dels av 11 och
13 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen, dels ock av 7 § i vin- och
ölförsäljningsförordningen; samt

1:36 och II: 115, som äro med varandra likalydande och vari föreslås,
att riksdagen måtte vid antagandet av ny förordning om försäljning
av rusdrycker besluta, att däri skola införas bestämmelser om
»kommun-, härads- eller länsveto», på sätt motionären i motiveringen för
sitt förslag närmare angivit.

Utom ramen för de förslag, som framburits på grundvalen av nykterhetskommitténs
betänkande eller som härmed stå i samband, ligga
följande motioner, nämligen:

I: 37 och II: 116, som äro med varandra likalydande och vari
hemställes, »att riksdagen ville ingå med en skrivelse till Kungl. Maj:t,
vari riksdagen hemställer, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande
möjligheten av en lagstiftning, som avser att från och med 1916 eller
något år senare inga spritdrycker må i riket få försäljas, som innehålla
mer än 40 procents alkoholstyrka samt att denna alkoholstyrka sedan
under de närmast följande 10 åren skall sänkas med 2 procent vid varje
begynnande år»; samt

II: 39, vari föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta undersöka, om gällande
brännvinsförsäljningsförordnings bestämmelser i fråga om arvoden åt
funktionärerna inom bolagen och användningen av vinstmedlen vore fullt
tillfredsställande och om vid de olika spritbolagen proportionsvis likformiga
och skäliga förvaltningskostnader vore rådande samt därefter
vidtaga sådana åtgärder, vartill undersökningen kunde giva anledning.

Beträffande ej mindré de särskilda författnings förslagen än även
den motivering, som blivit i de särskilda motionerna förebragt, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.

Då utskottet till behandling företog ifrågavarande motioner, hade
till utskottet överlämnats i korrekturavdrag en inom finansdepartementet
utarbetad sammanställning av de underdåniga utlåtande!! och yttranden,
som av myndigheter, föreningar och andra avgivits rörande kommitténs
utredningar och förslag.

Propositionerna
nr 242
och 258.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Sedan behandlingen av motionerna fortskridit så långt, att preliminära
beslut förelågo i de flesta punkter, hänvisades till utskottet följande
propositioner, nämligen:

propositionen nr 242, av den 24 juli 1914, vari Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

1) förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker,

2) förordning angående försäljning av svagt alkoholhaltiga samt
tillagade, alkoholfria drycker,

3) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18
juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet,

4) förordning om ändrad lydelse av 3, 13, 23 och 31 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker, samt

5) förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, och

propositionen nr 258, likaledes av den 24 juli 1914, vari Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
under förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m.

y>dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri, vilken på grund av
bestämmelserna i 10 § av förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av brännvin vid tiden för ikraftträdandet av förordningen
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad att utskänka
brännvin, må för rättighetens upphörande från och med år 1921 av
staten utgivas ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande
fastställes efter de grunder, vilka finnas angivna i kungörelsen
den 12 juli 1907 angående ersättning till gästgivare, som avstå från dem
jämlikt förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning, ävensom
att änka efter manlig ersättningstagare må, därest äktenskapet blivit
ingånget före den 1 maj 1907, efter mannens frånfälle under sin återstående
livstid äga att uppbära den ersättning, vartill mannen, om han
levat, varit berättigad,

samt bestämma, att gästgiveriägare, om han vill komma i åtnjutande
av ifrågavarande ersättning, skall därom före den 1 september
1920 till Konungens befallningshavande i det län, varest gästgiveriet
är beläget, ingiva ansökning och därvid styrka, att han i egenskap av
gästgivare fortfarande är till utskänkning berättigad;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

7

dels medgiva, att till den, vilken på grund av 2 mom. i övergångsstadgandena
uti förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
vin och Öl vid tiden för ikraftträdandet av förordningen angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad att utskänka vin
eller maltdrycker, må för rättighetens upphörande utgivas ersättning
en gång för alla med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t, dock att
sådan ersättning i intet fall må beviljas till högre belopp än vad som
skäligen kan antagas motsvara sammanlagt den behållna inkomsten av
utskänkningsrörelsen för åren 1915—1919,

samt bestämma, att den, som vill komma i åtnjutande av nu
nämnd ersättning, därom skall före den 1 september 1920 till Konungens
befallningshavande ingiva till Kungl. Muj:t ställd ansökning och därvid
såväl styrka, att han fortfarande är till iskänkning berättigad, som
ock förebringa den utredning, han för ersättningens bestämmande vill
åberopa;

dels ock medgiva, att erforderliga medel för gäldande av ersättningsbelopp,
som enligt ovan angivna grunder skola utbetalas, må utgå ur
statsverkets fond av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad ersättning
av Konungens befallningshavande må utbetalas kvartalsvis vid
början av varje kvartal från och med ingången av år 1921.»

I anledning av nämnda propositioner väcktes åtskilliga motioner,
vilka hänvisades till bevillningsutskottet, nämligen
dels i första kammaren

nr 96 av herr Ernst Lindblad, som föreslår, att jämväl å passagerarefartyg
i inrikes fart rättighet till utskänkning av spritdrycker
måtte kunna meddelas;

nr 97 av herr Lyckholm, som föreslår sådana förändringar i 3 §
i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
att dels alkoholhalten angives icke i volymprocent utan i viktsprocent,
dels definitionen å »lagrat dricka» blir »varje maltdryck, som ej är
hänförlig till svagdricka och som ej innehåller mer än tre viktsprocent
alkohol, och är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke
överstiger 10 procent»;

nr 98 och 99 av herr Thyrén, som hemställer, att riksdagen måtte
antaga dels i motionen intaget förslag till lag angående kommunal
folkomröstning om förbud mot detaljhandel med spritdrycker, dels ock
med detta förslag sammanhängande ändring i 18 § i Kungl. Maj:ts
förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker;
nr 102 av herr Dahl, som hemställer, att riksdagen för sin del

Motioner,
väckta i
anledning av
proposition
nr 242.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

ville besluta dels sådana ändringav i förordningen angående försäljning
av alkoholhaltiga drycker, att utminutering av Öl må utövas av tillverkare,
dels ock vissa av motionären utarbetade förslag till ändringar och tilllägg
i 4, 5, 22, 23, 24, 25, 32, 38 och 74 §§ i förordningen angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker;

nr 103, av herr G. F. Östberg, som yrkar

1) att i den förordning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker, som riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet
kan komma att besluta, måtte uteslutas alla stadganden, som avse försäljning
av Öl och vin, så att förordningen kommer att avse endast
försäljning av spritdrycker, samt

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
framläggande till nästa riksdag av förslag till förordning om försäljning
av Öl och vin;

nr 104 av friherre Fleming, som hemställer, »att riksdagen måtte
i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
utredning i syfte att bereda full ersättning ej mindre åt tillverkare
av skattepliktiga maltdrycker på grund av den förlust, som för dem
uppkommer genom antagande av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 242
framlagda förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker, än även åt övriga personer, vilkas utkomstmöjligheter genom
den föreslagna lagstiftningen inskräukas, samt därefter för riksdagen i
god tid före den nya förordningens ikraftträdande framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda»; samt

nr 105 av friherre Fleming, som föreslår, dels att riksdagen måtte
för sin del besluta i enlighet med i motionen intagna förslag till ändrad
lydelse av 3, 23 och 31 §§ i förordningen angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker, avseende annan benämning och bestämning
å alkoholsvagare skattepliktiga maltdrycker, samt annan etikettering å
kärl innehållande dessa drycker och svagdricka än som föreslagits i propositionen
nr 242, dels att därav betingade förändringar måtte vidtagas
i Kung], Majrts förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker;

dels ock i andra kammaren:

nr 262 av herr Hamrin, som hemställer, att riksdagen för sin del
måtte godkänna i motionen intagna förslag till ändrad lydelse av 23
och 31 §§ i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
avseende föreskrift om annan etikettering å kärl innehållande
svagdricka.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 9

Beträffande ej mindre innehållet i berörda kungl. propositioner och
desamma åtföljande utdrag av statsrådsprotokoll än även författningsförslagen
och motiveringen i de särskilda i anledning av propositionerna
avgivna motionerna tillåter sig utskottet hänvisa till sagda handlingar.

Det av Kungl. Maj:t genom propositionen nr 242 (för korthets Utskottet,
skull har nedan nämnd propositionen) för riksdagen framställda förslaget Allmän
till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, innebär motlverins
i flera och väsentliga delar en modifikation av det förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker som, utarbetat inom nykterhetskommittén,
blivit framburet i motionerna nr 1:30—35 och 38 och
11:109—114, 118 och 162.

Dessa motioner benämnas nedan i detta betänkande »huvudmotionerna»
och de som väckt desamma betecknas »huvudmotionärerna».

De viktigaste skiljaktigheterna mellan propositionen och huvudmotionerna
äro följande:

1) bestämmelser om kommunal folkomröstning finnas i huvudmotionerna,
men saknas i propositionen;

2) gränsen mellan rusdrycker och andra alkoholhaltiga drycker
har i propositionen föreslagits till 3.6 volymprocent, men i huvudmotionerna
till 2 V* volymprocent;

3) bestämmelserna angående försäljning av vin och Öl äro mindre
stränga i propositionen än i huvudmotionerna, vilket bland annat fått
uttryck i importbestämmelserna, i föreskrifterna mot salning samt angående
agentur och ombudsskap, i stadgandena om vissa utskänkningsrättigheter
och i övergångsstadgandena, vilka enligt propositionen medgiva
utövande av enskild vinhandel ända till år 1939;

4) bestämmelserna om ett individualiserat utminuteringssystem äro
detaljerat angivna i huvudmotionerna och avse samtliga rusdrycker,
under det att propositionen innehåller allenast en generell föreskrift, att
ett dylikt försäljningssy stena skall anordnas i fråga om spritdrycker;

5) föreskrifterna om bolagsstyrelsernas sammansättning och den
lokala kontrollen å bolagens verksamhet äro i propositionen i huvudsak
desamma som de nu gällande, under det huvudmotionärerna avse både
en annan sammansättning av dessa styrelser och ett nytt lokalt kontrollorgan,
kontrollnämnderna;

6) ikraftträdandet av den föreslagna förordningen har i propositionen
föreslagits skola äga rum den 1 januari 1921, men i huvudmotionerna
den 1 januari 1917.

Efter nu lämnade översikt över de föreliggande framställningarna
Bihang till senare riksdagens •protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 2

Kommunala

folkomröst ningar.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

övergår utskottet till eu granskning av huvudförslagen ur nyss angivna
ledande synpunkter.

På sätt erinras i såväl propositionen som i motionerna 1:31 och
II: 109 hava de hörda myndigheterna så gott som enhälligt avstyrkt
förslaget om kommunal folkomröstning (lokalt veto), och föredragande
departementschefen har sammanfattat huvudinvändningarna i följande
punkter.

»Det lokala vetot innebure en ny form för fattande av beslut i kommunala
angelägenheter med tillämpande av den lika rösträtten, utan att särskilda skäl kunde
påvisas, varför här mera än på andra områden en avvikelse mot den eljest vid
omröstningen i kommunala frågor tillämpliga ordningen vore påkallad. Något behov
av en sålunda anordnad form för omröstning kunde ej anses förefinnas, då de myndigheter,
som handhade rättighetsupplåtelser, redan nu i tillräcklig grad tillgodosåge
nykterhetsintresset. Resultatet av en sådan omröstning kunde med skäl befaras
icke bliva ett uttryck för ett lugnt övervägande, utan komma till stånd efter häftig
agitation. Det lokala förbudet träffade huvudsakligen bruket, och dess nykterhetseffekt
i avseende å missbruket vore av tvivelaktigt värde, då det lätteligen kunde
medföra kringgående och lagbrott. Och slutligen kunde av detsamma följa oöverskådliga
konsekvenser av ekonomisk art, vilka ej kunde undgå att ådraga stat eller
kommun ersättningsskyldighet i betydande utsträckning.»

För egen del ställde sig departementschefen icke avvisande mot
tanken att i en modifierad form i lagstiftningen upptaga det lokala vetot,
men ansåg sig dock icke för närvarande böra framlägga förslag därom,
enär de meningsbrytningar, som stode om det lokala vetot, komme honom
att befara, att ett förslag i detta avseende skulle äventyra antagandet
av de övriga grundläggande reformer, som av honom upptagits. Departementschefen
framhöll slutligen, att den föreslagna förordningen icke
lade något hinder i vägen för ett framtida införande i lagstiftningen
av bestämmelser om lokalt veto, om så skulle visa sig erforderligt.

Utskottet anser, att gent emot de invändningar, som från olika
håll gjorts mot att genom kommunal folkomröstning skulle bestämmas,
huruvida detaljhandel med rusdrycker i eu kommun må äga rum eller
ej, först bör erinras om den starka och växande opinion, som förefinnes
i vårt land till förmån för en sådan anordning. För stora delar av vårt
folk, särskilt för landets talrika organiserade nykterhetsvänner, står
den kommunala folkomröstningen, eller det så kallade lokala vetot, som
den främsta programpunkten bland de aktuella nykterhetsreformerna.
Redan år 1908 uttalade sig ett stort antal av landets kommunalstämmor
för ifrågavarande instituts införande i vår lagstiftning. Inom riksdagen
har frågan sedan mer än 20 år tid efter annan motionsvis framburits,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 11

och andra kammaren har upprepade gånger med ständigt växande
majoritet anslutit sig till ifrågavarande reformtauke. Det torde därför
med allt fog kunna sägas, att kravet på lokalt veto i vårt land vunnit
så allmän anslutning, att lagstiftaren bör tillmötesgå detsamma.

Den starkast betonade invändningen mot införandet av det kommunala
folkomröstningsinstitutet på rusdryckslagstiftningens område torde
vara den, att, om man väl på en punkt rubbar den kommunala rösträtten,
så skall detta medföra starka krav på reform i samma riktning på andra
områden. Häremot må dock framhållas, hurusom rusdrycksmissbrukets
förödande verkningar i hemmen, där dess nedbrytande krafter måhända
äro mest påtagliga, osökt leder tanken på anordningar av sådan art, att
det blir möjligt för varje myndig medborgare, man som kvinna, att på
ett verksamt sätt kunna även på lagstiftningens väg bidraga till skapande ''
av större folknykterhet. Utskottet anser därför, att frågan om, huruvida
inom en kommun rusdrycksförsäljning må få äga rum eller icke, är en
samhällsfråga av den egenartade beskaffenhet, att man icke behöver
befara några olägenheter av att den avgöres genom omröstning, vari alla
till myndig ålder komna män och kvinnor med lika rösträtt äga deltaga.

Då det säges, att de myndigheter, i vilkas händer det för närvarande
ligger att bestämma över beviljandet av detalj handelsrättigheter
med rusdrycker, väl fylla denna sin uppgift, så vill utskottet icke bestrida,
att så i allmänhet torde vara fallet. Men den starka opinion, som
inom mycket stora delar av landet förefinnes för att låta kommunens
invånare direkt avgöra hithörande frågor, tyder dock på att nykterhetsintresset
hos myndigheterna icke anses vara tillräckligt starkt.
Otvivelaktigt torde det i synnerligen många fall förhålla sig så, att
med nuvarande anordningar en uppfattning om behovet av långt gående
restriktioner icke har möjlighet att göra sig gällande, även om den är omfattad
av flertalet inom kommunen bosatta, till myndig ålder komna personer.
När myndigheternas beslut går emot flertalets mening, och detta
anses försvåra, ja hindra de breda samhällslagrens kamp mot rusdryckernas
skadeverkningar, som just bland dem mest bjärt och hårt framträda,
så alstras ofta en bitterhet i sinnena, vilken för samhället torde medföra
större olägenheter än den agitation, som man befarar skola uppstå
genom införandet av det kommunala folkomröstningsinstitutet.

Talet om att genomförandet av reformen i fråga skulle medföra
frestelse till kringgående och lagbrott torde innebära eu hög grad av
överdrift och ett underskattande av en av vårt folks vackraste egenskaper,
laglydnad. Dessutom tyckas de anmärkande myndigheterna

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

hava förbisett, att förslaget om införande av kommunal folkomröstning
åtföljes av förslag till en försäljningsförordning, vilken skulle i hög
grad försvåra, om icke alldeles omöjliggöra kringgående. I detta samband
bör icke heller glömmas, att vårt folk redan genom nu gällande
lagstiftning är väl vant vid rätt långt gående restriktioner.

Då de angående nykterhetskommitténs förslag hörda myndigheterna
befara, att med genomförande av den kommunala folkomröstningen skulle
följa oöverskådliga konsekvenser av ekonomisk art, så innebär detta
ett indirekt erkännande av att sagda myndigheter vänta ett kraftigare
inskridande mot rusdrycksmissbruket än vad med nuvarande ordning gör
sig gällande. Så torde nog även bliva händelsen, men beträffande ersättningsskyldigheten
anser utskottet det böra beaktas, att, då staten
tidigare lagstiftningsvis starkt inskridit på ifrågavarande område, ersättningskraven,
där de ifrågakommit, städse måst hålla sig inom mycket
snäva gränser.

Utskottet, som i övrigt hänvisar till den av nykterhetskommittén
förebragta utredningen, anser alltså, att de mot införandet av det kommunala
folkomröstningsinstitutet resta anmärkningarna icke äro av den
betydelse, att de uppväga de stora fördelar, som enligt utskottets förmenande
ur nykterhetssynpunkt äro att förvänta av detsamma. På
grund härav föreslår utskottet, att i huvudsak de bestämmelser angående
kommunal folkomröstning, som i huvudmotionerna föreslås, böra införas
i den nya försäljningslagstiftningen.

Vad beträffar omfattningen av en kommunal folkomröstning
har herr Thyrén föreslagit, att den allenast skulle avse spritdrycker,
medan det av huvudmotionärerna framburna förslaget avser, att detsamma
skulle omfatta samtliga rusdrycker. De skäl, som herr Thyrén
anfört till stöd för sitt förslag, nämligen att de invändningar, som rests
mot det lokala vetot, få någon större betydelse endast för det fall att
detta institut omfattar även detaljhandeln med vin och Öl, torde icke
vara övertygande. Först må framhållas, att invändningarna mot det
lokala vetot äro, såsom ovan framhållits, huvudsakligen av principiell
natur. Och vidare må erinras därom, att ett lokalt spritdrycksveto
huvudsakligen skulle få betydelse för städerna under det att ett veto,
som även avsåge vin och öl, skulle vara av betydelse jämväl för landsbygden.

I detta sammanhang vill utskottet upptaga till besvarande motionerna
1:14 och 15 samt 1:36 och 11:115.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 13

Med utskottets principiella ståndpunkt i fråga om det lokala vetot,
måste ulskottet givetvis ställa sig avvisande till tanken att ersätta detta
veto genom ett i särskild riktning utformat kommunalt veto. Vad särskilt
beträffar det förslag, som framburits i motionerna 1:14 och 15,
och som innebär, att det inom stadsfullmäktige och kommunalstämma
skulle erfordras kvalificerad majoritet för medgivande av tillstånd till
försäljning av rusdrycker, fyller det icke det krav på en stark folkmening,
som städse framhållits såsom grundförutsättningen för införande av
lokalt förbud. Enligt sistnämnda motioner skulle nämligen något mer än eu
tredjedel av de avgivna rösterna i stadsfullmäktige eller å kommunalstämma
vara tillräcklig för förbuds genomförande.

De i motionerna 1:36 och II: 115 framställda förslag om införande
av härads- eller länsveto på det kommunala vetots grund har utskottet
ansett sig icke kunna förorda.

Mot det i huvudmotionerna framburna förslaget att lägga ölet
under i huvudsak samma bestämmelser som spritdrycker har bland annat
rests den invändningen, att de alkoholsvagare ölsorterna skulle komma
att träffas av strängare restriktioner, än vad som erfordras. Jämväl har
blivit framhållet, att, då huvudmotionärernas förslag skulle försvåra om
ej rent omöjliggöra för många personer tillgången till en smaklig måltidsdryck,
det vore önskvärt, att maltdrycker av ungefär samma typ
som pilsnerdrickorna finge en friare ställning i försäljningshänseende.

Detta önskemål har Kungl. Maj:t sökt tillmötesgå genom ett
på grundvalen av sakkunnig utredning utarbetat förslag, som avser
att lägga skattepliktiga maltdrycker, som blivit inbryggda på en vört
av 9.5 procents extrakthalt och som hålla högst 3.6 volymprocent
alkohol, under samma försäljningsbestämmelser som svagdricka.

1 fråga härom vill utskottet till en början erinra om, att professorn
T. Thunberg i sitt propositionen bifogade sakkunnigeutlåtande anfört
följande: »Alltför avsevärda risker äro under sådana förhållanden knutna

vid pilsnerdrickats likställande i försäljniugsavseende med svagdricka,
varigenom denna dryck ju skulle få utminuteras av varje handlande som
så önskade, och varigenom det skulle stå var och eu fritt att efter eu
enkel anmälan få utskänka drycker i obegränsade mängder. Skulle på
det viset denna dryck fritt få göra sig gällande som en ymnigt använd
förfriskningsd^ck under pågående arbete och slutligen fritt och okontrollerat
få konsumeras å varje även det minsta utskänkningsställe eller
kafé, vore härmed, även om man tar hänsyn till det hämmande infly -

1:14—15.

1:36 och
11:115.

Qränsen
mellan rusdrycker
och
andra alkoholhaltiga

drycker.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

tände varans pris betingar, ett ur folknykterhetens synpunkt riskabelt
tillstånd skapat. Särskilt att beakta härvid är att man kan befara, att
pilsnerdrickats likställande med svagdricka här och var å landsbygden
skulle kunna medföra en positiv försämring av nyktert] etstillstånd et,
nämligen för sådana trakter, där ölet, som framförallt är en stadsbefolkningens
dryck, ej vunnit spridning. Och har man väl vant befolkningen
vid fri tillgång på dessa drycker, blir det ingen lätt sak att i händelse
av allmänskadligt missbruk skapa restriktioner.

Förelåge endast det alternativet alt antingen föra pilsnerdrickat
till svagdrickats klass eller till ölets klass, kan det med hänsyn till vad
nyss anförts anses som det enda säkra att låta denna dryck alltjämt
sammanföras med ölet. Andra alternativ föreligga emellertid. Mycket
talar för att man låter pilsnerdrickat och därmed likställda drycker bilda
en klass för sig, en »de halvstarka maltdryckernas klass», underkastad
sina särskilda försäljningsbestämmelser, strängare än svagdrickats, mindre
stränga än dem som gälla ölet. I själva verket erbjuder en dylik särställning
för dessa drycker alldeles bestämda fördelar.»

Jämväl på andra ställen i sitt utlåtande har herr Thunberg givit
uttryck åt den meningen, att de svagare skattepliktiga maltdryckernas
likställande med svagdrickat i försäljningshänseende i och för sig ej skulle
innebära något framsteg i nykterhetsavseende och möjligen ett ej oväsentligt
steg tillbaka.

Departementschefen har däremot ansett, att de lagrade drickorna
praktiskt taget, ej blott förtärda i samband med mat, måste anses ur
nvkterhetssynpunkt ofarliga och med stöd härav föreslagit, att de lagrade
drickorna i försälj ningshänseende helt måtte likställas med svagdricka.

Utskottet behjärtar till fullo önskvärdheten av att det finnes lätt
tillgång till en smaklig alkoholsvag maltdryck, som kan erhålla spridning
som måltidsdryck, men kan icke tillstj^rka åtgärder för realiserande
av detta syfte, om de skulle komma att innebära ett steg tillbaka i
nykterhetsavseende. Detta kan emellertid, på sätt herr Thunberg uppvisat,
befaras komma att äga rum, om försäljningen av maltdrycker av
så pass hög alkoholhalt som 3.6 procent helt frigives.

Vid sådant förhållande, och då intet förslag, grundat på tillräcklig
utredning föreligger, vilket samtidigt som det tillgodoser det ovan angivna
önskemålet om en smaklig alkoholsvag maltdryck även garanterar att,
försäljningen härav icke innebär vådor ur nykterhetssynpunkt, får utskottet
avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del och tillstyrka det av huvud -

Bevillningsutskottets betänkande iVr 28. 15

motionärerna framlagda förslaget. Antagandet av sistnämnda förslag
torde emellertid icke innebära hinder för att merberörda önskemål framdeles
realiseras.

Med den av utskottet sålunda intagna ståndpunkten har utskottet
alltså ställt sig avvisande dels till Kungl. Maj ds förslag till förordning
angående försäljning av svagt alkoholhaltiga samt tillagade, alkoholfria
drycker, och till förordning om ändrad lydelse av vissa §§ i maltdrycksskatteförordningen,
dels ock till de förslag, som framställts i motionerna
1:97 och 1:105. Beträffande särskilt förslaget i motionen I: 97 att övergå
från volymprocent till viktprocent har utskottet funnit detsamma påkalla
en utredning, som utskottet icke nu sett sig i stånd att åstadkomma.

Det av Kungl. Maj:t utarbetade och det av huvudmotionärerna
framburna förslaget avvika i flere väsentliga avseenden i fråga om försälj
ningsbestämmelserna för spritdrycker och för vin och Öl.

Visserligen har föredragande departementschefen ansett, att eu
nykterhetsreform av bestående värde icke kan underlåta att i avseende
å vin- och ölhandeln stadga ytterligare inskränkningar utöver redan gällande
och att behovet härav framträder starkare i den mån åtkomsten
av spritdryckerna försvåras. Men han har dock ej kunnat ansluta sig
till att i samma utsträckning, som kommittén föreslagit, införa likartade
bestämmelser för spritdryckshandeln och för handeln med vin och Öl,
enär det finnes skiljaktigheter mellan de olika dryckernas såväl användningssätt
som farlighet ur nykterhetssynpunkt.

Ehuruväl det torde vara oomtvistligt, att de olika slagen av alkoholhaltiga
drycker äro varandra olika till användningssätt och farlighet
ur nykterhetssynpunkt, äro de dock varandra lika däruti, att de alla
kunna missbrukas och att följderna härav äro desamma. Visserligen
förekommer för närvarande i allmänhet långt större missbruk av spritdrycker
än av vin och Öl, men detta förhållande kan icke antagas komma
att i framtiden fortvara, om försäljning av vin och Öl finge äga rum utan
att vara underkastad i stort sett samma restriktioner som försäljning av
spritdrycker. Erfarenheter föreligga redan nu angående sådan användning
av vin och Öl, som ger anledning befara att, därest åtkomsten av spritdrycker
väsentligen försvårades utan att vin- och ölförsäljningen i motsvarande
grad reglerades, vin och Öl kunde komma att brukas såsom ersättning
för spritdryckerna. 1 del VI: 2 av nykterhetskommitténs betänkanden
(sid. 148—160) finnas talrika uttalanden från myndigheter, vilka uttalanden
bestämt peka hän på, att ölförsäljningen å landsbygden, där sprit -

Frågan om
likartade bestämmelser

angående försälj
ning av
spritdrycker
och angående
försäljning av
vin och Öl.

Individuella
kontrollföreskrifter.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

dryckerna äro svåråtkomligare, åstadkommer stor ekonomisk och moralisk
skada. Vad vinförsäljningen beträffar bär den, särskilt i form av försäljning
av starka, billiga s. k. viner, till och med i storstäderna, där
tillgången å spritdrycker hittills varit så gott som obehindrad, visat
sig kunnat medföra avsevärda olägenheter. Dessa fakta tala efter utskottets
mening bestämt för den uppfattningen, att försäljningen av
såväl spritdrycker som vin och Öl bör läggas under principiellt sett
likartade bestämmelser.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra yttra sig om det
sätt, varpå Kungl. Maj:t avsett att lösa frågan om ersättning åt vinhandlarna.
Kungl. Maj:t bar i detta avseende föreslagit, att de handlande,
som nu utan förening med annan handel försälja vin, eller vin
och spritdrycker, skulle få ända till år 1939 fortsätta med minutförsäljningen
av vin. Detta förslag är svårligen förenligt med den ståndpunkt
utskottet ovan intagit till frågan om huruvida i huvudsak samma
försäljningsbestämmelser böra bliva gällande för vin och Öl som för
spritdrycker. Utskottet kan icke förorda ett uppskov på 25 år med
tillämpning av den princip, utskottet i förevarande avseende omfattar.

Mot ifrågavarande förslag må ytterligare anmärkas, att det i
praktiken torde innebära nästan detsamma som inrättandet av livstidsrättigheter
för dessa handlande, något som dels skulle kunna leda till
svårlösta ersättningsspörsmål, om det befunnes önskvärt att ånyo omlägga
lagstiftningen, dels synes komma att riskera nu föreslagna lagstiftnings
nykterhetseffekt. Ty denna övergångsbestämmelse i förening
med de föreslagna importbestämmelserna och bestämmelserna i 7 § —
vilka icke innehålla förbud mot tillhandagående med anskaffande av vin
och Öl — skulle i hög grad försvåra, om icke omöjliggöra ett individualiserat
försäljningssystems tillämpning ifråga om vin.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet ansett, att huvudmotionernas
bestämmelser i nu berörda avseende äro att föredraga framför
de av Kungl. Magt föreslagna.

Med denna uppfattning får utskottet jämväl avstyrka vad som
föreslagits i motionen 1:103 samt i motionen 1:102 i vad den avser
sådan förändring i förslaget, att utminutering av Öl må utövas av tillverkare.

Kungl. Maj:ts förslag med avseende å det individualiserade utminuteringssystemets
införande i lagstiftningen innebär allenast, att det -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 17

samma obligatoriskt skall tillämpas i fråga om spritdrycker, under det
huvndmotionärerna föreslå, att det skall tillämpas ifråga om alla slags rusdrycker.
Kungl. Maj:t har ej heller ansett erforderligt att i förordningen
angiva närmare bestämmelser utan överlämnat till bolagen att med
iakttagande av kontrollstyrelsens föreskrifter anordna verksam kontroll,
till vilka personer och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall
må äga rum, och skulle bolagen därvid äga fastställa viss myckenhet,
utöver vilken under angiven tid utminutering till köpare eller vissa,
sådana ej må ske. Motionärerna hava föreslagit detaljerade bestämmelser
ifråga om det individualiserade försäljningssystemets utformning.

Mot tanken att införa individualiserade försäljningsbestämmelser för
vin och Öl har anförts, att om bestämmelser lagfästades, som i ett slag
skulle medföra alltför stor omkastning i rådande vanor och bruk, man
utsatte sig för risken att framkalla kringgående och överträdelser. Efter
utskottets mening verkar ej denna invändning övertygande. Den omläggning
av distributionen av vin och Öl, som skulle äga rum enligt
huvudmotionärernas förslag, är icke så betydande, att allmänheten icke
mycket snart skulle anpassa sig efter densamma. Den enligt motionärernas
förslag föreliggande möjligheten att effektivt kunna förhindra ett stort
antal personer, som på grund av rusdrycksmissbruk avstängts från inköp
av spritdrycker, att jämväl inköpa vin och Öl, är av så stort värde, att
den efter utskottets uppfattning icke får övergivas i en lagstiftning, som
avser en säker och beståndande verkan till folknykterhetens fromma.
Farhågorna att de strängare bestämmelserna skulle föranleda deras
kringgående torde med hänsyn till de genomgående enhetliga anordningar
ifråga om all slags rusdryckshandel, som motionärernas förslag
innebär, vara betydligt överdrivna.

Vid jämförelse mellan Kungl. Maj:ts och huvudmotionärernas förslag
i nu förevarande avseende har utskottet funnit det sistnämnda vara
att föredraga. Det synes nämligen utskottet lämpligt, att genom ensartade
bestämmelser samma förfaringssätt vinner tillämpning över hela
landet, vilket skulle bliva följden av bifall till det förslag, som motionerna
innehålla. Enligt Kungl. Maj:ts förslag åter skulle de olika bolagen
kunna tillämpa olika system och därigenom en viss grad av godtycke
kunna göra sig gällande. Visserligen skulle ju kontrollstyrelsen utöva
tillsjm över samtliga bolag, men dock synes icke samma trygghet föreligga
för att effektiva kontrollåtgärder skola komma till stånd, i händelse
anordnandet av dessa åtgärder i huvudsak överlämnades åt bolagen, i stället
för att på förhand vara så långt sig göra låter bestämda i förordningen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Nr 28.) 3

Bolagens
organisation
och kontrollen
å deras
verksamhet.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Motionerna innehålla ett genomfört system, vilket, så vitt utskottet
kunnat finna, torde vara i stånd att skapa nödiga garantier för att
samtliga bolag skola komma att eftersträva högsta möjliga nykterhetseffekt.
De bestämmelser, som i motionerna föreslagits och som vila på
det så kallade motbokssystemet, synas hava väl bestått provet vid den
tillämpning, de vunnit under Aktiebolaget Stockholmssystemets hittillsvarande
verksamhet.

På ovan anförda grunder har utskottet därför ansett sig böra i nu
omhandlade del av de föreliggande förslagen avstyrka Kungl. Maj:ts
förslag och tillstyrka den anordning, som föreslås i motionerna.

Ifråga om bolagens organisation och kontrollen å deras verksamhet
anför föredragande departementschefen följande:

»Ifråga om bolagsstyrelserna har kommittén föreslagit, att desamma
skulle bestå av tre ledamöter, av vilka en, som tillika skulle vara ordförande,
skulle utses av kontrollstyrelsen och de två övriga skulle
utses av delägarna. De tre representanter för det allmänna, som för
närvarande enligt förordningen den 18 juli 1913 om vissa ändringar i
brännvinsförsäljningsförord ningen skola utses av Konungens befallningskavande,
landsting samt stadsfullmäktige eller kommunalstämma, skulle
sålunda ej vidare äga säte i bolagsstyrelserna. Vad kommittén i detta
hänseende förordat står i samband med kommitténs förslag om inrättande
av de s. k. kontrollnämnderna, som skulle bestå av tre ledamöter,
utsedda i nyss nämnd ordning, och vilka skulle hava att utöva en fortlöpande
tillsyn över bolagens försäljning.

Emot kommittéförslaget i denna del hava reservationer avgivits
dels av en dess ledamot ifråga om kontrollnämndernas inrättande, dels
ock av tvenne andra ledamöter såväl ifråga om kontrollnämnderna som
beträffande bolagsstyrelsernas sammansättning.

Ett flertal av de hörda myndigheterna hava instämt i någon av
dessa reservationer.

Jag kan i detta avseende ej dela kommitténs uppfattning. Då
bolagsstyrelserna enligt kommittéförslaget skulle äga en stor befogenhet
och tilläggas ett flertal uppgifter, för vilkas rätta handhavande ett verkligt
intresse för nykterhetens höjande måste anses nödigt, såsom att i
vissa fäll besluta om avstängning från inköp ävensom att bestämma om
villkor för överlåtelse av rättigheter, synes det mig vara av en särdeles
stor betydelse, att styrelserna erhålla en sammansättning, som såvitt
möjligt gör dem skickade att fullgöra dessa uppgifter. Kravet på en

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 19

sådan sammansättning framträder än mera om, såsom jag föreslagit,
avstängningen helt skulle omhänderhavas av styrelserna. Därest
bolagen, på sätt kommittén synes hava förutsatt, skulle representera
endast det s. k. konsumentintresset, synes det ej kunna med någon som
helst säkerhet förutsättas, att en styrelse, vars majoritet skulle utses
av delägarna, skulle äga något intresse att på ett nykterhetsfrämjande
sätt fullgöra sina uppgifter. Och det synes mer än tvivelaktigt, om
detta skulle kunna avhjälpas därigenom, att bolagen underkastades
tillsyn av de föreslagna kontrollnämnderna. Skulle kommitténs förslag
i denna del antagas, vore det ock, på sätt anmärkts, att befara,
att de olika kontrollerande myndigheterna antingen komme att ingripa
på varandras områden eller ock litade på varandra, så att kontroll helt
utebleve. Härtill kommer, att man enligt min åsikt bör sträva att tillvarataga
det under senare tiden framträdande livliga intresset från deras
sida, som leda systembolagen, att på ett alltmer nykterhetsfrämjande
sätt omhänderhava dessas verksamhet, ävensom att givetvis, då så nyligen
som under år 1913 beslut fattats om inrättande av nyktert)etsnämnderna,
det synes böra söka undvikas, att redan nu en ny nämnd skapas,
vars uppgift i likhet med nykter hetsnämnderna ytterst skulle vara att
verka för nykterhetstillståndets höjande. Av dessa skäl har jag ur
förslaget uteslutit de stadganden, som angå kontrollnämnd, ävensom
föreslagit, att bolagsstyrelserna skulle erhålla enahanda sammansättning
som enligt nu gällande bestämmelser.»

På i huvudsak de skäl, som departementschefen anfört, har utskottet
icke kunnat tillstyrka huvudmotionärernas förslag i denna del, vilket
sammanfaller med nykterhetskommitténs, utan ansett nu gällande bestämmelser
i berörda avseende vara att föredraga.

Kungl. Maj:t har föreslagit att förordningen skulle träda i kraft
först den 1 januari 1921, under det huvudmotionärerna föreslagit ikraftträdandet
till den 1 januari 1917.

Utskottet anser det vara obestridligt, att ett stort behov föreligger
att snarast möjligt nya bestämmelser komma till stånd beträffande rusdrycksförsälj
ningen och finner därför att ikraftträdandet av den föreslagna
förordningen icke bör uppskjutas längre än som är oundgängligen
nödvändigt. En viss icke allt för kort övergångstid är givetvis
erforderlig, och utskottet anser den av motionärerna föreslagna vara väl
vald. Tidigare torde man icke böra utsätta den föreslagna förordningens
ikraftträdande, enär vid valet av tidpunkten den 1 januari 1917 bland

Förord ningens ikraft trädande.

Ersättnings frågan.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

annat även den omständigheten torde tagits med i beräkningen, att
åtskilliga på bestämd tid meddelade rättigheter utgå först den 31 december
1916 och man icke ansett lämpligt att de nya bestämmelserna trädde
i kraft före oktrojtidens utgång. Att uppskjuta den nya förordningens
ikraftträdande till den av Kungl. Maj:t föreslagna tiden, den 1 januari
1921, anser utskottet skulle vara att till en allt för avlägsen framtid
undanskjuta reformer, på vilken störa delar av landets befolkning redan
länge väntat.

Med den läggning, Kungl. Maj:ts proposition erhållit dels genom
förslaget angående alkoholgränsens höjande i fråga om Öl, varigenom
skulle skapats en särskild klass skattepliktiga, i försäljningshänseende
fria maltdrycker dels genom deii långt framskjutna tidpunkten för
lagens ikraftträdande, dels ock slutligen genom bestämmandet av särskild
övergångstid för'' vinhandlarna till år 1939, har föredragande
departementschefen ansett att några andra ersättningskrav icke böra
tillgodoses, än de som kunna resas dels från gästgivare, som jämlikt
10 § i brännvinsförsäljningsförordningen innehava brännvinsutskänkningsrättigheter,
dels från vin- och ölförsäljare, som på grund av mom. 2 i
övergångsstadgandena till 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning äro
berättigade att utskänka vin eller maltdrycker. Förslag till ersättning
åt dessa slags rättighetsinnehavare har förelagts riksdagen genom Kungl.
Maj:ts proposition nr 258.

Vad beträffar den föreslagna ersättningen till ovanberörda slags
gästgivare får utskottet på i nyssnämnda proposition anförda skäl tillstyrka
densamma. Däremot har utskottet ansett, att den föreslagna ersättningen
till rättighetsinnehavare jämlikt mom. 2 i vin- och ölförsäljningsförordningen
först bör upptagas till behandling i samband med
andra ersättningsfrågor.

Beträffande ersättningsfrågan, rörande vilken friherre Fleming i
motionen I: 104 och herr Bernh. Eriksson i motionen II: 163 i delvis
olika syften föreslagit riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, får utskottet i övrigt anföra följande.

Med den utformning, som utskottet givit åt förslaget om förordning
angående försäljning av rusdrycker, föreligger skäl att antaga, att
ersättningsanspråk komma att resas vid genomförandet av denna förordning.
Kungl. Maj:t och riksdagen hava också förutsett sådana framtida
anspråk och i främsta rummet för att möta dem bildat statsverkets
fond av rusdrycksmedel. Det hade givetvis varit önskvärt, att utskottet

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 21

nu kunnat förelägga riksdagen förslag till lösande av ersättningsfrågan,
men de utredningar, som härför erfordras, äro av den natur,
att det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att föraustalta om deras
verkställande. Utskottet vill därför uttala den förvissningen, att, därest
det förslag till förordning om försäljning av rusdrycker, som utskottet
med detta betänkande framlägger, varder gällande lag, Kungl. Maj:t
kommer att låta verkställa utredning av frågan, i vad mån ersättning
bör utgå, ävensom förelägga riksdagen det förslag vartill utredningen kan
öranleda.

I motionerna I: 37 och II: 116 har föreslagits utredning i syfte
att få till stånd sådana bestämmelser, att från visst år inga spritdrycker
skulle få försäljas med högre alkoholhalt än 40 procent och att denna
alkoholstyrka därefter under de närmast följande 10 åren skulle sänkas
med 2 procent för varje år.

Med spritdrycker torde i sistnämnda bägge motioner avses utom
egentligt brännvin, som ju till största delen tillverkas inom landet,
jämväl andra alkoholhaltiga drycker, vilka i stor omfattning importeras
från andra länder i färdigt skick. Även om den förordade åtgärden
möjligen läte sig tillämpa i fråga om brännvin, synes det kunna ifrågasättas,
om den vore praktiskt utförbar beträffande från utlandet importerad
spirituösa. Så vitt utskottet kan bedöma frågan, skulle en sådan
lagstiftning innebära importförbud för likörer och andra buteljerade
spritdrycker.

Då stora praktiska svårigheter otvivelaktigt skulle vara förbundna
med tillämpningen av förevarande förslag, har utskottet ansett detsamma
icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda. I

I motionen II: 39 har föreslagits, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla om undersökning angående brännvinsförsäljningsbolagens
förvaltningskostnader.

Enär ett antagande av det förslag till rusdrycksförsäljningsförordning,
som utskottet i detta sammanhang förordar, genom däri föreslagen
skärpt kontroll av olika slag, säkerligen skulle råda bot även
på eventuellt förekommande missförhållanden av den art, som i förevarande
motion antydas, har utskottet funnit, att icke heller denna motion
påkallar någon riksdagens åtgärd.

Frågan om
successivt
sänkande av
alkoholhalten
i spritdrycker.

Frågan om
undersökning
och reglering
av brännvinsförsäljningsbolagens
förvaltningskostnader.

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

1 §■

Speciell

motivering.1;

I fråga om bestämmandet av gränsen mellan spritdrycker och
vin har generaltullstyrelsen framställt anmärkningar, som återfinnas å
sid. 135—136 i det sammandrag av utlåtanden, som finnes bifogat
propositionen. Generaltullstyrelsen anser olämpligt att vare sig i tulltaxan
eller i försäljningsförordningen bestämma sagda gräns till 21
volymprocent alkohol. I anledning därav har Kungl. Maj:t föreslagit,
att gränsen skulle sättas vid 25 procent, men att punsch och likör,
oberoende av alkoholhalten, skulle hänföras till spritdrycker.

Vad styrelsen anfört i fråga om olämpligheten att ändra tulltaxans
bestämmelser i ifrågavarande avseende, har övertygat utskottet, att sådan
ändring icke bör ifrågakomma, åtminstone icke så länge nu
gällande handelstraktater bestå.

Däremot vill utskottet beträffande gränsen mellan spritdrycker och
vin i rusdrycksförsäljningsförordningen anföra följande.

Motivet till nykterhetskommitténs förslag, vilket framburits i huvudmotionerna,
att förenkla definitionen på spritdrycker (brännvin) har enligt
sid. 295 i betänkandet varit den, att den nuvarande definitionen visat sig
vara svårtolkad, särskilt beträffande bestämmelsen »drycker tillagade med
bränd alkoholhaltig vätska etc.», och att som följd härav olika meningar
gjorts gällande beträffande vad som vore att hänföra till brännvin. Förenklades
emellertid definitionen å spritdrjmker så, att alkoholhalten bleve
den enda utslagsgivande, fann man det vara erforderligt att sänka gränsen,
enär i annat fall exempelvis punsch, som nu ur rusdryckslagstiftningssynpunkt
betraktas som »brännvin», hädanefter skulle komma att betraktas
och behandlas som vin. Visserligen synes det hava legat närmast till
hands att välja den utväg, som av Kungl. Maj:t föreslagits, d. v. s. att
sätta gränsen vid 25 procent och hänföra punsch och likör oberoende av
alkokolhalten till spritdrycker. Härmed torde emellertid icke en tillfredsställande
lösning vinnas, enär med en dylik bestämmelse spritblandningar
med hög alkoholhalt allt framgent skulle komma att hänföras till vin, något
som med en mera restriktiv lagstiftning är att befara i långt högre grad
än vad nu är fallet.

9 De i den speciella motiveringen förekommande sidohänvisningar åsyfta, då intet annat
särskilt nämnes, Kungl. Maj:ts proposition nr 242 och därtill fogade bilagor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 23

Viner torde genom naturlig jäsning ej erhålla högre alkoholhalt
än 17 å 18 procent, och för att göra dem hållbara vid export torde
ej behöva tillsättas mera sprit, än att alkoholhalten kommer att uppgå
till högst 21 procent.

Ifrån nu anförda synpunkter torde den i motionen föreslagna
alkoholgränsen hava skäl för sig. Men å andra sidan torde inga oläg;enheter
behöva uppstå, om man för att i viss mån tillgodose de krav,
generaltullstyrelsen framställt, höjer alkoholgränsen för vin till 22 procent,
vilket utskottet alltså vill förorda.

Det återstår då att tillse, huruvida införandet av olika bestämmelser
i tulltaxan och i den föreslagna rusdrycksförsäljningsförordningen
kan väntas föranleda några mera framträdande olägenheter.

Enligt 1 § i gällande brännvinsförsäljningsförordning äro att hänföra
till brännvin, utom egentligt brännvin, andra brända in- och utländska
alkoholhaltiga drycker samt sprit ävensom drycker, tillagade
med bränd alkoholhaltig vätska, varvid dock såsom tillagning icke skall
anses s. k. förskäring av viner, samt slutligen i allmänhet drycker, vilka
hålla en högre alkoholhalt än 25 procent. Såsom härav framgår hänföras
för närvarande till brännvin, utom alla drycker, som hålla över
25 procent, jämväl drycker som hålla under 25 procent, om de äro
tillagade med bränd alkoholhaltig vätska, såvida denna tillagning icke
innebär förskäring av vin. En dryck, som är tillagad av bränd alkoholhaltig
vätska och som håller allenast t. ex. 15 procent, är enligt nu gällande
förordning att anse som brännvin. Enligt tulltaxans bestämmelmelser
är den däremot att anse som vin. Det föreligger sålunda redan
nu en viss skillnad mellan tulltaxans och brännvinsförsäljningsförordningens
bestämmelser utan att härav veterligen vållats någon olägenhet.
Under sådana förhållanden torde den olikhet mellan tulltaxans
och försäljningsförordningens bestämmelser, som skulle uppstå genom
att tulltaxan under vin inbegriper drycker av ända till 25 procent alkoholhalt,
medan försäljningsförordningen betraktar drycker med högre
alkoholhalt än 22 procent som spritdrycker, icke medföra några avsevärda
olägenheter.

Medicinalstyrelsen anmärker (sid. 136), att uttrycket sprit i definitionen
å spritdrycker jämväl torde avse t. ex. absolut alkohol. För större
tydlighets skull borde detta dock utsägas, varför styrelsen föreslagit, att
till stycket måtte fogas orden »samt absolut alkohol». Utskottet, som delar
medicinalstyrelsens uppfattning, har gjort det sålunda ifrågasatta tillägget
till paragrafen.

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

2 §•

Enär den formulering, som Kungl. Maj:t givit denna paragraf, synes
vara att föredraga framför den i huvudmotionerna föreslagna, har utskottet
upptagit Kungl. Maj:ts förslag.

3 §.

Medicinalstyrelsen har beträffande denna paragraf framställt vissa
anmärkningar (sid. 137—138).

Till en början vill utskottet erinra, att bestämmelsen i 3 § 1 mom.
är hämtad från 6 § 4 mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning.
Då det med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om utminutering
av rusdrycker ligger vikt uppå, att apotekares rättighet att försälja
dylika drycker på recept icke missbrukas, har utskottet i likhet med huvudmotionärerna
ansett det vara behövligt, att den gällande bestämmelsen
införes jämväl i den föreslagna förordningen. Utskottet har i anledning
av medicinalstyrelsens utlåtande vidtagit den förändringen i förevarande
mom., att rusdrycker kunna inköpas jämväl på veterinärs eller
tandläkares recept.

Syftet med medicinalstyrelsens förslag till omformidering av 1 mom.
torde nås dels genom att i 2 mom. av detta stadgande uttryckligen angiva,
att särskilda bestämmelser angående försäljning av rusdrycker jämväl
för farmaceutiskt ändamål meddelas av Kungl. Maj:t, dels ock genom
att i sista mom. av 10 § göra ett motsvarande tillägg. Genom den
sålunda föreslagna omformuleringen torde jämväl de grosshandlare, som
äga rätt att tillverka och försälja apoteksvaror, vara inbegripna bland
dem, rörande vilkas inköp eller import av rusdrycker särskilda bestämmelser
skola utfärdas av Kungl. Maj:t.

4 §•

Med hänsyn därtill, att enligt utskottets förslag bolagsstyrelserna
få samma sammansättning som enligt nu gällande förordning, synes det
icke vara behövligt att bibehålla det i huvudmotionerna föreslagna förbudet
för ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt och i allmän
tjänst anställd lärare att vara representanter för det allmänna i bolagsstyrelserna.
Utskottet har därför åt 5 mom. givit den lydelse, som blivit
föreslagen i Kungl. Maj:ts proposition.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

25

5 §•

Till följd av den ändrade formuleringen av 2 § 3 stycket kar
andra punkten i paragrafen erhållit den lydelse, Kungl. Maj:t föreslagit.

8 §•

Konungens befallningshavande i Skaraborgs och Örebro län samt
Sveriges centrala hotell- och restaurangförening hava erinrat (sid. 139),
att stadgandet i 1 mom. utgjorde hinder för en restauranginnehavare
att utöva värdskap eller att låta den hos honom anställda personalen till
maten erhålla viss rusdryck. Enär utskottet funnit de gjorda anmärkningarna
förtjäna beaktande, har utskottet verkställt den omformulering av
bestämmelsen, att allenast tillverkare och partihandlare skulle avses med
det i momentet stadgade förbudet.

Som motiv för den av huvudmotionärerna ur nykterhetskommitténs
förslag hämtade lydelsen av detta moment åberopade kommittén en
inom andra kammaren vid 1912 års riksdag väckt motion nr 148. Syftet
med sistnämnda motion torde fullt nås med den av utskottet förordade
lydelsen.

10 §.

Beträffande denna paragraf har generaltullstyrelsen framställt åtskilliga
erinringar (sid. 140). Utskottet har funnit generaltullstyrelsens
anmärkningar befogade och infört de av styrelsen föreslagna förändringarna
i paragrafen.

Utskottets uppmärksamhet har vidare blivit fäst därpå, att bestämmelser
saknas beträffande den införsel av rusdrycksprover, som sker
för vederbörligen legitimerad handelsresandes räkning. Enär dylik införsel
icke synes böra vara dessa resande betagen, har utskottet i analogi
med den bestämmelse, som återfinnes i 21 § 6 mom. i Kungl. Maj:ts
förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket, bland undantagen i 4 mom. infört den bestämmelsen, att rusdrycksprover,
som till riket medföras av vederbörligen legitimerad handelsresande,
få införas i vanlig ordning, d. v. s. mot deponerande av tull,
som belöper å de införda varorna.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 Käft. (Nr 28.) 4

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

I 5 mom. har utskottet i anledning av medicinalstyrelsens yttrande
infört av styrelsen föreslagna tillägg.

I anledning av generaltullstyrelsens påpekande av behövligheten
att i samband med antagandet av de i förevarande paragraf föreslagna
importbestämmelserna verkställa förtydligande tillägg till 5 § första
stycket i tulltaxan får utskottet uttala sin förväntan, att riksdagen före
förordningens ikraftträdande får förslag därom sig förelagt från Kungl.
Maj: t.

12 §.

I enlighet med vad Kungl. Magt föreslagit, har utskottet gjort
vissa formella ändringar i avfattningen av 1 mom.

15 §.

Utskottet har i 3 mom. sista punkten gjort visst formellt förtydligande
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

17 §•

3 mom. Såsom framgår av 34 § i det i huvudmotionerna framburna
förslaget skall före februari månads utgång framställning om anordnande
av kommunal folkomröstning göras hos Konungens befallningshavande.
I många fall torde ingivandet av dylik framställning bliva beroende av
stadsfullmäktiges respektive kommunalstämmas ställning till ifrågasatt
upplåtande av försäljningsrättigheter. Enligt nämnda förslag är det
emellertid icke sörjt för att dessa kommunala myndigheters mening blir
känd före den tidpunkt, då nyss nämnda framställning sist bör ingivas,
och utskottet har därför till momentet ifråga gjort det tillägg, att de
föreskrivna utlåtandena skola avgivas före februari månads utgång.

5 mom. Enligt huvudmotionerna skulle här intagas, bland annat,
bestämmelse om åliggande för Kung]. Maj:ts befallningshavande att
föreskriva alla av stadsfullmäktige eller kommunalstämma föreslagna inskränkande
bestämmelser i fråga om försäljningsställenas förläggning
och rörelsens bedrivande, såvida beslutet därom icke stode i strid med
allmän lag och författning eller annorledes överskrede deras befogenhet,
som fattat detsamma.

Beträffande nykterhetskommitténs likalydande förslag i motsvarande
del har föredragande departementschefen till det propositionen bilagda
statsrådsprotokollet anfört följande:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 27

»Vidare har jag ansett mig i 5 mom. av förevarande paragraf
böra vidtaga en ändring i kommitténs förslag. Enligt detta skulle vederbörande
kommunalmyndighet äga att föreslå inskränkningar i fråga om
försäljningens bedrivande och Konungens befallningshavande vara skyldig
att fastställa desamma, så vitt de ej strede mot allmän lag eller författning
eller annorledes överskrede deras befogenhet, som fattat beslutet.
Detta stadgande skulle emellertid kunna medföra, att om en kommunal
myndighet meddelade en inskränkning, som till följd av sin avfattning
med största lätthet kunde kringgås eller eljest uppenbarligen ej kunde
anses främja ordning och nödig varsamhet vid försäljningens bedrivande,
Konungens befallningshavande ändock skulle vara skyldig att fastställa
denna inskränkning, för så vitt Konungens befallningshavande ej föredroge
att helt vägra upplåtelse av försäljningsrätt. För att undgå detta
resultat har jag föreslagit, att Konungens befallningshavande ej heller
skulle vara skyldig fastställa sådana inskränkningar, som uppenbarligen
ej funnes ägnade att främja det med beslutet därom avsedda syftet.»

Den i huvudmotionerna föreslagna bestämmelsen kan visserligen
synas vara påkallad ur synpunkten av den kommunala bestämmanderättens
fullständiga genomförande, men torde i sin tillämpning kunna leda
till sådana konsekvenser, som av föredragande departementschefen blivit
påpekade. Aven om vissa olägenheter kunna tänkas uppkomma av att
medgiva länsstyrelserna jämväl en realitetsprövning i fråga om de av
kommunal myndighet föreslagna inskränkningarna, i det att olika
meningar kunna från olika myndigheters sida göras gällande, huruvida
de föreslagna inskränkningarna komma att främja det med desamma
avsedda syftet, torde dock en bestämmelse av den art, Kungl. Maj:t
föreslagit, vara att föredraga framför att begränsa länsstyrelsernas befogenhet
till eu allenast formell prövning. 1 det senare Fallet föreligger
nämligen icke någon möjlighet att få rättelse till stånd i fråga om ett
av den kommunala myndigheten fattat, olämpligt beslut, under det att,
om länsstyrelserna erhålla befogenhet att verkställa en realitetsprövning,
uppkommande meningsskiljaktigheter mellan de kommunala myndigheterna
och vederbörande länsstyrelser i fråga om viss ifrågasatt inskränkning
kunna hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning genom anförande
av besvär.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet åt förevarande
moment givit den avfattning, som i propositionen blivit föreslagen.

6 mom. Mot de i huvudmotionerna föreslagna bestämmelserna beträffande
beslutets kungörande har rests den invändningen, att, om kungörandet
äger rum i flera tidningar, det kunde bliva ovisst från vilken dag

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

besvärstiden skulle räknas. Kungl. Maj:t bär därför föreslagit, att
kungörandet allenast skulle ske i en tidning, nämligen den tidning i
länets residensstad, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.
En dylik bestämmelse bar emellertid den olägenheten, att kungörandet
ofta kan komma att äga rum i en tidning, som endast obetydligt läses
av medlemmarna i den kommun, som beslutet gäller. Utskottet har
därför ansett den av huvudmotionärerna föreslagna bestämmelsen vara
att föredraga, dock med det tillägget att kungörandet skall äga rum i
den eller de tidningar i orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen
meddelas. Enär det med en bestämmelse, som inrymmer möjlighet
till kungörelsens införande i flera tidningar, är nödvändigt att
närmare fixera den dag, från vilken tiden för anförande av besvär över
beslutet skall räknas, har utskottet ansett böra stadgas, att nämnda tid
skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall i kungörelsen
angivas.

18 §.

1 19 § av Kungl. Maj:ts förslag finnes det stadgandet, att rättighet
till utskänkning av alla rusdrycker må kunna tilldelas inom annan
kommun bildat bolag, under det att motsvarande paragraf (18) i huvudmotionerna
medgiver upplåtande av utskänkning allenast av vin och Öl.
Till stöd för denna ändring åberopar föredragande departementschefen
vad kontrollstyrelsen i detta avseende anfört.

Utskottet har funnit skäl föreligga för Kungl. Maj:ts förslag i
denna del, särskilt som avsevärda besparingar i bolagens förvaltningskostnader
torde kunna vinnas med en dylik anordning, och jämväl ansett
den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av paragrafen i övrigt på grund
av större tydlighet vara att föredraga.

19 §.

2 och 4 mom. Utskottet har på de i propositionen angivna
grunder åt dessa paragrafer givit den avfättning, som Kungl. Maj:t
föreslagit.

5 mom. Detta moment har i huvudsak samma avfattning, som 15
§ 4 mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning. Stadgandet att
ordföranden i landstinget äger utse styrelseledamot, därest nytt bolag
bildas å tid, då landstinget ej är samlat, har utskottet emellertid ansett
böra fullständigas därhän, att landstingsordföranden jämväl skall äga

29

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

utse suppleant för tiden till dess ledamot och suppleant blivit av
näst sammanträdande landsting utsedda.

6 mom. Detta moment är avfattat i nära anslutning till 15 § G
mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning.

8 mom. Enär åt landsting, som enligt utskottets förslag jämväl
skulle hava att utse ledamot i bolagsstyrelse, synes, i likhet med vad
som nu är fallet, böra inrymmas befogenhet att avgiva yttrande i fråga
om ansvarsfrihet för bolag, har utskottet under detta mom. upptagit
stadgandet i 15 § 8 mom. av gällande brännvinsförsäljningsförordning.

10 mom. I motionen I: 102 har herr Dahl föreslagit bl. a., att i
en blivande rusdrycksförsäljningsförordning måtte intagas en bestämmelse
av innebörd, att besvär över åtgärd av bolag, vilken står i strid
med förordningens stadganden, skulle för åvägabringande av rättelse
kunna anföras hos kontrollstyrelsen, därest klaganden tilltror sig kunna
visa, att åtgärden kränker hans enskilda rätt eller strider mot förordningens
syfte. Med hänsyn till de vidsträckta befogenheter, som enligt
förslaget äro inrymda åt bolagen, är det även enligt utskottets uppfattning
önskvärt, att sådan möjlighet till vinnande av rättelse beredes den
enskilde, och utskottet har därför under förevarande moment infört en
bestämmelse härom i huvudsaklig överensstämmelse med det av herr
Dahl framställda förslaget.

20 §.

1 mom. På de av departementschefen (sid. 68) angivna skäl torde
den i Kungl. Maj:ts förslag intagna definitionen på måltid vara att föredraga
framför den av huvudmotionärerna föreslagna.

4 mom. Beträffande den i andra punkten föreslagna bestämmelsen
tillåter sig utskottet hänvisa till vad utskottet anfört under 17 § 5 mom.

21 §.

2 mom. Enligt utskottets mening torde utskänkning av vin böra
få äga rum å passagerarefartyg lika såväl som å statens järnvägars och
enskild järnvägs tåg. Utskottat har därför biträtt vad Kungl. Maj:t i
detta avseende föreslagit. Däremot får utskottet, under hänvisning till
1911 års riksdagsskrivelse (Nykterhetskommitténs betänkande V sid.
80—81), avstyrka herrar Lindblads och Dahls motioner I: 96 och I: 102
i detta avseende.

3 mom. Detta moment motsvarar 22 § i det av huvudmotionärerna
framställda förslaget.

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

22 §.

• I överensstämmelse med vad av nykterhetskommittén föreslagits,
hava i huvudmotionerna icke upptagits bestämmelser om s. k. tillfälliga
rättigheter. I Kungl. Maj:ts förslag finnas emellertid stadganden om två
slag av dylika rättigheter, nämligen dels i 22 § om rättigheter till utskänkning
av vin och Öl vid hälsobrunn, badort eller annan kurort, där särskild
läkare finnes anställd, dels i 25 § om rättigheter till iskänkning
av vin och Öl, där dylik utskänkning tillfälligtvis kan vara av omständigheterna
påkallad; i fråga om det senare slaget av rättigheter skulle
de kommunala myndigheterna hava vetorätt, i fråga om det förra däremot
''icke. 1 motionen I: 102 har herr Dahl föreslagit, att, utom de i
propositionen föreslagna tillfälliga utskänkningsrättigheterna, rättigheter
till utskänkning av rusdrycker skulle kunna upplåtas jämväl till klubb
eller annan förening, vidare att utskänkningsrättigheter till vin eller Öl
skulle kunna upplåtas inom område för station vid statens järnvägar
ävensom vid enskild, till persontrafik upplåten järnväg, samt att de i
25 § av Kungl. Maj:ts förslag nämnda tillfälliga rättigheterna jämväl
skulle kunna avse utskänkning av spritdrycker. I fråga om samtliga
de av herr Dahl föreslagna rättigheterna skulle de kommunala myndigheterna
icke hava vetorätt.

Gentemot de sålunda framställda förslagen, i vad de avse att
undantaga vissa slags rättigheter från de kommunala myndigheternas
veto, må erinras därom, att 1911 års riksdag i två skrivelser till
Kungl. Maj:t anhöll dels om bl. a. sådan ändring av brännvinsförsäljningsförordningen
att i fråga om de i 16 § i, 2 och 4 mom. avsedda
utskänkningsrättigheter, i den mån de fortfarande ansåges böra
ifrågakomma, vederbörande kommunala myndigheter alltid måtte höras
och mot dessas avstyrkande tillstånd till dylika rättigheter icke finge
meddelas, dels ock om utredning, i vilken omfattning meddelande
av tillstånd till utskänkning av vin och Öl samt till försäljning till
avhämtning av sådana drycker må i vidare mån, än vad för det
dåvarande vore händelsen, göras beroende av vederbörande kommunalmyndigheters
bestämmande. Riksdagen har sålunda beträffande de tillfälliga
brännvinsutskänkningsrättigheterna ställt sig på den ståndpunkten,
att det kommunala vetot fullt bör genomföras, och efter utskottets
mening ha sedan år 1911 inga skäl tillkommit, som böra föranleda
riksdagen att i detta avseende ändra mening. I fråga om vinoch
ölutskänkningsrättigheterna har riksdagen visserligen icke så bestämt
angivit riktlinjerna för den begärda utredningen, men de resultat, var -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 31

till den inom nykterhetskommittén verkställda utredningen kommit, synes
tala för behövligheten och önskvärdheten av det kommunala vetots fullständiga
genomförande jämväl i fråga om vin- och ölhandeln. Ur nu
anförda synpunkt har utskottet ansett, att de i propositionen och i herr
Dahls motion föreslagna bestämmelser, som avse vissa undantag från
den kommunala vetorätten, icke böra vinna riksdagens bifall.

Denna av utskottet intagna ståndpunkt innebär emellertid icke,
att utskottet därmed ställer sig avvisande gent emot bestämmelser om
tillfälliga rättigheter överhuvud. Tillämpas emellertid i fråga om samtliga
försäljningsrättigheter, och sålunda jämväl beträffande de tillfälliga,
ett fullständigt genomfört kommunalt veto, äro bestämmelser om flertalet
av de tillfälliga rättigheter, varom stadganden nu finnas i vederbörande
försäljningsförordningar, såsom nykterhetskommittén framhållit i sitt betänkande,
sid. 251—252, icke längre behövliga. I likhet med vad föredragande
departementschefen anfört, anser dock utskottet, att det kunde
leda» till olägenheter utan motsvarande fördelar, om upplåtandet av tillfälliga
rättigheter, som allenast tillfälligtvis vore av omständigheterna
påkallade, helt omöjliggjordes. Sådana rättigheters beviljande böra
dock, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit i propositionens 25 §, vara beroende
av kommunalmyndigheternas medgivande och omfatta endast vin och
Öl. Att utsträcka dessa rättigheter att avse jämväl iskänkning av spritdrycker,
synes ej heller utskottet av behovet påkallat. Utskottet har
således i denna del biträtt Kungl. Maj:ts förslag, men tillika ansett, att
bestämmelsen i 20 § 1 mom., beträffande vad som bör förstås med
måltid, jämväl bör gälla i fråga om berörda slags rättigheter.

23 §.

I fråga om denna paragraf föreligga olika yrkanden dels i Kungl.
Maj:ts proposition, vari föreslås, att samma bestämmelser skulle fortfarande
gälla, som nu äro stadgade i 6 § 3 mom. i vin- och ölförsäljningsförorduingen,
dels i motionerna I: 31 och II: 109 samt II: 162, vari
föreslås, att paragrafen skulle erhålla samma lydelse som i nykterhetskommitténs
förslag, dels i motionerna I: 30 och II: 118, vari yrkas att
bestämmelser om s. k. inackorderingsrättigheter icke måtte inflyta i
förslaget.

Såsom framgår av nykterhetskommitténs utredning, hava de nu
gällande bestämmelserna om inackorderingsrättigheter visat sig leda till
åtskilliga missförhållanden. Vid sådant förhållande torde bibehållandet

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

av dessa bestämmelser icke vara tillrådligt, och utskottet får på grund
härav avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i berörda avseende. I likhet med
nykterhetskommittén och på de av densamma anförda skäl (sid. 252 i
betänkandet) kan utskottet emellertid icke biträda förslaget om att detta
slags rättigheter överhuvud icke längre skulle medgivas i lagstiftningen,
utan har ansett, att bestämmelser ifråga om deras utövning fortfarande
böra uppställas. Dessa bestämmelser böra emellertid vara så utformade,
att de om möjligt förekomma hittills anmärkta missbruk. De i motionerna
I: 31 samt II: 109 och 162 framställda förslag rörande dessa
utskänkningsrättigheter torde erbjuda tillräckliga garantier i detta
avseende. Däri upptagna bestämmelser föreskriva nämligen dels anmälningsskyldighet,
dels, i 24 §, att allt utskänkt Öl skall inköpas å
motbok, varigenom det i fall av behov kan konstateras, om rättighetsinnehavare
överskrider de för detta slags rättigheter uppdragna gränser,
dels ock slutligen förbud mot dessa rättigheters utövande i kommuner,
där annan detaljhandel med rusdrycker icke må äga rum. •

På grund härav får utskottet tillstyrka de i motionerna 1:31,
II: 109 och 162 föreslagna bestämmelser under 23 § oförändrade.

25 §.

2 mom. Enär, såsom föredragande departementschefen erinrat, bolagen
vid framläggande av sina program jämlikt 17 § 2 mom. skola redogöra
för i vilka fall de ämna å annan överlåta rättighet till utskänkning, och
då de kommunala myndigheterna hava att yttra sig över nämnda program,
synes behov icke föreligga att angående ansökan om överlåtelse
höra någon kommunal myndighet. Ej heller torde det vara behövligt
att, såsom i huvudmotionerna föreslagits, lämna föreskrift, att Konungens
befallningshavande, om så prövas erforderligt, skall inhämta kontrollstyrelsens
yttrande, enär det torde kunna förutsättas, att detta kommer
att äga rum även utan dylik föreskrift. Utskottet har på grund av det
nu anförda åt första stycket i momentet givit den avfattning, som av
Kungl. Maj:t föreslagits.

I detta moments sista stycke har av huvudmotionärerna föreslagits,
att bolag vid överlåtelse av utskänkningsrättigheter skall, med iakttagande
av de föreskrifter, kontrollstyrelsen härutinnan kan utfärda, stadga såsom
villkor för inköp av alla för rörelsen erforderliga rusdrycker, att rättighetsinnehavarens
ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende
på myckenheten av utskänkta rusdrycker eller, där fråga är om förut

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 38

utövad utskänkningsrörelse, hans fördel i sådant avseende begränsas och
efter hand avvecklas. På skäl, som blivit anförda i en vid nykterhetskommitténs
betänkande fogad reservation, har föredragande departementschefen
ansett, att bestämmelser av förevarande art icke böra, i allt fall
icke för närvarande, lagfästas.

En av de grundläggande principerna i det av huvudmotionärerna framlagda
författningsförslaget är det privatekonomiska intressets frånskiljande
från detaljhandeln med rusdrycker. I fråga om utminuteringen är
denna princip fullständigt genomförd och förevarande stadgande avser
tillämpning av grundsatsen ifråga jämväl beträffande de av bolag överlåtna
utskänkningsrättigheterna. Ehuruväl otvivelaktigt vissa svårigheter
äro förbundna med det praktiska utförandet av denna grundsats,
torde dock kravet på denna princips genomförande i fråga om nyssberörda
rättigheter böra upptagas i lagstiftningen, särskilt i en sådan av
så strängt restriktiv karaktär som den föreslagna. Utskottet gillar därför
syftet i den föreslagna bestämmelsen, men har icke kunnat helt biträda
lydelsen av densamma. Enär uttrycket »så långt ske kan» torde vara fullt
tillräckligt för att angiva principen om det privatekonomiska intressets
frånskilj ande från utskänkningen, har utskottet ansett den i motionärernas
förslag förekommande satsen »eller, där fråga är om förut utövad utskänkningsrörelse,
hans fördel i sådant avseende begränsas och efter
hand avvecklas» böra utgå. Därmed har utskottet icke velat giva uttryck
åt den meningen, att samma regler för de ifrågavarande åtgärderna
böra uppställas i fråga om all överlåten utskänkningsrörelse, oavsett
om den är ny eller tidigare utövats, utan utskottet förväntar, att
kontrollstyrelsen, vilken det tillkommer att med ledning av vid lagens
ikraftträdande vunna erfarenheter utfärda närmare föreskrifter i detta
avseende, skall iakttaga nödig varsamhet och särskild hänsyn, där fråga
är om förut utövad utskänkningsrörelse.

30—31 §§.

Enligt ifrågavarande stadganden i huvudmotionärernas förslagerfordras
det för införandet av försäljningsförbud genom kommunal folkomröstning,
att minst Va bland de röstande uttalat sig därför, samt för
upphävande av dylikt förbud, att minst 2/s av de röstande röstat för
upphävandet. Till stöd för kravet på kvalificerad majoritet vid omröstning
om förbuds införande har åberopats nödvändigheten av att de lokala
förbuden uppbäras av en stark folkopinion å vederbörande ort. Emellertid
synes denna grundförutsättning för tillämpande av lokala förbud genom
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Sr 28.) 5

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

den i huvudmotionerna föreslagna kvalificerade majoriteten icke i tillräcklig
grad hava blivit tillgodosedd. Genom att till grund för den kvalificerade
majoriteten lägga antalet röstande vinnes nämligen knappast tillräcklig
garanti för att bakom ett förbudsbeslut står flertalet av kommunens
myndiga befolkning. Och i fråga om bibehållandet av ett redan infört
förbild innebär ju förslaget, att, om det gällande förbudet har anslutning
allenast av minst V8 av de röstande, det fortfarande skall gälla,
vilket tydligen icke fyller kravet på stödet av en stark folkopinion för
förbudets upprätthållande.

I en av de föreliggande motionerna, II: 165 av herr J. Jeansson
i Kalmar, har yrkats, att majoriteten skall beräknas, icke efter antalet
röstande, utan efter antalet i kommunen i denna fråga röstberättigade.
En dylik grund för majoritetens beräknande finnes i Norge, där det
kräves Va av de röstberättigade för införande resp. upphävande av förbud.
Ehuru vissa anmärkningar kunna framställas jämväl mot detta sätt för
majoritetens beräknande, synes det dock erbjuda sådana fördelar framför
den i huvudmotionerna föreslagna metoden, att utskottet ansett sig
böra förorda herr Jeanssons förslag.

I samband med den härav påkallade omredigeringen av paragraferna
har utskottet för vinnande av större överskådlighet i eu
paragraf, den 30:e, sammanfört bestämmelserna om majoritetens beräknande
vid införande eller upphävande av förbud och i en annan paragraf,
den 31:a, bestämmelserna om vad som är att iakttaga med hänsyn till
rättigheters beviljande och upphävande, då framställning om kommunal
folkomröstning göres eller beslut om kommunalt försäljningsförbud föreligger.

Den här ovan förordade bestämmelsen om annan beräkningsgrund
för besluts fattande påkallar ändrad lydelse av de till författningsförslaget
fogade formulär 2 A och 2 B.

35 §.

I denna paragraf har utskottet vidtagit dels en mindre, formell förändring,
dels infört samma bestämmelse beträffande offentliggörande av
kungörelse, som utskottet förordat under 17 § 6 mom. här ovan.

37 och 42 §§.

Samma ändring i fråga om kungörandet är vidtagen som den, vilken
finnes omnämnd under 35 §.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

35

53 §.

I anledning av framställd anmärkning (sid. 155) bär lydelsen i
första stycket av paragrafen avfattats i analogi med vallagens 54 §.

56—57 §§.

Samma ändring är vidtagen som den, vilken finnes omnämnd
under 35 §.

Vidare har i 56 § 3 mom., andra stycket, »protokollet» ändrats
till »bestyrkt avskrift av protokollet» för att få bestämmelsen i överensstämmelse
med vad som under 2 mom. föreskrives.

66 §.

Den i andra punkten av huvud motioner na föreslagna bestämmelsen
bar av utskottet modifierats därhän, att rusdrycker icke skulle få utminuteras
till den, som under de två senaste åren mer än en gång blivit sakfälld
för fylleri.

På grund av vad som blivit anfört i de vid medicinalstyrelsens
utlåtande fogade reservationerna (sid. 159—161), hava vissa ändringar
företagits i 8 punkten.

67 §.

I anledning av vad socialstyrelsen (sid. 161) i avgivet utlåtande
anfört bar första stycket omredigerats.

Till de i andra stycket uppräknade myndigheter, som äga göra
anmälan bos nykterhetsnämnd, bar utskottet fogat kyrkoråd, skolråd och
folkskolestyrelse; folkskollärare bar utbytts mot lärare i allmän tjänst.

68-70 §§.

Mot den i motionerna föreslagna anordningen för uppgifters avlämnande
till bolag beträffande de personer, till vilka utminutering icke

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

får äga ram, hava åtskilliga myndigheter framställt anmärkningar, som
i allmänhet gå därpå ut, att bestämmelserna skulle föranleda onödig
omgång och ett betydande besvär. Några myndigheter (sid. 163—164)
hava för ernående av förenkling i proceduren föreslagit, att uppgifterna i
de fall, där tveksamhet ej rådde, om vilket som vore rätt hemortsbolag,
skulle sändas direkt från den uppgiftspliktiga myndigheten till bolaget, och
att allenast, när ovisshet förefunnes i nämnda hänseende, den i motionerna
föreslagna ordningen, enligt vilken uppgifterna alltid skola sändas till
Konungens befallningshavande, skulle tillgripas. Då utskottet ansett
denna anordning kunna leda till en väsentlig förenkling och då den
uppgiftslämnande myndigheten i regel torde äga kännedom om liemortsbolaget
för den, som uppgiften avser, har utskottet avfattat förevarande
paragrafer i överensstämmelse med myndigheternas förslag, varvid
utskottet vidtagit även den ändringen, att uppgiftsskyldigheten överflyttats
från fångvårdsstyrelsen till vederbörande fängelsedirektör. Därvid
har sista stycket i huvudmotionernas 70 § uppflyttats till 68 §, varjämte
i 69 § sammanförts under tre moment de bestämmelser, som funnos i
huvudmotionernas 68 § 1 och 2 mom. och 69 §.

80 §.

Enär undantagsbestämmelsen i andra stycket av det i huvudmotionerna
framställda förslaget synes utskottet hava en väl snäv avfattning,
har utskottet ansett, att bolag må kunna medgiva köpare rätt att jämväl
tillsvidare inköpa större myckenhet än vad i paragrafen stadgas.

81 §.

Till stöd för det innehåll och den formulering, utskottet givit åt
denna paragraf, får utskottet åberopa dels vad Kungl. Maj:t föreslagit
under ''5 § i propositionen, dels ock vad herr Dahl anfört i motionen
I : 102.

82 §.

På grund av vad socialstyrelsen anfört (sid. 167) har utskottet
ansett en föreskrift vara erforderlig av innehåll, att bolaget skall vara
skyldigt att till skäligt pris anskaffa begärd vara. Vidare har en formell
ändring vidtagits, i det att »handlande» utbytts mot »firma».

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

37

87 §.

Åt första momentet av förevarande paragraf har utskottet på skäl,
som blivit anförda i propositionen, givit samma lydelse som blivit av
Kungl. Maj:t föreslagen.

Det i huvudmotionerna framställda förslaget till denna paragraf
innehåller i andra momentet förbud mot detaljhandel med rusdrycker inom
eller omedelbart invid för allmänheten upplåten park inom stads planlagda
område, och i tredje momentet förbud mot dylik detaljhandel,
utom i fråga om utskänkning av Öl jämlikt 20 § 1 mom., på landsbygden
inom ett visst område å sådan dag, då ting, marknad, torgdag, uppbördsstämma
eller inskrifningsförrättning hålles. Vad det förra slaget
av förbud beträffar, har utskottet av skäl, som angivits av departementschefen
(sid. 73—74), ansett att bestämmelsen härom bör utgå. Det
senare slaget av förbud, som upptagits jämväl i Kungl. Maj:ts förslag,
gäller allenast landsbygden och skall där obligatoriskt tillämpas vid
vissa slag av förrättningar. Det synes emellertid kunna ifrågasättas,
huruvida icke dylikt förbud med lika stort skäl borde gälla dels vid
andra till större folksamling ledande förrättningar än de nämnda, dels
ock annorstädes än på landsbygden, såsom t. ex. i vissa städer, där i
samband med torgdagar, marknader och dylikt på grund av rusdrycksförsäljning
störande oordningar ej sällan pläga förekomma. En dylik
utsträckning av det obligatoriska förbudets tillämpningsområde synes
dock vara mindre lämplig, enär därunder skulle kunna komma fall, då
förbudet icke vore av omständigheterna påkallat. Det torde därför vara
att föredraga att överlämna till myndigheterna att bestämma, vid vilka
tillfällen och varest förbud bör tillämpas, och då enligt 105 § av det i
huvudmotionerna framställda förslaget myndigheterna äga att i vissa fall
besluta förbud, har utskottet ansett en bättre och efter de faktiska förhållandena
mera avpassad lösning stå att vinna genom* att till sist nämnda
paragraf (102 § i utskottets förslag) överföra de fall, som finnas omnämnda
i 87 § 3 mom. av huvud motionärernas förslag, och därmed göra
tillfälligt försäljningsförbud fakultativt och beroende på Konungens befallningshavandes*
polismyndighets eller kommunalnämnds prövning.

I fråga om sista momentet i paragrafen har utskottet ansett Kungl.
Maj:ts förslag vara att föredraga framför huvudmotionärernas. Vid medgivande
av undantag från det i momentet stadgade förbudet torde dock
Konungens befallningshavande först böra höra magistrat och kommunalnämnd,
och har bestämmelse härom införts i momentet.

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

88 §.

Av skäl, som blivit av föredragande departementschefen anförda,
har utskottet ansett Kungl. Maj:ts förslag vara att föredraga framför
huvudmotionärernas och får alltså tillstyrka, vad i propositionens 37 §
föreslagits.

89 §.

I överensstämmelse med vad herr Dahl i motionen I: 102 anfört,
har uttrycket »försäljningsställe)) för vinnande av större tydlighet utbytts
mot »detaljhandelsställe».

96—132 §§

motsvara 99 och följande paragrafer i huvudmotionärernas förslag, enär
bestämmelserna om kontrollnämnd i 96—98 §§ av det senare förslaget
icke upptagits i utskottets förslag.

''Bland nykterhetsnämndens åligganden har utskottet, i enlighet
med vad som föreslagits i propositionen, jämväl upptagit »att genom
upplysningar och råd till försäljare söka förebygga missbruk av rusdrycker».

98 och 100 §§.

Av skäl, som blivit anförda i propositionen (sid. 78), har utskottet
under dessa paragrafer upptagit den lydelse, som av Kungl. Maj:t föreslagits
under 45 och 47 §§.

102 §.

Utskottet får i fråga om ändringen i paragrafens förra del hänvisa
till vad som blivit anfört under 87 §. I den senare delen, där
huvudmotionärerna föreslagit, att myndigheterna skulle kunna, om förhållandet
sådant påkallade, förhindra bedrivande av detaljhandel, föreslår
utskottet den formulering som återfinnes i 49 § av Kungl. Maj:ts proposition.

103 §.

Åt andra momentet har utskottet givit den affattning, som Kungl.
Maj:t föreslagit under 50 § i propositionen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

39

106 §.

Utskottet har här upptagit Kungl. Maj:ts förslag under 54 § i
propositionen både beträffande bötesbelopp och formulering.

107 §.

Utskottet har här upptagit Kungl. Maj:ts förslag till bötesminimum.

115 §.

Denna paragraf, som motsvarar 118 § i huvudmotionärernas förslag,
har i huvudsak erhållit den lydelse, som generaltullstyrelsen (sid. 174—
175) föreslagit. I 1 mom. har dock den modifikationen vidtagits, att
rätt till återutförsel medgivits, om annan än den, som är berättigad till
införsel enligt 10 §, inför rusdrycker och i behörig ordning angiver
dem till tullbehandling; det har nämligen synts utskottet vara onödigt
strängt att föreskriva konfiskation. Generaltullstyrelsens förslag under
2 mom., som bl. a. innebär, att försäljningen av beslagtagna, olovligt
införda rusdrycker skall ske på auktion, har utskottet icke kunnat biträda,
enär bestämmelsen om försäljning på auktion av rusdrycker icke synes
stå i överensstämmelse med grundtanken i det förevarande förslagets
stadganden om ■ utminutering av rusdrycker.

116 §.

Denna paragraf har erhållit enahanda lydelse som 62 § i Kungl.
Maj:ts förslag.

122 §.

Utskottet har åt denna paragraf givit i huvudsak samma lydelse,
som generaltullstyrelsen (sid. 176) föreslagit, dock med den ändring i
2 mom., som är påkallad av utskottets ovan under 115 § angivna uppfattning,
att rusdrycker icke må säljas å auktion. Utskottet har ansett
lämpligast, att rusdrycker i ifrågavarande fall hembjudas åt försäljningsbolag.

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Övriga författningsförslag.

124 §.

Utskottet har åt paragrafen i fråga i huvudsak givit den lydelse,
som generaltullstyrelsen (sid. 177) föreslagit.

127 §.

I första stycket har upptagits den lydelse, som föreslagits av
Kung!. Maj:t.

131 §.

Utskottet har för att bereda mjukare övergång för vinhandlarna
utsträckt den tid, under vilken de få utan tillstånd fortsätta som partihandlare,
till fem år.

132 §.

Utskottet har under denna paragraf infört de nya övergångsbestämmelser,
som blivit föreslagna av generaltullstyrelsen (sid. 178);
dock har i 2 mom. sista punkten gjorts sådan ändring, som är betingad
av utskottets under 115 § angivna uppfattning. I

I anledning av vad svenska bryggarföreningen anfört (sid. 128)
har utskottet i förslaget till förordning om ändrad lydelse av 13 § i
maltdrycksskatteförordningen gjort sådan ändring, att bryggeri, varest
verksamheten nedlagts på grund av reparation, icke kommer att drabbas
av det i paragrafen stadgade förbudet mot att tillverkningen åter upptages
utan Kungl. Maj:ts tillstånd efter ingången av juli månad 1914.

Motsvarande ändringar hava vidtagits i förslagen till ändrad lydelse
av brännvinstillverknings- och näringsfrihetsförordningarna.

I motionen II: 262 har herr Hamrin föreslagit, att å kork och
etikett till kärl, som innehålla svagdricka, skulle anbringas ordet »skattefritt»
i stället för ordet »svagdricka», samt att nämnda ord skulle vara
anbragt överst å en rad för sig och vara tydligt framträdande.

41

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Utskottet, som finner de av motionären för förändringen anförda
skäl förtjäna beaktande, får tillstyrka riksdagen att antaga den föreslagna
ändringen av 23 och 31 §§ i maltdryckstillverkningsförordningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
1) att Riksdagen,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 242
med förslag till förordning angående försäljning av
alkoholhaltiga drycker ävensom motionerna
I : 30 av herr Ollas Ericsson m. fl.,

1: 31, 32, 33, 34, 35 och 38 av herr Kvarnzelius
m. fl.,

I : 102 av herr Dahl,

11:109, 110, 111, 112, 113 och 114 av herr
Staaff m. fl.,

II: 118 av herr Källman m. fl. och

II: 162 av herr Eriksson i Grängesberg m. fl.;

med bifall till motionerna

II: 165 av herr Jeansson i Kalmar och

II: 262 av herr Hamrin;

samt med avslag å motionerna

I: 14 och 15 av herr Karl Johan Ekman,

I: 36 av herr von Mentzer,

I: 96 av herr Ernst Lindblad,

I: 98 och 99 av herr Thyrén,

I: 103 av herr G. F. Östberg,

I: 105 av friherre Fleming och
II: 115 av herr Erlansson;

•

måtte för sin del antaga vid detta betänkande
såsom bilagor fogade förslag till

a) förordning angående försäljning av rusdrycker;

b) förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10,
11, 13 och 14 §§ i förordningen den 9 juni 1905 an Bihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 käft. (Nr 28.) 6

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

gående försäljning av tillagade alkoholfria drycker samt
svagdricka;

c) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet; d)

förordning om ändrad lydelse av 13 § i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning *
och beskattning av maltdrycker;

e) förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§
i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin; samt

f) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 18 juli 1913 angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel;

2) att riksdagen, under förutsättning att riksdagen
antager ovanberörda författningsförslag, måtte,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 258 om
ersättning till vissa försäljare av brännvin samt vin
och Öl i anledning av införandet av förordningen angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker,

dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri,
vilken på grund av bestämmelserna i 10 § av förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin
vid tiden för ikraftträdandet av förordningen angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad
att utskänka brännvin, må för rättighetens
upphörande från och med år 1917 av staten utgivas
ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande
fastställes efter de grunder, vilka
finnas angivna i kungörelsen den 12 juli 1907 angående
ersättning till gästgivare, som avstå från dem
jämlikt förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning,
ävensom att änka efter manlig ersättningstagare
må, därest äktenskapet blivit ingånget före den
1 maj 1907,: efter mannens frånfälle under sin återstående
livstid äga att uppbära den ersättning, vartill
mannen, om han levat, varit berättigad,

samt bestämma, att gästgiveriägare, om han vill
komma i åtnjutande av ifrågavarande ersättning, skall

43

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

därom före den 1 september 1916 till Konungens befällningshavande
i det län, varest gästgiveriet är beläget,
ingiva ansökning och därvid styrka, att han i
egenskap av gästgivare fortfarande är till utskänkning
berättigad;

dels ock medgiva, att erforderliga medel för gäldande
av ersättningsbelopp, som enligt ovan angivna
grunder skola utbetalas, må utgå ur statsverkets fond
av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad ersättning
av Konungens befallningshavande må utbetalas
kvartalsvis vid början av varje kvartal från och
med ingången av år 1917; samt

3:o) att motionerna
I: 37 av herr Boberg,

I: 97 av herr Lyckholm,

I: 104 av friherre Fleming,

II: 39 av herr Olofsson i Åvik,

II: 116 av herr Gustafsson i Brånsta m. fl. och

II: 163 av herr Eriksson i Grängesberg

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 augusti 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationerna finnas införda efter författningsförslagen.

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bilaga.

Förslag

till

förordning angående försäljning av rusdrycker.

I kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och. andra alkoholhaltiga drycker, som
hålla mer än 22 volymprocent alkohol, ävensom sprit och absolut
alkohol;

med vin: alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt
och som hålla mer än 2 V4, men ej mer än 22 volymprocent alkohol; och

med Öl: alla alkoholhaltiga maltdrycker, med undantag av sådana,
som enligt kungl. förordningen angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker äro att hänföra till svagdricka.

Spritdrycker, vin och Öl kallas med en gemensam benämning
rusdrycker.

2 §•

Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan, som äger rum
enligt 3 §, delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare
i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.

Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning eller
försändning på rekvisition) och utskänkning (försäljning till förtäring
#på stället).

45

'' Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres
på utminuteringsstället. Vid utskänkning må ej tillåtas, att något av
det sålda från utskänkningsstället medföres.

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till
utminutering av vin och Öl samt med rätt till utskänkning av spritdrycker
rättighet till utskänkning av#vin och Öl.

3 §•

1. Spritdrycker och vin må å apotek för medicinskt ändamål
säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares recept och med
iakttagande av de särskilda föreskrifter, som därom kunna utfärdas.
Sådant recept skall kvarlämnas och förvaras å apoteket.

I avseende å försäljning av sådana läkemedel, som innehålla sprit,
gäller vad därom är särskilt stadgat.

2. Angående försäljning av rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål samt
av vin för kyrkligt behov meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

4 §•

1. Tillstånd till försäljning av rusdrycker enligt denna förordning
må ej meddelas annan person än den, som äger god frejd, råder
över sig och sitt gods, gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i
övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.

2. Sådant tillstånd må ej meddelas ämbets- eller tjänsteman,
som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut
angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller däröver utöva
tillsyn, ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän
tjänst anställd lärare.

3. Den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel med
rusdrycker, må ej tilldelas rättighet till detaljhandel med sådana drycker.

4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas
den, som utövar tillverkning i skattefritt bryggeri.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna
§, må ej heller vara styrelseledamot eller delägare i bolag, varom i denna
förordning sägs, dock att ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt
eller i allmän tjänst anställd lärare må vara styrelseledamot i
sådant bolag.

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

5 §•

Detaljhandel med rusdrycker må icke vara förenad med annan
handel, till vars drivande särskild anmälan fordras.

Vid utminutering må ock andra drycker än rusdrycker försäljas
till avhämtning eller försändas på rekvisition och vid utskänkning tillhandahållas
till förtäring på stället.

6 §•

Rusdrycker, som äro försatta med sackarin, få ej hållas till salu.

7

1. Ej må någon vid personligt besök eller genom ombud hos
annan än innehavare av rätt att försälja rusdrycker till salu utbjuda
sådana drycker eller därå upptaga beställningar.

2. Ej må någon eljest, för egen eller annans vinning, vid personligt
besök eller genom ombud söka förmå annan att å utminuteringsställe
inköpa rusdrycker.

3. Ej heller må innehavare av rätt till utskänkning eller hos
honom anställd person å utskänkningsställe söka förmå gäst att därstädes
inköpa rusdrycker.

8 §•

1. Tillverkare eller partihandlare enligt 12 § 1 mom. må ej i samband
med rörelsens bedrivande annorledes än geno.m försäljning avhända
sig rusdrycker till annan.

2. Den, som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, må
ej genom byteshandel avhända sig sådana eller eljest använda dem som
betalningsmedel.

9 §•

Den, som på kredit utskänker rusdrycker, må därför söka betalning
endast om försäljningen vid något tillfälle sker till myckenhet,
för vilken försäljningspriset ej understiger 50 kronor, eller ock försäljningen
avser vin eller Öl åt spisande gäster vid måltid.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

47

10 §■ *

1. Rusdrycker må till riket införas blott av den, som enligt 13 §
erhållit tillstånd att utöva partihandel med rusdrycker av det slag, som
införseln avser, ävensom av sådant bolag, som enligt denna förordning
driver utminuterings- eller utskänkningsrörelse.

2. Vid värjo tullplats i riket skall över därstädes till införsel
angivna rusdrycker föras särskild förteckning enligt formulär, som av
generaltullstyrelsen fastställes efter kontrollstyrelsens hörande. Denna
förteckning skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.

3. Rusdrycker må icke från tullverket utlämnas annorledes än
mot kvitto, utfärdat av den, som enligt 1 mom. är berättigad att införa
sådana drycker, dock att rusdrycker, som till bolag inkommit från utlandet,
må mot kvitto utlämnas till den, som visar sig hava erhållit
bolagets medgivande därtill.

4. Utan hinder av vad i denna § stadgas må

a) införsel av rusdrycker till riket äga rum för Konungens och
medlems av Kungl. husets räkning och för utländska, här ackrediterade
sändebuds eget behov,

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av vederbörligen
legitimerad handelsresande, införas i vanlig ordning,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot
erläggande av stadgad tull införa rusdrycker intill viss mindre av
Konungen fastställd kvantitet,

d) resande åtnjuta den rätt till tullfri införsel av rusdrycker, som
är medgiven enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor, samt

e) till skeppsproviant hänförliga rusdrycker behandlas på sätt, som
är föreskrivet i 4 § k) av nyssberörda förordning; dock må rusdrycker,
som enligt sistberörda författningsrum förtullats såsom överskott av
skeppsproviant, icke /rån fartyg ilandföras.

5. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål
meddelas särskilda bestämmelser av Konungen. 11

11 §•

Utöver'' de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för
försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.

Angående villkoren för försäljning av denaturerat brännvin meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

, II kap.

Om partihandel med rusdrycker.

12 §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker eller bedriver
rening av brännvin, ävensom den, som enligt 13 § erhållit tillstånd
till partihandel, äga försälja det slags rusdrycker, som tillverkas eller
renas eller vilka tillståndet avser, dock inom riket endast till annan
innehavare av dylik rättighet samt till bolag, som enligt vad i denna
förordning sägs äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, i och för
deras rörelse.

2. Bolag, som i 1 mom. omförmäles, må ock försälja rusdrycker
till annan innehavare av rätt till detaljhandel med sådana drycker i och
för dennes rörelse.

13 §.

Där tillstånd till partihandel erfordras, meddelas sådant av kontrollstyrelsen.
Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift å den
kommun, där handeln skall utövas, samt vara åtföljd av intyg, utvisande
sökandens behörighet att idka rörelsen.

Tillstånd meddelas att gälla tillsvidare och så länge kontrollstyrelsen
ej finner skäl återkalla detsamma. Sker återkallelse på annan
grund än missbruk av försäljningsrättigheten, äger innehavaren därav
åtnjuta 2 års uppsägningstid.

14 §.

•

Partihandlare, varom i 12 § 1 mom. sägs, vare skyldig hålla sina
handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen
särskilt förordnat ombud och har att vid rörelsens utövande
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen för tillsyn
å rörelsen kan meddela.

15 §.

1. Avlider den, som efter tillstånd enligt 13 § utövar partihandel
med rusdrycker, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas, till dess

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 49

två år förflutit efter dödsfallet, därest tiden för rättigheten ej dessförinnan
utgått.

2. Försättes någon, som i 1 mom. avses, i konkurs, må rörelsen
för konkursboets räkning fortsättas, dock ej längre än till dess tre
månader förflutit efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.

3. I fall, som i denna § avses, åligger det dock stärbhuset eller
konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad
efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan
hos kontrollstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som
antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom
föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara
därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden
för anmälningsskyldigheten gick till ända eller kontrollstyrelsens beslut
i frågan delgivits den anmälningsskyldige.

16 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos
eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga
rusdrycker må för visst fall utan hinder av de i denna förordning
givna föreskrifter försäljas till partihandlare, varom i 12 § 1 mom.
sägs, eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

III kap.

Om rättigheten till detaljhandel med rusdrycker.

17 §•

1. Detaljhandel med rusdrycker inom en kommun må med de
undantag, som i 18 samt i 20—23 §§ omförmälas, idkas endast av
särskilt, inom kommunen uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag
och icke mellan flera bolag fördelas.

2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens
befallningshavande för ett eller flera, högst tre kalenderår. Ansökan
om erhållande av rättighet skall före januari månads utgång året innan
försäljningen är avsedd att taga sin början av bolag skriftligen göras
hos Konungens befallningshavande med bifogande av intyg om delägarnes
behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt redogörelse

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 7

50 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse skall
innehålla uppgifter om vilka av de i 1 § nämnda slag av rusdrycker
försäljningen skall avse, om antal försäljningsställen, dels för utminutering
och dels för utskänkning av spritdrycker, vin och Öl, om grunderna
för försäljningsställenas förläggning, om i vilken omfattning utskänkningen
är avsedd att äga rum annorledes än vid måltid åt
spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar å annan, på sätt
i 25 § 2 inom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden,
i Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat
och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa utlåtanden, som skola avgivas före februari månads utgång,
böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning den sökta
rätten till detaljhandel anses böra medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen,
som bör få anordnas, dels för utminutering och dels
för utskänkning av spritdrycker, vin och Öl, ävensom förslag till de
inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och
rörelsens bedrivande, som anses nödiga. Hava ansökningar inkommit
från flera bolag, skall, om upplåtande av rätt till detaljhandel tillstyrkes,
visst bolag förordas till erhållande av den sökta rättigheten.

4. Sedan de i 3 mom. omförmälda utlåtanden till Konungens
befallningshavande avgivits, har Konungens befallningshavande, där ansökning
ej genast varder avslagen, att, om rörelsen kan antagas vålla
olägenhet för angränsande kommun, över ansökningen infordra yttrande
från stadsfullmäktige eller kommunalstämma i sådan kommun.

5. Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma
inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga
rum, må densamma ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande
upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej
sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämman tillstyrkta.
Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen
föreskriva de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning
och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller
kommunalstämman föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas
stå i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna
anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.

6. Konungens befallningshavandes beslut i ämnet skall kungöras
i den eller de tidningar inom orten, där allmänna påbud för kommunen
vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande av besvär över be -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 51

slutet från dagen för första kungörandet, vilken dag skall i kungörelsen
angivas.

18 §.

I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats,
må rättighet till utskänkning av rusdrycker kunna tilldelas inom annan
kommun bildat bolag. Sådan rättighet må dock utövas endast om
bolaget erhåller rätt till detaljhandel inom den kommun, där bolaget
är bildat, och så länge sistnämnda rättighet är gällande.

Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom den
i 17 § omförmälda tid innan försäljningen är avsedd att taga sin början,
och skall beträffande rättighetens upplåtande jämväl i övrigt lända
till efterrättelse vad i 17 § stadgas.

19 §.

1. Bolag, som i 17 och 18 §§ omförmäles, må icke avse att
bereda vare sig delägarna vinning utöver årlig ränta med högst fem
procent å de av delägarna tillskjutna kontanta medel eller kommun
någon ekonomisk fördel.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris
för samt alkoholstyrka hos rusdrycker, ävensom angående räkenskapers
förande och i övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i
denna förordning särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet
härutinnan, utöver vad denna förordning innehåller, meddelas av
Konungen.

3. Bolag äger ej vid utminutering hålla mer än ett försäljningspris
å en och samma varusort av rusdrycker, oavsett om större eller
mindre myckenhet försäljes.

Vid utminutering av vin och Öl åligger det bolag tillse, att om
något slag av dessa drycker genom sin prisbillighet i förening med
hög alkoholhalt eller av annan anledning uppenbarligen är ägnat att
för allmänheten inträda som ersättning för spritdrycker, utminutering
av sådan dryck sker med iakttagande av samma bestämmelser, som
gälla för utminutering av spritdrycker.

4. Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, inköpa

52 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

fastighet eller inom redan förvärvad fastighet, vidtaga annan mera omfattande
förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll eller
rörelsens behöriga utövande.

Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, förhyra andra
lägenheter än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget
självt utövar, eller utan sådant samtycke ingå affärsavtal för längre
tid än bolagets rättighet upplåtits, dock att hyresavtal må ingås till
fardag, som infaller under året näst efter utgången av nämnda tid.
Bolag må ej heller ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller
delägare i bolaget, eller låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till
de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen av
alkoholhaltiga drycker eller utgå med viss del av vinsten.

5. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone
sex höra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte.
Bolagets styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka två utses av
delägarne i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige och å landet
av kommunalstämman, en av Konungens befallningshavande och en av
landstinget, dock att i stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige
utse jämväl den ledamot, som eljest skulle av landstinget
väljas. På enahanda sätt utses jämväl fem suppleanter. Därest å
landet eller i stad, som deltager i landsting, nytt bolag bildas å tid,
då landstinget icke är samlat, må ordföranden i landstinget å dess
vägnar äga att utse ledamot i styrelsen jämte suppleant för honom för
tiden intill dess ledamot och suppleant blivit av näst sammanträdande
landsting utsedda.

Av Konungens befallningshavande, landsting, stadsfullmäktige eller
kommunalstämma utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i bolaget.

6. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper skall varje
år i mars eller april månad å tid, som av Konungens befallningshavande
bestämmes, verkställas för näst föregående år av tre revisorer, av vilka
en utses, i stad av stadsfullmäktige och å landet av kommunalstämman,
en av landstinget samt en av Konungens befallningshavande. I stad, som
icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den revisor, som
eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl tre suppleanter.
Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig utse två personer
att å deras vägnar deltaga i inventering av bolagets tillgångar
vid löpande årets slut. Över revisionen avgiva revisorerna berättelse,
vilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning och förvaltning
samt vad övrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna, skall
innehålla dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i överensstämmelse

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 53

med det i 95 § angivna syfte, dels till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet.
Av revisionsberättelsen, vid vilkens avfattande de föreskrifter
skola iakttagas, som meddelas av kontrollstyrelsen, skola, sedan bolagets
styrelse lämnats tillfälle att förklara sig över i berättelsen möjligen
gjorda anmärkningar, revisorerna före maj månads utgång översända
exemplar till Konungens befallningshavande, landstinget, stadsfullmäktige
eller kommunalstämman samt kontrollstyrelsen. Bolagets styrelse
må även till nämnda myndigheter insända sin förklaring.

Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper må även när
som helst företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person,
som nämnda styrelse förordnat.

7. Styrelseledamöter samt revisorer och deras här ovan nämnda
ombud äga att av bolaget åtnjuta ersättning enligt grunder, som av
kontrollstyrelsen bestämmas.

8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan
landsting och i stad stadsfullmäktige samt på landet kommunalstämman
avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen
avgivas före september månads utgång.

Erfordras åtgärd i följd av vägrad ansvarsfrihet eller giver revisionsberättelsen
eljest därtill anledning, äger kontrollstyrelsen meddela
erforderliga föreskrifter eller vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.

9. Bolag åligger att inom mars månads utgång efter varje
kalenderårs slut å statsverkets giroräkning i riksbanken insätta hela
den nettovinst, som uppkommit av all den rörelse bolaget idkat. Då
bolag upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts, på
enahanda sätt förfaras med det överskott av bolagets tillgångar, som
kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna samt de av
delägarna tillskjutna medel återbetalats. Omförmälda nettovinst och
överskott tillfalla statsverket.

10. Finner någon åtgärd av bolag stå i strid med vad i denna
förordning stadgas, må han, därest han tilltror sig kunna visa, att
åtgärden kränker hans enskilda rätt eller strider emot förordningens
syfte, hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av
rättelse i det överklagade förhållandet.

20 §.

1. Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka
Öl må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt till detaljhandel

54 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

med rusdrycker, av Konungens befallningshavande meddelas att gälla
tillsvidare för ett eller flera, högst tre kalenderår. Med måltid förstås
i detta mom. gäst mot betalning tillhandahållen mat till ett pris, som ej
understiger eller, där visst pris för måltiden ej avtalats, ej skäligen kan
anses understiga dubbla priset av det till måltiden utskänkta ölet.

2. Ansökning om rättighet, som i 1 mom. sägs, skall före utgången
av augusti månad året innan utskänkningen är avsedd att taga
sin början skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med uppgift
å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande
av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.

3. över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
efter augusti månads utgång inhämta utlåtanden, i
Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och
stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa utlåtanden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande
jämte förslag till de inskränkningar i avseende å försäljningens bedrivande,
som anses nödiga.

4. Har ansökningen blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige samt
å landet av kommunalstämma, må densamma av Konungens befallningshavande
ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande upplåtande
av rättighet, skola vid upplåtelsen föreskrivas de inskränkningar i avseende
å rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman
föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas
stå i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna
anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.

21 §•

1. Rättighet till utskänkning av rusdrycker å passagerarfartyg,
som förmedla regelbunden persontrafik till utländsk hamn, må på ansökning
kunna tillsvidare för viss tid, högst ett år, av Konungens befallningshavande
i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas
person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning
må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget och må,
under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske till besättningen
och till sådana fartygets passagerare, som i dess restaurationslokal
intaga måltid.

2. Rättighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka
vin eller Öl å andra passagerarfartyg än som avses i 1 mom. må på
ansökning kunna av Konungens befallningshavande i det län, varest

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 55

fartygets rederi har sitt sate, tilldelas person, som är behörig idka
utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning må endast äga rum till förtäring
ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn
eller vid land, allenast ske till besättningen och till sådana fartygets
passagerare, som i dess restaurationslokal intaga måltid. Utskänkningen
av Öl skall härjämte vara underkastad den särskilda inskränkning, som
i 20 § 1 mom. omnämnes.

3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka
vin eller Öl å statens järnvägars eller enskild, till persontrafik upplåten
järnvägs tåg må på framställning av järnvägens styrelse kunna av
Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen har sitt säte,
meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.

22 §.

Där i något fall utskänkning av vin eller Öl tillfälligtvis kan
vara av omständigheterna påkallad, må på därom gjord ansökning
Konungens befallningshavande, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma
blivit hörda, kunna tillsvidare för kortare tid än år eller
för visst tillfälle meddela rättighet att vid måltid till spisande gäster
utskänka sådana drycker; utskänkningen av Öl skall dock vara underkastad
den särskilda inskränkning, som i 20 § 1 mom. omnämnes.
Har ansökningen blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma,
må densamma av Konungens befallningshavande ej bifallas.

23 §.

1. Mottager någon i sitt hem mot betalning gäster till bespisning
vid slutet bord och har avtal om bespisningen träffats för en tid
av minst en vecka, må han, med den inskränkning, varom i 20 § 1
mom. sägs, och efter det sådant bevis för honom meddelats, som nedan
omförmäles, utan särskilt tillstånd till gästerna vid deras måltider
utskänka Öl. Sådan utskänkning må dock äga rum endast i kommun,
där rättighet till detaljhandel enligt 17, 18 eller 20 § är gällande.

Vill någon bedriva utskänkning, som i 1 mom. avses, göre därom
skriftligen anmälan, i Stockholm hos överståthållarämb etet, i annan
stad hos magistraten och på landet hos länsmannen med uppgift å det
ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande av intyg
om god frejd. Har anmälan sålunda skett, skall, där ej nedan annorledes
föreskrives, meddelas bevis, att anmälan behörigen skett.

56

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3. Bevis, som i 2 mom. omförmäles, må ej meddelas den, till
vilken veterligen rusdrycker ej må utminuteras eller som veterligen
under något av de senaste tre åren meddelats förbud mot fortsättande
av utskänkningsrörelse, varom i denna § är fråga.

24 §.

Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 20 §, 21 § 2 och 3
mom. eller 22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande
bestämmer, inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.
Den, som äger rätt till utskänkning, som avses i 23 §, skall
inköpa för rörelsen erforderligt Öl i den ordning, som i V kapitlet är
stadgad.

25 §.

1. Bolag må ej till annan överlåta rättighet till utminutering.

2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning.
Sådan överlåtelse vare ej gällande, utan att Konungens befallningshavande,
efter prövning av villkoren för densamma, giver tillstånd
till den överlåtna rättighetens utövning.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den,
till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla
för rörelsen erforderliga rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande
av de föreskrifter, kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse
stadga sådana villkor för dylikt inköp, att rättighetsinnehavares
ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende på myckenheten
av utskänkta rusdrycker.

3. Överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 20--23
§§, vare förbjuden.

26 §.

1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 20,
21 eller 22 § innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i
konkurs, må rörelsen för stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas,
dock icke längre än till dess tre månader förflutit efter dödsfallet
eller efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.

2. Avlider den, som efter anmälan enligt 23 § äger rätt att

57

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

utskänka Öl, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas till dess tre
månader förflutit efter dödsfallet.

3. I fall, som i 1 mom. avses, åligger det stärbhuset eller
konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad
efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan
hos Konungens befallningshavande med uppgift därvid tillika å den
person, som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan
inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke
vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigheten hava upphört den dag,
tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan
meddelades.

27 §.

Konungens befallningshavande äger att vid meddelande av tillstånd
till detaljhandel eller sedermera under rörelsens utövande stadga
de inskränkningar i avseende å densamma, som kunna anses erforderliga.

28 §.

1. Då försäljningsrättighet beviljas, skall Konungens befallningshavande
utfärda tillståndsbevis med angivande däri av det lagrum,
varå tillståndet grundar sig, varest eller efter vilka grunder försäljningsställe
skall förläggas ävensom för vilken tid rättigheten må begagnas;
skolande i tillståndsbeviset jämväl utsättas de föreskrifter i avseende å
rörelsens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

2. Avskrift av tillståndsbevis skall Konungens befallningshavande
tillställa kontrollstyrelsen ävensom i andra fall än som avses i 21 §
magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen i orten. Vad i
detta mom. är sagt om magistratens underrättande äger ej tilllämpning
i Stockholm.

Om beslut, varom i 26 § förmäles, skall Konungens befallningshavande
lämna underrättelse till dem, som enligt detta mom. skola
erhålla meddelande om beviljat tillstånd.

3. Har någon av länsman undfått bevis, att anmälan enligt 23
§ behörigen skett, skall länsmannen därom underrätta kommunalnämndens
ordförande i den kommun, där rörelsen skall utövas.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sanil. 23 käft. (Nr 28.) 8

58

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

IY kap.

Angående kommunal folkomröstning om förbud mot upplåtande a t
rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.

29 §.

Genom kommunal folkomröstning må i enlighet med de i detta
kapitel meddelade bestämmelser avgöras, huruvida inom en kommun
få meddelas sådana rättigheter till detaljhandel med rusdrycker, som
omförmälas i denna förordning.

Bestämmelserna i detta kapitel äga dock icke tillämpning å de
i 21 § omförmälda rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg och
järnvägståg.

Kommunal folkomröstning skall avse alla slags rusdrycker och
må icke verkställas oftare än vart tredje år.

30 §.

1. Om vid kommunal folkomröstning minst hälften av de i
röstlängden uppförda röstberättigade uttalat sig för förbud mot upplåtande
av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker, vare förbud i
sådant avseende för kommunen gällande.

2. För upphävande av förbud, varom i 1 mom. sägs, erfordras,
att vid ny folkomröstning minst hälften av de i röstlängden uppförda
röstberättigade uttalat sig för upphävandet.

31 §.

1. Har genom kommunal folkomröstning förbud mot upplåtande
av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker blivit gällande, må ej
tillstånd, som meddelats enligt 20 och 22 §§, gälla längre än till utgången
av det år, under vilket omröstningen vunnit laga kraft, och
ej heller sådan försäljning, som avses i 23 §, efter utgången av nämnda
år inom kommunen äga rum.

2. År, då framställning om omröstning göres, frågan om upplåtande
av sådan rättighet till detaljhandel, som omröstningen avser,
på prövning beroende, må rättigheten ej upplåtas, förrän det visat sig,
att förbud däremot ej varder för kommunen gällande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

59

32 §.

Röstberättigad vid sådan omröstning, som i 29 § sägs, är envar
i kommunen mantalsskriven, välfrejdad svensk man och kvinna från
och med kalenderåret näst efter det, varunder han eller hon uppnått
21 års ålder, dock ej den, som står under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses
målsmansrätt.

Varje röstande tillkommer en röst.

Rösträtt må ej utövas av annan röstberättigad än den, som vid
omröstningen personligen inställer sig.

33 §.

Berättigad att påkalla kommunal folkomröstning är envar, som
enligt 32 § äger rösträtt.

34 §.

Framställning om anordnande av kommunal folkomröstning skall
göras skriftligen hos Konungens befallningshavande under februari
månad samt avfattas enligt formulär 1 vid denna förordning.

35 §.

Har framställning enligt 34 § gjorts av så många personer, att
deras antal uppgår till minst Y.>o av kommunens mantalsskrivna befolkning
enligt senaste justerade mantalslängd, skall Konungens befallningshavande
i länskungörelserna och i den eller de tidningar inom orten, där
allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas, giva det till känna
med utsättande av viss tid av 14 dagar, under vilken tid jäv, skriftligen
avfattade, må kunna anföras mot deras behörighet, som gjort
framställningen.

Varder vid prövning av anfört jäv utrett, att framställningen icke
omfattas av röstberättigade till ett antal, utgörande minst Vso av kommunens
mantalsskrivna befolkning, förklare Konungens befallningshavande
frågan om omröstning förfallen.

Föranleder jäv ej dylikt beslut eller har jäv ej inom föreskriven
tid anförts, utlyse Konungens befallningshavande ofördröjligen omröstning.

över Konungens befallningshavandes beslut i anledning av sådant
jäv, som i denna paragraf sägs, må klagan ej föras.

60

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

36 §.

Omröstning skall, där ej Konungens befallningshavande på framställning
av omröstningsnämnden eller magistraten i fråga om kommun
med större folkmängd annorlunda förordnar, verkställas minst 9, högst
12 veckor efter dess utlysande samt utsättas till sön- eller helgdag
och, om behovet det kräver, jämväl till närmast föregående eller efterföljande
dag.

Omröstningen skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till
klockan 9 eftermiddagen, dock att uppehåll göres för den tid högmässogudstjänst
inom kommunen pågår. Där å någon ort andra tider
för omröstningen finnas mera lämpliga, äger Konungens befallningshavande
att på framställning av omröstningsnämnden eller magistraten
därom förordna, med iakttagande att tillträde till omröstningen skall
finnas minst tre timmar före klockan 3 eftermiddagen och minst två
timmar efter klockan 6 eftermiddagen.

37 §.

Vid utlysande av kommunal folkomröstning tillkännagive Konungens
befallningshavande i länskungörelserna och i den eller de tidningar
inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas,
dag och tid för omröstningen samt stället för densamma. Kungörelsen
skall jämväl innehålla den proposition, efter vilken omröstningen skall
försiggå, avfattad i överensstämmelse med det vid denna förordning
fogade formulär 2, ävensom en erinran om den skyldighet, som jämlikt
56 § åligger vederbörande omröstningsförrättare att ofördröjligen till
Konungens befallningshavande insända avskrift av omröstningsprotokollet.

År kommun på landet indelad i två eller flera omröstningsdistrikt,
skall i kungörelsen jämväl tillkännagivas, vilken omröstningsnämnd,
som skall verkställa slutlig sammanräkning av de inom samtliga distrikt
avgivna rösterna.

38 §.

År kommun, på sätt i 19 § i lagen om val till riksdagen sägs,
delad i två eller flera valdistrikt, skall samma distriktsindelning gälla
vid kommunal folkomröstning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

61

39 §.

Omröstning förrättas på landet inför en omröstningsnämnd; och
skall såsom sådan tjänstgöra den valnämnd, som, enligt lagen om val
till riksdagen, på landet är valförrättare vid valen till andra kammaren.

I omröstningsnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden
vara närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening,
om vilken de flesta röstande förena sig, eller vid lika röstetal den
mening, ordföranden biträder.

Vid omröstningsnämndens sammanträden föres protokoll av ordföranden.

40 §.

I stad, som utgör ett omröstningsdistrikt, förrättas omröstningen
inför magistraten.

År stad delad i flera omröstningsdistrikt, skall magistraten för
varje distrikt utse tre eller flera deputerade att vara omröstningsförrättare
i distriktet. Av dessa för den främste ordet. Protokollet över
omröstningen föres av den, magistraten därtill utsett.

Till deputerad må i fall av behov utses den, som eljest ej tillhör
magistraten.

41 §.

Har kommunal folkomröstning utlysts, skall för kommunen eller,
om den är delad i flera omröstningsdistrikt, för vart och ett av dessa
röstlängd snarast möjligt upprättas. Närmare föreskrifter i avseende
härå så ock om skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna
uppgifter till införande i längden, meddelas av Konungen.

Senast inom sex veckor efter omröstningens utlysande skall röstlängd
vara avsänd eller avlämnad, å landet till omröstningsnämndens
ordförande och i stad till magistraten, där denna ej själv verkställt
upprättandet. På framställning av omröstningsnämnden eller magistraten
äger Konungens befallningshavande dock i fråga om kommun med
större folkmängd medgiva utsträckning av den tid, inom vilken röstlängden
skall vara avsänd eller avlämnad.

62

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

42 §.

Röstlängden skall under tio dagar vara å lämpligt ställe inom
omröstningsdistriktet under behörig tillsyn framlagd för granskning;
och åligger det omröstningsnämndens ordförande eller magistraten att
omedelbart efter röstlängdens upprättande kungöra tid och ställe för
framläggandet, den tid, inom vilken anmärkning mot röstlängd skall,
jämlikt 43 § här nedan, vara till omröstningsnämndens ordförande
eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för prövning enligt 46
§ av sålunda gjorda anmärkningar.

Kungörelsen skall avfattas enligt formulär 3 vid denna förordning
samt uppläsas i kyrkan och, där så ske kan, införas i den eller de tidningar
inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas.

43 §.

Vill någon, vilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig
påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara i längden
upptagen såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen
avfattade och åtföljda av de bevis han vill åberopa, ingiva till
omröstningsnämndens ordförande eller magistraten sist före klockan 12
på dagen å femte dagen efter utgången av den tid, under vilken
röstlängden varit för granskning framlagd.

44 §.

Har någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i
röstlängden upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne av
omröstningsnämndens ordförande eller magistraten ofördröjligen med
allmänna posten sändas underrättelse, med angivande av dagen för
anmärkningens prövning. Blanketter till sådan underrättelse, avfattade
i överensstämmelse med formulär 4 vid denna förordning, skola av
Konungens befallningshavande hållas vederbörande tillhanda.

45 §.

Varder anmärkning ej ingiven inom föreskriven tid, kommer den
ej under prövning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

63

46 §.

Å femte dagen efter utgången av den för framställande av anmärkning
mot röstlängden bestämda tid eller, om nämnda dag är söneller
helgdag, nästa helgfria dag därefter sammanträder på landet för
varje distrikt omröstningsnämnden för prövning av de mot röstlängden
framställda anmärkningar. Samma lag vare i stad för magistraten,
dock att sammanträde, som skulle hållas å allmän rättegångsdag, i
stället äger rum nästa helgfria dag. Sammanträdet skall börja klockan
10 förmiddagen, och vare förhandlingarna offentliga.

Vid sammanträdet lämnas tillfälle till bemötande av gjorda anmärkningar
med rätt för den, mot vilkens rösträtt anmärkning blivit
enligt 43 § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat
efter den för framställande av anmärkning mot röstlängden bestämda tid.

Över varje i behörig tid framställd anmärkning skall omröstningsnämnden
eller magistraten omedelbart eller senast dagen efter slutad
förhandling avkunna beslut, vilket, med angivande i korthet av skälen
därför, tecknas å den prövade anmärkningsskriften, som bilägges protokollet.
Över sådant beslut må särskild klagan ej föras.

I röstlängden införas de rättelser, som av nämnda beslut f öranledas.

47 §.

Sedan i anledning av framställd anmärkning mot röstlängd beslut
avkunnats, samt rättelse, där sådan ifrågakommer, i längden gjorts,
underskrives densamma av omröstningsnämnden eller magistraten.

Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts,
varde intyg därom av omröstningsnämndens ordförande eller magistraten
tecknat å längden.

Sedan röstlängden blivit behörigen underskriven eller försedd med
intyg, varom nyss är sagt, lände densamma vid omröstningen till efterrättelse.

48 §.

Anföras besvär över omröstning, vid vilken av omröstningsnämnden
eller magistraten meddelat beslut i fråga om anmärkning mot röstlängden
tjänat till efterrättelse, må i sammanhang därmed talan mot
beslutet fullföljas. Vid sådan klagan må ej andra bevis gälla än de,

64

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

som hos omröstningsnämnden eller magistraten varit i laga ordning
företedda. Har på klagan, som i samband med besvär över omröstning
blivit förd, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall, där
ny omröstning förordnats skola äga rum, omröstningsnämndens eller
magistratens ordförande i längden införa de av beslutet föranledda
rättelser.

49 §.

Omröstningen äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal
hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de röstande tillåtas inom
omrö stningslokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som omröstningsförrättaren för ordningens upprätthållande och
omröstningens behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning,
som ej kan avstyras, äge omröstningsförrättaren att avbryta förrättningen.

I omröstningslokal skall propositionen för omröstningen finnas
anslagen.

50 §.

Omedelbart före omröstningens början skall ordförande visa de
närvarande, att rösturnan är tom.

Omröstningen skall ske med omärlcta, enkla och slutna sedlar av
vitt papper. Ogill vare varje annan röstsedel.

Röstsedlar skola genom omröstningsförrättarens försorg tillhandahållas
inom omröstningslokalen.

Den, som vill rösta, skall personligen, sedan ordföranden förvissat
sig om att vederbörande är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad,
under omröstningnämndens tillsyn avlämna röstsedeln, i sammanhang
varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att
rösträtten utövats.

51 §.

Då uppehåll i förrättningen sker, skall rösturnan omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert
förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
omröstningsförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att
sigillen äro obrutna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

65

52 §.

De röstberättigade, som äro tillstädes i omröstningslokalen eller
å anvisad plats därintill, men som ej hunnit deltaga i omröstningen
vid det klockslag, då omröstningen skall sluta eller då uppehåll däri
göres av annan anledning än för högmässogudstjänst, äga rätt att
avlämna sina röstsedlar.

53 §.

När alla röstberättigade, som vid det för omröstningens slut fastställda
klockslag äro tillstädes, avlämnat sina röstsedlar, förklare ordföranden
röstningen avslutad.

Omedelbart därefter verkställes röstsammanräkningen.

Efter det jämförelse med anteckningarna i röstlängden skett,
inläggas röstsedlarna, de godkända och de underkända var för sig, i
omslag, vilka förses med minst två närvarandes sigill. De sålunda
inlagda röstsedlarna skola förvaras intill dess omröstningen vunnit laga
kraft eller förordnande om ny omröstning meddelats.

54 §.

I det protokoll, som i överensstämmelse med det vid denna förordning
fogade formulär 5 med däri gjorda anvisningar skall föras vid
förrättningen, antecknas särskilt:

Antalet giltiga ja- och nejröster ävensom antalet av de röstberättigade,
som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i omröstningen
;

därest någon förvägrats rösta, dennes namn samt orsaken till
sådan vägran;

om röstsedel förklaras ogin, grunden för detta beslut.

I protokollet avtryckas även de sigill, varmed röstsedlarna förseglats.

55 §.

Varder sedan omröstningen avslutats nödvändigt att uppskjuta
och avbryta förrättningen, skola alla röstsedlar inläggas i omslag, vilka
förseglas under minst två närvarandes sigill samt jämte andra till omBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 9

66 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

röstningen hörande handlingar läggas i säkert förvar; och må förrättningen
icke ånyo företagas, innan omröstningsförrättaren inför öppna
dörrar förvissat sig om, att de åsätta sigillen äro obrutna.

56 §.

1. Omröstningens utgång kungöres omedelbart genom uppläsande
av det under förrättningen förda protokollet, som till riktigheten bestyrkes
av ordföranden och två av de närvarande.

2. Utgör kommun ett omröstningsdistrikt, är förrättningen avslutad
med uppläsande av det i 1 mom. omförmälda protokoll. Ordföranden
insänder därefter ofördröjligen bestyrkt avskrift av protokollet
till Konungens befallningshavande, som låter offentliggöra resultatet
av omröstningen i länskungörelserna samt i den eller de tidningar
inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas.

S. Utgör kommun två eller flera omröstningsdistrikt, skall den
slutliga röstsammanräkningen för hela kommunen verkställas i stad av
magistraten och på landet av den bland kommunens omröstningsnämnder,
som Konungens befallningshavande därtill förordnat. För
nämnda ändamål åligger det omröstningsförrättarne i distrikten att
ofördröjligen till magistraten eller vederbörande omröstningsnämnd
insända bestyrkt avskrift av protokollet över omröstningen. Jämväl vid
den slutliga röstsammanräkningen, vilken äger rum inför öppna dörrar,
föres protokoll, som omedelbart uppläses och till riktigheten bestyrkes
av ordföranden och två av de närvarande. Med uppläsande av detta
protokoll är förrättningen avslutad.

Ordföranden insänder därefter ofördröjligen bestyrkt avskrift av
protokollet över slutsammanräkningen till Konungens befallningshavande,
som låter offentliggöra resultatet av omröstningen på sätt i 2 mom.
stadgas.

57 §.

Medlem av kommun, som icke åtnöjes med omröstningen, äger
rätt, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet icke tillkommit i laga
ordning, att däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål
äger klaganden att begära behörigt protokollsutdrag, i stad hos magistraten
och på landet hos omröstningsnämndens ordförande, eller, då
kommun är uppdelad i flera omröstningsdistrikt, hos den bland ordförandena,
inför vilken enligt 56 § av denna förordning den slutliga
sammanräkningen sker. Protokoll skall inom högst tre dagar till kla -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 67

ganden utlämnas; och. skall han vid förlust av talan sist inom 10 dagar
efter förrättningens avslutande sina till Konungen ställda besvär ingiva
till Konungens befallningshavande, som genom tillkännagivande i länskungörelserna
och i den eller de tidningar inom orten, där allmänna
påbud för kommunen vanligen meddelas, utsätter viss kort tid, inom
vilken förklaring må över besvären till Konungens befallningshavande
avgivas. Sedan den tid tilländagå^, har Konungens befallningshavande
att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hava inkommit,
ofördröjligen till Konungen insända för att i regeringsrätten skyndsamt
föredragas och avgöras.

Föranleda besvären upphävande av det genom omröstningen
fattade beslutet på annan grund än att den i 30 § för besluts åstadkommande
stadgade majoritet icke ernåtts, skall Konungens befallningshavande,
på sätt i 37 § sägs, ofördröjligen utlysa ny omröstning.

58 §.

I ärende rörande kommunal folkomröstning må det vara envar
tillåtet att, under iakttagande av behörig tid och ordning, på eget
äventyr till myndighet insända handlingar i betalt brev med allmänna
posten; dock att vad sålunda är stadgat ej äger tillämpning i fråga
om besvär.

59 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning
mot röstlängd, som i 43 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för
talans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må anmärkningen
framställas eller åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

60 §.

Kostnaderna för anordnande av kommunal folkomröstning skola
gäldas av vederbörande kommun, som jämväl har att tillhandahålla
för omröstning lämplig lokal.

68

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

V kap.

Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.

61 §.

Utminutering av rusdrycker må ej äga rum till annan än den,
som hos bolag, vilket äger rätt till utminutering, skriftligen anmält
sig önska inköpa sådana drycker med uppgift å sitt fullständiga namn,
födelseår och födelsedag, yrke, bostad samt hemvist.

Den, som gör anmälan, vare på anfordran skyldig att till riktigheten
styrka de i anmälan lämnade uppgifter.

62 §.

Föreligger ej veterligen i avseende å den, som gjort anmälan,
sådant hinder för utminutering, varom i 65 och 66 §§ stadgas, har
bolaget, därest bolaget eljest finner utminutering till honom kunna
äga rum, att, efter iakttagande av vad i 74 § för där avsett fall finnes
stadgat, tillställa honom en motbok, innehållande anvisning å visst
utminuteringsställe, varest han må hos bolaget göra inköp av rusdrycker.
Därest anmälan avser mera än ett slag av rusdrycker, må
bolaget kunna utfärda särskild motbok och anvisa särskilt utminuteringsställe
för inköp av varje sådant slags dryck.

Göres anmälan, som i 61 § avses, av kvinna, pröve bolaget,
huruvida och med vilka förbehåll rusdrycker må till henne utminuteras.
Lag samma vare, om anmälan göres av någon, som saknar stadigt hemvist.

63 §.

Bolag må, på köpares begäran eller om så eljest prövas lämpligt,
i stället för redan anvisat utminuteringsställe anvisa annat sådant
för inköp hos bolaget; och skall anteckning om sistnämnda utminuteringsställe
göras i den i 62 § omförmälda motbok.

64 §.

Vill någon, som äger att hos visst bolag inköpa rusdrycker, i
stället verkställa sådant inköp hos annat bolag, må sistnämnda bolag,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 69

därest han företer den för honom hos förstnämnda bolag gällande
motbok, med iakttagande av vad i 7 5 § stadgas, anvisa honom utminuteringsställe;
och skall anteckning härom göras i motboken.

65 §.

Bolag må ej utminutera rusdrycker till köpare under tid, då han
veterligen äger att hos annat bolag å utminuteringsställe inköpa rusdrycker
av det slag, försäljningen avser.

66 §.

Rusdrycker må icke utminuteras till

1) den, som icke fyllt 21 år;

2) den, som under de senaste två åren mer än en gång blivit
sakfälld för fylleri;

3) den, som under de senaste tre åren dömts till ansvar för brott,
som i allmänna strafflagen är belagt med straff, om rätten funnit
brottet hava begåtts under inflytande av starka drycker;

4) den, som under de senaste tre åren undergått straffarbete eller
fängelse, som i fall, varom under 3) sägs, blivit honom annorledes än
som förvandlingsstraff i stället för ådömda böter ålagt;

5) den, som under de senaste tre åren antingen fällts till ansvar
för sådan olovlig försäljning av rusdrycker, som avses i 106 §, eller
för olovligt tillhandagående med anskaffande av rusdrycker eller ock
för sådant brott undergått fängelse, som honom omedelbart ålagts,
eller straffarbete, vartill ådömt fängelse förvandlats;

6) den, som under de senaste tre åren undergått tvångsarbete;

7) den, angående vilken Konungens befallningshavande under de
senaste tre åren genom slutligt beslut förordnat, att han skall intagas
å allmän anstalt för vård av alkoholister, eller som under de senaste
tre åren vårdats å sådan anstalt;

8) den, som under de senaste tre åren å lasarett eller därmed
jämförlig anstalt, sjukstuga eller allmän, kommunal eller enskild anstalt
för sinnessjuka vårdats för delirium tremens eller annan sinnessjukdom,
som otvetydigt uppstått genom omättligt bruk av rusdrycker; samt

9) den, angående vilken nykterhetsnämnd enligt 67 § förordnat,
att rusdrycker icke må till honom utminuteras, under den tid beslutet
avser.

Vad under 2), 3) och 5) i denna § sägs skall ej äga tillämpning,

70 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

där det visas, att den, varom är fråga, genom högre rätts laga kraftägande
utslag blivit befriad från ansvar för brott, som där avses. Ej
heller skall vad under 7) och 9) sägs äga tillämpning, där beslut, som
där avses, visas hava blivit efter förd klagan upphävt.

67 §.

Brukar någon, som vistas inom kommunen, rusdrycker till uppenbar
skada för sig eller andra, äger nykterhetsnämnden, där så finnes
skäligt, förordna, att under viss tid, högst tre år från beslutets dag,
rusdrycker icke må till honom utminuteras.

Sådant beslut må dock fattas endast efter anmälan från kommunalnämnd,
fattigvårdsstyrelse, kyrkoråd, skolråd, folkskolestyrelse,
barnavårdsnämnd, fosterbarnsnämnd, hälsovårdsnämnd, polismyndighet,
präst, läkare, lärare i allmän tjänst eller anhörig eller närstående till
den, beslutet gäller, eller ock efter anhållan av denne.

Över beslutet må besvär inom trettio dagar från delfåendet anföras
hos Konungens befallningshavande.

68 §.

Som hemortsbolag för viss person anses det bolag, som idkar utminutering
av spritdrycker inom den kommun, där personen har sitt
hemvist, eller, om sådant bolag ej driver rörelse inom denna kommun,
det bolag för utminutering av spritdrycker, som kontrollstyrelsen för
kommunen anvisat.

69 §.

1. Om någon genom utslag av underrätt blivit sakfälld för fylleri,
eller för sådan olovlig försäljning av rusdrycker, som avses i 106 §, eller
för olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker, skall från
rätten inom en vecka efter utslagets meddelande därom insändas uppgift
till hemortsbolaget för den, som uppgiften avser; dock må i fall,
där ovisshet råder om den sakfälldes hemortsbolag, uppgift insändas
till Konungens befallningshavande i det län, varest den sakfållde har
sitt hemvist.

Lag samma vare, där högre rätt dömer till ansvar för brott,
varom i detta mom. sägs, och uppgift på grund av stadgandet i samma
moment ej bort från lägre rätt avsändas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 71

2. Om underrätt fällt någon till ansvar för brott, som i allmänna
strafflagen är belagt med straff, samt därvid funnit brottet hava begåtts
under inflytande av starka drycker, skall från rätten inom eu
vecka efter utslagets meddelande därom avsändas uppgift till hemortsbolaget
för den, som uppgiften avser; dock må i fall, där ovisshet råder
om den sakfälldes hemortsbolag, uppgift insändas till Konungens
befallningshavande i det län, varest den sakfällde har sitt hemvist.

Lag samma vare, om högre rätt i mål, som i detta mom. avses,
dömer tilltalad, som blivit av lägre rätt frikänd, till ansvar och den
högre rätten finner brottet hava begåtts under inflytande av starka
drycker.

B. Angående den, som frigives vare sig från straffanstalt efter undergånget
straffarbete eller fängelse, som honom annorledes än som förvandlingsstraff
i stället för ådömda böter ålagts genom utslag, varom uppgift
skolat lämnas enligt 1 eller 2 mom., eller från tvångsarbetsanstalt, skall
vederbörande fängelsedirektör såvitt möjligt i god tid före frigivningen
insända uppgift till den frigivnes hemortsbolag eller, i fall där ovisshet
råder om rätt hemortsbolag, till Konungens befallningshavande i det
län, inom vilket den frigivne har sitt hemvist. Motsvarande skyldighet
åligger vederbörande läkare vid lasarett eller därmed jämförlig anstalt,
sjukstuga eller allmän, kommunal eller enskild anstalt för sinnessjuka
beträffande den, som utskrives från anstalten efter där erhållen vård
för delirium tremens eller annan sinnessjukdom, som otvetydigt uppstått
genom omättligt bruk av rusdrycker, ävensom föreståndare för
allmän anstalt för vård av alkoholister beträffande den, som utskrives
från sådan anstalt.

70 §.

Uppgift, som på grund av stadgandena i 69 § inkommit till
Konungens befallningshavande, skall genom Konungens befallningshavandes
försorg ofördröjligen tillställas hemortsbolaget för den, som
uppgiften avser.

71 §•

Har Konungens befallningshavande genom slutligt beslut förordnat
om någons intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister, skall
Konungens befallningshavande ofördröjligen tillställa hans hemortsbolag
uppgift därom.

72

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

72 §.

Har nykterhetsnämnd jämlikt 67 § i avseende å någon förordnat,
att rusdrycker icke må till honom utminuteras, åligger det nämnden
att ofördröjligen till hans hemortsbolag meddela uppgift därom och
om beslutets giltighetstid.

73 §•

Över dem, vilka bolag anvisat utminuteringsställe för inköp av
rusdrycker, skall hos bolaget föras förteckning. I denna förteckning
skola jämväl upptagas de personer, i avseende å vilka enligt bolaget
tillhandakomna uppgifter hinder förefinnes för utminutering, varom i
66 § under 2)—9) förmäles.

74 §.

Om någon enligt 61 § anmäler sig för inköp av rusdrycker hos annat
än sitt hemortsbolag, må utminuteringsställe ej anvisas honom, innan
meddelande om den gjorda anmälan lämnats till hemortsbolaget och
upplysning därifrån inhämtats, om i avseende å honom veterligt hinder
förefinnes för utminutering enligt vad i 65 och 66 §§ stadgas. Hemortsbolaget
skall, om sådant hinder ej förefinnes, uppföra honom i den
i 73 § omförmälda förteckning med anmärkning, att han ej äger hos
bolaget inköpa rusdrycker av det slag, anmälan avser, och med anteckning
om det bolag, varest han gjort anmälan. Om sedermera i
avseende å honom veterligen hinder för utminutering uppkommer,
skall sistnämnda bolag därom ofördröjligen underrättas av hemorts•bolaget.

Därest bolag, hos vilket någon anmält sig för inköp av rusdrycker,
prövar erforderligt att i avseende å honom inhämta upplysning,
varom i denna § sägs, hos annat bolag, som under något av
de tre sista kalenderåren före det anmälan sker varit att anse som
hans hemortsbolag, skall för sistnämnda bolag gälla vad i denna § om
hemortsbolag är stadgat.

75 §.

Då någon enligt 64 § mot företeende av för honom förut gällande
motbok anvisas utminuteringsställe av bolag, åligger det bolaget att

73

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

därom ofördröjligen lämna meddelande till det bolag, som utfärdat
motboken, samt från detta bolag inhämta upplysning, om i avseende
å honom veterlig! hinder förefinnes för utminutering enligt vad i 65
och 66 §§ stadgas. Sistnämnda bolag skall, om sådant hinder ej förefinnes,
avföra honom som köpare ur den i 73 § omförmälda förteckning
och där anmärka, hos vilket bolag han äger göra inköp. Om
sedermera i avseende å honom veterligen hinder för utminutering uppkommer,
skall detta bolag därom ofördröjligen underrättas av det
bolag, som utfärdat motboken.

76 §.

Å varje utminuteringsställe skall finnas förteckning å dem, som,
där äga göra inköp av rusdrycker.

77 §.

1. Vid utminutering må rusdrycker i den ordning här nedan
stadgas antingen å utminuteringsställe avhämtas eller därifrån efter
rekvisition av köpare och på hans bekostnad till honom försändas.

2. Avhämtning å utminuteringsställe må äga rum endast mot
avlämnande av köparens egenhändigt undertecknade rekvisition och
erläggande av kontant betalning. Gäller inköpet spritdrycker, skall
därjämte köparens motbok uppvisas. Avhämtas dryckerna genom ombud,
må som sådant ej begagnas person, till vilken veterligen, enligt
vad i 66 § stadgas, rusdrycker ej må utminuteras.

3. Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till
köpare inom kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. Innan
sådan försändning sker, skall köparens motbok hava företetts samt
skriftlig rekvisition och betalning för varan erhållits.

Vin och Öl må från utminuteringsställe försändas endast efter det
köparens skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock
att sådana drycker må till köpare inom kommunen i dennes bostad
av bolaget avlämnas mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen
därvid erhållas.

4. Rekvisitioner, som i 2 och 3 mom. avses, skola tillhöra för
köparen utfärdad motbok samt för varje innehavare av sådan å utminuteringsställe
förvaras. Vid försäljning av spritdrycker skall i motboken
införas uppgift å varje försåld post spritdrycker och dagen för
försäljningen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 10

74

Bevillningsutskottets betänkande AV 28.

78 §.

Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel
med vin eller Öl, att sådana från bolaget inköpta drycker jämväl
må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade
föreskrifter, av partihandlaren försändas direkt till köpare.
Sådan försändning må dock ej ske till köpare, boende inom kommun,
där på grund av kommunal folkomröstning rättigheter till detaljhandel
med rusdrycker ej få meddelas.

79 §.

1. Motbok gäller endast för den person, å vilken den är utställd,
och må förty ej någon tillhandagå med att å egen motbok för
annans räkning anskaffa rusdrycker eller med att låta egen motbok
av annan användas för inköp för dennes räkning.

2. Det vare ock i andra fall än i 1 mom. avses förbjudet att
yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.

3. Har motbok för någon förkommit, äger vederbörande bolag
pröva, under vilka förbehåll ny motbok må till honom utlämnas.

80 §.

Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet än
en liter i kalenderveckan.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om
särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst tillfälle eller
tillsvidare inköpa större myckenhet än sålunda stadgats.

81 §.

Spritdrycker må ej utminuteras i mindre myckenhet än tre tiondels
liter.

82 §.

Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa
visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas, men
av vederbörande bolag ej hålles i lager, vare bolaget, därest det eljest

75

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

finner utminutering till honom kunna äga rum och han som säkerhet
för betalningens fullgörande nedsätter det belopp, bolaget kan fordra,
pliktigt från namngiven firma vare sig inom eller utom riket söka till
skäligt pris anskaffa varan.

83 §.

Närmare bestämmelser angående förande av de i 78 och 76 §§
omförmälda förteckningar och i samband därmed stående frågor meddelas
av kontrollstyrelsen, som jämväl har att upprätta och tillhandahålla
formulär till de i detta kapitel avsedda motböcker, uppgifter
och meddelanden.

Då bolag upphör med sin utminutering, lände i fråga om anvisning
av utminuteringsställe till dem, som hos bolaget ägt göra inköp, ävensom
beträffande huru med ovanberörda förteckningar och de i 77 §
omförmälda rekvisitioner skall förfaras jämväl till efterrättelse vad
kontrollstyrelsen därom stadgar. VI

VI kap.

Övriga föreskrifter angående detaljhandel med rusdrycker.

84 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.

85 §.

Försäljning må ej ske annorstädes än i lokal eller å plats, som
blivit för försäljningens bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles
i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte två personer,
utsedda en av nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm
av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet
av kommunalnämnden. Besiktningsmännen skola, därest försäljnings -

76 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

ställe godkännes, om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla
beskrivning å den besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktningen utfärdats, må försäljning ej börjas.

Yad i denna § är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas
att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktning gäldas av tillståndshavaren med belopp,
som bestämmes av Konungens befallningshavande.

86 §.

1. Om tillstånd meddelats till försäljning å angivet försäljningsställe,
må ombyte av sådant ej ske, med mindre den myndighet, som
meddelat tillståndet, därtill giver sitt bifall; skolande dessförinnan tillfälle
att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter, som blivit
hörda över ansökningen om ifrågavarande försäljningsrättighet.

2. Om beslut enligt 1 mom. meddele Konungens befallningshavande
underrättelse till dem, som enligt 28 § 2 mom. skola erhålla
meddelande om beviljat tillstånd.

3. Sker ombyte av försäljningsställe, som i 23 § avses, skall
därom anmälan ske och underrättelse meddelas i enlighet med vad i
nämnda § och 28 § 3 mom. stadgas.

87 §.

1. Inom eller omedelbart invid kasernområde, läger eller annat
område, som blivit för krigsmaktens behov upplåtet, vare detaljhandel
med rusdrycker förbjuden.

2. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik
föreställning eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande
utföres instrumentalmusik, varje annan föreställning, till vilken allmänheten
har tillträde, eller vid offentlig danstillställning må utskänkning
av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats, därifrån är utsikt till
skådebanan eller till annan plats, där föreställningen eller danstillställningen
äger rum; dock må Konungens befallningshavande efter magistratens
och kommunalnämndens hörande för särskilt tillfälle medgiva
undantag från det sålunda meddelade förbud.

88 §.

1. Utminutering av rusdrycker må äga rum endast söckendagar
under högst åtta timmar, dock ej före klockan 9 förmiddagen eller efter
klockan 6 eftermiddagen.

77

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan
12 middagen samt utskänkning av vin ock Öl tidigast klockan 9 förmiddagen;
och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan
10 eftermiddagen.

Utskänkning av rusdrycker, som äger rum å sön- och helgdagar
eller å andra dagar före klockan B eftermiddagen, vare tillåten endast
vid måltider åt spisande gäster.

Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.

3. Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av att
tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till klockan
10 eftermiddagen eller att utskänkning av rusdrycker annorledes än vid
måltid åt spisande gäster äger rum under sön- och helgdagar med
början efter klockan 3 eftermiddagen, äger Konungens befallningshavande
efter framställning i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma
samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande
därom förordna.

89 §.

1. Å tider, då handel med rusdrycker enligt nästföregående §
ej är tillåten, vare allt utlämnande av rusdrycker från detaljhandelsställe
förbjudet.

2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta
rusdrycker å utskänkningsställe förtäras.

90 §.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin eller Öl, vare det
förbjudet att låta spritdrycker å utskänkningsstället förtäras ävensom
att hava spritdrycker förvarade å utskänkningsstället eller eljest på
sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe
förtära spritdrycker.

91 §.

1. Vid utskänkning av rusdrycker skall lagad mat alltid vara
att tillgå, dock att vad sålunda stadgas ej äger tillämpning vid utskänkning
av vin i samband med servering av konditorivaror.

2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt hållas
för varje gäst lätt tillgängligt.

78 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3. Rusdrycker må å försäljningsställe icke utlämnas till den,
som synbarligen är berörd av starka drycker, och må sådan person ej
heller tillåtas att å utskänkningsställe förtära rusdrycker. Ej heller
må å utskänkningsställe rusdrycker utlämnas till den, som veterligen
gjort sig känd för att missbruka sådana, eller till någon, som skäligen
kan antagas ej hava fyllt 18 år.

4. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där
han förtärt rusdrycker, eller lämnas utan vård.

92 §.

1. Under det detaljhandel med rusdrycker pågår, får dörren till
försäljningsrummet ej vara låst.

2. Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning
och bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som enligt 28 § 1 mom.
utfärdats för rörelsens innehavare, ävensom prislista å de rusdrycker,
som å stället tillhandahållas, vara för köpare tillgängliga. Därjämte
skall å försäljningsställe finnas för samtliga gäster synligt anslag, som
tydligt angiver, å vilka tider därstädes försäljning av rusdrycker får
äga rum.

93 §.

I öppen salubod för handel med andra varor än rusdrycker
ävensom i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel och
auktioner, vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig
handel med andra varor än rusdrycker vare utdelning av sådana drycker
även utan betalning förbjuden.

94 §.

Stadgandena i 84 och 85 §§, 87 § 2 mom. samt 88, 89 och 92
§§ skola ej äga tillämpning å utskakning, varom förmäles i 23 §.

Ej heller skall vad i 88 och 89 §§ stadgas äga tillämpning å
utskänkning, som avses i 21 §.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

79

VII kap.

Om tillsyn å detaljhandel med rusdrycker och övervakande av
nykterhetstillståndet.

# 95 §.

All försäljning av rusdrycker skall ordnas så, att därmed åstadkommes
så ringa skada som möjligt ock att syftet med de i denna
förordning givna stadganden sålunda i största möjliga utsträckning vinnes.

96 §.

Nykterhetsnämnd i kommun har att övervaka nykterhetstillståndet
inom kommunen.

Nämnden åligger därvid särskilt

att hålla förteckning över dem, som nämnden jämlikt 67 § förklarat
obehöriga att å utminuteringsställe inköpa rusdrycker;

att genom upplysningar och råd till försäljare söka förebygga
missbruk av rusdrycker;

att bereda de ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka i
stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma till nämnden
remitteras; samt

att till stadsfullmäktige eller kommunalstämman göra framställning
om vidtagande av nykterhetsfrämjande åtgärder och avgiva årlig berättelse
angående sin verksamhet och över nykterhetstillståndet inom
kommunen.

97 §.

Bolag och innehavare av från bolag överlåten rättighet vare
pliktiga tillhandagå kommunens nykterhetsnämnd eller av nämnden
utsett ombud med erforderliga upplysningar samt att hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer tillgängliga för nämnden eller
sådant ombud.

Bolag vare ock på anfordran skyldigt låta vederbörande nykterhetsnämnd
eller av sådan nämnd utsedd person taga del av de i 73
och 76 §§ omförmälda förteckningar.

Ordföranden i nykterhetsnämnden i den kommun, där bolaget

80

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

utövar sin verksamhet, eller annan av nämnden utsedd ledamot äger
närvara vid sammanträden med bolagets styrelse och deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten.

98 §.

Det åligger Konungens befallningshavande att övervaka iakttagandet
av vad i denna förordning är stadgat.

Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å
landet skola tillse, att å ställe, där detaljhandel med rusdrycker idkas,
ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade föreskrifter
noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan
för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må Konungens
befallningshavande förordna lämplig polisman att fullgöra vad enligt
denna förordning åligger kronobetjänt.

99 §.

Innehavare av rättighet till detaljhandel eller i hans frånvaro
den, som försäljningen ombesörjer, vare skyldiga att efter anfordran
lämna dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden
av denna förordning, tillträde till de försäljningsställen, vilka deras
tjänsteåligganden avse.

100 §.

Tredskas bolag att fullgöra de i denna förordning för bolag meddelade
föreskrifter eller de föreskrifter, som kontrollstyrelsen kan hava
för bolaget utfärdat, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna
förelägga bolagets styrelseledamöter vite eller förbjuda bolaget
att efter utsatt skälig tid fortsätta med försäljningen, om ej de åsidosatta
föreskrifterna iakttagas, eller återkalla bolagets rättighet till
detaljhandel att upphöra med löpande kalenderårs utgång.

101 §.

1. Tillstånd, som meddelats enligt 20—22 §§, må av Konungens
befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande
finner skäl därtill, och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats
enligt 20 och 22 §§, äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet
kommunalstämma det påyrka.

2. över beslut, varigenom tillstånd enligt denna § återkallats,
må klagan ej föras.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

81

102 §.

Vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,
marknad, torgdag, auktion, arbetsinställelse, eller där trupp är
för flere dagar sammandragen så ock vid annan till större folksamling
ledande förrättning, ävensom då eljest skäligen kan befaras, att öppethållande
av försäljningsställe kan föranleda oordningar, eller då försäljning
visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande
äveiisom i stad polismyndighet samt å landet kronobetjänt och kommunalnämnd
föt visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest tillåten detaljhandel
med nlsdrycker eller för sådant tillfälle föreskriva de inskränkningar
i samma handel, som kunna finnas nödiga.

103 §.

1. Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning
erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest
dylik handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd
erinran från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd
å landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden
förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom
gånge genast i verkställighet, men skall, vid äventyr att förbudet eljest
går åter, senast inom åtta dagar underställas prövning av Konungens
befallningshavande, som, därest tillståndet, enligt vad i detta kapitel
sägs, ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa förbudet
eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet
att meddela förbud, varom där förmäles.

2. Om sådan utskänkning, varom förmäles i 23 §, befinnes ske
i större omfattning eller på annat sätt än i nämnda lagrum avses, må
Konungens befallningshavande ävensom i annan stad än Stockholm
magistrat samt på landet kommunalnämnd förbjuda fortsättande av
rörelsens bedrivande. Ifråga om verkställighet och underställning av
sådant beslut, som meddelats av magistrat eller kommunalnämnd, skall
i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 1 möm. finnes stadgat.

104 §.

Därest av försäljning, som bedrives av bolag eller innehavare av
från bolag överlåten rättighet, vid upprepade tillfällen oordningar förBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Nr 28.) 11

82

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

anledas eller å försäljningsställe, där sådan rörelse utövas, osedlighet
bedrives, må Konungens befallningshavande, på anmälan av i stad
polismyndighet eller stadsfullmäktige och på landet kronobetjänt eller
kommunens eller angränsande kommuns kommunalnämnd eller kommunalstämma,
äga att indraga rättighet till sådan försäljning eller
ock därifrån skilja innehavaren.

105 §.

Återkallelse av meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning,
varom ovan sägs, skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro
den, som besörjer försäljningen. Därest försäljningen grundar sig
på särskilt tillstånd, skall underrättelse om återkallelse och förbud
lämnas dem, som enligt 28 § 2 mom. skola erhålla meddelande om
beviljat tillstånd, dock att underrättelse om förbud ej skall meddelas
kontrollstyrelsen. Har Konungens befallningshavande meddelat förbud,
som avses i 106 § 2 mom., skall underrättelse därom meddelas i annan
stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden och
länsmannen i orten.

Vill kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

106 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning
avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med böter
från och med trettio till och med tvåhundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning
av rusdrycker eller bedriver någon olovlig försäljning i större
omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från och med femtio
till och med två tu^en kronor eller med fängelse i högst ett år.

3. I fall, som i denna § avses, vare de å försäljningsstället med
därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda
rusdrycker tillika med kärl och emballage, vari de förvaras, underkastade
beslag och förbrutna.

4. Vad i denna § stadgas skall jämväl äga tillämpning, om

83

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

någon, som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, genom byteshandel
avhänder sig sådana eller eljest använder dem som betalningsmedel.

107 §.

Överskrider den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel
med rusdrycker, honom enligt samma mom. tillkommande försälj
ningsrättighet, straffes med böter från och med trettio till och
med fem tusen kronor. Äro omständigheterna försvårande eller beträdes
någon andra gången eller oftare med sådan förbrytelse, må ock
dömas till fängelse.

108 §.

Överskrides den i 3 § 1 mom. stadgade rättighet till försäljning
av rusdrycker i visst fall å apotek, vare lag som i 106 § sägs.

109 §•

1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med rusdrycker,
sådana drycker av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes den, som handhar utminutering med olovlig
utskänkning eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än
därtill uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd
till försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,
straffes som i 106 § 1 och 2 mom. sägs.

2. Har försäljning skett av drycker av annat slag än försäljningsrätten
avser, skall ifråga om sådana drycker tillämpas även vad
i 106 § 3 mom. finnes stadgat.

110 §.

Förbrytelse mot 6 §, 7 § 3 mom., 90, 91 eller 92 § straffes med
böter från och med tio till och med ett hundra kronor.

84

Re vulning sutskottets betänkande Nr 28.

in §.

Bryter den, som handhar tillåten försäljning av rusdrycker, i
andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning
är stadgat eller mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet i
enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes med böter
från och med tio till och med ett tusen kronor.

112 §.

Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 20, 21
eller 22 § äger rätt till utskänkning av rusdrycker, till ansvar efter
109 eller 111 §, och har han förut undergått bestraffning för förbrytelse,
varom sägs i någon av dessa §§, skall han tillika förklaras sin
rätt till försäljning förlustig.

Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast
vin eller Öl och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olovlig
försäljning av spritdrycker.

113 §.

Bryter någon, som ej handhar försäljning enligt denna förordning,
mot 7 § 1 eller 2 mom. eller förbryter sig någon mot stadgandet i
93 §, straffes som i 111 § sägs.

114 §.

Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 79 § 1 eller 2 mom.
med anskaffande av rusdrycker, dömes till böter från och med tio till
och med ett hundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller
yrkesmässigt eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan
förbrytelse, vare straffet böter från och med femtio till och med femhundra
kronor eller fängelse i högst sex månader.

115 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken
enligt 10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 85

varan i behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras; sker
ej återutförsel, förfares på sätt i 122 § är stadgat.

2. År införsel av rusdrycker att anse som olovlig varuinförsel
enligt vad i tullstadgan sägs, skola de i kap. 9 samma stadga förekommande
bestämmelser lända till efterrättelse; dock skall ifråga om
försäljningen av olovligt införda rusdrycker gälla vad i 122 § här
nedan stadgas.

3. Den, som mot stadgandet i 10 § 4 mom. från fartyg ilandför
rusdrycker, vilka förtullats såsom överskott av skeppsproviant, böte
från och med 10 till och med 1,000 kronor och vare dryckerna tillika
med kärl och emballage underkastade beslag och förbrutna.

116 §.

Försäljer någon till dryck ej hänförlig alkohollialtig vätska och
sker försäljningen under omständigheter, vilka kunna giva säljaren
skälig anledning antaga, att vätskan är avsedd att användas som
dryck, straffes som i 106 § 1 och 2 mom. sägs, och vare å försäljningsstället
med därtill hörande lägenheter befintlig vara, varav försäljning
skett, tillika med kärl och emballage underkastad beslag och förbruten.

117 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å sådan
försäljning av rusdrycker, som bedrives av partihandlare, varom i 12
§ 1 mom. sägs, eller av innehavare av överlåten rättighet, vare förbjudet
att, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa
sådan försäljares affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej
av omständigheterna, att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom
å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från
och med trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra
skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans
fördel, må dömas till fängelse.

118 §.

Skulle den, som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning,
själv beträdas med olovlig försäljning av rusdrycker, vare det
ansett som försvårande omständighet, och vare han därjämte förlustig
tjänsten.

86 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

119 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro
stadgade för sådan förbrytelse; dock må sammanlagda fängelsestraffet
icke överstiga två år.

120 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av
detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången
av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.

121 §.

1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,
vilka särskilt antagits att vaka över förordningens efterlevnad, åligger
att åtala förbrytelser mot densamma.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
varandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes av annan än den, som är nämnd i 1 inom.,
give han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må
kunna övervara målets utförande.

122 §.

1. Häftighet att verkställa beslag tillkommer, förutom tullmyndighet
i fall som i 115 § sägs, de i 121 § 1 mom. omförmälda
allmänna åklagare. Beslag, som verkställes av annan än tulltjänsteman,
skall göras i två vittnens närvaro.

2. Då rusdrycker enligt denna förordning dömts förbrutna, skola
de hembjuda till försäljning till bolag, som äger rätt till detaljhandel
med rusdrycker eller till sådan partihandlare, som avses i 12 § 1 mom.;

87

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

och vare dylikt bolag skyldigt att till skäligt pris inköpa sålunda hembjudna
rusdrycker. År mängden så ringa, att dess värde ej anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning av rusdrycker på grund
av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

3. Då Öl jämlikt denna förordning blivit taget i beslag, äger
beslagaren, sedan syn och värdering av två ojävige män hållits, därmed
förfara i nyss stadgad ordning, innan frågan om detsamma skall anses
för brutet blivit slutligen avgjord.

123 §.

Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

124 §.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, samt av värdet
av rusdrycker, som enligt denna förordning dömas förbrutna, tillfalla
två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den kommuns fattigkassa,
där den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angivare eller
är annan än åklagaren beslagare, äger sådan angivare eller beslagare
taga hälften av åklagarens andel.

125 §.

Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning
av rusdrycker endast på den grund, att han därvid tillhandlat sig eller
förtärt sådana drycker.

126 §.

Förbrytelser mot denna förordning skola åtalas och avdömas vid
allmän domstol, dock att i stad, där poliskammare finnes, åtal för
sådana förbrytelser skola behandlas i hittills vanlig ordning.

’ 127 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga,

88

Bevillningsutskotteta betänkande Nr 28.

och skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma
kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

Yad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat, vare
i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse, och skall vad enligt III, VI, VII och VIII kapitlen i
denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkomma poliskammare
i stad, där sådan finnes.

IX kap.

Särskilda föreskrifter i avseende å förordningens ikraftträdande m. in.

128 §.

Denna förordning, varigenom förordningarna den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin samt angående försäljning av vin och
Öl upphävas, träder i kraft den 1 januari 1917, från vilken dag försäljning
av rusdrycker blott må utövas av den, som enligt denna förordning
därtill äger rättighet.

Härvid skall dock iakttagas

dels att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende
å ordnandet av handeln med rusdrycker enligt denna förordning, skola
vidtagas i enlighet med bestämmelserna i densamma,

dels att IV kapitlet skall tillämpas under år 1916,
dels ock att i avseende å bolag, som under år 1916 utövar rätt
till försäljning av brännvin, granskning av förvaltning och räkenskaper
beslut om ansvarsfrihet samt inleverering till statsverket av avgifter,
nettovinst och överskott av bolagets tillgångar skola ske enligt nu
gällande föreskrifter.

129 §.

Genom kommunal folkomröstning må under år 1915 i enlighet
med de i IV kapitlet av denna förordning meddelade bestämmelser
avgöras, huruvida inom en kommun få meddelas sådana på särskilt
tillstånd beroende rättigheter till försäljning av rusdrycker, som omförmälas
i förordningarna den 9 juni 1905 angående försäljning av
brännvin samt angående försäljning av vin och Öl. Vad nu är sagt
gäller dock ej de i 16 § 3 mom. av förordningen angående försäljning

• Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 89

av brännvin samt de i 9 § 2 mom. av förordningen angående försäljning
av vin och Öl omförmälda rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg,
ej heller de i 8 § andra stycket av sistnämnda förordning
omförmälda rättigheter till utskänkning å järnvägståg.

Har nu sagd omröstning ägt rum, vare det, efter det denna förordning
trätt i kraft, så ansett, som om omröstningen angått den i IV
kapitlet avsedda rusdrycksförsäljning.

130 §.

Intill dess denna förordning träder i kraft, må rätt till detaljhandel
med brännvin enligt 11 och 13 §§ i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av brännvin samt rätt till utskänkning av
vin och Öl enligt 7 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av vin och Öl ej meddelas att gälla för längre tid än till den
1 januari 1917.

131 §.

Den, som efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning av brännvin idkar utminutering av
rusdrycker, och den, som jämlikt 13 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och Öl idkar utminutering av vin, som ej
är förenad med handel med andra varor än spritdrycker, må, om han
före den 1 januari 1917 hos kontrollstyrelsen därom gör anmälan,
under en tid av fem år efter sistnämnda dag utan särskilt tillstånd
fortsätta försäljningen ifråga, dock blott i den ordning, som i II kapitlet
föreskrives för partihandlare. Det åligger kontrollstyrelsen att på nu
avsedd försäljningsidkares framställning meddela nödiga föreskrifter för
att underlätta försäljningen av det lager av ifrågavarande drycker,
som han vid tiden för förordningens trädande i kraft innehar.

132 §.

1. Rusdrycker, som före den 1 januari 1917 från utlandet inkommit
till riket, må från och med sagda dag icke av tullverket utlämnas
till annan än den, som enligt 10 § äger rätt till införsel av
sådana drycker; dock att den; som enligt 135 § äger rätt att efter
nämnda dag fortsätta försäljning av rusdrycker, må under tiden för
denna rättighets bestånd äga utbekomma sådana drycker, som för hans
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

räkning inkommit och angivits till förtullning eller till uppläggning å
nederlag eller transitupplag före utgången av år 1916.

2. Kan på grund av vad nu är stadgat utlämnande av rusdryck,
som inkommit till riket före utgången av år 1916, icke äga rum eller
har den, som enligt 135 § äger fortsätta försäljning av rusdrycker, icke
begagnat sig av honom enligt 1 mom. tillerkända rätt, må varan på
ägarens begäran återutföras. Sker ej återutförsel, i förstnämnda fall
inom loppet av år 1917 och i sistnämnda fall inom ett år efter försäljningsrättens
upphörande, hemfalle varan till kronan, och varde för
dess räkning behandlad på sätt i 122 § sägs.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

91

Formulär 1.

Till Konungens befallningshavande i N. N. län.

Jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker den .................... 19 får jag

(få vi) härigenom anhålla, att folkomröstning om förbud mot upplåtande av rättigheter till
detaljhandel med1 sådana drycker måtte i N. N. kommun anordnas år 19 .

På heder och samvete försäkrar jag mig (försäkra vi oss var och en för sin del) vara i
N. N. kommun mantalsskriven (-vna), välfrejdad (-dåde) svensk (-ske) medborgare, före detta års
böljan hava fyllt 21 år samt ej stå under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt

%

Egenhändig namnunderskrift

Datum

Bostadsadress

.

...................

i

i

1

....................................................................................

Formulär 2 A.

Voteringsproposition A.

Den, som vill, att inom N. N. kommun förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel
med1 rusdrycker icke må införas, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Varda nejröster vid omröstningen avgivna till ett antal, motsvarande mer än hälften av de i
röstlängden uppförda röstberättigade, skall förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med
rusdrycker varda gällande inom kommunen från och med ingången av nästkommande kalenderår.

1 Vid omröstning under 1915 utbytas orden »detaljhandel med» mot orden »försäljning av».

92

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Formulär 2 B.

Voteringsproposition B.

Den, som vill, att det inom N. N. kommun gällande förbudet mot upplåtande av rättigheter
till detaljhandel med 1 rusdrycker fortfarande må gälla, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Varda nejröster vid omröstningen avgivna till ett antal, motsvarande mer än hälften av de i
röstlängden uppförda röstberättigade, har det för kommunen gällande förbudet blivit upphävt från
och med ingången av nästkommande kalenderår.

Formulär 3.

KUNGÖRELSE.

Härmed tillkännagives, att röstlängden till efterrättelse vid kommunal folkomröstning om
förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med1 rusdrycker inom N. N. kommun finnes

under tiden från och med den ......... till och med den ............ framlagd i ........................a

för att där vara för granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, vilken rösträtt enligt denna
längd ej tillkommer, men som för sig vill påstå sådan rätt, eller den, som anser, att annan icke
må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, skriftligen avfattade

och åtföljda av de bevis han vill åberopa, ingiva till ............ ............8 sist å ...........* dagen

den ..........................1 * 3 4 * före klockan 12 på dagen, ävensom att prövning av de mot röstlängden

framställda anmärkningar äger rum i ..........................8 .........6 * dagen den ........................6.

Ort och tid.

Underskrift.

Formulär 4.

Härigenom varder Eder till kännedom meddelat, att i rätt tid anmärkning(ar) framställts
däremot, att i den röstlängd, som detta år upprättats för utt i N. N. kommun (stad) [N. N. omröstningsdistrikt
inom N. N. kommun (stad)] tjäna till efterrättelse vid kommunal folkomröstning
om förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med1 rusdrycker, Ni upptagits såsom
röstberättigad, samt att anmärkningen(arna) avser (avse) att ...........................

Prövning av anmärkningen(arna) äger rum i...........................dagen den .....................

med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att bemöta anmärkningen(arna).

Poststämpelns datum.

Underskrift.

1 Vid omröstning under 1915 utbytas orden »detaljhandel med» mot orden »försäljning av».

- Här angives den lokal, i vilken röstlängden kommer att framläggas. Vid bestämmande
av lokal iakttages, att behörig tillsyn över längden må kunna å det angivna stället utövas till
förekommande av att eljest anteckning i längden skulle av någon kunna verkställas.

3 Omröstningsnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

4 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den tid, inom vilken anmärkningarna

sist skola vara ingivna.

6 Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

6 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars prövning

bestämda tid.

93

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Formulär 5.

Protokoll, fört i N. N. kommun (stad) [N. N. omröstningsdistrikt av
, N. N. kommun (stad)] vid folkomröstning angående väckt förslag om
införande (upphävande) av förbud mot upplåtande av rättigheter till

detaljhandel med 1 rusdrycker inom kommunen (staden) å ...............

(omröstningslokalen) i ........................... (orten) den ........................

(dag (-ar), månad, år).

Till förrättande av den folkomröstning, som blivit utsatt att hållas härstädes .........dagen

den ........................ (och ............dagen den .......................) sammanträdde klockan ...... (och

klockan......) omröstningsnämnden (stadens magistrat1 2 3 * *, magistratens deputerade8)............ .........‘

Omröstningen fortgick till klockan ...... med uppehåll .....................6 *- .

Vid omröstningen avgåvos av .....................röstande .....................gdtiga jaröster och

.....................giltiga nejröster.

Samtliga röstsedlar inlades efter verkställd räkning i ............ (antal) omslag, som förseglades
med de ...... (antalet) sigill, som bär nedan finnas avtryckta.

Vid protokollet
N. N.

Avtryck

av

sigill.

Avtryck

av

sigill.

Att detta protokoll vid omröstningsförrätthingen upplästs och befunnits riktigt, bekräftas

N. N.

Ordförande.

1 Vid omröstning under 1915 utbytas orden »detaljhandel med» mot orden »försäljning av».

2 I stad, som utgör ett omröstningsdistrikt.

3 I stad, som består av flera omröstningsdistrikt.

* Har omröstningen till följd av gudstjänst ej hunnit börja å bestämd tid, varde detta

här anmärkt. .

6 Här angivas tider, varunder uppehåll i förrättningen, även på grund av gudstjänst, ägt rum.
6 Har någon förvägrats att utöva rösträtt, varde det, med tydligt angivande av personens
namn och orsaken till denna vägran, här anmärkt.

'' Har röstsedel förklarats ogin, angives detta här jämte grunden därför.

8 Här upptages vad i övrigt förekommit av beskaffenhet att böra i protokollet antecknas.

94

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14
§§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

1. Försäljning — — — — — — — — — —--gällande.

2. Lika med tillagade, alkoholfria drycker anses i denna förordning
alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt och
som ej innehålla mer än 2 V4 volymprocent alkohol.

3. Yad i 1 mom. är stadgat galle ock försäljning av svagdricka,
då denna ej sker till förtäring på stället.

4. Med svagdricka förstås —--svagdricka ävensom alkohol fria

maltdrycker. 2

2 §•

Den----utskänkning av spritdrycker, vin eller Öl,---

svagdricka.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

95

3 §•

I yjll _ ______— — — — — — — ombytes.

2. Bevis — — — — förbjudits att försälja spritdrycker, vin

eller öi, — — — — tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller Öl

återkallats, eller att han dömts förlustig rätt till försäljning av sådana
drycker eller drycker, som avses i denna förordning.

3. Vill någon —---förordning, eller att försälja sprit drycker,

vin eller Öl upphört — — — — tillstånd att försälja spritdrycker,
vin eller Öl återkallats, — — — tillämpning.

4. Inom-------------tillstånd.

5. Har--------------upphört.

6 §•

1. Utskänkning — — — — — — — T"T resan^e‘

2. Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt

3 § idkas, vare det förbjudet att låta rusdrycker å utskänkningsstället
förtäras ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkningsstället
eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.
.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänknmgsställe

förtära rusdrycker.

10 §.

1. Den-----------------kronor.

2. Överträder — — — — — — — sagt.

3. Överträder — — — — — — kronor.

4. Förbryter sig någon mot vad i 5 § eller 6 § 2 mom. är
föreskrivet, eller utövar någon utskänkning av i denna förordning avsedda
drycker å otillåten tid, böte från och med fem till och med
trettio kronor.

11 §.

Varder----olovlig försäljning av spritdrycker, vin eller

Öl — — — — föranleda.

96

Bevillningsutskottets betänkande Kr 28.

13 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av försäljning
enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk eller i
hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av
honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.

14 §.

Om — —--försäljning av rusdrycker är eller varder stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1917.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

97

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18
juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 18 juni 1864
angående utvidgad näringsfrihet skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

1 mom. Sådan — — — — — — — — — — — — yrket.

2 mom. Tillverkning eller beredning av drycker, hållande mer
än 2 Vi volymprocent alkohol, må i andra fall än som avses i kungl.
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker och kungl. förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning av brännvin, icke, utan att Kungl. Maj:t därtill
lämnat tillstånd, äga rum i reningsverk, vinfabrik eller annan byggnad,
som för ifrågavarande verksamhet anlagts eller inrättats efter ingången
av juli månad 1914. Lag samma vare angående tillverkning och beredning
av nu ifrågavarande drycker i härför förut använd byggnad,
varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation
och ej återupptagits före ingången av juli månad 1914.

Denna förordning träder genast i kraft.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 höft. (Nr 28.) 13

98

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 13, 23 och 31 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 13, 23 och 31 §§ i förordningen den
7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
skall erhålla följande ändrade lydelse:

13 §•

1. I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker
än svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1914,
må sådan tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat
tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande
drycker i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning
än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1914.

2. Då skattepliktigt — — — — — — — — — — —--

företräda honom inför kontroll tjänsteman;

varjämte vid anmälan skall fogas dels, därest bryggeriet ej står

under tillsyn av kontrollör, då anmälan göres, intyg — —---

ordningsstadgans föreskrifter, dels ock i fall som avses i 1 mom. bevis
att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.

3. Samtidigt--------------kronor.

4. Ingives--— — — — — — — — — —--krossas.

5. Har---— — —--— — — — — — återkallas.

6. När------— —--— — — — — kronor.

7. Förfaller —--— — — — —--— — återkallas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

99

23 §.

Från skattepliktigt bryggeri må svagdricka, därest det ej av
köpare avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro
stämplade med såväl bryggeriets namn som ordet »skattefritt». I
stället---varumärke.

Beträffande-----------proppen.

När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »skattefritt» vara anbragt överst å en rad för sig
och vara tydligt framträdande.

På sålunda------------utlämnas.

31 §.

Från skattefritt bryggeri må svagdricka, därest det ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som ordet »skattefritt». I stället---

varumärke.

Beträffande----------proppen.

När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »skattefritt» vara anbragt överst å en rad för sig
och vara tydligt framträdande.

Denna förordning träder genast i kraft.

100

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den
11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade
lydelse:

1 §•

1. Brännvin — — — —-------konkursboet.

2. överståthållare — — —--— —---förordning.

3. Å — — —-----— — — —--förbjuden.

4. I bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats
efter ingången av juli månad 1914, må sådan tillverkning ej äga rum,
utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående
tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning
än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1914.

4 §.

Den, som — — — — — — — — samt därvid avlämna bevis
dels att han är behörig att utöva brännvinstillverkning, dels ock i fall
som avses i 1 § 4 mom. att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som
där är sagt. Av bolag — — —----— — — — utfärdat.

Denna förordning träder genast i kraft.

Bec’dlninysutnkottetå betänkande Nr 28.

101

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli
1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande
ändrade lydelse:

1 §•

Av----punschskatt och rusdrycksförsäljningsmedel skall,

efter restitution — —-------—---—

—--nedgått.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1917.

102

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Reservationer:

Ifråga om utskottets författning sför slag:

av herrar friherre C. J. Beck-Friis, Lyckholm, friherre Fleming
och Johan Östberg, vilka anfört:

Utskottets utlåtande är i huvudsak byggt på nykterhetskommitténs
förslag, avgivet i underdånigt betänkande av den 5 januari 1914. Detta
förslag har under den korta tid, som sedan dess förflutit, icke kunnat
vara föremål för den allsidiga prövning, som borde och eljest plägar
ägnas så djupt ingripande lagförslag. Redan häri borde ligga tillräcklig
anledning att icke nu försöka sig på en omfattande lagstiftning i
denna svårlösta fråga. En förhastad lagstiftning i detta avseende skulle
säkerligen vara till större skada än gagn.

Nästan alla myndigheter, korporationer m. fl., som under alltför
kort tid haft att yttra sig över kommittéförslaget, hava antingen hemställt
om större eller mindre ändringar däri eller ock helt och hållet
avstyrkt förslagets upphöjande till lag. De gjorda invändningarna hava
visserligen i de av herr Kvarnzelius m. fl. i första kammaren samt av
herr Staaff in. fl. i andra kammaren väckta motionerna bemötts därmed,
att därvid skulle tagits för stora hänsyn till de intressen »rusdryckshanteringens
utövare hava av näringens bestånd», och, då nykterhetsorganisationerna
mottagit förslaget »med allmänna sympatier», anse
motionärerna, att en lagstiftning i enlighet med nykterhetskommitténs
förslag bör omedelbart framdrivas.

Det får dock icke förbises, att, även om de mot kommittéförslaget
framställda anmärkningarne i vissa fall, såsom naturligt är, framhållit
näringarnes intressen, de flesta ändringsförslagen dock hava avsett att
tillgodose allmänhetens berättigade krav. Att genomdriva en lagstiftning
blott därför att vissa organisationer önska den, oavsett huru den kommer
att mottagas av den stora allmänheten, kan icke vara att tillråda.

För alla och en var, vilken politisk åskådning han än må omfatta,
framstår ovedersägligen folknykterhetens befrämjande som ett viktigt
mål, men alla måste väl medgiva, att folknykterheten slutligen måste

Beoillningsutskottets betänkande Nr 28. 103

bero av de olika individernas egen uppfattning och levnadsvanor. Utan
att en lagstiftning på detta område stödes av ett allmännare gillande
och förtroende kan den icke uträtta tillfyllest. Den kan t. o. in. tvärt
om komma att verka undergrävande för den auktoritet, som lagstiftningen
i ett land överhuvud bör äga.

Huvudvikten bör enligt motionärernas av utskottsmajoriteten accepterade
synpunkt vid en ny nykterhetslagstiftning läggas på det s. k.
lokala vetot. »Om en övervägande del av kommunens befolkning anser,
att ett förbjudande av försäljningen utav rusdrycker leder till ett lyckligare
tillstånd än försäljningens bibehållande, så må också en sådan
anordning komma till stånd, att de kunna giva uttryck åt denna uppfattning»,
heter det helt kategoriskt.

Den anmärkningen, att en strängt restriktiv lagstiftning å förevarande
område bör medföra ersättning från det allmännas sida, avfärda
motionärerna därmed, att »denna omständighet icke bör få lägga hinder
i vägen för genomförandet av en ur nykterhetssvnpunkt erforderlig och
önskvärd anordning. Enas meningarne om ett förslag i huvudsaklig
överensstämmelse med det av kommittén utarbetade, lära väl meningarna
också låta sig enas om de vägar, som böra i ersättningsfrågan beträdas».
Mot en sådan uppfattning måste riktas eu bestämd gensaga, ty, för att
så skulle komma att ske, finnes påtagligen ingen som helst garanti.

Enligt nykterhetslolkets i Stockholm centralförsamling resolution
av den 28 maj 1914 skulle det lokala vetot antagas »i avvaktan på
nykterhetsfrågans fullständiga lösning genom ett allmänt rusdrycksförbud».
Den uppfattningen, att nykterhetslagstiftningen slutligen skulle utmynna
i ett totalförbud, uttalas också eljest från nykterhetsvänligt håll, såsom
i den av herr K. J. Ekman i första kammaren väckta motionen, nr 14,
men, om man anser ett totalförbud böra komma till stånd, kan och bör
väl detta ske utan att man först tillgriper »det lokala vetot», som ju
till och med skulle kunna tänkas stå i vägen för totalförbudet.

Mot införandet av lokalt veto resa sig givetvis stora och avgörande
invändningar dels av principiell och dels av praktisk iunebörd.

Det kan ur lagstiftningssynpunkt icke vara riktigt att'', vid sidan
av eljest lagstadgade former för kommunala besluts fattande, införa en
ny form, som skulle framkalla omfattande agitation och där resultatet
skulle bestämmas genom en tillfällig omröstning efter allmän och lika
rösträtt. Därmed skulle även vägen öppnas för strävanden att utsträcka
denna nya form till andra områden. Man skulle även på detta sätt
flytta avgörandet i en viktig samhällsfråga samt ansvaret för följderna

Det lokala
vetot.

Systembolag
åven för vin
oeb öl.

104 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

diirav från lagstiftare själva och göra saken beroende av en för tillfället
nppagiterad folkmening.

Införandet av lokalt veto å förevarande område torde dessutom
vara så mycket mindre påkallat, som de numera genomförda begränsningarne
av den kommunala rösträtten medfört en stark demokratiseringav
de kommunalt beslutande församlingarne, och redan med nuvarande
bestämmelser är ju handeln med spritdrycker förbjuden i de allra flesta
landskommuner. Såsom socialstyrelsen i sitt yttrande över nykterhetskommitténs
förslag anfört, kunde ock nykterhetseffekten av ett lokalt
veto lätt bliva motsatsen mot vad som därmed åsyftas.

Enligt vår mening måste man således ställa sig avvisande mot
en lagstiftning, som i enlighet med nykterhetskommittén bygger på det
lokala vetots lösa sand. Vi lämna således vårt fulla erkännande åt
Kungl. Maj:ts beslut att icke i propositionen upptaga bestämmelser om
det lokala vetot. Jämväl i andra avseenden anse vi propositionen innebära
avsevärda förbättringar i jämförelse med nykterhetskommitténs
förslag. Sålunda har Kungl. Maj:t icke å priori framställt ett ännu
relativt oprövat utminuteringssystem som det enda riktiga. Vidare
lämnas enligt Kungl. Maj:ts förslag en viss frihet i avseende å import,
särskilt av vin och Öl, varjämte övergången till den nya ordningen icke
gjorts så brådstörtad som enligt nykterhetskommitténs förslag.

Ett allmänt rusdrycksförbud riktar sig, såsom påtagligt är, emot
allt bruk av de vanliga alkoholhaltiga dryckerna. Genom det lokala
vetot avser man ju också att inom större eller mindre delar av landet
förhindra bruket av sådana drycker. Kungl. Maj:ts förslag åter utgår
från den grundsatsen, att man skall förebygga missbruket men icke förbjuda
bruket av alkoholhaltiga drycker. Vid tillämpningen av denna
princip synes oss emellertid den kungl. propositionen i flera, avseenden
hava skjutit över målet. Så kan det väl icke anses på något sätt styrkt,
att de föreslagna inskränkningarne i eller rent av förbuden mot iskänkning
vid hälsobrunnar, badorter, passagerarefartyg och vid järnvägsstationer
ävensom i fråga om klubbar och tillfälliga rättigheter såsom
vid utställningar o. d., skulle föranledas av nödvändigheten att särskilt
i dessa fall stävja missbruk.

Ett av de mest betänkliga dragen i de föreliggande förslagen synes
emellertid vara, att Öl och vin hädanefter skulle av lagstiftningen behandlas
på i det hela samma sätt som brännvin samt försäljning av
Öl och vin således utlämnas åt de s. k. systembolagens i stort sett
ganska okontrollerade makt. Detta innebär för konsumenterna ett

4

105

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

obehövligt och besvärande tvång samt ställer näringsidkarne i ett så
fullständigt beroende av bolagen, att hithörande näringar med all sannolikhet
i många fall måste nedläggas. Denna nya ordning innebär i
själva verket ingenting annat än inrättandet av ett förtäckt statsmonopol.

Då vidare försäljningen av t. ex. Öl även till måttliga förbrukare
väl i regel skulle komma att tillgå på det sätt, att rekvisitioner inlämnas
till brännvinsförsäljningsbolagen och betalningen erlägges till dem, men
varan försäudes från ett bryggeri, efter förutgången order från bolaget,
blir ett inköp av Öl för konsumenten förenat med onödigt besvär och
tidsutdräkt, vartill kommer, att en dylik onödig mellanhand skulle leda
till varans fördyrande och esomoftats till dess försämrande.

Bryggeriernas ställning bleve under detta system sådan, som ingen
affärsman kan i längden underkasta sig. De skulle praktiskt taget icke
hava mer än en enda köpare, ty försäljning till andra delar av landet lärer
väl svårligen kanna ske, och denne ende köpare ägde både rätt att bestämma,
huru mycket han ville köpa och fastställa priset.

Att låta samma restriktioner bliva gällande för såväl vin och Öl,
å ena sidan, som för brännvin är en nyhet, som icke torde vara påkallad.
Ehuru med stor tvekan hava vi dock kunnat vara med om att
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i fråga om vinhandeln. Vissa vinsorter
ligga ju ganska nära den för spritdrycker av Kungl. Maj:t föreslagna
minimialkoholgränsen. Och en del sämre s. k. vinsorter användes väl
uteslutande som berusningsdrycker. Det kan därför till äventyrs vara
berättigat att i försäljningshänseende i viss mån jämställa vdn med
spritdrycker, i all synnerhet som härav icke följa alltför avsevärda
olägenheter för konsumenterna, liksom å andra sidan frågan rörande
ersättning till vinhandlare för förlust på grund av restriktioner i försäljningen
lättare kan lösas efter antagande av de övergångsbestämmelser,
Kungl. Maj:t i förevarande avseende föreslagit.

Vad åter angår ölhandelns förläggande under bolag, så äro förhållandena
helt annorlunda. Ölet med en alkoholhalt av 4—5 procent
kan icke rimligen jämställas med det 30 — 50-procentiga brännvinet.
Maltdryckerna äro framförallt måltidsdrycker, som i regel förtäras i små
kvantiteter till dagligt bruk. Att under sådana omständigheter genomföra
de restriktiva åtgärder i avseende å ölförsäljningen, som innefattas
i såväl utskottsmajoritetens som Kungl. Maj:ts förslag, kan icke vara
förestavat av nödvändigheten att förebygga missbruk. Andra, mindre
genomgripande åtgärder böra härför kunna vara tillräckliga.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 käft. (Nr 28.)

14

Ersättnings frågan.

Sammanfatt ning.

106 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Ett avgörande skäl för att ej nu inrymma bestämmelser rörande
försäljning av Öl i en förordning angående försäljning av spritdrycker
och vin i enlighet med de principer, på vilka såväl utskottets som Kungl.
Maj:ts förslag äro grundade, ligger ock däri, att den mycket svårare
frågan om beredande av ersättning till maltdryckstillverkarne m. fl. för
förlust på grund av restriktioner i Öl försäljningen icke nu föreligger.
En ingående och allsidig utredning i ersättningsfrågan är en nödvändig
förutsättning för en lagstiftning i restriktiv riktning rörande försäljning
av maltdrycker, vadan ersättningsfrågan bör ordnas på samma gång som
den restriktiva lagstiftningen vidtager.

Då vi sålunda av intresse för nykterhetsfrågans lösning vilja i
stort sett tillstyrka de av Kungl. Maj:t föreslagna riktlinjerna, hava vi
dock, på grund av vad ovan sagts, ansett lagbestämmelserna angående
försäljning av Öl böra avsöndras från lagstiftningen angående försäljning
av spritdrycker och vin.

Om man emellertid, vad den sistnämnda lagstiftningen angår, ansluter
sig till Kungl. Maj:ts proposition, bör dock detta förslag i vissa
avseenden undergå modifikationer, för att ej framkalla större avsteg
från nu rådande förhållanden än som av omständigheterna erfordras.
De ändringar, som vi sålunda ansett påkallade i Kungl. Maj:ts förslag,
äro i huvudsak följande.

I § 1 har definitionen av vin ändrats till »alla ej av malt tillagade
drycker, som ej äro hänförliga till spritdrycker, och vilka hålla mer än
3.75 volymprocent alkohol». För enkelhetens skull torde i förordningen
spritdrycker och vin kunna gemensamt benämnas alkoholhaltiga drycker.

Åt landsting har inrymts befogenhet att yttra sig över systembolags
revisionsberättelse, på sätt även utskottet föreslagit.

Bestämmelserna rörande tillfälliga utskänkningsrättigheter i det
kungl. förslaget §§ 22—26 hava omarbetats i anslutning till nu gällande
bestämmelser i förordningen angående försäljning av brännvin § 16
samt i förordningen angående försäljning av vin och Öl §§ 8—10.

Bestämmelsen i 32 § 1 mom. 3 stycket om bolags skyldighet att
tillhandahålla sådana varusorter av spritdrycker, som inom riket förekomma
i handeln, har utvidgats till att omfatta jämväl vin, detta i
närmare överensstämmelse med nykterhetskommitténs förslag.

I enlighet med det yrkande, som framställts i den av herr Dahl
väckta motionen nr 102, har såsom § 74 i förordningen intagits ett
stadgande om rätt att i allmänhet påtala åtgärd, vidtagen av försälj -

Bevillning sutskottets betänkande Nr 28. 107

ningsbolag. På grund av inskjutandet av detta stadgande hava paragraferna
i VIII kapitlet erhållit ändrad numrering.

Då såsom ovan sagts, enligt vår mening, nytt förslag rörande
försäljning av maltdrycker bör utarbetas, anse vi de i den kungl.
propositionen intagna förslagen till förordning angående försäljning av
svagt alkoholhaltiga samt tillagade alkoholfria drycker, ävensom till
vissa ändringar i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker för närvarande icke böra föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till vad som föreslagits i fråga om minimialkoholgränsen
för vin bör erforderlig jämkning ske i förslaget om ändring
av 7 § i näringsfrihetsförordningen.

Förslaget om ändring i brännvinstillverkningsförordningen har av
oss upptagits i den form, utskottet åt detsamma givit.

På grund av vad sålunda anförts hava vi ansett, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte besluta:

l:o) att i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 242 samt i ämnet väckta motioner antaga härvid
fogade förslag till

dels förordning angående försäljning av spritdrycker
och vin (bil. A);

dels förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet
(bil. B);

dels och förordning om ändrad lydelse av 1 och
4 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning av brännvin (bil. C);

2:o) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville efter verkställd ytterligare utredning
för riksdagen framlägga förslag till dels förordning
angående försäljning av maltdrycker dels ock bestämmelser
angående beredande av full ersättning ej mindre
åt tillverkare av maltdrycker på grund av förlust, som
för dem uppkommer genom antagande av en dylik
förordning, än även åt övriga personer, vilkas utkomstmöjligheter
genom en sådan lagstiftning komma
att inskränkas;

108

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3:o) att godkänna vad Kungl. Maj:t i proposition
nr 258 föreslagit med undantag för vad propositionen
innehåller i fråga om utskänkning av maltdrycker,
samt således, under förutsättning av antagandet av
ovan angivna förordning om försäljning av spritdrycker
och vin,

dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri,
vilken på grund av bestämmelserna i 10 § av förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin
vid tiden för ikraftträdandet av förordningen
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker är
berättigad att utskänka brännvin, må för rättighetens
upphörande från och med år 1921 av staten utgivas
ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande
fastställes efter de grunder, vilka
finnas angivna i kungörelsen den 12 juli 1907 angående
ersättning till gästgivare, som avstå från dem jämlikt
förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning,
ävensom att änka efter manlig ersättningstagare må,
därest äktenskapet blivit ingånget före den 1 maj 1907,
efter mannens frånfälle under sin återstående livstid äga
att uppbära den ersättning, vartill mannen, om han
levat, varit berättigad,

samt bestämma, att gästgiveriägare, om han vill
komma i åtnjutande av ifrågavarande ersättning, skall
därom före den 1 september 1920 till Konungens
befallningshavande i det län, varest gästgiveriet är
beläget, ingiva ansökning och därvid styrka, att han

1 egenskap av gästgivare fortfarande är till utskänkning
berättigad;

dels medgiva, att till den, vilken på grund av

2 mom. i övergångsstadgandena uti förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning av vin och Öl vid
tiden för ikraftträdandet av förordningen angående försäljning
av spritdrycker och vin är berättigad att utskänka
vin, må för rättighetens upphörande utgivas
ersättning en gång för alla med belopp, som bestämmes
av Kungl. Maj:t, dock att sådan ersättning i intet fall
må beviljas till högre belopp, än vad som skäligen

109

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

kan antagas motsvara sammanlagt den behållna inkomsten
av vinutskänkningsrörelsen för åren 1915—
1919,

samt att bestämma, att den, som vill komma i
åtnjutande av nu nämnd ersättning, därom skall före
den 1 september 1920 till Konungens befallningshavande
ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid
såväl styrka, att han fortfarande är till utskänkning
berättigad, som ock förebringa den utredning, han för
ersättningens bestämmande vill åberopa;

dels ock medgiva, att erforderliga medel för
gäldande av ersättningsbelopp, som enligt ovan angivna
grunder skola utbetalas, må utgå ur statsverkets fond
av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad ersättning
av Konungens befallningshavande må utbetalas
kvartalsvis vid början av varje kvartal från och med
ingången av år 1921;

4:o) samt att de i förevarande frågor väckta
motioner, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad under punkterna l:o) och 2:o) här ovan
hemställts, icke till någon riksdagens åtgärd föranleda.

no

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bil. A.

Förslag

till

förordning angående försäljning av spritdrycker och vin.

I kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och andra drycker, som hålla mer
än 25 volymprocent alkohol, ävensom sprit samt, oberoende av alkoholhalten,
punsch och likör; och

med vin: alla ej av malt tillagade drycker, som ej äro hänförliga
till spritdrycker och vilka hålla mer än 3.7 5 volymprocent alkohol.

Spritdrycker och vin kallas i denna förordning med en gemensam
benämning alkoholhaltiga drycker.

2 §•

Försäljning av alkoholhaltiga drycker delas i partihandel och
detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare
i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.

Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning
eller försändning på rekvisition) och utskänkning (försäljning till förtäring
på stället).

Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres
på utminuteringsstället. Vid utskänkning må cj tillåtas, att något av
det sålda från utskänkningsstället medföres.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. Ill

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till
utminutering av vin och Öl samt med rätt till utskänkning av spritdrycker
rättighet till utskänkning av vin och Öl.

3 §•

1. Tillstånd till försäljning av alkoholhaltiga drycker enligt
denna förordning må ej meddelas annan person än den, som äger god
frejd, råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för ordentlighet
samt prövas i övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.

2. Sådant tillstånd må ej meddelas ämbets- eller tjänsteman,
som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut
angående tillverkning eller försäljning av alkoholhaltiga drycker eller
däröver utöva tillsyn, ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt
eller i allmän tjänst anställd lärare.

3. Den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel med
alkoholhaltiga drycker, må ej tilldelas rättighet till detaljhandel med
sådana drycker.

4. Ej heller må tillstånd till försäljning av alkoholhaltiga drycker
meddelas den, som utövar tillverkning av maltdrycker.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna
§, må ej heller vara styrelseledamot eller delägare i bolag, varom i
denna förordning sägs, dock att ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman,
kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare må vara styrelseledamot
i sådant bolag.

4 §•

Detaljhandel med alkoholhaltiga drycker må icke vara förenad
med annan handel, till vars drivande särskild anmälan fordras, dock
att utskänkning av vin under de i denna förordning stadgade villkor
må äga rum i samband med konditorirörelse.

Vid utminutering må ock andra drycker än alkoholhaltiga försäljas
till avhämtning eller försändas på rekvisition och vid utskänkning
tillhandahållas till förtäring på stället.

5 §•

Alkoholhaltiga drycker må ej utminuteras i mindre myckenhet

än 8/io liter. „ „

6 8-

Alkoholhaltiga drycker, som äro försatta med sackarin. få ej
hållas till salu.

112

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

7 §.

1. Ej må någon vid personligt besök eller genom ombud hos
annan än innehavare av rätt att försälja spritdrycker till salu utbjuda
sådana drycker eller därå upptaga beställningar.

2. Ej må någon eljest, för egen eller annans vinning, vid personligt
besök eller genom ombud söka förmå annan att å utminuteringsställe
inköpa spritdrycker.

3. Ej må någon yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå
annan med anskaffande av spritdrycker.

4. Innehavare av rätt till försäljning av spritdrycker må ej å
annan ort än den, där han utövar sin försäljningsrättighet, till annan
än dylik innehavare mot efterkrav för köpeskillingen utlämna spritdrycker.

8 §•

1. Den, som äger rätt till försäljning av alkoholhaltiga drycker,
må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom försäljning
avhända sig sådana drycker till annan, dock att det icke
skall vara innehavare av rätt till utskänkning betaget att tillfälligtvis
å försäljningsstället utöva gästfrihet.

2. Den, som ej äger rätt till försäljning av alkoholhaltiga drycker,
må ej genom byteshandel avhända sig sådana eller eljest använda dem
som betalningsmedel.

9 §•

Därest vid något tillfälle alkoholhaltiga drycker vid detaljhandel
utborgats till myckenhet, för vilken försäljningspriset understiger 50
kronor, må betalning för dryckerna eller för kärl och emballage, vari
de förvaras, ej kunna utsökas. Yad sålunda stadgas äger dock ej
tillämpning vid försäljning av vin åt spisande gäster vid måltid.

10 §.

I avseende å försäljning av alkoholhaltiga drycker för vetenskapligt,
medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för
apoteksbehov gäller vad Konungen därom förordnat.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

113

11 §• *

Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för
försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.

Angående villkoren för försäljning av denaturerat brännvin meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.

II kap.

Om partihandel med alkoholhaltiga drycker.

12 §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka alkoholhaltiga drycker
eller bedriver rening av brännvin, ävensom den, som enligt 13 § erhållit
tillstånd till partihandel, äga försälja det slags alkoholhaltiga drycker,
som tillverkas eller renas eller vilka tillståndet avser, dock inom riket
endast till annan innehavare av dylik rättighet samt till den, som äger
rätt till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker, i och för deras rörelse.

2. Bolag, som enligt vad i denna förordning sägs äger rätt till
detaljhandel, må ock till annan innehavare av dylik rättighet i och
för dennes rörelse försälja alkoholhaltiga drycker.

*

13 §.

Där tillstånd till partihandel erfordras, meddelas sådant av kontrollstyrelsen.
Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift å den
kommun, där handeln skall utövas, samt vara åtföljd av intyg, utvisande
sökandens behörighet att idka rörelsen.

14 §.

Partihandlare, varom i 12 § 1 mom. sägs, vare skyldig hålla sina
handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för av konBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 käft. (Nr 28.) 15

114

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

trollstyrelsen särskilt förordnat ombud och har att vid rörelsens utövande
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen för
tillsyn å rörelsen kan meddela.

15 §.

Bolag, som driver utminutering, må överenskomma med den,
som äger rätt till partihandel med vin, att sådana från bolaget inköpta
drycker må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen för
sådant fall meddelade föreskrifter, av partihandlaren försändas direkt till
köpare.

16 §.

1. Avlider den, som efter tillstånd enligt 13 § utövar partihandel
med alkoholhaltiga drycker, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas,
till dess två år förflutit efter dödsfallet.

2. Försättes någon, som i 1 mom. avses, i konkurs, må rörelsen
för konkursboets räkning fortsättas, dock ej längre än till dess tre
månader förflutit efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.

3. I fall, som i denna § avses, åligger det dock stärbhuset eller
konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad
efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan
hos kontrollstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som
antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom
föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara
därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden
för anmälningsskyldigheten gick till ända eller kontrollstyrelsens beslut
i frågan delgivits den anmälningsskyldige.

17 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos
eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga
alkoholhaltiga drycker må för visst fall utan hinder av de i denna
förordning givna föreskrifter försäljas till partihandlare, varom i 12 §
1 mom. sägs, eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel med alkoholhaltiga
drycker.

Bevillningsutskottets betänkande Kr 28.

115

III kap.

Om rättigheter till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker.

18 §.

1. Detaljhandel med alkoholhaltiga drycker inom en kommun
må med de undantag, som i 19 samt 21—28 §§ omförmälas, idkas
endast av särskilt, inom kommunen uteslutande för sådan detaljhandel
bildat bolag och icke mellan flera bolag fördelas.

2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens
befallningshavande för ett eller flera, högst tre, kalenderår. Ansökan
om erhållande av rättighet skall före mars månads utgång året innan
försäljningen är avsedd att taga sin början av bolag skriftligen
göras hos Konungens befallningshavande med bifogande av intyg om
delägarnes behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt redogörelse
för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse
skall innehålla uppgifter om vilka av de i 1 § nämnda slag
av alkoholhaltiga drycker försäljningen skall avse, om antal försäljningsställen,
dels för utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker
och vin, om grunderna för försäljningsställenas förläggning, om i
vilken omfattning utskänkningen är avsedd att äga rum annorledes än
vid måltid åt spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar
å annan, på sätt i 27 § 2 mom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden,
i Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat
och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa utlåtanden böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning
den sökta rätten till detaljhandel anses böra medgivas, uppgift
å det antal försäljningsställen, som bör få anordnas, dels för utminutering
och dels för utskänkning av spritdrycker och vin, ävensom
förslag till de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning
och rörelsens bedrivande, som anses nödiga. Hava ansökningar
inkommit från flera bolag, skall, om upplåtande av rätt till

116 Bevillning sutskottets betänkande Nr 28.

detaljhandel tillstyrkes, visst bolag förordas till erhållande av den
sökta rättigheten.

4. Sedan de i 3 mom. omförmälda utlåtanden till Konungens
befallningshavande avgivits, har Konungens befallningshavande, där ansökning
ej genast varder avslagen, att, om rörelsen kan antagas vålla
olägenhet för angränsande kommun, över ansökningen infordra yttrande
från stadsfullmäktige eller kommunalstämma i sådan kommun.

5. Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma
inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga
rum, må densamma ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande
upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej
sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämman tillstyrkta.
Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen
föreskriva de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning
och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller
kommunalstämman föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas
stå i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna
anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.

6. Konungens befallningshavandes beslut i ämnet skall kungöras
i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för staden
vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande av besvär över beslutet
från dagen för kungörandet.

19 §•

I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 18 § ej meddelats,
må rättighet till utskänkning av alkoholhaltiga drycker kunna tilldelas
inom annan kommun bildat bolag. Sådan rättighet må dock utövas
endast om bolaget erhåller rätt till detaljhandel inom den kommun,
där bolaget är bildat, och så länge sistnämnda rättighet är gällande.

Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom
den i 18 § omförmälda tid innan försäljningen är avsedd att taga sin
början, och skall beträffande rättighetens upplåtande jämväl i övrigt
lända till efterrättelse vad i 18 § stadgas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

117

20 §.

1. Bolag, som i 18 och 19 §§ omförmäles, må icke avse att
bereda vare sig delägarne vinning utöver årlig ränta med högst fem
procent å de av delägarne tillskjutna kontanta medel eller kommun
någon ekonomisk fördel.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för
samt alkoholstyrka hos alkoholhaltiga drycker ävensom angående räkenskapers
förande och i övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest
i de i denna förordning särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet
härutinnan, utöver vad denna förordning innehåller, meddelas av
Konungen.

3. Bolag äger ej vid utminutering hålla mer än ett försäljpris
å en och samma varusort av alkoholhaltiga drycker, oavsett om
större eller mindre myckenhet försäljes.

4. Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, inköpa
fastighet eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga annan mera omfattande
förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll eller
rörelsens behöriga utövande.

Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, förhyra andra
lägenheter än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget
självt utövar, eller utan sådant samtycke ingå affärsavtal för längre
tid än bolagets rättighet upplåtits, dock att hyresavtal må ingås till
fardag, som infaller under året näst efter utgången av nämnda tid.
Bolag må ej heller ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller
delägare i bolaget, eller låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till
de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen av
alkoholhaltiga drycker eller utgå med viss del av vinsten.

5. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone
sex böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte.
Bolagets styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka två utses av
delägarne i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige och å landet
av kommunalstämman, en av Konungens befallningshavande och en av
landstinget, dock att i stad, som icke deltager i landsting, stadsbo!!-

118 Bevillnivgsutskottets betänkande Nr 28.

mäktige utse jämväl den ledamot, som eljest skulle av landstinget väljas.
På enahanda sätt utses jämväl fem suppleanter. Därest å landet eller
i stad, som deltager i landsting, nytt bolag bildas å tid, då landstinget
icke är samlat, må ordföranden i landstinget å dess vägnar äga att
utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot blivit av näst
sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot i styrelsen.

Av Konungens befallningshavande, landsting, stadsfullmäktige eller
kommunalstämma utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i bolaget.

6. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper skall varje
år i mars eller april månad å tid, som av Konungens befallningshavande
bestämmes, verkställas för näst föregående år av tre revisorer, av vilka
en utses, i stad av stadsfullmäktige och å landet av kommunalstämman,
en av landstinget samt en av Konungens befallningshavande. I stad,
som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den revisor,
som eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl
tre suppleanter. Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig utse
två personer att å deras vägnar deltaga i inventering av bolagets tillgångar
vid löpande årets slut. över revisionen avgiva revisorerna
berättelse, vilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning
och förvaltning samt vad övrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna,
skall innehålla till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet. Av revisionsberättelsen,
vid vilkens avfattande de föreskrifter skola iakttagas, som
meddelas av kontrollstyrelsen, skola, sedan bolagets styrelse lämnats
tillfälle att förklara sig över i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar,
revisorerna före maj månads utgång översända exemplar till
Konungens befallningshavande, landstinget, stadsfullmäktige eller kommunalstämman
samt kontrollstyrelsen. Bolagets styrelse må även till
nämnda myndigheter insända sin förklaring.

Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper må även när
som helst företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person,
som nämnda styrelse förordnat.

7. Styrelseledamöter samt revisorer och deras här ovan nämnda
ombud äga att av bolaget åtnjuta ersättning enligt grunder, som av
kontrollstyrelsen bestämmas.

8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan
landsting och i stad stadsfullmäktige samt på landet kommunalstämman
avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen
avgivas före september månads utgång.

Erfordras åtgärd i följd av vägrad ansvarsfrihet eller giver revi -

119

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

sionsberättelsen eljest därtill anledning, äger kontrollstyrelsen meddela
erforderliga föreskrifter eller vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.

9. Bolag åligger att inom mars månads utgång efter varje
kalenderårs slut å statsverkets giroräkning i riksbanken insätta hela
den nettovinst, som uppkommit av all den rörelse bolaget idkat. Då
bolag upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts, på
enahanda sätt förfaras med det överskott av bolagets tillgångar, som
kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna samt de av
delägarne tillskjutna medel återbetalats. Omförmälda nettovinst och
överskott tillfalla statsverket.

21 §.

1. Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka
vin må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt till detaljhandel
med alkoholhaltiga drycker, av Konungens befallningshavande
meddelas att gälla tillsvidare för ett eller flera, högst tre, kalenderår.

2. Ansökning om rättighet, som i 1 mom. sägs, skall före utgången
av augusti månad året innan utskänkningen är avsedd att taga
sin början skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med
uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande
av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.

3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
efter augusti månads utgång inhämta utlåtanden, i
Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och
stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa utlåtanden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande
jämte förslag till de inskränkningar i avseende å försäljningens bedrivande,
som anses nödiga.

4. Har ansökningen blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalstämma, må densamma av Konungens
befallningshavande ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande
upplåtande av rättighet, skola vid upplåtelsen föreskrivas de inskränkningar
i avseende å rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige
eller kommunalstämman föreslagna, såvida samma inskränkningar
icke finnas stå i strid med allmän lag eller författning eller
uppenbarligen ej kunna anses ägnade att främja det med desamma
avsedda syftet.

120

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

22 §.

Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort, där särskild läkare
finnes anställd, må på därom gjord ansökning Konungens befallningshavande,
sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma lämnats tillfälle
att yttra sig, kunna meddela rättighet till utskänkning av
alkoholhaltiga drycker för kortare tid än år, dock att vid sådan
utskänkning egentligt brännvin må tillhandahållas endast vid måltider
åt spisande gäster.

23 §.

Rättighet till utskänkning av alkoholhaltiga drycker å passagerarefartyg
må på ansökning kunna tillsvidare för högst ett år av Konungens
befallningshavande i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas
person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse. Sådan
utskänkning må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget, och
må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske till
besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga
måltid.

24 §.

Tillstånd att tills vidare för viss tid, högst ett år, inom område
för station vid statens järnvägar ävensom vid enskild, till persontrafik
upplåten järnväg utskänka vin må på framställning av järnvägens
styrelse kunna av Konungens befallningshavande i det län, varest
styrelsen har sitt säte, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma
blivit hörda, meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.

Ävenledes må på av järnvägens styrelse gjord framställning tillstånd
till utskänkning av vin å sådan järnvägs tåg meddelas av
Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen har sitt säte.

Bevillningsutskottels betänkande Nr 28.

121

25 §.

Klubb eller annan förening må, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma
lämnats tillfälle att yttra sig, kunna av Konungens befallningshavande
tilfdelas rätt under högst ett år i sänder att utskänka
alkoholhaltiga drycker åt sina medlemmar eller inbjudna gäster.

26 §.

Där i annat fall än förut i 22, 23, 24 och 25 §§ är sagt, utskänkning
av alkoholhaltiga drycker för någon del av året tillfälligtvis
kan vara av omständigheterna påkallad, må på därom gjord ansökning
Konungens befallningshavande kunna för kortare tid än ett
år eller för visst tillfälle meddela rättighet till dylik utskänkning.

27 §.

1. Bolag må ej till annan överlåta rättighet till utminutering.

2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning.
Sådan överlåtelse vare ej gällande, utan att Konungens befallningshavande,
efter prövning av villkoren för densamma, giver tillstånd
till den överlåtna rättighetens utövning.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för
den, till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa
alla för rörelsen erforderliga spritdrycker.

3. Överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 21—26
§§, vare förbjuden.

28 §.

Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21—26
§§ innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i konkurs,
må rörelsen för stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas, dock
icke längre än till dess tre månader förflutit efter dödsfallet eller efter
det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits. Det åligger dock stärbhuset
eller konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en
månad efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits gorå
anmälan hos Konungens befallningshavande med uppgift därvid tillika
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 höft. (Nr 28.) 16

122

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

å den person, som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej
anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne
icke vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigheten hava upphört den
dag, tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i
frågan delgivitB den anmälningsskyldige.

29 §.

Konungens befallningshavande äger att vid meddelande av tillstånd
till detaljhandel eller sedermera under rörelsens utövande stadga
de inskränkningar i avseende å densamma, som kunna anses erforderliga.

30 §.

1. Då försäljningsrättighet beviljas, skall Konungens befallningshavande
utfärda tillståndsbevis med angivande däri av det lagrum,
varå tillståndet grundar sig, varest eller efter vilka grunder försäljningsställe
skall förläggas ävensom för vilken tid rättigheten må begagnas;
skolande i tillståndsbeviset jämväl utsättas de föreskrifter i avseende å
rörelsens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

2. Avskrift av tillståndsbevis skall Konungens befallningshavande
tillställa kontrollstyrelsen ävensom i andra fall än som avses i 23 § och
24 § andra stycket magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen
i orten. Yad i detta mom. är sagt om magistratens underrättande
äger ej tillämpning i Stockholm.

3. Om beslut, varom i 28 § förmäles, skall Konungens befallningshavande
lämna underrättelse till dem, som enligt 2 mom. skola
erhålla meddelande om beviljat tillstånd.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

123

IY kap.

Närmare föreskrifter angående detaljhandel med alkoholhaltiga drycker.

31 §.

All försäljning av alkoholhaltiga drycker skall ordnas så, att
därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt och att syftet med
de i denna förordning givna stadganden sålunda i största möjliga
utsträckning vinnes.

För sådant ändamål skall iakttagas, att alkoholhaltiga drycker
ej försäljas eller från försäljningsställe utlämnas till den, om vilken
skälig anledning förefinnes till antagande, att han skall missbruka
sådana eller med varans anskaffande tillhandagå någon, som gjort sig
känd för sådant missbruk.

Alkoholhaltiga drycker må ej utlämnas, vid utminutering till den,
som ej fyllt 21 år, och vid utskänkning till den, som ej fyllt 18 år.

Ej heller må alkoholhaltiga drycker från försäljningsställe utlämnas
till någon, som synbarligen är berörd av starka drycker, eller
sådan person å utskänkningsställe tillåtas att förtära alkoholhaltiga
drycker.

32 §.

1. Vad angår utminutering av spritdrycker skall bolag, i det
i 31 § angivna syfte, med iakttagande av de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen
kan utfärda, anordna verksam kontroll till vilka personer
och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum, och må
härvid fastställas viss myckenhet, utöver vilken under angiven tid utminutering
till köpare eller vissa sådana ej må ske.

Det åligger kontrollstyrelsen att för utminutering av spritdrycker
indela riket i kontrollområden ävensom att i denna indelning vidtaga
de jämkningar, som med anledning därav, att inom viss kommun rättighet
till utminutering av spritdrycker upphör eller upplåtes, eller av
andra orsaker betingas. Utom det område, vilket anvisats varje bolag,
äger bolaget icke försända spritdrycker till annan än den, som innehar
rätt till detaljhandel med sådana.

124 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bolag vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering
kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet
nedsatts, söka till skäligt pris anskaffa sådana varusorter av alkoholhaltiga
drycker, som inom riket förekomma i handeln.

2. Skulle vid utminutering av vin visa sig, att sådan dryck
genom sin prisbillighet i förening med hög alkoholhalt eller av annan
sådan anledning uppenbarligen är ägnad att för allmänheten såsom
berusningsmedel ersätta spritdrycker, skall i fråga om utminutering
av sådan dryck gälla vad i 1 mom. första stycket stadgas angående
utminutering av spritdrycker, och har kontrollstyrelsen i fall av behov
att därom meddela föreskrift.

3. Yägrar bolag obehörigen att till någon utminutera alkoholhaltiga
drycker, må på hans framställning kontrollstyrelsen därutinnan
meddela rättelse. Över kontrollstyrelsens beslut må klagan icke föras.

33

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.

34 §.

Försäljning må ej ske annorstädes än i lokal eller å plats, som
blivit för försäljningens bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles
i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte två personer,
utsedda en av nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm
av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet
av kommunalnämnden. Besiktningsmännen skola, därest försäljningsställe
godkännes, om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla
beskrivning å den besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktningen utfärdats, må försäljning ej börjas.

Vad i denna § är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas
att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktning gäldas av tillståndshavaren med belopp,
som bestämmes av Konungens befallningshavande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2S.

125

35 §.

1. Om tillstånd meddelats till försäljning å angivet försäljningsställe,
må ombyte av sådant ej ske, med mindre den myndighet, som
meddelat tillståndet, därtill giver sitt bifall; skolande dessförinnan tillfälle
att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter, som blivit
hörda över ansökningen om ifrågavarande försäljningsrättighet.

2. Om beslut enligt 1 mom. meddele Konungens befallningshavande
underrättelse till dem, som enligt 30 § 2 mom. skola erhålla
meddelande om beviljat tillstånd.

36 §.

1. Inom eller omedelbart invid kasernområde, läger eller annat
område, som blivit för krigsmaktens behov upplåtet, vare detaljhandel
med alkoholhaltiga drycker förbjuden.

2. Å dag, då ting, marknad, torgdag, uppbördsstämma eller inskrivningsförrättning
hålles, vare å landet detaljhandel med alkoholhaltiga
drycker förbjuden på eller inom 0.5 mil från förrättningsstället.

3. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik
föreställning eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande
utföres instrumentalmusik, varje annan föreställning, till vilken allmänheten
har tillträde, eller vid offentlig danstillställning må utskänkning
av alkoholhaltiga drycker icke ske i lokal eller å plats, därifrån är
utsikt till skådebanan eller till annan plats, där föreställningen eller
danstillställningen äger rum; dock må Konungens befallningshavande för
särskilt tillfälle medgiva undantag från det sålunda meddelade förbud.

37 §.

1. Utminutering av alkoholhaltiga drycker må äga rum endast
söckendagar under högst åtta timmar, dock ej före klockan 9 förmiddagen
eller efter klockan 6 eftermiddagen.

2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan
12 middagen samt utskänkning av vin tidigast klockan 9 förmiddagen;
och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan 10
eftermiddagen.

126

Be vulning sutskottets betänkande Nr 28.

Utskänkning av alkoholhaltiga drycker, som äger rum å sön- och
helgdagar eller å andra dagar före klockan 3 eftermiddagen, vare
tillåten endast vid måltid åt spisande gäster.

Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.

3. Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av att
tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till klockan 10
eftermiddagen eller att utskänkning av alkoholhaltiga drycker annorledes
än vid måltid åt spisande gäster äger rum under sön- och helgdagar
med början efter klockan 3 eftermiddagen, äger Konungens befallningshavande
efter framställning i stad av stadsfullmäktige och på
landet av kommunalstämma samt efter magistrats eller kommunalnämnds
hörande därom förordna.

38 §.

1. Å tider, då handel med alkoholhaltiga drycker enligt nästföregående
§ ej är tillåten, vare allt utlämnande av sådana drycker
från försäljningsställe förbjudet.

2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta
alkoholhaltiga drycker å utskänkningsställe förtäras.

39 §.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin eller vin och maltdrycker,
vare det förbjudet att låta spritdrycker å utskänkningsstället
förtäras ävensom att hava spritdrycker förvarade å utskänkningsstället
eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

40 §.

1. Vid utskänkning av alkoholhaltiga drycker skall lagad mat
alltid vara att tillgå, dock att vad sålunda stadgas ej äger tillämpning
vid utskänkning av vin i samband med servering av konditorivaror.

2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt hållas
för varje gäst lätt tillgängligt.

3. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där
han förtärt alkoholhaltiga drycker, eller lämnas utan vård.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

127

41 §.

1. Under det detaljhandel med alkoholhaltiga drycker pågår, får
dörren till försäljningsrummet ej vara låst.

2. Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning
och bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som enligt 30 § 1 mom.
utfärdats för rörelsens innehavare, ävensom prislista å de alkoholhaltiga
drycker, som å stället tillhandahållas, vara för köpare tillgängliga.
Därjämte skall å försäljningsställe finnas för samtliga gäster
synligt anslag, som tydligt angiver, å vilka tider därstädes försäljning
av alkoholhaltiga drycker får äga rum.

42 §.

I öppen salubod för handel med andra varor än alkoholhaltiga
drycker ävensom i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel
och auktioner, vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig
handel med andra varor än alkoholhaltiga drycker vare utdelning
av sådana drycker även utan betalning förbjuden.

43 §.

Vad i 37 § stadgas äger ej tillämpning å utskänkning, som avses
i 23, 24, 25 och 26 §§.

V kap.

Om tillsyn ä detaljhandel med alkoholhaltiga drycker och övervakande

av nykterhetstillståndet.

44 §.

Nykterhetsnämnd i kommun har att övervaka nykterhetstillståndet
inom kommunen.

Nämnden åligger därvid särskilt

128

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

att genom upplysningar och råd till försäljare söka förebygga
missbruk av alkoholhaltiga drycker;

att bereda de ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka i
stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma till nämnden
remitteras; samt

att till stadsfullmäktige eller kommunalstämman göra framställning
om vidtagande av nykterhetsfrämjande åtgärder och avgiva årlig
berättelse angående sin verksamhet och över nykterhetstillståndet inom
kommunen.

45 §.

Det åligger Konungens befallningshavande att övervaka iakttagandet
av vad i denna förordning är stadgat.

Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å
landet skola tillse, att å ställe, där detaljhandel med alkoholhaltiga
drycker idkas, ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade
föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan
för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må Konungens
befallningshavande förordna lämplig polisman att fullgöra vad enligt
denna förordning åligger kronobetjänt.

46 §.

Innehavare av rättighet till detaljhandel eller i hans frånvaro
den, som försäljningen ombesörjer, vare skyldiga att efter anfordran
lämna dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden
av denna förordning, tillträde till de försäljningsställen, vilka deras
tjänsteåligganden avse.

47 §.

Tredskas bolag att fullgöra de i denna förordning för bolag meddelade
föreskrifter eller de föreskrifter, som kontrollstyrelsen kan hava
för bolaget utfärdat, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna
förelägga bolagets styrelseledamöter vite eller förbjuda
bolaget att efter utsatt skälig tid fortsätta med försäljningen, om ej de
åsidosatta föreskrifterna iakttagas, eller återkalla bolagets rättighet till
detaljhandel att upphöra med löpande kalenderårs utgång.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

129

48 §.

Tillstånd, som meddelats enligt 21—26 §§, må av Konungens
befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande
finner skäl därtill.

Över beslut, varigenom tillstånd sålunda återkallats, må klagan
ej föras.

49 §•

Vid arbetsinställelse, vapenövningsmöte eller auktion eller i andra
fall än då stadgandet i 36 § 2 mom. äger tillämpning, vid annan till
större folksamling ledande förrättning, ävensom då eljest skäligen kan
befaras, att öppethållande av försäljningsställe kan föranleda oordningar,
eller då försäljning visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande
ävensom i stad polismyndighet samt å landet kronobetjänt
och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest
tillåten detaljhandel med alkoholhaltiga drycker eller för sådant tillfälle
föreskriva de inskränkningar i samma handel, som kunna finnas
nödiga.

50 §.

Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning
erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest
dylik handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd
erinran från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd
å landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden
förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom
gånge genast i verkställighet, men skall, vid äventyr att förbudet eljest
går åter, senast inom åtta dagar underställas prövning av Konungens
befallningshavande, som,* därest tillståndet, enligt vad i detta kapitel
sägs, ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa förbudet
eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet
att meddela förbud, varom där förmäles.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 17

130

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

51 §.

Därest av försäljning, som bedrives av bolag eller innehavare av
från bolag överlåten rättighet, vid upprepade tillfällen oordningar föranledas
eller å försäljningsställe, där sådan rörelse utövas, osedlighet
bedrives, må Konungens befalliiingshavande, på anmälan av i stad
polismyndighet eller stadsfullmäktige och på landet kronobetjänt eller
kommunens eller angränsande kommuns kommunalnämnd eller kommunalstämma,
äga att indraga rättighet till sådan försäljning eller
ock därifrån skilja innehavaren.

52 §.

Återkallelse av meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning,
varom ovan sägs, skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro
den, som besörjer försäljningen. Därest försäljningen grundar sig
på särskilt tillstånd, skall underrättelse om återkallelse och förbud
lämnas dem, som enligt 30 § 2 mom. skola erhålla meddelande om
beviljat tillstånd, dock att underrättelse om förbud ej skall meddelas
kontrollstyrelsen.

Yl kap.

Om införsel av spritdrycker från utrikes ort.

53 §.

1. Spritdrycker, vilka från utlandet införas av annan än den, som
enligt denna förordning äger rätt att försälja sådana drycker, må ej
från tullverket utlämnas, utan att han med intyg av vederbörande
bolag styrker, att hinder mot utminutering till honom jämlikt 31 §
2 och 3 styckena ej förefinnes.

Vägrar bolag obehörigen att utfärda sådant intyg, vare lag som
i 32 § 3 mom. stadgas. •

2. Angående införsel av spritdrycker till riket för vetenskapligt,
medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov
meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

131

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

3. Ifråga om rätt för resande att till riket medföra spritdrycker
gäller vad tullförfattningarna därom innehålla.

4. Utan iakttagande av vad i 1 mom. stadgats må spritdrycker
till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta
tullfrihet för från utlandet införda varor.

5. Med från utlandet införda spritdrycker, som på grund av
stadgandet i denna § ej må från tullverket utlämnas, skall förfaras på
sätt Konungen förordnar.

VII kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

54 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning
avyttrar alkoholhaltiga drycker, straffes för olovlig försäljning
med böter från och med trettio till och med tvåhundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning
av alkoholhaltiga drycker eller bedriver någon olovlig försäljning
i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från och
med femtio till och med två tusen kronor eller med fängelse i högst
ett år.

3. I fall, som i denna § avses, vare de å försäljningsstället med
därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda
alkoholhaltiga drycker tillika med kärl och emballage, vari de förvaras,
underkastade beslag och förbrutna.

4. Yad i denna § stadgas skall jämväl äga tillämpning, om
någon, som ej äger rätt till försäljning av alkoholhaltiga drycker,
genom byteshandel avhänder sig sådana eller eljest använder dem som
betalningsmedel.

55 §.

Tillhandagår någon mot föreskriften i 7 § 3 mom. med anskaffande
av spritdrycker, dömes till böter från och med tio till och
med ett hundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller

132

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

yrkesmässigt eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan
förbrytelse, vare straffet böter från och med femtio till och med fem
hundra kronor eller fängelse i högst sex månader.

56 §.

Överskrider den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel
med alkoholhaltiga drycker, honom enligt samma mom. tillkommande
försäljningsrättighet, straffes med böter från och med trettio
till och med fem tusen kronor. Äro omständigheterna försvårande
eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan förbrytelse,
må ock dömas till fängelse.

57 §.

1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med alkoholhaltiga
drycker, sådana drycker av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes den, som handhar utminutering, med olovlig
utskänkning eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med alkoholhaltiga drycker å annat
ställe än därtill uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd
till försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,
straffes som i 54 § 1 och 2 mom. sägs.

2. Har försäljning skett av drycker av annat slag än försälj- .
ningsrätten avser, skall ifråga om sådana drycker tillämpas även vad

i 54 § 3 mom. finnes stadgat.

58 §.

Förbrytelse mot 6, 39, 40 eller 41 § straffes med böter från och
med tio till och med ett hundra kronor.

59 §.

Bryter den, som handhar tillåten försäljning av alkoholhaltiga
drycker, i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna
förordning är stadgat eller mot de föreskrifter, som vederbörande
myndighet i enlighet med denna förordning kan hava meddelat,
straffes med böter från och med tio till och med ett tusen kronor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-

133

60 §.

Dömes enskild person, som enligt denna förordning erhållit tillstånd
till försäljning av alkoholhaltiga drycker, till ansvar efter 56, 57 eller
59 §, och har han förut undergått bestraffning för förbrytelse, varom
sägs i någon av dessa §§, skall han tillika förklaras sin rätt till försäljning
förlustig.

Lag samma vare, om enskild person, som erhållit tillstånd till
försäljning av endast vin eller vin och maltdrycker, dömes till ansvar
för olovlig försäljning av spritdrycker.

61 §.

Bryter någon, som ej handhar försäljning enligt denna förordning,
mot 7 § 1 eller 2 mom. eller förbryter sig någon mot stadgandet i
42 §, straffes som i 59 § sägs.

62 §.

Försäljer någon till dryck ej hänförlig alkoholhaltig vätska och
sker försäljningen under omständigheter, vilka kunna giva säljaren
skalig anledning antåga, att vätskan är avsedd att användas som
dryck, straffes som i 54 § 1 och 2 mom. sägs, och vare å försäljningsstället
med därtill hörande lägenheter befintlig vara, varav försäljning
skett, tillika med kärl och emballage underkastad beslag och
förbruten.

63 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å sådan
försäljning av alkoholhaltiga drycker, som bedrives av partihandlare,
varom i 12 § 1 mom. sägs, vare förbjudet att, där det ej kan anses
påkallat av tjänstens intresse, yppa sådan försäljares affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om de
affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då han ej innehaft dylik
befattning, straffes med böter från och med trettio till och med ett
tusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig
av sin kännedom till egen eller annans fördel, må dömas till fängelse.

134

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

64 §.

Skulle den, som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning,
själv beträdas med olovlig försäljning av alkoholhaltiga drycker,
vare det ansett som försvårande omständighet, och vare han därjämte
förlustig tjänsten.

65 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro
stadgade för sådan förbrytelse; dock må sammanlagda fängelsestraffet
icke överstiga två år.

66 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap begås
mot denna förordning av hans hustru, husfolk eller i hans arbete
antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av honom själv.

67 §.

1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,
vilka särskilt antagits att vaka över förordningens efterlevnad, åligger
att åtala förbrytelser mot densamma.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
varandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes av annan än den, som är nämnd i 1 mom.,
give han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må
kunna övervara målets utförande.

68 §.

1. Rättighet att verkställa beslag tillkommer de i 67 § 1 mom.
omförmälda allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.

135

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

2. Alkoholhaltiga drycker, som jämlikt denna förordning förklarats
förbrutna, skola behandlas på sätt Konungen förordnar.

69 §.

Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

70 §.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, samt av medel,
vilka inflyta vid försäljning av alkoholhaltiga drycker, som enligt
denna förordning anses förbrutna, tillfalla två tredjedelar åklagaren
och en tredjedel den kommuns fattigkassa, där den åtalade förbrytelsen
är begången. Finnes särskild angivare, äger han taga hälften av
åklagarens andel.

71 §.

Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning
av alkoholhaltiga drycker endast på den grund, att han därvid tillhandlat
sig eller förtärt sådana drycker.

72 §.

Förbrytelser mot denna förordning skola åtalas och avdömas vid
allmän domstol, dock att i stad, där poliskammare finnes, åtal för
sådana förbrytelser skola behandlas i hittills vanlig ordning.

73 §.

Yad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga, och
skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma
kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

Yad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkommer
poliskammare i stad, där sådan finnes, och i stad, som ej har
magistrat, därstädes tillsatt särskild styrelse.

136

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

74 §.

Finner någon åtgärd av bolag, som jämlikt 18 § erhållit rättighet
till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker, stå i strid med vad i
denna författning stadgas, må han, därest han tilltror sig kunna visa,
att åtgärden kränker hans enskilda rätt eller strider emot förordningens
syfte, hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av
rättelse i det överklagade förhållandet.

Vill kap.

Särskilda föreskrifter i avseende å förordningens ikraftträdande m. in.

75 §.

Denna förordning, varigenom förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin samt förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och Öl i vad densamma avser försäljning av
vin upphävas, träder i kraft den 1 januari 1921, från vilken dag försäljning
av alkoholhaltiga drycker blott må utövas av den, som enligt
denna förordning därtill äger rättighet.

Härvid skall dock iakttagas

dels att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende
å ordnandet av handeln med alkoholhaltiga drycker enligt denna förordning,
skola vidtagas i enlighet med bestämmelserna i densamma,

dels ock att i avseende å bolag, som under år 1920 utövar rätt
till försäljning av brännvin, granskning av förvaltning och räkenskaper,
beslut om ansvarsfrihet samt inleverering till statsverket av avgifter,
nettovinst och överskott av bolagets tillgångar skola ske enligt nu
gällande föreskrifter.

76 §.

Intill dess denna förordning träder i kraft, må rätt till detaljhandel
med brännvin enligt 11 och 13 §§ i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av brännvin samt rätt till utskänkning av
vin enligt 7 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av vin och Öl ej meddelas att gälla för längre tid än till den 1 januari
1921.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

137

77 §.

1. Den, som efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin idkar utminutering
av spritdrycker, må, om han före den 1 januari 1921 hos kontrollstyrelsen
därom gör anmälan, under en tid av fem år efter sistnämnda
dag utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen ifråga, dock
blott i den ordning, som i II kapitlet föreskrives för partihandlare.
Det åligger kontrollstyrelsen att på nu avsedd försäljningsidkares
framställning meddela nödiga föreskrifter för att underlätta försäljningen
av det lager av spritdrycker, som han vid tiden för denna
förordnings trädande i kraft innehar.

2. Idkar någon, efter överlåtelse, som i 1 mom. avses, eller på
grund av tillstånd, meddelat jämlikt 13 § i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av vin och Öl, vid tiden för denna förordnings
trädande i kraft försäljning av vin till avhämtning och är ej
försäljningen förenad med annan handel än med spritdrycker eller
Öl, må, därest rörelsen bedrivits sedan den 1 augusti 1914, sådan
försäljningsidkare eller hans rättsinnehavare intill den 1 januari 1939
fortsätta med försäljningen ifråga, skolande därvid de föreskrifter, som
i denna förordning beträffande utminutering av vin äro stadgade, i
tillämpliga delar lända till efterrättelse. Missbrukas rättighet, som i
detta mom. avses, äger Konungens befallningshavande indraga densamma.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 23 höft. (Nr 28.) 18

138

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Bil. B.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18
juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 18 juni 1864
angående utvidgad näringsfrihet skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

Mom. 1. Sådan — — — — — — — — — —--yrket.

Mom. 2. Tillverkning eller beredning av spritdrycker och vin,
hållande mer än 3.7 5 volymprocent alkohol, må, i andra fall än som
avses i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin, icke, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd, äga
rum i reningsverk, vinfabrik eller annan byggnad, som för ifrågavarande
verksamhet anlagts eller inrättats efter ingången av november månad
1914. Lag samma vare angående tillverkning och beredning av nu
ifrågavarande drycker i härför förut använd byggnad, varest sådan verksamhet
nedlagts av annan anledning än reparation och ej återupptagits
före ingången av november månad 1914.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet. <

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

139

Bil. C.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den
11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade
lydelse:

1 §•

1. Brännvin — — — — — — — —---konkursboet.

2. Överståthållare-----------förordning.

3. Å — — — — — — — — — — — — — — förbjuden.

4. I bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats
efter ingången av november månad 1914, må sådan tillverkning ej
äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Lag samma
vare angående tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts
av annan anledning än reparation och ej återupptagits före ingången
av november månad 1914.

4 §•

Den, som — — — — — — — — — samt därvid avlämna bevis
dels att han är behörig att utöva brännvinstillverkning, dels ock i fall
som avses i 1 § 4 mom. att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som
där är sagt. Av bolag — -----------—--utfärdat.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet.

140 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

av herrar Nilsson i Bonarp, Berg i Staby och von Hofsten,

vilka yrkat i huvudsak bifall till Kungl. Maj:ts förslag med följande
tillägg, där de ansett ändringar särskilt påkallade, nämligen:

att, — i överensstämmelse med utskottets förslag i dess 19 §
8 mom. — första stycket i 20 § 8 mom. i Kungl. Maj:ts förslag må
erhålla följande lydelse:

»8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan
landsting och i stad stadsfullmäktige samt på landet kommunalstämman
avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen
avgivas före september månads utgång.»;

att, med bifall i sak till herr Dahls motion I: 102, må, — ävenledes
i överensstämmelse med utskottets förslag i dess 19 § 10 mom.
— i 20 § i Kungl. Maj:ts förslag inryckas ett moment 10, så lydande
:

»10. Finner någon åtgärd av bolag stå i strid med vad i denna
förordning stadgas, må han, därest han tilltror sig kunna visa, att åtgärden
kränker hans-enskilda rätt eller strider emot förordningens syfte,
hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av rättelse
i det överklagade förhållandet.»;

samt att, med bifall till yrkande i samma motion I: 102, 32 §
1 mom. tredje stycket i Kungl. Maj:ts förslag må erhålla följande lydelse: »Bolag

vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering
kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet nedsatts,
söka till skäligt pris anskaffa sådana varusorter av spritdrycker,
Öl eller vin, som inom riket förekomma i handeln.»

samt av herr Antonsson, som anfört:

Utskottets förslag till reformering av rusdryckslagstiftningen har
jag ej kunnat biträda. Jag får därför här nedan anföra de skäl, som
föranlett mig att härutinnan intaga en avvikande ståndpunkt.

Innan jag dock övergår till att angiva de synpunkter, som äro
avgörande för min ställning till denna fråga, vill jag med anledning av
den i motionen I: 31 av herr Kvarnzelius m. fl. förebragta motiveringen,
däri bland annat det växande antalet fylleriförseelser förebäres såsom
stöd för kravet på ytterligare skärpningar i nykterhetslagstiftningen
framhålla följande. Vore det så att förenämnda förhållande skulle utgöra
en mätare på nykterhetstillståndet i landet, frestas man verkligen att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 141

framställa den frågan: till vad hava då alla hittills vidtagna restriktiva
lagbestämmelser tjänat och har det mångåriga organiserade nykterhetsarbetet
varit mindre än gagnlöst? Man torde tvärtom kunna anse, att
nykterhetstillståndet i vårt land, vilket förut lämnat åtskilligt övrigt
att önska, under den senaste tiden undergått en avsevärd förbättring.
Den härtill mest bidragande orsaken torde otvivelaktigt hava varit det
upplysningsarbete i nykterhetsfrågan, som på mångahanda sätt under
de senare åren bedrivits, tillika med den allmänna dryckessedens fortgående
övergång till allt mildare former under uppenbar påverkan av
stegrad allmän kultur och insikt om rusdrycks missbrukets skadliga
följder, men därjämte torde även vissa av de åtgärder i lagstiftningsväg,
som av statsmakterna vidtagits i och för reglerande av handeln med
alkoholhaltiga drycker av olika slag hava i sin mån bidragit till åstadkommande
av ett gynnsamt resultat. Emellertid förefinnes beklagligtvis
på vissa håll kvar oseden att till överdrift förtära alkoholhaltiga drycker
och för bekämpandet härav torde det kraftigaste medlet vara ett fortsatt,
mera rationellt upplysningsarbete med begagnande jämsides av de
medel, som i gällande lagbestämmelser på detta område stå till buds
för direkt hindrande av alkoholmissbruket.

Det torde emellertid vara uppenbart, att de åtgärder, som i lagstiftningshänseende
vidtagits för sprithandelns reglerande, icke ännu
kunnat till fullo utnyttjas. Sålunda hava ännu icke kommit till tillämpning
de av 1913 års riksdag beslutade ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen,
genom vilka kommunerna blivit frigjorda från ekonomiskt
beroende av rusdryckshandeln. Frågan om upplåtande av handel med
rusdrycker inom en kommun kommer till följd härav framgent att bedömas
från helt andra synpunkter än förut, då i många fall hänsynen
till frågans ekonomiska sida spelat en stor, om också icke avgörande
roll. Det torde också vara ställt utom allt tvivel, att dessa ändringar i
lagstiftningen komma att kraftigt bidraga till främjandet av nykter hetssträvandena.
De hava för övrigt redan visat sin verkan på det sätt att
vissa försäljningsbolag genom uppställandet av olika slag av kontrollföreskrifter
vidtagit åtgärder för inskränkandet av spritdryckskonsumtionen.
Då dessa anordningar endast varit i tillämpning under en kortare
tid, torde det emellertid ännu vara för tidigt att uttala något slutgiltigt
omdöme angående deras betydelse i nykterhetsavseende.

Innevarande riksdag har dessutom på Kungl. Maj:ts förslag beslutat
vidtaga vissa ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen, av vilka
tvenne åsyfta möjliggörande av en effektiv tillämpning av ovannämnda
kontrollbestämmelser. Genom den ena av dessa ändrade bestämmelser

ao §.

142 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

har stadgats, att Kung! Maj:t på därom gjord ansökan kan för bolag,
som vid utminutering av brännvin anordnat särskild kontroll, fastställa
visst kontrollområde, till vilket annan försäljare inom riket ej äger rätt
att försända spritdrycker annat än till innehavare av detalj handelsrättighet.
Deu andra ovanberörda författningsändringen innebär borttagande
av möjligheten för enskilda förbrukare av brännvin att göra inköp direkt
hos partihandlare.

Med hänsyn till ovan relaterade förhållanden synes det mig därför,
att man bör avvakta resultatet såväl av de av vissa bolag vidtagna
kontrollåtgärderna som av de senast beslutade ändringarna i lagstiftningen,
innan man går att å detta område vidtaga ytterligare restriktiva
lagstiftningsåtgärder såsom i Kungl. Maj:ts förevarande proposition och
i de i ämnet väckta motionerna föreslagits.

På grund av vad sålunda anförts har jag hemställt,

att såväl Kungl. Majrts ifrågavarande proposition
som de i ämnet väckta motionerna icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

i fråga om vissa delar av utskottets förslag och motivering:
av herr K. G. Karlsson, som anfört:

Denna paragraf avser att inom kommun, där bolag ej erhållit
rättighet till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker, bereda tillfälle för
enskild person att i samband med måltid få utskänka Öl till spisande
gäst. Det synes mig, att paragrafen bort omfatta tillåtelse för samma
utskänkningsrättsinnehavare att i samband med måltid till spisande gäst
utskänka även vin. Det är sant, att liknande begränsning av mängden
utskänkt vara, som utskottet föreslagit beträffande Öl, icke gärna kan
införas för vin. Men då iskänkning enligt 20 § icke skulle kunna
komma till stånd utan stadsfullmäktiges eller kommunalstämmas tillstyrkande
och dessutom den kommunala folkomröstningen till sist har
avgörandet i sin hand, torde någon egentlig fara för missbruk av rättigheten
icke förefinnas. På grund härav anser jag, att 20 § 1 mom. bör
erhålla följande lydelse:

Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka
vin och Öl må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt
till detaljhandel med rusdrycker, av Konungens befallnings -

143

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

havande meddelas att gälla tills vidare för ett eller flera, högst
tre kalenderår. I fråga om utskänkning av Öl förstås med
måltid i detta moment gäst mot betalning tillhandahållen mat
till ett pris, som ej understiger eller, där visst pris för måltiden
ej avtalats, ej skäligen kan anses understiga dubbla priset
av det till måltiden utskänkta ölet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242 innehåller en paragraf (22) av
följande lydelse:

Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort, där särskild
läkare finns anställd, må på därom gjord ansökning Konungens
befallningshavande, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma
lämnats tillfälle att yttra sig, kunna meddela rättighet
att tillsvidare för kortare tid än år vid måltid till spisande
gäster utskänka vin eller Öl.

Enligt mitt förmenande borde utskottet hava tillstyrkt Kungl.
Maj:ts förslag i förevarande punkt, dock med den begränsningen, att
bestämmelsen i 20 § 1 mom. beträffande vad som bör förstås med måltid,
även här bort bliva gällande.

Visserligen innebär Kungl. Maj:ts förslag i denna paragraf ett
avsteg från vad som kallats det kommunala vetot, i det att stadsfullmäktige
och kommunalstämma i detta fall endast skulle äga avgiva
yttrande. Men å andra sidan skulle även dessa slags rättigheter enligt
utskottets förslag givetvis vara underkastade den kommunala folkomröstningens
utslag. Detta sistnämnda förhållande skulle obestridligen
medföra den verkan, att innehavaren av en utskänkningsrättighet av
ifrågavarande art bleve tvingad att iakttaga den allra största försiktighet
för att icke framkalla missnöje bland de särskilt nykterhetsintresserade
inom kommunen. På grund härav behövde man icke befara, att
en rättighet av ifrågavarande slag i framtiden skulle komma att missbrukas.

Angående frågan om gränsen i försäljningsavseende mellan starkare
och svagare maltdrycker erkänner utskottet önskvärdheten av att det
finnes lätt tillgång till en smaklig alkoholsvag maltdryck, men har ansett
att icke tillräcklig utredning föreligger för att frågan nu skulle erhålla
en tillfredsställande lösning. Utskottet anser emellertid, att ett antagande
av dess nu föreliggande förslag till förordning icke bör hindra
att ovannämuda önskemål framdeles realiseras.

Inom utskottet har jag yrkat, att den av Kungl. Maj:t föreslagna

144

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

gränsen 3.6 volymprocent skulle godkännas, men att maltdrycker med
en alkoholhalt mellan 2.2 5 och 3.6 volymprocent skulle i försäljningsavseende
intaga en särställning, i det att för dessa drycker även framdeles
skullo tillämpas ungefär samma bestämmelse som för närvarande
gälla för Öl, möjligen med någon ytterligare lättnad. Emellertid torde det
med fog kunna ifrågasättas om icke, då frågan skall erhålla sin slutgiltiga
lösning, det vore skäl att tillgodose de krav, som framställts från
bryggeritekniskt håll, där ju onekligen förefinnas de största förutsättningarne
att bedöma varans kvalité. Den högst obetydligt större
alkoholhalten, som ett tillmötesgående av detta krav skulle medföra,
torde spela ringa eller ingen roll jämförd med betydelsen av att erhålla
en dryck, som på grund av sina verkligt goda egenskaper kunde upptaga
en framgångsrik tävlan med de alkokolstarkare ölsorterna.

Ersättningsfrågan är onekligen av den beskaffenhet, att den, såsom
utskottet framhåller, kräver en utredning, som endast på Kungl.
Maj:ts föranstaltande torde kunna åstadkommas. Jag vill här endast
uttala, att jag fortfarande vidhåller den uppfattning, som jag gjorde
gällande i min till nykterhetskommitténs betänkande fogade reservation,
nämligen att det på goda grunder kan ifrågasättas, om icke ersättning
bör av staten lämnas i sådana fall, där lagstiftningen tvingar en näringsidkare
att helt och hållet nedlägga en hittills som laglig ansedd hantering,
av vilken han haft sin huvudsakliga inkomst, och som han skött
i enlighet med lagens föreskrifter.

i fråga om 36 §:

av herr Jonsson i Hökhult, som anfört:

Beträffande bestämmelserna i 36 §, att omröstning skall utsättas
till sön- eller helgdag, har jag yrkat, att densamma skulle ur författningsförslaget
utgå, enär det efter min uppfattning är olämpligt och
särskilt från religiös synpunkt beklagligt att offentliga förrättningar,
såsom val och omröstningar utsättas till sön- eller helgdag.

i fråga om 80 §: .

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Bäckström, Sandler, Källman,
Karlsson i Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren och Holmström, vilka
yrkat att 80 § skulle erhålla följande lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 145

80 §.

Spritdrycker — — — — — — — — — — kalenderveckan.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om
särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst tillfälle inköpa
större myckenhet än sålunda stadgats.

i fråga om 88 §, 3 mom.:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Källman, Karlsson i Fjöl,
Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren och Holmström, vilka yrkat att tredje
momentet skulle erhålla följande lydelse:

3. Där särskilda omständigheter — — — — — — —--—

under sön- och helgdagar med början efter kl. 7 eftermiddagen, äger
Konungens befallningshavande — — — — — — — — — — — —
därom förordna.

i fråga om 131 §:

av herrar Ollas A. Ericsson, Ekluncl, Sandler, Källman, Karlsson i
Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström, vilka
yrkat, att 131 § skulle få följande lydelse:

Den som — — —---------— under eu tid av

tre år — — — — — — — — — innehar.

i fråga om motionen I: 97:

av herr Lyckholm, som inom utskottet yrkat, att utskottet måtte
tillstyrka motionen I: 97, i vad den avser att beräkna alkoholhalten i
maltdrycker efter viktprocent.

i fråga om motionen II: 163:

av herrar Bäckström, Sandler, Källman, Karlsson i Fjät och
Holmström,

vilka yrkat bifall till motionen II: 163.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 23 käft. (Nr 28)

19

146

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

i fråga om motionen II: 262:
av friherre Fleming,

som yrkat, att den av lierr Hamrin i motionen II: 262 föreslagna
ändringen i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
icke måtte av Riksdagen bifallas.

i fråga om motiveringen:

av herrar Sandler, Källman, Karlsson i Fjäl och Holmström,
vilka ansett att i stället för de två sista styckena i utskottets
allmänna motivering å sid. 20 bort insättas ett stycke av följande lydelse:

Beträffande ersättningsfrågan ansluter sig utskottet till den av en
reservant inom nykterhetskommittén framförda uppfattningen, att tillräckliga
skäl icke föreligga, som i övrigt motivera ersättning vid genomförande
av eu ur samhällssynpunkt nödvändig reglering av rusdryckshanteringen.

samt av herr Bane mot vissa delar av motiveringen.

Särskilt yttrande

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Sandler, Källman, Karlsson
i Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström,
vilka anfört:

Under överläggningarna inom bevillningsutskottet hava av en eller
flere bland oss framställts yrkanden om annan lydelse av enstaka paragrafer
i författningsförslaget än den som av bevillningsutskottet förordats.
På ett par punkter framträda sådana säryrkanden i form av
reservationer. Men i syfte att för vår del söka medverka till största
möjliga samling omkring det väsentliga i reformförslaget, hava vi avstått
från att reservationsvis framföra övriga avvikande meningar.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-

147

innehållsförteckning.

Betänkande.

Inledning. Sl<1''

Vid deri ordinarie moiionstidens utgång till utskottet hänvisade motioner ..................... 1

Motionernas samband med nykterhetskommitténs förslag ............................................. 3

Sammanfattning av yrkandena i motionerna............................................................... 4

Propositionerna nr 242 och 258.............................................................................. 6

Motioner väckta i anledning av proposition nr 242...................................................... 7

Allmän motivering.

Skiljaktigheter mellan propositionen och huvudmotionerna .......................................... 9

Kommunala folkomröstningar.................................................................................... 10

Gränsen mellan rusdrycker och andra alkoholhaltiga drycker....................................... 13

Frågan om likartade bestämmelser angående försäljning av spritdrycker och angående försäljning
av vin och öl ................................................... 1°

Individuella kontrollföreskrilter ................................................................................. 16

Bolagens organisation och kontrollen å deras verksamhet............................................ 18

Förordningens ikraftträdande ..................... 19

Ersättningsfrågan ............................................................................. 20

Frågan om successivt sänkande av alkoholhalten i spritdrycker................................ 21

Frågan om undersökning och reglering av hrännvinsförsäljningsbolagens förvaltningskostnader 21

Speciell motivering.

Förslaget till förordning angående försäljning av rusdrycker ....................................... 22

Övriga författningsförslag...................................................................................... 40

Fö t fattning sförslag.

Förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker ....................................... 44

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka 94
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet................................................................................. 97

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 13, 23 och 31 §§ i förordningen den 7

augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker........................... 98

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin.................................................................. 100

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel........................................................................ 101

148

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28-

Reservationer.

1 fråga om utskottets författningsförslag: Sid.

av herrar friherre C. J. Bock-Friis, Lyckholm, friherre Fleming och Johan Östberg........... 102

av herrar Nilsson i Bonarp, Berg i Staty och von Hofsten .......................................... 140

av herr Antonsson............................................................................................ 540

I fråga om vissa delar av utskottets förslag och motivering:

av herr K. G. Karlsson............................................................................................. 142

I fråga om 36 §:

av herr Jonsson i Hökhult ........................................................................................ 144

I fråga om 80 §:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Bäckström, Sandler, Källman, Karlsson i Fjäll,
Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren och Holmström................................................. 144

I fråga om 88 § 3 mom.:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Källman, Karlsson i Fjäll, Jonsson i Hökhult, Elof
Ljunggren och Holmström .............................................................................. 145

I fråga om 131 § :

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Sandler, Källman, Karlsson i Fjöl, Jonsson i Hökhult,
Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström......................................................... 145

I fråga om motionen I: 97:

av herr Lyckholm................................................................................................. 145

I fråga om motionen II: 163:

av herrar Bäckström, Sandler, Källman, Karlsson i Fjät och Holmström..................... 145

I fråga om motionm II: 262:

av friherre Fleming.................................................................................................... 146

I fråga om motiveringen:

av herrar Sandler, Källman, Karlsson i Fjäll och Holmström......................................... 146

av herr Rune ....................... 146

Särskilt yttrande:

av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, Sandler, Källman, Karlsson i Fjöl, Jonsson i Hökhult,
Elof Ljunggren, Hamrin och Holmström ....................................................... 146

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1914.