Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 6 augusti 1914 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning
och förslag i fråga om befrielse för visst slag av
föreningar från skyldighet att till stat och kommun
erlägga skatt för inkomst och förmögenhet.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*, frih. C. J. Beek-Friis, Ollas
A. Ericsson, Eklund*, Lyckholm*, Antonsson, Bäckström, Sandler, Rune, Källman,
Karlsson i Fjäl, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Danström, Forssman*,
frih. Hermelin*, Hamrin, von Hofsten och Holmström.
*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.
I en inom andra kammaren av herr Söderberg i Stockholm väckt
motion, nr 88, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån föreningar, som icke
genom ekonomisk verksamhet bereda sig eller sina medlemmar ekonomisk
vinst, böra befrias från skyldighet att till stat och kommun erlägga skatt
för inkomst och förmögenhet, samt för riksdagen framlägga det förslag
till ändring i gällande beskattningsförordningar, som av utredningen kan
föranledas.»
Enahanda förslag framfördes av herr Söderberg och sex medmotionärer
i motionen II: 39 vid innevarande års förra riksdag, och har till
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
motivering nu allenast åberopats, vad då anfördes. Jämväl utskottet
tillåter sig beträffande motiveringen för förslaget hänvisa till sistberörda
motion.
Såsom motionären erinrat, väcktes av honom och medmotionärer
redan vid 1912 års riksdag motion i förevarande ämne. Då föreslogos
vissa bestämda ändringar i beskattningsförordningarna innebärande, att
»föreningar med ideell verksamhet» skulle frikallas från skattskyldighet
för inkomst, som ej härrörde av rörelse eller yrke, och förmögenhet.
Bevillningsutskottet ansåg sig ej kunna tillstyrka motionen, men föreslog,
att riksdagen skulle ingå till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
av frågan. Häremot hade dock sju ledamöter reserverat sig och
yrkat avslag. Sedan reservanternas mening segrat i första kammaren,
men utskottets förslag bifallits i andra kammaren, hade emellertid frågan,
då sammanjämkning ej kunde ske, förfallit.
Då frågan motionsvis återkom till innevarande års förra riksdag,
hade man inskränkt sig till hemställan om utredning i ordagrann överensstämmelse
med vad bevillningsutskottet 1912 förordat. Till följd av
riksdagens upplösning blev dock varken utskottet eller riksdagen i tillfälle
att uttala sig i ämnet.
Innan utskottet nu ingår på bedömande av själva motionen, torde
det vara lämpligt att inledningsvis återgiva följande från 1912 års utskottsbetänkande
hämtade översikt.
»Enligt de år 1910 utfärdade skattelagarna äro juridiska personer i
allmänhet skattskyldiga för inkomst. Så stadgas i 3 § förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt, att skattskyldiga för inkomst äro ''inländska
aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som enligt
särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, samfund, stiftelser,
verk och inrättningar, föreningar för ekonomisk verksamhet och andra
inländska juridiska personer'' etc. Från skattskyldighet särskilt frikallade
juridiska personer uppräknas i 5 §. Bland undantagen uppräknas icke
föreningar med ideell verksamhet, däremot åtskilliga samfund, stiftelser
och andra sammanslutningar, som fullfölja allmännyttiga och välgörande
ändamål, såsom vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,
pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte
andra fromma stiftelser.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3
Alla juridiska personer, som icke äro uttryckligen frikallade från
skyldighet att erlägga inkomstskatt, få anses skattskyldiga.
I bevillningsförordningen äro bestämmelserna angående juridiska personers
skattskyldighet vad beträffar inkomstbevillningen i huvudsak lika
lydande med motsvarande bestämmelser i förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt. Bestämmelserna återfinnas i fråga om skattskyldigheten
i 10 § och i fråga om den skattefrihet, som tillkommer vissa
juridiska personer, i 12 § 2 mom. I avseende å skattskyldigheten enligt
bevillningsförordningen får likaledes anses gälla, att alla juridiska personer,
som icke uttryckligen äro frikallade från skattskyldighet, äro skattepliktiga.
Även enligt de beskattningsförordningar, som gällde intill 1910
års slut, voro juridiska personer med vissa undantag, som dock icke
omfattade ''föreningar med ideell verksamhet’, skyldiga att erlägga skatt
för inkomst, såväl inkomstskatt som bevillning. De nya skattelagarna
åsyftade icke att införa några ändrade bestämmelser härutinnan. Hade
avsikten varit att befria föreningar med ideell verksamhet från skattskyldighet,
hade utan tvivel denna grupp av juridiska personer särskilt
uppräknats bland dem, som enligt 5 § förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt och 12 § bevillningsförordningen frikallades från skyldighet
att erlägga skatt.
Att avsikten varit att bibehålla den skattskyldighet, som ideella föreningar
enligt förut gällande lagstiftning voro underkastade, framgår även
vid jämförelse med vad som stadgats angående skattskyldighet för förmögenhet.
Sådan skattskyldighet åligger enligt förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt (12 §) huvudsakligen fysiska personer, men från
denna regel göres undantag bland annat med avseende å föreningar och
samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i
föreningens eller samfundets förmögenhet. Sådana föreningar, vilkas
skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt sålunda i förordningen uttryckligen
angives, äro oftast föreningar med ideella syften. Föreningar för
ekonomisk verksamhet äro däremot icke skattskyldiga för förmögenhet,
utan beskattas föreningsmedlemmarna var för sig för sina andelar i sådana
föreningar.
Teoretiskt sett har således de s. k. ideella föreningarnas skattskyldighet
genom 1910 års skattelagsreform ej undergått annan förändring, än
att dessa föreningar liksom andra ej särskilt undantagna skattskyldiga
drabbats av den nya förmögenhetsskatten. En annan sak är, att genom
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
bestämmelserna om denna skatt taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet
i högre grad än förut fästs vid den skattskyldighet, som även i övrigt
åligger föreningarna. Härav har givetvis följt, att många föreningar, som
förut faktiskt undgått beskattning, vid de nya skattelagarnas tillämpning
blivit taxerade för såväl inkomst som förmögenhet. Detta har i sin ordning
medfört, att spörsmålet om lämpligheten att överhuvud taget beskatta
ifrågavarande föreningar blivit aktuellt, och som ett uttryck för den uppfattning,
att desamma icke böra betungas med skatt, har förevarande
motion framkommit.»
Reservanterna i utskottet 1912 stödde sig huvudsakligen därpå, att
frågan blivit för tidigt väckt. De nya författningarna hade endast ett år
vunnit tillämpning och uppkomna tvister om deras rätta tolkning hade ej i
något fall hunnit prövas i högsta instans. Man borde avvakta de prejudikat,
som vore att emotse. Detta motiv var ock under diskussionen
i kamrarna det ledande för motståndarna till förevarande reformtanke.
Sedan bevillningsutskottet nu åter fått denna fråga till behandling,
blev det därför utskottets första omsorg att se till, om frågan särskilt
med avseende å rättspraxis kommit i ett förändrat läge. För sådant
ändamål har utskottet låtit undersöka det befintliga processmaterialet, och
föreligger resultatet av denna undersökning i en till detta betänkande
fogad P. M. angående hithörande rättsfall.
Genom dessa rättsfall har bestyrkande vunnits åt vad 1912 års bevillningsutskott
uttalade om ifrågavarande föreningars subjektiva skattskyldighet
såsom författningsenligt gällande redan före 1910 års skattelagsreform
och vid denna lämnad oförändrad eller, genom bestämmelserna
om förmögenhetsbeskattningen, bekräftad. Subjektiv skattskyldighet för
vidkommande föreningar har ansetts föreligga i samtliga av Kungl. Maj:t
(regeringsrätten) avgjorda fall, utom beträffande två religiösa föreningar,
vilka såsom närliggande gränsfall till fromma stiftelser kommit i åtnjutande
av sistnämnda kategoris lagstadgade skattefrihet.
Enligt sakens natur komma dessa prejudikat att, i den mån så ej
redan skett, bliva normerande för taxeringsarbetet och öva inflytande på
besluten i anhängiggjorda beskattningsmål. Förväntas måste således, att
den beskattning av vissa slag av föreningar, vars rationella berättigande
motionären bestritt samt 1912 bevillningsutskottet och andra kammaren
satt i fråga, kommer att få allt vidsträcktare omfattning.
I sitt betänkande i ämnet 1912 lämnade utskottet en översikt av ut -
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 5
ländsk lagstiftning på förevarande område, av vilken framgick, att å flera
håll i utlandet, bl. a. i Danmark och Norge, hithörande föreningar vore
gynnsammare ställda än hos oss. I anslutning härtill anförde utskottet
följande:
»Tanken att undantaga föreningar, som nu äro i fråga, från beskattning
har även hos oss varit tidigare uppmärksammad. Härvid må särskilt
erinras, hurusom i kommunalskattekommitterades betänkande af år
1900 bland andra även »föreningar eller samfund för annat ändamål än
ekonomisk verksamhet» undantogos såväl från bevillning till staten för
annan inkomst än av fast egendom som från all inkomstskatt till kommun.
1904 års skattelagsförslag, som blev grundläggande för den följande
lagstiftningen, intog emellertid en annan ståndpunkt och upptog
såsom skattepliktiga för inkomst »föreningar för ekonomisk verksamhet
och övriga juridiska personer» utan att därvid göra något undantag för
andra föreningar.
Medan i äldre skattepolitik i stort sett någon åtskillnad i fråga om
skatteplikt ej gjordes inom varje särskilt slag av i anspråk tagna skatteobjekt,
utan exempelvis kapitalet beskattades lika utan hänsyn till huru
eller för vad ändamål det bildats, har den moderna åskådningen allt
mera kommit till insikt om lämpligheten och nödvändigheten av viss
differentiering i sådant avseende, så att t. ex. en ideell förening ej anses
böra i skattehänseende stå på samma plan som ett affärsföretag. Det
allmänna kan ofta befinnas hava mera intresse av att föreningens verksamhet
ohindrat får fullföljas än av den relativt obetydliga skatteinkomsten
från föreningen.
Föreningsväsendet har också under de senare åren i vårt land nått
en sådan utveckling, att föreliggande, för många föreningar synnerligen
viktiga fråga tarvar en snar och tillfredsställande lösning.
I det allmänna föreställningssättet har det nog länge ingått, att
föreningar, som tjäna sociala, välgörande eller eljes allmännyttiga syften
böra betungas med skatt lika litet som stiftelser och åtskilliga andra inrättningar
med liknande ändamål. Då nu vissa av dessa senare äro
uttryckligen befriade från skatt, synas goda skäl tala för att i motsvarande
fall genom särskilt stadgande befria även föreningar. En reform i
den riktning motionärerna föreslagit anser därför utskottet sig jämväl
böra förorda.
Emellertid är frågan tvivelsutan mera invecklad och svårlöst, än
motionärerna uppenbarligen tänkt sig. En allmän undantagsbestämmelse
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
för »förening med ideell verksamhet» lärer icke kunna stadgas redan av
det skäl, att begreppen »ideell förening» och »ideell verksamhet» till
skillnad från ekonomiska sådana ännu ej blivit definierade i svensk lagstiftning.
En dylik bestämmelse skulle således leda till oklarhet i tolkningen
och ojämnhet i tillämpningen. Fråga är väl också, om alla föreningar,
som på grund av uteslutande eller huvudsakligen ideell verksamhet
kunde föras hit, böra komma i åtnjutande av den ifrågasatta
befrielsen. I varje fall synes tydligt, att olika slag av sådana föreningar
i mycket olika grad påkalla sådan förmån. Bland de stora grupperna
av föreningar för icke ekonomiska ändamål märkas nykterhetsföreningar,
religiösa föreningar, politiska föreningar, yrkesföreningar, arbetsgivareoch
arbetareföreningar, skytte- och idrottsföreningar samt föreningar med
konstnärligt, vetenskapligt eller rent sällskapligt syfte. Det bör undersökas,
huruvida dessa och andra dylika föreningar helt eller delvis böra
befrias från skatt. I betraktande bör ock tagas, i vad mån understödsföreningar
och andra visserligen till sin natur i viss mån ekonomiska
föreningar, som dock genom sin verksamhet gagna det allmänna, böra,
där de ej redan få anses undantagna, i förevarande avseende likställas
med de ideella föreningarna.
Ifrågasättas kunde jämväl, att beträffande här omhandlade skattefrihet
skillnad borde göras mellan skatten till staten och skatten till
kommunerna, och lär måhända även denna sida av saken böra undersökas.
»
Vad sålunda uttalades 1912, synes utskottet fortfarande äga samma
giltighet. Det kunde till och med sägas, att de senare årens utveckling
av föreningsväsendet givit ökad styrka åt de anförda synpunkterna.
På sätt av det föregående framgår, ansåg 1912 års utskott sig böra,
oaktat sina sympatier för den dåvarande motionens syfte, stanna vid
en framställning till Kung!. Maj:t om utredning i frågan. Då nu även
motionären funnit ändamålsenligt att ansluta sig till denna ståndpunkt,
har det nuvarande utskottet så mycket mindre anledning att frångå densamma.
Det vill emellertid också synas utskottet, att även den, som i
närvarande stund tilläventyrs är obenägen för själva reformen, dock utan
betänkligheter kunde vara med om, att frågan bleve allsidigt och opartiskt
utredd, särskilt då den avsedda utredningen icke skulle vara bunden
av något som helst direktiv utan hava till föremål »huruvida och i vad
mån» den ifrågasatta skattefriheten borde komma till stånd.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 7
Under åberopande av det ovanstående får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till herr Söderbergs i
Stockholm förevarande motion, II: 38, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån
föreningar, som icke genom ekonomisk verksamhet
bereda sig eller sina medlemmar ekonomisk vinst,
böra befrias från skyldighet att till stat och kommun
erlägga-’skatt för inkomst och förmögenhet, samt för
riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande
beskattningsförordningar, som av utredningen kan föranledas.
Stockholm den 6 augusti 1914.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation
av herrar friherre BecJc-Friis, Ollas A. Ericsson, Lijckliolm, Anton sson,
Jonsson i Hökhult, Danström, Forssman, friherre Hermelin och von
Hofsten, vilka yttrat:
Reservanterna i 1912 års bevillningsutskott anförde:
»Även om, på sätt utskottet framhållit, 1910 års skattelagsreform
ej införde något nytt i avseende å de s. k. ideella föreningarnas skatteplikt
för inkomst, måste man likväl förutsätta, att såväl under den föregående
utredningen som vid förslagens behandling i riksdagen ej allenast
de nya principerna utan ock de gamla grundsatserna, i den mån de
skulle kvarstå i systemet, blivit föremål för grundlig omprövning. De nya
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
bestämmelserna om skatt å förmögenhet, som genom uttryckligt undantag
från regeln stadgade skatteplikt för vissa juridiska personer, till vilka de
ideella föreningarna obestridligt äro hänförliga, gåvo ju också vederbörande
en särskild anledning att uppmärksamma frågan om dessa senares skattskyldighet
i övrigt. Då det alltså måste antagas, att 1910 års skattelagars
ståndpunkt i föreliggande fråga motsvarar vad riksdagen för blott
två år sedan efter moget övervägande funnit vara det riktiga, lära synnerligen
tungt vägande skäl böra fordras för att man efter så kort tid
skulle börja jämka på systemet. Sådana skäl skulle vara att söka i en
genom praxis vunnen erfarenhet i fråga onwnissförhållanden, som tarvade
omedelbar rättelse. Någon vägledande praxis finnes emellertid ej
alls att åberopa. Författningarna hava vunnit tillämpning endast ett år,
1911, och uppkomna tvister om deras rätta tillämpning hava icke i något
fall hunnit prövas i högsta instans. Ett bifall till utskottets hemställan
skulle följaktligen innebära en avvikelse från vad i avseende å lagändringar
alltid ansetts vara med en god lagstiftningspraxis överensstämmande.
»
Sedan detta skrevs, hava ytterligare två år förflutit. Under tiden
har, på sätt utskottet i förevarande betänkande erinrat, kommit till stånd
en viss rättspraxis, genom vilken ifrågavarande föreningars subjektiva
skattskyldighet blivit bekräftad. De i utskottets bilagda P. M. citerade
rättsfallen utvisa emellertid därjämte, att i skatteobjektivt hänseende en
betydelsefull differentiering gjort sig gällande, i det vissa slag av inkomst
med hänsyn till källan eller användningen gått fria från skatt. Sålunda hava
tvenne nykterhetsföreningar sluppit skatta för behållning å vederbörligen
medgivna lotterier, använd i ena fallet för egen församlingslokal, i det andra
för ett allmännyttigt ändamål. En försvarsförening har ansetts icke skattskyldig
för sin inkomst under ett år, då till försvaret från föreningen
lämnats belopp, som överstigit inkomsten. Ett ordenssällskap har befriats
från taxering för medlemsavgifter. Slutligen hava tvenne fackförbund
förklarats icke skattskyldiga för mottagna bidrag från landsorganisationen
och från samordnade organisationer. Taxerats hava däremot i hithörande
fall inkomst av kapital samt förmögenheten.
En överblick av prejudikaten ger vid handen såsom en numera stadgad
regel, att det är kapitalet och dess avkomst, som tagas till beskattning,
ävensom, i enlighet med vad väl aldrig varit bestritt, inkomst av
rörelse, där sådan vid sidan av den mera ideella verksamheten bedrivits,
men att den för de flesta föreningar viktigaste och för många enda egent
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 9
liga inkomsten, medlemmarnas tillskott eller avgifter, ansetts icke beskattningsbar,
vilken förmån, såsom ovan nämnts, utsträckts till de ofta nog
högst avsevärda understöd, som inom fackföreningsvärlden växlas mellan
sam- eller över- och underordnade organisationer.
Efter den klargörande rättspraxis, som sålunda utvecklat sig, lärer
någon tvekan om författningarnas innehåll i förevarande avseende ej
längre behöva råda. Det är då också tydligt, att det syfte, som ligger
bakom motionärens numera modifierade yrkande om allenast utredning,
icke kan vinnas utan formliga ändringar i författningarna. Det gäller då
att se till, om övervägande skäl finnas för en sådan ändring. I motsatt
fall torde anledning saknas att begära en utredning i ämnet, låt vara än
så objektiv.
Ser man frågan ur principiell synpunkt, synes så mycket mindre
grund vara att låta ifrågavarande föreningar bilda ett nytt undantag
från den subjektiva skattskyldigheten, som, på sätt ovan erinrats, skatteobjekten
i regel utgöras av det samlade kapitalet och dess avkastning.
Kapitalet anses ju med rätta såsom inkomstkälla besitta vida större skattekraft
än andra, vartill kommer, att juridiska personer i jämförelse med
enskilda i varje fall aldrig funnits böra särskilt gynnas med skattelättnader.
Från praktisk synpunkt har man att taga i betraktande dels det
allmännas skatteintresse och dels vederbörande föreningars önskan att
vid fullföljandet av sitt ändamål ej tyngas av skattebördan. Under den
tidigare diskussionen i denna sak har det sagts, att den skatteinkomst,
varom fråga kunde bliva, vore relativt så ringa, att hänsyn därtill icke
borde få spela in. Detta betraktelsesätt, som kunde äga ett visst berättigande
på ett tidigare stadium, kan numera, då föreningsväsendet i vårt
land nått en förr oanad utveckling, som, efter allt att döma, kommer att
i växande grad fortgå, ej längre vara befogat. I mån av föreningsväsendets
tillväxt utåt i omfattning och inåt i ekonomiska resurser, framstå
givetvis också starkare statens och kommunens skatteintressen. Med
nämnda utveckling i skattekraft hos föreningarna bortfaller eller förminskas
jämväl det motiv för skattefrihet, som kunde ligga i föreningens behov
att under en svagare begynnelseperiod få utnyttja alla sina möjligheter
för sin verksamhet.
Här är slutligen, såsom redan antytts, fråga ej blott om skatten till
staten, utan ock om skatten till kommunerna, vilken ju i allmänhet utgör
den större delen av skattebördan. Som känt är, står emellertid det
kommunala skatteväsendets reformering på dagordningen, och hava vi
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
inhämtat, att de arbetande kommitterade, oavsett om någon framställning
göres av riksdagen, komma att taga i noggrann omprövning
även de till frågan om föreningarnas beskattning hörande spörsmål. Då
härtill lägges, att ännu ej fyra år förflutit, sedan den nya lagstiftningen
för statens skatteväsen trädde i tillämpning, förefaller det obestridligt som
en med sund lagstiftningspraxis oförenlig åtgärd att nu föregripande eller
ändrande inlåta sig på förevarande detalj av systemet.
Med avseende å nu anförda förhållanden hava vi yrkat, att utskottet
skulle hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
P. I.
Bilaga.
ang. senare rättsfall i fråga om s. k. ideella föreningars
skattskyldighet.
Religiösa föreningar.
Evangeliska brödraförsamlingen i Göteborg hade inkomst av fast egendom
och kapital samt ägde förmögenhet. 1911 års beskattningsnämnder taxerade församlingen
till bevillning för inkomst av kapital samt till inkomst- och förmögenhetsskatt,
varvid dock i förmögenheten ej inräknades den del av fasta egendomen,
som användes för församlingens verksamhet. Som denna verksamhet
avsåge att i samförstånd med svenska statskyrkan utöva prediko- och själavårdsverksamhet
och församlingens tillgångar icke kunde användas för annat ändamål
än berörda verksamhet och därmed sammanhängande understöd åt fattiga och
sjuka, yrkade församlingen hos kammarrätten att såsom from stiftelse bliva
skattefri. Kammarrätten ansåg också utredningen ådagalägga, att församlingen
hade sådan egenskap, och undanröjde taxeringarna. Underdåniga besvär av
vederbörande kronoombud hava icke föranlett ändring härutinnan (Kungl. Maj:ts
utslag den 17 oktober 1912).
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Norrköpings stadsmissionsförening ägde fastighet, som blott delvis upptogs
av församlingslokal. Den andra delen var bevillningstaxerad. Beskattningsnämnderna
1911 ansågo föreningen skyldig erlägga förmögenhetsskatt för hela
fastigheten. Kammarrätten, varest föreningen yrkade, att i den beskattningsbara
förmögenheten måtte inberäknas blott den bevillningspliktiga delen av fastigheten,
gjorde ingen ändring, men Kungl. Maj:t bär, sedan föreningen styrkt sitt ändamål
vara att »förena kristna i Norrköpings stad och dess närmaste omgivning
för gemensam uppbyggelse och kristlig verksamhet», enär med hänsyn därtill
föreningen jämlikt 5 § 2 mom. c och 12 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
måste anses frikallad från utgivande av inkomst- och förmögenhetsskatt,
bifallit föreningens talan (utslag den 9 maj 1913). I motiveringen har Kungl.
Maj:t följaktligen fastslagit föreningens skattefrihet beträffande inkomst- och förmögenhet.
Nykterhetsföreningar.
Logen nr 47 Frid av I. O. G. T. taxerades 1911 för inkomst av kapital
och av ett med vederbörligt tillstånd anordnat lotteri samt för förmögenhet.
Logen klagade beträffade lotteribehållningens taxering som inkomst. Den hade
helt och hållet använts till avbetalning å skuld för en vid logens möten använd
fastighet. Sedan kammarrätten ogillat klagomålen, har emellertid Kung*. Maj:t
förklarat ifrågavarande behållning icke vara hänförlig till beskattningsbar inkomst
(utslag den 31 oktober 1912).
Templet nr 712 Thor av templarorden hade likaledes haft behållning av i
vederbörlig ordning föranstaltat lotteri och hade använt behållningen för upprättande
och underhållande av ett allmänt bibliotek i vidkommande samhälle.
1912 års beskattning snämnder taxerade templet till bevillning och inkomst- och
förmögenhetsskatt för samma behållning såsom inkomst, vilken åtgärd kammarrätten
gillade. Kungl. Maj:t ansåg åter behållningen icke vara hänförlig till
beskattningsbar inkomst och upphävde taxeringarna (utslag den 17 oktober 1913).
Föreningar med kulturellt eller socialt syfte.
Fredrika Bremerförbundet har till ändamål att »verka för en sund och lugn
utveckling av arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intellektuellt såväl som
i socialt och ekonomiskt hänseende». Sitt ändamål fullföljer förbundet genom
olika organ, utom förbundets allmänna byrå, en avdelning för platsförmedling,
en kommitté för lagfrågor, en sjuksköterskebyrå, en sjukkassa, en lanthushållningsskola
och en stipendiefondsförvaltuing. Förbundet blev av 1911 års beskattning
snämnder betraktat såsom en from stiftelse och således icke taxerat för
inkomst eller förmögenhet. Sedan vederbörande kronoombud hos kammarrätten
yrkat, att förbundet skulle beskattas för inkomst av dess sjuksköterskebyrå och
av kapital ävensom för förmögenhet, ogillade kammarrätten yrkandet under
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
åberopande av grunderna för 12 § 2 mom. b) bevillningsförordningen och 5 §
2 mom. c) skatteförordningen. Kungl. varest kronoombudet fullföljde sin
talan, har däremot ansett förbundet icke vara hänförligt till sådana anstalter,
vilka vore frikallade från utgörande av bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt
och förty förklarat förbundet skattskyldigt enligt båda beskattningsförordningarna
(utslag den 24 oktober 1913).
Centralförbundet för socialt arbete, vars uppgift är att inom olika samhällslager
söka väcka intresse för och sprida kunskap om sociala spörsmål för att
därigenom medverka till lösningen af viktiga samhällsfrågor, blev 1911 taxerat
för ränteinkomst och förmögenhet. Besvär med yrkande om skattefrihet hava,
enär förbundet icke vore att hänföra till sådan inrättning, som jämlikt 12 § 2
mom. b) bevillningsförordningen och 5 § 2 mom. c) skatteförordningen vore 1''rikallad
från skattskyldighet, lämnats utan avseende av prövning snämnden och
kammarrätten. Kammarrättens utslag (den 16 december 1912) har icke överklagats.
Svenska allmänna djurskyddsföreningen, som har till ändamål att verka för
en förnuftig och mild behandling av djuren samt motarbeta och beivra djurplågeri,
blev 1912 taxerad för inkomst av kapital och för förmögenhet. Föreningen
yrkade hos prövningsnämnden att såsom from stiftelse varda frikallad
från skattskyldighet. Prövningsnämnden har emellertid, enär föreningen icke
vore att hänföra till from stiftelse eller annan sådan sammanslutning, som författningsenligt
vore frikallad från taxering, fastställt denna, och kammarrätten
har funnit däröver anförda besvär ej föranleda ändring (utslag den 17 december
1913, vilket icke överklagats).
Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran, vilket har till uppgift att
arbeta för stärkandet av svenska folkets sedliga kraft, taxerades 1912 för ränteinkomst
och förmögenhet. Enär sällskapet med hänsyn till ändamålet med
dess verksamhet syntes vara att hänföra till from stiftelse och således frikallat
från taxering, undanröjde prövningsnämnden taxeringarna, och har kammarrätten
med stöd av grunderna för 12 § 2 mom. b) bevillningsförordningen samt
5 § 2 mom. c) och 12 § b) skatteförordningen ej funnit skäl göra ändring.
Utslaget (den 8 maj 1914) torde komma att överklagas.
Försvarsföreningar.
Föreningen för Stockholms fasta försvar har till ändamål att bestrida kostnaderna
för anläggningar tillhörande försvarsanordningarna omkring Stockholm,
vilket sker därigenom, att föreningen årligen till Kungl. Maj:t och kronan såsom
gåva överlämnar ett såsom behövligt för årets befästningsarbeten beräknat belopp.
Under 1910 överlämnades ett belopp, som avsevärt översteg föreningens
inkomster. Föreningen, som ansåg sig fri från skattskyldighet, enär den tjänade
ett statsändamål, blev emellertid 1911 taxerad för inkomst af räntor, aktier och
årsavgifter av medlemmar samt för förmögenhet. Kammarrätten befriade blott
beträffande årsavgifterna, men Kungl. Maj.t har, med avseende å vad i målet
blivit upplyst om föreningens ändamål och verksamhet år 1910, jämlikt grun
-
13
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
derna för 12 § 2 mom. a) bevillningsförordningen samt 5 § 2 mom. a) och 12
§ b) skatteförordningen frikalla! föreningen från skattskyldighet år 1911 (utslag den
6 juni 1913).
Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar blev 1911 icke av beskattning snämnderna
taxerat. Sedan vederbörande kronoombud besvärsvis yrkat, att förbundet
måtte förklaras skattepliktigt för inkomst av kapital och för förmögenhet, har
kammarrätten, enär det icke blivit utrett, att förbundets ändamål och verksamhet
varit av den beskaffenhet att förbundet varit pliktigt utgöra bevillning för
inkomst eller inkomst- och förmögenhetsskatt, ogillat yrkandet. Talan mot
kammarrättens utslag (den 1 april 1914) har ännu ej fullföljts.
Föreningar med huvudsakligen sällskapligt syfte.
Frimurarelogen Mellersta Felar en taxerades 1911 för inkomst av räntor och
medlemsavgifter samt för förmögenhet. Sedan logen, enär frimurarorden verkade
i den allmänna välgörenhetens tjänst och dess syfte vore etiskt och religiöst,
i besvär hemställt, att logen såsom ett med from stiftelse likställt samfund
måtte befrias från skattskyldighet, samt kammarrätten avslagit besvären, har
Kungl. Magi allenast undantagit berörda avgifter från beskattning såsom inkomst
(utslag den 17 oktober 1912).
Tjänstemannasällskapet i Stockholm taxerades 1911 för inkomst av en sällskapet
tillhörig biljard, vilken dock icke varit upplåten för allmänheten. Sällskapet
ansåg avgifterna för biljardens begagnande i beskattningshänseende jämförliga
med andra medlemsavgifter och yrkade befrielse från taxeringen. Kammarrätten
fann emellertid sällskapet skatteskyldigt för ifrågavarande inkomst,
och Kungl. Maj:t har ej funnit skäl göra ändring i kammarrättens utslag
(Kungl. Maj:ts utslag den 12 september 1913).
Sällskapet W. F. i Jönköping, som arbetar i ett ordenssällskaps gängse
former, har enligt stadgarna till ändamål att bereda sjuk- och begravningshjälp
och att bilda fattig- samt änke- och pupillkassa för medlemmar. Sällskapet
taxerades 1911 för inkomst av kapital och för förmögenhet. Enär sällskapet
vore att anse som sjukvårdsinrättning och pensionsanstalt, yrkades hos kammarrätten
befrielse. Sedan kammarrätten avslagit besvären, samt sällskapet hos
Kungl. Maj:t yrkat att åtminstone få från inkomsten avdraga beloppet av utgiven
sjuk- och fattighjälp, har emellertid Kungl. Maj:t fastställt kammarrättens
utslag (Kungl. Maj:ts utslag den 9 maj 1913.)
Ordenssällskapet Far Bricole, som har till syfte att utöva välgörenhet och
verka för sångens höjande, taxerades 1911 för ränteinkomst och förmögenhet
(åtskilliga för olika ändamål förvaltade fonder). Efter det pr övning snämnden,
varest sällskapet yrkat full skattebefrielse, medgivit avdrag från inkomsten för
utbetalda pensioner samt skattefrihet för i förmögenheten ingående »pensionsfonden»,
begärde sällskapet hos kammarrätten ytterligare avdragsrätt vid inkomsttaxeringen
för »gratial» och anslag till sångens främjande samt i fråga om
förmögenhetsberäkningen för »fonden till sångens främjande» och »P. Westerstrands
fond till understödjande och uppmuntrande av litterär verksamhet».
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Detta har av hammarrätten bifallits genom utslag den 7 februari 1913, som
icke överklagats.
Södermanland—Närkes nation i Uppsala taxerades 1911 för inkomst och
förmögenhet, därvid i förmögenheten inräknades en byggnadsfond samt två fonder
för biblioteks- och musikändamål. Nationens yrkande att nämnda fonder ej
skulle beskattas såsom förmögenhet har i alla instanser ogillats (Kungl. May.ts
utslag den 24 oktober 1913).
Västmanland—Dala nation i Uppsala blev 1911 taxerad för inkomst av
fast egendom och kapital samt för förmögenhet. Tvist uppkom rörande storleken
av beräknade hyresvärdet å nationens samlingslokaler i egen fastighet.
Provning snämnden och kammarrätten (utslag den 20 januari 1914) hava avslagit
nationens besvär härutinnan. Målet ligger nu hos Kungl. Maj:t. Obestridd
är emellertid nationens subjektiva skattskyldighet.
Y rkesföreningar.
Svenska uppfinnareföreningen hade av 1911 års beskattning snämnder icke
uppförts till beskattning. Häröver klagade vederbörande kronoombud, och
kammarrätten har förklarat föreningen skattepliktig för såväl rånte- och viss
annan inkomst som förmögenhet (utslag den 5 februari 1913). Underdåniga besvär
av föreningen äro ännu ej avgjorda.
Örebro läns slöjdförening och Örebro fabriks- och hantverksförening erhöllo
vardera viss andel i vinsten å 1911 års industri- och slöjdutställning i Örebro.
Denna andel taxerades 1912 såsom inkomst. Föreningarna besvärade sig var
för sig och yrkade befrielse, men hava taxeringarna fastställts av prövningsnämnden
och kammarrätten (utslag den 12 februari 1914). Målen äro nu beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.
Arbetsgivare- och arbetaresammanslutningar.
Centrala arbetsgivareförbundet, som har till ändamål att i en organisation
sammansluta arbetsgivare och leverantörer inom byggnads- och hantverksindustrien
samt närstående fack, blev år 1911 icke taxerat. På besvär av vederbörande
kronoombud har kammarrätten emellertid förklarat förbundet skattskyldigt
enligt bevillningsförordningen för ränteinkomst samt enligt skatteförordningen
för det överskott 1910 års räkenskaper utvisade, vilket understeg ränteinkomsten,
och för förmögenhet (utslag den 23 mars 1914). Kammarrättens utslag
har icke överklagats.
Stockholms byggmästareförening taxerades 1912 av vederbörande prövningsnämnd
för det belopp såsom inkomst, varmed föreningens bokförda inkomster,
bl. a. medlemsavgifter och räntor, överstigit utgifterna, samt för förmögenhet.
Kammarrätten, varest föreningen yrkade skattefrihet, har, enär föreningen icke
haft annan beskattningsbar inkomst än ränteinkomst, inskränkt skattskyldigheten
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 15
till derma inkomst samt till förmögenheten. Över kammarrättens utslag (den
24 mars 1914) tiar icke förts klagan.
Landsorganisationen i Sverige är Sveriges fackligt organiserade arbetares
centralorganisation, bestående av i landet befintliga fackförbund, och har till
allmänt ändamål att »giva styrka åt den svenska arbetarrörelsen i dess fackliga
strävanden». Den skall i sådant syfte bl. a. agitera för fackföreningsrörelsen,
meddela understöd vid arbetskonflikter och främja folketshusföretag.
Landsorganisationen deklarerade 1911 allenast inkomst av fast egendom
(hyror). Efter mottagen anmaning att även uppgiva förmögenheten och eventuell
inkomst av kapital förklarade organisationen, att densamma vore att hänföra till
sådana anstalter eller stiftelser, som vore skattefria, och således icke deklarationsskyldig.
Emellertid blev organisationen såsom juridisk person, som ej frikallats
från skattskyldighet, av taxeringsnämnden taxerad jämväl för inkomst av kapital
och för förmögenhet. Brunning snämnden, varest organisationen klagade, fastslog
dess skattskyldighet och ansåg densamma förty på grund av nämnda vägran att
lämna uppgift hava förlorat sin klagorätt. Kammarrätten förklarade organisationen
icke vara hänförlig till sådana anstalter, som vore frikallade från utgörande
av bevillning för inkomst och inkomst- och förmögenhetsskatt, och således hava
gått förlustig rätten till talan, samt lämnade anförda besvär utan avseende.
Kungl. Maj.t, varest organisationen yrkat att bliva betraktad såsom förening för
ideell verksamhet och som sådan befriad från skatt, har ej funnit skäl göra ändring
i kammarrättens utslag och alltså i princip fastslagit skattskyldigheten utan
att ingå i prövning av själva taxeringsbeloppen (utslag den 21 november 1913).
Föreningen Stockholms arbetarekommun, som har till uppgift valagitation,
upplysningsverksamhet och understöd vid skattebetalning, blev år 1911 icke
taxerad. På besvär av vederbörande kronoombud, som yrkade att föreningen
måtte beskattas för sina fonderade medel såsom förmögenhet, har kammarrätten,
enär föreningen icke kunde anses hänförlig till sådan anstalt, som vore frikallad
från utgörande av inkomst- och förmögenhetsskatt, bifallit yrkandet, och har
Kungl. Maj:t, efter underdåniga besvär av föreningen, häruti ej gjort ändring
(utslag den 12 september 1913).
Svenska träarbetareförbundet blev icke av 1911 års beskattningsnämnder
upptaget till beskattning. Sedan kronans ombud besvärsvis hemställt, att förbundet
måtte taxeras för ränteinkomst, efter avdrag för till fem procent beräknad
förvaltningskostnad för förmögenheten, samt för förmögenhet, biföll kammarrätten
denna framställning, och Kungl. Maj:t, där förbundet, såsom en sammanslutning
för ideell verksamhet med understöd åt medlemmar vid arbetskonflikter,
yrkat befrielse, har ej ändrat denna åtgärd (utslag den 3 oktober 1913).
Svenska skoarbetareförbundet, vilket har till ändamål att »samla alla fackföreningar
inom skoindustrien till gemensamt arbete för medlemmarnas ekonomiska
och sociala intressen», blev icke år 1911 taxerat. Av kronoombudet väckt
yrkande om förbundets taxerande för inkomst och förmögenhet bifölls emellertid
i princip av kammarrätten, som dock från taxering undantog av förbundet mottaget
understöd från samorganisationer. I underdåniga besvär påstod förbundet,
att dess syfte att lämna understöd vid arbetskonflikter o. d. gjorde detsamma lik
-
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
ställt med pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar och andra fromma
stiftelser, som vore skattefria, och Kungl. Maj:t har visserligen, efter vad dåmera
blivit upplyst om återstående inkomsts natur, upphävt taxeringen för inkomst,
men fastställt förmögenhetstaxeringen (utslag den 20 november 1913).
Svenska skrädderiarbetareförbundet, som har motsvarande uppgift inom
skrädderi- och sömnadsfacket, blev ej heller 1911 beskattat. Med bifall till kronans
ombuds besvär har dock kammarrätten, då förbundet icke vore hänförligt
till sådan anstalt, som vore frikallad från skattskyldighet, förklarat förbundet
skattepliktigt för ränteinkomst och viss annan inkomst ävensom förmögenhet.
Efter det förbundet i underdåniga besvär utrett sistberörda inkomsts beståndsdelar,
bl. a. understöd från landsorganisationen, har Kungl. Maj:t väl funnit
samma inkomst ej beskattningsbar, men i övrigt fastställt taxeringarna (utslag
den 5 december 1913).
Svenska bleck- och plåtslagareförbundet har likaledes gått fritt hos 1911 års
beskattningsnämnder. Sedan kronans ombud hos kammarrätten yrkat, att förbundet,
som icke kunde hänföras under någon av de från skattskyldighet frikallade
kategorier, måtte förklaras skattskyldigt för förmögenhet, har kammarrätten
bifallit detta yrkande. På klagan av förbundet har Kungl. Maj:t ej gjort
någon ändring (utslag den 10 oktober 1913).
Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet, vilket skall i enahanda syfte som
förenämnda speciella fackförbund samla alla fackföreningar, som ej lämpligen
hänföras till annat förbund, taxerades ej 1911. Kronoombudet klagade, och
kammarrätten fann, med bifall till dennes talan, förbundet skattepliktigt för inkomst
av kapital och för förmögenhet. Underdåniga besvär av förbundet hava
ej bifallits [Kungl. Maj:ts utslag den 21 november 1913).
Tryckt kos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1914.