Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1914 kl. 12,30 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av räckta motioner om
höjning av dagarrodet för kontrollörer vid sockertillverkningen.

(2:a avd.)

Närvarande: Herrar K. G. Karlsson, Hammarström, frili. O. J. Beck-Friis, Ollas A. Ericsf°-u’
Antonsson, Bäckström, Eriksson i Grängesberg, Jesperson, Byström

trih. Palmstiema, Karlsson i Fjät, Elof Ljunggren, Danström, K. A. Nilson, Bergman’
Jeansson i Kalmar, Hedström och Månsson.

I tvenne likalydande motioner, väckta, den ena i första kammaren,
m'' 61, av herr Stadener, och den andra i andra kammaren, nr 175, av
herr Pålsson, vilka motioner hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås
»sådan ändring i kuugl. förordningen om beskattning av socker, att,
kontrollörernas dagarvode från och med nästa tillverkningsårs början
höjes från 6 till 8 kr.»

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionerna.

Frågan om sådan löneförbättring, som i förevarande motioner förordas,
har såväl 1912 som 1913 varit föremål för riksdagens prövning.

I slutet av 1911 inkommo till Kungl Maj:t från ett antal kontrollörer
vid sockerfabriker i olika delar av landet ansökningar om sådan
arvodesökning, som nu är i fråga. Över dessa ansökningar hördes kontrollstyrelsen
och statskontoret, som båda avstyrkte bifall till desamma.
Kontrollstyrelsen framhöll därvid bland annat, att för ifrågavarande befattningar
ej kräfdes någon särskild kompetens och att befattningarna,
även om de i vissa fall sökts och innehades av personer i den samhällsställning,
att sex . kronor för dem vore att anse som ett relativt lågt
dagarvode, likväl ej finge jämföras med exempelvis kontrollörstjänsterna
vid brännvinstillverkningen, på vilkas innehavare sedan gammalt vida
högre fordringar blivit ställda. Statskontoret åberopade i huvudsak konBihang
till riksdagens protokoll 1914. 7 samt. 6 höft. (Nr 9.)

Utskottet.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

trollstyrelsens skäl och erinrade därjämte, att åtskilliga sockerkontrollörer,
såsom f. d. officerare, ej vore för sin bärgning uteslutande hänvisade
till kontrollörsarvodet, ävensom att någon svårighet ej syntes hava yppats
att med nuvarande löneförmåner erhålla dugliga och pålitliga personer
till verkställande av ifrågavarande kontroll. Ärendet avgjordes, den 23
februari 1912 av Kungl. Maj:t, som ej fann skäl bifalla ansökningarna.
Redan därförut hade i riksdagen väckts motion i samma syfte. Bevillningsutskottet,
som tagit del av handlingarna i berörda ansökningsärende,
avstyrkte i betänkande den 21 mars 1912 bifall till motionen, som också
blev av riksdagen avslagen.

Under därpå följande höst gjorde ett flertal kontrollörer hos Kungl.
Maj:t förnyade framställningar i ämnet. Över dessa. framställningar
avgåvos utlåtanden av Konungens befallningshavande i Malmöhus län,
inom vilket de flesta petitionärerna hade anställning, ävensom kontrollstyrelsen
och statskontoret. Konungens befallningshavande förordade desamma
under hänvisning huvudsakligen till de ökade levnadskostnaderna.
Kontrollstyrelsen åberopade Konungens befallningshavande, och
statskontoret kontrollstyrelsen. Däremot berörde ingendera av de båda
sistnämnda myndigheterna de förhållanden, som, på sätt ovan antytts,
föranledde dem att tidigare avstyrka enahanda löneförhöjning, som de
nu tillstyrkte. Härefter avlät Kung!. Ma:jt till 1913 års riksdag proposition
med förslag till höjning av sockerkontrollörernas dagarvode till
åtta kronor. Bevillningsutskottet framhöll emellertid som sin åsikt, att
denna fråga fortfarande borde bedömas med hänsyn till de förhållanden,
som i frågans tidigare skede motiverat de hörda myndigheternas
avstyrkande, och »då det icke i förevarande ärende ens påståtts, vare
sig av de hörda myndigheterna eller av föredragande departementschefen,
att någon svårighet skulle yppats att med nuvarande löneförmåner
anordna effektiv kontroll och erhålla för uppdraget lämpliga
personer i tillräcklig mängd», ansåg utskottet giltiga skäl saknas för
ökande av dessa förmåner. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan
blev också propositionen av båda kamrarna avslagen. .

I nu föreliggande motioner hava motionärerna, med .vitsordande
att någon brist på lämpliga kontrollörer ej yppats, emellertid emot bevillningsutskottets
uttalande förra året framhållit, att »just det förhållandet,
att kungl. kontrollstvrelsens och statskontorets senaste tillstyrkande
av arvodesförhöjning, då“ de förut avstyrkt, är ett tungt vägande bevis
för det berättigade i kontrollörernas begäran.» Nämnda myndigheter
hade nämligen »helt enkelt ändrat åsikt». Med anledning härav och i
enlighet med vad utskottet de båda föregående åren gjort, bär utskott

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

3

tet även i år inhämtat kontrollstyrelsens yttrande i frågan. I en utskottet
tillställd promemoria har kontrollstyrelsen härvid, under hänvisning
i övrigt till sitt ovan omförmälda, år 1912 avgivna utlåtande i
ämnet, anfört följande:

»Kontrollstyrelsen kan ju icke hava något emot att dess underordnade
tjänstemän få högre arvode, men styrelsen har ansett och anser
fortfarande, att kontrollarbetet i och för sig icke motiverar en höjning
av det nuvarande arvodet. Styrelsen har ej i detta avseende ändrat
åsikt, såsom motionärerna nu framhålla.

Kontrollstyrelsen har redan i nämnda utlåtande närmare belyst de
flesta av de skäl, som motionärerna anfört för sin motion, och vill styrelsen
nu till granskning endast upptaga ett par nya synpunkter, som
innefattas i motionen.

När motionärerna framhålla, att kontrollpersonalens arbete med all
säkerhet kommer att bli ytterligare ökat, när en del raffinaderier, såsom
meningen är, blivit nedlagda, så är det visserligen sannt, att det måste
bli mer arbete för kontrollen vid de återstående raffinaderierna, men
för de enskilda kontrollörerna medför detta icke något ökat arbete, ty
deras antal kommer naturligtvis att ökas i den mån arbetets omfattning
det kräver. Sådan ökning av antalet kontrollörer har också redan ägt
rum vid ett raffinaderi.

För att styrka, att en kontrollörs arbete är synnerligen betungande,
anföra motionärerna vidare en anonym tidningsuppsats, undertecknad
av en f. d. brännvins- och sockerkontrollör.

Insändaren omnämner utförligt alla de göromål, som åligga »kontrollören»
en dag, då utlastningen till fritt bruk kan ha uppgått till
200,000 kilogram. Härvid är först och främst att märka, att eu så stor
utlastning endast undantagsvis förekommer. Sålunda uppgick utlastningen
vid ett av de större raffinaderierna i Skåne tillverkningsåret
1912—1913

under 2 dagar till 200,000 kg. och något däröver
» 7 » » 150—200,000 kg.

» 50 » » 100—150,000 kg.

» återstående 243 arbetsdagar nådde urlastningen icke 100,000 kg.

Vid ett annat av de större raffinaderierna i Skåne utlastades under
samma år

4 dagar 200,000 kg.

8 » 150—200,000 kg.

34 » 100—150,000 kg.

256 » mindre än 100,000 kg.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Utlastningen till fritt bruk försiggår emellertid i regel vid 2 till 3
portar samtidigt och finnes minst 1 kontrollör vid varje port. Vid Tanto
i Stockholm sker utlastningen vanligen från eu port, men är arbetet
härmed fördelat på 3 samtidigt närvarande kontrollörer.

Packningen av sockertoppar sker ej i samband med utlastningen,
och har den kontrollör vid utlastningen, som utlämnar toppsocker, endast
att anteckna fatens nummer.

Insändarens beskrivning av en kontrollörs arbete vid ett raffinaderi
är sålunda högst missvisande, och då insändaren säger, att kontrollören
skall vara överallt, så är det i själva verket så, att var kontrollör
skall vara på sin post.

De synpunkter motionärerna för övrigt framhållit återfiunas i föregående
motioner, och då riksdagen två år å rad avslagit framställningar
om höjd avlöning åt sockerkontrollörerna, så synes eu ny framställning
i samma syfte i’edan i år ej vara förtjänt av bifall, helst som inga nya
mer vägande skäl anföras.»

Då utskottet ej heller kunnat finna, att vare sig i motionerna eller
eljest i de faktiska förhållandena tillkommit något av betydelse, som riksdagen
icke vid de föregående tillfällena av denna frågas behandling
kunnat bedöma, får utskottet, under åberopande av kontrollstyrelsens
sistberörda yttrande samt i övrigt de skäl utskottet förra året anförde,
hemställa,

att herrar Stadeners och Pålssons förevarande motioner,
I: 61 och II: 175, om höjning av dagarvodet
för kontrollörer vid sockertillverkningen, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

av herr Jesperson.

Reservation:

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1914.