Bevillningsutslcottets betänkande Nr 8.

3

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1914 kl. 12.30 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt
motion om ändring av rubrikerna nr 11 och 72 i
tulltaxan. (l:a avd.)

Närvarande: Herrar K. G. Karlsson, Hammarström, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.

Ericsson, Lyckholm, Antonsson, Bäckström, Röing, Eriksson i Grängesberg,
Jesperson, Byström, frih. Palmstierna, Karlsson i Fjöl, Elof
Ljunggren, Danström, K. A. Nilson, Bergman, Jeansson i Kalmar och
Månsson.

I en inom andra kammaren av herr Bengtsson i Norup väckt motion,
nr 173, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta följande ändring av rubrik nr 71 och 72 i
tulltaxan:

nr 71--fjäder orensad — — tullfri

nr 72 — — » rensad och pennfri samt dun — 20 öre pr kilo.»

Enligt vad som framgår av den till stöd för förevarande framställning
anförda motiveringen, till vilken utskottet får hänvisa, avser motionen
att genom fastställande av tullfrihet för orensad fjäder bereda inhemska
renserier tillgång till billigare råvara.

Framställning om att i tulltaxan göra åtskillnad mellan orensad och
rensad fjäder förelåg redan till 1906 års tulltaxekommittés prövning.
I anledning härav erinrade kommittén i sitt betänkande (första delen,
sid; 350), att sist angivna åtskillnad förefunnits i den äldre tyska tulltariffen
men fått bortfalla vid upprättandet av 1902 års tariff, bland
annat därför att densamma berett allt för stora svårigheter vid tullbehandlingen.
Med hänsyn härtill ansåg kommittén det icke vara lämpligt
att införa denna åtskillnad i den svenska tulltaxan.

Det tulltekuiska skäl, som sålunda föranledde tulltaxekommittén
att i sitt förslag icke draga gränsen mellan orensad och rensad fjäder,

Utskottet.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

torde fortfarande böra tillmätas avgörande betydelse, varför den av
motionären föreslagna lydelsen av ifrågavarande tulltaxerubriker icke
kan av utskottet tillstyrkas.

Vid undersökningen av frågan, huruvida de av motionären anmärkta
förhållandena kunna böra föranleda någon ändring i tulltaxan,
annorlunda avfattad än i motionen ifrågasatts, har utskottet inhämtat
följande.

Med anledning av bestämmelsen att dun drager samma tull som
spritad fjäder har — i enlighet med vad i § 1 av tulltaxeunderrättelserna
finnes stadgat om tullbehandling av vara, som utgör blandning av beståndsdelar,
hänförliga till taxerubriker med olika tullsatser — i ospritad
fjäder inblandat dun i vissa fall föranlett, att varan blivit belagd med
tull. Den praxis, som i sådant hänseende tillämpats, har föranlett åtskilliga
klagomål, av vilka en del på senare tid genom besvär underställts
Kungl. Maj:ts prövning. Genom Kungl. Maj:ts i regeringsrätten
den 15 januari 1914 meddelade utslag i anledning av berörda
besvär har förklarats, att varupartier, vilka tullbehandlats enligt rubriken
72 och sålunda belagts med tull, måste anses hänförliga till rubriken
71 och förty hade bort tullfritt införas, i anledning varav Kungl.
Maj:t med undanröjande av överklagade besluten, återförvisat målen
till generaltullstyrelsen för ny behandling. Genom nämnda utslag lär
vara fastslaget, att endast sådan ospritad fjäder, som innehåller mera
avsevärda kvantiteter dun, skall beläggas med tull.

Det vill synas, som om genom de ändrade grunder för tullbehandlingen
av fjäder, som härmed äro givna, motionärens syfte vore i
det väsentliga tillgodosett. Vid sådant förhållande har utskottet funnit
sig sakna tillräcklig anledning att föreslå ändring i tulltaxans ifrågavarande
rubriker.

Utskottet får sålunda hemställa,

att herr Bengtssons i Norup förevarande motion,
II: 173, om ändring av rubrikerna 71 och 72 i tulltaxan,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1914.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914-