Bevillning sutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1914 kl. 12,30 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
rätt för beskattning snämnd att granska avgivna deklarationer.
(2:a avd.)
Närvarande: Herrar K. G. Karlsson, Hammarström, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A. Ericsson,
Lyckholm, Antonsson, Bäckström, Eriksson i Grängesberg, Jesperson, Byström, frih.
Palmstierna, Karlsson i Fjät, Elof Ljunggren, Hanström, K. A. Nilson, Bergman, Jeansson
i Kalmar, Hedström och Månsson.
I en inom andra kammaren av herr Söderbom, med instämmande
av tre andra ledamöter av kammaren, väckt motion, nr 115, som hänvisats
till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen ville besluta
sådan ändring av 23 § i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering att vederbörande nämnder äga rätt att
granska deklarationerna och med dem bifogade handlingar».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
I gällande taxeringsförordning har man i flera avseenden velat Utskottet.
sörja för att de skattskyldiges deklarationer må vara skyddade mot
obehörig inblick i deklarants affärsförhållanden. Sålunda tillkommer, enligt
föreskrift i 23 § 1 mom., befogenhet att i och för taxeringsarbetet granska
deklarationerna endast »vederbörande beskattningsnämnds ordförande med
biträde i varje särskilt fall av den ledamot beskattningsnämnden utser,
den av konungens befallningshavande förordnade ledamoten i taxeringsnämnd
samt kronans ombud hos prövningsnämnd». Därjämte är stadgat,
att för innehållet i deklaration icke må inom beskattningsnämnd lämnas
vidare redogörelse än som för taxeringen oundgängligen erfordras.
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 7 höft. (Nr 10.)
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Härutinnan vill motionären nu hava den ändring, att samtliga
deklarationshandlingar skulle bliva tillgängliga för varje ledamot i beskattningsnämnden.
En dylik utsträckning anser motionären vara behövlig
särskilt i de fall, då deklarationen icke följes vid taxeringen.
Den skulle då vara ägnad att i många fall förekomma klagomål bos
prövningsnämnden.
Utskottet kan emellertid icke dela motionärens uppfattning. Såvitt
utskottet bar sig bekant, hava de nuvarande restriktionerna i förevarande
hänseende icke väckt något missnöje eller vållat några olägenheter,
och kan utskottet ej finna annat än, att det redan är tillräckligt
sörjt för såväl att deklarants uppgifter komma under vederbörligt bedömande
som ock att de ledamöter av beskattningsnämnd, som ej
personligen granskat deklaration, ändock bliva i tvistiga fall behörigen
underrättade om deklarationens innehåll i vidkommande delar och således
icke, såsom motionären synes befara, nödgas fatta beslut i sak,
som de ej till fullo känna.
Ett eftergivande i den riktning motionären föreslagit skulle å andra
sidan onekligen i viss mån äventyra deklarantens berättigade anspråk
på största möjliga sekretess beträffande deklarationen. Härvid vill utskottet
erinra om, att just de nya deklarationsformulären, vilka i år
första gången komma till användning, genom den mängd av detaljerade
primäruppgifter, deklarant enligt desamma i vissa fall måste lämna,
torde nödga honom att i högre grad än hittills blotta sin ställning.
Hans intresse att uppgifterna ej mera än nödigt komma till annans
kännedom är följaktligen väsentligen ökat, och i sakens natur ligger,
att, trots den stadgade tystnadsplikten för vederbörande, risken härutinnan
komme att växa i samma mån tillgången till deklarationerna
vidgades.
På grund härav får utskottet hemställa,
att herr Söderboms förevarande motion, II: 115,
om rätt för beskattningsnämnd att granska avgivna
deklarationer, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 februari 1914.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1914.