Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 22 augusti 1914 kl. 10 f. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets (nr 1) utlåtande i anledning
av dels Kungl. Maj:ts under punkt 19 av sjätte
huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda f ramställning
angående anslag till pensionsförsäkringens genomförande
ävensom väckt motion om anslag, utöver vad Kungl.
Maj:t begärt, till bestridande av på staten belöpande
kostnad för nämnda ändamål, dels ock Kungl. Maj:ts
proposition angående förvaltningen av den i 11 § av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
omförmälda fond samt angående disponerande av anslag
för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande
av invaliditet.
Under punkt 19 av sjätte huvudtiteln i Kungl. Maj:ts till innevarande
riksdag avlåtna proposition angående statsverkets tillstånd och
behov har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för år 1915 på extra
stat bevilja dels ett förslagsanslag av 3,60U,000 kronor för bestridande
av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt
lagen om allmän pensionsförsäkring, dels ock ett förslagsanslag av
125,000 kronor till gäldande av statens bidrag för samma år till den
jämlikt nämnda lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkring.
Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 142, hava herrar
Bernh. Eriksson i Grängesberg, H. Lindqvist i Stockholm, F. W. Thorsson,
Viktor Larsson i Västerås, Nils Persson i Malmö, friherre E. Palmstierna,
Värner Rydén och Rickard Sandler, under åberopande av två
andra av dem väckta motioner, den ena med yrkande om ändrad lydelse
av 37 § i lag om allmän pensionsförsäkring och den andra med yrkande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1
2
Departements
chefen.
Sammansätta stats■ och lagutslcottets utlåtande Nr 2.
om höjning av pensionstillägg eller understöd för värvade under år 1914
jämlikt samma lag, samt under förutsättning, att sistberörda motioner
vunne riksdagens bifall, hemställt, att riksdagen för år 1915 på extra
stat måtte bevilja ett förslagsanslag för bestridande av den på staten
belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om
allmän pensionsförsäkring, utöver vad Kungl. Maj:t för samma ändamål
begärt, av 3,300,000 kronor.
Till stöd för Kungl Maj:ts förevarande framställning har departementschefen
åberopat ett yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari
1914, däri dåvarande chefen för civildepartementet anfört, bland annat,
följande:
»Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni
1913 bestrides kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen
till s/i av staten och till V* av landstingen och kommunerna.
Detsamma gäller i fråga om understöd, som utgå enligt 33 § i nämnda lag.
På sätt framgår av riksdagens skrivelse, nr 160, för år 1913 har
sammanlagda kostnaden för pensionstillägg och understöd för år 1914
beräknats till 3,550,000 kronor, varav 3/i skulle komma på staten; och
har riksdagen för år 1914 på extra stat uppfört ett förslagsanslag av
2,660,000 kronor för bestridande av på staten belöpande kostnad för
genomförande av en allmän pensionsförsäkring.»
Departementschefen bar därefter redogjort för en av pensionsstyrelsen
den 23 december 1913 gjord framställning om anslag för
nämnda kostnaders bestridande under år 1915, därvid styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för år 1915 på
extra stat uppföra dels ett förslagsanslag av 3,600,000 kronor för bestridande
av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och
understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, dels ett förslagsanslag
av 125,000 kronor till gäldande av statens bidrag till den jämlikt
nämnda lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.
Vidare anförde departementschefen:
»Pensionsstyrelsens äskanden för år 1915 avse dels statens andel i
kostnaden för pensionstillägg och understöd och dels statens tillskott
för den frivilliga pensioneringen.
Mot det belopp, som i förstnämnda avseendet begärts, kan jag icke
göra någon erinran.
Vad åter beträffar förslaget i fråga om avsättningen till den frivilliga
pensioneringen, torde detta innebära, att på 1915 års stat skulle
uppföras kostnaden för det tillskott, som avser år 1914. Styrelsen
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.
3
synes härvid hava utgått från den uppfattningen, att medel för ändamålet
för år 1914 icke skulle finnas tillgängliga, om ej särskilt anslag
nu beviljades av riksdagen.
I och för sig synes det mindre lämpligt att uppföra en utgift, som
avser ett år, på ett senare års budget, även om det slutliga utgiftsbeloppet
ej kan fixeras förr än under sistnämnda år. Skulle således
anslag för ändamålet ej anses befintligt för år 1914, torde man nu hava
bort begära dels ett belopp i efterskott, avseende 1914 års tillskott,
och dels ett belopp för år 1915.
Emellertid synes man kunna antaga, att riksdagen vid beviljandet
av förslagsanslaget för år 1914 för bestridande av på staten belöpande
kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring ävenledes
avsett, att av nämnda anslag jämväl skulle bestridas den kostnad, som
enligt lagen om nämnda försäkring kunde för år 1914 erfordras såsom
statens tillskott för den frivilliga försäkringen. Att något särskilt belopp
ej i beräkningarna redovisats för ändamålet kan finna sin förklaring
i svårigheten att beräkna tillslutningen till den frivilliga försäkringen,
en tillslutning, som under försäkringens första år icke kunde
antagas bliva avsevärd.
Från det av riksdagen för år 1914 anvisade förslagsanslag till
pensionsförsäkringens genomförande, 2,660,000 kronor, torde således få
bestridas såväl statens andel av pensionstilläggen (understöden) som
statens bidrag till den frivilliga försäkringen.
Om denna uppfattning godtages, torde allenast anslag för bestridande
av statens tillskott för den frivilliga försäkringen för år 1915
nu behöva begäras av riksdagen. Mot styrelsens förslag att särskilja
anslaget för ifrågavarande ändamål från anslaget till bestridande av
statens pensionskostnad i övrigt har jag intet att erinra, och torde det
vara lämpligt, att jämväl för år 1914 en sådan uppdelning sker, varom
Kungl. Maj:t lärer kunna lämna närmare föreskrift. Styrelsens förslag
beträffande beloppet undandrager sig naturligtvis, såsom styrelsen själv
anmärkt, alla säkra beräkningar, och jag kan således ej göra några
erinringar mot det belopp, styrelsen härutinnan föreslagit.»
Emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet icke
funnit något att anmärka och får alltså tillstyrka bifall till densamma.
Beträffande herr Erikssons i Grängesberg m. fl. ovan omförmälda
motion, nr 142 i andra kammaren, får utskottet erinra, att utskottet i
annat denna dag avgivet utlåtande hemställt om avslag å samma
motionärers framställning i fråga om vissa ändringar i lagen om allmän
Utskottet.
4
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.
pensionsförsäkring den 30 juni 1913, vilkas antagande utgör förutsättning
för det i nämnda motion gjorda yrkandet. I händelse av bifall
till utskottets berörda hemställan lärer vid sådant förhållande något
vidare utskottets yttrande i anledning av motionen icke erfordras.
Kungi. Maj:ts I sammanhang med ovan omförmälda ärende har utskottet till beplnr°257°n
handling förehaft en den 24 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 257,
däri Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
dels besluta, att förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond må tills vidare uppdragas
åt statskontoret, att utövas enligt de grunder, som i statsrådsprotokollet
angivas;
dels ock medgiva, att för vidtagande av åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet må jämlikt de föreskrifter, som av Kungl.
Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av högst
200,000 kronor, att utgå med högst 50,000 kronor av det för år
1914 av riksdagen på extra stat anvisade förslagsanslag för bestridande
av på staten belöpande kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring
samt med återstående belopp av det för år 1915 på extra
stat äskade förslagsanslag för bestridande av den på staten belöpande
kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt ovannämnda lag.
Departements- Till stöd för Kungl. Maj:ts berörda framställning har föredragande
cbefen. departementschefen anfört, bland annat, följande:
»I 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
föreskrives, att de jämlikt samma lag utgående pensionsavgifterna skola
ingå till en fond, vilken förvaltas enligt grunder, som bestämmas av
Konung och riksdag. Och i 34 § av samma lag föreskrives i fråga
om frivilliga avgifter för beredande av pension utöver den eljest i lagen
stadgade, att jämväl dessa avgifter skola ingå till nämnda fond, till
vilken dessutom för varje år skall av statsmedel tillskjutas ett belopp,
motsvarande Vs av summan av de under året erlagda frivilliga avgifter.
Frågan om fondens förvaltning var ej föremål för behandling vid
1913 års riksdag, men avsågs då, att frågan skulle föreläggas 1914
års riksdag.
I underdånig skrivelse den 1 maj 1914 har pensionsstyrelsen framlagt
förslag rörande fondens förvaltning.
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2. 5
Pensionsstyrelsen framhåller i denna skrivelse till en början vissa
allmänna synpunkter i det förevarande ämnet och betonar därvid särskilt
det nära samband, som enligt styrelsens mening bör råda mellan styrelsens
pensionsförsäkringsverksamhet och förvaltningen av fonden.
Huru förvaltningen bör anordnas, är med hänsyn härtill, enligt styrelsens
mening, en synnerligen betydelsefull fråga. Styrelsen anser, att
fondens förvaltning bör anordnas icke som en fristående penningförvaltning
utan som ett led i själva pensionsförsäkringsverksamketen och
till gagn för dess sylten.
Sedan pensionsstyrelsen uti sin ifrågavarande skrivelse därpå
lämnat en översikt över hithörande förhållanden i utlandet, framlägger
styrelsen ett i fyra punkter avfattat förslag till grunder för förvaltningen
och placeringen av fonden m. m., nämligen
l:o) angående fondens förvaltning,
2:6) angående fondens placering,
3:o) angående förvaringen av de värdehandlingar, vari fonden
redovisas, och
4:o) angående användning av överskott å fonden för åtgärder till
förebyggande och hävande av invaliditet.
Över detta pensionsstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits: av
statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken,
styrelsen för postsparbanken och socialstyrelsen. Vidare hava de inom
civildepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande, tillkallade sakkunniga
för utredning av de mindre bemedlade klassernas bostadsfråga, vilka
satts i tillfälle att taga del av pensionsstyrelsens förslag jämte nämnda
utlåtanden, avgivit yttrande i ärendet. Slutligen har åiderdoms- och
invaliditetsförsäkringskommittén avgivit infordrat utlåtande den 14 juli
1914.
Frågan om den stora pensionsförsäkringsfondens förvaltning och
placering är obestridligen av en utomordentlig betydelse. Med hänsyn
härtill och till de vittgående konsekvenser, frågans lösning i ena eller
andra riktningen torde kunna medföra, måste, såsom ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommittén
framhållit, frågan ägnas en alldeles särskilt
noggrann och allsidig prövning. På grund av den synnerligen korta tid,
som stått till förfogande efter det samtliga infordrade utlåtanden inkommit,
har en sådan prövning icke kunnat medhinnas. Det synes mig
därför icke rådligt att redan nu upptaga frågan till slutlig behandling,
utan torde det vara mera välbetänkt att, innan frågan förelägges riksdagen,
göra densamma till föremål för ytterligare övervägande och ut
-
6
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.
redning. Mot ett uppskov till nästa års riksdag synes mig så mycket
mindre vara att erinra, som i allt fall utsikt bör förefinnas, att proposition
i ämnet skall kunna avlåtas till nämnda riksdag så tidigt, att
den blivande författningen om fondens förvaltning kan träda i kraft
exempelvis den 1 juli 1915.
Under sådana förhållanden lärer det emellertid bliva nödvändigt
att provisoriskt ordna frågan om fondens förvaltning, intill dess ett
slutligt avgörande kan träffas. Jag tillåter mig härvid erinra därom,
att 1913 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t beslutat, att arbetarförsäkringsfonden,
som, allt sedan den år 1895 bildades, förvaltats
av statskontoret, skall från den 31 december 1914 överflyttas till och
ingå i pensionsförsäkringsfonden. Det lärer då vara lämpligt, att åt statskontoret
uppdrages att tillsvidare förvalta sistnämnda fond, och torde
denna i enlighet med vad som blivit föreskrivet beträffande förvaltningen
av arbetarförsäkringsfonden böra särskilt bokföras och fruktbargöras
på sätt i nådiga brevet den 31 augusti 1877 stadgats angående
förvaltningen av övriga under statskontorets vård ställda fonders och
kassors medel. Enär det emellertid, såsom ovan antytts, torde förefinnas
utsikt, att redan nästa år slutligt beslut kommer att fattas
angående pensionsförsäkringsfondens förvaltning och placering, synes
det mig lämpligt, att nu inflytande medel icke placeras på sådant sätt,
att de bliva bundna för lång tid framåt. Med hänsyn härtill torde
statskontoret bemyndigas att, i den mån så finnes fördelaktigt, i avbidan
på annan placering insätta pensionsförsäkringsfonden tillhörande
medel i bankinrättning med av Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning.))
Beträffande Kungl. Maj:ts framställning om anslag för vidtagande
av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet har departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört, bland annat, följande:
»Vid den förberedande behandlingen av ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommitténs
förslag till pensionsförsäkringslag anmärktes från
en del håll, på sätt av den ovan intagna redogörelsen framgår, såsom
en brist hos förslaget, att det icke innehöll någon bestämmelse om åtgärder
till förebyggande av invaliditet. Vid lagförslagets behandling
inom 1913 års riksdag uttalade också flera talare av samma anledning
betänkligheter mot förslaget.
Tydligen hade man såväl inom kommittén som vid förslagets bearbetning
inom civildepartementet utgått därifrån, att spörsmålet om
de förebyggande åtgärderna mot för tidig invaliditet borde upptagas till
behandling först sedan själva lagverket bragts till stånd. Den erfarenhet,
som vunnits under den jämförelsevis korta tid lagen varit i till
-
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2. 7
lämpning, pekar emellertid hän därpå, att behovet att anordna en förebyggande
sjukvårdsverksamhet är i viss mån trängande. I varje fall
torde tvekan ej råda därom, att anordnande i lämplig form av sådan
verksamhet skulle vara i hög grad gagneligt för pensionsförsäkringsverket
i dess helhet.
Från många håll har vitsordats, att pensionsförsäkringsavgifterna
av det stora flertalet betalande komma att betraktas som en form för
nya skatter och att individen med hänsyn till det ovissa däri, huruvida
han kommer att uppnå 67 års ålder, endast motvilligt kommer att erlägga
avgifterna. För åstadkommande av en mera gynnsam och riktigare
uppfattning hos menige man om pensionsförsäkringens fördelar
torde det vara av synnerlig vikt, att från statens sida någonting åtgöres
i den angivna riktningen. En rätt bedriven sjukvårdande verksamhet
torde i folkpsykologiskt avseende medföra mycket god verkan och
skapa förståelse för pensionsförsäkringens samhällsgagnande uppgifter.
Denna verksamhet bör hava till ändamål såväl att förebygga befarad
invaliditet som att häva eller minska redan inträdd. Den bör sålunda
gå ut på beredande av läkar- och sjukvård dels åt dem, som hotas av
invaliditet och följaktligen kunna väntas falla försäkringen till last, dels
ock åt dem, som redan erhållit pension men kunna väntas genom sådan
vård helt eller delvis återvinna sin arbetsförmåga. Det synes mig
angeläget att genom en dylik verksamhet redan från början söka övervinna
det missnöje med pensionsförsäkringen, som, på sätt ovan antytts,
dessvärre torde förefinnas bland befolkningens breda lager.»
I fortsättningen av sitt anförande har departementschefen vidare
yttrat:
»Med förevarande fråga sammanhänger i viss mån frågan om obligatorisk
sjukförsäkring, som sedan ett antal år tillbaka står på dagordningen
i vårt land. Åven om sådan sjukförsäkring inom snar framtid
skulle komma till stånd, kan denna emellertid icke få den omfattning,
som pensionsförsäkringen har, och därför ej heller göra den nu föreslagna
sjukvårdande verksamheten överflödig.
De skäl, som sålunda anförts för vidtagande av ett försöksarbete
i den av pensionsstyrelsen angivna riktningen, synas mig vara av den
övertygande beskaffenhet, att jag icke tvekar att förorda, att medel för
ändamålet ställas till styrelsens förfogande. Att låta de erforderliga
medlen utgå ur den i 11 § av pensionsförsäkringslagen omförmälda
fond kan icke nu, innan definitivt avgörande träffats om fondens förvaltning
och placering, lämpligen ifrågakomma, utan torde nödigt belopp
böra utgå av anslagsmedel. Statskontoret har föreslagit, att de för
8 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.
pensionsstyrelsens ifrågavarande nya uppgift behövliga medlen böra för
den närmaste framtiden utgå av det på extra stat uppförda anslaget
till pensionsförsäkringens genomförande. Enligt vad pensionsstyrelsen
meddelat, har styrelsen ej något att erinra mot detta förslag utan finner
det tvärtom innebära en lycklig lösning av föreliggande fråga. Hittills
gjorda beräkningar tyda på, att anslaget kommer att lämna tillgång till
de för ändamålet nödiga utgifter, och då med hänsyn till anslagets
karaktär av förslagsanslag någon höjning av detsamma för nu ifrågavarande
ändamål i varje fall icke är behövlig, har ej heller jag något
att invända mot statskontorets förslag i denna del.
Statskontoret anser, i likhet med pensionsstyrelsen, det vara avvikt,
att den sjukvårdande verksamheten snarast möjligt och följaktligen
redan under innevarande år påbörjas. Statskontoret hemställer, att ett
belopp av högst 200,000 kronor ställes till förfogande under vartdera
av åren 1914 och 1915. Jag finner det visserligen i likhet med nämnda
myndigheter synnerligen önskvärt, att anordningar i föreslagen riktning
utan dröjsmål vidtagas och att arbetet börjas redan i år, men enligt
min mening torde likväl med hänsyn därtill, att berörda verksamhet nu
till en början närmast får karaktär av rent försöksarbete, det angivna
beloppet vara tillräckligt för innevarande och nästa år tillhopa. Att den
sjukvårdande verksamheten påbörjas redan i år, anser jag vara av alldeles
särskild vikt, enär i så fall i hithörande avseende hinner förvärvas
viss praktisk erfarenhet, på vilken man kan stöda sig vid utarbetande
av slutligt förslag rörande pensionsförsäkringsfondens förvaltning och
placering, vilket förslag ju är avsett att framläggas för 1915 års riksdag.
Hos riksdagen torde sålunda böra äskas, att erforderligt belopp
får för nyssnämnda ändamål utgå av såväl 1914 års som 1915 års anslag.
För innevarande år lärer högre belopp än 50,000 kronor skäligen
icke böra begäras, då arbetet i år torde börja i jämförelsevis mindre
omfattning.
Ilärest framställningen vinner bifall, lära medlen böra ställas till
pensionsstyrelsens förfogande att användas enligt huvudgrunder, som
av Kungl. Maj:t komma att fastställas. Att här närmare angiva dessa
grunder torde knappast vara nödigt, helst verksamheten till en början
måste få utpräglad försökskaraktär. Emellertid lärer pensionsstyrelsen
till en början böra bedriva verksamheten sålunda, att styrelsen söker
genom pensionsnämnderna inrikta sin uppmärksamhet framförallt på
sådana pensionssökande, vilka visserligen synas för tillfället vara
arbetsoförmögna men beträffande vilka tvivelsmål kunna anses föreligga,
huruvida arbetsoförmågan är varaktig, d. v. s. bestående för
9
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.
återstående livstiden. Genom att låta verkställa läkarundersökning
å dylika pensionssökande torde det bliva möjligt att utröna, huruvida
utsikter förefinnas att genom beredande av sjukvård vare sig å sjukhus
eller på annat sätt häva arbetsoförmågan. I sådana fall. bör genom
pensionsstyrelsens försorg dylik sjukvård beredas, dock till en början
endast åt sådana personer, vilka synas erbjuda alldeles särskilda förutsättningar
till förbättring. Givetvis bör därvid i varje särskilt fall jämväl
tagas under övervägande, i vad mån kommun eller sjukkassa bör anses
pliktig bidraga till dylik sjukvård, och torde i många fall. ett. dylikt
bidrag böra göras till förutsättning för pensionsstyrelsens ingripande.
Socialstyrelsen har erinrat, att även sjukkassor och fortsättningskassor
äro lämpliga organ att förmedla nu ifrågavarande åtgärder till
förebyggande av eller återställande från redan adragen invaliditet. Åt
denna fråga bör givetvis ägnas all uppmärksamhet. I varje fall torde
med säkerhet kunna antagas, att ett samarbete i förevarande avseende
mellan pensionsförsäkringens organ och sjukkassorna, i alla händelser
de större, skall visa sig gagneligt.
Det lärer, såsom antytts, vara självfallet, att de närmare arbetslinjerna
för denna verksamhet kunna uppdragas först sedan detta arbete
pågått någon tid och de praktiska resultaten lämnat anvisning å
de vägar, å vilka man lämpligast och lättast kan vinna de mål, som
med denna viktiga gren av pensionsförsäkringsverksamheten avses. Till
en början måste man naturligen framgå med stor försiktighet på detta
nya område, men det torde vara all anledning att förvänta goda resultat
av arbetet. I vad mån ifrågavarande verksamhet sedermera bör utvidgas
och vilka arbetsfält den då bör omfatta, därom torde ännu vara för
tidigt" att yttra sig.»
Beträffande de skäl, som utöver vad o tan anförts ligga , till grund
för Kungl. Maj:ts proposition, får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet.
Utskottet, som till fullo uppskattar vikten och betydelsen för pensionsförsäkringen
av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet,
har icke funnit anledning till anmärkning eller erinran emot
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, ej heller emot förslaget angående
fondens tillfälliga förvaltning av statskontoret, och får alltså tillstyrka
bifall till propositionen.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:
l:o) a) att riksdagen må för år 1915 på extra
stat bevilja dels ett förslagsanslag av 3,600,000 kronor
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 2 avd. 2 käft. (hr 2.) 2
10
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 2.
för bestridande av den på staten belöpande kostnad
för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om
allmän pensionsförsäkring, dels ock ett förslagsanslag
av 125,000 kronor till gäldande av statens bidrag
för samma år till den jämlikt nämnda lag anordnade,
på frivilliga avgifter grundade försäkring,
b) att herr Erikssons i Grängesberg m. fl. motion
nr 142 i andra kammaren icke må av riksdagen bifallas;
samt
2:o) att riksdagen må
dels besluta, att förvaltningen av den i 11 § av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
omförmälda fond må tills vidare uppdragas åt statskontoret,
att utövas enligt de grunder, som angivas
i det vid Kungl. Majrts proposition nr 257 fogade
utdrag av statsrådsprotokollet;
dels ock medgiva, att för vidtagande av åtgärder
till förebyggande och hävande av invaliditet må, jämlikt
de föreskrifter, som av Kungl. Maj :t meddelas,
av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av högst
200,000 kronor, att utgå med högst 50,000 kronor
av det för år 1914 av riksdagen på extra stat anvisade
förslagsanslag för bestridande av på staten belöpande
kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring
samt med återstående belopp av det
förslagsanslag för bestridande av den på staten belöpande
kostnad för pensionstillägg och understöd
jämlikt ovannämnda lag, som riksdagen, i enlighet
med vad utskottet här ovan under l:o a) föreslagit,
kan för år 1915 anvisa.
Stockholm den 22 augusti 1914.
, På det sammansatta utskottets vägnar:
PHILIP KLINGSPOR.
Reservation.
Beträffande utskottets hemställan under l:o h):
av herrar Persson i Norrköping och Andersson i Råstock, vilka
ansett att utskottet bort hemställa om bifall till den av herr Eriksson
i Grängesberg m. fl. väckta motionen.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1914.