Statsutskottets utlåtande Nr 89.
1
Nr 89.
Ankom till riksdagens kansli den 11 augusti kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vården av blinda dövstumma och blinda sinncsslöa m. fl.
jämte i ärendet väckta motioner.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 18 sistlidne maj avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under punkten
197 av åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition
angående vården av blinda dövstuinma och blinda sinnesslöa med
flera beräkna för ändamålet för år 1915 ett extra anslag av 150,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 20 juni 1914
avlaten, till statsutskottets förberedande behandling överlämnad proposition,
nr 195, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden samma dag, föreslagit riksdagen att
dels, för anordnande genom statens försorg av nödig anstaltsvård för
blinda med komplicerat lyte, besluta upprättande av en för ändamålet
erforderlig vårdanstalt samt för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Th. Kellgren utarbetade ritningar, av därför behövliga
byggnader med tillhörande anläggningar å det av Lunds stad
erbjudna, av departementschefen i statsrådsprotokollet närmare angivna
tomtområdet bevilja ett anslag å 521,000 kronor och därav på extra stat
för_ år 1915 anvisa ett belopp av 150,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av tillgängliga medel låta redan under år 1914 förskottsvis utanordna
vad av sistnämnda belopp kan under året erfordras,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 sand. 52 käft. [Nr 89—91.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vid den tid, då den föreslagna
statsanstalten träder i verksamhet, för statsverkets räkning övertaga drottning
Sofias stiftelses och den till denna stiftelse anknutna vårdanstaltens
dåvarande tillgångar under utfästelse å statens vägnar om fullgörande av
de särskilda villkor och förbehåll, som innehållas i stiftelsens reglemente
eller eljest kunna vara fastade vid sagda tillgångar eller särskilda delar
därav.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en av herr A. Petrén inom första kammaren väckt motion (nr
95), däri hemställts om sådan ändring i Kungl. Maj:ts ovan berörda proposition
nr 195, att platsen för här föreslagna anstalt för blinda med
komplicerat lyte bestämmes till det av Malmö stad för ändamålet i fråga
erbjudna området,
dels ock en av herr V. Rydén inom andra kammaren väckt motion
(nr 253), däri föreslagits, att riksdagen ville besluta, att den föreslagna
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte skall uppföras å det av
Malmö stad erdjudna, i statsrådsprotokollet den 20 juni 1914 närmare
angivna tomtområde.
Till stöd för förstberörda motion har av herr Petrén anförts följande:
»1 propositionen nr 195 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t
begärt anslag för upprättandet av en vårdanstalt för blinda med komplicerat
lyte å ett av Lunds stad för ändamålet erbjudet, strax norr om densamma
beläget område. Kungl. Maj:t har härvid frångått det förslag, som
framlagts av de i oktober 1913 för frågans ytterligare beredning tillkallade
sakkunniga, vilka förordat anstaltens förläggning till ett av Malmö
stad erbjudet, invid det nya fängelset därstädes beläget område. Bestämmande
för Kungl. Maj:t synes därvid framför allt hava varit dels fördelarna
för den akademiska forskningen och undervisningen, som skulle vinnas
genom anstaltens förläggning till Lund och vilka särskilt framhållits
av medicinska fakulteten därstädes, och dels ett i platsfrågan av kungl.
överintendentsämbetet avgivet yttrande, däri Malmö-förslaget avstyrkes med
bland annat den motiveringen, att området i fråga har allenast 100 meters
bredd, vilket är allt för ringa för att detsamma, efter bebyggande, skulle
kunna lämna tillbörligt fritt område för fängelset. Denna överintendentsämbetets
uppgift vilar emellertid på en missuppfattning. Som framgår av
det å sid. 73 och 75 i kungl. propositionen anförda har nämligen det av
Malmö stad erbjudna området, en bredd av 185 meter, medan ovannämnda
3
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
siflra (100 meter) gäller bredden å endast den närmast fängelset liggande
delen av området i fråga, som staden förbundit sig att hålla planterad
och fri från bebyggande. I själva verket äro — såsom de sakkunniga
betonat och i övrigt även Kungl. Maj:t vitsordat — båda de två här avhandlade
platserna mycket lämpliga för ändamålet i fråga.
Inom de sakkunniga har emellertid den nuvarande anstaltens föreståndarinna,
fru Elisabet Anrep-Nordin, varmt talat för anstaltens förläggande
till den av Malmö erbjudna platsen, på grund av de utmärkta kommunikationer
den genom härvarande spårväg erhåller. Med anledning
härav har även undertecknad biträtt Malmö-förslaget, då även med detta
universitetets intressen synas mig kunna bli tillgodosedda, något som jag,
i likhet med medicinalstyrelsen, anser vara av så stor vikt, att det som
villkor för anslaget till anstaltens upprättande bör fordras, att densamma
jämte dess material för undervisningsändamål ställes till Lunds universitets
förfogande. Förutom det ovan nämnda linnes emellertid ännu ett skäl,
varför jag förenat mig med de övriga sakkunniga i att förorda det av
Malmö stad erbjudna området som förläggningsplats för anstalten, nämligen
det att — såsom fångvårdsstyrelsen framhållit — grannskapet av
en anstalt utav här ifrågavarande slag för fängelset vore fördelaktigare
än en öppen plantering, som lätt kunde bli samlingsplats för nöjessökande
eller ett tillhåll för den lösa befolkningen. Därtill kommer, att — om
också de sakkunniga icke med någon säkerhet velat förutsätta att fängelset
för framtida utvidgningsbehov kunde erhålla någon mindre del av
området i fråga (varom fångvårdsstyrelsen uttalat önskan) — detta synes
mig vara i hög grad sannolikt, då enligt den diskuterade planen för byggnadernas
(såväl deras, som omedelbart skola uppföras, som deras, som
först senare tillkomma) läge det sydligaste hörnet av området skulle bli
fritt till sådan storlek, att här bleve utrymme för en sinnessjukavdelning,
ett annex, som enligt mitt förmenande även detta centralfängelse — i
likhet med vad som skett med Härnösands centralfängelse och är beslutat
beträffande Långholmens — borde utrustas med, men vartill plats icke
lärer finnas inom det nuvarande fängelseområdet, medan åter dess förläggande
utanför detta bleve alltför öppet, om det icke delvis bleve begränsat
av en anstalt.»
I fråga om herr Rydéns ovanberörda motion har till stöd för densamma
anförts följande:
»I den kungl. proposition, nr 195, vari Kungl. Maj:t hos riksdagen
äskat medel till upprättande av en vårdanstalt för blinda med komplicerat
lyte, föreslås, att ifrågavarande anstalt förlägges till Lund, medan de sakkunniga
föreslagit förläggning till en i propositionen närmare angiven
4
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
tomt i Malmö. Vid valet af förstnämnda plats synas tillräckliga hänsyn
till den föreslagna anstaltens egna intressen ej blivit tagna. Huvudsakligen
på grund av uttalanden från överintendentsämbetet och Lunds universitets
medicinska fakultet synes departementschefen hava bestämt sig för Lundaförläggningen.
Vad först överintendentsämbetets utlåtande vidkommer, så synes detta
grunda sig på ett rent misstag från ämbetets sida. Den föreslagna tomten
i Malmö skulle enligt ämbetets förmenande vara »allenast 100 meter» bred,
och denna tomtbredd finner ämbetet helt naturligt »allt för ringa för att
densamma, efter bebyggande, skulle kunna lämna tillbörligt fritt område
för fängelset», i vars omedelbara närhet den föreslagna tomten är belägen.
Vid ett närmare studium av de i ärendet förefintliga handlingarna (bland
annat en kartskiss över Malmötomtens område) lärer ämbetet finna, att det
utlåtit sig över bara den del av Malmötomten, som ligger närmast intill
fängelset, och som staden förbundit sig att ej låta bebygga. De sakkunniga
hade givetvis tänkt sig, att hela Malmötomten skulle få disponeras
av den blivande anstalten. Och då blir utrymmet så rikligt, att alla de
synpunkter fångvårdsstyrelsen önskat få tillgodosedda kunna bli till fullo
beaktade. Till och med torde man med all rätt kunna gentemot överintendentsämbetets
i det här fallet onekligen något svaga auktoritet kunna
med fångvårdsstyrelsen instämma däri, att det vid blindanstaltens förläggning
intill fängelset kunde »anses såsom en fördel, att genom dess överlämnande
till kronan för avsedda ändamålet allmänheten utestängdes från
platsen, vilken möjligen eljest kunde komma att upplåtas till samlingsställe
för nöjessökande eller bliva ett tillhåll för den lösa befolkningen».
Om sålunda överintendentsämbetets utlåtande, på grund av att detsamma
vilar på ett misstag om Malmötomtens storlek in. m., torde helt
böra lämnas ur räkningen vid anstaltsfrågans bedömande, äro givetvis de
av medicinska fakulteten framförda synpunkterna så mycket mera beaktansvärda.
Det har emellertid ej av fakulteten bestritts — och kan ej
heller bistridas — att anstalten vid en förläggning till Malmö skulle få
en synnerligen god lösning av sin läkare- och sjukvårdsfråga. Tvärtom är
Malmö allmänna sjukhus för närvarande vida bättre utrustat än Lunds lasarett
och blir även efter de av riksdagen beslutade utvidgningarna av sistnämnda
sjukvårdsinrättningar fullt jämförligt i utrustning, i vissa avseenden till och
med överlägset. Det har ej heller av fakulteten bestritts, att universitetet
skulle kunna även med Malrnöförläggningen fullt utnyttja det undervisningsmaterial,
som anstalten skulle bjuda. Naturligtvis vore det något
bekvämare för universitetet att ha anstalten i Lund, men det är sannerligen
ej något besvär att tala om, ifall vederbörande skulle för den sakens
Statsutskottets utlåtande Nr 89. 5
skull behöva underkasta sig en 25 minuters järnvägsresa, då tågförbindelser
finnas åtminstone 1 å 2 gånger i timmen.
Vad som vid förläggningsfrågan måste ställas i främsta rummet är
anstaltens egna behov och intressen. Och då hava de sakkunniga ej tvekat
om sitt förord. Ser man på det praktiska arbetet och det dagliga livet
inom anstalten, då måste Malmöalternativet vara att avgjort föredraga.
Föreståndarinnan för Drottning Sofias stiftelse, fru Elisabet Anrep-Nordm,
tillika medlem av de båda sakkunnignämnderna, har i en mig tillställd
P. M., som här bifogas, utvecklat sina synpunkter på förläggningsfrågan,
vilka synas mig avgörande.
Säkert är, att en hel del av de ekonomiska beräkningar, som av de
sakkunnige uppgjordes, ej äro giltiga vid en Lundaförläggning, utan att
utgifterna för såväl anstaltens underhåll som nybyggnad komma att ställa
sig högre än enligt de sakkunnigas kalkyler.»
Den i sistberörda motion omnämnda P. M., vilken bifogats densamma
såsom bilaga, är av följande lydelse:
»Det synes mig, som om framhållandet av staden Lunds fördelar vid
den blivande anstaltens förläggning dit skett på bekostnad av de fördelar,
som dess förläggande till Malmö skulle bereda anstalten själv. Fördelarna
för själva anstalten borde dock väga tyngre än de fördelar anstalten komme
att bereda det samhälle, dit den förlägges. Om fördelarna för anstalten
minskas genom dess förläggande till Lund, borde denna förlust alltså uppvägas
av de fördelar densamma skulle bereda universitetet i Lund, därigenom
att det studiematerial, som anstaltens alumner kunde erbjuda, stode
till omedelbart förfogande. Avståndet mellan Malmö och Lund är dock
så obetydligt och järnvägsförbindelsen dem emellan så livlig, att intet verkligt
hinder borde möta för studerande i Lund att även i Malmö göra dessa
studier. Jämföras liknande förhållanden i Stockholm, så torde man finna,
att desamma erbjuda vida större svårigheter där än de, som skulle bliva
en f''ör Lundaborna, om anstalten förlädes till Malmö. Det vore väl
ändå icke meningen, att sådana studier skulle dagligen bedrivas, eller att
anstalten skulle stå öppen när som helst för vilken studerande som helst.
Anstaltens huvuduppgift bör icke vara att tillhandahålla studiematerial åt
vetenskapen, utan att vårda och uppfostra de vanlottade, för vilka den är
avsedd. De förhållanden, som kunna befordra denna anstaltens uppgift,
böra därför anses vara de viktigaste.
Bland de förmenta fördelarne av anstaltens förläggning till Lund har
också framhållits närheten till det där förlagda hospitalet och den psykiatriskt
skolade läkarvård, som därifrån med lätthet skulle stå till buds.
Men då anstalten icke är avsedd för sinnessjuka i egentlig mening, men deras
6
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
antal, som äro epileptiska, vanföra, kroppsligt sjuka är många gånger större
än de sinnesjukas inom anstalten, vore vi föga hjälpta med endast en
psykiater till läkare. De vanföras behov av läkarvård t. ex. år ännu mera
trängande än de sinnessjukas, ehuru även de senare behöva den bästa
läkarvård.
De praktiska olägenheterna för anstalten vid dess förläggning till Lund
har man därifrån sökt bagatellisera eller rent av bortresonera. Så t. ex.
avståndsfrågan. På grund av uppgifter från andra anstalter i Lund, såsom
t. ex. sinnesslöanstalten (2,200 m.), fattiggvården (900 m.), dövstumskolan
(900 m.) och andra, (med häst på stall), meddelar man, att från dessa
anstalter det angivna respektiva avståndet från stadens centrum icke har
minsta betydelse och icke erbjuder några svårigheter o. s. v. för transporten
till och från respektive anstalter. Jag anser, att i detta fall ingen
jämförelse mellan de nämnda anstalterna och den blivande anstalten —
1,450 m. från stadens centrum — för blinda med komplicerade lyten är
möjlig, tv ingen enda av dessa blinda kan sändas ut för bud eller transporter
till eller från anstalten, då däremot alla de nämnda anstalterna
antagligen i icke ringa utsträckning begagna sig av den handräckning, som
respektive alumner kunna erbjuda.
''Även om anstaltens inköp av födoämnen och andra förnödenheter
sker genom leverans’, så är det enligt min erfarenhet onekligen en stor
fördel, att husmodern (och föreståndarinnan) har tillfälle att genom personligt
besök själv göra urval av respektiva varor och ej uteslutande vara
hänvisad till att taga emot vad man behagar sända, men om man i så fall
nödgas i vad väder som helst göra en promenad på 3 km., försvåras saken.
Vad transport av alumner vid behov av läkarvård ofta eller kanske
daglig sådan för längre tid beträffar, så bleve det ingen lätt sak att föra
dessa°hjälplösa blinda till sjukdomsinrättningarna i Lund, ty redan detta
afstånd är för stort att till fots göras utan svårighet. Att ständigt anlita
främmande åkdon blir både obekvämt och omständligt, och i Lund finnas
blott några få bilar eller andra åkdon att omedelbart tillgå, men inga i
närheten av anstalten. Frånsett kostnaden, måste bristen på åkdon i
många fall komma att verka som en hämsko på anstaltens skötsel. Jag
anser därför, att om anstalten skall förläggas på den ifrågasatta platsen i
Lund, är det nödvändigt där hava ''häst på stall’ (beräknade till en summa
av stallbyggnad = 9,600 kronor; häst, åkdon, redskap m. m. 2,500 kronor
= 12,100 kronor för en gång samt minst 750 kronor årligen).
Fördelen av spårväg till porten vid eventuell förläggning i Malmö är
av stor praktisk betydelse för anstaltens drift icke blott i sådana och
dylika fall, som nyss framhållits, utan därjämte för den stora personalens
bekvämlighet och trevnad. Folk, som ägna sitt liv åt detta uppslitande
Statsutskottets utlåtande Nr 89. 7
arbete och som måste vistas bland dessa ytterst vanlottade, böra kunna
med lätthet komma, i beröring med normala människor och icke vara
isolerade genom dåliga kommunikationer, vilka saknas mest under den
mörka, dystra hösten och vintern.
I Hammarbyförslaget hade beräknats anordnande av ett bageri inom
anstalten för en kostnad av flera tusen kronor. Vid anstaltens föreslagna
förläggning till Malmö ansags, att med de för konsumenter förmånlisja
radande törhallanden i den större staden Malmö kunde kostnaderna för
ett tidsenligt bageri av den storlek, som här kräves, uteslutas likasom
också kostnaden för driften — och brödbehovet fyllas från bagerier i staden.
Att detta behov lika lätt och bra kunde fyllas i den mycket mindre
staden Lund är väl tvifvelaktigt, varför det torde vara nödvändigt och
försiktigast att återigen i programmet taga anordnande av bageri, för den
händelse anstalten förlägges till Lund.
Förbrukningen av kol inom anstalten kommer säkerligen att uppgå
till icke obetydligt belopp, och det är väl antagligt, att denna vara o-enom
omlastning i Malmö och transport på järnväg därifrån till Lund°måste
bliva dyrare, för konsumenten i den senare staden än den förra.
Varor i allmänhet, såsom specerier, manufakturvaror o. d., böra väl
i de stora affärerna i Malmö kunna påräknas billigare än i Lund med
deras .mången gång dyrare transportkostnader.
Ln annan stor fördel, som Malmö erbjuder, i synnerhet för personalen,
men även för ett urval av eleverna, och vilken för dem alla är av
största betydelse är bad och simning i öppna sjön. Någon motsvarig
het
härtill kan Lund aldrig erbjuda, ty att resa ut till Bjerred skulle vara
så omständligt och besvärligt samt medföra så pass stora kostnader, att
det näppeligen läte sig göra annat än undantagsvis. I Malmö kan man
för 10 öre komma från porten ända till badhuset. Sofiastiftelsen har under
flera somrar anordnat sommarkolonier vid Västkusten, och för de
alumner, som fått vara med där, har det på alla sätt varit till stor nytta
och glädje. Några av dem hava där t. o. m. lärt att simma. Då man
framhållit det höga, fria läget i Lund, norr om staden och den vidsträckta
utsikten, tycks man hava glömt, att den eventuella platsen i Malmö också
erbjuder en enastående vacker utsikt över Öresunds blånande vatten så
långt ögat når, över staden och hamnen med dess livliga sjöfart samt
övex den fria slätten i öster och söder. Läget 300 m. från Öresund med
dess saltmättade ozonrika luft måste ur hälsosynpunkt hava sin stora betydelse
för en anstalt av ifrågavarande slag. I Lund skulle anstalten
komma att ligga mycket högt på den stora slätten utan minsta skydd mot
sommarens brännande sol och torra, heta vindar eller stormarna under
Utskottets
yttrande.
8 Statsutskottets utlåtande Nr 89.
höst och vinter. Det torde dröja ganska många .år, innan de tilltänkta
planteringarna kunna mildra dessa obehag, och till dess bleve det nödvändigt
att uppföra s. k. lekskjul för de olika avdelningarna. I Malmö
tinnes0 redan en del stora träd på tomten och fängselbyggnaden lämnar
ett gott skydd i väster mot sol och storm.»
Här förevarande gren av abnormundervisningen, nämligen vården av
blinda med komplicerat lyte, är den enda, där det allmänna icke i ena
eller andra formen på ett mera direkt sätt ingripit. Den omvårdnad, som
kommit ifrågavarande vanlottade till del, har beretts dem genom den numera
i Vänersborg belägna vårdanstalt, som brukar benämnas Drottning
Sofias stiftelse. Under sagda benämning är att hänföra ej endast omförmälda
enskilda uppfostrings- och vårdanstalt för blinda dövstumma och
blinda sinnesslöa, utan även en särskild stiftelse avsedd, allenast att för
insamlade eller annorledes bekomna medel anskaffa och tillhandahålla för
anstalten nödiga lokaler. „ , .
Anledningen till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag ar en av stiftelsens
styrelse gjord°framställning, att staten måtte övertaga stiftelsen med dess
tiilo-ånoar. 1 anledning av denna framställning har närmare utredning
rörande förevarande spörsmål åvägabragts av två olika .sakkunnignämnder;
på den senare nämndens utlåtande har Kungl. Maj:t grundat sitt nu
framlagda förslag. Framställningen är närmast föranledd av det förhållandet
att stiftelsen i sin organisation och sina resurser icke har den stadga
och den stvrka, att ett behörigt fyllande av dess syftemål kan anses vara
betryggat. " Det är framför allt bostadsfrågan, som givit anledning till oro.
’ f anledning av nu berörda förhållanden har departementschefen framkastat
den frågan, huruvida det allmänna borde övertaga vården av de
blinda dövstumma och de blinda sinnesslöa och huru i sådant fall detta
borde ske. På grund av den utredning, som i ärendet förebragts, anser
departementschefen det vara klargjort, att det allmänna icke längre kunde
undandraga sig att på ett verkligen effektivt sätt taga sig an vården av
ifrågavarande abnorma. Enär antalet av dem, vilka behövde vård, vore
jämförelse ringa, kunde det enligt departementschefens mening icke bliva
tal om annat än en enda, för hela landet gemensam vårdanstalt, v idare
avser förslaget att tillgodose också de blinda, som jämte blindheten lida
av ytterligare lvten, andra än dövstumhet eller sinnesslöhet. Jämväl utskottet
finner det vara tydligt ådagalagt, att sådana åtgärder nu böra vidtagas,
varigenom vården av de blinda dövstumma och de blinda sinnesslöa
samt dem^ närstående grupper av abnorma kommer att bliva en statens
angelägenhet; och anser sig utskottet böra förorda att denna angelägenhet
C> cb 7
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
9
ordnas, på sätt föreslagits, genom statens övertagande av omförmälda
stiftelse.
Vidare har departementschefen berört den under utredning varande
frågan om omreglering av dövstumskolväsendet, vilken fråga skulle kunna
ställas i samband med lösandet av förevarande spörsmål, men har departementschefen
funnit tydligt, att därest den nu föreliggande frågan om vården
av blinda med komplicerat lyte skulle göras beroende av nämnda spörsmål
om dövstumundervisningens omreglering, detta komma att föranleda ytterligare
dröjsmål med tillgodoseendet av det överhängande behov av dylik
vård, som uppenbarligen vore för handen, och har departementschefen därför
ej ansett sig böra ifrågasätta en sammankoppling av de båda spörsmålen.
Utskottet finner skäl tala för att frågan om beredande av nödig
vård åt de blinda med komplicerat lyte nu löses ensam och oberoende av
frågan om dövstumväsendets omorganisation. I detta sammanhang vill
utskottet uttala sin anslutning till departementschefens yttrande angående
angelägenheten av att den igångsatta utredningen av frågan om dövstumväsendets
omorganisation måtte så skyndsamt som möjligt föras till sitt slut.
Departementschefen har därefter till skärskådande upptagit ett par
frågor av mera principiell innebörd, av vilka den ena rör sig därom, huruvida
i samband med vårdanstaltens inrättande skoltvång borde stadgas för
ifrågavarande abnorma, och den andra avser fördelningen av omkostnaderna
för vårdanstaltens underhåll. Beträffande det första spörsmålet ställer sig
departementschefen avvisande gentemot tanken på införande av obligatorisk
undervisning för sådana abnorma, om vilka här är fråga. I fråga om fördelningen
av kostnaderna ansluter sig departementschefen till det av de
sakkunnige framlagda förslaget, att kostnaderna för vården i den föreslagna
anstalten skulle fördelas mellan staten, landstingen och de enskilde,
en fördelningsprincip, som i ena eller andra formen råder beträffande andra
grupper av abnorma. Mot de förslag, som av departementschefen i berörda
två frågor framlagts, har utskottet intet att erinra.
Beträffande förläggningsorten för den föreslagna vårdanstalten hade
den första sakkunnignämnden förordat ett i närheten av Uppsala beläget
område, tillhörande hemmanen Hammarby. Den andra sakkunnignämnden,
som ansåg kostnaderna för nämnda förslag vara jämförelsevis höga — detta
delvis beroende på den valda platsens belägenhet — hade riktat sin uppmärksamhet
på såväl Malmö som Lund och vid valet mellan dessa båda
städer ansett sig böra förorda anstaltens förläggning till Malmö. Denna
de sakkunnigas uppfattning har emellertid i den föreliggande framställningen
frångåtts. Ehuru departementschefen som sin mening uttalat, att
anstalten skulle få en i det hela tillfredställande förläggning, vilkendera
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 52 käft. (Nr 89—91.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
av de sålunde föreslagna platserna än komme att väljas, har han likväl för
sin del funnit de skäl, som tala för en förläggning till Lund, vara de
starkare. Kungl. Maj:ts förslag innebär sålunda, att den föreslagna vårdanstalten
förlägges till Lund och att de för densamma erforderliga byggnaderna
uppföras å ett av Lunds stad erbjudet, närmare angivet område.
Vid övervägande av de skäl, som äro anförda för det ena och andra alternativet,
har utskottet, på grund av vad i ovanberörda motioner till stöd
för där gjorda framställningar uttalats, icke kunnat undgå att tinna de
skäl, som tala för en förläggning till Malmö, vara de mest övertygande.
Utskottet anser sig därför böra i denna punkt avvika från Kungl. Maj:ts
förslag och förorda, att den föreslagna vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte förlägges til Malmö samt att de för densamma erforderliga
byggnaderna uppföras å det av Malmö stad erbjudna, i ovanberörda statsrådsprotokoll
närmare angifna tomtområde.
Den för byggnadsarbetets utförande erforderliga summan uppgår_ till
sammanlagdt 521,000 kronor, och har utskottet mot sagda belopp icke
funnit anledning till erinran. .
Utskottet, som icke i övrigt haft något att anmärka mot Kungl. Majtts
förevarande framställning, får följaktligen hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med bifall till herrar Petrens och
Rydéns ovanberörda motioner, må
a) för anordnande genom statens försorg av nödig
anstaltsvård för blinda med komplicerat lyte, besluta
upprättande av en för ändamålet erforderlig vårdanstalt
samt för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Th. Kellgren utarbetade ritningar, av
därför behövliga byggnader med tillhörande anläggningar
å det av Malmö stad erbjudna, av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 20 juni 1914
närmare angivna tomtområdet bevilja ett anslag å 521,000
kronor och därav på extra stat för år 1915 anvisa ett
belopp av 150,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att av tillgängliga medel låta redan under år 1914 förskottsvis
utanordna vad av sistnämnda belopp kan under
året erfordras,
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid den tid, då
den föreslagna statsanstalten träder i verksamhet, för
statsverkets räkning övertaga drottning Sofias stiftelses
och den till denna stiftelse anknutna vårdanstal
-
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
11
tens dåvarande tillgångar under utfästelse å statens
vägnar om fullgörande av de särskilda villkor och förbehåll,
som innehållas i stiftelsens reglemente eller eljest
kunna vara fastade vid sagda tillgångar eller särskilda
delar därav.
Stockholm den 11 angusti 1914.
På statsutskottets vägnar:
F. CLrSON WACHTMEISTER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, O. Jonsson, greve
Ph. O. L. Klingspor, A. N. Halm, A. Aström, G. M. H. Ekelund, F. Berglund, N. O.
Bruce, greve N. F. Posse, C. I. Asplund, J. S. Almer och A. IL Rooth samt
från Andra kammaren: herrar A. Ekman, K. V. Rydén, J. Ström, G. Odqvist, A.
Wiklund, J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson i Digernäs, A. Anderson i Råstock,
G. A. Molin i Södertälje, H. Lernke, J. Andersson i Stärte och J. Erlansson.
Reservation
av greve F. Cltson Wachtmeister, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å herrar Petréns och
Rydéns ovanberörda motioner, må
a) för anordnande genom statens försorg av nödig
anstaltsvård för blinda med komplicerat lyte, besluta
upprättande av en för ändamålet erforderlig vårdanstalt
samt för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Th. Kellgren utarbetade ritningar, av
därför behövliga byggnader med tillhörande anläggningar
å det av Lunds stad erbjudna, av departementschefen i
12
Statsutskottets utlutande Nr 89.
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 20 juni
1914 närmare angiva tomtområdet bevilja ett anslag å
521,000 kronor och därav på extra stat för år 1915 anvisa-
ett belopp av 150,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av tillgängliga medel låta redan under år 1914
förskottsvis utanordna vad av sistnämnda belopp kan
under året erfordras,
b)---------- —