Statsutskottets utlåtande Nr 80.
1
Nr 80.
Ankom till Riksdagens kansli den 7 augusti 1914 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om dyrtidstillägg
och tillfälligt lönetillägg åt viss personal av lägre grad
vid statens järnvägar.
(4:e avd.)
I två inom andra kammaren väckta, till statsutskottet remitterade
motioner, nr 23 av herr 0. Bogren m. fl. samt nr 44 av herr A. J.
Bärg i Katrineholm m. fl., har hemställts, i den förra motionen, att
riksdagen ville besluta, att dyrtidstillägg från och med 1915 må tilldelas
personal vid statens järnvägar med 300 kronor till en var av
»lägre grad», vars löneinkomster utgöra högst 2,100 kronor, och i den
senare motionen att riksdagen ville besluta, att för år 1914 må av
trafikmedel utgå ett tillfälligt lönetillägg till ordinarie tjänstemän av
lägre grad vid statens järnvägar enligt följande grunder: 240 kronor
till befattningshavare, vars fasta arvode under innevarande år icke
överstiger 1,140 kronor, 180 kronor till befattningshavare, vars fasta
arvode överstiger 1,140 kronor men ej 1,380 kronor och 120 kronor
till befattningshavavare, vars fasta arvode överstiger 1,380 kronor,
men ej 1,500 kronor.
Beträffande vad av motionärerna till stöd för dessa framställningar
anförts tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
På därom i vederbörlig ordning framställd begäran har utskottet
i anledning av förberörda motioner erhållit dels yttrande över de i
motionerna framställda förslagen av 1914 års kommitté angående löneförhållanden
vid statens järnvägar, dels ock utlåtande av järnvägsstyrelsen
över nämnda yttrande. Ifrågavarande yttrande och det däröver
avgivna utlåtandet äro såsom bilagor fogade vid detta betänkande.
(Bil. A och B).
Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 6 sand. 47 höft. (Nr 80—81.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
Såväl lönekommittén som järnvägsstyrelsen hava på anförda skäl
funnit sig böra tillstyrka en tillfällig löneförhöjning för de grupper av
befattningshavare vid statens järnvägar, vilkas ordinarie arvode ej överstiger
1,500 kronor. För att en sådan löneförbättring må kunna bringa
hjälp där den bäst behöves, har kommittén föreslagit, att densamma
bör utgå med största beloppet till de lägst avlönade och successivt
minskas för högre löneklasser. Den i herr Bogrens motion angivna
vägen för frågans lösning har kommittén fördenskull ansett böra lämnas
ur räkningen.
Den av lönekommittén föreslagna avlöningsförhöjningen skulle utgå
med nedannämnda belopp, nämligen:
till ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar, vars
ordinarie arvode icke överstiger 1,140 kronor, med 120 kronor;
till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,140 men
icke 1,380 kronor, med 90 kronor; samt
till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,380 men
ej 1,500 kronor med 60 kronor.
Järnvägsstyrelsen har biträtt vad kommittén sålunda föreslagit.
På de av lönekommittén och järnvägsstyrelsen framhållna skälen
för vidtagande vid innevarande års riksdag av en på sätt ovan angivits
avvägd tillfällig löneförbättring för statens järnvägars personal har utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att sådan avlöningsförhöjning för år
1915 varder av riksdagen beviljad. Herr Bärgs förslag, att löneförbättringen
skulle avse innevarande år, har utskottet däremot icke kunnat
biträda, så mycket mindre, som järnvägsstyrelsen förutsatt och jämväl
lönekommittén får anses hava avsett, att det tillfälliga lönetillägget icke
skulle utgå förrän år 1915.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av ovanberörda motioner
må medgiva, att till nedannämnda ordinarie tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar må under år 1915
av statens järnvägars trafikmedel utgå tillfälligt lönetillägg
med följande belopp, nämligen:
till tjänsteman, vare ordinarie arvode icke överstiger
1,140 kronor, med 120 kronor;
till tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger
1,140 kronor men icke 1,380 kronor, med 90 kronor;
samt
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
3
till tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger
1,380 men icke 1,500 kronor, med 60 kronor.
Stockholm den 7 augusti 1914.
På statsutskottets vägnar:
F. CL:SON WACHTMEISTER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, O. Jonsson, H. F.
Lamm, greve Ph. O. L. Klingspor, O. M. Strömberg, A. N. Hahn, C. G. Ekman, A.
Åström, G. M. H. Ekelund, F. Berglund och I. E. G. Svensson samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, C. Persson i Stallerhult, K. V. Rydén,
J. Ström, G. Odqvist, N. E. Lindberg, J. B. Eriksson i Grängesberg, A. P. Gustafsson
i Örebro, H. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, H. Lemke och S. Bengtsson i Norup.
Reservation
av herr I. E. G. Svensson, vilken ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av ovanberörda motioner
må medgiva, att till beredande av tillfällig löneförbättring
för år 1915 åt ordinarie tjänstemän av
lägre grad vid statens järnvägar med ordinarie arvode
av lägst 1,140 kronor och högst 1,500 kronor i de fall
och enligt de grunder, som Kungl. Maj:t efter järnvägsstyrelsens
förslag må finna böra bestämmas, av
statens järnvägars trafikmedel må utgå ett belopp av
högst 500,000 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
Bil. A.
Till Konungen.
I skrivelse den 26 juni 1914 har riksdagens statsutskott, med
överlämnande i avtryck av två inom riksdagens andra kammare väckta
motioner, nämligen nr 23, om dyrtidstillägg åt viss personal vid statens
järnvägar, och nr 44, om tillfälligt lönetillägg åt ordinarie tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar, anhållit, att 1914 års kommitté
angående löneförhållanden vid statens järnvägar måtte — under förutsättning
att kommitténs arbete fortskridit så långt, att det kunde bedömas,
om och i vad mån åtgärder i den uti motionerna angivna riktning
kunde vidtagas, utan att kommitténs blivande förslag till lönereglering
för ifrågavarande personal därigenom föregrepes -— avgiva
yttrande över berörda motioner.
Sedan Eders Kungl. Maj:t med anledning härav den 27 innevarande
juni anbefallt kommittén att, under angiven förutsättning, avgiva och
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det av riksdagens statsutskott
sålunda begärda yttrandet, får kommittén, till åtlydnad härav, i underdånighet
anföra följande.
Båda de ifrågavarande motionerna, nr 23 av herr Bogren m. fl.
och nr 44 av herr Bärg i Katrineholm m. fl., avse tilldelande åt den lägst
avlönade personalen av tillfälliga dyrtids- eller lönetillägg av olika
beskaffenhet, att utgå enligt den förra motionen från och med år 1915
och enligt den senare motionen för år 1914.
Rörande det till stöd för motionärernas yrkanden i bägge fallen
åberopade förhållandet, att efter senaste lönereglering, år 1907, en
väsentlig prisstegring ägt rum å de flesta livsförnödenheter, anser sig
kommittén kunna meddela, att, för så vitt kommittén kunnat firma av
en del utredningar, vilka tillhandahållits kommittén av socialstyrelsen,
ifrågavarande prisstegring är så betydlig, att såsom statsrådet och chefen
för civildepartementet vid kommitténs tillsättande den 6 mars 1914
anfört, en löneförbättring åtminstone för vissa lägre tjänstegrupper och
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
5
särskilt dem, vilkas avlöning närmar sig existensminimum, redan nu
är av behovet påkallad.
Då det emellertid med hänsjm till omfattningen av kommitténs
arbete med säkerhet kan förutses, att detta icke hinner avslutas inom
sådan tid, att därpå grundad proposition om lönereglering kan föreläggas
1915 ars riksdag, skulle ett avvaktande av kommitténs slutliga
arbetsresultat, i betraktande av de utav riksdagen vid liknande frågors
avgörande pa senare tid tillämpade principer, för personalen innebära,
att någon löneförbättring icke kunde inträda förr än år 1917 eller
minst två ar senare, än om beslut fattades av nu pågående riksdag
om beviljande av en tillfällig löneförbättring.
o För att en dylik löneförbättring med säkerhet icke må komma att
i något avseende verka föregripande med hänsyn till kommitténs vidare
arbete, bliver det likväl nödvändigt, att densamma hålles inom betydligt
snävare gränser än som i någondera motionen angives. Då vidare
löneförbättringen, med hänsyn till sin uppgift att bringa tillfällig hjälp
där den mest behöves, torde böra utgå med största belopjj till de lägst
avlönade och successivt minskas för högre löneklasser, torde den i
motionen nr 23 angivna vägen för frågans lösning, eller beviljandet
av lönetillägg av enahanda storlek för alla därav berörda befattningshavare,
böra lämnas ur räkningen. Mot de i motionen nr 44 angivna
gränserna i arvodeshänseende för löneförbättringens successiva minskning
uppåt har kommittén däremot icke något att invända, men finner
sig kommittén på grund av ovan antydda hänsyn icke kunna tillstyrka
högre belopp än här nedan angivas, nämligen:
till ordinarie, tjänsteman av lägre grad vid statens järnvägar, vars
ordinarie arvode icke överstiger 1,140 kronor: 120 kronor;
till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,140 men
icke 1,380 kronor: 90 kronor; samt
till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,380 men
ej 1,500 kronor: 60 kronor.
I fråga om de olika förslagen angående tiden för den tillfälliga
löneförbättringens utgående anser kommittén något yttrande från kommitténs
sida icke erforderligt.
Rörande den ekonomiska innebörden för statsverket av en enligt
nu angivna grunder beviljad löneförbättring kan kommittén allenast
angiva vad densamma skulle hava betytt å 1914 års stat, och får kommittén,
under åberopande av närlagda kostnadsutredning i underdånighet
meddela, att den ökade kostnaden för detta år skulle hava utgjort
tillhopa l,4o7,690 kronor. Skillnaden mellan denna summa och det
6
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
belopp, som innebure den genom löneförbättringen uppkommande ökningen
å 1915 års stat, till vilken förslag ännu ej föreligger utarbetat,
torde icke vara av avsevärd betydelse.
I behandlingen av detta ärende hava kommitténs samtliga ledamöter
deltagit.
Stockholm den 30 juni 1914.
På kommitténs vägnar:
Underdånigst:
Karl Starbäclc.
Avskrift.
Utredning rörande den ökade kostnaden a 1914 års stat av ett
dyrtidstilägg med följande belopp:
120 kronor till en var ordinarie tjänsteman av lägre grad vid
statens järnvägar, vars arvode icke överstiger 1,140 kronor;
90 kronor till dylik tjänsteman, vars arvode överstiger 1,140 men
ej 1,380; . .
samt 60 kronor till dylik tjänsteman, vars arvode överstiger 1,380,
men ej 1,500 kronor.
Efter verkställda beräkningar, grundade på 1914 års avlönmgsstat,
sådan den av Kungl. Maj:t fastställdes, visar det sig, att kostnaden föi
ett dyrtidstillägg enligt ovan angivna grunder skulle för nämnda år
komma att uppgå till ett belopp av 1,437,690 kronor.
Stockholm den 26 juni 1914.
K. F. J. v. FRIESENDORFF.
Bestyrkes:
Gudmund Silfverstolpe.
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
7
Bil. B.
Till KONUNGEN.
Sedan riksdagens statsutskott anhållit om järnvägsstyrelsens yttrande
över ett av 1914 års kommitté angående löneförhållanden vid
statens järnvägar den 30. juni 1914 avgivet underdånigt utlåtande i
anledning av två inom riksdagens andra kammare väckta motioner,
nämligen nr 23 om dyrtidstillägg åt viss personal vid statens järnvägar
och nr 44 om tillfälligt lönetillägg till ordinarie tjänstemän av
lägre grad° vid statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen den 24 innevarande
månad anbefallts att avgiva och till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med det av utskottet sålunda begärda yttrandet.
I anledning hörav får styrelsen, med återställande av de vid
remissen fogade handlingar, i underdånighet anföra följande.
Styrelsen får till en början framhålla, att frågan om tilldelande
av dyrtidstillägg åt den lägre personalen vid statens järnvägar redan
förut under senare tiden varit föremål för styrelsens prövning. Sålunda
hade under oktober månad 1913 Svenska järnvägsmannaförbundet hos
styrelsen gjort framställning, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t anhålla
om avlåtande av proposition till 1914 års riksdag om beviljande av
dyrtidstillägg till vissa belopp för samma år till ordinarie och extra
ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar med arvode icke överstigande
1,500 kronor. Den 10 december 1913 avlät styrelsen skrivelse till
förbundet med framhållande att genom ett bifall till förbundets förslag
skulle fastslås vissa icke oväsentliga löneförhöjningar för de tjänstekategorier,
. som av förslaget berördes. Då styrelsen fann en åtgärd
i ^ sådan riktning icke kunna vidtagas utan en utredning av löneförhållandena
för hela statsbanepersonalen, men en dylik utredning ej
förelåge och ej heller kunde åstadkommas inom erforderlig tid, ansåg
sig styrelsen förhindrad att vidtaga den av förbundet begärda åtgärden.
Vidare både Sveriges järnvägars banmästarförening med flera
sammanslutningar bland personalen vid statens järnvägar i början av
innevarande år hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning likaledes
om beiedande av dyrtidstillägg för år 1914 för lägre tjänstemän vid
8
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
statens järnvägar. I sitt genom nådig remiss häröver infordrade underdåniga
utlåtande, avgivet den 25 april 1914, yttrade järnvägsstyrelsen
följande. ...
»Med hänsyn därtill att Eders Kungl. Maj :t den 6 mars 1914 tillsatt
en kommitté med uppdrag att avgiva yttrande och förslag beträffande
reglering av avlöningsförhållandena för tjänstemän av lägre grad
vid statens järnvägar m. m. och därigenom anledning föreligger att
antaga, att en lönereglering för ifrågavarande tjänstemän kan genomföras3
redan vid nästkommande års riksdag, får. styrelsen i underdånighet
hemställa, att förevarande framställning icke måtte föranleda
till någon Eders Kungl. Majtts åtgärd.»
Vad angår de i motionerna framställda förslagen finner styrelsen,
i likhet med kommittén och på av kommittén anförda skäl, det vara
nödvändigt att en tillfällig löneförbättring, därest en sådan över huvud
taget skall komma till stånd, måste hållas, inom betydligt snävare
o-ränser än som i någondera motionen angives. Styrelsen anser sig
sålunda böra vid avgivande av sitt yttrande utgå från det av kommittén
framlagda förslaget. „ .
Kommitténs förslag innefattar, att dylikt tillägg skulle utgå med
nedannämnda belopp, nämligen: . .....
till ordinarie tjänsteman av lägre grad vid statens järnvägar, vars
ordinarie arovde icke överstiger 1,140 kronor, med 120 kronor;
till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,140, men
icke 1,380 kronor, med 90 kronor; samt
till dylik tjänsteman, vars ordinarie arvode överstiger 1,380, men
ej 1,500 kronor, med 60 kronor.
Rörande den ekonomiska innebörden av nämnda förslag, tillämpat
i fråga om den å 1914 års stat upptagna personalen, har kommittén
åberopat en av kontorsskrivaren vid styrelsens revisionskontor friherre
K. F. J. von Friesendorff verkställd utredning, utvisande, att den årliga
kostnaden för utbetalning av dyrtidstillägg enligt förenämnda grunder
skulle utgöra 1,437,090 kronor.
I anledning därav att i de i riksdagen i förevarande avseende
väckta motioner, som framkallat kommitténs förslag, föreslagits, att
lönetilläggen skulle utgå enligt den ena motionen från och med år
1915 och enligt den andra från och med 1914, har kommittén anfört,
att kommittén ansåge något yttrande härutinnan tran kommitténs sida
icke erforderligt.
Med hänsyn till vad av kommittén i annat sammanhang, på sätt
här nedan angives, yttrats angående de av riksdagen vid liknande
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
9
frågors avgörande på senare tid tillämpade principer finner sig styrelsen
emellertid kunna utgå därifrån, att kommittén avsett, att den tillfälliga
löneförbättringen icke borde utgå förrän år 1915.
Vad till en början angår lämpligheten över huvud taget att i avvaktan
på en blivande lönereglering tilldela den lägst avlönade personalen
dyrtid stillägg har kommittén till stöd för en dylik åtgärd anfört
dels den väsentliga prisstegring av levnadsförnödenheter, som inträtt
sedan 1907 års lönereglering, och dels det förhållande, att det med
säkerhet kan förutses, att kommitténs arbete icke hinner avslutas inom
sådan tid, att därpå grundad proposition om lönereglering kan föreläggas
1915 års riksdag, och sålunda ett avvaktande av kommitténs slutliga
arbetsresultat, i betraktande av de utav riksdagen vid liknande frågors
avgörande på senare tid tillämpade principer, skulle för personalen
innebära, att någon löneförbättring icke kunde inträda förr än år 1917
eller minst två år senare än om beslutet fattades av nu pågående
riksdag om beviljande av en tillfällig löneförbättring.
1 likhet med kommittén finner styrelsen den sedan år 1907 inträdda
ökningen av levnadskostnaderna väl motivera en snar löneförbättring
för ifrågavarande personal. Såsom ett ytterligare skäl härför
kan anföras den väsentliga löneförhöjning som genom 1912 och 1913
års riksdagars beslut kommit särskilt den lägst avlönade personalen
vid post- och telegrafverken till del. Då nu av kommitténs här ovan
anförda yttrande synes framgå, att ett förslag till ny lönereglering kan
framläggas först vid 1916 års riksdag, finner styrelsen goda skål tala
för beviljande av dyrtidstillägg åt den ovan omförmälda personalen, att
utgå från och med 1915 årligen till dess den nya löneregleringen träder
i kraft. Den förutsättning, från vilken styrelsen utgått vid avgivandet
av sitt ovan omförmälda avstyrkande utlåtande av den 25 april 1914
eller att ett löneregleringsförslag skulle kunna framläggas för 1915 års
riksdag, har ju numera förfallit.
Vidkommande härefter de av kommittén föreslagna grunder, efter
vilka dyrtidstillägget skulle utgå, har styrelsen funnit sig böra tillse,
huruvida sagda grunder äro stridande mot nu tillämpade avlöningsprinciper
eller kunna anses föregripa en blivande lönereglering. Då
här endast är fråga om en tillfällig löneförbättring, som icke i någon
mån kan anses normgivande för en blivande lönereglering samt härtill
kommer att levnadskostnadernas ökning otvivelaktigt tyngst drabbar
den lägst avlönade personalen, har styrelsen intet att erinra mot den
av kommittén tillämpade principen, att lönetilläggen utgå efter en
fallande skala, så att de lägst avlönade erhålla det största tillägget.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 sand. 47 luift. (Kr 80—81.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
Likaledes anser styrelsen de föreslagna beloppen vara så avmätta, att
jämväl den andra av de här ovan anförda synpunkterna vid frågans
bedömande kan anses behörigen tillgodosedd.
Rörande storleken av de för de särskilda kategorierna föreslagna
beloppen finner sig styrelsen sakna anledning att, i vidare mån än som
skett, uttala sig. De undersökningar, angående löneförhållanden m. m.,
som kommittén redan torde hava utfört, synas nämligen styrelsen böra
vara i detta avseende i främsta rummet vägledande.
På grund av det sålunda anförda får styrelsen i underdånighet
förorda nådigt bifall till kommitténs förslag.
Beträffande den av kommittén åberopade utredningen angående förslagets
ekonomiska innebörd synes intet vara att däremot erinra.
Underdånigst:
AXEL GRANHOLM.
Ivar Virgin. O. M. Strömberg. Axel Ekman.
Per Kjellin. Georg Jacobi. Erik von Friesen.
Föredragande.
Oscar Werner. Axel Wahlgren.
Stockholm den 25 juli 1914.