Statsutskottets utlåtande Nr 78.
t
Nr 78.
Ankom till riksdagens kansli den 6 augusti 1914 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till anläggande
av en statsbana mellan norra stambanan och
Kapellskär med bibana till Norrtälje.
(4:e avd.)
I en inom första kammaren av herr A. Bellinder m. fl. väckt, till
statsutskottet hänvisad motion, nr 42, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, dels anläggning av en statsbana mellan lämplig anknytningspunkt
invid Järva eller Tomteboda stationer eller annan lämplig plats å norra
stambanan och Kapellskär å Kådmansö med bibana till Norrtälje i huvudsaklig
överensstämmelse med den av Kungl. Maj:t i huvudsak fastställda
planen, som legat till grund för den meddelade men icke använda
koncessionen för denna järnväg med de ändringar, som kunna komma att
uv Kungl. Maj:t i vanlig ordning fastställas, dels att för denna anläggning
bevilja ett anslag av 8 Vä miljoner kronor att utgå med ett belopp
för år 1915 av en miljon kronor och att härav finge förskottsvis redan
innevarande år utgå ett belopp av 150,000 kronor och resten enligt
■särskilda anvisningar under åren 1916 och 1917, dels uttala önskvärdheten
av att i samband härmed utredning verkställes om lämpligheten
av att detta bredspåriga bansystem utsträckes till orterna norr om Norrtälje.
I en inom andra kammaren väckt, likaledes till statsutskottet hänvisad
motion, nr 77, har herr E. Åkerlund m. fl. framställt ett mednyssBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 höft. (Nr 78.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
nämnda hemställan i huvudsak likalydande yrkande, dock att orden »eller
annan lämplig plats» icke förekomma i herr Åkerlunds yrkande.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för de av dem
väckta förslagen, hänvisas till motionerna.
Utskottet, som begärt Konungens befallning till järnvägsstyrelsen att
avgiva yttrande över förevarande motioner, har med föranledande härav
emottagit såsom bilaga vid detta utlåtande fogat yttrande av nämnda
styrelse.
Av ifrågavande yttrande inhämtas, att Kungl. Maj:t i januari månad
innevarande år bemyndigat järnvägsstyrelsen att verkställa undersökning
och ekonomisk utredning angående anläggning av en statsbana från Stockholm
eller annan lämplig punkt å norra stambanan i närheten av Stockholm
till Kapellskärs hamn, med bibana till Norrtälje. De på grund av
detta bemyndigande av järnvägsstyrelsen igångsatta undersökningarna och
utredningarna äro ännu ej slutförda, men avser styrelsen att hava ifrågavarande
förarbeten avslutade i god tid för en eventuell kunglig proposition
i ämnet till 1915 års riksdag.
Yid sådant förhållande har utskottet ej ansett sig böra ingå i närmare
prövning av motionärernas förslag, vadan utskottet alltså hemställer,
att förberörda motioner icke må till någon riksdagens
vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 augusti 1914.
På statsutskottets vägnar:
F. Cl:son WACHTMEISTER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeisler, O. Jonsson, H. K
Lamm, greve Ph. O. L. Klingspor, O. M. Strömberg, A. N. Mahn, C. G. Ekman, A.
Åström, G. M. H. Ekelund, F. Berglund och I. E. G. Svensson samt
från andra kammaren : herrar A. Ekman, C. Persson i Stallerhult, K. V. Rydén,
J. Ström, G. Odqvist, N. E. Lindberg, J. B. Eriksson i Grängesberg, A. P. Gustafsson
i Örebro, H. Anderson i Råstock, A. R. Lundblad, H. Lemke och S. Bengtsson
i Norup.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
3
Bilaga.
Järnvägsstyrelsens utlåtande angående anläggning av Kapelskärsbanan såsom
statsbana jämte ifrågasatt bibana till Norrtälje och orter norr därom.
Till Konungen.
Sedan statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet genom skrivelse den
17 sistlidne juni meddelat järnvägsstyrelsen, att riksdagens statsutskott den 12
nämnda månad anhållit om styrelsens yttrande över två motioner, väckta den ena,
n:o 42, inom första kammaren, och den andra, n:o 77, inom andra kammaren, angående
anslag till anläggande av en statsbana mellan norra stambanan och Kapelskär
med bibana till Norrtälje och styrelsen med anledning härav anbefallts att till
Eders Kungl. Maj:t inkomma med det av riksdagens statsutskott sålunda begärda
yttrandet, får styrelsen härmed i underdånighet anföra följande.
Redan tidigare har styrelsen haft anledning att avgiva underdåniga utlåtanden
angående sådan järnväg som den nu ifrågavarande, ehuruväl förslaget då avsåg, att
densamma skulle anläggas av enskilda, och tillåter sig styrelsen därför till en början
erinra om sitt den 2 augusti 1909 avlåtna, underdåniga yttrande angående
järnvägens Tomteboda—Kapelskär sträckning närmast Stockholm, i vilket styrelsen
gjorde följande uttalande.
Uti nådig resolution den 6 juni 1902, varigenom koncession beviljats fördetta
överståthållaren friherre Gustaf Tamm med flera å en järnväg från Tomteboda
station å norra stambanan till Kapelskärs hamn i Rådmansö socken hade Eders
Kungl. Maj:t fastställt en för järnvägsanläggningen upprättad plan, dock med undantag,
bland annat, av sträckan 5 kilomnter närmast Tomteboda, ävensom förklarat,
dels att frågan om anordningarna och villkoren för järnvägens sammanslutning vid
Tomteboda med statsbanan skulle avgöras genom överenskommelse mellan koncessionshavarne
och järnvägsstyrelsen under iakttagande, att, därest sådan överenskommelse
icke kunde bringas till stånd, koncessionshavarne skulle vara underkastade
de bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t förbehölle sig att för sådant fall efter
ahmälan meddela, dels ock att Eders Kungl. Maj:t ville, beträffande den från fastställelse
undantagna sträckan 5 kilometer närmast Tomteboda, framdeles, sedan ej
mindre frågan om befordrandet av den föreslagna järnvägens tåg från Tomteboda
till Stockholms centralstation blivit avgjord, än även chefen för generalstaben blivit
Järnvägsstyrelsens
underdåniga
yttrande
den ti
augusti 1909.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
i ärendet hörd, uppå särskild anmälan taga frågan om fastställande av plan för
denna från fastställelse undantagna sträcka av järnvägen under förnyad prövning.
I underdånig skrivelse den 10 juni 1906 hade friherre Tamm med liera hemställt,
att för järnvägens inledande till Stockholm och anslutning till statsbanan
därstädes måtte, i stället för planen till den från fastställelse undantagna deleu 5
kilometer närmast Tomteboda, i nåder fastställas en skrivelsen bilagd, av ingenjörslirman
Unander och Jonson upprättad plan för järnvägens utförande till Norrtulls
statsbanestation med sträckning utmed allmänna landsvägen mellan Norrtull och
Järva. Över denna ansökan både järnvägsstyrelsen den 28 juni 1907 avgivit infordrat
utlåtande och därvid på anförda skäl hemställt, dels att det väckta förslaget
om inledandet av ifrågavarande järnvägs person- och godstrafik över Norrtulls
statsbanestation in på statsbanans spår icke måtte vinna nådigt bifall, dels att,
därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att medgiva, det en gren av
ifrågavarande järnväg utfördes enligt den framlagda planen från trakten av NederJärva
utmed allmänna landsvägen mellan Järva och Norrtull, anslutning måtte ske
med Norrtulls statsbanestation, dock uteslutande för lossning och lastning därstädes
av gods i vagnslaster, allt enligt blivande överenskommelser mellan styrelsen och
koncessionsliavame eller, därest sådan överenskommelse ej kunde bringas till stånd,
efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmelse i ämnet.
Genom nådig remiss den 10 juni 1909 hade Eders Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen
att i detta ärende avgiva förnyat utlåtande; och ville styrelsen till åtlydnad
därav och med remisshandlingarnas återställande i underdånighet anföra följande:
På sätt styrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 28 juni 1907 framhållit,
stode frågan om Kapelskärsbanans sträckning närmast huvudstaden i mycket nära
samband med frågan om den slutliga planen för omgestaltning av bangårdsförhållandena
i Stockholm, särskilt i de delar, som rörde anläggningarna vid Tomteboda,
Järva och Hagalund. Genom 1909 års riksdags beslut, att anlägga en driftbangård
mellan Järva och Hagalund, i samband varmed en särskild militärstation för det
blivande exercisfältet vid Järva vore avsedd att anläggas, ävensom genom fastställandet
i sammanhang härmed av läget för det nya dubbelspåret mellan Järva och
Tomteboda, kunde emellertid Stockholms bangårdsfråga, i vad den rörde anläggningarna
vid Tomteboda och norr därom, anses till sina huvuddrag löst. Och på
grund av dessa beslutade anläggningar, kunde Kapelskärsbanan icke vidare tänkas
ansluta med statsbanan vid Tomteboda, utan borde detta ske vid en lämplig punkt
norr om förutnämnda driftbangård och militärstation, därest dessa bangårdar skulle
kunna anordnas på ett för trafiken lämpligt sätt. Den lämpligaste punkten för
anslutning med statsbanan vore därför Järva, och enligt vad styrelsen då förmenade,
borde Kapelskärsbanan ansluta vid denna station.
I det förslag till ordnandet av Stockholms bangårdsförhållanden, som styrelsen,
till åtlydnad av föreskrifterna i Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 12 juli 1907,
hade under utarbetande, vore sådana anordningar planlagda, att Kapelskärsbanans tåg
skulle kunna framgå å statsbanans spår från Järva över Tomteboda till centralstationen
och Stockholms södra samt eventuellt ännu längre söderut. Skulle åter
1901 års bangårdskommittés förslag komma till utförande, kunde tågen framgå över
Tomteboda dels till centralstationen, dels till Kungsholmen och Stockholms södra
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
5
samt eventuellt vidare söderut. Enligt båda dessa förslag bleve det sålunda lämpligast
att inleda Kapelskärsbanan vid Järva, enär eljest, på sätt förut nämnts, anordningarna
för militärstationen och för driftbangården bleve högst väsentligt försämrade.
Den nya sträckningen för Kapelskärsbanan skulle då afvika från den då koncessionerade
linjen vid en punkt i närheten av Näsby och därifrån framgå i sydvästlig
riktning förbi Ekebydal och Danderydsberg till Norasjön, därefter övergå
Edsviken strax norr om Hädan, vidare fram till statsbanan vid Damtorp samt slutligen
följa denna bana till Järva station. Styrelsen hade i underdånigt utlåtande
samma dag föreslagit enahanda sträckning å delen Edsviken-Järva för den föreslagna
järnvägen Stockholm —Öregrund, därest denna bana komme till stånd.
Over detta förslag till Kapelskärsbanans inledande hade chefen i IV arméfördelningen
till styrelsen avgivit utlåtande och därvid tillstyrkt detsamma. Denna nya
linje, som icke bleve nämnvärt längre än den förut koncessionerade, och för vilken
broövergången vid Rådan icke ansågs bliva kostsammare än den koncessioneraäe
linjens bro vid Stocksund, hade enligt styrelsens förmenande, från det allmännas
synpunkt sett, jämväl en lämpligare sträckning, enär densamma mellan Näsby och
Jäfva ginge genom områden, vilkas järnvägsförbindelser med huvudstaden vore
mindre väl tillgodosedda och som därför genom den nya järnvägen gjordes lättare
åtkomliga för bebyggande, då däremot den förut koncessionerade linjen Näsby—
Stocksund Tomteboda ginge nära nog mitt igenom det trafikområde, som berördes
av Djurshohnsbanans redan utförda eller koncessionerade linjer. Därjämte ansågs det
bliva väsentligt billigare för sökandena att utföra den 5,4 kilometer långa linjen
Näsby Järva än den 11,8 kilometer langa linjen Näsby—Stocksund—Tomteboda,
varför även ur denna synpunkt den förra linjen vore att föredraga.
I planen lör järnvägen Tomteboda—Kapclskär borde därför göras den ändringen,
att järnvägen tänktes ansluta med statsbanan vid Järva i stället för vid
lomteboda och frän fastställelse undantagas sträckningen mellan Tomteboda och
Näsby eller 12 kilometer närmast Tomteboda i stället för 5 kilometer, vilken sträckas
fastställande borde bero på överenskommelse mellan koncessionshavarne och
styrelsen eller, därest sådan överenskommelse icke kunde komma till stånd, på
Edeis Kungl. Maj:ts närmare föreskrifter i ämnet. Enligt styrelsens förmenande
borde ett sådant tillägg till koncessionsvillkoren göras i samband med förnyandet
av koncessionen, som enligt givna bestämmelser utginge den l:ste juli 1909.
Beträffande förslaget att jämväl inleda järnvägen till Norrtull hade stvrelsen
ingen anledning att frångå sin i underdåniga utlåtandet den 28 juni 1907"därom
uttalade mening.
På grund av det anförda hemställde därför järnvägsstyrelsen i underdånighet,
att vid förnyandet av koncessionen å järnvägen Tomteboda—Kapelskär måtte
vidtagas den ändring i förut nådigt meddelade föreskrifter, att banan skulle ansluta
till noira stambanan vid Järfva station och från fastställelse undantagas sträckan
12 kilometer närmast Tomteboda, samt
•ni ®.^ers. Kungl. Maj:t måtte förklara, dels att frågan om anordningarna och
villkoien för järnvägens sammanslutning med statsbanan måtte avgöras medelst
överenskommelse mellan koncessionshavarne och styrelsen under iakttagande, att,
där sådana överenskommelser icke kunde bringas till stånd, koncessionshavarne
6
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Konungens
befallning skavandes
i Stockholms
län underdåniga
framställning
den 13 november
1913 om
undersökning
rörande anläggandet
av
en statsbana
Stockholm—
Kapelskär.
skulle vara underkastade de bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t för sådant fall
efter anmälan kunde finna skäl meddela, dels att, sedan överenskommelse i berörda
avseenden träffats, Eders Kungl. Maj:t ville taga frågan om fastställande av planen
för den från fastställelse undantagna sträckan av järnvägen under förnyad prövning.
Genom nådigt brev den 13 november 1918 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
järnvägsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande över en av Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Stockholms län den 10 sistnämnda månad gjord underdånig
framställning om undersökning rörande anläggandet av en statsbana Stockholm—
Kapelskär, i vilken framställning anföres följande.
Genom nådiga resolutioner den 6 juni 1902 på ansökning av dåvarande landshöfdingen
i Stockholms län P. G. W. Isberg och dåvarande överståthållaren friherre
G. A. Tamm med liera hade särskilda nådiga koncessioner beviljats dels ä
normalspårig järnväg från Tomteboda station å norra stambanan till Kapelskärs
hamn i Rådmansö socken och dels ä en järnväg likaledes av normal spårvidd från
Penningby station å nyssnämnda järnväg till Norrtälje.
Ehuru mer än 11 år förflutit, sedan dessa nådiga koncessioner meddelats,
hade ingendera af de båda järnvägarna kommit till utförande; och om än koncessionerna
ännu icke förklarats förverkade, måste fog förefinnas för den förmodan,
att de kvarlefvande bland koncessionsinnehavarne icke hyste några planer på byggnadsarbetets
igångsättande.
Vad Steckholms län vidkomme, syntes den huvudsakliga anledningen till detta
beklagliga förhållande vara, att medel icke kunnat anskaffas till byggande av en
järnväg, som för de internationella trafikförbindelsernas skull måste vara betydligt
dyrare i anläggning, än som svarade endast mot behovet av en god förbindelse
mellan orten och huvudstaden. Det måsto dock därvid framhållas, att an bredspårig
järnväg överhuvud taget, således även med lättare överbyggnad och enklare
utrustning i det hela, icke heller torde hava kunnat åstadkommas genom medel,
insamlade inom orten.
För de betydande delar av Stockholms län, som skulle haft nytta av den
Si,5 kilometer långa järnvägen mellan Tomteboda och Kapelskär, hade det länt till
en ytterst avsevärd olägenhet, att denna järnväg icke kunnat komma till stånd.
Järnvägen skulle liava berett ökade och lättade tillfällen till avsättning på huvudstaden"
av ladugårds- och andra jordbruksprodukter samt åtminstone delvis skogsprodukter.
Särskilt skulle även de mest aflägset efter järnvägen belägna egendomarna
och hemmanen kunnat deltaga på ett helt annat sätt än eljest i huvudstadens
förseende med mjölk. Järnvägens sträckning på flera ställen nära vattuet
skulle hava medfört förträffliga tillfällen till industriella anläggningar med läge i
närheten av både järnväg och sjökommunikationer. Man kunde gott säga, att orten
redan kommit tio år senare i ekonomisk utveckling mot vad som skulle hava ägt
rum, om järnvägen, som syntes hava så goda utsikter för sig, verkligen kommit
att bliva byggd.
Räddningen ur denna brydsatnina belägenhet för ifrågavarande del av länet
vore uppenbarligen den, att järnvägen till Kapelskär byggdes såsom statsbana.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde dock icke ifrågasätta, att en sådan
statsbana skulle anläggas huvudsakligen av hänsyn till ortens om förmälda intressen
Statsutskottets utlåtande Nr 78. 7
eller ens till huvudstadens påtagliga behov av ökade tillförselmöjligheter i avseende
å livsförnödenheter; utan därför måste nog andra mera omfattande skala tala. Men
innan redogörelse för dessa skäl framlades, borde framhållas, att tanken på en
statsbana från trakten av Stockholm till Kapelskär redan framkommit på olika håll.
I underdånigt utlåtande den 1 juni 1900 över ovan omförmälda koncessionsansökning
hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, efter utförlig motivering, yttrat,
att styrelsen funne det önskvärt, att bansträckan Stockholm—Kapelskär måtte redan
från början anläggas såsom statsbana.
A flertalet koncessionssökandes vägnar hade vidare landshövdingen Isberg ingivit
en underdånig framställning därom, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder för, att järnvägen Tomteboda—Kapelskär måtte, i så nära överensstämmelse
som möjligt med den av Eders Kung!. Maj:t fastställda planen för den koncessionerade
järnvägen, anläggas och trafikeras såsom statsbana. Enligt resolution
den 3 februari 1905 hade emellertid Eders Kungl. Maj:t, efter vederbörandes hörande
och efter det några bland koncessionshavarne begärt att få koncession på
sig överlåten, icke funnit skäl att för det dåvarande vidtaga någon åtgärd för
ifrågavarande järnvägs anläggande och trafikerande såsom statsbana.
De båda huvudskäl, som städse åberopats för att järnvägsförbindelsen mellan
Stockholm och Kapelskär borde vara ordnad såsom statsbana, hade varit dels försvarssynpunkten
och dels intresset av att erhålla denna järnväg såsom ett led i
en internationell trafikförbindelse, vars omfattning man tänkt sig av olika längd,
men som givet minst skulle avse de båda grannländerna.
Såvitt det kunde anses falla inom området för Eders Kungl. Majrts befallningshavandes
bedömande, vore försvarssynpunkten fortfarande densamma. Rådmansö
vore den längst i öster sig sträckande delen av mellersta och södra Sveriges fastland.
Mellan denna inom tio mil från huvudstaden belägna punkt och sistnämnda
plats borde givetvis finnas en järnvägsförbindelse av största skäliga kapacitet.
För internationella trafikförbindelser över haven funnes nu ett helt annat
intresse än åren 1902 och 1905, då Eders Kungl. Maj:t, såsom förut omförmälts,
förehade frågan om Kapelskärsbanan till nådig prövning. Erfarenheten från Trelleborg—Sassnitzlinjen
med dess nu till utvidgning föreslagna ångfärjemateriel och
från de statsunderstödda ångbåtslinjerna till avlägsna länder eller, för att taga mera
närliggande exempel, till Riga manade uppenbarligen till fortsatt utvidgning av
förbindelsenätet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hade sig ock bekant, att
utredning påginge rörande lämpligaste sättet för utvidgning av trafikförbindelserna
över havet mellan Sverige och Ryssland, ehuru, såvitt man kunde förmoda, denna
utredning sysslade med annat eller andra problem än det här närmast föreliggande.
Såsom en komplettering av denna utredning torde kunna räknas en enligt förljudande
igångsatt utredning rörande lifligare sjöfartsförbindelse mellan Sverige och
Storbrittanien.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge för sin del uppenbart, att en
modern och snabb järnvägsförbindelse Stockholm—Kapelskär skulle undanröja flera
av de svårigheter, som nu hämmade den regelbundna trafiken mellan Sverige och
Finland och att tekniska hinder icke längre mötte mot anordnandet av en ångfärje
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Stadsfullmäktiges
i
Norrtälje underdåniga
skrivelse den
17 november
1913 angående
statsbana
Penningby—
Norrtälje.
förbindelse mellan Kapelskär och lämplig punkt vid finska kusten. Ett synnerligen
gott led i den internationella trafikförbindelsen skulle på detta sätt åstadkommas.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kände sig då av sin plikt till omvårdnad
om Stockholms läns intressen manad att bringa under Eders Kungl. Maj:ts
nådiga omprövning, huruvida icke tiden nu vore inne att föranstalta om en fullständig
undersökning rörande anläggningen av ifrågavarande järnväg såsom statsbana.
Vid en sådan undersökning syntes det befallningshavanden nödigt, att hänsyn
toges till den ovan omförmälda koncessionen å en järnväg Penningby—Norrtälje,
så till vida, att undersökningen komme att omfatta jämväl det lämpligaste sättet
för anslutning till statsbanan vid Penningby eller i dess närhet av en enskild
järnväg till Norrtälje.
Med stöd av vad sålunda anförts, hemställde Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder låta verkställa
undersökning rörande anläggandet av en statsbana mellan någon punkt å statsbanelinjerna
invid Stockholm samt Kapelskär, med nådig föreskrift tillika, att undersökningen
borde omfatta jämväl anordningarna för anslutning till statsbanan vid
Penningby eller i dess närset av en enskildi järnväg till Norrtälje.
Vidare hava stadsfullmäktige i Norrtälje den 17 november 1913 till Eders
Kungl. Maj:t ingivit underdånig skrivelse angående ifrågasatt statsbana Penningby
—Norrtälje, vilken skrivelse Eders Kungl. Maj:t den 21 nyssnämnda månad överlämnat
till järnvägsstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande av ovannämnda
genom nådiga remisser den 13 november 1913 infordrade underdåniga
utlåtande. I denna skrivelse hava stadsfullmäktige anfört följande.
Mer än tio år hade förflutit, sedan koncession första gången beviljats å en
normalspårig järnväg mellan Tomteboda och Kapelskär med bibana från Penningby
till Norrtälje. .
Sedan dess hade detta viktiga järnvägsförslag vilat, ända tdls på sista tiden,
då frågan ånyo tagits upp. och med förnyad styrka.
Stadsfullmäktige hade också med glädje erfarit, hurusom länsstyrelsen i länet
hos Eders Kungl Maj:t hemställt om undersökning rörande anläggande av banan
i fråga såsom statsbana.
Då denna länsstyrelsens framställning emellertid tydligen icke avsåge bandelen
Penningby—Norrtälje i annan mån än rörande lämpligaste sättet för dennas anslutning
till Kapelskärsbanan, ville stadsfullmäktige nu i underdånighet framhålla
önskvärdheten av, att den begärda undersökningen måtte komina att omfatta
jämväl frågan om anläggande av sträckan Penningby—Norrtälje såsom statsbana;
och uttalade stadsfullmäktige därvid, att, enligt stadsfullmäktiges åsikt, Norrtälje
stad skulle komma i sämre ställning än eljest, därest dessa järnvägsförslag, vilka
dittills alltjämt behandlats i samband med varandra, nu komme att skiljas åt.
Denna åsikt stödde stadsfullmäktige bland annat dels därpå, att staden i senare
fallet säkerligen bleve nödsakad att endast med jämförelsevis obetydliga bidrag från
andra kommuner ensam bekosta den för banan i dess helhet förvisso icke oväsentliga
bandelen i fråga, något, som med hänsyn till Övriga förestående stora utgifter
för staden kunde komma att menligt inverka på stadens ekonomi, och dels därpå,
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
9
att utan tvivel ganska stora olägenheter skulle uppstå för staden, därest dessa
bandelar komme att omhänderhavas av olika förvaltningar. Fråga torde till och
med kunna vara, huruvida det över huvud skulle låta sig göra att som ett särskilt
företag på ändamålsenligt sätt administrera denna icke mer än cirka nio (9) kilometer
långa bibana.
De skäl, som talade för Kapelskärsbanans anläggande såsom statsbana, ansågo
stadsfullmäktige också i huvudsak vara desamma beträffande bibanan till Norrtälje,
åtminstone om hänsyn toges till denna senares jämförelsevis ringa anläggningskostnad
i förhållande till huvudbanan.
Linjen Penningby—-Norrtälje, särskilt om den förlängdes norrut, skulle även
den bliva av största betydelse ur försvarssynpunkt, och i affärshänseende borde
banan komma att icke blott i hög grad bidraga till uppblomstring av dessa förut
på tidsenliga järnvägskommunikationer vanlottade landsdelar, utan också bliva av
betydelse för huvudstaden och landet i övrigt.
Slutligen ville stadsfullmäktige icke underlåta att framhålla, hurusom denna
lilla handel helt visst skulle komma att tillföra huvudbanan ett tillskott i trafik, som
förvisso komme att mer än väl för staten uppväga kostnaden för bandelens
anläggande.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde stadsfullmäktige i underdånighet,
att det täcktes Eders Kungl. Maj:t att låta den av länsstyrelsen äskade undersökningen
rörande Kapelskärsbanan omfatta jämväl frågan om anläggande av bandelen
Penningby—Norrtälje såsom statsbana.
Slutligen har Eders Kungl. Maj:t den 15 december 1913 till järnvägsstyrelsen Skrivelse den
överlämnat för att tagas i övervägande vid avgivande av nyssnämnda genom nådig 25 november
remiss den 13 november sistnämnda år infordrade underdåniga utlåtande en av 1 igf^frÉT
styrelsen för Svenska föreningen i S:t Petersburg den 25 november/8 december styrelsen för
1913 till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet ingiven skrivelse, Svenska förvaruti
göres följande uttalande. eningen i S:t
Sedan en lång följd av år hade det varit ett önskemål för de i Ryssland tiUOatsr^et
bosatta svenskarna, att en tidsenlig förbindelse måtte komma till stånd mellan och chefen för
hemlandet och Ryssland både i passagerare- och godsbefordringshänseende. kungl. civil
I
det förra hänseendet vore resande nu något så när väl tillgodosedda genom departementen
dagliga förbindelsen via Åbo, men förbindelsen skulle bättre motsvara behovet, Ut
om densamma ordnades med kortare restid mellan Stockholm och Åbo, så att tillräckliga
anslutningstider kunde erhållas dels i förbindelserna söder- och västerut
från Stockholm, och österut från S:t Petresburg. Denna kortare restid skulle
säkerligen vinnas genom en järnväg mellan Stockholm och Kapelskär och snabbgående
ångare eller eventuellt ångfärjor Kapelskär—Åbo.
Beträffande godstransporterna ansåg föreningens styrelse, att en godsfärjeroute
mellan Kapelskär och Åbo eller punkt på ryska kusten i närheten av Reval
eller Baltischport skulle medföra stora lättnader i handelsutbytet mellan Sverige
och Ryssland, emedan transporterna skulle kunna försiggå utan omlastning vid
finska eller ryska sidan av en sådan linje och därför bliva snabbare och billigare.
Då det nu såge ut, som om intresset för den redan förut tilltänkta banan
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 käft. (Nr 78.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Järnvägsstyrelsens
underdåniga
skrivelse
den 12
januari 1914
angående undersökning
för Kapelskärsbanans
anläggande
som statsbana.
Stockholm—Kapelskär åter upplivats, hade styrelsen för Svenska föreningen i S:t
Petersburg, vilken sistnämnda bland sina medlemmar räknade ett stort antal importörer
av svenska industrialster samt de flesta i S:t Petersburg bosatta representanterna
för den svenska exportindustrien på Ryssland, beslutat att uttala sitt livligaste
intresse för åstadkommandet av den påtänkta förbindelseleden, och tillät sig
styrelsen för föreningen därför att till statsrådet framföra en vördnadsfull hemställan,
att statsrådet och regeringen godhetsfullt ville låta utreda möjligheterna
för järnvägen i fråga, vilken ansågs kunna fylla de på densamma ställda kraven
endast om den byggdes som statsbana.
Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj:ts ovan omtalade befallning genom remissen
den 13 november 1913 avgav järnvägsstyrelsen därefter den 12 sistlidne
januari underdånigt utlåtande angående undersökning för Kapelskärsbanans anläggande
som statsbana, varvid styrelsen yttrade följande.
Oaktat snart tolv år förflutit, sedan Eders Kungl. Maj:t beviljade koncession
för anläggning av en enskild järnväg mellan Tomteboda station å norra stambanan
och Kapelskärs hamn i Rådsmansö socken, syntes banans förverkligande såsom
enskild järnväg ännu vara mycket ovisst. Att banans tillkomst vore av stor
betydelse dels för de orter, den skulle komma att genomlöpa, dels för Stockholms
stad, hade tidigare av styrelsen såväl som av andra myndigheter framhållits, men
på senare tid hade alltmera framträtt banans betydelse i andra avseenden, nämligen
hänsynen till försvaret samt önskvärdheten av förbättrade kommunikationer
med vårt östra grannland, i vilket senare avseende i underdånighet erinrades om
de planer, som vore under utredning, på snabbare ångfartygs- eller ångfärjeförbindelse
med vissa orter i Finland eller Ryssland, varvid även Kapelskär tänkts såsom
hamnplats å svenska sidan för en sådan förbindelse, under förutsättning, att
denna hamn erhölle lämplig järnvägsförbindelse med stambanan. Det syntes därför
styrelsen, som om betydelsen av banans snara tillkomst ävensom dess vikt för
försvaret samt för kommunikationerna med vårt östra grannland skulle kraftigt tala
för, att banan byggdes såsom statsbana.
Visserligen förelågo vid koncessionens beviljande plan och profil samt kostnadsberäkningar
för banan, men ansåg styrelsen dessa handlingar, vilka, såsom
styrelsen redan i sitt underdåniga yttrande den 1 april 1902 anfört, vore i vissa
avseenden ofullständiga, av flera skäl icke utan vidare kunna läggas till grund för
ett beslut om banans byggande som statsbana. Styrelsen tillät sig i detta avseende
i underdånighet framhålla, att det ännu icke vore utrett, på vad sätt anslutningen
till norra stambanan borde ske, varjämte det kunde ifrågasättas, om
icke av militära skäl vissa delar av den koncessionerade sträckningen borde om
stakas, vartdl komme, att de med koncessionshandlingarna överlämnade kostnadsberäkningarna
vore upprättade med hänsyn till förhållanden, som numera vore helt
andra än de, som hade legat till grund för nämnda beräkningar.
Styrelsen höll således före, att utredningar borde verkställas för en statsbana
mellan lämplig punkt å stambanan i närheten av Stockholm och Kapelskärs hamn.
Huruvida även den ovan berörda bibanan från Penningby eller någon punkt
där i närheten till Norrtälje borde tänkas komma till stånd såsom statsbana, an
-
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
11
såg sig styrelsen då ej kunna bedöma, men fann dock skäl föreligga för undersökning
i detta avseende, en undersökning, som ju medförde endast obetydliga
kostnader.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde styrelsen i underdånighet, dels
om bemyndigande att verkställa erforderliga utredningar beträffande byggandet av
Kapelskärsbanan såsom statsbana, vilken utredning även ansågs böra omfatta en
bilinje till Norrtälje, dels att för ändamålet måtte av tillgängliga medel förskottsvis
få användas ett belopp av högst tiotusen kronor att sedermera gottgöras styrelsen
på sätt, Eders Kungl. Maj:t framdeles på framställning av styrelsen kunde
komma att besluta.
Genom nådigt brev den 24 januari 1914 har Eders Kungl. Maj:t därefter bemyndigat
järnvägsstyrelsen att verkställa definitiv undersökning och ekonomisk utredning
angående anläggning av en statsbana från Stockholm eller annan lämplig
punkt å norra stambanan i närheten av Stockholm till Kapelskärs hamn i Rådmansö
socken med bibana till Norrtälje, varjämte Eders Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen
att av tillgängliga medel mot ersättning, varom Eders Kungl. Maj:t på anmälan
av styrelsen ville framdeles förordna, för ändamålet använda ett belopp av
högst tiotusen kronor.
I detta sammanhang tillåter sig styrelsen här erinra om, att Eders Kungl.
Maj:t den 24 sistlidne februari i nåder, för att tagas i övervägande vid fullgörande
av det styrelsen lämnade uppdrag, som finnes angivet i nådiga brevet den 24 sistförflutne
januari, till styrelsen överlämnat en av David Peterson med flera undertecknad
och den 24 februari innevarande år till Eders Kungl. Maj:t ingiven underdånig
skrift, varuti å Väddö med flera kommuners vägnar hemställes, att Eders
Kungl. Maj:t vi den anbefallda undersökningen och renstakningen av banan Stockholm—Kapelskär
med bibana till Norrtälje jämväl måtte vidtaga en undersökning
av bansystemets sträckning till orterna norr om Norrtälje till Väddö. Beträffande
de skäl, som talade för den gjorda framställningen hänvisades i underdånighet till
en skrivelsen bifogad promemoria, undertecknad av David Peterson med flera,
J. E. Bergström med flera samt J. Jansson med flera å respektive Väddö,
Söderby-Karls och Roslagsbro kommunalstämmors vägnar, och varuti framhålles
följande.
Sökandena, utsedda å talrikt besökta kommunalstämmor inom Väddö, SöderbyKarls
och Roslagsbro socknar för att framföra dessa socknars önskemål med avseende
på järnvägsfrågan inom Roslagen, anhöllo först att få uttala sin livliga anslutning
till de i riksdagens båda kamrar i år väckta motionerna angående byggandet
av en statsbana till Kapelskär med bibana till Norrtälje samt undersökning
om lämpligheten av den senare banans sträckning till orterna norr om Norrtälje.
Särskilt ville de betona det sista yrkandet i motionen och framhålla nödvändigheten
av att samtidigt med den av Eders Kungl. Maj:t anbefallda undersökningen
och renstakningen av banan Stockholm—-Kapelskär—Norrtälje en undersökning
vidtoges av bansystemets sträckning till orterna norr om Norrtälje, samt att anläggande
av denna senare handel snarast möjligt komme till stånd. Det syntes
Nådigt brev
den 24 januari
1914 angående
undersökningar
och
utredningar
om Kapelskärsbanan.
Underdånig
skrivelse den
24 februari
1914 från
personer utsedda
av
Väddö, Söderby-Karls
och Roslagsbro
kommunalstämmor.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
sökandena nämligen föreligga många tungt vägande skäl för detta yrkande, av vilka
de särskilt ville framhålla följande.
Ur försvarssynpunkt måste denna bana vara av den allra största betydelse,
enär Väddökusten med sina djupa stränder ligger alldeles oskyddad vid en eventuell
fientlig invasion. Likaledes torde Yäddö kanal, som är statens egendom och
som utan tvivel är av stor strategisk betydelse, i ofredstider behöva skyddas av
grövre artilleri, för vars transport en bredspårig järnväg skulle vara av stor betydelse.
Vidare ansågo sökandena, att det föreslagna bansystemet i ekonomiskt
avseende givetvis måste bliva avsevärt mer bärkraftigt, om det utsträcktes till orterna
norr om Norrtälje och då i första hand till Väddö.
Invånareantalet i de trakter, som skulle beröras av ifrågavarande handel, uppginge
nämligen, Norrtälje oberäknat, till minst 10 tusen, därav ungefär 4 tusen vid
banans ändpunkt Väddö. Vidare komme banan att genomlöpa Roslagens mest
bördiga trakter med en för jordbruk särdeles lämpad jordmån. Men jordbruket
hade i denna del av landet under nuvarande förhållanden icke kunnat nå den utveckling,
som vore möjlig, om kommunikationerna förbättrades. Likaledes funnes
inom orten icke ringa tillgång på mineralier, såsom järnmalm, fältspat med mera,
vilka fyndigheter till följd av nuvarande olämpliga kommunikationer icke nu kunde
tillgodogöras. Det borde även beaktas, att järnvägen, om den utsträcktes till Väddö,
skulle komma i förbindelse med sjöfarten på Ålands hav och även därigenom tillgodose
viktiga närings- och handelsintressen. Ävenså torde för ett rätt tillvaratagande
av skogsprodukterna i det ingalunda skogfattiga Roslagen denna järnväg
vara av största betydelse. Dessutom hade denna trakt av Roslagen, i synnerhet
Väddö, stora förutsättningar för industri, icke minst vid det gamla, nu nedlagda
Ortala bruk.
Av det sagda syntes det sökandena vara visat, att, om det föreslagna bansystemet
utsträcktes norrut till Väddö, godstrafiken därigenom skulle väsentligt
ökas, och detta torde även i lika hög grad bliva fallet med avseende på persontrafiken,
då, såsom framhållits, minst 10 tusen personer voro bosatta i de orter,
som komme att beröras av denna handel, och dessutom Väddö vore en synnerligen
omtyckt och redan mycket besökt vistelseort under sommaren för Stockholmsbor.
Sällan torde en statsbana påfordrats under så gynnsamma omständigheter
som den nu av sökandena framhållna bandelen Norrtälje—Väddö i samband med
bansystemet Stockholm—Kapelskär med bibana till Norrtälje, då så viktiga försvarsintressen
blefve tillgodosedda på samma gång som största utsikt förefunnes, att
banan på grund av ortsförhållandena komme att bliva räntebärande.
Det syntes sökandena, innevånare i socknarna norr om Norrtälje, uppenbart,
att statsmakterna — om hänsyn toges till de här ovan i korthet antydda förhållandena
— icke gärna kunde besluta om anläggande av statsbana Stockholm—Kapelskär
med bibana till Norrtälje annat än i avsikt att ofördröjligen och omedelbart
utsträcka detta bansystem till orterna norr om Norrtälje och då i första hand
till Väddö. De vågade därför hoppas, att den redan av Eders Kungl. Maj:t anbefallda
och påbörjade utstakningen av bandelen Stockholm—Kapelskär—Norrtälje
även måtte utsträckas till Väddö.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
13
Till järnvägsstyrelsen har Stockholm—Rimbo järnvägs aktiebolag den 19 sist- Stockholm—
lidne mars insänt en skrivelse med följande innehåll. Rimbo järn
I
en vid innevarande års riksdag väckt motion av den 23 januari 1914 har Vägs a^ieb°-herr A. Bellinder med flera föreslagit bland annat, att riksdagen behagade besluta 19 mars
dels att en statsbana skulle anläggas mellan lämplig anknytningspunkt invid Järva 1914 till järneller
Tomteboda stationer å norra stambanan och Kapelskär å Rådmansö med bi- vägsstyrclsen.
bana till Norrtälje i huvudsaklig överensstämmelse med den av Eders Kungl. Maj:t
fastställda plan, som legat till grund för meddelad, men icke använd koncession för
en järnväg å nämnda sträcka, med de ändringar, som kunde komma att av Eders Kungl.
Maj:t i vanlig ordning fastställas, dels ock att riksdagen behagade uttala önskvärdheten
av att i samband härmed utredning måtte verkställas angående lämpligheten
av den ifrågavarande järnvägens utsträckning till orter norr om Norrtälje.
Då, enligt vad bolaget erfarit, Eders Kungl. Maj:t anmodat järnvägsstyrelsen
att verkställa utredning i ärendet och då denna fråga på det intimaste berörde
bolagets intressen, ville bolaget i saken anföra följande.
Vad beträffade en järnväg till Kapelskär överhuvudtaget tillät sig bolaget till
en början att erinra därom, att en sådan järnväg, huru den än framdroges, komme
att avsevärt inkräkta på bolagets trafikområde, och kunde det ej anses vara med
rättvisa förenat, att fråntaga bolaget trafik utan att skälig ersättning härför lämnades.
Ävenledes kunde det med skäl ifrågasättas, om det kunde vara riktigt att
anlägga en ny järnväg, som komme att konkurrera med redan befintlig sådan, då
man kunde vinna det åsyftade ändamålet — snabb förbindelse med Ryssland —
genom att använda en redan befintlig järnväg, nämligen Nynäsbanan. Vad anginge
den i motionen föreslagna sträckningen för järnvägen, hade motionärerna såsom stöd
för motionen använt de på enskilt initiativ för några år sedan verkställda undersökningarna
för Kapelskärsbanan. På grund af de förhållanden, som då för tiden
rådde, hade Kapelskärsbanan enligt dessa undersökningar föreslagits framdragen
över Djursholm samt vidare alternativt antingen till Tomteboda station eller ock
till Norrtulls station, i sistnämnda fall med fortsättning i tunnel under Sveavägen
till Stockholm. Då för tiden kunde skäl finnas för en dylik sträckning av järnvägen.
Bolaget hade då icke å sin järnväg anlagt dubbelspår mellan Stockholm
och Djursholm—Ösby, och kunde på grund härav samt en del andra ogynnsamma
omständigheter icke tillfredsställa trafikbehovet. Detta hade också varit närmaste
anledningen till att järnvägen föreslagits att förläggas genom Djursholm. Sedan
bolaget numera anlagt dubbelspår och utfört en mängd därmed sammanhängande
arbeten, hade trafiken på Djursholm och de närmast Stockholm belägna förorterna
under en rad av år ombesörjts av bolaget på ett sätt, som bolaget vågade påstå
vore fullt tillfredsställande för orterna i fråga, och hade bolaget också tid efter
annan från desamma och trafikanterna samt från officiella myndigheter fått erkännande,
som visade, att trafiken numera sköttes på ett fullt modernt och tillfredsställande
sätt. Bolaget hade också vidtagit alla de åtgärder, som stode i dess
makt för att bereda möjlighet till en lämplig infart till Stockholms centralare delar.
Att denna fråga ännu icke blifvit löst, berodde förvisso icke på bolaget utan
på det motstånd, som restes från Stockholms stads sida. De grunder, som kunde åberopas
för det äldre förslaget till Kapelskärsbanans inledande till Stockholm förefunnes
14
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
således numera icke längre. Då härtill komme, att järnvägsstyrelsen förut uttalat
såsom sin mening, att Kapelskärsbanan borde ansluta till statsbanan vid Järva eller
någon plats belägen norr därom, måste varje tanke att framdraga Kapelskärsbanan
genom Djursholm och att ansluta den till Tomteboda eller Norrtulls station övergivas.
En järnväg till Kapelskär, som anslöte till Järva station, komme även den
att på långa sträckor löpa parallellt med bolagets järnvägar nämligen från Danderyds
station förbi Näsby till Rydbo station och skulle således beröva bolaget en
stor del av det lokaltrafikområde, som för närvarande tillhörde detsamma.
Skulle denna sträckning väljas, nödvändiggjorde den för bolaget att yrka på,
att staten måtte inlösa linjen Näsby—Österskär.
Då det ju icke kunde vara avsikten med anläggandet av Kapelskärsbanan att
etablera konkurrens med redan befintliga järnvägar om deras trafik, utan dess
huvudsyfte vore att på kortaste väg och snabbaste tid komma mellan Stockholm
och Kapelskär, varjämte hänsyn naturligtvis borde tagas till möjligheten att genom
järnvägen öppna nya områden för bebyggande, borde banan givetvis framdragas på
ett sådant sätt, att den icke berörde samma trafikområde, som redan tillhörde bolagets
järnvägar, och framför allt borde stationerna å Kapelskärsbanan icke läggas
i närheten av redan befintliga stationer å bolagets järnvägar utan i stället på sådana
platser, där byggnadsverksamheten ännu icke tagit någon omfattning, varigenom
givetvis nya samhällen möjliggjordes till fördel för bostadsfrågans lösning.
Skulle man tillfredsställa dessa krav, bleve den naturliga utgångspunkten för Kapelskärsbanan
Turebergs station å statens järnvägar samt borde banan därifrån framdragas
norr om Edsviken, korsa bolagets järnväg mellan Täby och Näsby samt
löpa vidare till Össeby Garn, där anslutning till det äldre förslaget skulle vinnas.
För att emellertid så litet som möjligt inkräkta på bolagets lokaltrafik vid Täby
station, borde stationen å Kapelskärsbanan därstädes förläggas så långt från denna
som möjligt.
Vad sedermera beträffade järnvägen mellan Penningby och Norrtälje, så tillät
sig bolaget erinra om, att detsamma övertagit Länna—Norrtälje järnväg mot det
att bolaget iklätt sig betalningsansvaret för statslånet å nämnda järnväg. Vid övertagande
av banan i fråga hade staten föreskrivit, att järnvägen skulle genom ombyggnad
sättas i ett förstklassigt skick och vore dessa arbeten nyligen avslutade.
Det kunde därför ej gärna vara förenat med rättvisa, att, sedan bolaget nu övertagit
nämnda järnväg och fullgjort de av staten föreskrivna villkoren, en statsbana
anlades till Norrtälje, varigenom bolaget berövades trafiken å den järnväg, som
bolaget sålunda övertagit. Järnvägsstyrelsen hade också flerfaldiga gånger framhållit,
vilka stora olägenheter det vore att trafikera sådana bibanor som Penningby—
Norrtälje skulle bliva, och att desamjna vanligen bruka gå med avsevärd förlust.
Då ju huvudändamålet med anläggandet av Kapelskärsbanan vore att erhålla
en förbindelse via Kapelskär med Finland och Ryssland, så syntes det bolaget som
anläggande av järnväg mellan Penningby—Norrtälje från statens sida icke borde
ifrågakomma och än mindre någon fortsättning norrut av en sådan bana, som skulle
genomlöpa trakter, vilka alls icke kunde motivera anläggandet av en normalspårig
järnväg. Till belysande av detta förhållande, ville bolaget framhålla, att samtliga
bolagets linjer med undantag av Stockholm—Rimbo icke vore i stånd att förränta
Statsutskottets utlåtande Nr 78. 15
det i dem nedlagda kapitalet och skulle detta naturligtvis i ännu högre grad bliva
förhållandet med en normalspårig järnväg.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde bolaget att järnvägsstyrelsen
ville i den utredning, som nu verkställdes, taga vederbörlig hänsyn till de av bolaget
framförda synpunkterna.
Till bemötande av nu avhandlade skrivelse från Stockholm—Rimbo järnvägs- Skrivelse till
aktiebolag har sedermera borgmästaren W. E. Hallin med flera i Norrtälje till järn- kun9l- järnvägsstyrelsen
ingivit en skrivelse den 18 sistlidne maj med här nedan angivna ITfÄ
innehåll. ° fldnW
Med anledning av en av styrelsen för Stockholm—Rimbo järnvägs aktiebolag E. Hallin ''
till kungl. järnvägsstyrelsen ingiven skrivelse rörande den så kallade Kapelskärs- med ^era 1
banans byggande såsom statsbana, ville Hallin med flera, som av stadsfullmäktige Norrtäl^
i Norrtälje utsetts att å stadens vägnar utreda de staden berörande järnvägsfrågornas
läge med mera anföra följande.
Bolagsstyrelsen hade framhållit, hurusom bolaget skulle komma att lida skada
genom Kapelskärsbanans byggande, och protesterade bland annat särskilt mot
byggandet av bandelen Penningby—Norrtälje. Bolagsstyrelsen befarade nämligen,
att Norrtäljetrafiken genom denna nya banas byggande skulle komma att till stor
del gå ifrån Rimbobanan. Dessa bolagsstyrelsens farhågor vore naturliga, men ännu
natuiligare förefölle det vara, att icke ett enskilt bolag skulle kunna genom sina
privata intressen i längden hindra utvecklingen i en landsdel, vilken ägde så rika
möjligheter till framåtskridande, som förhållandet vore med den här ifrågavarande.
Länsstyrelsen hade i sin begäran om undersökning av Kapelskärsbanan framhållit^
hurusom bristen på ändamålsenliga kommunikationer i betydlig grad hämmat utvecklingen
av denna länsdel, och att så verkligen vore förhållandet vore tyvärr
alltför sant. Men även rent formellt ansågs Rimbobolaget äga ganska ringa stöd
för sin klagan. I den koncession, som en gång beviljats för Kapelskärsbanan, hade
nämligen vant inbegripet bandelen Penningby—Norrtälje, och för så vitt Hallin
med flera hade sig bekant vore denna koncession efter åtskilliga förnyelser fortfarande
gällande. Härmed torde också varje fog saknas för Rimbobolaget att nu
söka lagga hinder i vägen för banans byggande, vare sig såsom enskild eller såsom
statsbana.
Till sist framhölls, att om Rimbobolaget komme att lida skada genom bvggandet
av bandelen Penningby—Norrtälje, så skulle Norrtälje stad förvisso komma
att bliva icke mindre lidande genom byggandet av en statsbana till Kapelskär utan
anslutning till Norrtälje. En normalspårig bana så nära intill staden men ändock
utan förbindelse med denna, skulle nämligen beröva staden en stor del av dess
nuvarande handelsområde.
^ &rund av vad sålunda anförts, hemställdes, att bolagsstyrelsens skrivelse
måtte lämnas utan avseende. ^ .
Underdånig
Här torde ävenledes böra erinras om en till Eders Kungl. Maj t ställd under- *tadsfullmäkdåmg
skrivelse den 6 sistlidne april från stadsfullmäktige i Djursholm, vilken av (T, *
Eders Kungl. Majrts befallmngshavande i Stockholms län i underdånighet öfversänts ml
16
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Järnvägsstyrelsens
underdåniga
skrivelse
den 30
maj 1914 angående
kostnadsfri
upplåtelse
av
mark med
mera för
Kapelskärsbanan
med
bibana.
till Eders Kungl. Maj:t den 18 nyssnämnda månad och som därefter den 21 samma
månad i nåder överlämnats till järnvägsstyrelsen för att tagas^ i övervägande vid
fullgörande av vad genom nådigt brev den 24 januari i år blivit styrelsen
anbefallt.
I nämnda underdåniga skrivelse anföres följande:
Genom nådigt brev den 24 januari innevarande år både Eders Kungl. Maj:t
funnit gott bemyndiga järnvägsstyrelsen att verkställa definitiv undersökning och
ekonomisk utredning angående anläggning av en statsbana från Stockholm eller
från annan lämplig punkt å norra stambanan i närheten av Stockholm till Kapelskärs
hamn i Radmansö socken med bibana till Norrtälje; varjämte medel anvisats
för undersökningens verkställande. Vidare hade i vid innevarande års riksdag mom
dess båda kamrar väckta motioner föreslagits, bland annat, att riksdagen behagade
besluta, att statsbana skulle anläggas mellan lämplig anknytningspunkt invid Järva
eller Tomteboda stationer å norra stambanan och Kapelskär å Rådmansö med bibana
till Norrtälje i huvudsaklig överensstämmelse med den av Eders Kungl. Maj:t i
huvudsak fastställda planen, som legat till grund för den meddelade men icke använda
koncessionen för denna järnväg, med de ändringar, som kunde komma att
av Eders Kungl. Maj:t i vanlig ordning fastställas.
Då sträckningen av denna bana vore av största vikt för det framtida ordnandet
av trafikförbindelserna mellan Djursholms stad och huvudstaden, anliöllo
Djursholms stadsfullmäktige i underdånighet att få inför Eders Kungl. Maj.t framhålla
sina önskemål i detta avseende. Med hänsyn till den snabba utveckling av
Djursholms samhälle, som dittills ägt rum, och som, sedan samhället genom Eders
Kungl. Maj:ts beslut vunnit statsrättigheter, alltjämt fortginge, kunde man med
visshet förutse, att den nuvarande järnvägsförbindelsen mellan Djursholm och
Stockholm efter någon tid ej skulle förmå att på ett tillfredsställande sätt tillgodose
den ökade trafiken. För den skull bleve då en utvidgning i en eller annan
form av trafikanordningarna av nöden. Det måste därför anses av största intresse
såväl för Djursholms stad som för ett ändamålsenligt ordnande i allmänhet al järnvägsförbindelserna
i dessa trakter norr om Stockholm, att vid den ifrågasätta nya
statsbanans planläggande och tillkomst hänsyn toges till det växande trafikbehovet
för Djursholms samhälle. Därest denna bana komme att beröra Djursholm, skulle
detta samhälle genom en normalspårig järnväg även komma i direkt förbindelse
med det normalspåriga järnvägsnätet inom landet i övrigt. .....
På grund härav ville Djursholms stadsfullmäktige i underdånighet hemställa,
att vid den pågående undersökningen för banans anläggande och Eders Kungl.
Maj:ts blivande beslut om dess definitiva sträckning ovan omförmälda synpunkter
i frå«a om trafiken mellan Djursholm och Stockholm samt landet i dess helhet
måtte vinna behörigt beaktande, samt att banan för den skull måtte från Stockholm
framdragas i huvudsaklig överensstämmelse med den ursprungliga koncessionerade
linjen, vartill motionärerna i ovan omförmälda framställning till riksdagen
även anslutit sig.
Styrelsen anser sig här även böra i underdånighet erinra om sin underdåniga
skrivelse den 30 sistlidne maj angående kostnadsfri upplåtelse av mark med mera
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
17
som villkor för anläggande såsom statsbana av Kapelskärsbanan med bibana
Penningby—Norrtälje—Väddö, i vilken skrivelse styrelsen i huvudsak anfört
följande:
Till en början erinrade styrelsen om, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Stockholms län i sin här ovan förut omtalade underdåniga skrivelse den
10 november 1913 framhållit de ytterst avsevärda olägenheter, som uppstått för
länet därav, att den koncessionerade banan Tomteboda—Kapelskär icke kommit
till stånd, varigenom man kunde säga, att de därav berörda orterna kommit 10
år senare i ekonomisk utveckling. Räddningen ur denna brydsamma belägenhet
vore enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes åsikt, att järnvägen till Kapelskär
byggdes såsom statsbana; härför talade emellertid ännu kraftigare två andra
skäl, nämligen försvarssynpunkten samt intresset av att erhålla denna järnväg såsom
ett led i en internationell trafikförbindelse. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
hemställde på grund härav, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
undersökning rörande anläggandet av en statsbana mellan någon punkt å statsbanelinjerna
invid Stockholm samt Kapelskär med sådana anordningar vid Penningby,
att där kunde anslutas en enskild bana till Norrtälje.
Vidare omnämnde styrelsen stadsfullmäktiges i Norrtälje underdåniga skrivelse
den 17 november 1913, likaledes här ovan utförligare omtalad, i vilken skrivelse
stadsfullmäktige efter motivering hemställde, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta
undersökningen för Kapelskärsbanan omfatta jämväl frågan om anläggande av bandelen
Penningby—Norrtälje såsom statsbana.
Slutligen omtalade styrelsen Väddö, Söderby-Karls och Roslagsbro kommuners
ävenledes tidigare i denna skrivelse omnämnda underdåniga framställning om lämpligheten
av att bibanan Penningby—Norrtälje utsträcktes till orterna norr om
Norrtälje.
Härefter uttalade styrelsen för sin del följande
Såsom av det föregående framgått, hade såväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Stockholms län som även stadsfullmäktige i Norrtälje och ombuden för
ovannämnda tre socknar i Roslagen starkt betonat de fördelar, som den så kallade
Kapelskärsbanan med bibana till Norrtälje och norr därom till Väddö skulle medföra
för därav berörda delar av länet och dess inbyggare. Vid sådant förhållande
syntes det — även om banan i dess helhet hade betydelse jämväl ur andra viktiga
synpunkter — med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke liknande förpliktelser
med avseende å kostnadsfri upplåtelse av mark med mera, som pläga uppställas
som villkor för anläggning av en järnväg såsom statsbana, även borde förutsättas
beträffande Kapelskärsbanan, vare sig det komme att gälla ensamt huvudlinjens
eller samtidigt därmed den ifrågasatta bibanans utförande med statsmedel.
Genom nådigt bref den 24 januari 1914 hade järnvägsstyrelsen bemyndigats
att verkställa definitiv undersökning och ekonomisk utredning angående anläggning
av en statsbana från Stockholm eller från annan lämplig punkt å norra stambanan
i närheten av Stockholm till Kapelskärs hamn i Rådmansö socken med bibana till
Norrtälje, varjämte Eders Kungl. Maj:t den 24 februari 1914 till styrelsen överlämnat
förberörda framställning från Väddö, Söderby-Karls och Roslagsbro socknar
att tagas i övervägande vid fullgörandet av nämnda uppdrag. Med hänsyn härtill
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 käft. (Nr 78.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
hade det synts styrelsen — som för sin del ansåg att ett dylikt villkor borde
fästas vid de ifrågasatta järnvägarnas tillkomst såsom statsbanor — angeläget att
få utrönt, huruvida vederbörande landsting, kommuner eller enskilda kunde befinnas
villiga ikläda sig förpliktelser av omhandlade innebörd. Därest Eders Kungl.
Maj:t funne skäl att ansluta sig till denna styrelsens mening att för ett eventuellt
beslut om byggande av antingen huvudlinjen eller också samtidigt bibanan som
statsbanor och ville uppställa samma förbehåll om kostnadsfri upplåtelse av mark
med mera, som eljest i liknande fall plägade ske, ansåg styrelsen det lämpligt att
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande redan nu gåves i uppdrag att vidtaga erforderliga
åtgärder för erhållande av utfästelser från såväl Stockholms läns landsting
som kommuner eller enskilda i avseende å upplåtelser af fri mark med mera för
ej mindre den så kallade Kapelskärsbanan än även eventuellt bibanan Penningby—
Norrtälje—Väddö, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de villkor, som blivit
av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen fästade vid beslutet om statsbanan Sveg—
Brunflo.
Det kunde härvidlag förtjäna anmärkas, att dylika utfästelser avgivits beträffande
statsbanan Sveg—Brunflo, innan riksdagen fattat beslut om denna banas
anläggning, såsom framginge av Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 145
den 15 mars 1912.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde styrelsen i underdånighet, att
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län måtte anbefallas vidtaga
erforderliga åtgärder för utrönande, huruvida landsting, kommuner eller enskilda,
vid ett eventuellt beslut om utförande med statsmedel av vare sig enbart Kapelskärsbanan
eller även bibanan Penningby—Norrtälje—Väddö ville utfästa sig att
kostnadsfritt upplåta
dels för all framtid:
all mark till banbyggnad med därtill hörande avdikningar, vattenavlopp och
parallellvägar, varvid för huvudlinjen till Kapelskär härutöver jämväl borde upplåtas
nödigt område för utläggande framdeles av dubbelspår;
all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och mötesplatser
samt lokomotiv- och vattenstationer med tillhörande ledningar, varvid borde iakttagas,
i fråga om mark för bangårdar, håll-, last- och mötesplatser samt lokomotivstationer,
att så stora områden därför skulle upplåtas, att tillräckligt utrymme
erhölles för framtida möjligen erforderliga utvidgningar samt för rymliga bostäder
åt järnvägens personal;
genom skogsmark en bredd av 15 meter å vardera sidan om banans medellinje
ävensom, där arbetets beskaffenhet betingade en större bredd, vad som i sådant
avseende erfordrades, med all å den upplåtna marken växande skog;
all mark för till följd av banbyggnad en erforderlig anläggning av nya eller
omläggning av gamla, allmänna eller enskdda, vägar, ävensom rätt att efter behov
i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden och för järnvägens trafikerande
med mera erforderligt vatten samt att, där område icke ansåges böra för ändamålet
förvärvas, framdraga och för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig
ledning;
skolande, i händelse av tvist angående storleken av markområde, som för
Statsutskottets utlåtande Nr 78. 19
något av ovan angivna ändamål vore erforderligt, frågan därom underställas Eders
Kungl. Maj:ts prövning och avgörande;
dels under arbetets fortgång:
all mark, behövlig för dels sidoschaktningar, dels upplag av sten, jord samt
för anläggningen erforderliga materialier och andra effekter, dels sten- och grustäkter,
dels vägar och sidospår, dels slutligen de provisoriska anordningar, av vad
namn och slag de måtte vara, som för byggnadsarbetenas utförande befunnes nödiga,
allt att vid arbetets slut avlämnas i då befintligt skick;
att överlämna den för järnvägen upplåtna marken gravationsfri;
att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelser att lämna ersättning för
husflyttningar och olägenheter till följd av försvårad brukning och förlängda vägar
eller andra olägenheter, av vad namn och beskaffenhet de vara månde, som kunde
anses härflyta av det genom anläggningens utförande orsakade intrång; samt
att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen överlämna alla
för erhållande av lagfart å den för anläggningen upplåtna marken erforderliga handlingar
och kartor med mera;
allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för vad i ett
eller annat avseende härutinnan till äventyrs kunde komma att brista.
Innan styrelsen övergår till att redogöra för de verkställda undersökningarna Inom riksdaoch
utredningarna beträffande här ifrågavarande banor, synes det styrelsen lämpligt 9arne dr 1914
att här i korthet omnämna de motioner, som uti innevarande års båda riksdagar v™kta
blivit väckta angående Kapelskärsbanan med bibana från Penningby till Norrtälje "Kapelskär»-samt eventuellt till orter norr om samma stad. banan med bi
Till
den riksdag, som sammanträdde i januari månad innevarande år, avläm- hana frdn.
nades två lika lydande motioner, nr 51 i första kammaren och nr 105 i andra Pe™orrtar/*^
kammaren, varuti efter en längre motivering föreslogs, ei^entuellt*or
ätt
riksdagen behagade besluta, dels att en statsbana skulle anläggas mellan ter norr därlämplig
anknytningspunkt invid Järva eller Tomteboda stationer å norra stambanan omoch
Kapelskär å Rådmansö med bibana till Norrtälje i huvudsaklig överensstämmelse
med den av Eders Kungl. Maj:t i huvudsak fastställda planen, som legat till grund
för den meddelade men icke använda koncessionen för denna järnväg med de ändringar,
som kunde komma att av Eders Kungl. Maj:t i vanlig ordning fastställas,
dels att för denna anläggning bevilja ett anslag av 8,5 miljoner kronor att utgå
med ett belopp för år 1915 av en miljon kronor och att därav finge förskottsvis
redan under innevarande år utgå ett belopp av 150,000 kronor och resten enligt
särskilda anvisningar under åren 1916 och 1917, dels uttala önskvärdheten av att
i samband härmed utredning måtte verkställas om lämpligheten av att detta bredspåriga
bansystem utsträcktes till orterna norr om Norrtälje.
Dessa båda motioner hunno dock icke att behandlas av den riksdag, vid
vilken de blivit väckta, innan densamma upplöstes.
Vid den riksdag, som därefter sammanträtt under sistlidne maj månad, hava
emellertid jämväl väckts två motioner med i huvudsak samma syftemål som de
båda ovan omtalade, nämligen nr 42 i första kammaren och nr 77 i andra kammaren.
Den sistnämnda är av alldeles samma lydelse som de båda ovan omtalade
20
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Redogörelse
för undersökningarna.
Tekniska bestämmelser.
vid innevarande års första riksdag väckta motionerna. Beträffande däremot den
nu senast inom första kammaren väckta motionen nr 42 liar den ändringen vidtagits,
att det föreslås,
att riksdagen behagade besluta, dels att en statsbana skulle anläggas mellan
lämplig anknytningspunkt invid Järva eller Tomteboda stationer eller annan lämplig
plats å norra stambanan och Kapelskär å Rådmansö med bibana till Norrtälje
och så vidare med enahanda ordalydelse som i andra kammarens motion.
Genom att införa orden »eller annan lämplig plats» hava motionärerna i
första kammaren, såsom det vill synas, velat undvika att göra något uttalande beträffande
den punkt å norra stambanan, vid vilken anslutningen enligt de blivande
utredningarna lämpligast borde ske.
Styrelsen övergår härefter till att redogöra för resultatet av hittills verkställda
undersökningar och utredningar för ifrågavarande banor, och tillåter sig därvidlag
hänvisa till bifogade profiler och planer samt kostnadsförslag.
Såsom av det föregående torde framgå har koncession redan år 1902 beviljats
för en normalspårig järnväg mellan Tomteboda station å norra stambanan till
Kapelskärshamn å Rådmansö jämte bibana till Norrtälje, vilken koncession emellertid
numera är förfallen. Till grund för denna koncession har legat av planer,
profiler och kostnadsberäkningar åtföljt förslag, upprättat år 1898.
Av vissa skäl, särskilt med hänsyn till att 16 år förflutit sedan förslaget
upprättades samt att det då var fråga om byggande av en enskild järnväg, har det
vid de nu verkställda undersökningarna ansetts nödvändigt, dels att utstaka vissa
nya alternativa sträckningar samt ånyo på marken utmärka den år 1898 upprättade
linjen i de delar, där den ansetts böra ingå i de olika nu undersökta sträckningarna,
dels att verkställa nya kostnadsberäkningar för dessa sträckningar.
Följande linjer hava således nu blivit undersökta och på marken utstakade:
A. Tureberg—Brottby—Penningby—Kapelskär (över Riala).
B. Järva—Viggbyholm—Brottby.
C. Tomteboda—Viggbyholm (över Ösby).
D. Penningby—Norrtälje,
och vill styrelsen här nedan något närmare beskriva desamma.
Uti kostnadsförslagen finnas införda de tekniska bestämmelser, som styrelsen
tänkt sig böra tillämpas för de olika linjerna; härav framgår, förutom att banorna
äro beräknade normalspåriga med 1435 millimeters spårvidd, att för de under A,
B och C här ovan angivna linjerna förutsatts sådant byggnadssätt, att å desamma
skulle kunna framföras tåg med en största tillåtna hastighet av 90 kilometer i timmen
eller samma hastighet som exempelvis å linjerna Stockholm—Malmö och
Stockholm—Göteborg. Visserligen har största stigningen i rakspår nu föreslagits
till 11 : 1000 i stället för 10 : 1000, vilken senare stigning är den största, som förekommer
å huvudbanorna i södra delen av landet och som även varit förutsatt i
1898 års förslag för banan till Kapelskär såväl i rakspår som i kurvor. Styrelsen
vill dock erinra om, att en stigning av 11 : 1000 i rakspår icke förorsakar större
tågmotstånd än stigning 10: 1000 i kurvor med minsta tillåtna radie eller 600
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
21
meter, vadan denna omständighet icke är ägnad att försämra banans trafikförmåga,
i synnerhet som å Kapelskärsbanan icke förekomma stigningar av mera avsevärd
längd. I kurvor är det avsett, att stigningsförhållandet skall, allt efter tågmotståndets
storlek för olika radier, nedsättas under det enligt ovanstående för rakspår
tillåtna av 11 : 1000, så att det sammansatta stignings- och kurvmotståndet icke
uppgår till mera än, som motsvaras av en stigning av 10 : 1000 i kurvor med 600
meters radie.
Beträffande minsta tillåtna kurvradien håller styrelsen före, att denna, som i
1898 års förslag utgjorde 500 meter, icke bör understiga 600 meter, på det att
tågen överallt å linjen må kunna framföras med den för banan tillåtna största
hastigheten eller 90 kilometer i timmen, vilket emellertid icke är tillåtet i kurvor
med mindre radie än 600 meter. Yid utstakning av sträckningen Tureberg—Brottby
—Kapelskär har visserligen på ett ställe, nämligen vid Håtö, måst användas radien
500 meter i en kurva, vilket skulle hava förutsatt en något minskad hastighet på
denna plats, men denna kurvradie kan vid en på grund av senare framkomna omständigheter
föranledd ändring av linjen närmast väster om Håtö, som verkställes
vid renstakningen, ökas till 800 å 900 meter. I de båda från Järva respektive
Tomteboda utgående linjerna förekomma däremot några kurvor med 500 meters
radie, i vilka radien icke kan göras större utan avsevärt ökade kostnader.
För de tre först nämnda från respektive Tureberg, Järva och Tomteboda utgående
sträckningarna är skenvikten föreslagen till 40,5 kilogram per meter.
Beträffande linjen Penningby—Norrtälje har styrelsen i likhet med 1898 års
förslag tänkt sig väsentligt enklare tekniska bestämmelser. Största stigningen skulle
där vara 17 : 1000 i rakspår med vederbörlig reduktion i kurvor och den för banan
ifrågasatta, minsta tillåtna radien 400 meter, varjämte skenvikten är beräknad till
27,5 kilogram per meter.
Å samtliga sträckningar tänkas broarna beräknade för 18 tons lokomotivaxeltryck.
Slutligen må framhållas, att, ehuruväl samtliga linjer nu äro beräknade enkelspåriga,
det dock måste anses lämpligt att linjerna från Tureberg respektive Järva
eller Tomteboda tänkas planlagda så, att de framdeles kunna göras åtminstone delvis
dubbelspåriga. Någon genomgångstrafik å den av dessa linjer, som kan komma
till utförande, av den betydenhet, att dubbelspår skulle krävas enbart med hänsyn
till sådan trafik, torde visserligen knappast vara att påräkna inom överskådlig framtid,
men däremot är det ej uteslutet, att vid ej allt för långt avlägsen tidpunkt
lokaltrafiken å de delar av banan, som ligga närmast stambanan, kan komma att
bliva av den storlek, att dubbelspår erfordras; knappast dock längre mot öster än
till Össeby Garn.
Normalsektionen för fria rummet tänkes så hög, som kräves för eventuellt
införande framdeles av elektrisk drift, varvid den jämväl skulle tillåta framförande
av ryska eller finska vagnar, även om dessa, på sätt längre fram omtalas, skulle
vara uppställda på så kallade överföringsboggier.
A. Tureberg—Brottby—Penningby—Kapelskär (över Biala). Beskrivning
Linjen utgår från norra stambanan vid Turebergs station. Det är härvid att av linjerna.
märka, att stambanan mellan Stockholm och Uppsala är dubbelspårig. Från Stock
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
holm ankommande tåg till Tureberg ingå på sistnämnda station å det vänstra av
dessa spår och måste således vid utgående mot Kapelskär korsa det högra spåret
eller det, som användes av de i motsatt riktning, från Uppsala till Stockholm,
gående tågen å stambanan. Det kan då ordnas antingen så, att denna korsning
sker i samma plan omedelbart vid stationens yttersta växel eller också på så sätt,
att tågen från Tureberg vid utgående mot Kapelskär först vika av från stambanan
mot vänster för att därefter i en båge till höger på särskilt spår höja sig, till dess
att spåret kan ledas på fri höjd över stambanan för att sedan åter falla och förena
sig med Kapelskärsbanans huvudspår omkring 1 kilometer utanför stationens yttersta
växel. De från Kapelskär till Tureberg inlöpande tågen ingå däremot på ett
särskilt för dessa tåg avsett spår å bangården öster om stambanans båda huvudspår
och korsa således icke något av dessa. Styrelsen finner för sin del nödvändigt,
att korsning i olika plan redan från början anordnas, oaktat kostnaderna härför
beräknas bliva 200,000 kronor större än för endast plankorsning, enär i annat
fall den alltjämt växande trafiken å stambanan Stockholm—Uppsala skulle komma
att hindras genom korsningen med Kapelskärsbanans från Tureberg utgående tåg.
Från Turebergs station är linjen framdragen mitt emellan Edsvikens norra
och Norrvikens södra ände, öster om Tureberget upp mot Vässjön, vars södra strand
följes i ostlig riktning, varefter linjen gör en tvär krok mot norr för att efter att
hava tangerat sjön Fjäturens nordvästra hörn ånyo framgå i nordostlig riktning
förbi Hagby och Karby gårdar. Ungefär 1 Va kilometer söder om Täby station å
Stockholm—Rimbo järnväg är Kapelskärsbanan dragen på fri höjd över denna järnväg,
varefter linjen kröker mera mot norr och framgår utmed västra stranden av
Gä vsjön samt vidare i dalgången upp mot Åstad. Här kröker linjen mot öster
och går fram strax norr om Ångarns kyrka, varefter den i tämligen rak linje fortsätter
till Össeby Garn (Brottby) vid Garnvikens norra ände. Här sammanfaller
linjen med de sydligare, alternativa sträckningarna över Viggbyholm från Järva respektive
från Tomteboda.
Från Össeby Garn (Brottby) går linjen i nordostlig riktning följande 1898 års
stakning fram till södra ändan av Långsjön, men avviker där från nämnda stakning
följande Långsjöns sydöstra strand, fortsätter vidare i dalgången förbi Sättra och
utmed Bysjöns nordvästra strand samt över Punskog fram till Riala kyrka. Härifrån
följer linjen dalgången mot nordost förbi Yttersätra och Gunedet, passerar
näset mellan Länna kyrksjö och Gunsjön samt svänger så först mot öster och
sedermera mot nordost fram till Penningby, där den ånyo tangerar 1898 års linje.
Den skiljer sig emellertid genast ånyo från sistnämnda linje och framgår i
nordostlig riktning mellan Bergasjön och Alkistsjön till Västersjön, som passeras på
sjöbank, fortsätter så utmed Holmsjöns södra strand till Vrång, där den i en stor
båge svänger mot sydost ned till Lervikssjön, vars södra vik beröres, varefter linjen
ånyo i en skarp kurva svänger mot nordost och framgår strax norr om Flåtö
samt vidare i ostlig riktning över Bredvikssund, varifrån den i huvudsak åter sammanfaller
med 1898 års linje över Vreta till Kapelskär.
Några större vattendrag korsas icke av den nu beskrivna linjen. Över Brottbyån,
som utfaller i Garnviken, erfordras bro med 10 meters spännvidd. Över Bredvikssund,
som utgör sambandet mellan Saltsjön och Åkeröfjärden, föreslås en 15
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
23
meters klaffbro. Sjöfarten i detta sund är visserligen ringa, för att icke säga ingen,
för närvarande, men då planer sedan gammalt föreligga, att medels uppmuddring
av sundet samt upptagandet av en kanal mellan Åkeröfjärden och den långa viken
från Norrtäljefjärden ned mot Nänninge åstadkomma en sjöförbindelse tvärs genom
Rådmansö, har det ansetts lämpligt att redan från början ordna brofrågan vid Bredvikssund,
så att densamma icke framdeles hindrar planens genomförande.
Linjen kommer mångenstädes i beröring med landsvägar och andra större
vägar, särskilt å den första sträckan mellan Tureberg och Össeby Garn. Med hänsyn
till den sannolikt stora tåghastigheten å den föreslagna järnvägen har det icke
ansetts lämpligt att korsa större vägar i plan annat än i omedelbar närhet av station,
där bevakning lätt kan åstadkommas, vilket åter medför stora kostnader för
anordnande av vägbroar och vägportar. Rimbobanan passeras på bro, varvid föreslagits
en sänkning av nämnda bana å en sträcka av cirka 300 meter med 1,3
meter vid korsningspunkten, vilket emellertid icke medför försämring i den enskilda
banans profil.
Större höjdskillnader förekomma icke å den här beskrivna linjen. Högsta
punkten 36 meter över havet uppnås i passet 2 kilometer väster om Långsjön och
lägsta punkten vid Kapelskär invid havet. Långa stigningar med maximilutningar
erfordras icke.
Terrängen är i allmänhet kuperad och oregelbunden med branta berg och
snedslänter, vadan linjen flerstädes måst dragas fram medels långa kurvor för att
undvika alltför stora terrasseringskostnader. Jämförelsevis kostsamma arbeten hava
dock ej kunnat undvikas på åtskilliga platser, särskilt i det ovannämnda passet
väster om Långsjön samt vid sjöändan mellan Kyrksjön och Gunsjön. Till följd av
förekomsten av berg i de flesta skärningarna har det ansetts ekonomiskt att lägga
balanslinjen tämligen högt, varigenom bankmassorna emellertid avsevärt överstiga
skärningsmassorna. Eventuellt skulle dock balanslinjen komma att sänkas något,
om det befunnes lämpligt att i större utsträckning använda en del av de i skärningarna
uttagna bergmassoma såsom makadamballast i stället för eljest vanlig
grusballast.
Marken i dalgångarna mellan bergen består i allmänhet av lerblandad åkerjord,
som nedåt övergår i lösare lera, ofta till ganska stort djup. Då denna sorts
mark har ringa bärighet, hava flerstädes avsevärda sjunkningar måst beräknas. Så
vitt sig göra låter, har dock iakttagits, att balanslinjen över sådan mark lagts lågt
för att minska sjunkningar.
Grus till ballast i tillräcklig mängd finnes i två grusåsar, som genomskäras
av linjen.
Sträckan Tureberg—Össeby Garn framgår genom tämligen tätt bebyggda trakter.
Mindre stationer hava där föreslagits invid vägskälet vid Hagby och vid Ångarns
kyrka samt en större station vid Brottby i Össeby Garn, där ett flertal vägar
sammanlöpa.
Mellan Össeby Garn och Sättra framgår linjen däremot i mindre tät bygd.
Endast en håll- och lastplats har därför föreslagits vid västra ändan av Långsjön,
där tvänne vägar sammanlöpa. Vid Sättra åter föreslås en mindre station,
hj Sträckan från Sättra till Kapelskär passerar åter genom tämligen tät bygd.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Mindre stationer hava å densamma föreslagits vid Riala och strax öster om Sjöändan
(cirka l1/a kilometer från Bergshamra), en större station vid Penningby,
varifrån den föreslagna linjen till Norrtälje skulle utgå, håll- och lastplats vid
korsningen med vägen öster om Yästersjön (Hysingsvik), mindre station strax väster
om Håtö, håll- och lastplats vid Nyby och slutligen station vid Kapelskär.
B. Linjen Järva- Viggbyholm-Brottby.
Linjen utgår från Järva station å norra stambanan. Beträffande sättet för
Kapelskärsbanans ledande ut från stationen gäller detsamma, som ovan i detta
avseende framhållits vidkommande Turebergs station, nämligen att sådana anordningar
kunna vidtagas, att från stationen utgående tåg mot Kapelskär antingen
korsa stambanans dubbelspår i plan eller föras på fri höjd över densamma. Av
liknande skäl, som styrelsen anfört beträffande Turebergs station, anser styrelsen
dock, att även vid Järva korsning i olika plan bör anordnas. Enligt den preliminära
utredning, styrelsen hittills låtit verkställa, skulle emellertid kostnaderna
för denna bankorsning i olika plan belöpa sig till icke mindre än omkring 400,000
kronor, vilken höga kostnad är beroende på, att den härvid nödvändiga omläggningen
av norra stambanan till följd av terrängens beskaffenhet skulle draga en
kostnad av omkring 200,000 kronor. Styrelsen anser dock icke otänkbart, att en
närmare undersökning rörande sättet för utförande av denna korsning kan giva
vid handen, att kostnaderna härför kunna nedbringas, dock med största sannolikhet
icke med avse värdare belopp.
Från Järva station följer linjen till en början utmed stambanan i nordvästlig
riktning men svänger sedan i en stor båge mot nordost, övergår Eds viken i
närheten av Rådan, passerar strax norr om Nora gård och fortsätter till Stockholm-Rimbo
järnväg, som korsas på fri höjd ungefär 1 kilometer norr om Danderyds
station. Härifrån svänger linjen mot norr, men cirka 1 kilometer från nyssnämnda
korsningspunkt böjer den ånyo mot nordost för att i denna riktning fortsätta till
Hägernäs. Från en punkt två kilometer väster om Hägernäs, ungefär mitt för
Yiggbyholm, sammanfaller linjen med 1898 års stakning, som följes ända fram till
Brottby vid Össeby Garn. Linjen gör därunder vid Hägernäs en tämligen skarp
kurva mot norr, korsar Södra Roslagens kustbana ävenledes på fri höjd och följer
så utmed densamma till Ullna gård, fortsätter i dalgången i nordnordostlig riktning
förbi Långbro, längs västra stranden av Långbrosjön till Söderby, där den svänger
mot norr förbi Körlinge och väster om Ekeby samt vidare mot nordost till Brottby
vid Össeby Garn, där den sammanfaller med linjen från Tureberg.
Ett enda större vattendrag passeras av denna linje, nämligen Edsviken. Enär
banan här korsar farled, som befares av ångslupar samt även, ehuru mera sällan,
av mastade fartyg, föreslås å denna plats bron förlagd på cirka 10 meters fri höjd
över vattnet, på det att ångslupar må kunna obehindrat passera under densamma.
Förutom tre fasta spann om 52,5 meter vardera har föreslagits ett klaffspann
med ll,s meters fri öppning att användas, då mastade fartyg måste framgå
genom bron.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
För alla större vägar föreslås korsning i olika plan och vid korsningarna med
Rimbobolagets båda linjer har statsbanan såsom ovan antytts tänkts framförd på
broar över nämnda järnvägslinjer utan rubbning av de redan befintliga banorna.
Större höjdskillnader förekomma icke å nu beskrivna sträckning, vadan ingå
långa stigningar med maximilutning måst användas. Terrängen är särdeles kuperad,
särskilt å de fyra första kilometrarna, där terrasseringsarbetena skulle draga stora
kostnader. För att så vitt möjligt nedbringa desamma har här i tre kurvor använts
en radie av 500 meter i stället för 600 meter, som å banan för övrigt är
den minsta förekommande radien. För övrigt gäller även för denna linje vad
som sagts angående terrängförhållandena och markens bärighet beträffande linjen
Tureberg-Kapelskär.
Grus till ballast finnes icke i nämnvärd mängd längs denna handel, men
torde sådant kunna erhållas från statsbanans grustag vid norra stambanan, beläget
dock omkring 5 kilometer från banans begynnelsepunkt vid Järva.
En håll- och lastplats har föreslagits strax nordväst om Danderyds kyrka och
mindre stationer invid Viggbyholm och Långbro.
C. Tomteboda- Viggbyholm.
Såsom förut i denna skrivelse omtalats har styrelsen redan i sin underdåniga
skrivelse den 2 augusti 1909 uttalat den åsikten, att Kapelskärsbanan numera icke
lämpligen kan ansluta till norra stambanan vid någon punkt söder om Järva.
Styrelsen har emellertid nu gjort en approximativ utredning om, huruvida det
skulle vara möjligt att inleda banan till Tomteboda med anslutning till de spårsystem
för persontrafiken och för godstrafiken, som förefinnas å de planer, efter
vilka styrelsen tänker sig att Tomteboda bangård skall komma att successivt
utbyggas. Det har därvid visat sig, att det visserligen icke är, tekniskt sett,
omöjligt att på tillfredsställande sätt leda in persontågen till den för denna trafik
avsedda delen av Tomteboda bangård, men att härför skulle erfordras så invecklade
och dyrbara spåranordningar, att styrelsen genom nämnda approximativa utredning
anser sig hava fått bekräftelse på riktigheten av sin förut uttalade åsikt, att
Kapelskärsbanan icke bör inledas till Tomteboda. Beträffande godstrafiken är det
dessutom icke möjligt att inleda den till de spårsystem å Tomteboda bangård, som
äro därför avsedda, utan att norr om Tomteboda anlägga en skiljestation å Kapelskärsbanan,
från vilken godsvagnarna på särskilt spår skulle kunna införas till
Norrtull för att därifrån överföras till rangeringsbangården vid Tomteboda, en anordning,
som emellertid skulle bliva synnerligen dyrbar.
Ehuru styrelsen således fortfarande anser uteslutet, att Kapelskärsbanan
kommer att inledas till Tomteboda, såväl på grund av de stora kostnader, detta
skulle medföra, som ock av bangårdstekniska skäl, har styrelsen icke velat underlåta
att till jämförelse även upptaga den del av 1898 års linje, som faller mellan
Tomteboda och Viggbyholm, anknytningspunkt med alternativa sträckningen Järva—
Viggbyholm—Brottby.
Linjen Tomteboda—Viggbyholm, över Ösby, följer sålunda 1898 års linje med
undantag för en omkring 3 kilometer lång sträcka genom Djursholm mitt för
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 Käft. (Nr 78.) 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Ösby, där sistnämnda linje icke kunnat följas, enär de områden,^ över vilka den
framdragits, numera blivit i stor utsträckning bebyggda. Med undantag för nyssnämnda
sträcka har ingen ny utstakning av linjen utförts, utan ligger deri år 189S
verkställda undersökningen till grund för de nu gjorda, nya kostnadsberäkningarna.
Linjen Tomteboda—Viggbyholm, öfver Ösby, utgår från Tomteboda station å
norra stambanan, följer gamla järnvägsbanken förbi Frösunda och svänger sedan i
en stor båge mot öster runt Brunnsvikens norra ända. Strax härefter får linjen
en från 1S98 års linje något avvikande riktning mot norr, korsar Edsviken obetydligt
västligare än nyss nämnda linje och framgår mellan Mörby gård och Stockholm—Rimbo
järnväg, korsar denna järnväg på fri höjd ungefär en halv kilometer
söder om Danderyds station, går sedan i nordostlig riktning och sammanfaller slutligen
med 1898 års linje ungefär 1 kilometer från nyss nämnda korsning. Härifrån
går linjen i rak nordlig riktning strax väster om viken vid Näsby och svänger
sedan i en stor båge mot nordost för att ungefär mitt för Viggbyholm sammanfalla
med linjen från Järva.
Öfver Edsviken föreslås en bro av järn i tre spann å respektive 32 meter,
56 meter och 32 meter på cirka 18 meters fri höjd över vattnet. På grund av
att rörligt brospann icke förutsatts i 1898 års förslag till följd av brons jämförelsevis
stora höjd över vattnet, har styrelsen icke heller nu i beräkningarna
medtagit sådant rörligt spann, men styrelsen anser ingalunda uteslutet, att det vid
brons byggande skulle kunna föreskrivas såsom villkor anordnande även i denna
bro av klaffspann, vilket skulle utgöra ett hinder för järnvägstrafiken och avsevärt
öka de för bron nu beräknade kostnaderna. För alla större vägar föreslås
korsning i olika plan, och över Stockholnr-Rimbo järnväg har statsbanan tänkts
framförd på bro utan rubbning av järnvägen.
Terrängen är här liksom i Järvalinjen särdeles kuperad och terrasseringsarbetena
komma även här att kräva stora kostnader, hör att så mycket soin
möjligt minska desamma har 500 meters radie använts i två större kurvor, medförande
nödvändigheten att å denna plats något minska de snabbgående tågens
hastighet. Även för denna linje gäller, vad som sagts angående terrängförhållanden
och markens bärighet i linjen Tureberg-Kapelskär.
Grus till ballast finnes icke i nämnvärd mängd utmed denna handel, men
torde sådant kunna erhållas från statsbanans grustag invid norra stambanan, beläget
dock omkring 9 kilometer från bandelens begynnelsepunkt vid Tomteboda.
En olägenhet för linjen är, att den till stor del framgår genom villaområden
med dyrbara tomter, vadan kostnaden för marklösen och husflyttningar för denna
linje bliva avsevärt högre än för övriga alternativa linjer.
Beträffande samtliga här ovan under A, B och C angivna linjer med utgång
från respektive Tureberg, Järva eller Tomteboda gäller, att någon lör statsbanan
och Rimbobanan gemensam station tills vidare icke föreslagits vid respektive platser,
där banorna korsa varandra, men att svårighet icke förefinnes att framdeles anordna
förbindelsespår mellan banorna, om det skulle visa sig behövligt för erhållande av
möjlighet att utbyta gods och eventuellt även passagerare vid korsningspunkterna.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
27
D. Penningby-Norrtälje.
Denna linje utgår från Penningby station å den föreslagna Kapelskärsbanan
(stationsläge gemensamt för alla sträckningar) och följer med smärre avvikelser den
år 1898 utstakade linjen till Norrtälje. Den går sålunda bredvid Kapelskärsbanan
över Penningbyån på gemensam bro, men viker sedan mot norr och framgår i
huvudsakligen nordlig riktning cirka en halv kilometer väster om Bergasjön, strax
väster om Grandalen och Måssjön upp mot torpen invid landsvägen nordost om
Länsvik. Linjen viker här något mot öster, korsar utfartsvägen från Mellingeholm
strax öster om vägskälet i landsvägen från Rådmansö, korsar strax därpå denna
landsväg, går väster om Görla och passerar så den djupa dalgången mellan Qvisthamraviken
och Kyrksjön, svänger vidare mot nordväst, korsar landsvägen till
Norrtälje ungefär 1 kilometer söder om staden och framgår sedan strax väster om
kyrkogården och lasarettet. Linjen passerar strax därefter Norrtäljeån och svänger
så i en stor båge mot nordost strax norr om Bryggården korsande Rimbobanan och
framgår till en punkt strax söder om båtmanstorpet norr om Bältatorp. Från korsningen
med Norrtäljevägen har linjen en från 1898 års linje avvikande riktning för
att uppnå ett annat läge för Norrtälje station än som förutsatts i 1898 års förslag.
De vattendrag, som passeras, äro den obetydliga Penningbyån samt Norrtäljeån,
för vilken senare föreslås en fast bro med 17,5 meters spann i likhet med 1898
års förslag.
Vid korsningen med landsvägen Penningby-Hysingsvik föreslås vägport, som
kan åstadkommas utan allt för stora kostnader; för övriga vägar föreslås korsning
i plan.
Terrängen är ganska kuperad, varför maximistigning 17 °/oo flerstädes skulle
komma till användning, dock icke å längre sträckor i följd. En ganska ansenlig
bank, för vilken avsevärd sjunkning måst beräknas, har ej kunnat undvikas över
dalgången i Kvisthammarvikens fortsättning, varjämte skärningen genom åsen norr
om dalgången ävenledes bliver betydande.
Jordmånen utgöres i allmänhet av pinmo på berggrund, med berget flerstädes
i dagen. Markens bärighet är god och några större sjunkningar ha ej beräknats
med undantag för ovannämnda bank vid Kvisthammarljärden.
Grus synes icke finnas i närheten av linjen. Sedan linjen lämnat de odlade
markerna vid Penningby, framgar den genom endast skogsmark till Mellingeholm,
varifrån den sedan går över huvudsakligen odlad mark till slutpunkten.
En håll- och lastplats föreslås vid Mellingeholm i omedelbar närhet av landsvägen
från Rådmansö.
Den ovan omtalade avvikelsen från 1898 års linje invid Norrtälje betiugas av
nödvändigheten att förlägga stationen strax utanför staden. I 1898 års linje förutsattes
däremot gemensam station med Rimbobanan ä den plats i Norrtälje, där
sistnämnda banas station nu är belägen. Denna station är emellertid redan nu
tämligen trång, varför det är tydligt, att den måste utvidgas avsevärt, om statsbanan
ledes in på densamma. Stationen har dock numera blivit fullkomligt kring
byggd, varför en utvidgning av området för densamma säkerligen skulle medföra
28
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
högst avsevärda kostnader i form av inlösen av hus och tomter. Läget är dessutom
så tillvida ogynnsamt för staden, att densamma genom banan delas i tvenne
hälfter, mellan vilka kommunikationen anses svår att uppehålla. För linjen Penningby-Norrtälje
förutsättes nu, så vitt undersökningarna hittills givit vid handen,
ett stationsläge på de obebyggda fälten strax norr om staden, cirka 400 meter
bortom Rimbobanans station. Detta läge, med vilket representanter från staden
förklarat sig i allo tillfredsställda, medger tillräckligt utrymme för Rimbobanans
eventuella flyttning till densamma ävensom för framtida utvidgningar.
Rimbobanans nuvarande huvudspår samt dess hamnspår skulle dock efter
ovannämnda eventuella flyttning av den enskilda banans station ligga kvar för att
efter erforderlig ombyggnad tjänstgöra som hamnspår från den nya stationen.
Stationens läge är även lämpligt med hänsyn tagen till banans eventuella
fortsättning till Väddö.
Längder och Sedan styrelsen nu beskrivit de olika ifrågasatta linjerna, tillåter sig styrelsen
kostnader för att i efterföljande tablå (sid. 27) lämna en sammanställning av längder och kostnader
de olika lin- fgr desamma.
■lerna- Vidkommande de olika linjernas längder synes av denna tablå, att linjen från
Tureberg kräver byggande av minsta längden ny bana, varemot linjerna från Järva
och Tomteboda erfordra 2,4 respektive 5,i kilometer längre ny bana. Avståndet
från Kapelskär till Stockholms centralstation skulle däremot bliva kortast i sträckningen
från Tomteboda och 1,7 respektive 5,c kilometer längre i sträckningarna
från Järva och Tureberg.
Beträffande anläggningskostnaderna har styrelsen i tablån äv.en upptagit i
särskild kolumn sådana kostnader utan medräknande av utgifter för ombyggnad av
de olika linjernas anslutningsstationer, emedan styrelsen, av förut här ovan angivna
orsaker, icke verkställt kostnadsberäkningar för banans inledande till Tomteboda
och någon jämförelse med kostnaderna för Tomtebodalinjen sålunda eljest icke
skulle kunna göras. Att anslutningskostnaderna vid sistnämnda station skulle
bliva högst avsevärt högre än vid Järva finner styrelsen emellertid uppenbart och
således ännu mycket högre än vid Tureberg. Räknat från yttersta växlarna vid
Tureberg, respektive Järva och Tomteboda, och förutsätter man vid denna jämförelse
endast korsningar i plan vid inledandet till stationerna, äro de olika linjerna så
lunda
nu beräknade ett kosta respektive 8,260,000, 9,955,000 och 9,929,000 kronor,
oberäknat rullande materiel och utan kostnad för marklösen med mera dylikt.
Turebergslinjen är således den billigaste, Järvalinjen däremot 1,695,000 kronor och
Tomtebodalinjen 1,669,000 kronor dyrare än Turebergslinjen. För den händelse
att banan inledes till Tureberg respektive Järva med de varandra korsande spåren
i olika plan — vilket styrelsen såsom tidigare angivits för sin del finner nödvändigt,
på det att ej synnerligen olägligt intrång skall göras å trafiken på stambanan
mellan Stockholm och Uppsala — ställa sig kostnaderna för Järvalinjen såsom
även framgår av tablån i runt tal 1,955,000 kronor högre än för Turebergslinjen,
oberäknat marklösen, men inberäknat rullande materiel samt kostnad för ombyggnad
av respektive anslutningsstationer.
I de uti tablån angivna kostnadssummorna ingå såsom synes icke några kost -
KAPELSKÄRSBANAN.
Tablå med sammanställning av längder och kostnader m. m. för de olika sträckningarna.
Sträcknin
Längd
km.
Längd
från
Stockholm
C.
till Kapelskär
km.
Gångtid
för snälltåg
Stockholm
C—Kapelskär
-
Kostnad utan marklösen och utan
rullande materiel
Oberäknat
kostnad för
ombyggnad
av anslutnings8tation
-
Inberäknat kostnad
för ombyggnad av anslutningsstation
-
Korsning
i
plan
Korsning
i olika
plan
Kostnad utan markalösen men med rullande
materiel samt inberäknat kostnad
för ombyggnad av anslutningsstation
Korsning i plan
Kostnad
Kostnad
pr km.
Korsning i olika plan
Kostnad
Kostnad
pr km.
Anm.
Tureberg—Brottby—Kapellskär..
Järva—Viggbyholm—Brottby—
Kapelskär ..........................
T om teboda—Ösby—V iggbyholm
Brottby—Kapelskär
...........
Tomteboda—Brottby—Kapelskär,
1898 års linje..............
Tureberg—Brottby .................
Järva—Viggbyholm—Brottby ..
Järva—Viggbyholm ..............
Tomteboda—Ösby—Viggbyholm
Penningby—Norrtälje..............
78.1
80.5
83.2
'') 84,8
24,9
27,8
9.9
12.6
11,1
91.8
87.9
86,2
87,8
84
81
80
81
'') 8 260 000
^9955000
09929000
4) 7 44 4 000
) 2168 000
) 3 863 000
7) 2103 000
02078000
8530000
8730000
10265000110665000
9162610
10917050
117300
135600
9362610
11317050
119900
140600
Kostnader ej angivna, enär de ej äro jämförliga
med ovanstående av orsaker, som framgå ur Jvst.
underdåniga skrivelse.
1000000
90500
Sträckning över Kiala
Largen
.^os^naasf°r®laS®ts ,su“ma 8 530 000 kr. efter avdrag av kostnad för ombyggnad av Turebergs station med boställshus samt lokomotivs
stallar vid Tomteboda jämte lo % av dessa kostnader, tillhopa 270 000 kronor.
5 Fas llr kostnadsförslagets summa 10 265 000 kr. med avdrag efter samma grunder som för l), utgörande 310 000 kronor.
46*000 kronor ’ ’ 9 975 000 » » > av kostnad för boställshus och lokstall jämte 15 % av’ densamma, utgörande
5) Fås ur kostnads förslagets summa 7 700 000 kr. med avdrag av kostnad för marklösen m. m. jämte 15 % av densamma, utgörande 256 000 kr
] d^nsammr“a°ndeag2e42 OM krono, ^ ^ "" k°Stnad fÖr °mbyg8nad av station med ^ställshus jämte 15 % av
") IaS Ur k°st.nadsforslagets summa 4145 000 kr. med avdrag av kostnad för ombyggnad av Järva station med boställshus jämte 15 % av den
samma, utgörande zoJ 000 kronor.
’) Fås ur kostnadsförslagets summa 2 385 000 kr. med avdrag av kostnad enl. 6) 282 000 kronor.
8< Fäs ur kostnadsförslagets summa 2 095 000 kr. med avdrag av kostnad för boställshus vid Tomteboda jämte 15 % härav, utgörande 17 000 kr.
^hu8JmfttIwfrddernna1längdr84k8SkmdSf0rSlaS aDglVen tlU 84460 ra''’ räknat fran yttersta växeln vid Tomteboda station. Räknat från stations
KochKanef8känrtmt
Terkstad är Wknad ti]l 8 100 kr. pr km. för sträckningarna mellan stambanan
ocn Kapelskar samt till 7 000 kr. pr km. for bibana från Penningby till Norrtälje.
I tablån angivna kostnader pr. km. bana äro avrundade uppåt till jämna 100 tal kronor.
to
<x>
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
30
Detaljerad
jämförelse
mellan kostnaderna
för
linjen Twreberg—
Brottby-Kapelskär
och 1898
drs linje
Tomteboda—
Kapelskär.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
nåder för marklösen, ersättning för husflyttningar och olägenheter med mera dylikt,
enär såsom tidigare framhållits, styrelsen förutsätter, att, på sätt under en läng* c
följd'' av år varit fallet vid byggandet av statsbanor, dessa kostnader böra vidkännas
av landsting, kommuner eller enskilda. Styrelsen har emellertid genom lan ,-mätare låtit verkställa en ungefärlig beräkning av nu ifrågavarande kostnader, varav
framgått, att desamma torde böra uppskattas till ungefär följande belopp i runda
tal nämligen för Turebergslinjen 250,000 kronor, för Järvalinjen 310,000 kronor
och för Tomtebodalinjen 600,000 kronor. Att dessa kostnader för sistnämnda
sträckning ställa sig ''så höga beror på, att linjen mellan Tomteboda och Viggbyholm
till stor del framgår över villatomter, delvis bebyggda, där markvärdet ar
högt och där dessutom inköp av åtskilliga byggnader icke skulle kunna undvikas.
I det under innevarande år av förslagsställaren reviderade kostnadsförslag
för år 1898 års linje mellan Tomteboda och Kapelskär, vilket är åberopat i de till
årets riksdagar iniämnade och här ovan omnämnda motionerna, äro anläggningskostnaderna
för nyssnämnda linje beräknade till 7,700,000 kronor. Styrelsen tilllåter
sig dock fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att häruti icke ingår
kostnad för rullande materiel och ej heller för de utvidgningar av Tomteboda bangård
som skulle krävas för linjens inledande dit, vilken senare kostnad, enligt
vad ’ styrelsen ovan anfört, skulle bliva synnerligen avsevärd. Däremot äro medräknade
kostnader för marklösen. Då linjens längd är angiven tdl 84,5 kometer
är dess anläggningskostnad per kilometer således i runt tal beräknat till
kronor. Av tablån ävensom av de medföljande kostnadsförslagen framgår, att anläggningskostnaderna
för linjen Tureberg—Kapelskär, oberäknat kostnader för
rullande materiel och marklösen, men inberäknat utgifter för den ombyggnad av
Turebergs station, som skulle krävas för banans inledande dit med endast korsning
i plan, utgöra 8,530,000 kronor eller i runt tal för den 78,i kilometer langa linjen
109 200 kronor per kilometer. Om man nu för att få detta kostnad sbelopp jämförligt
med den för linjen Tomteboda—Kapelskär ovan angivna slutsumman, i,A)0,00(J
kronor, å ena sidan från beloppet 8,530,000 kronor drager 235,500 kronor+15
procent därav för administration och oförutsedda utgifter eller i runt tal 2<0,00U
kronor, varmed kostnaderna för nyssnämnda ombyggnad av Turebergs station inklusive
byggandet av lokomotivstallar vid Tomteboda (Frösunda) ingå i sistnämnda
belopp och å andra sidan från slutsumman för linjen Tomteboda—Kapelskar drager
där uti ingående kostnad för marklösen eller 223,000 kronor + 15 procent därav
eller i runt tal 256,000 kronor, så bliva de med varandra jämförliga slutsummorna
för de båda linjernas anläggningskostnader följande, nämligen för Tureberg Kapelskär
= 8,260,000 kronor och för Tomteboda—Kapelskär = 7,444,000 kronor, motsvarande
i runda tal respektive 105,800 kronor och 88,100 kronor per kilometor.
Vidkommande denna avsevärda skillnad i de beraknade kostnadsbeloppen
tillåter sig styrelsen dels hänvisa till en här bilagd »Jämförelse mellan å ena
sidan det under år 1914 upprättade kostnadsförslaget för linjen Tureberg—Brottby—Kapelskär
och å andra sidan det i riksdagsmotionerna införda år 1914 reviderade,
kostnadsförslaget för 1898 års linje Tomteboda—Brottby—Kapelskar», dels
anföra följande. För att få en överblick över anledningarna till ovan angivna
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
31
skiljaktigheter i de båda linjernas kostnader torde, enär linjerna icke sammanfalla
med varandra och således icke äro med varandra direkt jämförbara, vara lämpligast
att jämföra deras kostnader per kilometer fördelade i vissa huvudgrupper enligt
nedanstående:
A. Terrasseringsarbeten ................................................... B. Yattengenomlopp ...................................................... C. Vägkorsningar och vägomläggningar............................ D. Stationer jämte husbyggnader .................................... |
Kostnader per kilometer i av-rundade tal |
Linjen Tureberg |
1898 års linje |
Kronor |
Kronor |
36,690 520 250 13,730 |
35,990 6,930 4,200 820 950 20,400 550 180 11,410 |
F. Stängsel ............ ................................................... H. Banbevakningsbostäder............................................... I. Överbyggnad ........................................................... K. Telegraf, telefon, linjesignaler .................................... |
|
Y. Utredningseffekter ...................................................... |
|
Administration, oförutsedda utgifter m. m...................... Summa kronor |
|
105,700 |
88,100 |
A. Terrasseringsarbeten.
Skillnaden i kilometerkostnaden är, som synes, jämförelsevis obetydlig och förklaras
bland annat därav, att minsta krökningsradien enligt 1898 års förslag är
500 meter emot 600 meter i Turebergsförslaget. Under det att emellertid styrelsen
för linjen Tureberg—Kapelskär ansett sig kunna räkna med ett pris per kubikmeter
för bergsprängning av kronor 4,50 + 20 procent bergrensning å 2,50 per
kubikmeter, motsvarande 5,00 kronor per kubikmeter berg inklusive bergrensning,
är detta pris i linjen Tomteboda—Kapelskär upptaget till 6,00 kronor. Däremot
har i Turebergslinjen upptagits avsevärda kostnader för sidodikningar, beklädnad av
sjöbankar samt urgrävning av tjälskjutande jord, vilka arbeten styrelsen anser nödvändiga,
men som nästan helt och hållet saknas i förslaget för Tomtebodalinjen.
Kostnaderna för matjordsbeklädnad i sistnämnda förslag synas därjämte upptagna
till avsevärt mindre belopp än som helt säkert skulle krävas för att få arbetet utfört
på fullt tillfredsställande sätt.
I detta sammanhang anser sig styrelsen icke kunna undvika att, såsom förklaring
till de höga kostnaderna för terrasseringsarbetena i den innevarande år
utstakade och kostnadsberäknade linjen Tomteboda—Viggbyholm—Brottby—Kapelskär
(över Riala), jämförda med de för 1898 års linje Tomteboda—Kapelskär beräknade,
omnämna, att styrelsen vid två gånger upprepade kontrollberäkningar av
kubikmassorna enligt de äldre profiler över 1898 års linje, som legat till grund för *)
*) Häruti ingå icke kostnader för ombyggnad av anslutningsstationerna vid respektive Tureberg
och Tomteboda.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
det i riksdagsmotionerna införda kostnadsförslaget, funnit dessa kubikmassor böra
vara avsevärt större än de, som äro i kostnadsförslaget angivna. Räknar man nämligen
med de ökade kubikmassor, som kontrollberäkningen av ovannämnda profiler
givit vid handen, med iakttagande att även terrasseringsarbeten för stationsplaner
synas vara däruti medräknade, och använder man vidare samma å-pris, som äro
begagnade i det i riksdagsmotionerna införda kostnadsförslaget, så synes det styrelsen,
som om terrasseringskostnaderna enligt sistnämnda kostnadsförslag skulle
behöva av denna anledning ökas med omkring 450,000 kronor. Härtill torde böra
läggas ytterligare minst 140,000 kronor för upptagande av sidodiken längs linjen,
för vilket arbete endast 10,000 kronor äro upptagna i kostnadsförslaget för 1898
års linje, vilket belopp torde vara alldeles för lågt i betraktande av, att på många
ställen, där markytan är mindre bärig, en djupgående sidodikning är nödvändig för
att betrygga trafiksäkerheten genom markens torrläggning till erforderligt djup, på
det att dess förmåga att uppbära banvallen skall bliva tillräcklig. Likaledes torde
hänsynen till jordbrukets kraf på, att icke få utsikterna till god dränering minskade
genom banans byggande, fordra detta ökade dikningsarbete. Den i riksdagsmotionernas
kostnadsförslag upptagna terrasseringskostnaden skulle på så sätt behöva
ökas från 3,044,300 kronor till omkring 3,630,000 kronor, utgörande en kostnad
per kilometer af omkring 43,000 kronor. Motsvarande arbeten äro nu för 1914
års linje Tomteboda—Viggbyholm—Brottby—Kapelskär (över Riala) beräknade till
omkring 46,000 kronor per kilometer. Härvid är dock att märka, att stationsplanerna
i sistnämnda linje för de flesta fall torde vara beräknade med något
större areal än som sannolikt varit tänkt beträffande 1898 års linje.
B. Vattengenomlopp.
Kostnaderna per kilometer för denna post äro ungefär lika i Turebergslinjen
och i 1898 års Tomtebodalinje. Visserligen förekommer i den senare en större
brobyggnad över Edsviken, som ej har sin motsvarighet i Turebergslinjen, men i
denna senare åter äro kostnaderna för avloppstrummorna beräknade till avsevärt
högre belopp än i Tomtebodalinjen, vilket synes styrelsen nödvändigt, då det under
en följd av år visat sig, att kostnaderna för sådana trummor avsévärt överstigit
dem, som upptagits i kostnadsförslaget för 1898 års Tomtebodalinje, vare sig arbetena
utförts av entreprenör eller av styrelsen i egen regie.
C. Vägkorsningar och vägomläggningar.
Kostnaderna per kilometer äro som synes ungefär lika i båda förslagen.
D. Stationer jämte husbyggnader.
Det är inom denna grupp, man har att söka huvudsakliga anledningen till
den avsevärda skillnaden mellan kostnaderna per kilometer bana för linjen Ture
-
Statsutskottets utlåtande Nr 78. 33
berg—Brottby—Kapelskär och 1898 års linje Tomteboda—Viggbyholm—Brottby—
Kapelskär.
Såsom ovan nämnts gäller emellertid denna jämförelse endast för linjerna
räknade från anslutningsstationernas yttersta växlar, vadan den ej påverkas av den
omständigheten, att någon kostnad för Tomtebodalinjens anslutning vid Tomteboda
icke är beräknad, under det att däremot sådan är upptagen i fråga om Turebergslinjens
anslutning vid Tureberg.
Då i kostnadsförslaget för 1898 års Tomtebodalinje icke finnas särskilt angivna
några kubikmassor för terrassering av station splaner, och då alla i detta kostnadsförslag
ingående kubikmassor måste anses erforderliga för terrassering av själva
huvudlinjen, för vilken, såsom styrelsen nyss här ovan framhållit, kubikmassorna
ändock synas vara för knappt beräknade, så har det i Turebergslinjen nu upptagna
kostnadsbeloppet av omkring 220,000 kronor för terrassering av stationsplaner —
oberäknat stationen vid Kapelskär, som i denna jämförelse skall behandlas särskilt
för sig — ingen motsvarighet i Tomtebodalinjens kostnadsförslag. Enahanda är
förhållandet med kostnaderna för växel- och signalsäkerhetsanläggningar, stationernas
belysning och bangårdsstaket, vilka kostnader — oberäknat kostnaderna vid
Turebergs bangård, som ej ingå i denna jämförelse — för Turebergslinjen upptagits
med ungefär respektive 91,000, 8,000 och 10,000 kronor utan motsvarighet
i Tomtebodalinjen.
Ehuru av Tomtebodalinjens kostnadsförslag icke framgår huru stora spårutrymmen,
som beräknats för de särskilda stationerna, vill det dock synas som om
dessa räknats något så när lika i båda förslagen, enär kostnaderna för desamma
icke äro mera än omkring 19,000 kronor högre i Turebergslinjen än i den andra. Kostnaderna
för plattformer och lastkajer samt för kol- och vattentagningsanordningar
äro af styrelsen nu beräknade sammanlagt till omkring 107,000 kronor, under det
att de i Tomtebodalinjens förslag endast upptagits till omkring 20,000 kronor, ett
efter styrelsens förmenande alldeles otillräckligt belopp för en järnväg med Kapelskärsbanans
natur.
Beträffande husbyggnaderna föreligger en kostnadsskillnad mellan de båda
förslagen av icke mindre än omkring 180,000 kronor; större delen av denna skillnad,
eller omkring 150,000 kronor, förklaras därav, att i Tomtebodalinjens kostnadsförslag
icke upptagits något belopp för bostäder vid stationerna åt stationskarlar,
vilket emellertid styrelsen anser nödvändigt, enär sådana bostäder svårligen kunna
erhållas i enskilda hus i stationernas närhet och, även om så vore fallet, motsvarande
inkvarteringsersättningar eljest skulle komma att läggas på driftkostnaderna.
I kostnadsförslaget för 1898 års Tomtebodalinje har i allmänhet endast upptagits
kostnad för en mindre bostad i stationshuset för stationsföreståndaren vid varje
station. Återstående 30,000 kronors skillnad är att hänföra till, att styrelsen beräknat
något, men med stöd av erfarenhet erforderliga, högre kostnader för stationshusen
än som skett beträffande Tomtebodalinjen.
Slutligen har styrelsen ansett sig nödsakad att för stationen vid Kapelskär
beräkna ett vida högre belopp — omkring 420,000 kronor — än som beräknats
i 1898 års Tomtebodalinje, där för denna station endast synas vara upptagna omkring
120,000 kronor. Skulle man vid denna station endast utföra arbetena med
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 häfl. (Nr 78.)
5
34
Sta/sutskottets utlåtande Nr 78.
hänsyn till de kraf, som kunna ställas på densamma under de allra första åren
efter banans öppnande för allmän tralik, så torde man nog kunna bygga stationen
för något lägre kostnad, än styrelsen nu tänkt sig, men styrelsen håller före, att
anordningarna redan från början böra göras sådana, att de lämpligen låta anpassa
sig i framdeles vid behof erforderlig, successiv utbyggnad av stationen. Från början
krävas emellertid då bland annat icke obetydliga terrasseringsarbeten; tager man
sedan i betraktande, att stationshuset bör inrymma förutom de vanliga stationslokalerna
även tullokaler, samt att man, särskilt med hänsyn till att trakten invid
Kapelskär icke är nämnvärt bebyggd, måste uppföra boställslius för all stationspersonal
jämte överliggningshus, ävensom godsmagasin och lokomotivstallar med
vändskiva, och att där jämväl måste anordnas plattformer och vänthallar för de
resandes bekväma omstigning mellan tåg och fartyg, och vidare att en omkring 3
kilometer lång vattenledning måste läggas ävensom anordnas elektrisk belysning
för station och hamnplan med mera dylikt, så torde styrelsen hava angivit de
huvudsakliga skälen till det för Kapelskärs bangård upptagna, jämförelsevis höga
kostnadsbeloppot, som för öfrigt återfinnes närmare specificerat i det medföljande
kostnadsförslaget för sträckan Brottby—Kapelskär.
Till slut vill styrelsen meddela, att i stationskostnaderna för Turebergslinjen
ingå kostnader för vissa av chefen för generalstaben påfordrade, militära anordningar
med ett belopp av omkring 72,000 kronor, vilket belopp icke ingår i kostnaderna
för 1898 års Tomtebodalinje.
Beträffande grupperna F. Stängsel, H. Bevakningsboståder, I. Överbyggnad,
K. Telegraf, telefon, linjesignaler samt Y. Utredningseffekter, förefinnas, som synes,
inga sådana skillnader i kostnaderna per kilometer, att de hava nämnvärd inverkan.
Dock vill styrelsen anmärka, att styrelsen, med hänsyn till de allt större
svårigheterna att erhålla sliprar till skäligt pris, förutsatt impregnerade sådana för
Turebergslinjen likasom för alla av styrelsen här kostnadsberäknade linjer, vilket
visserligen medför en ökad kostnad för sliprarna i förhållande till kostnaderna för
desamma i 1898 års Tomtebodalinje med omkring 1,050 kronor per kilometer, men
som i gengäld högst avsevärt ökar sliprarnas varaktighet.
Skiilnaden i kilometerkostnaden för administration, oförutsedda utgifter med
mera förklaras direkt av det ovan sagda, eftersom beträffande båda här avhandlade
linjerna dessa utgifter äro beräknade till omkring 15 procent av övriga kostnader.
1 detta sammanhang vill styrelsen meddela, att några markundersökningar i
de av styrelsen nu utstakade linjerna icke ännu verkställts av någon därtill särskilt
utsedd geolog, men att styrelsen låtit utföra omfattande, vanliga undersökningsborrningar,
vilka enligt styrelsens förmenande givit vid handen, att större
svårigheter vid terrasseringen icke äro att förvänta, än att de väl motsvaras av
de kostnader för sjunkningar och markförstärkningar, som styrelsen nu upptagit i
kostnadsförslagen. Skulle banan beslutas av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen,
skall styrelsen, innan definitiv plan och profil på vanligt sätt förelägges Eders
Kungl. Maj:t, givetvis låta genom geolog verkställa sådana markundersökningar,
som kunna finnas erforderliga för att i detalj kunna avgöra, vilka anordningar,
som böra vidtagas, för att banvallen må få ett betryggande läge.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
35
Styrelsen övergår härefter till att uttala sig angående den plats, vid vilken
Kapelskärsbanan enligt styrelsens förmenande bör ansluta till norra stambanan.
Såsom av det föregående framgår, har styrelsen i detta avseende här upprättat
tre olika, alternativa förslag nämligen:
A att låta linjen utgå från Tureberg och vidare förbi Brottby och Riala till
Kapelskär (Turebergsförslaget); eller
B att från Järva draga linjen förbi Viggbyliolm till Brottby med fortsättning
över Riala till Kapelskär (Järvaalternativet) eller slutligen
C att låta linjen utgå från Tomteboda för att vid Viggbyliolm ansluta till
linjen från Järva för att på enahanda sätt som denna fortsätta till Kapelskär
(Tointebodaalternativet).
Styrelsen vill då först behandla Tomtébodaalternativel, jämfört med Järvaalternativet.
Redan förut i denna skrivelse har styrelsen såsom sin bestämda åsikt uttalat,
att banan icke bör ansluta till Tomteboda, enär detta numera skulle medföra
allt för stora svårigheter beträffande bangårdsanordningarna vid Tomteboda
och draga högre kostnader, än som kan anses rimligt. Annorlunda var förhållaudet,
då förslaget först framkom år 1898. Då hade ännu icke de planer, efter
vilka bangårdsförhållandena vid och i närheten av Tomteboda dels redan utvecklats,
dels sannolikt komma att utvecklas, tagit fast form och vid den tidpunkten
var det rätt naturligt, att anslutningen tänktes förlagd till Tomteboda, vilket bland
annat medförde den genaste förbindelsen med Stockholm.
Då torde också ett annat skäl hava kraftigt talat för banans inledande till
Tomteboda, nämligen invånarnes i Djursholm önskan att erhålla bättre förbindelse
med Stockholm, än som Rimbobanati då kunde erbjuda. Av åtskilliga anledningar
rådde då ett utbrett missnöje med Rimbobanans sätt att sköta Djursholmstrafiken.
Sedan dess har emellertid nämnda bana med stora kostnader förbättrat sin linje,
i den mån dess finanser det tillåtit, och på ett betydligt mera tillfredsställande sätt
ordnat tågförbindelserna. Ehuruväl det naturligtvis på sätt stadsfullmäktige i Djursholm
också framhållit i sin ovan omtalade underdåniga framställning den 6 sistlidne
april, fortfarande kunde anses fördelaktigt för Djursholm, i synnerhet beträffande
persontrafiken, om staden genom en bredspårig bana vore satt i direkt förbindelse
med norra stambanan, är detta skäl dock numera enligt styrelsens förmenande icke
så talande, att statsverket för den skull bör göra så stora uppoffringar, som skulle
krävas för Kapelskärsbanans inledande genom Djursholm till Tomteboda.
Mot att draga statsbanan genom Djursholm talar även ett annat skäl. Bland
annat genom de utredningar, som verkställts av järnvägstaxekommittén, har nämligen
påvisats, att skötseln av eu livligare lokaltrafik, på kortare del av en huvudsakligen
för mera långväga trafik avsedd huvudbana, medför så stora olägenheter,
att lokaltrafiken svårligen kan bliva ekonomiskt bärande. Ehuruväl styrelsen icke
anser, att statsbanorna böra undandraga sig att, där så måste ske, i bredd med
dess egentliga uppgift, även ombesörja lokaltrafik, om detta är nödvändigt bland
annat för att öppna nya områden för egna hem, så anser styrelsen det däremot
vara olämpligt att vid anläggandet av ny statsbana planera denna, så att den
drager till sig större lokaltrafik från områden, som redan förut hava goda järnvägs
-
Val av anslutningspunkt
till
norra stambanan.
BO
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
kommunikationer. Skulle det visa sig, att den växande trafiken på Djursholm
kräver förbättrade järnvägskommunikationer, torde detta enligt styrelsens förmenande
lämpligare kunna avhjälpas genom en successiv utveckling av det i trakten redan
befintliga järnvägsnätet än att leda statsbanan genom Djursholm. Styrelsen vill
här icke underlåta att framhålla, hurusom styrelsen vid avgivande av utlåtande
över ansökning om koncession för ny, enskild järnväg även har att taga hänsyn
till, huruvida den nya banan skulle komma att göra mera avsevärt och obehörigt
intrång på redan förut befintlig banas trafikområde. Skulle nu Kapelskärsbanan
emellertid framdragas genom Djursholm, kan styrelsen för sin del icke finna annat,
än att denna bana därigenom skulle göra sådant obehörigt intrång på Rimbobanans
trafikområde.
Då slutligen till detta kommer, att, enligt vad styrelsen funnit, Tomtebodaalternativet
— med hänsyn till att kostnaderna för anslutningen vid Tomteboda måste
bliva avsevärt högre än vid Järva — bliver dyrare än Järvaalternativet, varjämte
det ej är uteslutet, såsom ovan omtalats, att ett av spännen i bron över Edsviken
även i detta alternativ måste göras rörligt till olägenhet för järnvägstrafiken, så
måste styrelsen för sin del i valet mellan dessa båda alternativ avstyrka Tomtebodaalternativet.
Styrelsen vill nu uttala sig om Järvaalternativet, jämfört med Turebergsförslaget.
I sitt underdåniga utlåtande den 2 augusti 1909 angående Kapelskärsbanan
tillstyrkte visserligen styrelsen, att Kapelskärsbanan måtte anknytas till statsbanenätet
vid Järva i stället för, såsom koncessionshavarne då ifrågasatte, vid Tomteboda
eller Norrtull. Detta gjorde styrelsen emellertid under den förutsättning, att
så liten ändring som möjligt borde av styrelsen påfordras i den redan koncessioncrade
linjen. Styrelsen fann då liksom nu, att Järva var den sydligaste punkt,
vid vilken Kapelskärsbanan kunde tänkas ansluta till norra stambanan, varvid
styrelsen icke ansåg sig hava skäl att närmare ingå på frågan om, huruvida för
den enskilda banans egen del Järva vore den lämpligaste anknytningspunkten.
Skall däremot Kapelskärsbanan byggas såsom statsbana, måste styrelsen dock nu
för sin del uttala, att Järvaalternativet icke synes vara det bästa.
De huvudsakliga skäl, som synas styrelsen tala mot detta altervativ, äro
följande.
På samma sätt som Tomtebodaaltemativet, ehuru icke i fullt så hög grad,
skulle Järvaalternativet göra intrång på Rimbobanans trafikområde och genondöpa
trakter invid Danderyd, Näsby och Viggbyholm, vilka antingen redan äro väl försedda
med järnvägskommunikationer eller där, enligt styrelsens förmenande, de
stegrade kommunikationsbehoven lämpligast torde tillgodoses genom en naturlig
utveckling av det redan befintliga systemet av järnvägar. Det bör särskilt bemärkas,
att Järvaalternativet på en sträcka av omkring en mils längd skulle ligga
på ett avstånd av högst en halv kilometer från den redan befintliga, smalspåriga
banan. Icke heller med denna sträckning skulle i någon högre grad öppnas nya
områden för byggande av egna hem.
Vidare torde icke kunna undvikas, att ett rörligt spann måste anordnas i
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
37
bron över Edsviken, vilket måste anses såsom en olägenhet i fråga om en för
snabb och tät trafik avsedd bana.
Slutligen är, såsom av det föregående framgår, Järvaalternativet avsevärt
dyrare än Turebergsförslaget.
Beträffande Turebergsförslaget åter måste det ju medgivas, att det har en
olägenhet gent emot Järvaalternativet nämligen, att avståndet från Brottby till
Stockholm över Tureberg är 3,9 kilometer längre än enligt Järvaalternativet, men
nämnvärd betydelse bör ej tillmätas denna omständighet, enär, såsom av tablån
framgår, gångtiden för de viktigaste tågen, nämligen snälltågen, icke är mera än
3 minuter längre enligt Turebergsförslaget än i Järfvaalternativet. Beträffande de
till följd av den större längden ökade driftkostnaderna spela ju dessa ingen direkt
roll för statsverket, enär taxorna naturligtvis skulle komma att bestämmas med
hänsyn till Turebergsförslagets större längd. Men nationalekonomiskt sett skulle
ju den större längden vara en olägenhet, om den ej, såsom dock här är fallet, uppvägdes
av minskade anläggningskostnader. Förutsätter man, att banan inledes till
Tureberg respektive Järva med korsning av stambanan i olika plan, så bliva, såsom
av det föregående framgår, anläggningskostnaderna för Järvaalternativet sålunda
1,955,000 kronor dyrare än för Turebergsförslaget. Den genom Turebergsförslagets
större längd förorsakade ökningen i driftkostnaderna kan enligt verkställd
beräkning per år belöpa sig till högst omkring 13,000 kronor, motsvarande
ett kapitaliserat belopp av omkring 330,000 kronor, vilket bör räknas Järvaalternativet
till godo. Även om detta belopp tillägges anläggningskostnaderna för Turebergsförslaget,
kommer dock detta förslag att bliva 1,625,000 kronor billigare än
J ärvaalternati vet.
De fördelar, som Turebergsförslaget däremot erbjuder, äro eldigt styrelsens
förmenande i huvudsak följande:
Detta förslag kan genomföras utan att beröras av de ännu svävande bangårdsfrågorna
i och invid Stockholm.
Det framgår på de närmaste 15 å 20 kilometrarna från Tureberg räknat genom
trakter, som, om man undantager området omkring Täby station å Rimbobanan,
äro i saknad av järnväg, men som synnerligen väl synas lämpade för egnahemsanläggningar.
Förslaget gör det minsta intrånget på arman banas trafikområde.
Brobyggnad med rörligt spann förekommer ej å nu ifrågavarande handel Tureberg—Brottby.
Förslaget är därjämte det billigaste.
På grund av vad sålunda här ovan anförts, får styrelsen i underdånighet såsom
sin åsikt uttala, att Turebergsförslaget bör antagas framför Järvaalternativet
och således även framför Tomtebodaalternativet.
Såsom av kartan och planerna framgår, skiljer sig den under innevarande år Valavsträckutstakade
linjen mellan Långsjöns sydvästra ända och Penningby från 1898 års “''”V förbi
förslag, i det att den förra går tämligen rakt mellan nyss angivna punkter, därvid yöt^
passerande längs dalgången förbi Riala kyrka, under det att linjen enligt 1898 års förslag
gör en tämligen stor båge mot söder och framgår omedelbart norr om sjön Largen.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Anledningen till denna senare krökta sträckning känner styrelsen icke till fullo.
Då det emellertid år 1898 gällde att med enskilda medel åstadkomma järnvägen,
finner styrelsen sannolikt, att man då helt naturligt gjorde en dylik avvikelse från
den raka sträckningen för att kanske tillgodose vissa enskilda trafikintressen och
uppfylla eventuellt uppställda villkor för aktieteckning, men då det nu ifrågasättes
att bygga en statsbana, avsedd att bliva ett led i en internationell förbindelse, och
några talande skäl för att framdraga banan förbi Largen icke torde förefinnas, så
anser styrelsen för sin del skäl här föreligga att välja Rialalinjen, som går genom
bättre bygd och dessutom är 1,880 meter kortare än linjen förbi Largen. Visserligen
bliver med denna sträckning över Riala läget för stationen vid Bergshamra
något sämre än enligt förslaget förbi Largen, men, då denna station av terrängskäl
i alla händelser måste ligga jämförelsevis långt från sjön och från hamnplatsen,
torde denna omständighet ej kunna motivera att välja den längre linjen förbi Largen,
varvid i stället bygden vid Riala skulle bliva sämre belägen i förhållande till
station å banan.
1898 års linje Även mellan Penningby och Håtö skiljer sig den i år uppstakade linjen från
mellan Pen- 1898 års förslag. Detta är dock uteslutande för att tillfredsställa de från militärt
,°.ch håll uppställda önskemålen. Styrelsen finner visserligen 1898 åi-s linje med hänsyn
förd medl914 till det lokala trafikbehovet hava gynnsammare läge än den i år uppstakade linjen,
års linje, men anser för sin del beträffande denna bana nödvändigt, att de militära krafven
härvidlag bliva tillgodosedda. Emellertid har styrelsen anledning antaga, att vid
en blivande renstakning viss del av linjen mellan Penningby och Håtö skall kunna
flyttas något närmare saltsjön, utan att de militära önskemålen åsidosättas.
Kapelskärs Styrelsen tillåter sig nu övergå till beskrivning av de vid Kapelskär ifråga
station
och satta hamn- och stationsanordningarna.
liamn- Stationsanordningarna vid Kapelskär måste helt naturligt i första hand bliva
beroende av anordningarna för kajer och ångfärjelägen, och vill styrelsen därför
här redogöra för dessa senare anordningar.
Järnvägssty- Dessförinnan tillåter sig styrelsen dock erinra om sin underdåniga skrivelse
relsens under- den 21 sistlidne mars angående undersökning för anläggande av ångfärjelägen i
ddniga skri- Kapelskärs hamn med mera, i vilken styrelsen i underdånighet anförde följande:
mars 1914 an- Sedan den i september år 1911 tillsatta kommissionen för utredning rörande
gående under- utveckling av sjöfartsförbindelserna med Ryssland under hand anhållit hos järnvägssokning
för styrelsen om verkställande av undersökning och utredning av lämpligaste sättet
färjelägen vid för anläggandet i Kapelskärs hamn av två ångfärjelägen med tillhörande anordningar
Kapelskär. gamt kostna(jerna härför, anhöll styrelsen i underdånighet — med anslutning till
Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 24 sistlidne januari, varigenom Eders Kungl.
Maj:t på grund av styrelsens underdåniga framställning den 12 i samma månad
bemyndigat styrelsen dels att utföra erforderliga utredningar beträffande byggandet
av den så kallade Kapelskärsbanan såsom statsbana, dels att för ändamålet av tillgängliga
medel förskottsvis använda ett belopp av högst, tiotusen kronor att sedermera
gottgöras styrelsen på sätt, Eders Kungl. Maj:t framdeles på framställning av
Statsutskottets utlåtande Nr 78. 39
styrelsen kunde komma att besluta — dels om nådigt tillstånd att verkställa av
ovannämnda kommission åstundade undersökningar och utredningar, vilka icke inginge
i de utredningar, som omförmäldes i styrelsens ovan åberopade, underdåniga
framställning den 12 sistlidne januari, men som ägde ett intimt samband med
dessa senare utredningar i vad avsåge bangårdsanordningar vid Kapelskär, dels
om bemyndigande att för bestridandet av härmed förenade kostnader av tillgämdiga
medel förskottsvis använda ett belopp av högst fyratusen kronor att sedermera gottgöras
styrelsen på sätt, Eders Kungl. Maj:t framdeles på framställning av styrelsen
kunde komma att besluta, dels ock om uppdrag åt Eders Kungl. Maj:ts vä°-- och
vattenbyggnadsstyrelse att förordna lämplig person att såsom sakkunnig biträda
järnvägsstyrelsen vid uppgörande av förslag till ångfärjelägen vid Kapelskär.
I nådigt brev den 24 sistförflutne april har Eders Kungl. Maj:t därefter be- Mdiot brev
myndigat järnvägsstyrelsen att, i sammanhang med fullgörande av det styrelsen uti den 24 april
nådiga brevet den 24 januari innevarande år lämnade uppdrag, verkställa under- d.914angdende
sökning och utredning angående lämpligaste sättet för anläggande av två ang- ’indefsök.nin3
färjelägen med tillhörande anordningar i Kapelskärs hamn samt angående kost- f°''''
naderna härför. 9
Därjämte har Eders Kungl. Maj:t bemyndigat styrelsen att av tillgängliga
medel mot ersättning, varom Eders Kungl. Maj:t på anmälan av styrelsen ville
framdeles förordna, för ifrågavarande ändamål använda ett belopp av högst fyra
tusen kronor, och slutligen har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt väg- och vattenbyggnadsstyi
elsen att förordna lämplig person att såsom sakkunnig biträda järn*
vägsstyrelsen vid uppgörande av förslag till ångfärjelägen vid Kapelskär.
Sedan därefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom skrivelse till järnvägsstyrelsen
den 8 sistlidne maj meddelat, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samma
dag förordnat chefen för mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren
hr. Enblom, att såsom sakkunnig biträda järnvägsstyrelsen vid uppgörande av
förslag tdl ofta nämnda färjlägen, hava undersökningar och utredningar i sådant
avseende igångsatts.
Undersökningarna beträffande hamnläge vid Kapelskär hava därefter påbörjats
och bedrivits av major Enblom, men hava till följd av den knappa tiden icke fortskridit
så långt, att några planer eller kostnadsberäkningar för de erforderliga
hamnanordningarna nu kunna framläggas. De hava emellertid givit vid handen
f n V , 1.Kapelsk5r kunna för i-imhga kostnader erhållas väl skyddade kajer samt
tillräckliga hamnplaner, ävensom att därstädes jämväl finnes möjlighet att, när så
kräves, såväl anordna goda färjlägen som göra nödiga utvidgningar av kajanhmgningarna.
Med stöd av uttalanden från lotsarne i Furusund och vid Söderarm samt
av fartygsbefälhavarne, som under lång följd av år trafikerat leden förbi Kapelskär
och angjort där befintlig brygga, kan uttalas, att inseglingen till Kapelskär förbi
äj erfrm rak 0ck ®0<^’ samt UU isförhållandena därstädes, särskilt till följd av
rådande ström, äro bättre än någon annan del av kusten i närheten. Så till exem?.
. meddelats, att på senaste 20 år packis icke lagt sådaua hinder i vägen
för sjöfarten, att icke ångfärjor skulle kunnat övervinna dem. Likaledes har kaptenen
C. E. Ljungberg, befälhavare å den mellan Trelleborg och Sassnitz gående
40
Statsutskottets utlåtande Nr H8.
ån ef är i an Drottning Viktoria, såsom sin åsikt uttalat, att förhållandena vid den
ifrågasatta hamnplatsen äro rymliga och goda i och för manövrering av ångfarjor.
Styrelsen tänker sig, att till en början endast skulle byggas en mindre kaj
för två eller tro ångfartyg av ungefär den storlek, som de båtar hava, vilka or
närvarande trafikera linjen Stockholm-Abo, men att frågan om anordnande av
längre kajer och ångfärjelägen naturligtvis bör anstå, intill dess att det blivit uti ett,
till vilken hamn på ryska eller finska kusten någon ångbåtsled av större betydelse
eller ångfärjetrafik bör upprättas. .
Såsom förut antytts måste stationsanordningarna vid banans slutpunkt vid
Kapelskär bliva i detalj beroende på huru kajer och färjlägen komma att anordnas.
Då dessa senare ännu icke äro annat än preliminärt undersökta, har någon deta -jerad plan för Kapelskärs bangård visserligen icke kunnat upprättas, men styrelsen
har dock låtit utarbeta en förberedande skiss till denna bangård och därvid funm ,
att terrängen är sådan, att en tillräckligt rymlig och bekväm bangård med göda
utvecklingsmöjligheter utan särskilt stora terrassenngsarbeten kan anordnas i anslut,
ning till vilket som helst läge för kajer och färjlägen, som torde kunna lira asattas
vid Kapelskär. Med ledning av denna skiss har styrelsen redan upprattat det ko
nadsförslag till en första utbyggnad av bangården, som förut bär ov^ omtalats
Styrelsen vill här i korthet redogöra för de huvudsakliga anoidmngar, som
böra förutsättas å bangården, såvida ångfärjetrafik igångsättes på Kapelskårs hamn
Så nära som möjligt intill ångfärjelägena och ångfartygens tilläggsplatser bör
stationshuset förläggas, vilket, förutom väntsalar och expeditionslokaler, boi inrymma
tull^alcr odi Erforderliga utrymmen för post, allt ordnat så, att passagerare
och post fort och bekvämt kunna utväxlas mellan tåg och fartyg. , .
För styckegods bör invid kajerna finnas erforderliga utrymmen foi godset,
magasinering och förtullning, varjämte plats bör finnas för kyknläggningar
Vagnslastgods, ankommande eller avgående med ängiarja, kraver sina saiskilda
anordningar i synnerhet med hänsyn till att spårvidden på de ryska och finska
banorna är något större än på de svenska, nämligen 1524 millimeter i stallet fö
1435 millimeter å de svenska banorna. Vid överföring av godsvagnar mellan a ena
sidan Ryssland eller Finland och å andra sidan Sverige kan man sålunda tanka
sig tre fall nämligen, att ångfärjorna äro antingen försedda med 4-skemgt spår a
vdket såväl vagnar med rysk som vagnar med svensk spårvidd kunna n^oras e
att färjorna hava endast spår med rysk spårvidd, eller att de hava spai med endast
svensk spårvidd. I förstnämnda fallet kan tydligen omlastning mellan ryska och
svenska vagnar ske antingen vid Kapelskär eller vid hamnplatsen på andra sidan
Östersjön. Hava färjorna däremot endast rysk spårvidd, måste en onfiastning sk
på svenska sidan; hava de däremot endast svensk spårvidd, skulle omlastning
ske P^ryska aU ångfärjorna även hava spår med rysk spårvidd, så att
ryska och finska vagnar kunna överföras till Kapelskär, så kan från Ryssland eller
Finland ankommande gods vidare befordras inåt Sverige på tva satt, antingei ,
att omlastning från vagn till vagn sker vid Kapelskär eller så, att d®
eller finska vagnarna föras fram till Stockholm eller eventuellt langie på de svenska
banorna Det har härvid ifrågasatts, att man för framförande av ryska eller finska
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
41
vagnar, lastade med gods, destinerat till Stockholm, skulle kunna förse banan
mellan Kapelskär och Stockholm med fyra skenor, så att nyssnämnda vagnar skulle
kunna utan vidare framgå till lämplig bangård invid Stockholm till exempel till
Norrtull. Verkställd utredning har emellertid givit vid handen, att detta skulle
kräva allt för dyrbara anordningar och därjämte förorsaka stora svårigheter beträffande
spåranordningarna å de bangårdar, som måste passeras. Skola ryska eller
finska vagnar framföras från Kapelskär till Stockholm eller eventuellt längre, så
kunna åter två olika metoder användas. Den ena metoden består däruti, att ifrågavarande
vagnar lyftas upp på särskilda överföringsboggier med svensk spårvidd, så
konstruerade, att de kunna köras in under vagnarna, vilka därefter lyftas så mycket
som erfordras, för att hjulflänsarna skola komma något över räls överkant. De sålunda
å överföringsboggierna upplyftade vagnarna kunna sedan i tåg föras vidare in på
det svenska järnvägsnätet. Denna metod är visserligen enkel och kräver jämförelsevis
små kostnader, men har det emot sig, att överföringsboggierna med de upplyftade
vagnarna icke kunna framföras annat än med jämförelsevis ringa hastighet,
varjämte vagnarnas höjd bliver så pass mycket ökad, att svårigheter i det
avseendet möta att framföra dem. Metoden ifråga torde därför icke kunna användas
i andra fall, än då det gäller förflyttning av ryska eller finska vagnar
korta sträckor å svenskt spår, praktiskt taget kanske ej längre än från Kapelskär
till Stockholm.
Den andra av de båda nämnda metoderna, som tillämpas i mycket stor utsträckning
på gränsen mellan exempelvis Tyskland och Ryssland, består uti, att
vagnar, som särskilt äro avsedda att överföras från det ena landet till det andra,
äro så byggda, att axlarna med hjulen kunna hastigt och bekvämt utbytas. Exempelvis
skulle då till Kapelskär ankommande ryska eller finska specialvagnar därstädes
förses med andra axlar och hjul med svensk spårvidd, varefter de kunna
föras in på svenska järnvägsnätet. Denna metod torde vara särskilt lämplig för
mera reguliära transporter såsom till exempel av smör från Finland via Kapelskär
till Göteborg, eller omvänt av fisk från västkusten via Kapelskär till Finland eller
Ryssland. Av det ovan sagda torde framgå, att det trots olikheten i spårvidden
icke medför några särskilt stora svårigheter att på tillfredsställande sätt ordna godsöverföringen
medels ångfärjor mellan Sverige å ena sidan samt Ryssland och Finland
å andra sidan. Vad här ovan sagts beträffande ryska eller finska vagnar, som
ankomma med färjan till Kapelskär, gäller naturligtvis i allmänhet om svenska
vagnar, som skola medelst färjan överföras till Ryssland eller Finland.
Vid Kapelskär skulle då spårsystemet ordnas så, att vagnarna från färjan
kunde direkt införas på ett avskilt område, eventuellt med hänsyn till tullbevakningen
inhägnat, varest funnes lämpliga anordningar dels för omlastning från vagn
till vagn dels för ryska vagnarnas upplyftande på de ovan omtalade överföringsboggiema
eller för förut omnämnda utbyte av axlar och hjul, eventuellt båda delarna.
Stationen skulle därjämte vara försedd med anordningar för kol- och vattengivning
ej endast för lokomotiven utan även för ångfärjorna.
I stationens omedelbara närhet finnas stora områden, lämpliga för industriella
anordningar eller bebyggande på annat sätt.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 6 samt. 45 käft. (Nr. 78) 6
42
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Lämplighetm Beträffande slutligen frågan, huruvida Kapelskärsbanan bör byggas såsom stats
äd
Kapel- bana eller icke, vill styrelsen nu i underdånighet anföra följande.
skärsbanans j ovan omtalade nådiga brev den 24 sistlidne januari angående undersökmn
byggande
så- och utredningar om Kapelskärsbanan har Eders Kungl. Maj:t anbefallt järnS0''"bana
vägsstyrelsen jämväl att verkställa ekonomisk utredning angående nämnda bana.
Styrelsen tillåter sig med anledning härav meddela, att styrelsen ansett sig böra
fatta detta uppdrag så, att den ekonomiska utredning, som sålunda blivit styrelsen
anbefalld, endast bör avse den trafik, banan skulle komma att förmedla dels lokalt
inom det område, banan närmast skulle beröra, dels med andra orter inom landet,
men däremot tills vidare icke banans betydelse såsom ett led i en internationell
förbindelse, enär frågan om en sådan förbindelse redan är under utredning genom
den kommission av sakkunnige, vilka, under ordförandeskap av före detta generaldirektören
med mera Alfr. Lagerheim den 29 september 1911 tillkallats av chefen
för Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement med uppdrag att verkställa utredning,
huru sjöfartsförbindelsen mellan Sverige och Ryssland må kunna ytterligare utvecklas,
samt därvid särskilt undersöka möjligheten och lämpligheten av inrättandet av
en ny reguliär linje mellan de båda länderna. Denna kommission lär också komma
att utreda, så långt ske kan, vilken trafik som skulle kunna väntas bland annat
över Kapelskärsbanan.
Men icke heller den ekonomiska utredning, som blivit styrelsen anbefalld,
har ännu i den omfattning, styrelsen enligt ovanstående tänkt sig, kunnat avslutas,
på o-rund av att de arbetskrafter, styrelsen för sådana ändamål disponerar, varit
fullt sysselsatta med av Eders Kungl. Maj:t tidigare anbefallda dylika utredningar
för andra ifrågasatta statsbanor, varvid styrelsen från början inriktat sitt arbete
på att hava utredningarna angående Kapelskärsbanan färdiga först under instundande
höst. , .
Ehuru styrelsen för sin del anser, att det varit önskligt, om även de styrelsen
anbefallda, ekonomiska utredningarna beträffande Kapelskärsbanan varit avslutade,
innan styrelsen behövt avgiva nu infordrade utlåtande om denna bana, så
finner styrelsen det dock i förevarande fall vara av mindre betydelse, att så ej
kunnat ske. Det torde nämligen knappast hava blivit ifrågasatt att bygga Kapelskärsbanan
såsom statsbana, med hänsyn huvudsakligen endast till dess betydelse
för tillfredsställande av det lokala trafikbehovet inom de orter, den skulle genomlöpa,
eller för trafikutvecklingen inom landet i övrigt, om icke därjämte andra viktigare
av styrelsen något längre fram omtalade skäl syntes tala härför. Resultatet
av nyssnämnda ekonomiska utredning torde därför icke bliva av större vikt för bedömande
av, huruvida Kapelskärsbanan bör byggas såsom statsbana.
Kavelskärs- Ehuruväl styrelsen sålunda nu icke är i tillfälle att framlägga detaljerade ut
banans
bety- redningar om banans betydelse för trafiken ide trakter, den skulle komma att bedelse
för den röra, anser sig styrelsen dock här böra i allmänna ordalag yttra sig i detta avselokala
traf
km''
Banan genomlöper flerstädes bördiga och välodlade samt jämförelsevis tätt be
byggda
orter såsom mellan Tureberg och Össeby Garn, i dalgången, där Rialaån
framflyter, samt omkring Bergshamra och Penningby, varjämte den går i närheten
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
43
av de jämförelsevis folkrika orterna kring Rådmansö kyrka. Därigenom att den
vid Kapelskär berör Saltsjön och dessutom på flera andra ställen kommer i närheten
av densamma, bliver den till nytta även för befolkningen å kringliggande
öar, såsom Blidö, Yxlan, Furusund, Tjockö, Lidö, Arholma, Björkö med flera samt
även för befolkningen vid Väddö, som skulle få snabbare förbindelse med Stockholm
via Kapelskär än de nu hava.
Även under sommaren, då ångbåtsförbindelserna med Stockholm äro ojämförligt
mycket tätare och snabbare än vintertid, kunna nämligen dessa förbindelser
icke anses utgöra tillfredsställande kommunikationer med huvudstaden. Förutom
det att ångbåtarna i regel hava sina turer i dessa trakter så ordnade, att man på
dagen endast kan komma från skärgården till Stockholm och åter, men ej tvärtom,
måste de båtar, som uppsamla trafiken i skärgården, för att kunna nå huvudstaden
åtminstone omkring klockan 10 på förmiddagen, i regel avgå från orter å Rådmansölandet
omkring klockan 5 förmiddagen, vilken tidiga avgångstid naturligtvis medför
avsevärda olägenheter för lantbruket i betraktande av, att ankomsttiden till Stockholm
i alla fall bliver sen. Efter banans tillkomst skulle avgångstiden från orterna å
Rådmansö kunna sättas minst omkring en timme senare och ankomsten till staden
det oaktat bliva minst en timme tidigare. Att banan, i synnerhet vintertid, skulle
i hög grad förbättra förbindelserna med huvudstaden ligger i öppen dag.
Detta har sin betydelse icke minst för Stockholms stads livsmedeltillförsel;
förutom att jordbrukets alster och även fisk snabbare skulle kunna befordras till
staden skulle helt säkert de förbättrade kommunikationerna bidraga till ökande av
livsmedelsproduktionen i berörda trakter.
Även för skötseln av de jämförelsevis betydande skogar i de trakter, banan
skulle passera genom, torde banan bliva till avsevärt gagn.
Slutligen torde böra beaktas, såsom även tidigare berörts, att banan går genom
vissa områden, som torde särdeles väl lämpa sig för egna hem och småbruk, särskilt
då mellan Tureberg och Össeby Garn.
Styrelsen finner sig således kunna såsom sin åsikt uttala, att banan från
Tureberg till Kapelskär i allmänhet skulle medföra avsevärt gagn såväl för utvecklingen
i de trakter, den skulle genomlöpa, som för huvudstadens proviantering
och för ordnande av bostadsförhållandena, enär den skulle öppna nya områden för
bebyggande med egna hem.
De viktigaste skäl, som anförts för byggandet av Kapelskärsbanan såsom statsbana,
torde emellertid vara dess betydelse dels för försvaret, dels såsom led i en
internationell förbindelse mellan Ryssland och Finland å ena sidan samt Sverige
och eventuellt länder väster om Sverige å andra sidan.
Vidkommande då först frågan om banans betydelse för stärkande av landets Kapdskärsförsvarsförmåga,
anser sig styrelsen icke kunna yttra sig i detta avseende, utan J>ana«* betytillåter
sig endast i underdånighet hänvisa till chefens för generalstaben här vidfogade
utlåtande.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Knpelskärsbanan
såsom
led i en internationell
trafikförbindelse.
Beträffande den föreslagna järnvägens betydelse för transitotrafiken på Finland
och Ryssland och till vilken grad denna trafik — befintlig eller att förvänta —
kan inverka avgörande på frågan, huruvida Kapelskärsbanan bör byggas såsom
statsbana eller ej, vill styrelsen i underdånighet hänvisa till de utredningar, som i
sinom tid komma att framläggas för Eders Kungl. Maj:t av ovannämnda kommission
för utredning av förbindelserna på Ryssland. Järnvägsstyrelsen saknar nämligen
möjlighet att åvägabringa någon utredning i denna sak utöver den, som denna
kommission kommer att avgiva, och nödgas styrelsen därför lämna öppen frågan
om den transitotrafik över Kapelskärsbanan, som kan komma att uppstå.
Utan att föregripa kommissionens ifråga framtida uttalande torde emellertid
redan nu mera allmänt kunna sägas, att Kapelskärsbanau — såsom förande till en
synnerligen lämpligt belägen hamn, varifrån kan besörjas trafik i stor skala valfritt
till ryska eller finska hamnar — måste vara av synnerligen stor betydelse i första
hand för ordnandet på ett snabbare och säkrare sätt av de redan befintliga förbindelserna
till Finland och Ryssland samt i andra hand för att möjliggöra skapandet
av en ny, såväl på Finland och däröver på vissa trakter av Ryssland som
direkt på Ryssland riktad trafik. Vad beträffar särskilt den senare, är att erinra,
att vår handelsomsättning med Ryssland, detta stora land med sin väldiga folkmängd,
utgjorde år 1910 endast omkring 50 miljoner kronor, varav exporten uppgick
till omkring 20 miljoner kronor, siffror, som verka abnorma, jämförda med
omsättningen på Tyskland och England, och som till stor del måste hava sin förklaring
i bristen på tillräckliga och goda samt direkta och tidsenliga kommunikationer
med Ryssland. De enda befintliga, direkta linjerna, Stockholm—Riga och
Stockholm—Reval, hava nämligen alltför ringa kapacitet för att kunna motsvara
behovet härutinnan och möjliggöra för våra köpmän att upptaga konkurrensen med
danskar, tyskar, finnar och engelsmän i handeln på de ryska ustersjöhamnarna.
I och med en på lämpligt sätt inrättad daglig förbindelse med Ryssland, direkt
eller via Finland, vore därför helt säkert mycket att vinna både för ledandet av
den ryska exporten till och över Sverige och för Sveriges egen export på Ryssland
liksom för den livligare persontrafiken mellan länderna. Kan man härvidlag hoppas
det bästa, är det emellertid, enligt vad järnvägsstyrelsen av ovannämnda kommission
inhämtat, icke för närvarande möjligt att med någon grad av bestämdhet beräkna
den omfattning, som ifrågavarande trafik verkligen komme att få, ifall den leddes
över Kapelskär, och likaledes är det ej heller möjligt att med full bestämdhet påstå,
att den i och med banans tillkomst över huvud taget komme att uppstå. Ännu
hava nämligen icke ens några preliminära överenskommelser med ryska och finska
myndigheter kunnat träffas, och fastslaget är det ju heller icke, att Kapelskärs
hamn, trots dess fördel att ligga lämpligt till för såväl på Finland som Ryssland
riktad trafik, slutligen kan befinnas lämplig att välja såsom transitohamn framför
andra platser, vilka också skulle kunna komma ifråga.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
45
Vad vidkommer frågan om, huruvida linjen Penningby—Norrtälje bör byggas
såsom statsbana, tillåter sig styrelsen här erinra om, vad som beträffande denna
ifrågasätta bana här ovan förut anförts nämligen,
att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län i sin underdåniga
skrivelse den 10 november 1913 såsom sin åsikt uttalat, att undersökningarna
rörande Kapelskärsbanan även borde omfatta anordningar för anslutande till statsbanan
vid Penningby, eller i dess närhet, av en enskild järnväg till Norrtälje;
att stadsfullmäktige i Norrtälje i underdånig skrivelse den 17 november sistlidna
år hemställt, att undersökningen för Kapelskärsbanan även måtte omfatta
frågan om anläggande av bandelen Penningby—Norrtälje såsom statsbana;
att personer, utsedda av Väddö, Söderby-Karls och Roslagsbro kommunalstämmor,
genom underdånig skrivelse den 24 februari innevarande år hemställt
att den av Eders Kungl. Maj:t anbefallda och påbörjade utstakningen av banan
Stockholm—Kapelskär med bibana till Norrtälje även måtte utsträckas till Väddösamt
slutligen
att i de motioner angående Kapelskärsbanan, som avlämnats till innevarande
års riksdagar, föreslagits, att riksdagen måtte besluta, bland annat, att även bibana
till Norrtälje måtte av staten anläggas, varjämte uttalats önskvärdheten av, att
utredning verkställdes om lämpligheten av, att det bredspåriga bansystemet utsträcktes
till orterna norr om Norrtälje.
Såsom likaledes av det föregående framgår, har styrelsen i enlighet med Eders
Kungl. Maj.ts befallning utfört undersökningar och kostnadsutredningar även för
linjen Penningby—Norrtälje och skall under närmaste tid verkställa vissa sådana
undersökningar och utredningar jämväl för orterna mellan Norrtälje och Väddö.
Av enahanda skäl, som ovan anförts, beträffande banan från norra stambanan
till Kapelskär, har styrelsen emellertid ännu icke medhunnit ekonomiska utredningar
för vare sig linjen Penningby—Norrtälje eller för en eventuell fortsättning
av denna linje norrut till Väddö, men har styrelsen för avsikt att under innevarande
år låta göra sådana utredningar.
. På grund härav är styrelsen icke beredd, att nu göra ett definitivt uttalande
angående, huruvida av staten bör byggas bibana från Penningby till Norrtälje och
eventuellt till orter norr därom, men det synes styrelsen knappast troligt, att de
utredningar, som sålunda återstå att göra i denna fråga, skola giva vid handen,
att denna bibana bör anläggas såsom statsbana. Beträffande området mellan Penningby
och Norrtälje är det lokala trafikbehovet där endast obetydligt och vidkommande
Norrtälje stad synes det styrelsen, som om dess behov av förbättrade
tågförbindelser, för det fall att Kapelskärsbanan bygges, icke är av sådan trängande
natur, som kan anses motivera byggande av linjen Penningby—Norrtälje såsom
statsbana.
Vidkommande slutligen trakterna norr om Norrtälje måste det medgivas, att
en bana genom desamma skulle hava ett mycket välgörande inflytande för vidare
utveckling av den jämförelsevis höga grad av odling, som redan finnes i desamma,
men styrelsen anser sannolikt, att de blivande ekonomiska utredningarna skola
visa, att dessa trakters trafikbehov på det, nationalekonomiskt sett, bästa sättet
Frågan om
byggandet av
linjen Penningby—Norrtälje
såsom
statsbana.
Sammanfattning
av järnvägsstyrelsens
underdåniga
utlåtande.
46 Statsutskottets utlåtande Nr 78.
tillgodoses genom en naturlig utveckling av det i denna del av landet redan förefintliga,
smalspåriga bansystemet.
Såsom sammanfattning av, vad som ovan anförts, kan styrelsen — under erinran
att styrelsen från början icke inriktat sitt arbete på att hava de styrelsen
ålagda utredningarna i ordning förrän i god tid för en eventuell kungl. proposition
till 1915 års riksdag och alltså, enligt vad förut framhållits, ännu icke
hunnit slutföra sitt uppdrag — för närvarande icke uttala annat än följande,
\tt på grund av de verkställda, tekniska utredningarna styrelsen anser, att
Kapelskärsbanan, om den skall komma att utföras såsom statsbana, bör byggas
enligt förslaget Tureberg-Brottby—Riala-Kapelskär, och att styrelsen vid detta
sitt uttalande särskilt tagit hänsyn till, förutom anförda, tekniska skäl och kostnadsskäl,
att banan, byggd uti denna sträckning, kommer att ligga lämpligare tor
ortens och huvudstadens olika eller sammanfallande behov, samt att den i denna
sträckning gör minsta möjliga intrång på den berörda, enskilda banans intresse
område
*
att styrelsen anser ett villkor för banans tillkomst såsom statsbana böra vara,,
att fri mark för densamma tillhandahålles av landsting, kommuner eller enskilda
på i övrigt vid sista tidens statsbanebyggnader tillämpade villkor och med iakttagande
av, att mellan Tureberg och Össeby Garn mark även skall tillsläppas tor
dubbelspår. Ovannämnda tillhandahållande av mark bör dock icke avse anskaffandet
av den mark, som framdeles möjligen kan komma att erfordras för anläggande
av ångfärjelägen vid Kapelskärs hamn samt därav sig härledande utvidgningar av
Kapelskärs bangård; , ,
att banan emellertid icke kan byggas för det i motionen anförda beloppet,
utan att styrelsen i stället därför beräknat vara erforderligt ett anslag av 9,3b0,000
kr°n°a« god hamnplats med goda inseglingsförliållanden samt med möjlighet att
då så kräves, anlägga ångfärjelägen samt företaga andra utvidgningar finnes vi
Kapelskär, men att styrelsen ännu icke kan angiva, vilka kostnader hamnanläggningen
skulle betinga; , , ,
att starka skäl synas tala för Kapelskärsbanans byggande såsom statsbana
dels därutinnan, att banan otvivelaktigt har en synnerligen stor betydelse såval för
förbättrandet och utvecklandet av den nuvarande trafiken på Finland och Kyssland
som framför allt för denna trafiks framtida ökning, dels därutmnan, att banan
är av vikt för landets försvar, och slutligen med hänsyn till att den därjämte är
av betydelse för utvecklingen av de orter, den genomlöper, liksom för huvudstadens
provianterings- och bostadsförhållanden;
att styrelsen emellertid, med hänsyn till styrelsens ansvar aven för den basta
möjliga avkastning av det kapital, som nedlägges i statsbanorna, och då det här
gäller ett synnerligen avsevärt sådant, icke för närvarande och innan utredningarna
angående bananläggningens ekonomiska innebörd även i trafikeringshänseende ar
fullförd, kan uttala sig för att banan bygges såsom statsbana;
att, såvitt styrelsen nu kan bedöma och antaga, linjen Penningby .Norrtälje
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
47
såsom tjänande endast ett lokalt intresse icke gärna kan komma ifråga att utföras
såsom statsbana; samt
att även trafikintresset på Väddö torde kunna vara tillfredsställande betjänat
med en utveckling av det befintliga smalspåriga järnvägssystemet i orten.
Stockholm den 10 juli 1914.
Underdånigst
Axel Granholm.
Ivar Virgin.
D. Danielsson.
O. M. Strömberg.
Aldo Almqvist.
Nils Ahlberg.
Ej. Fogelmarck.