Bilisdagens skrivelse Nr 72.

7

Nr 72.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 6 maj 1913.
„ „ „ i Andra kammaren den 6 maj 1913-

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ifrågasatt stadgande
om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss
beskaffenhet.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1, 7 ock 16.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har gjorts framställning, åsyftande åstadkommande
av utredning, huruvida icke, när kvarstad är meddelad å gods, som är
utsatt för försämring eller värdeminskning, möjlighet bör beredas att
få det kvarstadsbelagda godset offentligen försålt samt köpeskillingen
därför deponerad i bankinrättning.

Jämlikt 40 § utsökningslagen äger överexekutor att, om borgenär
det äskar och sådant finnes lämpligt, förordna om försäljning av utmätt
lös egendom, vilken är underkastad förskämning eller snar förstörelse
eller hastigt fallande i värde eller erfordrar alltför kostsam vård; men finnes
däremot i fråga om egendom, som är belagd med kvarstad, intet motsvarande
lagstadgande. Emellertid framstår det enligt Riksdagens
mening som önskvärt, att sådana bestämmelser meddelas, att med kvarstad
belagd egendom, som är utsatt för betydande försämring eller
värdeminskning, kan i tid försäljas, så att den kvarstadssökandes intressen
blifva på ett bättre sätt tillgodosedda; och synes det böra ankomma
på överexekutor att förordna om sådan försäljning efter ansökan
därom av den i saken intresserade parten. Huruvida, i olikhet

8

Riksdagens skrivelse Nr 72.

med vad i 40 § utsökningslagen föreskrifves, dylik ansökning bör kunna
göras jämväl av gäldenär, torde böra bero på närmare utredning, vilken
jämväl lämpligen bör omfatta frågan om försäljning av gods, som ställts
under skingringsförbud enligt 146 § utsökningslagen, eftersom vid sådant
förbud samma behof att få försälja egendom kan förefinnas.

Beträffande frågan, huru med köpeskillingen för försåld, i kvarstad
satt egendom bör förfaras, synas bestämmelserna i 152 § utsökningslagen
angående i kvarstad satta penningar lämpligen böra komma
till tillämpning, varigenom möjlighet skulle beredas för medlens
insättande i bankinrättning.

På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, dels huruvida, då kvarstad
verkställts å gods, som är underkastat förskämning eller snar förstörelse
eller hastigt fallande i värde eller erfordar alltför kostsam vård,
möjlighet bör beredas att på därom gjord ansökning få dylikt gods
försålt, dels ock huru med köpeskillingen bör förfaras,j samt lör
Riksdagen framlägga det förslag, vartill den företagna omprövningen
må giva anledning.

Stockholm den 6 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1913.