Riksdagens skrivelse Nr 71.

5

Nr 71.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 6 maj 1913.
„ „ „ i Andra kammaren den 6 maj 1913.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående förbud mot vilda djurs
kringförande till förevisning.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har gjorts framställning om
vidtagande av åtgärder i syfte att förbud måtte meddelas för kringförande
från ort till annan av vilda djur till förevisning.

Enligt Riksdagens mening är kringförandet av vilda djur till förevisning
ofta förenat med djurplågeri. Vidare håller Riksdagen före,
att det gagn, som med ifrågavarande förevisningar kan vinnas, nämligen
att tjäna undervisnings- och folkbildningsändamål, bättre kan bliva
tillgodosett på annat sätt, exempelvis genom muséer, planschverk och
biografföreställningar, än genom förevisande av enstaka ur sin rätta
omgivning lösryckta, ofta vanvårdade exemplar av de olika djurslag,
som i allmänhet förekomma i menagerierna.

Vid förevarande ärendes behandling har Riksdagen haft till sitt
förfogande efter framställning från vederbörande riksdagsutskott, i den
ordning riksdagsordningen föreskriver, genom Eders Kung!. Maj:ts försorg
införskaffade uppgifter från överståthållareämbetet och samtliga
Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande i riket angående de under år
1912 meddelade tillstånd till förevisande av vilda djur samt under samma

6 Riksdagens skrivelse Nr 71.

tid i Sverige kringresande menagerie^ deras storlek och ägarrres nationalitet.

Av dessa uppgifter framgår, att under år 1912 av vederbörande
myndigheter åt 18 olika personer utfärdats sammanlagt 76 tillståndsbevis
att förevisa vilda djur, av vilka tillståndsbevis 39 avsett städer
och 37 landsbygden. Av de 18 menageriägarna hava 13 varit svenskar,
2 danskar, en tysk, en holländare och en italienare. Menagerierna hava
vanligen varit av obetydlig storlek och omfattat i regel högst ett tiotal
djur. Endast i tre fall ha djurens antal överstigit 20. Tiden för
menageriernas uppehåll ä samma plats har i regeln varit två å tre
veckor, men har ibland, särskilt, i större städer, utsträckts till ett par
månader.

Då sålunda de ekonomiska intressen, som genom det här ifrågasatta
förbudet skulle beröras, synas vara relativt obetydliga, och Riksdagen
i övrigt, anser utfärdandet av ett sådant förbud vara välbetänkt,
får Riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Magt måtte vidtaga åtgärder
i syfte att förbjuda kringförande från ort till ort av vilda djur till förevisning.

Stockholm den 6 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.