Riksdagens skrivelse Nr 58.

1

Nr 58.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 april 1918.
» » »i Andra kammaren den 26 april 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om utarbetande och framläggande av förslag till ändrade
bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap.

(Lagutskottets utlåtande nr 12.)

Till Konungen.

Yid innevarande års riksdag bär av enskild motionär hemställts, att
Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till ändrade bestämmelser om internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap.

De bestämmelser, som i vårt land för närvarande gälla i fråga om
utländsk undersåtes rätt att inför svensk myndighet ingå äktenskap, innefattas
i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap den 8 juli 1904 samt vissa i anslutning till
samma lag av Eders Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdade föreskrifter.
Tillämpligheten av de stadganden, som bestämma utländsk
undersåtes ifrågavarande rätt är i åtskilliga avseenden beroende av iakttagandet
av formföreskrifter och bestämmelser i syfte att förhindra ingående
av äktenskap, då förutsättningarna för dylikt äktenskaps giltighet
icke föreligga. I främsta rummet komma härvid i betraktande de före Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 23 käft. (Nr 58—61.) 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 58.

skrifter, som meddelats i fråga om utländsk undersåtes skyldighet att
styrka hinderslöshet till äktenskap, som han önskar avsluta inför svensk
myndighet. Det ligger i sakens natur, att ett fullgörande av sådana
föreskrifter i många fall måste erbjuda stora svårigheter, då ett nöjaktigt
förebringande av den bevisning, som med dessa bestämmelser åsyftas,
i ett främmande land ofta kan vara vanskligt. Särskilt framträda dessa
svårigheter i fråga om sådana i vårt land i ganska avsevärt antal
levande utländska undersåtar, vilka på grund av svag ekonomisk ställning,
obekantskap med gällande rättsliga föreskrifter eller ogynnsamma förhållanden
i hemlandet hava svårt att erhålla nödig medverkan av myndigheterna
i hemstaten. Erfarenheten utvisar också, att de jämförelsevis
stränga fordringar, som lagstiftningen ställer på bevisningen om hinderslöshet
till äktenskap, i flera fall medfört, att vigsel icke kunnat avslutas
mellan här i riket vistande utländska undersåtar eller mellan sådan
undersåte och svensk medborgare. Det synes sålunda Riksdagen vara
på tillfyllestgörande sätt utrett, att ifrågavarande stadganden i deras nuvarande
avfattning icke kunna anses fullt motsvara det ändamål, som
denna lagstiftning avser att främja. Yid sådant förhållande och då en
ordning, som är ägnad att mera verksamt befordra möjligheten för dylika
utländska undersåtar att, då de så önska, här träda i äktenskap,
uppenbarligen såväl ur humanitär och social som från den allmänna
moralens synpunkt är i hög grad önskvärd, har Riksdagen ansett en
utredning högeligen önskvärd, huruvida icke lättnader borde kunna medgivas
i fråga om sättet att för dem styrka hinderslöshet vid ingående
av äktenskap här i riket.

Då Riksdagen sålunda ansett en förändring av den nuvarande lagstiftningen
behöflig, har det för Riksdagen stått fullt klart, att denna
frågas ordnande är förenat med särskilda vanskligheter på grund av dess
sammanhang med den av Sverige biträdda internationella konventionen.
Härvid torde emellertid böra bemärkas, att just i förevarande hänseende
konventionen åt de särskilda staterna inrymt en viss frihet.

I fråga om innehållet av en förändrad lagstiftning i nu förevarande
ämne anser sig Riksdagen i frågans närvarande läge icke böra närmare
uttala sig. De erfarenheter, som vunnits under den tid, nuvarande bestämmelser
ägt giltighet, torde kunna lämna ledning vid utarbetande av
en efter förhållandena bättre avvägd lagstiftning. Dock vill Riksdagen
erinra, att i vissa främmande länder såsom yttersta medel för styrkande
av hinderslöshet medgivits användande av ed. Det synes därför böra över -

3

jRiksdagens skrivelse Nr 58.

vägas, huruvida även i vårt land bevisning i angivna hänseenden skulle
kunna förebringas på näranda sätt eller genom annan i bindande form
avgiven förklaring.

Beträffande villkoren för svenska undersåtar, som vilja träda i äktenskap
inför utländsk myndighet, att erhålla äktenskapscertifikat, har Riksdagen
likaledes funnit det böra tagas i övervägande, huruvida icke åtskilliga
av de nuvarande bestämmelserna äro onödigt betungande och om
en förenkling av dem kunde genomföras. Särskilt synes det kunna
ifrågasättas, om den föreskrivna annonseringen kan anses påkallad av
verkligt behov eller om densamma, åtminstone under vissa omständigheter,
skulle kunna eftergivas.

Riksdagen, som inhämtat, att lagberedningen för närvarande är
sysselsatt med eu revision av den nu ifrågakomna lagstiftningen och att
åtminstone en del av de i motionen framlagda önskemålen därvid sannolikt
varda upptagna till prövning, anser det oaktat angeläget, att här
berörda förhållanden nu läggas under Eders Kungl. Maj:ts bedömande.
De öfverklagade missförhållandena äro nämligen i viss mån sådana, att
deras avhjälpande synes trängande. Och då 1904 års lag medgivit Eders
Kungl. Maj:t frihet, att, på sätt även skett, i vissa avseenden utfärda
närmare bestämmelser, torde möjlighet förefinnas att på denna väg få
åtminstone en del av olägenheterna snarligen avhjälpta. I den mån åter,
som här ifrågakomna bestämmelser må vara avsedda att ingå i den blivande
allmänna lagstiftningen i ämnet, torde desamma till äventyrs
kunna i allt fall göras till föremål för särskild behandling utan sammanhang
med lagberedningens förslag i övrigt.

På grund av vad sålunda anförts, får Riksdagen hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t till undanröjande av anmärkta missförhållanden
låta omarbeta nu gällande lagstiftning om internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, i vad densamma avser utländsk undersåtes
rätt att att inför svensk myndighet ingå äktenskap samt intyg om svensk
undersåtes hinderslöshet att träda i äktenskap inför utländsk myndighet,
samt, i den mån Riksdagens medverkan erfordras, för Riksdagen framlägga
förslag i ämnet.

Stockholm den 26 april 1913.

Med undersåtlig vördnad.