Riksdagens skrivelse Nr 291.

1

Nr 291.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 31 maj 1913.
» » » i Andra kammaren den 1 juni 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna
för kapitalökning i vad angår jordbruksärendena.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 50 och 146 samt memorial nr 79 och 150.)

Till Konungen.

Med anledning av de framställningar, som gjorts rörande utgifterna
för kapitalökning i vad angår jordbruksärendena, får Riksdagen för Eders
Kung!. Maj:t anmäla följande beslut.

Statens affärsverksamhet.

Statens domäners fond.

l:o) I statsverkspropositionen, avdelningen: utgifter för kapitalökning,
punkten 30, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark för år 1914
anvisa ett anslag av 1,000,000 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 89 höft. (Nr 291.)

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Med anledning av väckta motioner beslöt 1911 års Riksdag att
för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark för år 1912
anvisa ett belopp av 500,000 kronor. På framställning av Eders Kung!.
Maj:t beviljade härefter 1912 års Riksdag för år 1913 ett anslag för
samma ändamål av 800,000 kronor.

I)å nu ifrågavarande framställning sålunda betecknar ett fortgående
på den av Riksdagen beträffande statens skogspolitik redan inslagna
väg samt Riksdagen icke har något att erinra i avseende å det för
ändamålet ifrågasatta beloppet, har Riksdagen för inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark för år 1914 anvisat ett anslag av
1,000,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i
annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

2:o) I punkt 31 av förevarande avdelning av statsverkspropositionen
har Eders Kungl. Maj it vidare föreslagit Riksdagen att för anskaffande
av bostäder m. m. åt jägmästarna i Arjeplogs, Stensele, Norra
Lycksele, Södra Lycksele och Kosta revir för år 1914 anvisa ett anslag
å 121,300 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att härav förskottsvis av
tillgängliga medel under innevarande år utanordna högst 50,300 kronor.

1 den till grund för Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag liggande
framställningen från domänstyrelsen om uppförandet av ifrågavarande
bostäder m. m. har styrelsen beträffande Arjeplogs och Stensele
revir framhållit den stora svårigheten att a dessa platser erhålla hyreslägenheter
för revirförvaltaren, samt tillika i fråga om jägmästarna i
Norra och Södra Lycksele revir meddelat, att, sedan dessa genom en
under år 1911 Lycksele kyrkplats övergången eldsolycka mist sina innehavda
förhyrda bostäder, iämpliga lokaler icke kunnat av dem förhyras.
Rörande jägmästarebostaden i Kosta revir borde densamma enligt styrelsens
åsikt förläggas till Kosta kronopark, som vore den största inom
reviret och i övrigt centralt belägen.

Till samtliga nu ifrågasatta jägmästarbostäder har domänstyrelsen
låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag, varjämte styrelsen, som
ansett synnerligen nödigt, att en effektiv och i detalj gående kontroll
över byggnadsarbetet utövades, varigenom man förvissade sig om, att
arbetet''bleve utfört med omsorg och noggrannhet och till byggnadernas
långvariga bestånd, föreslagit anställandet av en särskild kontrollant
gemensamt för de jägmästarbostäder, som vore avsedda att uppföras i
Stensele samt Norra och Södra Lycksele revir.

3

Riksdagens skrivelse Nr 291.

De enligt domänstyrelsens förslag erforderliga anslag till ifrågavarande
jägmästarbostäders anskaffande m. m. utgöra
för Arjeplogs revir 25,000 kronor, varav för år 1913 10,000 kronor,

» Stensele » 21,300 » » » » » 8,000 »

» Norra Lycksele » 25,000 » » » » » 12,500 »

» Södra » )) 25,000 )) )) » )> ® 12,500 ))

» Kosta » 22,000 » » » » » 6,000 »

arvode m. m. åt kontrollant 3,000 )) » )> )) )) 1,300 ))

tillsammans 121,300 kronor, därav för år 1913 50,300 kronor.

Riksdagen, som icke käft något att erinra mot anordnandet av
ifrågavarande jägmästarbostäder eller för desammas uppförande beräknade
belopp eller mot framställningen i övrigt, har alltså för anskaffande
av bostäder m. m. åt jägmästarna i Arjeplogs, Stensele, Norra Lycksele,
Södra Lycksele och Kosta revir för år 1914 anvisat ett anslag, å
121,300 kronor, med rätt för Knngl. Maj:t att härav förskottsvis av tillgängliga
medel under innevarande år utanordna högst 50,300 kronor.

Statens utlåningsfonder

Odlingslånefondeu.

3:o) I punkt 32 i förenämnda avdelning av statsverkspropositionen
har Eders Knngl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels medgiva, att under
år 1914 ett belopp av 1,000,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras
såsom lån från odlingslånefonden, dels ock till kapitalökning för odlingslånefonden
för år 1914 anvisa ett anslag av 450,000 kronor att utgå
av lånemedel.

Det av 1908 års Riksdag för femårsperioden 1909—1913 gjorda
medgivande, att utlåningen från odlingslånefonden finge årligen uppgå
till 1,000,000 kronor, anser Riksdagen böra lämnas jämväl för år 1914.
Vid sådant förhållande och då fonden för tillgodoseendet av en dylik
utlåning torde behöva den av Eders Kungl. Maj:t äskade kapitalökningen,
har Riksdagen,

dels medgivit, att under år 1914 ett belopp av 1,000,000 kronor
må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från odlingslånefonden;

dels ock till kapitalökning för odlingslånefonden för år 1914 anvisat
ett anslag av 450,000 kronor att utgå av lånemedel.

4

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Beträffande sättet för anskaffande av medlen i fråga anmäler Riksdagen
i annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Egnahemslånefonden.

4:o) I punkt 33 av förevarande avdelning av statsverkspropositionen
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels medgiva,
att för år 1914 ett belopp av 7,500,000 kronor må av Kungl. Maj:t
enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån från egnahemslånefonden;
dels ock till kapitalökning för egnahemslånefonden för år 1914
anvisa ett anslag av 6,800,000 kronor att utgå av lånemedel.

Under erinran, att 1912 års Riksdag medgivit, att för innevarande
år ett belopp av 7,500,000 kronor finge av Kung]. Maj:t enligt gällande
bestämmelser disponeras till egnahemslån, har Riksdagen, som icke har
något att erinra mot förevarande framställning,

dels medgivit, att för år 1914 ett belopp av 7,500,000 kronor må
av Kungl. Maj:t enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån från
egnahemslånefonden;

dels ock till kapitalökning för egnahemslånefonden för år 1914
anvisat ett anslag av 6,800,000 kronor att utgå av lånemedel.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i
annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Eonden för fiskerinäringens befrämjande.

5:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 34 av förevarande
avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att dels medgiva,
att under år 1914 ett belopp av 750,000 kronor må av Kung], Maj:t
disponeras såsom lån från fonden för fiskerinäringens befrämjande, dels
ock till kapitalökning för samma fond under år 1914 anvisa ett anslag
av 126,000 kronor att utgå av lånemedel.

År 1907 bemyndigade Riksdagen riksgäld skontoret att för vart
och ett av åren 1907—1911 på Kungl. Maj:ts rekvisition till ifrågavarande
fond, i mån av behov, överlämna medel till så stort belopp,
som funnes erforderligt för att tillsammans med till fonden inflytande
annuiteter å utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel, med
undantag för år 1907 av redan beviljat statsanslag, ej mindre bestrida

Riksdagens skrivelse Nr 291. 5

viss angiven ränteutgift än även tillgodose ett årligt lånebehov av

750,000 kronor.

Vidare har Riksdagen till kapitalökning för ifrågavarande fond för
vartdera av åren 1912 och 1913 anvisat ett anslag av 116,000 kronor,
för att även under åren 1912 och 1913 750,000 kronor skulle komma
att finnas tillgängliga för utlåning.

Då fiskerinäringen alltjämt torde vara i behov av det stöd, den
äger uti ifrågavarande fond, har Riksdagen, som icke haft något att
erinra mot förevarande framställning,

dels medgivit, att under år 1914 ett belopp av 750,000 kronor
må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från fonden för fiskerinäringens
befrämjande;

dels ock till kapitalökning för samma fond under år 1914 anvisat
ett anslag av 126,000 kronor att utgå av lånemedel.

Beträffande sättet för ifrågavarande medels anskaffande anmäler
Riksdagen i annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Norrländska liyodlingslånefonden.

6:o) I punkt 35 av ifrågavarande avdelning av statsverkspropositionen
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels medgiva,
att under år 1914 ett belopp av 300,000 kronor må enligt gällande
bestämmelser disponeras såsom lån från norrländska nyodlingsfonden,
dels ock till kapitalökning för norrländska nyodlingsfonden för år 1914
anvisa ett anslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel.

Under erinran, att 1912 års Riksdag för möjliggörande även under
innevarande år — i likhet med vad som skett föregående år — av en
utlåning från ifrågavarande fond av 300,000 kronor av lånemedel anvisat
till kapitalökning för fonden ett anslag av 172,000 kronor, får
Riksdagen, som anser det vara av vikt, att tillräckliga medel finnas
tillgängliga för tillgodoseende av det med förevarande fond avsedda
ändamålet och som icke haft något att erinra mot det av Eders Kungl.
Maj:t till kapitalökning för fonden begärda beloppet, för Eders Kungl.
Maj:t anmäla, att Riksdagen

dels medgivit, att under år 1914 ett belopp av 300,000 kronor
må enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån från norrländska
nyodlingsfonden;

dels ock till kapitalökning för norrländska nyodlingsfonden för år
1914 anvisat ett anslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel.

6

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i
annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Jordförmedlingsfonden.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 36 av ovannämnda
avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att till kapitalökning
för jordförmedlingsfonden för år 1914 anvisa ett anslag av

300,000 kronor att utgå av lånemedel.

I ändamål att under innevarande år möjliggöra eu utlåning från
jordförmedlingsfonden av 1,000,000 kronor anvisade nästlidna års Riksdag
till kapitalökning för fonden för år 1913 ett anslag av 800,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot den av Eders
Kungl. Maj:t nu gjorda framställningen, vilken avser att bereda medel
för fyllande av lånebehovet under år 1914, har alltså till kapitalökning
för jordförmedlingsfonden för år 1914 anvisat ett anslag av 300,000
kronor att iitgå av lånemedel.

Beträffande sättet för anskaffande av medlen i fråga anmäler Riksdagen
i annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Täckdikningslånefondeii.

8:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 37 av ifrågavarande
avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att dels besluta,
att en särskild fond, benämnd täckdikningslånefonden, skall inrättas för
främjande av täckdikning vid mindre jordbruk, från vilken fond, som
skall förvaltas av statskontoret, statslån må, i mån av tillgång och
intill ett belopp av högst 200,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att utlämna täckdikningslån till mindre
jordbrukare; dels såsom kapitalökning till denna fond för år 1914 anvisa
ett anslag av 200,000 kronor att utgå av lånemedel; dels ock godkänna
de allmänna villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande
av lån ur ifrågavarande fond, vilka föreslagits i det statsverkspropositionen
bilagda statsrådsprotokollet.

Till öppen avdikning och vattenavledning finnes för närvarande
möjlighet att erhålla statsbidrag eller lån ur särskilda för sådant ändamål
inrättade fonder eller beviljade anslag, nämligen odlingslånefonden, norrländska
nyodlingsfonden, norrländska avdikningsanslaget och allmänna

7

Riksdagens skrivelse Nr 291.

avdikningsanslaget. Dessa fonder och anslag äro däremot icke avsedda
till understödjande av täckdikning.

Framställning i syfte att genom bildande av en statslånefond främja
täekdikningar och andra den redan odlade jordens förbättring åsyftande
företag framkom redan på åttiotalet, i det att lantbruksakademiens förvaltningskommitté,
efter inhämtande av yttrande av hushållningssällskapens
år 1886 församlade ombud, i utlåtande den 17 september 1886
hemställde, att en fond måtte bildas med ändamål att bereda jordbrukare
inom hela riket tillfälle att erhålla lån på billiga villkor för underdikning
av jord. Denna framställning föranledde emellertid icke till någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 november 1908 hava hushållningssällskapens
samma år i Stockholm församlade ombud framhållit, att det
för jordbrukets främjande vore av största vikt, att täckdikning åstadkommes
å all sådan mark, som därav kunde vara i behov, och att för
dylika företag ekonomiskt understöd lämnades åt de jordbrukare, som
icke av egna medel kunde bestrida de därför nödvändiga utgifterna. Då
emellertid inga fonder funnes, från vilka medel för ifrågavarande ändamål
kunde erhållas, hava ombuden hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta förslag till reglemente för en täekdikningslånefond, ur
vilken förmånliga lån kunde tillhandahållas jordbruket med särskild hänsyn
till möjligheten även för ägare av mindre jordbruk att kunna
begagna sig av sådana lån, samt därefter till Riksdagen göra framställning
om anvisande av medel till en dylik fond.

Enligt vad lantbruksstyrelsen i avgivet utlåtande meddelat, hava
vissa hushållningssällskap anvisat medel för befrämjande av täckdikning
av i enskild ägo varande jord, de flesta genom- att anställa och
avlöna särskilt utbildade dikningsförmän, som mot billig dagspenning stå
såväl större som mindre jordbrukare till tjänst med ledning och utförande
av täckdikningsarbeten, särskilt rörläggning, varjämte, såvitt
angår det mindre jordbruket, åtskilliga hushållningssällskap helt eller
delvis bekosta täckdikningsplaners upprättande genom statens lantbruksingenjörer
eller andra sakkunniga förrättningsmän, under vilkas
uppsikt och ledning dikningsförmännen äro ställda. Några hushållningssällskap
hava därjämte avsatt lånefonder, ur vilka lån för täckdikning
kunna erhållas på i allmänhet kort amorteringstid, antingen
alldeles räntefritt eller mot låg (vanligen 3 procent) ränta.

Enligt vad föredragande departementschefen yttrat i sitt anförande
till statsrådsprotokollet, vore emellertid det understöd, som i
form av lån kunde för ifrågavarande ändamål påräknas från hushåll -

8

Riksdagens skrivelse Nr 291.

ningssällskapens sida — enligt vad redogörelser för de senaste åren
gåve vid handen — skäligen ringa och. måste säkerligen även så framdeles
förbliva. Det syntes därför, om från det allmännas sida understöd
borde lämnas till täckdikning — vilket departementschefen för sin
del funne påkallat — icke finnas annan utväg, än att staten ställde
de nödiga medlen till förfogande. I överensstämmelse med vad av
samtliga i ärendet hörda myndigheter förordats, borde dylika understöd
lämnas, icke i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet, utan såsom
lån samt begränsas till det mindre jordbruket; och föresloge departementschefen
för sin del en räntefot av 4 procent samt en maximiareal
av 50 hektar. Vidare vore det, enligt departementschefens åsikt, önskvärt,
att en viss absolut begränsning av lånebeloppet för den enskilde
låntagaren fastställdes och att denna sattes till 2,000 kronor. Lånerörelsen
från den för ändamålet föreslagna fonden borde förmedlas av
hushållningssällskapen och fonden förvaltas av statskontoret. Vad fondens
storlek anginge, skulle den, enligt förslaget, lämpligen kunna,
åtminstone tills vidare, begränsas till att tillgodose ett lånebehov av

200,000 kronor årligen, vilket belopp borde uppbringas genom upplåning.

I fråga om erhållande och tillgodonjutande av lån ur den sålunda
ifrågasatta fonden skulle gälla följande allmänna villkor och bestämmelser: l:o)

Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond
erhålla statslån för att därav utlämna täckdikningslån, må därom före
den 1 januari det år, då statslånet är avsett att erhållas, till lantbruksstyrelsen
ingiva skriftlig framställning, innehållande jämväl uppgift å
de företag, för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet
sökta, samt belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån.

2:o) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap statslån från fonden; åliggande
det styrelsen att om beviljade statslån lämna uppgift till statskontoret.

3:o) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat
på annat sätt, än förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma, på
yrkande av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4:o) A lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap
erlägga 4 procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall
vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen
återbetalas en sjundedel av det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetal -

Riksdagens skrivelse Nr 291. 9

ningarna må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under
tre månader från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalt
förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta
från förfallodagen, tills inbetalning sker.

.5:o) Av den, som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån,
må ej fordras högre ränta än i föregående moment bestämts, och skola
jämväl de där stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån,
dock att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd
med fullgörandet av förfallen rånte- eller kapitalinbetalning.

6:o) Täckdikningslån må av hushållningssällskap icke lämnas till
ägare eller brukare av mer än 50 hektar åkerjord och ej heller till
brukare av mindre areal, därest brukningsdelen tillhör ägare av mer än
50 hektar åkerjord.

7:o) Täckdikningslån må icke beviljas till högre belopp än 2,000
kionor och icke uppgå till mer än 70 procent av den beräknade kostnaden
för täckdikningen. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån
samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 2,000 kronor.

_ 8:o) Vid beräkning av denna kostnad upptages såväl kostnaden
för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet och
anskaffandet av täckdikningsmaterialier (tegelrör, sten, stänger eller annat
material, som prövas lämpligt). För upptagandet av till täckdikningen
hörande Öppet avlopp må lån icke beviljas till större belopp, än som
motsvarar ^0 procent av sökandens andel i kostnaden för samma avlopp,
samt icke utgå, försåvitt statsbidrag under form av anslag eller lån
förut utgått därtill.

9:o) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda
av lantbruksingenjör, försåvitt gårdens åkerareal överstiger 25
hektar och täckdikningen är avsedd att verkställas med tegelrör, samt
i annat fall av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person,
som vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent,
och skall denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens
lämplighet för marken i fråga. Den, som uppgjort planen,
skall övervaka och avsyna arbetets utförande.

10:o) Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en uti
vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd, av lantbruksingenjör
godkänd täckdikningsförman.

ll:o) Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren
för åtnjutande av täckdikningslån liksom ock tillse, att det med beviljat
dylikt lån avsedda ändamålet vinnes.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 saml. 89 käft. (Nr 291.)

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 291.

12:o) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap
utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

13:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning
å statslån icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos
Kungl. Maj:t, som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp
jämte ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

I detta sammanhang har Riksdagen till behandling förehaft en
inom Riksdagen väckt motion, däri hemställts, det Riksdagen ville besluta,
att i motionen åberopade bestämmelser erhålla följande lydelse:

6:o) Täckdikningslån må av hushållningssällskap icke lämnas till
ägare eller brukare av mer än 50 hektar åker eller annan odlad jord.

9:o) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda
av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som
vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent, och
skall denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens
lämplighet för marken i fråga, Den, som uppgjort planen, skall
övervaka och avsyna arbetets utförande.

Den störa betydelsen för jordbruket av en väl utförd täckdikning
finner Riksdagen ligga i öppen dag. Riksdagen inser även till fullo
de svårigheter, som ofta torde möta särskilt lör den mindre jordbrukaren
att i saknad av tillräckligt kapital utan hjälp bekosta täckdikning
av sin åkerjord. I betraktande av att staten sedan lång tid tillbaka
vidtagit åtgärder för den öppna avdikningens befrämjande synes
det rättvist och billigt samt även följdriktigt, att jämväl en så viktigjordförbättring
som täckdikningen av staten främjas och understödes.
''Riksdagen anser sig därför böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu gjorda
framställning.

Med hänsyn till att täckdikningen för jordbrukaren är ett produktivt
företag synes det Riksdagen riktigt att, såsom förslaget ock
innebär, det understöd, som av staten beredes täckdikningen, icke utgår
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet utan i lönn av lån från
en för ändamålet särskilt bildad fond på för låntagaren förmånliga
villkor. Mot den föreslagna storleken av fonden samt mot sättet för medlens
uppbringande och londens förvaltning har Riksdagen icke haft
något att erinra. Riksdagen finner det jämväl lämpligt, att lånerörelsen
bedrives genom förmedling av hushållningssällskapen, vilka redan omhänderhava
liknande förmedling vid lån från egnahemslånefonden in. fl.
dylika fonder.

11

Riksdagens skrivelse Nr 291.

De ifrågasatta allmänna villkoren och bestämmelserna för erhållande
och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond hava emellertid givit
Riksdagen anledning till erinringar i nedan angivna hänseenden.

Punkt 1.

Tiden, inom vilken hushållningssällskap skall vara skyldigt att till
lantbruksstyrelsen inkomma med framställning om statslån ur täckdikningslånefonden
för året, synes icke lämpligen böra sättas så tidigt som
den 1 januari, enär därigenom den enskilde lånesökanden i många fall
skulle nödgas att alltför långt i förväg bestämma sig för täckdikningsföretaget,
något som givetvis kan vara högst olägligt för den mindre
jordbrukaren, vilkens resurser ofta äro beroende av den blivande skörden
under året och andra dylika variabla förhållanden. Hushållning^-sällskapets framställning till lantbruksstyrelsen är nämligen enligt förslaget
avsedd att innehålla uppgift å alla de företag, för vilka lån blivit
hos hushållningssällskapet sökta, samt belopp och lånetid för varje
särskilt dylikt lån, vilket förutsätter, att planer och kostnadsförslag
till företagen skola vara ej mindre utarbetade än även av hushållningssällskapet
prövade redan föregående år. Riksdagen anser därför, att
hushållningssällskap bör äga att intill den 1 mars varje år till lantbruksstyrelsen
inkomma med framställning om lån ur täckdikningslånefonden
för året.

Punkt 6.

I likhet med departementschefen anser Riksdagen, att täckdikningslånen
böra utlämnas endast åt mindre jordbrukare, enär dessa i allmänhet
icke torde vara i stånd att utan understöd utföra företag av. nu ifrågavarande
slag, under det att de större jordbrukarna i detta hänseende
oftast äga större möjligheter. Riksdagen vill visserligen icke bestrida,
att även jordbrukare med större areal kunna finnas, som äro \ behov
av liknande låneunderstöd, men enär ett utsträckande av fonden till att
omfatta jämväl större jordbruk skulle medföra så stora krav på densamma,
att dess storlek svårligen läte sig på sätt nu föreslagits begränsas,
anser Riksdagen, att de mindre jordbrukarnes klass bör i första hand
tillgodoses och att arealen, i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts
förslag, bör begränsas till 50 hektar.

Riksdagen anser emellertid, att utlämnandet av ifrågavarande lån
bör inskränkas till sådana jordbrukare, som verkligen äro i behov därav,
så att lånen icke komma att tagas i anspråk av personer i god eko -

12

Riksdagens skrivelse Nr 291.

nomisk ställning allenast på grund av de förmånliga lånevillkoren.
Behovet torde lämpligen böra prövas av hushållningssällskapen i samband
med prövningen av själva låneansökningarna.

Departementschefens förslag att brukare av mindre areal jord
skulle vara uteslutna från erhållande av lån för det fall att ägarens
hela areal överstege den för erhållande av täckdikningslån föreskrivna
maximigränsen finner Riksdagen icke fullt förenligt med rättvisa och
billighet. I denna del anser sig Riksdagen i stället böra ansluta sig till
den mening, som framförts i förenämnda motion. Huvudsaken synes
nämligen Riksdagen härvidlag vara, att brukaren verkligen själv under
brukningstiden får njuta frukterna av företaget, och torde detta syftemål
vinnas genom en föreskrift att täckdikningslån får utlämnas till
brukare endast under förutsättning, att han ännu har kvar ett visst antal
år av brukningstiden. I detta hänseende bör lämpligen fastställas
en tid av 10 år, det år då lånet utlämnas oräknat.

Riksdagen anser vidare, att uttrycket »åker» i öde punkten bör
utbytas mot orden »åker eller annan odlad jord».

Punkt 7.

Beträffande den relativa begränsningen av täckdikningslånen till viss
procent av den beräknade kostnaden för täckdikningen anser Riksdagen,
att denna procent skäligen bör sättas lägre för det fall att mindre
dyrbar täckdikningsmaterial användes. I sådant avseende vill Riksdagen,
som icke har något att erinra mot en begränsning av 70 procent då
rör användas, som sin åsikt uttala, att lånet icke bör få uppgå till mer
än 50 procent av den beräknade kostnaden för det fall att annat ledningsmaterial
än rör kommer till användande.

Punkt 8.

Enär för täckdikning användas, förutom tegelrör, jämväl andra
slag av rör, såsom exempelvis rör av cement, bör ordet »tegelrör» utbytas
mot allenast »rör».

Punkt 9.

Föreskriften om skyldighet för den lånesökande att då gårdens
åkerareal överstiger 25 hektar och täckdikningen är avsedd att verkställas
med tegelrör anlita lantbruksingenjör för uppgörandet av plan

13

Riksdagens skrivelse Nr 291.

och kostnadsförslag synes Riksdagen onödigt betungande, i betraktande
jämväl av svårigheten i vissa landsändar att kunna anlita lantbruksingenjör.
För övrigt lärer med föreskriften i många fall icke uppnås
det med densamma åsyftade ändamålet eller att de största och viktigaste
dikningsföretagen under alla förhållanden bliva utförda av fullt kompetenta
personer, enär själva dikningsföretagets storlek och betydenhet
sannolikt icke alltid står i direkt proportion till gårdens storlek. Riksdagen,
som jämväl i denna del bifallit ovannämnda motion, anser därför,
att plan och kostnadsförslag för täckdikning må, oavsett arealen och
dikningsmaterialens beskaffenhet, kunna uppgöras antingen av lantbruksingenjör
eller jordbrukskonsulent eller annan person, som vederbörande
hushållningssällskap prövar därtill kompetent.

Sista meningen i nu förevarande punkt bör med hänsyn till kostnaderna
för den däri innehållna bestämmelsens iakttagande helt och
hållet utgå.

Flinkt 10.

Då det icke skäligen torde kunna fordras, att en i hushållningssällskapets
tjänst anställd täckdikningsförman skall, för att få användas
vid täckdikningsföretag av nu ifrågavarande slag, dessutom visa sig
vara godkänd av lantbruksingenjör, bör förevarande punkt omformuleras
i sådan riktning att till biträde vid arbetet må få användas antingen
en i vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör
godkänd täckdikningsförman.

Punkt 11.

I denna punkt bör inflyta föreskrift om skyldighet för vederbörande
hushållningssällskap att pröva, huruvida lånesökanden är i behov av det
utav honom sökta täckdikningslånet.

På grund av det sålunda anförda har Riksdagen

dels beslutat, att en särskild fond benämnd täckdikningslånefonden
skall inrättas för främjande av täckdikning vid mindre jordbruk, från
vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, statslån må, i mån av
tillgång och intill ett belopp av högst 200,000 kronor årligen, tilldelas
hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna täckdikningslån
till mindre jordbrukare;

dels såsom kapitalökning till denna fond för år 1914 anvisat ett
anslag av 200,000 kronor att utgå av lånemedel;

14

Riksdagens skrivelse Nr 291.

dels och godkänt följande allmänna villkor och bestämmelser för
erhållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond:

l:o) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla
statslån för att därav utlämna täckdikningslån, må därom före den
1 mars det år, då statslånet är avsett att erhållas, till lantbruksstyrelsen
ingiva skriftlig framställning, innehållande jämväl uppgift å de företag,
för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet sökta, samt
belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån.

2:o) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap statslån från fonden; åliggande
det styrelsen att om beviljade statslån lämna uppgift till statskontoret.

3:o) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat
på annat sätt än förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma, på
yrkande av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4:o) A lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap
erlägga 4 procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall
vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen
återbetalas en sjundedel av det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetalningarna
må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under
tre månader från förfallo dagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid
inbetalt förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta
från förfallodagen, tills inbetalning sker.

5:o) Av den, som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån,
må ej fordras högre ränta än i föregående moment bestämts, och skola
jämväl de där stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån,
dock att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd med
fullgörandet av förfallen rånte- eller kapitalinbetalning.

6:o) Täckdikningslån må av hushållningssällskap lämnas till ägare
eller brukare av högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, vilken är
i behov av dylikt lån, till brukare dock allenast under förutsättning att
dennes återstående brukningstid omfattar minst 10 år, det år lånet utlämnas
oräknat.

7:o) Täckdikningslån må icke beviljas till högre belopp än 2,000
kronor och icke uppgå till mer än 70 procent av den beräknade kostnaden
för täckdikningen vid användning av rör och 50 procent då

15

Riksdagens skrivelse Nr 291.

annat material användes. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån
samtidigt käfta i skuld till högre belopp än 2,000 kronor.

8:o) Vid beräkning av denna kostnad upptages såväl kostnaden
för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet och
anskaffandet av täckdikningsmaterialier (rör, sten, stänger eller annat
material, som prövas lämpligt). För upptagandet av till täckdikningen
hörande öppet avlopp må lån icke beviljas till större belopp, än som
motsvarar 70 procent av sökandens andel i kostnaden för samma avlopp,
samt icke utgå, försåvitt statsbidrag under form av anslag eller
lån förut utgått därtill.

9:o) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda
av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som
vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent, och
skall denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens
lämplighet för marken i fråga.

10:o) Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en uti
vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör
godkänd täckdikningsförman.

ll:o) Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren för
åtnjutande av täckdikningslån, pröva huruvida lånesökanden är i behov
av lånet liksom ock tillse, att det med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet
vinnes.

12:o) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap
utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning
därå.

13:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning
å statslån icke i rätt tid fullgöres, därom gorå anmälan hos
Kungl. Maj:t, som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp
jämte ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i
annat sammanhang sitt beslut härutinnan.

Lånefond för inköp av ädla avelsston.

9:o) Slutligen har Eders Kungl. Maj:t under punkt 38 av förevarande
avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att
dels besluta, att en särskild fond skall inrättas, benämnd lånefonden för
inköp av ädla avelsston, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,
statslån må, i mån av tillgång och intill ett belopp av

16

Riksdagens skrivelse Nr 291.

högst 100,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat
sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets område utlämna hästavelslån
för inköp av dylika avelsston och inom vars område ädel hästavel
bedrives samt goda förutsättningar för densamma finnas, dels såsom
kapitalökning för denna fond för år 1914 anvisa ett anslag av 100,000
kronor att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, dels ock godkänna
i statsrådsprotokollet föreslagna allmänna villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond.

Mot Kungl. Maj:ts nu föreliggande framställning om bildande av
en lånefond för utlämnande av räntefria lån till inköp av ädla avelsston
har Riksdagen icke haft något att erinra. Ej heller har Riksdagen något
att invända mot den föreslagna fondens storlek och förvaltning samt
sättet för medlens anskaffande. I likhet med departementschefen anser
Riksdagen, att lånen lämpligen böra förmedlas av hushållningssällskapen.
Riksdagen, som icke heller har något att erinra mot de föreslagna allmänna
villkoren eller bestämmelserna för erhållande och tillgodonjutande
av lån ur ifrågavarande fond eller mot Eders Kungl. Maj:ts framställning
i övrigt, har alltså

dels beslutat, att en särskild fond skall inrättas, benämnd lånefonden
för inköp av ädla avelsston, från vilken fond, som skall förvaltas
av statskontoret, statslån må, i mån av tillgång och intill ett belopp av
högst 100,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat
sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets område utlämna hästavelslån
för inköp av dylika avelsston och inom vars område ädel hästavel
bedrives samt goda förutsättningar för densamma finnas;

dels såsom kapitalökning för denna fond för år 1914 anvisat ett
anslag av 100,000 kronor att utgå av andra statsinkomster än lånemedel;

dels ock godkänt följande allmänna villkor och bestämmelser för
erhållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond:

l:o) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond
erhålla statslån för att därav utlämna hästavelslån, må därom inom tid,
som Kungl. Maj:t bestämmer, till stuteriöverstyrelsen ingiva till Kungl.
Maj:t ställd ansökan.

2:o) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på
annat sätt, än gällande bestämmelser tillåta, äger Kungl. Maj:t föreskriva,
att detsamma skall omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

3:o) Å statslån från ifrågavarande fond erlägges icke någon ränta.
Sedan statslån innehafts under ett år från lyftningsdagen, skall
vid utgången av vart och ett av de därpå följande fem åren årligen
återbetalas en femtedel av det ursprungliga beloppet.

17

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Med fullgörande av de sålunda stadgade kapitalinbetalningarna
må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre
månader från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalar
förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta
från förfallodagen, tills inbetalning sker.

4:o) Den, som av hushållningssällskap erhåller hästavelslån, skall
åtnjuta enahanda räntefrihet, som nyss nämnts, och skola jämväl de i
föregående moment stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å hästavelslån,
dock att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd
med fullgörandet av förfallen kapitalinbetalning.

5:o) Hästavelslån må icke beviljas till högre belopp för varje sto
än 1,200 kronor. Ej må låntagare på grund av särskilda hästavelslån
samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 3,000 kronor.

6:o) Hästavelslån må icke beviljas för inköp av andra avelsston
än sådana, som uppköpts genom remonteringsstyrelsens försorg.

7:o) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap
utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

8:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapitalinbetalning å
statslån icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos Ivungl. Magt,
som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp skall före den
fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i
annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Lånefond för inköp av renar.

10:o) I eu inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen
måtte anslå ett belopp av högst 6,000 kronor att utgå redan under
1913 till lån åt fattiga eller mindre bemedlade lappar inom Västerbottens
och Norrbottens län för inköp av renar med iakttagande av enahanda
villkor, som bestämmas för lån till samma ändamål åt lappmän inom
Jämtlands län ur jämtländska lappväsendets fond.

Till stöd härför har anförts följande:

»Åt lapparna inom Jämtlands län ha, som bekant, av statsverket
inköpts åtskilliga hemman till deras begagnande för renbetet. Genom
utarrendering av åtskilliga förmåner inom de åt lapparna sålunda upplåtna
land inflyta årligen åtskilliga medel, som fonderats under namn
av »Jämtländska lappväsendets fond».

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 89 höft. (Nr 291.) 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 291.

På förslag av befallningskavande bestämmer Kungl. Maj:t årligen
om fondens användning till förmån för lapparna. Det är vanligt att
medel sålunda få användas till fiskets främjande och skydd mot
olovligt jagande och fiskande å renbeteslanden, gratifikationer åt ordningsmännen
i lappbyarna, belöningar åt lappdrängar för god renskötsel,
belöningar för dödande av varg och järv, inköp av gift för rovdjurs
dödande medelst förgiftade beten, uppförande av broar samt tillfälliga,
oförutsedda utgifter, som befinnas för lappväsendet nödiga. Utom för
dessa ändamål plägar också anslås medel till lån åt obemedlade lappar
för inköp av renar. I anslutning till vad under föregående år bestämts
har Konungen sålunda medgivit att under år 1913 må av befallningshavande
ur fonden användas: »till utlämnande av lån åt fattiga eller
mindre bemedlade lappar för inköp av renar, högst tretusen kronor,
med iakttagande att beloppet av sådant lån icke må för någon låntagare
överstiga ettusen kronor, att lånen må utlämnas även utan borgen eller
annan säkerhet, samt att lånen utlämnas på högst 10 års återbetalningstid
och med skyldighet för låntagaren att från och med femte året dels
verkställa en årlig avbetalning med minst en sjättedel av lånesumman,
till dess lånet återbetalats, och dels årligen erlägga ränta med tre procent
å återstående lånebelopp.

Någon motsvarande förmån står icke lapparna i Västerbotten och
Norrbotten till buds. Visserligen har enligt en av Riksdagen på 1850-talet uttalad önskan det allmänna anslaget till fattigvården i hela riket
tillitats, bland annat, till understöd åt fattiga lappar även om de hade
rätt till kommunal fattigvård. För sådant ändamål, som lån till inköp
av renar, har detta anslag dock ej ansetts kunna tillitas. Några andra
medel därtill finnas ej heller. För Väster- och Norrbottens lappar är
det dock en lika behjärtansvärd angelägenhet att kunna erhålla lån till
inköp av renar, som för lappmän inom Jämtlands län. Det har ock
kommit till min kännedom att behovet förefinnes och dess fyllande utgör
ett önskemål hos många lappmän inom de förstnämnda orterna. Känt
är också huru en avsevärd del av lappbefolkningen saknar renar, därför
att de själva eller deras förfäder mistat dem genom svårt vinterväder,
rovdjurs hemsökelse eller andra olyckor. Statsverket är frikostigt
på lån och understöd till andra näringar, ofta till storartade belopp. Må
man då icke alldeles glömma bort lapparna i deras hårda kamp mot
både naturen och den s. k. kulturen.

Ett års anslag, exempelvis till dubbla beloppet av vad, som står
till jämtlandslapparnas förfogande, synes kunna ifrågasättas för de två
nordligaste lappmarkerna. I varje fall kan ett sådant belopp vara lämp -

Riksdagens skrivelse Nr 291. 19

]igt första gången till dess närmare erfarenhet vunnits om behovets omfattning.
»

Riksdagen, som bifallit ifrågavarande motion, har för år 1914
anvisat ett belopp av 6,000 kronor att utgå under år 1913 till lån åt
fattiga eller mindre bemedlade lappar inom Västerbottens och Norrbottens
län för inköp av renar med iakttagande av enahanda villkor, som
bestämmas för lån till samma ändamål åt lappmän inom Jämtlands län
ur jämtländska lappväsendets fond.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i
annat sammanhang sitt beslut härutinnan.

Stockholm den 1 juni 1913.

Med undersåtlig vördnad.