Riksdagens skrivelse Nr 277.
1
Nr 277.
Uppläst ocli godkänd i Första kammaren den >10 maj 1913.
» » »i Andra kammaren den 30 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillstånd för staden Sala att försälja
vissa s. k. tilldelningar och intagor.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 107 och memorial nr 122.)
Till Konungen.
I proposition, nr 82, av den 7 februari 1913 till Riksdagen har
Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen förklara,
att från dess sida hinder ej möter mot försäljning av vissa, enligt
stadsfullmäktiges i Sala uppgift till stadens donations) ord hörande utanför
stadsplanen liggande så kallade tilldelningar och intagor, vilka enligt
åberopad förteckning utgöra tillhopa 24-8 hektar 27 ar 19 kvadratmeter,
under förutsättning att köpeskillingarna ej understiga de vid värdering,
på sätt i statsrådsprotokollet närmare angives, åsätta värden samt att
av för sälj nings m edlen bildas en fond, beträffande vars förvaltning meddelas
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i
statsrådsprotokollet angivits.
På sätt vederbörande departementschef erinrat, har frågan om
städernas disposition över den till dem donerade jorden i anledning av
väckt motion varit föremål för behandling vid 1911 års Riksdag, därvid
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 86 käft. (Nr 277—280.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 277.
båda kamrarna var för sig uttalat sig för utarbetandet av närmare
bestämmelser rörande dispositionen av dylik jord, ehuru, till följd av
kamrarnas olika ståndpunkt ifråga om Riksdagens rätt till medverkan i
dylikt hänseende, någon riksdagsskrivelse i ämnet icke kommit till stånd.
Åven vid innevarande års Riksdag har samma fråga varit före med
enahanda utgång som år 1911. Riksdagen anser emellertid, att då
Eders Kungl. Maj:t, såsom nu skett, i ett visst fall till Riksdagens
prövning hänskjuta frågan om disposition av dylik till stad donerad
jord, avgörande i frågan bör kunna träffas utan avvaktan på tillkomsten
av allmänna bestämmelser rörande städernas donationsjordar, särskilt
som den nu förevarande frågan enligt Riksdagens mening är av den
beskaffenhet, att prövningen därav icke lämpligen bör uppskjutas.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, hava stridigheter sedan
länge pågått mellan Sala stad och vissa å stadens donationsjord boende
s. k. tilldelningsinnehavare, vilka senare — ehuru boende å tilldelningar,
som genom Kungl. Maj:ts dom den 15 oktober 1895 tilldömts staden
— förmena sig hava äganderätt till den av dem innehavda marken.
För att få slut på stridigheterna har staden nu anhållit om tillstånd att
till de olika innehavarna få försälja tilldelningarna. Denna framställning
från stadens sida synes, enligt vad handlingarna i ärendet giva vid
handen, jämväl hava dikterats av önskan att bereda tilldelningsinnehavarna
— vilka i regel äga de å tilldelningarna uppförda husen —
tillfälle att grunda självständiga egna hem.
I ärendet hörda myndigheter hava icke heller haft något att erinra
mot den av staden gjorda framställningen, varemot en av C. G. Rönngren
m. fl. personer såsom kommitterade för tilldelningsinnehavarna
gjord framställning, att de ifrågavarande områdena måtte utan vederlag
upplåtas till innehavarna med full äganderätt, av samtliga myndigheter
under hänvisning till 1895 års dom avstyrkts. Då vidare Rönngren
och dennes medsökande förklarat det vara deras önskan att erhålla
äganderätt till jorden samt dessutom åtskilliga tilldelningsinnehavare
vid sammanträde inför magistraten i Sala anmält sig villiga att erlägga
löseskilling för sin jord för att därigenom vinna lagfart, vill det synas
Riksdagen, som om ett bifall till stadens framställning, vilket för övrigt
torde vara enda utvägen att få slut på det nuvarande osäkerhetstillståndet,
är av beskaffenhet att tillgodose samtliga parters intressen.
Särskilt torde ock böra framhållas, att vid ett bifall till förslaget icke
mindre än omkring 400 familjer skulle beredas tillfälle att för en ringa
köpeskilling förvärva egna hem och erhålla äganderätt till de lägenheter,
som de nu innehava, vartill kommer, att staden skulle vid bifall
3
Riksdagens skrivelse Nr 277.
till förslaget erhålla större inkomst från jorden och befrias från en
kostsam förvaltning av densamma. Tungt vägande skäl synas alltså
Riksdagen tala för bifall till den av staden gjorda framställningen i
ämnet. Emellertid anser Riksdagen det å andra sidan av vikt, att staten
såsom donator erhåller säkerhet för att områdena ifråga åsättas ett med
hänsyn såväl till det allmännas som tilldelningsinnehavarnas intressen
skäligt pris samt att köpelikviderna verkligen för framtiden komma
staden tillgodo, och finner Riksdagen de av departementschefen i sådant
hänseende förordade åtgärder böra av Riksdagen i huvudsak godkännas.
Beträffande köpeskillingarna för ifrågavarande tilldelningar och
intagor finner Riksdagen för sin del, att dessa böra bestämmas av eu
värderingsnämnd, bestående av tre personer, varav kronan, stadsfullmäktige
och tilldelningsinnehavarne utse vardera en.
På grund av det anförda får Riksdagen alltså förklara, att från
dess sida hinder ej möter mot försäljning av vissa, enligt stadsfullmäktiges
i Sala uppgift till stadens donationsjord hörande, utanför stadsplanen
liggande så kallade tilldelningar och intagor, vilka enligt åberopad
förteckning utgöra tillhopa 248 hektar 27 ar 19 kvadratmeter,
under förutsättning att köpeskillingarna bestämmas av en värderingsnämnd,
bestående av tre personer, varav kronan, stadsfullmäktige och
tilldelningsinnehavarne utse vardera en, och på det sätt i övrigt, som i
statsrådsprotokollet närmare angives, samt att av för säljningsmedlen
bildas eu fond, beträffande vars förvaltning meddelas bestämmelser i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som i statsrådsprotokollet angivits.
Stockholm den 30 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.