Riksdagens skrivelse Nr 252.

1

Nr 252.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 31 maj 1913.
» » »i Andra kammaren den 31 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående vissa utgifter för kapitalökning, i vad angår
civild epartementsärenden.

(Statsutskottets utlåtanden nr 48, 56, 80, 113,
115, 146 och 151.)

Till Konungen.

A. Postverket.

l:o) I den till Riksdagen avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov har Eders Kungl. Magt, bland utgifter för kapitalökning
i vad avser statens affärsverksamhet, beträffande postverket föreslagit
Riksdagen att för inköp av inventarier för postverkets behov för
år 1914 anvisa 300,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
förskottsvis redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna

150,000 kronor.

Av det under denna punkt äskade anslaget är ett belopp av 20,000
kronor avsett för inköp av frimärksautomater.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. SO käft. (Nr 252.)

1

2

liiksdagens skrivelse Nr 252.

Då användandet av automater för tillhandahållande av frimärken
torde erbjuda väsentliga fördelar, synas goda skäl tala för att sådana
för postverkets räkning anskaffas, men då, enligt vad kommit till Riksdagens
kännedom, försök vid postverket utförts med olika typer av do
ifrågasatta automaterna och, efter vad också framgår av departementschefens
yttrande i detta ärende, apparaterna ännu ej blivit fullt utexperimenterade,
har Riksdagen hyst viss tvekan angående lämpligheten att,
innan så skett, anslå de äskade medlen till inköp av automater. Riksdagen
har emellertid ansett sig kunna förvänta, att generalpoststyrelsen icke
skrider till inköp förr än de olika typerna blivit vederbörligen utexperimenterade,
så att man må kunna vara förvissad om att erhålla automater,
som under alla förhållanden fungera fullt tillfredsställande såväl inomsom
utomhus; och har Riksdagen funnit ett stöd för denna uppfattning
i vad departementschefen i sådant avseende till statsrådsprotokollet anfört.
Vid sådant förhållande har Riksdagen nu beviljat det för nämnda
ändamål begärda anslaget.

Vad därefter vidkommer frågan om anvisande av medel till anskaffande
av automobiler för postverket, vill Riksdagen till en början erinra,
hurusom 1912 års Riksdag för ändamålet anvisade ett anslag av 125,000
kronor. Såsom i statsrådsprotokollet meddelas, har Eders Kungl. Maj:t
sedermera den 29 juni 1912 anbefallt generalpoststyrelsen att, efter det
pågående försök med elektromobiler blivit slutförda och i övrigt fullständig
utredning förebragts för bedömande av dessa fordons lämplighet för
posttransport i Stockholm ävensom anskaffnings- och driftkostnader i
jämförelse med bensinautomobiler, till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med förslag i ämnet. Sedan denna utredning slutförts, har generalpoststyrelsen
den 19 mars 1913 till Eders Kungl. Maj:t avgivit förslag i
ämnet, och har Eders Kungl. Maj:t den 4 innevarande april fattat beslut
om disponerande av ifrågavarande medel till inköp av bensinvagnar.

Det nu äskade anslaget 60,000 kronor är avsett till anskaffande av
högst 5 automobiler, och har generalpoststyrelsen i fråga om detta
äskande anfört, att det synts styrelsen vara ur såväl postverkets som
allmänhetens synpunkt lämpligt att fortgå på den av postverket inslagna
vägen att använda automobiler för posttransporter och att således i
ytterligare någon eller några av de större städer, inom vilka posttransporterna
numera medföra mera betydande utgifter, låta desamma verkställas
medelst automobiler.

Då emellertid beslut angående dispositionen av förberörda av Riksdagen
år 1912 beviljade 125,000 kronor blivit av Eders Kungl. Maj:t
fattat så sent som den 4 innevarande april, vill det synas Riksdagen

Riksdagens skrivelse Nr 852.

3

lämpligt att låta något anstå med beviljande av ytterligare medel för
ändamålet, på det att också någon ökad erfarenhet må vinnas i fråga
om lämpligheten för avsett ändamål hos de automobiler, om vilkas inköpande
Eders Kung!. Maj:t beslutat.

På grund av vad sålunda anförts har Riksdagen för inköp av inventarier
för postverkets behov för år 1914 anvisat 240,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913
av tillgängliga medel utanordna 120,000 kronor.

2:o a) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att i avvaktan
på den proposition, som kunde komma att avlåtas till Riksdagen
angående inköp av tomt och uppförande av byggnad i Uddevalla för
post- och telegrafverkens behov, tills vidare för ändamålet beräkna ett
anslag för 1914 av 125,000 kronor.

Sedermera har i en den 11 april 1913 till Riksdagen avlåten
proposition, nr 248, Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen dels medgiva, att för postverkets räkning må inköpas
tomterna nr 2, 3 och 4 i kvarteret Staken i Uddevalla för en köpeskilling,
ej överstigande 38,300 kronor; dels ock till inköp av ifrågavarande
tomter samt för uppförande därå av posthusbyggnad, inrymmande
jämväl lokaler för telegrafverkets behov, bevilja ett anslag av 240,000
kronor samt därav för år 1914 anvisa ett belopp av 125,000 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen synes Riksdagen giva vid handen,
att den till inköp föreslagna tomten väl lämpar sig för uppförande
av ett posthus. Mot priset å tomten, 38,300 kronor, har Riksdagen, i
betraktande av priset å övriga till inköp ifrågasatta tomter, intet att
erinra.

På de av departementschefen anförda skäl finner sig Riksdagen
också kunna bifalla förslaget om uppförande för ifrågavarande ändamål
av ett trevåningshus. Vidkommande kostnaden för byggnadsföretaget i
dess helhet, vilken kostnad numera genom vidtagande av vissa förenklingar
i byggnad skonstruktionen ävensom genom uteslutande av
ett å förslagsritningarna upptaget klocktorn reducerats med 20,000
kronor eller från först beräknade 260,000 kronor till 240,000 kronor,
har Riksdagen ej heller något att erinra.

Riksdagen har alltså dels medgivit att för postverkets räkning må
inköpas tomterna nr 2, 3 och 4 i kvarteret Staken i Uddevalla för
en köpeskilling, ej överstigande 38,300 kronor; dels ock till inköp av
ifrågavarande tomter samt uppförande därå av posthusbyggnad, inrymmande
jämväl lokaler för telegrafverkets behov, beviljat ett anslag av

4 Riksdagens skrivelse Nr 252.

240.000 kronor samt därav för år 1914 anvisat ett belopp av 125,000
kronor.

2:o b) I en den 25 april 1913 till Riksdagen avlåten proposition,
nr 279, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att för inköp för postverkets räkning av tomten nr 112 inom
S:t Lars kvarter i Linköping för år 1914 anvisa ett anslag av 73,000
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år
1913 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

Enligt vad Riksdagen i särskild skrivelse anmält, har Riksdagen
för inköp för postverkets räkning av tomten nr 112 inom S:t Lars
kvarter i Linköping för år 1914 anvisat ett anslag av 73,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913
av tillgängliga medel utanordna beloppet.

2:o c) Vidare har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till
uppförande å den postverket tillhöriga tomt i Norrköping, efter rivningav
därvarande posthus, av ny posthusbyggnad, inrymmande jämväl lokaler
för riksbankens behov, bevilja ett anslag av 400,000 kronor samt
därav för år 1914 anvisa ett belopp av 200,000 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att av anslaget för nybyggnader redan under år
1913 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 100,000 kronor.

Vad i detta ärende anförts synes Riksdagen giva vid handen, att
den föreslagna nybyggnaden på den tomt, som för närvarande innehaves
av postverket, innebär den fördelaktigaste lösningen av frågan om ordnande
för framtiden av lokal för postverket i Norrköping.

Vad beträffar byggnadens arkitektur och yttre utstyrsel har Riksdagen,
som uppmärksammat vad departementschefen anfört därom att
departementschefen skulle vid Eders Kungl. Maj:ts slutliga fastställande
av ritningarna söka tillse, huruvida icke lämpliga förenklingar med
avseende å den yttre utstju-seln skulle kunna ske, velat uttala, att det
synts Riksdagen, att den föreslagna byggnaden, även om den ej i enlighet
med det uppgjorda förslaget förses med ett, som det vill synas, uteslutande
av prydnadsskäl tillkommet torn, borde kunna givas en även
med hänsyn till dess läge värdig arkitektur.

Riksdagen har alltså till uppförande å den postverket tillhörande tomt
i Norrköping, efter rivning av därvarande posthus, av ny posthusbyggnad,
inrymmande jämväl lokaler för riksbankens behov, beviljat ett anslag
av 400,000 kronor samt därav för år 1914 anvisat ett belopp av

200.000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Magt att av anslaget för
nybyggnader redan under år 1913 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 100,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 252.

o

Telegrafverket.

3:o) I avseende å utgifterna för statens affärsverksamhet, i vad dessa
angå telegrafverket, har .Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels
medgiva, att lör telegrafverkets räkning må inköpas gården nr 259 i
Eskilstuna för en köpeskilling av 60,000 kronor, dels ock för år 1914
anvisa till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning
ett anslag av 500,000 kronor.

Av det under denna punkt äskade anslag, 500,000 kronor, äro
86,700 kronor avsedda för fullbordande av telegrafverkets stationsbyggnad
i Lund, 145,000 kronor för fullbordande av stationsbyggnaden i Örebro,

100,000 kronor för fullbordande av stationsbyggnaden i Borås, 108,300
kronor för fortsättande av arbetet med uppförande av ny stationsbyggnad
i Karlshamn samt 60,000 kronor till inköp av byggnadstomt för
telegrafverkets behov i Eskilstuna. Eders Kungl. Maj:ts förslag i vad
avser anvisande av medel för fullbordande eller fortsättande av arbetet
med förenämnda stationsbyggnader har ej givit Riksdagen anledning till
erinran.

Vad därefter beträffar det föreslagna förvärvet av byggnadstomt för
telegrafverkets behov i Eskilstuna, överstiger visserligen priset för deu
till inköp föreslagna tomten med 15,000 kronor kostnaderna för en närbelägen
till telegrafverket jämväl kembjliden något större tomt, men
denna ligger intill två smala gator, varför ett därå uppfört hus ej lärer
kunna erbjuda så ljusa lokaler, som en byggnad å den till inköp föreslagna.
tomten, vars ena fasad vetter mot ett öppet torg. Å detta finnes
visserligen för närvarande en framför tomten belägen saluhall, som dock,
enligt vad meddelats Riksdagen, är bestämd att inom den närmaste framtiden
rivas. Med hänsyn till nödvändigheten för telefon- och telegrafpersonalen
att vid sitt arbete hava så ljusa lokaler som möjligt, har
Riksdagen ansett sig böra medgiva inköp av den dyrare tomten.

Riksdagen har alltså dels medgivit, att för telegrafverkets räkning
må inköpas gården 259 i Eskilstuna för en köpeskilling av 60,000 kronor,
dels ock för år 1914 anvisat till inköp och bebyggande av fastigheter
för telegrafverkets räkning ett anslag av 500,000 kronor.

4:o) Eders. Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för
fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för år 1914
anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 4,000,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av tillgängliga
medel utanordna beloppet.

6

Riksdagens skrivelse Nr 252.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning liar Riksdagen
icke käft något att erinra, ock kar Riksdagen alltså för fortsatt utveckling
av statens telefon- ock telegrafväsende för år 1914 anvisat ett anslag
å 4,000,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

5:o) Eders Kungl. Magt kar vidare föreslagit Riksdagen att besluta anordnande
av telefonförbindelse mellan Gottland ock fastlandet för en kostnad
av 900,000 kronor samt för år 1914 för ändamålet anvisa, att utgå
med 600,000 kronor av lånemedel, ett anslag av 750,000 kronor ävensom
att medgiva, att den för nämnda telefonanläggning mellan Gottland
ock fastlandet erforderliga undervattenskabeln må i riket införas tullfritt.

Såsom av statsutskottet vid 1900 års Riksdag uttalats, synes det i
betraktande av Gottlands isolerade läge ock med känsyn till de svårigketer,
som i synnerhet vintertiden ofta uppstå för upprätthållandet av
en regelbunden förbindelse mellan denna ö och fastlandet, av stor vikt
att åtgärder vidtagas till denna förbindelses underlättande, ock otvivelaktigt
lärer vara, att för sådant ändamål anläggandet av en telefonkabel
mellan Gottland ock fastlandet skulle vara av stor betydelse.

Riksdagen är sålunda tillfullo övertygad om vikten av den föreslagna
telefonförbindelsen.

Likväl kar Riksdagen icke kunnat undgå att hysa starka betänkligheter
mot att bevilja de för denna anläggning nu äskade
medlen 900,000 kronor, av vilka, enligt telegrafstyrelsens beräkning,
endast 600,000 kronor skulle kunna påräknas bliva räntebärande, i
synnerhet som den för anläggningen erforderliga kabeln i längd väsentligt
överstiger hittills anlagda undervattenskablar för telefonering,
varför någon praktisk erfarenhet angående densammas tjänstbarket
icke stått att vinna. Då emellertid telegrafstyrelsen efter ingående
och noggranna undersökningar ock utredningar ansett sig kunna med
säkerhet uttala, att en telefonkabel till Gottland numera ej är något
experiment utan eu ledning, för vilken visserligen alla teknikens och
vetenskapens framsteg på området behöva tagas i anspråk, men med
vilken, frånsett skillnaden i pris, kan räknas på samma sätt som med
en landlinje, har Riksdagen, som därjämte i likhet med departementschefen
anser ytterligare säkerhet ligga i de garantier, som vid blivande
leveransanbud" å kabeln böra uppställas, funnit den av Riksdagen i berörda
hänseende hysta betänklighet böra vika.

Vad av departementschefen under förevarande punkt anförts i fråga
om ledningens sträckning m. m. anser Riksdagen av beskaffenhet att
böra av Riksdagen bifallas. Riksdagen finner sig jämväl böra bifalla

7

Riksdagens skrivelse Nr 352.

förslaget att av det för anläggningen erforderliga beloppet allenast

600,000 kronor anvisas av lånemedel och att återstoden 300,000 kronor
bestrides av skattemedel samt att sistnämnda belopp fördelas på två år.

Riksdagen har alltså dels beslutat anordnande av telefonförbindelse
mellan Gottland och fastlandet för en kostnad av 900,000 kronor samt
för år 1914 för ändamålet anvisat, att utgå med 600,000 kronor av lånemedel,
ett anslag av 750,000 kronor dels ock medgivit, att den för nämnda
telefon anläggning mellan Gottland och fastlandet erforderliga undervattenskabeln
må i riket införas tullfritt.

Statens järnvägar.

6:o) Eders Kung!. Magt har vidare föreslagit Riksdagen att till utförande
av nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikera de
järnvägar anvisa för år 1914 ett belopp av 3,003,000 kronor, med rätt
lör Eders Kung!. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av tillgängliga
medel utanordna ett belopp av 600,000 kronor.

Angående de särskilda ändamål, för vilka det begärda anslaget är
avsett, får utskottet meddela följande sammanfattning:

för husbyggnader: boställshus .......................

................. kronor 146,300: —

» övriga byggnader...........

.................. »

70,400: —

»

spåranordningar ..........................................

.................. »

565,000: —

»

växel- och signalsäkerhetsanläggningar

..................»

600,000: —

»

övriga anläggningar..................................

.................. »

295,300: —

»

större arbeten ..............................................

.................. »

826,000: —

»

diverse arbeten ...........................................

................ »

500,000: —

Summa kronor

3,003,000: —

Bland de under denna punkt begärda anslag förekommer under rubriken
»större arbeten» en post å 250,000 kronor för vissa anläggningar
vid Frösunda driftbangård, av vilket belopp 100,000 kronor avsetts till
användning redan under innevarande år, och utvisar statsrådsprotokollet
att berörda 250,000 kronor äro avsedda till anläggning vid Frösunda
driltbangård av lokomotivstation med plats för 18 lokomotiv, expeditions-
och förrådslokaler, ångcentral för uppvärmning, oljekällare med
cisterner, vattentorn med reningsanordning samt vattenledning med
pumpverk. I eu inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen
vid beviljandet av det för lokomotivstationsanläggningen vid

8

Riksdagens skrivelse Nr 252.

Frösunda begärda anslaget måtte till beslutet foga det uttalandet, att
lokomotivstallarna med tillhörande anläggningar måtte placeras i sådant
höjd- eller planläge, att väsentligt hinder för genomförande av kanalföretaget
Bällstaviken—Brunnsviken — med en fri höjd av förslagsvis
5 meter under de fasta järnvägsbroarna — icke måtte på grund av
dessa anläggningar uppstå.

Riksdagen vill till en början meddela, att Riksdagen icke funnit
något att erinra mot det av Eders Kungl. Maj:t för itrågsvarande anläggningar
vid Frösunda driftbangård äskade beloppet.

Beträffande därefter förenämnda motion har Riksdagen av ett av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 29 mars 1913 avgivet yttrande
inhämtat, att styrelsen av anförda skäl för sin del vore av den bestämda
åsikten, att lösning av problemet om Mälarens reglering genom
en kanal Bällstaviken—Brunnsviken icke kunde ifrågakomma.

Däremot finge det anses vara ställt utom allt tvivel, att en mindre
kanal för torrläggning av de sänka markerna kring Råstasjön och Lötsjön
samt för avledning av avloppsvattnet från de tätt bebyggda orterna
kring Bällstaviken och de nämnda sjöarna vore ur sanitär synpunkt
ovillkorligen nödvändig, varjämte det ansåges med fog kunna ifrågaställas
att utföra denna kanal med sådana ökade mått, att den bleve
användbar för även pråmtrafik.

Eu skrivelse från järnvägsstyrelsen av den 31 mars 1913 utvisar
vidare, att för beredande av en fri höjd för kanalen av 5,0 meter kräves
en ökning i de beräknade kostnaderna för bangårdsanläggningarna vid
Frösunda med icke mindre än 337,000 kronor. Vidare har järnvägsstyrelsen
anfört, att, med bibehållande av utav styrelsen avsett höjdläge
för spårsystemet vid Frösunda samt för vagn- och lokomotivstallar, en
fri höjd av 3,o meter över högvattenytan kan erhållas för kanalen, samt
att om förbindelsespåren till anläggningarna i fråga förläggas i stigningar
1 : 400, kan vinnas en fri höjd för kanalen av 3,6 meter, vilken
höjd vore den största, som kunde ernås med bibehållande av den verkställda
plan- och grundläggningen för vagn- och lokomotivstallanläggningarna.
Beträffande den fria höjden av 3,0 meter har styrelsen därjämte
erinrat, hurusom denna icke oväsentligt överstege den höjd av
1,5 å 2,0 meter, som av styrelsen i ett annat sammanhang angivits såsom
tillräcklig för eu pråmtrafik, motsvarande den, som framgår i Mölndalsån
vid Göteborg.

Vid nu anförda förhållanden har Riksdagen givetvis funnit den
kostnadsökning av 337,000 kronor, som skulle erfordras för att åt kanalen
giva den fria höjd av 5 meter, som i motionen förslagsvis fram -

Riksdagens skrivelse Nr 252.

9

ställts, allt för stor, för att Riksdagen skulle anse sig böra uttala sig
för anläggningarnas placerande i en trafikhöjd, som skulle kräva en sådan
ökning.

Kostnaderna för ernående av en fri höjd för kanalen av 3,6 meter
skulle däremot ställa sig mindre och torde, enligt vad Riksdagen inhämtat,
kunna beräknas uppgå till omkring 170,000 kronor. Emellertid medför
en höjning till detta läge den olägenheten, att förbindelsespåren komma
att ligga i en lutning av 1 : 400. Då nu i varje fall ingen som helst
säkerhet finnes för att den ifrågasatta kanalen Bällstaviken—Brunnsviken
kommer att kräva större fri höjd än den höjd av 3,0 meter, vilken
betecknats såsom tillräcklig för erhållande av en pråmkanal, och då,
enligt vad Riksdagen inhämtat, kostnaden för ernående av 3,6 meter fri
höjd kommer att ställa sig i det hela lika, vare sig arbetet för förhöjning
av spåren redan nu igångsättes eller åtgärder därför vidtagas i
framtiden, har det synts Riksdagen lämpligast, att ifrågavarande anläggningar
utföras med bibehållande av avsett höjdläge av 3,o meter samt
att, därest i framtiden bleve erforderligt, åtgärder då vidtagas för ernående
av en fri höjd av 3,6 meter.

Vad i övrigt under förevarande punkt föreslagits har Riksdagen
funnit sig böra bifalla.

Enligt vad som förmäles i åberopade statsrådsprotokollet har järnvägsstyrelsen
gjort framställning i fråga om anläggning av dubbelspår mellan
Norrköping och Mjölby, ehuru departementschefen på till statsrådsprotokollet
anförda skäl funnit denna anläggning böra anstå till ett annat
statsregleringsår. Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang uttala,
att även Riksdagen, med hänsyn till angelägenheten att sådana anordningar
vidtagas, att den starka genomgående trafiken å denna handel
må kunna framföras med nödig säkerhet och utan allt för stora
rubbningar, anser, att en sådan dubbelspårsanläggning bör komma till
stånd med det allra snaraste.

Riksdagen har alltså till utförande av nya byg^iader och anläggningar
vid statens redan trafikerade järnvägar anvisat för år 1914 ett
belopp av 3,003,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Magt att förskottsvis
redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna ett belopp
av 600,000 kronor.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen dels att för utvidgning
av lokomotivstation och spårsystem vid Ängelholm för år 1914
anvisa ett belopp av 130,000 kronor, dels ock att medgiva, att det å eu
järnvägsstyrelsens skrivelse av den 29 oktober 1912 bifogad karta inom
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 80 käft. (Nr 252.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 252.

bokstäverna a—b—c—d—e—f—g—k—i—k—1—m—n—a angivna område,
vilket för närvarande tillhör Ångelholms kronopark, må utan ersättning
överlåtas till statens järnvägar.

Eders Kungl. Maj:ts under denna punkt framställda förslag, att en viss
del av Ångelholms kronopark skulle av domänstyrelsen utan ersättning
överlämnas till statens järnvägar, synes, då det här är frågan om förhållandet
mellan två affär sdrivan de verk, ej stå i överensstämmelse med
de principer, som legat till grund för den år 1911 beslutade budgetreformen,
utan anser Riksdagen, att domänstyrelsen bör gottgöras för värdet
av ifrågavarande område.

I övrigt har Riksdagen intet att erinra mot vad av Eders Kung!.
Magt uti förevarande punkt föreslagits.

Riksdagen har alltså

dels för utvidgning av lokomotivstation och spårsystem vid Ängelholm
för år 19)4 anvisat ett belopp av 130,000 kronor,

dels ock medgivit, att det å eu, järnvägsstyrelsens skrivelse av den
29 oktober 1912 bifogad karta inom bokstäverna a—b—c—d—e—f—g
—h—i—k—1—m—n—a angivna område, vilket för närvarande tillhör
Ångelholms kronopark, må mot den ersättning, Eders Kungl. Maj:t kan
bestämma, överlåtas till statens järnvägar.

8:o) I en till Riksdagen den 19 mars 1913 avlåten proposition, nr 142,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
för ombj^ggnad av Malmö statsbangård bevilja ett anslag av 6,166,000
kronor samt därav för år 1914 anvisa ett belopp av 200,000 kronor att
utgå av lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 100,000 kronor;
samt att, under förutsättning att denna framställning bifalles, besluta,
att de i 1914 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel skola
höjas med 200,00^ kronor.

Riksdagen har vunnit en bestämd övertygelse om angelägenheten
av att åtgärder med det första vidtagas för avhjälpande av de beträffande
utrymme m. m. vid statsbangården i Malmö nu rådande missförhållanden;
och synes denna anlag-enhet så mycket mera värd att beaktas, som
det, med hänsyn till denna stations egenskap av förmedlingsstation för
hela landets kontinental trafik ävensom därtill att den är att betrakta
som brännpunkten för den utomordentligt utvecklade skånska lokaltrafiken,
måste vara av synnerlig vikt, att förhållandena därstädes äro
tillfredsställande.

Riksdagens skrivelse Nr 252.

11

Riksdagen har i detta hänseende beaktat, hurusom för närvarande
tre statsbanor och två privatbanor äro indragna till bangården i fråga;
och är det nu föreliggande förslaget beräknat för ett framtida indragande
till stationen av ytterligare 3 privatbanor.

Vidare lärer vid bedömandet av denna fråga ej böra lämnas ur
räkningen sambandet mellan statsbangården i Malmö och den därstädes
varande stora hamnen med dess utgrenade spårsystem på kajer och lastgator,
vilket samband än mera kommer att krävas vid den planerade
storartade hamnbyggnaden samt de utsikter till ökad trafik, som denna
hamnbyggnad medför.

Med avseende å Malmö stations förberörda egenskap av förmedlingsstation
för hela vårt lands kontinentaltrafik vill det också synas
Riksdagen, att de summor, som nedläggas på att bringa bangården i
ett tillfredsställande skick, kommer hela landets trafik till godo.

Vid sådant förhållande och då Riksdagen icke funnit något att
erinra mot vad av Eders Kungl. Maj:t föreslagits till avhjälpande av de
överklagade missförhållandena, har Riksdagen ansett sig böra bevilja de
härför äskade medlen.

Emellertid har Riksdagen velat i detta sammanhang uttala, att Riksdagen
förutsätter, att det framtida framdragandet till statsbangården av
vissa privatbauor, vartill, såsom ovan nämnts, det föreliggande förslaget
lämnar möjlighet, kommer att försiggå utan några ytterligare kostnader
för statsbanorna.

Riksdagen har för ombyggnad av Malmö statsbangård beviljat ett
anslag av 6,166,000 kronor samt därav för år 1914 anvisat ett belopp
av 200,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 100,000 kronor.

9:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för inköp av mark, som erfordras för utvidgning av vissa
järnvägsstationer, för år 1914 anvisat ett anslag av 300,0U0 kronor.

10:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning har Riksdagen
för nya inventarier och ökat förlag vid statens järnvägar anvisat
ett anslag för år 1914 av 2,000,000 kronor.

ll:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till ny rörlig materiel för statens järnvägar har Riksdagen för år 1914
till anskaffande av ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar
beviljat ett anslag av 2,500,000 kronor.

12:o) Eders Kungl. Maj:t har i en den 4 innevarande april till
Riksdagen avlåten proposition, nr 184, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

12

Riksdagens skrivelse Nr 252.

att, under förutsättning att den av Kungl. Maj:t till Riksdagen avlåtna
proposition med förslag till överenskommelse mellan svenska staten, å
ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara m. fl. aktiebolag, å andra sidan, angående
ökad malmbrytning inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält
av Riksdagen bifalles, utom annat, varom i punkt 28 bär nedan vidare
förmäles, till anskaffande av ny rullande materiel för malmtransport vid
statens trafikerade järnvägar för år 1914 bevilja ett anslag av 500,000
kronor.

Ifrågavarande äskande avser att bereda medel för den ökning av den
rullande materielen vid statens järnvägar, som bliver erforderlig redan
år 1914 till följd av det utav innevarande Riksdag numera fattade beslut
om överenskommelse mellan staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg-—Oxelösund, ä andra sidan, angående ökad malmbrytning
inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält. Kostnaden för denna
ökning har av järnvägsstyrelsen beräknats till 500,000 kronor.

Då denna ökning av statens järnvägars för malmtrafik avsedda rullande
materiel liksom även föreslagen reglering i Lule älvs vattensystem
och förstärkning av kraftledningen synas med nödvändighet påkallad
av den ökade malmexporten, finner sig Riksdagen böra bevilja de äskade
medlen.

Riksdagen har till anskaffande av ny rullande materiel för malmtransport
vid statens trafikerade järnvägar för år 1914 beviljat ett anslag
av 500,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år
1913 av tillgängliga medel utanordna beloppen.

13:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom giorda framställning
har Riksdagen för fortsättande av arbetet med utläggning av ytterligare
ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna samt utläggande av
bispår till Södertälje stad och ombyggnad av stationen därstädes anvisat
ett anslag för år 1914 av 1,600,000 kronor.

14:o) I anledning av Eders Kungl. Majds framställning om anslagför
fortsättning av arbetet med utläggning av dubbelspår mellan Göteborg
och Alingsås har Riksdagen för fortsättande av arbetet med utläggningav
ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och Alingsås och därmed
sammanhängande arbeten för år 1914 anvisat ett belopp av 1,600,000 kronor.

15:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har
Riksdagen till fortsättande av statsbanan Järna—Norrköping 1''ör år 1914
anvisat ett anslag av 1,500,000 kronor.

16:o) Med bifall till Eders Kung1.. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen till fortsättning av statsbanan Ulriksfors—Volgsjön
för år 1914 anvisat ett anslag av 1,600,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 252.

13

17:o) I anledning av Eders Kungl. Ma,j:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen dels till fortsättning av statsbanan Veittijärvi—Karungi—
Matarengi för år 1914 anvisat ett anslag av 837,000 kronor; dels ock
medgivit, att för detta ändamål härutöver må användas de besparingar
intill ett belopp av 200,000 kronor, som uppkommit å det till anläggning
av en statsbana från Morjärv till Lappträsk samt en landsväg från Boden
till Lappträsk anvisade anslaget.

18:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen dels för fortsättande av statsbanan Alvsby—Piteå
för år 1914 anvisat ett anslag av 650,000 kronor; dels ock medgivit, att
härutöver må för enahanda ändamål av de besparingar, som uppkommit
å det till anläggning av statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfiärden
anvisade anslaget, användas ytterligare ett belopp av intill

350,000 kronor.

19:o) 1 anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1914
-anvisat ett anslag av 500,000 kronor.

20:o) Sedan Eders Kungl. Maj:tiden till innevarande Riksdag avlämnade
propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under rubriken
utgifter för kapitalökning i vad avser statens affärsverksamhet uti punkt
18 föreslagit Riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde
komma att avlåtas om anläggande av en statsbana söder om linjen
Lappträsk—Karungi för ändamålet för år 1914 beräkna ett anslag, att
utgå av lånemedel, av 600,000 kronor, har uti en den 7 mars 1913 till Riksdagen
avlåten proposition, nr 115, Eders Kungl. Maj:t, under åberopande
av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet
förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark
in. m. iakttagas, dels besluta anläggning av statsbana från Karungi till
Haparanda för en beräknad kostnad av 1,495,000 kronor, med rätt
lor Eders Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen
bör genomgå, samt för påbörjande av nämnda anläggning för år 1914
anvisa ett anslag av 600,000 kronor; dels ock besluta anläggning av utfartsvägar
till landsvägen Boden—Lappträsk från stationer och mötesplatser
å statsbanan Boden—Lappträsk för en kostnad av 172,600 kronor.

Såsom av 1911 års Riksdag uttalats, hava de synpunkter, ur
vilka frågan om norra stambanans fortsättning emot finska gränsen
vid dess behandling inom Riksdagen blivit bedömd, varit, dels huru
man må kunna genom anordnande av förbättrade kommunikationsförhållanden
på bästa sätt ej blott underlätta ifrågavarande trakters

14

Riksdagens skrivelse Nr 252.

ekonomiska utveckling'' och framåtskridande utan även på samma
gång i största möjliga mån bidraga till att med det övriga landet förbinda
den till större delen finsktalande befolkningen i denna landsända samt
därstädes söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, dels huru man
skall kunna vid strävan efter detta mål vederbörligen tillgodose de
militära intressena. Dessa synpunkter lära också böra läggas till grund
vid bedömande av Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag till
banans sträckning.

Vad då beträffar den förstnämnda av dessa synpunkter, synes det
Riksdagen otvivelaktigt att denna bliver avgjort bättre tillgodosedd genom
den av Eders Kungl. Magt föreslagna, av järnvägsstyrelsen och Eders Kungl.
.''''•lapis befallningshavande i Norrbottens län förordade sträckningen Karungi—Haparanda
än genom den av generalstabschefen påyrkade sträckning''
med utgångspunkt i närheten av Lappträsks station i sydlig eller sydostlig
riktning till Säivitsviken samt därifrån österut fram till Haparanda.
De trakter, som skulle uppsökas av banan, sådan generalstabschefen
tänkt sig densamma dragen, synas givetvis till följd av jordmånens i
det hela mindre goda beskaffenhet ej hava närmelsevis samma möjlighet
till ekonomisk utveckling och framåtskridande som Tornedalen med dess
avsevärt större naturliga förutsättningar. Genom att, på sätt Eders Kungl.
Maj:t föreslagit, medelst en bana Karungi—Haparanda förbinda järnvägslinjen
Karungi—Matarengi med Haparanda skulle man också vinna
fördelen att förskaffa befolkningen i hela den i jordbruk savseende ingalunda
obetydliga Tornedalen en centralpunkt i Haparanda, där den kunde
avsätta sina jordbruksprodukter och själv förse sig med de förnödenheter,
som måste hämtas från annat håll; och Haparanda skulle på sådant
sätt åter kunna utvecklas till att kraftigt upptaga den alltmera växande
konkurrensen med den på finsk sida belägna staden Torneå.

Denna möjlighet för Haparanda att bestå i konkurrensen med Torneå
synes däremot ingalunda tillgodosedd genom en bana från Lappträsk
till Säivitsviken och därifrån till Haparanda. Tvärtom synes fara
vara för handen, att handeln och rörelsen i Haparanda skulle än ytterligare
gå tillbaka i konkurrens med, utom Torneå, jämväl en hamnplats
på den svenska sidan.

Vidkommande därefter angelägenheten att med det övriga landet
förbinda den finsktalande befolkningen i denna landsända samt att därstädes
söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, vilken även ur
försvarspolitisk synpunkt synes värd allt beaktande, finner Riksdagen
jämväl denna angelägenhet väl tillvaratagen genom Eders Kungl. Maj:ts
förslag. Genom banans dragande enligt detta förslag skulle nämligen

Riksdagens skrivelse Nr 252.

15

åstadkommas, att hela gränstraktens finsktalande befolknings förbindelser
inriktades på en svensk huvudort, varigenom, såsom också av departementschefen
framhållits, på ett livskraftigt sätt underlättades spridningen
av svenskt språk och svensk kultur i dessa bygder.

I dylikt avseende synes däremot den andra sträckningen såsom gående
genom svensktalande bygd icke kunna tillmätas någon större betydelse,
utan skulle man snarare kunna befara, att denna sträckning,
då den är av beskaffenhet att förminska Haparandas betydelse, också
kommer att bidraga till att förbindelserna från svensk sida med Torneå
ytterligare ökas.

Om det sålunda synes Riksdagen uppenbart, att ur nu berörda synpunkter
den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen har avgjort
företräde, återstår att bedöma, huruvida de erinringar, som ur strategisk
synpunkt blivit däremot gjorda, äro av beskaffenhet att uppväga detta
företräde.

I sådant avseende har Riksdagen till en början beaktat, hurusom
järnvägsstyrelsen och Eders Kungl. Maj:ts betallningshavande såväl 1903
som 1906 förordat, att stambanan skulle dragas från Lappträsk direkt till
Haparanda, men att generalstabschefen då av strategiska skäl yrkat, att
stambanan skulle få sin slutpunkt i Karungi, vilket sistnämnda önskemål
helt och hållet blivit tillgodosett genom statsmakternas beslut år 1911;
ävensom vad av departementschefen anförts om, att då nu generalstabschefen
tillstyrker banans framdragande i av honom förordad riktning
till Haparanda, detta i själva verket innebär att genom en från
Lappträsk utgående sidobana skaffa stambanan eu ny slutpunkt vid
gränsen, under det att järnvägsstyrelsens förslag synes kunna betraktas
sålunda, att man, med bibehållande av ändpunkten i Karungi, giver
Tornedalen en tertiärbana för fyllande av dess lokala kommunikationsbehov.

Riksdagen biträder den av departementschefen uttalade mening att,
därest man iakttager att banan framdrages nära själva dalgången men
något västligare, så att vissa militära hänsyn i ändamål att taktiskt
skydda banan tillgodoses, att vidare stationen i Haparanda förlägges söder
om staden samt att slutligen en framtida anknytning med det finska
järnvägsnätet sker söder om Haparanda i närheten av Neder Torneå
kyrka på finska sidan, avgörande strategiska betänkligheter icke torde
finnas mot den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen från
Karungi till Haparanda.

Hå Riksdagen sålunda icke funnit de erinringar, som i sådant avseende
gjorts mot denna sträckning uppväga dess enligt Riksdagens för -

16

Riksdagens skrivelse Nr 252.

menande avgjorda företräde nr synpunkten av odlingens och den svenska
kulturens befrämjande, finner sig Riksdagen böra besluta densamma.

Vad i övrigt föreslagits i fråga om förevarande statsbaneanläggning
finner sig Riksdagen jämväl böra bifalla, liksom Riksdagen ej heller
har något att erinra beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag om anläggning
av utfartsvägar till landsvägen Boden—Lappträsk från stationer och
mötesplatser å statsbanan Boden—Lappträsk.

Enligt vad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,
behöver det för utfartsvägar erforderliga beloppet, 172,600 kronor, först
år 1915 anvisas.

Riksdagen har under förbehåll att de i statsrådsprotokollet över
civilärenden den 7 mars 1913 förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse
av mark m. in. iakttagas,

dels beslutat anläggning av statsbana från Karungi till Haparanda
för en beräknad kostnad av 1,495,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen bör genomgå, samt
för påbörjande av nämnda anläggning för år 1914 anvisat ett anslag av

600,000 kronor;

dels ock beslutat anläggning av utfartsvägar till landsvägen Boden
—Lappträsk från stationer och mötesplatser å statsbanan Boden—Lappträsk
för en kostnad av 172,600 kronor.

21:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att av det för
uppförande av eu elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älv
och i sammanhang därmed anläggning av järnväg mellan Gällivare och
Porjus samt för övriga erforderliga åtgärder i och för införande av elektrisk
drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen av Riksdagen beviljade anslaget
å 21,500,000 kronor för år 1914 anvisa ett belopp av 5,297,000
kronor, att utgå av lånemedel.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har av det för uppförande av en elektrisk
kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älv och i sammanhang därmed
anläggning av järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för övriga
erforderliga åtgärder i och för införande av elektrisk drift å bandelen
Kiruna—Riksgränsen av Riksdagen beviljade anslaget å 21,500,000 kronor
för år 1914 anvisat ett belopp av 5,297,000 kronor.

22:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag
för ökning av utrustningen för den elektriska driften å bandelen Kiruna—
Riksgränsen har Riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning
för ökning av utrustningen för den elektriska driften på bandelen
Kiruna—Riksgränsen beviljat ett anslag av 550,000 kronor samt
därav för år 1914 anvisat ett belopp av 400,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 252.

17

T attenfallsverken.

23:o) I den till Riksdagen avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t i avseende å utgifterna för
statens affärsverksamhet, i vad dessa angå statens vattenfallsverk, föreslagit
Riksdagen medgiva, att av det belopp, som redan anvisats på det
år 1909 av Riksdagen beviljade anslag å 22,800,000 kronor för anläggning
av en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, må för Stallbackakanalens
utvidgning till 5 meters seglationsdjup användas ett belopp
av intill 95,000 kronor.

Förevarande framställning avser, att den så kallade Stallbackakanalen
mellan industriområdet å hemmanet Stallbacka vid Trollhättan
och Stallbackaön, vilken kanal enligt planen för den nya farleden
mellan Vänern och Göteborg skall utvidgas till att vid lågvattenstånd
framsläppa fartyg med 4 meters djupgående och, enligt vad man vid
planens uppgörande tänkt sig, skulle i framtiden ytterligare utvidgas
till 5 meters seglationsdjup, redan nu må utvidgas till detta djup.

Ursprungligen hade man tänkt sig, att den framtida utvidgningen
skulle ske i torrt schakt för en beräknad kostnad av omkring 300,000
kronor, men har nu vattenfallsstyrelsen förklarat, att förhållanden sedermera
inträtt, som i hög grad försvårade en sådan utvidgning i torrt schakt,
på grund varav man vid den blivande utvidgningen med all säkerhet
skulle nödgas tillgripa undervattenssprängning, vilket emellertid komme
att fördyra arbetet med minst 200,000 kronor. Om bergsprängningen
till 5 meters seglationsdjup och de därför erforderliga schaktnings- och
muddringsarbctena utfördes redan i sammanhang med nu pågående arbeten
i Stallbackakanalen, skulle däremot betydande besparingar kunna
göras, varjämte alla olägenheter, som voro förbundna med en framtida
utvidgning i torrt schakt, undvekes. Utan att inlåta sig på frågan,
huruvida dessa olägenheter möjligen bort kunna vid planens uppgörande
förutses, finner Riksdagen vad i detta ärende anförts giva vid handen
lämpligheten att redan i sammanhang med pågående arbeten i Stallbackakanalen
på föreslaget sätt vidtaga åtgärder för dess ytterligare utvidgning,
varför Riksdagen anser sig böra medgiva, att av de till anläggning
av ny farled mellan Vänern och Göteborg anvisade medel må användas
erforderligt belopp för Stallbackakanalens ytterligare utvidgning.

Riksdagen har alltså medgivit, att av det belopp, som redan anvisats
på det år 1909 av Riksdagen beviljade anslag å 22,800,000 kronor
för anläggning av en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, må
Bihang till .Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 80 käft. (Nr 252.) 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 252.

för Stallbackakanalens utvidgning till 5 meters seglationsdjup användas
ett belopp av intill 95,000 kronor.

24:o) På grund av''Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
bär Riksdagen av det för anläggning av ny farled mellan Vänersborg
och Göteborg av Riksdagen beviljade anslaget å 22,800,000 kronor för
år 1914 anvisat ett belopp av 3,000,000 kronor.

25:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att anvisa,
att utgå av lånemedel, dels för Trollhätte kraftstations första och andra
utbyggnad ett tilläggsanslag av 130,000 kronor och dels för vissa anläggningar,
avsedda för eu tredje utbyggnad av kraftstationen, 160,000
kronor; samt att medgiva, att''de till kraftverket under byggnadstiden
influtna inkomster å tillhopa 196,170 kronor 66 öre ma användas till
täckande av de omförmälda utgifter för kraftstationens första och andra
utbyggnad, som ej kunna bestridas med ovannämnda anslag å 130,000
kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot bifall till Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, har alltså ej mindre anvisat dels
för Trollhätte kraftstations första och andra utbyggnad ett tilläggsanslag
av 130,000 kronor, dels ock för vissa anläggningar, avsedda för en
tredje utbyggnad av kraftstationen, 160,000 kronor,

’ än även medgivit, att de till kraftverket under byggnadstiden influtna
inkomster å tillhopa 196,170 kronor 66 öre må användas till
täckande av de omförmälda utgifter för kraftstationens första och andra
utbyggnad, som ej kunna bestridas med ovannämnda anslag å 130,000
kronor.

26:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för inköp av inventarier för Trollhätte kraftverk för år
1914 anvisat ett anslag av 150,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna
50,000 kronor.

27:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen av det för uppförande av en elektrisk kraftstation
vid Porjusfallen i Stora Lule älv och i sammanhang därmed
anläggning av järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för övriga
erforderliga åtgärder i och för införande av elektrisk drift å bandelen
Kiruna—Riksgränsen av Riksdagen beviljade anslaget å 21,500,000 kronor
för år 1914 anvisat ett belopp av 798,000 kronor.

28:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen dels att för
verkställande av undersökningar angående vattenförhållandena inom

Riksdagens skrivelse Nr 252.

19

Stora Lule älvs vattenområde för år 1914 bevilja ett anslag av 75,000
kronor, att utgå av lånemedel, med rätt för Eders Ivungl. Maj:t att redan
under år 1913 av tillgängliga medel utanordna beloppet, dels ock att
till täckande av de förskott av tillhopa 35,000 kronor, som av statskontoret
verkställts på grund av kungl. breven den 5 februari och den
17 september 1909, för år 1914 anvisa ett belopp av 35,000 kronor,
att utgå likaledes av lånemedel.

Sedermera har Eders Kungl. Magt i en den 4 innevarande april
till Riksdagen avlåten proposition, nr 184, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, utom
annat, beträffande vilket Riksdagen i punkt 12 här ovan anmält sitt beslut,
föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att den av Eders Kungl.
Maj:t till Riksdagen avlåtna proposition med förslag till överenskommelse
mellan svensk '', staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara
m. fl. aktiebolag, ä andra sidan, angående ökad malmbrytning inom
Kiirunavaara och Gellivare malmfält av Riksdagen bifalles, dels besluta
reglering av Stora Lule älvs vattensystem ovanför Porjus för en kostnad
ej överstigande 1,000,000 kronor samt därav för år 1914 anvisa ett belopp
av 500,000 kronor; dels ock till förstärkning av kraftledningen
Porjus—Gellivare—Kiruna för år 1914 bevilja ett anslag av 160,000
kronor; med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av
tillgängliga medel utanordna beloppen.

I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
måtte, under förutsättning att Eders Kungl. Maj:ts proposition om anslag
för undersökning och förslag till vattenreglering av Stora Lule älv
bifalles, för sin del bevilja ett förslagsanslag å extra stat för år 1914
av 20,000 kronor att av Kungl. Maj:t användas till eu utredning av
övriga betingelser för uppkomsten inom den närmaste framtiden av på
kraft från statens kraftverk i Porjus baserade industriella företag.

Beträffande det i propositionen nr 184 äskade anslaget till vattenfallsverken
anföres i åberopade statsrådsprotokollet, hurusom den blivande
ökningen i transportmängden å linjerna Gellivare—Riksgränsen och
Kiruna—Svartön kan genomföras utan någon ökning i den maximieffekt,
som utvecklas i Porjus kraftverk, av de för sådant ändamål avsedda två
enfasmaskinerna därstädes, varemot kräves anskaffande av större vattenmängd
till kraftverket under lågvattensperioderna, då vatten under exceptionella
torrperioder icke finnes disponibelt för att leverera elektrisk
energi till malmfälten. Det sålunda erforderliga anskaffandet av större
vattenmängd skulle ske genom reglering av någon av sjöarna i Lule
älvs vattensystem ovanför Porjus.

20

Riksdagens skrivelse Nr 252.

I utlåtande, som i detta ärende avgivits av vattenfallsstyrelsen, har
styrelsen anfört, att tillräckligt noggranna undersökningar ännu ej slutförts
för att kostnaden för den erforderliga regleringen för närvarande
skulle kunna bestämt angivas, men de preliminära uppskattningar, som
med stöd av hittills föreliggande material blivit gjorda, med mycket stor
sannolikhet gåve vid handen, att kostnaden för en tillräckligt genomgående
reglering under inga förhållanden borde överstiga 1,000,000
kronor; och skulle en dylik reglering komma att öka vattentillgången
vid lågvatten med betydligt större kvantitet, än som krävdes enbart för
den ifrågasatta ökningen i malmtransporten. Till påbörjande av arbetena
med denna reglering har nu av Eders Kungl. Magt begärts 500,000
kronor.

Slutligen äskas också 160,000 kronor till erforderlig förstärkning av
kraftledningen Porjus—Gellivarc —Kiruna.

Vad vidkommer det i statsverkspropositionen för undersökning angående
vattenförhållandena i Lule älvs vattenområde äskade belopp,

75,000 kronor, har Riksdagen, ehuruväl Riksdagen till fullo beaktar
angelägenheten av att en sådan utredning må komma till stånd, dock
icke beviljat det äskade anslaget.

Då ovanberörda reglering är av beskaffenhet att böra snarast igångsättas
och därjämte lärer avse sådan utökning av vattenkraften i Lule
älvs vattensystem, som kan ifrågakomma för en avsevärd tid framåt,
har det nämligen synts Riksdagen, att frågan om beviljande av särskilda
medel till undersökning och utredning för ytterligare sådan regleringbör
kunna för närvarande anstå. Då den såsom erforderlig för denna
reglering betecknade summan, 1,000,000 kronor, såsom också av vattenfallsstyrelsen
anförts, ej är att betrakta såsom fullt exakt, har det dessutom
synts kunna ifrågasättas, huruvida icke i sammanhang med denna
reglering och för de därtill anslagna medel skulle kunna verkställas
vissa undersökningar och utredningar i fråga om en dylik framtida
ytterligare reglering.

Däremot har Riksdagen intet att erinra mot att medel anvisas till
täckande av förskottsvis gulden kostnad för redan verkställda förberedande
undersökningar i fråga om vattentillgången uti ifrågavarande
vattensystem.

Vad därefter vidkommer förenämnda motion, vilken i huvudsak avser,
att en utredning må åvägabringas i fråga om avsättningsmöjligheterna
för den ökade kraftkvantitet, som skulle ernås genom reglering av
vattenförhållandena inom Stora Lule älvs vattenområde, anser Riksdagen

Riksdagens skrivelse Nr 252.

21

visserligen, att en sådan utredning bör kunna, bliva av avsevärd betydelse.
Riksdagen förutsätter emellertid, att Eders Ivungl. Maj:t ej lärer underlåta
att i god tid taga under övervägande samt söka utreda frågan om
de lokala betingelserna för avsättning av det vid den nu föreslagna och
eventuellt framdeles blivande ytterligare reglering av ifrågavarande
vattensystem uppkommande kraftöverskott; och har Riksdagen vid sådant
förhållande icke ansett det erforderligt, att medel till dylik utredning nu
av Riksdagen beviljas.

Riksdagen får anmäla, ej mindre att Riksdagen, dels till täckande av de
förskott å tillhopa 35,000 kronor, som av statskontoret verkställts på grund
av kungl. breven den 5 februari och den 17 september 1909, för år
1914 anvisat ett belopp av 35,000 kronor,

dels beslutat reglering av Stora Lule älvs vattensystem ovanför
Porjus för en kostnad ej överstigande 1,000,000 kronor samt därav för
år 1914 anvisat ett belopp av 500,000 kronor;

dels ock till förstärkning av kraftledningen Porjus—Gellivare—Kiruna
för år 1914 beviljat ett anslag av 160,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna
beloppen;

än även att Eders Kungl. Maj:ts framställning om ett anslag av

75,000 kronor för verkställande av undersökningar angående vattenförhållandena
inom Stora Lule älvs vattenområde icke av Riksdagen bifallits.

29:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att av
det av Riksdagen för anläggande av ett statens kraftverk vid Älvkarleby
beviljade anslaget å 9,210,000 kronor för år 1914 anvisa ett belopp, att
utgå av lånemedel, av 2,500,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har av det av Riksdagen för anläggande av
ett statens kraftverk vid Älvkarleby beviljade anslaget å 9,210,000 kronor
för år 1914 anvisat ett belopp av 2,500,000 kronor.

30:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till ledningar för distribuering av elektrisk energi från Älvkarleby har
Riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning för år 1914
anvisat ett belopp av 2,500,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Eders Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning av ledningar,
avsedda att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk vid Älvkarleby
samt för därmed sammanhängande arbeten.

3 l:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för inköp av inventarier och materialier för Södertälje

22

Riksdagens skrivelse Nr 252.

kanalverk för år 1914 anvisat ett anslag av 10,000 kronor, med rätt för
Eders Kung]. Maj:t att förskottsvis redan under år 1913 av tillgängliga
medel utanordna 5,000 kronor.

Fond för bibanor i vissa delar av riket.

32:o) Eders Kung!. Maj:t liar vidare föreslagit Riksdagen att besluta
dels att öka den för att underlätta åstadkommandet av bibanor inom västra
delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar av
Bohuslän och Dalsland av 1911 års Riksdag beslutade lånefonden från
5,000,000 kronor till 8,000,000 kronor på det sätt, att under tre år
från och med år 1914 avsättas ytterligare 1,000,000 kronor årligen,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa år
anvisat, må för ett efterföljande år av samma treårsperiod disponeras,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att från denna fond anvisa statslån till
understödjande av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar,
om vilka här är fråga, dels ock att de för åtnjutande av lån
från den av 1911 års Riksdag beslutade fonden föreskrivna villkor och
bestämmelser skola gälla även för lån ur den sålunda ökade fonden;
samt att för avsättning till fonden för att underlätta åstadkommande av
bibanor inom vissa delar av riket i riksstaten för år 1914 upptaga ett
belopp av 2,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har

ej mindre beslutat dels att öka den för att underlätta åstadkommandet
av bibanor inom västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands
län samt delar av Bohuslän och Dalsland av 1911 års Riksdag beslutade
lånefonden från 5,000,000 kronor till 8,000,000 kronor pa det
sätt, att under tre år från och med år 1914 avsättas ytterligare 1,000,000
kronor årligen, dock så att belopp, som ej blivit till utgående under
ett av dessa år anvisat, må för ett efterföljande år av samma treårsperiod
disponeras, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att från denna tond
anvisa statslån till understödjande av nya, ännu ej påbörjade enskilda
järnvägsanläggningar, om vilka här är fråga, dels ock att de för åtnjutande
av lån från den av 1911 års Riksdag beslutade fonden föreskrivna
villkor och bestämmelser skola gälla även för lån ur den sålunda ökade
fonden;

Riksdagens skrivelse Nr 252.

än även för avsättning till fonden för att underlätta åstadkommande
av bibanor inom vissa delar av riket i riksstaten för år 1914
upptagit ett belopp av 2,000,000 kronor.

Järn vägslånefonden.

33:o) Med bifall till Eders Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för avsättning till järn vägslånefonden i riksstaten
för år 1914 upptagit ett belopp 1,500,000 kronor.

Stockholm den 31 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.