6
Riksdagens skrivelse Nr 25.
Nr 25.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 13 mars 1913.
,, ,, „ i Andra kammaren den 13 mars 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om ändrad lydelse av § 32 stycket 2 i förordningen om
landsting.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag kar enskild motionär framställt förslag,
att § 32 stycket 2 i kungl. förordningen om landsting måtte erhålla
följande ändrade lydelse:
»Nytt förslag bör, för att kunna komma under behandling, innefatta
ett ärende inom landstingets befogenhet, vara skriftligen uppsatt
och senast tjugu dagar före landstingets början avlämnat till sekreteraren,
vilken det åligger att inom åtta dagar därefter över de angivna
förslagen upprätta en lista och den till ordföranden överlämna.»
I likhet med motionären finner Riksdagen det vara till synnerligt
gagn för landstingens arbete, att land stingsmännen redan före landstingets
början taga kännedom om de frågor, som skola behandlas. Med
hänsyn till den knappa tid, inom vilken ett landstingsmötes förhandlingar
måste vara avslutade, blir detta allt mer av behovet påkallat, ju
mer landstingens arbetsbörda växer.
Ehuru det ej är föreskrivet i landstingsförordningen, torde det
också vara allmänt brukligt, att inkomna förslag tryckas och utsändas
till landstingsnoännen före mötets början. Till följd av bestämmelsen
i landstingsförordningens § 32, som medgiver nya förslags avlämnande
så sent som fjorton dagar före landstingets början, har det emellertid,
7
Riksdagens skrivelse Nr ,25.
såsom motionären framhållit, visat sig förenat med stora svårigheter att
medhinna detta i tillräckligt god tid, för att landstingsmännen skola
hinna taga del av de ofta omfångsrika handlingarna. Riksdagen har
sig även bekant, att dessa ej sällan först omedelbart före mötets början
komma landstingsmännen till hända.
Vid npprepade tillfällen hava också förslag i samma syfte som
den nu föreliggande motionens vant föremål för Riksdagens prövning,
dock utan att vinna dess bifall. Det har nämligen ansetts, att det redan
med gällande bestämmelser vore möjligt att tillställa landstingsmännen
handlingarna i tillräckligt god tid före mötets början. Åven om detta
tidigare varit fallet, då laudstingens förhandlingar voro mindre omfattande
än nu, så måste dock, såsom av vad ovan sagts framgår, den stadgade
tiden av fjorton dagar numera anses för knapp. I likhet med motionären
finner Riksdagen därför densamma böra utsträckas.
Uppenbarligen bör emellertid den inskränkning i motionstiden till
landstinget, som måste bliva eu följd härav, ej göras större, än behovet
påkallar. Med hänsyntagande till dessa synpunkter, finner Riksdagen
den av motionären föreslagna tiden vara lämpligen avvägd.
Emellertid har det redan nu visat sig förenat med olägenheter,
att ett nytt förslag, som inkommit efter den stadgade tidens utgång, i
intet fall får upptagas till behandling, så framt det ej blivit av Eders
Kungl. Maj:t till landstinget hänskjutet eller står i sammanhang med
ett förut i behörig ordning väckt förslag. Trängande omständigheter
lära också, efter vad för Riksdagen uppgivit.s, nödsakat landsting att
understundom åsidosätta förordningens uttryckliga stadgande härom.
Med hänsyn härtill, och då dessa olägenheter genom den föreslagna inskränkningen
i motionstiden torde bliva än mer framträdande, har Riksdagen
ansett sig böra föreslå ett sådant tillägg till § 32 i förordningen
om landsting, att jämväl ett efter motionstidens utgång väckt nytt förslag
må kunna upptagas till behandling.
Det synes dock Riksdagen tillrådligt, att föreskrift ges därom, att
sådana senare väckta förslag i varje fall måste vara avlämnade till sekreteraren
före landstingets början, varjämte Riksdagen även ansett nödigt
att bereda särskilda garantier mot missbruk av denna möjlighet
att upptaga senare väckta förslag. I detta syfte föreslår Riksdagen,
dels att landstinget må kunna medgiva upptagande av dylika förslag
endast i sådana särskilda fall, då synnerligen viktiga skäl därtill föranleda,
dels ock att för ifrågavarande medgivande skall erfordras två tredjedelar
av de avgivna rösterna. Sistnämnda nya bestämmelse torde lämp
-
8 Riksdagens skrivelse Nr 25.
ligen kunna intagas såsom ett tillägg till § 40 mom. 1 b) av samma
förordning.
Då Riksdagen anser, att. Konungens befallningshavandes godkännande
ej bör erfordras för att giva bindande kraft åt beslut rörande
sådant medgivande, föreslås även ett tillägg till § 59 i berörda syfte.
På grund av vad sålunda anförts har Riksdagen för sin del antagit
följande ändrade lydelse av nedannämnda §§ i förordningen om
landsting.
§ 32.
Rättighet att--------------av landstinget.
Nytt förslag bör, för att kunna komma under behandling, innefatta
ett ämne inom landstingets befogenhet, vara skriftligen uppsatt och
senast tjugu dagar före landstingets början avlämnat till sekreteraren,
vilken det åligger, att inom åtta dagar därefter över de avgivna förslagen
upprätta en lista och den till ordföranden överlämna.
Vad nu är stadgat angående tiden för förslags avlämnande utgör
icke hinder för landstinget att, då synnerligen viktiga skäl därtill föranleda,
genom särskilt beslut medgiva upptagande till behandling av ny
fråga, som blivit väckt senare, dock före landstingets början.
Till det-------—---landstingets ordförande.
Ej må annan — —--— — — —--— väckt förslag.
§ 40.
1. För att----------------sig förenat:
a) beslut, att domsaga —---—----är stadgat;
b) underkännande —--------7------
---taga inträde eller medgivande, varom i § 32 sägs;
c) påläggande av----------—------ etc.
§ 59.
Kungl. Maj:ts befallningsbavandes------nämligen:
a) fråga om — — —------------
— — i landstinget eller om medgivande varom i § 32 sägs;
b) tillämpning av-------------etc.
Stockholm den 13 mars 1913.
Med undersåtlig vördnad.