2

Riksdagens skrivelse Nr 24.

Nr 24.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 13 mars 1913.
„ „ „ i Andra kammaren den 13 mars 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Konungen i fråga om utarbetande och
framläggande av förslag till bestämmelser rörande utseende
av suppleanter för stadsfullmäktige.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär hemställt, att
Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådana ändrade bestämmelser i förordningen om kommunalstyrelse
i stad, att vid val av stadsfullmäktige måtte utses suppleanter
i samma omfattning och efter samma grunder som vid val av
suppleanter i landsting.

Den av motionären föreslagna reformen innebär en viktig förändring
i själva principen för suppleants inträdande i stället för ordinarie
ledamot av stadsfullmäktige.

Såsom motionären framhållit, inträder enligt gällande bestämmelser
suppleant i ordinarie ledamots ställe endast i det fall, att denne
frånträder sin befattning före utgången av den tid, för vilken han valts.
Samma metod tillämpas sålunda i detta fall, som gäller beträffande
suppleanter för riksdagsmän. Motionärens förslag åter åsyftar, att suppleant
jämväl vid tillfälligt förfall för ordinarie ledamot skall inträda i
dennes ställe för den tid förfallet varar, utan att den ordinarie leda -

Riksdagens skrivelse Nr 24. 3

moten avgår från sin befattning. Denna princip har kommit till tillämpning
i gällande förordning om landsting. I den händelse landstingsman
anmält förfall, inkallas nämligen en suppleant att tjänstgöra under det
möte, för vilket den ordinarie ledamoten förklarat sig förhindrad, men
denne kvarstår dock såsom landstingsman intill utgången av den tid,
för vilken han valts.

Det torde utan tvivel hava funnits skäl, som förklara, att i ifrågavarande
avseende en enhetlig princip ej genomförts i kommunallagarna.
Men de av motionären framhållna olägenheterna med gällande bestämmelser
om suppleanter för stadsfullmäktige synas Riksdagen ej kunna
förnekas. Särskilt har Riksdagen härvid fäst sin uppmärksamhet vid,
hurusom det av motionären påpekade förhållandet, att i händelse av
förhinder för en stadsfullmäktig hans plats måste stå tom, kan leda till
ett annat resultat vid val eller besluts fattande än om den meningsgrupp,
den frånvarande tillhör, varit fulltaligt representerad. Härvid
lämnas tydligen ett spelrum åt slumpen, som kan inverka störande på
kontinuiteten i stadsfullmäktiges arbete. I de fall, då eu stadsfullmäktig
t. ex. till följd av riksdagsarbete eller annat offentligt uppdrag för
längre tid är förhindrad att deltaga i stadsfullmäktiges sammanträden,
framträda bristerna hos det nuvarande systemet med särskild skärpa
och kunna även, såsom motionären framhållit, tvinga en ledamot att
avgå, varigenom stadsfullmäktige kunna förlora en intresserad och
dugande kraft. Då stadsfullmäktige i vissa städer hava att utse riksdagsmän
i Första kammaren, skulle det till och med vara tänkbart, att
berörda missförhållanden kunde komma att direkt inverka på denna
kammares sammansättning.

Förutom det, att den av motionären föreslagna reformen skulle
avhjälpa nämnda brister hos gällande system, synes det Riksdagen, att
därigenom även i övrigt skulle vinnas beaktansvärda fördelar, såsom
också i motionen framhållits. Särskilt vill Riksdagen påpeka värdet av,
att, i de fall då av en eller annan anledning stadsfullmäktig avgår,
personer finnas att tillgå, som redan förvärvat erfarenhet i det kommunala
arbetet.

I betraktande av de olägenheter, med vilka nuvarande system är
behäftat, och de fördelar, som skulle vinnas genom den föreslagna
reformen, anser sig Riksdagen sålunda böra i princip godkänna motionärens
förslag.

Riksdagen har jämväl tagit i övervägande frågan om den tid, för
vilken suppleant bör inkallas i ordinarie stadsfullmäktigs ställe, och har
Riksdagen stannat vid att tänka sig ett sammanträde såsom lämplig

4 Riksdagens skrivelse Nr 24.

tidsenhet. Enligt landstingsförordningens bestämmelser inträder suppleant
för ett helt landstingsmöte, men den naturliga enhet, detta bildar,
har beträffande stadsfullmäktige ingen annan motsvarighet än sammanträdet.
Motionären har antytt lämpligheten av, att suppleant skulle
kunna inkallas vid behandling av en viss fråga, vari han kunde äga
större erfarenhet eller sakkunskap än eu ordinarie ledamot. Oavsett
de svårigheter, varmed detta skulle vara förenat, synes det Riksdagen
jämväl innebära en icke tillrådlig avvikelse från principen om, att förfall
för ordinarie ledamot bör vara grunden för suppleants inträdande i
tjänstgöring.

Beträffande själva inkallandet av suppleant, har motionären ej
ingått på denna fråga, men synes det Riksdagen, att detta ej bör tillkomma
den ledamot, i vilkens ställe suppleanten skulle inträda, utan
åligga stadsfullmäktiges ordförande, vilket åter nödvändiggör, att förfallet
för honom anmäles.

Vad angår sättet för utseende av suppleanter, synes det Riksdagen
självfallet, att den proportionella valmetoden härvid bör bibehållas,
helst som det torde vara mest lämpligt att såsom nu utse ordinarie
ledamöter och suppleanter genom samma val. Men att i likhet med
motionären söka förebilden i gällande lagstadgande om val av suppleanter
för landstingsmän, synes Riksdagen mindre välbetänkt. Riksdagen
erinrar därom, att då 1911 års riksdag anhöll, att Eders Kungl. Maj:t
måtte inkomma med förslag till avhjälpande av bristerna i nu tillämpade
proportionella valmetod, Riksdagen särskilt framhöll, hurusom bestämmelserna
om val av suppleanter för landstingsmän vore i behov av
ändring. Och därjämte vill Riksdagen påpeka, hurusom enligt förordningen
om landsting en suppleant från en viss meningsgrupp kan komma
att inträda i stället för en landstingsman, tillhörig en annan grupp, en
princip, som, tillämpad på stadsfullmäktige, skulle kunna medföra olägenheter
av samma slag som de, mot vilka den av motionären föreslagna
reformen är riktad. Den redan nu gällande regeln, att efterträdare
efter stadsfullmäktig, som avgått före den för honom bestämda tjänstgöringstidens
slut, skall tillhöra samma meningsgrupp, som den avgångne,
synes Riksdagen vara ett uttryck för den princip, som jämväl
i ifrågavarande avseende bör följas. Och av motionärens motivering
framgår, att även han delar denna uppfattning.

Vad i övrigt angår sättet för utseende av suppleanter och de
grunder som därvid böra komma till tillämpning, synes det Riksdagen,
att denna fråga lämpligen bör överlämnas åt Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande slutligen det antal suppleanter, som bör utses, har

5

Riksdagens skrivelse Nr 24.

Riksdagen tagit i övervägande lämpligheten av, att för varje meningsgrupp
funnes lika många suppleanter som ordinarie ledamöter, men
fiuner utskottet, att jämväl denna fråga bör överlämnas åt Eders Kung].
Maj:t till närmare utredning.

Då vad som ovan anförts gäller lika väl för Stockholm som för
övriga städer, där stadsfullmäktige finnas, synes det Riksdagen av
behovet påkallat, att den ifrågasatta reformen utsträckes att omfatta
jämväl förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

På grund av vad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådana ändring av gällande bestämmelser i förordningarna om kommunalstyrelse
i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm, att vid val
av stadsfullmäktige må utses suppleanter att inträda såväl vid ordinarie
ledamots avgång som vid inträffande förfall.

Stockholm den 13 mars 1913.

Med undersåtlig vördnad.