Riksdagens skrivelse Nr 19.
o
Nr 10.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 februari 1913.
» » i> i Andra kammaren den 26 februari 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bidrag till Stockholms stad för anskaffande
av en isbrytare.
(Statsutskottets utlåtande nr 19.)
Till Ko nu ngen.
Eders Kungl. Maj:t, som i statsverkspropositionen under femte och
sjunde huvudtitlarna för år 1914 uppfört särskilda anslag, vartdera å
87,500 kronor, som bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en
isbrytare, bär i en den 14 januari 1913 till Riksdagen avlåten proposition,
nr 51, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att, under
de i statsrådsprotokollet angivna villkor, såsom bidrag till Stockholms
stad för anskaffande av en för genombrytande av packis byggd isbrytare
av storlek och beskaffenhet i övrigt, som av marinförvaltningen prövas
vara för marinens behov tillfredsställande, bevilja ett anslag av 350,000
kronor samt därav på extra stat för år 1914 anvisa halva beloppet eller
175,000 kronor, att utgå med hälften eller 87,500 kronor från vardera
av riksstatens femte och sjunde huvudtitlar, med rätt för Kungl. Maj:t
att disponera nämnda belopp å 175,000 kronor redan under år 1913.
De olika förslag till anskaffande av en andra isbrytare för Stockholms
stad, som Stockholms hamnstyrelse låtit uppgöra, hava samman
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 19.
fattats till två olika typer, nämligen den stora packisbrytaren (alternativ
I) och den mindre skärgårdsisbrytaren (alternativ II). Enligt vad
Riksdagen inhämtat, sluta de inkomna definitiva anbuden å ifrågavarande
fartyg, för alternativ I å 1,143,000 kronor och för alternativ II å
731,000 kronor.
Av handlingarna i ärendet synes framgå, att Stockholms stads nuvarande
behov i förevarande hänseende skulle kunna tillgodoses genom
en isbrytare enligt typen alternativ II, ehuru tvivelsutan en isbrytare
enligt alternativ I, med förmåga att hastigare bryta is och att även
under särskilt svåra isförhållanden kunna forcera packis utanför inloppet
till Stockholms skärgård, måste, såsom mera betryggande för sjöfartens
upprätthållande, vara att föredraga. Därvid bör även bemärkas,
att vinter sjöfar ten på Stockholm är stadd i livlig utveckling, med stigande
tonnage hos fartygen, och att det givetvis är av stor betydelse
för landets handel och industri, att huvudstaden har en jämväl för stora
handelsfartyg hela året om tillgänglig hamn.
De skäl för anskaffandet av en isbrytare enligt alternativ I, som
av marinförvaltningen och chefen för marinstaben anförts, synas Riksdagen
klart visa behovet av eu dylik isbrytare för sjöförsvarets ändamål,
ett behov, som på senare tid med allt större kraft gjort sig gällande
såväl på grund därav att en avsevärd del av flottan numera är förlagd
till Stockholms station som ock emedan de smärre örlogsfartygen icke
alls och pansarbåtarna endast i fråga om svagare is kunna verkställa
isbrytning. Ivomme den större isbrytaren icke nu till anskaffning, torde
man kunna emotse, att krav på särskild isbrytare för flottans behov
redan inom en nära framtid bliva framställda, i vilket fall hela kostnaden
för fartygets anskaffning, bemanning och underhåll komrne att
drabba statsverket, varförutom kan förutses, att en dylik isbrytare under
fredstid icke komme att erhålla nämnvärd användning.
Det synes sålunda, som skulle handelns och sjöfartens tillgodoseende
nära sammanfalla med den väg, som av marinmyndigheterna angivits
såsom lämplig lösning av frågan om isbrytare för flottans härvarande
station.
För tillvaratagande av statens intressen bör enligt Riksdagens mening
vid en eventuell uppgörelse med Stockholms stad tillses, att staden
förbinder sig, att, därest den nya isbrytaren genom olyckshändelse blir
oanvändbar, eventuellt utfallande assuransbelopp användes till att ofördröjligen
åter iståndsätta densamma eller anskaffa annan i dess ställe.
Biksdagens skrivelse Nr 19. 7
Riksdagen finner alltså, att ett samarbete i förevarande angelägenhet
mellan staten och Stockholms stad är önskvärt framför allt i sjöförsvarets
intresse, och anser sig därför böra bifalla Eders Kung!. Maj:ts förslag
om att från femte huvudtiteln må utgå bidrag till anskaffande av ifrågavarande
fartyg. Däremot anser sig Riksdagen icke kunna biträda förslaget
om utgående för ändamålet av enahanda bidrag från sjunde huvudtiteln,
då härigenom möjligen skulle framkallas anspråk från andra håll
på liknande subventioner. Emellertid har Riksdagen, såsom ovan nämnts,
icke förbisett betydelsen för landet i dess helhet, att huvudstaden
utan avbrott hålles tillgänglig för handelsflottans fartyg. Men Riksdagen,
som anser, att frågan nu ej bör förfalla, föreställer sig, att, därest
Eders Kungl. Maj:t skulle finna handelns intresse fordra, att från det
allmännas sida vidtagas åtgärder för främjande av detta mål, Eders
Kung!. Maj:t icke bör sakna tillfälle att från handels- och sjöfartsfonden
anvisa de medel, som i detta hänseende må kunna finnas erforderliga.
Riksdagen får alltså anmäla, att Riksdagen, under de i statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsårenden den 14 januari 1913 angivna villkor,
såsom bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en för genombrytande
av packis byggd isbrytare av storlek och beskaffenhet i övrigt,
som av marinförvaltningen prövas vara för marinens behov tillfredsställande,
beviljat ett anslag av 175,000 kronor samt därav på extra stat
för år 1914 anvisat halva beloppet eller 87,500 kronor, att utgå från
riksstatens femte huvudtitel med rätt för Kungl. Maj:t att disponera
nämnda belopp, 87,500 kronor, redan under år 1913.
Stockholm den 26 februari 1913.
Med undersåtlig vördnad.