Riksdagens skrivelse Nr 165.
3
Nr 165.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1913.
» » » i Andra kammaren den 30 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ändring i bestämmelserna
om tullrestitution i vissa fall vid utförsel av mjöl
av råg eller vete.
(Bevillningsutskottets memorial nr 44.)
Till Konungen.
Riksdagens uppmärksamhet har blivit fäst därvid, att den genom § 13
mom. 3 A) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor åt
idkare av kvarnrörelse medgivna förmånen av tullrestitution vid utförsel
sjöledes från tullplats av vid kvarnen framställt mjöl av råg eller vete
motverkades av det för restitutionens åtnjutande i mom. 3 A) c) i samma
paragraf stadgade villkoret, att införseln av den omalna och utförseln av
den förmalna spannmålen skulle äga rum vid en och samma tullplats;
och har ifrågasatts, huruvida icke skäl för en ändring av förberörda
paragraf i tulltaxeförordningen kunde anses föreligga.
Under behandlingen av detta ärende inom Riksdagen har i vederbörlig
ordning framställning gjorts om erhållande från generaltullstyrelsen
av dels yttrande i anledning av vad sålunda ifrågasatts, dels förslag i
fråga om den lämpliga avfattningen av ej mindre den åsyftade ändringen
i tulltaxeförordningen än även de ändrade eller nya bestämmelser i övrigt,
som kunde finnas påkallade av berörda ändrings genomförande.
4 Riksdagens skrivelse Nr 165.
Med överlämnande av inhämtade yttranden från tullkamrarna i
Ahus och Trelleborg samt från tullbevaliningsinspektionen i Stockholm
har generaltullstyrelsen avgivit utlåtande och förslag i ärendet.
Generaltullstyrelsen har därvid till en början erinrat, hurusom bestämmelserna
om tullrestitution vid utförsel av vissa förmalningsprodukter
av spannmål tillkommit på förslag av bevillningsutskottet vid 1888 års
riksdag och varit föranledda av de vid nämnda riksdag beslutade spannmålstullarna.
Dessa bestämmelser hade influtit i § 9 mom. 3 av underrättelserna
till tulltaxan den 18 juni 1888 och hade med vissa ändringar
överförts till § 13 mom. 3 A) i nu gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor den 9 juni 1911.
I den del, nu ifrågavarande framställning avsåge, hade dock, anförde
generaltullstyrelsen vidare, föreskrifternn allt ifrån deras tillkomst
bibehållits i huvudsak oförändrade. Sålunda medgåves enligt sistnämnda
författningsrum åt idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats
av vid kvarnen framställt mjöl av råg eller vete restitution av den
tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet direkte
från utlandet införd omalen spannmål av samma slag, under bland andra
följande under c) angivna villkor, vilka, förutom den avvikelse, som betingats
därav att restitutionsrätt för gryn numera bortfallit, ord för ord
överensstämde med motsvarande villkor under § 9 mom. 3 a) i underrättelserna
till 1888 års tulltaxa, nämligen:
»att avsikten att av den införda spannmålen förmala mjöl för export
emot åtnjutande av restitution redan i sammanhang med spannmålens
angivning till förtullning av vederbörande idkare av kvarnrörelse
anmäles: skolande införseln av den omalna och utförseln av den förmalna
spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från vilken,
därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna över in- och utförseln
jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den huvudtullkammare,
under vilken tullplatsen lyder».
Dessa nu återgivna villkor, fortsatte härefter generaltullstyrelsen,
hade emellertid ursprungligen varken formulerats eller ens till grunderna
bestämts av Riksdagen, utan hade av Kung!. Maj:t införts i tulltaxeunderrättelserna
i enlighet med Riksdagens i skrivelse den 8 maj 1888
nr 56 (sidan 14) gjorda anhållan, att — utöver vad Riksdagen i fråga
om restitutionsrätten beslutit — Kungl. Maj:t täcktes utfärda de vidare
föreskrifter, som i förevarande hänseende kunde finnas erforderliga.
Ovan intagna villkor hade avfattats i enlighet med förslag av kommers
-
Riksdagens skrivelse Nr 165. 5
kollegium ocli generaltullstyrelsen i underdånig skrivelse den 2 juni 1888,
vilka ämbetsverk emellertid icke för förslaget i denna del anfört några
motiv.
Efter bär ovan återgivna redogörelse för tillkomsten av de ifrågavarande
restitutionsbestämmelserna erinrade generaltullstyrelsen om, att
till stöd för nu ifrågavarande framställning åberopats, bland annat, att
de i § 13 mom. 3 B) tulltaxeförordningen förekommande bestämmelserna
rörande tullrestitution vid utförsel av risgryn och rismjöl icke ovillkorligen
stadgade, att återutförselu skulle ske å samma plats, varest införsel
ägt rum. De i sistnämnda författningsrum förekommande bestämmelser,
som motsvarade ovanintagna, beträffande tullrestitution vid utförsel
av mjöl föreskrivna villkor, vore av följande lydelse:
»a) att avsikten att av det förtullade riset förmala gryn eller mjöl
för export anmäles i sammanhang med råvarans angivning till förtullning;
b)
att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt
rum, såvida icke generaltullstyrelsen i särskilt fall annorlunda medgivit.»
Bestämmelserna rörande tullrestitution vid utförsel av risgryn hade,
förmäler generaltullstyrelsen, tillkommit genom kung], kungörelsen den
10 juni 1903, sedan Riksdagen med viss ändring bifallit en av Kungl.
Maj:t i ämnet väckt proposition, nr 91, varefter restitutionsmedgivandet
genom kungl. kungörelsen den 14 juni 1907 utsträckts att gälla även
rismjöl.
De nyss angivna villkoren för detta medgivande hade av Kungl.
Maj:t i propositionen föreslagits i enlighet med vad kommerskollegium
och generaltullstyrelsen hemställt i gemensamt underdånigt utlåtande
den 28 november 1900, vari ämbetsverken angående frågan i hithörande
delar yttrat följande: »I övrigt torde i och för restitutionens beviljande
i huvudsak samma villkor böra göras, som finnas bestämda i § 9 mom. 3
tulltaxeunderrättelserna angående tullrestitution vid utförsel av spannmål;
dock att några särskilda föreskrifter angående in- och utförsel vid tullplats,
som ej är stapelstad, icke behöva upptagas, enär såväl in- som
utförseln i detta fall bör få ske endast vid stapelstad, men däremot bör
det tillåtas, att utförseln kan i särskilt fall, efter generaltullstyrelsens medgivande,
få äga rum från annan stapelstad än den, där införseln skedde.»
Generaltullstyrelsen hade, enligt vad styrelsen tillika meddelade,
även begagnat sig av rätten att lämna sådana medgivanden beträffande
produkter av ris.
6
Riksdagens skrivelse Nr 165.
Efter framhållande härav anförde slutligen generaltullstyrelsen, att,
då styrelsen i likhet med de i ärendet hörda tullkamrarna i Åhus och
Trelleborg icke kunnat finna något skäl, varför icke i fråga om utförsel
av mjöl enahanda tillvägagångssätt skulle kunna medgivas, som gällde
beträffande utförsel av produkter av ris, styrelsen icke funnit anledning
avstyrka den gjorda framställningen.
Det har synts Riksdagen, att övertygande skäl anförts för önskvärdheten
av att ifrågavarande paragraf i tulltaxeförordningen ändras i det
angivna syftet; och då generaltullstyrelsen, enligt vad dess ovan berörda
yttrande giver vid handen, ej funnit några betänkligheter möta med avseende
härå, har Riksdagen funnit en sådan ändring böra vidtagas.
Riksdagen har vid fastställandet av den nya ordalydelsen följt ett
av generaltullstyrelsen i dess ovan åberopade yttrande tillika avgivet
förslag till dylik ändring, vilken av styrelsen ansetts icke påkalla några
andra författningsändringar eller nya bestämmelser i övrigt.
Riksdagen får sålunda tillkännagiva, att Riksdagen beslutat sådan
ändring i gällande tulltaxeförordning, att det med c) betecknade stycket
i § 13 mom. 3 A) erhåller följande förändrade lydelse:
c) att avsikten — — — — anmäles; skolande införseln av den
omalna och utförseln av den förmalna spannmålen, såvida icke generaltullstyrelsen
i särskilt fall annorlunda medgivit, äga rum vid en och
samma tullplats, från vilken, därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna
över in- och utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola
insändas till den huvudtullkammare, under vilken tull platsen lyder.
Stockholm den 30 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.