14

Riksdagens skrivelse Nr 161.

Nr 161.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1913.
» » » i Andra kammaren den 28 maj 1913.

Lagutskottets förslag till Riksdagens skrivelse till Konungen
i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om lagstiftningsåtgärder för åstadkommande
av avlösning i vissa fall av marken till
lägenhetsinnehavares besittningar på ofri enskild grund.

(Lagutskottets utlåtande nr 22.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har av enskilda motionärer hemställts,
att Riksdagen ville, bland annat, i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte skyndsamt låta utreda och, i den
mån utredningen därtill föranleder, om möjligt nästa år för Riksdagen
framlägga förslag till lagstiftningsåtgärder i ändamål att åstadkomma
avlösning i viss omfattning av marken till lägenhetsinnehavares besittningar
på ofri enskild grund.

Otvivelaktigt är att lägenhetsinnehavare, som äro ägare till byggnader
på ofri enskild grund, i de flesta fall befinna sig i en synnerligen
otrygg ställning. Åven om de genom inteckning eller, enligt den nya
lagen angående nyttjanderätt till fast egendom, genom skriftlig avhandling
kunna trygga sin besittningsrätt till tomten eller lägenheten
under upplåtelsetiden, äventyra de i allt fall att vid nyttjanderättstidens
slut nödgas bortflytta sina byggnader eller för att undgå detta på vida

15

'' Riksdagens skrivelse Nr 161.

hårdare villkor än förut söka få upplåtelsen förnyad, därest ej, såsom
ofta torde vara fallet, åbyggnaderna vid besittningstidens slut skola
jämlikt upplåtelseavtalet utan lösen tillfalla markägaren. Åven under
själva besittningstiden kunna villkoren mången gång vara obilliga och
värdet av besittningen förringas genom varjehanda vid densamma fastade
villkor eller äventyr.

Denna fråga om åtgärder till betryggande av deras ställning, som
äga byggnader å ofri grund, har visserligen upptagits av de särskilda
sakkunniga, åt vilka uppdragits att inom jordbruksdepartementet biträda
för utredning av frågan om orsakerna till den tillbakagång av torpareklassen,
som under senare tid ägt rum i vårt land, samt om ock i vad
mån berörda företeelse kunde vara av beskaffenhet att föranleda särskilda
åtgärder från statens sida. Men det förslag till lag om lösningsrätt
för innehavare av vissa på 49 år eller längre tid avsöndrade
lägenheter, som dessa sakkunniga (den s. k. torpkommissionen) framlagt
i sitt den 6 maj 1911 avgivna betänkande, har ännu icke ansetts
kunna föreläggas Riksdagen.

Uppenbarligen skulle, därest detta förslag komme till genomförande,
de olägenheter, som i förevarande avseende gjort sig gällande, i avsevärd
omfattning undanröjas. Det vill ock synas Riksdagen, som borde
hinder ej möta, att nämnda författningsförslag åtminstone i de delar,
som beröra här ifrågavarande ämne, kunde, efter tilläventyrs erforderlig
förändring eller omarbetning, i den närmaste framtiden genomföras.

Härvid synes Riksdagen jämväl böra komma under övervägande,
huruvida icke sådan lösningsrätt, som i torpkommissionens betänkande
föreslås, lämpligen bör kunna utsträckas att omfatta även andra innehavare
av å ofri grund befintliga byggnader, än i nämnda förslag avses.

I varje fall är det angeläget, att den förevarande frågan snarligen
av statsmakterna företages till avgörande.

På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t låta skyndsammast möjligt framlägga för
Riksdagen förslag i syfte att medelst stadgande om lösningsrätt bereda
ägare av byggnader å ofri grund en mera tryggad ställning.

Stockholm den 28 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.