6
Riksdagens skrivelse Nr 140.
Nr 140.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1913.
» > »i Andra kammaren den 30 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om ändring i 7 § 2:o) b) förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt m. m.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 39.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion kar föreslagits, att Riksdagen
ville besluta
antingen, att § 7 mom. 2:6} b) av förordningen om inkomst- ock
förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910 skulle erhålla följande ändrade
lydelse:
»b) Utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska
bankbolag, vare sig denna utdelning sker i penningar eller penningars
värde, genom utdelning av aktier eller lotter i eget eller annat
aktiebolag eller solidariskt bankbolag eller på annat sätt; samt))
eller ock, att punkt 4:o) i de vid förordningen om inkomst- och
förmögenketsskatt fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Riksdagens skrivelse Xr 140.
7
»4:o)
Inkomst från bolag in. m.
Såsom beskattningsbar — — — — — — — —--— — —
— — — till utdelningen. Likaledes anses såsom beskattningsbar utdelning
av nu nämnda slag all utdelning av aktier eller lotter i eget eller
annat aktiebolag eller solidariskt bankbolag, ävensom varje annan utdelning
till aktieägare eller lottägare av penningar eller penningars värde,
såvida utdelningen ej är att hänföra till återbetalning vid bolags upplösning
av inbetalt aktiekapital. Har aktie — — — (nuvarande lydelse)
--— — — — — förvärvade vinst.»
Det av den s. k. kommunalskattekommittén år 1900 avgivna betänkandet
innehöll bland annat den nyheten för vårt skattesystem, att
till beskattningsbar inkomst av kapital skulle räknas även »utdelning å
aktier, kommanditlotter och lotter i enskilda bankbolag», och i den
skrivelse till Kungl. Maj:t, däri 1901 års Riksdag med anledning av
väckt motion anhöll om utarbetande av förslag om införande av en från
bevillningen fristående direkt statsskatt, att utgå av alla slag av inkomst,
framhölls uttryckligen, att även aktieutdelning skulle beskattas.
I 1902 års förordning om inkomstskatt stadgades också (3 §), att
till inkomst av kapital skulle räknas bland annat »utdelning å aktier i
inländska aktiebolag och å lotter i enskilda bankbolag». Denna bestämmelse
bibehölls oförändrad i 1907 års inkomstskatteförordning, och i nu
gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt har den ej
undergått annan ändring än att av given anledning orden »lotter i
enskilda bankbolag» utbytts mot »lotter i solidariska bankbolag».
Yad under »utdelning» i förevarande bemärkelse bör inbegripas,
har ej närmare bestämts än att i punkt 4:o) i särskilda anvisningarna till
ledning vid taxering för inkomst och förmögenhetsskatt föreskrivits, att
»såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag
upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit
eller ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka bolagets
tillgångar som använts till utdelningen». Ej heller lämna förarbetena
8 Riksdagens skrivelse Nr 140.
till vare sig de äldre eller nyare skatteförordningarna någon tydligledning
härutinnan.
Vid granskning av 1910 års förslag till förordning om inkomstoch
förmögenhetsskatt erinrade kammarrätten beträffande nyssberörda
punkt 4:o), som redan i förslaget hade sin nuvarande lydelse, att då
utdelning från aktiebolag och solidariskt bankbolag här förklarades vara
beskattningsbar, »utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar som använts
till utdelningen», detta skulle kunna tolkas på det sätt, att även en vid
bolags upphörande eller inskränkning av dess verksamhet företagen
utdelning av aktiekapital eller eljest av kapital, som inbetalts av bolagets
delägare, skulle bliva föremål för beskattning. Under antagande att en
sådan tolkning ej vore i förslaget avsedd, hemställde kammarrätten om
sådan omformulering av denna punkt, att berörda tolkning förebyggdes.
Med anledning härav yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning i statsrådet: »Med utdelning i förslagets
bemärkelse kan icke, synes det mig, förstås annan utdelning än den,
som äger rum under bolagets verksamhet; och är sådan utdelning givetvis,
oberoende om därtill använts kapitaltillgång eller årsvinst, beskattningsbar
hos delägaren. År åter fråga om utbetalande till delägare av
delägares andel i bolagets kapitaltillgångar i sammanhang med bolagets
upplösning, föreligger icke någon utdelning i ovan angivna bemärkelse.
Om delägaren därvid skulle göra en vinst, är beskattningen av denna
vinst beroende av de allmänna reglerna för beskattning av vinster av
tillfällig natur---. Kammarrättens erinran synes mig därför icke
påkalla omformulering av ifrågavarande punkt.»
Frågan återupptogs emellertid vid 1910 års riksdag av enskild
motionär, som, under åberopande av kammarrättens berörda uttalande,
framhöll, att ifrågavarande bestämmelse i punkt 4:o) av särskilda
anvisningarna syntes föranleda, att, där under ett aktiebolags verksamhet
i sammanhang med nedsättning av aktiekapitalet viss del därav
utdelades, denna utdelning bleve beskattningsbar. Detta kunde ej vara
riktigt, då en sådan utdelning i själva verket endast vore ett återbekommande
av insatta medel och ingalunda borde betraktas såsom inkomst.
På grund därav hemställdes, att punkten måtte omformuleras
i det av kammarrätten angivna hänseendet.
Bevillningsutskottet, som avstyrkte motionen, yttrade: »Utskottet,
som delar motionärens uppfattning, att sådan utbetalning till aktieägare,
som sker med anlitande av aktiekapitalet, icke bör anses utgöra beskattningsbar
inkomst för aktieägaren, har emellertid ansett det kunna
befaras, att, därest i anvisningarna skulle införas särskilt stadgande av
9
Riksdagens skrivelse Nr 140.
det i motionen angivna innehåll, detta skulle kunna så tolkas, att, då
vid bolags upplösning tillgångarna i bolaget fördelas mellan aktieägarna,
den del av de utbetalda medlen, som ej tagits från aktiekapitalet och
ej heller utgöres av vinstmedel, borde i likhet med dessa senare bliva
föremål för inkomstbeskattning; och har utskottet på grund härav och
med avseende å vad departementschefen i ämnet anfört, funnit yrkande
om ändring i förevarande del av anvisningarna icke böra bifallas.))
Utskottets mening biträddes av Riksdagen, och något förtydligande
av hithörande bestämmelser kom icke till stånd.
Ehuru ordalagen i förevarande punkt 4:o) ej ovillkorligen inskränka
skatteplikten för aktieutdelning till sådan, som äger rum under
ett bolags bestånd, finner emellertid denna tolkning stöd i chefens för
finansdepartementet ovannämnda uttalande, och jämväl bevillningsutskottets
nyss återgivna, av Riksdagen godkända yttrande angiver, att
vad vid bolagets upplösning tillfaller aktieägarna bör anses beskattningsbart
såsom inkomst allenast i den mån däri ingå ännu ej fonderade
vinstmedel. I praxis lärer ej heller någon tvekan råda därom, att vid
bolags upplösning aktieägarnas andelar i bolagets kapitaltillgångar icke
skola beskattas. En sak för sig är, att den vinst delägare därvid gör
kan bliva beskattningsbar enligt de allmänna reglerna för beskattning
av vinster av tillfällig natur.
Med avseende å den omfattning, i vilken aktieutdelning under
ett bolags bestånd bör beskattas, torde vara ostridigt, att så icke skall
ske beträffande utdelning, som utgör återbetalning av det till bolaget
för aktier inbetalda kapital, aktiekapital jämte den del av reservfonden,
som vid emission av nya aktier uppkommit genom högre inbetalning
för aktierna än deras nominella värde. All annan valuta, som tillfaller
aktieägarna, skall beräknas såsom beskattningsbar inkomst. Utan betydelse
är, om för utdelningen tagits i anspråk vinstmedel, årets eller
tidigare, eller kapitaltillgång av annan beskaffenhet än den nyssnämnda
eller överhuvud taget om de utdelade medlen i bolagets hand varit att
anse som beskattningsbar inkomst eller icke.
Härvid märkas följande prejudikat.
Sedan R. aktiebolag, som idkade fabriksrörelse, sålt tomter, som bolaget
ägt några tiotal år, gjorde bolaget, utom vanlig vinstutdelning,
även en särskild »kapitalutbetalning)) till aktieägarna av köpeskillingen
för tomterna. Denna utbetalning har förklarats beskattningsbar. (Regeringsrättens
utslag den 8 juni 1909 på besvär av J. A. Norblad.)
Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. 14 samt. 50 höft. (Nr 139—142.) 2
10 Riksdagens skrivelse Nr 140.
I. aktiebolag sålde sin fasta egendom (fabriker, vattenfall m. m.)
till staten, men tog egendomen på arrende av köparen och fortsatte sin
fabriksrörelse. Av influtna köpeskillingen utdelades visst belopp å varje
aktie. Detta belopp har beskattats. (Regeringsrättens utslag den 9
juni 1911 på besvär av P. A. Hellström.)
Utdelar bolag till sina aktieägare nya aktier i bolaget utan ersättning
eller till pris under kursvärdet, anses aktieägarna härigenom icke
hava erhållit sådan utdelning, som nu är i fråga.
En aktieägare i B. aktiebolag, som fått nya aktier i bolaget utan
att hava behövt inbetala något, har icke för dem beskattats, då genom
nämnda åtgärd något kapital ej utdrägt från bolaget. (Kungl. res.
den 9 september 1904.) _ .
På Grund av bestämmelse i testamente har ett visst antal aktier
i ett bolag, jämte annan egendom, avsatts till en fond, vars hela avkastning
skulle tillfalla en testators dotter, sedermera .gift med A., och
har därefter enligt beslut å bolagsstämma med användande av besparade
vinstmedel aktiekapitalet ökats, i följd varav nya aktier för var gammal
utlämnats till fonden. I tvist om rätt att utfå de nya aktierna såsom
utdelning å de gamla har makarna A:s talan därom ogillats, enär fondens
kapitalvärde ej ökats genom tillförandet av aktierna, men skulle
minskas, om de utlämnades till makarna (Kungl. Mai.ts dom den 12
juni 1908.)
I motionen lämnas ett referat av vissa sinsemellan likartade rättsfall
i samband med bildandet av Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Under hänvisning till detta referat vill Riksdagen framhålla, att det
sålunda anförda prejudikatet tydligen icke äro att räkna till fall av bolags
upplösning i vanlig'' mening utan torde desamma, efter regeringsrättens
motivering, få anses innebära, att om ett bolag uppgår i ett annat och
aktieägarna i förstnämnda bolag således i utbyte mot sina aktier erhålla
aktier i det sistnämnda bolaget, någon beskattningsbar utdelning
icke föreligger.
Beträffande frågan om beskattning av ersättning för överlåtelse av
teckningsrätt vid emission av nya aktier har uttalats, att denna flaga
borde avgöras på samma sätt som saken skulle ställt sig, om själva de
aktier, på vilka teckningsrätten grundade sig och icke endast teckningsrätten
överlåtits, vadan beskattningsbar inkomst skulle föreligga, om
aktierna förvärvats genom köp eller byte inom fem år, förrän teckningsrätten
försåldes. (Palmgren: »Självdeklaration», 8:e uppi. sid. 48.)
11
Riksdagens skrivelse Nr 140.
Till utgångspunkt för den i motionen gjorda framställningen har
tagits det nyss omförmälda prejudikatet, och har motionären därvid funnit
den av regeringsrätten gjorda tillämpningen av hithörande stadganden,
om ock formellt riktig, innebära ett obehörigt undandragande av viss
inkomst från beskattning. Emellertid synes motionären hava missförstått
prejudikatet så, att han ansett detsamma angiva den högsta instansens
ståndpunkt rörande ett fall av utdelning i sammanhang med ett
bolags verkliga upplösning. Däremot har i motionen icke berörts det
föreliggande spörsmålets behandling vid 1910 års riksdag, därför ovan
redogjorts. Efter motiveringen att döma synes motionären, dock haft
närmast i sikte just frågan om beskattning av vad som tillfaller aktieägarna
vid ett bolags upplösning. De i motionen formulerade alternativen
synas innebära, att skatteplikt bör stadgas för all utdelning, som
tillkommer aktieägarna vare sig under bolagets bestånd eller efter dess
upplösning, med undantag blott för inbetalt aktiekapital.
Sålunda får motionen anses avse beskattning även av nya aktier,
som utan ersättning lämnas de gamla aktieägarna, s. k. gratisaktier. I
detta avseende delar icke Riksdagen den i motionen uttalade uppfattningen.
Det får nämligen ihågkommas, att ett aktiebrev icke representerar någon
given rätt till just det belopp, varå det lyder. En aktie medför, enligt sitt
begrepp, allenast rätt till en viss kvotdel av bolagets behållna tillgångar.
Kvoten ändras ej därigenom, att aktieägaren i stället för en aktie får
flera, som tillsammans förete ett högre nominellt belopp än den förra.
De nya aktierna tillföra icke aktieägarna något nytt värde och företräda
ej annan tillgång, än redan de gamla aktierna gjort, utan innebära så att
säga blott en klyvning av dessa senare. Att beskatta sådan aktieutdelning
måste därför anses oriktigt, vare sig utdelningen skett under
bolagets fortbestånd eller, såsom i det i motionen citerade rättsfallet,
vid ett äldre bolags uppgående i ett nytt i form av aktier i detta.
Yad nu angår beskattning av utdelning under ett bolags fortbestånd
synas, efter vad ovan anförts, lag och rättspraxis, utom beträffande
s. k. gratisaktier, redan motsvara motionens syfte, vadan Riksdagen
finner förhållandena i denna del ej påkalla några ändrade bestämmelser.
Däremot kunna onekligen de i motionen framhållna olägenheterna
framträda i många fall av bolags upplösning och tillgångarnas utskiftande
bland delägarna. Yad därvid utdelas blir, med nu gällande bestämmelser,
i regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel,
som, materiellt sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till
bestämmelsernas kringgående, exempelvis så, att ett bolag, som, på
12
Riksdagens skrivelse Nr 140.
grund av sitt ändamål att t. ex. köpa och stycka en fastighet eller
exploatera ett patent, är av kort varaktighet, underlåter att utdela eventuell
vinst förrän i sammanhang med bolagets upplösning. I sådana
och andra liknande fall synes orättvist, att vinster, som, där de omedelbart
hade utdelats, blivit utan tvekan beskattade, skola undgå skatt blott
därför, att de i stället under några år fonderats för att sedan på en
gång falla aktieägarna till. Riksdagen anser därför fullgiltiga skäl tala
för, att en utredning åvägabringas, avseende undersökning, i vilken
omfattning värden, som vid bolags upplösning tillföras aktieägarna, böra
såsom deras inkomst beskattas, samt i vad mån vidkommande författningar
böra i sådant avseende förändras eller förtydligas.
På nu anförda skäl får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då ett aktiebolag
eller solidariskt bankbolag upplöses, bolagets uppsparade tillgångar,
vilka icke utdelas förrän i sammanhang med bolagets upplösning,
må kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna, samt
för Riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande författningar,
som av utredningen kan föranledas.
Stockholm den 30 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.