Riksdagens skrivelse Nr 133.

1

Nr 133.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 maj 1913,
» » »i Andra kammaren den 24 maj 1913-

Biksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition angående grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, dels ock
två i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 115.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 14 mars 1913 avlåten proposition, nr 170,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
besluta,

dels att vid propositionen fogade grunder för upplåtande av egnahemslägenketer
från vissa kronoegendomar skola från och med den
1 januari 1914 lända till efterrättelse;

dels ock att Eders Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare
bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av nyssnämnda
grunder samt för övergången från de i förevarande hänseende
nu gällande föreskrifter.

I sammanhang härmed bar Riksdagen till behandling förehaft två
i anledning av ifrågavarande proposition inom Riksdagen väckta motioner
av följande lydelse:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 45 käft. (Nr 133.)

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 133.

l:o) »Riksdagen avlät på grund av enskild motion år 1912 en skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag att även under
pågående arrende kunna verkställa försäljning av kronoegendom eller
delar av sådan. Förslaget motiverades av motionären medelst påvisande
att en arrendator, som har vuxna barn, ofta nog kunde vilja bereda
dem tillfälle att genom uppdelning av den arrenderade egendomen erhålla
självständig och passande verksamhet på hemorten och slippa att
se dem flytta från hemmet, kanhända till främmande land, för att söka
sin utkomst.

Kungl. Maj:t framlägger nu i propositionen nr 170 förslag till
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar,
men framhåller tillika, att 1912 års riksdagsskrivelse ej därmed
får anses till fullo besvarad. Emellertid skulle förslaget införa en nyhet,
som rent av ginge emot det av motionären och även av Riksdagen avsedda
syftet.

Punkt 7 i nu föreliggande förslag berövar med sin nya lydelse
en arrendator, som måhända under årens lopp med flit och sparsamhet
kommit till en något så när burgen ställning, den honom allt hitintills
förunnade rätten, att han, där han på kronans område har eget boningshus,
äger att friköpa markområde till detta och på så sätt slipper att
riva ned och bortföra sin byggnad eller att försälja den till underpris.

Ofta nog ha arrendatorer sedan äldre tider, då kronan ej alltid
byggde åt arrendator till fulla behovet, tvingats att uppföra egna byggnader
för sig eller sina arbetare. Det synes väl då vara en uppenbar
hårdhet att ej fortfarande tillerkänna honom den allt hitintills tillförsäkrade
rätten, att, där uppskattningsnämnden ansett detta lämpligen kunna
och böra ske, friköpa byggnadstomten till det av uppskattningsnämnden
åsätta värdet och med sådana gränser, som omständigheterna kunna medgiva.
Om arrendatorn och hans rättsinnehavare genom eget ihärdigt
arbete lyckats komma ur klassen mindre bemedlad eller obemedlad, är
det väl ej staten värdigt att genom borttagandet av dennes inköpsrätt
och framkallande av tvångsförsäljning av byggnader till underpris eller
bortförande av desamma, då de ej torde hava mycket värde kvar, rent
av återbringa honom under en dylik grupp.

Det torde väl få anses uppenbart, att en sådan anordning ej kan
vara riktig eller ens åsyftad.

Med stöd av det anförda vågar jag hemställa, att Riksdagen behagade
besluta,

att punkt 7 i förslaget till nya grunder för egnahemsupplåtelser
från vissa kronoegendomar må erhålla denna lydelse:

3

Riksdagens skrivelse Nr 133.

Där upplåtelse i förenämnda syfte blivit i föreskriven ordning beslutad,
må lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande
boningshus, hembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta
försäljningsvärde»; samt

2:o) »I det förslag till grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar, som innefattas i Kungl. Maj:ts proposition
nr 170, har Kungl. Maj:t föreslagit åtskilliga ändringar i nu gällande
stadganden beträffande sådana upplåtelser, avseende att genom beredande
av lättnader för köpare av egnahemslägenheter ytterligare utveckla
och främja egnahemsbildandet, särskilt bland de obemedlade, som
äga förutsättning för drivande av ett mindre jordbruk. I detta syfte
innehåller förslaget bland annat bestämmelse därom, att lägenhet skall
upplåtas endast till mindre bemedlad eller obemedlad, som äger nämnda
förutsättning. Tillika har i förslaget bibehållits nu gällande föreskrift,
att köpeskillingen kan få amorteras i huvudsaklig överensstämmelse med
de för statens egnahemslån gällande föreskrifter. Då emellertid förslaget
bygger på att den obemedlade egnahemsköparen skall kunna erhålla
egnahemslån för uppförande av byggnader, där sådana erfordras,
anser jag mig böra erinra, att om kronan skall, såsom av förslaget framgår,
förbehålla sig inteckning med bästa rätt uti egnahemslägenheten
till säkerhet för sin köpeskillingsfordran, svårighet måste uppstå för
respektive köpare att erhålla egnahemslån. Man torde nämligen få förutsätta,
att hushållningssällskapen och övriga förmedlare av egnahemslån
icke komma att vilja ikläda sig den risk, som måste anses föreligga
i alla de fall, där jämlikt förslaget upplåtelse av jordbrukslägenhet sker
till obemedlad person. 1 dessa fall torde det väl också få anses i sin
ordning, att staten övertager den eventuella risk, som till äventyrs kan
uppkomma därigenom, att en eller annan av dessa egnahemsbrukare
misslyckas. Jag anser därför det vara synnerligen önskvärt, att i de
föreslagna bestämmelserna inrymmes medgivande att i de fall, då köparen
erhållit av statsmedel utgående egnahemslån, inteckning till säkerhet
för kronan tillkommande ogulden köpeskilling må kunna i anseende
till förmånsrätten nedflyttas efter inteckning till säkerhet för egnahemslånet.

I 16 mom. föreslagna medgivande att inteckning, varom i 15 mom.
förmäles, må efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes beprövande kunna
till förmånsrätten nedflyttas närmast efter erforderlig inteckning för beviljat
egnahemslån, torde återigen vara av ringa om ens någon betydelse.
Egnahemslån utlämnas visserligen till någon del under byggnadstiden
i den mån arbetet fortskrider, men slutbetalas i regel först

4

Riksdagens skrivelse Nr 133.

sedan de för lägenhetens skötsel nödiga byggnaderna äro uppförda och
godkända. I den mån byggnaderna sålunda bliva uppförda och egnahemslånet
utbetalas, i samma mån förlorar väl också förenämnda inteckning
betydelse och värde. Mom. 16 torde därför enligt min mening
i varje fall kunna uteslutas.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställes, att i grunderna
för upplåtandet av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar måtte
inrymmas bestämmelse därom, att inteckning till säkerhet för kronan tillkommande
ogulden köpeskilling må kunna i anseende till förmånsrätten
nedflyttas närmast efter erforderlig inteckning till säkerhet för av statsmedel
beviljat egnahemslån.»

Nu föreliggande förslag till grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar är byggt på i huvudsak, samma
principer, som kommit till uttryck i de vid 1909 års Riksdag i ämnet
antagna, ännu gällande bestämmelserna. I åtskilliga hänseenden, särskilt
i avseende å förfaringssättet vid lägenheternas försäljande och inbetalningen
av köpeskillingarna, hava emellertid, i anslutning till vad
de av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande
den 20 januari 19il tillkallade sakkunniga för utredning av egnahem*1-frågan m. m. i ett den 31 december 1912 avgivet betänkande föreslagit^
vidtagits förändringar i ändamål att avhjälpa de brister, som vid tillämpning
av de nuvarande bestämmelserna funnits vidlåda desamma. Sålunda
har den i mom. 9 intagna föreskriften därom, att endast i det
fall, att vid försäljning av lägenhet under hand lika höga köpeanbud
inkomma från flera lämpliga personer, auktion för avgörandet av företrädet
dem emellan skall hållas, i Eders Kung! Maj:ts förslag utbytts mot
ett, som det torde få antagas, mera lämpligt stadgande av innehåll, att
då anbudsgivarne äro två eller flera, dylik auktion skall förrättas mellan
samtliga de vederbörligen kvalificerade personer, som avgivit anbud
till det åsätta saluvärdet och däröver. Den i samma mom. meddelade
bestämmelsen om att, därest å till försäljning utbjuden lägenhet antagligt
köpeanbud icke genast avgives, utbjudandet skall på enahanda sätt
upprepas två gånger, innan ärendet överlämnas till Eders Kungl. Maj:ts
bedömande, har ersatts med en föreskrift, som sätter Eders Kungl. Maj:t
i tillfälle att redan på ett tidigare stadium av frågan förordna, huru med
lägenheten skall förfaras. I avseende å inbetalningen av köpeskillingarna
har föreslagits, att — såsom redan är fallet i avseende å köpare, som
medgivits rätt att erlägga köpeskillingen medelst avbetalningar — jämväl
köpare, som skall betala densamma kontant, skall vara skyldig att

5

Riksdagens skrivelse Nr 133.

redan vid köpeavhandlingens upprättande erlägga Vio av köpeskillingen
eller ock ställa borgen för att densamma å tillträdesdagen varder till
så stor del gulden.

För köpare av jordbrukslägenheter har vidare föreslagits dels den
lättnaden i avseende å betalningsvillkoren, att anstånd med amorteringsskyldigketens
inträdande må kunna medgivas icke blott, såsom förut
varit fallet, då lägenheten vid upplåtelsen varit till större delen ouppodlad,
utan även då den vid sagda tidpunkt ej varit försedd med nödiga
byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga,
varjämte orden »större delen ouppodlad» ändrats till »avsevärd
del ouppodlad», dels ock den fördelen, att köparna, om de så önskade,
skulle äga rätt att erlägga köpeskillingen på sätt som i fråga om bostadslägenheter
är stadgat, d. v. s. under tio år med en tiondel årligen.

Jämväl i avseende å den för köpare av obebyggd lägenhet stadgade
skyldigheten att inom viss tid på närmare föreskrivet sätt hava
bebyggt lägenheten, har föreslagits en lindring, i det nämligen enligt Eders
Kungl. Maj:ts förslag åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle
medgivas befogenhet att på framställning av köpare, som själv ägde för
lägenhetens skötsel lämplig, å annan fastighet belägen byggnad, i den
mån sådant kunde prövas skäligt, medgiva befrielse från byggnadsskyldighetens
fullgörande. — Vidare har i mom. 18, som innehåller
stadgande om förfarandet, då fråga uppstår om försäljning till bolag
eller förening av visst för egnahemsbildning lämpligt område i dess
helhet, intagits en bestämmelse, enligt vilken, medan under nuvarande
förhållanden djdika frågor i varje fall skola underställas Riksdagens bedömande,
prövningsrätten, då fråga är om kronoegendomar, som eljest
få av Eders Kungl. Maj:t utan Riksdagens hörande försäljas, överlåtits
åt Eders Kungl. Maj:t, som dock icke skulle hava rätt att godkänna
annat anbud än sådant, som minst uppginge till det åsätta saluvärdet.

Slutligen må anmärkas, att såsom kvalifikationer för icke hembudsberättigade
köpare, utöver vad redan förut finnes stadgat, upptagits
sparsamhet och nykterhet, ävensom att, i sammanhang med en föreslagen
förenkling av rubriken, i momenten 7 och 8 uttryckligen utsagts,
att personer, vilka enligt sagda moment eljest äro hembudsberättigade,
för ätt över huvud taget komma i fråga, måste vara mindre bemedlade
eller obemedlade.

Riksdagen, som i huvudsak finner de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
förändringarna väl motiverade, har vid granskning av det före -

6

Riksdagens skrivelse Nr 133.

liggande förslaget allenast i de tvenne punkter, i avseende å vilka uti
förenämnda motioner gjorts framställningar om ändring, funnit anledning
till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande först den, enligt vad ovan sagts, gjorda framställningen
om uteslutande av det i 7 mom. införda stadgandet, att person, som
enligt sagda mom. är hembudsberättigad, för att i dylikt hänseende
kunna komma i åtanke, skall vara mindre bemedlad eller obemedlad, har
Riksdagen funnit starka skäl tala för bifall till denna hemställan.
Såsom i motionen framhålles, måste det mången gång synas synnerligen
oskäligt, om en arrendator, som under årens lopp genom flit och sparsamhet
arbetat sig upp ur de obemedlades eller mindre bemedlades
klass, vid styckning av den av honom arrenderade egendomeu, endast
därför att han kommit i en något mera burgen ställning, skall vara
utesluten från möjligheten att få en lägenhet, å vilken han har egna
åbyggnader, åt sig hembjuden, och sålunda, då han enligt mom. 9
icke heller är berättigad att vid lägenhetens utbjudande till försäljning
under hand uppträda såsom spekulant, i regel ovillkorligen vara tvungen
att bortföra eller försälja de å lägenheten uppförda åbyggnaderna. Icke
sällan torde han genom ett dylikt nödtvunget bortförande eller försäljande
av husen komma att åsamkas sådana förluster, att han, sedan
byggnaderna väl äro försålda eller undanskaffade, åter är att hänföra
till de mindre bemedlades eller obemedlades grupp. Då enligt Riksdagens
förmenande dylika konsekvenser såvitt möjligt torde böra undvikas,
har Riksdagen ansett momentets nuvarande lydelse vara att föredraga
framför den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna.

Vederbörande departementschef anmärker visserligen, att då de i
ämnet nu gällande bestämmelserna, enligt vad rubriken till den av Eders
Kungl. Maj:t utfärdade kungörelsen angiver, avse upplåtelser allenast till
mindre bemedlade och obemedlade, den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
åtgärden att i sammanhang med rubrikens förenkling i mom. 7 inskjuta
det nu ifrågavarande stadgandet, vore av rent formell natur och icke
medförde någon som helst förändring i avseende å bestämmelsernas
innehåll. Åven om detta teoretiskt taget äger sin riktighet, skulle dock
enligt Riksdagens uppfattning den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
omformuleringen i praktiken komma att medföra viss skärpning av bestämmelserna
i fråga, då, enligt vad Riksdagen har sig bekant, myndigheterna
med den lydelse, författningen nu äger, åtminstone icke alltid
ansett sig i nu förevarande avseende nödsakade att tolka desamma så
rigoröst, som efter omformuleringen torde bliva nödvändigt.

7

Riksdagens skrivelse Nr 133.

Mot motionärens förslag skulle möjligen kunna göras den invändningen,
att vid bifall till detsamma arrendatorerna skulle frestas
att under arrendetiden i spekulationssyfte uppföra byggnader å någon
begärlig del av egendomen för att sedan, då fråga om egendomens
styckning uppstår, med stöd av sin hembudsrätt tilltvinga sig inköp
av den lägenhet, varå byggnaden uppförts. Enligt Riksdagens uppfattning
torde emellertid en dylik farhåga vara ogrundad. Såsom av
departementschefen påpekats, medför nämligen stadgandet i mom. 7
icke för vederbörande någon ovillkorlig rätt att under alla omständigheter
påfordra hembud av lägenhet, därå han äger åbyggnaderna, utan
har Konungens befallningshavande städse befogenhet att pröva, huruvida
i varje särskilt fall med hänsyn till innehavarens kvalifikationer hembud
lämpligen bör äga rum. För övrigt torde det ligga i sakens egen
natur att endast den omständigheten, att arrendatorn under arrendetiden
på egen bekostnad å egendomen uppfört vissa åbyggnader, dem han
givetvis vid arrendetidens slut kan åläggas att när som helst bortflytta,
icke för honom kan grunda någon rätt till hembud å den mark, därå
byggnaderna äro uppförda. Ett bifall till det i förevarande motion
framställda förslaget skulle endast bereda myndigheterna möjlighet, att,
när skäl därtill förelåge, även till annan person än den, som kan betraktas
såsom mindre bemedlad eller obemedlad, hembjuda lägenhet, som
är bebyggd med denne tillhöriga åbyggnader. Då Riksdagen för sin
del anser önskligt, att en dylik möjlighet med hänsyn till förekommande
omständigheter står myndigheterna öppen, har Riksdagen, såsom ovan
antytts, ansett sig böra bifalla motionärens förslag.

Vidkommande härefter den i ovan sist intagna motion gjorda framställningen
vill Riksdagen till en början erinra därom, att den i motionen
berörda frågan redan varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
För att bereda köpare av jordbrukslägenheter från kronoegendomar möjlighet
att erhålla egnahemslån för uppförande av nödiga byggnader föreslog
nämligen Eders Kungl. Maj:t i en till Riksdagen år 1909 avlåten proposition,
nr 42, sådan ändring i gällande bestämmelser om egnahemslån, att den
omständigheten, att i fråga om jordbrukslägenhet kronan för fordran å
ogulden köpeskilling för marken innehade första inteckningen, ej skulle
utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande
utlämnades mot i anseende till förmånsrätten närmast efterföljande inteckning.
I eu i anledning av propositionen väckt motion uttalades
emellertid farhågor för att egnahemslåneförmedlarne i allmänhet skulle
befinnas obenägna att lämna egnahemslån å lägenheter mot säkerhet av

3 Riksdagens skrivelse Nr 133.

inteckning med förmånsrätt efter statens inteckning och föreslogs därför
på sätt motionären nu hemställt, att inteckningen för den oguldna
delen av köpeskillingen skulle få komma efter egnahemslånsinteckningen.
Riksdagens vederbörande utskott yttrade i sitt i ämnet avgfvna utlåtande,
att då egnahemslånet i det fall, som nu avsåges, lämnades för uppförande
av byggnaderna å lägenheten och således genom byggnadernas uppförande
kronans säkerhet för ogulden köpeskilling för marken komme att förbättras
i man, som lägenhetens värde genom byggnaderna höjdes, samt
låneförmedlaren ensam stode risken för lånet, det kunde ifrågasättas,
huruvida icke, på sätt i motionen föreslagits, låneförmedlarens säkerhet
för egnahemslånet borde erhålla bättre förmånsrätt än kronans för marken.
Som emellertid låneförmedlarens intresse enligt utskottets mening komme
att bliva behörigen tillgodosett, blott dennes säkerhet icke bleve sämre
ställd än kronans, fann utskottet, i enlighet med vad i en inom Riksdagen
väckt motion föreslagits, sig böra hemställa om sådan ändring i Eders
Kuno-l. Maj:ts förslag, att kronans och låneförmedlarens ifrågavarande
inteckningar måtte bliva till förmånsrätten likställda. Riksdagen biföll
utskottets hemställan; och blev sedermera genom eu den 25 juni 1909
utfärdad kungl. kungörelse i enlighet med Riksdagens beslut stadgat, att
den omständigheten, att i fråga om jordbrukslägenhet kronan för ogulden
köpeskilling för marken innehar första inteckningen, icke skall utgöra
hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande utlämnas
mot närmast efterföljande inteckning, därest denna bringas att i anseende
till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning. _ I sagda kungörelse
förutsattes alltså, att kronans köpeskillingsinteckning i vissa fall
må kunna nedflyttas att gälla med lika rätt som den för egnahemslånet
erforderliga inteckningen. Någon anledning att, på. sätt i motionen
föreslagits, i dylikt hänseende nu gå utöver vad i ovanberörda
kungörelse stadgas torde, med hänsyn till vad vid frågans tidigare behandling
inom Riksdagen förekommit, enligt Riksdagens förmenande icke
föreligga. Tvärtom torde de i kungörelsen intagna bestämmelserna i
nu förevarande avseende få anses så avvägda, att såväl statens som låneförmedlarens
och lånesökandens intresse blivit i tillbörlig mån tillgodosedda.
Visserligen avse bestämmelserna i fråga allenast jordbrukslägenheter,
men torde detta, såsom dåvarande departementschefen i sitt vid
propositionen nr 41 vid 1909 ars Riksdag fogade utdrag av statsiadsprotokollet
framhållit, icke vara av någon betydelse, då i fråga om bostadslägenheter
betalningsvillkoren för egnahemslån äro gynnsammare
än de, som gälla beträffande inbetalandet av köpeskillingarna, till följd

9

Riksdagens skrivelse Nr 133.

varav det i varje fall blir förmånligast för köpare av obebyggd bostadslägenhet
att taga egnahemslån även till gäldande av köpeskillingen för
marken.

Om Riksdagen sålunda icke anser anledning föreligga att frångå de
principer, som legat till grund för bestämmelsen i 2 mom. av ovannämnda
kungörelse den 21 juni 1909, anser Riksdagen emellertid den i
motionen gjorda framställningen så till vida befogad, som enligt Riksdagens
mening i nu föreliggande förslag till grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter bör inflyta uttrycklig bestämmelse därom att, under
de i ovanberörda kungörelse angivna förutsättningar, kronans inteckning
för ogulden köpeskilling må kunna nedflyttas att gälla med lika rätt som
den för egnahemslånet erforderliga inteckning. Jämväl i ett annat hänseende
har Riksdagen funnit framställningen värd beaktande. För närvarande
saknas nämligen varje bestämmmelse om vilken myndighet det
tillkommer att, på sätt i ovannämnda kungl. kungörelse den 25 juni
1909 förutsättes, i vissa fall medgiva nedflyttning av kronans köpeskillingsinteckning,
och torde vid sådant förhållande ingen annan än
Eders Kungl. Maj:t vara härtill berättigad. I likhet med vad i motionen
framhålles anser emellertid Riksdagen befogenhet härutinnan för undvikande
av onödig omgång lämpligen kunna tillerkännas Konungens
befallningshavande i länen. Riksdagen har sålunda funnit sig böra till
16 mom. i det av Eders Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget foga ett
tillägg, enligt vilket Konungens befallningshavande uttryckligen tillerkännes
rätt att under ovan angivna förutsättningar medgiva nedflyttning
av kronans köpeskillingsinteckning till att gälla med lika rätt som en
till säkerhet för egnahemslån meddelad inteckning.

På grund av vad sålunda anförts har Riksdagen, i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition samt förberörda motioner
för sin del beslutat,

dels att följande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar skola från och med den 1 januari 1914 lända
till efterrättelse:

1. Såsom egnahemslägenheter må från här nedan omförmälda
egendomar upplåtas såväl bostadslägenheter som jordbrukslägenheter,
därvid skall iakttagas, att, såvitt fråga är om bostadslägenheter, dessa
i allmänhet ej böra tilltagas större, än att en blivande köpare för deras
förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla lån från egnahemslånefonden,
att jämväl beträffande jordbrukslägenheter hänsyn bör tagas till
möjligheten för blivande köpare att, i den mån behov därav må föreBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 14 saml. 45 höft. (Nr 133.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 133.

ligga, kunna erhålla egnahemslån, samt att, där ej särskilda skäl därtill
föranleda, jordbrukslägenhet ej må göras större, än att den i uppodlat
skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av legd arbetskraft.

2. Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för
statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande
arrendeperiods utgång, enligt Riksdagens beslut, må utan Riksdagens
vidare hörande försäljas och vilka med avseende å föreliggande omständigheter
befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av
egnahemslägenheter, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes,
fördelas i lämpliga lotter och, såvitt angår lotter, som äro hänförliga till
egnahemslägenheter, upplåtas i den ordning nedan sägs.

3. Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som
enligt Riksdagens beslut må av Kungl. Maj:t utan Riksdagens vidare
hörande försäljas.

4. Förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras,
såvitt fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning
till försäljning eller förnyad utarrendering men eljest i den män domänstyrelsen
så finner lämpligt, därvid skall iakttagas — förutom att förenämnda
bestämmelser angående storlek å egnahemslägenheter skola lända
till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda för säljningsoch
arrendevärden för varje lägenhet.

5. Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än som i 2
mom. avses, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering
finnes lämpligt, att egendomen eller del därav användes till bildande
av egnahemslägenheter, må förslag härtill, med iakttagande av de i
4 mom. meddelade föreskrifter, upprättas och frågan därefter, i händelse
Kungl. Maj:t finner förslaget om lägenheters upplåtande förtjäna beaktande,
underställas Riksdagens prövning.

6. Vad i 5 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest
till skogsegendomar i andra län än de sex nordligaste hörande områden,
som icke beröras av medgivandet i 3 mom., finnas böra användas till
bildande av egnahemslägenheter; dock att i tv fall det ankommer på
domänstyrelsen att i varje fall förordna om förslags upprättande.

7. Där upplåtelse i förenämnda syfte blivit i föreskriven ordning
beslutad, må lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande
boningshus, hembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta
försäljningsvärde.

8. Jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus,
må hembjudas brukaren, därest denne är mindre bemedlad eller obemedlad

11

Riksdagens skrivelse Nr 133.

samt antingen brukaren själv eller ock han och medlemmar av hans
familj före honom tillsammans innehaft lägenheten under en tid av
minst fem år och därunder väl hävdat densamma.

9. I fråga om lägenheter, som icke, efter ty i 7 och 8 mom.
sägs, hembjudas viss person, skall gälla:

att lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand mot köpeskilling,
minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad,
som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet,
nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar,
äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk;

att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas
till den, som redan äger fast egendom av den storlek, att därå
kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till
samma person;

att, där från två eller flera lämpliga personer anbud inkomma till
det åsätta saluvärdet eller däröver, auktion mellan anbudsgivarna skall
anställas för avgörande av företrädet emellan dem;

att, om å lägenhet icke avgives köpeanbud, som finnes antagligt,
lägenheten skall, där så av domänstyrelsen befinnes ändamålsenligt,
genom dess försorg utarrenderas på viss kortare tid, varunder lägenheten
fortfarande bör utbjudas till försäljning under hand; samt

att, i händelse lägenheten icke varder utarrenderad eller, där så
skett, antagligt köpeanbud å densamma icke avgives, det skall ankomma
på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida lägenheten skall, där så låter sig
göra, återförenas med stamhemmanet eller om fortsatta försök skola
göras med lägenhetens upplåtande under hand eller om densamma skall å
auktion till den högstbjudande försäljas, i vilket sistnämnda fall antagligheten
av det högsta anbudet skall, där detta icke uppgår till saluvärdet,
underställas Kungl. Maj:ts prövning.

10. Därest hembud, varom i 7 och 8 mom. förmäles, icke antages,
skall det ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten
skall utbjudas till försäljning i den ordning, som i 9 mom.
sägs, eller på annat sätt disponeras.

11. I fråga om arrende, varom här förut förmäles, skall i tillämpliga
delar gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans
jordbruksdomäner.

12. Därest i något fall upplåtelse under tomträtt finnes böra äga
rum, må sådant efter Kungl. Maj:ts beprövande ske; dock att kronan
icke må i något fäll utan Riksdagens särskilda medgivande betungas

12

Riksdagens skrivelse Nr 133.

med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda
byggnader eller andra inrättningar.

13. Köpeskilling för lägenhet, varom nu är fråga, skall betalas
kontant med en tiondel vid köpeavhandlingens upprättande samt med
återstående nio tiondelar vid tillträdet; dock att med betalningen av
även förstnämnda tiondel kan få anstå till tiden för tillträdet, såvida två
av Kungl. Maj:ts befallningshavande som vederhäftiga ansedda personer
borga en för båda och båda för en såsom för egen skuld för samma
betalning.

Köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande,
må emellertid kunna medgivas att gälda köpeskillingen genom avbetalningar
i den ordning, varom i 14 mom. förmäles, därvid å oguldet
belopp skall erläggas ränta efter 3.6 för hundra om året.

14. Där köpare finnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen
genom avbetalningar, skola beträffande dess gäldande gälla följande bestämmelser,
nämligen:

a) i fråga om jordbrukslägenheter:

att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpeavhandlingens
upprättande; dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet,
såvida två av Kungl. Maj:ts befallningshavande som vederhäftiga ansedda
personer borga en för båda och båda för en såsom för egen skuld för
samma betalning;

att återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en
stående del;

att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till
fullo gulden, en annuitet av sex för hundra, varvid såsom ränta räknas
3.6 för hundra å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen;

att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången
av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum; dock att amorteringsskyklighetens
inträdande må efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes
beprövande framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet, därest
vid upplåtelsen lägenheten är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd
med nödiga byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande av
anstånd föreligga;

att, intilldess kapitalavbetalningen börjar, endast ränta å det hela
erlägges;

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta
å stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

att det skall stå lägenhetsägaren fritt att när som helst inbetala

Riksdagens skrivelse Nr 133. 13

köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra de
avbetalningar, han önskar, å stående delen;

att med undantag för de tall, om vilka här nedan förmäles, den
stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorteringsdelen
till fullo guldits;

att likväl i varje fall den stående delen skall vara gulden inom
fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

att,, därest lägenheten icke inom avtalad tid bebygges eller densamma
till jord eller byggnader vanvårdas eller å lägenheten befintlig
skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens behov eller för
uppodling av därtill tjänlig mark, eller föreskrivna rånte- och kapitalavbetalningar
icke ordentligt fullgöras, vad av köpeskillingen återstår
oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens sida påfordras, genast
vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenheten övergår till annan än
efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och bröstarvinge,
vilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye innehavaren
prövas uppfylla ovan angivna villkor för att kunna ^antagas
såsom köpare i första hand;

att, där. eljest uppsägning, efter ty förut är sagt, ifrågakommer
från statens sida, lägenhetsinnehavaren skall äga åtnjuta sex månaders
uppsägningstid;

att köparen skall vid tillträdet å oguldna delar av köpeskillingen
avlämna med inteckningsmedgivande försedd förbindelse, avfattad i överensstämmelse
med vad ovan föreskrivits; samt

att, därest köparen så önskar, köpeskillingen må erläggas på sätt
här nedan under b) stadgas;

b) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel årligen,
i avseende vara skall iakttagas, att första tiondelen erlägges kontant
vid köpeavhandlingens upprättande, dock att denna tiondel kan få
betalas vid tillträdet, savida två av Kungl. Maj:ts befallningshavande
som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda och båda för en
såsom för egen skuld för samma betalning;

att vid tillträdet skall avlämnas förbindelse med inteckningsmedgivande
å återstående nio tiondelar av köpeskillingen jämte ränta; samt
att vad ovan i fråga om jordbrukslägenheter stadgats beträffande
förbehåll för staten att i vissa fall påfordra köpeskillingens omedelbara
likviderande skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om nu förevarande
lägenheter.

14 Riksdagens skrivelse Nr 133.

15. Köpare av obebyggd lägenhet skall vid tillträdet avlämna
förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd med bostad och,
där fråga är om jordbrukslägenhet, jämväl med för lägenhetens skötsel
i övrigt nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke sker, att ntöver
den avtalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande
en femtedel av köpeskillingen. Förbindelsen skall tillika innefatta medgivande,
att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas. Efter
framställning av köpare, som äger för lägenhetens skötsel lämplig, å
annan fastighet belägen byggnad, skall emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande
äga att, i den mån sådant prövas skäligt, medgiva befrielse
från byggnadsskyldighetens fullgörande.

16. Inteckning, varom i 15 mom. förmäles, må, där vederbörande
köpare fått egnahemslån sig beviljat, kunna efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes
beprövande i anseende till förmånsrätten nedflyttas närmast
efter den för egnahemslånet erforderliga inteckning.

På lika sätt må ock, där i fråga om jordbrukslägenhet egnahemslån
beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kronans inteckning för
ogulden köpeskilling kunna nedsättas att gälla med lika rätt som den
till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen.

17. Köpebrev utfärdas vid tillträdet, sedan föreskrivna villkor
blivit uppfyllda.

18. Där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas
till bildande av egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga, att
anbud å området kommer att göras av bolag eller förening, som uppfyller
villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, må
området vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning
i odelat skick. I händelse från bolag eller förening, som ovan sagts,
inkommer anbud, uppgående till minst det området åsätta saluvärdet,
samt fråga är om egendom, som enligt Riksdagens beslut får av Kungl.
Maj:t utan Riksdagens vidare hörande försäljas, må anbudet av Kungl.
Maj:t antagas. Därest åter fråga är om annan egendom än nyss nämnts,
skall anbudet, om detsamma av Kungl. Maj:t finnes förtjäna avseende,
underställas Riksdagens prövning.

19. Avskiljandet av de till försäljning i ovan angiven ordning
avsedda lägenheterna och områdena må efter domänstyrelsens beprövande
kunna äga rum såväl genom ägostyckning som genom avsöndring.

20. När lägenhet eller område, som för föryttring till enskild
person, bolag eller förening avskiljes från kronoegendom, får mantal
sig åsatt, skall sådan lägenhet i jordeboken upptagas under titel »utsockne
eller allmänt frälse».

15

Riksdagens skrivelse Nr 133.

dels och att Eders Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare
bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av nyssnämnda
grunder samt för övergången från de i förevarande hänseende
nu gällande föreskrifter.

Stockholm den 24 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.