UTLÅTANDEN

ÖVER

FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE
ANGÅENDE FOLKSKOLESEMINARIERNA -

ENLIGT UPPDRAG SAMMANFATTADE
AV G. DANELL.

STOCKHOLM

IVAR HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG
1913

DE här sammanfattade utlåtandena hava avgivits dels i remissväg av olika
myndigheter, dels av vissa sammanslutningar och enskilda personer.

De myndigheter, som hörts och vilkas yttranden här sammanfattas å
sid. 5— 163, äro följande:

samtliga domkapitel och Stockholms stads konsistorium, vilka i sin ordning
infordrat yttranden frän kollegierna vid samtliga statens folkskoleseminarier;
överståthållareämbetet och länsstyrelserna;
direktionen över gymnastiska centralinstitutet;
lantbruksakademien;
musikaliska akademien ;
medicinalstyrelsen;

inspektören för teckningsundervisningen i riket;

dessutom har universitetskanslern haft att yttra sig om detta ärende i
samband med frågan om folkskollärarnas fortsatta utbildning och därvid i
sin ordning infordrat utlåtanden av vederbörande vid rikets universitet och
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

De övriga yttranden rörande samma betänkande, vilka här sammanfattats
å sid. 164—191, hava ingivits av följande sammanslutningar och enskilda
personer;

folkskolestyrélsen i Jönköping, styrelsen för Jönköpings läns folkhögskola
samt folkskoleinspektören J. A. Franzén (på anmodan av länsstyrelsen i Jönköpings
län);

lärarkåren vid Karlskrona stads- och amiralitetsförsamlingars folkskolor
(på anmodan av länsstyrelsen i Blekinge län);

folkskoleinspektören T. Torbjörnsson (på anmodan av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohuslän);

Göteborgs lokalförening av Svenska skolkökslärarinnornas förening (yttrandet
inlämnat till domkapitlet i Göteborg);

lektoren E. Lindskog (på anmodan av domkapitlet i Visby;

teckningsläraren K. H. Segerborg (på anmodan av rektoren vid folkskoleseminariet
i Karlstad);

samtliga biskopar med undantag av biskop H. W. Tottie;

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse;

Svenska läkaresällskapets sektion för hygien;

Svenska läkaresällskapets sektion för skolhygien ;

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd:

Västerås stifts prästerskap;

musikdirektören Aug. Lundh (vilkens yttrande även musikaliska akademien
tagit i övervägande vid avgivande av eget utlåtande, varefter herr
Lundh ingivit ännu en skrivelse i ärendet med bilagda yttranden av samtliga
musiklärare vid statens folkskoleseminarier utom en).

Dessutom ha, i samband med redogörelsen för dessa yttranden (å sid. 164 f.),
de resolutioner rörande betänkandet, som fattades vid Nionde svenska seminarielär
ar mötet i Växjö 1912, avtryckts enligt mötesförhandlingarna.

Av vederbörande myndigheter avgivna utlåtanden.

Kap. I. Organisationen.

1. Allmänna omdömen. Seminariernas ändamål.

(Sid. 1—27 i huvudbetänkandet).

De flesta hörda myndigheter uttrycka sitt livliga erkännande av grundligheten
i kommitténs utredningar och klarheten i dess framställning samt förklara
sig instämma i det väsentligaste eller i viktiga delar av dess förslag
till seminariernas reformering.

Som exempel anföras följande uttalanden.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Länsstyrelsen anser förslaget innefatta en reform av den mest genomgripande
art av vår folkskollärarutbildning. Utan att hava förbisett andra väsentliga delar av
detsamma, vill länsstyrelsen företrädesvis framhålla dels den offentlighet och kontroll,
som förslaget avser att bereda åt allt som rör seminarierna, dels det tilltalande i att
kommittén vid stadfästande av seminariernas arbetssätt vidgat synpunkten, så att
man, långt ifrån att uteslutande eftertrakta den hittills sedan gammalt rådande, mekaniskt
inövade metodiska säkerheten, tvärtom velat införa en större självverksamhet
hos eleverna.

Seminariekollegiet i Falun yttrar:

Kollegiet vill uttala sin tacksamhet för det oerhörda arbete, det upplysta intresse
och det vidsynta förstående av den nutida folkundervisningens krav, varom
betänkandet genomgående bär vittne, samt sin fosterländska glädje vid utsikten, att
i en snar framtid — om nämligen kommitténs förslag i huvudsak bli av regering
och riksdag antagna — de svenska folkskoleseminarierna skola lyftas upp i jämnhöjd
med de hästa utländska. Det synes även kollegiet, som kommittén i sina förslag
på ett synnerligen lyckligt sätt sörjt för att de lärare, som en gång skola handhava
den maktpåliggande uppgiften att i både moraliskt, intellektuellt och fysiskt
avseende uppfostra den stora massan av det svenska folket, måtte bli rikt utrustade
icke blott med god och tidsenlig fackutbildning, utan också med tillräcklig medborgerlig
och allmänbildning.

Allmänna

omdömen.

Seminarier
nas ändamål.

Från en del håll hava invändningar gjorts mot kommitténs formulering
av seminariernas ändamål: »Folkskoleseminarierna hava till ändamål att utbilda
lärare och lärarinnor för rikets folkskolor samt att därmed även grundlägga
den utbildning, som kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader.
*

Domkapitlet i Västerås och Stockholms stads konsistorium föreslå att
i nämnda formulering orden »samt att därmed även grundlägga den utbildning,
som kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader» måtte
utgå. Om samma sak yttrar seminariekollegiet i Stockholm:

Det sätt, varpå folkskoleseminariernas ändamål bestämmes, synes kollegiet icke
vara fullt tillfredsställande. Paragrafen därom består av två delar, den nu gällande
bestämmelsen och ett tillägg. Det är tilläggets ord »därmed även», som vålla oklarheten.
Om dessa ord stå där, säger paragrafen, att den grundläggning för fortsatta
studier, som åsyftas, är given i och med att seminarierna fylla sitt genom paragrafens
förra del angivna ändamål. Men då befinnes ju tillägget obehövligt. Tages
orden »därmed även» bort, säger paragrafen klart och tydligt, att den grund, som
skall läggas, icke är lagd i och med det, som kräves i paragrafens förra del. I
sådant fall lämnas rum för den anmärkningen, att där hos alla elever skall läggas
en grund, som endast ett mindre antal kommer att bygga på. Full klarhet i frågan
om seminariernas ändamål är en oeftergivlig fordran.

Biskop Billing yttrar i Lunds domkapitel:

Jag kan ej annat än giva livligt erkännande åt grundligheten i kommitténs arbete
liksom åt dess försök att uppnå det syftemål, som den ansett sig på grund av föreliggande
situation höra för sig uppställa. Men jag anser nämnda situation vara sådan,
att det varit ett olösligt problem, som kommitterade föresatt sig.

Om det måste medgifvas, att seminarierna äro till, icke för att vara bildningsanstalter
för en viss del av vårt folk utan för folkskolans skull, så lär det ej kunna
bestridas, att normen för seminariernas organisation måste sökas i folkskolans behov.
Då nu kommittén fått sig ålagt uppdraget att giva förslag om folkskoleundervisningen
i dess helhet, synes det som förslag härom hort föregå sådant rörande seminarierna.
Så mycket önskvärdare hade detta varit, som synnerligen olika uppfattningar råda
om vår folkskolas uppgift. Av kommitténs förslag rörande seminarierna kan man
nog någorlunda sluta sig till, i vilken riktning dess eventuella förslag rörande folkskolan
komma att gå. Antagligen i den, som sedan länge utmärkt utvecklingen.
Man har från början ej för sig klargjort, vad ändamålet med folkskolans undervisning
skulle vara, utan handlat efter lösen: ju mera dess bättre. Erkännandet av kunskapens
värde har man ansett sig gagna i samma mån mera, som man bibragte folkskolebarnen
insikter i allt flera ämnen och i allt större mått. Följden härav har
blivit en allmän klagan över det klena resultatet av vår folkundervisning, trots det
att mycket stora kostnader på den nedlagts och oaktat lärarna visat stort intresse
för sitt arbete. Det varken har kunnat eller kan bliva annorlunda, så länge så många
läroämnen trängas med varandra på skolschemat. Barnen komma i allmänhet icke
att lära sig något rätt grundligt, eller så, att de därav kunna efter slutad skoltid
göra god användning.

Den nu antydda tendensen i vårt folkskoleväsende liar skärpts under senare
tider. Ett ledmotiv i utvecklingen har varit att så mycket som möjligt utfylla klyftan
mellan folkskollärare och elementarlärare och att sammanknyta folkskolan med de
allmänna läroverken. Jag förstår och senterar de särskilt från social synpunkt sett
erkännansvärda synpunkter, som härvid varit bestämmande, men lika viss är jas om
att andra berättigade hänsyn mana till den allra största försiktighet i strävandet att
sammansvetsa folkskola och allmänt läroverk. Det är i hög grad av behovet påkallat,
att man gör för sig klart och i praxis söker genomföra, vad man kan och hör fordra
icke av en och annan särskilt väl situerad folkskola utan av de tusentals skolorna
i vårt land, liksom vad man kan vänta och begära, icke av några få synnerligt väl
begåvade utan av det stora flertalet av våra folkskollärare.

Av det föreliggande betänkandet har jag fått intrycket, att kommitterade, långt
ifrån att taga tillräcklig hänsyn till vad jag sålunda anser vara behövligt — något
som de förmodligen döma som reaktionärt — i stället låtit sig i sina förslag ledas
av strävan att grundlägga studier, som skulle kunna bereda seminarieeleverna lättnad
i deras bemödanden att som lärare övergå från folkskolan till skolor av högre grad.

Det skall ej falla mig in att bestrida, att denna strävan har något berättigat i
sig, men vad jag vågar påstå är, att vad den vill och åsyftar bör vara ett appendix
til seminariernas huvudändamål, och att detta ej befordras utan förhindras, därigenom
att man anlägger seminarieundervisningen efter mindretalets begåvning och framtidsförhoppningar
i stället för efter det stora flertalets behov och möjligheter.

Härmed har jag antytt vad som är min huvudanmärkning mot det föreliggande
förslaget. Bleve den behövligt påaktad, skulle väsentlig inskränkning göras både i
fråga om undervisningsämnenas antal och uti de föreslagna ämneskursema.

Liknande synpunkter göras gällande av domkapitlen i Uppsala, Skara.
Västerås, Karlstad och Kalmar, biskop U. L. Ullman i Strängnäs, lektorerna
P J- Gustafsson i Strängnäs och II. Petrini i Växjö, professor Hj. Holmqvist
i Lund och seminariekollegiet i Kalmar.

Domkapitlet i Liäeä önskar, att seminarierna skola utbilda folkskollärare
av två olika kompetensgrader och yttrar härom:

Enligt domkapitlets mening torde det kunna med fog erkännas, att det stora
flertalet av de lärare, som nu för tiden utexamineras från folkskoleseminarierna. allmänneligen
i fråga om kunskaper och färdigheter fylla de krav, som böra ställas på
en lärare i den fyrklassiga folkskolan och i den därtill hörande fortsättningsskolan.
Om man dessutom tager i betraktande de många tillfällen till fortsatt utbildning,
som under sommarferierna stå folkskollärarkåren till buds och av vilka den också
med berömvärt intresse begagnar sig, synes det domkapitlet, som om den utbildning,
som för närvarande meddelas folkskolläraren, ingalunda är så bristfällig, som man
från många håll låter påskina. A andra sidan kan det medgivas, att detta bör tillskrivas
icke sä mycket den nu gällande seminariestadgan som det även av kommittén
betonade förhållandet, att våra dagars seminarier i mångt och mycket redan tillämpa
en del av de principer i fråga om kurser och undervisning, som kommittén föreslår
i den nya organisationen.

Kommitténs arbete kommer givetvis att medföra jämväl en önskvärd omläggning
och utveckling av folkskolan, ehuruväl något förslag därutinnan ännu icke, till men

för den nu föreliggande frågans bedömande, hunnit framläggas. Med avseende å det
ojämförligt större antalet av folkskolor lärer emellertid gränsen för utstakandet av
berörda utveckling ganska snart bliva uppnådd. Man kan därför fråga, om det verkligen
är lämpligt och erforderligt, att folkskolans alla lärare erhålla ett i det stora
hela lika mått av utbildning, och om icke fordran på samma kompetens av läraren
vid en genomsnittlig folkskola på landsbygden som av klass- eller ämnesläraren vid
våra högt utvecklade folkskolor i vissa städer och industrisamhällen medför utbildandet
av överkvalificerad och sålunda ej mindre för läraren själv än för det allmänna
onödigt dyrbar arbetskraft. Betänkligheterna emot att utrusta lärare vid folkskolan
med olika utbildning synas böra fullständigt vika vid tanken på folkskolans
vitt skilda utvecklingstyper. Olika kvalifikationer erfordras ju även exempelvis av
lärarna vid de allmänna läroverken. Genom anordnande av en ändamålsenlig fortbildningskurs
vid vissa seminarier kunde lämnas tillfälle åt de mera begåvade elementen
bland seminariernas lärjungar att inhämta de fördjupade och utvidgade kunskaper,
som må berättiga till'' företräde vid tillsättningen av lärartjänster, för vilka
särskilda kvalifikationer böra krävas. Domkapitlet förmenar även, att denna utvecklingslinje
för folkskollärarutbildningen, som givetvis kan i mån av behov ytterligare
fullföljas, är ägnad såväl att bättre gagna det allmänna i dess skiftande och växande
fordringar på ökad duglighet hos särskilt vissa lärare vid folkskolan och dess överbyggnader
som även att vara för de lärare själva, vilka önska fortbildning och möjlighet
att vinna ökade kvalifikationer, mer tillfredsställande än den uniforma utexaminering,
som av kommittén föreslagits.

I trots av de väsentligen ökade kunskapskraven för avläggande av folkskollärarexamen
enligt kommitténs förslag, har kommittén likväl ansett sig kunna stanna vid
bibehållandet av en fyraårig lärokurs. Sådant har emellertid kunnat ske allenast
därigenom, att — utom det att själva kursen gjorts synnerligen krävande — inträdesfordringarna
i mycket väsentlig grad skärpts. Detta åter förutsätter, att det stoia
flertalet inträdessökande, som icke kan tänkas på egen hand inhämta kunskapsfordringarna
för inträde, tvingas att genomgå långvariga och dyrbara förberedande kurser
av den omfattning, att de med största fog kunna anses motsvara en första semmaneklass.
Kommitténs förslag innebär sålunda enligt domkapitlets mening i realiteten
inrättande av ett femklassigt seminarium, ehuruväl med sådan anordning, att staten
icke skulle komma att lämna sin medverkan till meddelande av undervisning för den
första klassen, utan överläte åt den enskilde att, på det sätt han må kunna, förskaffa
sig denna undervisning. Detta strider otvivelaktigt emot principen om en i möjligaste
mån kostnadsfri seminarieutbildning och kommer att lända till förfång såväl för en
med hänsyn till undervisningstillfällen eller ekonomiska villkor ogynnsamt ställd aspirant
som — vad mera är — för en god rekrytering av seminariernas alumner. På
grund härav kan man enligt domkapitlets mening sätta ifråga, huruvida omorganisationen
icke lämpligen borde gå i en sådan riktning, att folkskoleseminarierna, med
bibehållande av de nu tillämpade inträdesfordringarna, men dels genom att tillgodoses
med de bästa möjliga lärarkrafter och en i möjligaste mån god utrustning i fråga om
lokaler och undervisningsmateriel! m. m. samt dels genom ändamålsenliga förändringar
i timplan, kurser och undervisningssätt skulle sättas i stånd att på fyra år lämna en
fullt tillräcklig och i alla avseenden nöjaktig utbildning för lärare i det stora flertalet
av landets folkskolor. För det jämförelsevis ringa antal lärare, som behövas i folkskolornas
högre avdelningar och i mera utvecklade folkskolor, samt för sådana lärare,
vilka eventuellt ämna fortsätta sin utbildning för att kunna vinna anställning vid

högre folkskolor och kommunala mellanskolor eller vilka i övrigt önska en djupare
bildning, skulle man då lämpligen vid vissa av landets seminarier kunna anordna en
femte årsklass, i likhet med vad som är fallet exempelvis vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm.

En organisation i här antydd riktning skulle tydligen kräva en vidlyftig omarbetning
av kommitténs förslag till stadga, timplan och lärokurser m. in., vadan
domkapitlet givetvis icke ser sig i stånd att framlägga något detaljerat förslag till
sådan omorganisation. Det synes emellertid domkapitlet, att man, även vid betraktande
av tidens växande krav på förevarande område, bör taga i allvarligt övervägande,
om icke den nu antydda såväl förenklade som utvecklade lösningen av seminariefrågan
skulle för en längre framtid befinnas tillfredsställande ur de synpunkter,
som här framträda med krav på allsidigt beaktande.

Stockholms stads konsistorium finner det vara av största vikt att klart
framhålla utbildningen av lärarkrafter för fortsättningsskolan (ej högre folkskolan
och kommunala mellanskolan) såsom ingående i seminariernas ändamål.
Samma konsistorium anser emellertid, att seminariereformen i stort sett bör
uppskjutas, tills klarhet vunnits rörande de nya riktlinjer till folkskolans
omläggning i »praktisk» riktning, som givits av Kungl. Maj;t den 13 juli
1906 och sedermera den 12 januari 1909 och anför i samband härmed:

Konsistoriet finner, att det talas jämförelsevis litet om några nya riktlinjer, särskilt
i praktisk riktning, för hela vårt folkundervisningsväsen, och att i varje fall
förslaget ej är uppgjort på grundvalen av sådana reformtankar, utan så gott som i
allt ansluter sig till nuvarande skolförhållanden. Då nu emellertid vidlyftiga reformplaner
av allt att döma komma att stå på dagordningen, åt vilka folkundervisningskommittén
i sina fortsatta arbeten måste ägna sin uppmärksamhet, så synes det konsistoriet,
som om klokheten bjöde, att icke genomföra ett seminarieprogram, som ej
är baserat på en faställd plan för folkundervisningens ordnande efter av regeringen
antydda »nya riktlinjer». Konsistoriet hemställer därför, att endast sådana delar av
förslaget, som avse rent pedagogiska reformer i avseende på sättet för undervisningens
bedrivande i de olika läroämnena ävensom en efter förslagets tankegång förbättrad
lönereglering i syfte att möjliggöra höjande av seminarielärarens kompetens
i enlighet med kommittéförslaget måtte bliva föremål för statsmakternas beslutande
verksamhet, men att förslaget i övrigt och tillsvidare ej må föranleda några åtgärder
från Kungl. Maj:ts sida.

En från flera håll uttalad önskan är, att förslaget kraftigt hort betona
folkskolans och folkskollärarutbildningens karaktär av en kyrklig församlingsangelägenhet.

Domkapitlet i Kalmar finner sålunda, att seminariernas fosterländska uppgifter
i stadgeförslaget erhållit lyckligt funna uttryck, men icke så de uppgifter,
som seminarierna äga gemensamma med den kristna församlingen,
eller de döpta barnens kristliga fostran. Domkapitlet föreslår därför i huvudsaklig
överensstämmelse med seminariekollegiet i Kalmar ett tillägg i stadgeförslagets
§ 6 till uttrycket: »utbilda dem till sedliga och självständiga personlig 2 -

heter». Kollegiet har framställt två alternativa tilläggsförslag: »villiga att tjäna
i församlingen» eller »villiga att från sin plats deltaga i församlingsarbetet».

Biskop E. Lönegren i Härnösand yttrar:

Totalintrycket av betänkandets centrala delar bliver, att kommittén icke mäktat
eller velat till grunden och följdriktigt upptaga och genomföra tanken på folkskolorna
såsom i deras svenska egendomlighet kyrkoförsamlingarnas folkbildnings- och kristligt
folkuppfostrande organ. Ur denna synvinkel innebär kommittéförslaget enligt biskopens
uppfattning ett lika grundligt som allvarsdigert brytande med det historiska
sammanhanget.

1 samma riktning uttala sig domkapitlet i Uppsala, professor O. Holmström
i Lund, seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad, adjunkterna F.
Björnståhl och Hj. Nordin samt övningsläraren F. W. Engström i Linköping
(de tre sistnämnda föreslå, att i slutet av § 6 inskjutas orden »och kyrkliga»
framför »uppgifter»).

Domkapitlet i Västerås instämmer helt och hållet med kommittén angående
undervisningens syfte sådant detta formulerats i § 6.

Jämför om seminariernas ställning till kyrkan vidare nedan: kap. I: 5, inträdesfordringar
(nattvardsbegående såsom inträdesvillkor, sid. 18 f.). kap. IV: 1,
eleveimas omvårdnad i moraliskt avseende (sid. 32 f.), kap. V: 2, lärares behörighetsvillkor
(sid. 44 f.), kap. VI, seminariernas styrelse (sid. 66 f.), kap. VII,
§16, läroböckers antagande (sid 75 f.).

2. Seminariet och småskolan.

(Sid. 8, 9 i huvudbetänkandet.)

Stockholms stads konsistorium anser, att det hort vara en av kommitténs
för seminariernas reformering allra viktigaste uppgifter att söka på
ett tillfredsställande sätt utreda frågan om en särskild lärarutbildning för
småskolan, i stället för att såsom nu helt och hållet skjuta den åt sidan.

3. Seminariernas övningsskolor.

(Sid. 27—41 i huvudbetänkandet. §§ 69—84 i stadgeförslaget.)

Med kommitténs framställning angående övningsskolans behövlighet, allmänna
organisation och ställning till seminariet uttala seminariekollegierna i
Strängnäs, Falun, Växjö och Göteborg sin tillfredsställelse.

Seminariekollegiet i Uppsala uttalar, att kommitténs förslag beträffande
övningsskolan och den praktiska lärarutbildningen låter sig väl utföras
vid dubbelseminarier, utan att skolan för mycket splittras och undervisningen
lider men.

Seminariekollegiet i Linköping framhåller, att den egentliga folkskolan
bör, därest de olika grupperna av seminarieelever skola få tillfälle till den
utsträckta praktiska utbildning, som förslaget upptager, bestå av minst två
avdelningar.

Seminariekollegiet i Skara anser, att enligt kommitténs förslag övningsskollärarna
skulle få för liten tid att ägna sig åt sina avdelningar samt att
arbetet inom övningsskolan skulle bliva fullständigt söndersplittrat.

Seminariekollegiet i Växjö uttalar likaså, att, för att övningskolan skall
kunna utöva sitt inflytande på eleverna såsom en förebildlig skolanstalt, dess
verksamhet ej alltför mycket får upplösas genom de undervisningsövningar
för eleverna, som där anordnas. Särskilt framhåller kollegiet, att övningsskolan
vid ett seminarium med studentkurs bör hava samma antal avdelningar,
som kunna komma att bliva bestämda för övningsskolan vid ett dubbelseminarium.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för § 70 mom. 1 i
stadgeförlaget:

»Såvida icke särskilda omständigheter föranleda undantag skall övningsskolan
till det minsta omfatta en småskola, en egentlig folkskola, i regeln bestående av två
eller flera avdelningar, samt en folkskolans högre avdelning.»

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Först och främst finner kollegiet den av kommittén påtänkta utvidgningen otillräcklig.
En sådan övningsskola som den föreslagna har redan med det nuvarande
elevantalet ansetts nödvändig för våra enkelseminarier och därför anordats vid några
av dem, vadan detta förslag strängt taget icke innebär någon utvidgning, i trots av att
en fördubbling av elevlektionernas antal föreslagits. — Kollegiet framställer följande
förslag till övningsskolans organisation :

A. Vid enkelseminarier: 1) en B-skola enligt kommitténs förslag; 2) vid sidan

därav en A-skola, bestående av två eller tre klasser, begynnande med folkskolans
första klass och så vidare uppåt; 3) en folkskolans högre avdelning, i vilken säväl
B- som A-skolans fjärde klasser sammanföras.

B. Vid dubbelseminarier och seminarier av andra typer en utvidgning efter behov
med den i A föreslagna som norm vid bestämmandet av behovet.

I och för denna anordning erfordras såväl flera lärare som ökat utrymme. Med
avseende på det förra anser kollegiet, att seminarierna med klok hushållning skulle
kunna reda sig med det antal lärare, som redan av kommitterade föreslås. Att bereda
tillräckligt utrymme åter (två ä tre rum) torde icke medföra så stora kostnader
vid de seminarier, som äga outnyttjade möjligheter i den vägen, eller vid dem, där
ändå nybyggnad skall ske. I övriga fall hänvisas till förhyrning av lokaler i närheten.

Jämför även nedan sid. 150.

Stockholms stads konsistorium yrkar på att fortsättningsskolan blir obligatorisk
vid övningsskolorna (jfr ovan sid. 9).

4. Seminariekursens längd.

(Sid. 44—49 i huvudbetänkandet.)

Beträffande kommitténs åsikt, att en mycket väsentlig förbättring av seminariernas
arbetsresultat kan vinnas även inom ramen av deras nuvarande
fyraåriga kurs samt att man bör hava försökt allt vad i det avseendet göras
kan, innan man förlänger den för samtliga elever obligatoriska kursen med
ännu ett eller ett par år, hava mycket skilda meningar gjort sig gällande.

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar:

De av kommittén anförda skälen för en 4-årig seminariekurs äro enligt kollegiets
mening så betydelsefulla, att ett försök bör göras att på nämnda tid få till stånd
den förbättrade folkskollärarutbildning, som kommittén förordar.

För att det skall kunna bli möjligt att genomföra detta, anser kollegiet, att vapenövningarna
böra borttagas från de manliga seminarierna. Kommittén har (band
II, sid. 362) under åberopande av värnpliktskommissionens uttalande pekat på möjligheten
att på detta sätt få den nuvarande seminarietiden något förlängd inom ramen
av 4 läsår, och kollegiet vill i anslutning härtill framhålla, att vapenövningarna
under 4 år upptaga tillsammans en halv hösttermin, och att de, såsom de nu bedrivas,
ha föga värde. Ty de sakna betydelse för värnpliktsövningarna och kunna icke
utgöra någon grund för reservbefålsutbildningen. De utgöra ett stort hinder för den
praktiska lärarutbildningen och äro en börda, som förrycker arbetet under en god
del av höstterminen. Skulle — vilket väl kan anses rimligt — en seminarieelev i
gengäld för kostnadsfri utbildning för lärarkallet anses böra underkasta sig längre
eller mera krävande utbildning för sitt fosterlands försvar, borde den härför erforderliga
tiden icke tagas från seminariets lästid utan uttagas i samband med värnpliktstjänstgöringen
eller genom mera krävande utbildning, som organiserades med
hänsyn till förut förvärvade kunskaper och färdigheter.

Om 4 läsår genom vapenövningarnas borttagande finge helt användas för seminarieutbildningen,
anser kollegiet, att det skulle bli möjligt att på nämnda tid kunna
genomgå den av kommittén föreslagna kursplanen. Ett stöd för denna uppfattning
finner kollegiet i de erfarenheter, som gjorts vid Göteborgs folkskoleseminarium.
Detta seminarium har nämligen under de senare åren sökt utbilda eleverna i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs grundsatser och torde nu i de flesta till
den nuvarande seminariekursen hörande ämnen ha nått ungefär de mål kommittén
uppställt utom i de fall, då bristande undervisningsmateriell lagt hinder i vägen
därför. Tyska språket har frivilligt studerats av en del elever, ehuru i mindre omfattning
än kommittén föreslagit, och under de sista läsåren har även samhällslära
upptagits i studiekursen. På grund av de erfarenheter kollegiet redan har om de
föreslagna kurserna anser kollegiet, att genom en förbättrad kursplan och genom
skärpta inträdesfordringar det kan bliva möjligt att genomföra kommitténs förslag
med någon begränsning av fordringarna i ett och annat ämne.

Väl är det sant, att den nya kursplanens fullständiga genomförande kommer
att ställa mycket stora krav på elevernas krafter, men kollegiet tror dock, att överansträngning
ej behöver förekomma, om blott seminarierna, såsom hittills varit fallet,
kunna få ett jämförelsevis gott elevmaterial och ett lämpligt samarbete äger rum
mellan alla lärarna samt mellan lärare och elever.

För en 4-årig kurs uttala sig vidare, i allmänhet med hänvisning till av
kommittén anförda skäl, domkapitlen i Växjö, Härnösand och Luleå (jfr ovan
sid. 7 f.), länsstyrelsen i Gävleborgs län samt seminariekollegierna i Uppsala,
Skara (åtminstone försöksvis), Falun, Växjö (jfr nedan sid. 14), Lund
(reservation av sex kollegiemedlemmar), Landskrona, Kalmar och Stockholm.

För skjututbildningens borttagande vid de manliga seminarierna uttala
sig i detta sammanhang, utom seminariekollegiet i Göteborg (se ovan sid.
12), även domkapitlet i Göteborg (reservation av professor E. Hellquist och
lektor E. Hedelius) samt seminariekollegierna i Uppsala, Växjö (adjunkten
Werring har till protokollet anfört, att enligt hans mening denna fråga ej
bör ses blott ur synpunkten av tidsvinst för seminarieundervisningen) och
Luleå (jfr nedan sid. 14 f.).

I samband med yrkandet på en normaltid av fyra år för seminariekursen
hänvisas till (eventuellt) behövlig reducering av de av kommittén föreslagna
lärokurserna: av domkapitlen i Västerås (se sid. 28), Växjö, Karlstad,
Härnösand och Luleå (se sid. 28) samt seminariekollegierna i Falun, Göteborg
(se ovan), Kalmar (en högst väsentlig reduktion), Umeå (se sid. 28) och
Stockholm.

Domkapitlet i Lund anser, att om ett fyraårigt seminarium skall bibehållas,
kurserna måste väsentligen koncentreras och något av de föreslagna
ämnena utgå.

Åtskilliga myndigheter äro närmast böjda för en femte årsklass ovanpå
de av kommittén föreslagna, dock utan att yrka, att densamma skall bliva
obligatorisk.

Domkapitlet i Uppsala anför:

Syftet att begränsa seminarietiden till fyra år är fullt lovvärt, men domkapitlet
håller före, dels att under sådana förhållanden behovet av preparandkurser, kanske
privata läroanstalter kommer att befinnas oavvisligt, dels att den ämnesträngsel och
de omfattande kursplaner, som föreslagits, komma att medföra överansträngning eller
att kvantiteten av de inhämtade kunskaperna ej motsvaras av kvaliteten, i varje fall
sålunda till skada för folkskolans arbete. Domkapitlet anser, att utvecklingen bör
gå i den riktningen, att en eventuell förlängning av seminariekursen delar sig på
olika linjer och att till denna klass förlägges också det kunskapsstoff, som nu är inpressat
i den för alla gemensamma utbildningen, men som utan förfång för folkskollärarens
allmänna bildning och för hans lärarverksamhet vid folkskolan, skulle kunna
från denna överföras.

Seminariekollegiet i Strängnäs yttrar:

Likformighet i seminariekursens längd borde ej eftersträvas, utan denna borde
lämpas efter de inträdessökandes olika förbildning. I vad det gäller manliga seminarier
för elever med huvudsakligen folkskoleunderbyggnad vore således en femårig

kurs med bibehållande av nuvarande faktiska inträdesfordringar en lyckligare lösning
med hänsyn icke blott till frågan om elevernas överansträngning utan även till den om
folkskollärarnes fortsatta utbildning; men om ett sådant yrkande skulle föranleda seminariereformens
uppskjutande till en kanske avlägsen framtid, biträdde kollegiet kommitténs
förslag om fyra ett-åriga klasser under förutsättning av statsunderstödda
preparandanstalter.

För en icke obligatorisk femte årsklass (vid några seminarier) uttala sig,
utom domkapitlen i Uppsala och Luleå (se ovan sid. 13 och 7 f.), även seminariekollegierna
i Uppsala, Falun, Växjö, Lund och Ijandskrona.

Sistnämnda seminariekollegium yttrar:

En dylik kurs borde inrättas vid ett eller två manliga seminarier för dem, som
önska anställning vid folkskolans högre avdelning och högre folkskola; kursen borde
omfatta ämnena matematik och fysik, svenska språket, allmän historia och ett levande
språk, jämte undervisningsövningar på ifrågavarande skolstadium; vitsorden borde
anses fullt likvärdiga med dem i studentexamen, liksom vitsorden i kristendomskunskap,
geografi och biologi i den vanliga folkskollärarexamen även borde kunna anses
sålunda; för dem som avlagt antydda högre folkskollärarexamen, kunde därmed vägen
vara banad även för universitetsstudier, avseende kompetens för kommunal
mellanskola.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar fortbildningskurser på lämpliga orter,
särskilt för att tillgodose sådana ämnen som ekonomilära, hushållsgöromål,
gymnastik med lek och idrott samt trädgårdsskötsel.

På andra håll har intresset varit starkare för en utvidgning nedåt genom
en ny årskurs under de af kommittén föreslagna fyra.

Seminariekollegiet i Växjö uttalar sig för anordnande vid lärarseminarier
och sådana lärarinneseminarier, där det visar sig önskligt och behövligt, av
en ettårig preparandanstalt med ett elevantal dubbelt så stort som i en
seminarieklass. Domkapitlet i Växjö finner detta förslag beaktansvärt,
dock att de som genomgått dylik kurs höra för inträde, tillika med andra
inträdessökande, underkastas en för alla lika inträdesprövning. Lektor H.
Petrini i särskilt yttrande avstyrker emellertid preparandkurser, såsom för
dyrande utbildningen och ökande studieskulderna. — Adjunkten P. A. Melin
i Karlstad förordar kostnadsfria, stipendieunderstödda preparandkurser på
minst ett år.

För eu av staten bekostad preparandkurs vid seminarierna i övre Norrland
uttalar sig seminariekollegiet i Umeå.

Seminariekollegiet i Luleå uttalar:

Kollegiet hyser stor tvekan, om det skall bliva möjligt att under en fyraårig
kurs ernå det åsyftade målet. Möjligen torde man emellertid kunna stanna för en
fyraårig kurs, om inträdesfordringarna upprätthållas och vissa modifikationer göras i
den undervisningsplan, som föreslagits, samt om skjututbildningsövningarna vid de

manliga seminarierna ej längre behövde ifrågakomma. Kollegiet vill därför ej avstyrka
kommitténs förslag i vad det gäller seminariekursens längd. I detta sammanhang
framhåller emellertid kollegiet, att det torde bliva nästan omöjligt för inträdessökande
i norra Sverige att förvärva sig sådana kunskaper, att de kunna fylla de
fordringar, som kommitténs förslag uppställt. Kollegiet finner därför det förslag, som
framställts att vid seminarierna i Norrland göra kurserna femåriga, heaktansvärt. Möjligen
skulle en preparandkurs i anslutning till seminariet kunna ersätta en sådan
klass. En utväg är också att vid småskoleseminariet i Haparanda bereda möjlighet
att mottaga ett större antal elever än för närvarande.

Domkapitlet i Luleå framhåller likaså nödvändigheten av att förberedande
inträdeskurser på statens bekostnad, åtminstone under de närmaste
åren, anordnas vid seminarierna i Umeå och Luleå samt att dessa kurser
borde vara tillgängliga endast för elever, som hava sin födelseort eller verkliga
hemort inom Västerbottens och Norrbottens lån, med visst företräde för
elever från dessa läns finnmarks- och lappmarkssocknar.

En mellanställning intages av domkapitlet i Linköping, som yttrar, att
antingen torde avsevärda inskränkningar i de uppställda lärokurserna bliva
nödvändiga eller ock torde undervisningstiden behöva utsträckas till 5 år
eller i nödfall åtminstone till 4 ''A år med en därförut gående provtermin,
såsom adjunkt E. Johansson i Växjö vid seminarielärarmötet 1912 föreslagit.

I allmänhet med hänvisning till kommittéledamoten H. Dahlgrens reservation
förordas en femårig kurs: av universitetskanslern, domkapitlen i Skara, Karlstad
(på detbestämdaste), domprosten O. Norberg i Strängnäs, seminariekollegierna i
Härnösand (med något sänkta inträdesfordringar) och Umeå, sex medlemmar
av kollegiet i Lund (se nedan), rektor A. B. Lundblad i Karlstad (med
bibehållna inträdesfordringar) samt seminarieläkaren Ch. Lundberg i Växjö.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet
vid samma universitet förklarat sig till alla delar instämma, anför som
motivering för en 5-årig kurs följande:

Den hittillsvarande 4-åriga seminariekursen har varit för kort, ehuru den enligt
gällande stadgar kunnat i huvudsak inskränka sig till fastare inpräglande av folkskolekursen.
Nu förordas — med all rätt — ett friare arbetssätt och mera hänsyn
till elevernas personliga bildning. Men ett sådant arbetssätt kräver mera tid. Kommittén
föreslår att i seminariekursen införa ett främmande språk, ekonomilära samt
(vid de kvinnliga seminarierna) huslig ekonomi. Den naturliga konsekvensen av sådana
förslag synes ovillkorligen böra vara, att seminariekursen i sin helhet förlänges
med ett par år. Vi skulle därmed komma i nivå med Tyskland. En reform av våra
seminarier — i den riktning kommittén föreslagit — och i sammanhang därmed en
betydlig tillökning i folkskollärarnas utbildningstid synes vara den för tillfället viktigaste
åtgärden, som kan ifrågasättas för höjande av vår folkbildning. Även de 4-åriga seminarier, som kommittén föreslår, kunna icke förväntas motsvara rättmätiga

anspråk. Lärarens utbildning måste bli huvudsak, för en god lärarbildning kan
mycket offras; folkskolan skulle vinna därpå, även om på byggnader och utrustning
i så fall finge ställas mindre anspråk. Det är fakultetens bestämda och enhälliga
mening, att seminarierna böra göras minst 5-åriga, och att därförutan frukten av
kommitténs alla förslag skall bliva föga betydande (jfr även nedan sid. 17).

Adjunkten L. Th. Brandt, reservant inom Lunds seminariekollegium,
yrkar för alla seminarieelever obligatorisk kurs av 5 år och uttalar sig bestämt
emot förslaget om ett valfritt femte år. Han yttrar:

Meningen härmed är, att genomgåendet av denna femte årskurs skulle medföra
kompetens till ett visst slags lärarbefattningar. Härmed kan man tänka på
folkskolorna i de större städerna, folkskolans högre avdelning, fortsättningsskolan,
högre folkskolan och kommunala mellanskolan. Av de förberedande åtgärder,
som vederbörande myndighet redan vidtagit, framgår emellertid, att som kompetens
för lärarbefattning vid kommunala mellanskolan kommer att krävas antingen vanlig
adjunktskompetens eller folkskollärarexamen jämte en för detta ändamål särskilt anordnad
universitetsexamen. Här har således det femte utbildningsåret vid seminarierna
ingen uppgift att fylla. Fortsättningsskolan kan också lämnas ur räkningen.
Som kommittén för övrigt antyder (band I, sid. 11—14) kommer denna snart nog att
omorganiseras i den riktningen, att den meddelar huvudsakligen yrkesutbildning olika
efter olika trakters behov. Men till följd härav kräves för lärarbefattning i denna
skola andra kvalifikationer än de, som den femte seminarieklassen avser att meddela.
1 fråga om folkskolans högre avdelning är vidare att märka, att undervisningen där
icke är till sin art skild från undervisningen i den egentliga folkskolan. Kompetens
för den ena har städse ansetts medföra kompetens även för den andra. Så betraktar
också kommittén saken. För lärarbefattning här behövs ingen särskild utbildning
utöver vanlig folkskollärarexamen. Återstå således de högre folkskolorna. Men dessa
äro alltför fåtaliga, för att man för deras behov skulle upprätta särskilda lärarutbildningskurser.
Troligt är också, att både folkskolans högre avdelning och de högre
folkskolorna småningom övergå till kommunala mellanskolor.

Att låta den ifrågasatta högre utbildningen gälla som kompetensvillkor för lärarbefattningar
vid de bättre anordnade folkskolorna enkannerligen i städerna synes mig
också olämpligt. Det skulle splittra lärarkåren, som dock har i det hela samma upplostringsuppgift,
vare sig skolformen är bättre eller sämre, i en mervärdig och en
mindrevärdig del; något som för dem, som komma att tillhöra sistnämnda kategori,
utan tvivel skulle kännas som en skam och betaga dem lusten för och tron på sitt
eget arbete.

Under sådana förhållanden har enligt mitt förmenande det femte seminarieåret
antingen sin betydelse som en integrerande del av samtliga seminarieelevernas utbildningstid,
eller också har det ingen uppgift alls.

På grund härav får jag ansluta mig till kravet på en femårig utbildningstid vid
alla seminarier. Skulle det emellertid visa sig omöjligt att genomföra en sådan, vill
jag instämma i det inom Växjö seminariekollegium framlagda förslaget, att den egentliga
seminarietiden fastställes till 4 1/2 år, men att den föregås av en obligatorisk, en
termin omfattande preparandkurs, av vars elevmaterial seminariets elever utväljas.

Härtill anslöto sig fem andra reservanter: adjunkterna Arcadius, Wode,

och Högsby, musikläraren N. P. Norlind och gymnastikläraren C. H. Norlander.

Seminariekollegiet i Linköping anser, att det vore bäst, om kursen redan
nu gjordes 5-årig; om så ej kan ske, förordas adjunkten E. Johanssons i
Växjö förslag (se ovan); adjunkterna Olsson och Setterberg tillstyrka under
alla förhållanden detta förslag. Lektor I. Fehr i Strängnäs anser likaså, att
seminariekursen bör bliva femårig, kanhända bäst enligt adjunkten E. Johanssons
i Växjö förslag.

Domkapitlet i Kalmar anser det tvivelaktigt, om icke en femårig kurs
skall visa sig behövlig, såvida icke en reduktion av kurserna äger rum.
Stockholms stads konsistorium yttrar, att om de föreslagna kurserna skola
kunna hållas uppe och något resultat vinnas av studiet av främmande språk,
seminariekursen måste förlängas till 5 år, mot det att inträdesfordringarna
något nedsättas. I samma riktning uttalar sig professor Hj. Holmqvist i Lund.
Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att, därest den nuvarande ämnesfördelningen
skall bibehållas, studietiden borde ökas till åtminstone fem år,
om sådant för kostnadens skull läte sig göra.

5. Inträdesfordringar.

(Sid. 49—69 i huvudbetänkandet.)

Domkapitlet i Visby uttalar sitt livliga gillande av den av kommittén
föreslagna höjningen av inträdesfordringarna.

Flera andra myndigheter anse, i motsats härtill, att kunskapsfordringarna
för inträde ej lämpligen kunna höjas.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet
vid samma universitet förklarat sig till alla delar instämma, yttrar:

Fakulteten hyser den bestämda övertygelsen, att det icke skall lyckas att i
tillämpningen strängt fasthålla de höjda bildnings- och kunskapsfordringar för inträde
i seminariet, som kommittén föreslagit, för så vitt dessa fordringar gå betydligt utöver
vad folkskolan i medeltal kan prestera.

Man skulle då, utom några få begåvade gossar eller flickor, som på egen hand
lyckats mer eller mindre väl fylla i vad folkskolan icke ger, bliva huvudsakligen
hänvisad till sådana inträdessökande, som genomgått realskola eller mellanskola eller
högre flickskola eller någon för ändamålet inrättad enskild övergångsskola (en s. k.
preparandkurs). Eller man skulle fortfarande ha så få seminarier, att som nu endast
en minoritet av de inträdessökande där kan få plats, och därmed också hålla bristen
på folkskollärare permanent.

Stockholms stads konsistorium yttrar:

Självstudier i åldern mellan 13 och 16 år samt okontrollerad privat undervisning
skulle vara en av seminariereformens grundpelare, på vilka den framtida lärarbild 3 -

Kunskap<-fordringarna
för inträde.
Preparand
kurser.

Inträdes åldern.

Nattvardsbegående
såsom
villkor
för inträde.

ningen skulle vila. Det är att märka, att på detta sätt skulle då genomgås just de
kurser, i vilka de blivande lärarna sedan skola undervisa i folkskolan, eftersom dessa
kurser ej vidare skulle genomgås på seminariet annat än i återblickar och med avseende
på den metodiska behandlingen. Man kan nog hava anledning att befara, att
så utbildade lärare framdeles i sina skolor mycket hellre skulle vilja lära barnen vad
de själva lärt på seminariet, än de kurser, som de pluggat i sig för sin egen inträdesexamen.

Även från andra håll uttalas liknande farhågor, att de höjda inträdesfordringar,
kommittén föreslår, dels kunna medföra att många goda krafter
därigenom utestängas på grund av preparandkursernas allt större oumbärlighet
och sålunda även att den demokratiska basis, varpå rekryteringen bör
vara byggd, försvagas, dels ock att en nog solid kunskapsgrund att uppbära
vad seminarierna hava att meddela äventyras. I dessa riktningar uttala sig
domkapitlen i Uppsala, Skara, Västerås, Karlstad och Härnösand, länsstyrelsen
i Umeå, professor Hj. Holmqvist i Lund och adjunkten P. A. Melin
i Karlstad.

Rörande ändringsförslag i fråga om inträdesfordringarna i de särskilda
kunskaps- och övningsänmena, se nedan under kursplanen (sid. 107 tf.).

Att lägsta inträdesåldern såsom hittills må vara lika för manlig och
kvinnlig inträdessökande, föreslå seminariekollegierna i Uppsala, Strängnäs
(16 år), Landskrona (d:o) och Umeå (d:o). Att för såväl manlig som kvinnlig
inträdessökande i högre klass än klass I åldern må vara 17 år, föreslå kollegierna
i Landskrona och Umeå. Seminariekollegiet i Kalmar föreslår, att
lägsta inträdesåldern för manlig sökande till klasserna II, III och IV må vara
resp. 17, 18, 19 år, samt för kvinnlig sökande resp. 18, 19, 20 år.

Den formulering av inträdesfordringarna i kyrkligt hänseende, vid vilken
kommittén i anslutning till ett av Riksdagens första kammare fattat beslut
stannat, nämligen att inträdessökande bör vara döpt medlem av svenska
kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning beliörigen ha förklarats
berättigad till konfirmation och nattvardsgång, har uttryckligen biträtts
av lektorerna E. Hellquist och J. Österberg i Göteborgs domkapitel, doktor

S. A. Fries, kyrkoherdarna H. E. Hallberg och C. R. Hasselroth i Stockholms
stads konsistorium, seminariekollegierna i Linköping, Lund, Landskrona,
Kalmar och Stockholm, en minoritet i Växjö seminariekollegium samt
adjunkterna E. Andersson i Skara och A. Olsson i Göteborg.

Med kommittéledamoten P. Hellströms reservationsvis framställda förslag —
som i enlighet med ett av andra kammaren gjort uttalande nöjer sig med
att inträdessökande skall vara medlem av svenska kyrkan — instämma länsstyrelsen
i Falun, lektor V. Lindström i Luleå, seminariekollegierna i Falun,
Göteborg och Luleå samt adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg i Linköping,
J. Welander i Skara och L. T. Larsson i Lund. Seminariekollegiet i

Umeå föreslår, att nämnda moment i § 28 formuleras på följande sätt: »bekänner
den rena evangeliska läran». Lektor S. Lönborg i Göteborgs domkapitel
uttalar den meningen, att momentet i fråga bör utgå ur § 28.

Till kommittéledamoten C. R. Sundeils reservation, vari yrkas orubbat
vidhållande av den nuvarande bestämmelsen om nattvardsbegående såsom
villkor för inträde i seminariet, ansluta sig: domkapitlen i Göteborg och Kalmar,
Stockholms stads konsistorium, biskoparna i Västerås och Härnösand, domprostarna
i Skara och Växjö, lektor Cederbom i Skara, rektor P. Bagge i
Västerås, professor O. Holmström i Lund (kommitténs förslag anses stå i strid
med kyrkolagens kap. 1 § 1 och regeringsformens § 28 samt sålunda för
sitt genomförande påfordra Riksdagens och Kyrkomötets samtycke), seminariekollegierna
i Skara och Växjö, seminarierektorerna i Landskrona, Karlstad,
Kalmar och Stockholm, adjunkterna F. Björnståhl i Linköping, Augusta
Westerberg, E. Sandahl och A. Hellner i Kalmar, L. C. Lindblom och J. G.
Remmer i Stockholm, vik. adjunkten Anna Pehrsson i Falun, övningslärarinnan
Kerstin Bengtsson, övningsskolläraren K. A. Forsen i Göteborg och
övningsskollärarinnan Selma Svensson i Kalmar samt ytterligare två ledamöter
av Landskrona seminariekollegium. Biskopen, domprost Jakobsson och
lektor Börjesson i Karlstad uttala sig även i denna riktning (folkskollärarna
böra, heter det, »tagas bland sådana, som även i egenskap av kommunikanter
stå inom vår evangeliska kyrka»). — Biskop U. L. Ullman i Strängnäs vill
likaså bibehålla den hittills gällande fordran att »hava begått H. H. nattvard».

Biskopen uttalar tillika den meningen, att detta uttryck måste anses innebära,
att personen i fråga icke blott en gång i tiden, t. ex. vid sin konfirmation, begått
nattvarden, utan alltjämt befinner sig i nattvardsgemenskap med vår evangeliska
kyrka, alltså i full mening — åtminstone juridiskt sett — tillhör denna kyrka.

Rektor J. Johansson i Linköping ansluter sig ävenså till kommittéledamoten
Sundeils reservation, men vill ha pointerat, att möjlighet av dispens
finnes och bör finnas. — Biskop E. Lönegren uttalar sig i samma riktning.

Bomkapitlet i Luleå vill bestämt uttala sig emot, att man ställer alltför
stränga fordringar i kroppsligt avseende på den blivande läraren.

Medicinalstyrelsen tolkar § 30 i kommitténs stadgeförslag så, att endast
i kroppsligt avseende förstklassigt elevmaterial skall intagas i seminariet.

Styrelsen framhåller, att samma fordran på viss kroppsbeskaffenbet för inträdessökande
bör, oavsett i vilken klass han skall intagas, upprätthållas, så att elev icke
är av sjukdom eller lyte från början hindrad att deltaga i gymnastik och idrottsövningarna.
Styrelsen föreslår därför, att § 33 i stadgeförslaget ändras till formell
överensstämmelse med § 30, så tolkad som styrelsen gjort.

Medicinalrådet Petersson anför till protokollet, att han anser styrelsens
fordran härvid vara för sträng.

Intrad.essökandes

kroppsbeskaffenhet
och
hälsotillstånd.

Rätt för reals
koleexamineråd
att utan
provning
rinna inträde
vid seminarierna.

Särskild semina
riekurs för
realskoleexaminerade.

Det vore för hårt, om ett kroppsligt lyte, som icke kunde utgöra hinder för ett
ramgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet, exempelvis någon efter avlupen
barnförlamning kvarstående förlamning i en eller annan muskelgrupp, minskad rörlighet
i någon led, klumpfot eller dylikt, skulle hindra sökande, som vore lämplig för
lärarkallet, från att vinna inträde.

Medicinalstyrelsen uttalar vidare:

Det formulär till undersökande läkarens redogörelse över inträdessökandes kroppsbeskaffenhet,
som enligt kommitténs förslag (band I, sid. 289) bör utarbetas, synes
även böra underställas styrelsens prövning och fastställelse.

Önskvärdheten av dylikt formulär framhålles även av seminariekollegierna
i Växjö och Stockholm.

Om övriga ändringsförslag i avseende på de föreslagna bestämmelserna
om intagning i seminarierna se nedan kap. VII, §§ 28—36 (sid. 81—85).

6. Seminariet och realskolan.

(Sid. 59—68 i huvudbetänkandet.)

Seminariekollegiet i Falun uttalar i anslutning till kommitténs ståndpunkt
och dess härför anförda motivering, att realskoleexamensbetyg ej bör
berättiga till inträde utan prövning i någon av seminariets klasser.

Domkapitlet i Karlstad anser däremot, att kvalificerad realskoleexamen bör
utan prövning berättiga till inträde i seminariernas första klass, och domkapitlet
i Linköping anser, att åtminstone kvalificerad realskoleexamen bör medföra
samma rätt. I samma riktning uttala sig domkapitlet i Västerås (betyg i realskoleexamen
böra räknas lika med motsvarande betyg i inträdesprövningen, men
realskoleexaminerad skall ha rätt att undergå prövning), domkapitlet i Luleå
(minst 3 med beröm godkänd i obligatoriska seminarieämnen, som förekomma
i realskoleexamen, och minst godkänd i de övriga; inom ett år efter avlagd
realskoleexamen: högst 1/3 av platserna reserveras för realskoleexaminerade),
domkapitlet i Visby (3 överbetyg, t. ex. i modersmålet, kristendom och historia),
Stockholms stads konsistorium (möjligen under vissa villkor med avseende på
betyg åtminstone i seminariernas lägsta klass) samt länsstyrelsen i Östergötlands
län. Adjunkterna Werring och Thomé i Växjö tillstyrka, att platser i
de fyråriga seminariernas andra klass reserveras för ynglingar med högre
allmänbildning eller ock att treåriga kurser anordnas för sådana ynglingar.

Till kommitténs ståndpunkt, som innebär, att man ej för närvarande bör
upprätta särskilda 3-åriga seminariekurser enkom för realskoleexaminerade,
men att frågan om dylika knrsers upprättande framdeles borde bliva föremål
för prövning, ansluta sig seminariekollegierna i Uppsala, Växjö (reservation
av adjunkterna Werring och Thomé) och Göteborg. Överhuvud avstyrkande,

resp. tveksamma mot dylika kurser ställa sig seminariekollegierna i Linköping
och Härnösand samt Skara.

Domkapitlet i Växjö tillstyrker däremot, att en särkild 3-årig kurs för realskoleexaminerade
inrättas på försök vid något seminarium. Lektor H. Petrini i
Växjö anser, att kommittén hade bort göra allt för att få stark tillströmning
till seminarierna från realskolorna och de kommunala mellanskolorna, liksom
från samskolorna, samt beklagar att kommittén avstyrkt upprättande av 3-åriga seminarier för elever från dessa skolor. Seminariekollegiet i Strängnäs
förordar en manlig och en kvinnlig 3-årig kurs för realskoleexaminerade, inberäknat
dem som genomgått 8-klassig flickskola, utan inträdesprövning, men
på följande villkor: inträde sökes inom två år efter avlagd vederbörlig examen;
nämnda examen skall vara kvalificerad, t. ex. 3 å 4 med beröm godkänd
och för övrigt minst godkänd i de obligatoriska seminarieämnen, som
förekomma i realskoleexamen. Seminariekollegiet i Stockholm förordar även
en manlig, liksom en kvinnlig kurs, med inträdesprövning, för realskoleexaminerade.

7. Seminariekurs för studenter.

(Sid. 68—79 i huvudbetänkandet.)

Kommitténs förslag, att särskilda 1-åriga seminariekurser för studenter
inråttas, avrådes bestämt av seminariekollegiet i Kalmar, framför allt med
hänsyn till omöjligheten att på ett år bibringa nyblivna studenter nödig praktisk
utbildning för lärarkallet. Länsstyrelsen i Västerbottens län erinrar, att
studenter under den föreslagna kursens lopp icke hinna förvärva tillräcklig övning
och kunskap i praktiska ämnen. Domkapitlet i Kalmar anser sig icke
böra bestämt avstyrka kurserna ifråga.

Eljest tillstyrkes kommitténs förslag om dylika kursers inrättande av de
myndigheter, som yttrat sig därom.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg föreslå emellertid, att för
manliga studenter endast en dylik kurs för närvarande upprättas, på det att
tillfället till urval bland de inträdessökande ej må alltför mycket inskränkas.

Seminariekollegierna i Härnösand och Umeå föreslå, att studentkurser
upprättas vid endast några få seminarier.

Mot kommitténs fordran, att student skall undergå särskild prövning för
inträde i kurserna i fråga uti sådana seminariets läroämnen, varuti han på
gymnasiet ej åtnjutit undervisning eller varuti han icke erhållit godkänt
vitsord i studentexamen, ha kommittéledamöterna P. Hellström och H. Tigerschiöld
reserverat sig. Till denna reservation ansluta sig domkapitlen i Linköping,
Skara, Växjö, Göteborg, Luleå och Visby, Stockholms stads konsisto -

rium, filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet
instämmer, länsstyrelserna i Hallands och Kopparbergs län, professorn

0. Holmström i Lund, seminariekollegierna i Strängnäs, Lund och Luleå
samt lektor Isberg i Kalmar. I samma riktning uttalar sig även länsstyrelsen
Östergötlands län.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet anför som motivering för
denna sin ståndpunkt följande:

Endast med någon tvekan och med vissa reservationer vill kommittén alltjämt
hålla öppen möjligheten för studenter att efter ettårig kurs ägna sig åt folkskolan.
»Man kunde befara», heter det (band I, sid. 76), »dels att de lärarkrafter, som på ifrågavarande
bildningsväg tillföras folkskolan, icke i allmänhet skola vara dugliga för sin
uppgift, dels ock att lärarkrafter från de bredare folklagren genom dem skola allt för
mycket trängas tillbaka», och dessa farhågor förefalla kommittén »icke ogrundade».
Folkskolan har en tillräckligt lång och tillräckligt omfattande erfarenhet av f. d. studenter
som folkskollärare (respektive lärarinnor) för att man på grund av denna erfarenhet
skulle kunna med mera bestämdhet angiva, om sådana lärare visat sig underhaltiga.
Vad de »bredare folklagren» angår, bör det vara bekant, att ett mycket högt
procenttal av de allmänna läroverkens lärjungar härstamma från dessa »bredare folklager».
Den s. k. ståndscirkulationen är i Sverige mycket stark, starkare än i något
annat land.

Fakulteten finner sålunda, att det för folkskolan och folkbildningen är en avsevärd
vinst, att studenter (efter ettårig kurs) ägna sig åt dess tjänst.

Domkapitlet i Uppsala yttrar:

Domkapitlet vill fästa uppmärksamheten på den tendens, som genomgår kommitténs
betänkande, att samtidigt med att seminarieutbildningen vill för eleverna
öppna möjligheter åt olika håll, tillträde till lärarverksamheten vid rikets folkskolor
försvåras för student, då den ettåriga kursen för studenter är så lagd, att inträdesprövning
ansetts vara nödvändig. Domkapitlet inlägger sin gensaga mot den tendens
att isolera seminarierna från övriga undervisningsanstalter i riket, som här framträder.
Jfr nedan sid. 25.

Domkapitlet i Västerås föreslår, delvis med instämmande i herrar Hellströms
och Tigerschiölds reservation, att inträdesprövning ej må behöva förekomma
i sådana kunskapsämnen och ämnesgrenar, vari den inträdessökandes
studentbetyg av en eller annan anledning icke innehåller vitsord, förutsatt att
han vid flyttning till ring III erhållit godkänt vitsord i dessa ämnen. Önskar
student avlägga prövning i sådana ämnen, bör han hava rätt därtill.

Seminariekollegiet i Uppsala instämmer likaså »principiellt» i herrar Hellströms
och Tigerschiölds reservation och avstyrker inträdesfordran i fråga om
praktisk trädgårdsskötsel.

Lindringar i avseende på de av kommittén föreslagna inträdesfordringarna
förordas även av seminariekollegierna i Skara (prövning endast i
sådana till seminariekursen hörande ämnen, vari de icke godkänts i studentexamen
eller som de icke studerat för erhållande av vitsord i denna examen),

Växjö (ingen prövning i ekonomilära, valfri i trädgårdsskötsel och slöjd; prövning
anställes i sådana i det 4-klassiga seminariets undervisning ingående
ämnen och ämnesgrenar, såväl kunskaps- som övningsämnen, vilka även
tillhöra gymnasiets undervisning, men i vilka sökanden i studentexamen eller
i därefter undergången fyllnadsprövning eller i vitsord från universitet, högskola,
musikkonservatorium eller någon annan under statens kontroll stående
läroanstalt icke erhållit betyg om godkända insikter och färdigheter i kurser,
vilka av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara seminariets kurs i
ämnet eller viss del därav — som motivering hänvisas till § 8 i kommitténs
stadgeförslag —; för intagning må fordras godkänt vitsord i samtliga
avlagda prov i enlighet med kommitténs fordringar i band II, sid. 365 f., dock att
undantag må göras för två av ämnena musik, trädgårdsskötsel, slöjd och, där
lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven färdighet, gymnastik; enligt
övningslärarnas i kollegiet mening må undantag göras för endast ett av dessa
ämnen; inträdesprovet i musik bör bestå i spelning af enklare koraler, enklare
tonträffning samt musiklärans elementer), Göteborg (inträdesprovet i trädgårdsskötsel
bör bortfalla), Härnösand (provet i ettdera av ämnena trädgårdsskötsel
och slöjd valfritt; ej lägre betyg än godkänd i två av de övningsämnen,
vari prövning förekommit), TJmeå (i studentbetyget minst godkänd i
teckning och i vart och ett av de ämnen, som motsvara seminariets kunskapsämnen
med undantag av främmande språk och ämnesgrenen pedagogik,
dock att vitsord i fyllnadsprövning eller inträdesprövning kan ersätta vitsord
i studentbetyg; i övrigt torde ej inträdesprövning böra krävas).

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att student må äga inträde i den
ettåriga kursen endast efter avlagd inträdesprövning i sådana ämnen, som
ingå i seminariets läroplan, men ej i gymnasiets, för såvitt de ej helt kunna
förläggas till den ettåriga kursen, samt i sådana ämnen, vilka tillhöra även
gymnasiets undervisningsplan, men i vilka den inträdessökande icke erhållit
godkänt vitsord i studentexamen eller fyllnadsprövning.

Musikaliska akademien påyrkar inträdespröfning även i musik, nämligen
i insikter och färdigheter, motsvarande dem, som fordras i seminariets tre
första klasser med undantag för kunskap i harmonilära och musikdiktat.

Domkapitlet i Karlstad föreslår, att i viss mån kvalificerad studentexamen
må berättiga till inträde utan prövning i klass IV av de av domkapitlet
förordade 5-åriga seminarierna.

Professorn Hj. Holmqvist i Lund föreslår, att rätt till inträde utan prövning
medgives till tredje klass (eller vid 5-årig seminariekurs i fjärde klass)
för den som avlagt i viss mån kvalificerad studentexamen.

Beträffande inträdesåldern påyrkar seminariekollegiet i Landskrona, att

Universitetsexaminerades

rätt till folkskollärarexamen
efter
en termins
undervisnings
öv fångar.

den bör vara för manlig sökande densamma som den för kvinnlig sökande
föreslagna, 18 år, eller helst ett år högre för båda kategorierna.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, att minimiåldern för inträde bör
höjas till 20 år (det år, då sökande fyller 20 år). Kollegiet yttrar:

Den som vid 18-års-åldern avlagt studentexamen och omedelbart erhåller inträde
vid seminarium, känner mycket litet av det verkliga livet och ännu mindre av det
kall han går att utbildas till.

Seminariekollegiet i Stockholm förordar vidare, att inträdesprövningarna
även för studentkursen måtte äga rum vid vårterminens slut och ej, såsom
kommittén föreslagit, vid höstterminens början. Som motivering anföres:

Det vore för de sökande själva högst olägligt att först på hösten få veta, om
de bleve mottagna eller ej. Kommitténs anvisning, att sökande, som vid den tid då
studentexamen avlägges, ej undfår vitsord i något ämne, där för inträde vid seminariet
vitsord kräves, skulle omedelbart därpå taga itu med att bereda sig på inträdesprövning
vid höstterminens början samma år, anser kollegiet icke välbetänkt.

Beträffande förslag till ändringar i den av kommittén föreslagna kursplanen
för den ettåriga kursen, se nedan kap. XIII (sid. 156 f.).

Rätt att efter en termins deltagande i undervisningsövningar avlägga folkskollärarexamen
tillkommer för närvarande dem, som avlagt teologisk examen,
och dem, som avlagt sådan filosofie-kandidat-examen, som fordras för behörighet
till adjunktsbefattning vid folkskoleseminarium, likasom även dem som
utexaminerats från högre lärarinneseminariet i Stockholm. Kommittén har
ansett, att denna rätt icke borde bibehållas, detta med hänsyn därtill, att
den ifrågavarande utbildningen för folkskollärarekallet, särskilt inom folkskolepedagogikens
och skolhygienens samt de för folkskolan viktiga övningsämnenas
områden, bleve allt för bristfällig. Filosofiska fakulteten vid Uppsala
universitet, med vilken större konsistoriet i Uppsala förenat sig, samt Stockholms
stads konsistorium och seminariekollegiet i Strängnäs förorda emellertid,
att nämnda rätt måtte bibehållas.

Filosofiska fakulteten i Uppsala anför:

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har yrkat, att ifrågavarande
stadgande måtte utgå som »innebärande ett för folkskolan till sina verkningar
ofördelaktigt privilegium»,och kommittén finner detta kunna medföra »en rätt obekväm
tillökning i ett redan förut stort elevantal» (hela antalet under 5-årsperioden 1905—
1910 var 46), och anser den »utbildning för folkskollärarkallet, som på denna väg
erhålles, ganska bristfällig». Den »företer», heter det, »inom folkskolepedagogikens
och skolhygienens samt inom de för folkskolan så viktiga övningsänmena luckor».
Enligt samma kommitté (band I, sid. 236) är dock »föreställningen om vissa lärometoders
oumbärlighet för folkskolläraren ej densamma som förr», då det »att vara skicklig till
folkskollärare enligt äldre uppfattning framför allt var att vara i besittning av en
viss metod eller vissa metoder, som vid seminariet blifvit inlärda». Till undvikande

av kastanda och alltför ensidiga klassynpunkter finner fakulteten för sin del synnerligen
önskvärt och för en sund folkbildning synnerligen nyttigt, att i kåren under
hand införas även andra element än dem, som genomgått seminariets alltid mer eller
mindre likformiga utbildning.

Domkapitlet i Uppsala erkänner, att de nuvarande stadgandena ej kunna
kvarstå oförändrade, men inlägger dock sin gensaga mot den tendens, som
framträder i kommitténs förslag att upphäva detta stadgande (jfr ovan sid. 22).
nämligen att isolera seminarierna från övriga läroanstalter i riket. — Domkapitlet
i Lund hävdar rättmätigheten av att teologie kandidater och filosofie
kandidater med kvalificerad examen utan inträdesprövning erhålla rätt till
inträde i fjärde (eventuellt femte) klass. — Domkapitlet i Karlstad anser, att
avlagd akademisk examen må berättiga till inträde utan prövning i femte
klassen av de av domkapitlet förordade 5-åriga seminarierna.

8. Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

(Sid. 79—95 i huvudbetänkandet).

Att 3-åriga kurser för småskollärarinnor, som vilja utbilda sig till folkskollärarinnor,
må komma till stånd, tillstyrkes av domkapitlen i Växjö och Härnösand
samt av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Landskrona, Göteborg,
Kalmar, Umeå, Luleå och Stockholm. Även seminariekollegiets i Strängnäs
yttrande går i denna riktning.

Att dessa 3-åriga kurser även måtte vara avsedda för flickor, som genomgått
högre flickskola (eller realskola) eller på annat sätt förvärvat högre
allmänbildning, tillstyrkes av seminariekollegierna i Falun, Växjö, Göteborg.
Umeå, Luleå och Stockholm. Särskild 3-årig kurs för denna senare kategori
förordas av seminariekollegierna i Strängnäs och Landskrona. Seminariekollegiet
i Kalmar önskar, att de båda kategorierna måtte undervisas tillsammans
under de två sista åren. — Domkapitlet i Växjö förordar,
förutom 3-åriga kurser för småskollärarinnor, även korlare kurser för flickor
med högre allmänbildning.

I avseende på de sålunda förordade 3-åriga seminariekurserna göras för
övrigt följande anmärkningar av mera allmän art.

För att inträdesfordringarna vid dessa kortare kurser verkligen måtte
hållas uppe, föreslås från flera håll, att ej så många dylika kurser, som kommittén
tänkt sig, måtte upprättas. Så förordas en dylik kurs på försök vid
något seminarium av domkapitlet i Växjö; en enda kurs, gemensam för båda
kategorierna inträdessökande, och det blott försöksvis och tillsvidare, av seminariekollegiet
i Falun; högst två gemensamma kurser av seminariekollegiet i

Göteborg; ett litet antal av seminariekollegiet i Umeå; en kurs, försöksvis, för
småskollärarinnor och »åtminstone en» för den andra kategorien av seminariekollegiet
i Landskrona; en kurs för vardera kategorien av rektor J. Johansson
och övningsskolläraren J. Wahlqvist i Linköping samt för flickor med högre
allmänbildning endast en försökskurs av seminariekollegiet i Stockholm. Seminariekollegiet
i Strängnäs föreslår, att för den senare kategorien upprättas eu
3-årig kurs, visserligen utan inträdesprövning, men med samma inträdesfordringar
som för den av kollegiet föreslagna manliga kursen för realskoleexaminerade
(se ovan sid. 21 ).

Att i de föreslagna för båda kategorierna gemensamma kurserna halva
antalet platser reserveras för i inträdesprövningen godkända småskollärarinnor,
förordas av seminariekollegierna i Växjö och Göteborg.

Om mera speciella anmärkningar i avseende på inträdesfordringar och
kursplan, se nedan kap. XIII (sid. 157 f.).

Tveksamma mot de föreslagna 3-åriga kurserna ställa sig domkapitlet och
seminariekollegiet i Skara (jfr kap. XIV, sid. 160). Seminariekollegiet i Härnösand
avstyrker 3-årig kurs för småskollärarinnor (reservation av övningsskolläraren
P. O. Wallmark). Seminariekollegiet i Linköping avstyrker särskilda
kurser för flickor med högre allmänbildning (reservation av rektor J. Johansson
och övningsskolläraren J. Wahlqvist, se ovan).

Stockholms stads konsistorium anser, att anordningen med en särskild
kurs för småskollärarinnor bör upptagas till förnyad prövning i samband med
den stora frågan om småskolepersonalens utbildning, samt att det för flickor
med avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk vore bättre att få komma in i
seminariets klass I utan inträdesprövning, möjligen under vissa villkor med
avseende på betyg.

De av kommittén föreslagna 2-åriga kurserna för flickor med högre allmänbildning
avstyrkas, förutom av de ovan sid. 25 nämnda seminariekollegierna,
även av domkapitlet i Luleå. Seminariekollegiet i Stockholm avstyrker
desamma »så kraftigt som möjligt». Som motivering för avstyrkande anför
seminariekollegiet i Göteborg:

De självstudier, som vederbörande på egen hand enligt kommitténs förslag skola
bedriva utöver realskolans och den högre flickskolans lärokurser för att på två år kunna
utbildas till folkskollärarinnor, bli säkerligen ej så grundliga, som om dessa studier
gjcrdes vid seminariet. Därför kräves ur den teoretiska lärarbildningens synpunkt
en 3-årig utbildningstid. Men även för den praktiska lärarutbildningen är den 3-åriga
kursen lämpligast, ty det torde bli svårt för eleverna att jämte de teoretiska studierna
under en 2-årig kurs få tillräcklig tid för en god praktisk utbildning.

Ett stöd för uppfattningen, att utbildningstiden för nämnda elever bör vara
3-årig, finner kollegiet i erfarenheterna från de privata kvinnliga folkskoleseminarierna,
vilka på grund av sin större frihet lättare kunna organiseras efter förefintliga
behov. Det med Ateneum för flickor i Stockholm förenade folkskoleseminariet är

3-årigt och bygger på ett 2-årigt småskoleseminarium. Vid denna läroanstalt intagas
enligt senaste årsredogörelse elever med realskoleexamen eller med realskolekompetens
utan tentamen i småskoleseminariets andra klass, och de få alltså en 4-årig utbildning.
Vid kvinnliga folkskoleseminariet i Göteborg utbildas elever med realskoleexamen
eller normalskolekompetens genom en 3-årig kurs, och det har här visat sig.
att denna utbildningstid icke är för lång.

9. Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

(Std. 95—104 i huvudbetänkandet).

Mot kommitténs förslag om borttagande av hittills gällande bestämmelse
angående avläggande av en särskild småskollärarexamen vid folkskoleseminarierna
förklarar sig Stockholms stads konsistorium ej ha något att invända.
Jfr emellertid konsistoriets ovan sid. 10 refererade yttrande.

10. Folkskollärarexamen.

(Sid. 104—118 i huvudbetänkandet).

Lektor H. Petrini i Växjö anser det önskligt, att folkskollärarexamen
ställdes under en effektiv kontroll. Jämför däremot seminariekollegiets i Göteborg
yttrande om examensväsendet nedan sid. 30.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker kommitténs förslag angående betygsstatistik
över folkskollärarexamen.

Se för övrigt nedan under kap. VII Stadgeförslaget, §§ 24. 60—68. 184
(sid. 79 f., 89 — 92, 104 f.).

11. Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

Angående dubbelseminarier se kap. XIV (sid. 160).

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar, att det synes detsamma, som om
kommittén ej tagit frågan om upprättande av samseminarier i tillräckligt
grundligt övervägande. Adjunkten fru J. Welander i Skara önskar, att samseminarier
upprättas åtminstone på försök.

Angående internat jämför nedan under kap. IV: 3: Elevernas ekonomiska
förhållanden (sid. 34 f.).

Kap. II. Undervisningsplanen.

(Sid. 131—234 i huvudbetänkandet.)

Förutom vad som redan anförts under kap. I i samband med frågan
om seminariernas organisation samt vad som nedan under kap. VIII kommer

att anföras om de särskilda ämnenas kursplaner, ha följande uttalanden gjorts
om undervisningsplanen.

Domkapitlet i Västerås anför:

En av det föreliggande kommittéförslagets förnämsta förtjänster är, att det som
mål för seminarieundervisningen bestämt uppställt ej allenast att meddela de blivande
folkskollärarna ett nödtorftigt mått av för deras lärargärning oundgängligen nödvändiga
kunskaper utan framförallt att giva dem »håg för och förmåga av fortsatt
arbete för vinnande av vetande och själsodling». Domkapitlet finner dock i överensstämmelse
med vad kommitténs ledamot Dahlgren reservationsvis anför, att en
väsentlig reducering måste göras i det alltför rika innehåll, som undervisningsplanen
erbjuder. Utan sådan reducering torde seminariearbetet för den stora massan
av ej med särskilt lysande studiebegåvning eller särskilt goda förkunskaper utrustade
elever komma att medföra antingen överansträngning eller också ett tillfälligt inpluggande
av en del osmält och därför också skäligen värdelöst och snart glömt kunskapsstoff.
— Domkapitlet är sålunda övertygat om, att en reducering måste göras
och hoppas i alla händelser bliva satt i tillfälle att mer i detalj yttra sig om kursplanen,
innan den av Kungl. Maj:t definitivt fastställes.

Domkapitlet i Karlstad finner ävenså det för de lyra åren föreslagna
lärostoffet allt för vittomfattande.

Domkapitlet i Lideå anför som en huvudanmärkning mot kommitténs
förslag, att det å timplanen upptager alldeles för många undervisningstimmar
i veckan samt påyrkar, att timplan och lärokurser underkastas en grundlig
revision, varvid till förebyggande av överansträngning vid seminarierna
allt bör utmönstras, som icke är oundgängligen nödvändigt för en fullt tillfredsställande
utbildning av lärare vid den vanliga folkskolan.

Medicinalstyrelsen framhåller:

Den arbetsbörda, som kommer att, enligt förslaget, åläggas seminarieeleverna,
blir ganska betydlig och helt säkert större än önskligt. Någon annan utväg att lätta
arbetet torde icke finnas än att utesluta någon del av programmet, t. ex. undervisningen
i främmande språk.

Lärarekollegiet vid Karolinska institutet framhåller likaså faran för att
seminarieeleverna skulle komma att överansträngas och att de icke skulle
kunna vederbörligen tillgodogöra sig den meddelade undervisningen.

Seminariekollegiet i Umeå yttrar:

Kollegiet finner kommitténs förslag till lärokurser till det allra mesta vara mycket
förträffliga. Nekas kan dock icke, att kommittén i betraktande av den kort tillmätta
tiden synes för mycket eftersträvat både mångahanda och mycket. Kollegiet
hemställer ock om vissa reduktioner i de föreslagna kurserna (jämför nedan under
kap. VIII kursplanerna i matematik, historia, biologi, ekonomilära, slöjd, husligt arbete
och gymnastik samt ordningen för den praktiska lärarutbildningen).

Seminariekollegiet i Skara uttalar sig mot den av kommittén föreslagna,
enligt kollegiets mening alltför stora minskningen i timtal för humanistiska
ämnen, särskilt till förmån för en del ämnen av praktisk art.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar, att det bör tagas i noggrant
övervägande, om ej lärokurserna i de teoretiska ämnena böra minskas, för
att de praktiska ämnena ej måtte efter hand skjutas åt sidan.

Domkapitlet i Göteborg anser, utan att underkänna betydelsen av de å
tim- och kursplanerna upptagna övningsämnena, att desammas timantal är
allt för stort i jämförelse med det, som inrymts åt kunskapsämnena, och
jämför särskilt den starka ökningen av timantalet för gymnastik med den
ytterst knappt tillmätta tiden för historia.

Domkapitlet i Luleå uttalar även sina betänkligheter mot att alltför stor
vikt tillmätes åt övningsämnena. Ett underbetyg mer eller mindre i dessa
ämnen bör icke utgöra något hinder för en i övrigt väl vitsordad elev att
bliva godkänd i avgångsexamen. — Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar
däremot uttryckligen förslaget att giva ökad vikt åt de s. k. övningsämnena
vara värt allt erkännande.

Rektor R. Röding i Göteborgs domkapitel, med vilken biskop E. H. Rodhe,
domprosten J. N. Rexius, kyrkoherdarna H. Wieselgren och G. Bindemann
förenat sig, anser, att det timantal, som anslagits till matematik och de
naturvetenskapliga ämnena är alldeles för stort i förhållande till timantalet
för modersmålet, historia och geografi, vilka ämnen jämte kristendom bort
vara vida mera markerade såsom huvudämnen i timplanen för seminarierna.

Biskop G. Billing hemställer, huruvida med hänsyn till folkskoleundervisningen
behov föreligger för och någon verklig valuta vinnes av en seminarieundervisning
uti fyra grenar av naturvetenskaplig art.

Angående de föreslagna nya änmena främmande språk, ekonomilära och
husligt arbete, samt om kursplanerna i de olika ämnena se nedan kap. VIII
(sid. 107 f.; främmande språk, sid. 130 f.; ekonomilära sid. 127 f.; husligt
arbete, sid. 144 f.).

Om timplanen se ävensä kap. VIII (sid. 107).

Lektor I. Fehr i Strängnäs yrkar, med hänsyn till de föreslagna fria
studierna, att antalet bundna timmar reduceras, samt framhåller olämpligheten
av nästan alla ämnens uppförande under alla år eller terminer på
schemat, i stället för att betydligt inskränka ämnenas antal på de särskilda
åren eller terminerna och därigenom få dem mera samlade och samlande.

Teoretiska
och praktiska
ämnen.

Kunskapsoch
öcningsämnen.

Humanistiska
och naturvetenskapliga

ämnen.

Aga ämnen.

Koncentra tion.

Frihet i
undervisningsplan.

Allmänna uttalanden.

Seminariekollegiet i Umeå framhåller likaså, att stadgandena rörande
kurs- och timplan böra så avfattas, att de seminarier, som så önska och
förmå, sättas i tillfälle att vid arbetsordningens uppgörande vidtaga åtgärder
för inskränkning i de samtidigt studerade ämnenas antal i betydligt högre
grad än kommittén givit anvisning om.

Till kommitténs framställning angående frihet i undervisningen (sid. 232 f.)
uttalas livlig anslutning från flera seminariekollegiers sida (t. ex. Lunds, Göteborgs
och Umeå).

Kap. III. Arbetssättet.

(Sid. 235—279 i huvudbetänkandet.)

Från flera seminariekollegier framhålles, att ett arbetssätt analogt med
det av kommittén föreslagna med fördel prövats vid respektive seminarier
under den senaste tiden.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet
vid samma universitet förklarat sig till alla delar instämma, uttalar
sitt obetingade gillande av de förslag till ett friare arbetssätt med större utrymme
för elevernas självverksamhet och mindre bundenhet inom folkskolans
kurser, som av kommittén framlagts.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Kollegiet vill uttryckligen betona sitt varma och tacksamma instämmande i kommitténs
framställning om arbetssättet vid seminarierna, om samarbetet mellan lärarna
och mellan lärare och elever. Kollegiet tänker i detta sammanhang även på kommitténs
ställning till examensväsendet. Kollegiet vill starkt betona sin överensstämmelse
med kommittén i kravet på friare och mångsidigare arbetsmetoder, som genom att göra
elevernas aktivitet till ledande undervisningsprincip utan tvivel förläna åt studierna ett
medryckande intresse och ett på en gång intellektuellt och moraliskt bildningsvärde,
som på annan väg ej står att vinna, och som genom sin psykologiska grundläggning
innebära ett verksamt skydd mot trötthetens och överansträngningens faror.

I samma riktning uttala sig domkapitlet i Västerås, länsstyrelsen i Västmanlands
län (jfr ovan sid. 5) samt seminariekollegierna i Falun, Umeå och
Luleå. — Kollegiet i Umeå beklagar emellertid samtidigt, att tillräcklig tid
för det föreslagna arbetssättet enligt dess mening kommer att saknas.

Rektor Lundqvisl vid Strängnäs seminarium anser, att kommittén väntat
sig för mycket resultat av det föreslagna arbetssättet.

Professor J. Berg uttalar i Karolinska institutets lärarkollegium sina
principiella betänkligheter mot förslaget med hänsyn till faran för intellektuell
överansträngning och ytligt mångvetande, detta särskilt med tanke på det av
kommittén föreslagna arbetssättet.

Med kommitténs förslag om rätt till bortval av ett bland ämnena främmande
språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete instämma uttryckligen
seminariekollegiet i Luleå och adjunkten L. T. Larsson i Lund.

Domkapitlet i Luleå vill gå längre och finner rätten till bortval väl snävt
utstakad samt hemställer, att stadgeförslaget i §§ 9, 33, 37 och 65 och för
övrigt i tillämpliga delar ändras därhän, att rätt till bortval må medgivas för
minst två övningsämnen eller för ett övningsämne och ett kunskapsämne,
undantagandes kristendom och modersmålet, dock att som villkor härför gälle
dels godkänd flyttning i ämnet till kl. IV, dels kompensation medelst två
betygsenheter i vartdera av två ämnen.

Å andra sidan är förslaget om bortvalsrätt föremål för invändningar av
olika innebörd.

Domkapitlet i Karlstad avstyrker förslaget. Domkapitlet i Visby ställer
sig tveksamt däremot.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter, om sådana ämnen som
trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete böra kunna få bortväljas.

Seminariekollegiet i Lund anser, att bortval av visst ämne utan förutsättning
av förut förvärvad tillräcklig insikt i ämnet ej borde få förekomma,
utom i de fall att bristande anlag eller lyte gör det omöjligt för elever att
däri deltaga. Musikläraren N. P. Norlind framhåller i särskilt yttrande, att
föregivet bristande anlag ej bör vara skäl för bortval av ämnet musik.

Seminariekollegiet i Landskrona uttalar sig mot att musik göres till
valfritt ämne.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår, att ämnet slöjd icke göres valfritt
samt att, om ämnet trädgårdsskötsel blir valfritt, det måtte stadgas sådana
villkor, att bortväljandet komme att inskränkas så mycket som möjligt.

Seminariekollegiet i Härnösand avstyrker rätt till bortval av annat ämne
än främmande språk.

Seminariekollegiet i Umeå förslår följande lydelse av § 9:

Rektor må efter samråd med lärare i ämnet kunna befria elev, som sådant
begär, från undervisningen i ett eller två av ämnena främmande språk, musik, trädgårdsskötsel,
slöjd, husligt arbete och gymnastik med lek och idrott samt från de i
samma ämnen förekommande undervisningsövningarna. Dock må befrielse från musik
icke givas, med mindre sjukdom eller lyte eller bristande musikalisk begåvning utgör
hinder för deltagande, och befrielse från gymnastik endast då seminariets läkare finner
sådant med hänsyn till elevens hälsa eller kroppsbeskaffenhet nödvändigt. Med avseende
--— stadgat.

Musik- och slöjdlärarinnorna samt läraren i trädgårdsskötsel i samma
kollegium reservera sig såväl mot kommitténs som mot kollegiets förslag,
vad övningsämnena angår.

BortcaUrätt.

Skulle bortvalsrätt komma till stånd, anse reservanterna, att bortvalet bör ske
på lärarens inrådan och först efter det att eleven ett helt år deltagit i undervisningen.
Reservanterna yttra vidare, att det må fortfarande vara lärare obetaget att från undervisning,
särskilt i sång och musik, redan från början befria elever, som sakna musikaliska
anlag eller på grund av sjukdom ej skulle kunna deltaga.

Fem medlemmar av seminariekollegiet i Falun (därav fyra övningslärare)
uttala sig för 1) att det stadgas sådana villkor, att bortväljandet
komme att inskränkas så mycket som möjligt, 2) att för trädgårdsskötseln
rätt till bortval endast beviljas vid de seminarier, där förhållandena
icke medgivit anläggning av en ändamålsenligt anordnad seminarieoch
skolträdgård, samt 3) att kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skiljas i
fråga om bortval.

Rätt tat Beträffande rätten till efterprövning anser domkapitlet i Luleå, att sådan

efterprövninrj. må gtå öppen mot eriägganc]e för var gång av en viss avgift. Domkapitlet

i Visby framhåller, att denna rätt. som måste komma som en följd av bortvalsrätten,
ej vore annat än en ytterligare förlängning av studietiden.

Entkut arbete. Även förslaget om s. k. enskilt arbete har på en del håll mött gensägelser.

Domkapitlet i Luleå anser sig, med hänsyn till elevernas tid och krafter,
icke kunna tillstyrka införandet i stadgan av enskilt arbete. Domkapitlen i
Karlstad och Visby, Stockholms stads konsistorium, professor Hj. Holmqvist
i Lund samt seminariekollegiet i Liuleå yttra sig i liknande riktning. Seminariekollegiet
i Umeå föreslår, att § 13 utgår ur stadgeförslaget och avstyrker
särskilt ferieuppgifter.

Mot obligatoriskt enskilt arbete, men för rätt för eleverna att erhålla
ledning i frivilligt dylikt arbete uttala sig seminariekollegierna i Linköping
(reservation av adjunkten Hj. Nordin, som instämmer i kommitténs förslag),
Växjö (5 medlemmar av kollegiet tillstyrka kommitténs förslag, dock med
påminnelse om de hinder, som seminariekursens inskränkning till fyra år lägga
i vägen för dess genomförande) och Härnösand (uttrycket »erhålla arbete» i
§ 13, mom. 1 utbytes mot »kunna välja arbete», och orden »så långt möjligt
är» utgå; mom. 2—6 utgå). Seminariekollegiet i Kalmar anser det även
önskligt, att de fria studiernas frivillighet upprätthålles och att de inskränkas
till endast ett ämne åt gången.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna.

(Sid. 280—381 i huvudbetänkandei.)

1. Omvårdnad i moraliskt avseende.

Domkapitlet i Visby yttrar:

Domkapitlet vill framhålla vikten av att den moraliska ledningen och det moraliska
ansvaret såvitt möjligt koncentreras på en hand, att med andra ord rektor blir

den, soni med full makt och myndighet leder lärjungarnas andliga fostran. Domkapitlet
vill åt de särskilda klassföreståndarna endast i de fall hava inrymt ett större
inflytande på den moraliska ledningen, där särskilda undantagsfall kräva en ändrad
anordning, såsom vid dubbelseminarierna, för vilka särskilda föreskrifter kunde
givas, gående ut på att klassföreståndarnas myndighet tillräckligt utvidgades, alltjämt
dock med fasthållande av den grundsats, att till den moraliska omvårdnadens
fromma klassföreståndarens ledning finge såvitt möjligt fortgå under en längre
tid, d. v. s. att klassföreståndaren följde sina lärjungar även upp i följande klass
eller klasser.

Professor O. Holmström i Lund anmärker, att i kommitténs förslag saknas
något religiöst eller kyrkligt bidrag till elevernas sedliga omvårdnad; det hela
är alltför individualistiskt och intellektualistiskt anlagt.

Seminariekollegiet i Lund ansluter sig i allt väsentligt till kommittén i
fråga om elevernas omvårdnad i moraliskt såväl som i fysiskt (se nedan 2)
avseende.

Angående klassföreståndare se nedan kap. VII, § 104 (sid. 96), och om
biträdande föreståndarinna se kap. V, 1 (sid. 37).

2. Omvårdnad i fysiskt avseende.

Jämför vad som ovan anförts i samband med frågorna om seminariekursens
längd (sid. 12 f.), inträdesfordringar (sid. 17 f.), undervisningsplanen
(sid. 27 f.) och arbetssättet (sid. 30 f.) samt vad som nedan kommer att
anföras angående undervisning i hälsolära (sid. 124 f.) och i avseende på
gymnastik med lek och idrott (sid. 145 f.). Se även kap. VII, §§ 12, 19.

20, 52—58 (sid. 74, 78, 88 f.) samt §§ 117, 118 (sid. 98 f.).

3. Elevernas ekonomiska förhållanden.

Kommitténs förslag (sid. 307), att åtgärder måtte vidtagas för åstad- stipendier.
kommande av en sådan ökning av det till stipendier för seminarieelever utgående
anslaget, att stipendiebeloppen må uppgå till i medeltal 200 kronor årligen
för varje behövande elev, tillstyrkes uttryckligen av länsstyrelsen i Malmöhus
län samt av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Göteborg,
Kalmar, Umeå och Luleå. Seminariekollegiet i Strängnäs förordar
ävenså, att vid seminarium fästes ett visst antal stipendier av växlande belopp
— lägst 50 kronor, högst 150 kronor för termin. Domkapitlet i Karlstad
föreslår, att stipendieunderstöden måtte höjas till belopp, som bättre motsvara
nuvarande penningvärde.

Domkapitlet i Luleå, länsstyrelsen i Västerbottens län samt seminariekollegiet
i Skara uttala ävenså, att anslagen i fråga behöva höjas.

Seminariekollegiet i Lund uttalar även sina sympatier för kommitténs
förslag; jfr nedan sid. 35.

Elevhem o.

Att respektive seminariekollegier böra äga frihet att avväga beloppen
efter elevernas olika behov, framhålles av seminariekollegier na i Linköping,
Skara, Falun, Växjö och Lund (se sid. 35).

Följande förändringar i de af kommittén föreslagna villkoren för stipendiernas
åtnjutande (stadgeförslagets § 167) föreslås:

a) att stipendium tilldelas endast behövande elever, vilka hava erhållit högsta
vitsord för uppförande och flit (seminariekollegierna i Lund och Landskrona)
samt visat goda anlag för studier och för lärarkallet (seminariekollegierna
i Uppsala och Landskrona samt adjunkten F. Björnstålil i Linköping. Seminariekollegiet
i Växjö föreslår att kommitténs uttryck »äro väl vitsordade
för uppförande och flit» måtte utbytas mot ett uttryck i enlighet med nu
gällande stadgas bestämmelse om godkänd flit och godkänt uppförande.
Seminariekollegiet i Umeå önskar, att bestämda vitsord måtte i paragrafen
angivas;

b) att fördelningen bland de i mom. a nämnda elever sker väsentligen i
mån efter deras större eller mindre behov (seminariekollegierna i Uppsala och
Linköping)-, respektive att hänsyn tages till behov och i någon män även till
skicklighet (seminariekollegiet i Umeå);

c) att bestämmelsen, att elev »i intet fäll» skall få åtnjuta stipendium
mer än tio terminer, må utgå (seminariekollegiet i Härnösand);

d) att stipendiat ikläder sig förbindelse att mottaga förordnande såsom
lärare, då sådant erbjudes honom (domkapitlet i Lund — på yrkande av
biskopen —, seminariekollegierna i Landskrona, Kalmar och Stockholm); att
denna förbindelse må gälla under två år efter utexamineringen såsom folkskollärare
(kollegiet i Landskrona), respektive »under visst antal år» (kollegierna
i Kalmar och Stockholm);

e) att anslagen till stipendier för seminarierna i Övre Norrland sättas
högre än till övriga seminarier med hänsyn till elevernas dyra resor (länsstyrelsen
i Västerbottens län, domkapitlet i Luleå samt seminariekollegierna i
Umeå och Ltdeå), ävensom med hänsyn till de högre levnadsomkostnaderna
(domkapitlet i Luleå).

d. Kommitténs förslag (sid. 310), att hos Riksdagen måtte utverkas ett
förslagsanslag å exempelvis 1 5,000 kronor att efter Kungl. Maj:ts beprövande
användas till understöd åt elevhem eller andra anordningar vid seminarierna,
vilka kunna vara ägnade att förbättra elevernas levnadsförhållanden, tillstyrkes
av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Göteborg och
Kalmar. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner likaså frågan om elevhems
upprättande behjärtansvärd.

Seminariekollegiet i Umeå ställer sig däremot tveksamt mot tanken på

elevhem och påpekar, att om man vill stödja dylika, åtgärder måtte vidtagas,
för att detta måtte ske utan förfång för helinackorderingen i familj. Länsstyrelsen
i Västerbottens län uttalar ock, i likhet med seminariekollegiet, att
svårigheter icke därstädes förekomma att bereda eleverna lämpliga inackorderingsställen.

Seminariekollegiet i Lund ansluter sig enhälligt till följande av seminarielärarmötet
i Växjö 1912 gjorda uttalande:

Mötet uttalar på det livligaste behovet av att ett anslag, vars storlek kollegierna
efter noggrann prövning ha att föreslå, årligen måtte snarast tilldelas seminarierna
till förbättrande av elevernas kost- och bostadsförhållanden samt att under tiden,
tills detta kan ske, kollegierna måtte få rättighet att av utgående stipendiemedel använda
en del, vars storlek kollegierna äga bestämma, till berörda ändamål, samt att
i de fall, där kollegierna finna det lämpligare, att stipendierna, såsom nu är förhållandet,
utgå i form av kontant understöd, det må stå kollegierna fritt, att, där så
befinnes önskvärt, stipendiernas antal minskas men deras storlek ökas, varigenom en
verklig hjälp mera än hittills skulle kunna beredas behövande elever.

Kap. V- Seminariernas lärare.

1. Behövliga lärarkrafter.

(Sid. 311—341 i huvudbetänkandet.)

Seminariekollegierna i Linköping och Kalmar framhålla, att lärarnas tid
kommer att tagas i anspråk för elevernas enskilda arbete till den grad, att
adjunkts tjänstgöringsskyldighet ej bör sättas högre än till 20 timmar i veckan
(Linköping), resp. större lindring i lärares ordinarie arbete bör krävas än
vad av § 94, mom. 5 tyckes framgå (Kalmar).

Seminariekollegierna i Linköping och Landskrona framhålla, att då det
stundom, särskilt vid kvinnliga seminarier lär komma att bliva nödvändigt,
att samma lärare tjänstgör som klassföreståndare för mer än en klass, mitten
av mom. 5 i § 94 bör lyda: »får sig ålagt klassföreståndarskap för mer än
en kla^s eller» o. s. v.

Seminariekollegiet i Umeå påyrkar, att rektor måtte ha rätt till en och
en half månads semester årligen under ferierna, med bibehållande av tjänstgöringspenningar.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att § 97 utgår ur stadgeförslaget, då
en minskning av undervisningsskyldigheten med två timmar i veckan icke
på långt när kan uppväga bibliotekariens besvär med biblioteket, samt framhåller,
att det understundom vore lämpligt, att bibliotekarien toges utom
lärarkåren; jfr sid. 66.

Domkapitlet i Luleå och seminariekollegierna i TJmeå och Luleå uttala
sig mot extralärarsystemets införande vid seminarierna.

Adjunkts

tjänstgörings skyldighet.

Rektors

tjänstgörings skyldighet.

Bibliotekarie tjänst.

Behövliga

ämneslärare.

övning slärare -

TeckningsIärares
tjänstgöring.

Musiklärares

tjänstgöring.

Lärares i
trädgårdsskötsel

tjänstgöring.

Lärarinnas i
husligt arbete
tjänstgöring.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg föreslå, att i stadgeförslagets
§ 85 efter orden »rektor och minst fem adjunkter» inryckas orden: »vid
dubbelseminarium rektor och minst tio adjunkter».

Seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Falun, Växjö och Göteborg
hemställa, att det timantal, som rektor enligt gällande bestämmelse äger rätt
att utan myndighets hörande tilldela övningslärare utöver stadgad tjänstgöring,
måtte bibehållas vid 4 timmar och ej i enlighet med kommitténs förslag
minskas till 2.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i stadgandet om teckningslärares
tjänstgöringsskyldighet i § 95, mom. 1, tretton timmar måtte utbytas
mot femton, detta emedan det timantalet kommer att behövas, varförutom
först härigenom teckningslärarens grundlön kan bliva något så när skälig i
förhållande till kompetensen.

Seminariekollegiet i Kalmar förordar, att teckningsläraren även måtte få
tjänstgöra en del timmar i övningsskolan.

Seminariekollegiet i Växjö uttalar, att om musiklärare så önskar, tillfälle
torde böra beredas honom att leda sångundervisning såväl i småskolan som
i folkskolan utom den tid, som är anslagen till undervisningsövningar för
eleverna.

Seminariekollegierna i Landskrona och Härnösand förorda, att musiklärares
tjänstgöringsskyldighet bestämmes till tjugufyra veckotimmar.

Seminariekollegiet i Stockholm påyrkar, att då musiklärarens arbete är
synnerligen slitande och endast en måttfull begränsning av hans tjänstgöringstid
kan skydda mot överansträngning (uttalanden i denna riktning av
k. musikaliska akademien från år 1883 och år 1902 bifogas i transumter),
dels icke mera omfattande tjänstgöring, än han hittills frivilligt åtagit sig
eller 24 timmar i veckan, må åläggas honom som ordinarie tjänst, dels icke
extra tjänstgöring må mot hans bestridande åläggas honom.

Seminariekollegiet i Göteborg, som framhåller, att läraren i trädgårdsskötsel
vid trädbeskärningsövningar och vissa undra arbeten torde samtidigt
kunna handleda högst 5 till G elever, önskar, att detta förhållande tages i
betraktande vid beräkningen av trädgårdslärarens tjänstgöringsskyldighet.

Seminariekollegiet i Stockholm yttrar, att undervisningen i båda de ämnen,
som innefattas under namnet husligt arbete, ej kan läggas i en och
samma lärarinnas hand utan fara för överansträngning.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår, att gymnastiklärarens tjänstgöringsskyldighet
ökas från 26 till 27 timmar. — Seminariekollegiet i Stockholm framhåller,
att den ansträngning, som gymnastiklärarinnans befattning kräver, och den
ansvarskänsla, varunder hennes arbete utföres, gör hennes tjänstgöring mycket
slitande, och anser därför, att hänsyn till såväl lärarinnans hälsa som ämnets
krav och elevernas trygghet kräver, att lärarinnan icke må utan eget medgivande
kunna åläggas längre tjänstgöring än 24 timmar i veckan. Dessutom
anser kollegiet lämpligt, att gymnastiklärarinnan vid elevernas undersökning
av läkare alltid är närvarande. — Gymnastikläraren N. Mannerhjerta i Linköping
anser, att gymnastiklärarens minimitjänstgöring bör beräknas på följande
sätt: gymnastik i seminariet 18 timmar, lek och idrott samt teoretisk
undervisning 5 timmar, undervisningsövningar 6 timmar, lek samt idrottsövningar
i övningsskolan 2 timmar — summa 31 timmar.

Seminariekollegiet i Växjö anser, att övningsskollärarna böra i något
större utsträckning, än kommittéförslaget synes avse, handleda seminarieelevernas
undervisningsövningar. — Seminariekollegiet i Stockholm önskar följande
tillägg till § 96: »Läraren i övningsskolan måf ör tillsyn under rasterna
och vård om skolan få räkna sig till godo 3 — 6 timmars tjänstgöring i veckan.»

Anställande av biträdande föreståndarinna vid kvinnligt seminarium, där
rektorsbefattningen har manlig innehavare, avstyrkes av domkapitlen i Linköping,
Skara, Strängnäs, Göteborg, Kalmar, Härnösand och Luleå samt av
seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Skara, Falun, Växjö, Lund,
Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Umeå, Luleå och Stockholm. I
allmänhet motiveras detta avstyrkande därmed, att förslaget anses innebära
en olämplig uppdelning av rektors myndighet på två personer; det inom
kommittén diskuterade alternativa förslaget, att var och eu av elevklasserna
erhölle kvinnlig klassföreståndare anses därför vara att föredraga.

Mot anställande av kvinnlig rektor uttalar sig domkapitlet i Göteborg
(reservation av rektor R. Röding och lektor S. Lönborg).

Kommitténs förslag i § 86, mom. 1, att vid lärarseminarium minst halva antalet
av adjunktsbefattningarna skall bestridas av män och vid lärarinneseminarium
minst halva antalet av kvinnor, har från flera håll väckt gensagor. Mot varje
anställande av kvinnliga adjunkter vid lärarseminarium uttala sig i anslutning till
kommittéledamöterna Janssons och Tigerschiölds reservation: domkapitlen i Linköping,
Skara, Västerås, Växjö (med reservation av lektor H. Petrini), Göteborg,
Karlstad, Kalmar, Härnösand, Jjuleå och Visby, länsstyrelserna i
Södermanlands och Örebro län, seminariekollegierna i Linköping, Växjö,
Härnösand och Luleå (»betänkligheter») samt seminarierektorerna A. B. Lundblad
i Karlstad och J. A. O. Wickbom i Kalmar. Länsstyrelsen i Hallands
län anser likaså förslaget, att »ända till» hälften av adjunkterna vid ett

Gymnastiklärares
tjänstgöring.

Övning tf kollärares
tjänttgöringsskyldighet.

Manliga och
kvinnliga
lårarkraftcr.
Biträdande
föreståndarinna.

Kvinnlig rektor.

Manliga och
kvinnliga
adjunkter.

Manliga och
kvinnliga
övningslärare.

Manliga och
kvinnliga
övningsskollärare.

manligt seminarium skulle kunna utgöras av kvinnor, mindre lämpligt. Jfr även
filosofiska fakultetens vid Uppsala universitet uttalande bär nedan sid 43.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att »halva antalet» i § 86,
mom. 1 utbytes mot »två».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för § 86, mom. 1:

»Vid seminarium skola minst två av de ordinarie ämneslärartjftnsterna besättas
med kvinnliga innehavare.» Kollegiets motivering innebär, att genom det av kollegiet
föreslagna stadgandet å ena sidan vid de kvinnliga seminarierna det manliga
elementet bland lärarna ej skulle bli så till antalet underlägset det kvinnliga, som
enligt kommittéförslaget skulle bli fallet, då det övervägande flertalet bland övningsoch
och övningsskollärarna här äro kvinnor, å andra sidan i fråga om de manliga
seminarierna tillräcklig garanti skulle förefinnas, för att det kvinnliga elementet bland
lärarna skall kunna göra sig gällande i den riktning kommittén ansett önskvärd.

Rektor Wickbom i Kalmar är — i likhet med seminariekollegierna i
Landskrona och Umeå — icke övertygad om önskvärdheten av anställande
av alltför många kvinnliga adjunkter ens vid de kvinnliga seminarierna.

Övriga medlemmar av seminariekollegiet i Kalmar ha uttryckligen uttalat
sin anslutning till kommitténs förslag i § 86, mom. 1, första punkten.

Bestämmelsen i § 86, mom. 2 om fördelningen av manliga och kvinnliga
övningslärare finner domkapitlet i Luleå överflödig.

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår, att orden »i musik» (båda
gångerna de förekomma?) utgå ur nämnda § 86, mom. 2. Musikaliska akademien
föreslår uteslutande av dessa ord senare gången de förekomma i momentet.

Seminariekollegiet i Härnösand avstyrker kvinnliga övningsskollärares anställande
i övningskolan vid manligt seminarium. Seminariekollegiet i Umeå föreslår,
att § 86, mom. 3 måtte sluta med ordet »lärare», och att det sålunda ej måtte
stadgas något om proportionen mellan manliga och kvinnliga övningsskollärare.

2. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

(Sid. 341—383 i huvudbetänkandet.)

A. Bestämda behörighetsvillkor. Kallelserätt.

Domkapitlen i Växjö, Göteborg och Luleå, seminariekollegierna i Lund
och Landskrona samt adjunkten Wer ring och gymnastikläraren Danckwardt
i Växjö avstyrka den ifrågasatta rätten för vederbörande myndighet att utan
ansökan kalla personer till ordinarie lärarplatser vid seminarierna.

Som motivering framhålles, att den ifrågasatta anordningen lätt skulle skapa
ett osäkerhetstillstånd, som kunde äventyra deras rätt, som vid tillämpningen av
kallelserätten icke komma i tillfälle att söka ledig tjänst vid seminarium.

Domkapitlet i Göteborg framhåller, att dylik kallelserätt i varje fall ej
bör medgivas i fråga om lärartjänst vid övningsskola.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Växjö tillstyrka uttryckligen dylik
kallelse såsom en undantagsåtgärd i överensstämmelse med kommitténs förslag.

Seminariekollegiet i Härnösand önskar, att vid ifrågasatt kallelse till
adjunktstjänst även rektor må sättas i tillfälle att däröver yttra sig och att
sista punkten av § 161 erhåller förändrad lydelse i sådan riktning. (Ordet
»lokalstyrelse» bör i enlighet med kollegiets nedan sid. 70 omnämnda mening
utbytas mot »inspektor»).

Beträffande bestämda behörighetsvillkor jfr för öfrigt seminariekollegiets
i Umeå yttrande nedan sid. 40.

B. Ämneslärare.

a. “Särskilda" behörighetsvillkor.

Domkapitlet i Västerås finner, att kommittén i fråga om kompetensfordringarna
för lärar- och rektorstjänst vid seminarierna gjort sig skyldig
till ett väl mekaniskt betraktelsesätt.

Med kännedom om det sätt, varpå studierna bedrivas vid universiteten, befarar
domkapitlet även, att antalet kompetenta skulle bliva särdeles snävt begränsat, på
samma gång ingen verklig garanti funnes för att de kompetenta också vore de dugligaste.
De paragrafer i stadgeförslaget, som handla om kompetensfordringarna, kräva
därför enligt domkapitlets uppfattning en ingående omarbetning, och domkapitlet uttalar
som sin mening, att det torde vara tillräckligt att beträffande den teoretiska
utbildningen för behörighet till adjunktstjänst uppställa samma fordringar som för
ådjunktstjänster vid de allmänna läroverken. Mot den föreslagna skärpningen av fordringarna
beträffande den praktiska utbildningen har domkapitlet intet att erinra.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet
vid samma universitet förklarat sig instämma, yttrar:

I närmaste sammanhang med den allmänna frågan om undervisningens värde
som i första band beroende av lärarens kvalifikation står frågan om kompetensvillkoren
för lärarplatser vid seminarierna. Mot den skärpning av kompetensvillkoren
utöver de fordringar, som ställas på läroverksadjunkter, vilken kommittén föreslår, har
fakulteten sålunda ingenting att invända.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att kraven på seminarielärare
böra ställas högre än på allmänna läroverkens adjunkter, och att för högre
avlöning bör uppställas högre kompetens, framför allt i fråga om undervisningsförmåga.

Lektor I. Fehr i Strängnäs, som framhåller nödvändigheten av att seminarierna
erhålla de yppersta lärarkrafter, anser bäst att fastställa lektorskompetens,
dock att därvid som befordringsgrund i främsta rummet sättes
lärarduglighet.

Domkapitlet i Växjö anser, att åtminstone rektor bör ha lektorskompe -

Allmänna uttalanden.

Lektorskom peten$.

Förstärkt

adjunkts kompetens.

Praktiskt

pedagogisk

kompetens.

Teoretisk

kompetens.

tens. — Lektor Petrini i Växjö uttalar sig för att seminarielärarna böra ha
samma kompetens som läroverkslärare och att åtminstone lärarna i fysik
och biologi, med hänsyn till respektive institutioners skötsel, böra vara lektorer.

Om domkapitlets i Karlstad uttalande se nedan sid. 55.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Umeå förorda likaså, att ämneslärarbefattningarna
vid seminarierna förvandlas till lektorat.

Det förra kollegiet förordar i saniband därmed, att som behörighetsvillkor stadgas
förutom kvalificerat provårs- och tjänstgöringsbetyg de för lektorstjänst vid allmänt
läroverk stadgade villkoren, med undantag för disputation.

Det senare kollegiet anser, att det säkerligen vore bäst att avstå från närmare
bestämmelser, genom vilka kompetensen skulle en gång för alla bestämt fixeras, och
erinrar om att man ansett sig kunna avvara sådana i fråga om lektoraten vid de
tekniska elementarskolorna. Invecklade detaljbestämmelser kunde i vissa fäll leda till
att man ginge miste om de skickligaste av dem man annars kunnat få. Ville man
emellertid äntligen fixera kompetensen för seminarielektorer, så torde man, enligt
kollegiets mening, med fördel kunna göra gränserna något vidare än vid de allmänna
läroverken. Så t. ex. borde man kunna få godtaga åven sökande utan doktorsavhandling
och disputation, om dylik merit i någon mån ersattes genom större praktisk
duglighet eller dylikt.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att ämneslärarna måtte kallas
lektorer.

De flesta av de myndigheter, som yttrat sig härom, föredraga med
kommittén en förstärkt adjunktskompetens. I denna riktning uttala sig
filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet
därstädes förklarat sig instämma, domkapitlen i Västerås och Luleå samt
seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Skara, Falun, Växjö, Lund,
Ijandskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Luleå och Stockholm.

Domkapitlet i Luleå, länsstyrelsen i Gävleborgs län och seminariekollegiet
i Skara ansluta sig till kommitténs förslag oförändrat. Jämför även filosofiska
fakultetens i Uppsala uttalande härom sid. 39.

Men eljest gå i avseende på det närmare fixerandet av den förstärkta
adjunktskompetensen meningarna något i sär. I allmänhet framhålles dock,
liksom av kommitterade, att det är den praktiskt pedagogiska kompetensen,
som här först och främst bör påtänkas.

I avseende på denna, sådan den fixerats i stadgeförslagets § 140, mom. 1,
instämma förutom redan nämnda myndigheter, seminariekollegierna i Göteborg
och Luleå uttryckligen i kommitténs förslag. Ingen invändning framställes
däremot från något håll.

Vad beträffar den teoretiska kompetensen, framhålles från flera håll önskvärdheten
av vissa modifikationer i den av kommittén (i stadgeförslagets §

139, mom. 1) formulerade förstärkta adjunktskompetensen, i syfte att vidga
kretsen av kompetenta sökande; så, förutom av domkapitlet i Västerås (se
ovan sid. 39), av seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Falun, Växjö,
Lund, Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Luleå och Stockholm.

Sou) motivering för ett förslag i denna riktning hänvisar seminariekollegiet i
Göteborg till en del statistiska uppgifter angående sällsyntheten av det av kommittén
fordrade betyget Berömlig i filosofisk ämbetsexamen (jfr seminarielärarmötets i Växjö
förhandlingar sid. 58).

Från flera håll påpekas ock, att därest man anser tillfälle till urval bland
ett större antal sökande som en betingelse för en lycklig lösning av seminariernas
lärarfråga, detta nödvändigtvis förutsätter, förutom att lärarplatserna
göras ekonomiskt förmånliga, även att man undviker alltför detaljerade och
stränga bestämmelser i fråga om den teoretiska kompetensen, vilkas verkan
man ej kan på förhand beräkna.

Seminariekollegiet i Härnösand och lektor B. A. Carlsson i Strängnäs
förorda — i likhet med domkapitlet i Västerås (se ovan) — att den teoretiska
kompetensen sättes lika med läroverksadjunkternas. Lektor Carlsson anser det
emellertid önskvärt, att lärare i de naturvetenskapliga ämnena ha licentiatbetyg.

I övrigt framställas följande ändringsförslag rörande stadgeförslagets §
139, mom. 1 a och b:

Rörande kompetens till tjänst, som omfattar ämnet kristendomskunskap:

Domkapitlet i Uppsala anser, att etiken otvivelaktigt förtjänar en plats
såsom ett alternativ vid sidan av de övriga ämnen, vari kvalificerat betyg

kräves; domkapitlet i Visby föreslår lydelsen: »--vitsordet Med beröm

godkänd eller därutöver i dogmatik och nya testamentets exegetik samt i ett dera

av ämnena gamla testamentets exegetik och kyrkohistoria--»; semi nariekollegierna

i Linköping, Göteborg och Stockholm: »--i tre av ämnena

gamla testamentets exegetik, nya testamentets exegetik, dogmatik, kyrkohistoria
och etik — —»; seminariekollegiet i Lund: »— — i gamla och nya testamentets
exegetik samt i två av ämnena dogmatik, etik och kyrkohistoria--»;

seminariekollegiet i Landskrona: »--i gamla och nya testamentets exegetik.

i kyrkohistoria samt i ettdera av ämnena dogmatik och etik — —». Seminariekollegierna
i Linköping, Landskrona, Göteborg och Stockholm yrka, att i
slutet av momentet »Med beröm godkänd» utbytes mot »Godkänd », till likhet
med låroverksstadgan.

Lektor Petrini i Växjö anser, att bättre kvalifikationer böra fordras av
seminarielärarna i kristendom än hittills.

Seminariekollegierna i Linköping, Växjö och Lund föreslå följande tillägg
till momentet 2 a i § 139:

Tjänst som
omfattar
kristendomskunskap.

Tjänst, som
icke omfattar
kristendomskunskap.

Kvinnliga

adjunkters

kompetens.

»och må den, som avlagt filosofie licentiatexamen och filosofisk ämbetsexamen,
anses behörig, även om han i sistnämnda examen erhållit endast betyget Godkänd i
det tredje examensämnet, om ämnena i den ledigförklarade tjänsten förutsätta examensbetyg
i tre ämnen.»

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att kravet på betyget Berömlig i
filosofisk ämbetsexamen må bortfalla.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande lydelse:

»— — därvid i minst två av de examensämnen, som -----icke erhållit lägre

vitsord än Med beröm godkänd, börande dock, om ena undervisningsämnet är svenska
språket eller biologi, i förra fallet hava erhållits minst Med beröm godkänd i både
litteraturhistoria och nordiska språk, i senare både i zoologi och botanik.»

Seminariekollegierna i Göteborg och Stockholm föreslå följande lydelse:

»--och därvid erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver i de

examensämnen, som motsvara de ämnen, i vilka tjänsten kungjorts ledig, dock att
för adjunktstjänst i modersmålet erfordras vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver
i nordiska språk och vitsordet Godkänd eller därutöver i litteraturhistoria med
poetik, för adjunktstjänst i historia med samhällslära erfordras vitsordet Med beröm
godkänd eller därutöver i historia och vitsordet Godkänd eller därutöver i ettdera av
ämnena statskunskap och nationalekonomi, för adjunktstjänst i geografi erfordras vitsordet
Med beröm godkänd eller därutöver i geografi och vitsordet Godkänd eller därutöver
i geologi (reservation gentemot fordran på vitsord i geologi av vikarierande
adjunkten G. Nordal) samt för adjunktstjänst i biologi vitsordet Med beröm godkänd
eller därutöver i ettdera av ämnena botanik och zoologi och vitsordet Godkänd eller
därutöver i det andra av dessa ämnen».

Domkapitlet i Visby sätter i fråga, om man ej kan antaga, att den av
kommittén fordrade filosofiska ämbetsexamen kommer att bli så pass svår,
att kommittén lika gärna kunnat taga steget fullt ut och fordra filosofie licentiatexamen,
dock utan disputation. Adjunkt Högsby i Lund uttalar sig i samma
riktning. Jämför ock ovan sid. 40 seminariekollegiernas i Strängnäs och
Umeå yrkanden.

Upphörandet av den hittills från högre lärarinneseminariet i Stockholm
utexaminerad lärarinna under vissa villkor tillkommande rätt att vinna anställning
som adjunkt vid folkskoleseminarium påyrka: domkapitlen i Västerås,
Göteborg, Luleå och Visby (»borde på sin höjd kunna få gälla under en övergångsperiod»),
filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större
konsistoriet därstädes förklarat sig instämma, seminariekollegierna i Uppsala,
LAnköping, Skara, Falun, Växjö, Lund, I.andskronu, Göteborg, Kalmar,
Härnösand, Umeå, Luleå och Stockholm samt seminarierektorn A. B. Lundblad
i Karlstad.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet anför som motivering härför:

Då fakulteten uttalat sig för en sådan skärpning av kompetensvillkoren för adjunkter
vid seminarium, som kommittén föreslagit, liksom den finner nuvarande, sedan.

1905 gällande skärpta kompetensfordringar för seminarieadjunkter (gällande även för
de kvinnliga, så vitt de fått sin utbildning vid universitet) välbetänkta, finner fakulteten
anmärkningsvärt, att kommittén icke föreslår någon väsentlig ändring i villkoren
för lärarinnas anställning med adjunktstjänstgöring, sådan den är formulerad i
§ 67 mom. 2 av nu gällande stadga för folkskoleseminarierna. Det synes fakulteten
uppenbart, att avgångsexamen från högre lärarinneseminariet, även om därtill lägges
fordran på genomgång av 4:de avdelningen, med de ytterligare villkor kommittén föreslagit,
är i fråga om vetenskaplig underbyggnad alltför otillfredsställande. Fakulteten
anser, att samma fordran bör ställas på kvinnliga som på manliga adjunkter vid seminarierna,
sålunda efter kommitténs förslag filosofisk ämbetsexamen med särskild betygskvalifikation.

I anslutning till här uttalade uppfattning måste fakulteten anse, att kommitténs
förslag, att lärarinnor med nyss omtalade otillfredsställande kompetens skulle kunna
anställas även vid manliga seminarier (intill halva antalet), för så vitt på lärarkrafternas
kvalitet beror, innebär en sänkning av seminariets nuvarande nivå, i stället för
en höjning, som ju i det hela åsyftas.

Domkapitlet i Västerås framhåller, att kursernas omfång växt och ett
mer självständigt studiesätt skall införas vid folkskoleseminarierna, varför det
förhållandet, att eu dylik rätt hittills funnits, icke bör bliva normgivande för
framtiden.

Domkapitlet i Luleå yttrar, att farhågan för brist på kvinnliga lärare
med akademisk grad förefaller ogrundad med hänsyn fäst vid den ökade tillströmningen
av kvinnor till universiteten.

Från flera håll framhålles ock i detta sammanhang, att kommitténs förslag
innebär ett ytterligare sänkande av den för kvinnlig adjunkt redan förut —
i förhållande till den för alla män gällande — lägre kompetensen, medan kommittén
samtidigt höjt den förra. Ingen av de hörda myndigheterna förordar
uttryckligen ifrågavarande rätts bibehållande.

Att den praktiska utbildningen vid högre lärarinneseminariet må anses
likvärdig med provår och sålunda stadgeförslagets § 140, mom. 2 (i motsats mot
§ 139, mom. 2 b) må bli gällande, förorda seminariekollegierna i Linköping,
Strängnäs, Falim, Växjö och Umeå. Att samma moment må utgå ur stadgan,
föreslå däremot uttryckligen seminariekollegierna i Landskrona, Göteborg,
Kalmar och Härnösand samt seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad.

I samband härmed uttalas önskvärdheten av att från högre lärarinneseminariet
utexaminerade elever måtte beredas tillträde till universitetet: av
seminariekollegierna i Uppsala, Linköping (möjligen på visst sätt kvalificerad
examen från högre lärarinneseminariet), Strängnäs, Falun, Växjö och Göteborg.

Dessa uttalanden motiveras därmed, att det vore fördelaktigt för folkskoleseminarierna,
om eliten av de från högre lärarinneseminariet utbildade lärarinnorna
med deras utan tvivel gedigna pedagogiska utbildning bereddes möjlighet att genom
universitetsstudier förvärva kompetens för lårarbefattning vid seminarierna.

Seminariekollegiet i Strängnäs förordar, att beträffande kommitténs förslag
om obligatoriskt kvinnlig ämneslärarbefattning det tills vidare må bero
på Kungl. Maj:ts prövning i varje fall, om platsen skall anslås som lektorat
eller adjunktur allt efter möjligheten att erhålla kompetenta sökande.

b. »Allmänna» behörighetsvillkor för ämneslärare.

Beträffande första delen av § 138, mom. 3: »är känd för gudsfruktan och
goda seder», ansluta sig länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län,
seminariekollegierna i Uppsala, Linköping (reservation av rektor J. Johansson
och adjunkt F. Björnståhl), Skara, Strängnäs, Falun, Lund (reservation av
adjunkt Brandt), Göteborg, Härnösand, Umeå och Stockholm samt lektor S.
Lönborg i Göteborg till kommittéledamoten P. Hellströms reservationsvis framlagda
förslag om ändring av uttrycket till likhet med läroverksstadgans: »är
känd för hedrande vandel». Att kommitténs uttryck må bibehållas förorda
uttryckligen domprosten Wermcrants i Skara, rektor A. B. Lundblad i Karlstad
och de ovan nämnda reservanterna i Linköping och Lund.

I fråga om den senare delen av momentet: »samt, därest tjänsten omfattar
ämnet kristendomskunskap, bekänner den rena evangeliska läran» förordas
kommitténs formulering uttryckligen av seminariekollegierna i Uppsala,
Skara (reservation av vikarierande adjunkten N. Brusewits och 4 andra kollegiemedlemmar),
Strängnäs, Falun, Göteborg, Härnösand och Umeå samt av
lektor S. Lönborg i Göteborg, rektor J. Johansson samt adjunkterna F.
Björnståhl, O. Olsson och G. Setterberg i Linköping.

Att orden »därest tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap» måtte
utgå och att sålunda bekännelse till den rena evangeliska läran måtte krävas
av samtliga ämneslärare, påyrka domkapitlet i Kalmar, biskop U. L. Ullman
och domprosten O. Norberg i Strängnäs, biskop E. Lönegren i Härnösand,
domprosten Wermcrants i Skara, seminariekollegierna i Linköping (4 reservanter,
se ovan), Landskrona, Kalmar och Stockholm, seminarierektor A. B.
Jmndblad i Karlstad och de ovannämnda reservanterna i Skara seminariekollegium.
Vikarierande adjunkten N. Brusewits i Skara förordar att, om
så anses nödigt, en ändring av regeringsformens § 28 måtte företagas, för
att ej grundlagshinder måtte förefinnas för ett stadgande i nämnd riktning.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att i § 138, mom. 4 uttrycket
foglighet i lynnet» utbytes mot »foglighet och självbehärskning».

Kommittén föreslår, att tjänstgöring vid folkskola skall medräknas vid
värderingen av den förtjänst, som en sökande till en adjunktstjänst äger i sin
tjänstålder. Häremot ha inga invändningar gjorts. Till det önskemål, som
kommittén i samband härmed (huvudbetänkandet, sid. 362) framställer, att

villkoren för behörighet till anställning som vikarie vid folkskola måtte göras
något mindre snäva, ansluter sig uttryckligen seminariekollegiet i Växjö.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Växjö föreslå, att i § 138, mom. 7 c
efter ordet folkskollärarexamen inskjutas orden: »eller examen vid högre
lärarinneseminarium». Kollegierna i Umeå och Stockholm föreslå tillägget:
»eller examen vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm».

c. Kompetens för undervisning i hälsolära med alkohologi.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker uttryckligen kommitténs förslag om
upprättande av särskilda lärostolar i hälsolära (hygien) vid universiteten och
rättighet även för studerande tillhörande den filosofiska fakulteten att erhålla
undervisning i ämnet och att få räkna sig däri erhållet vitsord till godo i filosofisk
ämbetsexamen samt därom att i eu för blivande lärare avsedd akademisk
kurs i hälsolära den vetenskapliga behandlingen av alkoholspörsmålet
måtte komma att utgöra en väsentlig beståndsdel.

C. Behörighet för rektorstjänst.

I kommitténs förslag (§ 134) instämma uttryckligen seminariekollegierna
i Göteborg och Härnösand samt adjunkterna E. Johansson i Växjö och L.
T. Larsson i Lund.

Till kommittéledamoten C. R. Sundeils reservationsvis framställda yrkande,
att till behörighetsvillkor för rektorstjänst bör läggas bekännelse till
den rena evangeliska läran, ansluta sig domkapitlen i Uppsala och Skara,
biskop E. Lönegren i Härnösand, domprosten E. Ekedahl i Växjö, professor
O. Holmström i Lund, biskop E. H. Rodhe, domprosten Rexius samt kyrkoherdarna
Wieselgren och Bindemann i Göteborg, seminariekollegierna i
Strängnäs, Falun, Växjö (reservation av adjunkt E. Johansson''), Lund (reservation
av adjunkt L. T. Larsson) samt reservationsvis av vik. rektor
Boman och adjunkt Thunander i Uppsala. Jfr för övrigt att redan för adjunktstjänst,
sålunda även för rektorstjänst, kräves detta behörighetsvillkor
av flera myndigheter, enligt vad som angivits ovan sid. 44. (Mot seminariekollegiets
i Linköping beslut i avseende på rektorstjänst reserverade sig endast
herrar Olsson och Setterberg, icke herrar Johansson och Björnståhl).

Att som behörighetsvillkor för rektorstjänst även må tilläggas erfarenhet
som seminarielärare, föreslå professor O. Holmström i Lund, seminariekollegierna
i Uppsala (om icke särskilda förhållanden föranleda undantag), Linköping
(adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg synas vilja reservera sig även i denna
punkt), Strängnäs, Lund (reservation av adjunkt L. T. Larsson), Landskrona
och Stockholm (»helst äga erfarenhet såsom seminarielärare»).

Konfessionellt

behörighets villkor.

Lärare i
musik.

Lärare i
gymnastik.

Lärare i trädgårdsskötsel.

Lärare i slöjd.

Domkapitlet i Västerås vill som behörighetsvillkor för rektorstjänst uppställa
förut innehavd tjänst vid någon av de statens läroanstalter, som nämnas
i § 138, mom. 7 a av stadgeförslaget.

Domkapitlet i Växjö uttalar, att rektor bör ha lektorskompetens.

Om kvinnas behörighet för rektorstjänst se ovan sid. 37.

D. Övningslärare.

Biskop U. L. Ullman i Strängnäs uttalar, att »seminarielärarna överhuvud»
böra bekänna den rena evangeliska läran. Seminariekollegiet i Kalmar
påyrkar likaså, att nuvarande stadgas bestämmelse i § 15 må utsträckas
till att gälla alla, som skola anställas som lärare vid seminarium. Domkapitlets
i Kalmar uttalande synes gå i samma riktning.

Musikaliska akademien giver sitt erkännande åt de delar av kommittéförslaget,
som åsyfta en höjning av kvalifikationerna hos musiklärarepersonalen
vid seminarierna.

Seminariekollegiet i Växjö och musikläraren N. P. Norlind i Lund framhålla,
att fordran på organistexamen förutom musiklärarexamen bör gälla
endast tills Musikkonservatoriet omorganiserats så, att det kan utbilda till befattning
vid såväl seminarier som allmänna läroverk.

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår, att i § 151, mom. 1 b, orden
»börande vid jämförelse — — fiolspelning» måtte utgå.

Seminariekollegierna i Växjö, Göteborg och Stockholm föreslå, att till
den föreslagna kompetensfordran tillägges: att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen
(Växjö och Göteborg: vid Gymnastiska centralinstitutet).

Seminariekollegierna i Falun och Växjö föreslå, i överensstämmelse
med lärarnes i trädgårdsskötsel uttalande vid seminarelärarmötet i Växjö,
att följande kompetensfordran för lärare i trädgårdsskötsel uppställes: »att
förmedelst avlagd trädgårdsmästarexamen vid någon statens trädgårdsskola
eller därmed fullt jämförlig läroanstalt hava ådagalagt god kunskap och erfarenhet
i vad till trädgårds anläggning och vård hörer samt genom provkurs
i pedagogisk trädgårdsskötsel hava visat sig äga erforderlig undervisningsskicklighet».

Lantbruksakademiens Skogs- och trädgårdsavdelning samt seminariekollegiet
i Växjö tillstyrka ock uttryckligen kommitténs förslag, att från statens
sida åtgärd måtte vidtagas för att bereda lämplig utbildning åt blivande lärare
i trädgårdsskötsel.

Seminariekollegiet i Uppsala framhåller, att den föreslagna kursplanen i
manlig slöjd kräver ny utbildning för lärare i ämnet, särskilt beträffande
metallslöjden.

Seminariekollegiet i Växjö ansluter sig till kommitténs framställning angående
utbildning av lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna (huvud -

betänkandet, sid. 375 f.) och påpekar, att härmed även bör förbindas konstindustriell
utbildning.

Seminariekollegiet i Landskrona yttrar:

Då för lärarebefattning i slöjd enligt mom. e i § 151, 1, varest med slöjd även
måste avses kvinnlig slöjd, det icke kräves, att utbildningen skall ske vid av staten
understödd anstalt, förefaller det särdeles egendomligt, att så fordras av lärarinna i
slöjd och hushållsgöromål enligt mom. g, isynnerhet som den äldsta och viktigaste
utbildningsanstalten för slöjdlärarinnor, Hulda Lundins i Stockholm, icke är av staten
understödd. Kollegiet förordar, att i mom. g antingen orden »av staten understödd»
utgå, vilket enligt kollegiets mening nog vore mest riktigt, eller ock följande ord
tilläggas: »eller annorlunda förvärvat nödig färdighet och undervisningsskicklighet.
»

Slöjdlärarinnan vid seminariet i Stockholm anser det önskvärt, att mera
omfattande studier i teckning, färgbehandling och modellering kunde ingå i
en slöjdlärarinnas utbildning.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att ur stadgandet om kompe- Lärarinna i
tens för lärarinna i hushållsgöromål orden »vid någon av staten understödd ''‘^åusgöroanstalt»
måtte utgå.

E. Övningsskollärare.

Att nuvarande stadgas bestämmelse i § 15, att övningsskollärare bör
bekänna sig till den rena evangeliska läran, påyrkas i enlighet med kommittéledamoten
Sundells reservation av domkapitlen i Skara och Göteborg,
biskoparna U. L. Ullman i Strängnäs och E. Lönegren i Härnösand, domprosten
O. Norberg i Strängnäs, seminariekollegierna i Linköping (reservation
av adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg) och Kalmar samt seminarierektorn
A. B. Lundblad i Karlstad. Domkapitlets i Kalmar uttalande synes
gå i samma riktning.

Seminariekollegiet i Ltdeå föreslår, att även för övningsskollärartjänst må
fordras kvalificerade betyg, särskilt beträffande undervisningsskicklighet.

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar, att det torde förtjäna tagas
under övervägande, om anledning verkligen föreligger att draga ytterligare
en stor grupp av utnämningsärenden under Kungl. Maj:ts omedelbara avgörande.

I fråga om kvinnlig adjunkts kvarstående i tjänsten efter ingånget äk- farande
tenskap uttalas anslutning till kommittéledamoten Tigerschiölds reservation, nödga,
som åsyftar nuvarande stadgandes bibehållande, av domkapitlen i Skara och * 2l’
Göteborg, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings och Örebro län samt

Övergängs stadgande.

Behovet av
löneförbättring.

seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad. Länsstyrelsen i Hallands län
anser sig likaså bestämt böra avstyrka bestämmelsen, att kvinnlig adjunkt
skulle vid manligt seminarium få kvarstå vid sin befattning, även om hon
trädde i äktenskap. Seminarierektorn Wickbom i Kalmar önskar likaså, att
nuvarande bestämmelse bibebålles, samt förordar även, att den utsträckes
till att gälla alla vid seminarium anställda lärarinnor.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Lund föreslå ett övergångsstadgande
av innehåll, att de nuvarande innehavarna av övningslärar- och övningsskollärartjänst
måtte vid den nya stadgans trädande i kraft förklaras
som ordinarie innehavare av sin anställning. Det sistnämnda kollegiet önskar,
att detta måtte ske även i de fall, att den manliga slöjdlärartjänsten är fördelad
på två personer och att tjänsterna i husligt arbete bestridas av två personer.

Jfr vidare vad som nedan anföres kap. VII, §§ 145, 146, 154, 162 och
163 (sid. 101 — 103).

4. Avlöning och pensionering.

(Sid. 398 —470 i huvudbetänkandet.)

I anslutning till kommitténs uppfattning, att den enda säkert verksamma
åtgärden för beredandet åt seminarierna av sådana lärarkrafter, som där äro
behövliga, är att göra seminarielärartjänsterna i ekonomiskt avseende så pass
förmånliga, att de kunna bliva eftersökta även av väl meriterade lärare (sid.
399), framhålles från flera håll behovet av att seminarielärarnas lön ökas.

Seminariekollegierna i Strängnäs, Falun, Växjö och Lund yttra i överensstämmelse
med det uttalande, som gjordes vid seminarielärarmötet i Växjö
1912:

Kollegierna vilja framhålla den oavvisliga nödvändigheten av en snar och tillräcklig
löneförbättring för seminarielärarna, så beskaffad att seminarierna kunna påräkna
att erhålla lärarkrafter, som fullt tillfredsställa de krav, sem deras viktiga uppgift
ställer på dem, och att seminarierna icke behöva stå tillbaka för läroverken och
de större städernas folkskolor i konkurrensen om lärarkrafter.

En sådan löneförhöjning förklaras (av kollegierna i Växjö och Lund) i princip
innebära, att rektorer, ämneslärare, övningslärare och övningsskollärare nu och framdeles
erhålla: rektorer samma lön som rektorer vid högre allmänna läroverk, ämneslärare
samma lön som läroverkens lektorer, övningslärare högre lön i förhållande till
sin arbetstid än lärare av samma slag vid de högre allmänna läroverken, övningsskollärarna
högre lön än lärarna vid de större städernas folkskolor, de e. o. lärarna
högre lön än motsvarande e. o. lärare vid de allmänna läroverken, samt att
de manliga och kvinnliga tjänstinnehavarnas s. k. effektiva gottgörelse för tjänstår
erhåller samma storlek.

Domkapitlet i Skara framhåller likaså behovet av höjda löner. Jfr ock
Stockholms stads konsistoriums yttrande sid. 9 ovan.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Lund, i likhet med seminarielärarmötet
i Växjö 1912, hemställa även, då lärarnas knappa löner göra det
svårt, särskilt för de gifta, att helt ägna sig åt arbetet vid seminarierna,
och då de ekonomiska bekymren måste inverka menligt på lärarnas arbete,
att, för den händelse ytterligare utredning om seminarielärarnas löner anses
behövlig, dessa lärare måtte snarast möjligt komma i åtnjutande av en provisorisk
löneförbättring. Seminariekollegierna i Falun och Lund hemställa,
att en sådan provisorisk lönereglering måtte företagas i huvudsaklig överensstämmelse
med kommitténs förslag.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Luleå hemställa även om en tillfällig
löneförbättring med hänsyn till den förnyade utredning, vartill lärarlönefrågan
hänvisats.

Länsstyrelsen i Karlstads län anser kommitténs förslag i lönefrågan vila
på en övertygande motivering.

Med den särställning seminarieläraren i flera hänseenden intoge, kunde enligt
länsstyrelsens mening de av kommittén beräknade löner och pensioner icke anses
annat än skäliga i jämförelse med de belopp, som tillmätts inom andra lärargrupper.
Den av löneregleringen påkallade anslagsökning syntes därför ej ställa större krav
på statsverket än som vore skäligen berättigade, då det gällde reformer på undervisningsväsendets
måhända allra viktigaste område. Beträffande löneförslaget syntes
för övrigt den av kommittén uppdragna åtskillnaden mellan gift och ogift manlig lärare
med avsevärt högre avlöning åt förstnämnda kategori vara förtjänt av synnerligt
beaktande. Ett lönesystem, som icke stannade vid en olikhet mellan de båda könen,
utan sträckte sig till beredande av förmånligare ställning åt familjeförsörjaren, innebure
visserligen en nyhet, men länsstyrelsen måste dock uttala sin anslutning till
vad kommittén liärutinnan föreslagit, likasom till de grunder, varefter löneförmånerna
avvägts mellan de ifrågavarande kategorier lärare och lärarinnor, såsom befordrande
mera rättvisa i löneförhållandena.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar:

Länsstyrelsen har med tillfredsställelse anmärkt, att kommittén ansett sig böra
göra skillnad mellan gifta och ogifta manliga lärare. Däremot ansluter sig länsstyrelsen
till vad kommittéledamoten Sidner reservationsvis uttalat därom att de ogifta
manliga lärarnas lönegrader icke böra vara flera än de kvinnliga.

Seminariekollegiet i Linköping< uttalar sitt gillande i det hela av de
principer för seminarielärares avlöning, från vilka kommittén utgått (jfr emellertid
nedan).

Följande mera principiella anmärkningar framställas mot kommitténs
löneförslag.

Domkapitlet i Växjö anför följande:

Domkapitlet anser, att med lika. tjänst bör följa lika lön, antingen innehavaren
är gift eller ogift, man eller kvinna. — Det är visserligen alldeles riktigt, att staten
borde gynna och hjälpa familjeförsörjare mer än ogifta. Härvid är dock att märka,

Kommtiténs

allmänna

löneprinciper.

att det blott är familjer med barn, som böra få särskilda förmåner. Men statens
bjälp åt familjer med barn bör icke liava form av högre löner än åt andra utan givas
på annat sätt, såsom t. ex. genom kostnadsfri skolundervisning, lättnad i skatter,
hyresbidrag och dylikt. Lönen för en syssla bör vara vederlag för det arbete sysslan
kräver och avmätas efter detta arbetes storlek och art. Om staten gåve högre
lön åt gifta lärare än åt ogifta, krävde den enklaste rättvisa, att den åt alla sina
tjänare och arbetare, från den högsta till den lägsta, gåve högre lön åt gifta än
ogifta. Säkerligen komme man då även att yrka, att staten, så långt den förmådde,
skulle öva påtryckning på landets enskilda arbetsgivare, för att de gent emot sina
arbetare skulle göra på samma sätt, men därav kunde följden bliva, att man om möjligt
undveke att använda gifta arbetare.

Lektor Petrini i Växjö yttrar, att om det skall göras någon skillnad i
kontant lön för familjeförsörjare och andra, så bör åtminstone begynnelselönen
vara lika för alla.

Domkapitlet i Luleå yttrar:

Mot principen »lika lön för lika arbete», eu grundsats som alltmer gör sig gällande
i modern lönepolitik, har domkapitlet visserligen i och för sig intet att erinra.
Men även om man utgår från denna grundsats, kan man i det väsentliga godtaga
kommitténs resultat, att en skillnad bör göras i avlöningen av män och kvinnor. De
senares arbete är nämligen icke kvantitativt lika med de förras; de åtnjuta tidigare
pensionering och äro fria från en utbildningen försenande värnplikt; dessutom behöva
de ej bereda sig till att grunda familj, ej heller erlägga de avgifter till någon änkeoch
pupillkassa.

Svårare är däremot frågan, om en skillnad skall lagfästas mellan gifta och
ogifta mäns avlöning. Denna fråga skulle betydligt förenklas, om man kunde bevilja
de gifta lärarna med stor familj ett lönetillskott, som verkligen motsvarade deras
större levnadskostnader. Kommittén har emellertid icke framställt något förslag i
denna riktning. Det synes vara fara värt, att åtgärder av den art, kommittén anbefaller,
skulle bliva på sin böjd halvmesyrer, som, utan att verksamt hjälpa de stora
familjerna, oskäligt gynna de barnfattiga och barnlösa på de förras och på ungkarlarnas
bekostnad. Kommittén har fastställt en i varje fall oantaglig proportion mellan
gifta och ogifta lärares löner. Grundlönen — såsom sådan betecknar kommittén
den ogifte lärarens lön — måste sättas högre än kommittén föreslagit, både absolute
och relative taget. Det är nämligen i hög grad önskvärt, att läraren så fort som
möjligt kan amortera sina skulder och beredas medel till att grunda familj. Kommitténs
invändning, att den nedgående äktenskapsfrekvensen bland lärarna skulle tyda
på att dessa tjänstemän svikit de förväntningar man hyst beträffande den sista löneregleringen,
kan icke tillmätas någon beviskraft. Allmänt känt är ju, att denna lönereglering
icke innebar någon väsentlig förbättring, och att en omreglering *av lärarnas
löner därför just för närvarande är föremål för statsmakternas omsorg. Så önskvärt
det än kan vara från statsnyttans synpunkt, att läraren är gift, låter dock
äktenskapet svårligen behandla sig som en ren affärsangelägenhet. Snarare torde det
förhålla sig så, att giftermålsfrågan kompliceras med kontrahenternas större bildning
och förfining. Denna sida av kulturens offerväsen kan man från vissa synpunkter
beklaga, men omöjligt se bort ifrån. Det synes därför ytterst betänkligt att

rent utav införa ett lönesystem, som i viss mån räknar med äktenskap på samma
sätt som med andra för behörighet till full avlöning stadgade prestationer.

Å andra sidan tyckes verkligen billigheten kräva, att en gift tjänsteman med
betungande försörjningsplikter genom statens försorg beredes någon hjälp. Domkapitlet
inser till fullo svårigheten att förena dessa stridiga synpunkter, men kan dock ej
underlåta att taga hänsyn till de faktiskt förefintliga olika behoven för å ena sidan
en ogift person eller liten familj och å andra sidan en stor familj. En utväg att med
beaktande af dessa olika behov på rättvisaste sätt reglera vederbörande lärares löneinkomster
vore måhända den ovan antydda att utöver en för alla gemensam grundlön
bereda efter vissa normer utgående lönetillskott åt lärare med stor familj, något som
skulle förutsätta, att ett särskilt anslag för detta ändamål vore ställt till disposition
av Kungl. Maj:t, vilken hade att i varje särskilt fall efter sig företeende omständigheter
bestämma lönetillskottens storlek i analogi med hvad som sker i fråga om prästerskapets
löneinkomster. Även på skattelagstiftningens väg borde någon utjämning
kunna ske.

Med hänvisning till anförda synpunkter finner sig domkapitlet böra avstyrka bestämd
lagfäst skillnad i lön mellan gifta och ogifta seminarielärare.

Lektor P. J. Gustafsson i Strängnäs yttrar:

I förslaget om lärarlönerna har i visst avseende något utrymme lämnats åt den
eljest allmänt utdömda satsen: »tjänsterna äro till för tjänstemännen», i det att lönerna
skulle bestämmas icke uteslutande med hänsyn till utbildning och arbete utan
även i någon mån med hänsyn till lärarnas behov, olika för gifta och ogifta. Mot
förslaget i denna del vore det nog att hänvisa till det förhållande, att folkets stora
flertal aldrig kan fä sin arbetsförtjänst bestämd efter sådan grundsats. Lönerna böra
bestämmas efter grundsatsen: »lika arbete lika lön», och detta för både manliga och
kvinnliga tjänstinnehavare. Att den årliga lönen för de kvinnliga sättes lägre än
för de manliga, står icke i strid härmed, utan beror på den lägre pensionsåldern och
andra omständigheter, som kommittén själv har framhållit.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Med kommitténs motivering i huvudbetänkandet, sid. 401, 404, hade anledning
varit att förvänta, att icke den omständighet att den manlige befattningshavaren vore
gift eller ogift, skulle läggas till grund för indelningen av dessa befattningshavare i
två grupper, utan endast hänsynen till befintligheten av barn i äktenskapet. Länsstyrelsen
kan icke biträda den av kommittén föreslagna gruppindelningen av de manliga
befattningshavarna, och detta så mycket mindre, som vid tillämpningen av kommitténs
förslag, sådant detta är avfattat, många svårigheter skulle uppstå, för vilkas
lösande förslaget icke meddelar någon anvisning. Däremot vill länsstyrelsen icke
bestrida, att goda skäl skulle kunna anföras för en förhöjning i avlöning åt sådana
befattningshavare, som hava barn att uppfostra.

Länsstyrelsen i Nyköpings län anser likaså, att från försörjningssynpunkt
frågan icke borde ställas såsom kommittén gjort: »gift eller ogift», utan
snarare »familjeförsörjare eller icke familjeförsörjare»; anser kommitténs uppdelning
av löneplan alltför schanblonmässig för att vara rättvis.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att de manliga lärarnas uppdelning
i gifta och ogifta ofta kan komma att verka orättvist. Däremot är

det enligt länsstyrelsens mening rätt, att de kvinnliga ämneslärarnas avlöning
satts lägre.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att uppdelning av manliga
seminarieadjunkter i gifta och ogifta med olika avlöningsgrader lätt blir orättvis,
så länge ingen hänsyn tages till huruvida den gifte läraren har oförsörjda
barn eller ej.

Seminariekollegiet i Uppsala gör följande uttalande:

Vid bestämmande av lönen för olika grupper av lärare bör i första hand hänsyn
tagas till utbildningstid och kompetensfordran samt arten av det arbete, som
med de särskilda tjänsterna är förenat. Först sedan löner för alla lärare sålunda
äro bestämda, kan hänsyn till försörjningsplikt komma ifråga vid bestämmande av
löneförbättring för särskilda grupper av innehavare av likartade tjänster.

Seminariekollegiet i Skara yttrar:

Den jämförelsevis nya principen om avlöning icke blott beroende av arbetet
utan ock av försörjningsplikt och behov synes kunna leda till svårigheter i tillämpningen.
Dess genomförande ariser sig dock kollegiet böra förorda, men med begränsning
till »försörjningsplikt» och med uteslutande av det svårtydda begreppet »behov»,
som kanske mest komme att rikta sig mot kvinnliga lärare. Kollegiet anser nödigt,
att en revision av de föreslagna bestämmelserna om lönebeloppen verkställes, så
i fråga om ogift manlig ämneslärare, kvinnlig ämneslärare, övningslärare (jfr nedan
sid. 55) och övningsskollärarinnor. En mindre, helst ingen skillnad borde råda i avlöningsförmåner
mellan ogift manlig och kvinnlig lärare, möjligen så stor som betingas
av att den senare pensioneras tidigare än mannen.

Fyra medlemmar av samma seminariekollegium (adjunkterna Karlgren
och Cederbom, övningslärarna Almqvist och Lundqvist) önska överhuvud sluta
sig till kommitténs förslag i fråga om avlöning, men önska en revision av
en del bestämmelser särskilt i syfte, att lönebeloppen för kvinnliga lärare
höjas samt lönerna för övningslärare lämpligare avvägas.

Adjunkten fru Jenny Velander vid Skara seminarium anför:

Ehuru principen lika lön för lika arbete torde vara den enda rättvisa och i längden
hållbara för varje lönereglering, torde det dock ha fog för sig att ta hänsyn till
försörjningsplikten mot maka och barn i tider, då de demografiska förhållandena visa
så många abnorma drag, såsom den låga äktenskapsfrekvensen, den ringa nativiteten,
det stora antalet utom äktenskapet födda barn, de många skilsmässorna. Fru Velander
ansluter sig därför under nuvarande förhållanden till den uppfattningen, att högre
lön bör givas familjeförsörjare än den som icke har familj; men finner däremot intet
försvar för behovsprincipen, enligt vilken mannen skulie tillerkännas högre lön än
kvinnan, även om båda ha samma villkor med avseende på kompetens, skyldigheter
och pensionsålder. Det säges, att mannen har större fysiologiska behov än kvinnan.
Det kan väl då icke vara fråga om något annat än födan, men den större kostnaden
för mannen i jämförelse med kvinnan belöper sig i ordinär hushållning enligt uppgift
icke till mera än omkring 15 kronor per år, och vid en så ringa summa kan intet
avseende fästas. Det anföres ofta, att kvinnor kunna leva på så svag kost, att en

man icke skulle kunna uppehålla sig på en dylik, men erfarenheten vittnar om att
dels hennes arbetsprestationer i sådant fall bli underlägsna, dels att hennes hälsa
blir undergrävd, vilket nödgar henne i stor utsträckning anlita läkarvård samt begära
lindring i tjänstgöringen och tidigare pensionsålder. Som hennes arbete på alla områden
är sämre betalt än mannens, kan hon icke heller genom verksamhet vid sidan
av sitt lärarkall skaffa medel att förbättra sina arbetsvillkor. Om hon alltså nöjer
sig med mindre än mannen, sker det på bekostnad av hennes eget bästa, men ej
mindre inverkar det ofördelaktigt på hennes arbete och således på det allmännas
gagn av hennes arbetsförmåga.

Vad angår värnplikten, synes det rättvisast, att kvinnorna jämnställdes med de
icke vapenföra männen. Det torde icke möta någon svårighet att i försvarets tjänst
använda även kvinnokraft, t. ex. för skrivarsysslor, sjukvård, inspektion och tillverkning
av föda och andra varor, omhändertagande av genom kriget faderlösa, biträde i
hem. som lida under en genom krig eller värnplikt vållad förlust av arbetskraft. Om
staten icke vill eller kan begagna disponibel kvinnokraft, så bör den icke taga detta
som anledning att försämra de kvinnliga ämbetsinnehavarnas löner.

I varje lönegrad bör således endast finnas två löneplan: ett högre för gift man
och änka med barn, ett lägre för ogift man och ogift kvinna, och detta inom alla
grupper av lärare.

Till fru Velanders yrkande på likhet mellan manlig och kvinnlig lärare
vid seminarium i fråga om såväl lön som pension och pensionsålder ansluta
sig >ett flertal» av seminariekollegiets i Skara medlemmar.

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar:

Den av kommittén föreslagna allmänna grundsatsen, att lönebelopp för olika
tjänster skola utgå med hänsyn till vederbörande tjänstinnehavare åliggande försörjningsplikt,
finner kollegiet utgöra en sund och rättvis princip. Däremot har kollegiet
icke kunnat ge sin anslutning till de av kommittén föreslagna tre löneplaner, för gifta
manliga, ogifta manliga samt ogifta kvinnliga jämte specialbestämmelser för gifta
kvinnliga tjänstinnehavare med försörjningsplikt, främst av den anledning att kommitténs
förslag synes kollegiet innebära ett omotiverat och orättvist underbetalande
av den kvinnliga arbetskraften. Under förutsättning av en alltigenom fullt lika kompetens
för manlig och kvinnlig tjänstinnehavare hemställer kollegiet, att för seminariernas
lärarpersonal fastställas tvenne olika löneplan, det första gällande för manlig
och kvinnlig lärare med försörjningsplikt (d. v. s. manlig gift lärare samt änka, som
har barn), det andra gällande för manlig eller kvinnlig lärare utan försörjningsplikt:
skolande i bäggedera planen lönerna fastställas till sådana belopp, att den manliga
och kvinnliga tjänstinnehavarens »effektiva godtgörelse för tjänstår» (se kommitténs
huvudbetänkande, sid. 418) erhåller samma storlek.

Denna ståndpunkt, vilken även blev seminarielärarmötets i Växjö 1912
(se sid. 172), intages likaså av seminariekollegierna i Strängnäs, Falun,
Växjö (vid beräkning av den effektiva gottgörelsen för tjänstår bör hänsyn
tagas även till av mannen fullgjord värnplikt) och Lund.

Seminariekollegiet i Kalmar uttalar sin fulla anslutning till kommitténs förslag
angående avlöning av seminariernas lärare, utom vad beträffar kvinnlig
adjunkt (se sid. 56 f.) och kvinnlig lärare i teckning (se sid. 61).

Seminariekollegiet i Härnösand finner de löneprinciper kommittén uttalat
sig för, rättvisa (jfr om ortstillägg nedan sid. 66).

Tecknings]äraren G. Mankell, med vilken rektor IT. Wallqvist förenar
sig, reserverar sig mot detta uttalande af följande skäl:

Frågan om premiering av och understöd till familjefäder har ej varit föremål
för nödig utredning, och frågan bör lösas i samband med lönereglering för även statens
andra tjänstemannakårer. Om en åtgärd sådan som den ifrågasatta skall vidtagas,
bör den gå efter linjen utskyldslindring, något som bör lämnas ej vid giftermåls
ingående utan i proportion till barnantalet.

Seminariekollegiet i Umeå förordar, att vid lönebeloppens bestämmande
hänsyn skall tagas till försörjningsplikten.

I olikhet mot kommittén hemställer kollegiet emellertid, att hänsyn jämväl
tages till frånvaron och förhandenvaron av barn i familjen och möjligen även till
barnens antal.

Vad förhållandet mellan den gifte manlige lärarens och den kvinnliga lärarens
avlöningsbelopp beträffar, föreslår kollegiet, att bådas avlöning bestämmes så, att den
s. k. effektiva avlöningen för tjänstår blir lika för båda. Med effektiv avlöning för tjänstår
menar kollegiet detsamma som kommittén i huvudbetänkandet sid. 418 angivit.

Sju medlemmar av seminariekollegiet i Umeå (adjunkterna Ester Middelsten
och Anna Grönfeldt, övningslärarinnorna H. Rosell, H. Hedberg, Ii. Bergström
och E. Enbom samt övningslärarinnan J. Norberg) anföra:

Inom de två löneplan, för vilka kollegiet uttalat sig, bör lönen utgå med samma
belopp för den kvinnliga tjänstinnehavaren som för den manliga, detta med iakttagande
av följande villkor: 1) att för manlig och kvinnlig seminarielärare bör stadgas
samma pensionsålder, detta enär icke någon tillräckligt bindande bevisning förebragts
för behövligheten av den kvinnliga lärarens tidigare pensionering; 2) att kvinnlig
seminarielärare bör åläggas att till änke- och pupillkassan inbetala samma avgifter
som manlig, detta emedan eljest bemälda kassa bleve lidande på hvarje tjänst, som
besattes med kvinnlig innehavare; 3) att manlig lärare, som fullgjort värnplikt, bör
erhålla sitt första ålderstillägg ett år tidigare än kvinnlig samt manlig, som befriats
från värnplikt, detta i likhet med vad Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
föreslagit.

Seminariekollegiet i Luleå, som erinrar om att kollegiet får tillfälle att
då den år 1912 tillsatta kommittén för lärarlönefrågan avslutat sitt arbete,
närmare yttra sig om de framkomna förslagen, framhåller redan nu nödvändigheten
av att, försåvitt de av folkundervisningskommittén föreslagna olika
löneplanen skulle vinna statsmakternas godkännande, de ogifta och de kvinnliga
tjänstinnehavarna måtte erhålla en bättre avlöning än som föreslagits.

Seminariekollegiet i Stockholm yttrar:

Principen lön efter arbete bör, såsom kommittén föreslagit, modifieras av hänsyn
till behov och speciellt försörjningsplikt. Men kollegiet håller före, att försörjningsplikten
icke bliver rätt avvägd, om man tager uteslutande hänsyn till huruvida

läraren är gift eller ogift, och förordar därför, att höjningen ökas, om icke för varje,
så för vart tredje barn, som läraren har att försörja.

I fråga om antalet löneplan ansluter sig kollegiet till det vid seminarielärarmötet
i Växjö fattade beslutet, således uttalande sig för två löneplan, ett för gifta
och ett för ogifta lärare.

Rektor Fr. Lundgren samt adjunkterna Lindblom och Eemmer uttala
sig för kommitténs förslag om tre löneplan.

Domkapitlet i Västerås yttrar angående ämneslärarnas avlöning: Ämnes lärares

ac Höjning

av lönerna vid seminarierna utöver dem för läroverksadjunkterna anser löning.
domkapitlet t. o. m. viktigare än skärpningen i villkoren för behörighet till adjunktstjänst
vid seminarierna, och domkapitlet uttalar därför sitt livliga gillande av kommitténs
strävanden för höjande av seminarieadjunkternas löner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser även goda skäl föreligga för en
dylik höjning av lönerna.

Domkapitlet i Karlstad anser, att lektorslön må tillkomma seminarielärare,
men endast under förutsättning av lektorskompetens.

Domkapitlet i Luleå yttrar:

Att seminarieadjunkterna, även om de i avseende på antal tjänstgöringstimmar
väsentligen jämställas med lektorer, såsom kommittén föreslagit, även i fråga om
löneförmåner ställas högre än läroverksadjunkterna, anser domkapitlet fullt motiverat
både av deras maktpåliggande uppgifter och de föreslagna skärpta fordringarna för
behörighet. Den betydande skillnaden i kompetens mellan lektorer och seminarieadjunkter
synes dock under varje förutsättning tala emot ett fullständigt likställande
i löneavseende av dessa tjänstemän, såsom kommittén föreslagit vad den gifte manlige
seminarieadjunkten beträffar. En mellanställning mellan lektorer och adjunkter
vid de allmänna läroverken är vad som skäligen kan fordras, och domkapitlet vill
för sin del föreslå en sådan lösning gällande såväl gifta som ogifta seminarieadjunkter
(jfr ovan sid. 50 f.).

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med hvilken större konsistoriet
förenat sig, anför:

Fakulteten, som ingenting har att invända mot de av kommittén föreslagna skärpta
kompetensvillkoren, ställer sig däremot tvekande om icke de löneförmåner, som efter
kommitténs förslag skulle bjudas utom vanlig adjunktslön, äro för små. Skall man
kunna räkna på att vid seminarierna få en verklig elitkår av lärare och lärarinnor,
torde seminarieadjunkternas löneförmåner böra ställas lika med eller åtminstone mera
närma sig de allmänna läroverkens lektorslöner, än kommittén föreslagit. Seminarierna
kunna och böra på både lägre och högre stadier — med dessa högre stadier
avser fakulteten de gymnasiala överbyggnader, som fakulteten föreslagit böra upprättas
vid vissa seminarier — närmast jämföras med provårsläroverken, och de föreslagna
högre löneförmånerna för seminarieadjunkter och (på det högre stadiet) seminarielektorer
kunna jämföras med de särskilda arvoden, som tillkomma handledare i provåret.

Lektor Carlsson i Strängnäs framhåller det trängande behovet av höjda löner.

Anser sig dock böra påpeka, att den de! av en eventuell löneförhöjning, som
skulle komma att utgå för att locka de bättre lärarkrafterna över till seminarierna,
därför att platserna vid dessa bleve bättre avlönade, finnes ingen anledning att tilldela
de lärare, som redan äro vid seminarierna anställda och som icke uppfylla de
nya högre kompetensvillkor, vilka anses böra uppställas, då motivet till denna eljest
obehövliga statsutgitt beträffande dem icke föreligger.

Seminariekollegiet i Göteborg framhåller önskvärdheten av att grundlönerna
i det andra av de båda av kollegiet förordade luneplanen, d. v. s.
det för manlig och med visst avdrag även för kvinnlig lärare utan försörjningsplikt
gällande (se ovan sid. 53) måtte något höjas, så att de komma
att uppgå till förslagsvis 7/s av grundlönen i det första löneplanet, vilket
skulle gälla för lärare med försörjningsplikt samt att ålderstilläggen i båda
löneplanen fixeras till fyra å 500 kronor.

Seminariekollegierna i Växjö och Lund anse, i överensstämmelse med
seminarielärarmötets i Växjö uttalande, att grundlönen i det andra av de
båda löneplan, för vilka även dessa kollegier uttalat sig, bör utgå med 7/s
av grundlönen i första löneplanet. Adjunkten fru J. Velander i Skara synes
även ansluta sig till denna mening.

Seminariekollegierna i Växjö, Lund och Göteborg föreslå vidare, att
den ogifta ämnesläraren (manlig och kvinnlig) måtte få räkna lika många och
lika stora lönetillägg som den gifta ämnesläraren (jfr kommitténs förslag sid.
426, 428).

Seminariekollegiet i Linköping förordar, att lönen för ogift adjunkt bör
bestämmas till 3,500 kronor, med tre ålderstillägg, och sålunda stiga till 5,000.

iSeminariekollegiet i Landskrona anför:

Mot förslaget till lönebelopp för gift manlig adjunkt har kollegiet intet att invända.
Men de för ogift manlig adjunkt föreslagna lönebeloppen synas väl njuggt
tilltagna, därest folkskoleseminarierna skola hava utsikt att kunna draga till sig och
behålla framstående lärarkrafter. Dessa lönebelopp borde höjas till en begynnelselön
som med 500 kronor överstege lönen för manlig adjunkt vid allmänt läroverk;
dock torde det vara tillräckligt med tre löneförhöjningar ä 500 kronor.

Under förutsättning att av kvinnor endast filosofie magistrar erhålla kompetens
till seminarieadjunktsbefattningar och att ovanstående förslag om höjda löner för ogift
manlig adjunkt blir realiserat, synas de av kommittén för kvinnliga adjunkter före-,
slagna lönerna väl låga, detta vid jämförelse dels med de löner, som av kollegiet
önskas för ogifta manliga adjunkter, dels med dem, som föreslagits för vissa kvinnliga
övningslärare (kvinnlig lärare i gymnastik skulle i begynnelselön erbålla 2,340
kronor, den i musik 2,430 kronor, detta ofta redan vid 24 års ålder, medan kvinnlig
adjunkt med sin vida längre och dyrbarare förberedelse och vid cirka 4 5 5 år
senare inträdande fast anställning skulle erhålla blott 2,600 kronor). Kollegiet föreslår
som begynnelselön för kvinnlig adjunkt 2,800 kronor, vartill borde komma tre
ålderstillägg om 500 kronor.

Seminariekollegiet i Kalmar anser, att någon höjning av lönen bör ifråga -

komma för kvinnlig seminarieadjunkt, helst med hänsyn till den av kollegiet
förordade höjningen av kompetensen till full likställighet med manlig adjunkts.

Seminariekollegiet i Umeå yttrar:

Under förutsättning av bifall till kollegiets förslag att ämneslärartjänsterna vid
seminarierna på sätt kollegiet förordat (se sid. 40) göras till lektorat, hemställes, att
inanlig seminarielektor erhåller lika avlöning som den, vilken vid snart stundande
lönereglering kommer att tillerkännas lektor vid allmänt läroverk. Beträffande kvinnlig
ämneslärare jfr kollegiets allmänna uttalande sid. 54.

Seminariekollegiet i Göteborg understryker vidare, vad kommittén med
hänsyn till en framtida lönereglering för de allmänna läroverkens lärarkår
hemställt, att nämligen i samband därmed sådana förändringar måtte vidtagas
i bestämmelserna om seminarielärarnas löner, att de syften, som motiverat
kommitténs förslag till löneförbättring för dessa lärare, måtte bliva på
fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Seminariekollegierna i Linköping, Växjö och Lund föreslå, att det första
lönetillägg, som kommittén föreslår skola tillfalla ogift rektor, må bortfalla,
och att hans lön från början höjes med motsvarande belopp, samt att ogift
rektor i likhet med den gifte erhåller sitt lönetillägg efter 10 års tjänstgöring.
.

Seminariekollegiet i Umeå hemställer, att manlig rektor vid folkskoleseminarium
måtte med avseende på löneförmåner likställas med rektor vid
högre allmänt läroverk. Beträffande kvinnlig rektor hänvisas till kollegiets
allmänna uttalande ovan sid. 54.

Seminariekollegierna i Strängnäs, Växjö och Lund framhålla särskilt,
att underlaget för pension bör höjas i mån av lönebeloppens höjande. Seminariekollegiet
i Växjö anser vidare, att det bör tagas under övervägande,
huruvida ej de för erhållande av full pension för rektor och ämneslärare
föreskrivna tjänståren böra bestämmas till 30 i stället för 35, samt påyrkar,
att rektors bostadsförmån bör medtagas i beräkningen av lönebelopp
som underlag för pension.

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Med hänsyn till seminariearbetets krav vore det önskligt. att pensionsåldern för
manlig lärare vid seminarium sattes till 60 levnads- och 30 tjänstår, i enlighet med
Sveriges allmänna folkskollärareförenings med fleres därom uttalade mening, samt
att pensionsåldern för kvinnlig lärare finge stanna vid 55 levnads- och 25 tjänsteår,
i enlighet med vad som härutinnan bestämts genom lagen av den 11 oktober 190/
för kvinnlig ämneslärare; i varje fall konungen eller den myndighet, som har att bevilja
avsked, obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge tjänstinne 8 -

Rektors ailärling.

Ärnneslårares
och rektors
pensionering.

övnings lärares avlöning -

havaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna. I
varje fall anser kollegiet, att rättighet att avgå med avkortad pension bör medgivas
för manlig lärare vid 60 levnads- och 30 tjänstår och för kvinnlig vid respektive 55
och 25 år.

Adjunkten fröken Aug. Westerberg har härifrån skiljaktig mening:

i likhet med kommitténs förslag önskar adjunkten Westerberg för de kvinnliga adjunkterna
en stadgad pensionsålder av 60 år, men därjämte rättighet att — med något
reducerad pension — avgå vid uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår. Som motivering
för pensionsålderns höjning för de kvinnliga seminarieadjunkterna framhåller
fröken Westerberg, dels att den förbättrade ekonomiska ställning, som desamma enligt
kommittéförslaget hava utsikt att erhålla, torde komma att visa sig ha en gynnsam
inverkan i avseende på arbetsförmågans vidmakthållande, dels ock att själva arbetet
hädanefter måste bliva mindre betungande, då adjunkterna erhålla undervisningsskyldighet
endast i sådana ämnen, vari de bedrivit grundliga akademiska studier.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar fullkomligt den åsikt, som av kommittén
uttalats i fråga om en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas
pensionsålder.

Jfr fru Velanders och ett flertal kollegiemedlemmars i Skara yrkande sid. 52 f.

Seminariekollegierna i Skara, Växjö och Lund ansluta sig till följande
uttalanden, som gjordes vid seminarielärarmötet i Växjö 1912:

Det må tillses, att övningslärarna, särskilt vid enkelseminarium, erhålla en tryggare
ställning, än den kommittén tillförsäkrat dem.

En viss grundlön, oberoende av timantalet, bör fastställas för dem samt ålderstilläggen
göras lika stora som för övningsskolans lärare (d. v. s. 400 kronor).

Rättighet bör tillerkännas dem att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo föregående ordinarie tjänstgöring även vid andra statens eller statsunderstödda
anstalter än seminarierna.

Seminariekollegiet i Uppsala uttalar likaså:

Lönen för övningslärarna bör utgå från en viss grundlön i förhållande till deras
tjänstgöring med visst timantal och med hänsyn till utbildningstid och arbete; ålderstilläggen
böra vidare utgå i lika många grader för övningslärarna som för ämneslärarna;
även föreslås, att ålderstilläggen utgå, om ej till samma storlek som för
ämneslärarna, så dock ej med lägre belopp än 400 kronor, vilket kommittén föreslagit
för övningsskolans lärare.

Seminariekollegiet i Linköping framhåller, att grundlönen för övningslärarna
icke uteslutande bör beräknas efter timantal, utan efter behov, samt
att övningslärarnas löner i allmänhet behöva höjas.

Seminariekollegiet i Falun hemställer:

att en bestämd grundlön fastställes för alla övningslärare oavsett antalet timmar
och att denna lön beräknas på samma sätt som för lärarna vid seminariets övningsskola; -

att ålderstilläggen för övningslärarna må bestämmas till samma belopp som för
lärarna vid seminariets övningsskola (400 kr );

att övningslärarna för extra tjänstgöring få tillgodoräkna sig ersättning efter stigande
löneskala efter samma princip som vid de allmänna läroverken;

att övningslärarna i likhet med adjunkter och övningsskollärare må få räkna
sig till godo föregående ordinarie tjänstetid för uppflyttning i högre lönegrad vid
övergång till motsvarande tjänst vid seminarium.

Jfr även nedan.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Kommitténs grunder för beräkningen av grundlöner synas kollegiet väl schablonmässiga.
Den har icke tagit vederbörlig hänsyn till förberedelsetidens längd och
kostbarhet. Teckningslärare få ju efter avslutad allmänbildande kurs genomgå först
en 2-årig förberedande, sedan en 3-årig utbildningskurs, musiklärare cirka 4-årig kurs
och detta i Stockholm, varjämte för dessa ämnen krävas utpräglade särskilda anlag.
För andra övningslärare är utbildningen både kortare och billigare. Kommittén har
icke heller visat sig mån om att göra dessa befattningar bättre avlönade än motsvarande
vid de allmänna läroverken. Slutligen synes staten böra, såvitt ske kan,
avlöna sina tjänstinnehavare så, att de kunna av tjänsten hava sin nödtorftiga bärgning
utan att vara beroende av biförtjänster, som kanske icke stå till buds i seminariestaden.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Kollegiet vill i detta sammanhang hänvisa till vad kommittén anfört rörande
den traditionella, men med hänsyn till utvecklingen alldeles icke hållbara uppdelningen
av seminariets ämnen i läro- och övningsämnen. Detta befinnes så mycket
mera berättigat, som utbildningen av blivande lärare i t. ex. teckning, musik och gymnastik
nödvändigtvis torde böra baseras på en fullt vetenskaplig grundval. Det hade
därför varit lyckligast, om kommittén i överensstämmelse med dess uttalade uppfattning
samt de grundsatser, som tillämpas t. ex. i Finland och som i vårt land nyligen
hävdats för gymnastikens vidkommande av kommittén för omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet i den 7 mars 1912 avgivet underdånigt betänkande, hade
föreslagit, att dessa ämnens representanter i löneförhållanden och tjänstetillsättning
skulle likställas med adjunkterna. Det skulle då varit möjligt att, lättare än vad
som nu torde bliva fallet, erhålla väl kvalificerade, modernt skolade lärarkrafter.
Vad som ovan sagts torde emellertid knappast vara tillämpligt i fråga om ämnena
slöjd och trädgårdsskötsel. Jfr nedan sid. 60.

Efter att ha framhållit denna principiella ståndpunkt — till vilken även
seminariekollegiet i Falun ansluter sig — gör kollegiet i avseende på kommitténs
förslag angående övningslärarnas ålderstillägg följande anmärkning.

Intet vägande skäl föreligger för bibehållande av det nuvarande heloppet. 200
kronor. Den omständigheten att ett avita förhållande består vid de allmänna läroverken
utgör ingen anledning för samma förhållandes bibehållande vid omorganiserade
seminarier, så mycket mindre som kungl. överstyrelsen för rikets allmänna läroverk
beträffande gymnastiklärarna redan år 1909 föreslagit ålderstillägg å 300 kronor. Det
lär icke kunna anses rättvist, att en övningslärare, med längre utbildning än en

övningsskollärare och med en tjänstgöring, som i flertalet fall ingalunda är mindre
maktpåliggande än dennes, erhåller lägre slutlön än nämnda övningsskollärare. Skulle
de av kommittén föreslagna lönesatserna antagas oförändrade, skulle det t. ex. för en
folkskollärare, som samtidigt innehar musiklärarkompetens, innebära ekonomisk uppoffring
att utbyta en övningsskollärartjänst mot musiklärarbefattning. Kollegiet hemställer
(i likhet med kollegierna i Skara, Falun, Växjö och Lund, se ovan), att ålderstilläggen
för övningslärarna måtte fastställas till samma belopp och antal som för övningsskollärarna.

Även hemställer kollegiet — i likhet med kollegiet i Falun — att övningslärare
för extra tjänstgöring få tillgodoräkna sig ersättning efter stigande löneskala,
detta i överensstämmelse med den av läroverksöverstyrelsen i nämnda utlåtande hävdade
ståndpunkten.

Seminariekollegiet i Umeå yttrar:

Beträffande övningslärare såväl som övningsskollärare samt extra och vikarierande
lärare finner kollegiet, att rättvisa och billighet bjuda, att vid avlöningens bestämmande
vederbörlig hänsyn tages bland annat även till den för olika slag av lärare
olika längden av utbildningstiden och därmed förenade kostnader. Enligt kommitténs
förslag skulle däremot t. ex. manlig musiklärare och manlig slöjdlärare ha
lika stor avlöning för timme, i trots av att den förres utbildning är oerhört mycket
dyrare än den senares.

Seminariekollegiet i Luleå yttrar:

Kollegiet vill framhålla nödvändigheten av att övningslärarna, särskilt vid enkelseminarierna,
beredas en tryggare ställning än den kommittén tillförsäkrat dem.

En viss grundlön, oberoende av timantalet, bör fastställas, och ålderstilläggen
böra göras lika stora som för övningsskolans lärare.

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Då kommittén, såsom sig bör, gjort stor skillnad mellan å ena sidan ämnesläramas,
å andra sidan övningslärarnas löner, har tydligen principen om avlöningens
förhållande till utbildningstiden och kostnaden fått göra sig gällande. Men i fråga
om kommitténs avvägande av de olika övningslärarnas lön finnes enligt kollegiets
mening intet spår av denna riktiga grundsats, utan det är endast fråga om antalet
timmar, som ingår i vederbörande tjänstgöring. (Jfr nedan sid. 61 f.).

Då kommittén funnit skäligt föreslå, att lärare, som genom rättande av uppsatser
fått ökat hemarbete, bör få åtnjuta någon minskning i tjänstgöringstid utan
motsvarande minskning i tjänstgöringspengar, borde denna princip också fått något
uttryck vid förslag till lönebelopp för övningslärarna, men här gäller endast antalet
timmar, ej tjänstgöringens art. Hänsyn torde dock böra tagas till att även övningsämnen
kunna vara av den art, att de kräva mycket arbete utom lektionstimmarna,
såsom t. ex. huslig ekonomi och teckning. Kollegiet förordar bestämmande av en
grundlön, olika för olika tjänster, där rättvisa sådant kräver.

Vidare beklagar kollegiet, att kommittén vid sitt förslag till lönestat för övningslärarna
alldeles kastat över bord principen, att staten bör genom en jämförelsevis
hög avlöning söka draga framstående lärarkrafter till seminarierna. (Jfr nedan angående
tecknings- och musiklärare). Kollegiet hemställer, att grundlön och övriga

avlöningsförmåner för övningslärare vid seminarium måtte sättas minst lika högt som
för lärarna i motsvarande övningsämnen vid de allmänna läroverken, så att de kvinnliga
övningslärarna vid seminarierna erhålla samma avlöning som dessa, samt ogifta
och gifta manliga lärare erhålla högre avlöning enligt de grunder, som kommittén anfört
för bestämmande av de olika löneskalorna. Kollegiet påpekar oek vikten av att
hänsyn tages till att lönen så bestämmes, att den något så när betryggar tjänstinnehavarens
existensmöjlighet, helst det numera är förbjudet att innehava två ordinarie
befattningar på stat.

Teekningslärares
avlöning.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Med utgångspunkt från ovan sid. 59 refererade allmänna ståndpunkt, föreslår
kollegiet att för kvinnlig lärare i teckning, liksom för kvinnlig lärare i sång, grundlönen
beräknas efter 100 kronor pr veckotimme, för manliga lärare i samma ämnen
högre efter samma proportion som i kommittéförslaget samt att sålunda, i enlighet
med kollegiets förslag om teckningslärares, respektive musiklärares tjänstgöring (15,
respektive 24 timmar i veckan, se ovan sid. 36) grundlönen för teckningslärarinna
blir 1,500 kronor och för sånglärarinna 2,400 kronor, med ålderstillägg och ersättning
för övertid enligt kommitténs förslag.

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Höjning av kvinnlig teckningslärares lön synes alldeles nödvändig, för att seminarierna
må få fullgoda lärarkrafter, och för att dessa, åtminstone icke i högre
grad, må bliva hänvisade till extra inkomster utom seminariet. De för kvinnlig teckningslärare
av kommittén föreslagna lönebeloppen skulle i visst fall innebära sänkning
av enligt nu gällande stat utgående lön.

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Kollegiet vill framhålla, att tecknings- och musiklärarinnorna, vilkas utbildningstid
utgöres av för den förra 5 år, för den senare minst 4 år, icke gärna kunna anse
sig rätt tillgodosedda med en avlöning, som beräknas efter endast 90 kronor pr
veckotimme.

Kollegiet jämför vidare, att en teckningslärarinna vid allmänt läroverk för 15
timmars tjänstgöring uppbär en grundlön av 1,400 kronor, med det förhållandet att
en teckningslärarinna vid seminarium enligt kommitténs förslag för en tjänstgöring
av 13 timmar skulle komina att uppbära endast 1,170 kronor. Därtill kommer, att
övertimmar vid de allmänna läroverken betalas med stigande löneskala i olika lönegrader,
under det övertimmar vid seminarierna skulle betalas med 90 kronor i alla

Inspektören för teckningsundervisningen i riket T. Thorén yttrar:

De av kommittén föreslagna, utvidgade och fördjupade kursplanerna i teckning
ställa helt naturligt betydligt större fordringar på seminariernas teckningslärare än
förut. Tyvärr synas dessa större fordringar icke motsvaras av några förbättringar å
samma lärares löner, ett förhållande som inspektören rättvisligen anser höra beaktas
av den nu arbetande löneutredningsnämnden.

Seminariekollegiet i Falun hemställer, att höjd’ lön måtte erhållas av
teckningslärare vid enkelseminarium såsom jämte trädgårdsläraren sämst ställd
enligt kommitténs förslag.

Detta yrkande framställes även av seminariekollegiet i Växjö.

lönegrader. Enligt nu rådande system betalas övertimmar med 100 kronor pr veckotimme.
Kollegiet hemställer, att kvinnlig teckningslärare erhåller eu grundlön å kronor
1,600 med tre ålderstillägg, vardera å 200 kronor, efter 5, 10, 15 år, samt att hennes
arvode för tjänstgöring å extra tid måtte bli som hittills 100 kronor för år och
veckotimme.

Musikläraresavlöning.
^

Musikaliska akademien finner de av kommittén föreslagna löneförmånerna
seminarielärare i musik vara väl knappt tilltagna i betraktande av de
stora fordringar, som borde ställas på dessa lärare, och den intensiva tjänstgöring,
som borde fordras av dem, samt förordar någon höjning utöver kommittéförslaget.

Seminariekollegiet i Stockholm anför härom:

Musikläraren vid ett allmänt läroverk, som behöver blott musiklärarkompetens,
får en grundlön av 1,400 kronor för 12 timmars tjänstgöring, under det kvinnliga
musiklärare vid seminarierna enligt kommitténs förslag skulle få 2,430 kronor i begynnelselön
för 27 timmar, ehuru deras kompetens måste vara större (musiklärarexamen,
organistexamen samt pedagogisk provkurs). Kollegiet anser, att musiklärarens
grundlön bör vara 2,400 kronor (för ordinarie tjänstgöring om 24 veckotimmar) med
löneförhöjning ä 200 kronor efter, 5, 10 och 15 år samt att övertimmar må betalas
med 100 kronor för veckotimme.

Seminariekollegiernas
se ovan sid. 61, 60.

i Landskrona och Umeå framställningar härom,

Gymnastik- Seminariekollegiet i Stockholm uttalar:

lärares av— • • •

löning. Gymnastiklärarinnas avlöning bör utgöras av en grundlön, beräknad efter 100

kronor för veckotimme, således 2,400 kronor, med tre ålderstillägg, vardera å 200
kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år, samt att tjänstgöring på övertid borde honoreras
med 100 kronor för år och veckotimme.

Gymnastikläraren N. Mannerhjerta i Linköping, som anser, att gymnastiklärarens
tjänstgöring bör uppgå till 31 veckotimmar, framhåller, att
under sådana förhållanden lönen i lägsta lönegraden exempelvis för en manlig
gift gymnastiklärare bör enligt kommitténs eget förslag bliva 3,720 kronor
i stället för de av kommittén beräknade 3,120 kronor (31X120 i stället för
26X120); samt anser för övrigt, att rättvisan fordrar, att seminariets gymnastiklärare
i och med den föreslagna utsträckta tjänstgöringen ställes fullt
och helt i jämbredd med seminariets adjunkter även i avlönings- och pensionsförhållanden.
— Gymnastikläraren Danckwardt i Växjö ansluter sig till hr
Mannerhjertas framställning.

Gymnastiklärarinnan fru Lundqvist i Skara påyrkar, med hänsyn till
tjänstgöringens ansträngande beskaffenhet, att 30 minuters gymnastiklektion
måtte i löneavseende räknas lika med 45 minuters lektioner.

Slöjdlärares

avlöning.

Seminariekollegiet i Falun hemställer, att vid den av kollegiet förordade

grundlönens bestämmande (se ovan sid. 58) hänsyn må tagas till den längre
utbildningstid, som kräves för den kvinnliga slöjdläraren i förhållande till
den, som fordras av hennes manliga kollega.

Seminariekollegiet i Göteborg — med instämmande av kollegiet i Falun
— anför:

Därest lärare i slöjd, såväl som i trädgårdsskötsel i avseende på lön likställes
med övningsskolans lärare, skall det troligen bliva möjligt att för dessa poster vinna
lärarkrafter, som med hänsyn till allmän och pedagogisk bildning kunna anses fylla
de krav, som böra ställas på dem, som ha blivande lärares utbildning om hand.
Med de av kommittén föreslagna löneförmånerna torde detta enligt kollegiets mening
svårligen med säkerhet låta sig göra.

Slöjdlärarinnan Molin i Stockholm föreslår som grundlön för slöjdlärarinna
1,600 kronor, med en ersättning av 100 kronor pr övertimme samt
tre lönetillägg om 200 kronor efter 5, 10 och 15 år.

Domkapitlet i Skara betonar särskilt nödvändigheten av höjd lön för
läraren i trädgårdsskötsel.

Seminariekollegierna i Skara, Falun, Växjö och Lund framhålla likaså,
i enlighet med ett uttalande av seminarielärarmötet i Växjö (se sid. 173), vikten
av förbättrad ställning för dessa lärare. Kollegiet i Falun anför särskilt:

Kollegiet vill hemställa, att arvoden åt dessa lärare för skötseln av seminarieträdgården
må utgå med väsentligt högre belopp än det av kommittén föreslagna
(högst 300 kronor), därest denna trädgård har den storlek och anordning, som möjliggör
en trädgårdsundervisning enligt kommitténs förslag. Kollegiet påyrkar även.
att grundlönen för lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier må utgå efter en
veckotjänstgöring av tjugo och icke tio timmar.

Seminariekollegiet i Lund framhåller:

Där läraren i trädgårdsskötsel har vård om seminarieträdgården, vilket enligt
kollegiets mening är det enda riktiga, behöver det extra arvode av högst 300 kronor,
som kommittén föreslagit härför, där seminarieträdgården är av större omfattning, i
väsentlig grad höjas, liksom tillräckligt arbetsbiträde bör stå dessa lärare till förfogande
vid vården av trädgården.

Om seminariekollegiets i Göteborg uttalande, se ovan.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att övningslärare vid seminarierna
måtte erhålla i pension minst 75% av den högsta uppnådda lönegraden.
Kollegiet hemställer särskilt, att lärarinna i husligt arbete måtte vid uppnådda
55 levnadsår och 30 tjänstår erhålla full pension med 75% av högsta
lönegraden.

Gymnastiklärarinnan fru Lundqvist i Skara förordar, att pensionering

Lärares i
trädgårdsskötsel

avlöning.

öcnings lärares pension.

Öcning sskollärares
avlöning
och
pensionering.

av kvinnliga gymnastiklärare må inträda tidigare än av kommittén föreslagits,
nämligen vid 55 levnads- och 25 tjänstår eller åtminstone vid 57 levnadsocli
27 tjänstår.

Se även gymnastikläraren N. Mannerhjertas uttalande ovan sid. 62.

Seminariekollegiet i Landskrona förklarar sig ej ha något att erinra
mot kommitténs förslag i avseende på övningsskollärares avlöning och pensionering.

Seminariekollegiet i Uppsala anför:

Kollegiet anser sig böra kraftigt framhäva vikten av att övningsskollärartjänsterna
avlönas så, att deras innehavare icke på något sätt ifråga om avlöning och
pensionering komma att stå tillbaka för folkskollärarna i rikets större städer. Tvärtom
måste det med hänsyn till de större fordringar, som ställas på lärarna i övningsskolan
i jämförelse med lärarna i folkskolan, och de mera omfattande och maktpåliggande
uppgifter, som de ha att fylla, anses rättvist, att övningsskollärarnas lön
sättes högre än övriga folkskollärares. Särskilt föreslå kollegiets övningsskollärare,
att ett 4:de ålderstillägg måtte komma övningsskollärarna till godo, detta av följande
skäl: seminariets ämneslärare åtnjuta fyra ålderstillägg; kollegiets övningslärare ha
uttalat sig för erhållande av ett dylikt 4:de ålderstillägg; och rikets folkskollärare ha
i sin nyligen till Kungl. Maj:t inlämnade petition om lönereglering likaledes hemställt
om ett 4:de ålderstillägg.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Lund ansluta sig till följande
av seminarielårarmötet i Växjö 1912 gjorda uttalande:

Med hänsyn till den omständigheten, att löneregleringen för seminariernas övningsskollärare
sannolikt blir samtidig med en blivande lönereglering för folkskollärare,
och med hänsyn därtill att dessa båda löneregleringar tämligen säkert komma
att bliva bestående för en lång tid, bör löneregleringen för övningsskollärarna betydligt
utsträckas utöver vad kommittén föreslagit, för att kommitténs önskemål beträffande
rekryteringen av denna kår må kunna förverkligas, för vilken utvidgning
ett ytterligare skäl föreligger i den omständigheten, att övningsskollärarnas avgifter
till såväl pensions- som änke- och pupillkassan ansenligt överstiga folkskollärarnas
motsvarande avgifter i de större städerna, vilka icke utkräva någon avgift för den
kommunala tilläggspensionen. Då den ifrågavarande lärarkåren betalar avgifter till
såväl pensions- som änke- och pupillkassan efter samma grunder som folkskollärarna,
böra även pensionsbeloppen för övningsskollärarna beräknas efter samma grunder som
för folkskollärarna.

Seminariekollegiet i Göteborg uttalar sig i samma riktning:

Kollegiet framhåller särskilt, att enligt kommitténs förslag övningsskollärarna
skulle komma att erlägga i avgifter till pensionskassan samt änke- och pupillkassan
årligen 227: 50 kronor, vilket belopp med kronor 149: 27 överstiger det, som för närvarande
erlägges av lärare vid Göteborgs folkskolor, oaktat pensionen där utgår med
70 % av lönen.

Biskop II. L. Ullman i Strängnäs påyrkar, att vid tillsättande av en
överstyrelse över folkundervisningsväsendet kyrkans rätt och inflytande må

Seminariekollegiet i Luleå framhåller ävenså nödvändigheten av att lönebeloppen
för övningsskollärarna höjas utöver vad kommittén föreslagit.

Seminariekollegiet i Stockholm vill i likhet med kommittén framhålla
nödvändigheten av att övningsskollärarna erhålla högre lön än som erbjudes
rikets bäst avlönade lärare och lärarinnor i folkskolan.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö, Lund, Göteborg och Luleå uttala,
att för extra ordinarie och vikarierande lärare (Göteborg; ämneslärare) en
höjning av arvodet utöver kommitténs förslag bör vidtagas.

Seminariekollegiet i Växjö framhåller särskilt, att extra ordinarie övningslärare
bör erhålla högre lön än extra ordinarie övningslärare vid allmänna
läroverken.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Under de närmaste åren nödvändiggör organisationen av de föreslagna nya
seminarierna såväl som omorganisationen av äldre enkelseminarier till dubbelseminarier
användande av extra ordinarie adjunkter i ej ringa utsträckning. För undvikande
av alltför täta ombyten av lärare torde det därför vara nödvändigt att erbjuda
de extra ordinarie lärarna en sådan ekonomisk ställning, att seminarierna i
konkurrensen icke blott med de allmänna läroverken utan även med. de allt flera
kommunala gymnasier, som redan nu avlöna sina extra ordinarie lektorer utan formell
1 ektorskompetens med 3,000 kronor, bereddes möjlighet att förskaffa sig de bäst
kvalificerade lärarkrafterna.

Jfr även nedan om ortstillägg.

Seminariekollegiet i Umeå anför:

I allmänhet måste väl de vikarierande och extra ordinarie ämneslärarnas
avlöning sättas betydligt liögre än kommittén föreslagit, detta av hänsyn till den
utbildning de skola få kosta på sig, och den tjänst de skola förrätta. Åt extra
ordinarie kvinnlig lärare i övningsskolan föreslår kommittén 1,800 kronor i årligt
arvode, men åt extra ordinarie kvinnlig ämneslärare, i fäll full kompetens icke förefinnes,
blott 1,700 kronor. Det är dock påtagligt, att den senare väl oftast har en
dyrare utbildning än den förra. Åtminstone borde väl avlöningen för dem, som skall
uppehålla ämneslärarbefattning, tillmätas så pass stor, att man icke måtte behöva
nöja sig med personer med till och med lägre kompetens än en lärarinnas i övningsskolan.

Under hänvisning till yttranden i samma riktning av seminariekollegierna
i Umeå och Luleå betonar domkapitlet i Luleå, att de föreslagna dyrortstillläggen
för att fylla sin bestämmelse måste anslås till avsevärt högre belopp
än kommittén funnit nödigt. För seminarierna i Umeå och Luleå finner domkapitlet
500 kronor i varje lönegrad vara ett minimum.

Seminariekollegiet i Umeå anför beträffande förhållandena i Umeå och Luleå:

Det är icke blott de högre prisen på åtskilliga förnödenheter och den av det
långa vintermörkret samt den långa och stränga vinterkylan betingade större åtgången

Extra ordinarie
och
vikarierande
lärare.

Ortstillägg.

Bibliotekaries
arvode.

Seminarieläkares

arvode.

Arvode för
ef t erpröf ning.

Allmänna
uttalanden.
Förhållande
till kyrkan.

på vissa artiklar, som kan motivera en högre avlöning, utan även de resor, som den
i övre Norrland tjänstgörande läraren för att stärka sin kroppsliga hälsa och motverka
följderna av en viss andlig isolering måste företaga, kräva betydande belopp.
Att lärare ganska högt taxera de ökade utgifter och de mångahanda umbäranden,
som möta en här bosatt lärare, framgår af den ovillighet att söka tjänster i övre
Norrland, vilken ofta kommer i dagen. Kollegiet föreslår, att gift manlig rektor måtte
erhålla 500 kronor i ortstillägg, vikarierande och extra lärare 300 kronor och övriga
lärare belopp, liggande mellan dessa.

Seminariekollegiet i Härnösand anför:

Kollegiet uttalar enhälligt den åsikten, att det dyrortstillägg, som enligt kommitténs
förslag skulle komma lärarna vid seminarierna i Umeå och Luleå till del,
även borde få åtnjutas av seminarielärarna i Härnösand, då levnadskostnaderna därstädes
knappast torde vara mindre än i Umeå och Luleå och särskilt vad skatten
beträffar Härnösand för närvarande torde vara rikets mest betungade stad.

Seminariekollegiet i Göteborg betonar nödvändigheten av att i städer,
där kommunalt ortstillägg utgår till de allmänna läroverkens extralärare, arvodet
till seminariernas extra ordinarie lärare måtte höjas med motsvarande
belopp.

Seminariekollegierna i Linköping, Falun, Umeå och Stockholm föreslå,
att seminariernas bibliotekarie i likhet med allmänna läroverkens måtte åtnjuta
ett visst arvode olika allt efter arbetets olika omfattning. Även seminariekollegiet
i Skara föreslår, att bibliotekarien utom två timmars minskad
tjänstgöring även måtte erhålla pekuniär ersättning i de fall hans arbete
skulle bli särskilt betungande.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Växjö påpeka nödvändigheten av
en betydlig höjning av seminarieläkarens arvode.

Seminariekollegiet i Umeå förordar särskilt arvode för de lärare, som
skola examinera i föreslagen efterpröfning (stadgeförslagets § 68).

Kap. VI. Seminariernas styrelse.

(Sid. 471—497 i huvudbetänkandet).

Domkapitlet i Västerås anför:

Nödvändigheten av den ifrågasatta ändringen i seminariernas styrelse är enligt
domkapitlets mening icke motiverad. Behov av en centralstyrelse för vårt folkundervisningsväsende
torde icke existera. Kommittén framhåller själv den förtjänstfulla
verksamhet, som å ena sidan domkapitlen, å den andra sidan folkskolebyrån i kungl.

ecklesiastikdepartementet utövat till fromma för folkundervisningen. Under sådana
förhållanden torde ingen fara föreligga i ett uppskov tillsvidare med alla ändringar i
i seminariernas ledning. Det torde också anses lyckligast, att utbildningsanstalterna
för folkskolans lärare lyda under samma ledning som folkskolan. Om så är, kan
det icke anses riktigt att skapa nya styrelseformer för seminarierna, innan man är
fullt på det klara med, hurudan ledning som är önskvärd för folkundervisningen. Därjämte
lärer väl icke seminariernas styrelse kunna tagas ifrån de kyrkliga organen,
innan man skapat bestämda former, varigenom kyrkan tillförsäkras tillbörligt inflytande
på religionsundervisningen och den religiösa fostran vid seminarierna. Det kan
naturligtvis icke vara varken kommitténs eller statsmakternas mening, att då en statskyrka
finnes, hindra lienne från fullgörande av sina funktioner på ett så viktigt område.
Den inre reformen vid seminarierna bör för övrigt kunna genomföras lättare
och jämnare, om icke samtidigt företages en ändring i deras styrelse.

Domprosten J. N. Rexius i Göteborg, med vilken biskop E. H. Rodhe
förenar sig, yttrar:

Då det för vårt folks kristliga uppfostran är av största vikt, att det närmaste
samband äger rum mellan vår kyrka och vårt folkundervisningsväsen, och då det
föreslagna inrättandet av överstyrelse och lokalstyrelser för seminarierna är ett steg
till upplösning av det samband mellan kyrkan och folkundervisningsväsendet, som
ännu är kvar, samt då ett eventuellt behov av verksammare central ledning av seminarierna
helt visst skulle kunna fyllas genom förstärkning av arbetskrafterna inom
folkskolebyrån, så förordas, med avstyrkande av kommitténs förslag om överstyrelse
och lokalstyrelser, att vad hittills varit stadgat angående överinseende över ifrågavarande
läroanstalter må fortfarande bliva gällande.

Seminariekollegiet i Strängnäs ansluter sig till följande uttalanden, som
gjordes av seminarielärarmötet i Växjö 1912:

Sambandet mellan Sveriges folkkyrka och de anstalter, där dennas folkskollärare
utbildas, bör bevaras. Fullödiga uttryck för detta samband böra finnas i seminariernas
organisation. Samma befogenhet i fråga om kristendomsundervisningen och
kristendomslärares tillsättande, som enligt läroverksstadgan tillkommer stiftets biskop
vid de allmänna läroverken, bör också tillkomma honom vid seminarierna.

Det sistnämnda yrkandet framställes även av domkapitlen i Uppsala, Linköping,
Skara, Lund och Luleå samt seminariekollegierna i Växjö, Lund, Umeå
och Luleå. Seminariekollegiet i Landskrona uttalar, att stiftets biskop eller
den han i sitt ställe förordnar, bör utöva tillsyn över kristendomsundervisningen
vid seminarierna. Uttalanden av biskop E. Lönegren i Härnösand
och professor O. Holmström i Lund gå i samma riktning.

Domkapitlen i Skara, Västerås och Visby samt biskoparna Ullman och
Billing hemställa, i senare avgivna yttranden angående kommitténs betänkande
II, rörande skolöverstyrelse, att stiftets biskop måtte äga avgiva yttrande
före utnämning av kristendomslärare och jämväl före utnämning av
rektor, enär denne med hänsyn till de blivande lärarnas fostran intoge en
synnerligen betydelsefull ställning.

Överstyrelse.

hävdas genom att åtminstone en medlem däri insättes på direkt kyrklig väg
(t. ex. genom kyrkomötet); denne skulle då som högsta instans bestämma
över kristendomsundervisningen i seminarier och folkskolor.

Rektor A. B. Lundblad i Karlstad anser det nödvändigt, att seminariernas
eventuella överstyrelse och eventuella lokalstyrelser bliva så kvalificerade,
att genom dem renlärigheten tillgodoses.

Biskop E. Lönegren anför:

Därest domkapitlen berövas sitt medinflytande i seminariernas ledning, bör man
också tillse, att de icke vidare beliöva utöva någon disciplinär makt över seminariernas
lärare, då det verkar både oformligt och föga tilltalande, att, såsom fallet är
med läroverken, en myndighet, som ställts utanför ledningen, skall åläggas att utföra
rättegång och utöva bestraffning gentemot lärarpersonalen.

Om förhållandet till kyrkan se för övrigt kap. I, 1 och där (sid. 10)
gjorda hänvisningar.

Följande myndigheter förorda kommitténs förslag om inrättande av en
överstyrelse för rikets folkundervisningsväsen: länsstyrelserna i Örebro och
Västerbottens län, seminariekollegierna i Uppsala, Göteborg, Härnösand samt
adjunkten Waller i Kalmar. Domkapitlet i Visby, länsstyrelsen i Nyköpings
län och seminariekollegiet i Strängnäs (i överensstämmelse med seminarielärarmötets
i Växjö 1912 uttalande, se nedan sid. 174) hava uttalanden av
innebörd att de ej hava något att invända mot förslaget.

Att frågan (vid tiden för avgivande av yttrande) föreligger i allt för
outrett skick för att förslaget skulle kunna upptagas till prövning eller tillstyrkas,
framhålla domkapitlen i Uppsala, (har i och för sig intet att invända
mot förslaget), Linköping, Lund, Luleå, Stockholms stads konsistorium (finner
det mindre lyckligt, att förslaget om seminariernas omorganisation fastknutits
vid detta vittutseende förslag), biskop E. Lönegren i Härnösand (en överstyrelse
synes »helt enkelt monströs» utan kraftigt utvecklade kretsstyrelser),
professor Hj. Holmqvist i Lund, seminariekollegierna i Kalmar (förutom adjunkten
Waller bestämt förhindrat att tillstyrka), Umeå (vill emellertid ej
avvisa tanken på en överstyrelse) och Luleå, samt adjunkterna F. Björnståhl
och Hj. Nordin i Linköping. I senare avgivet yttrande angående kommitténs
betänkande II, rörande skolöverstyrelse, yttrar domkapitlet i Uppsala, att det
vore av synnerlig vikt, att centralisationen beträffande seminariernas styrelse
till seminariernas fördel icke drives för långt.

Avstyrkande yttra sig domkapitlen i Västerås (tills vidare bör ingen annan
ändring ske i folkskoleseminariernas styrelse än en nödig förstärkning av
folkskolebyrån i kungl. ecklesiastikdepartementet; jfr ovan sid. 66 f.), Kalmar

(hänvisar likaså till nödiga förändringar av folkskolebyrån) samt domprosten
E. Ekedahl i Växjö.

Biskop G. Billing i Lund anför:

Gagnet av centralisation i fråga om vårt folkskoleväsende torde vara tvivelaktigt,
och biskopen fruktar, att en överstyrelse skulle få en mer eller mindre utpräglad
byråkratisk karaktär.

Skulle emellertid en sådan anses nödvändig, betonas vikten av att icke till
överstyrelsen måtte hänskjutas sådana ärenden och avgöranden, som med mindre
omfång, färre skrivelser och med större förmån kunna anförtros åt någon vederbörande
på närmare håll.

Tanken på en förstärkning av folkskolebyrån inom kungl. ecklesiastikdepartementet
såsom ersättning för den föreslagna överstyrelsen framkastas,
förutom av domkapitlen i Västerås och Kalmar, även av domkapitlet i Luleå
(byråns utvidgande och anställande i densamma av en seminarieinspektör)
samt seminariekollegierna i Kalmar och Luleå.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län samt lektor H. Petrini
i Växjö anse, att seminarierna böra förläggas under samma överstyrelse som
allmänna läroverken.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att även de av kommittén före- LokahtyreUe.
slagna lokalstyrelserna kunna bliva till nytta, ehuru deras befattning med
seminarierna bör gå mindre i detalj än vad kommittén avsett.

Länsstyrelsen i Västmanlands län giver sitt erkännande åt den offentlighet
och kontroll, som kommittéförslaget även genom den föreslagna lokalstyrelsen
vill skänka seminarierna.

Adjunkten fru J. Velander i Skara instämmer i kommitténs förslag om
lokalstyrelse, men önskar, att den tredje ledamoten under alla förhållanden
utses av vederbörande landsting. Adjunkten G. Linder och vikarierande
adjunkten A. Linder i Landskrona ansluta sig till kommitténs förslag.

Länsstyrelserna i Nyköpings, Örebro och Gävleborgs län ställa sig tveksamma
mot förslaget om lokalstyrelse. Den sistnämnda länsstyrelsen förordar
i stället en väl organiserad centralstyrelse och en kraftig inspektion.

Länsstyrelsen i Nyköpings län yttrar:

Om en särskild lokalstyrelse skall inrättas, bör rektor visserligen vara föredragande,
men ej sekreterare. Skall lokalstyrelsen ha betydelse, måste »lekmannaelementet»
därinom förstärkas och sekreteraren ej tagas bland seminariets personal.

Den föreslagna av fem personer bestående lokalstyrelsen avstyrkes av följande
myndigheter: domkapitlen i Uppsala (jfr sid. 71), Linköping, Skara
(i alla händelser för närvarande), Västerås, Växjö, Göteborg, Karlstad, Kalmar.

Luleå (annorlunda, om lokalstyrelserna tillika skulle utgöra kretsstyrelser för

folkskoleväsendet), Visby (åtminstone för närvarande), Stockholms stads konsistorium,
biskop E. Lönegren, professor O. Holmström i Lund, seminariekollegierna
i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Växjö, Jjund, Landskrona (reservation
av adjunkt G. Linder och vikarierande adjunkt A. Linder), Göteborg,
Kalmar, Härnösand, Umeå och Luleå. — Lektor Petrini i Växjö anser
lokalstyrelse onödig; likaså eforus och inspektor. Biskop G. Billing betvivlar
gagnet av en lokalstyrelse.

Som motivering för avstyrkande av kommitténs förslag framhållas från
olika håll följande synpunkter:

Tillräckliga skäl ha icke förebragts för införandet av en så vidlyftig styrelseapparat;
den föreslagna lokalstyrelsens uppgift skulle bli obetydlig, men dock tillräcklig
att göra rektors ställning oangenäm; en dylik styrelses införande skulle säkerligen
medföra en mängd onödiga skriverier om jämförelsevis obetydliga ärenden,
varigenom särskilt den i styrelsen föredragande och protokollförande seminarierektorns
tid skulle i onödan tagas allt för starkt i anspråk. I allmänhet framhålles ock, att
en betydande del av de åligganden, som i stadgeförslaget tilldelats lokalstyrelsen,
med fördel kunna lämnas åt dels den centrala ledningen, dels rektor och kollegium.

Att som närmaste ersättning för den föreslagna lokalstyrelsen en av
Kungl. Maj:t utsedd inspektor måtte finnas vid varje seminarium, föreslå:
domkapitlen i Göteborg (reservation av lektorerna Österberg, Hellquist, Hedelius
och Lönborg, jfr nedan) och seminariekollegierna i Strängnäs, Lund,
Ijandskrona (utsedd för en tid av 5 år efter förslag av överstyrelsen, sedan
denna i ärendet inhämtat yttrande av rektor och kollegium), Göteborg, Härnösand
och Umeå. Domkapitlet i Luleå föreslår, att en dylik inspektor utses
av den centrala ledningen för seminarierna, och seminariekollegiet i Luleå,
att han måtte utses av konsistoriet eller av Kungl. Maj:t. Lektor J. Österberg
i Göteborg med instämmande av lektorerna E. Hellquist, E. Hedelius och Lönborg föreslår, att inspektor måtte utses av överstyrelsen, då denna själv
bör utse de organ eller mellanhänder, som den finner för sig mest lämpliga
vid utövandet av sitt överinseende över seminarierna.

Domkapitlen i Linköping och Växjö samt seminariekollegierna i samma
städer förorda likaså en av Kungl. Maj:t utsedd inspektor. Skulle emellertid
en kollegial lokalstyrelse anses behövlig, föreslå dessa myndigheter, att densamma
måtte komma att bestå av endast tre medlemmar (ej fem, såsom
enligt kommitténs förslag), nämligen: en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot (utsedd
för 5 år, med för samma tid utsedd suppleant: Växjö domkapitel och
seminariekollegium), biskopen eller den han i sitt ställe förordar (för en tid
av 5 år, med ävenså av biskopen utsedd suppleant, eller konsistoriets tjänstförrättande
ordförande: Växjö domkapitel och seminariekollegium) samt seminariets
rektor (eller den hans tjänst förrättar: Växjö domkapitel och seminariekollegium).

Domkapitlet i Skara anser likaså, att om en kollegial lokalstyrelse skall
finnas, den bör bestå av blott dessa tre ledamöter, samt framhåller särskilt,
att om det annars är önskvärt, att seminarieledningen hålles utanför de politiska
partierna, landstingen, som ju numera sammansättas efter politiska
partihänsyn, icke böra influera på seminariernas ledning. Förslaget om en
lokalstyrelse på tre personer framställes även såsom villkorligt förslag av
domkapitlet i TJppsala (vid förfall för biskopen, om han själv är styrelseledamot,
må tjänstförrättande ordföranden i konsistoriet i hans ställe inträda).
Domkapitlet anser emellertid, att kommittén icke anfört något verkligt skäl
för sitt förslag, att domkapitlens hittillsvarande befattning med seminariernas
styrelse skall upphöra.

Det nämnda förslaget om en lokalstyrelse på tre personer framställes
såsom icke villkorligt förslag av seminariekollegierna i Skara (reservation av
adjunkt J. Veländer) och Stockholm (dessutom två suppleanter) samt seminarierektor
A. B. Lundblad i Karlstad.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att om en lokalstyrelse anses behövlig
för varje seminarium, den sammansättes av följande fem personer: en
av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, som tillika är ordförande, seminariets rektor,
en av vederbörande konsistorium utsedd ledamot, en ledamot, som kollegiet
inom sig väljer, samt en ledamot utsedd av kommunalstyrelsen i den stad.
vari seminariet är beläget.

Att domkapitlen fortfarande måtte fungera som lokalstyrelse för seminarierna,
förorda: domkapitlen i Uppsala, Västerås (se ovan sid. 66 f.), Karlstad
(vid seminariefrågors behandling kunde seminarierektor eller annan lämplig representant
för seminariet adjungeras; vid en eventuell ombildning av domkapitlen
bör tillses, att den sakkunskap, som seminarie- och folkskoleväsen kräver,
blir företrädd), domkapitlet och seminariekollegiet i Kalmar (ett i någon mån
reformerat domkapitel kan med bibehållande av våra bästa traditioner bliva en
mycket god lokalstyrelse för seminarierna), domkapitlet i Visby, Stockholms
stads konsistorium, biskop E. Lönegren (anser att domkapitlen jämte en ganska
självständig rektor — dessutom inspektor, där seminarierna äro förlagda i
icke-stiftsstäder — utan tvivel torde kunna fungera tillfredsställande, isynnerhet
om vid en snar reformering domkapitlen vinna förstärkning bland annat
just av särskild målsman för folkskolans angelägenheter), professor Hj. Holmqvist
(adjungering av en seminarierektor eller annan målsman för seminarierna
och folkskolan), seminariekollegiet i Luleå samt adjunkten Hj. Nordin i Linköping
(tidsenlig omorganisation förordas).

Jämför för övrigt vad som yttrats rörande bestämmelserna om lokalstyrelse
i §§ 180 — 190 i kap. VII (sid. 104 f.).

Rektor och
kollegium.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, seminariekollegierna i Göteborg, Landskrona
och Luleå samt seminarierektor Lundqvist i Strängnäs uttala, att enligt
kommittéförslaget rektors befogenhet blir väl mycket kringskuren. Rektor
Lundqvist påpekar, att icke ens tillsättandet och entledigandet av betjäning
eller rätt att vid eventuell försumlighet sådan varna är rektor medgiven,
utan förbehållen en fem man stark lokalstyrelse (§ 188).

Seminariekollegiet i Strängnäs instämmer i seminarielärarmölets i Växjö
1912 uttalande, att kollegiets befogenhet hör utsträckas i enlighet med kommitténs
förslag.

Kap, VII- Förslag till Stadga för statens
folkskoieseminarier.

(Sid. 498—578 i huvudbetänkandet.)

Domkapitlet i Uppsala och seminariekollegierna i Kalmar och Umeå
anse, att kommitténs stadgeförslag i det hela går väl mycket in i detaljer.

Vid härnedan följande redogörelse för ändringsförslag i avseende på de
särskilda paragraferna har icke hänsyn tagits till sådana förändringar, som
endast utgöra en konsekvens av respektive myndigheters åsikter om vissa
andra delar av kommittéförslaget. Så t. ex. har i fråga om framställda principiella
meningar angående biträdande föreståndarinna och lokalstyrelse endast
hänvisning till framställningen härom skett vid respektive §§ 86 och 184,
men ej vid övriga paragrafer, där biträdande föreståndarinna och lokalstyrelse
nämnts.

Se ovan sid. 6 f.

§ 1-

Se ovan sid. 27.

§ 2.

§ 3.

Se sid. 12 f. samt sid. 151 f.

§ 6

Se sid. 9 f.

§. 7 .

Se vad som nedan i kap. VIII yttras om ämnena historia (sid. 119),
biologi och hälsolära (sid. 118), fysik och kemi (sid. 121). ekonomilära (sid.
122), tyska och engelska språket (sid. 125), musik (sid. 136), gymnastik
med lek och idrott (sid. 140), samt vad som anföres om vapenövning sid. 13.

§ 8.

Mom. 1 tillstyrkes uttryckligen av seminariekollegiet i Härnösand.

Seminariekollegiet i Landskrona förordar, att i mom. 2 uttrycken »seminariets
lärarkollegium» och »kollegiet» ändras till »rektor i samråd med
vederbörande lärare» (jfr ovan sid. 72). Beträffande den andra punkten i
samma mom. 2 anför seminariekollegiet i Härnösand, att sådan befrielse som
här oinnämnes enligt kollegiets mening skall kunna medgivas i alla ämnen
utom gymnastik med lek och idrott.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för § 8:

Elev vilken på sätt seminariets lärarkollegium bestämmer, visar sig liava redan
förvärvat kunskaper och färdigheter, fullt motsvarande seminariets kurs i ett eller
flera ämnen eller viss del av densamma, må, om han det önskar och vederbörande
lärare i ämnet därtill samtycker, kunna befrias från undervisningen i samma ämnen
till den utsträckning, som av kollegiet bestämmes.

§ 9.

Se sid. 31 f.

§ 10.

Se sid. 107.

§ 11.

Seminariekollegiet i Umeå förordar följande lydelse:

För varje läsår eller om så prövas lämpligt för viss del därav skall rektor
uppgöra förslag till arbetsordning, förslag till timplan och förslag till arbetets fördelning
mellan de särskilda lärarkrafterna. Om dessa förslag skall rektor höra seminarieläkaren
och kollegiet, varefter förslagen underställas inspektor för prövning och
faststållelse. Den fastställda arbetsordningen skall vara i varje lärorum anslagen.

§ 12.

Seminariekollegiet i Landskrona anser det omöjligt att helt och hållet
undvika uppgifter till måndagen, varför slutet av mom. 1 bör ändras till:
»hemuppgifter till måndagen så vitt möjligt inskränkas.»

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår strykande av orden: »samt till
måndagen såvitt möjligt undvikas».

Kollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1:

Undervisningen bör så ordnas, att hemarbete för eleverna till måndagarna undvikes
eller så mycket som lämpligen ske kan inskränkes.

§ 13.

Beträttände enskilda bestämmelser i denna paragraf föreslås följande förändringar.

Seminariekollegiet i Landskrona: slutet av mom. 2 ändras till: »lärare
i ämne, där så kan behövas, vara — —»; i slutet av mom. 3 utgå orden
»eller annat»; i mom. 4 utbytes »klassföreståndare» mot »rektor».

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Stockholm: i mom. 6 utgå orden
»eller kortfattat särskilt intyg avgivas» (en minoritet i Växjökollegiet. önskar,
att hela momentet utgår).

Seminariekollegiet i Växjö föreslår beträffande kommitténs förslag i § 13,
mom. 3 om ledighet från undervisningen i och för enskilt arbete, att kommitténs
uttryck »minst två dagar» ändras till »högst två dagar».

Adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg i Linköping förorda, att mom. 3
bibeliålles från och med »Efter överenskommelse — —» samt att följande
tillägg göres till momentet:

Samma ledighet må1 också kunna medgivas grupp av elever, som gemensamt
utföra frivilligt arbete i ämnet.

Se för övrigt sid. 32.

§ 14.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att i mom. 1 orden »vilka icke lämpligen
kunna å arbetsordningen uppföras» utgå.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm föreslå, att i mom. 2 (sista
raden) orden »såvitt möjligt» utgå. Seminariekollegierna i Linköping och
Landskrona föreslå följande lydelse för raden i fråga: »dock bör han därom
lämna rektor meddelande.»

§ 15.

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att gemensamt bibliotek lätt skulle
kunna åstadkomma Jj kollision mellan lärare och elever, samt förorda skilda
bibliotek för lärare och elever.

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg till mom. 2:

»Vid varje seminarium bör även finnas ett musikbibliotek, huvudsakligen omfattande
pedagogisk musiklitteratur.»

§ 16.

Domkapitlet i Uppsala instämmer i kommitténs förslag i mom. 2 av
denna § utom med avseende på de föreslagna lokalslyrelsernas rättighet att
avgöra, vilken av sakkunniga gillad lärobok som skall komma till användning.
Valfriheten måste enligt domkapitlets mening inskränkas inte minst
av hänsyn till tros- och sedeläran.

Domkapitlet i Göteborg föreslår, att i mom. 1 seminariets lokalstyrelse
utbytes mot överstyrelse. »Som av kollegiet förordats» bör utgå. Mom. 2
bör enligt domkapitlets mening erhålla följande lydelse:

»Rektor bestämmer efter förslag av vederbörande lärare eller ämneskonferens
om införande av nya läroböcker i kristendom, dock skall rektors beslut för att bliva
gällande prövas och fastställas av biskopen i det stift, vartill seminariet hör.»

Biskop E. H. Rodhe och domprosten J. N. Rexius i Göteborg föreslå
följande lydelse för paragrafen:

»Om införande av nya läroböcker beslutar seminariets rektor, sedan vederbörande
lärare eller ämneskonferens därom framställt förslag. Dock skall, vad läroböcker i
kristendomskunskap beträffar, rektors beslut, för att bliva gällande, prövas och fastställas
av biskopen i det stift, vartill seminariet hör.»

Lektorerna Österberg och Hellquist i Göteborg föreslå följande lydelse:

Om införande av nya läroböcker beslutar överstyrelsen, sedan seminariets rektor
därom insänt förslag, som efter framställning av vederbörande lärare eller ämneskonferens
eller rektor själv av kollegiet godkänts.

Lektor Lönborg instämmer i detta förslag med särskild motivering.

Biskop E. Lönegren i särskilt yttrande protesterar mot Härnösands seminariekollegiums
mening, att en granskningsnämnd för antagande av läroböcker
i kristendom vore överflödig. Biskopen påpekar huru således en rektor,
som enligt förslaget kunde vara katolik eller mosaisk trosbekännare,
skulle kunna äga avgörandet över de böcker, uti vilka våra barns blivande
kristendomslärare skola erhålla sin undervisning i kristendom.

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg till mom. 1:

dock att, vad angår läroböcker i musik, härutöver skall gälla vad i mom. 3 är stadgat,

samt att som mom. 3 införes följande bestämmelse:

Då förslag väckts om införande vid seminarium av ny lärobok i musik och lokalstyrelsen
icke är med seminariets musiklärare rörande förslaget ense, hånskjutes
frågan till särskilda sakkunniga, som på anmälan av vederbörande för ändamålet utses
av musikaliska akademien.

Som en konsekvens härav borde i mom. 2 (slutet av första punkten)
ordet »ämnen» utbytas mot »kunskapsämnen».

Seminariekollegiet i Uppsala föreslår följande lydelse för paragrafen:

»Ny lärobok antages på förslag av vederbörande ämneskonferens av rektor och
kollegium, och skall beslutet därom underställas överstyrelsens prövning.»

Seminariekollegiet i Linköping anser vederbörande kollegiums förord beträffande
införande av nya läroböcker obehövligt och föreslår följande lydelse
för mom. 1:

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar
seminariets lokalstyrelse (skulle kommitténs förslag om lokalstyrelse falla, insättes
här »överstyrelsen» eller möjligen »rektor»), sedan vederbörande ämneskonferens (genom
rektor) därom framställt förslag.

Seminariekollegiet i Falun uttalar sig för en liknande formulering av
momentet.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår följande lydelse av mom. 1 :

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar
vederbörande ämneskonferens i samråd med rektor.

Seminariekollegiet i Lund anser i fråga om bestämmandet av införande
av ny lärobok i annat ämne än kristendomskunskap lämpligast, att rektor
jämte vederbörande lärare i ämnet därom fattar beslut.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 1 »seminariets lokalstyrelse»
utbytes mot »rektor» och att sålunda orden »eller rektor» utgå;
vidare att orden »i annat ämne än kristendomskunskap» utgå ur mom.
1 och sålunda hela mom. 2 utgår, men att i stället till mom. 1 göres följande
tillägg:

dock att lärobok i kristendomskunskap, som icke förut är antagen vid annat
seminarium eller allmänt läroverk, icke må användas, innan den godkänts av för sådant
ändamål utsedda sakkunniga, valda på sätt därom är särskilt stadgat.

Seminariekollegierna i Göteborg och Härnösand föreslå följande lydelse
för paragrafen:

Om införande av nya läroböcker beslutar seminariets rektor, sedan vederbörande
lärare eller ämneskonferens därom framställt förslag.

Seminariekollegiet i Kalmar föreslår, att vederbörande lärare eller ämneskonferens
i samråd med rektor må bestämma om införande av nya läroböcker,
och hemställer, att om särskild apparat skall sättas i gång för bestämmande
av ny lärobok i kristendomskunskap, denna göres så enkel som
möjligt.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 1 får följande lydelse:

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar
seminariets rektor efter kollegiets hörande.

Seminar iekollegiet i Stockholm föreslår följande lydelse för samma
mom. 1:

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar
seminariets rektor, sedan vederbörande lärare eller ämneskonferens därom framställt
förslag.

§ 17.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för inom. 1 :

Läsåret omfattar trettionio veckor, av vilka 17 räknas till höstterminen och
tjugutvå till vårterminen. De sex sista söckcndagarna av vårterminen ägnas åt inträdesprövning
och intagning av nya elever.

Seminariekollegiet i Stockholm framhåller, att inträdesprövningen kräver
längre tid än en vecka, och föreslår dels att högst två veckor må kunna tagas
i anspråk för detta ändamål, dels att den första dagen av denna tid
skall av lärarna användas till studium av ansökningshandlingarna.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att mom. 3 erhåller följande lydelse:

Därest omständigheterna göra det behövligt, må påsklovet kunna taga sin början
redan onsdagen före påsk efter de tvenne första undervisningstimmarna.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för samma mom. 3:

1 läsåret inräknas —---tisdag. Efter kollegiets beprövande må ledigheten

under de två söckendagarna vid pingst kunna helt eller delvis utbytas mot annan
ledighet av motsvarande längd under loppet av samma termin.

§ 18.

Seminariekollegiet i Linköping föreslår, att orden »jämte förklaring»
tillägges; detta för att ernå formell överensstämmelse med § 94.

Seminariekollegiet i Kalmar och rektor Lundblad i Karlstad ha samma
yrkande och föreslå även följande tillägg: »Efter veckans sista lärotimme
hålles en kort hön».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse av § 18:

Varje lördag ägnas omkring femton minuter åt gemensam morgonandakt med
sång, bön och bibelläsning.

§ 19.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för inom. 1:

Vid undervisningens fördelning på undervisningstimmar beräknas liel undervisningstimme
till fyrtiofem minuter.

Seminariekollegiet i Kalmar ställer sig av rädsla för överansträngning
mycket tveksamt mot den i mom. 3 föreslagna bestämmelsen. Kollegiet i
Umeå föreslår, att momentet måtte utgå.

Angående mom. 4 göras följande yrkanden:

av seminariekollegiet i Falun, att momentet må ändras därhän att undervisningen
i intet ämne må kunna fortgå mer än två timmar utan avbrott;

av seminariekollegiet i Landskrona, att orden »ledighet närmast före
eller efter» måtte utgå;

av seminariekollegiet i Kalmar och rektor A. B. Lundblad i Karlstad,
att rast mellan två undervisningstimmar måtte vara 15 minuter lång:

av seminariekollegiet i Umeå, att momentet får följande lydelse:

Mellan två undervisningstimmar i följd skola eleverna åtnjuta tio minuters rast.
Detta behöver dock icke gälla om rast närmast före och efter gymnastiklektion, utan
må sådan rast till sin längd kunna avpassas efter förhållandena. Därjämte må---.

Seminarieläkaren i Växjö (Jk. Lundberg påpekar, att av momentet synes
framgå, att flera undervisningstimmar i ett ämne kunna komma i följd, och
framhåller, att någon begränsning av tiden torde vara av nöden, ävensom att
till frukostlov borde anslås minst 1 Va timme.

Att mom. 5 och mom. 7 måtte utgå, föreslår seminariekollegiet i Umeå.

Att mom. 6 måtte utgå, föreslå kollegierna i Ldnköping och Falun.

I mom. 7 bör enligt seminariekollegiets i Landskrona mening bestämmelsen
om minst två timmars ledighet före eftermiddagsundervisning ändras
till »minst halvannan timmes ledighet».

§ 20.

Seminariekollegierna i Linköping och Falun önska, att antalet dagar,
då rektor skall lämna gemensam ledighet för hela seminariet, bör bestämmas,
ej som kommittén föreslagit, till minst fyra, högst sex, utan till minst fem.
högst åtta; seminariekollegiet i Landskrona föreslår: »högst nio dagar»;

seminariekollegiet i Stockholm: »åtta (lagar», för att eleverna må erhålla en
lovdag i månaden.

Seminariekollegiet i Landskrona önskar vidare, att i andra punkten av
mom. 1 efter »terminsarbetets början» inskjutas orden: »examinering av uppflyttningssökande».
Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att denna andra punkt
av mom. t får följande lydelse:

Den ledighet, som gives på vardera terminens första oeh sista dag, och ledighet,
som med anledning av terminsnrbetets avslutning nödvändiggöres, inräknas ei i
dessa lovdagar.

Beträffande mom. 2 anser samma kollegium, att rektor borde ha rätt
att medgiva ledighet till firande av ett fosterländskt eller eljest betydelsefullt
minne utöver den i mom. 1 angivna tiden.

För mom. 3 föreslår kollegiet följande lydelse:

Åt särskild klass eller elevgrupp må rektor kunna lämna kortare ledighet från
arbetet, då giltig anledning förekommer. Dessutom må rektor efter samråd med
vederbörande lärare kunna bevilja högst tre dagars ledighet åt de elever, som bereda
sig till förestående folkskollärarexamen.

§ 81.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafens början får följande
lydelse:

Vid termins början å dag och timme, som vid föregående termins slut tillkännagivits,
anställe rektor---.

§ 22.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Hvarje vårtermin, senast söckendagen näst före den dag, då inträdesprövningen
skall begynna, anställes på sätt som seminariets inspektor efter förslag av rektor bestämmer,
offentlig årsavslutning med seminariets elever, varefter dessa äro lediga
under tiden för inträdespröfningar.

§ 24.

Seminariekollegiet i Linköping anser, att gemensamt vitsord för undervisningsskicklighet
och fallenhet för lärarkallet bör givas i folkskollärarexamen
(intet betyg för elevernas sätt att behandla barnen i seminariets
övningsskola).

Seminariékollegierna i Falun och Stockholm önska, att elevernas undervisningsskicklighet
och sätt att behandla barnen i seminariets övningsskola
bedömas med ett gemensamt vitsord.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att orden »sätt att behandla barnen i
seminariets övningsskola» utbytas mot »fallenhet för lärarkallet» (jfr Linköping

ovan) samt att vid avgivande av vitsord för fallenhet för lärarkallet behörig
hänsyn må tagas till elevs sätt att behandla barnen i övningsskolan.

Semmariekollegierna i Umeå och Luleå föreslå, att ej särskilt vitsord
för sätt att behandla barnen i övningsskolan måtte givas, och även kollegiet
i Kalmar ställer sig mycket tveksamt i fråga om lämpligheten därav.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att avgångsbetyget må upptaga vitsord
för undervisningsskicklighet i varje särskilt ämne, givet av vederbörande
handledare, samt dessutom på grundval härav ett allmänt vitsord lämnat av
kollegiet. — Seminariekollegiet i Luleå hemställer, om det ej vore lämpligt,
att i övningsämnena särskilda betyg för undervisningsskicklighet avgåves.
Jfr nedan om vitsord i gymnastik sid. 148 f.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår följande lydelse för slutet av mom. 2:

---varvid i de fall, där vitsord är beroende av två eller flera lärares

bedömande, vitsordet bestämmes af flertalet och, om lika röster stå mot lika, av rektor.

Seminariekollegiet i Umeå önskar, att orden »i kollegiet» i mom. 2,
tredje raden, måtte utgå, och seminariekollegiet i Landskrona, att ordet
»kollegiet» i sista raden av mom. 2 utbytes mot »rektor».

I fråga om mom. 3 föreslår seminariekollegiet i Härnösand, att partiet
från och med »vid intagning enligt § 33» till och med »ämnet i dess helhet»
(andra gången dessa ord förekomma) måtte utgå. Seminariekollegiet i Umeå
föreslår, att sista punkten i mom. 3 utgår.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, att då det torde vara vanskligt att
till ett betyg sammanföra vitsorden i sång och instrumentalmusik, bestämmelsen
om sådant gemensamt betyg i folkskollärarexamen måtte utgå ur
mom. 3.

§ 25.

Domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna i Uppsala och Göteborg
förorda, att betygsbenämningarna ändras till överensstämmelse med de
i läroverksstadgan föreskrivna. Seminariekollegiet i Landskrona har samma
yrkande beträffande vitsorden för uppförande.

, I fråga om de i mom. 1 nämnda olika betygsgraderna för elevs sätt att
behandla barnen i seminariets övningsskola framhålla seminariekollegierna i
Uppsala, Falun, Växjö (för fallenhet för lärarkallet, jfr ovan) och Göteborg.
att ett mellanbetyg mellan A och B behöves. Kollegiet i Härnösand föreslår,
att mellanbetygen böra få användas i samtliga i paragrafen omnämnda fall.
— Adjunkten Werring i Växjö önskar, att betyget l (»knappt godkänd») icke
må anses som absolut underbetyg.

Seminariekollegiet i Umeå, föreslår, att mom. 2 och 3 i denna paragraf
måtte utgå.

Seminariekollegiet i Göteborg tillstyrker mom. 3 endast under den förutsättning,
att ovannämnda mellanbetyg mellan A och B varder stadgat, detta
huvudsakligen av det skäl, att enligt momentets stadgande skulle A bli relativt
sällsynt och B betraktas av skolråd och allmänhet såsom ett synnerligen
lågt betyg, nästan som underbetyg.

§ 28.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Den som önskar vinna inträde i seminarium skall senast den 10 maj det år, då
inträde åsyftas, skriftligen anmäla sig hos rektor.

Därjämte erfordras:

A) vederbörande pastorsämbetes intyg, varav framgår, att sökanden

a) bekänner den rena evangeliska läran,

b) är känd för ett gott uppförande,

c) haft naturliga eller skyddskoppor, samt

d) den sökandes ålder, vilken vid nämnda års början icke får vara under sexton
år, om intagning sker i första klassen och icke under sjutton år, om intagning sker i
högre klass än den första, samt i intet fall över tjugusex år;

B) av legitimerad läkare enligt fastställt formulär avgiven redogörelse för av
honom verkställd undersökning rörande sökandens hälsotillstånd och kroppsbeskatfenhet.

Ovan under A och B nämnda'' handlingar skola samtidigt med anmälan ingivas
till rektor, såvida icke denne medgifver, att en eller flera av dem senare ingivas.

Dessutom äger den sökande rätt att förete även andra handlingar för styrkande
av insikter, färdigheter, lämplighet för lärarkallet in. in.

I fråga om lydelsen av mom. B i kommitténs förslag anser seminariekollegiet
i Strängnäs, att intyget att sökanden är »känd för ett gott uppförande»,
icke behöver vara avgivet av den prästman, som förestår pastoralvården,
samt att framför »kommunal förtroendeman» bör tilläggas »ojävig»;
seminariekollegierna i Landskrona och Stockholm önska, att orden »eller
kommunal förtroendeman i hemorten» måtte utgå.

Jfr för övrigt vad som är sagt om inträdesfordringar i kap. I, sid. 18 f.

§ 29.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Sökande, som under flera år — — —, dock att sökande vid början av löpande
kalenderår icke får vara över tjuguåtta år, om intagning sker i första klassen och
icke över tjugunio år, om intagning sker i högre klass än den första.

Seminariekollegiet i Luleå uttalar önskvärdheten av att uttrycket »sökande,
som under flera år med goda vitsord tjänstgjort» etc. gåves eu bestämdare
avfattning.

§ 30.

Se sid. 19 f.

§ 31.

Jämför nedan vid redogörelse för de särskilda ämnenas kursplaner i kap. VIII.

§ 32.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

1. Inträdesprövning förrättas i av rektor uppgjord ordning och utgöres av

A) råttskrivningsprov;

B) uppsatsprov;

C) skriftligt räkneprov.

Uppgifterna--— lärare.

För uppsatsens ----välskrivning.

Rektor äge rätt att från muntligt prov utesluta sökande, som redan i rättskrivnings-
eller uppsatsprovet åstadkommit resultat, som måste underkännas.

D) Prov i de uti § 31 nämnda kunskapsämnena.

E) Prov i sång. I sång må —--musikaliskt gehör.

2. För inträde fordras godkännande vitsord i samtliga i § 31 nämnda ämnen ;
dock må inträdessökande, som i högst ett av nämnda ämnen icke erhållit godkännande
vitsord kunna antagas till elev, om kollegiet i särskilda fall finner sådant lämpligt.

För övrigt framställas följande ändringsförslag rörande paragrafens olika
bestämmelser:

För det i mom. 1) A) c) nämnda råkneprovet anse seminariekollegierna
i Linköping och Strängnäs att en tid av fyra (icke tre) timmar bör anslås
(Strängnäs: dock icke sammanhängande). Å andra sidan finner kollegiet i Landskrona,
att två timmar vore tillräckliga för detta prov.

Angående bestämmelsen i mom. 1) A) d) om skriftligt besvarande av
enkla frågor inom de olika kunskapsämnen och kurser, som ingå i inträdesprövningen,
yttrar seminariekollegiet i Uppsala, att momentet bör avfattas så,
att det blir tydligt att skriftliga prov icke måste anställas i alla kunskapsämnen.
I samma riktning uttala sig seminariekollegierna i Skara, Strängnäs
(bör vara beroende av vederbörande lärares eget omprövande), Landskrona
(i de ämnen, där lärare så finner lämpligt) och Göteborg (ej inom alla kunskapsämnena).
Kollegiet i Härnösand föreslår, att punkten ifråga måtte utgå.

Bestämmelsen i slutet av mom. 1 A, att tillträde till de muntliga proven
icke må lämnas åt andra inträdessökande än den, som för rättskrivning och
uppsats erhållit godkända vitsord, finner seminariekollegiet i Landskrona
alldeles för sträng samt påyrkar dess strykande ur stadgan. Seminariekollegiet
i Stockholm föreslår också följande tillägg till momentet: »därest icke deras
övriga skriftliga prov vittna om mera framstående mognad». Domkapitlet i
Luleå påyrkar, att undantag från bestämmelsen i fråga må medgivas för in -

trädessökande från finsktalande församlingar (jämför seminariekollegiets i Umeå
förslag härovan).

Musikaliska akademien föreslår följande lydelse för mom. C:

Prov i teckning, sång och slöjd. I sång må avseende fästas huvudsakligen vid
förefintligheten av musikaliskt gehör; och må inträdessökande beredas tillfälle att
avlägga prov jämväl i spelning å harmonium eller violin. Vid provet i sång bör särskilt
undersökas, huruvida inträdessökande är stadd i målbrottet och om röstorganet är friskt.

Beträffande mom. 2 anser domkapitlet i Luleå, att underbetyg vid inträdesprövning
i ett eller annat mindre omfattande ämne ej borde utgöra
binder för intagning i seminarium.

Seminariekollegiet i Linköping hemställer att antalet ämnen i vilka inträdessökande
må kunna ha underbetyg, bör utsträckas till två, på det möjlighet
må förelinnas att intaga sådana sökande, som ådagalagt särskilt stor
begåvning i vissa hänseenden, ehuru de i några avseenden visat sig svaga.
Dock må underbetyg icke tillåtas i mer än ett kunskapsämne och under inga
förhållanden i kristendomskunskap, modersmålet och matematik. Adjunkterna
Olsson och Setterberg yrkade, att inträdessökande med underbetyg i kristendomskunskap
må kunna intagas. Adjunkt Björnståhl yrkade bifall till mom. 2 oförändrat.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att slutet av mom. 2 ändras till
»antagas till elev, såvida han visat sig äga större mognad och kunskaper i
allmänhet»; detta därför att det torde vara svårt för en inträdessökande
att ådagalägga sin fallenhet för lärarkallet.

Seminariekollegiet i Lund anser, att inträdessökande, som i två av övningsämnena
icke erhållit godkänt vitsord, må kunna intagas under det i mom. 2
nämnda villkor.

Seminariekollegiet i Landskrona, som ej finner någon möjlighet att vid
inträdesexamen avgöra fallenhet för lärarkallet, ej heller huruvida sökande
äger i »allmänhet utmärktare begåvning», föreslår i stället uttrycket »äga
vitsordad duglighet i lärarverksamhet eller utmärktare kunskaper i andra
ämnen». Kollegiet hyser dessutom betänkligheter mot att intaga elev med
underkända kunskaper i historia på grund av den omfattande kurs, han vid
seminariet skall genomgå.

Seminariekollegiet i Luleå uttalar sig för att orden »med undantag av
kristendomskunskap, modersmålet och matematik» måtte utgå ur mom. 2;
detta särskilt med hänsyn till sökande från de finsktalande delarne av landet,
som genom denna bestämmelse komme i en svår ställning.

§ 33.

Seminariekollegiet i Linköping yrkar på att orden »ett av ämnena» (sid.
514, rad 2) ändras till »högst två av ämnena».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande ändrade lydelse av första stycket:

»För intagning i annan klass---göras för två av ämnena främmande

språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt gymnastik med lek och
idrott, varvid —--som godkännes».

Kollegiet påpekar, att enligt kommitténs förslag skulle med studenter, som söka
in i den föreslagna ettåriga kursen, anställas prövning i ett jämförelsevis litet antal
ämnen, men att i § 33 det däremot ingen skillnad göres mellan studenter och andra
inträdessökande. fastän studenter även skola kunna intagas i det fyrklassiga seminariet.

Kollegiet hemställer med anledning härav, att till § 33 måtte göras ett tillägg
av det innehåll, att student, som i ämnet teckning och i de kunskapsämnen, som
förekomma i det fyrklassiga seminariet med undantag av främmande språk och ämnesgrenen
pedagogik erhållit minst vitsordet godkänd i studentbetyget, må kunna utan
inträdesprövning intagas i fjärde klassen, samt att vitsord i studentbetyget kan ersättas
genom vederbörlig komplettering eller inträdesprövning.

§ 34.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande ändrade lydelse:

1. --— Före början av det i nästa mom. omnämnda sammanträdet skall

seminarieläkaren---lämplighet från läkarsynpunkt för seminariearbetet---.

2. Efter--— mom. 4, och bestämmer om och i vilken klass sökande må

vinna inträde.

4. 1 varje klass bör icke större antal elever mottagas, än behörig hänsyn
till elevernas hälsa och ordentliga undervisning medgiver.

5. Om härvid ej alla de till inträde berättigade kunna mottagas, bör vid det
urval, som göres, hänsyn tagas till mognad, skicklighet och kunskaper, särskild begåvning
för lärarkallet och lämplighet i övrigt samt. om behovet av lärarkrafter för
vissa områden sådant kräver, även till de sökandes hemort.

Seminariekollegiet i Linköping föreslår, alt i andra stycket av mom. 1
orden »där han funnit sådan nödig» må utgå.

Seminariekollegiet i Växjö anför, med hänvisning till ett yttrande av
seminariets läkare Ch. Lundberg:

De i § 34, mom. 1 föreskrivna åtgärderna torde kunna förenklas utan att effekten
av granskningen behöver bliva mindre. Om det skall vara någon mening med den
senare delen av granskandet, borde det hetat, att »seminarieläkaren skall på grund
av egen undersökning» etc., ty att granska papperen två gånger kan ju ej ge så stor
behållning.

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att mom. 4 bör få följande lydelse:

»Högst 30 elever må finnas i de särskilda klasserna, rektor och kollegium dock
obetaget att något öka antalet i klass IV».

Beträffande samma mom. 4 anför seminariekollegiet i Göteborg:

Skola de bästa formerna för undervisningens bedrivande kunna följas, borde
maximiantalet av i klassen samtidigt undervisade elever icke sättas högre än till 25.

Under nuvarande lärarbrist ville emellertid kollegiet ej uttala sig mot att det sättes
till 30.

§ 35.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Om vid början av höstterminen sådant finnes önskvärt, äge kollegiet rätt att
bland dem, som äro till inträde behöriga och villiga, till elever antaga ytterligare så
många som kollegiet finner lämpligt.

§ 36.

Adjunkt Björnståhl i Linköping anser denna bestämmelse onödig och
vittna om för stor uppmärksamhet mot de nyintagna.

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att bestämmelsen om ett »exemplar
av denna stadga» må saklöst utgå. Seminariekollegiet i Kalmar finner,
att åtgärden lätt nog kan inbjuda till juristeri.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att efter ordet »intagning» inskjutas
orden »utan avgift». Paragrafen bör dessutom erhålla följande tillägg:
»utgiften härför bestrides av statsmedel».

§ 37.

Seminariekollegiet i Lund anför:

Vid flyttning, liksom vid avgång (§ 65) bör rätt medgivas elev till underbetyg
i två av ämnena främmande språk, teckning, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt
arbete samt — där sjukdom eller lyte förhindrat vederbörande förvärva föreskriven insikt
och färdighet — gymnastik med lek och idrott, för så vitt dessa brister uppvägas
av i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter eller visad synnerlig fallenhet för
lärarkallet.

Härvidlag märkes dock, att den, som utan förut förvärvade kunskaper och färdigheter
fått befrielse från ett ämne, får endast hava underbetyg i ett av ovannämnda
ämnen, den som fått befrielse från två ämnen icke i något.

Tekningsläraren Werner har reserverat sig mot, att teckning inräknas
i ovannämnda ämnen.

Gymnastikläraren överste Koriander anför:

Då kommittén ställer sig sympatisk mot att endast friska personer intagas i
första klassen och uttalar önskvärdheten av att seminariets elever kunna deltaga i
gymnastik och idrottsövningar, är det inkonsekvent av densamma, att senare medge,
att där lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven färdighet i gymnastik, lek
och idrott och elev i följd härav är i saknad av godkänt vitsord, detta skulle kunna
uppvägas av i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter i andra ämnen eller visad
synnerlig fallenhet för lärarkallet.

Överste Norlanders åsikt är, att ingen bör i någon klass av seminariet intagas,
som är behäftad med sådan sjukdom eller lyte, som hindrar honom delta i gymnastikövningarna.

§ 38.

Adjunkten Setterberg i Linköping anför:

Med framhållande av orättvisan i att enligt kommitténs förslag två platser skulle
hållas lediga för elev, som blir underkänd för uppflyttning i högre klass och för vars
skull således eventuellt två inträdessökande få gå i ovisshet om, huruvida de skulle
komma in eller ej, framlägger adjunkt Setterberg tre olika alternativ för att råda bot
på detta.

1. Den underkände har att ge besked vid eller strax efter avslutningen, huruvida
han vill gå kvar eller ej. Beslutar han sig för det förra, reserveras en plats
för honom i den lägre klassen, men han avstår från rätten att vinna inträde i den
högre. Delgiver han däremot sin avsikt att pröva upp, hålles ingen plats obesatt
för hans räkning, utan hans intagande beror på om han består i konkurrensen med
övriga flyttnings- och inträdessökande.

2. Lika med föregående utom att ingen plats reserveras för den underkände i
den lägre klassen. Misslyckas han på hösten, får han stå sitt kast, om hans plats i
den lägre klassen blivit upptagen på våren.

3. Kvarsittarskap tillätes ej i klass I och inga flyttningsprövningar förrättas
på hösten till klass II förutom i de särskilda fall, som föranledas av nedanstående
undantag. Med flyttning till övriga klasser förfares som nu.

Genom detta sista alternativ lägges kollegiet ett medel i handen att efter första
årets slut rensa ut sådana, som visat sig olämpliga för studier. Och i de fall, då lagen
skulle verka för drakoniskt, har kollegiet rätt att efter omröstning skipa rättvisa enligt
nedanstående undantagsbestämmelse, som skulle vara gemensam för alla tre alternativen
:

Plats kan i den högre klassen reserveras åt lärjunge, som erhållit underbetyg
i ett eller två ämnen samt därjämte på annat håll överbetyg, som två tredjedelar av
klassens lärare finna uppväga underbetygen.

Seminariekollegiet i Linköping, med reservation av adjunkten Nordin,
fann de av adjunkt Setterberg framlagda synpunkterna och bland de framställda
alternativen det tredje vara värda allt beaktande, men ansåg sig dock
ej för närvarande våga komma fram med ett bestämt förslag till stadgande
i sådan riktning.

Mot det senare momentet i detta kollegiets beslut reserverade sig herrar
Setterberg, Olsson och Sandberg, som yrkade bifall till alternativ 3.

§ 39.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse: »Åstundar elev — —.
Rektor äge, om eleven sådant begär, att för honom utfärda — —.»

§ 40.

Seminariekollegiet i Kalmar önskar mom. b i denna paragraf utbytt mot
§43 mom. 2 av nu gällande stadga. .

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att i mom. c uttrycket »mer än två
veckor» ändras till »mer än en månad».

§ 41.

Adjunkt Björnståhl i Linköping anser lämpligt, att närmare bestämmelser
gåves angående elevernas liv utom läroanstalten i enlighet med vad rektor
och kollegiet kunde föreskriva.

§ 43.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för inom. 2: »--—

förfall, som av honom godkännes», och för mom. 3: »Behöver---rektor,

där ej denne bestämt annan ordning för erhållande av sådan ledighet».

Seminarieläkaren i Växjö Ch. Lundberg anser, att mom. 4 och 5 borde
kompletterats med någon bestämmelse om huru förfaras skall, när elev varit
sjuk, utan att läkare under sjukdomen rådfrågats.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att mom. 5 utgår och att det överlämnas
åt kollegierna att i sina ordningsregler bestämma, huru i dylika fall
skall förfaras.

Adjunkt Brandt föreslår följande formulering av momentet:

Elev, som på grund av sjukdom är borta från seminariet mer än en dag i följd,
är skyldig att till rektor snarast möjligt inlämna läkarintyg.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår följande lydelse för samma mom.:

»Är orsaken sjukdom och bliver därvid läkare anlitad, vare denne skyldig att
vid svårare sjukdomsfall, framförallt smittförande, därom snarast möjligt till rektor
avgiva intyg.»

§ 45.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att i mom. 1 orden »i skötandet
av seminariets läsrum» utbytes mot »i vården om böcker».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att som mom. 2 införes:

Likaledes vare elever, som av rektor få sig sådant ålagt, skyldiga att biträda
lärare vid upprätthållande av ordning, att vårda seminariets inom lärorummet befintliga
tillhörigheter och i allmänhet gå rektor och klassföreståndare till banda i
ärenden, som röra klassen.

Som mom. 3 önskar kollegiet att kommitténs mom. 2 införes.

§ 46.

Seminariekollegiet i Kalmar avstyrker, att till ordningsmännens uppgifter
skulle räknas att även övervaka kamraterna utom lärorummet.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår, då en del därav
är föreslagen att intagas som mom. 2 i § 45.

§ 47.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 3 för följande lj delse.

Där rektor så anser lämpligt, må lian hänskjuta fråga om elevs bestraffning
till kollegiet, som med hänsyn till förseelsens beskaffenhet och andra föreliggande
omständigheter må kunna döma till varning eller förvisning från seminariet, antingen
på viss tid av högst ett år eller för alltid.

§ 48.

Seminariekollegierna i Växjö och Lund (med reservation av adjunkt
L. T. Larsson) anse, att i stadgan bör inrymmas sådana bestämmelser, att
det bliver möjligt, att åven utan föregående varning för viss tid från seminariet
förvisa felande elev.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 1 och 2 i denna paragraf utgå.

§ 51.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår tillägget: »och undfår denne eisättning
af statsmedel».

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår ett tillägg av liknande innehåll.

§ 52.

Seminariekollegiet i Falun framhåller, att för att nå det mål, som i denna
paragraf angives, måste ändringar vidtagas i bland annat § 19 mom. 4 och
mom. 6 samt i § 20 mom. 1.

§ 53.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför:

Läkarundersökningen i början av varje termin behöver kompletteras av mätningar
företagna i början och slutet av varje läsår. Dessa kunna da giva ett tillförlitligt
utslag med avseende på den fysiska uppfostrans verkan, belysande och
väckande för eleverna själva, samt giva seminariemyndigheterna fasta hållpunkter
för bedömandet av det kroppsliga tillståndet vid seminarierna. Dessa mätningar böra
företagas av gymnastikläraren på naken kropp och omfatta kroppsvikten, kroppslängden
(stående och sittande), bröstets utveckling (bredd, djup och omkrets vid
största ut- och inandning) samt veklivets omkrets. Direktionen föreslår därför, att
bestämmelser i och för detta ändamål inryckas i stadgan.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att orden »samt vederbörande
klassföreståndare» i första delen av mom. 1 utgår och att »klassföreståndaren»
i den senare utbytes mot »rektor».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att »i närvaro av klassföreståndaren»
(sid. 521, rad 1) utgår.

§ 57.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att ordet »kunna» inskjutes framför
orden »av kollegiet».

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår uteslutning av orden: »börande
— — — till avgången».

§ 58.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att första momentets senare
del från »Betinnes» utgår.

Seminarieläkaren i Växjö Ch. Lundberg anser, att tredje raden i mom.
1 borde ha följande lydelse: »— — lämnas rektor eller seminariets läkare,
vilka i samråd äga vidtaga — — —,»

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att »seminariets lokalstyrelse»
utbytes mot »seminariets rektor och läkare».

§ 60.

Domkapitlet i Luleå hemställer, om det ej vore lämpligt, att uppgifterna
för de skriftliga proven i folkskollärarexamen bestämdes av den centrala ledningen
för seminarierna. — Övningsskollärarna E. Ilolmstrand och O. Dahl
i Karlstad föreslå, att nämnda uppgifter utfärdas av överstyrelsen eller
annan högre myndighet, detta för åstadkommande av bättre kontroll.

Seminariekollegiet i Strängnäs framhåller, att då »eu svensk uppsats
över ett bland flera uppgivna ämnen» kan innefatta även eu pedagogisk uppsats,
torde i det följande »pedagogisk» böra utbytas mot »metodisk».

Seminariekollegiet i Lund (med reservation av adjunkt L. T. Larsson)
föreslår, att kravet på matematisk uppsatsskrivning i avgångsexamen utgår.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att till första punkten i mom.
1 lägges följande:

»ävensom för dem, som så önska, skrivning i det främmande språk, däri de
undervisats, antingen översättning av text å detta språk eller från svenska till det
främmande språket.»

I tredje punkten bör som eu följd härav efter »matematiska» införas
»och språkliga».

Seminariekollegierna i Växjö och Luleå tillstyrka, att för tillträde till
den muntliga avgångsexamen må fordras, att åtminstone två av eu exami.
nands skriftliga prov bedömts med vitsordet godkänd eller däröver. Fyra
medlemmar av kollegiet i Växjö tillstyrka kommitténs förslag oförändrat.

Seminariekollegiet i Luleå föreslår även, att godkänt vitsord över den
svenska uppsatsen bör uppställas som fordran för tillträde till muntlig
examen.

*Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att slutet av mom. 2 får följande
lydelse: »betygslista som förvaras».

§ 61.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför:

Det vore synnerligen fördelaktigt ur mer än en synpunkt, om varje elev linge
avlägga prov i sin förmåga att leda en mindre avdelnings gymnastik eller lekövning.

Då teoretisk undervisning meddelas eleverna i fysisk uppfostran, kan direktionen
icke se något skäl, varför detta ämne icke skall med avseende på de muntliga
proven likställas med övriga kunskapsämnen.

Direktionen föreslår därför, att i stadgan bestämmes, att de avgående eleverna
lämnas tillfälle att ådagalägga sin förmåga att leda en mindre avdelnings gymnastikeller
lekövning, samt att den muntliga prövningen skall omfatta fysisk uppfostran.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att i avgångsexamen tillfälle må beredas
varje elev att avlägga undervisningsprov i minst två ämnen, därav åtminstone
ett kunskapsämne. Adjunkt Arcadius föreslår, att varje elev bör
avlägga prov i minst ett kunskapsämne.

Seminariekollegiet i Umeå föreslå följande tillägg: »Därjämte uppvisas
prov på de avgående elevernas färdighet i teckning, musik och gymnastik».

§ 62.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Kollegiet, som anser, att det ofta torde vara lämpligt att förlägga gymnastikuppvisningea
till någon dag omedelbart före årsavslutningen, föreslår att orden »vid
den offentliga» ersättes med »i samband med den offentliga».

Samma yrkande framställes av domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna
i Uppsala, TAnköping, Strängnäs och Härnösand.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att paragrafen får följande lydelse:

»De avgående elevernas färdighet samt prov på deras färdighet i övriga övningsämnen
uppvisas på samma gång, som de övriga eleverna förete prov på färdighet i
dessa ämnen.»

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande lydelse:

»De avgående elevernas färdighet i gymnastik uppvisas antingen någon dag före
årsexamen eller vid denna, då även prov på deras färdighet i de andra övningsämnena
företes.»

Seminariekollegiet i Kalmar avstyrker offentlig uppvisning i gymnastik «
med kvinnliga seminarieelever.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår.

Seminariekollegiet i Stockholm hemställer, att varken avgångsklassens eller
övriga klassers gymnastikuppvisningar fastknytas vid årsavslutningen, utan
som hittills på rektors förslag bestämmes av närmast överordnade myndighet.

§ 64.

Seminariekollegierna i Växjö, Landskrona och Stockholm föreslå, att
ordet »bestämmer» utbytes mot »fastställer».

Seminariekollegiet i Landskrona önskar vidare, att i orden »vitsord avgivas
och fastställas» orden »avgivas och» utgå samt att i bestämmelsen
»börande därvid» etc. orden »och muntliga» utgå, detta därför att det för
stipendieutdelningen är önskvärt, att betygen för uppförande och flit bestämmas
någon tid före examen.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för paragrafen:

»Efter---varjämte vitsord fastställas över elevernas insikter, färdigheter

och undervisningsskicklighet, börande därvid behörig hänsyn tagas jämväl till de avlagda
skriftliga proven.»

Adjunkt F. Björnståhl i Linköping framhåller som en brist, att de skriftliga
provens betydelse ej tyckes bliva synnerligen stor.

Jfr för övrigt § 24.

§ 65.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1 :

»Betyg--— för uppförande och för undervisningsskicklighet och som vid

---eller eljes på sätt i § 8 sägs, ådagalagt.»

Seminariekollegiet i Strängnäs föreslår, att undantag må kunna medgivas
beträffande högst två av de i mom. 2 nämnda ämnena.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att mom. 2 erhåller följande lydelse:

»Från den i mom. 1 givna bestämmelsen må undantag kunna medgivas beträffande
två av ämnena främmande språk---- och saknaden av godkänt vitsord i

två ämnen uppvägas av minst fyra betygsenlieter över godkänd i de i seminarieundervisningen
ingående kunskaps- och övningsämnena.» — Seminariets övningslärare tillstyrka
kommitténs förslag.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 2:

»Från---beträffande två av ämnena främmande språk, musik, trädgårds skötsel,

slöjd och husligt arbete samt gymnastik, i varje fall —- —- —.»

Seminariekollegiet i Stockholm framhåller beträffande andra stycket av
mom. 2, att betyget »otillräcklig» i vissa fall ej är lämpligt, samt hemställer

om bestämmelse, i vad mån ett sådant betyg, som avses i momentets tredje
del, må få inverka på befordran.

Jfr vidare seniinariekollegiets i Lund yttrande vid § 37 (sid. 85).

§ 06.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande tillägg: »Å betygets baksida
införes statistisk översikt över de särskilda i examen lämnade vitsorden».

Domkapitlet i Luleå anser, att bestämmelsen, att betyg över avlagd folkskollärarexamen
skall påtecknas av annan person än rektor, bör utgå.

$ 68.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, under förutsättning att kollegiets förslag
angående § 65 mom. 2 vinner beaktande, följande lydelse:

»Ingen må undergå sådan prövning mer än eu gång i samma ämne.»

§ 70.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår att i mom. 4 »seminariets lokalstyrelse»
ändras till »rektor efter samråd med vederbörande lärare».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 4:

»Undervisningstimme----minuter, dock att seminariets inspektor på framställning
av kollegiet må kunna---—-.»

§ 71.

Seminariekollegiet i Landskrona hemställer, att förbudet mot skolavgift
bortfaller.

Seminariekollegierna i Göteborg och Umeå föreslå, att »kalenderår» i
första raden utbytes mot »läsår».

§ 72.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 2 utgår. En del av dess
innehåll torde böra intagas i § 129.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 3 »kollegiet» utbytes
mot »rektor» och att orden »eller rektor» sålunda utgå.

§ 73.

Seminariekollegiet i Falun framhåller lämpligheten av att samme lärare, som
skall undervisa eleverna i skötseln av ett skolbibliotek, också är densamme,
som skall handleda eleverna i skötseln av övningsskolans bibliotek, och att

det, därför tyckes lämpligast, att samme person har hand såväl om seminariets
bibliotek som om övningsskolans, och kollegiet hemställer därför, att
paragrafen erhåller en sådan formulering, att en dylik anordning möjliggöres.

Seminariekollegiet i Kalmar föreslår, att efter orden: »och åligger den»
införes »eller de»,

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att orden »av övningsskolans»
böra utgå, då det i vissa fall kan befinnas lämpligt, att seminariets och
övningsskolans bibliotek skötas av samma person.

§ 74.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår att denna paragraf utgår.

§ 75.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Minst en gång varje läsår sammanträda på kallelse av rektor de lärare, som
undervisa i övningsskolan och de övriga lärare, som hava ledningen av elevernas
undervisningsövningar sig anförtrodd för att bliva i tillfälle att utbyta — — — föredragande.

§ 77.

Seminariekollegiet i Falun anför:

Kollegiet, som anser det icke behövligt och knappast önskvärt, att åt varje barn
i övningsskolan för varje år särskilt betyg utskrives, föreslår att mom. 3 utgår, varvid
dock slutorden böra flyttas till mom. 1 och erhålla följande lydelse: »varvid tillkännagivande
om flyttning sker».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att »seminariets styrelse» utbytes mot
»rektor» och »under rektors ledning» uteslutes.

§ 78.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för början av mom. 1:
»Då lärjunge nöjaktigt inhämtat den kurs, som motsvarar den egentliga folkskolans,
meddelas honom afgångsbetyg — —».

§ 79.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm påpeka, att början av paragrafen
bör lyda: »Hos vederbörande skolråd eller skolstyrelse göre rektor» o. s. v.

§ 84.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att denna paragraf utgår.

§ 85.

Se sid. 36.

§ 86.

Se sid. 37 f.

§ 87.

Seminariekollegierna i Göteborg, Härnösand och Umeå förorda, att den
enligt mom. 1 åt lokalstyrelsen uppdragna befogenheten i stället må tillkomma
överstyrelsen.

Seminariekollegiet i Lund hemställer, att det må tillkomma rektor att bevilja
lärare ledighet för kortare tid på grund av sjukdom eller annan anledning.
Seminariekollegiet i Landskrona yrkar likaså, att »seminariets lokalstyrelse»
i såväl mom. 1 som mom. 2 ersättes med »rektor». I fråga om
mom. 2 göres samma yrkande av seminariekollegiet i Göteborg. Seminariekollegiet
i Umeå önskar däremot, att även den i detta mom. omnämnda befogenheten
må tillkomma överstyrelsen.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 3:

Lärare, vilken fått sig sådan tjänstledighet som den i mom. 2 sagda beviljad
under en tid av två terminer i följd och önskar fortsatt tjänstledighet, göre därom
ansökan hos Kungl. Maj:t.

Seminariekollegierna i Landskrona och Göteborg föreslå, att som mom.
3 i denna paragraf införes § 123 i läroverksstadgan och att kommittéförslagets
mom. 3 i så fall införes som mom. 4.

§ 89.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

^<1 ■ till seminariets rektor avlämna — — — och åligger det rektor

att ifrågavarande ansökan ävensom egna ansökningshandlingar, där han själv söker
uppflvttning, till överstyrelsen före den 15 november insända.

§ 90.

Domkapitlen i Västerås, Göteborg och Luleå fästa uppmärksamheten på
att denna paragraf synes stå i strid med § 10 mom. 2 i gällande prästvalslag.

§ 91.

Domkapitlet i Luleå och seminariekollegiet i Stockholm föreslå, att hela
paragrafen sammanfattas till ett moment av följande lydelse: »Med rektors -

tjänst, ordinarie adjunkts- eller övningslärartjänst må icke törenas» o. s. v.
lika med mom. 1 i kommittéförslaget.

Domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna i Linköping, Falun,
Göteborg och Härnösand önska likaså ett tillägg till mom. 2, motsvarande
senare delen av mom. 1, detta med hänsyn till nödvändigheten för vissa
övningslärare, åtminstone vid enkelseminarier, att skaffa sig extra inkomst.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 2:

Övningslärare vid seminarium må icke vid seminariet tilldelas eller i annan
skola åtaga sig större antal undervisningstimmar än att detta antal vid seminariet
och annan skola sammanlagt uppgår till högst trettiofem för vecka.»

Seminariekollegiet i Luleå föreslår, att mom. 2 måtte utgå.

§ 92.

Seminariekollegiet i Landskrona yrkar på att som mom. 1 i denna paragraf
införes § 130 av läroverksstadgan, varefter de av kommittén föreslagna
momenten böra följa med nya nummer.

Enligt samma kollegium bör i mom. 4 (enligt kollegiets förslag mom. 5)
följande ändringar vidtagas: »överstyrelsen eller seminariets lokalstyrelse»
ändras till »överstyrelsen, inspektor, biskop eller rektor»: punkten »I sitt
förhållande etc.» utgår.

§ 93.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att i mom. 1 »lämpligt» utbytes
mot »möjligt».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att i mom. 3 orden »vederbörande
lärare så önskar» utbytes mot »ifrågavarande lärare därtill samtycker».

§ 94.

Se sid. 35.

§ 95.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm påpeka behövligheten av
instruktion för läraren i trädgårdsskötsel i avseende på trädgårdens vård.
Se f. ö. sid. 36 f.

§ 96.

Se sid. 37.

§ 97.

Se sid. 35, 66.

§ 100.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår att efter »påkalla» inskjutes orden
»deltaga i arbetet med inträdesprövning».

§ 104.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 1 (sid. 537, rad 2
nedifrån) efter »viss klass» tillägges »eller vissa klasser». Punkterna 4, 5,
7 och 8 böra enligt kollegiets mening helst utgå. Befogenheterna i 5 och
7 böra tillkomma ordningsflicka, de i 8 rektor.

Seminariekollegiet i Kalmar avstyrker punkt 7 såsom lätt ledande till
läxtvång.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår ändringar i följande punkter av
inom. 1:

1) »att söka vinna närmare personlig kännedom om elevernas individuella
läggning samt uppförande, flit och framsteg i studier»;

4) »att närvara vid läkarundersökning såsom i § 53 sägs och därvid

^ 9

8) utgår.

10) » — — — biträda rektor med förande av tenninslängderna.»

Seminariekollegiet i Falun föreslår följande lydelse av punkt 12: »att i
övrigt i allt, vad vården och tillsynen av eleverna angår, särskilt i disciplinära
frågor, vara rektors närmaste biträde och gå honom tillhanda med råd
och upplysningar».

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att mom. 4 av § 105, vilken
paragraf i övrigt föreslås utgå, inryckes i § 104, punkt 12.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 2 efter »lärare
och» inskjutes »åtminstone de två lägre klasserna av».

§ 105.

Se föregående paragraf.

§ 107.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1:

»— — — och meddele de befogade föreskrifter, råd och upplysningar, vilka

han finner lämpligt att giva, därvid beaktande---i det hela. Omsorgsfullt

övervake han, att given stadga och fastställd ordning till alla delar iakttagas, där
icke ändring på vederbörligt sätt skett.»

1 mom. 4 föreslår samma kollegium, att orden »varje termin» utgå.

§ 108.

Domkapitlen i Göteborg och Luleå samt seminariekollegierna i Uppsala,
Falun, Växjö, Landskrona, Göteborg och Härnösand anse bestämmelsen, att
tjänstgöringsbetyg för lärare för att äga giltighet skall påtecknas även av
annan person än rektor, för obehövlig.

§ 109.

Domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna i Göteborg och Härnösand
hemställa, att rektor icke måtte erhålla rättighet att bereda dem,
som i paragrafen avses, tillfälle att närvara vid folkskollärarexamen. Seminariekollegiet
i Kalmar uttalar sig emot att avgångsexamen åtminstone vid
de kvinnliga seminarierna göres offentlig.

§ in.

Adjunkt Björnståhl i Linköping anser bestämmelsen i punkt 4 onödig.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att bestämmelsen om rektors skyldighet
att återsända inträdessökandes ansökningshandlingar (i punkt 5)
utgår.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår ändringar i följande punkter:

6) »samt övriga stadgade längder» utgår.

7) »de i den skriftliga prövningen för folkskollärarexamen utförda arbetena
med mera dylikt» utgår. I stället kan vid föreskrifterna om avgångshandlingarna
göras ett tillägg, att de böra förvaras minst fem år.

9) Med anledning av förslaget till stadgande i detta moment vill kollegiet hemställa,
att nu gällande alldeles föråldrade bestämmelser angående redogörelse för
gymnastikövningarna vid seminarierna upphävas.

Seminariekollegiet i Stockholm påpekai*, att om alla häri uppräknade
handlingar skola bevaras, det erfordras ganska stora förvaringsrum. Det
torde kunna ganska starkt ifrågasättas, huruvida det verkligen är behövligt
att utöver en viss tid, t. ex. fem år, bevara avgångsskrivningarna i folkskollärarexamen.

§ H2.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i punkt 5 orden
»samt årligen — — — verifikationer» ändras till:

»årligen däröver insända redovisning dels till överstyrelsen, dels till kammarrätten,
den senare åtföljd av vederbörliga verifikationer, så tidigt, att de inkomma
inom tre månader efter räkenskapsårets slut.»

Seminariekollegierna i Göteborg och Härnösand föreslå följande lydelse
av punkt 5:

»Att — — — före februari månads utgång upprätta redovisning i två exemplar,
av vilka, sedan de granskats av kollegiet, rektor sänder ett exemplar till överstyrelsen
och ett exemplar, åtföljt av vederbörliga verifikationer, till kammarrätten
så tidigt, att det dit inkommer inom tre månader efter räkenskapsårets slut.»

Seminariekollegiet i Umeå föreslår ändringar i följande punkter :

2) att ombesörja, att förteckning föres över seminariet tillhörig lös egendom,
samt låta brandförsäkra nämnda egendom.

5) att under laga ansvar handhava och föra seminariets kassor och medel
samt årligen före februari månads utgång däröver till kammarrätten insända redovisning,
åtföljd av verifikationer.

8) att vid ombyte av bibliotekarie inventera seminariets bokförråd.

9) Utgår.

§ 116.

Seminariekollegierna i Falun och Härnösand föreslå, att orden »av lokalstyrelsen»
utbytas mot »av rektor».

Seminariekollegierna i Växjö, Landskrona, Göteborg, Umeå och Stockholm
anse, att bibliotekarie bör utses av rektor efter kollegiets hörande.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för punkt 3:

»att verkställa beslutat bokinköp, då rektor därom anmodar honom»,

samt för punkt 8:

»att övervaka att utlånta böcker behörigen återställas och, då så finnes nödigt,
uppvisas.»

§ 117.

Domkapitlet i Göteborg föreslår, att för tydlighets skull orden »dess styrelse»
i mom. 1 utbytas mot ordet »överstyrelsen».

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att »dess styrelse» utbytes mot
»överstyrelsen», därest icke förtroendet kan överlämnas åt rektor.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse av mom. 1:

»Vid varje seminarium antages av rektor en seminarieläkare.»

Medicinalstyrelsen föreslår följande lydelse för mom. 2:

»Vid läkares antagande bör i främsta rummet tagas hänsyn till erfarenhet och
ådagalagd skicklighet i vad som rörer allmän hälsovård. Då lämpligheten i övrigt
kan anses lika, må kvinnlig — — — lärarinneseminarium.»

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför: Föreskriften i mom. 2 av
§ 117 bör, om den skall bibehållas, fullständigas med tillägg, som under angivna
omständigheter giver företräde åt manlig läkare vid lärarseminarium.

§ 118.

Medicinalstyrelsen anför:

Början av inom. 1 bör erhålla följande lydelse: »Seminarieläkaren har att utöva
tillsyn — — — läroanstalten samt att främja--— uppfostran».

Beträffande de i mom. 1, punkt 2 omnämnda undersökningarna anser styrelsen,
att periodiska allmänna undersökningar åtminstone av ögonen äro obehövliga, endast
kostnadsfri specialistbehandling tillförsäkras eleverna. Däremot borde en undersökning
vid inträdet påbjudas. Vad tandundersökningen angår, synes den böra göras en gång
om året på alla elever. Men då här sakkunnig behandling från seminarieläkarens
sida ej kan ifrågasättas, synes det medicinalstyrelsen, att denna undersökning hellre
bort anförtros åt legitimerad tandläkare.

Rörande punkt 5 av samma inom. 1 framhåller styrelsen, att numera ingen
läkare kan behärska medicinens olika områden och att bestämmelsen om kostnadsfri
vård av lärjungarna därför behöver kompletteras med, att seminarieläkaren äger i fall,
där sådant anses behövligt, på seminariets bekostnad med rektors medgivande konsultera
specialist, där sådan finnes att tillgå å orten.

Beträffande punkt It jfr sid. 124 f. — Seminariekollegiet i Landskrona
föreslår, att i punkt 13 orden »senast en vecka efter» ändras till »före», då
det är önskvärt, att årsredogörelsen kan föreligga färdig vid avslutningen.

Seminariekollegiet i Umeå hemställer på anhållan av seminarieläkaren,
att vid de stadganden, som bestämma skyldigheten för läkaren att göra meddelanden
om elevernas .sjukdomar, tillägges: »såvitt läkarens tystnadsplikt
icke trädes för när».

§ 119.

Adjunkt F. Björnståhl i Linköping framhåller, att om paragrafen avser,
att alla lärare vid alla tillfällen skola kallas och utöva rösträtt, kan man
tänka sig möjligheten, att rektor och ämneslärare bli överröstade av övningslärare,
t. ex. i fall, som gälla svårare förseelser av elev eller elevs förvisning,
ehuru de senare litet eller intet känna till personen i fråga.

§ 122.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 2 (näst sista raden)
»bestämmas» utbytes mot »fastställas».

§ 123.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för början av mom. 1:
»Minst en gång varje läsår sammankallar rektor kollegiet för att bereda
läraren tillfälle att överlägga om elevernas uppförande, flit och framsteg i
studier samt om särskilda elevers behandling och bedömande och att med
ledning av» etc.

100

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att i mom. 1 orden »samt därest det
därvid skulle visa sig, att detta arbete icke är fördelat på ändamålsenligt
sätt eller i något ämne ålägges lärjunge till ett mått, som kan betaga honom
nödig vila och förströelse eller hindra förberedelse i andra ämnen, föreslå
åtgärder till rättelse i detta avseende» böra utgå.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att nämnda uttryck »samt därest

--— avseende» utbytes mot: »varefter rektor vidtager de åtgärder han

finner nödiga».

§ 125.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att orden »och skall protokollet senast
en vecka efter sammanträdet föreligga justerat» utgå.

§§ 126, 127.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att dessa paragrafer utgå och ersättas
med följande bestämmelser:

1. »Lärare, som i seminarieklasserna ensam bestrider all undervisning i ett
ämne, åligger att inom en månad efter läsårets början till rektor ingiva en med huvudsaklig
ledning av undervisningsplanen uppgjord särskild plan, upptagande de lärokurser,
han under läsåret tänker genomgå inom de särskilda klasserna, ävensom
innehållande uppgifter på den metodiska behandling, han tänker låta komma ämnet
till del på olika stadier.

Då två eller flera lärare i seminariet undervisa i samma ämne, skola de i samråd
med varandra uppgöra dylik plan, vilken avfattas och till rektor inom ovannämnda
tid avlämnas av den som de ifrågavarande lärarna bland sig utse.

Om rektor gillar inlämnad plan, give han sitt samtycke till dess förverkligande.

2. Vederbörande lärare äga också att till rektor inkomma med förslag till inköp
av böcker och annan undervisningsmateriell samt, då behov av ny lärobok föreligger,
därom göra framställning.

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår, att i mom. t av § 127 orden
»särskilt i fråga om lämpliga uppgifter för deras enskilda arbeten» måtte
utgå.

§ 128.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår, samt hänvisar
till sitt förslag i fråga om § 131.

§ 129.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

»De lärare---bedrivande samt uttala sig om, vilka delar av övnings skolans

kurser som lämpligen kunna lämnas till genomgående vid nämnda övningar,
ävensom beredas tillfälle att överlägga om ämnenas metodiska behandling i övnings -

101

skolan. Protokollet föres av den bland de i sammanträdet deltagande lärarna, som
dessa därtill utse samt avlämnas inom två veckor till rektor». Jfr § 72 (sid. 92).

§ 131.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

»Även i andra fall än de i §§ 75, 129 och 130 omnämnda äge rektor rätt att,
då han finner nödigt, till konferens rörande undervisningen eller annat till tjänsten
hörande ärende kalla de lärare, vilkas mening han önskar erfara, och tillkomme det
honom att i dessa fall förordna, huruvida och av vem protokoll skall föras.»

§ 132.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att denna paragraf utgår.

§ 134.

Se sid. 37, 45 f.

§ 138.

Se sid. 44 f.

§ 139.

Se sid. 39 f.

§ 140.

Se sid. 39 f.

§ 145.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm föreslå, att före ordet »icke
fullgjort» i mom. 2 insättas orden »i något avseende».

Seminariekollegiet i Lund anser sig icke kunna biträda innehållet i mom.
2 av denna paragraf. Skulle en sådan situation, som här förutsättes, inträda,
kan man förfara som hittills.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande lydelse för mom. 2:

»Skulle vid ansökningstidens slut ingen behörig sökande hava anmält sig, skall
inspektor sättas i tillfälle att, därest han efter samråd med rektor och ämneslärar kollegiet

så finner lämpligt---. På överstyrelsens prövning må bero, huruvida

den sålunda föreslagna skall hos Kungl. Maj:t till utnämning förordas — — —.»

§ 146.

Seminariekollegierna i Linköping, Falun och Stockholm föreslå ett tillägg
av innehåll, att rektor vid tillsättande av adjunktstjänst bör å ämbetets vägnar
avgiva särskilt yttrande och förslag.

§ 151.

Se sid. 46 f.

102

§ 152.

Musikaliska akademien föreslår följande lydelse för mom. 2 a: »prästbetyg
angående ålder och god frejd».

§ 153.

Seminariekollegiet i Lund hänvisar till sitt yttrande angående § 145,
mom. 2.

§ 154.

Seminariekollegierna i Linköping och Stockholm påyrka, att även vid
övningslärartjänsts tillsättande rektor bör å ämbetets vägnar avgiva särskilt
yttrande och förslag (jfr §§ 146, 158).

Seminariekollegiet i Växjö anför:

Prov för övningslärarbefattning böra ej komma i fråga, så snart provkurser
blivit anordnade för det ena eller andra slaget av dessa lärare. Även under nuvarande
förhållanden böra prov helst icke förekomma, då resultaten av sådana icke
lämna tillförlitlig grund för bedömande av sökandes lärarduglighet. De föreslagna
provkurserna böra anordnas med det snaraste.

Seminariekollegierna i Göteborg och Stockholm anse, att de två ledamöter,
som jämte rektor skulle utgöra den nämnd, vilken enligt denna paragraf och
§ 158 skall bedöma undervisningsprov, icke endast böra utan skola utgöras
av sakkunniga personer.

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg till mom. 3:

Vid tillsättande av lärarbefattning i musik skall därjämte gälla, att vid jämförelse
mellan de sökandes betyg företräde bör givas åt den, som undfått högre betyg i sång,
och vid lika vitsord i sång åt den, som undfått högre betyg i harmonilära.

§ 158.

Seminariekollegierna i Linköping och Stockholm påyrka, att även vid
tillsättande av övningsskollärartjänst rektor må å ämbetets vägnar avgiva
särskilt yttrande och förslag (jfr §§ 146, 154).

Seminariekollegiet i Växjö avstyrker de i mom. 2 föreslagna proven, då
sådana skulle komma att avskräcka många meriterade lärare från att söka
ifrågavarande platser; men anser prov i form av kortare tids provtjänstgöring
lämpliga.

§ 160.

Seminariekollegiet i Lund hänvisar till sitt yttrande angående § 145.

§ 161.

Se sid. 38 f.

103

§ 162.

Seminariekollegierna i Landskrona, Göteborg och Umeå yttra, att då
paragrafen enligt överskriften skall handla om extra och vikarierande lärare,
dessa senare även borde nämnas i texten. Kollegiet i Landskrona föreslår,
att efter »extra ordinarie» inskjutas orden »och vikarierande». Kollegiet i
Göteborg föreslår följande lydelse:

1. Extra ordinarie och vikarierande lärare, vilka anställas för full tjänstgöring,
förordnas på rektors förslag av överstyrelsen.

2. Skulle i något fall oförutsedda hinder möta för lärare att bestrida sin tjänst, äge
rektor för högst två veckor bevilja tjänstledighet samt förordna vikarie; skolande rektor
om sådan åtgärd ofördröjligen underrätta överstyrelsen (— läroverksstadgans § 123).

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår följande lydelse:

»Extra ordinarie och vikarierande lärare förordnas på rektors förslag av lokalstyrelsen;
skolande denna, när det gäller tjänstgöring under hel termin, om sådant
förordnande omedelbart lämna överstyrelsen underrättelse».

§ 163.

Seminariekollegierna i Linköping, Falun och Stockholm föreslå följande
ändrade lydelse av mom. 3: »— — — i egenskap av ordinarie och extra
ordinarie lärare vid folkskola, högre folkskola, småskoleseminarium eller övningsskola
— — —.»

§ 166.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm framhålla, att då kollegiets
»förslag» för att bli giltigt skall av lokalstyrelsen godkännas, torde ordet »beslutade»
utbytas mot »förordade».

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att uppdraget att granska och godkänna
fördelningen av stipendierna överlämnas åt lokalstyrelsens ordförande
eller seminariets inspektor.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att orden »och skall detta förslag»
i mom. 2 utgå, då bestämmelsen är onödig.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att vederbörande klassföreståndare
uppgör förslag till stipendieutdelning, vilket av rektor och samtliga
klassföreståndare gemensamt prövas och, där så behövs, ändras samt slutligen
å kollegiets vägnar tillstyrkes.

§ 167.

Se sid 34.

§ 169.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att ordet »närmaste» utgår.

104

§ 170.

Kommitténs förslag (band II, sid. 38), att ett särskilt årligt förslagsanslag
må anvisas för sådana mindre reparationer, som rektor enligt denna §
kan låta för seminariets räkning verkställa, tillstyrkes uttryckligen av
länsstyrelsen i Södermanlands län och seminariekollegiet i Växjö.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller även lämpligheten av en dylik
bestämmelse, och länsstyrelsen i Östergötlands län förklarar sig ej hava någon
erinran att göra mot förslaget.

§ 175.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att ordet »rätt» inskjutes näst efter
»inspektionsförrättande».

§ 176.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker uttryckligen kommitténs förslag angående
provårskurs vid folkskoleseminarium, ävensom anordnande av kurser
i geologi, ekonomilära, laboratoriearbete, biblioteksteknik, talteknik och åskådningsteckning
för lärare vid seminarierna.

§ 178.

Seminariekollegiet i Umeå hemställer, att i mom. 1 uttrycket »föreställning
och varning» utbytes mot »föreställning eller varning».

§ iso.

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg:

»Vid behandlingen av frågor, som röra musikundervisningen vid seminariet, skall
seminariets musiklärare likaså äga att i lokalstyrelsens överläggningar deltaga».

Domkapitlet i Visby anser, att seminariets biträdande föreståndarinna i
intet fall bör vara självskriven ledamot av styrelsen.

Jfr för övrigt vad som anförts ovan under kap. VI, sid. 69 f.

§ 183.

Domkapitlet i Visby anför:

Om lokalstyrelse inrättas, borde denna erhålla bemyndigande att utse en person,
som skulle hava inseende över inträdesprövningar och folkskollärarexamen och som
tilllika skulle utöva den allmänt personliga tillsyn över seminarierna, som domkapitlet
ej anser kunna med framgång utövas av en av flera personer sammansatt styrelse.

§ 184.

Seminariekollegiet i Linköping föreslår följande lydelse:

Lokalstyrelsens ordförande (eventuellt inspektor) skall hava inseende över folkskollärexamen.
Han utser ock på rektors förslag två eller flera ojäviga personer att
såsom vittnen därvid närvara.

105

Seminariekollegiet i Falun har samma förslag med undantag av orden
»eventuellt inspektor» samt »på rektors förslag».

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att orden »inträdesprövning och»
utgå ur mom. 1.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande lydelse för mom. 1:

Seminariets inspektor skall hava inseende över folkskollärarexamen. Han utser
ock två eller flera ojäviga personer att såsom vittnen därvid närvara, och äga dessa
jämväl övervara det kollegiesammanträde, som enligt § 64 hålles i samband med
nämnda förrättning.

Seminariekollegiet i Stockholm har samma förslag med undantag av att
kommitténs ord »lokalstyrelsens ordförande» bibehållits i paragrafens början.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1:

Seminariets inspektor tillkomme det att öva tillsyn över läroanstalten och hava
inseende över folkskollärarexamen, till vilken han äge kalla två eller flera personer
att som vittnen därvid närvara.

Seminariekollegiet i Luleå anser vittnen i inträdesexamen obehövliga.

Jfr även föregående paragraf.

§ 186.

Seminariekollegierna i Växjö och Landskrona anse, att vaktmästare och
nödig betjäning för seminariet böra anställas och efter kollegiets hörande
entledigas av rektor.

Kollegiet i Landskrona påpekar i detta sammanhang önskvärdheten av
att vaktmästares pension sförhåll an den och understöd i händelse av sjukdom
bleve ordnade.

Seminariekollegiet i Göteborg anser ock, att vaktmästare och nödig betjäning
för seminariet utan minsta olägenhet kunna tillsättas av rektor. Paragrafens
mom. 1 bör enligt kollegiets mening inarbetas i § 113 mom. 2, och
nu ifrågavarande paragrafs mom. 2 blir efter »lokalstyrelsens» utbytande
mot »rektor» mom. 3 till § 113.

Seminariekollegierna i Umeå och Stockholm föreslå likaså, att i mom. 1
»lokalstyrelsen» ersättes av »rektor». I mom. 2 föreslår kollegiet i Umeå
att ordet »rätt» inskjutes näst efter »äger» och att lokalstyrelsen även här
utbytes mot rektor.

§ 187.

Seminariekollegiets i Växjö flertal finner lämpligast, att lokalstyrelsens
ordförande eller seminariets inspektor, om han finner anledning till anmärkningar
mot rektor eller lärare, gör anmälan därom hos överstyrelsen.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att även här ordet »rätt» inskjutes
mellan »äge» och »han».

106

§ 188.

Seminarieköllegiet i Landskrona föreslår, att denna paragraf endast måtte
innehålla följande bestämmelse:

Inspektor äger mottaga underdåniga ansökningar om resestipendier och efter
samråd med rektor insända dessa jämte eget yttrande till överstyrelsen, ävensom att
till överstyrelsen lämna de upplysningar och avgiva de yttranden, som av denna hegäres.

Vad paragrafen i övrigt avhandlar, bör tillkomma rektor och inarbetas i instruktionen
för denne. Mom. 2 borde då lämpligen erhålla följande lydelse: »att årligen
den 31 dec. låta genom två av kollegiet utsedda ledamöter verkställa etc».

Mom. 3 är redan behandlat under § 112.

Seminarieköllegiet i Göteborg anför:

Paragrafen skulle enligt kollegiets åsikt avse inspektörs skyldigheter utöver vad
i det föregående av stadgan är föreskrivet. Av dessa skyldigheter torde lämpligen
de i mom. 1 omnämnda böra övertagas av rektor. Föreskrift därom kunde inarbetas
i § 112 antingen i eller efter mom. 4.

Kollegiet anser, att den i mom. 2 omnämnda inventeringen icke nödvändigtvis
behöver utföras av inspektor själv, varför kollegiet föreslår följande formulering:

Mom. 2: »att årligen den 31 december ombesörja inventering av seminariets
värdehandlingar---.»

Mom 3. Den granskning av seminariets räkenskaper, som i mom. 3 avses,
anser kollegiet lämpligast böra uppdragas åt lärarkollegiet, liksom fallet är vid de
allmänna läroverken. Efter denna granskning insänder rektor ett exemplar av räkenskaperna
till överstyrelsen och ett exemplar med tillhörande verifikationer jämte inventeringsprotokoll
till kammarrätten inom föreskriven tid, såsom kollegiet tillåtit sig
föreslå vid § 112, mom. 5.

Direkt stadgande om kollegiets skyldighet att ombesörja granskningen av redovisningen
rörande seminariets räkenskaper torde lämpligen såsom ett tredje moment
böra vidfogas § 171, varjämte bestämmelse om kollegiets skyldighet att välja granskningsmän
torde kunna inarbetas i § 122.

Mom. 4. Det i momentet avsedda stadgandet torde få anses överflödigt, varför
momentet utgår.

Seminarieköllegiet i Härnösand anser, att den i mom. 1 nämnda skyldigheten
bör övertagas av rektor, de i mom. 2 och 5 nämnda av inspektor,
den i mom. 3 nämnda av kollegiet; mom. 4 anser kollegiet kunna utgå.

Seminarieköllegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår, men ersättes
delvis av följande bestämmelse:

»Den inventering hos redogöraren för seminariets kassor och fonder, vilken föreskrives
i kungl. kungörelsen den 15 december 1905, förrättas av seminariets inspektor».

Seminarieköllegiet i Stockholm hemställer, att uttrycket »den 31 december»
i mom. 2 utbytes mot »före årets slut».

§ 190.

Seminarieköllegiet i Umeå föreslår att ordet »bestämd» ersättes med
»nödvändig».

107

Kap. VIII. Förslag

till

undervisningsplan för statens folkskoleseminarier.

(Sid. 579—620 i huvudbetänkandet. Jfr även sid. 153—204 samt

band II, sid. 42—318).

Seminariekollegiet i Linköping uttalar sig för att till ingressen till kommitténs
tim- och kursplan göres följande tillägg: »ej heller timsumman i ett
ämne utan medgivande av vederbörande ämneskonferens minskas».

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg: »samt att, där blott en
timme i veckan är för undervisning i visst ämne upptagen i timplanen,
minskning i undervisningens omfattning icke må äga rum».

I. Timplan.

Särskilda timplaner, avvikande från kommittéförslagets, hava uppgjorts
av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Lund, Landskrona och
Göteborg, lektor H. Petrini i Växjö samt adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg
i Linköping. De nämnda seminariekollegiernas förändring av timplanen
är framför allt en följd av ekonomilärans avförande från undervisningsplanen
såsom självständigt ämne. Detta ämnes timmar hava i allmänhet fördelats
på de humanistiska ämnena (särskilt historia), varjämte några andra mindre
omkastningar hava ägt rum (se de särskilda ämnenas lärokurser nedan). Lektor
Petrinis omläggning av timplanen är framför allt beroende på att han önskar
väsentligt ökat utrymme för fysik och kemi (261/2 timmar i st. f. 8), varemot
bl. a. främmande språk strykes och psykologi och pedagogik reduceras till
2 timmar. Adjunkt Setterbergs förslag vill genomföra en starkare koncentrering
av de olika ämnena till vissa klasser inom seminariekursen.

II. Kursplan.

I. Kristendomskunskap.

(Sid. 581—583 i huvudbetänkandet; jfr sid. 154—157 samt
band II, sid. 42—54.)

Kursplanen i detta ämne har i allmänhet omfattats med tillfredsställelse
av dem, som därom yttrat sig. I Lunds domkapitel uttalar t. ex. professor

108

Kristendomsundervisningens
mål.

Inträdesfor
dringar.

Tid å timplanen.

E. Aurélius sin fulla anslutning till de principiella synpunkter, som av kommitterade
gjorts gällande med avseende på en radikal omläggning av hela
studiesättet och vinsten av en verklig tillägnelse av historiskt betraktelsesätt,
liksom av mer fördjupade kunskaper. Seminariekollegiet i Stockholm anser
det kunskapsmått, kommittérades förslag till kursplan anvisar, vara så väl
avvägt, att det blott kräver ett par mindre ändringar i kursfördelningen.

De anmärkningar, som framställts, gälla följande moment.

Beträffande själva målet för kristendomsundervisningen i seminarierna
gör biskopen i Västerås gällande, att detta bör formuleras som lärjungarnas
införande i vår evangelisk-lutherska kristendom.

Seminariekollegierna i Linköping (reservation av adjunkterna O. Olsson
och G. Setterberg), Falun, Växjö och Göteborg föreslå, att till inträdesfordringarna
tilkigges någon bekantskap med den svenska kyrkans psalmbok (Växjö
och Göteborg: »bekantskap med några psalmer»). Kollegiet vid Stockholms
seminarium föreslår som tillagd inträdesfordran: någon bekantskap med svenska
kyrkans psalm- och evangeliebok.

Seminariekollegiet i Umeå uttalar sig emot varje förslag om ökning av
inträdesfordringarna (utöver kommittéförslagets fordringar) i detta ämne såväl
som i ämnena modersmålet och husligt arbete.

Kollegiet i Strängnäs föreslår, att ur de av kommittén föreslagna inträdesfordringarna
noggrannare kännedom om Lukas’ evangelium måtte utgå.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att inträdesfordringarna något minskas,
under förutsättning av större antal timmar för ämnet i seminariekursen.

Från många håll har framhållits önskvärdheten eller behovet av större
utrymme å timplanen för ämnet än de av kommittén föreslagna 12 veckotimmarna.
I denna riktning yttra sig domkapitlet i Uppsala, biskoparna i
Strängnäs och Lund, domprosten i Växjö, professorerna, Holmström och Aurelius
i Lund, biskopen, domprosten och lektor Börjesson i Karlstad, samt seminariekollegiet
i Skara. Domkapitlen i Skara och Västerås, Stockholms stads
konsistorium, biskopen och domprosten samt kyrkoherdarne Wieselgren och
Bindeman i Göteborg, biskopen i Härnösand och seminariekollegierna i Linköping
(med reservation av adjunkterna Olsson och Setterberg) och Landskrona
ansluta sig till kommittéledamoten Sundells reservationsvis framställda
yrkande på ytterligare 1 veckotimme i kl. IV; domkapitlet i Linköping likaså,
för såvitt kursplanen skall fastställas; seminariekollegiet i Växjö finner denna
tillagda timme i klass IV önsklig, om ock ej alldeles nödvändig; seminariekollegiet
i Lund finner samma ändring önskvärd. Seminariekollegiet i Upp -

109

sola yrkar ävenså på sammanlagt 13 timmar för ämnet, men med den tilllagda
timmen förlagd till klass I. — 14 timmar påyrkas av seminariekollegierna
i Stockholm och Kalmar samt seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad,
som tillika påyrkar, att det i timplanen angivna timantalet för kristendomskunskap
ej måtte få underskridas; 15 timmar förordas av domkapitlet i
Kalmar.

Å andra sidan påyrkar lektor Petrini i Växjö en kraftigare reduktion av
tiden för ämnet, detta emedan det enligt hans mening visat sig. att kristendomslärarna
hittills icke ha på ett förnuftigt sätt kunnat använda den tid de
haft till sitt förfogande.

Emot Göteborgs seminariekollegiums beslut att i oförändrad form tillstyrka
sektionens förslag till timplan för kristendomsämnet har reservation
avgivits av vikarierande adjunkten IV. Björck, som anför:

Ämnets timantal bör kunna i betydande grad reduceras, emedan religionsundervisningen
i likhet med andra humanistiska ämnen i avsevärd utsträckning bör kunna
byggas på elevernas självstudier. Tveksam i vilken grad denna reduktion lämpligen
bör företagas, har reservanten av rent praktiska skäl stannat vid en maximitid för
ämnet av 10 timmer. Härigenom skulle den förändring kunna vidtagas i den av kollegiet
förordade timplanen, att ytterligare en enligt reservantens mening alldeles
oundgänglig veckotimme kunde erhållas för ämnet kemi i klass It samt kommitténs
timplan för främmande språk förbliva oförändrad.

Lektor A. E. Friedlander i Göteborg, med vilken biskop E. H. Bodhe,
domprosten Rexius, kyrkoherdarna Wieselgren och Bindeman samt lektorerna
E. Hellquist och E. Hedelius förenat sig, yttrar:

Då folkskollärarens kristendomsundervisning företrädesvis omfattar undervisning
i biblisk historia och katekes, synes det som om seminariets undervisning i första
rummet borde ha till uppgift att fördjupa elevens kunskaper rörande bibelns innehåll
och den kristna tros- och sedeläran enligt den evangeliskt lutherska kyrkans bekännelser.
Den föreslagna kursplanen har emellertid företagit en sådan utvidgning
av den kyrkohistoriska kursen, att undervisningen i bibelkunskap blivit inskränkt till
de två första klasserna och undervisningen i tros- och sedeläran måst inskränkas till
de två sista. Däremot upptagas en stor del av de timmar, som anslagits åt kristendomsundervisningen
i seminariets tre sista klasser, av kyrkohistorisk undervisning.
Oavsett det förhållande, att den kyrkohistoriska undervisningen är av jämförelsevis
mindre betydelse för folkskollärare än de nyssnämnda viktiga grenarna av kristendomskunskap,
medför den föreslagna anordningen flera olägenheter med avseende på
tros- och sedelärans studium. Det är fara värt, att denna gren av undervisningen
genom en sådan inskränkning i den däråt anslagna tiden, nedsjunker till en torr och
skematisk framställning. Därtill kommer, att då seminarieeleverna skola börja sina
praktiska övningar, tros- och sedelärans studium knappt är påbörjat. Den nödiga
kyrkohistoriska undervisningen torde kunna medhinnas på kortare tid än den föreslagna,
varigenom större utrymme kunde beredas åt de för en blivande folkskollärare
viktigaste grenarna av kristendomsundervisning.

Kursplanen i
allmänhet.

Bibelläsning.

Kyrko historien.

Tros• och
sedelära.

Biskopen i Västerås anser, att kursplanen väl ensidigt betonar den antropocentiska
framställningen och låter den teocentriska träda i bakgrundeen

Linköpings och Stockholms seminariekollegier förorda, att den fullständigare
genomgång av ett bland de paulinska huvudbreven, som kommittén vill förlägga
till klass II, måtte framflyttas till klass IV, då bättre förutsättningar för
dess tillgodogörande förefunnes.

Professor E. Aurelius i Lund tvivlar på lämpligheten av att låta klass I
enbart syssla med gamla testamentet och dess isagogiska och kanonhistoriska
frågor samt skjuta upp allt som rör nya testamentet till klass II.

Professsor Holmqvist i Lund vill särskilt vitsorda den insikt, med vilken
studieplanen i kyrkohistorien är behandlad, men tror icke på möjligheten av
grundligare införande i dogmliistorien utan större filosofiska och kulturella
förkunskaper än som i seminarierna kunna förutsättas.

Uppsala seminariekollegium föreslår en sådan förändring av kursplanen,
att medeltiden, reformationen och ortodoxiens tid genomgås i klass III, 1700-och 1800-talen i klass IV.

Adjunkten J. Ahlstedt vid Karlstads seminarium förordar, att det kyrkohistoriska
studiet börjar först med klass III, att gamla tiden och medeltiden
genomgås i denna klass och nyare tiden i klass IV, samt att i samband härmed
en av de föreslagna fyra veckotimmarna i klass II överföres till klass IV.

Stockholms seminariekollegium önskar likaså, att gamla tidens och medeltidens
kyrkohistoria uppskjutes till klass III.

Uppsala seminariekollegium framhåller, att psalmhistorien bör inflätas i
den kyrkoliistoriska kursen och sålunda påbörjas redan i klass II för att sedan
i klasserna III och IV särskilt behandla svenska kyrkans psalmsångare.

Jfr vidare lektor Friedlanders m. flis yttrande ovan sid. 109.

Från några håll yrkas på en starkare ställning för tros- och sedeläran
än kommittéförslaget ansetts giva densamma. Så förklarar domkapitlet i
Uppsala, att den historiska synen på lärostoffet har urgerats på bekostnad
av den systematiska, och att kommittén i sin motivering i band II försvagat
sin i band I (i själva kursplanen) intagna ståndpunkt till tros- och sedeläran.
Biskopen, domprosten och lektor Börjesson i Karlstad anse likaså, att det
systematiska elementet i kristendomsundervisningen måste mera betonas, och
Visby domkapitel yrkar på koncentrering kring den systematiska teologien.
I överensstämmelse härmed föreslår även seminariekollegiet i Linköping (beslutet
fattat med 5 röster, däribland ordförandens, mot 5), att i kursplanen
för klasserna III och IV ordet »kort» måtte utgå framför »framställning av
den kristna tros- och sedeläran».

Seminariekollegiet i Kalmar är övertygat om att det skall befinnas alldeles
nödvändigt, att den folkskolekurs i katekes, som eleven före inträdet
vid seminariet förutsättes hava förvärvat, måste inom seminariet direkt fullständigas
och fördjupas.

Uppsala domkapitel anser, att de rent historiska och geografiska synpunkterna
böra få mera utrymme vid den religionshistoriska undervisningen.

Lektor Petrini i Växjö anför:

Den huvudsakliga bristen i kursplanen för ämnet kristendomskunskap är en kurs
i religionshistoria. Man måste fordra av folkskolans lärare, att de åtminstone ha
realskolebildning i det ämne, som hittills varit deras huvudämne. Vill man förstå de
religiösa företeelserna, måste man ha en aning om de grundläggande religiösa principerna.
Sedan bör en kortfattad, enkel och okonstlad kurs i religionshistoria meddelas,
varpå man studerar kristendomens uppkomst samt uppkomsten av de olika
kristna religiösa bruken, såsom riter, religiösa fester m. m.

Professor Aurelius i Lund, som finner, att kursens i kristendomskunskap
stora omfattning nödvändigt måste betinga en femårig seminariekurs, hänvisar
därvid särskilt till det mångahanda, som rymmes inom andra klassens undervisningsplan
i kommittéförslaget. Även seminariekollegiet i Uppsala finner
andra klassens kurs orimligt stor; samma kollegium anser vidare första klassens
kurs bättre formulerad i kommittébetänkandets anmärkningar och motiveringar
än i själva kursplanen.

Lektor Petrini i Växjö anser, att ett av villkoren för en hederlig religionsundervisning
är, att prästerskapet helt och hållet hålles fjärran från all inblandning
i undervisningen.

2. Modersmålet.

(Sid. 583—585; jfr sid. 157—159 samt band II, sid. 55—72.)

Från flera olika håll vitsordas uttryckligen, att den av kommittén föreslagna
nya kursplanen i modersmålet är väl motiverad och ägnad att höja
modersmålsundervisningen vid seminarierna; så av domkapitlet i Visby samt
seminariekollegierna i Falun, Växjö, Göteborg och Stockholm. Såsom särskilt
lämpliga nyheter i kursplanen framhållas av seminariekollegierna i Växjö
och Göteborg undervisning i dansk och norsk litteratur, i talteknik samt i
skötseln av ett skolbibliotek.

Lektor I. Fehr i Strängnäs finner emellertid, att denna kurs är så brett
och djupt anlagd, att han förklarar sig ej inse, hur det enligt förslaget skall
vara möjligt att nå det utsatta målet.

Religions historia.

Övriga anmärkningar.

Allmänna uttalanden.

112

Inträdes fordringar.

Timantalet.

Seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Falun, Växjö,
Landskrona och Stockholm samt seminarieadjunkten P. A. Melin i Karlstad
förorda, att till inträdesfordringarna lägges: någon kännedom om (modern)
svensk litteratur (Växjö: »bekantskap med de viktigaste litterära alstren från
1800-talet och början av 1900-talet»; Landskrona: »någon kännedom om de
allraförnämsta litteraturalstren från de senaste hundra åren»). Att anvisningar
angående detta litteraturstudium måtte givas från vederbörande seminarium,
förordas uttryckligen av seminariekollegierna i Linköping, iMndskrona
och Stockholm.

Seminariekollegiet i Lund önskar skärpta inträdesfordringar i form- och
satslära, för så vitt man ej kan få mera tid härför i seminariekursen än vad
kommittén förutsatt.

Seminariekollegiet i Umeå uttalar sig emot varje ökning av inträdesfordringarna
utöver de av kommittén föreslagna.

Rörande den för inträdesprovet föreskrivna uppsatsen anföra seminariekollegierna
i Falun och Göteborg:

Den punkt i stadgeförslagets § 81, som lyder: »förmåga att redigt och någorlunda
felfritt skriftligen redogöra för ett bland flera uppgivna lättare ämnen» föreslås
i stället få följande lydelse: »förmåga att i ett redigt och någorlunda felfritt språk
skriftligen återgiva en föreläst berättelse».

Som motivering framhålles av det senare kollegiet, att det är mer än tvivelaktigt,
huruvida med kommitténs formulering av momentet den skärpning av inträdesfordringarna,
som kommittén avsett att åvägabringa, i verkligheten kommer till
stånd. Det är fara värt, att de preparandkurser, som med höjda inträdesfordringar
säkerligen komma att bliva ännu mer anlitade, komma att inrikta sin undervisning i
uppsatsskrivning allför direkt på sådana »lättare ämnen», som bruka förekomma i
inträdesexamen. Om däremot samtliga sökande få återgiva ett stoff, som omedelbart
förut meddelats dem, blir det lättare att verkställa en effektiv jämförelse dem
emellan.

Seminariekollegierna'' i Linköping och Landskrona vilja bibehålla kommitténs
formulering, men såsom ett alternativ vid sidan därav tillägga »eller
återgiva innehållet i ett uppläst stycke».

Om ökat timantal framställas önskemål från många håll. Så av domkapitlen
i Uppsala, Skara och Luleåi samt — för de nordligare seminarierna
med hänsyn till de finsktalande bygderna — seminariekollegiet i Luleå (ett par
veckotimmar till det minsta; exempelvis i klasserna I och IV). 15 timmar,
i stället för de föreslagna 14, förordas av seminariekollegierna i Linköping,
Skara, Falun, Landskrona (kollegierna i Linköping och Landskrona önska
den nya timmen tillagd till fjärde klassens timantal). 10 timmar föreslå kol -

113

legierna i Lund (för de manliga seminariernas räkning) och Stockholm (med
hänsyn till undervisningen i talteknik).

Seminariekollegiet i Kalmar anför:

Kollegiet yrkar på ökad tid i klasserna III och IV och finner det lämpligt, att
oavsett denna ökning särskild tid anslås för framställningen av grunderna för skötseln
av ett skolbibliotek. Kollegiet erinrar härvid om att, emedan en normalklass enligt
kommitténs förslag bör omfatta 30 elever, en hel lektionstimme i veckan under största
delen av läsåret måste anslås till övningar i muntlig framställning jämte åtföljande
diskussion, såvida varje elev i klassen skall beredas tillfälle till en sådan framställning
av ej alltför obetydlig omfattning. »Sedan återstår i stort sett ej mer än två
veckotimmar under året för hela den övriga kursen, uppsatsgranskningen däri inberäknad».

Seminariekollegiet i Växjö förordar 17 timmar för ämnet (5 + 3 + 4 + 5).

Seminariekollegiet i Göteborg uttalar däremot sin förhoppning, att det av
kommittén föreslagna timantalet skall visa sig nödtorfteligen räcka till för
kursens genomgående, därest elevernas hemarbete i tillräcklig grad anlitas.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg anföra:

Litteraturläsningens tyngdpunkt bör, mera avgjort än vad med bibehållande av
kommitténs kursplan blir fallet, förläggas till det senaste århundradets svenska
vitterhet. Därför påyrkas följande förändringar i vidkommande delar av kursplanen:
i kursplanen för klass I utbytas orden »1900-talets och 1800-talets» mot »de senare
decenniernas»; första stycket av andra klassens kursplan får följande lydelse: »1800-och 1900-talens klassiska svenska litteratur genomgången med hänsyn till att göra
författarpersonligheterna och deras främsta verk förtrogna för eleverna»; första punkten
i tredje klassens kursplan ändras till: »Valda stycken ur den fornnordiska litteraturen
samt ur den svenska litteraturen från medeltiden, 1500-talet, 1600-talet och delvis
1700-talet i anslutning till en kort lärobok i svensk litteraturhistoria»; i fjärde klassens
kursplan får första punkten följande lydelse: »Valda stycken ur den svenska
litteraturen från den återstående delen av 1700-talet samt 1800- och 1900-talen i anslutning
till en kort lärobok i svensk litteraturhistoria».

Professor E. Hellquist och lektor A. E. Friedlander i Göteborg förklara
sig i allt väsentligt instämma i seminariekollegiets i Göteborg yttrande beträffande
kursplanen i modersmålet.

Seminariekollegiet i Linköping önskar, att goda moderna prosaförfattare
måtte läsas även i klass II, samt vill för övrigt ha kursplanen i litteraturhistoria
lagd i överensstämmelse med kollegiets plan för historieundervisningen
(se sid. 115 f).

Seminariekollegiet i Växjö anför:

Den av kommittén föreslagna kronologiska ordningen för litteraturstudiet finner
kollegiet fullt berättigad, men föreslår, att moderna författare måtte, delvis alltså vid

Litteratur•
läsning och
litteraturhistoria -

114

sidan härav, läsas i samtliga klasser, med beaktande av att studiet fortskrider från
enklare till mera komplicerade litterära former.

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Kollegiet vill föreslå en medelväg mellan kommitténs förslag och kollegiernas i
Falun och Göteborg, så att visserligen tyngdpunkten i de två lägre klasserna förlägges
till studiet av modern litteratur, men att också sådant ur vår äldsta och äldre
litteratur, som direkt belyser vår historia, vår kulturutveckling, studeras i kronologisk
ordning i jämbredd med historieundervisningen.

Domkapitlet i Visby anser, att litteraturstudiet bör inskränkas till svenska
arbeten.

Den av kommittén föreslagna läsningen i klass I av valda stycken ur
den grekiska och romerska forntidens litteratur vilja seminariekollegierna i
Falun, Landskrona, Göteborg och Stockholm ha överflyttad till historieundervisningen,
där densamma enligt kollegiernas mening hör närmare hemma.

Adjunkten J. Ahlstedt i Karlstad föreslår, att litteraturläsningen måtte
upphöra med klass III, detta i samband med en omrangering av timplanen
(5 + 4 + 3 + 2) till förmån för den av honom föreslagna förändringen av timplanen
för ämnet kristendomskunskap.

språkiära. Seminariekollegiet i Uppsala anser det lämpligt, att ljud-, form- och sats lära

genomgås, åtminstone repetitionsvis, även i klasserna III och IV. Och
kollegiet i Stockholm yrkar på frihet för den enskilde läraren att efter elevernas
ståndpunkt och behov på lämpligaste sätt fördela genomgången av
form- och satslära på de två första åren. Ljudläran bör, enligt samma seminariekollegium,
genomgås helt och hållet i samband med dess praktiska tilllämpning,
taltekniken.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg föreslå stilläran överflyttad
till klass II från klass III, den språkhistoriska översikten likaså flyttad från
klass IV till klass III samt språkpsykologien framflyttad från klass III till klass
IV, där den kan läggas direkt till grund för genomgången av ämnets metodiska
behandling. Detta sistnämnda yrkande (om språkpsykologien) framställes även
av seminariekollegiet i Linköping. Om professor E. Hellquists och lektor
A. E. Friedlanders instämmande häri, se ovan sid. 109.

ömingar i Domkapitlet i Visby anser, att en uppsats i månaden är för litet samt

*kframJ rättskrivningsövningar i klass 1 äro nödvändiga.

ställning. Seminariekollegiet i Härnösand anser, att hemuppsatserna böra vara refe rat.

Och kollegiet i Landskrona föreslår, att i klass I rättskrivning av främmande
ord särskilt inövas.

115

Den vägledande översikt av den samtida barn- och ungomslitteraturen
samt den undervisning i grunderna för skötseln av ett skolbibliotek, som ingår
i kursplanen för klass IV, bör, enligt seminariekollegiet i Falun, frånskiljas
från modersmålsundervisningen och meddelas av den, som har hand om övningsskolans
skolbibliotek.

3. Matematik.

(Sid. 585—587; jfr sid. 159—161 samt band II, sid. 73—91).

Seminariekollegiet i Uppsala finner kommitténs inträdesfordringar så detaljerade,
att de kunna vara hindersamma för ett gott urval bland de inträdessökande.

Lektor H. Petrini i Växjö anser, att det högsta man torde kunna fordra
för inträde är en viss säkerhet i rent mekanisk räkning t. o. m. bråk.

Seminariekollegiet i Lund anser däremot, att inträdesfordringarna i räkning
och geometri böra något ökas.

Lektor E. Hedelius i Göteborgs domkapitel har följande allmänna omdöme
om kursplanen:

Intet ämne bär väl erhållit en så väsentlig utvidgad kurs som matematiken,
utan att denna vetenskap på grund härav erhållit någon motsvarande ökning av undervisningstiden.
Tvärtom har veckotimmarnas antal blivit sänkt från nuvarande 14
inalles i alla fyra klasserna till föreslagna 12. Huru det skall vara möjligt att sålunda
medhinna kurserna i de skilda klasserna, synes ganska svårt att inse. Visserligen
säga kommitterade, att blott det huvudsakligaste och viktigaste av de delar
av matematiken, som såsom nya upptagits, skola beröras vid undervisningen. Hela
den sorgliga följden härav skulle väl emellertid ovillkorligen bliva den betänkligaste
ytlighet på grundlighetens bekostnad. Den verkliga och kvarvarande behållningen
av en dylik undervisning blir icke mycket värd.

Såsom exempel härpå anföres följande. I klass II skall genomgås irrationellt
tal och kvadratrot samt logaritmer; sålunda icke något om högre rötter och potenser,
och detta fastän logaritmen är en potensexponent. Följden härav måste bliva,
att denna undervisning i logaritmer blir ej något annat än det mekaniska inlärandet
av tabellanvändningen — en lätt glömd kunskap och en farlig dylik, ty endast säkerhet
i tabellens användning kan förvissa om räkneresultatens pålitlighet. Finge den
blivande skolläraren dagligen eller ofta övning i dessa tabellers bruk, kunde väl det
mekaniska inlärandet vara tillfyllestgörande, men huru ofta kan något sådant tänkas
inträffa?

Hela denna princip att så att säga låta eleven lukta på litet av varje på''grundlighetens
bekostnad, måste förkastas.

Ellipsens viktigaste egenskaper skola inläras enligt kommittébetänkandet — förmodligen
för den astronomiska kursens skull —; de ellipsen närstående kurvorna
vidröras icke trots deras lika vikt för denna astronomiska kurs. Projektions- och
perspektivritningar samt konstruktioner av geografiska gradnät tillhöra den föreslagna

Biblioteksteknik
m. m.

Inträdes fordringar.

Kursplanen.

116

Minskad

kurs.

matematiska kursen och grunderna för geografisk gradmätning den fysiska kursen.
Kunna väl dessa delar med någon garanti för säkerhet i resultaten inrymmas inom
det föreslagna timantalet?

Grundlig och säker kunskap i algebrans viktigaste delar är en både nyttig och
oundviklig fordran hos dem, som skola meddela undervisning i räknefärdighet, men
begränsad till sin omfattning måste denna kurs vara, så att ej för många delar upptagas
i kurserna på grundlighetens bekostnad.

Den föreslagna kursen i matematik anses av de flesta, som yttrat sig
därom, allt för vidlyftig. I denna riktning yttra sig domkapitlet i Uppsala
samt seminariekollegierna i Uppsala och Stockholm, — Reduktioner av kursen
föreslås av seminariekollegierna i Falun och Växjö, oavsett att kollegierna i Falun
och Göteborg önska kursplanens fältmätnings- och avvägningsövningar i klasserna
I och II överförda till geografien. Ämneslär ar innan i Landskrona anser
kursen möjlig alt medhinna, men rektorn därstädes vill ha reduktion av kursen
samtidigt med ökning av tiden.

Den kraftigaste reduktionen påyrkas av lektor H. Petrini i Växjö, som
anför:

En väl inhämtad och något litet utvidgad realskolekurs är det högsta resultat
man kan begära att uppnå med det angivna timantalet. Kursen innehåller »onödigheter»
sådana som de icke binomiska andragradsekvationerna, rotekvationer, potenser,
logaritmer, serier samt kvadratrotsutdragning. Den av kommittén föreslagna kursen
skulle möjligen kunna medhinnas, om timantalet fördubblades. Seminaristen skall
nu enligt kommitténs förslag (i klass J) med 4 veckotimmar lära sig vad en skolpojke
behöver 10 ä 15 veckotimmar att inhämta. — I geometrien anser lektor Petrini att
man endast kan medhinna folkskolans kurs jämte problem samt en del saker inhämtade
empiriskt genom noggrann konstruktion, såsom sidornas proportionalitet i trianglar
med lika vinklar och pythagoreiska satsen. Möjligen kan man fordra litet planimetriska
och stereometriska beräkningar samt fältmätningsövningar.

Domkapitlet i Visby framhåller:

Seminarieeleven skulle på knappa 12 veckotimmar ha att inhämta en kurs av
avsevärt större omfattning än den, för vilken allmänna läroverkens timplan anslagit
21 veckotimmar (18 timmar å latingymnasiet jämte ungefär 3 timmar å 4:e och 5:e
klassernas schema). Domkapitlet föreslår, att grunderna för projektions- och perspektivritningar
strykas ur kursen (tillräckliga upplysningar härom böra kunna lämnas vid
teckningsundervisningen), samt att det viktigaste angående konstruktion av geografiska
gradnät (i klass IV) ersättes av korta meddelanden om de allmännaste slagen av
kartprojektioner vid geografiundervisningen.

Domkapitlet i Visby samt seminariekollegierna i Uppsala och Linköping
ställa sig vidare avvisande, resp. tveksamt (Linköping) gent emot trigonometriens
upptagande som en del av kursen.

Seminariekollegiet i Uppsala anser vidare, att logaritmer böra behandlas
endast om tiden det medgiver. Kollegiet i Linköping ställer sig även av -

117

visande gent emot upptagande av logaritmer och ekvationer av 2:dra graden
samt anser, att kvadratrotsutdragning bör inskränkas.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att de för klasserna I och II föreskrivna
noggrant utförda ritningar i förbindelse med konstruktionsuppgifter utgå ur
kursen. Kollegierna i Falun och Växjö önska vidare, att första punkten i
kursplanen för klass IV förenkla still: »Rymdgeometri jämte praktiska tillämpningar».

Seminariekollegiet i Umeå önskar, att under förutsättning av 4-årig
seminariekurs, logaritmer, serier, trigonometri och sammansatt ränta uteslutes
ur kursen.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar, att kursen måtte något minskas,
så att tid icke må saknas för undersökning och säkerställande av den grund,
varpå seminariekursen skall byggas, detta med hänsyn till att inträdesfordringarna
äro så betydande, alt de icke torde under närvarande förhållanden
kunna utefter hela linjen i verkligheten upprätthållas.

Å andra sidan har framställts önskemål om utvidgning av kursen i vissa
avseenden.

Från flera håll har, med hänsyn till de inträdessökandes sannolika förkunskaper,
påyrkats, att aritmetiken måtte bättre tillgodoses, helst genom att
en aritmetikkurs direkt inlägges i första klassens kursplan; så av seminariekollegierna
i Uppsala, Linköping, Falun och Göteborg samt av lektor H. Petrini
i Växjö; den sistnämnde föreslår i samband härmed särskilt en repetition
av metersystemet, som kan åtföljas av beräkningar angående specifik vikt
som en tillämpning.

Lektor Petrini i Växjö och adjunkt Setterberg i Linköping förorda undervisning
i grunderna av sannolikhetsberäkning, den senare med tillämpning på
försäkringsväsendet; lektor Petrini önskar även som ingående i kursen den
allmänna metoden att (utan sannolikhetskalkyl) beräkna livräntor.

Repetitioner böra enligt lektor Petrini förekomma i större utsträckning
än kommittén synes avse.

Seminariekollegiet i Göteborg förordar matematiska skrivningar även för
klasserna I och II.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand och
Luleå föreslå slutligen, att den del av ämnet ekonomilära, som närmast sammanhör
med matematiken (hemmets ekonomi, affärslära och bokförnig) måtte
hit överföras. I samband härmed vilja kollegierna i Växjö, Lund, Göteborg
och Ltdeå, att ämnet matematik erhåller ytterligare en veckotimme.

Vikarierande adjunkten G. Lindberg i Uppsala har skiljaktig mening från
seminariekollegiets därstädes samt ansluter sig till seminariekollegiet i Göteborg
i fråga om kursplanen i matematik.

Utvidgning av
kursen i vissa
avseenden.

118

Omflyttning
inom kursplanen.

Timantalet.

Inträdes/ord’
ringar.

Kurs- och
timplanen i
allmänhet.

Den sammanfattande kursen i algebra önskar seminariekollegiet i Falun
flyttad från kl. III till kl. IV.

Oavsett att, som nyss nämnts, en del seminariekollegier önska till detta
ämne förlägga en av ekonomilärans veckotimmar, har endast ett yrkande på
ökat timantal framställts, nämligen av adjunkten fröken E. Andersson i Skara,
som önskar en veckotimmes ökning.

Å andra sidan vill seminariekollegiet i Kalmar minska tiden för ämnet
och anser, att detta kan ske utan förfång för den angivna kursplanen.

4. Historia.

(Sid. 587—589; jfr sid. 161—164 samt band II, sid. 92—109).

Seminariekollegierna i Strängnäs och Umeå föreslå, att ur bestämmelsen
om inträdesfordringarna (§ 31) utgå orden: »och de skandinaviska grannlandens».
Även seminariekollegiet i Härnösand finner inträdesfordringarna i
detta ämne för höga.

Från många håll göres gällande, att historieämnet fått sig alltför knapp
tid tillmätt i kommitténs kursplan. Så yttrar t. ex. seminariekollegiet i
Uppsala:

Enligt kommittéförslaget komma mycket ökade krav att ställas på historieundervisningen.
Den allmänna historien skall rycka fram ur sin plats i skuggan och få en
bredare och mera sammanhängande framställning. Hembygdsstudium av historisk art
skall bedrivas som inledning till det hela, och man synes för dettas räkning behöva
rätt stor plats. Historiska källskrifter skola läsas. Och till sist skall historiens metodiska
behandling i folkskolan ingå i seminariekursen i historia. Allt detta är nytt
eller så gott som nytt, — och det är svårt att förstå, hur allt detta skall kunna medhinnas,
då samtidigt med denna starka skärpning av kursen, tiden för det historiska
studiet avsevärt minskas. Man torde ej heller kunna i så hög grad som kommittén
förutsatt, bygga på seminarieelevernas studier på egen hand före och efter inträdet
i seminariet.

I denna riktning uttala sig även domkapitlen i Skara, Västerås, Göteborg,
Luleå och Visby, professor Holmqvist i Lund samt seminariekollegierna
i Linköping, Skara, Falun, Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg, Kalmar,
Härnösand och Luleå.

Fn ökning av timantalet till minst 9 timmar förordas av domkapitlet i
Visby (med två timmar tagna från biologien i klasserna I och II samt en från
ekonomiläran i klass IV) och av seminariekollegierna i Falun, Lund, Landskrona,
Göteborg, Luleå och Stockholm. Att nuvarande timantal måste anses som

119

minimum framhålles av seminariekollegiet i Linköping. Kollegiet i Växjö yrkar
på 8 timmar.

Från de flesta håll föreslås emellertid, att historien på samma gång den
får ökat timantal övertager den del av ekonomilärans kurs, som ligger närmast
historieämnet; detta föreslås av domkapitlen i Skara, Västerås och
Visby samt av seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Skara, Falun,

Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg, Härnösand och Luleå. Att i samband
därmed ämnets namn ändras till »historia med samhällslära» påyrkas uttryckligen
av domkapitlen i Västerås och Skara samt seminariekollegierna i
Linköping, Falun, Växjö, Landskrona, Göteborg och Stockholm.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår under förutsättning av fyraårig seminariekurs,
att de skandinaviska grannländernas historia uteslutes såsom särskilda
kursmoment.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller särskilt, att förslaget att fästa
större uppmärksamhet vid den allmänna historien och betona den svenska
historiens sammanhang med den allmänna är värt allt erkännande.

Seminariekollegiet i Luleå vill tilldela den allmänna historien en mera
självständig ställning.

Beträffande den föreslagna kursen i hembygdskunskap, som inlagts i Hemb,Jsds
kursplanen för klass I, har från flera håll framhållits, att detta studium hellre studiet.
bör komma i sammanhang med den systematiska historiska undervisningen i
den tidsmiljö det tillhör och att i denna mening historiskt hembjrgdsstudium
bör förekomma i alla seminarieklasserna; i denna riktning yttra sig domkapitlet
i Visby samt seminariekollegierna i Uppsala, Falun, Växjö, Landskrona,
Göteborg, Luleå och Stockholm. Kollegiet i Göteborg föreslår, att det
geografiska hembygdsstudiet i klass I även måtte taga hänsyn till samhälleliga
förhållanden och historiska minnen. Kollegiet i Linköping önskar, att hembygdsstudiet
måtte betydligt inskränkas.

För klass I föreslås följande kursplan av seminariekollegierna i Linköping. De oiu.-a
Falun, Landskrona, Göteborg och Stockholm: Masternas

kurser.

»Framställning av den förhistoriska kulturen i anslutning, så vitt ske kan, till
iakttagna fornminnen. Sveriges historia under dess forntid och medeltid i sammanhang
med huvuddragen av de skandinaviska grannländernas historia under samma
tid. Forntidens och medeltidens allmänna kulturhistoria i huvuddrag».

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår för klass I en kursplan av samma
omfattning, med det undantag att de skandinaviska grannländernas historia
ej särskilt nämnes, varförutom det särskilt framhålles, att i samband med forntidens
och medeltidens allmänna kulturhistoria bör förekomma läsning av

120

grekiska och romerska författare och i mån av tid av medeltida litteratur,
detta under samarbete med läraren i modersmålet.

Kursplanen i klass II föreslås av seminariekollegierna i Falun, Göteborg
och Stockholm få följande lydelse: »Sveriges historia under reformationstidevarvet
i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska grannländernas
historia och den allmänna historien under samma tid». — Enligt Linköpings
seminariekollegium bör kursen sträcka sig fram till Ludvig XIV, respektive
Karl XII.

Kursplanen i kl. III bör enligt seminariekollegierna i Falun och Stockholm
innefatta tiden 1648—1815; enligt kollegiet i Göteborg 1648—1830.
Kollegiet i Linköping sätter året 1848 som slutpunkt.

Kursplanen i kl. IV bör enligt seminariekollegierna i Falun, Göteborg
och Stockholm få följande lydelse:

»Sveriges historia från 1800 i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska
grannländernas historia och den allmänna historien under samma tid. — Allmän
socialekonomi, det ekonomiska livets utveckling, den ekonomiska politiken samt den
offentliga hushållningen. — Svensk stats- och kommunalkunskap. — Historiens metodiska
behandling i folkskolan».

Dessa ändringsförslag bli dels en följd av yrkandena om att hembygdsstudiet
såsom en särskild, till klass I förlagd del av kursen måtte utgå, och
syfta för övrigt till att tyngdpunkten i de historiska studierna måtte mera
förläggas till nyare tidens historia.

5. Geografi.

{Sid. 589—591; jfr sid. 164—166 samt band II, sid. 110 — 124.)

Av domkapitlet i Visby, seminariekollegierna i Uppsala, Växjö, Landskrona
och Stockholm samt adjunkten F. Björnstdhl i Linköping göres gällande, att
kommiténs kursplan alltför mycket bygger på de kunskaper, som seminarieeleven
förutsättes ha förvärvat på egen hand före inträdet i seminariet. —
Seminariekollegiet i Härnösand yttrar, att de föreslagna inträdesfordringarna
i detta ämne, liksom i historia, äro för höga.

Seminariekollegierna i Växjö, Landskrona och Stockholm anse, på grund
av ovan anförda skäl, att kursplanen behöver omläggas, så att man även i
detta ämne kommer att gå från det enskilda till det allmänna: en förnyad
genomgång av de olika ländernas och världsdelarnas geografi bör föregå den
allmänna geografien.

Den helt omlagda kursplan, som av dessa seminariekollegier därför
framställes, formuleras av kollegiet i Landskrona på följande sätt:

Klass I: Seminarietrakten och landskapet, såvitt möjligt studieutflykter. Sverige
utförligt; Norge, Danmark och Ryssland med särskild hänsyn till naturförhållanden,

121

näringsliv och samhällsförhållanden. — Klass II: Det övriga Europas geografi med
fyllig framställning av Storbrittanien, Tyska riket, Frankrike och Italien — Klass 111:
De övriga världsdelarna under fyllig framställning av Förenta staterna, Sydafrika,
Egypten, Indien, Östasien och Ryska Asien. — Allmän geografi. — Om möjligt: klass
IV: Socialekonomisk översikt över Sverige.

Kollegiet i Stockholm formulerar förslå klassens kursplan på följande säl!:

Seminariestaden och. närmaste omgivning, dess naturförhållanden, närings- och
kulturliv, så vitt möjligt inhämtat genom åskådning, uppfattning av topografiska och
geologiska kartor, av skala och mätning. — Landskapet under enahanda synpunkter. —
Sverige, Norge, Danmark, Finland och Ryssland.

Kollegiet i Växjö föreslår, att även de främmande världsdelarna förläggas
till II:dra klassens kurs, varpå i III:dje klassen (eller eventuellt även
i IV:de) bör genomgås: den allmänna geografiens huvuddrag, Sveriges geografi
med grunddragen av dess geologiska byggnad, liembygdsundervisningens
och geografiens metodiska behandling i folkskolan, samt den socialekonomiska
översikt över Sverige, som kommitténs kursplan upptager för ämnet ekonomilära.

Seminariekollegiet i Falun finner kursen i klass II för omfattande enligt
kommitténs förslag, och föreslår, att de främmande länderna påbörjas
redan i klass I.

Kursplanen för hembygd sstudiet i klass I bör enligt seminariekollegiet i
Göteborg även inbegripa »samhälleliga förhållanden och historiska minnen av
olika slag» (jfr kursplanen i historia). — Hembvgdsstudiet behöver enligt
seminariekollegiets i Landskrona mening ej ha så stor omfattning som kommittén
föreslagit. — Seminariekollegiet i Kalmar önskar anvisningar för
gången av nämnda hembygdsstudium.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg förorda, att de till matematikkursen
förlagda fältmätnings- och avvägningsövningarna överflyttas till
detta ämne. Som motivering påpekas, att fordran på kunskap i fältmätning
och avvägning liksom i kartläggning ingår i cumlaude-kursen för filosofisk
ämbetsexamen i geografi, varemot sådan fordran ej ingår i matematikkursen
för nämnda examen.

Seminariekollegiet i Göteborg anför vidare:

Vad kommittén i anm. 5 (sid. 590) hänvisar till geometrien och fysiken, bör
hellre tillhöra geografien, så mycket mer som kännedom om gradnät och geografisk
ortsbestämning numera tillhöra universitetsstudierna i geografi. Sista meningen i anmärkning
5 skulle då lyda: »Eleverna böra få göra bekantskap med olika slag

---geologiska —---och i samband därmed vinna någon kännedom om gradnät

och geografisk ortsbestämning».

Kollegiet föreslår vidare ett tillägg till anmärkning 2 å sid. 590 av följande
lydelse:

»Elevernas självverksamhet och egna arbete bör tagas i anspråk för utarbe 16 -

122

Timantal.

Inträdes fordringar.

Allmänna
uttalanden om
kursplanen.

tande av reliefer, modeller, kartskisser, profiler eller diagram i anslutning till liembygdsstudiet
samt för åskådliggörandet av geografiundervisningen i övrigt». Nyttan
för undervisningen av dylik självverksamhet anser kollegiet ligga i öppen dag.

Mot seminariekollegiets i Göteborg beslut att beträffande kursfördelningen
i geografi i det hela biträda kommitténs förslag har vik. adjunkten G.
Nordal avgivit sin reservation med följande motivering:

Den föreslagna kursfördelningen betyder ett fullständigt genombrytande av koncentrationsprincipen;
dess förtjänster för övrigt torde vara tämligen tvivelaktiga, då
all erfarenhet visat, att den för närvarande vid samtliga seminarier gällande kursfördelningen
varit den ur olika synpunkter mest fördelaktiga.

Sex timmar (två i vardera av de tre lägsta klasserna) påyrkas av domkapitlen
i Västerås och Visby samt av seminariekollegierna i Linköping, Falun
(med undantag för 13 timmar under läsåset, som användas till ämnet
trädgårdsskötsel), Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg, Luleå och Stockholm.
Seminariekollegiet i Uppsala finner i anslutning härtill en timme i klass III
vara väl litet.

Seminariekollegiet i Växjö sätter i fråga, huruvida ej eu sjunde timme
borde tilläggas i klass IV, och kollegiet i Landskrona förordar, »om möjligt»,
en sådan sjunde timme.

I fråga om detta ökade timantal är emellertid att märka, att seminariekollegierna
i Uppsala, Linköping, Falun, Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg,
Luleå och Stockholm samtidigt föreslå, att den socialekonomiska översikten
över Sverige flyttas till detta ämne från ekonomiläran och samtidigt inskränkes
till omfattning.

6. Biologi och hälsolära.

(Sid. 591—593-, jfr sid. 170—174 och band IL, sid. 125 — 142.)

Seminariekollegiet i Skara ställer sig tveksamt i fråga om gagnet av
prövning i kännedom om de allmännaste naturföremålen och det allmännaste
av läran om himlakropparna (reservation av adjunkten fru J. Velander)

Rektor Torpson i Landskrona anser, att man åtminstone vid de kvinnliga
seminarierna bör fordra mera än kommittén föreslagit.

Följande inträdesfordringar föreslås: djur- och växtrikets viktigaste typer, hembygdens
husdjur och viktigare vilda vertebratarter, där förekommande kulturväxter
och viktigaste vilda växter, vilka senare böra företes i ett herbarium av minst 50
arter.

Seminariekollegierna i Falun, Göteborg och Stockholm, vilka uttala sin
livliga tillfredsställelse med den föreslagna kursplanen, önska blott, att ämnet

123

må förenas med kemi i samma lärares hand, detta med hänsyn till den nära
förvantskap, som består mellan läran om de levande varelsernas livsförrättningar
och vissa kemiska förhållanden. (Jfr under Fysik och kemi).

Adjunkten E. Andersson i Skara, med instämmande av liera kollegiemedlemmar,
önskar skilda betyg för zoologi, botanik och hälsolära.

Domkapitlet i Visby önskar, att läran om människokroppen, dess livsverktyg
och förrättningar bör upptagas till behandling tidigare än den komparativa
anatomien.

Adjunkten Wode vid Lunds seminarium föreslår följande kurs- och timplan
för ämnet:

Klass I (3 timmar). Botanik: Betydelsefullare familjer ur fröväxterna, stude rade

dels ur biologisk, dels ur praktisk synpunkt; växtbestämning medelst flora: växternas
inre byggnad, särskilt vedstammens, i samband med enkla mikroskopiska
undersökningar och växtodlingsförsök. — Zoologi: Däggdjurens inre byggnad i samband
med undersökning av döda djurkroppar och mikroskopiska preparat av däggdjursvävnader.
— Hälsolära: Dels några enkla föreskrifter med avseende på föda.

klädedräkt, renlighet, arbete, vila m. m. under studietiden, dels människokroppens
livsverktyg och deras förrättningar i samband med de ovannämnda undersökningarna
av döda däggdjurskroppar och enskilda däggdjursorgan; fysiologiska försök.

Klass 11 (3 timmar). Botanik: Fortsatt studium av fröväxter, några viktigare
sporväxter; växtodlingsförsök. De för vårt land viktigare kulturväxterna, deras odling
och ekonomiska betydelse; grunderna för skogsvården i anslutning till framställningen
av skogen såsom biologiskt samhälle. — Zoologi: Framställning från biolo gisk

synpunkt av för olika djurgeografiska områden utmärkande arter och deras
betydelse i naturens hushållning; framställning av djurrikets viktigare typer, särskilt
med hänsyn till den inre byggnaden i samband med undersökningen av döda kroppar
av lägre ryggradsdjur och ryggradslösa djur.

Klass III (4 timmar). Botanik: Jämförande studium av traktens biologiska samhällen.
Kort översikt av växtläran från systematisk synpunkt. — Zoologi: De för vårt
land viktigaste husdjuren, deras vård och ekonomiska betydelse. — Hälsolära: repetition
av människokroppens livsverktyg och deras förrättningar; för övrigt kommitténs
kurs i hälsolära för klass III. — Översikt över folkskolans kurs i biologi med särskild
hänsyn till ämnets metodiska behandling.

Rektor Torpson vid Landskrona seminarium gör gällande:

Botaniken bör avslutas i klass II; i zoologien bör mindre utrymme lämnas åt
djurens inre byggnad och däremot större utrymme åt deras levnadsvanor; den djurgeografiska
översikten bör komma sist, ej först; i hälsovårdsläran bör I:sta klassens
kurs utgå (kan meddelas på 1 timme av rektor eller klassföreståndare), och i klass
III är en veckotimme tillräcklig — till lärarinna häri lämpar sig gymnastiklärarinnan —
och minst en halv timme varannan vecka kräves ytterligare i klass III för ämnets
metodik.

Ämneslärarinnan vid samma seminarium ansluter sig däremot till kommitténs
förslag oförändrat.

Hål solar a.

124

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Sådana speciella frågor rörande boskapsskötseln som utfodringens sammansättning
och dess inverkan på mjölkens mängd och beskaffenhet kunna allt för lätt leda till ett
ofruktbart teoretiserande; den tid, som kommittén vill anslå åt försök med renodling
av bakterier, borde hellre ägnas åt genomgången av en samaritkurs. Kollegiet
vill vidare utesluta spädbarnsvård och i stället införa övningar för undersökning av
barnens hälsotillstånd, syn, hörselförmåga, sätt att andas, tändernas och svalgets beskaffenhet
in. in.

Späda barns värd och sexuell hygien anses av Umeå seminariekollegium
ej böra upptagas som särskilda moment i kursplanen, ehuru upplysningar
därom böra meddelas i samband med hälsovårdsläran; för övrigt bör hänvisas
till litteratur för hemstudier.

Seminariekollegiet i Uppsala förklarar, att kursplanen synes böra omarbetas,
dels för att större klarhet och reda i det hela måtte ernås, dels för
att läroinnehållets olika delar måtte ställas i rätt förhållande till varandra,
dels även för att åtskilliga i kollegiets motivering omtalade ting måtte få
sitt behöriga uttryck i kursplanen.

Medicinalstyrelsen anför:

Vad angår den plan för undervisningen i hälsolära, som av kommittén angives,
finner medicinalstyrelsen densamma synnerligen god. Den enda anmärkning, som
synes styrelsen kunna framställas däremot, är att även här torde bliva svårt att på
den anslagna tiden medhinna en något så när grundlig undervisningskurs i alla de
olika ämnen, som ingå i kursen. Att undervisningen icke kan få vara alltför ytlig
eller knapphändig, synes dock medicinalstyrelsen följa därav, att den avser att utbilda
lärare i ämnet för folkskolans behov. För vinnande av grundlighet synes det
önskvärt, att för vissa delar av undervisningen denna meddelas av. person med läkarutbildning,
likasom även kommittén bär ansett detta önskvärt för vissa fall. I anledning
härav och då det för sådana fall synes vara mest praktiskt att den vid seminariet
anställde läkaren anlitas, något som ock förutsattes av § 118, mom. 11, bör denne,
för att kunna uppbära sin ställning såsom hygienens målsman vid seminariet, äga särskilda
kunskaper i hygien.

De delar av hälsoläran, i vilka undervisningen synes böra uppdragas åt läkare,
äro i främsta rummet den till första seminarieåret hörande förberedande kursen i personlig
hygien, kursen i skolhygien, helst även kursen i allmän hygien och tuberkulos.
Att undervisning i sexuell hygien bäst meddelas av läkaren, där denne för övrigt är
lämplig, synes styrelsen tydligt. Vid kvinnligt seminarium, där kvinnlig läkare ej
fiunes anställd, torde (f ck kunna ifrågasättas, om ej hellre lämplig lärarinna bör
meddela denna undervisning.

Karolinska institutets lärarkollegium har uppdragit åt delegerade att avgiva
förberedande yttrande om kommittébetänkandet och hemställer att de av
delegerade gjorda erinringar måtte vinna beaktande. Delegerade hava framhållit
följande synpunkter:

125

Att hälsoläran behjärtats i kommittéförslaget, torde vara värt allt erkännande. Men
för att denna undervisning skall bliva fruktbringande, bör den givas av därtill kompetent
person. Den bör därför helst givas av en medicinskt utbildad person, därest sådan
kan erhållas med nödig pedagogisk utbildning. Det synes därför lyckligt, om den
kan givas av seminarieläkaren, såsom det angives som en möjlighet. Däremot synes
det mindre säkert, att seminariernas biologilärare i allmänhet skola kunna tillägna sig
den behövliga graden av verklig och levande insikt i ämnet, även om det skulle
kunna beredas dem tillfälle att inom medicinsk fakultet genomgå kurs och prövning
i ämnet. Gymnastikläraren, vilken även angives såsom en tillgänglig undervisningskraft
på området, torde näppeligen kunna förväntas besitta nödiga kunskaper för
detta ändamål, om icke betydande förändringar av gymnastiklärarnas utbildning
komma att inträda.

Bland undervisningens i hälsolära uppgifter ställes (sid. 592) nikotinets verkningar
och betydelse för den enskilde och samhället vid sidan av alkoholens betydelse
i detta avseende. Detta giver dock en oriktig uppfattning om deras betydelse. Tobakens
sociala betydelse torde väl huvudsakligen vara av ekonomisk natur, och i övrigt
är den icke att jämföra med alkoholen, varför dess omnämnande helst torde böra
uteslutas.

Däremot kan man hava skäl ifrågasätta, att det i undervisningen i hälsolära
jämväl upptages en redogörelse för skyddskoppsympningens betydelse. Då så lång
tid förflutit sedan svårt härjande koppepidemier här förekommo, att minnet av dess
härjningar försvunnit ur folkmedvetandet, och i sammanhang därmed betydelsen av
skyddskoppympningen numera synes underskattas, synes det önskligt, att verklig kunskap
om förhållandena sprides i så vida kretsar som möjligt.

Professor Santesson bär delvis skiljaktig mening och anför:

Tobakens betydelse är ingalunda blott ekonomisk; missbruk därav vållar rätt
mycken skada för hälsan. Och även tobaksbrukets ekonomiska sida är beaktansvärd.
Även borde i seminarieundervisningen uppmärksamhet ägnas åt kaffet, som i vårt
land missbrukas i betydande utsträckning, mest av kvinnor och barn, till skada för
hälsa och kassa och med undanträngande nr dieten av annan, mera sund och närande
samt tillika ofta prisbilligare föda.

Seminarieläkaren Ch. Lundberg i Växjö anser även, att undervisningen
i sexuell hygien, om sådan anses böra införas vid seminarierna, bäst överlämnas
åt läkaren, ävenså undervisning angående alkohol, nikotin — och
andra toxiska ämnen, exempelvis kaffe — samt igenkännande av och skyddsåtgärder
mot smittosamma sjukdomar.

Seminarieläkaren Th. Hammarin i Umeå framhåller rörande den föreslagna
undervisningen i sexuell hygien, att det råder allvarligt tvivel inom
läkarkretsar, huruvida en sådan undervisning är lämplig, berättigad eller ens
tillrådlig samt huruvida den är praktiskt utförbar.

Seminariekollegiet i Växjö anser, att den åt ämnet anslagna tiden är
tillräcklig, endast om eleverna allmänt deltaga i de frivilliga laborationsövningarna.

Timantalet.

126

7. Fysik och kemi.

(Sid. 593-595; jfr 174-176 och hand II, sid. 143-154).

Av domkapitlet i Västerås och seminariekollegierna i Falun och Göteborg
yrkas, att fysik och kemi bliva skilda ämnen på seminariernas kursplan med
skilda termins- och avgångsbetyg. I samband härmed föreslås från samma
håll, att fysik och matematik, resp. kemi och biologi anförtros åt samma lärare.
Adjunkten E. Andersson i Skara, med instämmande av flera kollegiemedlemmar,
önskar likaså skilda betyg för fysik och kemi.

Sem.inariekollegiet i Växjö anför om denna sak:

Skäl kunna helt visst förebringas för att vid betygsgivning skilja på de båda
ämnena fysik och kemi. men med hänsyn till förhållandet mellan de humanistiska
och de naturvetenskapliga ämnena i betygsräkning vid tillsättning av folkskollärarplatser,
anser kollegiet rådligast att bliva vid kommitténs förslag om de båda ämnenas
sammanförande till ett. Däremot vill kollegiet gärna förorda, att i seminarieundervisningen
kemi förenas med biologi i en lärares hand och fysik med matematik
i eu annans.

Beträffande kursplanen göras i allmänhet inga anmärkningar eller uttalas
uttryckligen tillfredsställelse därmed (så av seminariekollegierna i Växjö.
Landskrona och Stockholm).

Några mindre anmärkningar göras från följande håll:

Domkapitlet i Vishy finner kursplanen väl omfattande i förhållande till
tiden, särskilt i fråga om kemien, där vissa delar av praktiskt innehåll, t. ex.
kemisk varukunskap, borde kunna uteslutas.

Seminariekollegiet i Uppsala betvivlar, att man får full valuta för den
kostnad, som en anordning med delade klasser kräver. Samma kollegium
föreslår några reduktioner av kemikursen:

Bergarterna i klass I böra behandlas i geografien. Den närmare behandlingen av
en eller annan viktigare kemisk industri i klass II bör utgå ur kursplanen och endast
nämnas i anmärkningarna till densamma. Den närmare översikten av de viktigaste
kemiska omsättningslagarna i klass III synes kollegiet väl dunkelt. År det meningen,
att en kurs i teoretisk kemi skall genomgås, så torde det med skäl kunna anmärkas,
att seminariets elever knappt äro mogna för en sådan, vare sig genom sin allmänna
ståndpunkt eller genom de speciella kunskaper i kemi de kunnat förvärva.

Seminariekollegiet i Falun önskar, att det angåves i anmärkningar,
vad som framför allt bör genomgås av kursplanen, särskilt i fysik.

Seminariekollegiet i Göteborg önskar väderleksläran överflyttad frän
fysikkursen i klass I till geografien, med undantag blott för dess fysikaliska
begrundning.

127

Seminariekollegiet i Härnösand anser, att undervisningen i fysik bör
mera förläggas till de högre klasserna, emedan många delar av fysiken erbjuda
betydliga svårigheter samt fordra matematisk underbyggnad.

En fullständig omläggning av kursplanerna i fysik och kemi påyrkas
däremot av lektor H. Petrini i Växjö, som utgår ifrån att naturvetenskaperna
böra bliva det grundläggande uppfostringsämnet i folkskolan, och att
därför kurserna i fysik och kemi vid seminariet måste till omfattningen minst
svara mot realstudentexamen. Lektor Petrini påyrkar på grund härav, att
fysiken erhåller 15V2 timmar och kemien It timmar, tillsammans 261/2
timmar, gent emot kommittébetänkandets 8.

Seminariekollegiet i Linköping vill tillägga 1 timme i klass IV till kommitténs
timplan, om ekonomiläran uteslutes,

Seminariekollegiet i Falun yrkar på en timme till i klass II, förkemiens
räkning; och kollegiet i Göteborg begär, likaså för kemien, ytterligare 2 timmar,
1 i klass II och 1 i klass IV, den senare för en kurs i enklare undervisningsexperiment.
— Seminariekollegiet i Växjö finner tiden otillräcklig för experimentellt
arbete och anser därför, att laborationsövningarna böra göras obligatoriska,
om de än på papperet stå som frivilliga.

8. Ekonomilära.

(Sid. 595—601; jfr sid. 148-153, 176-178 och hand II, sid. 155-161).

Nästan alla myndigheter, som hava yttrat sig härom, hava ställt sig
avvisande eller tveksamma mot kommitténs förslag i fråga om detta nya
ämne.

Seminariekollegiet i Kalmar anför härom:

Kollegiet vill bestämt avstyrka införande av ämnet och det av följande skäl:
1) ämnet skulle till mycket stor del omfatta sådant, som icke synes tillhöra seminarieundervisningen;
2) den föreslagna undervisningen i flera av ekonomilärans delar
skulle utan underlag av erforderlig praktik, som ju är omöjlig att åstadkomma vid
seminarierna, betänkligt avvika från det undervisnings- och arbetssätt, som i allmänhet,
även av kommittén, med rätta fordras vid seminarierna; 3) största svårighet
lär uppstå att finna för ämnet kvalificerade lärare; 4) framför allt: erforderlig tid kan
omöjligen beredas för ämnet inom ramen av en 4-årig seminariekurs; 5) de delar av
ämnet, som lämpligen böra ingå i folkskollärarbildningen, synas mycket väl kunna
inrymmas i andra undervisningsämnen, t. ex. historia, geografi, biologi, matematik och
husligt arbete.

Seminariekollegiet i Stockholm framhåller:

Av det, som i Betänkandet sammanförts under rubriken Ekonomilära, är icke
mycket alldeles nytt. Rätt mycket har givits och gives alltfort vid landets seminarier,

128

dels vid räkneundervisningen (affärslära och bokföring), dels vid undervisningen i
historia (det ekonomiska livets utveckling samt ekonomisk politik), dels vid geografiundervisningen
(Sveriges näringsliv), dels vid undervisningen i statskunskap (den
offentliga hushållniugen). Hur torftig vore icke historieundervisningen och undervisningen
i geografi, hur schematisk statskunskapen, om de berövades dessa synpunkter!
Det helt och hållet nya, som föreslås, är således formen. Vad som hittills givits i
konkret form och i samband med sina naturliga rotfästen, skall nu ryckas löst och givas i
vetenskaplig form, vilket man finner såväl av kursplanen som framför allt av del I,
sid. 152 och 153, där det uttryckligen säges, att det är fråga om ett till sin karaktär
vetenskapligt studium. — Att under en tid då man allmänt beklagar spcialiseringen
bland annat av historien i olika grenar, anförtrodda åt olika lärare, och till och med
somligstädes tagit rent våldsamma steg däremot, utbryta moment ur olika kunskapsgrenar
och därav skapa en ny med vetenskaplig pretention, det synes kollegiet icke
tillrådligt. Där ligger ytlighet och formalism i bakhåll. En seminarist har i högst
sällsynta fall konkret underlag för en sådan framställning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Länsstyrelsen vill ej bestrida, att allmänna insikter i fråga om vissa grenar av
ekonomiläran kunna med den ställning folkskolläraren intager vara ägnade att åt
hans undervisning giva en mängd anknytningspunkter med det liv, som pulserar runt
omkring hans skola, men betvivlar, att någon egentlig användning för en hos läraren
mera fördjupad kunskap i dessa svåra ämnen föreligger vid handledning av barn i
9—13-årsåldern. Med allt erkännande åt den systematiska uppställningen av planen
kan länsstyrelsen icke återhålla den reflexionen att samma plan skulle vara mera
passande för de studerande i en högskola för handeln eller för ingenjörer, som bereda
sig att bliva ledare för stora industriella företag, än för eleverna i ett folkslcollärarseminarium.
Huruledes den föreslagna kursen skall med ringaste behållning
kunna på den föreslagna tiden utan en betydlig överansträngning genomgås av unga
personer med seminarieelevers förutsättningar, är enligt länsstyrelsens mening fullständigt
ofattbart, liksom det synes i hög grad tvivelaktigt, att lärarkrafter, åtminstone
för närvarande, skola kunna förvärvas för den ifrågavarande undervisningens nöjaktiga
bedrivande. Trots kommitténs i huvudbetänkandet, sid. 148 f., uttalade åsikter om
nödvändigheten av ekonomilärans införande såsom självständigt ämne i seminarierna,
tillåter sig länsstyrelsen bestrida, att det allmänna tänkesättet hos vårt folk vunnit
erforderlig stadga rörande sanningen därav.

Gentemot vad kommittén sid. 153 i huvudbetänkandet yttrar om att
folkskollärarna spela en allt större roll i vårt sociala och politiska liv och
att detta förhållande ensamt för sig syntes vara ett tillräckligt skäl för att
de under sin seminarieutbildning borde få tillfälle till här ifrågasatta studier,
anse domkapitlen i Karlstad och Luleå, att denna synpunkt icke bör tillmätas
någon avgörande betydelse.

Utgående från här refererade och liknande synpunkter samt även med
hänvisning till vad i denna riktning gjorts gällande av kommitténs ordförande
och kommittéledamoten Sidner i särskilda yttranden (hand II, sid. 475 och
482 ff.) göras följande yrkanden:

129

1) att ämnet ekonomilära alls ej måtte förekomma såsom självständigt
undervisningsämne vid seminarierna. Detta förordas av länsstyrelsen i Västmanlands
län, domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Kalmar, Härnösand och
Luleå, av biskopen i Lund, lektor I. Fehr i Strängnäs samt av seminariekollegierna
i Falun, Lund, Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Umeå
och Luleå. Så gott som från alla håll framhålles samtidigt, att det lärostoff,
som av kommittén förlagts till ekonomiläran, till större delen kan inläggas i
andra ämnen på seminariernas schema (matematik, historia, geografi, biologi
och hälsolära, fysik och kemi, trädgårdsskötsel och husligt arbete); seminariekollegiet
i Umeå yttrar, att så mycket som kan hinna behandlas på ungefär
två veckotimmar, bör upptagas och på lämpligt sätt fördelas mellan ämnena
historia, geografi och matematik;

2) att en kurs i ekonomilära måtte upptagas endast i de ettåriga kurserna
för studenter, men att ämnet ej måtte förekomma som självständigt
ämne vid de fleråriga seminariekurserna. Detta föreslås av seminariekollegierna
i Linköping (reservation av adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg.
se nedan sid. 125), Strängnäs och Växjö;

3) att ämnets kurs inskränkes. Att denna inskränkning sker i överensstämmelse
med kommittéledamoten Sidners förslag i särskilt yttrande (band
II, sid. 482 ff.), föreslå domkapitlet i Visby, Stockholms stads konsistorium,
professor Holmqvist i Lund och seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad.
Domkapitlet i Västerås föreslår, att ämnets kurs inskränkes i den grad, att
det kräver 2 veckotimmar i stället för de av kommittén föreslagna 5.

Seminariekollegierna i Uppsala och Stockholm föreslå, att det viktigaste
av ämnesstoffet inordnas i övriga ämnen med undantag för en kurs i allmän
socialekonomi, vilken införes som ett ämne ställt i samband med historien
(»historia och allmän socialekonomi»; jfr under Historia, sid. 115). samt att
detta ämne erhåller för sin räkning 2 timmar i kl. IV (Uppsala), resp. 2
timmar under förra halvdelen av läsåret i samma klass (Stockholm). — Seminariekollegiet
i Skara yrkar på en liknande utbrytning av sociologi, medan
ämnets stoff för övrigt uppdelas på andra ämnen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner, att kursen kan inskränkas till
affärslära och bokföring, hemmets ekonomi, beskrivande framställning av
Sveriges näringsliv samt det ekonomiska livets utveckling.

Domkapitlet i Västerås framställer följande förslag:

Kursen i ekonomilära bör reduceras så mycket, som utan större olägenhet kan
ske; av den sålunda reducerade kursen böra vissa partier läggas under historien,
vilket ämne kanske då lämpligen kunde kallas historia med samhällslära, och andra
.under geografien, matematiken, biologien, kemien och trädgårdsskötseln; en särskild

130

kortfattad kurs bör givas i ekonomilära, vilken kurs då skulle dels omfatta de partier
av ämnet, som ej lämpligen kunnat behandlas under andra ämnen, dels och framför
allt giva en sammanfattande översikt av hela ämnet.

Adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg i Linköping anse den motivering,
som de sakkunniga givit för upptagande av ekonomilära som särskilt
ämne i seminariernas kursplan, för bindande och ansluta sig till kommitténs
förslag med den ändringen, att ämnet erhåller sammanlagt 4 timmar (2 i
vardera av de två högsta klasserna) i stället för de av kommittén föreslagna
5, varvid kursen i affärslära och bokföring borde överföras till matematikkursen
(utan ökning av detta ämnes timantal).

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att inhämtandet av de tekniska
insikterna i jordbrukslära och mej eri hantering m. m., måtte överlämnas
åt fortbildningskurser, väl lämpligast vid lantmannaskolor.

Seminariekollegierna i Linköping, Strängnäs och Växjö förorda, att
kurser i ekonomilära måtte anordnas för seminarielärare, till vilka kurser
böra kallas särskilt lärare i historia, geografi och biologi.

9. Främmande språk.

(Sid. 602; jfr 142 -148, 178 samt band II, sid. 162—167.)

Av de hörda myndigheterna ställa sig en del avvisande eller mycket tveksamma
mot ämnet främmande språks upptagande på seminariernas ordinarie
kursplan, åtminstone under förutsättning av 4-årig seminariekurs. I denna riktning
yttra sig: domkapitlen i Skara, Göteborg, Karlstad, Kalmar (reservation av
domprosten v. Engeström, rektor Lind och lektor Steiner), Luleå och Visby,
länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands, Jönköpings, Hallands, Örebro
och Gävleborgs län, filosofiska fakulteten vid TJppsala universitet, med vilken
större konsistoriet vid samma universitet förklarar sig till alla delar instämma,
medicinalstyrelsen (se ovan sid. 25), seminariekollegierna i Strängnäs och
Luleå (reservation av övningsskollärarna Ulander och Söderström), biskop G.
Billing och professor IIj. Holmqvist i Lund, lektorerna L Fehr och B. A.
Carlsson i Strängnäs, lektor H. Petrini i Växjö samt rektor Wickbom vid
seminariet i Kalmar. Domkapitlet i Karlstad ställer sig tveksamt mot ämnets
upptagande, även om seminariekursen bleve 5-årig.

I allmänhet förorda däremot nämnda myndigheter i samband härmed,
att frivilliga kurser i något främmande språk inrättas vid seminarierna.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet yttrar följande som motivering
för sin ståndpunkt i frågan om främmande språkundervisning vid se -

131

minarierna, vilken, som fakulteten framhåller, står i samband med frågan
om folkskollärarnas ifrågasatta universitetsstudier:

Fakultetens medlemmar ha alltför ofta tillfälle att konstatera, att studenters
kunskaper i främmande levande språk äro otillräckliga, för att de skola kunna utan
svårighet och med verklig behållning begagna läroböcker och vetenskaplig litteratur
på främmande språk. Detta gäller icke blott franskan, som numera i det allmänna
läroverket har alltför litet timantal, utan även tyska och engelska. Dessa studenter
ha dock i allmänna läroverk i tyska och engelska haft respektive 34 och 22 veckotimmars
undervisning. Det synes uppenbart, att den för seminarierna föreslagna
kursen i tyska eller engelska på 6 veckotimmar endast i sällsynta undantagsfall kan
giva något resultat av värde. En vinst — visserligen icke den huvudsakliga vinsten
— av seminariekursens utsträckning till 5 år vore, att det enda främmande språket
kunde få ett något större timantal och undervisningen utsträckas över mer än

Emellertid torde en sådan kurs, vare sig den upptager tre eller flera år, med
ett mycket inskränkt antal veckotimmar, endast undantagsvis kunna leda till sådan
färdighet i språket, att den medger obehindrad användning av litteratur på det främmande
språket. Efter fakultetens mening borde kursen i det främmande språket
göras valfri och tillträde till densamma efter kollegiets beslut lämnas endast sådana
lärjungar, som visat en mer än vanlig begåvning och på grund därav ha tid att
bredvid seminariets övriga, för själva folkskolan viktigare ämnen syssla med intensivare
språkstudier. För det stora flertalet av seminariets elever torde den påtänkta
kursen med sitt ringa timantal bliva värdelös.

För övrigt åberopas som skäl för denna ståndpunkt vad som anförts
av kommittéledamöterna Hellström, Ljungberg och Tigerschiöld i deras gemensamma
reservation (band II, sid. 479 f.).

Till kommittémajoritetens ståndpunkt ansluta sig däremot i princip de
flesta seminariekollegierna. Kollegiet i Linköping förordar även uttryckligen
kommitténs kurs- och timplan för ämnet.

Följande mindre anmärkningar mot kommitténs förslag till denna undervisnings
anordnande framställas:

Seminariekollegierna i Lund, Landskrona och Stockholm föreslå, att
endast ett av de båda främmande språken bör läsas vid varje särskilt seminarium
och att bestämmanderätten härvidlag skall ligga hos respektive överstyrelsen
(efter kollegiets hörande), hos Kungl. Maj:t (efter förslag av rektor och
kollegium) eller hos lokalstyrelsen.

Seminariekollegierna i Landskrona och Stockholm förorda vidare, att
undervisningen i det främmande språket fördelas på två linjer, en för nybörjare
och en för mera försigkomna; enligt det förstnämnda kollegiets mening
böra de två linjerna sammanlöpa i klass III. Kollegiet i Stockholm yttrar
i samband härmed:

132

Kommittén har visserligen föreslagit, att elever med större förkunskaper i främmande
språk skulle befrias från detta läroämne under det första seminarieåret, men då
därigenom dels sådana elevers kunskap skulle komma att alldeles ligga nere under
ett helt år och dels den ledighet de skulle vinna i många fall bleve till ringa nytta,
emedan den fölle emellan ett par andra lektionstimmar, kan kollegiet ej biträda kommitténs
förslag.

Seminariekollegiet i Uppsala föreslår, att de enkla skriftliga reproduktionsövningarna
och översättningarna strykas ur kursplanen; kollegiet i Växjö
yrkar å andra sidan, att även en viss färdighet att förstå det talade språket
och någon övning i språkets muntliga bruk bör åsyftas; kollegiet i Härnösand,
anser, att det främmande språkets införande bör uppskjutas till andra
klassen.

Seminariekollegiet i Göteborg framhåller, att seminariebetyg i främmande
språk bör räknas som kompetens för sökande av resestipendium.

Det föreslagna timantalet, 6 timmar, önska domkapitlet i Västerås samt
seminariekollegierna i Falun, Växjö, Lund och Göteborg minskat med 1
timme; av kollegierna i Falun och Göteborg nämnes uttryckligen, att detta
endast sker med hänsyn till historieämnets svaga ställning på timplanen.

Övningsläraren A. Goes samt övningsskollärarna L. G. Sjöholm och S.
Stubelius vid Göteborgs seminarium ha reserverat sig mot kollegiets beslut
att föreslå minskning av timantalet för främmande språk, då det av kommittén
föreslagna timantalet enligt reservanternas mening måste betraktas
som ett minimum.

Seminariekollegiet i Landskrona vill höja timantalet för främmande
språk till 8 (med 1 timme tillagd i vardera av klasserna III och IV).

IO. Psykologi och pedagogik.

(Sid. 602—604; jfr sid. 178—180 samt band II, sid. 168—179.)

Domkapitlet i Uppsala anser, att de moralpedagogiska spörsmålen fatt
en allt för undanskymd plats på kursplanen; och seminariekollegiet i Växjö
önskar ävenså, att en jämförande framställning av de olika etiska grundåskådningarna
måtte ingå i kursen.

Seminariekollegiet i Linköping anser, att ämnet även i klass II behöver
3 timmar.

Adjunkten F. Björnståhl i Linköping, med instämmande av rektor J.
Johansson, finner kursplanen något oklar i fråga om förhållandet mellan II
och III klassernas kurser samt önskar en omläggning av kursplanen till
överenstämmelse med den ordning, som följts vid seminarierna i Linköping
och Strängnäs.

133

Seminariekollegierna i Växjö och Göteborg förorda vissa ändringar i
fråga om den praktiska lärarutbildningen, för att undervisningen i detta ämne
må bli mera effektiv (se nedan sid. 146).

Seminariekollegiet i Stockholm känner sig mera tilltalat av kommitténs
motivering för kursplanen än av själva kursfördelningen.

Seminariekollegiet i Landskrona förordar följande kursplan för de två
högsta klasserna:

Klass III (3 timmar): Allmän undervisnings- och uppfostringslära: i samband

därmed en kortfattad på den logiska slutledningen och systemläran byggd redogörelse
för de olika sätten att vinna kunskap. — Pedagogikens historia under antiken, medeltiden,
1500- och 1600-talen. — Klass IV (3 timmar): Pedagogikens historia fortsatt
och avslutad. Den svenska folkskolans anordning och författning. Olika slag av uppfostringsanstalter.
Kraven på läraren. Skolhygien.

Samma kollegium finner det principiellt riktigast, att undervisningen i de särskilda
ämnenas metodik förlädes i samband med detta ämne, vilket i så fall krävde
ytterligare tid (i klass II eventuellt 1 timme — om nämligen undervisningsövningarna
börja i denna klass—; i klass III 1 1/2, resp. 2 timmar; i klass IV 3 timmar).

Lektor H. Petrini i Växjö anför:

Psykologien bör meddelas av läraren i biologi eller fysik, om ämnet överhuvud
skall förekomma. Ämnet pedagogik bör totalt avlägsnas från seminariernas kursplan,
såsom i sig innehållslöst samt ledande till självöverskattning.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anser, att i kursplanen
för detta ämne bör inläggas en anvisning, att vid ämnets behandling hänsyn
bör tagas även till den fysiska uppfostran (exempelvis: gymnastikens, lekens
och idrottens psykologi; det viktigaste ur den fysiska uppfostrans historia).

11. Teckning.

(Sid. 604— 606; jfr sid. 180—183 samt band II, sid. 180—197.)

Seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Göteborg och Stockholm
önska, att kommitténs inträdesfordringar i teckning, vilka lätt föra tanken
på den mekaniska teckningsfärdigheten, måtte ändras till följande uttryck:
»någon förmåga att uppfatta och återgiva enkla naturformer».

Att inträdesprov i teckning ej måtte förekomma, föreslå domkapitlet i
Luleå samt seminariekollegierna i Strängnäs och Umeå.

Beträffande de av kommittén uttalade allmänna synpunkterna rörande
övningsämnet teckning och sättet för dess metodiska tillämpning uttalar inspektören
för teckning sundervisning en i riket, att det ej torde råda mer än

Inträdes•
fordringar.

Kursplanen.

134

en mening därom, att kommittén sökt och funnit de rätta vägarna för en
rationell säväl praktisk som konstnärlig teckningsundervisning, som låter de
bästa och nyaste metoder komma till användning.

SeminariekoUegiet i Falun yttrar:

Kollegiet vill instämma i kommitténs uttalande såväl om teckningens stora betydelse
för den moderna undervisningen och den i särskilt hög grad för lärarutbildningen
viktiga åskådningsteckningen som också om teckningens uppgift att i förening
med slöjden taga vara på det arv, som den gamla hemslöjden lämnat oss i vackra
former och ytmönster, för att därigenom förhjälpa till odling av svenska folkets skönhetssinne.

Kollegiet vill i övrigt ge sitt fulla erkännande åt den frihet, som lämnats teckningsläraren
i fråga om teckningsundervisningens planläggning och vidare utveckling.

Rektor och ämneslärarinnan vid Landskrona seminarium hava intet att
erinra mot den föreslagna kursfördelningen, liksom ej heller mot timplanen,
men påpeka, att det är onödigt att i linearritning delvis samma uppgifter
föreslås för tecknings- och matematikläraren; den förre anses mycket väl
kunna sköta dem ensam.

De förslag till förändringar i den utarbetade kursplanen, som föreslagits
äro följande:

Kursplanen för den konsthistoriska teckningen i de olika seminarieklasserna
bör, enligt inspektören för teckning sundervisning en, på grund av de
svårigheter, som möta, särskilt i mindre landsortsstäder, när det gäller att
anskaffa originalföremål från de olika stilepokerna, — vilka svårigheter även
påpekas av teckningsläraren i Karlstad — erhålla följande mera allmänna
formulering:

Skissteckning efter mönstergilla originalföremål med företrädesvis nationella motiv
och hämtade från olika stilepoker. I klass IV bör härtill komma en av museiföremål,
gipsavgjutningar och ljusbilder belyst kortfattad framställning av de mest
typiska historiska stilepokerna.

Teckningsläraren N. Cwsar i Karlstad önskar, att i samband med linearritningen
mera intresserade elever finge uppgöra förslag och ritningar till
mindre lantmannabyggnader och trädgårdsanläggningar.

I övrigt föreslås följande förändringar i de särskilda klassernas kursplaner: Klass

I. SeminariekoUegiet i Göteborg föreslår följande lydelse:

Frihandsteckning. Profilteckning dels ur minnet, dels omedelbart efter enkla
husgerådssaker, verktyg och dylikt samt efter levande växter och andra naturföremål;
färgläggning med kritor samt lättare skuggbehandling; enklare penselteckning; någon
uppgift innefattande utsirning efter svenska allmogemönster i anslutning till slöjden.

135

Friarmsövning; åskådningsteckning avse nde sådana uppgifter, som förekomma
vid undervisningsövningarna i småskolan; skissteckning. Några modelleringsövningar
och annat formningsarbete. Linearritning (—- kommittéförslaget).

Rörande den sista raden i kursplanen för klass I anmärker inspektören
för teckningsundervisningen, att här torde föreligga en oavsiktlig omkastning.
Raden bör lyda: »projektionsritning i given skala av enkla modeller».

Att åskådningsteckning måtte bedrivas redan i klass I, förordas, liksom av
kollegiet i Göteborg, även av seminariekollegierna i Falun och Växjö.

Klass II. Inspektören för teckningsundervisningen föreslår, att kursplanens
uttryck »någon övning i stilisering och mönsterteckning, huvudsakligen
efter naturmotiv», i stället får följande mera begränsade lydelse: »någon övning
uti enkla, rytmiska orneringsövningar med stöd av givna, företrädesvis
nationella motiv».

Seminariekollegiet i Göteborg, som önskar, att den konsthistoriska teckningen
påbörjas först i denna klass, föreslår följande lydelse för klassens
kui''splan:

Frihandsteckning. Profilteckning dels ur minnet, dels efter naturföremål ( —
kommittén). Åskådningsteckningen fortsatt; skissteckning. Några fornnordiska och
andra äldre konsthistoriska ytmönster samt byggnadsdelar och ornament från medeltida
minnesmärken eller konstföremål, tecknade efter verkligheten. — Linearritning ( —
kommittéförslaget).

Klass III. Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande tillägg framför
»Åskådningsteckning»: »formgivning; utkast till enklare slöjdföremål med hänsyn
särskilt till estetikens krav.»

Rörande kursplanen för klass IV ha inga anmärkningar framställts.

Beträffande kommitténs »anmärkningar» till kursplanen (sid. 605, 606)
påpekas av inspektören för teckningsundervisningen, att den s. k. åskådningsteckningen
här ej omnämnts.

1 samband med ovan refererade ändringsförslag i avseende på kursplanen
framställas följande förslag till ändringar i timplanen.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Göteborg föreslå, att första och
andra klasserna byta timantal med hänsyn till den föreslagna ökningen av
l:sta klassens kurs och i huvudsak motsvarande minskning i 2:dra klassens.

Det föreslagna timantalet anses på många håll otillräckligt. Så yttrar
inspektören för teckningsundervisningen:

I följd av den knapphändiga plats ämnet fått sig tillmätt på timplanen, reduceras de
för de olika klasserna angivna, omfattande kursplanerna till i praktiken knappast genomförbara
önskemål. Efter den beaktansvärda och sakliga utredning kommittén uti inledningen
ägnat detta ämne, med framhållande av dess stora betydelse såväl ur facklig

Timplanen.

136

Inträde*fordring
ar.

som pedagogisk synpunkt, och sedan man ytterligare tagit del av de betydligt utvidgade
och fördjupade kursplaner, som därav blivit en följd, väntar man sig minst
av allt en avkortning av det vid seminarierna nu till teckning anslagna timantalet,
så mycket mera som detta redan länge i fackkretsar ansetts för knappt tillmätt. —
En av de två till frivillig teckning anslagna timmarna bör med nödvändighet tilläggas
klass IV såsom ordinarie teckningstimma. Även med denna välbehövliga ökning
torde de omfattande kursplanerna endast i undantagsfall och beträffande synnerligen
begåvade elever kunna helt och programmässigt genomföras.

Yrkanden på ökning av timantalet framställas likaså av seminariekollegierna
i TJppsala, Linköping, Kalmar, Härnösand och Stockholm. Ytterligare
en timme i klass IV förordas, liksom av inspektören för teckningsundervisningen
i riket, även av seminariekollegierna i Linköping och Stockholm samt av
teckningsläraren i Karlstad. Kollegiet i Kalmar önskar 3 timmar för vardera
av de två högsta klasserna samt undervisning med delad klass.

Seminariekollegierna i Linköping, Göteborg och Stockholm samt teckningsläraren
Werner vid Lunds seminarium betona vikten av att teckningsoch
musiklektioner ej förläggas till samma timme.

Seminariekollegierna i Uppsala och Landskrona framhålla, att övningarna
i skissteckning komma att kräva väl mycket hemarbete av eleverna, och det
förra kollegiet finner, att sådana övningar lämpligen torde förläggas till ferierna.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar, att i detta ämne undervisningen
måtte bedrivas med halv klass, åtminstone i de två högsta klasserna.

12. Välskrivning.

fSid. 606, 607; jfr band II, sid. 198-200).

Seminariekollegierna i Falun, Växjö, Göteborg och Kalmar samt teckningsläraren
N. Caesar i Karlstad önska, att särskild tid måtte anslås till
välskrivningens metodik. Kollegierna i Falun, Växjö och Göteborg föreslå
därför, att alla eleverna i klass I under 6 å 7 lektioner erhålla kännedom om
och någon övning i den välskrivningsmetod, som användes i seminariets övningsskola.
Teckningsläraren N. Ccesar i Karlstad önskar, att en veckotimme
anslås till praktik i välskrivning i likhet med förhållandet vid högre konstindustriella
skolan i Stockholm.

13. Musik.

Sid. 607—609; jfr sid. 183—185 samt band II, sid. 201—214.)

Seminariekollegiet i Kalmar önskar, att till de föreslagna inträdesfordringarna
(i § 31 av stadgeförslaget) må läggas: någon färdighet i notläsning.
Seminariekollegiet i Stockholm önskar bibehålla de nuvarande inträdesfordringarna.

137

Musikaliska akademien har framställt följande från kommitténs avvikande Kursplan
förslag till kursplan:

Klass I. Teori. Tonbildningslära, grundad på en enkel framställning av röstorganets
byggnad. Notskriften; läran om takt (taktangivning) samt accent och rytm:
de viktigaste föredragstecknen. De enklaste dur- och mollskalornas byggnad. Intervallära
(såsom förberedelse till tonträffningsövningarna).

Sång. Tonträffnings- och tonbildningsövningar; inlärande efter noter av enstämmiga
sånger och koraler, lämpliga att användas i småskolan och folkskolan.

Instrumentalmusik. Grundläggande övningar å harmonium.

Klass II. Teori. Dur- och mollskalornas byggnad. Någon kännedom om
kyrkotonarterna. Fortsatt studium av intervalläran.

Sång. Tonträffnings- och tonbildningsövningar; musikdiktat. En- och tvåstämmiga
sånger, koraler.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar å harmonium, lättare koraler.

Klass III. Teori. Begynnande studium av harmoniläran.

Sång. Tonträffnings- och tonbildningsövningar; musikdiktat, Sånger och koraler.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar å harmonium; koraler, preludier och
lättare stycken.

Klass IV. Teori. Fortsatt studium av harmoniläran, däri inbegripet begynnande
studium av modulationsläran, samt analysering av enklare fyrstämmiga sånger.

Sångens metodiska behandling i folkskolan.

Sång. Övningar såsom i föregående klass jämte övningar i taktangivning.

Svenska mässan.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar såsom i föregående klass.

Anmärkningar.

1. Vid sångundervisningen lägges, sedan musiklärans grunder genomgåtts,
huvudvikten vid tonträffningen och tillämpningen av densamma å enstämmiga sånger
och koraler, lämpliga att användas i småskolan och folkskolan, varvid skall förekomma
även ett antal sånger med folkligt och fosterländskt innehåll.

2. Tonbildningsövningarna skola grundas på kännedomen om röstorganets byggnad
och verksamhetssätt. I regeln hör varje sångövning inledas med en kort tonbildningsövning.
Därjämte övas att i notskrift återgiva föresjungna eller förespelade
toners höjd- och längdförhållanden (musikdiktat).

Vid diktat av vissa tongrupper användas som musikaliskt underlag redan sjungna,
lättare sånger. Vid tonträffningsövningarna, som skola begynna med tonförhållandena
inom skalan i lämpligt röstläge, må som underlag användas dels stycken ur lämpligt
arbete för primavista-sång, dels lättare sånger och koraler. Elever, som äro stadda
i målbrottet, skola befrias från deltagande i själva sångövningarna men böra dock
vara vid dem närvarande.

För individuell sångundervisning må användas någon del av den åt undervisningen
i instrumentalmusik anslagna tiden.

3. (Oförändrat).

4. Vid spelning å harmonium må transponering eller pedalspelning icke såsom
obligatoriska åläggas eleven. Elev, som nått verbörlig grad av färdighet i spelning
å harmonium må, jämlikt § 8 av stadgan, på egen begäran kunna befrias från undervisning
däri.

138

5. (Oförändrat).

6. Flerstämmig körsång----övas däri. Pianospelning och vid semina rium,

där musikläraren kan meddela undervisning i violinspelning, jämväl sådan, må
likaså kunna förekomma som enskilt arbete.

7. Vid framställningen av ämnets metodiska behandling i folkskolan skall
huvudvikten fästas vid barnröstens råtta behandling och vård samt vid sättet för
meddelande av kunskap och färdighet i tolkning av notskriften.

Som motivering för denna kursplan anför akademien:

Kommitténs förslag och uttalanden angående s. k. gehörsövningar kan akademien
ingalunda gilla. Att särskilt på tonbildnings- och föredragsstadiet övningar förekomma,
vid vilka läraren föresjunger t. ex. en melodi eller en fras, som av eleverna
sedan upprepas, är naturligtvis icke uteslutet. Men att bygga sångundervisningen så
väsentligt på »gehörmässigt» bedrivna övningar, som enligt kommitténs förslag till
kursplan jämte tillhörande anmärkningar synes vara avsett, anser akademien alldeles
förkastligt. Sångundervisningen bör nämligen baseras på notläsning och förmåga att
sjunga efter noter. Vad i förslaget under klass I samt i »anmärkningar» till kursplanen
yttras om »gehörmässigt övade sånger» m. m. och om »gehörsövningar» har
därför i akademiens förslag helt och hållet utelämnats.

Då akademien sålunda velat starkt framhålla, att notläsningen och förmågan
att sjunga efter noter är en huvudsak vid och ett oundgängligt villkor för en god
sångundervisning, bör därjämte påpekas, att tillämpningen av denna grundsats ingalunda
hindrar vare sig att unison sång kan vid undervisningen rikligen förekomma, ej
heller att t. ex. fosterländska sånger sjungas och sjungas med hänförelse, tvärtom. Men
unison sång, inövad blott efter gehör, blir alltid otillfredsställande samt verkar okultiverat.

I avseende å reportoaren av enstämmiga sånger, som skola utföras av flera
personer unisont, vill akademien i detta sammanhang vidare med bestämdhet framhålla,
att denna bör icke blott omfatta »ett tillräckligt antal sånger med folkligt och
fosterländskt innehåll», utan även och framför allt vara lämplig för unison sång.
Den bör t. ex. icke få bestå i manskvartetter, som satts för en stämma, eller av
sånger, som på grund av sin natur böra utföras av allenast en person.

Kommittén har i sina grunder för den föreslagna undervisningsplanen (band II,
sid. 207) uttalat, att undervisningen i tonträffning bör taga sin början först sedan
eleven blivit »tillräckligt hemmastadd å klaviaturen för att med denna som åskådningsmedel
lättare bilda sina tonföreställningar». Detta är enligt akademiens åsikt
alldeles felaktigt. Först och främst böra — såsom nyss är sagt — tonträffningsövningarna,
innefattande notläsning och övningar att sjunga efter noter, utgöra just det
primära vid undervisningen i sång, samt följaktligen börja, innan eleven i allmänhet
kunnat hinna att bliva »hemmastadd å klaviaturen», och för övrigt är kännedomen
om klaviaturen icke alls nödvändig för denna undervisning. I folkskolan måste ju
barnen utan någon kännedom om klaviaturen övas i tonträffning, och det är då klart,
att seminarieelevernas övningar lämpligast böra ordnas efter samma princip, på det
att de icke måtte vid skolarbetet bringas i förlägenhet vid val av lärometod. För
tonträffningsövningarna utgör för övrigt skalan, vilket ord ju i musiken just betyder
tonstege, ett lika gott underlag som klaviaturen och ett vid undervisningen vida
bekvämare.

Under »anmärkning 2» bör enligt akademiens åsikt införas, i likhet med vad i
nu gällande undervisningsplan finnes stadgat, en bestämmelse därom, att elever som

139

äro stadda i målbrottet, böra befrias från deltagande i sångövningarna, men att de
dock skola vara vid sånglektionerna nilrvarande. De böra därvid deltaga så väl i
de teoretiska övningarna som ock vid inlärandet av sångtexter. Genom att åhöra
tonbildnings- och diktamensövningar skärpes deras öra, deras musiksinne utvecklas
genom åhörande av sången, och — ej minst viktigt — de komma härigenom att stå
på samma kunskapsnivå som sina kamrater, när de efter målbrottstidens slut åter
begynna deltaga i sångövningarna.

Under »anmärkning 2» förekommer i kommitténs förslag följande stadgande:
»Hemarbete i sång må icke åläggas eleverna». Enligt grunderna för undervisningsplanen
(band II sid". 212), har detta stadgande föreslagits, bland annat, för att bereda
eleverna tillräckligt tillfälle till hemarbete med övningar i spelning å instrument.
Skulle detta behöva medföra att icke något hemarbete för sångundervisningen finge
förekomma — således icke heller inlärande av sångtext, repetition av notläsning,
övning i skalbyggnad o. s. v. — vore enligt akademiens åsikt den för undervisningen
i instrumentalmusik uppkomna vinsten alltför dyrköpt och läraren skulle i sitt arbete
bliva alldeles för mycket bunden. Avdelningarna äro oftast ojämna, särskilt i notläsning,
och det bleve under sådant förhållande synnerligen tidsödande att draga de
okunnigare med i klassarbetet, likasom det även bleve prövande för de mera kunniga
att hållas tillbaka. Akademien håller före, att hemarbetet i musik bäst kan av läraren
fördelas mellan övningar i sång och i instrumentspelning, samt har därför i
sitt förslag uteslutit ifrågavarande stadgande.

Under »anmärkning 4» läses i kommitténs förslag: »Pianospelningen fortsättes
endast så länge den anses behövlig som förberedelse till orgelspelningen». Och i
grunderna för undervisningsplanen (band II sid. 210) yttras: »De tekniska studierna
böra emellertid icke börja med orgelharmoniet utan vid pianot, särskilt därför att
pianospelet är ägnat att giva åt fingrarnas lyftmuskler en behövlig övning, vilken
däremot vid orgelspelet, på grund av dettas legatonatur, nästan helt uteblir». Lika
med kommittén är akademien av den åsikt, att den obligatoriska undervisningen i
instrumentalmusik vid seminarierna bör vara inriktad på spelning å harmonium —
kommitténs uttryck »orgel» bör givetvis utbytas mot »harmonium» —, då folkskolläraren
under sin verksamhet såsom sådan i allmänhet icke har tillgång till annat
instrument, men akademien anser icke någon förberedande kurs i pianospelning erforderlig.
För att lära sig spela å harmonium behöves ingalunda någon färdighet i
pianospelning; vad kommittén härom yttrar kan akademien icke tillmäta någon som
helst betydelse. Det är just legatospelet, som vid spelningen å harmonium bör särskilt
eftersträvas. Att göra pianospelning vid seminarierna obligatorisk såsom förberedelse
till spelningen å harmonium skulle också stöta på avsevärda praktiska svårigheter.
Pianon finnas, enligt vad akademien inhämtat, i regeln icke alls vid seminarierna
och ingenstädes i tillräckligt antal, för att undervisning i pianospelning skulle
kunna för alla elever anordnas — vid seminariet i Stockholm finnas t. ex. blott två
sådana instrument — och att utanför seminariet förskaffa sig tillfälle att begagna ett
piano bleve säkerligen icke alltid för eleverna möjligt. Harmonier finnas däremot vid
alla seminarier, minst ett i varje klassrum, vadan tillfälle till övning å detta instrument
lätteligen torde kunna beredas för alla elever.

Därest pianospelningen i enlighet med akademiens förslag uteslutes såsom obligatorisk,
synes densamma i stället böra upptagas i »anmärkning 6» såsom eventuellt
föremål för enskilt arbete.

Vid »anmärkning 5» i kommitténs förslag anser sig akademien böra påpeka

140

Sång.

Teori.

Instrumental musik.

omöjligheten att på så kort tid som den enligt kommittéförslaget åt undervisningen
i instrumentalmusik anslagna hinna inlära det åsyftade måttet av färdighet häri.
Enligt kommitténs beräkning skulle nämligen en lektion om tolv minuter varannan
vecka eller, eventuellt, aderton minuter var tredje vecka komma att i regeln bliva
maximum för varje elev.

En i samband härmed stående huvudanmärkning mot undervisningsplanen i dess
helhet är slutligen den, att kommittén vid beräkning av det mått av kunskaper och
färdigheter på det musikaliska området, vars inhämtande varje elev skulle på den
härför tillmätta tiden medhinna, synes hava varit allt för optimistisk. Det är härvid
att märka jämväl, att varje lärotimme, i musik såväl som i andra ämnen, enligt kommittéförslaget
skulle omfatta allenast 45 minuter. Även med de förenklingar och avkortningar,
som akademien i sitt förslag till kursplan iakttagit, torde det ändock
bliva förenat med en viss svårighet att på den avsedda tiden medhinna de kurser,
som måste anses nödvändiga.

Seminariekollegiet i Kalmar framhåller, att det varit nödvändigt att
känna till kommitténs förslag rörande undervisningen i folkskolan, för att
kunna bedöma detta förslag.

För bibehållande av obligatorisk körsång uttala sig seminariekollegierna
i Skara, Växjö, Landskrona (1 timme i veckan), Härnösand och Stockholm
samt några medlemmar av kollegiet i Luleå. Seminariekollegiet i Göteborg instämmer
i kommitténs allmänna principer rörande seminariets sångundervisning,
under uttalande av den förhoppningen att den flerstämmiga sången icke måtte
bli åsidosatt.

Seminariekollegiet i Växjö påyrkar, att elev, som är i målbrottet, bör
vara närvarande vid sånglektionerna, men av läraren avhållas från aktivt
deltagande i sångövningarna.

Seminariekollegiet i Uppsala anser, att hela intervall-läran möjligen borde
kunna genomgås en första gång i klass I. Kollegiet i Växjö önskar, att
taktövningar införas redan i klass I.

Seminariekollegiet i Växjö förordar, att instrumentalmusiken även i klass
III och IV må omfatta övningar på piano.

För den individuella undervisningen i instrumentalmusik förordas från
flera håll oftare återkommande, om även kortare lektioner framför det av
kommittén i anmärkning 5 (sid. 609) förordade arrangemanget: så av seminariekollegierna
i Linköping (varje elev bör erhålla undervisning varje vecka),
Växjö och Göteborg. Seminariekollegiet i Stockholm påyrkar, att högst 3
elever måtte undervisas i spelning för varje timme.

Seminariekollegiet i Göteborg förordar, att övningar i transponering må
kunna åläggas eleverna som obligatoriska, detta med hänsyn till deras blivande
tjänstgöring; jfr anmärkning 4 (sid. 609).

141

Beträffande fiolspelning önskar seminariekollegiel i Växjö samma inskränkning
som vid allmänna läroverken eller att elev, som önskar undervisning
däri, må anmäla sig vid terminens början hos läraren, vilken pröve
hans förmåga och bestämme hans deltagande.

Musiklärarinnan H. Hosell i Umeå förordar särskilda vitsord i spelning vitsord.
på olika instrument eller åtminstone att på betygen angives, vad slags instrument
som vederbörande elev spelat. Se ock seminariekollegiets i Stockholm
yttrande under stadgeförslagets § 24 (sid. 80).

Seminariekollegierna i Växjö och Göteborg förorda, att timmarna bli 2 Timplan.
i varje klass (ej, som kommittén för manliga seminarier föreslagit. 3—2—2
1), detta med hänsyn till ämnets teoretiska del i klass IV (Göteborg).

Seminariekollegierna i Skara, Landskrona, Härnösand och Stockholm önska
ytterligare 1 timme för obligatorisk körsång. Kollegiet i Härnösand yrkar,
att denna timme må vara gemensam för klasserna II—IV samt begär dessutom
ännu en veckotimme för klass IV.

Musikaliska akademien föreslår, att i stadgeförslagets § 7 till ämnets Ämnets namn.
namn, musik, tillfogas inom parentes: teori, sång, spelning å instrument.

Musiklärarinnan H. Hosell i Umeå önskar, att ämnets hittillsvarande
namn »musik och sång» måtte bibehållas.

14. Trädgårdsskötsel.

(Sid. 609—611; jfr sid. 185—190 samt band II, sid. 215—226.)

Lantbruksakademiens Skogs- och trädgårdsavdelning finner kommitténs Boricäijningsförslag
praktiskt, och av flera bland seminariekollegierna uttalas tillfreds- rän
ställelse med den förstärkning ämnet trädgårdsskötsel skulle vinna på seminariernas
schema genom den föreslagna kursplanen.

I samband härmed framställas emellertid betänkligheter emot kommitténs
förslag, att elev skulle ha rätt att bortvälja detta ämne (seminariekollegierna
i Falun, Göteborg och Kalmar).

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar härom:

Under instämmande i kommitténs värdesättning av skolträdgårdsskötselns betydelse
som uppfostringsmedel vill kollegiet framhålla den omständigheten, att det stora
fleitalet elever vid dek vinnliga och ett ej ringa antal även vid de manliga seminarierna
^ro ^ hög grad främmande för den viktiga gren av vårt folks arbetsliv, som omfattar
jordens brukning samt naturens vård och höjande till kultur. Trädgårdsskötseln
torde vara det mest effektiva medel, seminariet äger för att i någon mån införa sina
elever i detta arbetsliv, varför detta medel också utan undantag synes böra användas.
De mest opraktiska och de för hithörande frågor minst intresserade eleverna,

142

vilka särskilt kunna väntas vilja begagna sig av den föreslagna bort väljm ngsrätten,
behöva denna undervisning allra bäst. Även om i vissa folkskolor facklärare kan
tänkas komma att sköta den egentliga trädgårdsskötseln, så behöver likväl varje lärare
för sin undervisning i flera av skolans ämnen kunna begagna sig av skolträdgården
såsom hjälpmedel, och torde detta ej kunna ske tillfredsställande utan den
bekantskap med trädgårdsskötsel, som seminarieundervisningen bör giva.

Seminariekollegiet i Göteborg framhåller ock, hurusom detta ämne i
hö^re grad än de flesta övriga ämnen på folkskolans schema bereder möjlighet
att tillmötesgå det i våra dagar så starkt framträdande kravet på
praktisk undervisning. Om detta oaktat ämnet göres valfritt, så hoppas kollegiet,
att det måtte stadgas sådana villkor, att bortväljandet komme att inskränkas
så mycket som möjligt.

Under etsningens
anordning.

Seminariekollegiet i Linköping uttalar önskvärdheten av att läraren ej har
ämnet som bisyssla. Seminariekollegiet i Falun påpekar i anslutning till kommitténs
uttalande, att det är nödvändigt, att den praktiska och den teoretiska
undervisningen i ämnet skötes av samma person, ävensom att vid ny- och
tillbyggnad av seminarier hänsyn bör tagas till sådana anordningar, som
kunna främja trädgårdsundervisningen och trädgårdens ändamålsenliga skötsel.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande tillägg till kommitténs

anmärkningar vid kursplanen:

till anm. 2: ett tillägg av innehåll, att den elevgrupp, som deltager i prak tiskt

trädgårdsarbete, må kunna erhålla ledighet från gymnastikövning eller lek och

uhotUju 3. vid trädbeskärningsövningar och vissa andra arbeten torde 5 å 6

beteckna det högsta antal elever, som samtidigt kan handledas;

till anm. 5: även småskolavdelningen bör i skolträdgården erhålla ett mindre

område för anordnande av en »åker» och en »äng»; .

till anm. 6: för teckningen särdeles lämpliga växter odlas på sådant sätt och

i sådan mängd, att de på ett effektivt sätt kunna tjäna teckningsundervism ngen såväl
på skolrummet som i det fria. .

Vidare föreslår kollegiet, att. enär de mindre seminanetrådgårdarna ej sallan
torde sakna tillräckligt antal träd för beskärningsövningar en anmärkning tilllägcres
till kursplanen, som rekommenderar, att övningar i trädbeskarning och annan
trädskötsel, efter tillåtelse, som helt visst gärna komme att lämnas, förlaggas till egnahems-
eller andra trädgårdar i seminariets närhet. _

I sista klassens kursplan föreslår kollegiet, att under »praktiskt arbete» tillä0ges
»fruktens sortering och packning» samt under teoretisk undervisning »fruktodlingsföreningar».

Seminariekollegiet i Falun instämmer i de sistnämnda yrkandena pa
tillägg i kursplanen för sista klassen och finner även de av kollegiet i Göteborg
föreslagna tilläggen till anm. 5 och 6 särskilt beaktansvärda.

143

Läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Skara finner det nuvarande
sättet för undervisningens bedrivande fullt tillfredsställande och den av
kommittén föreslagna anordningen fullständigt olämplig.

Seminariekollegiet i Falun förordar för klass III en ökning med x/3
veckotimme (13 timmar på läsåret), under förutsättning att delar av ekonomiläran
överföras till detta ämne. Seminariekollegiet i Göteborg finner likaså
den anslagna tiden möjligen väl knapp och önskar att trädgårdsskötseln
måtte slippa ifrån att, såsom så ofta hittills skett, sitta emellan vid tillgodoseendet
av tillfälliga lovbehov.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Två veckotimmar torde i klass II mer än väl räcka till för det praktiska arbetet;
för den teoretiska undervisningen under vintertiden kunde troligen 1 timme per klass
vara nog. Kollegiet förordar sålunda sammanlagt 4 timmar för ämnet; men anser
det gagneligt, om, såsom vid Landskrona seminarium den senare tiden skett, tillfälle
till mer övning i verkligt trädgårdsarbete bereddes eleverna, därigenom att de en i
sänder under vårterminen i klass II och under höstterminen i klass III finge 2 vecko
dagar varje termin arbeta i trädgården hela dagen den tid de eljest skulle tillbragt
å seminariet.

Seminariekollegiet i Lund framhåller lämpligheten av att detta ämne
påbörjas redan i klass I.

15. Manlig sjöjd.

(Sid. 611—613; jfr sid. 190—197 samt band II, sid. 227—241.)

Seminariekollegiet i Linköping önskar, att inträdesfordran i manlig såväl
som kvinnlig slöjd måtte ändras till »någon färdighet» etc. i stället för
kommitténs uttryck »färdighet».

Domkapitlet i Luleå samt seminariekollegierna i Strängnäs, Härnösand
och Umeå föreslå, att ej inträdesprov måtte förekomma i ämnet slöjd.

Seminariekollegiet i Linköping önskar utesluta metallslöjd ur kursplanen
och i samband därmed minska timantalet till 9 timmar från de föreslagna 10.

Seminariekollegiet i Umeå vill utesluta såväl metall- som pappslöjd.
Även domkapitlet i Luleå förordar inskränkning av undervisningen i slöjd.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande smärre ändringar i kommitténs
förslag till kursplan:

Den i kursplanen upptagna övningen i svarvning bör ej vara obligatorisk för alla
elever utan överföras till fyllnadsarbeten. Den föreslagna tiden för pappslöjd bör ej
iuskränkas därigenom att den teoretiska slöjdundervisningen förlägges å de till pappslöjd
anslagna timmarna. En bestämmelse om meddelande av materialkännedom i
de olika slöjdarterna bör inrymmas i själva kursplanen eller fogas till dess anmärkningar.
Anmärkning 8 i kursplanförslaget bör få följande ändrade lydelse: »I första
och andra klasserna böra eleverna erhålla någon kännedom om slöjdens betydelse som

Timplanen

Inträdes fordringar.

Kurs- och
timplan.

144

Inträdes

fordringar.

Kursplanen i
kvinnlig slöjd.

Hushållsgöromål.

uppfostringsmedel. Åt den teoretiska undervisningen i klass III» o. s. v. lika med
kommittéförslaget.

Kollegiet föreslår även, att ämnet manlig slöjd icke må upptagas bland de i §
9 av stadgeförslaget uppräknade ämnen, inom vilka bortval må kunna äga rum. Befrielse
från denna undervisning må lämnas endast åt den, som genom sjukdom eller
lyte är förhindrad att förvärva föreskriven insikt och färdighet.

16. Husligt arbete.

(Sid. 613—615; jfr sid. 153, 197—202 samt band II, sid. 242—271.)

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att till inträdesfordringarna ifråga
om de kvinnliga seminarierna bör tilläggas: kännedom om och praktisk förfarenhet
i de viktigaste grunderna för ett hems skötsel, i renhållning och
bostadens vård, vanliga köksredskap och deras användning, rengöring, klädtvätt,
mangling och strykning.

Seminariekollegiet i Göteborg förordar, att för alla inträdessökande vid
kvinnliga seminarier må uppställas som inträdesfordran intyg om godkänt
vitsord över genomgången kurs i liushållsgöromål vid sådan skola eller hushållskurs,
som står under offentlig kontroll.

Seminariekollegiet i Umeå uttalar sig emot sådan ökning av inträdesfordringarna
i husligt arbete.

Se även under manlig slöjd sid. 143.

Seminariekollegiet i Landskrona påyrkar, att en bestämd modellserie följes,
att vid lagning klassundervisning förekommer och övningslapp användes
samt att klädningssömnaden fortsättes i klass III. — Seminariekollegiet i Umeå
vill från kursplanen utesluta pappslöjd, vävnad, spånad, knyppling, broderi
och konstsömnad. — Seminariekollegiet i Stockholm ansluter sig i det hela
till kommitténs förslag, med betonande av att undervisningen bör gå ut
på att bibringa fastmera metodisk skicklighet än teknisk färdighet; åtskilliga
av de arbeten, som kommittén föreslagit, torde utan olägenhet kunna bortfalla,
t. ex. mönsterkomposition. — På avknappning av kursen yrka seminariekollegiet
i Skara och rektor vid Linköpings seminarium.

Från flera håll påyrkas, att seminarierna böra avstå från anspråket på
att de kvinnliga seminarieeleverna skulle vid seminarierna utbildas till lärarinnor
i hushållsgöromål. Så t. ex. yttrar seminariekollegiet i Stockholm:

Det synes alldeles outförbart att på den tid, som vid folkskoleseminarium kan
anslås till ämnet hushållsgöromål, giva eleverna sådan utbildning, att de skulle kunna
själva undervisa i ämnet. För sådant ändamål kräves långt mera tid, tid till övning
och tillfälle att undervisa, än här kan lämnas. Lärarinnekompetens i ämnet kunde
däremot möjligen förvärvas, om, såsom förut föreslagits, praktiska sommarkurser även
i detta ämne anordnades. Kollegiet befarar dock, att tjänstgöring på en gång som
lärarinna i folkskola och skolkök skulle leda till överansträngning.

145

I ungefär samma riktning uttala sig seminariekollegierna i Skara, Falun,
Landskrona, Göteborg, Kalmar och Umeå samt rektor vid Linköpings seminarium.

I samband härmed föreslås inskränkningar av den föreslagna kursen:
seminariekollegiet i Göteborg önskar undervisningen i hushållsgöromål begränsad
i sådan grad, som betingas av den utsträckta tid till gymnastiska
övningar, som av kollegiet föreslagits; och seminariekollegiet i Skara vill ha
kursen »i matlagning m. m.» inskränkt till hälften. Rektor J. Johansson
i Linköping föreslår, att i koncentrationens intresse husligt arbete ej må förekomma
i avslutningsklassens kurs.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att undervisningen i huslig ekonomi
förlägges till klasserna I och II, där elevernas intressen ej så mycket
slitas mellan teoretiska studier och praktiska övningar.

Seminariekollegiet i Skara önskar timantalet minskat med hälften (jfr
ovan), kollegiet i Falun föreslår 2 timmars minskning (jfr ovan), kollegiet
i Göteborg 6 timmars minskning (jfr ovan och under inträdesfordringar), och
rektor J. Johansson i Linköping påyrkar även reduktion av »det alltför
stora antalet timmar» för ämnet (jfr ovan). Seminariekollegiet i Landskrona
föreslår följande timplan: 2 1/2, 3, 2, 5 (7 1/2 timmar i klasserna I—III för
kvinnlig slöjd, 5 timmar i klass IV för hushållslära).

17. Gymnastik med lek och idrott.

(Sid. 615, 616; jfr sid. 202—205 och band II, sid. 272—283).

Direktionen över gymnastiska Centralinstitutet yttrar:

Kommittén har visat sig principiellt väl uppfatta betydelsen av den fysiska uppfostrans
tillgodoseende vid seminarierna, dess uppgift för elevernas egen hälsa och
och utveckling samt vikten av en god läraredaning även på detta område. Om kommittén,
då det gällt att förverkliga dessa principer, icke kunnat tillmötesgå alla de
fordringar, som den tillkallade sakkunnige framställt, finner direktionen förklaringen
härtill i svårigheten att rätt avväga de olika ämnenas omfattning inom ramen av de
för seminariekursen bibehållna fyra åren. Dessa yrkanden äro dock, enligt direktionens
mening, av så väsentlig beskaffenhet, att de icke utan betänkliga olägenheter
kunna avvisas, och direktionen föreslår i anslutning till dem en del ändringar i kommittéförslaget.

Direktionen föreslår som benämning för ämnet »fysisk uppfostran (gymnastik med
lek och idrott)», då såväl gymnastiken som dess utfyllnad, leken och idrotten, blott
få betraktas såsom medel för vårt släktes fysiska uppfostran och då detta senare
namn vunnit burskap över hela världen

Då den fysiska uppfostran icke får betraktas såsom enbart en kroppsövning,
vilket hittills ofta varit fallet, utan måste av läraren uppfattas och tillämpas såsom

Timplan.

Allmänt uttalande
av
direktionen
över gymnastiska
centralinstitutet.

146

Den teoretiska
undervisningen.

Den praktiska
undervisningen.

en undervisning i kroppslig hygien, vilken bör resultera i en levande kunskap om
kroppsövning såsom förutsättning för kroppsligt välbefinnande, om övningens heskaffenhet
för att medföra en nyttig verkan på kroppen samt de villkor, varvid denna
verkan i övrigt är bunden, hemställer direktionen, att ämnet på timplanen flyttas till
kunskapsämnenas grupp och därvid uppdelas i teoretisk och praktisk undervisning.

Direktionen anser även, att det i kursplanen bör tydligt angivas, att fysisk uppfostran
ej enbart avser den rent kroppsliga utbildningen utan jämväl har att tillgodose
utvecklingen av själslivet. Det ytterst nära sambandet mellan fysisk uppfostrans
teori och hälsolära berättigar vidare enligt direktionens mening till att sammanslå
dem båda till ett ämne, som givetvis bör överlämnas åt gymnastikläraren. I samband
med gymnastiska centralinstitutets omorganisation torde i en nära framtid gymnastiklärarefrågan
komma att lösas så, att även biologi kan läggas till gymnastikadjunkten.
Tillsvidare torde dock biologien lämpligen böra lösgöras ur sin förening
med hälsoläran, och ett nytt ämne upptagas på timplanen med benämning: fysisk
uppfostran (gymnastik med lek och idrott): teoretisk undervisning jämte allmän hälsolära.

Vikten av den teoretiska undervisningen i ämnet anser direktionen vidare vara
så stor, att den icke får överlämnas till någon tillfällighet genom att sättas i beroende
av väderleksförhållandena, såsom enligt kommitténs anvisningar i anmärkning
1 till kursplanen skulle bliva fallet. Men ej heller bör den få inkräkta på en annan
viktig del av undervisningen, den praktiska, såsom enligt kommitténs alternativa förslag
i anmärkning 1 skulle bli fallet; att anse gymnastiklektionen mindre viktig de
dagar, då eleverna under ett par timmar få röra sig i det fria med lek och idrott, är
nämligen enligt direktionens åsikt icke mera berättigat än att indraga den de dagar,
då de hava trädgårdsskötsel eller slöjd. Direktionen anser sålunda, att den teoretiska
undervisningen i fysisk uppfostran bör erhålla fast plats och bestämd tid på timplanen
(jfr nedan).

Seminariekollegierna i Göteborg och Luleå föreslå däremot, att denna
teoretiska undervisning förlägges till tiden för gymnastikövningarna under de
dagar, då lek och idrott förekommer (Luleå: »då så erfordras»); det förra
kollegiet tillika, att för klass IV ytterligare minst en timme av den dagliga
gymnastiken avsättes till teori. — Seminariekollegiet i Falun och gymnastiklärarinnan
i Landskrona föreslå, att tid för denna undervisning beredes på
så sätt, att gymnastikläraren får sig anförtrodd undervisningen i hälsolära
jämte fysisk uppfostran, då förhållandena så medge. Seminariekollegiet i
Växjö framhåller, att detta är omöjligt, så länge ej gymnastikläraren har
akademisk utbildning.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet anför vidare:

Vid den praktiska anordningen bör den så kallade applikatoriska undervisningsmetoden
i utsträckt grad komma till användning, men med så korta gymnastiklektioner
som på en halvtimme är detta ej möjligt. Direktionen påyrkar därför på det bestämdaste,
att även för de kvinnliga seminarieeleverna gymnastiklektionens längd i
alla seminarieklasserna utsträckes till 45 minuter. Det hade även kommit till direk -

147

tionens kännedom, att samtliga gymnastiklärarinnor vid seminarierna intaga samma
, ståndpunkt.

Denna ståndpunkt intages även av seminariekollegiet i Göteborg. Gymnastiklärarinnan
i Landskrona kar uttalat sig i samma riktning.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet framställer i anslutning till
förut refererade yttranden följande nya förslag till kurs- och timplan för
ämnet Fysisk uppfostran (gymnastik med lek och idrott) jämte allmän hälsolära: 1.

Teoretisk undervisning.

Klass I (V6 timme). Hälsoföreskrifter med avseende på föda, klädedräkt, renlighet,
rätt avvägd omväxling mellan andligt arbete, kroppsrörelse och vila m. m.
under studietiden.

Klass III (1 timme). Huvuddragen av människokroppens anatomi och organens
förrättningar samt i samband härmed lämpliga delar av rörelseläran.

Klass IV (2 timmar). Gymnastikens, lekens och idrottens metodik. Hygien (i
enlighet med kommitténs förslag men även med hänsyn till den fysiska uppfostran).

2. Praktisk undervisning (24 timmar, 6 i var klass). Gymnastik: utförande av
gymnastiska dagövningar, bestående utom av sådana övningar, som i avseende på
stegringsgrad och utdräkt bäst lämpa sig för elevernas egen ålder, även av för barnaåldern
lämpade övningar, förberedande sim- och livräddningsövningar på land, lekar
och lekformer, lämpliga att användas i gymnastiksal. Lek och idrott (i enlighet med
kommitténs förslag).

Anmärkning (att införas efter förslagets anm. 2): Gymnastiklektionerna skola

så ledas och ordnas, att de även bidraga till elevernas praktiska lärarutbildning.
De skola därför göras så lärorika som möjligt, så att de bliva en tillämpning
av och en utfyllnad till den teoretiska undervisningen.

Anmärkning 2 bör enligt direktionens mening få följande lydelse: Vid gymna stiklektionerna

bildar varje klass en gymnastikavdelning. Om förhållandena så påfordra
samt lokal och redskapstillgång det medgiva, kunna vid enkelseminarium eleverna
fördelas på tre avdelningar, varvid det torde vara lämpligast, att andra och
tredje klasserna övas tillsammans, första och fjärde klasserna var för sig.

Seminariekollegierna i Falun och Växjö anse, att klass och gymnastikavdelning
böra sammanfalla.

Rektor Torpson i Landskrona anser däremot, att klass II och klass
III även vid de kvinnliga seminarierna, liksom enligt kommitténs förslag
skulle bli fallet vid de manliga, kunna sammanslås till en avdelning.

Angående timantalet göras för övrigt följande uttalanden:

Domkapitlet i Göteborg, som anser, att övningsämnena i allmänhet fått
sig ett alltför stort antal lärotimmar tilldelat i jämförelse med kunskapsämnena,
framhåller särskilt den starka ökningen av timantalet för gymnastik
vid sidan av den ytterst knappt tillmätta tiden för historia (jfr ovan sid.
29). Rektor B. Röding instämmer icke i detta domkapitlets uttalande vad
gymnastiken beträffar.

Kursplan.

Timplan.

148

Vitsord

Seminariekollegiet i Linköping anser, att den veckodag, då lek och idrott
skall förekomma på eftermiddagen, gymnastiken bör utgå och således timantalet
(vid de manliga seminarierna) minskas till 5 i veckan.

Seminariekollegiet i Skara uttalar sig för inskränkning i gymnastikövningarna,
delvis till halvtimmar (gymnastiklärarinnan och adjunkten fru
Velander instämde i kommitténs förslag).

Sex medlemmar av seminariekollegiet i Växjö yrka, att gymnastikens
timantal minskas, med hänsyn till den knappa tid, som tillkommit kunskapsämnena.
Majoriteten av samma kollegium uttalar, att kommittén gjort vad
göras kunde för att få så mycket tid som möjligt för den fysiska uppfostran,
men föreslår att tiden för påklädning inberäknas i den för övningarna
avsedda tiden.

Rektor Torpson i Landskrona anser, att särskild tid för lek och idrott
är onödig, samt att det är tillräckligt, om gymnastiken vid god väderlek
utbytes mot lek och att det vid lämpliga tillfällen beredes eleverna tid
till friluftsidrott.

Seminariekollegiet i TJmeå uttalar sig även mot särskild tid på schemat
för lek och idrott.

Seminariekollegiet i Falun föreslår ökning av tiden vid de kvinnliga seminarierna
till 20 timmar på av den i kommittén tillkallade sakkunnige anförda skäl.

Att tiden för gymnastikövningarna vid de kvinnliga seminarierna måtte
bli densamma som vid de manliga, yrka seminariekollegiet i Göteborg (jfr
ovan sid. 146 f.) och gymnastiklärarinnan A. Lundberg i Falun.

Seminariekollegiet i Kalmar önskar, att åt gymnastiklektionerna vid de
kvinnliga seminarierna måtte ägnas minst 35 minuter dagligen.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar, att tid för dusch och bad utsättes
på timplanen, och gymnastiklärarinnan i samma kollegium påyrkar,
att (vid kvinnliga seminarier) de lektioner, vid vilka kommandoövningar
förekomma, utsträckas till 45 minuter.

Gymnastikläraren vid seminariet i Linköping, med instämmande av
läraren i Växjö, framhåller svårigheten att förlägga idrottsövningarna till
eftermiddagarna under den mörkare delen av året samt har uppgjort olika
förslag till schema med undvikande av sådana eftermiddagslektioner.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför i avseende på vitsord
i ämnet:

I folkskollärarexamen bör enligt direktionens åsikt vitsordet för undervisningsskicklighet
i fysisk uppfostran icke sammanslås med samma vitsord i övriga ämnen,
då förmågan att leda undervisning däri är av så väsentligt olika beskaffenhet mot förmågan
att sköta annan undervisning. Däremot kunna insikt och undervisningsskicklighet
i ämnet bedömas med ett vitsord. Direktionen föreslår därför tvenne betyg i

149

fysisk uppfostran (gymnastik med lek och idrott), nämligen ett för färdighet och ett
för insikt och undervisningsskicklighet.

Samma yrkande framställes av seminariekollegierna i Göteborg och Luleå.
Gymnastiklärarinnorna i Skara (med instämmande av två kollegiemedlemmar)
och Landskrona yrka även på särskilt vitsord för undervisningsskicklighet i
gymnastik.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet anför:

Föreskrifter böra finnas, som hava till följd

att daglig gymnastik av tillräcklig längd införes för övningsskolans barn, med
undantag för småskolan;

att övningsskolan med undantag av småskolan uppdelas i minst två gymnastikavdelningar;
och

att ordnad lek, gymnastiska ordningsformer och lekformer uppföras på småskolans
program.

Seminariekollegiet i Falun framhåller även önskvärdheten av att övningsskolans
barn erhålla daglig gymnastik; och kollegiet i Växjö uttalar,
att övningsskolan om möjligt bör uppdelas i två avdelningar för gymnastiken.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet uttalar, att de utgångna
seminaristernas fortsatta utbildning i fysisk uppfostran måste väl ordnas
genom repetitionskurser av tillräcklig längd, om denna uppfostran skall
komma till sin fulla rätt i våra folkskolor. (Jfr direktionens yttrande nedan
under kap. XII, sid. 156).

III. Ordning för den praktiska lärarutbildningen:

(Sid. 617—620; jfr sid. 27— 32, 205—215 samt
band II, sid. 284—318.)

I huvudsak tillfredsställda med kommitténs förslag angående den praktiska
lärarutbildningen förklara sig seminariekollegierna i Uppsala, Falun,
Växjö och Göteborg.

Seminariekollegierna i Umeå, Luleå och Stockholm framhålla, att det
är nödvändigt, att stor frihet lämnas de särskilda seminariekollegierna att
anordna denna undervisning efter olika seminariers olika behov. Det förstnämnda
kollegiet avstyrker på grund härav kommitténs förslag till ordning
för den praktiska lärarutbildningen.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Trots förtjänstfullt tillgodogörande av vunna erfarenheter, visar kommittéförslaget
i fråga om denna del av seminariearbetet de största svagheterna och torde i
grund och botten visa sig omöjligt att genomföra.

Gymnastiken
i övningsskolan.

Fortbildnings *
kursen.

Allmänna anmärkningar.

150

Speciella
ändringsförslag.

Timbesök.

Ändamålsenligt i kommittéförslaget synes kollegiet: att eleverna vid början av
sina undervisningsövningar få så vitt möjligt vara ensamma med läraren (detsamma
framhålles av seminariekollegierna i Falun,,Växjö och Göteborg); att vid gruppövningar
första året endast lättare ämnen förekomma; att antalet egna undervisningstimmar för
eleverna ökas; att färre kamrater än hittills skola närvara vid undervisningsövningarna
i grupp, en fördel som dock kommer att i väsentlig grad motvägas därav, att härigenom
ämnets metodiska genomarbetande kommer att i mycket betänklig grad försvåras.
— De väsentligaste bristerna äro enligt kollegiets mening: att den av kommittén
för dess beräkningar (band II, sid. 296 f.) förutsatta effektiva tiden, 36 veckor,
icke kan påräknas, utan måste minskas till 32 veckor; att den erfarenhet av undervisningen
i småskolan och folkskolans lägre avdelning, eleverna skulle under heldagsbesöken
vinna, blir alltför ofullständig: den skulle ej komma att omfatta den första
undervisningen i läsning, skrivning och räkning (detsamma framhålles av seminariekollegierna
i Falun, Göteborg och Stockholm) och ej heller sammanlagt omfatta en hel veckas
undervisningsordning (detsamma påpekas av seminariekollegierna i Falun och Göteborg);
att övningsskolans arbete blir alltför mycket splittrat, ity att särskilt småskolans föreståndare,
under vårterminen, skulle komma att få själv sköta undervisningen i småskolan
endast under 11 timmar i veckan, och föreståndaren för folkskolans lägre
avdelning under höstterminen endast 10 x/2 timmar i veckan skulle undervisa i sin avdelning
(liknande uttalanden göras av seminariekollegierna i Skara, Falun, Växjö, Göteborg,
Luleå och Stockholm); att, om det av kommittén önskade antalet övningslektioner
skall kunna erhållas och fördenskull de två övre folkskoleavdelningarna emellanåt
skola kunna delas i två klasser var, det är en nödvändig förutsättning härför, att tillbyggnad
sker vid de gamla seminarierna, även i Landskrona, och att lärarantalet vid
skolan ökas till 4; slutligen att all diskussion och granskning av elevernas grupplektioner,
d. v. s. undervisningen i speciell metodik, enligt kommittéförslaget kommer
till korta (detsamma framhålles av seminariekollegiet i Kalmar; kollegiet i Falun
framhåller ävenså önskvärdheten av att plats på timplanen beredes för en icke alltför
ytlig granskning av elevernas undervisningsövningar).

Seminariekollegiet i Kalmar ställer sig tveksamt mot möjligheten av att,
även med den föreslagna utvidgningen av övingsskolorna, vilken synes kollegiet
nödvändig, göra undervisningsövningarna, bedrivna i enlighet med kommitténs
förslag, till något annat än ett »styckverk».

Att undervisningsövningarna böra i det hela något inskränkas, uttalas
även av seminariekollegierna i Falun, Landskrona, Luleå och Stockholm; detta
för att ej arbetet i övningsskolan må bli alltför splittrat (Falun, Landskrona,
Luleå, Stockholm) och seminarieeleverna överansträngda (Falun och Stockholm).

Följande mera speciella ändringsförslag framställas:

Skolbesök, ej blott timbesök, böra påbörjas redan i klass I, enligt seminariekollegiets
i Kalmar mening.

Timbesöken i klass II och III böra betydligt inskränkas (seminariekollegierna i
Strängnäs, Falun och Göteborg), om de alls skola förekomma (Strängnäs). Deras
värde betvivlas (seminariekollegiet i Härnösand). Timbesöken böra för övrigt,
i den män de skola förekomma, för att de ej måtte komma att sakna aktuellt

151

intresse för eleverna, sättas i samband med dessas egna undervisningsövningar
Cseminariekollegierna i Falun och Göteborg) eller med psykologiska eller pedagogiska
försök (Göteborg).

Seminariekollegiet i Växjö anser, att timbesök i övningsskolan böra anordnas
för klasserna 11 och III även för verkställande av systematiska undersökningar,
som kunna läggas till grund för undervisningen i psykologi.

Heldagsbesöken böra förekomma i hela andra, tredje och fjärde klasserna
(seminariekollegierna i Landskrona och Göteborg), respektive under vårterminen
i klass II och i hela III och IV (seminariekollegiet i Falun), sammanlagt en vecka i
varje klass (Falun, Landskrona och Göteborg), fördelad på 2 eller 3 dagar i sänder
(Landskrona). Den omfattning, i hvilken eleverna vid dessa heldagsbesök
skola övertaga undervisningen, bör bestämmas av skolavdelningens föreståndare;
för elev i kl. IV bör detta inskränkas till sista gången sista besöksdagen
(Landskrona). — Auskulteringen bör påbörjas redan på höstterminen i
klass II (seminariekollegiet i Stockholm).

Övningsperioderna böra begränsas till 4 veckor (Landskrona).

Större klassgrupper förordas av seminariekollegierna i Kalmar och Luleå,
exempelvis 7—8 elever i varje (Kalmar). Högst 4 grupper förordas av övningsskolläraren
i Göteborg K. A. Forsen.

Undervisningsövningarna böra börja i klass II (seminariekollegierna i Linköping,
Skara, Strängnäs, Falun, Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Luleå
och Stockholm), redan på höstterminen i denna klass (Linköping, Strängnäs.
Falun, Göteborg och Härnösand), i samband med heldagsbesök samt fortsättas
på vårterminen i gruppövningar (Strängnäs, Falun och Göteborg).

Som motivering härför yttrar seminariekollegiet i Göteborg:

Kommittén har föreslagit, att den praktiska lärareutbildningen skulle koncentreras
i huvudsak på två år. Men förmågan att hålla en lektion är i hög grad beroende av
vanan att uppträda inför barn, och denna vana kan icke framtvingas på kortare tid.
även om lektionernas antal ökas. Utan därtill kräves med nödvändighet, att tiden
utsträckes så långt lämpligen ske kan, och att eleverna få så många tillfällen som
möjligt att handskas med barn. Men kommitténs förslag att inskränka heldagsbesöken
och flytta inträdandet av de egentliga undervisningsövningarna till klass 111
går i rakt motsatt riktning. Den praktiska utbildningen kan icke i samma grad som
t. ex. läsämnen koncentreras på kortare tid. Undervisningsvanan växer fram så småningom.
Och den fordrar tid för sin tillväxt. Därjämte motse eleverna med längtan
den tid, då de kunna få en försmak av sin egentliga livsuppgift. Undervisningsövningarna
erbjuda dem omväxling. Förberedelsearbetet blir jämnare fördelat, om
undervisningsövningarna utsträckas över längre tid. Med stor enstämmighet ha de
elevklasser, som tillfrågats, uttalat sig för att egentliga undervisningsövningar måtte
få inträda redan i början av andra klassen. Det synes därför kollegiet, som om goda
skäl förefunnes för bibehållandet av den gamla anordningen, att den praktiska utbildningen
begynner redan vid början av höstterminen i andra klassen.

Heldagsbesök.

Odling sperioder

och grupp''
indelning.

Odling sleklektionernas

fördelning på
övningsskolans

avdelningar.

152

Grupp övningar -

Seminariekollegiet i Göteborg har med hänsyn till den av detsamma föreslagna
framflyttningen av gruppövningarna till klass II samt en del andra behov,
som ej ansetts tillfredsställda genom kommitténs plan i band II, sid. 318,
uppgjort följande förslag till plan för gruppövningarna:

---- - -		Klass 11		Klass 111	Klass IV
		Vårterminen			ce		ce	ce
	W O:		ce	ce	U1		o" O		T?	pr
	ce p" 1	(fi B p° ce	r? E*	?r _ o 0: vi < pr -t	3 P° ce pr	es- p p ce	pr -i — p p ce t-4) ce o	3 po ce pr	E^ g * Öl SJ»	ce hjs ce O
	3''	TV o_	ce ce ''T» CD O	ce ce o	p p	P O 3f	p et -s pr B 1	p" 3	B ^	p ee ■i pr 3 •
		P 3	3 E	2		P	P		P *	P
			P	P
	sr c5
Kristendomskunskap........................	eu »f* CD			2	2			l	2	2
Modersmålet....................................	p?						2	1
Räkning och geometri.....................	ET. eu o P	2				1				2
Historia ..........................................	cd ca 3 er					1				2
Hembygdskunskap och geografi ...	O! -• O:				2	i	1
Naturkunnighet ..............................			2			1				2
Teckning och välskrivning ............	•i'' 3								1	1
Sång ................................................	CD TO fg-						1	l
Slöjd ................................................							1		1
Summa timmar	4	2	2	2	4	4	3 \| 2	6	10

(Närmare motivering i kollegiets utlåtande, sid. 43—46.)

Att teckningspraktikens båda timmar förläggas till klass IV, påyrkas
även av seminariekollegierna i Falun och Växjö.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att teckningsläraren även måtte beredas
tillfälle att närvara vid och handleda eleverna vid deras åskådningsteckning
i småskolan.

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar om samma sak:

Utom gruppövningarna i teckning bör varje elev hålla en lektion i annat ämne
i sammanhang med åskådningsteckning, varvid även läraren i teckning borde närvara.
Endast härigenom blir det möjligt att tillräckligt kraftigt betona teckningsundervisningens
uppgift att stå i den övriga undervisningens tjänst. Omkring 50 °/0 av de
lektioner, som eleverna skola hålla i övningsskolan, kunna förbindas med åskådningsteckning.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet anför rörande lärarutbildningen
i gymnastik:

Kommittén anser sig för den viktiga praktiska lärarutbildningen i fysisk uppfostran
icke kunna anslå mera än tillsammans omkring 30 lektioner för varje elev.

Att börja med vill direktionen framhålla den oavvisliga fordran, att för dessa undervisningsövningar
beräknas en vanlig lektions utdräkt av 45 minuter. Övningsskolans
barn hinna därigenom att få minst en halv timmes övning, och tillfälle medgives läraren
till en undervisande granskning av lektionen och att praktiskt påvisa vissa detaljer,
vartill eljest saknas lämpligt tillfälle, såsom t. ex. sådana fall, där man vid barns
gymnastik måste begagna ett annat tillvägagångssätt än vid vuxnas, förevisning avrörelser,
som icke blivit rätt tillämpade för barnaåldern, påvisande av olämpligt tillvägagångssätt
vid kommandoords användning, vid förklaring och förevisning av nya
rörelser, vid fels rättande m. m.

Direktionen vill vidare på det livligaste framhålla nödvändigheten av att tillfällena
till undervisningsövningar för eleverna må bliva så talrika som möjligt.

Seminariekollegiet i Uppsala anser, att med den för undervisningsövningarna
i gymnastik föreslagna anordningen eleverna ej fä tillräcklig tid att
följa barnen.

Seminariekollegierna i Linköping och Falun samt gymnastikläraren i Växjö
förorda, att för undervisningsövningarna i gymnastik måtte beräknas 45 minuter.

Att undervisningsövningarna i huvudsak fördelas mellan klasserna och
skolavdelningarna liksom hittills skett, förordas av seminariekollegiet i Landskrona
och övningsskolläraren K. A. Forsen i Göteborg. (Jfr dennes förslag
till »Ordning» nedan sid. 154). Kollegiet i Landskrona önskar dock, att
undervisningsövningarna i kristendom påbörjas först i klass III, detta ej så
mycket för elevernas som för barnens skull.

Att uppdelning av lektionstimme mellan två elever i många fall är att
föredraga, anser seminariekollegiet i Strängnäs.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Elevlektion i småskolan bör ej utsträckas utöver 30 minuter; de överblivna 15
minuterna kunde i visst fall användas till lektionsgranskning, men den inbesparade
tiden borde i regel samlas, så att övningsskolans lärare finge ytterligare 2 eller 3
lektioner i veckan, då han själv finge syssla med barnen.

Hel- eller
h alu lektioner.
Lektionernas
Längd.

Seminariekollegiet i Falun uttalar sin tillfredsställelse med kommitténs förslag
angående serieövningar, men föreslår, i likhet med seminariekollegierna i Linköping,
Skara, Växjö, Landskrona, Kalmar, Luleå och Stockholm, att de
måtte inskränkas (Landskrona: till 8 timmar; Växjö och Stockholm: till ett
ämne). Kollegiet i Landskrona föreslår, att serieövningarna måtte för varje
elev omfatta undervisning i såväl läs- som övningsämne t4 timmar vardera).

Serie

övningar.

Seminariekollegiet i Göieborg föreslår, med instämmande av kollegiet i Falun, ^uXinin ,
att till »Ordningen för den praktiska lärarutbildningen» fogas ett tillägg, som
framhåller önskvärdheten av att, där så ske kan, 2 å 3 veckotimmar a

övningsskolans schema reserveras för frivilliga undervisningsövningar.

154

Speciell

metodik.

Ledare av
undervisning sövningarna.

Timplan.

Hr Forséns
förslag.

Seminariekollegierna i Landskrona och Kalmar påyrka, att tillräcklig
tid för speciell metodik (lektionskritik) måtte beredas å timplanen. Jfr seminariekollegiets
i Göteborg uttalande ovan sid. 153 under »Lektionernas längd»
samt nedan under »Timplan».

Seminariekollegiet i Strängnäs anser, att samma lärare, som leda undervisningsövningarna,
böra handha den övriga undervisningen i samma ämne i
övningsskolan. Seminariekollegiet i Växjö önskar, att övningsskollärarna i
något högre grad än kommittén föreslagit få användas till ledare av undervisningsövningarna.
Seminariekolle:iiet i Härnösand förordar å andra sidan,
att ämneslärarna, så vitt möjligt är, leda de praktiska övningarna.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande timplan: i klass II 2
timmar, klass III S1,/^ timmar, klass IV 4J/2 timmar; vartill bör komma för
speciell metodik för varje hälft av klass II 1 timme, av klass III 2 timmar,
av klass IV 3 timmar, i timplanen för hela klassen 1/2, I och 11/2 timme
respektive.

Övningsskolläraren K. A. Forsen i Göteborg har reservationsvis framställt
följande förslag till »Ordning för den praktiska lärarutbildningen».

Klass It. Under året besök av enskilda elever under hel dag i förening med
övningsarbete, heldagsbesök, i övningsskolans småskoleavdelning, för verje elev första
gången 3 dagar i följd, under året sammanlagt 6 dagar. — Undervisningsövningar
för grupper av elever, gruppövningar, i småskolan, i medeltal minst 1 veckotimme
för varje grupp, 1/4 klass.

Klass III. Under året heldagsbesök i övningsskolan, för varje elev åtminstone
första gången 3 dagar i följd, sammanlagt minst 6 dagar i folkskolans nedre avdelning
(1 — 2 klass). Undervisningsövningar för grupper av elever, gruppövningar, i folkskolans
nedre avdelning, i medeltal 2 veckotimmar för varje grupp, 1/,1 klass. I samband
därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal minst 1 veckotimme.

Klass IV. Heldagsbesök i övningsskolans övre folkskoleavdelning och avdelningar
för fortsatt undervisning, för varje elev första gången minst 3 dagar i följd
med full tjänstgöring sista dagen, under läsåret sammanlagt minst 6 dagar i folkskolans
övre avdelning (3—4 klass) — Gruppövningar i medeltal 4 veckotimmar för
varje grupp, 1/i klass. I samband därmed behandling av metodiska frågor i medeltal
minst 2 veckotimmar. — Besök i andra läroanstalter etc. oförändrat.

Kap. IX. Särskilda motiveringar till förslag

till stadga.

(Band II, std. 1—41).

Se under kap. VII, resp. paragrafer (sid. 72 f.).

155

Kap. X. Grunder för den föreslagna
undervisningsplanen.

(Band 11, sid. 42—318).

Se kap. Vin (sid. 107 f.l.

Kap. XI. Lokaler och undervisningsmedel.

(Band II, sid. 319-331).

Seminariekollegiet i Växjö ansluter sig uttryckligen till kommitténs framställning
angående lokaler och undervisningsmedel och hänvisar därvid även
till vad kommittén i huvudbetänkandet anfört angående övningsskolans behov
(sid. 37 — 43), de naturvetenskapliga ämnenas krav på arbetslokaler och undervisningsmateriell
(sid. 168 f.), om seminarieträdgården (sid. 189) samt om
bibliotek (sid. 270 f., band II, sid. 4), ävensom till kommitténs kostnadsberäkning
i kap. XV.

Kap. XII. Lärarseminarierna och värnpliktstjänstgöringen.

(Band II, sid, 332-362).

Länsstyrelsen i Östergötlands län och seminariekollegiet i Växjö tillstyrka
uttryckligen kommitténs förslag angående ändring av bestämmelser i värnpliktslagen
och inskrivningsförordningen med avseende på värnpliktiga seminarieelever
(band II, sid. 361).

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför i avseende härpå:

Kommittén har i sitt betänkande givit en mycket uttömmande framställning om
de manliga seminariernas förhållande till värnpliktstjänstgöringen. Direktionen '' il

15ö

vid denna fråga fästa uppmärksamheten på önskvärdheten av att seminaristernas värnpliktstjänstgöring
ordnas så, att den, i den mån som det från militär svnpunkt kan
ske, bidrager till deras praktiska lärarutbildning i fysisk uppfostran.

Ingen av de hörda myndigheterna har eljest haft något att anmärka gent
emot kommitténs förslag i kap. XII.

Kap. XIII. Den ettåriga och den treåriga
seminariekursens anordning.

(Band II, std. 363—395).

J>en ettåriga
kursen.

Rörande inträdesfordringar för den ettåriga kursen se ovan kap. I, 7
(sid. 21 f.).

Om den för samma kurs föreslagna kurs- och timplanen göras föliande
uttalanden:

Seminariekollegiet i Uppsala yttrar:

Den av kommittén å. timplanen föreslagna tiden för kristendomskunskap, modersmålet
och teckning vore tillräcklig. — Om tiden för musiken kunde sägas detsamma,
men den färdighet i orgelspelning, som de andra eleverna hinna förvärva, kan den,
som genomgår en ettårig kurs, på långt när ej få med den anslagna tiden. — HälsoJäran
behandlas redan i gymnasiet så utförligt, att den knappast behöver genomgås
på nytt. Hälsolärans betydelse i allmänhet behandlas i pedagogiken vid den praktiska
undervisningen. Av detta skäl bör hälsolära såsom särskilt läroämne bortfalla. —
Psykologi och pedagogik bör kunna medhinnas på 4 timmar i stället för 6, som av
kommittén föreslagits, då psykologien är genomgången å gymnasiet. — På detta sätt
kan tillräcklig tid beredas för slöjd.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att, allmän affärslära och bokföring
lågges till kursen i ekonomilära (kollegiet avstyrker inträdesprövningen i detta
ämne), samt att timantalet för undervisning i teckning ökas till 2 i veckan.

Seminariekollegiet i Landskrona yttrar:

Da ämnet ekonomilära bör bortfalla, torde den härför anslagna tiden lämpligen
böra fördelas på samhållslåra och Sveriges ekonomiska geografi med 1 veckotimme
för vardera eller för det senare 2 under höstterminen, för det förra 2 under vårterminen.
Tiden för psykologi och pedagogik kommer väl att behövas för detta
ämne, men tid för metodisk handledning måste finnas och bör upptagas å timplanen,
med minst 2 timmar i veckan, varav den ena kan erhållas från ekonomiläran, den
andra får tilläggas. Lämpligast torde dessa timmar läggas till de för ämnet peda -

gogik anslagna. — Ordningen för den praktiska utbildningen får nog ändras med
hänsyn till såväl grupp- som serieövningar.

Seminariekollegierna i Kalmar och Stockholm finna 1 tinnne i veckan
för teckning otillräckligt; det förra kollegiet yrkar på 3 timmar.

Setninariekollegiet i Kalmar önskar vidare mera tid för kvinnlig slöjd,
och kollegiet i Stockholm, anser, att husligt arbete i den 1-åriga kursen bör
få samma tid som nu, nämligen 2 dagar i veckan med halv klass, 5 timmar
om dagen.

Musikaliska akademien föreslår följande kursplan i musik för den 1-åriga kursen:

Teori. Harmonilåra, däri inbegripet begynnande studium av modulationsläran.
samt analysering av enklare fyrståmmiga sånger. Sångens metodiska behandling i
folkskolan.

Sång. Tonträflfnings- och tonhildningsövningar; musikdiktat. Koraler samt enoch
tvåstämmiga sånger (efter noter). Svenska mässan.

Instrumentalmusik. Spelning å harmonium: koraler, preludier och stycken.

Seminariekollegiet i Landskrona yttrar angående inträdesfordringarna
för den treåriga kursen:

De föreslagna inträdesfordringarna (band It, sid 3(>6 f.) äro mindre omfattande
än de både kunna och böra vara i en kurs för småskollärarinnor. Insikt i såväl
talröstens ändamålsenliga användning som ljudlära bör krävas; i kristendomskunskap
bör tilläggas första ordinarie seminarieklassens hela kurs; i geografi bör fordras icke
blott fyllig kännedom om hemlandskapet utan även av fäderneslandet; vidare såväl i
geografi som historia de för inträde i klass I vid 4-klassigt seminarium föreslagna insikterna;
i biologi, åtminstone i botanik, den för klass I vid 4-klassigt seminarium
föreslagna kursen; däremot torde det vara tvivelaktigt, om de föreslagna fordringarna
i psykologi och pedagogik äro så lämpliga. — Kollegiet anser det vidare tillräckligt
att som villkor för inträde fordra en tjänstgöringstid av 2 år i stället för av kommittén
fordrade 3 år. Att för dessa sökande fastställa någon minimiålder anser kollegiet
onödigt. — För den 3-åriga kurs för flickor med högre allmänbildning, vilken
enligt kollegiets mening bör vara helt skild från kursen för småskollärarinnor, föreslås
samma intrådesfordringar, som fordras för uppflyttning i klass II vid 4-årigt seminarium,
eventuellt därjämte intyg om någon undervisningsvana. — fnträdesåldern anses
böra sättas till 18 år det år inträde sökes.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Inträdesprövning för de 3-åriga kurserna bör förrättas i kristendomskunskap,
modersmålet, historia, geografi, matematik, naturkunnighet och sång. Vidare torde
inträdessökande böra förete godkänt betyg i teckning och handarbete från småskoleseminarium
eller av kompetent person utfärdat intyg om motsvarande färdighet i
dessa ämnen. Dessutom bör intyg företes om genomgången kurs i hushållsgöromål
vid sådan skola eller hushållskurs, som står under offentlig kontroll. — Av småskollärarinna
anses tillräckligt att fordra 2 års väl vitsordad tjänstgöring i småskola
eller annan under offentlig kontroll stående läroanstalt (jfr seminariekollegiet i Landskrona
ovan).

Dentreåriga

kursen.

Inträdes fordringar.

Kursplan.

158

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Kollegiet vill förorda bestämt angivna inträdesfordringar i närmare anslutning
till inträdesfordringarna i klass I av det 4-klassiga seminariet, detta såväl för småskollärarinnor
som för sökande med realskolebildning. Av småskollärarinnor bör fordras
2 års föregående tjänstgöring (jfr ovan).

Seminariekollegiet i Umeå anför:

Alla sökande böra underkastas inträdesprövning i kristendom, svenska språket,
matematik, historia, geografi, naturkunnighet, teckning, sång och slöjd i de fall, där
icke vederbörande lärare på grund av vitsord från annan läroanstalt befriar från prövning.
Det är att hoppas att, sedan nödig erfarenhet vunnits, sådan befrielse skall i stor
utsträckning kunna givas. Som motivering till förslaget om utsträckt inträdesprövning
för småskollärarinnor åberopas en undersökning, som seminariets rektor O. W.
Sundén verkställt angående inträdesprövningar ocli lärokurser in. in. vid ett stort
antal småskoleseminarier i landet och vilken visat, att dessa anstalter i nämnda avseenden
äro varandra synnerligen olika. Vissa småskoleseminarier stå sålunda til!
och med på den nivå, att de ifrån dem utgångna lärarinnorna icke utan inträdesprövning
i alla ämnen skulle kunna mottagas ens i den fyraåriga kursens första klass.

Beträffande inträdesåldern vid högre klass av den av kommittén föreslagna treåriga
kursen (alltså för »flickor med högre allmänbildning»), fäster kollegiet uppmärksamheten
på att här maximiåldern sättes till 29 år, medan maximiåldern för inträde
i högre klass av den 4-åriga seminariekursen — med det undantag som i § 29 sägs —
såväl som för inträde i den ettåriga studentkursen är satt till 2(> år. Kommittén
har ej upplyst, varför nämnda undantag rörande maximiåldern skulle, så snart inträde
sker i den treåriga kursens övra klasser, gälla även sådana personer, som icke
(enligt § 29) tjänstgjort i skola eller på annat sätt ådagalagt synnerlig duglighet för
lärarkallet.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, i likhet med kollegierna i Landskrona,
Göteborg och Kalmar, att den tjänstgöringstid, som bör fordras av
inträdessökande småskollärarinna, kan sättas till 2 år i stället för av kommittén
föreslagna 3 år.

Beträffande matematikens ställning i den treåriga kursen anför adjunkten
fröken Elida Andersson i Skara reservationsvis följande:

På grundval av de nya väsentligt höjda inträdesfordringarna till det 4-åriga
seminariet föreslår kommittén för detta en lärokurs i matematik, som i allt väsentligt
sammanfaller med latingymnasiets och vilken bör genomgås på 12 veckotimmar,
medan den på gymnasiet disponerar 18 och där även kan bygga på realskolans förut
inhämtade kurs i algebra och ekvationslära. Den föreslagna minskningen av tiden
från nu gällande 14 veckotimmar för i regeln en mindre kurs måste väcka betänkligheter.

Men ännu större överraskning, för att icke säga häpnad, måste man känna, när
man vid studiet av kommittébetänkandet kommer till den avdelning, som berör de
treåriga seminarierna. Sedan kommittén nämligen fixerat matematikkursen för de
fyrklassiga seminarierna, med samtidigt beklagande av den föreslagna tidens knapphet,
anser den lämpligt föreslå, att vad som i de normala seminarierna med nöd kan
medhinnas på 12 veckotimmar, skall i de treklassiga presteras på 10 veckotimmar.

Givelvis måste man då tiinka sig, att för aspiranterna till dessa forcerade kurser
inträdesfordringarna måste skärpas i en sådan mån, att icke allenast detsamma skulle
fordras av dem som av sökande till de fyrklassiga seminarierna, utan därjämte något
därutöver, motsvarande till omfånget ungefär en sjättedel av seminariets matematikkurs.
Men tvärtom finner man, att det viktiga ämnet räkning och geometri icke ens
är nämnt hland de ämnen, vari prövning skulle företagas, en uraklåtenhet, som ej
heller i kommitténs betänkande är motiverad.

Reservanten framhåller vidare, att vid småskoleseminarierna i regel genomgås
en kurs i matematik, som överensstämmer med de hittills gällande inträdesfordringarna
till folkskoleseminariernas första klass och sålunda äro väsentligt lägre än de
som föreslagits för inträde i de omorganiserade fyrklassiga seminarierna. Vid somliga
sinåskoleseminarier genomgås emellertid, enligt uppgift från föreståndarna, en kurs
som ungefärligen motsvarar de föreslagna nya inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna.
Att matematikläraren vid ett treklassigt seminarium, där elever med så
variabla förutsättningar skulle mottagas utan inträdesprövning, skulle komma i eu
särskilt svår ställning, torde ligga i öppen dag, så mycket mer som ämnets egen
natur härvidlag i långt högre grad än vad fallet är med andra ämnen kräver som
villkor för en framgångsrik klassundervisning, att icke alltför stor ojämnhet råder i
fråga om förkunskaper. Besinnas därjämte, att frånvaro av inträdesprov i matematik
med all säkerhet skulle draga med sig, att de inträdessökande skulle låta ämnet ligga
nere under de tre år (eller flera), då de arbeta i småskolan, så bleve förhållandena
rent outhärdliga.

1 avsende på den föreslagna kurs- och timplanen för de 3-åriga seminarierna
framställas i övrigt följande ändringsförslag.

Musikaliska akademien föreslår följande kurs- och timplan för ämnet
musik i den treåriga kursen:

Klass 1 (2 timmar). Teori: Tonbiidningslära, grundad på en enkel framställning av
röstorganets byggnad; läran om takt (taktangivning) samt accent och rytm; de viktigaste
föredragsteclmen. Dur- och mollskalornas byggnad. Någon kännedom om
kyrk otonarterna. Intervallära.

Sånc/: Tonträtfnings- och tonbildningsövningar; musikdiktat. En och tvåstämmiga
sånger; koraler (allt efter noter).

Instrumentalmusik: Spelning å harmonium: lättare koraler.

Klass II (1 timme) och III (1 timme). Samma kurser som i klasserna III och
IV av det fyrklassiga seminariet.

Seminariekollegiet i Kalmar önskar 3 timmar i vardera av de två högsta
klasserna till teckning samt mera tid för kvinnlig slöjd.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, att undervisningen i hushållsgöromål
även i denna kurs bör förläggas till klass I, med det av kommitterade föreslagna
timantalet.

Kap. XIV. Behovet av lärarkrafter för

folkskolan.

(Band II, nid. 396—466)

Länsstyrelsen i Karlstads lön anför:

Det synes länsstyrelsen, som om kommittén i avseende på förslagen om anordnande
av nya seminarier och lärokurser ävensom om utvidgning av en del nu befintliga
seminarier till dubbelseminarier framgått med tillbörlig försiktighet.

Förvisso vore kostnaderna härför tillräckligt motiverade redan av det alltjämt
växande behovet av lärarkrafter. För dylika större seminarier, vilkas anordnande
delvis vore ställt på framtiden, hade kommittén ock i sin byggnadsplan påvisat väsentliga
fördelar och besparingar i kostnaderna i jämförelse med kostnaderna för ett
fierlal enkelklassiga seminarier. Länsstyrelsen, som håller före, att kommitténs beräkningar
härutinnan vila på tillförlitliga och sakkunniga utredningar, anser sig kunna
uttala den uppfattning, att kommittén i dessa delar av förslaget funnit en lösning,
som kunde anses såsom för det allmänna tillfredsställande.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att kommitténs förslag
att anordna dubbelseminarier är ur ekonomisk synpunkt och jämväl för själva
undervisningen synnerligen välbetänkt.

Domkapitlet i Karlstad framhåller betydelsen av att folkskollärarnas pensionsålder
liöjes, vilket skulle motverka den förefintliga lärarbristen.

Förutom vad som redan anförts under kap. I i samband med frågan om
seminariernas omorganisation, bar kommitténs framställning i kap. XIV för
övrigt endast föranlett följande anmärkningar angående olika seminariers förläggning.

Domkapitlet och seminariekollegiet i Skara avstyrka,'' att blott 3-årigt
seminarium förlägges till Skara. Som motivering anföres av kollegiet:

Seminarielokalerna i Skara behöva i alla händelser ombyggas; eu av de bästa
och största tomtplatser, som något seminarium i riket disponerar, finnes redan fullt
ordnad för seminariets räkning; levnadskostnaderna äro jämförelsevis låga; tillfälle till
god inackordering gives i rikt mått; ungdomen lever där i enkla, sunda förhållanden;
klimatet är hälsosamt; och kommunikationerna äro synnerligen goda för den centralt
belägna staden, där också antalet av inträdessökande i årtionden varit större än
annorstädes; dessa sökande ha ock varit av alla slag: studenter, från real- och flickskolor
utexaminerade, småskollärarinnor och från folkskolor utgångna. Allt talar enligt
kollegiets mening här för inrättande av ett 4-klassigt dubbelseminarium med studentklass,
med den ena linjen 3-klassig för upptagande av dem, som befinnas mogna
för högre klass än den första, sålunda 8 avdelningar, av dessa 3 avgångsklasser
årligen. Där ett helt nytt seminarium skall förläggas, synes det vara skäl, att ett

161

3-klassigt inrättas, för såvitt sådana seminarier skola finnas. Härigenom kan det
väntas mindre kostnader för statsverket, och de nämnda fördelarna, som bjudas i
Skara, kunna i större omfattning utnyttjas.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker kommitténs förslag till åtgärder för
lärarbristens avhjälpande, men några medlemmar av kollegiet anföra i detta
sammanhang följande;

Farhågor kunna hysas för ett gott resultat av studentkurserna, om de förläggas
till universitetsstäder, detta på grund av de svårigheter, som redan vid ett seminarium
i en vanlig landsortsstad uppstå för vidmakthållande av den sedliga hållning
och den arbetsamhet, som fordras för fullt tillgodogörande av den utbildning, som skall
meddelas, och vilka svårigheter torde bliva ännu större, om eleverna leva med och
bland kamrater, på vilka icke sådana fordringar ställas.

Seminariekollegiet i Göteborg uttalar sig i samma riktning och framhåller
betydelsen av att dylik kurs anordnas i en större stad, där studenterna mera
försvinna bland mängden av människor och där man därför kan hoppas, att
de skola söka sitt umgänge inom seminariets elevkrets.

Seminariekollegiet i Landskrona anför angående kvinnliga studentkursers
förläggning;

Synpunkten för platsbestämmande torde, under i övrigt likartade förhållanden,
först och främst i avseende på övningsskolans omfattning, böra vara: tillvaron av
flickgymnasium i en seminariestad eller dess närhet, då staten bör, om sådant utan
olägenhet låter sig göra, anordna dylika kurser så nära studenternas hemorter som
möjligt. Det seminarium, som ur denna synpunkt främst horde komma ifråga jämte
det i Stockholm, vore det i Landskrona, då flickgymnasier finnas både i Malmö, Lund.
Hälsingborg och Eslöv.

Av liknande skäl förordas ock av kollegiet i Landskrona, att en 3-årig
kurs för flickor med högre allmänbildning må förläggas till Landskrona. Kollegiet
anför:

Skåne har utom 2 statens samskolor (i Ängelholm och Trälleborg) och en privat
6-klassig samskola (i Eslöv) även högre flickläroverk i Malmö (2), Lund (2), Hälsingborg
(3), Landskrona, Ystad och Kristianstad.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför som motivering för det nya Norrlandsseminariets
förläggning till Östersund följande:

Av den utredning angående lärarbristen, som kommittén framlägger i kap. X1Y
av sitt betänkande, framgår, att de norrländska länen, Norrbottens, Västerbottens.
Jämtlands och Västernorrlands län, tillsammans bilda ett komplex, där denna brist
är synnerligen framträdande. I avseende på mindre goda skolformers ersättande
med bättre sådana föreligger i all synnerhet för de inre delarna av Norrland ett
mycket stort behov av förbättring. I Jämtlands län finnes t. ex. enligt Svensk Folkskolematrikel
av år 1910, endast 4 skolor av A-typ, nämligen i Östersunds stad och
två därintill belägna municipalsamhällen, vartill under 1911 kommit ytterligare en.
Möjligheten av en större utveckling av de norrländska provinserna sammanhänger

162

dock på det allra närmaste med en förbättring av deras folkskoleväsen. Särskilt torde
detta gälla de inre delarna, inom vilka med undantag för ett par av industrien starkt
berörda platser i Norrbottens län, efterblivenheten på detta område nog är störst.
Hittills har arbetet på en dylik förbättring hämmats genom skoldistriktens därstädes
i allmänhet fattiga och betryckta tillstånd med höga kommunalskatter. Men början
till ett bättre tillstånd i detta stycke har redan gjorts genom införande av skogsaccisen.
och det är att förvänta, att en lösning, som ej kan låta alltför länge vänta
på sig, av den på dagordningen stående frågan om en utjämning av de tryckande
kommunala bördorna, skall bringa ytterligare hjälp i detta avseende. Med den förbättring
av kommunikationsväsendet, som år efter år pågår länsstyrelsen papekai
särskilt Inlandsbanans framdragande — är det också att hoppas, att det ekonomiska
tillståndet skall ytterligare förbättras genom bättre utnyttjade möjligheter inom jordbrukets
och skogsskötselns område. Det är alltså att förutse, att behovet av lärarkrafter
för det inre Norrland under de kommande tiotalen av år skall ökas i större
mån än de nu tillgängliga uppgifterna om lärarbristen utvisa.

För kusttrakternas behov förefinnas för närvarande i Norrland seminarier i Härnösand,
Umeå och Luleå. Då någon utvidgning av dessa seminarier icke blivit i det
föreliggande betänkandet föreslagen, vill det måhända synas, som om kommitténs
tanke varit, att det behov av förstärkt tillgång på lärarkrafter, som otvivelaktigt
förefinnes i kusttrakterna — kanske för ögonblicket till och med i högre grad än i
inlandet — skidle fyllas just genom det nya seminarium, som föreslagits för Norrland,
vilket sålunda skulle förläggas i någon plats utmed kusten. En sådan anordning
kan länsstyrelsen dock icke finna välbetänkt. Det synes, om Norrland nu skall
få ett nytt folkskoleseminarium, vara högst angeläget, att man därvid alldeles särskilt
tänker på att inlandets nuvarande behov, och än mer dess kommande, bör fyllas.
Vad kusttrakternas behov angår synes detta mest praktiskt och med minsta kostnad
böra, i den mån det mer eller mindre starkt framträder, fyllas genom utvidgning av
de nuvarande seminarierna, som ligga ett i vart och ett av de tre kustlänen. Länsstyrelsen
hänvisar vidare till en skrivelse, som länsstyrelsen redan den 6 december 1906
avlät till domkapitlet i Härnösand, angående upprättande av ett folkskoleseminarium
i Östersund i enlighet med en framställning av folkskoleinspektören lör Jämtlands
län E. Eriksson, samt till en underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t av den 24 december
1908 i anledning av att domkapitlet i Härnösand hos Kungl. Maj:t hemställt om
anvisande ''av medel för upprättande av ritningar och kostnadsförslag till ett folkskoleseminarium
i Sundsvall. Mot detta sistnämnda förslag anför länsstyrelsen, att
det i allmänhet torde visa sig förmånligare med större seminarier på en plats, än
flera mindre sådana, belägna jämförelsevis nära varandra eller på orter, vilkas behov
borde kunna fyllas från ett och samma seminarium, blott det vore tillräckligt stort.

Länsstyrelsen framhåller också, att vid utvecklingen av det inre Norrlands skolväsen
en av de största svårigheterna ligger i motviljan hos lärarna mot att sia sig
ned, kanske för livstiden, i en socken, där man måste känna sig mer eller mindre
avstängd från det mera rörliga livet i kustlandet med dess större tillgång på bekvämligheter
av alla slag. Det är helt naturligt, att de elever, som besöka ett seminarium
i Härnösand eller eventuellt i Sundsvall och som företrädesvis torde vara
eller komma att vara från de närmare därintill belägna orterna, skola såsom lärare
känna sig dragna till samma trakter.

I anledning av kommitténs uttalande, att samtidigt med att upplärandet av det
nya Norrlandsseminariet påbörjas, vilket kommittén tänkt sig skola bliva 1913, dess

163

verksamhet bör begynna i tillfälligt anskaffade lokaler, nämner slutligen länsstyrelsen,
att hos stadsfullmäktige i Östersund förslag blivit väckt om tillhandahållande inom
staden av lokaler för nyssberörda ändamål.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar ett dubbelseminarium i Umeå
på följande grunder:

Av den utredning, som kommittén lämnat rörande behovet av ökade lärarkrafter
för folkskolorna, framgår, att i Norrland ett sådant behov förefinnes och att ined hänsyn
till det betydelsefulla däri, att folkskolans lärare äga den största möjliga förtrogenhet
med de trakters befolkning och förhållanden, där deras verksamhet blir
förlagd, det alltjämt måste betraktas såsom ett viktigt önskemål, att seminarier upprättas
för att fylla detta behov i de delar av landet, där det största lärarbehovet är
rådande. Samma utredning visar också, att inom de norrländska länen Västerbottens län
står främst i behovet av sådana ökade lärarkrafter. Om redan på grund därav naturligast
torde vara, att åtgärderna för Norrland i sådant syfte böra bestå i i vidgade
möjligheter att inom detta län utbilda flera lärarkrafter, ån som vid det nuvarande
kvinliga folkskoleseminariet i Umeå kan ske, kommer till följd av vissa omständigheter
till det nyss anförda skälet ett ytterligare, som synes göra det uppenbart, att
den riktigaste lösningen av denna fråga för Norrland vore att i stället lör det nuvarande
seminariet i Umeå härstädes anordnas ett kvinnligt dubbelseminarium.

Förhållandet är nämligen, att folkskollärarseminariet härstädes nu mera är för
den där drivna undervisningen och än mera för en undervisning efter de planer, kommittén
framlagt, alldeles otillräckligt, såväl vad beträffar byggnader som tomt. Skolans
rektor har för den skull och för att kunna befrämja utbildandet av behövliga ökade
folkskollärarkrafter för Norrland, enligt vad länsstyrelsen har sig bekant, i underdånig
skrivelse den 18 nästlidne augusti gjort framställning till Kungl. Maj:t om förhandling
med stadsfullmäktige härstädes om erhållande av tomt för ett dubbelseminarium i
Umeå och — för så vitt de nuvarande seminariebyggnaderna icke med större fördel
ansåges böra av staten användas för annat ändamål — framtida försäljning av dessa
byggnader till staden.

Denna underdåniga framställning ävensom en senare av den 16 sistlidne september,
däri skolans rektor anfört vissa omständigheter, som göra lokalfrågan för
seminariet brådskande, och med anledning varav han hemställt om åtgärder för att
folkskoleseminariet i Umeå snarast möjligt måtte bliva utvidgat till ett dubbelseminarium,
hava jämte en i frågan inom stadsfullmäktige väckt motion föranlett, att
stadsfullmäktige i Umeå uppdragit åt en kommitté att utreda frågan om åtgärder för
erhållande av ett sådant dubbelseminarium här i staden, och denna kommittés förslag
torde komma att omfatta såväl frågan om tillhandahållande av en rymlig tomt med
vatten och avlopp samt belysningsledningar son» ock åtgärder till övertagande av
seminariets nuvarande tomt och byggnader, därest desamma anses för staten obehövliga.

Den av kommittén i kap. XV framställda kostnadsberäkning har ej föranlett
några anmärkningar av de hörda myndigheterna.

Angående i kap. XVI anförda särskilda yttranden av vissa kommittéledamöter
hänvisas till det föregående.

164

Allmänna

uttalanden.

Övriga yttranden, petitioner m. m.

Kap. I. Organisationen.

Samtliga biskopar i riket, med undantag av biskop H. W. Tottie, framhålla i
likalydande yttranden vikten av, att vid nu förestående omorganisation av
folkundervisningsväsendet kyrkans intressen i fråga om det uppväxande släktets
kristliga undervisning och fostran behörigen tillgodoses. På den grund
göres framställning om följande åtgärder för detta ändamåls vinnande:

Först är det angeläget, att den av folkundervisningskommittén föreslagna nämnden
för granskning av läroböcker i kristendom tillsättes i sådan ordning, att kyrkan
genom densamma kan anses behörigen representerad. Därför böra de fyra av föreslagna
sju medlemmar, vilka hava att företrädesvis från innehållets synpunkt granska
läroböckerna, utses på sådant sätt, att det tydligt därav framgår, att de på kyrkans
uppdrag och i egenskap av dess betrodde män äro medlemmar av nämnden. Detta
synes oss lättast kunna ske, om kyrkomötet får i nämnden insätta fyra teologiskt
sakkunniga män, därav alltid en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde,
varjämte det i nyssnämnt syfte bör bestämmas, att lärobok, som av tre bland dessa
underkänts, icke får vid undervisningen användas. Denna nämnd bör ock, i motsats
till vad som är händelsen med den nuvarande läroboksnämnden, i regel sammanträda
till överläggning och avgivande av sina yttranden. Enligt vad kommitténs utlåtande
giver vid handen, torde ett sammanträde om året göra tillfyllest.

Vidare är det av vikt, att utövandet av den tillsynsplikt över kristendomsundervisningen,
som folkundervisningskommittén i enlighet med gällande lag oförbehållsamt
tillerkänner kyrkan, icke genom några inskränkande bestämmelser försvåras och än
mindre göres illusorisk. Vårt kristna folk önskar livligt att få leva i den trygga
känslan av att kyrka och skola endräktigt samverka för ungdomens fostran i evangelisk
tro.

Då lärarpersonligheten har stor betydelse för kristendomsundervisningen, synes
det böra tillkomma stiftets biskop att få yttra sig vid tillsättning av kristendomslärare
vid seminarium, lika väl som detta enligt gällande läroverksstadga äger rum
vid tillsättning av sådan lärare vid de allmänna läroverken. Och då en seminarierektor
intager en synnerligen viktig ställning med hänsyn till de blivande skollärarnes
kristliga fostran, så synes det erforderligt, att biskopen såsom företrädande den kristliga
undervisningens och uppfostrans intressen får tillfälle att avgiva yttrande även
vid tillsättning av rektor.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse yttrar angående den
föreslagna organisationen i dess allmänna drag:

Redan ur allmän pedagogisk synpunkt synes det framlagda förslaget ge anledning
till betänkligheter. Den betydande ökningen av kursernas storlek under bibe -

hållandet av en fyraårig lärotid torde komma att hos eleverna föranleda överansträngning
eller en ytlig kunskap eller bådadera. De höjda inträdesfordringarna synas
jämväl komma att medföra upprättande av privata eller offentliga preparandkurser,
varigenom lärotiden i själva verket bleve femårig och varigenom tillträdet skulle
synnerligen försvåras för dem, som endast ha genomgått folkskola. Det år dock ett
berättigat önskemål, att seminarierna väsentligen måtte rekryteras ur de lager i folket,
för vilka endast folkskolans undervisning stått till huds.

Denna disproportion mellan tidsbegränsningen och ämnenas överflöd synes uppenbarligen
ha sin grund däri, att kommitterade icke med nödig klarhet fasthållit seminariernas
från andra läroanstalter bestämt avgränsade ändamål att utbilda lärare för
den egentliga folkskolan, utan tagit allt för stor hänsyn till kompetensfordringar, som
kunna komma att ställas på enskilda folkskollärare för eventuella överbyggnader på
folkskolan, praktiska fortbildningskurser eller kommunala mellanskolor.

Likaså synes det principiellt oriktigt, att icke sambandet med landets övriga
bildningsanstalter uppehälles. Särskild inträdesprövning skulle ju erfordras jämväl
av dem, som avlagt realskole- eller studentexamen, genomgått 8-klassigt läroverk för
flickor eller högre lärarinneseminarierna eller till och med avlagt akademisk examen.
Detta innebär ett oförtjänt förringande av det kunskapsmått, som vid dessa undervisningsanstalter
meddelas, och medför en tendens till isolering från dessa, något
som icke kan lända seminarierna till godo.

Kommitterade 1m i sin motivering framhållit den nära frändskapen mellan kyrkans
och skolans uppfostraregärning i folket och säga, att en förbindelse dem emellan
»ligger i förhållandenas egen natur». Förslaget innebår likväl i mycket viktiga punkter
ett försvagande av den förbindelse, som av ålder ägt rum mellan kyrka och
skola. Kommittén har släppt det nuvarande kravet, att skolans blivande kristendomslärare
skulle ha ådagalagt sin samhörighet med den svenska kyrkan genom att
därinom ha konfirmerats och begått nattvarden. (Jfr nedan centralstyrelsens yttrande
angående behörighetsvillkor för rektor, sid. 171, om seminariernas styrelse, sid. 174,
samt om kristendomsundervisningen. sid. 182).

Centralstyrelsen hemställer, att föreliggande förslag i av centralstyrelsen berörda
huvudpunkter och särskilt i vad gäller kyrkans och skolans inbördes förhållande,
måtte underkastas en omarbetning och föregås av en sakkunnig utredning jämväl
från kyrklig synpunkt samt att det därefter må beredas myndigheterna tillfälle att
yttra sig över det sålunda omarbetade förslaget.

Västerås stifts prästerskap anhåller ävenså i eu särskild petition, att
Kungl. Maj:t måtte vaka över att den svenska kyrkan bibehålies vid sin rätt
och plikt att övervaka och leda kristendomsundervisningen och den religiösa
fostran i folkskoleseminarierna och folkbildningsanstalterna.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd uttalar:

Med tillfredstållelse har förvaltningsrådet erfarit, huru kommittén i sitt förslag
velat höja lärarutbildningen till den nivå, som vår tid kräver, för att folkskolan
skall kunna rätt fylla sin uppgift. I detta sytte föreslår kommittén dels införande
av nya ämnen, dels ett avsevärt skärpande av kunskapsfordringarna i de förutvarande.
Möjlighet att nå det sålunda betydligt framflyttade målet har kommittén velat
bereda genom dels höjda inträdesfordringar, dels ett intensivare utnyttjande av elevernas
arbetskraft, dels ock genom förbättrade undervisningsmetoder.

166

Om man undantager det sistnämnda medlet, torde de av kommittén föreslagna
åtgärderna, i den utsträckning kommittén tänkt sig, icke vara att rekommendera.
Visserligen kunna kunskapsfordringarna för inträde vid seminarierna tåla vid en rätt
avsevärd höjning, men om de skärpas alltför mycket, kommer detta lätt att verka
därhän, att vid inträdesprövningarna sökande från landsbygden få svårt åt bestå i
tävlan med sådana, som, ehuru kanske underlägsna i fråga om både begåvning och
fallenhet för lärarkallet, dock i de större samhällenas bättre skolor haft tillfälle att
inhämta ett större mått av kunskaper. En sådan verkan synes icke kunna undgås
med så högt ställda fordringar som de av kommittén föreslagna. Men detta skulle
vara synnerligen att beklaga, enär det givetvis är av mycket stor betydelse, att den
lärarkår, som i vidsträcktaste mening skall undervisa folkets barn, i främsta rummet
rekryteras ur dess egna led. Samförståndet mellan skola och hem främjas därigenom.

Att i så stor utsträckning, som kommittén föreslagit, öka lärjungarnas arbetstid
pr vecka, måste ock medföra stora vådor, då redan nu ganska allmänt höras berättigade
klagomål över överansträngning bland seminarieeleverna. Visserligen framträder
icke nämnda ökning vid eu jämförelse mellan nu gällande och föreslagna timplaner,
den senare synes i stället förete en om än obetydlig minskning, men kommittén
har förlagt en icke obetydlig mängd arbete under lärares ledning utanför
timplanen. Härtill kommer elevernas hemarbete, som med seminariernas omorganisation
i enlighet med kommittéförslaget också måste bli betydligt mera betungande
än förut. Kommittén har själv givit en antydan om att vad som genom minskad tid
fråntagits en del ämnen — exempelvis historia, modersmål och kristendomskunskap —
måste ersättas genom lärjungarnas arbete på egen hand i hemmet. Och införandet
av främmande språk kommer givetvis att ställa än ytterligare ökade fordringar på
elevernas hemarbete.

Lämpligaste sättet att lösa denna fråga synes vara att, såsom flera lokalföreningar
föreslagit, förlänga seminarieknrsen till 5-årig. Det härigenom uppkomna
tidstillskottet, skulle kunna omsättas så, att följande fördelar vunnes:

1) lägre inträdesfordringar samt därmed större utsikter för landsbygdens ungdom
att vinna inträde:

2) minskat antal veckotimmar, mindre forcerat arbete och därigenom minskad
fara för överansträngning;

3) större möjlighet för eu grundlig och på djupet gående undervisning.

Det under diskussionen rörande denna sak framkomna förslaget om preparandkurser
linner förvaltningsrådet innebära eu mindre lycklig lösning. Den okontrollerade
undervisningen i dessa anstalter komme lätt att urarta till mekaniskt inpluggande,
och för lärjungarna skulle en dylik kurs, som man mestadels tänkt sig 1-årig. helt
visst bli ekonomiskt mera betungande än ett år vid seminariet.

Lärarkåren vid Karlskrona stads- och amiralitetsförsamlingars folkskolor
anför:

Med odelad glädje hälsade lärarkåren Kungl. Maj:ts åtgärd att tillsätta en kommitté
för utredning av frågan om folkskoleseminariernas reformering. Det utförligt
motiverade betänkandet vittnar oförtydbart om att kommittén med stor hängivenhet
för uppgiften och sakkunskap gått till sitt arbete.

1 en och annan punkt av förslaget har lärarkåren ställt sig något tveksam. Så
beträffande kommitténs förslag till inrättande vid sidan av den normala seminariekursen
av ett- och treåriga seminariekurser. Det är icke uteslutet, att dylika semi -

167

nariekurser skulle komma att i det allmänna medvetandet framstå såsom mindre
värda än de fyraåriga seminariernas kurser. Kunde utan allt för stora praktiska
olägenheter en enhetlig och likavärderad utbildning beredas alla elever och detta
endast vid normalseminarier, synes det lärarkåren vara att föredraga.

Nionde svenska seminarielärarmötet i Växjö i juni 1912 uttalade sig Se™j''daarlffjfa‘
för den formulering av seminariernas ändamål, som kommittén givit i § 1 av
stadgeförslaget.

Seminarielärarmötet i Växjö uttalade sig vidare för obligatorisk fyraårig seminarukurs
(med 37 röster mot 16 för obligatorisk ökning av kursen). I samband kursen‘lans
härmed uttalade sig mötet (med övervägande ja) för vapenövningarnas borttagande
samt (enhälligt) för ett frivilligt femte år för de lärare, som önska
särskild utbildning. Mötet uttalade sig även för att särskild hänsyn beträffande
kursens längd, liksom beträffande timplan och inträdesfordringar, ma
tagas vid organiserandet av seminarier i nordligaste Sverige.

Folkskolestyrelsen i Jönköping förklarar sig intet ha att erinra mot förslaget
om ett fyraårigt seminarium byggt på höjda inträdesfordringar.

Folkskoleinspektör J. A. Franzén i Jönköping synes även önska fyraårig
kurs, detta med hänsyn till kostnaderna för eleverna och vikten av att elevernas
arbetsiver ej förlamas genom för lång studietid. Med de av kommittén
föreslagna kurserna anses dock studietiden komma att springa upp
till 5 å 6 år för dem, som icke ha annat studieunderlag än vanlig folkskola.

För femårig seminariekurs uttala sig däremot, utom Svenska folkskolans
vänners förvaltningsråd (se ovan sid. 166), även Svenska läkaresällskapets
sektioner för skolhygien och hygien (se nedan sid. 169) samt styrelsen för
Jönköpings läns folkhögskola, vilken tillika framhåller, att detta skulle lätta
tillträdet till universiteten för folkskollärarna.

Beträffande de i stadgeförslagets § 31 föreslagna kunskapsfordringarna
för inträde i det fyraåriga seminariet uttalade sig seminarielärarmötet i Växjö rmsa"“*
för kommitténs förslag med följande avvikelser:

a) i kristendomskunskap tillägges: »kännedom om några kyrkopsalmer»;

b) i modersmålet tillägges: »någon kännedom om svensk litteratur».

Varje seminarium bör i tryckta prospekt ge anvisningar och råd för detta litteraturstudium; c)

i teckning ändras inträdesfordran till: »någon förmåga att uppfatta och återgiva
enklare naturformer».

Slutligen tillädes enligt rektor Torpsons förslag följande inträdesfordran:

»i husligt arbete: kännedom om och praktisk förfarenhet i de viktigaste grunderna
för ett hems skötsel med avseende på renhållning, bostadens vård, vanliga
köksredskap och deras användning samt någon förfarenhet i köksarbete, tvätt och
strykning».

168

Seminarie
kurs för
studenter.

Beträffande stadgeförslagets § 32 1 A d) ville mötet betona, att stadgandet bör
så avfattas, att det blir tydligt, att skriftligt prov icke måste anställas i alla kunskapsämnen.

Angående § 28 A a) antogs nästan enhälligt kommitténs förslag, att sökande
böi vara döpt medlem av svenska kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning
behörigen förklarats berättigad till konfirmation och nattvardsgång.

Angående § 28 A c) uttalade mötet, att samma inträdesålder bör gälla för kvinnliga
elever som för manliga.

Beträffande § 28 B beslöts efter ett helt kort meningsutbyte att stryka orden
»eller kommunal förtroendeman», således att godkänna endast intyg av pastorsämbetet.

Mötet beslöt vidare beträffande § 32, mom. 2, att undantag från fordran på godkänt
vitsord måtte få göras för ämnena musik och slöjd.

Styrelsen för Jönköpings läns folkhögskola anser det mindre lyckligt, om
inträdesfordringarna i vissa ämnen skulle höjas så avsevärt, som enligt kommittéförslaget
skulle bli fallet.

Folkskoleinspektören J. A. Franzén i Jönköping tvekar ävenså om gagnet
av de höjda inträdesfordringarna.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd ställer sig, i likhet med majoriteten
av lokalföreningarna, mycket betänksamt gent emot kommitténs förslag
(i § 28, A, a), att konfirmation och nattvardsgång inom svenska kyrkan ej
skulle krävas av inträdessökande. (Angående kunskapsfordringarna se förvaltningsrådets
ovan sid. 165 f. refererade allmännna uttalande).

Folkskoleinspektören T. Torbjörnsson finner, att inga giltiga skäl ha anförts
mot bibehållandet av nattvardsgång såsom villkor för inträde i seminarium.

Seminarielär ar mötet i Växjö uttalade sig för högst två ettåriga kurser
för manliga studenter och högst tre för kvinnliga. Mötet uttalade vidare
angående dessa kurser:

Inträdesprövning bör anställas med de sökande dels i sådana i det fyrklassiga
seminariets undervisning ingående ämnen och ämnesgrenar, såväl kunskapsämnen som
övningsämnen, vilka även tillhöra gymnasiets undervisning, men i vilka sökanden i
studentexamen eller därefter undergången fyllnadsprövning eller i vitsord från universitet
eller högskola eller musikkonservatorium eller någon annan staten tillhörande eller
under statens kontroll stående läroanstalt icke erhållit betyg om godkända insikter och
färdigheter i kurser, vilka av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara seminariets
kurs i ämnet eller viss de! därav, dels i ettdera av ämnena trädgårdsskötsel
och slöjd eller i båda dessa ämnen, om sökanden så önskar.

Mötet uttalade sig även för att underbetyg i två av övningsämnena skulle tilllåtas
i inträdesprövningen.

1 dessa ettåriga kurser borde vidare enligt mötets mening ekonomilära med
allmän affärslära och bokföring ingå. För ämnet modersmålet påyrkas av mötet 3
veckotimmar och för teckning 2 timmar.

Mötet uttalade vidare, att därest utbildningskurserna för studenter skulle upphöra,
tillfälle borde beredas personer med akademisk bildning att på ett år avlägga
folkskollärarexamen, detta med hänsyn särskilt till folkskoleinspektionens behov.

1l»!t

Mötet ville slutligen fästa vederbörandes uppmärksamhet vid behövliglieten av
övningsskolans. utveckling vid seminarium med studentkurs till samma antal avdelningar,
som bliva fastslagna för övningsskolan vid ett dubbelseminarium.

Folkskoleinspektören T. Torbjörnsson anser den ifrågasatta inträdesprövningen
för studenter onödig.

Kap. It. Undervisningsplanen.

Lärarkåren vid Karlskrona folkskolor yttrar angående de föreslagna
lärokurserna:

Man kan ej värja sig för tanken, att dessa kurser ålägga eleverna ett arbete,
som kan verka överansträngning. Dock torde det ej vara lätt att härutinnan företaga
någon nämnvärd reducering, enär kurserna i stort sett nog äro sådana, att en folkskollärare
nu för tiden är i behov av den utbildning, som dessa kurser avse att
bibringa. Då en förlängd utbildningstid icke lämpligen torde kunna genomföras, blir
emellertid studiearbetet i hög grad krävande. I ett avseende torde någon inskränkning
kunna göras, nämligen i fråga om kursen i ekonomilära, och får lärarkåren i
det avseendet instämma i vad kommittéledamoten Skiner uti särskilt yttrande (hand
II, sid. 482 f.) anfört.

Folkskoleinspektören J. A. Franzén i Jönköping säger sig icke kunna utan
mycken tvekan uttala sig om gagnet för folkbildningen av de uppskruvade
fordringarna och uttalar sig bestämt emot främmande språk och ekonomilära
såsom särskilda obligatoriska läroämnen för en folkskollärare.

Jfr för övrigt vad som anförts ovan under kap. 1.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna.

Svenska läkaresällskapets sektion för skolhygien och samma sällskaps
sektion för hygien framhålla följande önskemål ur hygienisk synpunkt:
att inträdesåldern även för manliga elever liöjes till 17 år;
att seminariekursens längd till förekommande av överansträngning utsträckes
med minst ett år under förutsättning av, att de av kommittén föreslagna, väsentligt
höjda studiefordringarna, skola genomföras (sektionen för skolhygien vill särskilt
betona, att vid denna förlängning av studietiden ingen ökning av studiefordringarna
utöver den av kommittén föreslagna kan tillåtas);

att antalet undervisningstimmar på timplanen ej överskrider (i timmar å 45 minuter,
gymnastik och övriga övningsämnen inräknade;

att arbetet ordnas så, att den nödiga tiden för det dagliga studiearbetet ej överskrider
8 timmar:

Omvårdnad
i fysiskt
avseende

170

Elevernas

ekonomiska

förhallanden.

Behörig het svillkor,
tjänstgöring
och
tillsättning.

att lika lång tid — 6 lektionstimmar i veckan å 45 minuter — anslås åt gymnastiken
såväl vid de kvinnliga som vid de manliga seminarierna;

att, då det från synpunkten av en sund folkuppfostran är av synnerlig vikt, att
under seminarietiden den blivande folkskolläraren även med avseende på fysisk uppfostran
blir så utbildad, att han kommer att kunna omhändertaga även denna del av
vår ungdoms utbildning, den fysiska uppfostran får sin ställning vid seminariet erkänd
såsom likberättigad med den intellektuella; att därför av inträdessökande fordras förutsättningar
för att kunna tillgodogöra sig undervisningen även på detta område;

att stadgan innehåller föreskrift om inredandet av lämplig hadlokal vid seminarier,
som hädanefter skola byggas;

att inom den av kommittén föreslagna överstyrelsen hygienen bliver företrädd
genom sakkunnig läkareledamot, utsedd efter förslag av medicinalstyrelsen.

Sektionen för skolhygien uttalar dessutom följande önskemål:
att seminarieläkaren äger skyldighet att minst en timme i veckan vara tillstädes
inom seminariet, där särskilt läkarundersökningsrum bör finnas;

att undersökning av ögon och öron å samtliga elever behöver företagas endast
vid början av första seminarieåret, men att därvid undersökning av näsa och svalg
även bör göras;

att den föreslagna undersökningen av elevernas tänder utföres av tandläkare;
att undervisningen i hälsolära om möjligt överlämnas till lämplig läkare, och att
denna undervisning omfattar även skolhygien;

att vid avgång från seminariet fordras godkänd färdighet i simkonsten; samt
att vid bestämmande av seminarieläkarens löneförhållanden lön särskilt fastställes
för den speciella skolläkarverksamheten och särskilt arvode beräknas för
den läkarbehandling av seminarister och övningsskolans elever, som seminarieläkaren
enligt förslaget skall avgiftsfritt utföra.

Seminarielär ar mötet i Växjö gjorde i frågan om förbättrande av elevernas
ekonomi och bostadsförhållanden det uttalande, som återgivits ovan sid. 35.

Kap. V. Seminariernas lärare.

Seminarielärarmötet i Växjö gjorde i avseende på behörighetsvillkor för
seminarielärare och deras tillsättning följande uttalanden:

1. För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium bör fordras att hava
fullgjort villkoren för att kunna utnämnas till adjunkt vid sådant seminarium, äga
erfarenhet såsom seminarielärare och bekänna den rena evangeliska läran.

2. Såsom allmänt villkor för behörighet till adjunktstjänst gälle, att sökanden
är känd för hedrande vandel, samt, därest tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap,
bekänner den rena evangeliska läran.

3. Såsom allmänt villkor för sökandes behörighet till adjunktstjänst gälle, att
han under minst två läsår med nit och skicklighet har antingen

a) vid folkskoleseminarium, teknisk elementarskola, kungl. sjökrigsskolan, statsunderstödd
folkhögskola eller vid allmänt läroverk eller .annan under inseende av över -

171

styrelsen för rikets allmänna läroverk ställd läroanstalt bestritt tjänstgöring till den
omfattning, som enligt § 94 i kommitténs stadgeförslag skall åligga adjunkt vid seminarium,
eller

b) såsom docent vid universitet bestritt sådan tjänstgöring, som berättigar till
lönetursberäkning vid allmänt läroverk, eller ock

c) efter avlagd folkskollärarexamen eller examen vid högre lärarinneseminarium
eller genomgånget vederbörligt provår tjänstgjort på eget ansvar och med full tjänstgöring
under minst 2 år vid folkskola.

4. För kvinnlig adjunkt fordras samma kompetens som för manlig adjunkt.

5. Kompetens till ämneslärarbefattning tillerkännes även den, som avlagt filosofie
licentiatexamen och filosofisk ämbetsexamen, även om han i sistnämnda examen
erhållit endast betyget godkänd i det tredje examensämnet, om ämnena i den ledigförklarade
tjänsten förutsätta examensbetyg i tre ämnen.

6. Beträffande den praktiska utbildningen för lärarkallet bör den praktiska utbildningen
vid högre lärarinneseminariet i Stockholm anses fullt likvärdig med genomgånget
provår.

7. Med hänsyn tagen till det obestridligt fördelaktiga uti att åt eliten av de
högre seminariebildade lärarinnorna med deras utan tvivel gedigna pedagogiska utbildning
beredes möjlighet att vinna befordran vid seminarierna och på grundvalen av
hittills gjorda goda erfarenheter härutinnan vill mötet framhålla önskvärdheten av
och billigheten uti att avlagd examen från högre lärarinneseminariet måtte berättiga
till tillträde till universitet, på det att derigenom elever från sagda anstalt måtte
bli i tillfälle att förvärva kompetens för lärarbefattning vid folkskoleseminarierna.

8. Mötet uttalar sig för kommittéförslaget om vederbörande myndighets rätt att
i vissa fall utnämna utan ansökan.

I alla övriga punker tillstyrker mötet kommittéförslagets bestämmelser om lärarkompetens
och lärartillsättning.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd yttrar angående behörighetsvillkoren
för seminarielärare i konfessionellt avseende:

Förvaltningsrådet finner det på samma grunder som de av kommittéledamoten
Sundeil reservationsvis anförda så gott som självklart, att seminariets rektor skall tillhöra
den evangelisk-lutherska läran. Men även beträffande ämneslärarna kan förvaltningsrådet
icke finna skäl föreligga att upphäva nu gällande bestämmelse. Man vet.
att den katolska kyrkan driver sin propaganda i de evangeliska länderna, att den
berömmer sig av mycken framgång härutinnan, samt att en städse använd taktik vid
hennes strävan att öka sitt inflytande just varit att lägga beslag på lärarplatser.
Förvaltningsrådet yrkar alltså på att nu gällande bestämmelser om bekännelse till
den rena evangeliska läran såsom behörighetsvillkor för anställning som seminarielärare
böra bibehållas.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse nämner bland de
huvudpunkter, vari omarbetning av förslaget påyrkas, även att betänkandet
har öppnat en väg för judar eller katoliker att bliva till och med rektorer
vid seminarierna.

Angående rektors och kristendomslärares tillsättning se även biskoparnas
uttalande här ovan sid. 164.

172

Avlöning och
pensionering.

Musikdirektör Aug. Lundh föreslår följande kompetens villkor för lärarbefattning
i musik:

Att vid kungl. musikkonservatoriet i Stockholm hava avlagt examen med lägst
följande vitsord: i säng med utmärkt beröm godkänd, i harmonilära med utmärkt beröm
godkänd, i pianospelning med beröm godkänd, i orgelspelning med beröm godkänd,
i musikens historia och estetik med beröm godkänd; börande vid jämförelse mellan
flera sökande företräde givas åt den, som från nämnda konservatorium kan förete betyg
över godkänd färdighet i fiolspelning samt godkända insikter i kontrapunkt och komposition.
Musiklärare, som söker tjänst vid manligt seminarium, bör dessutom förete
intyg om godkänd färdighet å två biåsinstrument — trä och mässing —; varjämte var
och en som söker musiklärartjänst vid seminarium bör förete betyg från nämnda konservatorium
eller annan officiell myndighet om med beröm godkänd undervisningsskicklighet
eller i annat fall genom provs avläggande ådagalägga med beröm godkänd
undervisningsförmåga.

Bestämmelsen i stadgeförslagets § Sfi, mom. 2, att för undervisningen i musik
böra förordas vid lärarseminarium manliga lärare och vid lärarinneseminarium kvinnliga
lärare, bör enligt hr Lundhs mening utgå.

Lektor E. Lindskog uttalar följande önskemål beträffande musiklärarens
kompetens och tjänstgöring:

Då sångundervisning vid ett seminarium ställer långt större krav på läraren,
än fallet är vid högre allmänt läroverk, bör av seminariets musiklärare fordras kvalificerat
betyg i ämnet sång i musiklärarexamen. Vidare bör seminariets musiklärare
vara god kännare av koralen såväl beträffande dess historia som dess betydelse såsom
uttryck för nutida religiöst känsloliv, detta för att hans elever, de blivande folkskollärarna,
måtte genom honom intresseras för den kyrkliga församlingssångens pånyttfödelse.

Slutligen framhålles nödvändigheten av att musikläraren för sin handledning av
elevernas enskilda arbete i musik — vilket för övrigt bör i någon mån begränsas —
erhåller gottgörelse i den utsträckning, som kan befinnas lämplig.

Rörande seminarielärarnas avlönings- och pensionsförhållanden gjorde
sem inaridärar mötet i Växjö följande uttalanden:

1 denna fråga vill mötet i första rummet framhålla den oavvisliga nödvändigheten
av en snar och tillräcklig löneförbättring för seminarielärarna, så beskaffad att seminarierna
kunna påräkna att erhålla lärarkrafter, som fullt tillfredsställa de krav, som
deras viktiga uppgift ställer på dem, och att seminarierna icke behöva stå tillbaka
för läroverken i konkurrensen om lärarkrafter. En sådan löneförhöjning innebär i
princip, att rektorer, ämneslärare, övningslärare och övningsskollärare nu och framdeles
erhålla: rektorer samma lön som rektorer vid högre allm. läroverk, ämneslärare
samma lön som läroverkens lektorer, övningslärare högre lön i förhållande till sin
arbetstid än lärare av samma slag vid de högre allm. läroverken, övningsskollärarna
högre lön än lärarna vid de större städernas folkskolor, de e. o. lärarna högre lön än
motsvarande e. o. vid allm. läroverken, samt att de manliga och kvinnliga tjänstinnehavarnas
effektiva gottgörelse för tjänstår erhåller samma storlek.

Mötet, som gillar folkundervisningskommitténs förslag, att vid fastställande av
lön avseende fästes vid försörjningsplikt, så att till ett högre löneplau hänföres såväl

17H

manlig gift lärare som kvinnlig lärare, som är änka och har barn, till ett lägre löneplan
alla övriga, vill i lönefrågan närmare uttrycka sina önskningar på sätt, som följer:

att, vad rektors avlöning vidkommer, det första lönetillägg, som kommittén föreslår
skola tillfalla ogift rektor, bortfaller, och att hans lön från början höjes med motsvarande
belopp, samt att ogift rektor i likhet med den gifte erhåller sitt lönetillägg
efter 10 års tjänstgöring;

att den ogifta ämneslärarens grundlön utgår med ~js av den gifta ämneslärarens
grundlön;

att den ogifta ämnesläraren får räkna lika många lönetillägg som den gifta och
av samma storlek;

att underlaget för pension höjes i mån av lönebeloppen;

att det må tillses, att övning slurarna, särskilt vid enkelseminarium, erhålla eu
tryggare ställning, än den kommittén tillförsäkrat dem;

att för dem sålunde en viss grundlön, oberoende av timantalet, fastställes och
att ålderstilläggen göras lika stora som för övningsskolans lärare;

att rättighet må tillerkännas dem att för uppflyttning i högre lönegrad räkna
sig till godo föregående ordinarie tjänstgöring även vid andra statens eller statsunderstödda
anstalter än seminarierna;

att vikten av en förbättrad ställning för lärare i trädgårdsskötsel särskilt må
framhållas;

att med hänsyn till den omständigheten, att löneregleringen för seminariernas
övningsskollärare sannolikt blir samtidig med eu blivande lönereglering för folkskollärare,
och med hänsyn därtill, att dessa håda löneregleringar tämligen säkert komma
att bliva bestående för en lång tid, löneregleringen för övningsskollärama bör betydligt
utsträckas utöver vad kommittén föreslagit, för att kommitténs önskemål beträffande
rekryteringen av denna kår må kunna förverkligas, för vilken utvidgning mötet
finner ett ytterligare skäl uti den omständigheten, att övningsskollärarnas avgifter till
såväl pensions- som änke- och pupillkassan ansenligt överstiga folkskollärarnas motsvarande
avgifter i de större städerna, vilka icke utkräva någon avgift för den kommunala
tilläggspensionen;

att, då den ifrågavarande lärarkåren betalar avgifter till såväl pensions- som
änke- och pupillkassan efter samma grunder som folkskollärarna, böra även pensionsbeloppen
for övningsskollärama beräknas efter samma grunder som för folkskollärarna;

att för extra ordinarie och vikarierande lärare bör en höjning av arvodet utöver
kommitténs förslag vidtagas;

att ett övergångsstadgande av det innehåll, att vid den nya ordningens genomförande
dåvarande tjänstinnehavare vid övningsskolorna med förordnande antingen tillsvidare
eller på vass tid må förklaras såsom ordinarie i enlighet med bestämmelser i § 161
i föreslagna stadgan, må komma till stånd, vilket önskemål även gäller övningslärarna.

Slutligen vill mötet, då lärarnas knappa löner göra det svårt, särskilt för de
gifta, att helt ägna sig åt arbetet vid seminarierna, och då de ekonomiska bekymren
måste inverka menligt på lärarnas arbete, hemställa, att, för den händelse ytterligare
utredning om seminarielärarnas löner anses behövlig, dessa lärare måtte snarast möjligt
komma i åtnjutande av en provisorisk löneförbättring i huvudsaklig överensstämmelse
med kommitténs förslag.

Kap, Vi. Seminariernas styrelse.

Seminarielär ar mötet i Växjö gjorde följande uttalanden angående seminariernas
styrelse:

t) sambandet mellan Sveriges folkkyrka och de anstalter, där dennas folkskollärare
utbildas, bör bevaras;

2) fullödiga uttryck för detta samband böra finnas i seminariestyrelsens omorganisation
;

3) mötet har ingenting att invända mot kommitténs förslag om anordnande av
överstyrelse för seminarierna;

4) i stället för att stå under en lokalstyrelse bör varje seminarium stå under
inseende av en av Kungl. Maj:t förordnad inspektor, och samma befogenhet i fråga
om kristendomsundervisningen och kristendomslärares tillsättande, som enligt läroverksstadgan
tillkommer stiftets biskop vid de allmänna läroverken, bör också tillkomma
honom vid seminariet;

5) mötet anser, att elevernas behov av kvinnlig fostran och ledning vid kvinnliga
seminarier bäst tillgodoses genom tillsättande av kvinnliga klassföreståndare i alla
klasser med den av kommittén föreslagna befogenheten, varför biträdande föreståndarinna
ej behöver förordnas;

6) kollegiets befogenhet bör utsträckas i enlighet med kommitténs förslag.

Beslutet i mom. 4 fattades med 32 röster mot 16, som voro för kommitténs

förslag om lokalstyrelse av 5 personer; besluten i övrigt fattades utan votering.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse yttrar om kommitténs
förslag härutinnan-’

Det förefaller ytterst betänkligt att såsom i betänkandet skett principiellt fastslå
en överstyrelse för folkskolan. Det bör väl först framläggas ett utarbetat förslag till
dess organisation och verksamhet, och därvid särskild hänsyn tagas till förhållandet
mellan kyrka och skola.

Ej heller synas skäl vara förebragta, för att icke domkapitlen skulle vara lämpligare
lokalstyrelser för seminarierna än de av kommitterade föreslagna lokalstyrelserna,
vid vilkas sammansättning man kan befara, att politiska synpunkter komma att
göra sig gällande. Även kommitterade erkänna, att folkskolan under sin nuvarande
organisation och styrelse nått rik utveckling, vilket ingalunda synes bjuda dessa
historiska formers förkastande utan tvärtom deras bibehållande och i mån av behov
deras omdaning och förstärkande.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd anför:

Det må lämnas därhän, huruvida det varit välbetänkt att sammankoppla seminariereformen
med frågan om en överstyrelse för folkundervisningsväsendet, särskilt
som denna senare fråga ännu icke är utredd, vare sig med hänsyn till behovet av
en överstyrelse eller ännu mindre med hänsyn till möjligheten att genomföra denna
reform, utan att för vår folkuppfostran betydelsefulla värden gå förlorade. Vad som
för förvaltningsrådet framstår såsom det viktigaste vid denna fråga, är, dels att intet
beslut fattas utan föregående grundlig utredning, dels att, för den händelse en even -

175

tuellt blivande utredning skulle komma att uppvisa behovet av en överstyrelse för
folkskoleväsendet, denna organiseras så, att skolans samband med kyrkan bibehålies.

Förslaget om särskild lokalstyrelse för seminarierna är enligt förvaltningsrådets
mening icke grundat på tillräckligt starka skäl. Frågan om domkapitlens omorganisation
har länge stått på dagordningen och kräver sin snara lösning. Förvaltningsrådet
har redan förut uppvisat behovet av att folkundervisningens intressen bli tillbörligt
representerade i stiftsstyrelserna. Sker detta, bortfalla, enligt förvaltningsrådets
mening, skälen för en särskild lokalstyrelse för seminarierna. Förvaltningsrådet
föreslår alltså, att domkapitlen måtte få fungera som lokalstyrelse för seminarierna,
sedan de dock genomgått en tidsenlig omorganisation och särskilda representanter
för folkundervisningen där erhållit säte och stämma.

Kap. Vill. Förslag till undervisningsplan för statens
folkskoleseminarier.

Seminarielärarmötet i Växjö 1912 gjorde följande uttalande angående
timplan för seminarierna:

För den händelse en 4-årig kurs kommer att beslutas, vill mötet uttala sig för
följande timplan iför jämförelse anlöras här de särskilda ämnessektionernas yrkanden):

	Sektionernas förslag. Mani. sem. Kvinnl. sem.	Mötets förslag. Man!, sem. Kvinnl. sem.
Kristendomskunskap	14 timmar	14	timmar	12	timmar	12	timmar
Modersmålet	17		17	»	15	5>	15
Matematik	15		15	»	12		12
Historia	9	»	9	>	9	»	9	»
Geografi	7	»	7	»	6		6
Biologi och hälsolära	11	»	11		8		8
Fysik och kemi	11		11		9		9	»
Främmande språk	6	»	6	I	5		5	»
Pedagogik och metodik Teckning och välskrivning	8	»	8		8		8	2»
9		9	»	8		8	»
Musik och sång	8		8	»	8	»	8
Trädgårdsskötsel	5		5	»	5	y>	5	»
Manlig slöjd	10		—	»	10	»	—
Husligt arbete	—	»	16	»	—		14	»
Gymnastik	24	»	24	»	24		20	>
Undervisningsövningar	9	3>	9		9	2>	9

Summa 163 timmar 169 timmar 148 timmar 148 timmar

Angående de föreslagna nya ämnena ekonomilära och främmande språk
gjorde mötet följande uttalanden:

Den av kommittén föreslagna kursen i ekonomi lära förordas av mötet till upptagande
i de ettåriga kurserna för studenter, börande i denna kurs även medtagas

176

undervisning i affärslära, bokföring och hemmets ekonomi. — I det flerklassiga seminariet
bör enligt mötets mening i första klassen undervisning i affärslära och bokföring
meddelas i samband med undervisningen i matematik, men den ekonomiska
undervisningen för övrigt meddelas i samband med uudervisningen i historia, geografi,
biologi, kemi och fysik. — Mötet vill varmt förorda, att kurser i ekonomilära måtte
anordnas för seminarielftrare. till vilka kurser företrädesvis må kallas lärare i historia
och biologi.

Mötet uttalar sig för kommitténs förslag rörande ämnet främmande språk med
den förändring, som betingas av mötets beslut angående timplan för seminarierna
(se ovan).

Rörande den praktiska lärarutbildningen gjorde mötet, det uttalandet, att
undervisningsövningarna böra taga sin början med höstterminen i andra klassen.

Sektionerna för de särskilda ämnena vid mötet gjorde följande uttalanden
om kurs- och timplanen i de olika ämnena:

!. Kristendom.

Sektionen, som anser det kunskapsmått, kommitterades förslag till kursplan
anvisar, vara så väl avvägt, att det blott kräver ett par mindre ändringar i kursfördelningen,
finner den för ämnets genomgående föreslagna tiden otillräcklig och föreslår
följande ändringar i kommitténs förslag:

a) att stndiet av gamla tidens och medeltidens kyrkohistoria uppskjutes, tills
grund för en riktig uppfattning därav är lagd genom studium av Apostlagärningarna
och valda delar av de apostoliska breven, således till klass III:

b) att den fullständigare genomgång av ett av de paulinska huvudbreven, som
kursplanen upptager, flyttas till klass IV; och

c) att för genomgång av första klassens kurs anvisas två veckotimmar samt för
var och en av de följande årskurserna fyra, så att kristendomsämnet, vars innehåll
och omfång genom den föreslagna kursplanen ingalunda minskats, får behålla tre
fjärdedelar av den tid, som nu gällande timplan anvisar.

2. Modersmålet.

a) Sektionen anser, att litteraturläsningen bör ordnas dels i historisk följd, såsom
kommittén föreslagit, dels så att våra modernaste författare behandlas icke blott
i första och fjärde klasserna utan också i andra och tredje, varvid de författare och
diktverk, som för sitt tillgodogörande fordra mera mognad bos lärjungarna, förläggas
till senare stadier.

b) Sektionen uttalar sig för timantalets höjning till 17 timmar.

3. Matematik.

Sektionen uttalar sitt beklagande, att i den åt matematiken anslagna tiden av
folkundervisningskommittén föreslagits en minskning med 2 veckotimmar i III klass:
och vill sektionen yrka på att om möjligt det timtal, som matematiken haft, måtte
bibehållas. Om en del av ekonomiläran skall överföras till matematiken, yrkar sektionen
bestämt på att matematiken får sig tillagd ytterligare 1 veckotimme (i I eller
Il klass).

I de för de särskilda klasserna föreslagna kurserna böra följande ändringar
göras:

177

1. Ur kurserna för I och IT klass borttages uttrycket »delvis i förening med
noggrant utförd teckning».

2. Den sammanfattande algebraiska kursen flyttas från III klass till IV.

3. I IV klassens kurs ändras uttrycket »rymdgeometri jämte grunderna för
projektions- och perspektivritningen samt det viktigaste angående konstruktionen av
geografiska gradnät- till »rymdgeometri jämte praktiska tillämpningar*.

4. Uttrycket »några smärre matematiska uppsatser » utbytes mot »fem skriftliga
arbeten under läsåret, alla på lärorummet», varjämte tiden för varje sådant arbete
bestämmes till tre timmar.

4. Historia.

a) Sektionen föreslår följande kursfördelning:

Klass I: Framställning av den förhistoriska kulturen i anslutning, så vitt ske

kan, till iakttagna fornminnen. Sveriges historia under dess forntid och medeltid i
sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska grannländernas historia under
samma tid. Forntidens och medeltidens allmänna kulturhistoria i huvuddrag.

Klass II: Sveriges historia under reformationstidevarvet i sammanhang med
huvuddragen av de skandinaviska grannländernas historia och den allmänna historien
under samma tid.

Klass III: Sveriges historia i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska
grannländernas historia och den allmänna historien under kabinettspolitikens och revolutionstidevarvets
tid (164S—1815).

Klass IV: Sveriges historia från 1809 i sammanhang med huvuddragen av de
skandinaviska grannländernas historia och den allmänna historien under samma tid.

Allmän socialekonomi, det ekonomiska livets utveckling, den ekonomiska politiken
samt den offentliga hushållningen.

Svensk stats- och kommunalkunskap. Historiens metodiska behandling i folkskolan.

b) Sektionen uttalar sig för ett timtal av 9 veckotimmar, nämligen klass I 2
timmar, klass II 1 timme, klass III 2 timmar och klass IV 4 timmar.

c) Sektionen anser, att ämnet bör benämnas historia med samhällslära.

5. Geografi.

Sektionen uttalar sig för följande kursfördelning:

Klass I a) Seminariestaden och närmaste omgivning, dess naturförhållanden,
närings- och kulturliv, så vitt möjligt inhämtat genom åskådning, uppfattning av topografiska
och geologiska kartor, av skala och mätning:

b) landskapet under enahanda synpunkter;

c) Sverige, Norge, Danmark, Finland, Ryssland.

Klass II. Övriga europeiska stater med huvudvikt vid Tyskland. Frankrike.
Britiska riket och Italien.

Klass III. De främmande världsdelarna, särskilt Nordamerika och Asien. Jämförande
översikt över natur- och kulturförhållanden.

Klass IV. Socialekonomisk översikt över Sverige.

6. Biologi och hälsolära.

a) Sektionen hemställer om en ökning av tiden för biologi i klass III med 2
veckotimmar.

178

b) Sektionen anser, att, därest den del av ekonomiläran, som skulle behandla
jordbruk, boskapsskötsel, mejerihushållning, fiske, skogsbruk och trävaruindustri, bergsbruk
och järnindustri m. m., fördelas på biologi och kemi, så bör undervisningstiden
för dessa ämnen förlängas med 1 veckotimme i vartdera ämnet.

7. Fysik och kemi.

Sektionen anser:

a) att skilda betyg böra avgivas i folkskollärarexamen i ämnena fysik och kemi,

b) att i fråga om kursplanen kommitténs förslag bör i huvudsak fastställas,

c) att den åt ämnena anslagna tiden är alldeles för knappt tillmätt,

d) att timtalet bör ökas med 3 veckotimmar. 1 timme för fysik och 2 timmar
för kemi,

e) att ämnena biologi och kemi å ena sidan och matematik och fysik å andra
i möjligaste utsträckning böra förenas i en lärares hand,

f) att bergartsläran överföres till geografien,

g) att uttrycket »närmare behandling av en eller annan viktigare kemisk industri»
överföras till anmärkningarna, och att uttrycket »sammanfattande översikt av
de viktigaste kemiska omsättningslagarna i anslutning till studiet av elektrolysen >
(klass III) bör helt utgå.

(Om 8. Ekonomilära och 9. Främmande språk, se ovan sid. 175 f.).
lO. Psykologi och pedagogik.

Sektionen uttalar sitt gillande av det väsentliga i kommitténs kursplan och tinifördelning.

11 och 12. Teckning och välskrivning.

Sektionen vill på det livligaste instämma i kommitténs uttalande såväl om teck
ningens stora betydelse för den moderna undervisningen och den i särskilt hög grad
för lärarutbildningen viktiga åskådningsteckningen som också om teckningens uppgift
att i förening med slöjden taga vara på det arv, som den gamla hemslöjden lämnat
oss i vackra former och ytmönster, för att därigenom förhjälpa till odling av svenska
folkets skönhetssinne.

Då emellertid sektionen i likhet med vad som blivit sagt av seminariekollegiet
i Göteborg anser, att den praktiska lärarutbildningen i större utsträckning, än vad
kommittén föreslagit, bör förläggas till klass II, nödvändiggör en sådan framflyttning
även en omläggning av den timfördelning, som kommittén tänkt sig. Vad särskilt
teckningen beträffar, vore det synnerligen lyckligt, om en sådan omändring läte sig
göra, ty därmed böra eleverna ej endast, såsom kommittén föreslår, ha förberedande
övningar för åskådningsteckning i klass I utan kunna genast vid början av första årets
hösttermin begynna med sådan åskådningsteckning, som de behöva använda vid sina
praktikövningar i småskolan ett följande år Härigenom komma de från början att
så att säga ha inträtt i sitt blivande lärarkall, förstå genast teckningens betydelse
för detsamma och omfatta såväl teckningen i sin helhet som sitt övriga arbete med
större intresse.

Sektionen vill därför föreslå,

1) dels att kursplanen ändras därhän, att den för småskolan nödvändiga åskådningsteckningen
övas redan i första klass, samt att sålunda 1 timme på timplanen
överflyttas från klass II till I; detta överflyttande vill sektionen söka möjliggöra

genom att föreslå, att timfördelningen för ämnet musik bleve 2 timmar för varje klass
i stället för 3, 2, 2, 1 i resp. klasserna I—IV,

2) och dels att teckningsläraren även skall beredas tillfälle att närvara vid och
handleda eleverna vid deras åskådningsteckning i småskolan.

Rörande den praktiska lärarutbildningen vill sektionen framhålla, att teckningspraktikens
båda timmar för att underlätta ämnets metodiska behandling, förläggas
till samma klass och då till klass IV, emedan först i denna klass eleverna kunna
själva lia förvärvat den färdighet i teckning, som fordras för att undervisa däri.
Utom dessa gruppövningar i teckning bör varje elev hålla minst en lektion i kunskapsämne
i sammanhang med åskådningsteckning, varvid även teckningsläraren bör
närvara. Endast härigenom blir det möjligt att tillräckligt kraftigt kunna betona
teckningsundervisningens uppgift att stå i den övriga undervisningens tjänst.

Kommittén har för klass IV föreslagit endast en timmes teckning: men då det
enligt kommitténs timplan för de praktiska övningarna bör ingå åskådningsteckning
i 58 % av all undervisning, och då enligt matematiksektionens förslag all linearitning
komme att utföras på teckningstimmar, är det tydligt, att uti kommitténs å ena sidan
fullt riktiga uttalande om teckningens uppgift särskilt vid folkskoleseminariet och dess
förslag å andra sidan att endast tilldela kl. IV en timme i teckning ej råder den
överensstämmelse, som fordras, för att resultatet verkligen skatt kunna ernas.

Därför vill sektionen häruti framhålla, att ämnet med nödvändighet kräver 1
timmes ökning på timplanen för klass IV.

Sålunda skulle timplanen för eleverna bliva i klasserna I—IV resp. 3, 2. 2. 2 i
stället för av kommittén föreslagna 2, 3, 2, 1.

Härav följer också, att timplanen i studentklassen ökas till två timmar.

Angående övriga detaljer i kursplanen har sektionen inom sig uttalat sitt fulla
erkännande åt den frihet, som lämnats teckningslårare ifråga om teckningsundervisningens
planläggning och vidare utveckling.

Ävenså vill sektionen framhålla sin anslutning till kommitténs förslag att i
slöjden upptages även målning och utsmyckning av slöjdalster, i den mån sådant är
ur estetisk och ändamålsenlig synpunkt lämpligt.

Angående välskrivningen föreslår sektionen, att förutom de övningar för vinnande
av en god handstil, som eventuellt måste åläggas vissa elever enligt kommitténs
förslag, det även bestämmes, att övningar för kännedom om den välskrivningsmetod,
som användes i övningsskolan, må kunna anordnas, då det är nödvändigt att
alla elever vid samma skola ha kännedom om den metod, som de ^skola begagna sig
av i övningsskolan. Detta bör dock kunna medhinnas på c:a 6a/ lektioner.

13. Musik.

a) Beträffande kompetensen till musiklärartjänst vid seminarierna uttalar sektionen,
att fordran på organistexamen utom musiklärarexamen bör gälla endast till
dess musiklärarexamen vid kungl. musikkonservatorium omorganiserats så, att den
berättigar till sådan befattning såväl vid seminarier som allmänna läroverk.

b) Beträffande inträdessökande till den ettåriga kursen för studenter anser
sektionen det önskligt, att fordran uppställes på någon föregående insikt och övning
i sång och musik, av den sökande ådagalagd antingen genom vitsord av musiklärare
vid läroverk i båda dessa avseenden eller genom prov, omfattande spelning av enklare
koraler och enklare tonträtfning samt musiklärans elementer, emedan det eljest
kan vålla elever stora svårigheter dels vid den praktiska sångundervisningen och

180

dels att tillfredsstälia fordringarna för avgångsexamen enligt § 65 av förslaget till
stadga, dock att bestämmelserna i § 32 mom. 2 böra i fråga om musik tillämpas
även på inträdessökande studenter.

c) Beträffande förslaget till timplan anser sektionen, att varje klass bör erhålla
2 timmars sångundervisning i veckan. 1 fråga om musikundervisningen uttalar sektionen
sig för kommitténs förslag.

d) Sektionen uttalar önskvärdheten av att musikläraren måtte beredas tillfälle,
om han så önskar, att själv leda sångundervisningen i såväl små- som folkskolan
utom den tid, som är anslagen till sångpraktiken.

e) Antalet extra timmar anser sektionen böra utsträckas till fyra i stället för
två enligt kommitténs förslag.

f) Beträttände kursplanen vill sektionen göra följande uttalanden:
taktövning bör införas redan i klass I;

instrumentalmusiken för klasserna 111 och IV bör omfatta orgel- eller pianospel,
detta för att bereda elever, som äga förutsättning för och äro intresserade av pianospel,
tillfälle att ägna sig åt denna övning, sedan de erhållit tillräcklig utbildning i
orgelspelning.

g) Beträffande fiolspelning som enskilt arbete synes samma inskränkning böra
göras, som gäller lör denna övning vid de allmänna läroverken: »Elev, som önskar
undervisning i fiolspelning, anmäle sig vid lästermins början hos läraren, vilken äger
pröva hans förmåga och bestämma hans deltagande».

h) Sektionen anser, att den flerstämmiga sången icke bör göras frivillig för
eleverna, detta emedan det enligt erfarenheten från läroverken torde medföra, att
denna övning undandrages musiklärarens ledning till stor skada för elevernas röstbehandling.
Genom att fortfarande göra deltagandet i körsången obligatoriskt, gives
bättre garanti för körsångens rätta övning. De mera röstbegåvade eleverna få därigenom
tillfälle till större mognad och säkerhet i alla avseenden och kunna på så vis
vid avgångsexamen erhålla bättre betyg, än det för dem eljest skulle varit möjligt.
Beträffande den flerstämmiga körsångens stora betydelse för elevernas harmoniska
och rytmiska sinne ni. in. hänvisar sektionen till kommitténs uttalande band 11
sid. 212.

i) Seminarieelev, som är i målbrottet, bör vara skyldig att närvara vid sånglektionerna,
dock bör han av musikläraren avhållas från aktivt deltagande under
denna period.

!4. Trädgårdsskötsel.

Då det synes sektionen omöjligt, hur önskligt och nödvändigt för ämnets rätta
bedrivande det än vore, att få mera tid till trädgårdsarbetet, vill sektionen uttala sig
för kommitténs förslag till timplan.

Däremot anser sektionen, att ett något större timantal än de av kommittén
föreslagna 3 borde ges åt undervisningsövningarna i ämnet, och vill sektionen uttala
sig för att dessa undervisningsövningar förläggas till den ordinarie undervisningstiden
och ej till tid utom densamma.

Sektionen vill uttala sin tillfredsställelse med vad kommittén föreslagit om en viss
frihet att ordna trädgårdsundervisningen vid seminarierna efter olika förhållanden.

Sektionen betonar, att, för att trädgårdsskötselns betydelse vid seminarierna
skall kunna uppehållas och stärkas, äro villkoren utom de ovan anförda jämte de
möjligast gynnsamma yttre betingelserna: seminarieträdgårdens storlek och rätta anordning,
också och framför allt att de lärarkrafter, som fästas vid densamma, äro de

181

bästa möjliga, och att dessa lärare genom de löneförmåner, som beredas dem, kunna
helt ägna sig åt sin uppgift inom seminarierna.

Skolträdgården bör vara ett natursamhälle, som utgör ett inbegrepp av hembygden.
Där skall barnet omgivas av en rikedom av skönhetsvärden, kunskapsvärden
och arbetsvärden. Ett sådant uppfostringsmedel kan enligt vår mening ej utan synskada
undvaras uti ett praktiskt lagt folkuppfostringsarbete.

15. Manlig slöjd.

Sektionen för manlig slöjd anser folkundervisningskommitténs betänkande innehålla
ett gott förslag till reformering av nämnda ämne inom folkskoleseminarierna
och vill därför biträda detsamma.

16. Husligt arbete.

Sektionen uttrycker beträffande slöjd sin tillfredsställelse över kommitténs uttalande
om ämnets ställning vid seminarierna liksom dess förslag till arbetsordning
men anser, att tiden för slöjd i de av kommittén föreslagna två- och enklassiga seminarierna
är alldeles för knappt tilltagen. Då man icke trots inträdesproven har
någon garanti för att de sökande före sitt inträde vid seminariet ha erhållit en undervisning
i slöjd, som överensstämmer med de krav, seminariet bör ställa på dem
särskilt med tanke på det resultat av slöjdundervisning, som betänkandet anser önskvärt,
kunna de icke genom två och än mindre genom en timmes undervisning i veckan
under ett år vinna nog skicklighet att på ett tillfredsställande sätt undervisa i slöjd.

Beträffande de 4-åriga kurserna ber sektionen få erinra om det förhållandet, att
enligt kommitténs förslag det förutvarande timantalet minskats med två (från 10 till
8), varför som motiv framhållas stadgade inträdesprov. Sektionen vill härvid påpeka
den ringa betydelse, som i själva verket dessa prov hava, emedan de blott kunna
utvisa, att eleverna äga den önskade färdigheten i utförandet av olika arbeten men
däremot icke garantera, att de besitta den praktiska duglighet, som är ett nödvändigt
villkor för en blivande lärarinna i slöjd.

Skulle tiden för slöjden än ytterligare inskränkas, förefinnes ej någon möjlighet
att tillfredsställande utbilda eleverna i den antydda riktningen och sålunda göra dem
kompetenta att handhava undervisning i slöjd.

Med avseende på ämnet hushdllsgöromål anser sektionen, att den i folkundervisningskommitténs
betänkande föreslagna tiden för seminarieelevernas undervisning
i hushållsgöromål är alltför knapp, om med utbildningen avses att göra lärarinnorna
kompetenta att undervisa i ämnet, och att därför en särskild utbildningskurs
i huslig ekonomi utöver seminariekursen bör fordras av folkskollärarinna, som önskar
undervisa i detta ämne i skolan.

57. Gymnastik.

Sektionen anser, att för alla seminarister, kvinnliga såväl som manliga, bör gymnastiklektionens
längd vara 45 minuter, och ansluter sig gymnastiksektionen till det
uttalande, som Göteborgs seminariekollegium gjort för vinnande av mera tid till
gymnastikövningar,

att tid till teoretisk undervisning bör beredas genom att ämnet hälsolära och
biologi jämte fysisk uppfostran överföres på gymnastikläraren, eller, om detta ej låter
sig göra, genom att gymnastikläraren undervisar i ämnet fysisk uppfostran på
härför bestämd tid,

Kristendoms kunskap.

182

att, då för undervisningsövningarna beräknas minst 45 minuter, kritiken av
dessa övningar skall ingå i denna tid,

att tillfälle bör givas för uppdelning av övningsskolan i två avdelningar,
att daglig gymnastik införes för övningsskolans barn,

att klass- och gymnastikavdelning sammanfalla, så att helst ej flera klasser
sammanslås till bildande av en gymnastiktrupp,

att det införes ett särskilt betyg för gymnastikundervisningsskicklighet.

I övrigt ansluter sig gymnastiksektionen till kommitténs betänkande angående
den fysiska uppfostran.

I övrigt ha följande uttalanden gjorts rörande de föreslagna kurs- och
timplanerna för de olika ämnena.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse framhåller bland de
huvudpunkter, vari densamma önskar eu omarbetning av förslaget:

I fråga om kursplanen för kristendomsundervisningen framträder bjärt den starka
inskränkningen av den för ämnet anslagna tiden. Betänkligt synes ock, att en nästan
underordnad ställning anvisats åt tros- och sedeläran. Förslagets betonande av att
kurs- och timplaner utgöra allenast en s. k. normalplan, skulle dessutom kunna medföra
ytterligare godtyckliga inskränkningar av ämnet.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd anför:

Försöket att inom den förutvarande tidsramen av 4 år pressa in nya ämnen
och utvidga kursen i en del av de gamla har helt naturligt lett till att några ämnen
fått vidkännas en stark reduktion av sitt timtal. Särskilt drabbar detta kristendomsämnet,
vars sammanlagda veckotimtal kommittén föreslagit skulle minskas från nuvarande
20 till 12. Att även detta ämne måste vidkännas sin andel av begränsningen,
är givet, men en så stark reduktion av dess timtal, som kommittén föreslagit,
är alldeles för stor och står icke i rimlig proportion till vare sig detta ämnes enastående
vikt och betydelse eller minskningen i timtalet för övriga ämnen. Huru skulle
det kunna bli möjligt att på så knappt tillmätt tid genomgå de kurser, kommittén
uppställt, utan att undervisningen komme att lida av ytlighet och oroligt jäktande?
De förhoppningar, kommittén i detta hänseende satt till ett förändrat studiesätt, elevernas
större andliga mognad samt arbetet på egen hand i hemmet, skola helt visst
komma att i endast ringa mån uppfyllas och utgöra således inga tillräckliga motiv
att minska tiden för kristendomsundervisningen med 2/6 eller icke långt från hälften
av den förutvarande.

Förvaltningsrådet håller före, att den största avprutning, som kan anses möjlig
utan att ämnet lider alltför mycket därpå, är 5 veckotimmar, alltså till sammanlagt
15 timmar för klasserna I -IV. Detta blir ändå en mycket stark reduktion, och helst
skulle förvaltningsrådet se, att ännu en veckotimme kunde anslås åt kristendomsämnet.

De 3 timmar, varmed kommitténs kursplan alltså enligt detta förslag borde
ökas, torde lämpligen böra komma klasserna I, III och IV till godo. Den härför nödvändiga
motsvarande minskningen kan ske å ämnena ekonomilära samt gymnastik,
lek och idrott.

183

Nu framställda önskemål gälla givetvis för den händelse seminariekursen skulle,
trots allt, fortfarande bli 4-årig. Utvidgas den till 5-årig, måste kristendomsämnet
vara berättigat till ytterligare 3 å 4 veckotimmar.

Enligt såväl kommitténs förslag som nu gällande bestämmelser skall seminariestadgans
timplan blott så till vida vara bindande, att det i timplanen för varje klass
angivna timtalet icke må överskridas. Den rörelsefrihet, som sålunda medgives, är i
och för sig att betrakta som en fördel, men den alltmer växande kristendomsfientliga
strömningen synes göra det till en nödvändighet, att kristendomsämnet undantages
från nämnda rörelsefrihet. Det vore därför önskligt, att det i timplanen upptagna
timantalet för kristendom fixerades, så att en ytterligare inskränkning icke må kunna
vidtagas.

Folkskoleinspektören T. Torbjörnsson bar mycket stora betänkligheter mot EkonomUära
upptagande av de nya ämnena ekonomilära och främmande språk. Jfr sid. 169. ma^u%7åk

Teckningsläraren K. H. Segerborg framställer följande önskemål i avse- Teckning
ende på teckningsundervisningen:

I kursplanens bestämmelser angående den konsthistoriska teckningen för de olika
seminarieklasserna bör till orden * tecknade efter verkligheten» tilläggas: »eller, isådana
fall då detta icke låter sig göra, i samband med den inledande åskådningsteekningen
(de s. k. friarmsövningarna) samt skisseringsövningarna».

Kursplanen för klass I bör erhålla följande lydelse: »Frihandsteckning. Profil teckning

omedelbart efter enkla husgerådssaker, verktyg och dylikt, vidare efter såväl
pressade som levande blad och andra växtdelar samt efter hela växter och
naturföremål i allmänhet; teckning ur minnet (företrädesvisprofilteckning) med motiv
huvudsakligast från ovan nämnda områden: färgläggning med kritor o. s. v. ( —
kommittéförslaget); skissteckning. — Några fornnordiska o. s. v. (se ovan). — Linearritning.
Ett fåtal o. s. v. (= kommittéförslaget); projektionsritning med tillämpning
på enkla modeller i omedelbar förbindelse med arbetsutkast (s. k. krokiteckning)
och målningsövningar samt tillämpning av skala».

Den första raden av kursplanen för klass II bör erhålla följande formulering:

»Fortsatt profilteckning efter verklighet samt teckning ur minnet såsom i föregående
klass».

För början av kursplanen för klass III föreslås följande formulering: »Frihandsteckning.
Perspektivteckning omedelbart efter naturföremål.»

Beträffande timplanen föreslås, att 2:dra och 3:dje klasserna byta timantal, så
att den mognare 3:dje klassen, där även undervisningsövningar i teckning förekomma,
får 3 timmar. Under sådana förhållanden borde emellertid dels perspektivteckningens
början förläggas till klass III, dels kursplanen för denna klass även upptaga linearritning,
omfattande lättare övningar såväl i konstruktiv skugglära (såsom avslutning
av projektionsritningen) som i linearperspektiv. Emellertid uttalas även. att teckningsundervisningen
skulle få en jämnare och lugnare gång, om de 8 obligatoriska
timmarna fördelades så, att varje klass erhölle sina 2 bestämda timmar pr vecka.

Vidare föreslår herr Segerborg, att de för »enskilt arbete» avsedda tvenne
teckningstimmarna ansloges till sådana frivilliga teckningsövningar med företrädesrätt
för eleverna i klass IV.

184

Musik.

Musikdirektören L. Aug. Lundh anför:

Kommitténs förslag att ämnets hittills gällande benämning »musik och sång»
måtte utbytas mot »musik», torde, när det är fråga om seminarier, vara synnerligen
opraktiskt, och att såsom kommittén föreslår, läraren skulle sammanslå de bägge betygen
för musik och sång och av dem göra ett gemensamt, det vore att gå tillbaka
till det oefterrättlighetsförhållande, som rådde, då seminarierna inrättades. Betyget
berömlig i sång och försvarlig i musik skulle enligt kommitténs mening kunna utbytas
mot t. ex. 1 V2 i musik, vilket emellertid vore en grym orättvisa mot eleven och i
högsta grad vilseledande, då plats en gång skall sökas. Den kungl. kungörelsen av
den 16 november 1894, enligt vilken två särskilda betyg böra givas i musik och sångvid
seminarierna, bör därför fortfarande gälla, men till densamma bör följande tillägg
göras: »Sångbetyget skall gälla mest, när lärarplats sökes».

Musiklärarna vid samtliga statens folkskoleseminarier utom ett hava även i skrivelser
till herr Lundh uttalat den meningen, att skilda betyg böra givas i musik och
sång och att en sammanfattning av dessa betyg till ett gemensamt dylikt är olämplig.

Sångundervisningens vid seminarierna ändamål bör formuleras på följande sätt:
röstorganets rätta användning; vårdad sång i vad såväl ton som text beträffar; skicklighet
i primavistasång och goda teoretiska kunskaper. Lärokursens mål och omfattning
bör vara: god och väl vårdad sång i förening med god teoretisk och praktisk
nnderbyggnad samt framför allt utbildande av goda sånglärare och organister i skolan.

Valet av sånger vid seminarierna bör lämpa sig för användning i skolans olika
klasser samt för högtidliga tillfällen i såväl läroverk som kyrka, således sånger med
uteslutande värdigt innehåll.

Tonbildningsövningarna böra under seminarietiden vara individuella samt hava
till mål: tonens välljud i alla lägen, styrkegrader och tidslängder, samt språkets mönstergilla
behandling. Målet för tonträffningsövningarna bör vara: absolut färdighet

i primavistasång samt förmåga att uppteckna hörda melodier. Den individuella sångundervisningen,
som måste meddelas på musikundervisningstimmarna, bör avse, att
eleverna en gång som lärare må veta, hur en sång bör föredragas för att kallas
mönstergill.

Instrumentalmusikens ändamål skall i första rummet vara utbildande av goda
organister i skolorna, och därjämte i fråga om manliga elever utbildande av goda
ledare av skolorkestrar.

Hemarbete i såväl sång som musik och teori måste fordras, men inskränkas
så, att ej övriga studieämnen åsidosättas och överansträngning förorsakas.

Enskilt arbete eller, som det torde benämnas, frivilligt arbete under lärarens
ledning må av eleverna utföras, under villkor att god färdighet i orgelspelning förut
uppnåtts, så att befrielse härifrån kan givas och tiden i stället användas för övning
å fiol, piano, biåsinstrument eller undervisning i instrumentation.

I orgelspelning bör ej mer än två elever dela timmen; eljest kan läraren ej giva
en ordentlig lektion.

För de elever, som äro klent utrustade på gehörets område, ävensom för den
s. k. studentklassen böra särskilda sångavdelningar bildas, och för dessas undervisning
bör, såsom fallet är vid seminariet i Stockholm, särskild lärare anställas. Å de
elevers examensbetyg, vilka endast tillhört den lägre sångavdelningen, skall anteckning
härom göras.

En sakkunnig inspektion över musikundervisningen i dess helhet vid seminarierna
är i hög grad av behovet påkallad.

185

Det vore högeligen önskvärt, att musikläraren en och annan gång under läsåret,
t. ex. vid något festligt samkväm eller annat passande tillfälle, ville föreläsa i musikens
historia och berätta något om de store mästarnes liv och verksamhet.

Jnträdesf''ordringarna i sång (i stadgeförslagets §31) böra ha följande lydelse:
för manlig sökande: förmåga att utan ackompanjemang sjunga en enkel sång efter
eget val eller på annat sätt ådagalägga förefintlighet av gott musikaliskt gehör; för
kvinnlig inträdessökande: samma fordringar som för manlig, men därjämte någon
liten färdighet i piano- eller orgelharmoniumspelning; musikprovet dock ej obligatoriskt.

Direktör Lundh har uppgjort följande förslag till timplan för musikundervisningen: -

Lärarseminarium
Ämne	Klass I	Klass 11	Klass III	Klass IV	Summa	1 För läraren j
Sång.....................	2	2	1 + 2*	1 + 2*	10	8
Musik ..................	4	4	4	4	16	16
Undervisningsöv-ning..................	—	—	1	2	3	3
Summa	6	6	8	9	29	27**

* 1 timme ensamt, 2 timmar med klass IV, resp. III.

** Därtill kommer för rättande av skrivövningar ungefär 3 timmar pr vecka.

Lärarinneseminarium
Ämne	Klass I	Klass 11	Klass III	Klass IV	Summa	För läraren j
Sång...................	2	1 + 2*	1 + 2*	1 + 2*	it	7
Musik..................	4	4	4	4	16	16
Undervisningsöv-ning..................	—	1	1	2	4	4
Summa	6	8	8	9 \| 31 \| 27

* 1 timme ensamt, 2 timmar tillsammans med de två andra av de tre högsta klasserna.

180

Undervisningen i sång och musik bör, såvitt möjligt är, förläggas till tiden
mellan kl. 9 f. in. och 3 e. m., så att eleverna erhålla eftermiddagarna lediga för
vila och hemarbete. En halvtimme av frukostrasten må, där så behövs, kunna användas
till musikundervisning med en elev.

Vidare föreslås följande kursplan i stället för den av kommittén föreslagna:
a) För kvinnliga seminarier.

Klass I. Sång: Tonbildningsövningar, grundade på kännedomen om röstorganet
och dess verksamhetssätt; tonträffningsövningar efter ackordformler med därtill
hörande enkla övningar i primavistasång; taktövningar. Lätta, enstämmiga sånger,
isynnerhet sådana, som äro lämpliga att använda i småskolan, det senare dock först
under vårterminen; enstämmiga koraler och folkvisor, allt efter notskrift, gehörsånger
till förberedelse för de praktiska sånglektionerna i småskolan (klass I och II).

Teori: Tonbildningslära, grundad på enkel framställning av röstorganets byggnad.
Musikens elementer, varibland även kännedom om tonbeteckning efter de tre
olika klaverna; läran om taktarter, rytm, accent; intervalläran; kännedom om skalornas
sammansättning; om treklangackord; samt dithörande skrivövningar.

Musik: För nybegynnare antingen genomgående av en orgelharmoniumskola, eller
där omständigheterna så nödvändigt fordra, en kortfattad pianoskola.

För i pianospelning något försigkomna: förberedande övningar å orgelharmonium;
därefter koraler orh lätta små preludier.

Klass II. Sång: Tonbildningsövningar; taktövningar; tonträffning bildad på
ackordformler; primavistasång; sånger för små- och folkskola; en- och tvåstämmiga
sånger; övning att i notskrift återgiva en sjungen sång; körsång tillsammans med
klass III och IV; handledning till de praktiska övningarna i skolans 3:e och 4:e klass
samt kritik över de i småskolan hållna lektionerna.

Teori: Treklangens förväxlingar; dominantseptima-ackordet med upplösning; detta
ackords förväxlingar med upplösning; genomgående noter; början av modulationsläran;
övning i lättare melodiers och koralers analysering; utförligare om rytm och accent;
det viktigaste av musikens terminologi; kännedom om de gamla kyrkotonarterna samt
dithörande skrivövningar.

Musik: Koralspelning efter text, spelning av lätta preludier och förspel till
koralerna å orgelharmonium; eventuellt lätta sonatiner och etyder för piano.

Klass III. Sång: Skärpta tonträffningsövningar och taktövningar jämte primavistasång
i svårare tonarter; övningar att i notskrift uppteckna föresjungna melodier
och ackordformler; modulationer från viss angiven ton och mellan olika tonarter (t.
ex. mellan tvenne sånger); vocaliser och solosång; unisona skolsånger, varibland
svenska folkvisor; koraler; det viktigaste av svenska mässan; körsång tillsammans
med klass II och IV. Handledning till de praktiska lektionerna i skolans 5:e och
öre klasser. Kritik över de hållna lektionerna i sång i skolans 3:e och 4:e klasser.

Teori: Repetition och utvidgning av musikläran; förhållningar; förminskade septimackordet
med upplösning; altererade ackord med upplösning; ackompanjemang till
enkla skolsånger; analysering av koraler och skolsånger; modulationer samt dithörande
skrivövningar.

Musik: Koralspelning efter text; de gamla rytmiska koralerna studeras i kulturhistoriskt
intresse; transponering av koraler helt och halvt tonsteg nedåt; spelning av

187

preludier och lättare stycken för orgelharmonium; spelning av sonatiner och etyder
för piano; spelning av enkelt ackompanjemang till skolsånger på orgelharmonium.
Som valfritt ämne fiolspelning.

Klass IV. Sång: Primavistasång, även i svårare tonarter. Unisona skolsånger.
isynnerhet sådana, som skola användas i folkskolan även på det högre stadiet: tvåstämmiga
skolsånger. Det viktigaste av svenska mässan. Vokaliser och solosånger.
Lämpliga tonträffningsövningar till skolsånger. Sångövningar efter diktamen, isynnerhet
modulationer. Handledning till de praktiska övningslektionerna i skolans 7:e
klass. Kritik över de hållna övningslektionerna i skolans 5:e, 6:e och 7:e klasser.

Teori: Ackordsammanställning av små enkla anslag till koraler och skolsånger
samt korta modulationer. Nonackord. Liten inblick i den musikaliska sats- och formläran,
om imitationer och sekvenser, med hänvisning till de sjungna och spelade
kompositionerna; samt dithörande skrivövningar.

Musik: Koralspelning efter text. Transponering av koraler helt eller halvt ned
och eventuellt upp. Analysering av de koraler och en del musikstycken och sånger,
som spelas och sjungas. Preludier. Spelning av de viktigaste delarna av svenska
mässan samt insikt i ordningsföljden av gudstjänstens musikaliska del. Sonater och
etyder för piano. Preludier och stycken för orgelharmonium. Fiolspelning (detta
dock frivilligt).

Anmärkning. För de elever, vilka på grund av klent gehör undervisas av
särskild lärare i en lägre sångavdelning, böra kurserna i sång inskränka sig till tonbildnings-
och tonträffningsövningar, i förening med kännedom om röstorganets rätta
vård och användande; musikens elementer; försök i enkel primavistasång; lätta eneller
möjligen tvåstämmiga sånger; i teori och musik skola kurserna vara lika för
alla elever.

b) För manliga seminarier.

Klass I och klass IT. Sång; Sångundervisningen i klass 1 och II skall inskränkas
till: fullständig kännedom om röstorganet och dess rätta vård; tonbild
nings-, takt- och tonträffningsövningar med, i början ringa, sedan större tonomfång,
allt efter elevernas röstresurser. Alla sångövningar i dessa klasser skola föredragas
mezza voce. Små enkla melodier (koraler och sånger), efter notskrift i förening med
dithörande tonträffningsövningar. övning att i notskrift återgiva föresjungna ackordformler
och sånger, de senare med fästat avseende på behovet i skolans lägsta klasser.

Teori och musik; Samma kurser som här blivit föreslagna för klasserna I och
II vid kvinnliga seminarier.

Klass III. Sång; Tonträffnings- och taktövningar, grundade på ackordformler;
primavistasång; övning i upptecknandet av föresjungna melodier och ackordformler
i samband med den teoretiska undervisningen; unisona solosånger och koraler: det
viktigaste av svenska mässan; tvåstämmiga sånger; körsång tillsammans med klass
IV; enkla vokalisövningar. Handledning till de praktiska övningarna i skolan. Kritik
över de hållna övningslektionerna i sång.

Teori och musik: detsamma som för klass III i kvinnliga seminarier.

Klass IV. Sång: skärpta tonträffnings- och taktövningar. jämte primavista
sång, även i svårare tonarter; en- och tvåstämmiga skolsånger med dithörande och
för dem avpassade tonträffningsövningar; skolsånger, även användbara på det högsta
stadiet. Vokaliser och solosånger. Sångövningar efter diktamen, isynnerhet modu -

188

lationer. Handledning till de praktiska övningslektionerna i sång samt kritik över
de hållna sånglektionerna i skolan. Därjämte anordnas körsångövningar tillsammans
med klass III. där omständigheterna sådant medgiva. Skulle fyra-stämmig manskör
ej kunna åstadkommas, är tre-stämmig sådan att rekommendera.

Teori och musik: samma kurser som de för kvinnliga seminarier här blivit föreslagna;
i musik som valfritt ämne: fiol och biåsinstrument samt i teori instrumentation
för biåsorkester. De valfria ämnena få ej begynna övas, förr än skicklighet
uppnåtts i koralspelning å orgelharmonium.

Anmärkningar. I de uti kommittébetänkandet å pag. 608—609 band I införda
anmärkningarna föreslås följande förändringar:

1. Vid sångundervisningen lägges huvudvikten på att utbilda eleverna till skicklighet
i primavistasång och därvid att rätt använda röstorganet; tonträffningsövningarna
böra — såsom det är i all musik — vila på harmonisk grund; gehörmässigt
inövande av en mängd sånger måste, såsom förkastligt, tidsödande och utan ändamål,
uteslutas från undervisningsplanen; tonträffningsövningarna måste avpassas efter
den sång som skall sjungas efter notskrift; sångerna — de första — böra till såväl
text som melodi vara lämpliga att användas i skolans lägre klasser; därpå böra följa
sådana, som kunna användas i skolans högre och högsta klasser, likaså koralerna; allt
måste sjungas efter notskrift, med iakttagande av såväl takt och nyansering som
vårdat föredragningssätt. För att visa huru sånger böra inövas i småskolan, skall
läraren inför eleverna föresjunga sådana, för dessa barn passande sånger — endast
i sådant avseende är föresjungandet lämpligt; läraren må även genom att föresjunga
ackordformler och små melodier, stärka elevernas tonsinne och på samma gång förvissa
sig om deras uppfattningsförmåga. I seminariets första klass skall alltså gehörsång
av nyss sagda orsak förekomma, men ej så att ett förråd på uteslutande detta
sätt inläres, utan eleverna måste kunna sjunga alla sånger efter notskrift.

En melodi, av såväl äldre som yngre inlärd efter gehör, faller lätt ur minnet,
och om ingen förstår eller förmår att läsa innantill i sångbok, blir melodien snart
vanställd. Detta är orsaken till att så många sånger, som av skolbarn nu utföras,
blivit ända till oigenkännlighet förändrade. Man måste besinna att den lärare, som
blott kan sjunga litet gehörsång med sina elever, han står snart som en bedragare
framför dem. Sångundervisningens mål måste vara: förmåga att sjunga — på ett
mönstergillt sätt — innantill ur sångbok utan någons hjälp.

2. Tonbildningsövningarna skola grundas på kännedomen om röstorganets byggnad
och verksamhetssätt; sådana övningar itöra av eleverna under seminarietiden
företagas dagligen i hemmet efter lärarens vid sånglektionen givna anvisningar. Dessa
övningar, vilka avse att utbilda rösten, måste även på samma gång vara teoretiskt
bildande. Läraren hör alltså härvid använda såväl tonsteg inom olika tonarter, som
ock olika intervaller och ackord i olika figureringar (ackordformler), härigenom lära
sig eleverna samtidigt att bilda toner på ett naturligt sätt och att urskilja såväl
höjdförhållanden toner emellan som ock klangen av olika ackord. För att läraren
må kunna bedöma elevernas framsteg häri, skola dylika övningar vara individuella,
och företagas på en del av uppspelningstimmarna, någon gång, där så behövs, inför
klassen. Tonbildningsövningarna avse i främsta rummet: att åstadkomma en välljudande
sång i förening med vackert språk.

3. Den teoretiska undervisningen vid seminariet är av yttersta vikt, såvida
man verkligen allvarligt är sinnad att höja lärarkårens bildningsgrad. I detta ämne

måste eleverna söka göra största möjliga framsteg, och läraren lägga sig vinn om
största koncentrerade grundlighet; teorien skall anknytas till sångövningarna, och
vid alla tillfällen — även vid musiklektionerna — påpekas, så att eleverna fullt lära
sig inse det innerliga sambandet mellan teori och sång och musik, samt att lära sig
älska detta studium, varförutan de stå framför barnen lika okunniga som de. I teori
skall skrivövningar åläggas eleverna, dock högst 2 gånger (var 14:e dag) i månaden.
Den teoretiska undervisningen på seminariet avser: att utbilda verkligt skickliga och
uppfostringsdugliga lärare i skolan.

4. Instrumentalmusiken vid seminariet skall bestå av: orgelharmonium- och
pianospelning, samt som valfritt ämne fiolspelning, därjämte, vid manliga seminarier,
spelning å biåsinstrument — trä och mässing — med dithörande instrumentation för
biåsorkester.

Nybegynnare må börja med genomgående av en kortfattad orgelharmoniumskola;
därefter koral- och preludiespelning samt små skolsånger och stycken för detta instrument.

De elever, som vid sitt inträde på seminariet äga någon färdighet å piano, skola
begynna med några förberedande övningar å orgelharmonium, för att sedermera
övergå till koralspelning, därefter korta förspel till koralerna och därpå preludier och
små orgelstycken å samma instrument.

När elev kommit så långt, att arbetet å orgel kan anses vara nära fullbordat,
må övning i pianospelning få begynna, varvid efter vars och ens förmåga lämplig
litteratur må användas. Alltså: växelvis orgel- och pianolektion.

De elever, som föredraga att få undervisning å fiol eller blåsinstrument, må erhålla
detta såsom en överbyggnad å orgelspelning.

5. Varje elev skall erhålla individuell undervisning i instrumentalmusik och
sång, med högst 3 veckors mellantid, och med för varje klass 4 veckotimmar. A
varje lektionstimme skall undervisning meddelas åt två elever. Musikundervisningen
skall förläggas till tid, då hel klass är ledig eller har annan övningslektion, eller har
laboratoriearbete eller annat arbete, som icke kräver gemensam undervisning, så ock
kan en halv timme av frukostrasten få användas till musiklektion med en elev, där
så, för ordnandet av timplanen, är nödigt.

6. Flerstämmig körsång skall vara obligatorisk vid kvinnliga seminarier men
icke vid manliga, där den, på grund av elevernas målbrott, är svår att åstadkomma.

7. Vid framställning av sångens metodiska behandling i skolan skall särskild
vikt fästas vid barnaröstens rätta vård, tonens skönhet och språkets välljud i förening
med färdighet i primavistasång.

8. Vad vidkommer koralspelning, må läraren fästa elevernas uppmärksamhet

på, att de en gång skola bliva organister i skolan och att de således måste förvärva
sig en organists skicklighet i att ackompanjera såväl koralsången som ock allt vad
som hörer till gudstjänstens musikaliska del. Seminariets elever böra alltså spela de
Hseffnerska koralerna efter psalmbokens text men likväl i sträng och oförändrad taktart.
Eleverna böra även göras förtrogna med de gamla rytmiska koralerna, men endast i
kulturhistoriskt intresse. .

9. Seminariets ordinarie musiklärare må ej åläggas mer än högst 27 undervisningstimmar
i veckan. Visar det sig att dessa ej förslå, må extra lärare förordnas.

10. För att de i sång klenast begåvade ej skola vara till hinders för sina mera
rikt utrustade kamrater, bör för dem anordnas en lägre sångavdelning med särskild
undervisning av extra lärare. Denna undervisning kan i annan lokal anordnas sam -

190

Husligt av
bete.

tidigt med annan sånglektion; likaså bör för den s. k. studentklassen anordnas en
extra sångklass med undervisning av extra lärare, enär de flesta av dem ej äga den
färdighet i sång som de seminarieelever, vilka genomgått seminariets 3 klasser. De
av studentklassens elever, som äga tillräckliga förkunskaper i såväl teori som sång,
må få undervisning tillsammans med seminariets övriga elever av ordinarie musikläraren.

11. Hemarbete i sang tår endast avse tonbildningsövningar och primavistasång.

12. Lndervisning i biåsinstrument bör helst förläggas till eftermiddagarna.

13. Seminariets ordinarie musiklärare medgives rättighet att i de föreslagna
undervisningskurserna göra de ändringar och omkastningar, som han finner vara för
seminariet och eleverna fördelaktiga, förutsatt att han därvid varken ökar eller minskarkursernas
omfång. Alla sådana ändringsförslag böra dock underställas rektors, eventuellt
seminariets musikinspektörs prövning och godkännande.

Lektor E. Lindskog anför om musikundervisningen:

Kommitténs utredning av mål- och riktlinjer för seminariets musikundervisning
måste anses synnerligen tillfredsställande. Att väcka och liva den folkliga sången,
att göra sången, såvitt möjligt, till en egendom för alla, bör utan tvivel vara syftet
med folkskolans undervisning på detta område, och ur denna synpunkt har kommittén
med all rätt betraktat den blivande lärarens musikaliska och musikpedagogiska
utbildning. Fullt befogat är sålunda bland annat, att körsången (manskvartetten)
bannlyses från de obligatoriska sångtimmarna till fromma för den enstämmiga sången
och den individuella sångundervisningen.

De punkter, där kommitténs framställning synes giva anledning till anmärkningar
eller åtminstone tvivelsmål, äro i huvudsak följande.

Skall möjlighet beredas för alla lärare, som äga gehör, men ej sångröst, att
med framgång sköta sångundervisning, så behöva de under seminarietiden en särskild
handledning och övning, varom kommittén ingenting nämner, och som i övrigt torde
kräva någon förändring och eventuellt utvidgning av den föreslagna timplanen.

Med särskilt avseende på nämnda kategori av elever anses nödvändigt, att i
examensbetyget för sång särskilda vitsord meddelas för färdighet och insikt. Däremot
är svårt att inse, varför jämte de i sång och instrumentalmusik avgivna vitsorden ett
särskilt betyg skulle utdelas för ämnet i dess helhet.

Göteborgs lokalförening av Svenska skolkökslärarinnornas förening uttalar
angående den för lärarinneseminarier föreslagna undervisningen i hushållsgöromål
följande:

Införandet av undervisning i huslig ekonomi vid folkskollärarinneseminarierna
har sitt berättigande i det hänseendet, att detta ämne hos eleverna väcker intresse
och aktning för hushållsgöromål och ger den blivande lärarinnan större förutsättningar
att sköta sitt hem.

Föreningen vill dock kraftigt betona, att om med denna undervisning avses att
göra eleverna kompetenta att undervisa i ifrågavarande ämne, är den i betänkandet
härtill anslagna tiden allt för knapp: ty detta ämne med dess omfattning och mångsidighet
kräver av lärarinnan, om ej undervisningen skall förvanskas, grundtiga insikter,
erfaren fackkännedom och speciell övning att leda denna form av undervisning.

191

Av lärarinna, som önskar undervisa i huslig ekonomi, bör därför fordras, att
hon utöver seminariekursen genomgår en särskild kurs för utbildning till lärarinna i
huslig ekonomi i och för erhållande av nödig kompetens.

Gymnastikläraren major E. Hellgren anför angående kursplanen i gym- Gymnastik.
nas tik:

Förmågan att leda gymnastik synes ännu i allmänhet vara förvånande ringa
hos folkskollärarna, ehuru det måste erkännas, att bland de från seminarier på senare
tid utgångna en och annan finnes, som visat jämförelsevis god sådan. Det
kan således ej vara annat än glädjande, att det ifrågavarande ämnet av kommitterade
fått ett livligt erkännande och att på grund härav detsammas ställning vid seminarierna
enligt kommittébetänkandet skulle bli avsevärt förbättrad. Tydligt är
likväl, att det oaktat den tid, som kan anslås till utbildning till instruktör i gymnastik,
för det stora flertalet skall vara alltför kort. På grund härav instämmer major
Hellgren i de åsikter, som uttalats av översten C. M. Norlander i bilaga till folkundervisningskommitténs
protoll den 15 september 1911 (betänkandets band II, sid.

503 f.).

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ....................................................................................................................... 3

Av vederbörande myndigheter avgivna utlåtanden ............................................. 5—163

Kap I. Organisationen................................................................................................... 5

1. Allmänna omdömen. Seminariernas ändamål................................................... 5

2. Seminariet och småskolan................................................................................. 10

3. Seminariernas övningsskolor.............................................................................. 10

4. Seminariekursens längd .................................................................................... 12

5. Inträdesfordringar................................................................................................ 17

6. Seminariet och realskolan ................................................................................. 20

7. Seminariekurs för studenter.............................................................................. 21

8. Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl....................................................... 25

9. Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna............................................. 27

10. Folkskollärarexamen .......................................................................................... 27

11. Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat ................................................ 27

Kap. II. Undervisningsplanen .................................................................................... 27

Kap. III. Arbetssättet................................................................................................... 30

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna........................................................................... 32

1. Omvårdnad i moraliskt avseende........................................................................ 32

2. Omvårdnad i fysiskt avseende ........................................................................... 33

3. Elevernas ekonomiska förhållanden..................................................................... 33

Kap. V. Seminariernas lärare....................................................................................... 35

1. Behövliga lärarkrafter......................................................................................... 35

2. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder......................................................... 38

A. Bestämda behörighetsvillkor. Kallelserätt ................................................ 38

B. Ämneslärare................................................................................................... 39

a. »Särskilda» behörighetsvillkor............................................................... 39

b. »Allmänna» behörighetsvillkor för ämneslärare.................................... 44

c. Kompetens för undervisning i hålsolära med alkohologi..................... 45

C. Behörighet för rektorstjänst ........................................................................ -15

D. övningslärare ................................................................................................ 46

E. Övningsskollärare.......................................................................................... 47

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten......................................................... 47

4. Avlöning och pensionering ................................................................................. 48

Behovet av löneförbättring ....................................................................................... 48

Kommitténs allmänna löneprinciper........................................................................... 49

Sid.

Ämneslärares avlöning ............................................................................................. 55

Rektors avlöning ...................................................................................................... 57

Ämneslärares och rektors pensionering.................................................................. 57

Övningslärares avlöning .......................................................................................... 58

Övningslärares pensionering .................................................................................... 63

Övningsskollärares avlöning och pensionering ...................................................... 64

Extra ordinarie och vikarierande lärare.................................................................. 65

Ortstillägg.......................................................... 65

Bibliotekaries och seminarieläkares arvode. Arvode för efterprövning............... 66

Kap. VI. Seminariernas styrelse ......................................................... 66

Allmänna uttalanden. Förhållande till kyrkan...................................................... 66

Överstyrelse.............................................................................................................. 68

Lokalstyrelse ................................. 69

Rektor och kollegium................................................................................................ 72

Kap. VII. Förslag till Stadga för statens folkskoleseminarier .............................. 72

Kap. VIII. Förslag till undervisningsplan för statens folkskoleseminarier............ 107

I. Timplan ............................................................................................................... 107

II. Kursplan ............................................................................................................ 107

1. Kristendomskunskap.......................................................................................... 107

2. Modersmålet...................................................................................................... 111

3. Matematik ........................................................................................................ 115

4. Historia ............................................................................................................ 118

5. Geografi ............................................................................................................ 120

6. Biologi och hälsolära ..................................................................................... 122

7. Fysik och kemi ................................................................................................ 126

8. Ekonomilära ............................... 128

9. Främmande språk .................................................................................... 130

10. Psykologi och pedagogik ................................................................................ 132

11. Teckning ......................................................................................................... 133

12. Välskrivning............................................................................................... 136

13. Musik............................................................................................................... 136

14. Trädgårdsskötsel.............................................................................................. 141

15. Manlig slöjd ................................................................................................... 143

16. Husligt arbete ................................................................................................. 144

17. Gymnastik med lek och idrott...................................................................... 145

III. Ordning för den praktiska lärarutbildningen ............................................. 149

Kap. IX. Särskilda motiveringar till förslag till stadga ................................... 154

Kap. X. Grunder för den föreslagna undervisningsplanen ................................. 155

Kap. XI. Lokaler och undervisningsmedel ..................................................... 155

kap. XII. Lärarseminarierna och värnpliktstjänstgöringen ............................... 155

Kap. XIII. Den ettåriga och den treåriga seminariekursens anordning................. 156

Den ettåriga kursen ............................................:................................................... 156

Den treåriga kursen .............................................................................................. 157

Kap. XIV. Behovet av lärarkrafter för folkskolan.................................................. 160

Övriga yttranden, petitioner m. m.................................................................. 164—191

Kap. I. Organisationen........................................................................................ 164

Kap: II. Undervisningsplanen............................................................................... 169

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna ................................................................... 169

Kap. V. Seminariernas lärare............................................... 170

Kap. VI. Seminariernas styrelse ....................................................................... 174

Kap. VIII. Förslag till undervisningsplan för statens folkskoleseminarier ........... 175