FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTÉNS

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

FÖRÄNDRAD ANORDNING

FOLKSKOLEINSPEKTIONEN

AVGIVET

DEN 30 JANUARI 1913.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NOltSTEDT & SÖNER

1913

[122499]

INNEHALL.

Sid

Skrivelse till Konungen............................ x

Inledning............... 1

Historisk överblick 1. Domkapitlens yttranden år 1909 6.

Kap. 1. Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.............12

Folkskoleinspektörernas åligganden enligt gällande instruktion 12: a) Allmänna

åligganden 12. b) Egentligt inspektionsarbete 15. c) Expeditionen 20. Folkskoleinspektörernas
uppgifter för framtiden 22. Kommitténs förslag 24.

Kap. II. Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna........25

Seminarielärare såsom folkskoleinspektörer 25. Skäl för den ifrågasatta anordningen
26. Skäl mot den ifrågasatta anordningen 28. Kommitténs uttalande. 30.

Kap. III. Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer 31

Folkskoleinspektörsförbundets skrivelse 32. De kommunala folkskoleinspektörernas
ställning i skoldistrikten 33. De kommunala folkskoleinspektörernas åligganden 34.

Skäl mot förslaget om de kommunala inspektörerna såsom statsinspektörer 36. Begränsning
av statsinspektörernas verksamhet i skoldistrikt med kommunala inspek -

törer 40. Kommitténs uttalande 43.

Kap. IV. Folkskoleinspektörernas stälining inom skolförvaltningen .... 45
Inspektörernas ställning till skolöverstyrelsen 45. Frågan om fackinspektörer 46.
Inspektörernas ställning till övriga skolmyndigheter 48. Instruktionen 50.

Kap. V. Inspektionsområdena..........................51

1. Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.......51

Inspektionsresornas planläggning 51. Huru of^ta en skola bör besökas 53. Folktätheten
och kommunikationerna 55. Skoldistrikt med kommunala inspektörer 55. Stifts-,
kontrakts- och länsgränser 56. Antalet skoldistrikt inom inspektionsområdena 56. Sammanhängande
inspektionsområden 57. Luleå stift 57. Gottland 63.

2. Förslag till rikets indelning i inspektionsområden..............66

Sid.

Kap. VI. Folkskoleinspektörerna.........................79.

1. Tillsättning''..................................79.

Behörighet för anställning som folkskoleinspektör 79. Anställningens art 83. Sättet
för tillsättning 88.

2. Avlöning...................................90.

Nuvarande arvode för inspektörer, vilka odelat ägna sig åt inspektionen 90. Inspektörernas
anhållan om arvodets höjning 90. Domkapitlens yttranden om inspektörernas
anhållan 91. Domkapitlens yttranden år 1909 om inspektörernas arvoden 92. Kommitténs
förslag: a) Avlöning 92. b) Ortstillägg 96. c) Expensmedel 97. d) Vikariatsarvode
99. e) Rese- och traktamentsersättning 99.

3. Pensionering.................................100.

Tjänstinnehavares egen pension 100. Änke- och pupillpensionen 102.

Kap. VII. Behövliga anslag.............................

Kap. VIII. Sammanfattning.............................109.

Kap. IX. Särskilt yttrande.............................H4-

Bilagor.

Bilaga 1. Historik över folkskoleinspektionen i Sverige. Av J. Franzén........119.

Bilaga 2. Folkskoleinspektionen i några främmande länder. Av A. O. Bruce och H. Sidner 221.
Bilaga 3. Statistiska uppgifter............................251.

Till betänkandet äro fogade två kartor, angivande rikets indelning i inspektionsområden
enligt kommitténs förslag (jfr sid. 66—79).

Till KONUNGEN.

I underdånig skrivelse vid avgivandet av sitt den 20 december 1912
dagtecknade betänkande angående en överstyrelse för folkundervisningsväsendet,
anordnad såsom del av en för rikets skolväsen gemensam skol -

överstyrelse, har folkundervisningskommittén erinrat om kommitténs nuvarande
sammansättning samt om de uppgifter, som blivit ställda för dess
arbete. Till dessa uppgifter hör bland andra frågan om en förändrad anordning
av folkskoleinspektionen, och då de nuvarande folkskoleinspektörsförordnandena
utgå med år 1913, har det synts kommittén önskvärt, att
nämnda fråga bleve snarast möjligt och i omedelbart samband med nyssberörda
fråga om folkundervisningsväsendets centrala ledning behandlad
och utredd. Kommittén har därför slutfört sitt arbete rörande folkskoleinspektionen
och utarbetat förslag till inspektionsväsendets anordning.

Som kommitténs sekreterare har vid frågans behandling tjänstgjort
undertecknad Franzén.

Bland till kommittén inkomna framställningar beröra följande från en
eller annan sida frågan om folkskoleinspektionen. Dessa hava överlämnats

dels från Eders Ivungl. Maj:t:

1) den 18 september 1908: underdånig petition av Enköpings gartnersällskap
m. fl. angående inspektion av skolträdgårdar in. in.;

2) den 6 september 1909: Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning
av en inom kyrkomötet väckt motion om bevarandet av sambandet
mellan kyrkan och folkskolan;

3) den 25 november 1909: underdånig framställning av H. Petrini angående
skolväsendet inom Växjö stift jämte domkapitlets i Växjö, efter vederbörande
folkskoleinspektörers hörande, däröver avgivna utlåtande, ytterligare
anmärkningar av Petrini ävensom yttrande i ärendet av biskopen i Växjö stift;

4) den 31 augusti 1910: av chefen för ecklesiastikdepartementet från
samtliga domkapitel infordrade förslag till förändrade anordningar i fråga
om inspektionen av folkskolorna i riket;

5) samma dag: folkskoleinspektören J. A. Franzéns in. fi:s underdåniga
ansökan om ökat årsarvode, jämte vederbörande domkapitels underdåniga
yttranden rörande sagda ansökan;

III

6) samma dag: underdånig skrivelse från Städernas folkskoleinspektörsförbund
angående de kommunala folkskoleinspektörernas fastare anställning,
jämte underdåniga yttranden i frågan av Stockholms stads konsistorium,
vederbörande domkapitel, stadsfullmäktige och kyrkostämmor
samt överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor;

7) den 31 oktober 1911: Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning
av väckt motion om vidtagande av åtgärder med anledning av
antireligiös agitation bland barn i skolåldern, jämte underdåniga yttranden
i frågan av Stockholms stads konsistorium och samtliga domkapitel efter
vederbörande folkskoleinspektörers hörande samt av överstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor;

dels från chefen för ecklesiastikdepartementet:

8) den 16 februari 1912: skrivelse från Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter
angående inspektion över skolträdgårdarna in. m.;

dels ock från vissa föreningar m. fl.:

9) den 2 mars 1910: skrivelse från Städernas folkskoleinspektörsförbund
angående förordnande för kommunal folkskoleinspektör att inom
sitt eget skoldistrikt tjänstgöra såsom statens folkskoleinspektör;

10) den 27 juni 1912: skrivelse från V. Waller m. fl. angående
inspektionen över skolträdgårdar in. in.;

11) den 19 november 1912: utdrag ur protokoll vid Göteborgs stifts
prästsällskaps sammanträde den 17 och 18 september 1912 angående sambandet
mellan kyrkan och folkskolan.

Sedan kommittén nu avslutat sitt arbete, i vad det rör frågan om
folkskoleinspektionen, får kommittén härmed i underdånighet överlämna
betänkande och förslag angående en förändrad anordning av folkskoleinspektionen
i riket.

De i förenämnda handlingar 1—5 samt 7—11 gjorda framställningar
äro, i vad de beröra frågan om folkskoleinspektionen, från kommitténs
sida besvarade genom här föreliggande betänkande. Rörande den
i handling 6 gjorda framställningen vill kommittén yttra sig i särskild
underdånig skrivelse.

Särskilt yttrande av undertecknad Tigerschiöld är betänkandet
bifogat.

Underdånigst:

HARALD DAHLGREN.

N. O. Buuce. Alfr. Dalin.

J. Franzén. Paul Hellström. L. J. Jansson.

E. J. Ljungberg. Elin Lundewall. Hedwig Sidner.

C. R. Sundell. Hugo Tigerschiöld.

Stockholm den 30 januari 1913.

Inledning-.

När folkskoleinspektionen år 1861 kom till stånd, utsågos, såsom
framgår av den till detta betänkande fogade historiken (Bil. 1), till folkskoleinspektörer
med ett enda undantag sådana personer, vilka redan innehade
annan tjänst. Inspektionsbefattningarna blevo således i allmänhet
för sina innehavare endast bisysslor. I stort sett hava de också allt fortfarande
så Jfirblmt. De tjänstemän, vilka förordnats att innehava sagda
befattningar, hava till det övervägande antalet utgjorts av i tjänst varande
präster, seminarielärare och läroverkslärare.

Det lider intet tvivel, att mycket intresserat och dugande arbete
till folkskolans bästa under den gångna tiden utförts av de män, som
sålunda fått • sig folkskoleinspektionen anförtrodd, och att folkskoleinspektionen
således varit av stor betydelse för folkundervisningen i vårt land.
Detta har också upprepade gånger, även inom riksdagen, blivit oförbehållsamt
erkänt. Men å andra sidan torde det icke kunna förnekas,
att det sätt för folkskoleinspektionens anordning, som företrädesvis kommit
till användning, medfört vissa ganska betydande olägenheter. Det ligger
nämligen i sakens natur, att den folkskoleinspektör, vilken såsom sitt
egentliga levnadskall innehaft en prästerlig tjänst eller en lärarbefattning,
känt sig förpliktad att åt detta sitt kall ägna sitt huvudsakliga intresse, sin
mesta tid och sina bästa krafter, och att folkskoleinspektionen därför
ofta fått komina i andra rummet, så att han för denna fått använda endast
den tid och de krafter, som varit till övers, sedan han fullgjort de
åligganden, som den ordinarie befattningen pålagt honom.

1—122499. Folkundervisning skom. bet.

Historisk

överblick.

Inledning.

Någon allmän belåtenhet med inspektionens anordning såsom bisyssla
har därför aldrig förefunnits. Redan de första inspektörerna kände
olägenheterna av en sådan anordning. Vid det möte, till vilket chefen
för ecklesiastikdepartementet år 1862 sammankallat dem, uttalade de på
grund av sin då vunna erfarenhet, att det för framtiden vore lämpligast,
om inspektörsbefattningarna kunde bliva självständiga och icke bihang till
andra tjänster.

I riksdagen har frågan om eu ändamålsenligare anordning av folkskoleinspektionen
alltjämt återkommit, och strävandena hava ständigt gått i den
riktningen, att inspektionen sa småningom skulle anförtros åt personer,
som uteslutande kunde ägna sig åt densamma. Så väcktes vid riksdagen
1862—1863 icke mindre än fyra motioner i sagda riktning.

Under det närmast följande tiotalet år riktades den allmänna
uppmärksamheten upprepade gånger på de olägenheter, som voro förenade
med det sätt, på vilket inspektionen anordnats. Dessa olägenheter sökte
man då få avhjälpta genom medverkan av de nyligen inrättade landstingen,
vilka redan från början ådagalade ett livligt intresse för folkundervisningen.
Flera av dem beviljade medel till folkskoleinspektionens stärkande. Vid
sidan av statens inspektion upprättades sålunda i vissa län en särskild
landstingsinspektion. För att bringa enhet i inspektionsväsendet och för
att lättare få inspektörer, som helt ägnade sig åt inspektionen, sökte man
då få till stånd en samverkan mellan staten och landstingen. Efter motion
av C. J. Meijerberg vid 1867 års riksdag beslöto Riksdagens båda
kamrar att till Kungl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, att Kungl.
Maj:t måtte i nåder infordra landstingens yttranden, huru landstingen
ansåge, att folkskoleinspektionen inom de respektive länen lämpligast
skulle ordnas, och i sammanhang därmed huruvida och i vad mån landstingen
kunde finnas benägna att med anslag bidraga till möjliggörande av
en verksam ocb tillräcklig inspektion över folkskolan. Då landstingens
yttranden i frågan med anledning härav inhämtades, visade det sig, att

Inledning.

endast fem landsting funno den dåvarande inspektionen tillfyllestgörande.
Av de återstående uttalade åtta landsting såsom sin mening, att en fullständigare
och verksammare inspektion borde åvägabringas och att en sådan
skulle erhållas, om folkskoleinspektörerna uteslutande ägnade sig åt inspektörskallet,
varjämte vissa landsting ansågo, att landstingen på ett eller
annat sätt borde få deltaga vid tillsättningen av folkskoleinspektörer.
Sistnämnda tanke upptogs i motioner vid flera följande riksdagar, och
Andra kammaren uttalade sig två gånger för densamma. Då emellertid
Första kammaren var av annan mening, ledde Andra kammarens beslut
icke till något resultat.

Då det sålunda hade blivit klart, att frågan om folkskoleinspektionens
förbättring icke kunde väntas bliva löst på nu nämnda väg, samlades
strävandena alltmera kring det önskemålet, att staten även utan landstingens
medverkan skulle vidtaga åtgärder, för att inspektionen skulle
kunna anordnas såsom huvudsyssla. Vid 1874 års riksdag bragte förutvarande
statsrådet F. F. Carlson denna fråga åter på tal genom en
motion, i vilken han föreslog inspektionsanslagets höjning, på det att
inspektionen skulle kunna anordnas på nämnda sätt. Motionären trodde
dock icke, att övergången till det nya systemet skulle kunna ske på
eu gång, emedan det troligen vore Drist på tillräckligt antal lämpliga
personer, men den borde kunna ske efter hand. Till denna motion
tillstyrkte statsutskottet bifall med den motiveringen, att fördelarna
av den ifrågasatta anordningen vore så stora, att de väl uppvägde en ökad
utgift. Båda kamrarna biföllo förslaget, på det att, såsom det heter i
Riksdagens skrivelse, då tillfälle därtill funnes, inspektörer måtte kunna
tillsättas, som odelat ägnade sig åt detta maktpåliggande kall.

Den grundsats, för vilken Riksdagen sålunda uttalat sig, blev i någon
män tillämpad under nästföljande inspektionsperiod, som tog sin början
år 1877, då F. F. Carlson, som år 1875 åter blivit ecklesiastikminister, tillsatte
fyra inspektörer, vilka erhöllo befattningen såsom huvudsyssla. Att

Inledning.

dert näranda grundsatsen då icke kunde följas i någon större utsträckning
berodde därpå, att anslaget visade sig otillräckligt, emedan skjutslegan hade
ökats och inspektörernas dagtraktamente höjts. Med anledning härav
äskade Kungl. Maj:t vid 1878 års riksdag en ytterligare höjning av inspektionsanslaget.
Av samma skäl, som vid 1874 års riksdag anförts för
höjning av inspektionsanslaget, beviljades även nu den begärda höjningen,
och Riksdagen hade således för andra gången beviljat medel, på det att
inspektionen, då tillfälle därtill funnes, skulle anordnas såsom huvudsyssla.

Sedan F. F. Carlson år 1878 avgått, kom dock den grundsats, för
vilken Riksdagen två gånger uttalat sig, icke spå länge i någon vidsträcktare
tillämpning. I riksdagen erinrades dock esomoftast om olägenheterna
av det rådande inspektionssystemet, och nya förslag framställdes till uppnående
av det åsyftade målet. Så föreslogs i en motion vid 1886 års
riksdag, att folkskoleinspektörerna skulle erhålla ordinarie anställning och
tillräcklig avlöning, så att de kunde ägna hela sin verksamhet åt inspektionen,
och vid 1890 års riksdag gjordes i en motion hemställan om förbud
för folkskoleinspektör att samtidigt sköta annan ämbetsbefattning. År 1891
äskade Kungl. Maj:t medel till arvode åt en på viss tid förordnad tjänsteman
med åliggande bland annat att övervaka folkskoleinspektionen. 1 sitt
yttrande till statsrådsprotokollet i denna fråga framhöll dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet Gunnar Wennerberg folkskoleinspektionens
brister och angav såsom det mål, mot vilket man borde sträva, att till
folkskoleinspektörer utsåges personer, som uteslutande ägnade sig åt detta
kall. Och år 1894 beslöt Andra kammaren för sin del med anledning
av tre i frågan väckta motioner på förslag av sitt första tillfälliga utskott,
att Riksdagen skulle i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att folkskoleinspektörsuppdraget
icke gjordes till bisyssla vid sidan av annan tjänstebefattning utan
i allmänhet anförtroddes åt personer, som under den tid de innehade
detta kall odelat ägnade sig åt detsamma, samt att i samband härmed

Inledning.

till folkskoleinspektörer förordnades personer, som visat sig innehava den
pedagogiska insikt och den på personlig erfarenhet vilande kännedom om
folkskoleundervisningen, att en verksam och tillfredsställande inspektion
genom dem måtte kunna utövas.

Slutligen äskade Kungl. Maj:t år 1904 en höjning av inspektionsanslaget,
på det flera inspektörer skulle kunna anställas, som uteslutande
ägnade sig åt inspektionen. I sitt anförande till statsrådsprotokollet uttalade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet Carl von Friesex
som sin mening, att inspektionen, sådan den då fungerade, i stort sett
icke längre motsvarade syftemålet med dess inrättande. De stora framsteg,
som ägt rum på folkundervisningsväsendets område efter folkskoleinspektionens
tillkomst, hade medfört betydligt ökat arbete för inspektörerna,
kvalitativt såväl som kvantitativt, men organisationen hade kvarstått på
samma ståndpunkt med små distrikt och inspektionen såsom en bisyssla.
Av detta system följde flera olägenheter. Inspektionen bleve ej synnerligen
effektiv, och enhetliga synpunkter vid inspektionen kunde ej ens
närmelsevis göra sig gällande. Inspektionen borde därför vara en huvudsyssla.
En genomgripande förändring i denna riktning läte sig dock icke
genomföra på en gång, men i 11 inspektionsområden skulle det vid den
tiden lämpligen kunna ske. — Riksdagen beviljade för det angivna ändamålet
en del av den begärda förhöjningen. Det beviljade beloppet var
dock icke tillräckligt, för att inspektionen skulle kunna bliva huvudsyssla
i den utsträckning, som enligt den kungl. propositionen var avsedd. Detta
belopp medgav endast anställande av 6 inspektörer med inspektionen såsom
huvudsyssla, men tack vare vissa landstings bidrag till inspektionen kunde
det oaktat för den följande inspektionsperioden, åren 1905—1910, tillsättas
sammanlagt 13 inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt sina inspektörsuppdrag.
De inspektörer, vilka då kommo att innehava inspektionen
såsom bisyssla, utgjorde ett antal av 34.

Inledning.

Domkapit- I detta läge befann sig folkskoleinspektionen, när chefen för eckle lens

yttran- _ 1

den år 1909. siastikdepartementet Hugo Hammarskjöld genom ett cirkulär av den 20
april 1909 infordrade domkapitlens yttranden rörande folkskoleinspektionens
anordning. Nämnda cirkulär hade följande lydelse:

»Då den tidrymd, som de för folkskoleinspektörerna i riket senast utfärdade
förordnanden avse, går till ända med år 1910, får jag härigenom anmoda
Eder att före den 15 september 1909 till kungl. ecklesiastikdepartementet inkomma
med förslag till de förändrade anordningar i fråga om inspektionen av folkskolorna
inom stiftet, som kunna anses önskvärda, jämte uppgift å de ökade kostnader,
som härav möjligen föranledas, ävensom med förslag beträffande de årliga arvodesbelopp,
som, oberäknat rese- och traktamentsersättning, anses böra tillkomma
vederbörande inspektörer; börande Ni därvid taga i övervägande, huruvida inspektörernas
antal genom förändring av inspektionsområdena må kunna i någon mån
inskränkas.»

Såsom synes hade domkapitlen genom detta cirkulär icke erhållit
någon direkt uppfordran att yttra sig i frågan, huruvida inspektörsbefattningarna
borde uppdragas åt personer, vilka odelat ägnade sig åt desamma,
eller de borde endast utgöra bisysslor för andra tjänstinnehavare.
Indirekt torde dock en sådan uppfordran kunna anses vara
i cirkuläret given, då varje domkapitel anmodats dels att inkomma
med förslag till de förändrade anordningar i fråga om inspektionen
av folkskolorna inom stiftet, som kunde anses önskvärda, dels att taga
i övervägande, huruvida inspektörernas antal genom förändring av inspektionsområdena
skulle kunna i någon mån inskränkas. Att de flesta
domkapitlen också fattat cirkuläret sålunda eller åtminstone ansett sig
oförhindrade att yttra sig i den nämnda frågan framgår därav, att samtliga
domkapitel utom Kalmar uttalat sig i densamma. För dessa domkapitlens
uttalanden skall kommittén här lämna en kort redogörelse. I
sammanhang härmed synes även böra i korthet omnämnas, huru inspektionen
i de olika stiften var anordnad.

Uppsala stift var under perioden indelat i 5 inspektionsområden
men hade år 1909 b inspektörer, emedan en av dem då hade vikarie för

Inledning.

eu del av sitt område, under det han själv skötte en annan del. Två
av dessa inspektörer ägnade sig uteslutande åt inspektionen; för de fyra
övriga var befattningen bisyssla. Domkapitlet ansåg, att ett mindre inspektionsområde
i närheten av Uppsala borde avsättas för folkskoleseininariets
räkning, så att seminariets rektor eller någon annan av seminariets
lärare skulle kunna erhålla tillfälle att där utöva inspektionen.
Angående det övriga Uppland kunde, enligt domkapitlets mening, skäl
tyckas vara för dess sammanslående till ett inspektionsområde, för vilket
en person förordnades, som helt kunde ägna sig åt verksamheten som
folkskoleinspektör. Då emellertid ett sådant område skulle bliva för stort
för en inspektör och för litet för två, hemställde domkapitlet, att det med
avseende på inspektionen finge i huvudsak fortgå såsom förut »åtminstone
ännu en inspektionsperiod». I fråga om Gästrikland och Hälsingland, där
inspektörsbefattningarna för sina innehavare redan äro huvudsysslor, föreslog
domkapitlet icke någon ändring.

Linköpings stift hade 3 inspektörer, vilka alla utövade inspektionen
såsom bisyssla. Domkapitlet framhöll såsom sin åsikt, att den utveckling,
folkskoleväsendet inom stiftet redan nått och än vidare kunde
väntas uppnå, gjorde det nödvändigt, att inspektionen över detsamma för
framtiden anförtroddes åt personer, som kunde göra ett dylikt arbete till
sin egentliga livsuppgift. Av särskilda skäl ansåg dock domkapitlet tiden
att dela stiftet i tvenne stora inspektionsområden icke vara inne förrän
vid utgången av närmast följande inspektionsperiod.

Skara stift hade år 1909 4 inspektörer, för vilka alla inspektionsuppdraget
var bisyssla. Domkapitlet fann visserligen, att svårigheter kunde
vara förenade med en sådan anordning som den nuvarande, men då domkapitlet
ansåg personfrågan vara den avgörande beträffande inspektionen,
kunde domkapitlet icke för det dåvarande framställa några bestämda förslag
med avseende på inspektionsområdenas antal. Därest en eller annan av de
dåvarande inspektörerna bleve i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt in -

Inledning.

spektionen, syntes däremot antalet områden i stiftet kunna inskränkas till
3 eller möjligen 2. Därjämte hade biskopen Hj. Danell ansett önskvärt,
»att fortfarande åtminstone en av folkskoleseininariets lärare tillika vore
folkskoleinspektör inom ett mindre område i närheten av seminariestaden».

Strängnäs stift hade 2 inspektörer. För den ena var befattningen
huvudsyssla, för den andra bisyssla. Domkapitlet ansåg sig icke kunna
förorda någon inskränkning i antalet inspektörer inom stiftet och föreslog
därför ingen förändring av de dåvarande förhållandena.

Västerås stift hade 5 inspektörer, för vilka alla inspektionen utgjorde
bisyssla. Domkapitlet fann här ingen förändring önskvärd ur
skolans synpunkt. Ur kyrkoväsendets synpunkt däremot hade, enligt domkapitlets
mening, »en förändring i den riktning, att inspektörstjänsterna
bleve självständiga befattningar», skäl för sig. [Det hade nämligen visat sig,
att präster, som vore ensamma i sina församlingar, och komministrar,
som haft att svara för religion svården i särskild församling, icke kunnat
innehava folkskoleinspektionen »utan men för den kyrkliga verksamheten».
Om inspektionen skulle anordnas såsom huvudsyssla, skulle stiftet kunna
delas i 3 inspektionsområden, av vilka Västmanland utgjorde ett och Dalar
ne två.

Växjö stift hade 2 inspektörer, vilka båda innehade befattningen
som huvudsyssla. Domkapitlet föreslog härutinnan ingen förändring.

Lunds stift hade 7 inspektörer. För alla var befattningen bisyssla.
Domkapitlet uttalade sig bestämt för att inspektörsbefattningen borde
förvandlas till huvudsyssla och hade för denna sin uppfattning eu
mycket utförlig motivering. Domkapitlet erkände visserligen, att både
skicklighet och intresse förefunnes hos de dåvarande inspektörerna, men
man hade enligt domkapitlets mening ej rätt att blunda för de svårigheter,
som vore förenade därmed, att befattningen vore bisyssla. Få personer
torde enligt domkapitlets mening med full rätt förtjäna benämningen
fackmän på två områden, även om dessa låge varandra ganska nära. Det

Inledning.

hittills i vårt land härskande systemet, att folkskoleinspektionen skulle
bedrivas såsom bisyssla, kunde nog lämna åtskillig belysning till bekräftandet
av denna sats. I fråga om intresset vore det enligt domkapitlets
mening normalt och riktigt, att var och en hade sitt huvudintresse fästat
vid det arbete, som utgjorde hans huvudsyssla. Men härav bleve en nödvändig
konsekvens, att bisysslan måste nöja sig med ett mindre intresse.
Och i de måhända ej få fall. där huvud- och bisysslans intressen komme
i strid med varandra, bleve rimligtvis bisysslan i regel lidande. I detta
sammanhang uttalade domkapitlet den önskan, att präster för det dåvarande
endast i undantagsfall måtte utnämnas till inspektörer i Lunds stift,
emedan den starkt framträdande prästbristen medförde, att alla befintliga
krafter behövde tagas i anspråk.

Sedan domkapitlet därefter erinrat om det faktum, att kravet på
inspektionen såsom en huvudsyssla vore lika gammalt som inspektionen
själv, ja ännu äldre, samt om de viktigaste tillfällen, då detta krav gjort
sig gällande inom riksdagen, och vidare såsom sin uppfattning uttalat, att
det av Kungi. Maj:t nu begärda yttrandet från domkapitlet väl visade, att
Kungl. Maj:t fortfarande icke vore övertygad om det nu rådande inspektionssystemets
företräde, hade domkapitlet framlagt en längre utredning
rörande kostnaderna, av vilken framgick, att dessa icke skulle bliva mycket
större för 2 fackinspektörer, än vad de enligt det förslag rörande arvoden,
som stiftets inspektörer avgivit, skulle bliva för de dåvarande 7 inspektörerna.
Under sådana omständigheter måste domkapitlet tillstyrka eu systemförändring,
även om stiftet ej erhölle mer än 2 fackinspektörer. Domkapitlet
såge dock helst, att stiftet finge 3 fackinspektörer.

Gentemot detta yttrande av domkapitlet hade biskop Gottfrid Billing
uttalat den avvikande meningen, att den nuvarande anordningen vore
tillfredsställande och ändamålsenlig, och professor O. Hoi.mström hade
med honom instämt.

2—122499. Folkunder visning skom. bet.

Inledning.

Göteborgs stift hade 3 inspektörer; för alla var befattningen bi- ''
syssla. Domkapitlet ansåg »lämpligast, att för inspektionen över folkundervisningen
inrättades särskilda tjänstebefattningar, vilkas innehavare uteslutande
ägnade sin verksamhet åt densamma», men trodde dock, att de ökade
kostnader för statsverket en sådan anordning skulle medföra kunde utgöra
ett väsentligt hinder för dess genomförande. Under dåvarande förhållanden
ansåg domkapitlet, att de inspektionsområden, i vilka Göteborgs
stift vore indelat, borde oförändrade bibehållas.

Karlstads stift hade 2 inspektörer, vilka innehade befattningen som
huvudsyssla. Domkapitlet ville icke härutinnan föreslå någon ändring, ehuru
det nog ansåg önskvärt, att ytterligare en inspektör anställdes inom stiftet.

Härnösands stift hade 3 inspektörer, alla dessa likaledes innehavande
befattningen såsom huvudsyssla. Domkapitlet föreslog icke någon ändring.

Luleå stift hade 5 inspektörer. För tre av dessa var befattningen
huvudsyssla, för två bisyssla. De sistnämndas inspektionsområden utgjordes
av de finsktalande skoldistrikten i nordligaste delarna av Västerbotten
och Lappland. Domkapitlet ansåg det som en ytterst trängande angelägenhet,
att för alla de finsktalande församlingarna anställdes eu gemensam
folkskoleinspektör, som kunde odelat skänka tid och krafter åt sin verksamhet
som sådan. Särskilt därest domkapitlets underdåniga framställning
angående omorganisation av skolväsendet i dessa trakter vunne nådigt
bifall, komme det tillväxande antalet skolor att kräva en i samma proportion
ökad tillsyn. Men även oavsett detta måste det enligt domkapitlets
mening befinnas önskligt, att det närmaste övervakandet av den till väsentlig
del av statsverket bekostade folkundervisningen i den efterblivna
finnbygden och av den svenska kulturens fortspridande därstädes anförtroddes
åt en för enbart denna krävande uppgift anställd inspektör, som
kunde efter enhetlig plan och med täta oavbrutna resor ägna sig däråt.
Med avseende på den del av stiftet åter, som redan hade fack inspektörer,
föreslog domkapitlet i detta avseende ingen förändring.

Inledning.

Visby stift hade 2 inspektörer, vilka innehade befattningen såsom
bisyssla. Domkapitlet ansåg, att om förändring av inspektionen av folkskolorna
i stiftet skulle äga rum, den torde böra gå ut på anställandet
därstädes av endast en folkskoleinspektör, som vore särskilt utbildad i
pedagogiskt avseende och hade att ägna sin hela eller huvudsakliga verksamhet
åt inspektionen. Härigenom borde onekligen större garanti erhållas
för att uppsikten över folkskolorna bleve enhetlig och fackmannamässig.

Såsom framgår av departementschefens förut anförda ämbetsskrivelse,
hade varje domkapitel anmodats att yttra sig endast i fråga om sitt eget
stift. Jämför man nu de uttalanden, som de olika domkapitlen, vart och
ett föi1 sitt stift, hade gjort rörande de förändrade anordningar i fråga om
folkskoleinspektionen, som kunde anses önskvärda, så finner man, att de
flesta av de nämnda uttalandena i huvudsak gå i samma riktnin0''. Av
de 12 stift, vilkas domkapitel yttrat sig i frågan om inspektionen såsom
huvudsyssla eller bisyssla, hade således tre — Växjö, Karlstads och Härnösands
— endast sådana inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt inspektionen;
tre — Uppsala, Strängnäs och Luleå — hade inspektörer av båda
slagen. Intet av dessa domkapitel hade föreslagit, att folkskoleinspektörsbefattningen
skulle förändras till bisyssla, där den då var huvudsyssla.
Däremot uttalade sig Luleå domkapitel för ett fullständigt genomförande
av den anordningen, att folkskoleinspektörerna skulle uteslutande ägna sig
åt sin inspektörstjänst. Uppsala domkapitel syntes närmast böjt för att
göra ett liknande uttalande, därest det kunnat ur denna synpunkt föreslå
Upplands indelning i lämpliga inspektionsområden.

I de övriga 6 stiften utövades all inspektion såsom bisyssla. Domkapitlen
i fyra av dessa stift — Linköpings, Västerås, Lunds och Göteborgs —
hade emellertid uttalat sig för en sådan förändring, att inspektörerna framdeles
skulle kunna få ägna sig uteslutande åt inspektionen. Ett domkapitel
— Skara — ansåg personfrågan vara avgörande och ville därför icke med

Folkskoleinspektörernas
åligganden
enligt
gällande
instruktion.

a) Allmänna
åligganden.

12 Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

bortseende från personfrågans vikt förorda en sådan förändring av inspektionen,
att densamma uteslutande ombetroddes åt personer, som helt ägnade
sig åt denna verksamhet. Därest eu eller annan av inspektörerna kunde
bli i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt inspektionen, syntes dock
antalet områden i stiftet kunna inskränkas till tre eller möjligen två. Ett
domkapitel — Visby — ansåg, att om en förändring skulle äga rum, eu
inspektör borde anställas, som ägnade sin hela eller huvudsakliga verksamhet
åt inspektionen.

Domkapitlens uttalanden företedde således eu ganska stor samstämmighet
till förmån för en sådan anordning av folkskoleinspektionen,
att inspektörerna komme att uteslutande ägna sig åt densamma.

Kap. I. Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

För bedömande av vilketdera systemet — inspektörsbefattning såsom
huvudsyssla eller bisyssla — under nuvarande förhållanden är det
mest ändamålsenliga torde det vara lämpligt att till en början kasta eu
blick på de uppgifter, som enligt nu gällande instruktion av den 11 november
1904 åligga en statens folkskoleinspektör. Kommittén skall därför
först lämna en kort översikt över sagda åligganden i allmänhet och därefter
en mera i enskildheter gående redogörelse för desamma.

Beträffande inspektörens åligganden i allmänhöt heter det i nyssnämnda
instruktion: »Folkskoleinspektör åligger att inom det honom anvisade
område med uppmärksamhet följa allt, som till folkundervisningen
hörer, besöka därvarande högre folkskolor, folkskolor, mindre folkskolor och
småskolor, inhämta kännedom om deras tillstånd och behov, vaka över att

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

gällande författningar rörande folkskoleväsendet efterlevas samt söka främja
folkskoleväsendets utveckling.»

Enligt denna föreskrift är inspektörens uppgift således en trefaldig:
Han skall 1) inhämta kännedom om skolornas tillstånd och behov, 2) vaka
över att (fällande författningar efterlevas, 3) söka främja skolväsendets utveckling.

1 vilka avseenden han framför allt skall inhämta kännedom om skolornas
tillstånd och behov framgår av instruktionens § 4. Enligt sagda
paragraf skall nämligen inspektören efter inspektionsperiodens slut i sin
berättelse till ecklesiastikdepartementet avgiva redogörelse rörande: anstalter
för folkundervisningen och deras anordning enligt gällande reglemente
(skolornas organisation); läroämnen, lärokurser och läsordning;
lärotider; lärjungar, deras intagning, skolgång, flyttning och avgång;
lärare, undervisning, ordning och tukt samt skolförhör; undervisningsmateriell
och bibliotek; anteckningsböcker; lärorum, skol möbler, gymnastik-
och lekanordningar samt skolträdgårdar; tillsyn; kostnader för
skolväsendet.

De författningar, som inspektören har att halla sig till och sålunda
vara förtrogen med, äro utom gällande instruktion törst och trämst folkskolestadgan
av den 10 december 1897, lag angående skolväsendet i vissa
städer av den 25 juni 1909 och kungl. kung. den 11 maj 1909 rörande
tillämpning i vissa städer av gällande folkskolestadga, vidare kungl. förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd1), kungl. förordningarna
om kommunalstyrelse1) samt om landsting1), hälsovårdsstadgan2),
lag angående minderårigas användande i arbete vid fabrik in. m. j,
kungl. förordningen angående förbud mot barns användande vid offentliga
förevisningar4), lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn5).

D Den 21 s 1862 och den 36, b 1909. — 2) Den 25 9 1874. — 3) Den 18 n 1881.

«/io 1910 och den ä9/« 1912. — 4) Den 10 12 1897 och 13 11 1908. — 3) Den 13 6 1902.

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

Men därjämte finnes ett ganska stort antal andra författningar, såsom
stadganden om förening av folkskollärartjänst med organist- och kloekarbefattningar1),
stadganden rörande undervisningen i vissa särskilda ämnen,
nämligen kristendom2), rättskrivning3), sång4), slöjd och huslig ekonomi5),
samt rörande undervisningen om rusgivande ämnen6), djurskydd6) och
skogsvård7 8); stadganden om fortsatt undervisning i fortsättningsskolor6),
om högre folkskolor9), kommunala mellanskolor10) och folkbibliotek11); stadganden
om avlöning åt lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor 12)r
om avlönande av vikarie 13), stadganden angående statsbidrag till avlönande
av lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor 14) samt angående statsbidrag
till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade
barn 15), stadganden om pension och understöd 16), om resestipendier
17), in. fl.

4) lag av den 6/4 1894, Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 4/& 1894 och kungl. kung.
den 26/4 1895;

2) kungl. cirk. den 12/s 1865, kungl. cirk. den 11 jo 1878, kungl. cirk. den 13 io 1883,
Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till statskontoret den 27/n 1908 och kungl. cirk. den 30 to 1903;

3) kungl. cirk. den 7/i 1906 och kungl. cirk. den 31 H 1906;

4) kungl. cirk. den ä% 1885;

5) kungl. kung. den 16/g 1906 och den 11 t; 1909;

6) kungl. cirk. den 4/tt 1892;

7) kungl. cirk. den 28/a 1908;

8) kungl. kung. den “/» 1877, den 29,4 1 8 8 6, den 18/n 1887;

9) kungl. kung. den 13/6 1902, den 28/« 1907, den 20 t® 1909;

10) kungl. kung. den 29/io 1909;

u) kungl. kung. den 23/9 1912;

12) kungl. kung. den 1/e 1900, den 7/ia 1900, den ujä- 1901, den 141 ''»■ 1906 och den

13/c 1908;

13) kungl. kung. den V3 1900, den 10/b 1904, den M/’#. 1906, den 1907, den
13/g 1908 och den 18/6 1910;

14) kungl. kung. den 5/e 1885, den 1/« 1900, den 31 ta 1904, den *•/* 1906,. den
14/s 1906, den 14/s 1907, den 28/e 1907 och den 13/« 1908;

lä) kungl. kung. den 13/6 1904;

le) reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning den 30'' a- 1866, reglemente för
folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15/io 18T5, reglemente för småskollärares in. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt den 22 6 1 8 9 2 m. fl.;

17) kungl. kung. den 18/e 1910 in. fl.

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

För övervakandet av författningarnas efterlevnad samt för främjandet
av folkskoleväsendets utveckling har inspektören att vidtaga vissa åtgärder.

Anmärkas brister i ett distrikts skolväsen, skall han därom samt om
de ändringar och förbättringar, som anses nödiga, dels giva skolrådet
eller dess ordförande ävensom vederbörande lärare och lärarinnor eller ock
den kommunala folkskoleinspektören eller överläraren muntligt meddelande,
dels ock, där så finnes behövligt, inom tre månader efter inspektionsförrättningen
tillsända skolrådet skriftlig promemoria i ämnet. Där rättelse
icke sker i de av inspektören anmärkta förhållandena, bör han, då så
prövas nödigt, därom göra anmälan hos vederbörande domkapitel.

Dessutom åligger det honom bland annat att giva lärare och lärarinnor
»råd och anvisningar» rörande »anordningen av skolan och läroplanen,
undervisningen och ordningen, vården om barnens seder, sundhetsförhållanden
och allt, som i övrigt angår skolväsendet».

Redan det nu anförda torde giva vid handen, att en folkskoleinspektörs
åligganden äro ganska omfattande. Några antydningar rörande
enskildheterna av hans arbete skola ytterligare ådagalägga detta.

Nämnda arbete är av två huvudslag: det egentliga inspektionsarbetet
och det arbete, som tillhör inspektörens expedition.

Först må erinras om det viktigaste, som hör till hans egentliga in- b) Egentligt

inspektions

spektionsarbete. arbete.

Han har då närmast att inhämta kännedom om undervisningsanstalterna,
dessas tillstånd och behov. Detta är emellertid ingalunda någon
enkel och lätt sak. Med hänsyn till organisationen äro skolorna i vårt
land ganska olikartade. De vitt skilda ortsförhållandena hava medfört eu
myckenhet olika skolformer. Sålunda finnes eu form av fast småskola, där
eu lärare under hela läsåret samtidigt undervisar endast en årsklass, en
annan, där en lärare under hela året samtidigt undervisar två årsklasser,
en tredje, där en lärare pa skilda tider (varannan dag eller under olika

It}

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

perioder) undervisar två årsklasser, en fjärde, där en lärare under hela
läsåret samtidigt undervisar tre årsklasser, en femte, där en lärare på skilda
tider undervisar tre årsklasser; av flyttande småskola finnes en form, där
småskolan flyttar mellan två stationer och läraren på varje station under
en del av året samtidigt undervisar två årsklasser, en annan, där småskolan
likaledes är flyttande, men där läraren på varje station samtidigt undervisar
tre årsklasser o. s. v.

På motsvarande sätt uppdelas folkskolan i ett ännu större antal
olika skolformer, liksom oek den mindre folkskolan har att uppvisa flera
olika organisationstyper.

Gällande normalplan har anvisningar rörande ö olika former av småskola
(litt. a, b, c, d, g), 8 former av folkskola (litt. A, B, B2, C, 1), E,
F, G) och 2 former av mindre folkskola (litt. H och I). Som i det föregående
är antytt och som särskilt ådagalägges av Sveriges officiella skolstatistik,
finnes dessutom i verkligheten ett ganska stort antal andra skolformer. Därtill
komma fortsättningsskolor av olika slag, ersättningsskolor, folkskolans
högre avdelningar och högre folkskolor samt barnhem och skyddshem. Med
denna skolornas olikartade gestaltning kan man icke bedöma en skolas
tillstånd och behov blott och bart efter vissa på förhand uppgjorda allmänna
linjer; här kräves fastmera ett ingående studium icke blott av den
ifrågavarande skolan utan även av övriga skolor i distriktet, till vilka den
står i vissa förhållanden, särskilt som inspektören härvid skall tillse, dels att
förhållandet mellan småskola och folkskola samt mellan folkskola och fortsättningsskola
är riktigt ordnat, dels »att, där icke medellöshet eller lokala
förhållanden lägga hinder i vägen, barnen må erhålla så lång undervisningstid,
som i folkskolestadgan avses», varjämte han även, då så är av
nöden, skall verka för anordnande av fortsatt undervisning för de barn,
som genomgått folkskolan, där sådan fortsatt undervisning icke finnes, och
uppmuntra till deltagande i densamma.

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

Med avseende på läroplanen har inspektören att i varje särskilt
fall tillse, huruvida alla de lagstadgade läroämnena äro upptagna, så att
icke exempelvis sådana obligatoriska läroämnen som sång och gymnastik saknas
eller sådana ämnen som åskådningsundervisning och teckning i småskolan eller
geometri, uppsatsskrivning och trädgårdsskötsel i folkskolan uteslutits, ehuru
förhållandena skulle kunnat medgiva, att de förekomme på läroplanen.
Vidare har inspektören att uppmuntra till införande av de i särskild mening
praktiska ämnena slöjd och huslig ekonomi, där omständigheterna medgiva,
att de tagas med. Han skall dessutom taga kännedom om undervisningsstoffets
fördelning i lärokurser och därvid tillse, att såväl kursplanen som
timplanen för varje skola blir avpassad dels efter de särskilda ortsförhållandenas
krav, dels efter den skolform, till vilken skolan hör, varvid särskild
uppmärksamhet skall ägnas däråt, att de särskilda kunskaps- och
övningsämnena inträda i undervisningen i ändamålsenlig ordning.

Han skall vidare tillse, att läsordning tinnes, att den är i vederbörlig
ordning fastställd, att de bestämmelser rörande läxlag, tysta övningar,
roteförhör, nybörjares undervisning i vissa fall, undervisning i
fortsättningsskola och ersättningsskola in. in., vilka innehållas i folkskolestadgans
§ 14, äro iakttagna, att den med avseende på ämnenas inbördes
ordning tillfredsställer undervisningshygienens krav, och slutligen
att den följes.

I fråga om lärotiderna har han att tillse bland annat, att
den årliga lärotiden i varje skola är tillräckligt lång, för att skoldistriktet
skall till lärarens avlöning författningsenligt erhålla statsbidrag,
samt att denna lärotid med hänsyn såväl till undervisningens bedrivande
som till de lokala förhållandena, särskilt skolvägarnas längd och
beskaffenhet, är lämpligt fördelad på årets månader; vidare att vid bestämmandet
av de dagar i veckan och de timmar på dagen, då undervisningen
skall pågå, hänsyn tages för varje skola dels till den ifrågavarande skol 3—122499.

. Folkundervisning skom. bet.

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

formen, dels till hygienens fordringar, dels även här till de särskilda örtsförhållandena,
så att exempelvis s. k. samlad skoldag kan få användas för
skolor, där barnen hava jämförelsevis långa skolvägar, och delad skoldag,
där förhållandena äro av sådan beskaffenhet, att dylik anordning är den
lämpligaste.

Särskild uppmärksamhet måste inspektören ägna åt lärjungarnas
skolgång. Sålunda skall han se till, hur det förhåller sig med intagningen
i skolan; hurudan skolgången är, varvid han har att ägna särskild uppmärksamhet
åt barnens frånvaro från skolan utan giltigt förfall samt åt
tillsyningsmännens och skolrådets åtgärder gentemot sådan frånvaro; under
vilka villkor uppflyttning till högre klass samt från småskola till folkskola
och från folkskola till fortsättningsskola äger rum, särskilt vilken
hänsyn därvid tages till den genomgångna lärokursen; under vilka omständigheter
avgång från skolan äger rum: huruvida särskild avgångsprövning
förrättas samt huruvida bestämmelserna i övrigt i folkskolestadgans
§ 47 och § 48 därvid upprätthållas.

En av inspektörens mest maktpåliggande och mest grannlaga samt
därför även mest krävande uppgifter är hans befattning med skolans undervisande
och uppfostrande verksamhet. Först och främst har han att taga
kännedom om undervisningen i varje särskilt ämne, såväl om undervisningssättet
som om resultatet i kunskaper och färdigheter, varvid
han för att icke bliva orättvis i sitt bedömande av lärarens arbete med
nödvändighet måste taga noggrann kännedom om de svårigheter i fråga om
undervisningen — för stort barnantal, otjänlig lokal, otillräcklig undervisningsmateriell,
ojämn skolgång, mindre begåvade barn m. m. — med vilka
läraren kan hava att kämpa och som inverka på undervisningens resultat.
"N idare skall han taga kännedom om huru ordning och tukt upprätthållas
bland skolans lärjungar samt om det sätt, på vilket stadgade förhör, bland
annat med barn, som undervisas i hemmen, äga rum. Med avseende på
såväl undervisning som ordning och tukt skall han, då så behöves, taga

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

initiativ till förbättringar. Framför allt här har han tydligen att giva råd
och anvisningar för att främja folkskolans utveckling. Då emellertid
lärare och lärarinnor äro de, som skola utföra arbetet i skolan, beror
resultatet av hans råd och anvisningar på i vad man det lyckas honom
att åstadkomma ett verkligt samarbete med lärarkåren. Enligt instruktionen
har han därför att, när han så anser ändamålsenligt, sammankalla
lärare och lärarinnor inom mindre områden till möten för rådplägning
angående frågor, som röra undervisningen, ordningen och tukten
inom skolorna, samt att vid dessa möten, om han så finner lämpligt, anordna
en eller annan lektion. Slutligen skall han se till, huruvida tillräckligt
antal lärarkrafter förefinnes eller om flera sådana behöva anställas.

I nära samband med frågan om undervisningen står frågan om
undervisningsmateriellen. Inspektören har icke blott att taga kännedom om
vad varje särskild skola i sådant avseende äger utan därjämte att giva råd
och anvisningar för inköp av materiell samt för materiellens användning
och vård. Detta gäller även läro- och läseböcker. Han måste därför själv
besitta kännedom om vad som finnes att tillgå av olika slag samt om vad
som lämpar sig för olika skolor.

I sammanhang härmed har han att främja inrättandet av samt att
öva tillsyn över skolbibliotek och att härför giva råd och anvisningar.
Numera åligger honom även att öva tillsyn över statsunderstödda folkbibliotek.

Han skall vidare granska varje skolas anteckningsböcker — dagbok,
examenskatalog, huvudbok och inventariebok — samt därjämte även den
förteckning över skolpliktiga barn, som ordföranden i skolrådet har skyldighet
att varje år på bestämd tid hava upprättat, varvid han framför
allt har att tillse, huru det är sörjt för varje barns undervisning, och då
i synnerhet huruvida skolpliktiga barn finnas, som icke erhålla någon
undervisning.

Folkskoleinspektionen såsom liuvudsyssla.

Expedi tionen.

Angående skollokaler och skoltomter föreskriver instruktionen, att inspektören
»inom varje till inspektionsområdet hörande skoldistrikt skall
tillse, att där finnas ändamålsenliga gymnastiklokaler eller gymnastikanordningar
och lämpliga lekplatser», samt övervaka sundhetsförhållandena
i allmänhet. Vid byggandet av nytt skolhus skall inspektören avsyna
skoltomterna och granska byggnadsritningarna.

Vidare har inspektören att taga kännedom om det sätt, på vilket
den lokala tillsynen över skolväsendet utövas dels av skolrådet och dess
ordförande samt i vissa fall av överlärare eller kommunal folkskoleinsoek i tör,

dels av för ändamålet särskilt utsedda tillsyningsmän.

Beträffande kostnaderna är det nödvändigt, att inspektören skaffar
sig kännedom icke blott om utdebiteringen till skolväsendet i varje särskilt
skoldistrikt utan även om de särskilda skoldistriktens olika bärkraft
i ekonomiskt avseende. Detta senare är nämligen en oumbärlig förutsättning
för en riktig uppfattning om huru långt han kan sträcka sig med
avseende på sådana förslag till förbättringar, vilka kräva ekonomiska uppoffringar
av skoldistriktet.

1 sammanhang med nu nämnda arbete har folkskoleinspektören att
sköta en omfattande och krävande expedition.

Till denna hör

1) en i vanliga fall ganska vidlyftig skriftväxling med inspektionsområdets
skolrådsordförande och skolrådsledamöter, med lärare och lärarinnor,
med föräldrar och målsmän till barn i skolorna in. ti. samt med fabrikanter
av undervisningsmateriel], skolmöbler och annan skolinredning in. in.;

2) skriftliga promemorior till skolråden med anledning av verkställda
inspektioner samt yttranden till dessa rörande reglementen för distriktens
skolor, skolbyggnad sfrågor in. in.;

3) utlåtanden till domkapitlet rörande reglementen och instruktioner,
folk- och småskolors organisation, fortsatt undervisning, skolgång, lärares

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

förflyttning från en skola till en annan inom distriktet, resestipendier in. in.;
utlåtanden till Kungl. Maj:ts befallningshavande rörande skolbyggnadsfrågor,
lärares naturaförmåner, statsbidrag in. m.; utlåtanden till folkskollärarnas
pensionsinrättning; utlåtanden till Kungl. Maj:t i skolärenden av
olika slag;

4) granskning varje år av statsbidragsrekvisitioner till avlöning åt
lärare och lärarinnor vid småskolor, folkskolor, fortsättningsskolor och
högre folkskolor, åt vikarier för sjuka lärare och lärarinnor av förutnämnda
kategorier, åt lärare och lärarinnor i manlig och kvinnlig slöjd;
därjämte till skolbibliotek och folkbibliotek, kurser i huslig ekonomi, barnhem
och skyddshem; vilka granskningar dels på grund av de många
uppgifter, som måste genomgås i fråga om varje särskild lärare och lärarinna,
dels på grund av det stora antalet olika bestämmelser, som skola
tillämpas, dels äntligen på grund av de vidlyftiga kontrollanteckningar,
som inspektören därvid måste föra, äro av synnerligen krävande beskaffenhet; 5)

granskning av de statistiska uppgifter, som lärare och skolråd
varje år skola avlämna, samt avgivande av egna årliga statistiska uppgifter;

6) avgivande av berättelse till domkapitlet efter vart och ett av de
fem första årens förlopp under inspektionsperioden, innehållande uppgift
om de skoldistrikt och de skolor i dessa, i vilka han under året anställt
inspektion, om de dagar, när inspektionen förrättats, samt om det huvudsakliga
av vad han därvid funnit att anmärka; slutligen avgivande av berättelse
i ett sammanhang efter sex år till ecklesiastikdepartementet. Då
det i den sistnämnda gäller att från vissa synpunkter lämna en översiktlig
framställning av folkskoleväsendets utveckling under hela inspektionsperioden
och inspektören således för detta ändamål måste bearbeta allt det material,
som under perioden blivit insamlat, kräver avfattningen av densamma
ett ansenligt arbete och en avsevärd tid.

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

Folkskoleinspektörernas
uppgifter
för
framtiden.

Det betydande arbete, som enligt nu lämnad redogörelse åligger
folkskoleinspektörerna, kan tydligen för framtiden ingalunda komma att
inskränkas. Under den gångna tiden har deras arbete så småningom
vuxit, i det de, såsom framgår av den till kommitténs betänkande fogade
historiken över folkskoleinspektionen, erhållit det ena uppdraget efter det
andra. Med denna erfarenhet för ögonen och med tanke på att förbättringar
i fråga om folkundervisningen allt framgent komma att bliva behövliga
kan man med tämligen stor visshet förutse, att inspektörernas
uppgifter framdeles komma att i vissa avseenden bliva ännu mera krävande,
än de nu äro. Härvid ligger närmast till hands att tänka på det
omdaningsarbete på folkundervisningens område, som för närvarande torde
förestå.

Med avseende på detta omdaningsarbete vill kommittén erinra om
det vidgade uppdrag kommittén erhållit den 12 januari 1909, då den med
anledning av underdånig framställning från hushållningssällskapens ombudsmöte
år 1908 anbefallts att avgiva yttrande angående frågan om eu
omorganisation i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen samt
inkomma med förslag till de åtgärder, som kommittén i berörda avseende
kunde finna erforderliga.

För egen del anser kommittén en utveckling av undervisningsväsendet
i den nämnda riktningen vara eftersträvansvärd. Detta gäller
förnämligast folkskolans överbyggnader och bland dessa i all synnerhet
den skolart, som är avsedd att till fortsatt utbildning upptaga det ojämförligt
största antalet av de från folkskolan avgångna lärjungarna, nämligen
fortsättningsskolan. Med avseende på sistnämnda skola må hänvisas till
kommitténs uttalande i dess redan avgivna betänkande rörande folkskoleseminarierna
(Bd 1 sid. 10—15) samt i dess betänkande rörande överstyrelse
för folkundervisningsväsendet (sid. 79—84). Kommittén har där
uttalat såsom sin mening, att fortsättningsskolan, i den mån det låter sig
göra, skall taga sikte på det praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar

Folkskoleinspektörernas åligganden för framtiden.

eller sannolikt skall bliva deras framtida livsuppgift, att den skall samla
sin undervisning omkring detta arbete och såmedelst dels kunna omedelbart
främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke, dels
därmed ock bliva i stånd att desto kraftigare fullfölja undervisningens
förnämsta syfte, främjandet av lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling
och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar. Kommittén
har för avsikt att i ett följande betänkande angiva, huru den tänker
sig dessa grundsatser i detalj tillämpade på olika slag av fortsättningsskolor
allt efter olika lokala förhållanden. Hurudan än den närmare utformningen
av dessa fortsättningsskolor må bliva, säger det sig självt, att fortsättningsskolorna
med hänsyn till såväl deras yttre som inre gestaltning
komma att för framtiden i högst avsevärd grad kräva inspektörens omvårdnad
och öka hans arbete. Aven de högre folkskolorna komma att
taga inspektören mera i anspråk, i samma mån som deras antal växer och
deras yttre och inre organisation specialiseras.

Det är emellertid icke blott folkskolans överbyggnader, som tarva
en utveckling i praktisk riktning. En omläggning av sådan art kräves även
i fråsja om den egentliga folkskolan, småskolan däri inräknad. Visserligen
är det sant, att folkskolan såsom en barnskola, vars uppgift måste vara att
meddela allmänt medborgerlig bildning, icke i sin organisation kan rätta sig
efter de förhärskande näringsgrenarna på olika orter, men däremot är det
utan tvivel önskvärt, att den med avseende på urvalet av lärostoff mer
än hittills ansluter sig till den omgivning, i vilken dess lärjungar växa
upp, alltså till hemmets och hembygdens natur- och arbetsliv. Likaså
torde den kunna i samband härmed vid undervisningen bereda större utrymme
för barnens själv verksamhet, och detta icke blott i sådant avseende,
att barnen i större utsträckning få inhämta sina kunskaper genom egna
iakttagelser av den omgivande verkligheten, utan ock så, att undervisningen
mer än nu förbindes med eu viss produktiv verksamhet från
barnens sida, ägnad att allsidigare utveckla deras själsförmögenheter ocli

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

underlätta kunskapernas inhämtande samt på samma gång bibringa dem
eu viss handafärdighet och lust för praktiska sysselsättningar.

Genomförandet av ett dylikt orndaningsarbete kräver tydligen såväl
skolrådens och skoldistriktens som lärarpersonalens medverkan, men därjämte
erfordras givetvis även ett planmässigt och energiskt arbete av rikets
folkskoleinspektörer, lett och sammanhållet av en överstyrelse. När det
gäller de allmänna principernas tillämpning på varje särskilt skoldistrikt
och på varje särskild skola, komma utan tvivel stora anspråk att ställas på
inspektören. Såväl skolråd som lärare och lärarinnor hava nämligen full
rätt att vänta, att han härvid, i den mån det blir honom möjligt, lämnar
dem den hjälp, som de behöva. Här föreligger således för inspektören
en betydande arbetsuppgift, för vars lösning han måste bland annat träda
i förhandlingar med skolråden, särskilt med dessas ordförande, samt anordna
överläggningar med lärare och lärarinnor.

''''förslag** Den nu lämnade redogörelsen för folkskoleinspektörernas nuvarande
och kommande verksamhet torde visa, att inspektionsarbetet är så omfattande,
att inspektionen redan av denna anledning lämpligen bör anordnas
såsom huvudsyssla. Men därjämte torde av nämnda redogörelse framgå,
att sagda arbete tillika är av så betydelsefull och personligt krävande beskaffenhet,
att det särskilt ur denna synpunkt helt bör taga sin utövares
kraft och intresse i anspråk. För att det med önskvärt resultat skall
kunna utföras, måste nämligen inspektören icke blott besitta allmän pedagogisk
duglighet utan ock förvärva sig kännedom om folkundervisningsväsendet
i dess enskildheter samt förmå behärska dithörande frågor.
Han måste fördenskull inom folkundervisningens olika grenar följa med
sin tid och sålunda på sitt område bliva en verklig fackman.

Kommittén finner sig således böra föreslå, att folkskoleinspektionen
för framtiden i regel anordnas såsom en huvudsyssla, åt
vilken folkskoleinspektören har att odelat ägna sig.

Kap. II. Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

Då kommittén sålunda anser, att folkskoleinspektionen i regel bör
anordnas såsom huvudsyssla, finner kommittén sig även böra till övervägande
upptaga den frågan, huruvida icke något undantag från den nu
angivna regeln möjligen skulle böra göras. Det är då först och främst
klart, att, om de rent yttre förhållandena i något fall skulle lägga hinder
i vägen för tillämpning av den nämnda grundsatsen rörande folkskoleinspektionens
anordning, denna grundsats måste vika. Till ett sådant fall,
avseende inspektionen över Gottland, skall kommittén längre fram återkomma.

Men det låter även tänka sig, att avvikelse från ifrågavarande grund- Seminarie °

lärare sa sats

skulle kunna göras av andra skäl. I visst avseende har dylik som folk °

skolemspek avvikelse

ifrågasatts genom uttalanden, som blivit gjorda, då dom- törer.
kapitlen år 1909 hade att avgiva yttranden rörande folkskoleinspektionens
anordning. Uppsala domkapitel uttalade nämligen, att det syntes domkapitlet
lämpligt och gagneligt, att relftorn eller en adjunkt vid folkskoleseminariet
vore folkskoleinspektör inom ett mindre distrikt samt
att alltså ett sådant distrikt för en seminarielärare avskildes. Inom Skara
domkapitel gjordes ett liknande uttalande av biskop Hj. Danell. Tydligt
är, att en sådan anordning, som ifrågasatts med hänsyn till Uppsala
och Skara folkskoleseminarier, skulle kunna ifrågasättas även med hänsyn
till rikets övriga folkskoleseminarier.

4—122499. Folkundervisningskom. bet.

Folkskoleinspektionen ock folkskoleseininarierna.

Kommittén har därför till behandling upptagit frågan om särskilda
inspektionsområden för seminarielärare. Onekligt är, att denna fråga förtjänar
beaktande, och detta så mycket mera som antalet folkskoleinspektörer,
vilka tillika varit tjänstgörande seminarielärare, under vissa inspektionsperioder
varit jämförelsevis stort. Under vartdera av åren 1877—1904 utgjorde
detta antal mer än fjärdedelen av hela antalet folkskoleinspektörer.
Sedan dess har emellertid nämnda antal sjunkit. Bland statens folkskoleinspektörer
funnos sålunda under år 1912 endast 4 tjänstgörande seminarielärare,
anställda vid Uppsala, Skara, Landskrona och Lunds seminarier.

En sådan anordning som den förut nämnda, enligt vilken ett mindre
inspektionsområde skulle avsättas för varje fölkskoleseininarium, är uppenbarligen
av den beskaffenhet, att skäl kunna anföras både för och emot
densamma.

Skäl för den I)et skäl, som huvudsakligen talar för densamma, är tydligen folk ifrågasatta

. ° > J e

anord- skolesemmariernas behov av ständig kontakt med det verkliga skollivet,

ningen. „ , , .

sadant detta rör sjg och utvecklas inom de olika slagen av folkskolor i
vårt land. Att ett sådant behov förefinnes torde icke kunna bestridas.
Folkskolans tillstånd och utveckling bero utan tvivel i första hand av
hennes lärare. Men lärarens duglighet för sitt undervisare- och uppfostrarekall,
särskilt hans förmåga att föra skolan framåt, beror åter
i hög grad av den utbildning, synnerligast av den utbildning i skolans
praxis, som han vid seminariet erhållit. Skall denna sistnämnda utbildning
bliva god, fordras bland annat, att seminariets egna lärare
besitta kännedom icke blott om barnens kroppsliga och andliga utveckling
på olika åldersstadier utan även om de yttre omständigheter, under
vilka folkskolans lärare arbeta. Sättet för undervisningens tillrättaläggande
måste nämligen bliva olika, allt efter barnens utvecklingsgrad och allt
efter som skolformerna och andra yttre omständigheter växla.

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

Nu kan det visserligen tyckas, att seminariets lärare före sin anställning
vid seminariet böra hava inhämtat kännedom om folkskolan, helst ge Ö nom

egen tjänstgöring i eu eller flera folkskolor. Kommittén har ock ansett
detta synnerligen önskvärt och fördenskull i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna
(Bd 1 sid. 361) föreslagit, att tjänstgöring vid folkskola,
där den av vederbörande fullgjorts efter avlagd folkskollärarexamen eller
genomgånget provår, skall vid tillsättning av seminarielärarbefattningar
äga samma betydelse som den tjänstgöring vid vissa läroanstalter, som nu
är stadgad såsom allmänt villkor för behörighet till adjunktsbefattning vid
seminarium, samt att tjänstgöring vid folkskola skall medräknas vid värderingen
av den förtjänst, som en sökande till seminarielärarbefattning äger i
sin tjänstålder. Och för att öppna möjlighet för den, som icke avlagt
folkskollärarexamen, att försöka sig som lärare i folkskola och därigenom
förvärva personlig erfarenhet rörande folkskolan har kommittén i nyssnämnda
betänkande föreslagit, att villkoren för behörighet till anställning som vikarie
vid folkskola måtte göras något mindre snäva, än de för närvarande äro. För
den händelse kommitténs nu nämnda förslag vinna beaktande, torde man
därför kunna vänta, att framdeles, oftare än nu är faflet, bland sökande
till ämneslärartjänster vid seminarierna skola finnas personer, som genom
lärarverksamhet vid folkskola vunnit omedelbar kännedom om folkskolans
ställning och behov. Den direkta erfarenhet av folkskolearbetet, som sålunda
kan komma seminariet till godo, är, såsom kommittén i sitt förutnämnda
betänkande framhållit, av högt värde vid elevernas praktiska utbildning.

Därmed uteslutes emellertid icke, att en alltjämt fortgående förbindelse
mellan seminariet och folkskolan skulle vara för lärarutbildningen
vid seminariet fördelaktig. På folkskolans område äger lika litet som
på andra områden något stillastående rum. Även eu sådan seminarielärare,
som före sin anställning vid seminariet tjänstgjort i folkskola, kan
således snart nog befinna sig i den ställningen, att han med hänsyn till sitt
arbete för elevernas praktiska utbildning behöver på nytt komma i närmare

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

beröring med arbetet i en vanlig folkskola, sådant det försiggår i vardagslag.
Särskilt är härvid att tänka på undervisningsövningarna, vilka böra så
anordnas och ledas, att de så mycket som möjligt komma att motsvara
arbetet i en sådan skola.

Nu kan det anmärkas, att seminariet har sin övningsskola, av
vilken seminarieläraren i förenämnda avseende bör kunna hämta behövliga
lärdomar. Det måste också medgivas, att han av arbetet i denna skola
vinner en icke oansenlig erfarenhet, som kommer honom till godo
vid den ledning han har att giva eleverna med hänsyn till deras praktiska
utbildning. Men å andra sidan bör det även ihågkommas, att seminariets
övningsskola, även om den är anordnad så, att den erbjuder exempel
på olika slag av skolformer, dock i många stycken icke kan förete samma
skolförhållanden som en verklig folkskola, i all synnerhet en folkskola på
landsbygden. Att under sådana omständigheter förslag om åstadkommande
av en närmare förbindelse mellan folkskoleseminarium och folkskola kommit
fram finner kommittén ganska förklarligt.

Skäl mot den
ifrågasatta
anordningen.

Mot den ifrågasatta anordningen kunna emellertid åtskilliga befogade
invändningar göras. Ser man frågan ur folkskoleinspektionens synpunkt,
torde den närmast till hands liggande invändningen vara den, att sagda anordning
icke är ur denna synpunkt nödvändig. Men därjämte kan ifrågasättas,
huruvida vederbörande lärares tjänstgöring vid seminariet skulle kunna så ordnas,
att icke denna tjänstgöring komme att lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt
utövande åv folkskoleinspektionen. Även om i vissa fall så
skulle kunna ske, skulle även antagligen sådana fall komma att inträffa,
då det bleve förenat med stora svårigheter eller till och med omöjligt att
bereda seminarieläraren ledighet från lärartjänsten just å de tider, då förrättande
av inspektion kunde vara som mest behövligt. Att den ifrågavarande
anordningen skulle ur inspektionsarbetets synpunkt vara förmånlig
är således ganska tvivelaktigt.

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna. 29

Men även då frågan betraktas från folkskoleseminariernas synpunkt,
inställa sig vissa invändningar. En viktig sådan är den, att det bleve endast
en av seminariets lärare, som erhölle den grundligare kännedomen om folkskolearbetet,
och att de övriga seminarielärarnas behov i det nämnda hänseendet
således icke bleve tillgodosett. Härtill kan ju visserligen svaras,
att de rön i olika avseenden, som av den ifrågavarande seminarieläraren
blivit gjorda, i någon mån skulle kunna komma även övriga seminarielärare
och därmed hela den praktiska folkskollärarutbildningen vid seminariet
till godo, emedan såväl det dagliga umgänget seminariets lärare emellan
som även och i all synnerhet de lärarkonferenser och kollegiesammanträden,
som vid seminariet äga rum, skulle erbjuda tillfällen för
seminarieläraren-inspektören att delgiva sina medlärare de erfarenheter,
som han under sina inspektioner förvärvat. Detta må ju väl vara sant,
men det torde dock icke kunna nekas, att invändningen det oaktat äger
en viss grad av giltighet.

En annan invändning, som uppenbarligen är av större betydelse, är
den, att inspektionsbefattningen, som icke blott nödvändiggör för inspektionen
erforderliga resor till de olika skolorna i distriktet utan även
är förenad med expeditionsgöromål med tillhörande statistiskt arbete
m. in., skulle alltför mycket inkräkta på en seminarierektors eller annan
seminarielärares tid och krafter, samt att det därjämte, då inspektionerna
icke borde bindas vid en viss veckodag, skulle bliva förenat med
svårigheter att för seminariet upprätta en lämplig arbetsordning, och att
seminarierna således, även om de i ett avseende vunne något, dock skulle
i andra avseenden bliva lidande på den nämnda anordningen. Häremot
må visserligen erinras, att en seminarielärares inspektionsområde icke skulle
vara av samma storlek som de, vilka för närvarande äro tilldelade vissa
seminarielärare. Det skulle fastmer kunna vara tillräckligt, att seminarieläraren
erhölle ett litet område på exempelvis 20 å 30 landsbygdsskolor,
blott detta innehölle skolformer av olika slag. Men å andra sidan måste

Folkskoleinspektionen och folkskoleserainarierna.

Kommitténs

uttalande.

det medgivas, att även ett sådant område som de nämnda skulle i icke så
liten utsträckning kräva inspektörens tid och krafter och att inspektionen
således ur denna synpunkt ändå måste medföra vissa olägenheter för seminariet
och särskilt för den seminarielärare, som skulle sköta densamma, så
att det vore ganska ovisst, huruvida fördelarna med avseende på lärarutbildningen
bleve så stora, att de till fullo uppvägde olägenheterna.

Skulle dock den ifrågasatta förbindelsen mellan folkskoleseminarium
och folkskola vara till övervägande fördel för lärarutbildningen, borde
sagda förbindelse tydligen anordnas vid alla seminarier. Någon säkerhet
för att detta i varje fall skulle bliva möjligt förefinnes dock icke, emedan
något åläggande för seminariernas rektorer och övriga lärare att mottaga
förordnande som folkskoleinspektörer av flera skäl icke torde kunna komma
i fråga. Tvärtom måste det helt säkert lämnas åt vederbörande rektors
eller lärares fria vilja att mottaga sådant förordnande eller icke. Men
under sådana omständigheter skulle särskilt seminarieområde komma att
finnas under vissa tider, medan det under andra tider skulle kunna inträffa,
att dylikt område icke funnes, ett förhållande, som givetvis skulle
medföra åtskilliga olägenheter ur inspektionens synpunkt.

Slutligen är att erinra därom, att en seminarielärarbefattning likaväl
som andra statens tjänster är avsedd att kräva sin innehavares hela intresse
och arbetskraft och att det sålunda ligger i sakens natur, att den
icke förenas med annan befattning.

Om kommittén sålunda måste erkänna, att beaktansvärda skäl tala
för den förbindelse mellan folkskoleseminarium och folkskola, som med den
ifrågasatta anordningen åsyftats, finner kommittén dock de skäl, som tala
mot densamma, vara övervägande. Kommittén kan således icke förorda,
att för folkskoleseminarium avsättes särskilt område, över
vilket seminariets rektor eller någon annan av seminariets lärare
skulle utöva inspektionen.

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

Det torde icke vara omöjligt, att den förbindelse mellan seminarium
och folkskola, som man med den ifrågasatta anordningen velat vinna,
skulle kunna erhållas på annat sätt. Ett sådant vore, att varje seminarielärare,
som har att deltaga i elevernas praktiska utbildning, erhölle tillfälle
att med vissa mellanrum besöka ett antal folkskolor av olika slag,
synnerligast på landsbygden, och att där göra iakttagelser. Utan tvivel
skulle detta ur lärarutbildningens synpunkt vara synnerligen förmånligt,
särskilt emedan det därigenom skulle kunna bliva honom möjligt att besöka
åtminstone några av sina förutvarande elever och därvid utröna, i vad
mån den handledning de erhållit motsvarat de krav, som det praktiska
skolarbetet ställer på dem. Visserligen skulle det med hänsyn till seminariets
arbetsordning knappast vara genomförbart på annat sätt, än att en
lärare i sänder för ändamålet erhölle tjänstledighet för en kortare tid, men

en sådan anordning torde icke vara omöjlig att förverkliga. Åtminstone
borde rektor eller annan därtill lämplig seminarielärare kunna sättas
i tillfälle att då och då företaga kortare studieresor i förevarande syfte.

Kap. 111. Statens inspektion i skoldistrikt med
kommunala folkskoleinspektörer.

Innan kommittén övergår till frågan om inspektionsområdenas storlek
och gränser, vill kommittén taga under övervägande frågan om statens
inspektion i de skoldistrikt, som hava egna folkskoleinspektörer, i vilket
ämne kommittén från Städernas folkskoleinspektörsförbund fått mottaga
en särskild skrivelse av den 2 mars 1910. Frågan har dessutom varit

Folkskole inspektörs förbundets skrivelse.

32 Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

föremål för uppmärksamhet i statsrevisorernas år 1911 avgivna berättelse
samt för Riksdagens beslut med anledning därav. Kommittén skall
först upptaga till skärskådande folkskoleinspektörsförbundets hemställan
och därefter återkomma till statsrevisorernas och Riksdagens uttalande
i frågan.

I nyssnämnda skrivelse anhåller Städernas folkskoleinspektörsförbund,
»att folkundervisningskommittén vid avgivande av underdånigt
förslag till ändrade bestämmelser för tillsyn över folkundervisningen
ville föreslå, att av vederbörande skolråd (folkskolestyrelse)
jämlikt folkskolestadgans § 8 mom. 4 förordnade folkskoleinspektörer
måtte, när så lämpligen kan ske, av Kungl.
Maj:t förordnas att tillika tjänstgöra såsom statens folkskoleinspektörer,
en var inom sitt inspektionsområde».

Till stöd för denna sin anhållan har nämnda förbund anfört följande:

»Förutom i Stockholm finnas numera i 20 av rikets städer särskilda folkskoleinspektörer,
förordnade av vederbörande skolråd jämlikt § 8 mom. 4 i
gällande folkskolestadga.

Ehuru ifragavarande städer salunda frivilligt gjort vad på dem ankommer,
för att inspektionen av folkskoleväsendet i dem må bliva så effektiv som möjligt,
Jyder dock var och en av dem fortfarande under den av Kungl. Maj:t förordna^e
folkskoleinspektören i det inspektionsområde, till vilket staden hör.

Det ligger i sakens natur och behöver därför icke närmare uppvisas, att
denna dubbla inspektion lätt nog kan leda till avsevärda olägenheter. Sådana
hava också förekommit. Erfarenheten har däremot icke ådagalagt, att den är nödvändig
eller medför några mot olägenheterna svarande fördelar för stat och
kommuner. Huvudstaden, vars folkskoleväsen saknar dylik dubbelinspektion,
visar fastmera, att den icke är av behovet påkallad. Den skulle säkerligen
kunna utan skada avvaras även i andra städer.

Då större städer tydligtvis behöva egna folkskoleinspektörer, så synes —
om staten icke vill övertaga deras tillsättande och sasom villkor därför ansvara
för utgifterna för deras avlönande — förhållandet lämpligen kunna ordnas så,
att i Sverige, på samma sätt som förekommer i flera andra länder, de av de
kommunala skolstyrelserna antagna folkskoleinspektörerna tillika erhålla nådigt
förordnande att tjänstgöra såsom statens folkskoleinspektörer.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Eftersom det ligger i städernas eget självförstådda intresse att till folkskoleinspektörer
välja möjligast väl kvalificerade personer, och då dessa personer
uteslutande ägna sig åt pedagogisk verksamhet, få de väl anses äga förutsättningar
för att kunna tjänstgöra även såsom statens folkskoleinspektörer. Någon
olägenhet av att på omförmälda sätt utvidga deras befogenhet synes så mycket
mindre vara att befara, som statens folkskoleinspektörer i sin ämbetsgärning äro
underkastade ständig kontroll av vederbörande stifts- och länsstyrelser, kungl.
kammarrätten och kungl. ecklesiastikdepartementet, och då städernas folkskoleväsen
dessutom står under omedelbar tillsyn av biskop och domkapitel samt
vederbörande prästerskap.»

Kommittén vill genast säga, att, om vid avgörande av fö revarand e
fråga hänsyn endast behövde tagas till betydelsen av det arbete, som de sk°j£l™paesk''
kommunala folkskoleinspektörerna ägna folkskolan, och de insatser, som ställning i
från deras sida gjorts för folkskolans utveckling, kommittén obetingat distrikten,
skulle hava tillstyrkt bifall till inspektörsförbundets föreliggande framställning.
Frågan måste emellertid betraktas även ur andra synpunkter,
och torde det därvid vara lämpligt att först undersöka den ställning, som
de kommunala folkskoleinspektörerna intaga i sina respektive skoldistrikt.

Denna ställning sammanhänger med den kommunala folkskoleinspektionens
historiska tillkomst. När en stads lolkskoleväsen vuxit till en
sådan omfattning, att det blivit omöjligt för skolrådet att längre ensamt
utöva den lokala tillsynen över detsamma och att utföra det myckna arbete
i övrigt, som skolrådet haft sig ålagt, har staden, om icke genast
så omsider, anslagit medel till anskaffande av behövlig hjälp. Den person,
som skolrådet sålunda i en större stad antagit till sitt biträde, har vanligen
erhållit namnet folkskoleinspektör.

De kommunala folkskoleinspektörerna hava alltså från början varit
skolrådens tjänstemän och haft att utföra en del av det arbete, som annars
ålegat skolråden själva. Samma ställning erhöllo de officiellt år 1897, då
bestämmelser rörande dessa inspektörer intogos i folkskolestadgan. I
nämnda stadgas § 8 mom. 4 heter det nämligen härom:

5—122499. Folkundervimingskom. bet.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Därest kyrkostämman därtill beviljar medel, äger skolrådet att för viss
tid till sitt biträde antaga en folkskoleinspektör med de skyldigheter, som i en
särskild för honom utfärdad instruktion angivas. . . .

Där särskild folkskoleinspektör finnes anställd, äger han att vid skolrådets
sammanträden vara tillstädes och i överläggningarna men ej i besluten deltaga,
med rätt för honom att, där han så önskar, få sin uttalade mening antecknad i
skolrådets protokoll.

Instruktionen för . .. folkskoleinspektör . . . utfärdas av skolrådet men
skall för att bliva gällande fastställas av vederbörande domkapitel.»

Enligt dessa stadganden är således den kommunala folkskoleinspektörens
ställning följande:

1) Befattningens tillvaro är beroende av kyrkostämman. Endast
»därest kyrkostämman (numera stadsfullmäktige i vissa fall) därtill beviljar
medel», förefinnes möjlighet för anställande av sådan inspektör.

2) Den kommunala folkskoleinspektören antages av skolrådet (skolstyrelsen).
För detta antagande äro inga närmare bestämmelser givna i
folkskolestadgan.

3) I sin verksamhet är han bunden genom en av skolrådet upprättad
och av domkapitlet fastställd instruktion.

De kommu- För att vinna närmare kännedom om de funktioner, som för när nala

folk skolemspek-

varande tillkomma kommunala folkskoleinspektörer, har kommittén granst
or em as 1 7 ö

åligganden, k åt ett flertal av de instruktioner, som för nämnda inspektörer äro utfärdade.
Av dessa instruktioner framgår, att de kommunala folkskoleinspektörerna
i de flesta fall hava följande äli<

i gganden:

ÖC

att öva den närmaste tillsynen över stadens folkskoleväsen;
att efter skolrådets beslut anvisa lärarna deras tjänstgöring, att tillse, att
lärare och -lärarinnor i enlighet med gällande författningar fullgöra sina åligganden,
att åt lärare och lärarinnor meddela råd och anvisningar rörande undervisning,
ordning och tukt, att hålla sammanträden med lärarpersonalen rörande
frågor, som gälla undervisning, ordning och tukt, att vidtaga åtgärder för anskaffande
av vikarie åt sjuk lärare ävensom åt lärare med kortare tillfällig tjänstledighet,
att ombesörja nödig annonsering och skriftväxling m. in. i och för besättande
av ledig lärartjänst, att till skolrådet avgiva yttrande över lärares tjänstgöring;

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer. 35

att till skolrådet ingiva förslag till lärokurser, läsordningar och läroböcker
samt till behövlig nyanskaffning av inventarier och undervisningsmateriell. att
ombesörja reparationer å inventarier m. m., att hava tillsyn över skolans lokaler,
gårdsplaner, planteringar och övriga tillhörigheter samt till skolrådet inkomma
med förslag om behövliga förbättringar, att vara skolrådet behjälplig vid byggandet
av nytt skolhus;

att upprätta och föra förteckningen över skolpliktiga barn samt föra
skolans huvudbok, att förrätta inskrivning av barn, som skola intagas i skolan,
att till skolrådet ingiva förslag om anordning av skolklasserna, att öva tillsyn
över skolgången samt vidtaga åtgärder med anledning av skolförsummelser och
vanart, att åt fattiga barn ombesörja behövlig hjälp från fattigvården, att biträda
skolrådet vid barnens flyttningar och avgångsprövningar samt vid årsexamina,
att underteckna barnens avgångsbetyg, att övervaka stadgad prövning med barn,
som undervisas i hemmen, att öva tillsyn över enskilda skolor;

att vid skolrådets sammanträden vara föredragande i alla ärenden, som
röra undervisningen och ordningen i skolan, att föra skolrådets protokoll, att föra
matrikel över lärarpersonalen, att föra lärarpersonalens tjänsteböcker och skolans
inventarieförteckning jämte vissa andra böcker och förteckningar, att bestämma
eller för skolrådet föreslå formulär till skolornas dagböcker, examenskataloger och
övriga anteckningsböcker ävensom till behövliga blanketter och tillse, att formulären
rätt användas;

att årligen upprätta uppgifter till direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning
och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att granska och
svara för lärarnas samt själv upprätta skolrådets statistiska uppgifter, att upprätta
alla övriga uppgifter, som det åligger skolrådet eller dess ordförande att
avgiva, att upprätta alla skolrådets rekvisitioner av statsbidrag, att biträda vid
avfattandet av de ansökningar, utlåtanden och meddelanden, som skolrådet och
dess ordförande hava att avgiva, att tillsamman med skolrådets ordförande eller
kassör upprätta förslag till skolans stat;

att sköta skolans expedition, att biträda med verkställandet av skolrådets
beslut samt attestera räkningar i vissa fäll; samt

att avgiva årsberättelse om skolans verksamhet.

I vissa städer hava inspektörerna dessutom till åliggande att i någon av
skolans klasser meddela undervisning ett visst antal timmar i veckan.

Av denna översikt över de kommunala folkskoleinspektörernas funktioner
framgår ännu tydligare, vad förut är nämnty att dessa inspektörer
hava att utföra en stor del av det arbete, som enligt gällande författ -

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

ningar åligger skolråden eller dessas ordförande. De hava sålunda att
såsom skolrådens tjänstemän å deras vägnar utöva den närmaste uppsikten
över respektive städers folkskoleväsen, att utföra skolrådens mycket omfattande
kamerala arbete — däribland det synnerligen viktiga att upprätta
rekvisitioner av statsbidrag — att till skolråden inkomma med förslag i
frågor, som röra folkskoleväsendet, och i allmänhet att verkställa skolrådens
beslut.

förslag et °om Statens folkskoleinspektörer däremot hava, såsom förut är nämnt,

nala°inspek-utom sin uPP£ift att söka främja folkskoleväsendets utveckling, framför allt
tbsomnsatatf- att vaka över att gällande författningar rörande folkskoleväsendet efterlevas.
inspektörer. p>e hava således bland annat skyldighet att å statens vägnar pröva, huruvida
skolrådens beslut och åtgärder i övrigt stå i överensstämmelse med
gällande författningar, och att vidtaga åtgärder för vinnande av rättelse,
i fall så icke skulle vara förhållandet. ''Härvid hava de särskilt det från
statens synpunkt viktiga åliggandet att granska skolrådens statsbidragsrekvisitioner
och tillse, att stadgade villkor för erhållande av de begärda
statsbidragen blivit uppfyllda.

Såsom synes av det nu anförda, äro de kommunala inspektörernas
och statsinspektörernas åligganden och ställning till skoldistrikten i vissa
avseenden väsentligen olika. Att samtidigt på en hand förena statsinspektörstjänst
och kommunal inspektörstjänst torde därför näppeligen låta sig
göra utan ganska avsevärda olägenheter.

Redan vid tjänsternas tillsättning skulle svårigheter komma att yppa
sig. Det låter nämligen lätt tänka sig, att de kvalifikationer, som den
kommunala myndigheten från sin synpunkt ansåge sig böra fordra hos
den kommunala inspektören, icke vore alldeles desamma, som statens myndigheter
krävde hos den, som skulle förordnas till statens inspektör.
Aven om den kommunala inspektören i vissa fall skulle ur nu nämnda
synpunkt lämpligen kunna förordnas till statens inspektör, skulle således

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer. 37

å andra sidan även sådana fall kunna komma att inträffa, då det, såsom
Städernas folkskoleinspektörsförbund också i sin förutnämnda skrivelse
synes hava antytt, icke skulle kunna ske. Ett sådant förhållande skulle
givetvis kunna medföra olägenheter. Så t. ex. skulle det kunna inträffa,
att ett skoldistrikt under vissa tider bildade eget inspektionsområde, medan
det under andra tider måste inordnas i ett annat inspektionsområde, vilket
förhållande icke blott skulle kunna vålla svårigheter med hänsyn till inspektionsområdenas
storlek och gränser utan även menligt inverka på
inspektionsverksamheten.

Aven sättet för de kommunala folkskoleinspektörernas tillsättning
vållar svårigheter i fråga om deras anställning såsom statens inspektörer.
För närvarande tillsättes kommunal folkskoleinspektör endast
för viss tid, högst 5 år. Efter denna tids förlopp äger vederbörande
skolråd att entlediga honom. Vore han nu även statens inspektör, skulle
han alltså även i fråga om sin statstjänst för sin anställning och för sitt
entledigande komma att göras beroende av en kommunal myndighets beslut.

Men även om de kommunala folkskoleinspektörerna erhölle en fastare
anställning, skulle dock deras förordnande till statsinspektörer näppeligen
vara att förorda. Den förut lämnade redogörelsen för den kommunala
inspektörens och för statsinspektörens olika åligganden visar nämligen,
att, om den kommunala inspektören på samma gång skulle vara
statens inspektör, han skulle komma att intaga en dubbelställning, vilken
ur såväl statens som vederbörande skoh-åds synpunkt måste betecknas såsom
synnerligen olämplig. .

Sålunda skulle han i egenskap av skolrådets tjänsteman hava att
utföra sådant arbete, som åligger skolrådet, men i egenskap av statens
tjänsteman skulle han hava att öva kontroll över samma arbete. Han
skulle alltså bliva sin egen kontrollant. Särskilt olämpligt förefaller det, att
han såsom statens representant skulle öva kontroll över de rekvisitioner av
statsbidrag, som han i egenskap av skolrådets tjänsteman skulle upprätta.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Städernas folkskoleinspektörsförbund förmenar, att någon olägenhet härav
icke skulle vara att befara, emedan han såsom statens inspektör skulle i
sin ämbetsgärning stå under kontroll av stifts- och länsstyrelsen, kammarrätten
och kungl. ecklesiastikdepartementet. Att han skulle stå under
nämnda kontroll må ju vara riktigt, men det bör bemärkas, att den kontroll,
som utövas genom sagda myndigheter, svårligen kan bliva en kontroll
i första hand och att den således är av helt annan art än den, som
staten utövar genom sina folkskoleinspektörer. För att kunna bedöma,
huruvida ett skoldistrikt uppfyllt de villkor, som enligt gällande författningar
fordras, för att skoldistriktet skall erhålla statsbidrag av olika slag, och för att
i övrigt kunna intyga, att de i statsbidragsrekvisitionerna lämnade uppgifterna
äro riktiga, är det nödvändigt att äga eu detaljkännedom rörande förhållandena
inom skoldistriktet, som kan vinnas endast genom besök på ort och
ställe. Nu åligger det statens folkskoleinspektör att genom sådant besök
förvärva sig just denna detaljkännedom och att på grund av densamma
intyga, huruvida de av vederbörande skolråd gjorda statsbidragsrekvisitionerna
äro riktiga eller icke. Eu sådan kontroll har av statsmakterna
ansetts oumbärlig. Men eu kontroll av denna art åligger icke de förut
nämnda myndigheterna, och det ligger i sakens natur, att den icke heller
kan av dem utövas. Befintligheten av ifrågavarande högre myndigheters
kontroll utesluter således icke behovet av statsinspektörens kontroll i berörda
avseende.

Men vidare skulle den kommunala folkskoleinspektören å ena sidan
allt fortfarande vara såväl ekonomiskt som j andra avseenden beroende av
sitt skolråd, å andra sidan skulle han öva tillsyn över samma skolråds
åtgärder, således vaka över att dessa stode i överensstämmelse med gällande
författningar samt tillse, att folkskoleväsendets utveckling genom
dem främjades. Han skulle alltså på samma gång vara skolrådets egen
tjänsteman och kontrollant över detsamma, en ställning, som givetvis
skulle kunna leda till pliktkollisioner och konflikter.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Mot den nuvarande anordningen av inspektionen anmärker folkskoleinspektörsförbundet,
att den dubbla inspektionen lätt kan leda till avsevärda
olägenheter och att sådana också hava förekommit. Då de kommunala
folkskoleinspektörerna icke öva någon inspektion gentemot skolstyrelserna,
åsyftas här tydligen med den dubbla inspektionen den, som förefinnes
gentemot lärare och lärarinnor i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Folkskoleinspektörsförbundet angiver visserligen icke, för vem den
dubbla inspektionen skulle medföra olägenheter, ej heller vari dessa
olägenheter skulle bestå. Sådana fall kunna emellertid tänkas, då statens
inspektör och den kommunala inspektören i någon fråga rörande
undervisningen eller ordningen inom skolan kunna vara av olika mening
och då de på den grund också kunna vara av olika mening rörande de
råd och anvisningar, som skola givas lärare och lärarinnor. Några olägenheter
härav vare sig för lärarpersonalen eller för arbetet i folkskolan

torde dock icke behöva förekomma. Tvärtom borde sådana kunna

anses förebyggda genom de föreskrifter, som äro givna i gällande

instruktion för rikets folkskoleinspektörer § 2 mom. 2, där det heter, att
statens folkskoleinspektör skall i skoldistrikt med sådan kommunal folkskoleinspektör,
som här är i fråga, med sina anmärkningar rörande
såväl undervisningen och ordningen i skolan som bristerna uti anordningen
av distriktets folkskoleväsen ävensom med sina råd och anvisningar till
de anmärkta bristernas avhjälpande vända sig icke till lärare och lärarinnor
utan antingen till skolrådet (skolstyrelsen) eller dess ordtörande

eller ock till den kommunala folkskoleinspektören. För övrigt vill kommittén
i detta sammanhang erinra därom, att, även om den dubbla inspektionen
i ett eller annat avseende skulle medföra någon olägenhet, å andra sidan
sådana fall kunna inträffa, då det icke blott för distriktets lärare och
lärarinnor utan även för folkskolan själv kan vara av vikt, att statens
inspektör är en av de lokala förhållandena oberoende tjänsteman, och då
den dubbla inspektionen således innebär en given fördel.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Folkskoleinspektörsförbundet har till stöd för sin framställning hänvisat
till huvudstadens folkskoleväsen, som icke står under kontroll av
någon statens inspektör. Kommittén kan dock icke finna annat, än att
de skäl, som i det föregående blivit anförda för behövligheten av särskild
statsinspektion i andra skoldistrikt med kommunala inspektörer, äro tilllämpliga
även med avseende på huvudstaden. I varje fall har det varit
kommittén svårt att från de synpunkter, från vilka frågan om den kommunala
inspektionens förhållande till statsinspektionen av kommittén
betraktats, finna motivering för en undantagsställning. Statens bidrag till
huvudstadens folkskoleväsen utgår numera med omkring 700,000 kronor om
året. Den kontroll över rekvisitionerna av detta statsbidrag, som för närvarande
är förlagd till Stockholms stads konsistorium, synes då böra, på
samma sätt som sker i rikets övriga skoldistrikt, utövas av statens folkskoleinspektör.

Kommittén anser således, att statsinspektion bör äga rum även i skoldistrikt
med kommunala inspektörer samt att befattning såsom kommunal
folkskoleinspektör inom ett skoldistrikt icke bör förenas med befattning såsom
statens folkskoleinspektör i samma skoldistrikt.

Begränsning En annan fråga är, huruvida statsinspektionen i skoldistrikt med

av statsin spektöremas

kommunal folkskoleinspektör möjligen skulle kunna i något avseende inverksamhet
i

skoldistrikt skränkas. Denna fråga har nyligen varit föremål för statsrevisorernas1)
med kommu- ''

nala inspek- och Riksdagens behandling, varför kommittén först skall lämna en redotörer.
° °

görelse för statsrevisorernas och Riksdagens uttalanden i densamma samt
för de yttranden, som domkapitlen härutinnan på anmodan avgivit.

Efter att hava fäst uppmärksamheten därpå, att i skolrika inspektionsområden
mångenstädes — särskilt där folkskoleinspektören förenar

*) Riksdagens revisorers berättelse om den år 1911 av dem verkställda granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år
1910; jämte de, i anledning av samma berättelse, infordrade och till Kungl. Maj:t avgivna
underdåniga utlåtanden, sid. 157.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

inspektörsbefattningen med annan tjänst — flera år torde förgå mellan
varje inspektion i vederbörande folk- och småskolor, yttra revisorerna:

»Samtidigt finnas inom flera inspektionsområden städer, som enligt § 8
mom. 4 av folkskolestadgan anställt egna kommunala folkskoleinspektörer, som
helt ägnat sig åt ledningen av vederbörande städers folkskoleväsen. Det åligger
visserligen statens folkskoleinspektörer att jämväl öva tillsyn över folk- och småskolorna
i samhällen med egna inspektörer, men det vill dock synas, som om en
klok omtanke hjöde, att statsinspektörernas verksamhet i sådana samhällen ej alltför
mycket utsträcktes på bekostnad av sådana skoldistrikt, som sakna fackmässig
lokal inspektion.1) I anledning av vad som anförts vilja revisorerna ifrågasätta
huruvida icke för uppnående av största möjliga effektivitet av den nuvarande folkskoleinspektionen
i dess helhet förhållandet mellan statens folkskoleinspektion och
kommunernas borde närmare regleras i den av revisionen antydda riktningen,»2)

Med anledning av dessa statsrevisorernas uttalanden hava rikets
samtliga domkapitel, såsom nämnts, till Kungl. Maj:t avgivit infordrade
yttranden.3)

Sex domkapitel — Uppsala, Skara, Kalmar, Karlstads, Luleå och
Visby — hava helt anslutit sig till den av statsrevisorerna uttalade meningen,
att statens folkskoleinspektörers inspektion inom distrikt med egna kommunala
inspektörer icke får utsträckas på bekostnad av inspektionen inom
andra distrikt, varvid Skara domkapitel dock gjort det tillägget, »att
statens inspektörer måste anses hava både rätt och skyldighet att öva inspektion
även inom sådana distrikt, som hava egna inspektörer».

Linköpings domkapitel anser visserligen, att statsinspektionen i de
större städerna, som hava egen kommuninspektör, icke behöver förekomma i
samma utsträckning som i övrigt och att den erforderliga inskränkningen bör
bestämmas i instruktionen för statens inspektörer; men därjämte är domkapitlet
av den meningen, att all inspektion ej bör överlåtas åt kommuninspektörer
utan att statsinspektion fortfarande bör finnas även i nämnda

*) Kurs. av kommittén.

2) Kurs. av kommittén.

3) Riksdagens revisorers år 1912 avgivna berättelse, sid. 675—698.

6—122499. Folkundervisninffskom. bet.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

städer »dels för kontrollen av de förhållanden, som röra statistiken och
villkoren för statsbidragens utanordnande, dels beträffande undervisningsplanen
i det hela och dess överensstämmelse med gällande lag och författning».

Tre domkapitel — Strängnäs, Västerås och Härnösands — antyda, att
revisorernas anmärkningar icke drabba deras stift, och yttra därför ingenting
rörande statsrevisorernas uttalade mening.

Lunds domkapitel har för egen del intet yttrande i förevarande fråga.

Två domkapitel — Växjö och Göteborgs — anse ingen inskränkning i
statsinspektörernas nuvarande befogenhet och åligganden önskvärd. Växjö
domkapitel uttalar sig särskilt om förhållandet mellan statens folkskoleinspektörer
och kommunernas egna inspektörer och yttrar därvid följande:

»Dessa senare (kommunernas inspektörer) hava säkerligen icke tillkommit
för att underlätta eller supplera statsinspektörernas verksamhet. Fasthellre måste
anledningen till deras tillsättande antagas ha varit, att pastor och skolråd i stora
och folkrika församlingar icke förmå fullgöra dem enligt folkskolestadgan åliggande
göromål i avseende på skolväsendet. Statens folkskoleinspektör har nämligen
i dessa samhällen alldeles samma huvudsakliga åliggande som uti andra
församlingar, nämligen att tillse, det skolorna i alla avseenden befinna sig i det
skick, som från statens sida fordras. För att kunna fullgöra detta sitt åliggande
och lämna de intyg och uppgifter om skolväsendet, som av honom skola avgivas,
måste han förskaffa sig noggrann personlig kännedom om skolförhållandena även
i de samhällen, där kommunal inspektion är anordnad. Lika litet som statsinspektören
får i landsförsamlingar utan vidare åtnöjas med pastors och skolråds
omdömen och uppgifter om skollärare och skolförhållanden, lika litet får han
blint förlita sig på de upplysningar, han kan inhämta av en kommunal inspektör
i avseende på skolväsendet inom dennes distrikt, och detta så mycket mindre,
som ingen garanti finnes för att en av kommunen antagen inspektör är så kvalificerad
och så opartisk, att hans omdöme kan anses obetingat tillförlitligt.
Att fall kunna inträffa, då förhållandena te sig olika från den ena och den
andra inspektörens synpunkt, ligger inom domkapitlets erfarenhetsområde. Men
för den händelse statens inspektör hyser fullt förtroende för den av kommunen
anställde inspektören, torde det falla av sig självt, att han i viss mån inskränker
sina besök för åhörande av undervisningen i de olika skolorna; men i sådant avseende
lärer dock icke kunna lagstiftas.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Av anförda skäl anser domkapitlet en begränsning av statsinspektörernas
befogenhet och åligganden i samhällen, som hava egna privata inspektörer, icke
önskvärd.»

Vad statsrevisorerna i frågan anfört fann statsutskottet beaktansvärt,
men då, enligt vad utskottet inhämtat, frågan om såväl folkskoleinspektörsområdenas
omfattning som ock det inbördes förhållandet mellan statens inspektion
och den kommunala folkskoleinspektionen vore föremål för folkundervisningskommitténs
prövning och förslag av kommittén till ordnande av
dessa angelägenheter inom en ganska snar framtid vore att förvänta, hade
utskottet endast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen omförmäla.1)
Riksdagens båda kamrar beslöto att lägga statsutskottets utlåtande i förevarande
fråga till handlingarna.2)

Enligt kommitténs mening är statsrevisorernas nyssnämnda uttalande,
att statsinspektörernas verksamhet i samhällen med egna inspektörer ej
alltför mycket bör utsträckas på bekostnad av sådana skoldistrikt, som
sakna fackmässig lokal inspektion, oemotsägligt, varför kommittén ock i
likhet med Linköpings m. fl. domkapitel anser, att statsinspektionen i vissa
avseenden icke behöver förekomma i samma utsträckning inom skoldistrikt,
vilka hava egna inspektörer, som inom andra skoldistrikt.

Såsom framgår av vad kommittén förut anfört rörande de kommunala
folkskoleinspektörernas förhållande till statsinspektionen, vill kommittén
ingalunda härmed hava sagt, att icke statens inspektör skulle med avseende
på skolväsendet i allmänhet men synnerligast i fråga om statsbidragsrekvisitionerna
inom skoldistrikt med egna inspektörer äga samma befogenhet
och samma skyldigheter som inom andra skoldistrikt. En inskränkning i
sagda befogenhet och skyldigheter skulle nämligen innebära, att staten, som
till de förstnämnda distriktens skolväsen bidrager med ganska betydande

Kommitténs

uttalande.

x) Statsutskottets utlåtande N:o 18 den 15 mars 1912.

2) Riksdagens protokoll 1912. F. K. N:o 18, A. K. N:o 21.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

belopp, på någon punkt skulle avstå från sin rätt att i sagda skoldistrikt
öva vederbörlig kontroll.

Riksdagens revisorer hava icke heller ifrågasatt, att staten i någon
mån skulle frånträda denna sin rätt. Vad de ifrågasatt är endast, huruvida
icke för uppnående av största möjliga effektivitet av den nuvarande
folkskoleinspektionen i dess helhet förhållandet mellan statens folkskoleinspektion
och kommunernas borde närmare regleras i den av revisorerna
antydda riktningen. Några domkapitel hava också i sina nyssnämnda
yttranden antytt, att en dylik närmare reglering av förhållandet mellan statens
och kommunernas inspektion borde kunna ske genom intagandet av vissa
bestämmelser i instruktionen för statens inspektörer. En sådan närmare
reglering av det nämnda förhållandet är emellertid ingalunda lätt att åstadkomma.
I vilka avseenden och till vilken grad en inskränkning av statsinspektionen
i de ifrågavarande skoldistrikten lämpligen kan ske beror nämligen
helt och hållet på de lokala förhållandena inom respektive skoldistrikt.
Den ifrågasatta regleringen är följaktligen en fråga, som bäst kan bedömas av
vederbörande statsinspektör själv. Kommittén håller därför före, att statens
rätt bäst tillgodoses och att folkskolans utveckling bäst främjas, om statens
inspektör har fria händer att vid sina inspektioner även inom nu ifrågavarande
distrikt rätta sig efter förefallande omständigheter.

Men å andra sidan behöver den nu nämnda friheten för statens inspektör
icke hindra intagandet i inspektörsinstruktionen av en erinran rörande
inspektionens begränsning. Sådan begränsning skulle nog under vissa förutsättningar
kunna göras exempelvis inom den gren av statsinspektörens
verksamhet, på vilken Städernas folkskoleinspektörsförbund fäst uppmärksamheten,
då förbundet uttalat sig mot den dubbla inspektion, som för närvarande
äger rum. Om ett skoldistrikt sålunda har en dugande kommunal
inspektör och statens inspektör en gång tagit närmare kännedom om
undervisningen och ordningen i skolorna, så torde det icke vara behövligt,
för så vitt skolförhållandena inom distriktet på det hela taget äro normala,

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer. 45

att statens inspektör vid följande besök använder någon längre tid för
åhörande av lärarnas undervisning, icke heller kan det vara behövligt, att
han granskar varje lärares skolbokföring. I nämnda avseende torde således
en begränsning av statsinspektionen kunna göras utan olägenhet, och
sådan begränsning har också, enligt vad kommittén har sig bekant, redan
ganska allmänt av folkskoleinspektörerna iakttagits.

Kommittén anser således, att befattning såsom kommunal folkskoleinspektör
inom ett skoldistrikt icke bör förenas med befattning
såsom statens folkskoleinspektör i samma skoldistrikt; att
statens folkskoleinspektör bör hava samma åligganden gentemot
ett skoldistrikt med kommunal folkskoleinspektör som gentemot
andra skoldistrikt inom inspektionsområdet; att en begränsning
av statsinspektörens verksamhet inom skoldistrikt med egen
inspektör må äga rum i de avseenden och i de^fall, där så lämpligen
ske kan.

Kap. IV. Folkskoleinspektörernas ställning
inom skolförvaltningen.

De myndigheter, med vilka folkskoleinspektörerna för närvarande
hava direkt beröring, äro skolråd och skolstyrelser, domkapitel, Kungl.
Maj:ts befallningshavande och ecklesiastikdepartementet. Till dessa skulle
framdeles, enligt vad kommittén i annat betänkande föreslagit, komma en
överstyrelse för folk undervisningsväsendet.

Den ökade betydelse och effektivitet, som kommittén genom sitt
förslag åsyftat att giva åt folkskoleinspektionen, kan denna eidigt kommitténs
mening icke vinna, därest den icke ställes under en central skolstyrelses
tillsyn och ledning. Mellan överstyrelsen och folkskoleinspektörerna
måste följaktligen ett ständigt samarbete äga rum. För den över -

Inspektörernas
ställning
till
skolöverstyrelsen.

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

vakande, ledande och främjande verksamhet, som den centrala skolstyrelsen
bör utöva, är det ett väsentligt villkor, att överstyrelsen vinner en närmare
kännedom om skolorna i landets olika delar och att den därför
med dessa kommer i mångsidig och livlig beröring. Detta senare kan visserligen
i någon mån ske genom vederbörande styrelseledamöters besök i inspektionsområdena,
men förnämligast torde det dock kunna vinnas genom
inspektörerna. Folkskoleinspektörerna måste med sin sakkunskap och med
den detaljkännedom om folkundervisningsväsendet, som var och en besitter
i fråga om sitt inspektionsområde, stå överstyrelsen till tjänst och sålunda
till överstyrelsen avgiva yttranden i skolfrågor, då så påfordras, samt inför
överstyrelsen redovisa för sin verksamhet, överstyrelsen å sin sida måste
tillse, att inspektionsarbetet utförcs efter enhetliga huvudgrunder samt på
ett sådant sätt, att ändamålet med detsamma i möjligaste mån uppnås.

Den ledning av inspektionen, som skall tillkomma överstyrelsen, bör
enligt kommitténs mening utövas icke blott genom utfärdande av föreskrifter
i form av cirkulär m. m. dylikt utan ock därigenom, att överstyrelsen träder
i personlig förbindelse med inspektörerna. För att överstyrelsen skall kunna
; följa och i sin mån övervaka inspektionsarbetet, böra inspektörerna för viss
tidsperiod, t. ex. ett halvår, upprätta och i början av perioden för granskning
och godkännande till överstyrelsen insända resplaner, upptagande i
huvuddrag de inspektionsresor, som de hava för avsikt att under perioden
företaga, varjämte de i de redovisningar för sin verksamhet, som de skola
till överstyrelsen avgiva, böra redogöra för de mera betydande avvikelser
från dessa resplaner, som tilläventyrs ägt rum, ävensom för anledningarna
till nämnda avvikelser.

om I detta sammanhang vill kommittén med några ord beröra ett spörs mål,

som sammanhänger med frågan om en blivande skolöverstyrelses ledning
av folkskoleinspektionen och upptagits i några till kommittén inkomna
framställningar, nämligen spörsmålet om särskild inspektion av vissa sidor

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

tiv skolans anordning och verksamhet eller av undervisningen i vissa läroämnen.
Sådan särskild inspektion skulle kunna tänkas behövlig i fråga
om de skolhygieniska förhållandena, i fråga om skolans verksamhet för
barnens fysiska utbildning genom gymnastik och idrott samt i fråga om
undervisningen i sådana ämnen som teckning, sång, trädgårdsskötsel, manlig
och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

Kommittén vill härvid i första rummet framhålla önskvärdheten både
ur ekonomiska och allmänna pedagogiska synpunkter av att fackinspektion
vid sidan av den egentliga inspektionen så långt möjligt undvikes på folkskolans
område. Kommittén anser ock, att den fordran bör kunna

ställas på folkskoleinspektören, att han äger eller förskaffar sig erforderlig
insikt i skolhvgienen samt förtrogenhet med varje sida av folkskolans
arbete och med undervisningen i vart och ett av dess läroämnen, ej
minst i de för barnskolan viktiga övningsämnena. En sådan fordran
torde ock med den förändrade anordning av inspektionen, som kommittén^
åsyftar, framdeles mera allmänt än nu kunna komma att av folkskoleinspektören
motsvaras, och specialinspektion torde således framdeles bliva
mindre behövlig, än den nu kan synas vara. Att icke dess mindre
de skolhygieniska förhållandena eller arbetet för den fysiska utbildningen
eller undervisningen i vissa övningsämnen, exempelvis undervisningen
i husligt arbete eller i trädgårdsskötsel, kan behöva undantagsvis
eller periodvis göras till föremål för särskild fackinspektion, är
naturligtvis ej uteslutet, och kommittén torde få anledning att återkomma
till frågan härom i samband med utredning och förslag angående undervisningen
i folkskolan och hennes överbyggnader. Det bör emellertid enligt
kommitténs mening bliva en framtida överstyrelses sak att i detta avseende
pröva vad som kan vara lämpligt och att, där den så finner behövligt,
vidtaga åtgärder till förebyggande av att något skolans område
blir tillbakasatt eller försummat. Kommittén har i sitt förslag angående
folkundervisningsväsendets centrala ledning låtit sig angeläget vara att

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

tillse, att den föreslagna skolöverstyrelsen måtte komma att äga tillgång
till den sakkunskap, som i nu förevarande avseende måste anses särskilt
erforderlig. Det kan härvid erinras om kommitténs förslag angående anställande
inom överstyrelsen av en skolhygieniker, angående anslag för
inspektion av gymnastikundervisning och fysisk uppfostran samt för sakkunnigt
biträde vid behandlingen av dithörande frågor, angående anslag
för sakkunnigt biträde vid inspektion av undervisningen i husligt arbete,
likaså angående anslag för sakkunnigt biträde vid handläggning av ärenden
rörande fortsättningsskolan samt av ärenden rörande undervisningen i teckning,
slöjd, trädgårdsskötsel in. in. (Bet. II sid. 158 — 168, 182). Att föreslå
en vid sidan av den egentliga folkskoleinspektionen ställd ständig fackinspektion
vare sig av skolans hygieniska förhållanden eller av gymnastiken eller
av andra ämnen i folkskoleundervisningen finner kommittén icke välbetänkt.

Inspektörer- De förslag, som kommittén i sitt föregående betänkande rörande en

''ticts ställ ning

överstyrelse för folkundervisningsväsendet framställt i fråga om inspekskolmyndig-
törernas deltagande i skolärendenas handläggning, innebära ingen väsentlig

lxst SV* •

förändring av inspektörernas nuvarande ställning till övriga förut nämnda
myndigheter. De förändringar, som i detta avseende ifrågasättas, äro huvudsakligen
beroende på vad kommittén med hänsyn till överstyrelsens verksamhet
föreslagit i fråga om innehållet i de nuvarande skolreglementena.

Enligt kommitténs förslag skulle de nämnda reglementenas innehåll
uppdelas på olika bestämmelseurkunder (Bet. II sid. 57—63).
Vissa bestämmelser av mera allmängiltig natur skulle intagas i folkskolestadgan.
Stadganden om skolväsendets allmänna anordning och angående
lärotider skulle sammanföras under benämningen reglemente. Förslag
till sådant reglemente skulle upprättas av vederbörande lokala
skolmyndighet, efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman
fattat erforderligt beslut. Därefter skulle vederbörande folkskoleinspektör
underkasta förslaget granskning, varefter det skulle av dom -

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

kapitlet slutligen prövas och fastställas. De närmare bestämmelserna
angående undervisningsarbetets bedrivande samt vad därmed närmast
står i sammanhang, bestämmelser således angående läroplaner, ordning
och tukt, skolplikt och skolgång, flyttning och avgång o. s. v. samt
stadganden av mera instruktionsmässig natur skulle sammanföras under
benämningen undervisning sordning. Denna undervisningsordning skulle
uppgöras av vederbörande lokala skolmyndighet efter lärarpersonalens
hörande samt därefter insändas till folkskoleinspektören, som skulle med
eget yttrande översända densamma till domkapitlet. Sedan undervisningsordningen
av domkapitlet blivit granskad, skulle det tillkomma domkapitlet
att överlämna densamma med eget yttrande till överstyrelsen,
som skulle underkasta densamma slutlig prövning och giva den fastställelse.
Slutligen skulle eu del bestämmelser av mera underordnad betydelse,
vilka avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, sammanföras
under benämningen lokala skolbestämmelser och fastställas av
skolrådet, sedan vederbörande folkskoleinspektör yttrat sig om det upprättade
förslaget.

I överensstämmelse härmed skulle inspektörerna komma att intaga
väsentligen samma ställning till skolråden som förut. De skulle alltså tillse,
att gällande författningar efterlevas, samt vara skolråden till tjänst med
råd och anvisningar i alla till distriktens skolväsen hörande frågor, t. ex.
vid upprättande av förslag till reglementen, undervisningsordningar och
lokala skolbestämmelser, vid upprättande av läsordningar, vid bestämmande
av läroböcker och anskaffande av undervisningsmateriell o. s. v. Den enda
skillnaden skulle bliva den, att skolråden skulle bringa sina beslut om
läsordningar och läroböcker i de särskilda skolorna till inspektörens kännedom,
under det han för närvarande får vid sina inspektioner inhämta
kännedom om sagda beslut.

Till domkapitlen skulle inspektörerna liksom förut avgiva yttranden
i skolfrågor, då så påfordrades, och därjämte alltid i frågor rörande regle 7—122499.

FolkundervisningSkom. bet.

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

Instruk tionen.

menten och undervisningsordningar för de olika skoldistrikten. Fortfarande
skulle de även till domkapitlen lämna redogörelser för sin verksamhet.
Anmälningar från folkskoleinspektörerna angående brister i distriktens
skolväsen avse i regel skolväsendets allmänna anordning, således frågor, i
vilka domkapitlen enligt kommitténs förslag i sitt betänkande rörande en
överstyrelse skulle bliva närmast överordnade beslutande myndigheter, och
skulle därför dylika anmälningar i regel komma att fortfarande ingivas
till domkapitlen.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle inspektörerna komma
att intaga samma ställning som förut. Vid påfordran skulle de till dessa
myndigheter avgiva yttranden i skolfrågor, som falla under sagda myndigheters
behandling, varjämte inspektörerna fortfarande skulle granska
skolrådens statsbidragsrekvisitioner, innan dessa insändas till Kungl. Maj:ts
befallningshavande.

Vad slutligen angår ecklesiastikdepartementet, skulle detta tydligen,
såsom förut är antytt, icke längre utöva den direkta ledning av folkskoleinspektörernas
verksamhet, som hittill ålegat detsamma, och departementet
skulle icke heller mottaga de berättelser, som folkskoleinspektörerna hava
att avgiva om sin verksamhet, eller offentliggöra dessa berättelsers innehåll.

Det nu anförda visar, att kommittén icke avsett någon förändring
av folkskoleinspektionens karaktär, vadan inspektörerna fortfarande skulle utgöra
kontrollerande och rådgivande, ej styrande organ inom skolförvaltningen.

De närmare bestämmelser rörande inspektörernas ställning till de
olika skolmyndigheterna och rörande deras särskilda uppgifter och åligganden,
som av den föreslagna förändrade anordningen av inspektionen
bliva erforderliga, torde böra givas genom av Kungl. Maj:t utfärdad ny
instruktion, till vilken den centrala skolstyrelsen, därest en sådan kommer
till stånd, bör utarbeta förslag.

Kap. V. Inspektionsområdena.

1. Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

I överensstämmelse med sin förut uttalade grundsats, att inspektionen
framdeles skulle i regel anordnas såsom en huvudsyssla, åt vilken
innehavaren odelat skulle ägna sig, samt med vad som i övrigt förut blivit
anfört, har kommittén upprättat förslag till rikets indelning i inspektionsområden.
Kommittén har härvid i främsta rummet haft för ögonen,
att områdenas beskaffenhet skulle möjliggöra en ändamålsenlig inspektion.

Till en sådan inspektion hör tydligen bland annat, att varje skola
kan erhålla besök av inspektören, när förhållandena göra sådant besök av
nöden, samt att inspektören med hänsyn härtill kan anordna sina resor.

Frågan om inspektionsområdena sammanhänger alltså på det närmaste
med frågan om inspektionsresornas planläggning samt med frågan om
huru ofta en skola i allmänhet bör inspekteras. Kommittén finner sig
därför först böra något beröra de båda sistnämnda frågorna.

Vad då beträffar frågan om inspektionsresornas planläggning, har Inspektions ''

resornas

det flera gånger föreslagits i riksdagen, att inspektören skulle åläggas planlägg att

resa efter en på förhand uppgjord och av vederbörande myndighet
granskad och godkänd resplan. Att förslag om ett dylikt tillvägagångssätt
kommit fram har, såsom synes av bifogade historik över folkskoleinspektionen,
sin grund bland annat i de anmärkningar, som statsrevisorerna
gång efter annan gjort i fråga om inspektörernas resor.

Men om nu så är, att inspektörernas resor i vissa avseenden lämnat
åtskilligt övrigt att önska, torde förklaringen härtill huvudsakligen vara att

Inspektionsområdena.

söka dels i bristen på central ledning, dels däri, att indelningen i inspektionsområden
understundom varit mindre väl avpassad, dels även i den omständigheten,
att inspektören i de flesta fall varit bunden av andra tjänsteplikter,
som hindrat honom att på sätt, som eljest varit önskvärt, ordna sina resor.

Givetvis skall inspektören i sin inspektionsverksamhet gå planmässigt
till väga, men att han i denna sin verksamhet skulle fullständigt bindas
vid en av överordnad myndighet på förhand fastställd resplan vore dock
enligt kommitténs mening i flera avseenden olämpligt. Som förut nämnts,
har nämligen inspektören såsom en av sina viktigaste uppgifter att meddela
skolråd och lärare behövliga råd och anvisningar. Dessa råd och anvisningar
skola tydligen givas, icke blott då inspektören kommer så att
säga på sin ordinarie tur till skolor och skolråd utan även vid andra tillfällen,
när hans hjälp kan behövas. Sådana tillfällen kunna uppstå av
flera anledningar. Ett kyrkostämmobeslut kan kräva hans besök i ett
skoldistrikt, en nyantagen lärare hans besök i ett annat, en påbörjad skolkökskurs
hans besök i ett tredje; vid inspektion i en skola kan han erhålla
uppgifter, som nödvändiggöra inspektion i eu närbelägen skola, ehuru
denna senare icke ingår i hans pa förhand uppgjorda resplan o. s. v.
Skall nu inspektionen fylla sitt ändamål och inspektören således i dylika
fall kunna lämna skoldistrikten den tjänst, som han är dem skyldig, kräves
med nödvändighet, att han icke är så bunden av en bestämd resplan,
att han därigenom förhindras att infinna sig hos ett skolråd eller i eu
skola just vid det tillfälle, då hans närvaro kanske är som mest av nöden.

Det anförda innebär dock, såsom förut blivit antytt, ingalunda,
att inspektören skall arbeta planlöst. Tvärtom länder det både honom
själv och hans arbete till fördel, om han till ledning för sitt arbete
har en på förhand upprättad arbetsplan, som han till sina huvuddrag
kan följa. Denna kommer då att i sin mån erbjuda en ganska betryggande
säkerhet för att inspektionsområdets alla skolor i tur och ordning
bliva besökta. Då inspektören tvivelsutan är den, som bäst kan be -

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

döma hithörande förhållanden, bör han själv upprätta planen för sina
inspektionsresor, men då å andra sidan inspektionsarbetet bör stå under
den centrala skolstyrelsens tillsyn och ledning, böra inspektörernas resplaner
enligt kommitténs mening underställas denna styrelse. Kommittén har
i det föregående (sid. 46) redan uttalat sig härom: den för viss period
uppgjorda resplanen skulle för granskning och godkännande insändas till
skolöverstyrelsen, och inspektören skulle sedermera i sin ämbetsberättelse
hava att redogöra för de mera betydande avvikelser från resplanen, vilka
han funnit sig böra vidtaga, samt för de anledningar, som därvid varit
bestämmande.

Vad sedan beträffar frågan om huru ofta en skola bör besökas, Huru ofta

en skola

torde redan av det nu anförda framgå, att någon bestämd regel härför bär besö .

. kas.

icke lämpligen kan uppställas, utan inspektören måste härutinnan till
eu viss grad rätta sig efter förefallande omständigheter. Understundom
kunna förhållandena inom ett skoldistrikt vara sådana, att de kräva flera
besök efter varandra med korta mellantider. Om t. ex. skoldistriktet har
för avsikt att genom nybyggnad av skolhus och ändring av skolformerna
förbättra sitt skolväsen, så faller det av sig självt, att folkskoleinspektören
skall med råd och anvisningar stå skoldistriktet till tjänst. Det
kan då bliva nödvändigt, att han flera gånger med korta mellantider infinner
sig i skoldistriktet. Likaså kunna täta ombyten av lärare i en

skola nödvändiggöra tätare besök av inspektören. A andra sidan åter,
där skolväsendet är väl ordnat, där lärarna äro för inspektören väl kända
och där inga större omdaningar av skolväsendet under en tid kunna
komma i fråga, torde ett par år utan olägenhet kunna förflyta mellan tvenne
inspektioner. Huru ofta en viss skola är i behov av inspektörens besök och
när sådant besök skall äga rum måste således prövas för varje särskilt fall.

För att i någon mån utröna, huru ofta skolorna i allmänhet under
nuvarande förhållanden inspekterats, har kommittén i detta avseende in -

Inspektionsområdena.

fordrat uppgifter från inspektörerna för åren 1909—1911. Av dessa
uppgifter framgår, att i inedeltal inemot hälften av samtliga skolor årligen
inspekterats men att antalet inspektioner varit mycket olika inom
olika inspektionsområden (Bil. 3, Tab. 1 och 2). Blotta antalet inspektioner
under ett år är emellertid icke något tillförlitligt uttryck för inspektionens
effektivitet, då en inspektör tydligen kan hava använt längre,
en annan kortare tid till varje inspektionsbesök. Huvudsyftet med kommitténs
förslag till en förändrad anordning av inspektionen har därför
varit icke blott att i vissa fall öka antalet inspektioner, utan även och
framför allt att inspektionsbesöken måtte kunna bliva för skolorna så
värdefulla som möjligt. Såväl för uppnåendet av sistnämnda mål som
för åstadkommande av en större jämnhet i antalet inspektioner inom de
olika inspektionsområdena torde dock eu central styrelses ledning av inspektionen
vara oumbärlig.

Kommittén har i allmänhet till varje inspektionsområde hänfört ett så
stort antal skolor, att inspektören, med den frihet i fråga om arbetsplanen,
som förut nämnts, torde kunna hinna att besöka dem alla under loppet av
omkring två år. I regel skulle då omkring hälften av samtliga skolor komma
att årligen inspekteras. Givetvis skulle det kunna anses önskvärt, att inspektionsbesöken
i allmänhet hade kunnat bliva något tätare, men kommittén
tror dock, att med det antal inspektioner, som enligt kommitténs
förslag kan erhållas, och med den anordning i övrigt, som kommittén
föreslår med avseende på folkskoleinspektionen, det ändamål, som med
nämnda inspektion avses, i allt väsentligt skall kunna uppnås.

Med hänsyn till de ogynnsamma förhållanden, under vilka folkskolorna
i de nordligaste delarna av landet hava att arbeta, har kommittén
velat för dessa skolor möjliggöra en oftare återkommande inspektion. I övrigt
har kommittén, såsom av det ovan sagda framgår, avsett, att alla skolor i riket
skulle i stort sett erhålla ungefär lika täta besök av inspektören. Detta
syfte skulle icke kunna vinnas, om samtliga inspektionsområden tilldelades

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden. 55

ett lika stort antal skolor och lärarkrafter. Utom antalet skolor och lärare
inom inspektionsområdet finnas nämligen även andra faktorer, av vilka
inspektionsbesökens antal är beroende. De förnämsta av dessa faktorer
äro folktätheten och kommunikationerna samt förefintligheten av skoldistrikt
med kommunala folkskoleinspektörer.

Uppenbart är, att en folkskoleinspektör i glest befolkade trakter, Folktätheten

såsom i norra delarna av Värmland och Dalarne, i Härjedalen, Jämtland kommunikationerna.

och Lappland, måste använda betydligt mera tid för själva resorna mellan
de olika skolorna än en inspektör, som har ett område med tätare befolkning,
och att den förre således omöjligen kan på samma tid hinna att
besöka ett lika stort antal skolor och lärare som den senare. Likaså är
det tydligt, att den inspektör, vars område är genomkorsat av järnvägar,
landsvägar och ångbåtsleder, är med hänsyn till inspektionsarbetet betydligt
bättre ställd än den, vars område i fråga om kommunikationer är mindre
lyckligt lottat, och att det sålunda icke är möjligt för den senare att på
samma tid inspektera lika många skolor och lärare som för den förre. Vid
upprättandet av sitt förslag har kommittén haft nämnda olikheter för ögonen.

Vidare har den vid bestämmandet av inspektionsområdenas form, i den
mån det varit möjligt, tagit hänsyn till kommunikationsledernas riktning.

Att statsinspektörens arbete inom skoldistrikt med kommunal in- Skoldistrikt
spektör bör under normala förhållanden kunna i kvantitativt avseende nala inspekbliva
proportionsvis mindre än i andra distrikt, har kommittén redan
förut (sid. 43 ff.) såsom sin mening uttalat. I överensstämmelse härmed
har kommittén i sitt förslag hänfört ett större antal skolor och lärare
till sådana inspektionsområden, i vilka skoldistrikt med kommunal folkskoleinspektör
förekomma, än vad den annars skulle gjort. Då kommittén
sålunda i allmänhet räknar statsinspektörens arbete inom sistnämnda skoldistrikt
såsom en jämförelsevis liten del av det sammanlagda arbetet inom
hela inspektionsområdet, har kommittén för bättre jämförelses skull i sitt

Inspektionsområdena.

förslag till rikets indelning i inspektionsområden för varje område angivit
dels antalet skolor och antalet lärare inom städer med kommunala folkskoleinspektörer,
dels sammanlagda antalet skolor och lärare inom samtliga
andra inom inspektionsområdet befintliga skoldistrikt.

Stralts ''och'' Slutligen har kommittén även, i den mån så kunnat ske, i sitt för länsgränser.

sJag tagit hänsyn till stifts-, kontrakts- och länsgränser. Då emellertid
I huvudsyftet för kommittén varit att med avseende på områdenas storlek
i erhålla så lämpliga inspektionsområden som möjligt, har kommittén icke

I kunnat undgå att i vissa fall låta de nämnda gränserna skära sagda
områden.

Kommittén har dock icke kunnat finna, att detta skulle medföra
några nämnvärda olägenheter. Trots nu nämnda förhållanden skulle likval
sex domkapitel få ett mindre antal inspektörer att förhandla med,
än de förut haft, fem domkapitel skulle få samma antal som förut, och
endast två, nämligen Strängnäs och Luleå, skulle få antalet inspektörer
ökat. Och vad beträffar inspektionsområdenas förhållande till länsgränserna,
så torde hittillsvarande praxis i detta avseende hava ådagalagt, att ett inspektionsområdes
gräns utan olägenhet kan skära länsgränsen. För närvarande
finnas nämligen icke mindre än 12 inspektionsområden, som vart
för sig innehålla delar av olika län. Vad åter kontraktsgränserna angår,
så må anmärkas, att kontrakten ur inspektionssynpunkt icke bilda några
enhetliga områden. Den omständigheten, att ett kontrakt måst delas på
olika inspektionsområden, har hittills icke heller fått utgöra hinder för en
i övrigt ändamålsenlig anordning av inspektionsområdena.

Antalet skol- Det kan ifrågasättas, huruvida icke även skoldistriktens antal är en

dxstvikt ixtOftX

inspektions- faktor, som borde få öva inflytande vid bestämmandet av inspektions oyyivddcTiQ/ områdena.

Medgivas måste då visserligen, att ett större antal skoldistrikt
inom ett inspektionsområde medför ett något mera omfattande expeditionsarbete.
Men å andra sidan har antalet skoldistrikt icke någon mera be -

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

tydande inverkan på inspektionsbesöken i skolorna, vilka dock utgöra det
väsentliga av inspektörens arbete. Antalet skoldistrikt har därför ansetts
vara av alltför underordnad betydelse för att böra få inverka på rikets
indelning i inspektionsområden.

I detta sammanhang vill kommittén även erinra därom, att för närvarande
flera inspektionsområden icke äro sammanhängande utan splittrade,
så att de olika delarna av en inspektörs område äro skilda genom en annan
inspektörs mellanliggande område. På detta förhållande hava också Riksdagens
revisorer i sin år 1911 avgivna revisionsberättelse fäst uppmärksamheten.
Kommittén har i sitt förslag undvikit en dylik anordning av
inspektionsområdena.

Då nu kommittén med tillämpning av förutnämnda grunder upprättat
förslag i. fråga om rikets indelning i inspektionsområden, är kommittén
medveten om att sådan indelning skulle kunna efter samma grunder
göras även på andra sätt, som skulle kunna befinnas lämpliga, I den indelning,
som Kungl. Maj:t kan komma att bestämma, lära i varje fall
framtida förändringar komma att vidtagas, då förhållandena så kräva. Vid
uppgörandet av kommitténs förslag hava i vissa fall inom kommittén olika
förslag varit föremål för omprövning. Detta sistnämnda gäller i synnerhet
Luleå stift samt Gottland.

Indelningen av Luleå stift är förenad med särskilda svårigheter.
Med anledning härav har kommittén i denna del inhämtat yttranden från
de nu tjänstgörande inspektörerna i stiftet. Bland dem hava emellertid
olika meningar i sagda avseende gjort sig gällande.

För närvarande har Luleå stift 5 inspektörer, av vilka 3 innehava
befattningen såsom huvudsyssla och 2 såsom bisyssla. Kommittén har
för nämnda stift föreslagit 6 inspektörer. Detta av flera skäl. Av hela

8—122499. Folkundervisningskom. bet.

Sammanhängande

inspektions
områden.

Luleå stift.

I inspektionsområdena.

Sveriges areal 438,755 kvadratkilometer (de fyra stora sjöarna ej inräknade)
upptager Luleå stift 163,098 kvadratkilometer eller 37,2 procent,
således mer än tredjedelen. Aven om stiftet delas i 6 sådana inspektionsområden,
som kommittén föreslagit, bliva 5 av dessa var för sig till arealen
större än varje annat i riket med tmdantag av norra Dalarne och av
Jämtlandsområdet (sid. 66—79). Vidare äro resorna i samtliga dessa områden
på grund av landets naturbeskaffenhet och kommunikationsförhållanden
samt den i allmänhet glesa befolkningen förenade med så stora strapatser
och försakelser, att inspektionsområdena av denna anledning icke böra i fråga
om antalet skolor och lärare göras alltför stora. Härtill kommer, att största
delen av detta stift på grund av sina säregna befolkningsförhållanden kräver
en särskild omvårdnad med hänsyn till sitt folkskoleväsen. Att så är förhållandet,
särskilt vad skolväsendet för lappar ocli finnar beträffar, har
Riksdagen också för sin del betonat, då den genom särskilda anslag omhuldat
detta. I riksstaten upptages nämligen årligen ett belopp av omkring

40,000 kronor till undervisningsväsendet inom Lappmarks ecklesiastikverk
att användas till utbildande av lärare för lappska barn, till underhåll av
vissa lappfolkskolor, till läraravlöningar, till inackordering av lappska
barn m. m. samt ett ytterligare belopp av 150,000 kronor till befrämjande
av folkundervisningen bland i rikets nordligaste trakter bosatta
finnar.

Vad sedan själva fördelningen i inspektionsområden beträffar, har
kommittén tagit två olika indelningsgrunder i övervägande. Enligt den
ena skulle stiftet delas så, att vissa områden kornine att bestå endast
av lappmarker och andra områden endast av kustland; enligt den andra
så, att vart och ett av samtliga områden kornme att omfatta ett stycke
lappmark och ett stycke kustland.

Vid en indelning enligt den förra indelningsgrunden synes stiftet
lämpligen böra delas i tre lappmarksområden och tre kustlandsområden,
under det att vid ett fullständigt genomförande av den senare indelnings -

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

grunden lappmarkerna skulle komma att delas i sex områden, vart och ett i
förening med ett kustlandsområde bildande ett inspektionsdistrikt.

För den förstnämnda indelningen hava inom kommittén anförts huvudsakligen
följande skäl. — Det hårda klimatet, de svara naturförhållandena
och befolkningens gleshet göra inspektionsresor inom lappmarkerna
förenade med så stora fysiska ansträngningar, att endast ovanligt
kraftiga och härdiga personer, som äro väl förtrogna med landets förhållanden,
förmå att här utöva en folkskoleinspektörs verksamhet. Redan
svårigheten att finna sådana personer, tillika i besittning av den bildning,
som inspektionsarbetet kräver, synes böra giva företräde åt en
indelning, genom vilken lappmarkerna fördelas på ett mindre antal
inspektörer. — Härtill komma sedan lappmarkernas säregna skolförhållanden,
som torde kräva sin särskilda tillsyn. Man har med avseende
på dessa skolförhållanden att erinra sig de egendomliga kateketskolorna,
den nödvändiga anordningen med barnens inackordering i skolornas
närhet, en anordning vartill staten årligen bidrager med ett ganska stort
belopp, vidare de i vårt land i övrigt okända svårigheter av olika slag,
som här möta undervisningsarbetet och vålla, att ett stort antal barn
ännu äro i saknad av all skolundervisning. Dylika förhållanden, som
göra förbättringar i skolväsendet till en tvingande nödvändighet, påkalla
inspektörens hela uppmärksamhet. Men skall hans tid och intresse
delas mellan det lappländska skolväsendet och de lyckligare lottade skoldistrikten
nere i kustlandet, varest skolfrågorna låta sig bedöma ur delvis
andra synpunkter, är fara för handen, att misstag bliva begångna och att
arbetet för det lappländska skolväsendet, som dock framför allt är i behov
av omvårdnad, får stå tillbaka. — Då vidare skolorna i lappmarkerna
kräva tätare besök av inspektören än skolorna i kustlandet, men inspektören,
om hans område sträckte sig ned till kusten, helt säkert skulle
komma att bosätta sig inom kustlandet, synas svårigheter komma att
uppstå för eu ekonomisk och tidsbesparande anordning av inspektionsre -

Inspektionsområdena.

sorna. — Slutligen är hänsyn att taga därtill, att Ivungl. Maj:t nyligen på
framställning av domkapitlet i Luleå uppdragit åt domkapitlet att utreda
frågan om åstadkommande med statens tillhjälp av ett nöjaktigt ordnande
av skolundervisningen i samtliga lappländska socknar med svensktalande
befolkning. Möjligen skall denna frågas utredning leda till anordnandet
av en särskild skolorganisation för nämnda socknar, och i så fall blir det
än mera önskligt, att inspektionen av det lappländska skolväsendet icke
splittras på flera händer, än nödigt är. För stiftsstyrelsen är det ock en
fördel såväl vid den förestående utredningen som i allmänhet vid dess
verksamhet för skolväsendets förbättring inom lappmarksområdet att ej behöva
kommunicera med stiftets samtliga inspektörer.

Å andra sidan hava även skäl anförts inom kommittén till stöd för en
indelning av stiftet efter den andra av de förut angivna grunderna. — Ingen
del av vårt land erbjuder så stora svårigheter för en folkskoleinspektör som
lappmarkerna. Detta gäller först och främst med avseende på skolförhållandena.
Utom det att ett stort antal barn i lappmarkerna ännu gå utan undervisning,
kännetecknas största delen av de skolor, som finnas, genom skolformer,
som höra till de mest ogynnsamma och svårskötta i riket1), under

u Såsom exempel på de svårigheter, som i detta avseende för närvarande möta en
lappmarksinspektör och som väl till mycket stor del äro beroende av de svaga ekonomiska
resurser, som förefinnas inom en del lappmarksförsamlingar, ma anföras följande:
inom K. L. Österbergs nuvarande stora lappmarksområde funnos år 1910 av de bättre
skolformerna endast 2 folkskolor litt. A, 1 litt. B, 1 litt. D och 9 litt. E men däremot
av de svagare 6 litt. F, 2 litt. G och 127 mindre folkskolor, och av hela antalet skolor,
som uppgick till 163, funnos endast 25, d. v. s. 15,s procent, i vilka varje barn erhöll
undervisning under alla de 8 månader om året, som i folkskolestadgan avses, under det
de övriga 188 skolorna eller 84.7 procent voro av den beskaffenhet, att varje barn i dessa
erhöll undervisning endast under sammanlagt 4 månader av aret eller under ännu kortare
tid (Tab. 4); inom J. Sunnemans nuvarande lappmarksområde funnos samma år av de
bättre skolformerna blott 2 folkskolor litt. B, 3 litt. D och 6 litt. E men däremot av de
svagare 1 litt. F, 5 litt. G och 61 mindre folkskolor, och av hela antalet skolor därstädes,
som uppgick till 95, hade endast 24 skolor eller 25,3 procent heltidsundervisning, under det
att 71 skolor eller 74,7 procent hade halv eller kortare lästid (Tab. 4); vidare framgår av
Tab. 5, att, om Lappmarken delades i 3 och kustlandet i 3 inspektionsområden, Kustlandets
inspektionsområden skulle av de bättre skolformerna få respektive 31,8, 40,5 och 51,9 ‘pro -

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

til

det de ekonomiska tillgångar, som för skolväsendets förbättring stå till buds,
äro mycket svaga. Under sådana omständigheter blir inspektörens arbete
för skolväsendets utveckling i lappmarkerna ovanligt mödosamt och tungt
samt präglat av eli viss enformighet. Mer än i andra delar av riket
krävas därför i lappmarkerna folkskoleinspektörer med ihärdighet och
andlig spänstighet. För bevarande av dessa egenskaper är en folkskoleinspektör
i lappmarkerna i behov av den uppmuntran i arbetet och de impulser
till förbättringar i lappmarkernas skolväsen, som kunna erhållas genom beröring
med de bättre skolförhållandena i kustlandet. Han bör således kunna
bliva bättre skickad att utöva inspektionen i lappmarkerna, om han till sitt
område räknar även ett stycke kustland, och man kan då av honom vänta
ett intensivare arbete på skolväsendets förbättring i lappmarkerna. Ett sådant
arbete kan tydligen även väntas av det skäl, att lappmarkerna i så fall
skulle fördelas på flera inspektörer och varje inspektör således få på sin
lott ett jämförelsevis mindre antal skolor av de sämre skolformer, vilka i
första hand kräva förbättringar (se Tab. 5 och 6), liksom ock en mindre
del av de svårigheter i övrigt, som utmärka lappmarkernas skolväsen. —
Men även de rent yttre förhållanden, under vilka en folkskoleinspektör i
lappmarkerna måste förrätta sitt arbete, tala för önskvärdheten av att ett
inspektionsområde icke består blott och bart av lappmark utan att till
detsamma får höra även ett stycke kustland. Inspektionsresorna i lappmarkerna
äro nämligen förenade med så stora kroppsliga ansträngningar och

cent, under det Lappmarkens inspektionsområden finge 17,4, 13,x ock 44,7 procent, varvid
må anmärkas, att den sistnämnda jämförelsevis stora procenten, som gäller lappmarkens
norra inspektionsområde, helt och hållet beror på de stora gruvsamhällenas (Gällivare, Malmberget
och Kiruna) väl utvecklade skolväsen; om man därför undantager Gällivare och Juckasjärvi
skoldistrikt, i vilka nyssnämnda gruvsamhällen äro helägna, så hade under ar 1910
av hela det övriga lappmarkens 283 skolor endast 51 folk- och småskolor eller 18,o procent
hel undervisningstid, 22 folk- och småskolor eller 7,8 procent hade halv undervisningstid
eller därunder och icke mindre än 210 skolor eller 74,2 procent voro mindre folkskolor med
likaledes halv eller ännu kortare undervisningstid.

Inspektionsområdena.

strapatser, i synnerhet vid färder under vintern och genom väglösa
trakter1), att en inspektör, som enbart är hänvisad till dylika förhållanden,
lätt nog kan bliva bruten till sin hälsa och få sin arbetskraft nedsatt
eller tillintetgjord. Följden härav kan bliva, antingen att han blir
oduglig till fortsatt inspektionsarbete och sålunda i förtid nödgas helt
och hållet lämna sin befattning, eller ock att han måste söka transport
till annan del av riket. Anordnandet av särskilda lappmarksområden
skulle således innebära, att de största svårigheter med hänsyn såväl
till skolväsendets beskaffenhet som till naturförhållandena hopades på
vissa inspektörer. Huruvida man under sådana omständigheter skulle
erhålla lämpliga inspektörer i sagda områden, torde vara ganska tvivelaktigt.
Lättare skulle sådana inspektörer helt säkert kunna erhållas, om
inspektionsområdena innefattade även kustland med gynnsammare skoloch
naturförhållanden. — Vidare har anförts, att inspektionsresor icke
kunna företagas i lappmarkerna under vissa tider på året, i synnerhet under
islossningen på våren, emedan floder och sjöar, som i stor utsträckning
måste av inspektörerna begagnas såsom kommunikationsleder, då icke
ägna sig såsom sådana, varemot inspektionsresor under dessa tider kunna
äga rum i kustlandet. Inspektören kan sålunda bäst utnyttja sin tid,
om både ett stycke lappmark och ett stycke kustland ingå i hans område.
— Stiftets indelning på nu i fråga varande sätt anvisas också genom
landets naturbeskaffenhet, enär komrnunikationslederna i stort sett följa
floddalarna och sjöarna, under det bergen stänga vägen i motsatt riktning.
På grund härav torde resekostnaderna bliva mindre, då inspektionsområdena
hava sin största utsträckning i samma riktning som floddalarna.

L Som exempel må nämnas, att enligt folkskoleinspektören K. L. Österbergs uppgift
ingen väg finnes från Vilhelmina till Klippen (15 mil), icke heller från Vilhelmina till Dikanäs
och Kittelfjäll (15 mil) eller från Stensele till Tärna (14,6 mil) eller från Sorsele till
Gautsträsk (9,2 mil).

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

Uppenbart är, att goda skäl förefinnas för en indelning av Luleå stift
enligt såväl den ena som den andra av de nämnda grunderna, och olika
meningar hava inom kommittén framträtt angående frågan om vilken indelningsgrund
vore att föredraga. Vid sådant förhållande, och då ett
riktigt bedömande av denna fråga förutsätter synnerlig förtrogenhet med
förhållandena i vårt lands nordligaste bygder, har kommittén för sin del
ej velat uttala någon bestämd mening utan föredragit att lämna förslag i
enlighet med båda de nämnda alternativen. I fråga om nordligaste delen
av stiftet, har den doek i båda fallen låtit nordöstra delen av Norrbottens
län utgöra ett särskilt inspektionsområde och nordvästra delen
ett annat.

Svårast är att på ett tillfredsställande sätt anordna folkskoleinspek- Gottland.
tionen över Gottland. Om möjligt borde Gottland i förevarande avseende
åtnjuta samma förmåner som övriga delar av landet. I likhet med vad
som avses för dessa borde folkskoleinspektionen även för Gottland anordnas
såsom huvudsyssla. Gottlands folkskoleväsen har emellertid så ringa
omfattning — år 1910 funnos på Gottland endast 179 skolor och 203 lärare
— att Gottland ensamt för sig torde vara för litet för att utgöra ett
inspektionsområde av samma slag som de övriga i riket; detta framgår i all
synnerhet, om man tager hänsyn till den täta befolkningen och de goda kommunikationerna.
Den tanken ligger då närmast, att Gottland skulle kunna
sammanföras med eu del av fastlandet och tillsamman med denna bilda
ett inspektionsområde. Ett villkor för att så skulle kunna ske är emellertid,
att någon del av fastlandet ägnade sig till eu förening med Gottland
i förevarande avseende.

Vid en undersökning härom har tanken i första rummet fallit på
den fastlandsdel, som ligger närmast Gottland: Norra och Södra djusts
kontrakt samt några andra därintill liggande kontrakt. Med avseende härpå

Inspektionsområdena.

har emellertid kommittén inhämtat, att den goda kommunikation mellan
Visby och Västervik, som förut funnits, under senare delen av år 1911
upphört och att ångbåtsförbindelsen mellan nämnda städer numera inskränkts
till en tur i veckan under sommaren och alldeles indragits under
vintern. Under sådana omständigheter kan Gottland tydligen icke sammanföras
med nu nämnda del av fastlandet.

Ur kommunikationssynpunkt skulle det däremot kunna ifrågasättas,
att Gottland i inspektionshånseende skulle förenas med Södertörn, eftersom
den förnämsta ångbåtsförbindelsen mellan Gottland och fastlandet numera
är den, som upprätthålles mellan Visby och Nynäshamn. Men icke heller
denna förening kan kommittén förorda. Mellan huvudstaden och de omgivande
landsbygdsförsamlingarna förefinnes nämligen i flera avseenden ett
mycket starkt samband, på grund varav det synes önskvärt, att huvudstadens
samtliga omgivningar hänföras till samma inspektionsområde som
huvudstaden själv. Kommittén har icke heller kunnat finna någon annan
del av fastlandet, som lämpligen skulle låta förena sig med Gottland till
ett inspektionsområde.

Under sådana förhållanden återstår enligt kommitténs mening ingen
annan utväg, än att Gottland med avseende på folkskoleinspektionen får
utgöra ett undantag från det övriga Sverige. För en sådan anordning tala
dock även andra skäl än de förut anförda. Med hänsyn till administrationen
i övrigt utgör Gottland ett helt för sig, ett stift och ett län, och i
politiskt avseende utgör det en valkrets. Det kan då synas, som om Gottland
i analogi härmed borde även med hänsyn till inspektionen utgöra ett
helt för sig, oavsett huruvida inspektionen till följd härav skulle komma
att anordnas på ena eller andra sättet. Vidare kan anföras, att Gottlands
förening med en del av fastlandet till ett inspektionsområde skulle på grund
av kommunikationsförhållandena, även om dessa vore i och för sig goda.
kunna medföra vissa olägenheter såväl för skolornas lokala myndig -

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

heter och lärare som för folkskoleinspektören och att Gottland på
den grund borde med avseende på inspektionen hållas skilt från fastlandet.

Huru inspektionen över Gottland skall anordnas bör bestämmas av
Kungl. Maj:t. Sannolikt är ju visserligen, att den fortfarande kan komma
att utövas såsom bisyssla, men det är ingalunda med säkerhet givet, att
så måste bliva fallet. Det förhållandet skulle nämligen också kunna tänkas,
att någon för inspektörsuppdraget lämplig person skulle kunna finnas,
som vore villig att för det arvode, som kan ifrågakomma, mottaga förordnande
som inspektör över Gottland och göra inspektionen till sin huvuduppgift,
under villkor att det tillätes honom att bredvid denna innehava
någon mindre befattning såsom bisyssla.

Med hänsyn till nu nämnda svårigheter anser kommittén lämpligast
att ett visst belopp ställes till Kungl. Maj:ts disposition att, på sätt förhållandena
lämpligast medgiva, användas till arvode för inspektionen över
Gottland.

Enligt nu angivna grunder har kommittén gjort det förslag till
rikets indelning i inspektionsområden, som följer å sid. 66—79. På samma
gång som de föreslagna inspektionsområdenas omfattning där angivas, redogöres
även för sagda områdens areal, folkmängd och folktäthet samt för
det antal skoldistrikt, skolor och lärare, som i dessa områden funnos ar
1910 enligt Sveriges officiella statistik. De föreslagna områdenas gränser
jämte dessas förhållande till stifts- och länsgränserna framgå även av de
till betänkandet bifogade båda kartorna A och B, vilka skilja sig endast
med avseende på indelningen av Luleå stift, varom kommittén, av skäl
som i det föregående angivits, framställt alternativa förslag.

9—122499. Folkundervisning skom. bet.

Inspektionsområdena.

6(>

2. Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1.	! 2-	1 3-	4.	1 5-	i 8-	1 7-
	Areal		Folk-	\| Antal	\|
Inspektionsområden.	(land o. vatten)	Folk- mängd.	mängd på 1	i skol-di-	\| Antal skolor.	Antal lärare.
	i kvkm.		kvkm	j strikt
1. Första inspektionsområdet:
Stocklvolm med Södertörn och södra Itosl"gen.
Södertörns kontrakt ............ Av Södertälje kontrakt: Over-Järna, Ytter-Järna, Östertälje, Väster-tälje, Tveta, Turinge och Vårdinge skol-distrikt ...............	1.488.71	51,064		18	125		196
429.95	8,641		-7 i	33		41
Roslags västra kontrakt..........	489.54	27,653		12	68		117
Svartsjö > ..........	213.19	7.166		8	27		29
Roslags östra » ..........	796.36	43,527		14	96	349	151	534
Stockholms stad..........	32.40	341,986		1	252		852
Södertälje » ..........	18.62	11,060		1	13	265	42	894
Summa	3.468 77	491,097	141.6	61		614		1,428
II. Andra inspektionsområdet:
Nordöstra Uppland.								-
IJomprosteriet i Uppsala stift (utom Uppsala
stad: se nedan!)............	39.75	2.242		1	4		6
Vaksala kontrakt........	484.83	8,527		8	26		29
Närdinghundra » ........	897.06	14,366		8	49		52
Olands och Frösåkers > ........	1.487.41	22,342		15	82		88
Lyhundra »	648.18	13.001		7	39		41
Sjuhundra > .....	957.98	21,367		13	68		74
Ärlinghundra » ......	260.71	6,319		7	21		22
Seminghundra » ........	517.44	8,695		ii	34		36
Håbo , ...	373.39	7.601		9	28		28
Ulleråkers >	466.64	5,933		7	21		22
Norunda j	390.42	5,925		5	18		18
Örbyhus > ........	2,002.52	38,000		11	118	508	148	564
Uppsala stad............	15.42	25,960 ;		1		21		65
Summa	8,541.75	180.278	21.1	103	529		625)

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden. 67

1. ■	2. .1	3.	4.	5.	(I.
	Areal		Folk-	Antal
Inspektionsområden.	(land o. \| vatten)	Folk-mängd. j	mängd på 1	skol- di-	Antal skolor.	Antal lärare.
	kvkm.	kvkm.	strikt.
III. Tredje inspektionsområdet:
Södermanland utom Södertörn.
\ Domprosteriet i Strängnäs stift......	775.85	17,932		14	51		63
Villåttinge kontrakt..........	671.38	13,942		8	42		53
Oppunda östra > ..........	641.0(1	12,726		7	41		44
Oppunda västra » ..........	893.02	23,217		5	68		88
Nyköpings västra > ..........	1.103.92	26,623		14	78,		in
Nyköpings östra » ..........	740.71	15,128		12	401		41
Daga » ..........	721.13	13,200		9	43		49
Väster-Rekarne > (utom Eskilstuna stad:	515.53	15.540		10	46		62
se nedan!) ....
Öster-Rekarne » .........	640.57	12,658		9	47		49
Av Södertälje kontrakt:
Över-Enhörna, Ytter-Enliörna, Hölö och
Mörkö skoldistrikt..........	224.04	4,374		4	17	473	17	577
Eskilstuna stad...........	85.73	28,371		1		42		116
Summa	7,013.54	183.711	26.2	93		515		693
IV. Fjärde inspektionsområdet:
Östra Östergötland och Tjust.
Bankekinds kontrakt . . . :......y	444.04	10,215		7	35		44
Skärkinds » ........./. ■	471.33	6,517		6	22		23
Vikbolands > ...........		10,126		10	33		34
Hammarkinds » ...........	1.022.09	19,363		10	53		60
Norrköpings > (utom Norrköpings stad:		28,222		12	71		89
se nedan!).....	775.88
Bergslags » ...........	1,796.58	25,751		7	88		101
Norra Tjusts » ...........	1,363.71	18,920		9	63		64
Södra Tjusts'' » ...........	1,362.67	29,648		10	73	438	99	514
Norrköpings stad..........	8.20	46.416		1		45		134
Summa	7,760.97	195,178	25,1	72	4S3	!	648

Inspektionsområdena.

1.	2.	3.	4.	5.	6.	L
	Areal		Folk-	Antal
Inspektionsområden.	(land o. vatten)	Folk- mängd.	mängd på 1	skol- di-	Antal skolor.	Antal lärare.
	kvkm.		kvkm.	strikt.
Y. Femte inspektionsområdet:
Västra Östergötland.
Domprosteriet i Linköpings stift (utom Lin-
köpings stad: se nedan!)........	512.18	10,697		11	40		48
Gullbergs och Bobergs kontrakt.......	700.97	15,979		16	49		51
Aska > .......	369.58	19,971		11	44		66
Dals » .......	144.03	7,153		6	16		21
Kinds » .......	1,274.46	17,288		9	53		55
Ydre » .......	1,134.35	9,704		8	35		35
Vifolka och Valkebo > .......	721.82	18,803		14	Öl		64
Göstrings » .......	622.89	15,136		12	39		Öl
Lysings » .......	454.24	9,859		8	28		30
Norra Vedbo » .......	996.83	19,058		12	50		60
Södra Vedbo » .......	937.01	18,213		10	51	456	61	542
Linköpings stad..........	7.40	22,157		1		18		51
Summa	7,876.36	184,018	23.4	118		474		593
VI. Sjätte inspektionsområdet:
Norra Småland.
Tveta kontrakt (utom Jönköpings stad: se
nedan!)................	958.06	29,367		15	73		115
Östbo kontrakt..........	1,779.73	23,768		15	76		84
Västbo > ..........	2,392.62	31,495		26	102		105
Västra härads > ..........	1,904.74	26,939		19	87		96
Östra härads » ..........	1,450.76	23,239		19	76		83
Vista > ..........	310.73	8,653		5	23	437	25	508
Jönköpings stad..........	16.84	26,971		1		35		91
Summa	8,813.48	170,432	19.3	100		472		599
VII. Sjunde inspektionsområdet:
Södra Småland.
Kinnevalds kontrakt...........	958.06	26,885		12	58		75
Allbo > ...........	1,708.62	30,278		16	91		97
Transport	2,666.68	57,163		28	149	i 172

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1- 1	2.	3.	4. \|	5. \|	6.
	Areal		Folk-	Antal \|
Inspektionsområden.	(land o. vatten)	Folk- mängd.	mängd på 1	skol- di-	Antal skolor.	Antal lärare.
1	kvkm.		kvkm.	strikt.
Transport	2,666.68	57,163		28	149		172
Sunnerbo kontrakt...........	2,821.61	38,998		23	118		129
Konga > ...........	1,629.48	28,274		13	75		82
Norrvidinge » ...........	557.03	7,445		7	21		21
Upp vidinge > ...........	2,235.07	26,088		11	78	441	84	488
Summa	9,909.87	157.968	15.9	82		441		488
VIII. Åttonde inspektionsområdet:
Östra Småland utom Tjust samt Öland.
Norra Möre kontrakt (utom Kalmar stad: so				8	35		40
nedan!)................	771.92	12,843
Stranda kontrakt.............	640.50	22,679		5	52		68
Handbörds kontrakt.........	1,250.57	16,456		6	51		53
Södra Möre » .........	1,758.78	40,288		17	114		124
Ölands norra > .........	443.33	11,141		10	30		34
Ölands medel- >	509.84	9,930		12	27		28
Ölands södra » .........	392.43	7,625		12	22		24
Tunaläns och Sevede » .........	2,146.97	31,284		13	95		104
Aspelands » .........	991.80	13,832		7	35	461	39	514
Kalmar stad............	7.71	15,536		1		15		45
Summa	8,913.85	181,614	20.4	91		476		559
IX. Nionde inspektionsområdet:
Bleking och nordöstra Skåne.		>
Östra kontrakt.........	511.00	48,418		10	77		133
Medelstads » .........	1,145.34	40,925		15	113		140
Listers och Bräkne > .........	1,358.39	60,034		16	147		196
Villands » (utom Kristianstads		I					103
stad: se nedan!) .	803.14	26,479		17	86
Östra Göinge > .........	1,180.73	28,796		14	90	513	107	679
Kristianstads stad..........	8.26	11.569		1		10		34
Summa	5,006.86	216,221 43 2	73	523	\| 713

Inspektionsområdena.

1-	2.	3.	1 4.	i 5-	I	6.	7-
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk-mängd på 1 kvkm	Antal skol- di- strikt	Antal skolor.	Antal lärare.
X. Tionde inspektionsområdet: Mellersta Skåne.				1
\ Frosta kontrakt.............	847.17	i 27,757		24	102		in
Onsjö > .............	322.63	i 13,268		12	53		61
i Rönnebergs » . . ............	196.79	28,439		16	74		121
Luggade > (utom Hälsingborgs stad: so nedan!)..............	726.94	55,403		28	176		256
Ingelstads kontrakt............	428.8!	25,152		22	83		93
! Albo och Järrestads kontrakt........	462.19	23,409		19	73		84
Gärds > ........	652.46	22,169		18	72	633	87	813
Hälsingborgs stad..........	7.81	34,935		1		35		no
Summa	3,644.79	230,532	63.2	140		66S		92
XI. El vte inspektionsområdet: Sydvästra Skåne.
\| Oxie kontrakt (utom Malmö stad: se nedan!) .	190.66	13,957		19	80		124
Skytts kontrakt (utom Trelleborgs stad: se nedan!)...........	241.82	13,603		24	58		62
1 Torna kontrakt (utom Lunds stad: senedan!)	400.17	22,501		25	79		96
Bara kontrakt.........	403.80	28,294		23	95		128
\| Harjagers » ......	222.10	19,577		17	57		82
Vemmenhögs » .........	321.35	19,707		20	83		87
Ljunits och Herrestads kontrakt......	289.87	26,173		18	72		95
Färs kontrakt..........	675.00	26,011		20	95	619	104	778
Malmö stad.........	17.99	97,285		1	94		287
Lunds » .....	12.05	20,139		1	19		62
Trelleborgs > ..........	0.67	9,909		1	12	125	37	386
Summa	2,775.48	297.156	107.1	169		744		1,164
XII. Tolvte inspektionsområdet:
Nordvästra Skåne och södra Halland.
■Södra Åsbo kontrakt..........	224.43	13,222		8	48		56
Norra Åsbo > ....	1,001.49	29,941		15	90		no
Transport	1,225.92	43,163	23	138		166

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

______ 1. j	2.	3.	t-	5.	6.
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk-mängd på 1 kvkm.	Antal skol- di- strikt.	Antal skolor.	Antal lärare.
Transport	1,225.92	43,163		23	138		166
Bjäre kontrakt ..........		14,992		10	52		58
Västra Göinge > ..........	1,319.37	32,631		22	97		115
Halmstads kontrakt (utom Halmstads stad: se nedan!)...............	1,173.78	26,073		21	83		100
I Laholms kontrakt.............	1,580.51	33,850		18	115	485	130	569
Halmstads stad...........	14.91	18,342		1		21		64
j Summa	5,619.37	169,051	30.1	95		506		633
XIII. Trettonde inspektionsområdet:
Norra Halland och södra Västergötland.
Domprosteriets södra kontrakt i Göteborgs stift (utom Göteborgs stad: se nedan!) . .	513.67	45,356		12	98		176
Marks och Bollebygds kontrakt utom Bolle-bygds, Björketorps och Töllesjö skoldistrikt	1,412.48	33,936		23	102		120	\|
Kinds kontrakt.........	2,206.sl	28,919		34	98		100
'' Fjärc och Viske » .........	942.11	26,164		20	87		96
Varbergs » .........	430.13	20,477		14	49		78	''
Falkenbergs > .........	791,50	22,575		17	64	498	85	655
Göteborgs stad...........	25.34	167,813		1		176		506
Samma	6,322.04	345,240	54.6	121		674		1,161
XIV. Fjortonde inspektionsområdet: Bohuslän.
Alvsyssels- södra kontrakt.........	925.41	33,232		22	108		124
Alvsyssels norra > (utom Uddevalla stad: se nedan!)............	697.60	16,912		13	63		63
Orusts och Tjörns kontrakt........	559.94	29,568		16	93		98
Vikornas södra ^ .........	1,101.50	47,267		18	134		158
Vikornas norra > .........	1,196.90	28,550		11	90	488	98	541
Uddevalla stad...........	26.80	12,581		1		17		41
Summa	4,508.15	16S,110	87.3	SI		505		582

Inspektionsområdena.

l- _	2.	3.	4.	5.	5.	7.
	Areal		Folk-	Antal
Inspektionsområden.	(land o. vatten)	Folk- mängd.	mängd på 1	skol- di-	Antal skolor.	Antal lärare.
	kvkm.		kvkm.	strikt.
XV. Femtonde inspektionsområdet:
Mellersta Västergötland.
Domprosteriets norra kontrakt i Göteborgs
stift ..................	1,037.33	28,925		19	87		104
Av Marks och Bollebygds kontrakt:
Bollebygds, Björketorps och Töllesjö skol-
distrikt...............	369.81	6,699		3	24		25
Väne kontrakt..............	1,072.54	48,818		27	107		158
As > (utom Borås stad: se
nedan!).........	1,182.61	23,717		29	72		73
Kullings > ..............	1,031.38	25,681		24	68		80
Redvägs > ..............	1,867.96	25.404		30	81		86
V artofta » ..............	385.62	10,037		17	33	472	34	560
Borås stad.............	14.81	21,541		1		24		73 !
Summa	6,902.05	190,822	27.4	150		496		633
XVI. Sextonde inspektionsområdet:
Norra Västergötland.
Domprosteriet i Skara stift........	400.38	15,858		16	38		46
Vånga kontrakt..............	796.51	20,458		26	60		61
Kållands •» ..............	479.81	19,795		18	49		60
Barne > ..............	446.21	16,780		18	42		46
K inna kontrakt............	514.20	16,821		19	51		53
Falköpings » ............	448.43	16,879		16	38		48
Kåkinds > ............	954.51	28,446		21	68		94
Norra Vadsbo « ............		18,622		10	58		60
Södra Vadsbo » ............	1,046.09	21,641		16	66		71
Mariestads > ............	471.24	14,607		14	39		51
Billings > ............	517.54	21,045		15	47	556	56	646
Summa	7.168.87	210,952	29.4	18!)		556	646

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1.	2.	3.	4.	5. \|	6. \|
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk-mängd på 1 kvkm.	Antal skol- di- strikt.	Antal skolor.	Antal lärare.
XVII. Sjuttonde inspektionsområdet:
Dal och västra Värmland.
Norra Dals kontrakt............	1,288.76	24,220		13	71		86
Södra Dals » ............	1,000.28	22,081		14	65		65
Västra Dals » ............	1,601.80	20,096		15	70		70
Jösse » ............	2,354.18	36,874		13	102		120
Nordmarks > ............	1,908.26	18,714	11	69		68
Gillbergs » ............	1,506.81	17,825	9	62		62
Nors > ............	1.007.97	20,619	13	61	500	80	551
Summa	10,668.06	160,429	15.0	88		500		551
XVIII. Adertonde inspektionsområdet:
Östra Värmland.
Kils kontrakt (utom Karlstads stad: se nedan!)	1,102.45	28,348		8	79		97
Älvdals kontrakt.............	5,092.99	31,124		9	98		109
Visnums » .......''......	1,710.36	38,521		9	88		130
Nyeds » .............	3,035.70	38,885		14	117		146
Fryksdals * .............	2,781.20	34,135		9	101	483	102	584
Karlstads stad...........	22.35	17,191		1		20		59
Summa	13,745.05	188,204	13.7	50		503		643
XIX. Nittonde inspektionsområdet:
Närke och västra Västmanland.
Örebro kontrakt (utom Örebro stad: se nedan!)	328.98	10,747		7	36		40
Askers » .............	940.07	20,949		9	67		75
Glanshammars kontrakt..........	654.36	12,381		9	41		46
Kumla > ..........	1,182.82	32,881		8	96		125
Edsbergs > ..........	1,008.80	19,926		10	66		78
Eellingsbro > ..........	1,523.60	26,937		6	92		118
Nora » ..........	2,509.06	33,682		8	127	525	151	633
Örebro stad............	21.11	30,098		1		32		90
Summa	8,168.80	187,601	23.0	58	\| 557	\| 723

10—122499. Folkundervisning skom. bet.

Inspektionsområdena.

1.	2.	3.	4.	6.	6.
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk-mängd på 1 kvkm.	Antal skol- di- strikt.	4ntal skolor.	Antal lärare.
XX. Tjugonde inspektionsområdet:
Östra Västmanland och västra Uppland.
Hagnnda kontrakt..........	298.00	4,007		8	17		17
Laganda » ..........	299.88	6,057		12	23		23
Fjärdhundra södra > ..........	838.28	15,405		10	56		58
Trögds > ..........	349.70	7,785		12	30		31
Asunda > ..........	255.34	10,582		8	26		37
Fjärdhundra norra > ..........	793.35	9,647		4	35		37
Domprosteriet i Västerås stift (utom Västerås
stad: se nedan!)............	512.80	12,925		13	44		55
Munktorps kontrakt...........	805.48	18,441		9	58		73
Köpings > ...........	1,080.46	22,348		10	65		87
Arboga » ...........	390.50	11,133		6	33		42
Väster-Färnebo > ...........	1,302.57	24,228		8	79		100
Sala • ...........	760.00	17,657		8	49	515	62	622
Västerås stad............	15.94	19,147		1		20		59
Summa	7,7(12.36	179,362	23.1	109		535		681 1
XXI. Tjugoförsta inspektionsområdet:
Södra Dalarne.
Norrbärke kontrakt............	2,643.90	34,616		6	109		147
Väster-Dals » ............	6,340.49	24,524		7	100		119
Stora Tuna » ............	1,005.27	27,953		6	84		120
Hedemora > ............	1,563.45	35,975		8	100	393	137	523
Summa	11,553.11	123,0(18	10.7	27		393		523
XXII. Tjugoandra inspektionsområdet:
Norra Dalarne.
Leksands kontrakt ............	1,954.56	27,357		5	103		132
Rättviks > ...........1 .		22,009		4	90		116
Mora » ............	9,968.07	23,749		7	97		122
Falu » (utom Falu stad: se nedan!)	2,407.14	26,109		10	no	400	126	496
Falu stad.............	13 48	11.582		1		11		31
Summa	18,295.89	110,806	0.1	27		411		527

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1. \| 2.	3.	4. 1	5.	6.	i .
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm	Folk- mängd.	Folk-mängd på 1 kvkm.	Antal skol- di- strikt.	Antal skolor.	Antal lärare.
XXIII. Tjugotredje inspektionsområdet:			''
Gästrikland och sydvästra Hälsingland.
Gästriklands östra kontrakt (utom Gävle stad:				•
se nedan!) . .	1,979.25	35,750		6	in		160
Gästriklands västra > ........	2,409.67	31,019		6	107		136
Hälsinglands västra nedre kontrakt.....	3,519.S0	32,954		7	107	325	128	424
Gävle stad.............	48.29	35,203		i		40		114
Summa	7,957.07	134,926	17.0	20		365		538
XXIV. Tjugofjärde inspektionsområdet:
Norra och östra Hälsingland.
Hälsinglands östra kontrakt........	1,755.89	40,774		9	in		147
Hälsinglands västra övre kontrakt.....	5,398.58	27,811		5	98		108
Hälsinglands norra nedre » .....	2,433.82	33,315		11	99		118
Hälsinglands norra övre » .....	1,691.97	16,949		7	54	362	55	428
Summa	11,280.26	118,849	10 5	32		362		428
XXV. Tjugofemte inspektionsområdet:
Medelpad och östra Jämtland.				il	147		228
Medelpads östra kontrakt.........	2,578.81	65,229		g	100		119	1
Medelpads västra » .........	4,911.21	34,566					i
Av Jämtlands östra kontrakt;
Revsunds, Sundsjö, Bräcke, Bodsjö och
Nyhems, Ragunda, Häliesjö och Häsjö,
Fora, Stuguns och BorgVcattnets skol-				11	94		102
distrikt...............		23,696		341	449
Summa	13.849.29	123,491	8.9	30		341		449
XXVI. Tjugosjätte inspektionsområdet:							1
Ångermanland.					41
Ångermanlands södra kontrakt.....	833 65	19,260		5		! Öl
Ångermanlands östra » .....	1,962.44	41,208		12	125		150
Ångermanlands västra » .....	5,860.66	19,333		7	65		67
Ångermanlands sydvästra » .....	2,619.17	22,835		11	68		73
Ångermanlands nordvästra » .....	5,046.01	22,881		6	82		1 84
Ångermanlands nordöstra » .....	1,720.40	25,205		6	83	\| 464	102	533
Summa	18.042.33	150,722	8.4	47		464		\| 533

Inspektionsområdena.

1	2.	3.	4.	5.	G.	7.
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk-mängd på 1 kvkm.	Antal skol- di- strikt.	Antal skolor.	Antal lärare.
XXYII. Tjugosjunde inspektionsområdet: Jämtland utom östra delen samt Härjedalen. Jämtlands norra kontrakt.........	14,427.20	31,717		15	130		139
Jämtlands östra kontrakt utom de skol-distrikt, som tillagts 25:e inspektionsområ-det ..................	1,416.83	22,025		9	55		77
Jämtlands södra kontrakt.........	16,520.73	19,269		15	74		77
Jämtlands västra > .........	11,951.20	21,410		11	90	349	94	387
Summa	44,315.96	94,421	2.1	50		849		387
Alternativ A för inspektionsområ-
dena XXVIII—XXXIII:
XXYIII. Tjngoåttonde inspektionsom-rådet :
Södra Västerbotten.
Västerbottens södra kontrakt.......	9,344.69	63,227		9	217		264
Av Västerbottens norra kontrakt:
Nysätra, Lövångers, Norsjö, Burträsks och Skellefteå skoldistrikt.........	6,523.73	46,146		5	166	383	183	447
Summa	15,868.42	109,373	6.9	14		383		447
XXIX. Tjugonionde inspektionsområdet:
Mellersta Västerbotten.
Av Västerbottens norra kontrakt:
Byske och Jörns skoldistrikt......	2,904.50	14,047		2	56		62
Norrbottens södra kontrakt utom Alvsbyn Av Norrbottens norra kontrakt:	11,402.21	83,544		9	297		381
Over-K^lix skoldistrikt.........	2,833.77	6,013		1	27	380	28	471
Summa	17,190.48	103,604	6.0	12		380		471
XXX. Trettionde inspektionsområdet:
Norra Västerbotten.
Norrbottens norra kontrakt utom Over-Kalix skoldistrikt.............	11.437.07	22,172	1.9	8		104		109

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

i (

1-	2-	3.	i-	5.	6.
	Areal		Folk- \|	Antal
Inspektionsområden.	(land o. vatten)	Folk- mängd.	mängd på 1	skol- di-	Antal skolor.	Antal lärare.
	kvkm.		kvkm.	strikt.				''
XXXI. Trettioförsta inspektionsområdet:
Södra Lappland.
Lappmarkens första kontrakt....... Av Lappmarkens andra kontrakt:	22,298.28	26,559		7	115		123
Stensele och Tärna skoldistrikt.....	8,357.73	5,058		2	23	138	23	146
Summa	30,056 Öl	31,617	1.0	9		13S		146
XXXII. Trettioandra inspektionsom-
rådet:
Mellersta Lappland samt Alv sbyn.
Av Lappmarkens andra kontrakt:
Malå, Sorsele, Arvidsjaurs och Arjepluogs							81
skoldistrikt............ . .	30,227.88	15,531		4	80
Av Norrbottens södra kontrakt:
Älvsbvns skoldistrikt..........	1,688.09	5,810		1	19	99	20	101
Summa	31,915.97	21,341	0.7	5		99		101
XXXIII. Trettiotredje inspektions-
området:
Norra Lappland.
Lappmarkens tredje kontrakt.......	56,030.31	34.358	0.6	4		161		224
Alternativ B för inspektionsområ-
dena XXVIII—XXXIII:
XXVIII. Tjugoåttonde inspektions-
området:
Södra delen av Västerbottens län.
Av Västerbottens södra kontrakt:
Nordmalings och Bjurholms skoldistrikt .	2,704.89	14,446		o	54		60
Lappmarkens första kontrakt....... Av Lappmarkens andra kontrakt:	22,298.28	26,559		7	115		123
Stensele och Tärna skoldistrikt......	8,357.73	5,058		2	23	192	23	206
Summa	33,360.90	46,063	1,3	11		192 \|	206

Inspektionsområdena.

1.	2.	3.	4.	5.		6.	7.
	Areal		Folk-	Antal
Inspektionsområden.	(land o. vatten)	Folk- mängd.	mängd på 1	skol- di-	Antal skolor.	A n tal lärare.
	kvkm.		kvkm.	strikt.
XXIX. Tjugonionde inspektionsområdet:
Norra delen av Västerbottens län.
Västerbottens södra kontrakt utom Nord-malings och Bjurholms skoldistrikt . . . Ay Västerbottens norra kontrakt:	6,639.80	48,781		7	163		204
Nysätra, Lövångers, Norsjö och Burträsks
skoldistrikt..............	4,822.30	22,368		4	89		'' 90
Av Lappmarkens andra kontrakt:
Malå och Sorsele skoldistrikt......	9,564.49	6,335		2	25	277	25	319
Summa	21,026.65	77,484	3.9	13		277		319
XXX. Trettionde inspektionsområdet:
Södra delen av Norrbottens län.
Av Västerbottens norra kontrakt:
Skellefteå lands- och stadsförsamlingars,
Byske och Jörns skoldistrikt......	4,605.87	37,825		3	133		155
Av Norrbottens södra kontrakt:
Piteå lands- och stadsförsamlingars samt
Älvsbyns skoldistrikt.........	4,958.22	28,082		3	89		107
Av Lappmarkens andra kontrakt:
Arvidsjaurs och Arjepluogs skoldistrikt . .	20,663,39	9,196		2	55	277	56	318
Summa	30,227.48	75,103	2.5	8		277		318
XXXI. Trettioförsta inspektionsområdet:
Mellersta delen av Norrbottens län.
Norrbottens södra kontrakt utom de skol-
distrikt, som tillagts 30:e inspektionsområ-
det:.................	8,132.08	61,272		7	227		294
Av Lappmarkens tredje kontrakt:
Joekmocks och Kvickjocks skoldistrikt . .	19,437.08	5,418		1	40	267	42	336
i Summa	27,009.16	66,690	2.4	8		267		336
XXXII. Trettioandra inspektions-
området:
Nordöstra delen av Norrbottens län.
Norrbottens norra kontrakt........	14,320.84	28,185	2.0	9		131		137

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1. 1 2.	3.	4-	5. \| 6. ! 7.
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk-mängd på 1 kvkm.	Antal skol- di- strikt.	Antal Antal skolor, i lärare.
XXXIII. Trettiotredje inspektions-området : Nordvästra delen av Norrbottens lön. Av Lappmarkens tredje kontrakt: Gällivare, Jnckasjärvi och Karesuando skol-distrikt ...............	3fi.593.23	28.949	0.8	3		121		182
XXXIV. Trettiofjärde inspektions-området : Gottland.................	3.159.78	55,219	17 5	88		1 179 \|	‘203

Kap. VI. Folkskoleinspektörerna.

1. Tillsättning.

Frågan om de fordringar, vilka böra ställas på en statens folkskole- Behörighet

r* ° Jor anstalt inspektör,

har vid flera föregående tillfällen varit avhandlad. Innan kommitten
går att yttra sig härom, torde det vara lämpligt att något erinra om spektor.
huru man på olika sätt under tidernas lopp givit uttryck åt sagda fordringar.

Per Sahlström, som först bragte frågan om inrättandet av en folkskoleinspektion
på tal i riksdagen,1) ville anse folkskoleinspektörerna närmast
såsom ett slags »riksskolmästare», och då han i sitt förslag stannade
vid ett fåtal inspektörer, gjorde han detta av den anledningen, att det ej
vore lätt att genast finna något större antal personer med »tillräcklig insikt
i saken, tillräcklig erfarenhet och tillräckligt nit». I den kungl. pro -

>) Bil. 1 sid. 128.

Folkskoleinspektörerna.

positionen till riksdagen 1859-^1860 föreslogs, att ett antal »sakkunniga
personer» skulle utses till folkskoleinspektörer.1) I eu motion av Carl
Ekman vid riksdagen 1862—1863 uttalades såsom nödvändigt, att till inspektörer
utsåges personer, som ådagalagt »nit för folkundervisningen» och ägde
»sakkännedom» samt »lärarförmåga». 1 den debatt rörande folkskoleinspektionen,
som ägde rum vid 1891 års riksdag, uttryckte dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet Gunnar Wennerberg några av de ifrågavarande
fordringarna på följande sätt: »tillräcklig insikt och noggrannhet»,
»den pedagogiska insikt, som år erforderlig för att övervaka och rätta en
folkskollärare, som gjort misstag», förmåga att »åstadkomma det väsentligaste,
vilket är att tillse, att folkskolans barn verkligen på bästa sätt
bliva undervisade».2) Och är 1894 uttalade Andra kammaren i anledning
av väckt motion på förslag av sitt första tillfälliga utskott, att till folkskoleinspektörer
borde förordnas »personer, som visat sig innehava den pedagogiska
insikt och den på personlig erfarenhet vilande kännedom om folkskoleundervisningen,
att eu verksam och tillfredsställande inspektion genom
dem måtte kunna utövas».3)

Aven inom folkskolans lärarkår har förevarande fråga varit uppmärksammad.
Så uttalade det 13:e allmänna svenska folkskollärarmötet i
Stockholm år 1903 såsom sin mening rörande villkoren för en tidsenlig
folkskoleinspektion, att till folkskoleinspektörer borde utses endast
sådana personer, som med erforderliga insikter i pedagogikens teori förenade
grundlig kännedom om folkskolans praxis, förvärvad genom flerårigt arbete
i folkskolan.

I ett till underdånig skrivelse av den 27 december 1907 fogat protokollsutdrag
uttalade de folkskoleinspektörer, vilka uteslutande ägnade sig åt
inspektionen, såsom sin åsikt, att personliga ledaregenskaper i förening med

x) Bil. 1 sid. 134.

2) Bil. 1 sid. 197 och 198.

3) Bil. 1 sid. 207.

Tillsättning.

grundlig allmän och pedagogisk bildning måste anses såsom oundgängliga
kvalifikationer för inspektörsuppdraget.

Enligt kommitténs mening måste av den, som skall förordnas till
folkskoleinspektör, i första rummet krävas, att han är i besittning av vissa
personliga egenskaper, som göra honom särskilt skickad att med hänsynsfullhet
och på samma gång fasthet lösa sin betydelsefulla och grannlaga
uppgift.

Vidare synes det falla av sig självt, att han bör vara i besittning av
god allmän och pedagogisk bildning. Givetvis bör det även anses såsom
erforderligt, att han i ett eller annat slag av skolor utövat praktisk lärarverksamhet.
Särdeles förmånligt för hans verksamhet som folkskoleinspektör
är tydligen, om denna hans lärarverksamhet utövats inom folkskolan.

I sitt förut avgivna betänkande rörande folkskoleseminarierna !) har
kommittén tillagt den omedelbara kännedom om folkskolans ställning och
behov, som förvärvas genom lärarverksamhet i folkskola, stor betydelse, då
det gäller sökande av ämneslärartjänst vid seminarium, och på grund
härav hemställt, att tjänstgöring vid folkskola skall i vissa avseenden
räknas sådan sökande till godo. Enligt kommitténs mening ligger önskvärdheten
av tjänstgöring i folkskola ännu mera i sakens natur, när det gäller
sökande av folkskoleinspektörstjänst, emedan arbetet i folkskolan ofta är förenat
med särskilda svårigheter, såsom mindre gynnsamma skolformer, stort
barnantal, skyddigheten att utan åtskillnad mottaga alla skolpliktiga barn,
alla läro- och övningsämnenas förläggande på en lärare in. m. Klart är
nämligen, att den inspektör, som själv under någon tid tjänstgjort som lärare
i folkskola, i ganska avsevärd mån förvärvat erfarenhet om de svårigheter,
med vilka man inom en sådan skola har att räkna, men därjämte även
om de ljuspunkter, som arbetet i folkskolan har att förete, samt om det
resultat, som i denna skola kan uppnås — eu erfarenhet som gör, att

G Bd I, sid. 360—362.

It —122499. Folkundervisningslcom. bet.

Folkskoleinspektörerna.

han med större säkerhet kan bedöma det arbete, som av andra utföres under
liknande förhållanden. Det blir honom då lättare möjligt att upptäcka och
rättvist bedöma förefintliga brister och mot dessa råda bot samt att även lägga
märke till befintliga förtjänster och att giva dessa tillbörligt erkännande.

Men om sålunda nu nämnda kvalifikationer måste anses högeligen
önskvärda för en folkskoleinspektör, så återstår att avgöra, huruvida de också
lämpligen böra lagstadgas såsom villkor för behörighet till folkskoleinspektörstjänst.

Det ligger då först och främst i öppen dag, att den förnämsta av
dessa kvalifikationer, de personliga egenskaper, som utgöra förutsättning
för ett framgångsrikt inspektionsarbete och utan vilka all teoretisk lärdom
och all förvärvad lärarerfarenhet föga gagna, lika litet här som exempelvis
i fråga om rektorsbefattning ägnar sig till att utgöra en lagstadgad
befordringsgrund.

Vad övriga förut nämnda kvalifikationer beträffar, ligger däremot den
tanken nära, att en viss akademisk examen eller vissa års tjänstgöring i folkskola
borde föreskrivas såsom befordringsgrunder. Kommittén kan dock
icke finna detta lämpligt. Uppställdes en akademisk examen såsom behörighetsvillkor,
bleve följden, att varje folkskollärare och varje lärare vid
högre folkskola eller kommunal mellanskola, som icke genom studentexamen
erhållit rätt att inskrivas vid universitet och som således icke haft
möjlighet att avlägga sådan examen, skulle, även om han i verkligheten besutte
erforderliga teoretiska insikter och på folkskolans område nedlagt ett mångårigt
förtjänstfullt arbete samt i övrigt vore väl kvalificerad för en inspektörsbefattning,
vara avstängd från möjligheten att kunna söka en sådan. Och om
vissa års tjänstgöring i folkskola bestämdes såsom villkor för behörighet till folkskoleinspektörstjänst,
skulle det kunna inträffa, att en seminarielärare, som
själv deltagit i utbildandet av folkskollärare och därunder lett sina lärjungars
undervisningsövningar i seminariets övningsskola samt måhända själv un -

Tillsättning.

dervisat i samma skola och som i övrigt skulle vara synnerligen lämpad för inspektörsuppdraget,
likaledes skulle vara därifrån avstängd. Ävenledes skulle
fall kunna inträffa, då en läroverkslärare eller en folkhögskolelärare eller
en innehavare av prästerlig tjänst, som ådagalagt intresse för folkskolan
och visat pedagogisk duglighet samt i övrigt befunnes lämplig till folkskoleinspektör,
vore hindrad att söka sådan befattning. Genom att stadga
en viss universitetsexamen eller vissa tjänstår i folkskola såsom villkor för
behörighet till folkskoleinspektörstjänst skulle man således från folkskoleinspektionen
utestänga vissa kategorier, från vilka goda inspektörskandidater
kunna förväntas, och därigenom begränsa antalet sökande på ett sätt, som
'' ingalunda vore för folkskoleväsendet förmånligt.

På anförda grunder anser kommittén, att bestämda kompetensvillkor
åtminstone icke under nuvarande förhållanden böra fastställas.
Kommittén skall i det följande yttra sig rörande sättet för tillsättning
av folkskoleinspektör och därvid föreslå, att viss myndighet skall
avgiva förord. Sådana bestämmelser böra då stadgas, att vederbörande
myndighet skall vid tillsättning av inspektörstjänst i främsta rummet taga
hänsyn till de insikter, den erfarenhet och de personliga egenskaper, som
måste fordras av en folkskoleinspektör.

Hittills hava folkskoleinspektörerna förordnats för viss tid, och inspektionsperioderna
hava, såsom framgår av den betänkandet bifogade historiken
över folkskoleinspektionen (Bil. 1), under tidernas lopp varit av
olika längd.1 2 3 4) Det har emellertid ifrågasatts från olika håll, att folkskoleinspektörerna
skulle kunna erhålla en fastare anställning.

J) Perioderna hava varit följande:

2 treårsperioder: 1861—1863 och 1864—1866,

1 tvåårsperiod: 1867—1868,

1 treårsperiod: 1869—1871,

3 femårsperioder: 1872—1876, 1877—1881 och 1882—1886,

4 sexårsperioder: 1887-—1892, 1893—1898, 1899—1904 och 1905—1910.

De nuvarande inspektörerna äro förordnade endast för 3 år, nämligen för åren
1911—1913.

Anställningens
art.

Folkskoleinspektörerna.

Redan 1886 väckte G. F. Östberg i Andra kammaren motion med
hemställan om åtgärder, avseende bland annat, att inspektörerna skulle
erhålla ordinarie anställning och tillräcklig avlöning för att kunna ägna
hela sin verksamhet åt folkskoleinspektionen.

Samma fråga har vidare bragts inför Kungl. Maj:t år 1907 av
de folkskoleinspektörer, vilka då innehade sin befattning såsom huvudsyssla.
Från dessa inspektörer inkom nämligen den 27 december nämnda
år till Kungl. Maj:t en underdånig skrivelse rörande avlöningen för
sagda kategori av inspektörer. Till denna skrivelse hade fogats ett protokoll
över de förhandlingar rörande folkskoleinspektörernas rättsliga
och ekonomiska ställning, som vid förutnämnda inspektörers sammanträde
i Stockholm den 20 och 21 augusti 1907 ägt rum. I sagda protokoll
anföres bland annat, att, då inspektörerna förordnades på en tid av
sex år, uppdraget finge eu blott tillfällig karaktär, även om det vanligen
förnyades och i de flesta fall kunde anses gälla tills vidare. Må vara, att
vederbörande ansåge sig först böra lära känna lämpligheten hos de personer,
som erhölle ett dylikt uppdrag, men hade mannen blivit funnen, syntes
intet skäl tala för att behålla honom i en oviss ställning, ty denna
ovissa ställning gåve institutionen sken av att sakna vederbörlig stadga
och auktoritet. Ett fullständigt frångående av periodsystemet torde dock
icke låta sig genomföra. Även de inspektörer, som helt ägnade sig åt
uppdraget, behövde en tid för att sätta sig in i alla olika grenar av verksamheten
ävensom för att pröva, huruvida de tålde den fysiska ansträngning,
som oftast vore förbunden med uppdraget. Efter viss tid borde
dock folkskoleinspektörerna kunna anställas såsom ordinarie och då i avseende
på löneförmåner, tjänstårsberäkning och pensionering likställas med
adjunkter vid folkskoleseminaricrna.

Rörande inspektörernas nu nämnda framställning har Kungl. Maj:t
inhämtat yttranden från de sex domkapitel, inom vilkas stift de ifrågavarande
inspektörerna hade sin tjänstgöring. Uppsala, Strängnäs, Växjö,

Tillsättning.

Karlstads och Härnösands domkapitel hava i sina yttranden begränsat sig
till den fråga, som beröres i själva skrivelsen, nämligen frågan om avlöningen,
men Luleå domkapitel har även behandlat frågan om inspektörernas
anställning. Om den sistnämnda säger domkapitlet:

»Att folkskoleväsendets nuvarande utveckling kräver en omläggning av
folkskoleinspektörernas tjänsteställning torde sedan rätt länge vara en ganska
allmän uppfattning. Ehuru den nu gjorda ansökningen icke direkt påkallar åtgärder
för åstadkommande av en omorganisation i ty avseende, torde det icke få
anses opåkallat av domkapitlet att, då i allt fall frågan härom blifvit väckt,
uttala sin anslutning till berörda uppfattning.

Enligt domkapitlets förmenande torde nämligen en fullt effektiv och auktoritativ
folkskoleinspektion icke kunna åstadkommas, så framt icke dels alla
inspektörstjänster föreskrivas skola innehavas såsom huvudsysslor och dels dessa
tjänster på lämpligt sätt anordnas såsom i möjligaste mån fasta eller åtminstone
såsom bättre betryggande den framtida utkomsten. I sist angivna avseende kan
den av sökandena föreslagna utväg, att folkskoleinspektör, som under viss tid
prövats i tjänsten och befunnits till densamma lämplig, må kunna erhålla anställning
såsom ordinarie inspektör, vara värd beaktande.»

Aven kommittén håller före, att folkskoleinspektörerna böra kunna
erhålla ordinarie anställning. I själva verket synes detta böra följa redan
därav, att inspektörsbefattningarna komma att innehavas såsom huvudsysslor.
Men även andra skäl kunna härför anföras. Såsom förut blivit påvisat,
är det arbete, som tillhör folkskoleinspektionen, av så omfattande och
maktpåliggande beskaffenhet, att stora krav måste ställas på dem, som
skola bekläda inspektörsbefattningarna. De personer, som bäst motsvara
dessa krav och som man således helst borde söka vinna för folkskoleinspektionen,
torde icke sällan redan innehava ordinarie tjänster, som tillförsäkra dem
såväl uppflyttning i högre lönegrad som en viss pension. För dessa skulle
tydligen inspektörsbefattningarna, därest de tillsattes endast genom förordnande
för vissa år, icke vara synnerligen lockande. Detta gäller i synnerhet
personer, som förut innehava ordinarie anställning i kommunal tjänst. Att
eu kommunal tjänsteman, som innehar ordinarie tjänst, skulle erhålla tjänstledighet
från sin befattning under så lång tid, som för ifrågavarande ända -

Folkskoleinspektörerna.

mål vore behövligt, är nämligen knappast troligt, 1 alla händelser kunna
fall tänkas, då han icke skulle erhålla sådan tjänstledighet. Skulle han
då övergå till folkskoleinspektionen, måste han tydligen helt och hållet
lämna sin ordinarie befattning och utbyta denna mot ett förordnande för
endast några år under ovisshet om huruvida det sedermera skulle bliva
förnyat och med den möjligheten för ögonen att, elter det tiden för förordnandet
gått till ända, stå utan befattning. Ur folkskoleväsendets egen
synpunkt finner kommittén därför ändamålsenligt, att folkskoleinspektör
kan erhålla ordinarie anställning.

Häremot kunna visserligen göras åtskilliga invändningar, dock enligt
kommitténs mening inga andra än sådana, som kunna göras mot all ordinarie
anställning. Den omständigheten, att staten gjort flertalet av
sina tjänstemän till ordinarie tjänstinnehavare, torde till fullo ådagalägga,
att en sådan anordning i allmänhet befunnits vara för staten

OO 7 o

fördelaktig.

Härmed vill kommittén dock icke hava sagt, att en ledig folkskoleinspektörsbefattning
under alla omständigheter skulle förses med
ordinarie tjänstinnehavare. Sådana fall kunna nämligen inträffa, då det ur
folkskoleinspektionens egen synpunkt kan vara, förmånligt, att befattningen
för en viss tid tillsättes genom förordnande. Likaledes kan det
för inspektören själv i vissa fall vara förmånligt, att han förordnas för en
viss tid; detfa bland annat av det skäl, att han då erhåller tillfälle att
utröna, dels huruvida han förmår uthärda de fysiska ansträngningar, som
äro förenade med inspektörsbefattningen, dels och framför allt huruvida
han finner själva inspektionsarbetet vara av den beskaffenhet, att han
allt framgent vill ägna sig åt detsamma. Huruvida den ena eller andra
formen för tillsättning skall i ett visst fall komma till användning bör
således bliva beroende på förefallande omständigheter. I fråga om tillsättning
av folkskoleinspektörstjänst torde därför med fördel kunna tilllämpas
en bestämmelse liknande den, som gäller i fråga om tillsättning

Tillsättning.

av rektorstjänst vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium: »där Kungl.
Maj:t icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst, förordnas rektor
av Kungl. Maj:t på viss tid». Då emellertid fast anställning i förevarande
fall måste betraktas såsom det normala, torde en sådan bestämmelse som
den nu nämnda också komma att leda till en sådan praxis, att folkskoleinspektörerna
i regel erhålla ordinarie anställning.

Kommittén anser sig således böra föreslå, att folkskoleinspektör
antingen erhåller ordinarie anställning, eller ock att han, då omständigheterna
därtill föranleda, förordnas för viss tid.

Om således folkskoleinspektör bör kunna erhålla ordinarie anställning,
finnes i fråga om denna anställnings art huvudsakligen två möjligheter.
Den ena är, att han erhåller fullmakt å sin tjänst, varav följer, att han icke
kan entledigas från densamma, utan att han genom åtal vid domstol blivit
förvunnen att hava begått sådant brott, som enligt lag medför avsättning.
Den andra är, att han tillsättes genom konstitutorial. Sistnämnda art av
anställning tillämpas numera i fråga om ett stort antal av statens tjänstemän.
Så tillsättas t. ex. alla tjänstemän vid telegrafverket utom generaldirektören
genom konstitutorial. Enligt § 1 i kungl. kung. angående avlöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907 innebär
sådan tillsättning, »att tjänsteman kan i administrativ väg på grund av fel
eller försummelse i tjänsten avsättas från sin befattning». Avsättning från
tjänsten kan således även i detta fall icke ske utan vederbörande tjänstemans
eget förvållande. Icke heller kan avsättning'' ske utan iakttagande
av betryggande former, i vilket avseende Riksdagen särskilt framhållit, att
den genom konstitutorial tillsatta tjänsteman, mot vilken anmälan om begånget
tjänstefel skett, skall lämnas tillfälle att däröver yttra sig, samt
att beslutet om entledigandet skall föras till protokoll med angivande av
skälen därför.1)

*) Riksdagens skrivelse till Konungen år 1897, n:o 114, sid. 3 och 4.

Folkskoleinspektörerna.

Då det uppenbarligen med hänsyn till ifrågavarande tjänsters särskilda
beskaffenhet är önskvärt, att fel och försummelser, som tilläventyrs
begås av folkskoleinspektör, kunna i administrativ väg beivras, synes det
kommittén lämpligast, att folkskoleinspektörerna tillsättas genom
konstitutorial.

Under en lång följd av år uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för ecklesiastikdepartementet
att förordna inspektörer, men från och med år 1887
har förordnande utfärdats av Kungl. Maj:t. Något offentligt kungörande
av ledig inspektörsbefattning har icke skett, varför ansökan icke kunnat
äo-a rum. Under största delen av den föregående tiden hava förslag å
lämpliga personer inhämtats från rikets biskopar. Under senaste tiden
hava däremot domkapitlen avgivit sådana förslag.

Frågan om sättet för folkskoleinspektörernas tillsättning har upprepade
gånger bragts på tal i riksdagen. Under tiden 1867—1886 väcktes,
såsom förut nämnts, gång efter annan motion i syfte, att landstingen före
inspektörernas tillsättning skulle få avgiva förslag å personer, som kunde
anses lämpliga för uppdraget, och vid tvänne på varandra följande riksdagar
— åren 1872 och 1873 — beslöt Andra kammaren att i samma syfte till
Kungl. Maj:t avlåta underdånig skrivelse. I riksdagen har dessutom flera
gånger uttalats den önskan, att inspektörsbefattningarna skulle tillsättas efter
ansökan. Senaste gången frågan om sättet för inspektörernas tillsättning
behandlades i riksdagen var år 1904, då motion väcktes i Andra kammaren,
avseende att folkskoleinspektörsbefattningarna före tillsättningen
hädanefter skulle förklaras lediga till ansökan hos vederbörande domkapitel,
vilket i sin ordning skulle hava att till Kungl. Maj:t bland de
sökande föreslå den eller de lämpligaste. Det utskott, som hade att
behandla motionen, tillstyrkte efter en längre motivering eu skrivelse i
ämnet till Kungl. Maj:t. Utskottets hemställan vann emellertid icke kammarens
bifall.

Tillsättning.

I samma fråga har Lunds domkapitel gjort ett uttalande, nämligen
i det yttrande, som domkapitlet med anledning av det ofta nämnda cirkuläret
den 20 april år 1909 till ecklesiastikdepartementet ingivit. Domkapitlet
ansåg, att inspektörsbefattningarna Itorde tillsättas efter ansökan,
emedan staten därigenom säkrare skulle kunna förskaffa sig de bästa möjliga
inspektörer, samt att vederbörande domkapitel borde få avgiva underdånigt
yttrande över ansökningar till folkskoleinspektörsbefattning.

Kommittén är för sin del av den uppfattningen, att inspektörsbefattningarna
böra offentligen ledigförklaras. För ett sådant förfarande
talar i främsta rummet de ifrågavarande befattningarnas beskaffenhet.
Men även andra skäl kunna anföras härför. Så skulle t. ex. följden
av befattningarnas ledigförklarande otvivelaktigt bliva den, att fiera personer
skulle sträva att förskaffa sig den teoretiska insikt och den praktiska duglighet,
som kunde vara meriterande för inspektörsbefattning, än vad förut
varit fallet. Ett sådant förfaringssätt som det nu nämnda tillämpas
redah i fråga om rektorsbefattningar vid de allmänna läroverken. För
den händelse en överstyrelse för folkundervisningsväsendet kommer till
stånd, är denna självfallet den myndighet, som bör kungöra ledig folkskoleinspektörsbefattning
och mottaga anmälningar till densamma. Därjämte
bör överstyrelsen hava att pröva samtliga inkomna anmälningshandlingar
och slutligen, vare sig det gäller utnämning eller förordnande,
att på anförda grunder hos Kungl. Maj:t förorda den av de anmälda,
vilken med hänsyn till de insikter, den erfarenhet och de personliga egenskaper,
som företrädesvis erfordras hos en folkskoleinspektör, anses lämpligast
för befattningen. Huruvida före avgivandet av överstyrelsens förord
yttrande bör inhämtas av vederbörande domkapitel, är en fråga, som
synes svår att på förhand bedöma och i vilken kommittén icke funnit
sig böra göra något uttalande. Skulle överstyrelsen i visst fall icke anse
sig kunna lämna förord åt någon av de anmälda, torde böra tagas under
övervägande, huruvida tjänsten ånyo skall anslås ledig eller överstyrelsen

12—122499. Folkundervisningskom. bet.

Folkskoleinspektörerna.

skall avgiva förslag å annan till tjänsten lämplig person. I sådana fall, då
folkskoleinspektör blivit tillsatt genom förordnande, bör överstyrelsen äga
att, om den så anser lämpligt, utan ledigförklarande av befattningen, i
analogi med vad som äger rum med avseende på tillsättning av rektorstjänst
vid allmänt läroverk, hos Kungl. Maj:t inom viss tid före förordnandets
utgång göra den hemställan, som överstyrelsen finner i förevarande
fall lämpligast.

2. Avlöning.

För den inspektionsperiod, som tog sin början med år 1905, för Nuvarande

ordnades för hela riket 47 inspektörer. Av dessa funnos inom Uppsala,

inspektörer, Strängnäs, Växjö, Karlstads, Härnösands och Luleå stift sammanlagt 13, som

agna sig åt innehade inspektionen såsom huvudsyssla. Sex av dem avlönades helt och
tTisvcktio nen.

hållet av staten, en med 2,000 och de fem övriga med vardera 2,750
kronor. Till avlöningen av de sju återstående, vilka tillhörde Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, bidrog staten med belopp,
som växlade mellan 1,200 och 1,750 kronor, och de nämnda länens landsting
med vissa belopp, som de anslagit, för att ifrågavarande län skulle
få förmånen att till inspektörer hava sådana personer, som odelat kunde
ägna sig åt inspektionen. Sammanlagda arvodet för sådan inspektör var
dock högst 2,750 kronor.

Inspektörer- Redan år 1907 förklarade de inspektörer, vilka då innehade inspek omTrvodetl^i°nen

såsom huvudsyssla, i sin förut nämnda till Kungl. Maj:t den 27
höjning, december 1907 ingivna underdåniga skrivelse, att nyssnämnda arvoden vore
otillräckliga, och hänvisade de därvid till den avlöning, som folkskolans
lärare, överlärare och lokalinspektörer då atnjöte, samt erinrade om hurusom
någon inkomst av resekostnad och dagtraktamente på grund av de
stegrade levnadskostnaderna då icke kunde beräknas, under det däremot de
utgifter till kläder m. in., som resorna medförde, vore ganska stora. Oaktat
den största sparsamhet och försiktighet kunde kostnaderna för livsuppehället

Avlöning.

icke nedbringas under 4,000 kronor årligen. Med anledning härav anhöllo
de ifrågavarande inspektörerna, att Kungl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder,
för att deras årsarvode skulle komma att utgå med 4,000 kronor.

I det protokoll, som ifrågavarande inspektörer bifogat sin underdåniga skrivelse,
hade de dessutom uttalat önskvärdheten av att de erhölle rätt till
rese- och traktamentsersättning efter 3:dje klassen i gällande resereglemente.

över denna deras underdåniga anhållan hade inom de sex stift, till vilka Domkapitnärnnda
inspektörer hörde, domkapitlen på anmodan avgivit yttranden år 1908. randen om
Uppsala, Strängnäs och Härnösands domkapitel hade därvid tillstyrkt bifall nas anhåiltill
nämnda anhållan. Karlstads domkapitel hade med hänsyn till de betydligt
ökade levnadskostnaderna funnit sökandenas begäran om förbättrad avlöning
fullt befogad, men det syntes domkapitlet, som om de ifrågavarande
inspektörerna borde, i likhet med de flesta andra statens ämbets- och tjänstemän,
komma i åtnjutande av ålderstillägg, och att arvodet därför lämpligen
skulle kunna bestämmas till 3,500 kronor med två ålderstillägg, vartdera å
500 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Luleå domkapitel
hade uttalat sig för en sådan omorganisation av folkskoleinspektionen, att alla
inspektörstjänster bleve huvudsysslor och att inspektörerna erhölle ordinarie
anställning, varav såsom en given följd borde framgå eu lönereglering,
innefattande bestämmelser om grundlön, ålderstillägg, pension samt
delaktighet i änke- och pupillkassa. Intill dess en sådan omorganisation
kunde komma till stånd, vore dock en löneförbättring behövlig. Domkapitlet
ansåg, att lönen tillsvidare borde sättas till enahanda belopp, som
utginge till manliga adjunkter vid rikets folkskoleseminarier, d. v. s. till en
begynnelselön av 3,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor efter
respektive 5, 10, 15 och 20 års oförvitlig tjänstgöring. Växjö domkapitel
ansåg en löneförbättring behövlig, men avlöningen borde icke fastslås
till ett för alla lika belopp. För då innevarande period föreslog domkapitlet
ett årligt tillägg å 500 kronor, varjämte domkapitlet förklarade sig

92 Folkskoleinspektörerna.

icke hava något att invända mot inspektörernas uppfiyttning i 3:dje klassen
i gällande resereglemente.

Domkapitlens
yttranden
ar 1909
om inspektörernas

arvoden.

År 1909 hade samtliga domkapitel anledning att uttala sig om folkskoleinspektörernas
arvoden. I förutnämnda cirkulär den 20 april samma
år anmodades de nämligen bland annat att till kungl. ecklesiastikdepartementet
inkomma med förslag beträffande de årliga arvodesbelopp, som, oberäknat
rese- och traktamentsersättning, ansåges böra tillkomma vederbörande
inspektörer (sid. 6). Flertalet domkapitel hade visserligen, såsom framgår
av redogörelsen å sid. 6—12, vart och ett för sitt stift uttalat sig för
att inspektörsbefattningarna framdeles borde bliva huvudsysslor. Lunds
domkapitel ansåg ock, att en sådan anordning inom Lunds stift borde
komma till stånd redan vid den nästföljande inspektionsperiodens början
år 1911 och föreslog därför anställandet inom Lunds stift av tre

inspektörer. Åt var och eu av dessa föreslog domkapitlet en grundlön
å 4,000 kronor, varjämte domkapitlet uttalade såsom sin mening, att åt
inspektörerna framdeles borde beredas ålderstillägg. Men när övriga
domkapitel yttrade sig om arvodesbeloppen, synas samtliga hava utgått från
den förutsättningen, att flertalet inspektörer även under den närmast
följande perioden skulle innehava inspektionen såsom bisyssla. Åven
med denna förutsättning ansågo dock alla dessa domkapitel utom Strängnäs,
att en höjning av dåvarande arvoden vore önskvärd, varför de också

föreslogo en sådan. År 1909 uppgingo de sammanlagda arvodena åt rikets
inspektörer till 44,600 kronor. Enligt domkapitlens förslag skulle arvodessumman
för samtliga inspektörer hava kommit att uppgå till 83,150 kronor.
Sedan dess har anslaget till inspektörernas arvoden något höjts, så att det
för år 1912 utgjorde 50,500 kronor.

Kommitténs Då kommittén nu går att avgiva sitt förslag rörande folkskoleinspek afAvlöning,

törernas avlöning, vill kommittén först erinra om den grundsats, som

Avlöning.

varit bestämmande för kommittén vid dess tidigare avgivna förslag rörande
avlöning av folkskoleseminariernas lärare och lärarinnor. Denna grundsats
innebär, att vid lönebeloppens avvägande en viss hänsyn bör tagas till de
olika levnadsbehoven och i synnerhet till den försörjningsplikt, som kan
åligga löntagare. För närvarande är emellertid frågan om ändrade lönegrunder
beträffande lärarpersonalen dels vid rikets allmänna läroverk, dels
vid folkskoleseminarierna, dels vid folkskolorna, dels ock vid med förutnämnda
skolor närbesläktade läroanstalter under utredning av en för
ändamålet utsedd utredningsnämnd. Med hänsyn härtill har kommittén
i fråga om folkskoleinspektörernas avlöning ansett sig icke böra hemställa
om tillämpning av ifrågavarande grundsats.

I fråga om avlöningens storlek hava två synpunkter varit för kommittén
bestämmande: den ena, att folkskoleinspektörerna på sin tjänst skulle
kunna hava sin anständiga bärgning, den andra, att inspektörsbefattningarna
skulle kunna draga till sig personer, som besitta goda förutsättningar
för att kunna motsvara de anspråk, vilka sagda befattningar
ställa på sina innehavare. Dessa förutsättningar lära i regel
icke hava förvärvats förrän efter åtskilliga års praktisk verksamhet i
någon annan tjänst. De lämpligaste inspektörskandidaterna torde därför
komma att finnas bland personer, som redan kortare eller längre tid innehaft
tjänst och därunder hunnit komma upp till någon högre lönegrad
än den lägsta. För närvarande utgår avlöningen till manlig seininarieadjunkt
och manlig läroverksadjunkt i fem lönegrader å respektive 3,000,
3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor, och kommittén erinrar därom, att löneförhöjning
till dessa tjänstemän torde inom en snar framtid vara att vänta.
Lönen till folkhögskoleföreståndare växlar i allmänhet mellan 3,000 och
4,500 kronor, varjämte tillkomma bostad och vedbrand. Av de 20 kommunala
folkskoleinspektörer, som för närvarande finnas, åtnjuta tre en grundlön
av 3,000 och två en grundlön av 3,500 kronor; grundlönen för de övriga
femton växlar mellan 4,000 och 7,500 kronor. Alla utom en äga därjämte

94 Folkskoleinspektörerna.

rätt till ålderstilläffsr, vanligen två sådana å 500 kronor. Föreståndaren för en
högre folkskola kan erhålla en avlöning av 3,000—4,000 kronor och rektorn
vid en kommunal rnellanskola 4,000 kronor jämte bostad och bränsle.
Vad folkskollärarkåren beträffar, har man särskilt att tänka på överlärarna,
vilkas avlöning inom större och medelstora städer växlar i högsta lönegraden
mellan 2,650 och 6,000 kronor. Den kontanta lönen till en kyrkoherde
skall, enligt lag om reglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910, i regel utgå med ett grundbelopp av 4,000 kronor och
till en komminister med ett grundbelopp av 2,500 kronor. Båda skola
dessutom i vissa fall erhålla fyllnadsbelopp, som äro beroende dels på
pastoratets folkmängd, dels på dess areal, samt likaledes i vissa fall ett
ålderstillägg. Härtill komma för båda fri bostad och trädgård, skjutsersättning
och i allmänhet bränsle. Då nu kommittén, såsom redan förut är
nämnt, anser, att goda inspektörskandidater skola kunna erhållas i synnerhet
från nu nämnda kategorier av tjänstemän och att sådana medlemmar
av sagda kategorier, som kunna befinnas villiga och lämpliga att övergå
till folkskoleinspektionen, icke av ekonomiska hänsyn böra avhållas från
att söka inspektörstjänster, bör grundlönen för inspektörstjänst enligt kommitténs
mening icke sättas lägre än 4,000 kronor. Till denna grundlön
synas böra komma två ålderstillägg å 500 kronor vartdera att utgå efter
respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring.

I likhet med vad som äger rum i fråga om rektorer vid allmänna
läroverk och folkskoleseminarier böra de nämnda ålderstil läggen tillkomma
inspektören, vare sig han innehar ordinarie tjänst eller han är tillsatt
genom förordnande på viss tid.

För den händelse den av kommittén föreslagna ordningen för inspektionen
kommer till stånd, torde det böra anses rättvist, att de i tjänst varande
folkskoleinspektörer, vilka vid övergången till sagda ordning
uteslutande ägna sig åt inspektionen, för lönetur få till -

Avlöning.

godoräkna sig de år, under vilka de på grund av förordnande
innehaft sin befattning såsom huvudsyssla.

Kommittén har förut (sid. 65) uttalat såsom sin mening, att ett
visst belopp borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till
arvode för folkskoleinspektionen på Gottland. Med hänsyn till antalet
skolor och lärare på Gottland samt till nu föreslagna avlöning åt folkskoleinspektörerna
torde detta belopp lämpligen kunna sättas till 2,000 kronor.

Kommittén vill sålunda föreslå, att folkskoleinspektör, som innehar
sin befattning såsom huvudsyssla vare sig genom förordnande eller
såsom ordinarie tjänstinnehavare, erhåller en grundavlöning av

4,000 kronor samt därjämte två ålderstillägg å 500 kronor etter respektive
5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring; att avlöningsbeloppen
i de tre lönegraderna å respektive 4,000, 4,500 och 5,000 kronor
enligt vanliga grunder uppdelas i lön å respektive 2,700, 3.050 och
3,400 kronor och tjänstgöringspenningar å respektive 1,300, 1,450
och 1,600 kronor. Därjämte hemställer kommittén, att för inspektionen
över Gottland ett arvodesbelopp av 2,000 kronor måtte ställas till
Kungl. Maj :ts förfogan de. — Under tiden för förordnande synes innehavare
av förordnandet böra uppbära de med befattningen förenade löneförmåner
efter avdrag av det belopp, som motsvarar de avgifter för egen pensionering,
vilka skulle av honom erlagts, därest han som ordinarie innehaft befattningen.

För avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas villkor i huvudsaklig
överensstämmelse med vad under senare år i allmänhet blivit föreskrivet
vid fastställandet av lönestater för statstjänstemän.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla såsom ur inspektionsväsendets
synpunkt önskvärt, att folkskoleinspektör, som avlagt teologisk
examen eller eljest förvärvat med sådan examen förbunden behörighet,
vid möjligen skeende övergång till prästerlig tjänst tinge såsom prästerliga
tjänstår räkna de år, under vilka han bestritt tjänst som folkskoleinspektör,
och likaledes att innehavare av folkskoleinspektörstjänst vid möj -

Folkskoleinspektörerna.

b) Ortstillägg.

ligen skeende övergång till lärartjänst vid någon statens eller av staten
understödd kommunal läroanstalt tinge som tjänsteår för den nya befattningen
räkna de år, under vilka han tjänstgjort som folkskoleinspektör.
Kommittén finner sig dock i avseende på dessa önskemål, vilka givetvis
icke avse rätt till lönetursberäkning, icke böra framställa förslag.

De nu föreslagna avlöningsbeloppen äro avsedda för flertalet av rikets
folkskoleinspektörer. Till följd av de olika levnadskostnaderna å
olika orter, liksom ock till följd av de olika svårigheter, vilka möta en
folkskoleinspektör inom skilda delar av vårt land, komma dock dessa belopp
icke att äga samma värde för folkskoleinspektörer i olika delar av
landet. Under sådana förhållanden måste det anses icke blott rättvist
utan även, med hänsyn till möjligheten att å de dyrare orterna erhålla
dugliga sökande till inspektörstjänsterna, nödvändigt, att vissa folkskoleinspektörer
tillerkännas särskilda ortstillägg.

Dylika ortstillägg, avseende att göra löneförmånerna å dyrare orter
likvärdiga med löneförmånerna å orter med mera ordinära levnadskostnader,
hava redan tilldelats vissa andra kategorier av statens tjänstemän,
såsom landsstaterna inom Stockholms, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, vissa provinsialläkare i Stockholms, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. 1 sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna
har kommittén på anförda skäl föreslagit sådana tillägg
för vissa seminarielärare. Vad folkskoleinspektörerna beträffar, är det i
synnerhet inspektören i l:a inspektionsområdet (Stockholm med omnejd)
samt inspektörerna i 27:e—33:e inspektionsområdena (Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län), som äro i behov av dylika tillägg.

De höga levnadskostnaderna i Stockholms stad äro allmänt kända.
De hava också redan medfört särskilda ortstillägg för tjänstemännen
i de flesta av statens centrala verk. Vad Stockholms omgivningar beträffar,
hava levnadskostnaderna därstädes visserligen rönt så stort inflytande av

Avlöning.

Stockholms stad, att någon betydligare skillnad mellan staden och sagda
omgivningar icke torde förefinnas. I överensstämmelse med av Riksdagen
nyligen i fråga om vissa andra tjänstemän fastställda villkor synes emellertid
böra bestämmas, att ortstillägg till inspektören i l:a inspektionsområdet
må utgå endast i det fall, att han är bosatt i huvudstaden.
För så vitt hans avlöning icke skall komma att i värde alltför mycket understiga
avlöningen för de flesta andra inspektörer, torde ortstillägget
icke kunna sättas lägre än till 500 kronor om året. Även med ett sådant
ortstillägg kommer inspektörens avlöning icke att gå upp till det belopp,
med vilket en överlärare vid Stockholms folkskolor avlönas.

Ortstillägg till inspektörerna i 27:e—33:e inspektionsområdena (Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län) betingas enligt kommitténs
mening i särskilt hög grad av de ogynnsamma yttre förhållanden, under
vilka de hava att leva: klimatets och kommunikationernas beskaffenhet
samt de höga levnadskostnaderna. Med hänsyn till inspektörernas skyldighet
att resa även under vintern och de svårigheter, under vilka de då
hava att förrätta sin tjänst, samt den dyrare utrustning av kläder m. in.,
som de måste bekosta sig, torde ortstillägget för dessa inspektörer böra
sättas till 500 kronor om året.

Kommittén vill sålunda föreslå, att ett ortstilläofgr å 500 kronor
tillerkännes var och en av folkskoleinspektörerna i l:a samt i
27:e—33:e inspektionsområdena, inspektören i l:a inspektionsområdet
dock under förutsättning, att han är bosatt inom Stockholms stad. Dessa
ortstillägg böra tydligen icke öva inflytande på pensionen.

Av vad kommittén i Kap. I (sid. 20 och 21) anfört framgår, <0
att en ganska omfattande expedition ingår i folkskoleinspektörens arbete.
Tydligt är, att denna expedition icke kan tänkas skött med ordning och
reda, utan att inspektören i ordnat skick förvarar jämte sina inspektionsjournaler
alla sådana in- och utgående handlingar, till vilka han under

13—122499. Folkundervisning skom. bet.

Folkskoleinspektörerna.

sin kommande tjänstutövning kan av en eller annan anledning behöva
återgå, såsom statistiska uppgifter, avgivna av lärare eller skolråd, utdrag
ur skolrådens statsbidragsrekvisitioner, promemorior till skolråden, utlåtanden
till olika myndigheter, resplaner, årsberättelser, vissa delar av skriftväxlingen
m. in. Tyvärr har inspektören hittills icke haft skyldighet att
förvara dylika handlingar, vilket haft till följd bland annat, att han icke
heller haft skyldighet att till sin efterträdare i tjänsten lämna några uppgifter
rörande skolorna i inspektionsområdet, men uppenbart är, att ett
sådant förhållande icke bör fortfara. Om det sålunda med rätta bör åligga
inspektören att förvara nu nämnda handlingar, kräves tydligen, att han
för detta ändamål till sitt förfogande äger ett särskilt expeditionsrum, som
lämnar utrymme för desamma. I detta expeditionsrum bör, för tillgodoseende
av skolrådsordförandenas in. flis behov att hastigt och lätt komma
i förbindelse med inspektören, ett sådant kommunikationsmedel som telefon
icke saknas. Det torde därför böra betraktas såsom eu skyldighet för
inspektören att vara försedd med telefon. Expeditionen kräver därjämte
en icke oansenlig mängd skrivmaterialier m. in., ofta även tryckning
av cirkulärskrivelser samt ren skri vningsarbete. Då nu sagda expedition,
som med nödvändighet hör till inspektörens tjänst, förorsakar direkta kostnader,
synes det vara med billighet och rättvisa överensstämmande, att
dessa kostnader icke, såsom hittills skett, helt och hållet läggas på inspektören,
utan att staten till betäckande av desamma bidrager med ett visst
årligt belopp. Kommittén vill med hänsyn härtill hänvisa till den förmån,
som i motsvarande avseende är beviljad kronofogdar och länsmän. I ersättning
åt sistnämnda tjänstemän för vissa av deras verksamhet föranledda
utgifter ävensom för telefonavgifter utgå nämligen vissa belopp såsom
expensmedel. På samma sätt borde enligt kommitténs mening ett visst
årligt belopp anslås såsom expensmedel åt folkskoleinspektör. Detta belopp
torde lämpligen kunna sättas till 300 kronor för varje inspektör,
som innehar sin inspektörsbefattning såsom huvudsyssla.

Avlöning.

91)

Till inspektionen över skolväsendet på Gottland torde för samma
ändamål böra anslås 200 kronor.

På grund av tjänstens beskaffenhet torde semester för folkskole- d) Vikariat sinspektör
icke kunna ifrågasättas, vadan något särskilt anslag till semestervikarier
icke torde vara erforderligt. Däremot är det givet, att fall kunna
inträffa, då folkskoleinspektör till följd av sjukdom kan vara i behov av
tjänstledighet och då det således blir nödvändigt att förordna vikarie, som
under tiden uppehåller hans tjänst. Att såsom vikarie övertaga dylik
tjänst är emellertid förenat med åtskilliga svårigheter. Med hänsyn såväl
härtill som till svårigheten att för vikariatet erhålla lämplig person synes
vikariatsarvodet böra beräknas efter 3,000 kronor för kalenderår, och böra
de grunder, enligt vilka sagda arvode skall utgå, framdeles närmare bestämmas.
För de få fall, som här kunna komma i fråga, kan Kungl.

Maj:t möjligen av tillgängliga medel anvisa det erforderliga beloppet. Skulle
så icke kunna ske, blir tydligen ett särskilt anslag för bidrag till vikariatsarvoden
behövligt, och torde detta anslag icke behöva sättas högre än till

2,000 kronor. Att det bör bliva ett förslagsanslag synes ligga i sakens natur.

Såsom förut nämnts (sid. 91), hava inspektörerna i de områden, i e) Rese- och

'' _ traktaments vilka

inspektörstjänsten är huvudsyssla, i samband med underdånig skri- ersättning.
velse framhållit ett inom inspektörskåren ofta uttalat önskemål, nämligen
om uppflyttning från 4:e till 3:e klassen i gällande resereglemente. Sådan
uppflyttning skulle innebära en höjning av dagtraktamentet men icke någon
nämnvärd förhöjning i ersättningen för själva resorna, enär inspektörerna
mestadels måste resa efter skjuts och ingen skillnad i detta avseende förefinnes
mellan resa efter 3:e och 4:e klassen enligt gällande resereglemente.

Kommittén har särskilt med hänsyn till de kostnader för statsverket,
som den av kommittén föreslagna förändrade anordningen av
folkskleinspektionen i varje fall måste medföra, icke ansett sig kunna före -

100

Folkskoleinspektörerna.

slå någon förändring i nu gällande bestämmelse angående rese- och traktamentsersättning
för folkskoleinspektörerna.

Tjänstinne- 3- Pensionering.

havares egen

pension. Den tanken ligger nära till hands, att folkskoleinspektörerna, vilkas

verksamhet helt och hållet faller inom folkundervisningsväsendets område, i
fråga om sin pensionering skulle kunna hänvisas till folkskollärarnas pensionsinrättning.
Då emellertid folkskoleinspektörerna i så fall skulle bilda
ett undantag från flertalet övriga civila tjänstemän och då det dessutom
helt säkert skulle stöta på vissa svårigheter att inom sagda pensionsinrättning
få pensionsförhållandena för inspektörerna på ett tillfredsställande
sätt ordnade, finner kommittén sig icke böra föreslå, att de skulle erhålla
delaktighet i sagda pensionsinrättning. Under förutsättning att kommitténs
förslag rörande folkskoleinspektörs tillsättning vinner avseende och
folkskoleinspektör således skulle komma att i regel erhålla ordinarie befattning,
skulle folkskoleinspektör med avseende på sin egen pension självfallet
höra under lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
av den 11 oktober 1907.

Enligt denna lag skulle hel pension för folkskoleinspektör komma
att utgå med samma belopp som den egentliga lönen, alltså för inspektör,
som vid avgång från tjänsten befunne sig i högsta lönegraden, med 3,400
kronor. Den årliga pensionsavgift, som inspektören skulle erlägga, komme att
i de olika lönegraderna utgå med respektive 91,so, 103,7o och 115,60 kronor.

Synnerligen viktig är här frågan om det antal levnads- och tjänstår,
vid vilka rätt till åtnjutande av hel pension skulle inträda. För manlig
tjänstinnehavare i allmänhet inträder enligt förutnämnda lag sådan
rätt vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår. Denna bestämmelse förutsätter
tydligen såsom det normala, att tjänstinnehavaren inträtt i statens
tjänst senast vid uppnådda 32 levnadsår. Flera kategorier av tjänstinne -

Pensionering.

101

havare äga emellertid enligt sagda lag .rätt till pension vid tidigare levnadsålder
och efter ett mindre antal tjänstår. Så äro t. ex. lärare vid
allmänna läroverken och folkskoleseminarierna pensionsberättigade vid 65
och provinsialläkare vid 62 levnadsår. Ur folkundervisningsväsendets synpunkt
måste det anses önskvärt, att även folkskoleinspektörerna kunna erhålla
pension vid en något tidigare levnadsålder än 67 år, enär den fysiska
och psykiska spänstighet, som inspektionsarbetet, synnerligast resorna, kräver,
icke i allmänhet kan vara att förvänta ända intill denna ålder. Enligt
kommitténs mening bör den levnadsålder, vid vilken folkskoleinspektör
skall äga rätt till pension, icke sättas högre än till 63 år. Med hänsyn
såväl härtill som till den omständigheten, att folkskoleinspektörerna i regel
snarare torde komma att inträda i inspektörstjänsten vid en ålder av omkring
40 än vid en ålder av omkring 30 år, torde antalet tjänstår, vid vilka
folkskoleinspektör skulle erhålla rätt till hel pension, icke heller kunna sättas
högre än till 25. Ur inspektionens synpunkt är önskvärt, att han av dessa
tjänstår förvärvat minst 10 i egenskap av folkskoleinspektör. Kommittén vill
alltså hemställa, att folkskoleinspektörs pensionering måtte komma
att äga rum enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension samt att rätt för folkskoleinspektör att komma i åtnjutande
av hel pension måtte inträda vid uppnådda sextiotre
levnads- och tjugofem tjänstår, med villkor dock att minst tio
tjänstår förvärvats under innehavändet av inspektörsbefattning.

Enligt § k7 i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension beräknas tjänstår för erhållande av pension enligt denna lag för
hela den tid, under vilken tjänstinnehavaren varit anställd i statens tjänst.
Härav följer, att folkskoleinspektör, som förut innehaft befattning t. ex.
såsom ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, för
pension såsom inspektör får tillgodoräkna sig även de tjänstår, han såsom
läroverks- eller seminarielärare förvärvat. Den folkskoleinspektör däremot,
som icke förut innehaft statstjänst utan i stället innehaft t. ex. prästerlig

102

Folkskoleinspektörerna.

befattning eller befattning såsom föreståndare för folkhögskola eller varit
anställd vid kommunal läroanstalt får för pension såsom inspektör icke
tillgodoräkna sig de tjänstår han i sin föregående befattning förvärvat.
En sådan olikhet i fråga om tjänstårsberäkning torde icke kunna anses
lämplig, och detta så mycket mindre, som de sistnämnda slagen av tjänstgöring
torde ur statens synpunkt vara av lika stor betydelse som civil
statstjänst. Riktigare torde vara, att folkskoleinspektören för pension får
tillgodoräkna sig även sådan tjänstgöring som den nyssnämnda. En sådan
anordning kräves icke blott av hänsyn till billighet och rättvisa utan även
och framför allt av hänsyn till inspektörskårens rekrytering. Kommittén
anser sig emellertid med hänsyn till de konsekvenser, som en åtgärd i nu
antydd riktning skulle medföra, icke i nämnda avseende böra framställa
något förslag:. Kommittén vill dock uttala såsom önskvärt, att folkskoleinspektör
för erhållande av pension finge räkna tjänstår icke allenast
för den tid, under vilken han innehaft folkskoleinspektörsbefattning, samt
för den tid, under vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens
tjänst haft extra ordinarie anställning eller förordnande, utan ock för den
tid, under vilken han innehaft prästerlig tjänst eller tjänst vid någon av
staten understödd läroanstalt.

Änke- och
pupillpensionen.

I fråga om änke- och pupillpensionen vore önskvärt, att ordinarie
folkskoleinspektör, som förut varit delaktig i någon änke- och pupillkassa,
fortfarande skulle kunna få stå kvar som delägare i samma kassa.
Då detta emellertid icke lärer kunna ske utan ändring av reglementena
för samtliga ifrågakommande kassor, torde en sådan anordning för folkskoleinspektörerna
icke böra ifrågasättas. För ordnandet av de ordinarie
inspektörernas änke- och pupillpension kunna då närmast tre möjligheter
tänkas, nämligen att folkskoleinspektören blir delaktig i civilstatens änkeoch
pupillkassa, i folkskollärarnas änke- och pupillkassa eller i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa.

Pensionering.

103

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änke- och
pupillkassa den 21 december 1907 är tjänstinnehavares delaktighetsbelopp
i nämnda kassa lika med en femtedel av det högsta pensionsunderlag, som
för hans tjänst är bestämt enligt gällande lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, dock med en viss begränsning såväl uppåt som
nedåt. Då kommittén föreslagit, att den egentliga lönen för folkskoleinspektör
skulle i högsta lönegraden utgöra 3,400 kronor, skulle även högsta
pensionsunderlaget bliva 3,400 kronor. Delaktighetsbeloppet i civilstatens
änke- och pupillkassa skulle följaktligen bliva 680 kronor.

Pensionen skulle i så fall bliva:

a) för ensam änka.................... 680 kr.

b) för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn . . . 1,020 »

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett barn funnes......,........ 340 »

om barnen vore två................. 680 »

om barnen vore tre eller flera............. 1,020 »

Avgifterna till kassan äro av två slag: årsavgift och befordringsavgift.
Såsom årsavgift skall delägare erlägga 21 procent av sitt delaktighetsbelopp
i kassan. För folkskoleinspektör skulle således årsavgiften utgå
med 142,80 kronor. Befordringsavgift skall betalas till kassan av en var,
vilken, efter det han fyllt 24 år, inträder i kassan eller erhåller förhöjning
i delaktighetsbeloppet. I de flesta fall torde folkskoleinspektör vid sitt
tillträde till tjänsten icke förut hava tillhört denna kassa. Under sådana
omständigheter skulle befordringsavgiften, med tillämpning av i detta avseende
givna bestämmelser, för honom beräknas å delaktighetsbeloppet och
utgå med 1 procent därå för varje full kalendermånad, som förflutit från
det han fyllt 24 år, tills han vunnit delägarrätt i kassan, dock minst med
40 procent å delaktighetsbeloppet. Denna befordringsavgift skulle betalas
under loppet av två år. I de flesta fall komme folkskoleinspektörerna helt
säkert att få erlägga ganska dryga befordringsavgifter. En person, som exem -

104

Folkskoleinspektörerna.

pelvis vid 38 års ålder i egenskap av folkskoleinspektör bleve delägare i
kassan, ‘skulle sålunda i befordringsavgift få erlägga 1,142,40 kronor eller

571,20 kronor under vartdera av två år. Årsavgifterna till pensionskassan
och till änke- och pupillkassan samt befordringsavgiften till den sistnämda
skulle under vartdera av dessa år sammanlagt uppgå till 805,so kronor.

En annan möjlighet vore, att folkskoleinspektören bleve delägare i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Under förutsättning att vad som
nu gäller för övningsskollärare vid folkskoleseminarium finge tillämpas
även med avseende på folkskoleinspektör, skulle dennes delaktighetsbelopp
i denna kassa bliva lika med högsta kontanta avlöningsbeloppet, således

5,000 kronor.

Pensionen skulle enligt den ändrade avfattning, som 21:sta paragrafen
av reglementet för ifrågavarande kassor genom kungl. kung. den 28 juni

1907 erhållit, bliva:

a) för ensam änka.................... 1,000 kr.

b) för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn . . . 1,500 »

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett barn funnes.............. 500 »

om barnen vore två................. 1,000 »

om barnen vore tre eller flera.............. 1,500 »

Den årliga pensionsavgift, som inspektör skulle till kassan inbetala,
utgör 3Va procent av delaktighetsbeloppet, således 166,67 kronor.

Den tredje möjligheten vore, att inspektören bleve delägare i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa. Hans delaktighetsbelopp skulle
här bliva lika med den egentliga lönen i högsta lönegraden, alltså
3,400 kronor.

Pensionen skulle i så fali utgå med följande belopp:

a) för ensam änka............ 780 kr.

Pensionering.

105

b) för änka med pensionsberättigade barn:

om endast ett barn funnes......1,014 »

om barnen vore två.........1,170 »

om barnen vore tre......... 1,248 »

om barnen vore fyra......... 1,326 »

o. s. v.

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett barn funnes...... 390 kr.

om barnen vore två......... 780 »

om barnen vore tre.........1,014 »

om barnen vore fyra.........1,170 »

om barnen vore fem......... 1,248 »

o. s. v.

Den årliga pensionsavgiften i denna kassa utgör för manlig delägare
3 procent av delaktighetsbeloppet och skulle alltså för folkskoleinspektör
bliva 102 kronor.

Av vad nu anförts rörande de tre nämnda änke- och pupillkassorna,
framgår genast, att civilstatens änke- och pupillkassa är för ifrågavarande
fall synnerligen oförmånlig. De personer, som kunna tänkas lämpliga att
övergå till folkskoleinspektionen, hava utan tvivel i allmänhet, såsom förut
nämnts, redan under en följd av år tillhört någon annan änke- och pupillkassa
i de flesta fall elementarlärarnas, folkskollärarnas eller prästerskapets
— och till denna i årsavgifter inbetalt ganska betydande belopp.
Dessa belopp komine icke att räknas dem till godo vid övergång
till civilstatens änke- och pupillkassa. Under sådana omständigheter
skulle helt säkert den rektroaktivavgift, som en folkskoleinspektör förutom
vanliga årsavgifter bleve skyldig att betala, därest han skulle
vara förbunden att bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
verka i hög grad avskräckande. Att hänvisa folkskoleinspektörerna till

14—122499. Folkundervisning sk om. bet.

106

Folkskoleinspektörerna.

nämnda kassa skulle därför enligt kommitténs mening vara synnerligen
ofördelaktigt med hänsyn till inspektörskårens rekrytering och kan alltså
icke förordas.

Däremot måste det anses icke blott rimligt utan även ganska naturligt,
att folkskoleinspektörerna hänvisades till folkskollärarnas eller till
elementarlärarnas änke- och pupillkassa, emedan många före sitt tillträde
till inspektörstjänsten helt säkert tillhört endera kassan och till denna
under längre eller kortare tid betalt årsavgifter.

Det nära samband, som förefinnes mellan folkskola och folkskoleinspektion,
leder tanken närmast i den riktningen, att folkskoleinspektörerna
med hänsyn till änke- och pupillpensionen skulle hänvisas till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Utan tvivel skulle det också vara förmånligt
för inspektörerna att bliva delägare i denna kassa, därest bestämmelser
med avseende på pensionsbeloppen liknande dem, vilka för närvarande
äro gällande för kassans nuvarande delägare, finge tillämpas även på folkskoleinspektörerna.
Ursprungligen har pensionen till änka efter delägare i
nämnda kassa i varje fall utgått med 20 procent av delaktighetsbeloppet.
Beträffande folkskollärares änka har emellertid givits ändrade bestämmelser i
kungl. kungörelsen den 28 juni 1907. Enligt dessa bestämmelser, som
trätt i kraft den 1 januari 1908, utgår numera pensionen till sådan änka
med 25 procent av delaktighetsbeloppet. Till änka efter annan delägare
utgår pensionen fortfarande med 20 procent av sagda belopp. Numera har
således kassan med hänsyn till den utgående pensionen två delägargrupper.
Den ena utgöres av folkskollärare, den andra av lärare vid högre folkskolor,
kommunala mellanskolor, folkhögskolor, lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor m. fl. Folkskollärares delaktighotsbelopp år i regel 1,350 kronor.
Högsta inom kassan förekommande delaktighetsbelopp utgör för närvarande
4,000 kronor. Detta delaktighetsbelopp tillkommer folkhögskoleföreståndare,
föreståndare för dövstumskolor in. fl. Förslag har emellertid
framställts, att delaktighetsbeloppet för dövstumskoleföreståndare skulle

Pensionering.

107

höjas till 4,500 kronor, och lära såväl direktionen för folkskollärarnas
pensionsinrättning som statskontoret till sagda förslag tillstyrkt bifall. Om
folkskoleinspektörerna komme att inträda i kassan, skulle deras delaktighetsbelopp
enligt de grunder, som i detta avseende gälla för lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor, och erdigt kommitténs förslag rörande folkskoleinspektörs
avlöning, såsom förut nämnts, bliva 5,000 kronor, och skulle
folkskoleinspektörerna tydligen komma att med avseende på pensionsbeloppen
hänföras till (den andra av de förut nämnda grupperna, vadan
pensionen komme att utgå med de belopp, som angivits å sid. 104. Huruvida
ökat statsbidrag till kassan i så fall skulle vara av nöden, kan kommittén
icke avgöra, utan finge detta bliva föremål för särskild utredning.

Beträffande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa synas inga
särskilda svårigheter föreligga. Att folkskoleinspektörerna icke tillhöra
läroverkslärarkåren torde icke utgöra något hinder för folkskoleinspektörernas
inträde, enär kassan redan förut upptagit andra kategorier av delägare
än lärare vid de allmänna läroverken. Enligt de principer, som
inom denna kassa tillämpas i fråga om delägares delaktighetsbelopp, skulle
detta belopp, som förut nämnts, för folkskoleinspektör bliva lika med
den egentliga lönen i högsta lönegraden eller 3,400 kronor. Eu sådan
grupp av delägare, vars delaktighetsbelopp är just 3,400 kronor, har
kassan redan. Denna grupp utgöres av adjunkter vid allmänna läroverk,
vid högre lärarinneseminariet och vid folkskoleseminarier. Att öka denna
grupp med statens folkskoleinspektörer torde från kassans synpunkt icke
böra möta hinder. Antagligen förutsätter dock den nämnda anordningen,
antingen att statens årliga bidrag till kassan ökas eller ock att inspektörerna
själva betala den tilläggsavgift, som enligt bil. A till det för kassan
gällande reglementet beräknas motsvara för befattningen utgående statsbidrag.
För en folkskoleinspektör, som vid 38 års ålder inträtt i kassan,
skulle denna tilläggsavgift uppgå till 96,98 kronor om året.

108

Behövliga anslag.

De överväganden, som kommittén i förevarande avseende gjort, hava
lett kommittén till den uppfattningen, att det vore lämpligast, att folkskoleinspektörerna
bleve delägare i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.
Detta dock endast under den förutsättningen, att de icke behövde
erlägga förhöjda pensionsavgifter, enär eljest delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa måste anses vara att föredraga. Under den nämnda
förutsättningen vill kommittén föreslå, att för ordinarie folkskoleinspektör
måtte stadgas rättighet och skyldighet att vara delägare
i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.

Kap. VII. Behövliga anslag.

I överensstämmelse med vad kommittén i det föregående föreslagit
skulle för folkskoleinspektionen behövas följande årliga anslag:

Till avlöningar:

33 inspektörer, grundavlöning å 4,000 kr. kr. 132,000:

8 inspektörer, ortstillägg å 500 kr. . . » 4,000:

Inspektionen över Gottland, arvode ...» 2,000: —

Till expensmedel:

33 inspektörer å 300 kr........» 9,900:

Inspektionen över Gottland ■ . . • • • »__200:

Kronor 148,100: —

Denna summa utgör omkring 0,35 procent av samtliga utgifter för
rikets folkskoleväsen och omkring 1,2 procent av statens bidrag till det -

samma.

Sammanfattning.

109

För närvarande utgör anslaget till arvoden åt rikets folkskoleinspektörer
50,500 kronor. Inspektionens anordnande på sätt, som kommittén
föreslagit, skulle således kräva en merkostnad av 97,600
kronor.

Häri äro ålderstillägg samt rese- och traktamentsersättningar icke
inräknade. För inspektör, som innehar sin befattning såsom huvudsyssla,
hav kommittén föreslagit tva ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. I ovanstående summor ingå icke heller eventuella
vikariatsarvoden, förslagsvis beräknade till 2,000 kronor.

Kap. VIII. Sammanfattning.

Huvudpunkten i kommitténs i föreliggande betänkande framställda
förslag rörande folkskoleinspektionen utgöres av kommitténs hemställan, att
denna inspektion för framtiden måtte anordnas såsom en huvudsyssla,
åt vilken folkskoleinspektören odelat har att ägna sig, en
hemställan som står i överensstämmelse med strävanden, vilka sedan lång
tid tillbaka gjort sig gällande och alltmera vunnit anslutning såväl inom
riksdagen som av vederbörande myndigheter.

Från grundsatsen om folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla har
kommittén funnit sig böra göra undantag i fråga om inspektionen
över skolväsendet på Gottland med hänsyn till de hinder, som de
yttre förhållandena hår i de flesta fall torde komma att ställa för o-rundsatsens
genomförande. Däremot har kommittén ej funnit sig kunna förorda
den avvikelse från nämnda grundsats, som ej utan beaktansvärda
skäl blivit påyrkad i lärarutbildningens intresse, nämligen att för varje
folkskoleseminarium skulle avsättas ett särskilt mindre område, över vilket

Sammanfattning.

seminariets rektor eller någon annan av seminariets lärare skulle utöva
inspektionen.

Beträffande frågan om den kommunala folkskoleinspektionens ställning
till statsinspektionen har kommittén såsom sin mening uttalat, att
statsinspektion bör äga rum även i skoldistrikt med kommunala inspektörer,
huvudstaden därvid inräknad, att befattning såsom kommunal folkskoleinspektör
inom ett skoldistrikt icke bör förenas med befattning såsom
statens folkskoleinspektör i samma skoldistrikt samt att statens folkskoleinspektör
bör hava samma åligganden gentemot ett skoldistrikt med
kommunal inspektör som gentemot andra skoldistrikt inom inspektionsområdet
men att dock eu begränsning av hans verksamhet inom skoldistrikt
med egen inspektör bör äga rum, i de avseenden där så lämpligen
kan ske.

o .

I fråga om inspektörernas verksamhet och befogenhet har kommittén
åsyftat att genom den föreslagna förändringen av inspektörstjänsterna
och ej mindre genom inspektionens förläggande under en central skolstyrelses
tillsyn och ledning giva ökad betydelse och effektivitet åt inspektörernas
arbete. Men kommittén har, såsom kommittén jämväl i sitt
betänkande angående skolöverstyrelse framhållit, icke avsett någon förändring
i inspektionens hittillsvarande karaktär. Inspektörerna behålla
enligt kommittéförslaget sin egenskap av kontrollerande och rådgivande,
ej styrande organ inom skolförvaltningen. Till skolans
myndigheter få de i huvudsak samma ställning som hittills, om ock denna
ställning, särskilt vad domkapitlen beträffar, måste komma att röna inverkan
av en eventuell skolöverstyrelses tillkomst. Till skolöverstyrelsens befattning
med inspektionen bör bland annat höra en viss kontroll övei
inspektörernas tjänsteresor.

Kommitténs förslag rörande landets indelning i inspektionsområden
innebär, att, med bortseende från Gottland, riket skulle komma att innehålla
33 inspektionsområden. Vid bestämmandet av dessas storlek och

Sammanfattning.

gränser har kommittén tagit hänsyn dels till antalet skolor och lärarkrafter
inom varje särskilt område, dels ock till folktätheten och till kommunikationerna
samt till förefintligheten av skoldistrikt med kommunala inspektörer.
I fråga om Luleå stift har kommittén framställt alternativa
förslag till indelning.

Kommittén har erinrat om de insikter, den erfarenhet och de personliga
egenskaper, som måste fordras av en folkskoleinspektör, men har
icke funnit sig böra föreslå uppställandet av formella kompetensvillkor för
inspektörsanställning. Beträffande anställningens art har kommittén föreslagit,
att folkskoleinspektör antingen må erhålla ordinarie anställning
eller ock, då omständigheterna därtill föranleda, förordnas
för viss tid samt att i fråga om ordinarie anställning folkskoleinspektör
skall tillsättas genom konstitutorial. Inspektörsbefattning bör
enligt kommitténs förslag vid inträffad ledighet offentligen ledigförklaras.
Den föreslagna skolöverstyrelsen skulle äga att mottaga och pröva anmälningar
till ledigförklarad befattning samt på anförda grunder hos Kungl.
Maj:t förorda till utnämning eller förordnande den av de anmälda, som den
finner vara för befattningen lämpligast. I vissa fall skulle från nu angivna
allmänna tillvägagångssätt avvikelse ske, på sätt kommittén närmare angivit.

Folkskoleinspektör, som, vare sig i egenskap av ordinarie eller förordnad,
innehar sin befattning som huvudsyssla, skall enligt kommittéförslaget
erhålla avlöning i tre lönegrader å respektive 4,000, 4,500
och 5,000 kronor, uppdelad enligt vanliga grunder i lön och tjänstgöringspenningar.
Uppflyttningen i lönegrad bör äga rum efter respektive
5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring, och för avlöningsförmånernas åtnjutande
böra stadgas villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad under
senare år i allmänhet blivit föreskrivet vid fastställandet av lönestater för
statstjänstemän. Till expensinedel bör åt varje inspektör, för vilken inspektörsbefattningen
är huvudsyssla, utgå ett belopp av 300 kronor. Folkskoleinspektören
i det inspektionsområde, som i sig innefattar Stockholms stad, lik -

112

Sammanfattning.

som ock folkskoleinspektörerna i de sju inom Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län liggande inspektionsområdena skola enligt förslaget erhålla
ortstillägg å 500 kronor, dock att till den förstnämnda inspektören ortstilläe: må Utså endast i det fall, att han är bosatt i Stockholms stad.

I tjänst varande inspektörer, vilka vid övergången till den nya ordningen
redan innehava inspektionsbefattning som huvudsyssla, böra för lönetur
få tillgodoräkna sig de år, under vilka de på grund av förordnande innehaft
sina befattningar såsom huvudsysslor.

För inspektionen över Gottlands folkskoleväsen har kommittén hemställt,
att till Kungl. Maj:ts förfogande måtte ställas ett arvodesbelopp av

2,000 kronor samt till eXpensmedel 200 kronor.

Kommittén har icke föreslagit ändring i nu gällande bestämmelser
angående rese- och traktamentsersättning för folkskoleinspektörer.

I fråga om folkskoleinspektörernas pensionering har kommittén föreslagit,
att densamma måtte komma att äga rum enligt lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, dock att rätt för folkskoleinspektör
att komma i åtnjutande av hel pension måtte inträda vid uppnådda
63 levnads- och 25 tjänstår, av vilka minst 1 0 tjänstår böra
hava förvärvats under innehavandet av inspektörstjänst. Beträffande
änke- och pupillpensionen har kommittén under viss förutsättning
föreslagit, att för ordinarie folkskoleinspektör måtte bestämmas rättighet
och skyldighet att vara delägare i elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa.

Inspektionens anordnande på sätt kommittén föreslagit skulle kräva
en årlig kostnad för statsverket av 148,100 kronor, vilket innebär
en merkostnad av 9 7,600 kronor. Härvid äro ålderstillägg, rese- och
trakt amentsersättningar samt eventuella vikariatsarvoden icke inräknade.

Med avseende på genomförandet av den förändrade anordning av
folkskoleinspektionen, som av kommittén föreslagits, anser kommittén, att

Sammanfattning.

113

denna anordning snarast möjligt bör bringas till stånd och att, om undantag
därifrån tillsvidare i vissa fall komma att göras, perioden för övergången
till ett fullständigt genomförande av organisationen ej bör göras
särdeles lång. Kommittén skulle anse det beklagligt, om även nu
liksom vid två föregående tillfällen förslag till en förändrad anordning av
folkskoleinspektionen enligt grundsatsen om inspektörsverksamheten såsom
huvudsyssla väl skulle vinna statsmakternas principiella godkännande men
de vidtagna åtgärderna skulle komma att stanna vid endast en partiell förändring
av den gamla ordningen. Någon bestämd hemställan angående sättet
för det nu framställda förslagets genomförande finner sig kommittén icke
böra eller kunna göra utan vill inskränka sig till att framhålla några av
de synpunkter, som i förevarande avseende torde komma i betraktande.

Uppenbart är, att även beträffande de tjänstebefattningar, som här
äro ifråga, de personliga förutsättningarna hos tjänstinnehavarna i många
fall kunna bliva av större betydelse än de yttre villkoren och formerna
för deras verksamhet och att därför frågan om sättet för den nya organisationens
genomförande måste bliva beroende av tillgången på personer, som
äro ej blott villiga utan ock lämpliga att övertaga inspektörsbefattningarna.
Saknas tillräckligt antal sådana personer, skall en på en gång över hela
riket genomförd omläggning av inspektionen lätteligen komma att medföra
mindre goda verkningar och därigenom bringa den nya organisationen i
misskredit. Det torde därför ock vara i sakens intresse, att den insikt och
erfarenhet, som representeras av de nu tjänstgörande inspektörerna, så långt
möjligt tillvaratages vid övergången till den nya ordningen. Önskvärt
synes slutligen vara, att denna nya ordning får utveckla sig under medverkan
av den föreslagna skolöverstyrelsen, vilken, såsom kommittén i det
föregående framhållit, bör med sin person- och sakkännedom kunna bidraga
till ett lyckligt personval och likaledes bör åt inspektionsarbetet giva en
fast och enhetlig ledning.

15—122499. Folkundervisning skom: bet.

Kap. IX. Särskilt yttrande.

Av Hugo Tigerschiöld.

1. Angående rese- och traktamentsersättning åt folkskoleinspektörer.

En av vissa folkskoleinspektörer gjord framställning, att folkskoleinspektörerna
måtte uppflyttas från fjärde till tredje klassen i resereglementet,
har kommittén avstyrkt särskilt med hänsyn till de ökade kostnader
för statsverket sådan åtgärd skulle medföra. Oavsett denna visserligen
viktiga omständighet har jag ansett den ifrågasatta uppflyttningen
varken lämplig eller nödig. Då nämligen en hel mängd tjänstinnehavare,
vilka i avseende å social ställning och fordran på livets bekvämlighet icke
kunna anses lägre ställda än folkskoleinspektörer, såsom t. ex. kaptener,
ryttmästare, arkivarier, aktuarier, kyrkoherdar, kronofogdar, jägmästare,
yrkesinspektörer och gruvingenjörer, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt fjärde klassen, synes mig ingen anledning förefinnas, att
folkskoleinspektörerna skulle uppflyttas i högre klass; och synes mig sådan
förflyttning i alla händelser icke böra företagas utan i samband med en
revision av resereglementet.

Härtill kommer, att en höjning av maximiskjutslegan nyligen blivit
av Kungl. Maj:t medgiven för flera län, vilken höjning i regel torde
komma att medföra en icke oväsentlig fördel för resande tjänstinnehavare
och således även för folkskoleinspektörerna, utan att de uppflyttas i högre
klass. Sålunda får skjutslegan per häst och nymil höjas från och med år
1914 i Uppsala län från kr. I.70 till kr. 2.20, i Östergötlands län från kr. I.70 till

Särskilt yttrande.

115

kr. 2, i Jönköpings län från kr. l.so till kr. 2.20, i Älvsborgs län från kr. 2
till 2.20, i Skaraborgs län från kr. I.50 till kr. 2.30 och i Västmanlands län
från kr. 1.7o till kr. 2.25. Då nu folkskoleinspektörerna, likasom övriga
resande tjänsteinnehavare, tillhörande fjärde klass i resereglementet, få
betalt vid resa med skjuts för lega för två hästar, även om de, såsom i
de flesta fall väl torde äga rum, resa efter en häst, följer härav att deras
eventuella vinst av resan med skjuts ökas per ny mil till samma belopp, sålunda
t. ex. i Skaraborgs län från kr. l.so till kr. 2.ao per nymil, eller
alltså med kr. O.so per nymil.

2. Angående ortstilläggen.

Kommittén har föreslagit, att i sju norrländska inspektionsområden
ävensom i första inspektionsområdet, omfattande Stockholm med Södertörn
och södra Roslagen, folkskoleinspektörerna skola, förutom lön och tjänstgöringspenningar,
åtnjuta ett ortstillägg å 500 kronor.

Även jag har varit villig att för dessa folkskoleinspektörer föreslå
ortstillägg men har ansett, att ett lägre belopp, vilket står i bättre förhållande
till dessa tjänstemäns övriga avlöning, vore riktigare. Då för
landssekreterare och landskamrerare i de norrländska lånen, som i ö\iigt
åtnjuta en avlöning av 8,100 kronor, ortstillägget är bestämt till 300
kronor, och för sekreterare i de centrala ämbetsverken i Stockholm, som
i övrigt åtnjuta en avlöning av 6,400 kronor, ortstillägget är bestämt till
400 kronor, synes det mig bryta mot den följdriktighet, som bör iakttagas
vid reglering av löner, att för ifrågavarande folkskoleinspektörer, vilkas
avlöning i övrigt uppgår till 5,000 kronor, bestämma ortstillägget till 500
kronor, utan synes det mig lämpligen kunna begränsas till 300 k 400 kronor.

3. Angående den nya organisationens genomförande.

Den organisation av folkskoleinspektionen, som kommittén föreslagit,
har jag i övrigt biträtt, men ingalunda i den avsikt, att denna organisa -

116

Särskilt yttrande.

tion skulle genast och på en gång genomföras. Kommittén har jämväl
i slutet av betänkandet (sid. 113) uttalat sig något i sådan riktning, men
som detta skett mer i allmänna ordalag och utan närmare angivande av
den ordning, i vilken den föreslagna organisationen lämpligen borde genomföras,
har jag funnit mig böra därutinnan uttala särskild mening.

Enligt min åsikt ligger kärnpunkten i den nya organisationen icke
i att inspektionen skall skötas såsom huvudsyssla, ehuru givetvis detta är
en fördel, utan däri att inspektionen, genom inrättande av den utav kommittén
föreslagna skolöverstyrelsen, får en enhetlig ledning och kontroll.
Av de vid betänkandet fogade statistiska uppgifter, tab. 2, framgår att i
saknad av sådan ledning och kontroll inspektionen för närvarande är ytterst
ojämn, i det att i några inspektionsområden ända upp till 80 å 100
procent av skolorna inom området för varje år besökas av inspektören,
under det att i andra inspektionsområden endast 10 ä 20 procent av skolorna
årligen besökas av inspektören, ävensom att i inspektionsområden,
där inspektörsbefattningen skötes som huvudsyssla, i vissa fall endast 10
å 13 procent av skolorna besökts under året, under det att i inspektionsområden,
där inspektörsbefattningen skötes såsom bisyssla, ända upp till
100 procent av skolorna d. v. s. alla skolorna hunnit årligen besökas.

Ehuruväl lätt inses att inspektionens effektivitet icke får mätas endast
efter antalet av de skolbesök, som under året göras av inspektören,
synas mig likväl nu berörda förhållanden i hög grad belysande för det
nuvarande systemet. Under sådana omständigheter anser jag, att den föreslagna
omorganisationen icke bör genomföras förr, än en central ledning
av folkskoleväsendet kommit till stånd. Men även då detta sker, synes
mig den nya organisationen av folkskoleinspektionen icke böra med ett
slag genomföras i hela sin omfattning. Dels skulle detta medföra en betydande
stegring av statsutgifterna för denna förvaltningsgren, vilka i allt
fall växa i följd av genom nu förhöjd skjutslega ökade ersättningar för
inspektörernas resor, dels torde det icke vara lämpligt att på en gång

Särskilt yttrande.

117

skilja sig från den erfarenhet och personliga duglighet, som representeras
av de folkskoleinspektörer, som nu på förordnande sköta befattningen såsom
bisyssla, även om det skulle vara möjligt för den nya skolöverstyrelsen
att på en gång, utan vunnen erfarenhet om förhållandena, föreslå
33 personer, fullt kompetenta, även med hänsyn till personlig duglighet,
att utnämnas till ordinarie folkskoleinspektörer. Kommer den föreslagna
skolöverstyrelsen till stånd, synes mig alltså första steget vara att dels
uppföra på ordinarie stat högst 13 folkskoleinspektörstjänster, motsvarande
antalet av tjänster som nu skötas såsom huvudsyssla, vilket skulle betinga
en kostnad av 59,100 kronor, därest ortstillägget bestämmes till 400 kronor,
dels ock för beredande av något ökade arvoden åt övriga folkskoleinspektörer
anvisa ett belopp av 30,000 kronor eller således tillhopa ett
anslag av i runt tal 90,000 kronor, vilket innebär en ökning i nu utgående
anslag för ändamålet med 39,500 kronor. Nästa steg därefter synes böra
bliva att, i den mån omständigheterna därtill föranleda, efter hand öka
antalet ordinarie folkskoleinspektörsbeställningar och vidtaga motsvarande
minskning i det för arvoden beräknade beloppet till dess slutligen den av
kommittén tänkta organisationen bleve i sin helhet genomförd.

Skulle åter den av kommittén föreslagna skolöverstyrelsen icke komma
till stånd, torde tills vidare erfordras, att anslaget till folkskoleinspektionen
höjes något för beredande av ökade arvoden åt folkskoleinspektörerna.
Och synes mig i så fall anslaget böra höjas till omkring 65,000 kronor,
vilket innebär en ökning i nuvarande anslaget med 14,500 kronor.

BILAGA 1.

HISTORIK

ÖVER

FOLKSKOLEINSPEKTIONEN I SVERIGE

J. FRANZÉN

)

121

INNEHÅLL.

Sid.

I. Folkskoleinspektionens tillkomst..................125.

A. Behovet av inspektion .........................125.

B. Förslag i riksdagen...........................126.

1. Riksdagen 1853—1854 ........................... 126.

Motioner om inrättande av en folkskoleinspektion: av Per Sahlström 126, av
Anders Jonsson 129. Riksdagen beviljar anslag åt Torsten Rndenschöld såsom
riksinstruktör 130.

2. Riksdagen 1856—1858 ........................... 132.

Nya motioner om inrättande av en folkskoleinspektion: av Pb. Hierta, E. J. Radberg
och G. Hultman 132. Riksdagen höjer anslaget åt Torsten Rndenschöld 133.

3. Riksdagen 1859—1860............................ 133.

Riksdagen beslutar inrättande av en folkskoleinspektion 133.

II. Folkskoleinspektionen 1861—1912..................135.

Första inspektionsperioden: 1861—1863 ................. 135.

1. Regeringsåtgärder............................135.

Tillsättning av de första inspektörerna 135. Den första inspektörsinstrnktionen
135. Cirkulär till domkapitlen angående inspektionen 137. Det första inspektörsmötet
137. Promemoria till inspektörerna 141.

2. Inspektionsfrågaus behandling vid 1862—1863 års riksdag.........141.

Kungl. proposition om höjning av anslaget till inspektionen 141. Motioner angående
inspektionens anordning m. m. 142.

3. De första inspektörsberättelserna.....................146.

Andra inspektionsperioden: 1864—1866 ................ 148.

1. Regeringsåtgärder............ 148.

Tillsättning av inspektörer 148. Inspektörsinstrnktionen och cirkuläret till domkapitlen
148. Nytt cirkulär till domkapitlen den 22 april 1864 1 48. Det andra inspektörsmötet
150. Nya cirkulär rörande folkskolestatistiken 152.

2. Inspektionsfrågans behandling vid 1865—1866 årens riksdag.......153.

3. Inspektörernas berättelser.........................153.

16—122499 Folkunder visning skom. bet.

122

Innehåll

Tredje inspektionsperioden: 1867—1868 .................

1. Regeringsåtgärder.............................

Tillsättning av inspektörer 154. Instruktionen 154. Cirkuläret till domkapitlen 154.
Det tredje inspektörsmötet 155.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................

Riksdagen 1867: Motion om landstingens inflytande på inspektionen 156. Landstingens
yttranden i frågan 158. Riksdagen 1868: Motion om överflyttning av inseendet
över liela skolväsendet till särskilda direktioner och styrelser 159.

Fjärde inspektionsperioden: 1869—1871.................

Sid.

154.

156.

160.

1. Regeringsåtgärder...........................

Tillsättning av inspektörer 160. Instruktionen 160. Nytt cirkulär till domkapitlen
den 15 oktober 1869 160. Det fjärde inspektörsmötet 161.

2. Inspektionsfrågans behandling vid 1869 års riksdag............164.

Landstingens inflytande på inspektionen 164.

Femte inspektionsperioden: 1872—1876 ................. 165.

1. Regeringsåtgärder...................... 165.

Tillsättning av inspektörer 165. Instruktionen 165. Cirkuläret till domkapitlen 165.
spektörernas åligganden ökas 165. Det femte inspektörsmötet 166.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................167.

Riksdagen 1872: Höjning av anslaget till folkskoleinspektionen 167. Landstingens
inflytande på inspektionen 168. Riksdagen 1873: Landstingens inflytande på inspektionen
172. Riksdagen 1874: Riksdagen godkänner principen om inspektionen såsom
huvudsyssla och höjer anslaget för att få den tillämpad i större utsträckning än
förut 175. Riksdagen 1875: Motion om förbättring av inspektörernas avlöning 175.

Sjätte inspektionsperioden: 1877—1881.................. 176.

1. Regeringsåtgärder.............................176.

Tillsättning av inspektörer 176. Instruktionen 176. Det sjätte inspektörsmötet 176.
Cirkuläret den 11 oktober 1878 angående normalplan och ny katekes m. m. 179. Det
sjunde inspektörsmötet 180.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen.................182.

Riksdagen 1878: Riksdagen höjer ånyo anslaget, på det flera inspektörer må
kunna uteslutande ägna sig åt inspektionen 182. Riksdagen 1879: Anmärkningar
av statsrevisorerna 182.

3. Inspektörernas berättelser.........................183.

Nv folkskolestadga 185.

184.

Sjunde inspektionsperioden: 1882—1886

1. Regeringsåtgärder...............

Tillsättning av inspektörer 184. Instruktionen 184.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................185

Riksdagen 1884: Höjning av inspektionsanslaget 185. Riksdagen 1886: Inspektionen
såsom huvudsvssla: landstingens inflytande på inspektionen 185.

Innehåll.

123

Sid.

Åttonde inspektionsperioden: 1887—1892................ 188.

1. Regeringsåtgärder.............................188.

Tillsättning av inspektörer 188. Instruktionen 188.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................1

Riksdagen 1888: Anmärkningar av statsrevisorerna 190. Statsinspektion även över
Stockholms stad 190. Riksdagen 1890: Statsinspektion över Stockholms stad 192. Inspektionens
anordning såsom huvudsyssla 193. Riksdagen 1891: Anslag till en överinspektör
196. Riksdagen 1892: Anmärkningar av statsrevisorerna 199.

Nionde inspektionsperioden; 1893—1898 . ............... 199.

1. Regeringsåtgärder.............................109.

Tillsättning av inspektörer 199. Instruktionen 199. Det åttonde inspektörsmötet
199.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................201.

Riksdagen 1894: Sättet för inspektionens anordning 201.

% Tionde inspektionsperioden: 1899 — 1904 ................ 210.

1. Regeringsåtgärder.............................210.

Tillsättning av inspektörer 210. Instruktionen 210. Nya författningar 211.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen ................211.

Riksdagen 1899: Sättet för inspektionens anordning 211. Riksdagen 1904: Höjning
av inspektionsanslaget, på det flera inspektörer måtte kunna odelat ägna sig
åt inspektionen 213. Sättet för inspektörernas tillsättning 216.

Elvte inspektionsperioden: 1905—1910 ................. 217.

1. Regeringsåtgärder.............................217.

Tillsättning av inspektörer 217. Instruktionen 217. Nya författningar 218.

2. inspektionsfrågans behandling i riksdagen år 1910............218.

Höjning av inspektionsanslaget 218.

Tolvte inspektionsperioden: 1911—1913..................219.

I. Folkskoleinspektionens tillkomst.

A. Behovet av inspektion.

För folkbildningen i vårt land har 1842 års folkskolestadga utan tvivel
varit av epokgörande betydelse. Att i praxis genomföra denna stadgas bestämmelser
har dock icke varit så lätt. Tvärtom har det varit förenat med stora
svårigheter, i synnerhet under den första tiden, då befolkningen mångenstädes
icke insåg folkskolans betydelse, då Skolans organisation och utrustning därför
blevo torftiga, och då bristen på dugliga lärare var stor.

Efter det första årtiondets slut hade man icke kommit så synnerligen långt.
Enligt domkapitlens berättelser för åren 1851—1853 hade då av 454,675 barn i
skolåldern* 1) 152,039 barn undervisats i fasta och icke mindre än 132,033 i flyttande
folkskolor; 136,786 barn hade undervisats i hemmen, vilket nog med avseende
på de flesta betyder, att de fått mycket liten eller ock alls ingen undervisning,
och 9,669 barn hade alldeles gått utan undervisning.2) Huru lång sammanlagda
skoltiden hade varit för varje barn kan på grund av uppgifternas ofullständighet
icke exakt angivas. Med ledning av sagda uppgifter har dock P. A. Siljeström
i nämnda hänseende gjort en approximativ beräkning. När han därvid
tagit hänsyn dels till folkskolans lågt stående organisation, dels till den i allmänhet
dåliga skolgången, har han kommit till det resultatet, att »den medelkvantitet
av verklig skolgång, som kommer på varje individ, icke blir mer än ett
ån. Och till och med detta tal är, enligt hans mening, troligen för högt.3) Undervisningen
var också mångenstädes, dels på grund av den då för tiden synnerligen
svaga lärarutbildningen, dels till följd av det jämförelsevis stora antalet
oexaminerade lärare, som användes i folkskolorna, dels äntligen på grund av det

‘) »Skolålderns är vid denna tid ett mycket obestämt begrepp. Ordet förekommer på ett ställe

i 1842 års folkskolestadga men ntan något angivande av dess betydelse. P. A. Siljestköh har.
enligt vad ban uppgiver i sina »Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet» sid. 577 ff.,
.beräknat, att »skolåldern» vid den tiden skulle i medeltal sträcka sig från 7:e till 12:e eller 13:e året,
d. v. s. omfatta en tidrymd av 5 till 6 år.

2) P. Paulsson, Historik över folkundervisningen i Sverige, s. 433.

s) P. A. Siljestböm, Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet, s. 583 o. 584.

Folkskoleinspektionens tillkomst.

12(1

stora antalet barn på varje lärare, av mycket underhaltig beskaffenhet. Mot 2,507
examinerade funnos 1,103 oexaminerade lärare. Av hela antalet lärare voro således
SO % oexaminerade.1) I de fasta skolorna hade varje lärare i medeltal 75, i de
flyttande 91 barn att undervisa.

Under sådana omständigheter blev det så småningom klart, att den nya
samhällsinstitutionen vore i behov icke blott av ekonomiskt understöd från staten
och av en ändamålsenlig lärarutbilding utan även och framför allt av en sakkunnig
tillsyn och ledning, så, framt man icke ville äventyra, att den missriktades
och råkade i vanrykte. Detta blev så mycket påtagligare, i samma mån
som greve Torsten Rudenschölds reformplaner och hans egna försök i Otterstads
församling till förbättrande av folkskolornas såväl organisation som undervisning
blevo mera allmänt kända. Helt naturligt väcktes därför på flera olika håll tanken
på en särskild folkskoleinspektion.

Officiellt tog sig behovet av en sådan inspektion uttryck, då Härnösands
konsistorium år 1853 i ett utlåtande till Kungl. Maj:t hemställde, att »Kungl.
Maj:t täcktes i nåder bevilja medel till avlöning av en kringresande visitator,
som skulle årligen besöka ett visst antal skoldistrikter för att inspektera skolorna,
göra sig noga underrättad om lärjungarnas antal, undervisningens beskaffenhet
och jämna fortgång, undersöka skolmateriellens och lokalernas skick, anställa
förhör med lärjungarna; vidare meddela såväl skollärarna som skolstyrelserna
nödiga upplysningar och, där så behövdes, rättelser m. m. samt slutligen avlämna
redogörelse för sin inspektionsresa>. Konsistorium vågade uttrycka den övertygelsen,
att redan denna åtgärd ensam skulle förmå att verka en oberäknelig förbättring
i folkskoleväsendet.2)

B. Förslag i riksdagen.

1. Riksdagen 1853—1854.

a. Motioner om inrättande av en folkskoleinspektion.

1) Motion av I riksdagen fördes tanken om en särskild folkskoleinspektion första gången

Per Sahl- fram av för Stockholms län. År 1853 väckte han nämligen motion om tillsättandet
av ett mindre antal sakkunniga folkskoleinspektörer.

I motiveringen till sitt förslag fäste han först uppmärksamheten på folkskolans
betydelse. Icke blott från synpunkten av allmän och kristlig människo -

’) P. Paulsson, Historik över folkundervisningen i Sverige, s. 433.

!) P. A. Siljeström, Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet s. 586 o. 587.

Förslag i riksdagen.

127

kärlek utan även från politisk synpunkt måste man finna, att folkets upplysning
vore den enda säkra grundvalen för dess frihet och ett vida pålitligare värn än
arméer till folkets självförsvar; intet kraftigare medel stode att finna till befordran
av folkets ekonomiska förkovran och sedliga förbättring; utan folkets upplysning
kunde även de bästa lagar föga inverka till dess moraliska förädling.
Uppoffringar för denna statsangelägenhet skulle för tid och längd leda till besparing
för staten, ty det hade i alla tider visat sig, att ingenting kostade så
mycket som att vara okunnig.

Nu hade 1842 års folkskolestadga grundlagt en ny och friskare utveckling
av vår folkundervisning. Men ännu hade man ej kunnat vänta stort annat än
rätt många svårigheter och ■ oredor, sådana som alltid måste uppstå vid övergången
från en anordning till en annan. Folkskolan hade visserligen redan på många
ställen visat goda frukter. Men å andra sidan hördes icke få röster, som sade,
att folkskollärarna ofta vore försumliga och oskickliga; att skolstyrelserna föga
bekymrade sig om folkskolans angelägenheter; att prästerskapet mångenstädes
alldeles undandragit sig att åt folkskolan ägna vård och.tillsyn; att undervisningen
därför vore snarare sämre nu än förr; med ett ord, att hela folkskoleinrättningen
vore alldeles förfelad. Dessa uppgifter hördes och kringspriddes begärligt
av alla dem, som av en eller annan orsak vore avogt eller mindre gynnsamt
stämda mot folkskolan och folkundervisningen.

På grund härav vore det nödigt, att staten dels droge försorg om en noggrann
undersökning av verkliga förhållandena, dels även vidtoge positiva åtgärder,
för att denna viktiga- inrättning folkskolan icke måtte genast från början erhålla
någon missriktning och därigenom förlora folkets kärlek och förtroende.

I överensstämmelse härmed föreslog Sahlström, att för tre år måtte tillsättas
tre eller fyra avlönade inspektörer över folkskoleväsendet i riket, vilka utan
att äga befogenhet att ingripa i bestående auktoriteters makt och myndighet
skulle äga rätt att

1) under minst 6 månader om året kringresa uti var sitt av regeringen anvisade
distrikt för att inspektera folkskolorna och därmed i sammanhang stående förhållanden samt
över dessa inspektioner ej blott till ecklesiastikdepartementet inlämna utan även frän trycket
utgiva en årlig berättelse;

2) muntligen eller skriftligen kommunicera sig med stiftsstyrelsen och andra myndigheter
samt av dessa begära och erhålla sådana upplysningar, som för ändamålet kunde
behövas;

3) där så lämpligt syntes genom vederbörande pastorer sammankalla församlingarnas
skolstyrelser för att med dem samtala och överlägga om skolornas och folkundervisningens
angelägenheter;

4) på bästa sätt tillhandagå skolstyrelser och skollärare i avseende på skolans och
undervisningens ändamålsenliga inrättande — i avseende på utförandet av den Rudenschöldska
folkskoleplanen eller efter någon annan sådan plan, som efter lokala förhållanden
kunde finnas ändamålsenligare, men som kunde tjäna att utveckla det närvarande folkskole -

128

Folkskoleinspektionens tillkomst.

Stats utskottet avstyrker.

Riksdagen
avslår motionen.

systemet till större tullkomlighet —, i avseende på bildande av sockenbibliotek och anskaffande
av tjänliga läroböcker och undervisningsmateriell vid skolorna m. m.;

5) till biträdande inspektörer i landsorten, dock utan arvode, förordna sådana personer,
som därtill kunde finnas tjänliga och villiga.

»Man torde finna», säger Sahlström, »att jag med denna av mig nu föreslagna
anordning mindre avser någon förändring i fråga om det yttre av skol organisationen

än i fråga om det inre, d. v. s. själva skolan och undervisningen,
och att de inspektörer, jag föreslår, närmast skulle vara att anse såsom ett slags
riksskolmästaro. Xyttan av en sådan anordning skulle vara oberäknelig: först
och främst skulle de inhämta kännedom om verkliga förhållandet med folkskolan,
för det andra skulle de väcka, liva och råda både lärare och lokalmyndigheter.
Ty utan att på något vis vilja förnärma någon, torde man kunna säga, att icke

ens pastorerna nödvändigt måste äga någon speciell kännedom och djupare insikt

om folkskolans och folkundervisningens behov, enär detta ämne icke är det, som
i första rummet tager deras håg och kraft i anspråk.

Sahlström ansåg visserligen, att det antal inspektörer, han föreslagit, vore
allt för litet. Men han hade stannat vid det ringa antalet av flera skäl. 1) Inspektören
behövde icke varje år besöka varje församling och varje skola. 2)
Det vore ej lätt att genast finna rätt många personer med tillräcklig insikt i
saken, med tillräcklig erfarenhet och tillräckligt nit. 3) Allt berodde dock på
att tjänliga personer erhölles för uppdraget. Och då man icke saknade exempel
på att de i sig själva gagneligaste ämbeten blivit till föga annan nytta än att
föda sina innehavare, emedan otjänliga subjekt hade valts, hade Sahlström icke
velat föreslå något större antal inspektörer, innan det hade visat sig, att de utförde
sitt uppdrag till den båtnad för samhället som åsyftades. 4) Han hade
icke velat gå utom de tillgångar, som förefunnes för folkskolans behov, och således
icke höja statens budget.

Sahlström hade avsett, att varje inspektör skulle erhålla en årlig lön av
1,800 till 2,000 rdr samt ersättning för resekostnaderna. För 3 år skulle sammanlagda
kostnaden då komma att uppgå till 25,000—30,000 rdr. Denna utgift skulle
kunna betäckas av besparingarna på folkskoleväsendets konto.

Statsutskottet betvivlade, att åtgärden skulle leda till det åsyftade ändamålet,
emedan det föreslagna antalet inspektörer vore för litet. Ett större antal
vore behövligt, men detta skulle kräva stora kostnader, och det skulle bliva svårt
att erhålla lämpliga personer. För övrigt borde överinseendet över folkskolorna
handhavas av prästerskapet. Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte
till någon åtgärd av rikets ständer föranleda.

I bondeståndet uppstod en mycket lång debatt, i vilken 17 talare med ett
stort antal instämmanden från andra ledamöter motsatte sig förslaget. En sär -

Förslag i riksdagen.

129

skild inspektion ansågs överflödig, enär prästerna hade att öva tillsjm över folkskolorna;
det föreslagna antalet inspektörer vore för stort, om det blott gällde
att insamla och bearbeta uppgifter från skolstyrelserna, tv detta skulle eu inspektör
kunna göra; det vore åter för litet, om man avsåge en verklig lokalinspektion;
de ifrågavarande inspektörernas förnämsta göra bleve nog att resa omkring
och gästa i prästgårdarna. Några talare, vilka förklarade sig vara eller
hava varit ledamöter av folkskolestyrelse, menade också, att ställningen vore så
god, som man någonsin kunde önska, och att några nya åtgärder därför icke alls
vore behövliga.

Motionen blev i alla stånden avslagen.

Vid samma riksdag avgavs av Anders Jonsson från Skaraborgs län i bonde-2
ståndet något senare en motion i samma ämne. Denna motion gick ut på detsamma
som Sahlströms med den skillnaden, att motionären ville göra institutionen permanent
och föreslog ett annat sätt för dess åvägabringande. Han hemställde nämligen,
att rikets ständer måtte ingå till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl. Maj:t
täcktes göra något förslag angående tillsättande av minst 3 eller 4, högst 5 eller 6
folkskoleinspektörer för hela riket.

Beträffande behövligheten av en särskild folkskoleinspektion hänvisade
motionären till uttalanden av enskilda lärare, läraremötet i Stockholm 1849, Pedagogiska
föreningen i Stockholm, seminarieföreståndaren H. Ekexdahl och greve
Torsten Hudenschiöed samt till främmande länders erfarenhet.

Därjämte bemötte han utförligt de invändningar, som vid behandlingen av
Sahlströms motion gjorts mot själva saken. Motionären visste alltför väl, att
åtskilliga präster ådagalagt ett berömvärt nit för folkundervisningen, men han
visste också, att man kunde vara en rätt god pastor utan att därför särdeles
mycket förstå sig på eller intressera sig för folkskolans behov, och att alltför
många talande bevis funnes därpå, att det verksamma och levande intresset för
folkskolan icke vore så allmänt bland prästerskapet, som folkskolestadgan förutsatte.
Vidare menade motionären, att det vore bättre att till folkskoleinspektörer
fä ett mindre antal dugliga personer än ett helt dussin odugliga, som endast
skulle tjäna till att sätta hela inrättningen i misskredit. Vad gästabuden i prästgårdarna
beträffade funnes nog många anledningar att befara, att en inspektör på
ganska många ställen icke skulle vara just mera välkommen, än att han skulle fä
hålla till godo med rätt och slätt kallmat. Största hindret för folkskolläraren
att sköta sitt kall vore icke bristande kunskap, icke heller den tryckta ekonomiska
ställningen, ehuru även dessa förefunnes, utan att folkskolläraren saknade tillbörlig
uppmuntran och hopp för framtiden. En av inspektionens största fördelar
skulle bliva den, att inspektörerna nödvändigt skulle lära känna, vad sann dug 17—122499.

Folkundervisningskom. bet.

Motion

Anders

Jonsson.

130

Folkskoleinspektionens tillkomst.

lighet som funnes bland lärarekåren, samt göra denna bekant och eftersökt, och
ingenting skulle mera kraftigt bidraga att höja och liva denna kår.

Efter beslutet rörande Sahlströms motion kunde Anders Jonsson tydligen
icke vänta sig någon framgång för sitt förslag. Detta tyckes också hava tillkommit
närmast för att utgöra en vederläggning av de nämnda invändningarna
och därmed vara till nytta för en framtida behandling av frågan. Motionen
återtogs.

b. Riksdagen beviljar anslag åt Torsten Rudenschöld såsom

riksinstruktör.

Motioner av Riksdagen hade således ställt sig avvisande gentemot en folkskoleinspek pPF

Carlson ^on * den ^orm> de båda motionärerna tänkt sig. Detta hindrade dock icke,
och Anders att samma riksdag i själva verket tog första steget till inrättandet av en folkJonsson.
gkoleinspektion. Från och med 1849 hade Kungl. Maj:t genom särskilda resolutioner
årligen tilldelat greve Toksten Rudenschöld ett personligt understöd av
800 rdr b:co att utgå ur den av framlidne kommerserådet Filén till folkundervisningens
befrämjande skänkta fonden, på det Rudenschöld skulle sättas i tillfälle
att i sin församling Otterstad pröva den av honom uttänkta skolplanen (roteskola,
egentlig folkskola, elitskola; inskränkning av växelundervisningen och i stället
mera omedelbar undervisning av läraren åt alla barnen). Nu väcktes vid riksdagen
1853—1854 icke mindre än tre motioner — av friherre Ph. Hierta i adelsståndet,
av professor F. F. Carlson i prästeståndet och av Anders Jonsson,
Skaraborgs län, i bondeståndet — vilka alla avsågo beviljandet av ett anslag åt
greve Rudenschöld, på det han måtte kunna resa omkring i landet och hjälpa de
församlingar, som så äskade, vid ordnandet av deras skolväsende i enlighet med
den av honom uttänkta planen.

I motiveringen till förslaget yttrade Hierta bland annat:

»Den man, som efter arbete och strävande, varom den icke kan göra sig en föreställning,
som vid sådant ej lagt hand, lyckligast övervunnit de hinder, som våra egendomliga
lokalförhållanden uppställa mot att folkskolan skall nå sin bestämmelse, är nu kommen till
den ålder, att om ej frukterna av hans ädla bemödanden skola gå förlorade, han med det
snaraste bör sättas i tillfälle att med sin dyrköpta erfarenhet gagna»;

och Carlson:

»Svenska folkskolans framtid beror därpå, om en plan,. som tillämpar Rudenschölds
grundsatser på våra lokalförhållanden, kan sättas i verket. Rudenschöld bör sättas i tillfälle
att fortsätta sin verksamhet snart, om ej dess frukter skola gå förlorade»;

samt Anders Jonsson:

»Greve Rudenschöld, som redan för flera år sedan utfört denna skolplan inom sin
församling, har därunder själv såsom skolmästare i egen person lagt hand vid undervisnin -

Förslag i riksdagen. 131

gen och inrättat denna med en framgång, som efter några år lämnat sådana frakter, att även
den del av allmogen inom församlingen, som i början endast med misstroende motsäg hans
försök, numera blivit hans varmaste anhängare och erkänna, att han gjort församlingen den
största välgärning — — —»

Anders Jonssons motion utmynnade i följande hemställan:

Då ett arvode av 800 rdr årligen synes vara en nog ringa ersättning för en sådan
verksamhet, som här bör påräknas, om en man med erforderliga egenskaper men saknande
andra tillgångar skall kunna uteslutande ägna sig däråt med den uppoffring av tid och krafter
och bekvämlighet, som här fordras;

då det vidare är billigt, att staten, som ålagt församlingarna att inrätta folkskolor,
icke lämnar dessa handlöst åt sitt öde utan även sörjer för att församlingarna och deras skolstyrelser
få erforderlig ledning för att på bästa sätt kunna inrätta folkskolorna så, att de
uppfylla sitt ändamål;

då greve Rudenschölds plan i detta avseende visat sig förtjänt av ett allmännare antagande,
och ingen kan vara mera skicklig att giva nödiga upplysningar i avseende på sättet
för dess utförande än han själv; och

då det slutligen vore så mycket obilligare, om församlingarna skulle vidkännas kostnader
för resor för ifrågavarande ändamål, som dessa utgifter då skulle komma att ytterst
ojämnt drabba församlingarna, allt efter deras större eller mindre avstånd från Otterstad, så
anser jag mig böra vördsamt föreslå,

att rikets ständer måtte för tiden intill nästa statsreglering anvisa

1) Ytterligare 800 rdr b:co årligen . . .

2) till resekostnader för Rudenschöld jämte de personer, som han kan finna nödigt
till biträde antaga, 1,000 rdr b:co årligen, i båda fallen med förbindelse för Rudenschöld att
icke allenast gå de församlingar tillhanda, som det begära, utan även att, oberoende av särskild
kallelse, under resor i olika delar av Sverige taga kännedom om folkundervisningens
nuvarande ståndpunkt, därom årligen avgiva berättelse samt från trycket offentliggöra densamma,
och

att rikets ständer måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes genom allmänna
kungörelser, som i rikets samtliga kyrkor uppläsas, låta underrätta församlingarna . . .
ävensom anbefalla prästerskapet, att i de församlingar, där greve Rudenschöld begär sammanträde
med skolstyrelsen eller församlingen, sådana sammanträden ofördröjligen sammankalla.»

Vid remissdebatten i bondeståndet erkändes, att Rudenschölds metod för
skolväsendets anordning hade visat sig vara god. Petter Jönsson i Jönköpings
län avstyrkte dock förslaget, emedan Sahlströms motion om folkskoleinspektörer
hade rönt motstånd, och denna motion vore en underavdelning av Sahlströms.
Härpå genmälde Måns Månsson i Kalmar län: »Då Petter Jönsson medgivit, att
Rudenschölds metod är bra, anser jag det vara lika gott att giva honom, eu svensk
adelsman, 1,000 rdr, som att lämna lika stor summa åt en dansk adelsman, för
det han ser om fåren i riket.»

Statsutskottet tillstyrkte, att ett årligt anslag av 800 rdr b:co skulle beviljas
Rudenschöld för åren 1855—1857 till de föreslagna resorna.

Statsutskottet
tillstyrker
800 rdr b:co.

132

Folkskoleinspektionens tillkomst.

Riksdagen Härtill gåvo alla stånden sitt bifall. Den svenska folkskolan fick således

skottets för- därigenom en riksinstruktör. Därmed hade riket ock i själva verket, ehuru icke
slag. till namnet, fått sin första folkskoleinspektör.

2. Riksdagen 1856—1858.

a. Nya motioner om inrättande av en folkskoleinspektion.

Motioner a v Vid riksdagen 1856—58 upptogs åter frågan om en särskild folkskoleinspek E^J

Rådberg*''*011’ denna gang 1 tre olika motioner.

och G. Hult- I adelsståndet föreslog frih. Pn. Hierta tillsättande av särskilda folkskole man-

inspektörer, förslagsvis 5. I bondeståndet upptogs frågan av E. J. Rudberg, Kalmar
län, som hemställde, att seminarieföreståndarna skulle utses till folkskoleinspektörer,
samt av G. Hultmax, Örebro län. I den sistnämndes motion heter
det bland annat:

»Det blir dubbelt angeläget, att folkskolan får sina egna tillsyningsmän, som kunna
övervaka dess angelägenheter och leda dess utveckling, som hava bättre insikt i alla hithörande
förhållanden och med mera uppmärksamhet kunna ägna sig däråt än personer, som
maste betrakta bestyret med folkskolan endast såsom ett bigoromål . . . Därförutan tror jag
för min del aldrig, att folkskolan skall kunna nå någon högre fullkomlighet.»

Motionen utmynnar i följande yrkande:

•natt intill nästa statsreglering 6,000 rdr b:co årligen må anslås till avlönande av
lämpliga personer, vilka genom resor i landet höra dels närmare underrätta sig om folkundervisningens
tillstånd och därom årligen avgiva tryckt berättelse, dels även göra förslag
till förbättringar samt, där så påfordras, biträda med råd och upplysningar rörande folkundervisningens
ordnande i enskilda församlingar.

Härvid skulle jag tillika vilja hava det bestämda villkoret fäst, att dessa personer
komme att omedelbart sortera under ecklesiastikdepartementet, och att av deras årsberättelser
ett exemplar skulle bliva utdelat gratis till varje församling i riket.»

Statsutskot- Statsutskottet var denna gång mera gynnsamt stämt för saken. Det hade

inrwtandéavnu den uPPfattnin,gen. att tillsyn över folkskoleväsendet vore behövlig, och att
eu foikskoie- upplysningar borde meddelas åt församlingarna. Utskottet förordade därför, att
inspektion. en folskoleinspektion komme till stånd.

Till inspektörer borde företrädesvis seminarieföreståndare användas, var
inom sitt stift. De kunde då tjänstgöra 6 månader om året i seminariet och 6
månader såsom inspektörer. Om det i något stift vore omöjligt att på detta sätt
ordna saken, borde annan lämplig person utses. Sammanlagt 12 inspektörer bonle
således utses.

Inspektörerna skulle icke äga makt att giva befallningar, men de skulle
hava rätt att visitera och erhålla upplysningar samt att giva anvisningar och

Körslag i riksdagen.

133

råd. Till stiftsstyrelserna skulle de årligen avgiva berättelser, vilka sedermera
jämte stiftsstyrelsernas egna utlåtanden skulle insändas till ecklesiastikdepartementet.

Inspektörerna borde förordnas av Kungl. Maj:t för en kortare tid ock i
avlöning erhålla vardera 2,000 rdr rmt om året.

Utom den nytta för folkskolan, som en sådan anordning skulle medföra,
skulle även därav följa, att seminarieföreståndarna skärpte sitt praktiska omdöme
om skolan, och att seminarierna därigenom bleve underkastade oupphörliga förbättringar.

För enhetens och översiktens skull heliövdes dessutom en överinspektör, vilken
borde hava till uppgift att jämväl öva tillsyn över seminarierna. Aven denne
skulle endast äga att meddela råd och anvisningar. Han skulle avgiva berättelse
för hela riket.

Årliga kostnaden skulle ställa sig på följande sätt:

Överinspektören, lön............Rdr 5,000: —

» , resekostn.......... » 3,000: —

12 stiftsinspektörer, lön........... » 24,000: —

» , resekostn........ » 8,000: —

Tryckning av årsberättelser......... » 6,000: —

S:ma rdr rmt 46,000

Statsutskottets förslag vann adelsståndets bifall. De tre övriga stånden Riksdagen
avslogo detsamma. Frågan hade således fallit även vid denna riksdag. avslårjor*ia

b. Riksdagen höjer anslaget till Torsten Rudenschöld.

Däremot beviljade alla stånden efter motion av friherre Pbl Hierta och
på statsutskottets tillstyrkan ett förhöjt anslag åt greve Rudenschöld. För de
följande åren intill nästa statsreglering erhöll Rudenschöld sålunda 1,000 rdr b:co
årligen, varigenom han sattes i tillfälle att fortsätta sin verksamhet och att besöka
ännu flera skolor än förut.

3. Riksdagen 1859—1860.

Riksdagen beslutar inrättande av en folkskoleinspektion.

Vid nästföljande riksdag hade tanken på en särskild folkskoleinspektion fort- Kungl. proskridit
så långt, att regeringen hade tagit frågan om hand. Kungl. Maj:t hade 1

funnit det vara av stor vikt att erhålla noggrann kännedom om den ståndpunkt,
på vilken folkundervisningen i riket sig befunne till ledning för bedömandet av
de åtgärder, som för dess förbättring vore att vidtaga.

134

Folskoleinspektionens tillkomst.

Till 1859—1860 årens riksdag avläts därför på föredragning av dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet C. J. Thyselius en kungl. proposition, i vilken
föreslogs, att ett antal »sakkunniga personen skulle utses till skolinspektörer,
samt att var och en av dessa skulle inom sitt distrikt »besöka därstädes befintliga
folkskolor samt över deras tillstånd och behov avgiva berättelse
såväl vid varje års slut till vederbörande domkapitel beträffande de skolor,
som under årets lopp blivit besökta, som ock i ett sammanhang
efter 2 års förlopp till kungl. ecklesiastikdepartementet». Varje inspektör
borde icke kunna med sin verksamhet omfatta mer än ett stift, och möjligt
vore, att något stift på grund av skolornas antal borde delas i två distrikt.
Inspektörernas antal borde därför ej på förhand bestämmas.

För kostnadernas bestridande äskade Kungl. Maj:t ett årligt anslag å 17,000
rdr rmt, av vilka 11,000 rdr skulle användas till arvode åt inspektörerna och

6,000 rdr till resekostnader.

Statsutskottet Statsutskottet tillstyrkte bifall till propositionen,

tillstyrker.

Riksdagen Denna gång bifölls också förslaget genast av adels-, borgare- och bonde bifaller

för- stånden. I prästeståndet däremot uppstod en mycket lång debatt, under vilken de
flesta talarna yrkade avslag. Huvudmotivet, som anfördes för detta yrkande, var,
att en särskild folkskoleinspektion vore obehövlig; inrättandet av en sådan vore därför
blott ett slöseri med pengar. Det behövdes icke, att någon komme och såge
till, huru prästerskapet skötte sina plikter. Tillsynen över skolorna utövades
bättre av själasörjaren. De rapporter om skolorna och deras tillstånd, som skulle
avgivas, kunde lämnas av prästerna. Ståndet avslog också propositionen. Sedan
det klivit bekant, att de övriga stånden bifallit densamma, beviljade dock även prästeståndet
den begärda summan, vadan riksdagen i sin lielhet sålunda hade beslutat,
att en folkskoleinspektion skulle komma till stånd.

II. Folkskoleinspektionen 1861 1912.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

1. Regeringsåtgärder.

På grund av det nämnda beslutet vid 1859—1860 årens riksdag förordnades av a. Tiiisät -chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet den 15 juni 1861 för åren 1861—1863 .^g

tjugo inspektörer. Av de 20 inspektörerna fanns endast 1, vilken icke innehade törerna.
inspektionen såsom bisyssla. Av de övriga 19 voro 8 präster, 6 läroverkslärare,

2 seminarielärare, 1 konsistorienotarie. 1 militär och 1 folkskollärare.1)

Inspektörerna skulle utöva sin verksamhet i överensstämmelse med en av b. Den första
chefen för ecklesiastikdepartementet den 15 juni 1861 utfärdad instruktion. Enligt ■
denna skulle det åligga varje folkskoleinspektör

att inom det honom anvisade området med noggrann uppmärksamhet följa
folkundervisningens gång, personligen besöka de inom området befintliga folkskolorna,
inhämta kännedom om deras tillstånd och behov samt därom avgiva
berättelse dels till domkapitlet, dels till kungl. ecklesiastikdepartementet.

Berättelsen skulle innehålla

dels de uppgifter, som skolstyrelserna enligt kungl. cirkulär till domkapitlen
av den 15 juni 1861 skulle meddela skriftligen, nämligen:

A. Beträffande distriktets skolväsende i allmänhet:

1) Antalet folkskolor och småskolor, flyttande skolor och antalet rotar för dessa,
särskilda slöjdskolor och privatskolor.

2) Undervisningstiden.

3) Huruvida skolan av lärjungarnas föräldrar omfattades med förtroende, samt huru
föräldrarna vårdade sig om barnens hemläxor.

4) De skolpliktiga barn, som erhölle otillräcklig undervisning, antal, orsaker.

5) Det kunskapsmått, som fordrades för att antagas i konfirmandundervisningen.

6) Antalet barn, som vid konfirmandundervisningens början icke inhämtat minimikursen
(minim^kursen ungefär lika med den nuvarande enligt F. S. § 48); det antal av dessa,
som ej ''undervisats i biblisk historia, skrivning och räkning.

*) Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande N:o 19, 2S/4 1899, s. 13.

136

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

7) Antalet barn, som vid konfirmandundervisningens början inhämtat kunskaper utöver
minimikursen.

8) Barnens skolgång, medeltal år.

9) Huruvida fortsatt undervisning vore anordnad, tiden för denna, lärare, antal
lärjungar.

10) Huruvida sockenbibliotek funnes, vilka böcker det innebölle, i vad mån det
anlitades.

B. Beträffande varje särskild skola:

1) När skolan först trädde i verksamhet.

2) Om läraren eller lärarinnan vore examinerad eller oexaminerad.

3) Den dagliga undervisningstiden.

4) Lärorum och boställsrum, antal och dimensioner.

5) Skolvägarna för de längst bort boende barnen.

6) Barnens antal; antalet barn i varje rote, om skolan vore flyttande; antal barn på
en gång i skolan.

7) Anta''l barn, som undervisades i varje särskilt ämne; huru långt de bästa barnen
hunnit.

8) Läraren: nit, ordentlighet, andra sysselsättningar, sedligt förhållande, oklanderligt
leverne, tjänstledighet under de tre senaste åren.

9) De böcker och övriga undervisningsmedel, som i skolan användes.

10) Barnens skolgång, orsaken till oordentlig skolgång.

11) Barnens delning på avdelningar, som undervisades olika dagar, olika tider på dagen;
orsaken till fördelningen: lokala förhållanden, barnens olika ålder, olika kön.

12) Undervisningstiden för varje avdelning: timmar på dagen, dagar i veckan, veckor
på året.

13) Huruvida åtskillnaden började vid en viss ålder, när skild undervisning meddelades
för olika kön.

14) Huruvida undervisning meddelades i trädgårdsskötsel och handaslöjd.

15) Huruvida tillsyningsman funnes för rotarna i flyttande skola.

16) Skolstyrelseledamöternas besök i skolan: vid skolans öppnande, vid examen,
regelbundna besök turvis;

dels en fullständig och på sorgfällig undersökning grundad redogörelse:

A. Beträffande varje distrikts skolväsende i allmänhet:

1) Reglemente.

2) Förhållandet mellan småskola och folkskola; läroämnena i småskolan och omfånget
av undervisningen.

3) Huruvida distriktets examinerade lärare infunne sig i småskolan, anställde förhör,
meddelade råd och anvisningar.

4) Huruvida F. S. § 8: 3 (angående barn, som undervisades i hemmet) samt § 9: 2
(angående roteförhör) iakttoges.

5) Huruvida ferieförhör ägde rum.

6) Huruvida anordningarna vore tillfredsställande, eller, om så ej vore fallet,
vilka förändringar som vore behövliga.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

137

B. Beträffande varje särskild skola:

1) När inspektionen ägde rum.

2) Läsordningen.

3) Antal barn vid inspektionstillfället.

4) Undervisningsmetoder.

5) Ordningen, lärarens skicklighet i undervisning och uppfostran.

6) Bokföringen. Antecknas borde, huruvida innanläsningen sorgfälligt övats samt
huruvida utanläsning i religionsundervisningen inskränkts till vad som varit nödigt.

7) Undervisningsmatcriell.

8) Lokaler, inredning, städning, sn5Tgghet, luftväxling; huruvida lokalerna vore kommunens
egna eller förhyrda.

Beträffande de brister, vilka i avseende såväl å distriktets skolväsende i
det hela som å de särskilda skolorna blivit anmärkta, samt de ändringar och
förbättringar, vilka befunnits nödiga, skulle det åligga folkskoleinspektören att
dels muntligen meddela skolstyrelsen eller dess ordförande ävensom vederbörande
lärare och lärarinnor, vad inspektören funne kunna lända till upplysning och ledning,
dels ock inom tre månader efter inspektionsförrättningen tillsända skolstyrelsen
skriftlig promemoria i ämnet; varjämte där sådana förhållanden förekommit,
vilka fordrade skyndsam rättelse, anmälan därom skulle ofördröjligen göras
hos vederbörande domkapitel.

De särskilda skolstyrelsernas förpliktelser med anledning av folkskoleinspektionen
angåvos i ett cirkulär till domkapitlen, likaledes utfärdat den 15 juni
1861. I detta cirkulär anmodades domkapitlet att förständiga stiftets skolstyrelser dels

att ofördröjligen hos domkapitlet anmäla, vid vilka tider av året distriktens
skolor vore i gång, ävensom när tillfälligtvis något betydligare avbrott i deras verksamhet
inträffade, varom inspektören ägde att hos domkapitlet erhålla underrättelse,

dels att vid inspektionen, vilken inspektören vore berättigad att utan föregående
anmälan företaga, tillhandahålla förteckningen över samtliga inom skolåldern varande barn
ävensom de protokoller, examenskataloger och övriga officiella handlingar rörande folkskoleväsendet,
vilka inspektören funne nödigt rådfråga, samt lämna noggranna och fullständiga
skriftliga upplysningar beträffande distriktets skolväsende i allmänhet och beträffande varje
särskild skola (se instruktionen för folkskoleinspektörerna), och borde dessa upplysningar
avse förhållandet den 1 nästlidna juli.

Den utfärdade instruktionen för folkskoleinspektörerna jämte nu nämnda
cirkulär till domkapitlen ansågos emellertid icke tillräckliga för att åstadkomma
erforderlig enhetlighet i inspektionsarbetet. Därtill behövdes även, att folkskoleinspektörerna
finge sammankomma till inbördes rådplägning rörande sagda arbete.
Chefen för ecklesiastikdepartementet C. J. Thyselics framställde därför i
regeringen förslag om sammankallande av ett inspektörsmöte under sommaren

18—122499. Folkundervisningskom. bet.

c. Cirkulär
till domkapitlen
angående
inspektionen.

.. Det första
inspektörs -mötet.

138

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

1862. Såsom motivering till detta förslag innehåller statsrådsprotokollet för den
7 mars 1862 bland annat följande:

Ehuru till inspektörer utsågos, såvitt sig göra lät, personer, om vilka
kunde antagas, att de ägde mera än vanlig insikt och erfarenhet i vad till folkskoleväsendet
hörer eller åtminstone såsom lärare vid elementarläroverk Funnit
bliva förtrogna med undervisningskallet i allmänhet, torde likväl en och annan,
tilläventyrs flera av dem, icke förut hava ägt eller ännu äga den fullständiga
insikt i avseende å folkskolans ändamålsenliga ordnande och villkoren därför,
som skulle sätta dem i stånd att säkert uppfatta alla förekommande bristfälligheter
samt efter en genomtänkt plan föreskriva de lämpligaste medlen till deras
avhj älpande.

Vad som härav måste bliva en oundviklig följd är, att inom olika inspektionsdistrikt
samma eller fullkomligt likartade bristfälligheter kunna till sin betydelse
helt olika uppskattas, samt ännu oftare föranleda skiljaktiga anordningar
å inspektörernas sida. Men då en sådan skiljaktighet, framför allt i sistnämnda
hänseende, icke kan vara nyttig; då fleras samlade erfarenhet bör
kunna lämna många och viktiga bidrag till kännedomen om folkskolans ställning
och behov, och på detta sätt likhet både i åsikter och åtgärder synes kunna
säkrast tillvägabringas, skulle det utan tvivel lända inspektionen till väsentlig
fördel, om samtliga inspektörerna bereddes tillfälle att under nästa sommar, då
de lättade kommunikationerna göra det möjligt, även för avlägset boende, att
utan alltför stor tidsförlust tillryggalägga en längre väg, sammanträffa i Stockholm
och dels utbyta den erfarenhet, som redan vunnits, dels rådgöra om de
åtgärder till åstadkommande av nödig likformighet härutinnan, vilka med anledning
av oftare förekommande bristfälligheter må anses lämpligast och tilläventyrs
redan visat sig vara det; dels ock slutligen yttra sig, huruvida under inspektionens
fortgång någon ändring i nu gällande instruktion visat sig av behovet
påkallad eller åtminstone önskvärd.

Förslaget blev af Kungl. Maj:t bifallet.

Sedan inspektionen varit i verksamhet ett år, sammankallade chefen för
ecklesiastikdepartementet sålunda på nådig befallning folkskoleinspektörerna till
ett allmänt sammanträde i Stockholm »i ändamål att dels utbyta den erfarenhet
de redan vunnit, dels rådgöra om andra inspektionen rörande
föremål, särskilt med avseende å vinnande av nödig likformighet i de
åtgärder, vilka till avhjälpande av allmännare förekommande bristfälligheter
i folkskoleväsendets anordning må vara att vidtaga m. m.»1)

Sammanträdet tog sin början den 27 juni 1862 och pågick i 4 dagar.
Förhandlingarna rörde sig dels om tvenne frågor, i vilka departementschefen

>) Folkskolebyrån. Protokoll vid folkskoleinspektörernas sammanträde i Stockholm 1862.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

139

förklarat sig vilja inhämta mötets yttrande, nämligen rörande lämpligaste användningen
av det anslag å 30,000 rdr rmt, som rikets ständer beviljat för utdelande
av undervisningsmateriell till folkskolorna samt rörande fördelning av anslagen
till folkundervisningens befrämjande, dels om sådana frågor, som av mötesdeltagare
väcktes och av mötet antoges till överläggning.

Beträffande användningen av anslaget till undervisningsmateriell ansåg
mötet, att en tillräcklig uppsättning av för en folkskola nödiga undervisningsmedel
borde inköpas och utdelas till varje folkskoleseminarium samt på folkskoleinspektörernas
förslag till de folkskolor, som därav gjort sig mest förtjänta,
samt att, ifall tillgångarna så medgåve, understöd måtte lämnas till uppmuntran
av inhemsk tillverkning av sådan materiell, som förut icke funnits inom riket
att tillgå.

I fråga om fördelning av statens anslag till folkundervisningens befrämjande
ansåg mötet, att detta bidrag borde sättas i ett bestämt förhållande till
församlingarnas egna tillskott, såsom förut skett, men att de distrikt, vilka icke
förut till sina lärares avlöning bidragit med ett belopp, minst motsvarande hela
den personliga skyddsavgiften eller icke åtagit sig att framdeles bidraga med
sådant belopp, borde vara uteslutna från erhållande av statsbidrag.

De av mötesdeltagarna framställda frågorna rörde: 1) antalet lärarkrafter
i skolorna, 2) folkskoleinspektionens verkan och framtida ordnande, 3) skollokaler,

4) undervisningsmateriell, 5) skolans organisation, 6) undervisningen, 7) begreppet
»skolålder», 8) skolgången och 9) trädgårdsland åt skola och lärare. De viktigaste
uttalanden, som mötet gjorde i dessa frågor1), voro beträffande

1) skolans organisation:

att skolan borde fördelas på 3 avdelningar: småskolan, lägre avdelningen och övre
avdelningen i den egentliga folkskolan,

att småskolan borde bibringa barnen obehindrad färdighet i innanläsning samt de
första grunderna i kristendom, skrivning och räkning, varjämte åskådningsövningar och sång
borde förekomma, såvitt läraren däri kunde meddela undervisning,

att den lägre undervisningen i folkskolan borde meddela minimikursen och den övre
avdelningen dels repetition av denna, dels undervisning i folkskolans övriga läroämnen,

att läslagen inom vardera av folkskolans avdelningar borde inskränkas till 3 eller
högst 4, samt

att den dagliga undervisningen icke borde överstiga 6 timmar;

2) lärjungarna:

att det i folkskolestadgan förekommande uttrycket »skolålder» borde omfatta tiden från
fyllda 7 år intill dess barnen blivit konfirmerade;

att varje barn, som ville befrias från daglig skolgång, borde avlägga nöjaktig examen
åtminstone i minimikursen,

'') För överskådlighetens skull upptagas de behandlade frågorna här, liksom i redogörelsen längre
fram för de följande inspektörsmötena, under samma rubriker, som för närvarande användas i folkskoleinspektörernas
berättelser.

140

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

att skolstyrelsernas ledamöter borde turvis besöka skolan för att underrätta sig om
barnens skolgång och sedan skaffa rättelse om något härutinnan vore att anmärka,

att noggranna anteckningar borde föras såväl över alla skolbarnen som särskilt över
de försumliga, och borde föräldrarna till de sistnämnda, där så prövades lämpligt, ifrån
predikstolen uppnämnas med anmaning att skicka barnen ordentligt i skolan;

3) lärare, undervisning m. m.:

att dåvarande antalet lärarkrafter vore otillräckligt, och att frågan om lärarkrafternas
förökande till motsvarighet mot behovet borde bliva föremål för lagstiftningens uppmärksamhet
och åtgärd,

att ingen lärare borde hava att ansvara för undervisningen i flera skolrotar, än att
han hunne läsa minst 3 månader årligen i vardera,

att den första undervisningen i stavning och innanläsning allmänt borde skiljas från
folkskolan och överlämnas åt hemmet eller småskolan,

att läraren borde såvitt möjligt stå i omedelbar beröring med alla skolbarnen vid
undervisningen,

att alla de obligatoriska ämnena borde dagligen i skolan förekomma utom sang, som
dock borde övas minst två gånger varje vecka,

att kristendomsundervisningen borde börja i småskolan med en kortfattad biblisk
historia i lämplig form och sedermera omväxla med katekes och biblisk historia,
att skrivning och räkning torde börja samtidigt med stavningen;

4) undervisningsmateriell:

att, då ingen skola vore tillräckligt försedd med undervisningsmateriell, staten borde
på lämpligt sätt befrämja utgivande av tjänlig undervisningsmateriell, särskilt eu för folkskolan
lämplig läsebok, och

att skolstyrelserna borde draga försorg om att tillräckligt antal böcker och undervisningsmateriell
funnes vid skolorna;

5) lärorum, skolträdgårdar m. m.:

att det vore alldeles nödvändigt, att lämpliga skollokaler uppfördes å varje station,
där skola behövde hållas, och att intet barn borde hava längre väg till skolan än högst Va mil,
att staten på något sätt borde underlätta uppförandet av skolhus i sådana kommuner,
där kostnaderna för desamma till följd av fattigdom eller andra orsaker bleve alltför betungande
för folket,

att en i*ormal|dan för skolhusens allmänna beskaffenhet och minimidimensioner i förhållande
till barnens antal borde utgivas, och att intet skolhus borde få byggas, förrän ritningen
till detsamma blivit av vederbörande myndighet granskad och godkänd;

att det i lag borde stadgas ovillkorlig skyldighet för varje skoldistrikt att anskaffa
ett lämpligt jordland av minst ''/2 tunnlands vidd, varav 1 4 tunnland alltid borde användas
för skolans räkning till undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering och återstoden
lämnas till lärarens disposition;

6) tillsyn:

att inspektionen vore behövlig och för folkskoleväsendet välgörande,
att det för framtiden vore lämpligast, om inspektörsbefattningarna kunde bliva
självständiga och icke bihang till andra tjänster, men

att, om nödiga anslag till en sådan anordning icke kunde beviljas, några av distrikten
borde något inskränkas.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

141

Som synes, liava skolans viktigaste frågor här upptagits till behandling, e. Promemooch
det lider intet tvivel, att de uttalanden, om vilka mötet enats, blivit för''11^*''
inspektörerna vägledande och i sin mån bidragit till en viss likformighet såväl i
inspektionernas förrättande som i de åtgärder, vilka inspektörerna halt att vidtaga
för befintliga bristers avhjälpande.

Även efter detta möte synas emellertid vissa delar av inspektörernas
åligganden, särskilt beträffande de berättelser om folkskoleväsendet, som de skulle
avgiva, hava varit för inspektörerna oklara. Med anledning av förfrågningar,
som på grund härav inkommit till ecklesiastikdepartementet, har departementet
utarbetat och till inspektörerna utsänt en ganska omständlig promemoria rörande
tillämpning i vissa delar av inspektörsinstruktionen.1) Sagda promemoria innehåller
till största delen dels anvisningar rörande det sätt, på vilket inspektören
lämpligen kunde i sin berättelse redogöra för de bristfälligheter, som i folkskoleväsendet
förefunnits, dels ock, vad ännu viktigare är, ganska utförliga anvisningar
på de åtgärder för bristernas avhjälpande, »vilka synas ägnade att vinna allmän
tillämpning såsom fullt överensstämmande med gällande folkskolestadga och
till en del uttryckligen i densamma föreskrivna, vartill kommer, att flera av
dem redan blivit försökta och visat sig ändamålsenliga». Dessa anvisningar gälla
följande viktiga punkter: förhör med barn som undervisas i hemmen, roteförhör,
fortsatt undervisning för barn, som genomgått folkskolan, förhållandet mellan
småskolan och den egentliga folkskolan, den dagliga undervisningstiden, skolgången,
hemläsningen, undervisningssättet (dels i allmänhet, dels i de särskilda
ämnena stavning, innanläsning, katekes, biblisk historia, skrivning och räkning),
skollokalerna och skolmateriellen.

2. Inspektionsfrågans behandling vid riksdagen 1862—1863.

Folkskoleinspektionen hade visserligen ännu varit i verksamhet endast en a. Kungl. prokort
tid, men man hade dock på olika håll vunnit någon erfarenhet av densamma, böjning
Denna erfarenhet hade föranlett framläggandet vid 1862—1863 årens riksdag av anslaget till
dels eu kungl. proposition om höjning av det för ändamålet avsedda anslaget, dels in5,Pektionenåtskilliga
motioner rörande inspektionens organisation.

I den kungl. propositionen meddelades, att samtliga stift utom Växjö, Kalmar,
Karlstads och Visby vore deladev i två distrikt. Av inspektörerna hade endast
två 1,000 rdr arvode, de övriga blott 500 rdr vardera. »Mot en så ringa ersättning»,
heter det, »skall det tvivelsutan bliva omöjligt att erhålla inspektörer,
som äro detta maktpåliggande värv vuxna, vilket likväl, i betraktande av det
livande och välgörande inflytande, inspektionen redan utövat på skolväsendet,

1) Folkskolebyrån.

142

Folkskoleinspektionen 18 G1—1912.

b. Motioner
angående in
spektionens
anordning
m. m.

och då densammas fortvaro under en följd av år verksammare än något annat
medel skall befordra folkundervisningens utveckling, måste anses vara av synnerlig
vikt». Med anledning härav begärde Kungl. Maj:t, att rikets ständer måtte
till inspektionen bevilja 30,000 rdr rmt, nämligen 22,000 rdr till arvoden
och 8,000 rdr till resekostnader.

Motioner i frågan väcktes i borgareståndet av Cakl Ekman från Östergötland,
i bondeståndet av Nils Olsson från Malmöhus län och Jonas Andersson
från Östergötland. Hit torde även höra hänföras en motion i prästeståndet av
d:r L. Landgren, i vilken hland andra åtgärder till folkskoleväsendets förbättring
även föreslogs, att en sammanträngd redovisning av inspektörerna måtte
vart tredje år tryckas och till varje pastorat eller folkskolestyrelse
utdelas, detta enär det icke mindre för folket än regeringen vore av vikt att
känna undervisningens tillstånd.

De tre förstnämnda motionerna avsågo att inspektionen skulle uppdragas åt
fackmän, vilka uteslutande ägnade sig åt densamma.

Härom säger Carl Ekman bland annat: Om staten beviljar anslag till
folkskolorna, så är det billigt, att »rikets ständer fordra garanti för uppfyllandet
från kommunernas sida av de anspråk på folkundervisningens ordnande, som
med beviljande av nämnda anslag varit avsedda att vinnas. För detta ändamål
anser jag nödigt, att inom varje stift må av Kungl. Maj:t tillsättas en
inspektör över folkskolorna; att till befattningarna böra utses personer,
som ådagalagt nit för folkundervisningen och äga sakkännedom
samt lärarförmåga; att folkskoleinspektörerna med ifrågavarande uppdrag
icke få förena annan befattning utan skola ägna sin tid och sina
krafter uteslutande åt tillsyn av folkskolan och åt meddelande av råd
och upplysningar för skolans utveckling, samt att inspektörerna böra årligen
till Kungl. Maj:t ingiva berättelse om folkskolans verksamhet under förflutna
året, därvid framställa orsakerna, som befordrat eller hämmat undervisningens
gång, och ingiva förslag till de åtgärder, som anses nödiga för undervisningens
befrämjande».

I sammanhang härmed föreslog motionären, att en särskild folkskolebyrå
skulle inrättas i ecklesiastikdepartementet. Härom heter det i motionen: »Då inspektörernas
verksamhet bör ledas efter en bestämd sammanhängande plan, lärer
såväl därför som för att kontrollera dem och att i allmänhet handlägga de mål,
som röra folkskolan, och vilkas mängd redan utomordentligt tillväxt och alltmer
kommer att tillväxa, det finnas oundgängligen nödvändigt att inom ecklesiastikdepartementet
en särskild byrå för folkskoleärenden inrättas, såvida
dessa skola komma att handhavas så, som deras vikt kräver, vilket synes nu
omöjligt även med bästa vilja och förmåga för den nuvarande byråchefen ensam,

143

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

vars krafter och tid så väsentligen tagas i anspråk av frågor, som röra de högre
läroverken, så mycket mer som chefen för den nya byrån tillika borde vara överinspektör
för folkskolorna i hela riket och såsom sådan behövde tidtals vara
frånvarande på inspektionsresa». Ekman hemställde, att rikets ständer måtte
till folkskoleinspektörernas avlöning anvisa 45,000 rdr rmt och till
inrättande av en folkskolebyrå det belopp, som härför kunde anses
nödigt.

Nils Olsson förklarade sin oförgripliga övertygelse vara den, att den i sig
själv så välgörande och nyttiga inspektionen uti sitt davarande bade olämpliga
och ofullkomliga skick långt ifrån uppfyllde sin bestämmelse och utövade den
hälsosamma verkan, man med skäl haft rätt att av densamma förvänta. Han kallade
institutionen olämplig, dels därför att själva utnämning ssättet lämnade rum
för mycken mannamån och för övervägande inflytande från statskyrkans sida, dels
därför att till följd av sådant inflytande icke blott undervisningssätt et utan ä^en
inspektionssättet över folkskolan nödvändigt måste taga en ensidig riktning, som
ingalunda kunde lända folkupplysningen till någon större båtnad eller som sig
borde utveckla alla folkskolans resurser. Han kallade institutionen ofullkomlig,
emedan folkskoleinspektionen, som nog i och för sig krävde sin man, icke utgjorde
en särskild befattning utan gemenligen vore förenad med en annan, vanligen prästerlig,
tjänst i staten. På grund av dessa skäl, och då lyckligtvis genom landstingens
införande en institution numera förefunnes, åt vilken man lämpligen och med
full trygghet kunde överlämna ett visst inflytande på folkskoleinspektörernas tillsättning,
föreslog han följande: »Inom varje av de mindre stiften bör finnas en och
inom de större två folkskoleinspektörer, vilka tillsättas salunda, att landstingets
ledamöter genom enkel röstpluralitet upprätta ett förslag å tre, för
insikt i skolväsendet välkända män, av vilka departementschefen för
ecklesiastikärenden utnämner en eller två till inspektörer i det stift,
varom fråga är. Inspektörsbefattningarna må även kunna sökas genom därom
gjord skriftlig anmälan hos landstinget, som därvid prövar, huruvida den sökande
må kunna uppföras på förslaget eller ej. Folkskoleinspektören, som icke får vara
anställd i någon annan statens tjänst, undfår förordnande för varje gång på högst
5 år och åtnjuter i årlig lön 3,000 rdr rmt jämte 1,000 rdr för resekostnader. Prövar
landstinget av förekomna anledningar rättvist att efter 5 års förlopp inspektören
från sin befattning skilja, äger landstinget makt därtill och upprättar i så
fall genast nytt förslag till tjänstens återbesättande.

Jonas Andersson uttalade i sin motion, att »inspektörerna måste uteslutande
ägna sin tid och sina krafter åt sitt i högsta måtto viktiga kall, så att de under
samma tid, de bekläda inspektörsämbetet, icke innehava någon annan sgssla eller
befattning, som lägger hinder i vägen för utövande av deras kall». Dessutom ansåg
han. att Kungl. Maj:t dels för att ordna inspektörernas verksamhet efter en be -

144

F olkskoleinspektionen 1861 — 1912.

stämd plan, dels för att handlägga de mål, som till folkskolan höra, borde tillsätta
en överinspektör, som även skulle hava att resa omkring i folkskolorna för att tillse,
huru inspektörerna fullgjorde sina åligganden. För erhållande av medel till de
nämnda förbättringarna hemställde han, att Rikets ständer måtte höja inspektionsanslaget
till 50,000 rdr. rmt.

Statsutskottet hemställde om bifall till den kungl. propositionen 4 anseende
till den allmänt erkända nytta, inspektionen visat sig medföra», och föreslog en
underdånig anhållan hos Kungl. Maj:t, att inspektionen måtte så ordnas, att varje
folkskola * måtte i allmänhet en gång om året besökas, samt att inspektörsberättelserna
måtte blifva på allmän bekostnad tryckta för att till samtliga konsistorier
och skolstyrelser i riket utdelas.

Med avseende på det i motionerna framställda yrkandet, att inspektörerna
skulle uteslutande ägna sig åt inspektionen, yttrade utskottet endast, att det funne
betänkligt att för ändamålet föreslå särskilda tjänsters inrättande.

Beträffande förslaget om inrättandet i ecklesiastikdepartementet av en särskild
folkskolebyrå anförde utskottet, att vården om folkskoleväsendet, vid den utveckling
det numera uppnått, fordrade sin egen man. För att med uppmärksamhet
följa de mångsidiga frågor, som rörde detta ämne, giva akt på seminariernas
och de särskilda skolarternas utveckling, behandla den stora mängd av mål, som
tillhörde folkskolans område, sammanföra, kontrollera och bearbeta de inkommande
statistiska uppgifterna av alla slag, granska inspektörernas berättelser och utarbeta
de särskilda förslag, som av dem föranleddes, samt utreda de ekonomiska
förhållanden, som med folkskolan ägde gemenskap, erfordrades en person, som åt
detta ämne uteslutande ägnade sin tid och sina krafter. På dessa skäl tillstyrkte
utskottet, att 4,500 rdr ansloges till inrättande av en byrå inom ecklesiastikdepartementet
för handlaggning av ärenden angående folkskoleväsendet.

Riks- Vid frågornas behandling i stånden beviljade bondeståndet 45,000 rdr, för

‘beslut. att }nsPe^onen skulle anordnas som en huvudsyssla, samt beslöt att inbjuda de
övriga stånden att i detta beslut sig förena. I prästeståndet mötte Kungl. Maj:ts
proposition starkt motstånd från flera håll. Man ansåg där, att inspektörs befattningarna
framkallats endast av tillfälligt behov, och att de därför borde upphöra,
när detta behov upphörde. Sedan borde det kunna vara tillräckligt med den
tillsyn, som övades av pastor, kontraktsprost, domkapitel och biskop. Men å
andra sidan funnos även de, som talade för propositionen.

Resultatet blev, att statsutskottets förslag beträffande såväl inspektionen
som inrättande av en folkskolebyrå vann riksdagens bifall,
och att således övriga i förutnämnda motioner framställda yrkanden icke ledde
till någon rikets ständers åtgärd.

Statsut skottets yttrande.

145

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

1 sammanhang därmed må omnämnas en annan motion, som av E. J. Rud- Morn^av
eeug från Kalmar län väcktes vid samma riksdag, och som avsåg, icke blott att omJ''iQ^pektö”
inspektören skulle få helt ägna sig åt inspektionen, utan även att inspektörens reraas^säty
sakkunskap skulle få göra sig gällande i domkapitlen, då dessa hade att hand- m*‘
lägga folkskoleärenden. Motionären vitsordade, att där folkskoleinspektören uppträtt,
hade antingen en mängd missbruk, som under åratal fortfarit, blivit med «
ens rättade, odugliga lärare avsatta, liknöjda skolstyrelser eggade, eller ock hade
de nitiska och dugliga lärarna och skolstyrelserna blivit uppmuntrade och lhade,
överallt hade goda anvisningar och råd blivit meddelade i flera olika hänseenden.

Men somliga församlingar hade icke sett till någon inspektör. Inspektörerna måste
därför få mera tid till inspektionen, och sådan skulle vinnas, om inspektören hade
rätt till tjänstledighet från sin egen syssla. Motionären föreslog därför rikets
ständer »att ingå till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan, att permission,
som sökes av folkskoleinspektör från hans ordinarie tjänst i och för
anställande av inspektionsresor i hans distrikt, icke måtte kunna vägras,
ävensom att medel måtte anvisas till avlöning åt den, som under
inspektörens tjänstledighet uppehölle hans ordinarie tjänstebefattning.

Dessutom hemställde han, att inspektören skulle förklaras vara självskriven
ledamot av domkapitlet i alla folkskoleväsendet rörande mål, vilka
han där borde föredraga, samt att även inspektionen över folkskollärarseminarierna
skulle uppdragas åt honom.

Beträffande första punkten i motionärens förslag anförde sammansatta stats-. Utskonet
lag- och allmänna besvärs- och ekonomiutskottet att det torde böra anses för rikets a''">r er
ständer betänkligt att till fördel för den ena eller andra tjänstemannen besluta
eller hos Kungl. Maj:t söka utverka undantag från allmänt gällande villkor för
åtnjutande av ledighet från innehavande tjänst eller för förenandet av t\ å tjänstebefattningar.
Någon billighetsgrund kunde ej heller synas tala därför, att statsverket
i sådana fall, där eu person undantagsvis finge sig medgivet att på samma
gång bestrida två tjänstebefattningar, skulle därutöver gottgöra de utgifter innehavaren
av dessa befattningar nödgades vidkännas för att kunna dem förena,
och vilka utgifter ej ifrågakommit, så framt vardera befattningen innehafts av
särskild person. Med avseende på andra punkten i motionärens förslag erinrade
utskottet, att folkskoleinspektörsbefattningen redan förut medförde täta och långväga
resor, och att det därför ej torde vara välbetänkt att ytterligare öka dessa
resors antal genom skyldighet för inspektören att mer eller mindre ofta inställa
sig i domkapitlet. För övrigt vore det icke säkert, att samma person, som kunde
vara en duglig inspektör, därför skulle besitta de egenskaper, som gjorde honom
lämplig att deltaga i domkapitlets förhandlingar och att utöva kontrollen å dem,
som ledde folkskoleseminariet. Utskottet avstyrkte således motionen i sm helhet.

19—122499. Folkundervisning skom. bet.

146

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

Riksdagen

avslår

motionen.

Motionen avslogs av riksdagen.

Vad som vid denna riksdag hade vunnits för inspektionen var alltså, att
anslaget till densamma hade höjts från 17,000 till 30,000 kronor, och att 4,500
kronor hade beviljats till upprättande av en folkskol ebyrå.

3. De första inspektörsberättelserna.

Att folkskoleinspektionen varit av behovet påkallad blev, såsom förut är antytt,
snart uppenbart, sedan den väl hade kommit i gång. Framför allt visade
det sig, att Kungl. Maj:t haft rätt i sitt yttrande till 1859—1860 års riksdag,
att det vore av vikt, »att erhålla noggrann kännedom om den ståndpunkt, på vilken
folkundervisningen i riket sig befunne, till ledning för bedömandet av de åtgärder,
som för dess förbättring vore att vidtaga». Genom de av inspektörerna avgivna
berättelserna efter den första inspektionsperiodens utgång med slutet av år 18631
kom det i dagen, att det i många avseenden var allt annat än väl beställt. Det
viktigaste av dessa berättelser må här i kort sammanfattning återgivas.

År 1862, d. v. s. 20 år efter folkskolestadgans tillkomst, funnos i hela
riket endast 2,1/8 fasta folkskolor eller icke fullt en sådan för varje socken;
1,213 eller mer än tredjedelen voro flyttande. I Karlstads och Växjö samt i Västerås,
Kalmar och Linköpings stift var det stora flertalet skolor flyttande. Småskolor
hade, sedan 1858 års riksdag därtill anslagit medel och Kungl. Maj:t i ett
cirkulär den 23 april 1858 förordnat om inrättande av sådana, kommit till för
att meddela det första förberedande kunskapsmattet för nybörjare, men få av
dem hade stannat vid denna uppgift; de flesta hade i stället i likhet med de
gamla »mindre skolorna» överskridit den angivna gränsen och sökt ersätta den
egentliga folkskolan. Den egentliga folkskolans indelning i klasser var på de
flesta ställen ofullständig eller alls icke för handen. I stället undervisades varje
barn för sig. Av fortsatt undervisning fanns föga, endast en och annan söndagsskola
och något litet ferieläsning. Reglementen saknades i många skoldistrikt.
De i folkskolestadgan föreskrivna förhören med barn, som undervisades i hemmet,
voro i stort sett utan betydelse, emedan barnen i allmänhet icke inställde sig till
sådana förhör. De föreskrivna roteförhören i de flyttande skolorna ägde i allmänhet
icke rum.

I de flesta folkskolorna pågick undervisningen vanligen 8 månader om året
men i de flyttande folkskolorna och i småskolorna på sin höjd 3 till 4 månader,
pa en del ställen endast 10, stundom 6, ja 4 veckor. I Växjö stift var undervisningstiden
i medeltal 9 veckor om året. Den dagliga undervisningstiden växlade
mellan 5 och 8 timmar.

1 Berättelser om folkskolorna i riket för åren 1861—1863, avgivna av folkskoleinspektörerna.

Första inspektionsperioden: 1861 —1863.

147

Största olägenheten var dålig skolgång. Med någon växling i uttrycken
äro samtliga folkskoleinspektörers omdömen härom desamma: skolgången är ej
ordentlig (Lunds stift), mindre god (Göteborgs stift), oordentlig (Växjö stift), ojämn(Strängnäs
stift), mycket ojämn (övriga 8 stift). En tredjedel av de skolpliktiga
barnen åtnjöt ingen undervisning alls.

Lärarna få i allmänhet det bästa vitsord för nit och plikttrohet, men ett
mycket stort antal hade befunnits klena såväl med hänsyn till egna kunskaper
som i fråga om konsten att undervisa. Detta senare gällde särskilt lärare och
lärarinnor i småskolor och mindre skolor.

I de flesta stift användes antingen den rena växelundervisningsmetoden,
varvid all undervisning meddelades av »monitorer», som togos ut bland de mera försigkomna
skolbarnen, och läraren endast upprätthöll disciplinen samt såg till, att
maskineriet hölls i gång, eller ock förekom denna metod i något modifierad form,
så att lärjungarna i någon mån erhöllo omedelbar undervisning av läraren. Endast
i Skara stift förekom ingen växelundervisning. I Kalmar stift användes
Rudensehölds metod i stor utsträckning.

Innanläsningen var i allmänhet rent mekanisk, på många orter syntes övningar
i rättstavning och rättskrivning sällsynta. Inom religionsundervisningen
föregicks katekesen icke av biblisk historia. Katekesen inhämtades dessutom för
det mesta genom eu osäker, hastig och tanklös utanläsning. På en mängd orter
hade knappt vartannat barn fått undervisning i skrivning. Med undervisningen
i räkning var det ännu sämre ställt; endast på Gottland hade de flesta barnen
erhållit övning i detta ämne. Även sången var i hög grad försummad.

.Resultatet av undervisningen var därför klent. De flesta barnen inhämtade
icke ens minimikursen. I många fall lärde de sig endast innanläsning och katekes.

Skollokalerna befunnos i allmänhet för låga och för trånga. Dessutom voro
de mörka och ledo brist på möjligheter till luftväxling. Många voro för sitt ändamål
så odugliga, att barnen enligt inspektörernas uppgifter hotade att kvävas. Inom
ett inspektionsområde räknades 50 skoldistrikt, inom vilka intet skolhus fanns.
Undervisningen var i sådana fall förlagd till någon bondstuga. Undantag härifrån
utgjorde dock Kalmar, Visby och Härnösands stift, där lokalerna i allmänhet befunnos
sunda.

På undervisningsmateriellen ställdes denna tid inga stora anspråk. Det oaktat
befanns den i allmänhet otillräcklig. Från Strängnäs stift heter det, att den
befann sig på en »låg ståndpunkt», och från Skara stifts södra inspektionsområde,
att den var »bedrövlig».

Inom skolstyrelserna hade i allmänhet blott ordföranden visat sig intresserad
och verksam. De övriga ledamöterna gjorde vanligen ingenting, försåvitt
de icke, såsom icke sällan hände, motarbetade skolans utveckling. Eu del av skolrådsordförandena
hade dock även visat sig likgiltiga eller motvilliga.

148

F olkskoleinspektionen 1861—1912.

a. Tillsättning
av inspektörer.

l>. Inspektörsinstruktionen
och
cirkuläret till
domkapitlen.

c. Nytt cirkulär
till
domkapitlen.

Folkets ställning till folkskolan var olika på olika håll. I Strängnäs, Lunds,
Karlstads och Visby stift hade inspektörerna gjort den erfarenheten, att folket i
allmänhet hyste förtroende till folkskolan. I Växjö stift fanns en del, som hyste
förtroende till skolan, andra däremot ansågo skolgången onödig, ja till och med
skadlig. I Uppsala stift hade allmogen visat sig likgiltig mot folkskolan; de bildade
klasserna med några enstaka undantag sågo folkskolan med oblida ögon.
De för skolan nödiga uppoffringarna gjordes därför motvilligt. Om barnens hemläsning
vårdade sig föräldrarna i allmänhet icke. Den är »otillfredsställande»,
säges det om Växjö stift, »vårdslösad» heter det om Västerås stift.

Andra inspektionsperioden: 18(>4-1S66.

1. Regeringsåtgärder. •

Den 12 oktober 1863 hade chefen för ecklesiastikdepartementet anmodat
rikets biskopar att inkomma med förslag å lämpliga personer för verkställande
av folkskolornas inspektion inom stiften ävensom att, därest ett stifts fördelning
i flera distrikt skulle finnas av behovet påkallad, ej mindre föreslå omfånget för
varje sådant distrikt än ock den andel av det på stiftet belöpande arvodesbelopp,
vilken anses böra varje inspektör tillgodokomma.

Sedan biskoparna med anledning härav inkommit med förslag, förordnade
chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 december 1863 för åren 1864—1866 ett
antal av 28 folkskoleinspektörer, av vilka 14 voro präster, 3 seminarielärare, 8
läroverkslärare, 1 konsistorienotarie, 1 folkskollärare och 1 utan annan befattning.
Alla utom en innehade således inspektionen såsom en bisyssla. Ökningen i antalet
avsåg tydligen, att inspektion skulle enligt riksdagens uttalade önskan
kunna äga rum en gång om året i varje skola, och blev en nödvändig följd därav,
att inspektionen fortfarande, på ett undantag när, behölls såsom en bisyssla.

Liksom vid början av föregående inspektionsperiod, och såsom skett även
vid början av varje följande inspektionsperiod, utfärdades i samband med tillsättningen
av inspektörer instruktion för dessa samt cirkulär till domkapitlen angående
skolstyrelsernas plikter med hänsyn till folkskoleinspektionen. Instruktionen
och cirkuläret av den 30 december 1863 äro i huvudsak desamma som av
den 15 juni 1861.

Sedan inspektörerna avgivit sina berättelser, dröjde det icke länge, förrän
Kungl. Maj:t vidtog åtgärder till förbättring av förhållandena. Redan den 22

149

Andra inspektionsperioden: 1864—1866.

april 1864 utfärdades till domkapitlen ett nytt kungl. cirkulär, i vilket Kungl.
Maj:t sade sig av inspektörsberättelserna för åren 1861—1863 hava funnit, dels
att vissa föreskrifter i folkskolestadgan av 1842 och sedermera givna påbud angående
folkundervisningen flerstädes icke behörigen iakttoges, dels att åtskilliga
närmare föreskrifter i avseende på folkskolestadgans tillämpning vore behövliga.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t åt domkapitlen

att vidtaga tjänliga åtgärder för ordnande av förhållandet mellan småskola
och follcshola på ändamålsenligt sätt1;

att vaka däröver, att lärare i småskolan icke antoges utan att hava inför
skolrådet ådagalagt insikter enligt F. S. § 6: 2 enligt dess lydelse i kungl. kung.
den 29 september 1853 samt förmåga att undervisa;
att anmoda skolråden tillse,

l:o) att, sedan förteckningen över skolpliktiga barn och matrikel av skolrådet upprättats,
alla skolpliktiga barn vid varje termins början inställde sig i skolan, och att förhör i
skolrådets närvaro anställdes med de i hemmet undervisade, på det skolrådet matte kunna bestämma,
åt vilka barn befrielse skulle meddelas från skyldigheten att besöka, skolan, börande
skolrådet genom förnyade besök i skolan föra noggrann tillsyn över skolgången samt över
att fullständiga och noggranna anteckningar av skolförsummelser infördes i skolans matrikel,
2:o) att skolbarnen indelades i klasser eller avdelningar, vilka, så vitt möjligt, av
läraren omedelbart undervisades,

3:o) att intagning skedde vid terminens början och endast då särskilda omständigheter
föranledde samt efter medgivande av skolrådets ordförande under pågående termin,^

4:o) att läroämnena i ändamålsenlig ordning inträdde i undervisningen, sa att ungdomen
tidigt övades i skrivning och räkning till omväxling med läsövning, att biblisk historia icke
inträdde efter utan föreginge den kateketiska undervisningen, och att undervisningen i övriga
ämnen ej uppskötes utöver den tid, dä den med fördel för lärjungarnas utbildning kunde
begynna,

5:o) att övningarna i skolan huvudsakligen avsåge utveckling av lärjungarnas själsförmögenheter,
och att intet lärostycke föresattes dem till arbete på egen hand, som icke förut
blivit av läraren med dem genomgånget och förklarat,

6:o) att den dagliga undervisningen icke måtte utsträckas över 6 timmar med tjänligt
avbrott mellan varje timme,

7:o) att roteförliör inom de flyttande skolorna anställdes enligt F. S. § 9: 2,

8:o) att avgångsprövning anställdes med dem, som ville avgå, och att a\gangsbet\g
meddelades dem, som finge avgå,

9:o) att för de barn, som avgått, bereddes tillfälle att på bestämda tider under lärarens
ledning dels underhålla redan förvärvade kunskaper, dels ock däri ytterligare förkovra sig.

Genom detta cirkulär hade således domkapitlen erhållit uppdrag att för
sin del söka avhjälpa de viktigaste brister i folkskoleväsendet, som av folkskoleinspektörerna
blivit anmärkta.

1) Enligt ett kungl. cirkulär den 11 december 1863 skulle folkskolestyrelserna äga föreskriva,
att, där småskola funnes, i den fasta och den ambulatoriska folkskolan endast sådana barn borde upptagas,
som kunde hjälpligt läsa innantill.

150

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

d. Det andra
inspektörsmötet.

Även i början av denna inspektionsperiod sammankallades folkskoleinspektörerna
av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet F. F. Carlson till
möte i Stockholm »för att dels utbyta redan vunnen erfarenhet, dels ock
rådgöra om andra i sammanhang med inspektionen stående frågor och
föremål».

Mötet ägde rum den 4—8 augusti 1864. Eu av mötets viktigaste frågor
gällde de åtgärder, som borde vidtagas för tillämpning av de i kungl. cirkuläret
den 22 april 1864 givna föreskrifterna. Såsom sådana åtgärder framhöll mötet
bland annat:

a. Beträffande skolgången:

först och främst de åtgärder, för vilka föregående inspektörsmöte uttalat sig; vidare:

skolgång;

alt såvitt möjligt fasta läxlag i skolan borde inrättas och uppehållas, och att barnen
icke borde fa övergå från det ena till det andra förrän efter behörigen skedd flyttning (i
samband härmed^ förordade några mötesdeltagare införande av halvtidsundervisning: barnenskulle
delas i två avdelningar, vilka skiftesvis var sina dagar skulle besöka skolan);

dessutom voro alla ense därom, att eu skicklig lärare, en god undervisningsordning
och i allmänhet ett väl ordnat skolväsende vore framför annat verksamma medel för skolans
flitiga besökande, emedan skolan därigenom bäst kunde vinna aktning, kärlek och förtroende
hos folket;

b. Angående inträdet i skolan och terminens början:

att en fullständig förteckning å de skolpliktiga barnen borde uppläsas vid kungörandet
av tiden och stället för skolans öppnande, varjämte skolrådets ordförande och ledamöter
borde vara tillstädes vid terminens början för att anteckna barnen och tillse, att skolan kommit
riktigt i gång;

c. Angående undervisningens anordning i den egentliga folkskolan:

att läslagen icke borde vara flera än tre eller högst fyra;

att en väl ordnad läroplan borde upprättas för varje läslag;

d. Angående r ote förhören:

att de borde hållas å bestämda dagar och timmar efter förut skedd pålysning;

att anteckningar borde föras över barnens inställelse, och att särskilt strafförbör,
helst av prästerskapet, borde hållas med de barn, som utan särskilt skäl uteblivit;

e. Beträffande avgångsprövningen:

att den bordo verkställas av läraren i skolrådets närvaro;

att barnet borde tilldelas avgångsbetyg, i fäll det nöjaktigt inhämtat åtminstone
minimikursen;

/. Angående den fortsatta undervisningen med de barn, som lämnat skolan:

att tillfälle till sadan undervisning borde beredas dessa barn dels genom ofta återkommande
förhör, dels genom goda sockenbibliotek;

Andra inspektionsperioden: 1864—186G.

151

att barn, som försummade dessa förhör eller eljest visade sig hava glömt bort, vad
de förut lärt, borde återförvisas till skolan för någon tid;

att prästerskapet borde övertaga kristendomsundervisningen med dessa barn, så att
läraren ensam odelat finge sysselsätta sig med de övriga ämnena;

g. Angående proven för lärare och lärarinnor i småskolorna:

att varje sådan lärare och lärarinna borde någon tid före antagandet under examinerad
lärares handledning inhämta de rätta grunderna för undervisningens bedrivande i småskolans
läroämnen samt därefter inför pastor och skolråd undergå förhör;

, h. Beträffande småskolans förhållande till den egentliga folkskolan:

att den förra borde vara en förberedningsskola för den senare;
att småskolans huvudsakliga uppgift borde vara den av förra inspektörsraötet angivna;
att intet barn borde få flyttas från småskolan till folkskolan, förrän det förvärvat
obehindrad färdighet i innanläsning.

De viktigaste uttalanden, som mötet gjorde i övriga frågor, voro följande,
nämligen beträffande

1) läroämnen och läsordning:

att man i fråga om undervisning i fruntimmers handarbeten tillsvidare borde på
landsbygden nöja sig med vad småskollärarinnan kunde uträtta;

att läsordningen i skolan borde erbjuda jämn omväxling mellan läroämnena, tysta
övningar för de läslag, som icke undervisades direkt av läraren, och en sådan anordning, att
undervisningen icke tröttade utan livade barnen;

2) lärotider:

att skolåldern borde räknas från fyllda 7 år, intill dess barnen blivit konfirmerade;
att årliga undervisningstiden i varje rote av en flyttande skola borde vara minst 3
månader;

3) lärare, undervisning m. m.:

att undervisningen i kristendomskunskap, modersmålet, räkning, historia, geografi,
naturkunnighet, sång och gymnastik borde meddelas på sätt, som mötet närmare angav;

att det borde stadgas ovillkorlig skyldighet för folkskollärare, som åtnjöte full minimilön,
att läsa minst 32 veckor årligen, samt att han tillika borde vara skyldig att utan ytterligare
ersättning årligen undervisa 36 veckor, om så befunnes nödigt;

att förbudet för folkskollärare att på en gång söka flera skoltjänster borde upphävas;
att pension borde beredas folkskollärares änkor och barn;

4) undervisningsmateriell:

att viss angiven undervisningsmateriell, först och främst en passande läsebok för småoch
folkskolan, borde anskaffas;

5) . lärorum, skolträdgårdar m. m.:

att, sedan förslag till normalritningar för skolhusbyggnader nu förelåge och blivit av
mötet granskat, detta måtte till trycket befordras, och att det måtte stadgas ovillkorlig skyldighet
för församlingarna att förse folkskolan med lämpligt skolhus å alla de stationer, där

e. Nya cirkulär
rörande
folkskolestatistiken.

152 Folkskoleinspektionen 1861—1912.

den behövde hållas, samt att understöd måtte beredas de fattigaste kommunerna för nödiga
skolbyggnaders uppförande;

att ett lämpligt planteringsland av minst Va tunnlands vidd, därav ena hälften användes
till skolträdgård, borde anskaffas i varje skoldistrikt;

att de lärare, som saknade erforderlig skicklighet för att undervisa i trädgårdsskötsel,
borde förvärva sådan genom hushållningssällskapens eller landstingens medverkan;

6) tillsyn:

att de allmänna rubriker, under vilka uppgifterna i inspektionsberättelserna skulle
sammanfattas, borde vara följande: 1. Undervisningsanstalterna (olika slag av skolor, deras
antal, sockenbibliotek), 2. Skolreglementena, 3. Undervisningssättet i de särskilda ämnena, 4.
Undervisningstiden, 5. Undervisningens ordnande i allmänhet (avdelningar, läsordningar m. m.),
6. Lärare, 7. Anteckningsböcker. 8. Skolförhör, 9. Undervisningsmateriell, 10. Lokaler, 11.
Tillsyn, 12. Folkets förhållande till skolan, 13. Skolbarnen (antal, uppförande, kunskaper m. m.);

att eu revision av formulären för de statistiska uppgifterna måtte äga rum i huvudsaklig
överensstämmelse med det av en för ändamålet utsedd kommitté upprättade förslaget;

att pastor och inspektör borde söka förmå skolråd och skoluppsyningsmän att fullgöra
sina skyldigheter genom att underrätta dem om dessa skyldigheter och genom att vid
examina och inspektioner göra sig underrättade om deras verksamhet för skolans bästa.

Kort efter nu nämnda inspektörsmöte utkom — den 24 februari 1865 —
ett kungl. cirkulär om ändrade bestämmelser rörande de berättelser om folkskoleväsendet,
som skolråden borde till domkapitlen ärligen ingiva. Nu föreskrevs,
att dessa berättelser skulle (i enlighet med inspektörsmötets förslag) bestå av två
avdelningar, en pedagogisk och en ekonomisk, och avgivas enligt fastställda formulär
litt. A. och litt. B. Båda dessa formulär motsvarade de nuvarande formulären
för skolrådens statistiska uppgifter litt. A och litt. B, men litt. A hade
tre betydelsefulla uppgifter, som sedermera utgått, nämligen om barnens ålder vid
skolgångens början och slut, om skolgången (antal lärjungar, som bevistat fast
folkskola 1—60, 60—120, över 120 dagar, samt antal lärjungar, som bevistat
flyttande folkskola och småskolor 1—30, 30—60, över 60 dagar) och om barnens
skolväg (antal lärjungar, som hade längre skolväg än 1/a mil, V4 mil).

Därefter utfärdades den 29 juni 1866 ett kungl. cirkulär, innehållande formulär
till den pedagogiska statistik, som folkskoleinspektörerna skulle avgiva för
åren 1864—1866. De anbefalldes sålunda att lämna följande uppgifter:

A. Beträffande varje distrikts skolväsende i allmänhet.

1. Distriktets namn och skolor.

2. Reglementen.

3. Antal barn i skolåldern.

4. Antal barn, som vid konfirmationsåldern innehaft a) minimikunskaper, b) kunskaper
över minimum, c) kunskaper under minimum.

5. Sockenbibliotek.

6. Antal behövliga nya folkskolor och småskolor.

Andra inspektionsperioden: 1864—1866.

153

B. Beträffande varje särskild skola.

1. Tiden för inspektionen.

2. Läsordningen.

3. Antal i skolan inskrivna barn.

4. Antal vid inspektionen närvarande barn.

5. Antal vid inspektionen närvarande barn. som undervisats i 1) biblisk historia,

2) katekes, 3) rättstavning och rättläsning, och som erhållit övning i att förstå och använda
språket, 4) historia, 5) geografi, 6) naturlära, 7) geometri, 8) linearteckning, t») räkning, 10)
skrivning, 11) sång, 12) gymnastik och vapenövning, 13) trädgårdsskötsel och trädplantering.

6. Lokal, egen eller förhyrd.

7. Materiellens beskaffenhet.

8. Antal rotar, mellan vilka den ambulerande skolan flyttar.

Bland dessa uppgifter äro särskilt tvenne anmärkningsvärda, nämligen
antalet behövliga nya folkskolor och småskolor samt undervisningsniateriellens beskaffenhet;
den sistnämnda skulle betecknas på följande sätt: a = god, b = medelmåttig,
c = under medelmåttan, 0 = ingen.

2. Inspektionsfrägans behandling vid 1865—1866 års riksdag.

Vid 1865—1866 års riksdag framlades ånyo kungl. proposition om inspektionsanslagets
höjning, denna gång med 10,000 rdr, enär det vore av vikt. att icke
genom anslagets otillräcklighet hinder måtte läggas i vägen för verkliggörandet
av rikets ständers uttalade önskan därom, att varje folkskola måtte så vitt möjligt
årligen av inspektören besökas.

Statsutskottet tillstyrkte och riksdagen biföll förslaget.

3. Inspektörernas berättelser.

Be berättelser, som inspektörerna efter periodens slut avgåvo, visade, vid
en jämförelse med de första inspektörsberättelserna, att skolväsendet under denna
tid visserligen undergått någon förbättring, men att det dock i stort sett fortfarande
befann sig på en jämförelsevis låg ståndpunkt. Antalet rotar för de
flyttande skolorna hade något inskränkts. I Karlstads stift t. ex. fanns numera
ingen skola, i hvilken barnen hade mindre än 6 veckors årlig undervisningstid —
förut hade flera haft endast 4 veckor —, i Bohuslän var undervisningstiden i de
flyttande skolorna i medeltal 8 och i Kronobergs län 11,2 veckor. Men å andra
sidan hade ett icke ringa antal förut fasta skolor i Norrland genom inspektörernas
åtgörande förvandlats till flyttande. Skolgången hade något förbättrats, men det
hade endast i mycket ringa grad lyckats att få barnen att inställa sig i skolan
vid terminens början. Folkskolan hade somligstädes börjat indelas i särskilda
klasser, men å andra sidan hade skolbarnen, delvis på grund av otillräckligt

20—122499. Folkundervisning skom. bet.

Höjning av
anslaget till
inspektionen.

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

154

utrymme i skollokalerna, inom icke mindre än 12 inspektionsdistrikt börjat indelas
i avdelningar, vilka skiftevis på olika tider besökte skolorna. Här föreligger
således början till halvtidsläsningen även i fasta skolor.

De största framstegen synas hava ägt rum på den egentliga undervisningens
område; ett större antal barn än förut hade erhållit undervisning i räkning
och skrivning samt i de läroämnen, som ligga utanför minimikursen, och
undervisningssättet hade i stort sett förbättrats. Lärarna hade visat stor beredvillighet
att följa inspektörernas anvisningar, och de, som efter seminariernas
ombildning ingått i skolans tjänst, hade varit i besittning av större kunskaper
och bättre undervisningsmetoder.

På det hela hade folkets förtroende till skolan varit i tilltagande, men
mångenstädes förefunnes ännu starkt motstånd. Välviljan hade visat sig störst,
där skolan varit som bäst.

Tredje inspektionsperioden: 186?—1868.

1. Regeringsåtgärder.

a. Tillsätt- Näst följande inspektionsperiod kom att omfatta endast två år: 1867 och 1868.

”s^ktörcr”" För denna tid utsågos icke mindre än 89 inspektörer (till o av dessa hade Gävleborgs
° läns landsting anslagit medel), av vilka 21 voro präster, 4 seminarielärare, 11 läroverkslärare,
1 konsistorienotarie, 1 folkskollärare och 1 utan annan befattning.

i>. instruk- Den nya inspektörsinstruktionen var i huvudsak lik den förutvarande. I

tioneu. förmuläret till den pedagogiska statistik, som inspektören skulle avgiva, hade dock
inryckts några nya punkter. I avdelningen A. skulle han sålunda lämna uppgift om
huruvida barnens intagning i skola skedde vid lästermins början enligt kungl. cirkuläret
den 22 april 1864,

huruvida prövning enligt samma cirkulär anställdes med de lärjungar, som ville från
skolan avgå, samt

huruvida undervisningen för de ur folkskolan avgångna barnen vore ändamålsenligt ordnad,
varjämte han i avdelningen B. skulle angiva

antalet klasser eller avdelningar, vilka var för sig av läraren omedelbart undervisades,
samt

huruvida läro- och övningsämnena inträdde i undervisningen i ändamålsenlig ordning, och
huruvida journal, examenskatalog och matrikel funnes och vore ändamålsenligt uppställda.

c. Cirkuläret Det cirkulär, som Kungl. Maj:t utfärdade till domkapitlen den 31 januari

till dom- ] 867, var i huvudsak av samma lydelse som de vid början av föregående inspektionskapitien.
perf0(per utfärdade. Nya bestämmelser voro dock, att domkapitlen skulle för -

Tredje inspektionsperioden: 1867—1868.

155

ständiga skolråden att dels hos vederbörande inspektör anmäla lästider och betydligare
avbrott i undervisningen, dels skriftligen uppgiva,

l:o) vilka förändringar i skolväsendet som ägt ram efter senaste inspektionen,

2:o) huruvida några nya lokaler begagnades, om vilka uppgift icke förut meddelats,
och i så fall golvens ytvidd och rummens höjd,

3:o) av huru många ledamöter skolrådet utgjordes, och huru de sig emellan fördelat
tillsynen över barnens undervisning och skolgång,

4:o) om sockenbibliotek funnes, och huru det begagnades.

Den 21 augusti 1867 sammanträdde folkskoleinspektörerna ånyo i Stockholm
på kallelse av chefen för ecklesiastikdepartementet G. Wennerberg dels för att
besvara sådana frågor rörande folkskoleinspektionen, som av departementschefen
blivit uppställda, dels för att rådgöra om andra, som av dem själva framställdes.
De förstnämnda underkastades inom åtta särskilda utskott en förberedande behandling,
varefter mötet såsom svar på dem uttalade beträffande

1) skolans organisation:

att förhållandet mellan småskolan och folkskolan i allmänhet ännu icke vore ordnat
på lämpligt sätt,

att i alla fasta folkskolor och i alla flyttande skolor med minst -1 manaders årlig
undervisning det vore alldeles nödvändigt, att barnen efter kunskapsgrader undervisades i
särskilda avdelningar på olika tider, när förberedande småskola icke funnes, och att det till
och med vore gagneligt, även om sådan småskola funnes,

att antalet folkskolor ännu icke kunde anses tillräckligt i förhållande till behovet,
att en examinerad lärare borde anställas för vart tusental av befolkningen samt en examinerad
och en oexaminerad lärare för 1,500 personers folkmängd (några mötesdeltagare
hyste dock den meningen, att antalet barn, som lämpligen kunde av en lärare samtidigt
undervisas, borde läggas till grund vid beräkningen av antalet nödiga lärarkrafter),

att de högre folkskolorna motsvarade sitt ändamål i köpingar eller därmed jämförliga
orter, men att de på landsbygden vore överflödiga, i samma mån som den egentliga folkskolan
vunne den i ''lag avsedda utvecklingen, att innehavande av folkskolans minimikurs borde
stadgas såsom villkor för inträde, och att akademisk bildning icke borde fordras såsom
villkor för innehavande av lärarebefattning vid dessa skolor;

2) läroämnen, läsordning m. m.:

att gymnastik och vapenövning ännu icke vore tillräckligt tillgodosedda (mötet
uttalade sig för vissa åtgärder med anledning härav),

att det vore av vikt, att vissa allmänna grundsatser tillämpades vid upprättande av
läsordning för skolor av likartad beskaffenhet (sådana grundsatser angåvos av mötet);

3) lärjungar:

att vissa angivna åtgärder borde vidtagas för erhållande av en jämnare skolgång.

4) lärare, undervisning m. m.:

att de huvudsakligaste bristerna i undervisningsmetoderna vore följande: undervisningen
vore ej nog åskådlig, den vore ytlig, den vore ej nog uthållig, ej tillräckligt noggrann, ej
nog systematisk, ej nog förståndsbildande, allt för litet praktisk och uppfostrande — därför
krävdes av lärarna större insikt och duglighet;

!. Det tredje
inspektörsmötet.

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

15*.»

att skrivläsemetoden ännu icke vunnit någon allmännare utbredning, men att den
visat goda resultat, där den använts, och att lärarna överallt begynt bemöda sig om att
barnens uppmärksamhet vid innanläsningen fästes vid innehållet,

att anstalterna för utbildning av småskollärare fortfarande borde vara föremål för
kommunernas och landstingens åtgärder (några deltagare ansågo, att staten borde draga försorg
om småskollärareutbildningen);

5) undervisningsmateriel!, bibliotek:

att god och ändamålsenlig materiell av alla slag borde under alla delar av året
genom statens försorg hållas folkskolorna tillhanda,

att eu ändamålsenlig läsebok, eu samling planscher över de i läseboken förekommande
mest framstående ämnena och en serie räknestavar vore den undervisningsmateriell, som
framför allt behövdes,

att en anvisning på lämpliga böcker för sockenbiblioteken borde uppsättas och tryckas
samt uti församlingarna utdelas;

6) anteckningsböcker:

att tiden ännu icke vore inne att i rikets alla folkskolor införa ett och samma
detaljerade anteckningssystem;

7) lärorum, skolträdgårdar m. m.:

att de hyrda skollokalerna samt äldre skolhus i allmänhet vore olämpliga för sitt
ändamål, men att de nybyggda skolhusen mestadels befunnits lämpliga, att i lag borde givas
bestämmelser i vissa avseenden rörande skollokaler och lärarebostäder, att ritningar till nya
skolhus borde granskas och godkännas av någon lämplig myndighet, och att bestämdare föreskrifter
måtte givas i lag angående skoldistrikts skyldighet att förse skolan med nödiga skolhus,
att de till skolråden utdelade normalritningarna på ett och annat ställe blivit följda,
att lekplatser och planteringsland på senare tiden börjat bliva mera allmänt anskaffade;

8) tillsyui:

att någon tillämpning av föreskrifterna i kungl. cirkuläret den 22 april 1864 rörande
undervisningens ordnande och utsträckning väl begynt ske, men att förhållandena ännu på
de flesta orter måste anses ganska otillfredsställande,

att en anvisning till skolråden om deras åligganden vore behövlig,
att för vinnande av större enhet i inspektionsberättelserna någon förändring i dessas
uppställning borde äga rum (mötet föreslog sådan ändring).

Av mötesdeltagarna hade 15 frågor blivit framställda. Utskotten hade
föreslagit svar på samtliga, men mötet medhann icke att behandla någon av dem.

2. Inspektionsfrågans behandling vid riksdagen.

a. Riksdagen 1867.

Landstingens inflytande på inspektionen.

Motion av Under de senaste åren hade landstingen ådagalagt ett allt starkare intresse

C. J. Meijer- £jjr folkskoleinspektionen, och år 18H7 hade icke mindre än 12 landsting anslagit

Tredje inspektionsperioden: 1807—1808. 157

medel att på ett eller annat sätt användas för densamma. Somliga hade i sammanhang
härmed utsett egna inspektörer. Under sådana omständigheter är det
lätt förklarligt, att tanken om landstingens inflytande på folkskoleinspektionen
åter skulle föras fram i riksdagen.

Så skedde ock vid riksdagen 1867, då C. J. Meijerberg i Andra kammaren
därom väckte motion. Han erinrade därvid, att landstingen enligt lag hade att
besluta i undervisningsfrågor och att åtskilliga landsting med anledning härav redan
hade vidtagit åtgärder för folkskoleväsendets utveckling, men att dessa åtgärder
icke alltid stätt i nödigt samband med regeringens anordningar i samma syfte,
vadan en splittring av de krafter, som borde verka för samma ändamål, ägt rum,
varför han föreslog,

a) att landstingen måtte beredas tillfälle att avgiva förslag om
det lämpligaste sättet för folkskoleinspektionens anordning i varje län,

b) att landstingen måtte beredas tillfälle att i förening med folkskoleinspektörerna
avgiva yttrande över församlingarnas behov av understöd från statens
sida.

Det särskilda utskott, som hade att behandla motionen, konstaterade, att
den dubbla inspektionen av statens och landstingens inspektörer ibland vållat
oreda. Utskottet trodde sig ock veta, att åtskilliga landsting på grund härav
avhållit sig från uppoffringar för inspektionen, under det andra sökt undgå
svårigheterna, antingen därigenom att landstingens inspektörer finge besöka endast
de församlingar, som kallade dem, eller därigenom att landstingens inspektörer
endast efter samråd med statens inspektörer finge företaga några åtgärder, eller
ock därigenom att landstingen genom bidrag till inspektörernas avlöning satt
staten i tillfälle dels att förordna flera inspektörer, dels att välja sådana, som
uteslutande ägnade sig åt inspektionen. Utskottet föreslog,

att riksdagen ville till Kungl. Maj:t ingå med underdånig anhållan,
att Kungl. Maj:t måtte i nåder infordra landstingens yttrande,

1) i vad mån de kunde finnas benägna att med anslag bidraga
till ett nöjaktigt ordnande av folkskoleinspektionen,

2) huru landstingen ansåge, att folkskoleinspektionen inom de
respektive länen lämpligast skulle ordnas.

Vid frågans behandling i Första kammaren konstaterades ytterligare vissa
svårigheter, som mött landstingen vid deras försök att genom folkskoleinspektion
befordra folkskoleväsendets utveckling. Så hade konsistoriet i Göteborg vägrat
landstingets inspektör de upplysningar, denne begärt, och då Skaraborgs läns
landsting till folkskoleinspektionen anslagit 3,000 kronor och sedermera hos kon -

Utskottets

yttrande.

Riksdagen»

beslut.

158

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

Landstingens
yttranden
i frågan.

sistoriet i Skara anhållit, att detta måtte utse en folkskoleinspektör, hade konsistoriet
svarat, att en sådan vore obehövlig.

Dessutom markerades det starkt av eu ledamot i kammaren, att folkskoleinspektionen
borde uppdragas åt fackmän och icke vara en bisyssla. Han ansåg,
att det behövdes mera instruktion än inspektion. »Det fordras», sade han, »en
man med kännedom om pedagogikens nuvarande ståndpunkt, en man, som med
den varma kärlek en högre insikt giver kan handleda vederbörande skollärare i
konsten att undervisa, för att inspektionen skall kunna ändra de fel och lyten i
folkskoleundervisningen, som för närvarande finnas, och såmedelst lyfta den upp
från dess närvarande låga ståndpunkt till en bättre ställning. Detta är omöjlig
för män, som icke gjort folkskolans utveckling till sin levnadsuppgift. Och kunna
vi icke skaffa oss till folkskoleinspektörer män, som äga verklig sakkännedom i
sitt fack och däråt ägna alla sina krafter, fruktar jag, att folkskoleinspektionen
icke kommer att lämna stora frukter.»

Första kammaren beslöt,

att riksdagen skulle till Kungl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, att
Kungl. Maj:t måtte i nåder infordra landstingens yttrande, huru landstingen
ansåge, att folkskoleinspektionen inom de respektive länen lämpligast
skulle ordnas, och i sammanhang därmed, huruvida och i vad mån
landstingen kunde finnas benägna att med anslag bidraga till möjliggörande
av eu verksam och tillräcklig inspektion över folkskolan.

Andra hammaren fattade samma beslut efter en debatt, i vilken kyrkoherden
Otterström på nytt hävdade prästerskapets uppfattning, att det\vorev
kyrkostyrelserna, som borde hava tillsyn över folkskolorna: »Så länge staten

bekostar medlen, är kyrkostyrelsen närmast därtill».

Riksdagen i sin helhet hade således här åtminstone icke ställt sig avvisande
gentemot tanken på att landstingen skulle erhålla något inflytande på folkskoleinspektionen.
Genom utbyte av utskottets ord »ett nöjaktigt ordnande av folk*
skoleinspektionen» till »möjliggörande av en verksam och tillräcklig inspektion
över folkskolorna» hade riksdagen dessutom visat sig behjärta den förut ofta uttalade
tanken, att folkskoleinspektionen, sådan den hittills varit anordnad, icke
visat sig så verksam, som önskvärt hade varit.

Med anledning av detta riksdagens beslut inhämtade Kungl. Maj:t landstingens
yttranden i frågan. Därvid uttalade sig 18 landsting rörande sättet
att vinna en fullständigare och verksammare inspektion. För erhållande av en
sådan ansågo åtta landsting, att folkskoleinspektörerna borde uteslutande ägna sig
åt inspektörskallet, fyra landsting menade, att de förutvarande inspektionsdistrikten
borde fördelas i flera till omfånget mindre, och sex landsting hade den uppfattningen,
att en särskild landstingsinspektion borde anordnas vid sidan av eller

Tredje inspektionsperioden: 1867 —1868. Lod

underordnad den av staten bekostade. Fem landsting ansågo den förutvarande
inspektionen tillfyllestgörande, och tvä hade icke gjort något uttalande.

Beträffande folkskoleinspektörernas tillsättning hade Kristianstads och
Halmstads läns landsting, under erbjudande att själva bekosta hälften eller därutöver
av inspektörsarvodena, yrkat rätt för landstingen att genom val utse folkskoleinspektörerna;
Gävleborgs läns landsting hade föreslagit, att inspektörerna
skulle väljas av en nämnd, som vore utsedd av biskop och landsting; Göteborgs,
Västmanlands och södra Kalmar läns landsting hade yrkat rätt att föreslå två ellei
tre personer till folkskoleinspektörer och därvid erbjudit sig att bidraga till inspektörernas
avlöning; Skaraborgs läns landsting hade föreslagit, att tillsättning a\
folkskoleinspektörer skulle ske efter ansökan, och att landstingen skulle avgiva
yttranden om de sökande. Av de övriga aderton landstingen, av vilka flera anvisat
bidrag till folkskoleinspektionen, hade somliga icke begärt något inflytande på
tillsättningen; andra hade förklarat som sin mening, att Knngl. Maj:t borde utse
inspektörerna.

B. Riksdagen 1868.

Öfverflyttninpr av inseendet iiver hela skolväsendet till särskilda direktioner oeli styrelser.

Vid 1868 års riksdag hade frågan om landstingens inflytande på folk- Motion av
skoleväsendet å nyo bragts på tal inom riksdagen, denna gång i en motion av
C. .T. Svensén i Andra Kammaren, vilken åsyftade en överflyttning av inseendet
över hela skolväsendet från biskopar och konsistorier till särskilda direktioner
och styrelser. Motionären föreslog nämligen, 1) att biskoparna i Uppsala
och Lund skulle befrias från prokanslersämbetena, och att Kungl. Maj:t i stället
skulle förordna prokanslerer, 2) att biskoparna skulle befrias från eforatet öv er
elementarläroverken, och att Kungl. Maj:t i stället skulle utnämna oavlönade
direktioner, 3) att Kungl. Maj:t skulle utnämna oavlönade direktioner att hava
uppsikt över folkskoleseminarierna, 4) att biskopar och konsistorier skulle
befrias från uppsikten över folkskoleväsendet och denna uppgift i
stället anförtros åt av landstingen för de respektive länen valda oavlönade
överstyrelser, 5) att de omkostnader, som erfordrades till bestridande
av löpande expeditionsutgifter för de nya skolstyrelserna, skulle utgöras av tillgångar,
som redan funnes, eller som kunde beredas under anslagen å åttonde
huvudtiteln.

Denna motion blev emellertid, i saknad av nödig utredning, av statsutskottet
avstyrkt och av riksdagen avslagen.

Folkskoleinspektionen 1 861 — 1 I 2.

160

Fjärde inspektionsperioden 1869—1871.

1. Regeringsåtgärder.

a Tillsätt- För den nya perioden 1869—1871 utsagos -17 inspektörer, av vilka 24 voro

mng av in- präster, 14 läroverkslärare, 6 seminarielärare, 1 folkskollärare och 2 utan annan
spektorer. r •

beiattning.

b. Instmk- Den 31 december 1868 utfärdades för inspektörerna en ny instruktion, som

tionen. skulle gälla för den följande inspektionsperioden åren 1869—1871. I denna instruktion
inflöto eu del nya bestämmelser, i vilka man tydligt kan spåra såväl resultatet
av senaste inspektörsmöte som ock en viss hänsyn till i riksdagen framkomna
anmärkningar. Sålunda skulle det åligga folkskoleinspektören

att söka kraftigt befrämja folkskoleväsendets förbättring samt särskilt för detta
ändamål undersöka skolväsendets anordning inom varje distrikt och, där denna befunnes
bristfällig, vare sig, genom otillfredsställande distrikts- eller roteindelning, otillräckligt
lärareantal eller eljes, framställa förslag till en mera ändamålsenlig plan;

att iakttaga förhållandet mellan småskola och folkskola och, där detta icke skulle
befinnas ordnat i enlighet med småskolans bestämmelse att utgöra eu förberedelse för folkskolan,
tillse, att däri vidtoges nödig rättelse;

att noggrant tillse undervisningen och meddela lärarna nödiga anvisningar och råd
i avseende på förbättrade undervisningsmetoder; samt

att, om förbättringar i reglementena vore behövliga, därom göra framställning
bos vederbörande.

Dessutom skulle inspektören i sin berättelse till ecklesiastikdepartementet meddela
fullständiga uppgifter å de fall, i vilka befintliga missförhållanden blivit av honom hos
domkapitlet anmälda ävensom å de i anledning därav vidtagna åtgärderna.

c. Nytt cirka- »Sedan inspektörernas berättelser för åren 1867 och 1868 till ecklesiastikde lakapitlen1"

Partementet inkommit och utav dessa framgått, att svårigheter visat sig för
genomförandet av de förbättringar, för vilka senaste inspektörsmöte uttalat sig,
och att ytterligare föreskrifter med anledning härav voro behövliga, utfärdades
den 15 oktober 1869 ett nytt kungi. brev till domkapitlen. I detta anbefalldes
domkapitlen anmoda skolråden tillse,

1) att, sedan förhör med de barn, som undervisades i hemmen, enligt folkskole stadgans

§ 8 mom. 2 ägt ram, i matrikeln skalle antecknas de barn, vilka skolrådet medgivit
befrielse frän skolundervisning; r

2) att varje skoldistrikt skulle indelas i mindre områden, och att för varje sådant
skulle utses bland skolrådets medlemmar eller andra för nit om folkundervisningen kända
män eu tillsyningsman, som hade att övervaka skolgången:

8) att lärjungarnas uppfiyttning från småskolan skulle verkställas, efter föregången
prövning, på bestämd Hd varje år;

Fjärde inspektionsperioden: 1869 —1871.

161

4) att för ambulatoriska skolor antalet rotar skalle, såvitt ske kunde, inskränkas,

-pa det undervisningen i varje rote måtte kunna pågå en längre tid, samt att roteförhören
skulle ordnas efter en bestämd plan;

5) att undervisningen för de avgångna barnen likaledes skulle ordnas efter eu
bestämd plan, samt att noggrann anteckning skulle föras över deras skolbesök;

6) att skolträdgården noga skulle avskiljas från lärarnas jordland och ändamålsenligt
ordnas, på det barnen där måtte kunna erhålla nödig undervisning och övning i trädgårdsskötsel
och trädplantering.

Ddn 15—18 augusti 1870 hölls på kallelse av chefen för ecklesiastikdepar- d. Det fjärde
tementet G. Wennerberg nytt inspektörsmöte, till vilket även folkskolesemina- insP*^t°re''
riernas rektorer voro kallade. Liksom vid de två näst föregående mötena förelädes
detta möte till överläggning och besvarande dels vissa av ecklesiastikdepartementet
framställda frågor, dels sådana frågor, som av enskilda inspektörer
föreslagits till behandling. För samtliga frågors förberedande behandling fördelade
sig mötet på 7 sektioner, vilka hade att avgiva förslag till uttalanden.

Såsom svar på de förstnämnda frågorna — 23 till antalet — uttalade
mötet bland annat beträffande

1) skolans organisation:

att den i kungl. brevet den 15 oktober 1869 anbefallda inskränkningen i rotarnas
antal vid ambulatoriska skolor borde lämpligast ske genom ökade lärarkrafter och icke
genom sammanslagning av rotar,

att i skoldistrikt, där småskolor icke fuunes, särskild undervisning i skolan borde beredas
de mindre försigkomna barnen därigenom, att skolan delades i avdelningar, som undervisades
på olika tider,

att behovet av fortsatt undervisning i städerna vore uppfyllt genom s. k. söndagsoch
aftonskolor, att det på landsbygden bäst kunde tillgodoses genom en efter varje orts
förhållanden lämpad anordning — för landsbygden förordade somliga en repetitionskurs eu
dag varje eller varannan vecka, andra önskade en samlad tid av 6 till 8 veckor, samt att
skoltiden under sådana förhållanden inskränktes till 3 ä 4 år;

2) läroämnen, lärokurser och läsordning:

att tillfälle till kvinnlig slöjd i skolorna på landet lättast kunde åstadkommas därigenom,
att lärarinnor och icke lärare anställdes i småskolorna; att tillfälle till slöjd för gossar
svårligen kunde vinnas, men att förberedelse för sådan slöjd kunde erhållas genom
linearritning och geometri, varför dessa ämnen allmännare än förut borde införas i folkskolan.

att den vid , senaste inspektörsmötet upprättade timplanen i allmänhet blivit följd
i folkskolorna men inom småskolorna endast i de få, där undervisningen meddelats efter
nyare metoder,

att läslagens antal vore olika i olika skolor, beroende på lärarens skicklighet; där
skolan vore indelad i bestämda avdelningar med särskilda kurser, erhölle barnen omedelbar
undervisning av läraren, annars icke alltid,

att för inträde i den högre folkskolan borde fordras fullständigt avgångsbetyg från
folkskolan, vittnande om minst godkända insikter i de flesta av folkskolans ämnen; att
främmande språk icke borde ingå i den högre folkskolans läroplan, men däremot kommunal 21—122499.

Folknndervisningskom. bet.

162

F olkskoleinspektionen 1861 —1012.

lagar, enkol bokföring, tillämpad geometri och rättslära; att kursen borde beräknas till 2—3
år med 8 månaders årlig undervisning, och att synnerligen meriterade folkskollärare borde
kunna befordas till lärare vid den högre folkskolan;

3) lärjungar:

att åtgärder borde vidtagas till främjande av jämnare skolgång och bland dessa särskilt,
att avgångsprövning anställdes noggrannt och allmänt, att fattiga barn understöddes med
mat vid skolan, och att inspektörer och examensförrättare vid skolorna efterfrågade orsakerna
till de försumligas frånvaro;

4) lärare, undervisning in. m.:

att de lärare, som under senare åren utgått från seminarierna, i allmänhet visat sig
äga skicklighet och förmåga att undervisa,

att där behovet av utbildning av äldre lärare visade sig erkänt och hemställan därom
gjordes, åtgärder borde vidtagas för anordnande vid något seminarium av någon kortare
praktisk undervisningskurs, samt att tillfälle borde beredas lärare till utbytande av åsikter
vid reguliärt återkommande mindre kretsmöten, vid vilka även undervisningsprov borde anordnas,
och alt större möten vid seminarierna borde underlättas genom anslag av allmänna
medel till betäckande av kostnaderna,

att smäskoleseminarier med minst 4 månaders kurs borde inrättas genom landstingens
försorg och understödjas med statsmedel,

att det icke skulle vara ändamålsenligt för folkskolan, om inom densamma utbildades
lärarelärlingar, som förbereddes till inträde vid seminarierna,

att lärarna borde erhålla reseersättning för resor i och för roteförhör,
att av statsanslagen till folkundervisningens befrämjande anslaget till löneförbättring
för examinerade folkskollärare borde höjas, så att förtjänta lärare kunde r/töver den egentliga
lönen 400 rdr erhålla löneförhöjning i mån av tjänsteålder, att anslaget till folkundervisningens
utveckling och förbättring även borde höjas, så att vidsträckta församlingar kunde
mera fullständigt ordna sitt skolväsende, och att särskilt understöd måtte beredas sådana
församlingar, som icke förmådde till erforderligt belopp bekosta avlöning åt sina folkskollärare
;

att skrivläsemetoden vid den första undervisningen ännu icke hade blivit allmännare
införd sedan näst föregående inspektörsmöte,

att vid iunanläsningsövningarna barnens uppmärksamhet mera allmänt fästes vid innehållet,
ehuru barnen till följd dels av lärarens bristande förmåga, dels av mindre tjänliga
läroböcker icke alltid kunde redogöra för detsamma,

att undervisningen i andra ämnen i allmänhet förbättrats genom användning av åskådningsmateriell,

att undervisningen i skrivning bedreves med ringa planmässighet,
att undervisning i teckning förekomme sparsamt,

att undervisningen i sång ännu icke kommit till sin fulla rätt, men att goda resultat
kunnat uppvisas, där tonbeteckning med siffror blivit använd,

att undervisning i gymnastik och vapenövning blivit allmännare, sedan senaste iuspelttörsberättelsen
avgivits, men att detsamma icke kunde sägas om undervisningen i trädgårdsskötsel
;

5) undervisningsmateriel], bibliotek:

att utöver förutvarande undervisningsmateriell vissa väggkartor, planscher och kartor
samt cirkelbestick borde till billigt pris tillhandahållas skoldistrikten,

Fjärde inspektionsperioden: 1869 —1871.

163

att en av inspektören C. I.. Anjou m. fl. upprättad förteckning över böcker, lämpliga
för sockenbibliotek, borde på allmän bekostnad tryckas och till församlingarna genom
domkapitlen och folkskoleinspektörerna utdelas;

6) skolans anteckningsböcker:

att utgivande av ett allmänt formulär för den s. k. matrikeln eller förteckningen
över skolpliktiga barn samt för folkskolans övriga anteckningsböcker vore önskvärt.

att skolornas anteckningsböcker i allmänhet fördes på ett ändamålsenligt sätt;

7) tillsyn:

att nya formulär för de statistiska uppgifterna i pedagogiskt hänseende borde utarbetas,

att väsentliga olikheter vid tillämpningen av den senast utfärdade inspqktörsinstrnktionen
icke ägt rum.

Av enskilda inspektörer framställdes icke mindre än 48 frågor. Mötet
hann icke att behandla någon av dessa, men sektionerna avgåvo förslag till deras
besvarande.

Av dessa frågor äro några särskilt anmärkningsvärda genom den tanke
på folkskolebildningens inslcränlcning, som i dem kom till synes. Vissa inspektörer
ansågo nämligen s. k. »ersättningsskolor» — ett slags surrogat för
folkskolor, som enligt sektionens ord skulle utgöra »ett mellanting mellan
småskolan och den egentliga folkskolan eller en blandning av bägge» —
vara »alldeles nödvändiga inom några provinser», såsom en av dem uttryckte
sig. Sektionen avvisade emellertid med bestämdhet all tanke på sådana. »Den
egentliga folkskolan kan tydligen», förklarade sektionen, »icke utan skada för
folkbildningen ersättas av något mindre än vad den själv» är. Endast en skapelse
av samma beklagliga art, varuti den egentliga folkskolan sig befann
före småskolans inrättande, skulle ju med den berörda ersättningsskolan återupptagas.
Alla barn, de i stora och fattiga församlingar icke undantagna, böra efter
sektionens övertygelse få del av undervisning minst till den godhet, som den
egentliga folkskolan kan åstadkomma. Stora svårigheter möta. Men uppgiften
bör vara att besegra dem, icke att av'' dem besegras». — Vidare hade framställts
fråga om huruvida befogade skäl förefunnes till den önskan, som ofta nog på
landsbygden förnummes, att den årliga undervisningstiden i de fästa skolorna
på landet måtte något förkortas. Aven den tanke på inskränkning i folkskoleknrsen,
som sålunda kom till synes, avvisades av sektionen, som uttalade, att den
årliga undervisningstiden av 8 månader icke borde inskränkas, så mycket mindre
som lärotiden i flyttande och en del fasta skolor redan vore inskränkt och visserligen
icke tålde vid någon ytterligare förminskning.

A andra sidan åsyftade nog de flesta av de framkomna frågorna åtgärder
till främjande av folkskoleväsendets utveckling. Anmärkningsvärda sadana voro
frågorna om en närmare samverkan mellan folkskoleinspektören och domkapitlet;

164

F olkskoleinspektionen 1861—1912.

Motion
av Anders
Nilsson.

Utskottets

yttrande.

om lagbestämmelse rörande maximiantalet av den flyttande folkskolans rotar; om
stadgande, att varje ritning till skolhus skulle underställas vederbörlig granskning
och stadfästelse; om den ordning, i vilken de folkskolans ämnen, som icke
tillhöra minimikursen, böra inträda; om föreskrift, att inspektörernas promemorior
skulle föredragas i skolrådet och tagas till skolrådens protokoll, samt om högre
avlöning åt lärarna i flyttande än åt lärarna i fasta skolor.

2. Inspektionsfrågans behandling- vid 1869 års riksdag.

Landsting-ens inflytande på inspektionen.

År 1869 upptogs ater frågan om landstingens inflytande på folkskoleinspektionen
denna gång genom en motion i andra kammaren av Anders Nilsson i Malmöhus
län. Motionären framhöll, att inspektionens behövlighet nu vore allmänt erkänd,
men lika allmänt anmärktes, att inspektionen ej vore ordnad, som den borde vara.
Antalet inspektörer hade fördubblats, och dock motsvarade inspektionen icke sitt
ändamål. Inspektörerna utgjordes nästan uteslutande av präster eller lärare vid
elementarläroverken, vilka vore hindrade att ägna den tid och omsorg åt inspektionen,
som denna krävde, och deras verksamhet följdes icke med tillbörlig uppmärksamhet.
Som bevis härför anförde motionären, att en inspektör med 500 rdr
i arvode år 1867 använt endast 11 dagar på inspektionsresor, en annan med 600
rdr i arvode hade använt 19 dagar, en tredje med 600 rdr i arvode 31 dagar o. s. v.
Om landstingen finge utse inspektörerna, och anslaget till inspektionen fördelades
på länen i förhållande till folkskolornas antal och med hänsyn till drygare
resekostnader i glest befolkade trakter, skulle detta bliva till stort gagn för folkbildningen,
inom länen skulle intresset för folkskoleinspektionen bliva större och
understöd åt densamma lättare kunna erhållas. Motionären föreslog därför:

att riksdagen måtte i underdånig skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes efter närmare utredning av frågan till nästa
riksdag göra framställning om inspektionens ordnande och det därför
bestämda anslagets fördelning på sätt i motionen antytts.

Det tillfälliga utskott, som hade att behandla motionen, förklarade, att
motionen hade väckts för sent, för att utskottet skulle kunna medhinna någon utredning
i frågan. De i motionen anmärkta missförhållandena hade enligt utskottets
mening haft sin orsak snarare i tillfällig brist på lämpliga personer eller
i ett svalare nit hos en och annan inspektör än i de för institutionen gällande
stadgarna. Vidare ansag utskottet, att en sä ny grundsats som den, att landstingen
skulle få sig tillerkänd rätt att till utövande av den hela samhället tillhörande
uppsikten över folkskolan utnämna tjänstemän, vilka landstingen icke

Femte inspektionsperioden: 1872—1876.

165

själva avlönade, måhända icke borde antagas utan en grundligare prövning.

Slutligen menade utskottet, att de anmärkta missförhållandena snarare lämpade
sig till anmärkningsanledningar för statsrevisionen än som anledning till begärande
av förändring i en ännu icke måhända till önsklig fullkomlighet utvecklad institution.
I överensstämmelse med dessa uttalanden hemställde utskottet:

att riksdagen med erkännande, att de i motionen framställda
förhållandena syntes vara förtjänta av vederbörandes uppmärksamhet
likväl med anledning av frågans outredda skick icke måtte beslut a
någon åtgärd.

Andra kammaren biföll utskottets förslag, vadan frågan således hade för. Riksdagens
fallit. beslut.

Femte inspektionsperioden 1872—187(>.

1. Regeringsåtgärder.

Med den inspektionsperiod, som började år 1872, utsträcktes perioderna a. Tillsätttill
att omfatta 5 år. För åren 1872—1876 utsågos 49 inspektörer, av vilka 22 aJ in’
voro präster, 14 läroverkslärare, 8 seminarielärare, 1 folkhögskollärare, 1 folkskollärare,
3 utan annan befattning.

Den nya instruktionen var i huvudsak lik den närmast föregående av i>. instrukår
1868. tionen.

Det cirkulär rörande folkskoleinspektionen, som utfärdades till domkapit-,-.
len den 5 januari 1872, var av samma lydelse som 1867 års cirkulär, endast
med det tillägget, att skolråden skulle . tillhandahålla inspektörerna även skoldistriktens
räkenskaper. — Sedan dess har det cirkulär till domkapitlen, som i
början av varje följande inspektionsperiod utfärdats, icke undergått någon nämnvärd
förändring.

Cirkuläret

tillTdom kapitlen.

Under denna period bestämdes, att skoldistrikten skulle i statsbidrag er- d. inspektöhålla
hälften av varje folkskollärares lön, dock högst 300 kronor (K. kung. den rer“as älig2
sept. 1873), och sedermera, att de för examinerad lärare med minst 500 kronors °
lön och 8 månaders undervisning om året skulle i statsbidrag erhålla ä/s av lärarnas
lön, dock högst 400 kronor, samt att de för lärarinna i småskola och biträdande
lärarinna i folkskola, som tjänstgjorde 8 månader om året. skulle i statsbidrag
erhålla 100 kronor, om hon hade minst 200 kronor, och 125 kronor, om hon

Det f emte
nspektörsmötet.

166 Folkskoleinspektionen 1861—1912.

hade minst 250 kronor i lön. I sammanhang härmed erhöllo inspektörerna uppdrag
att granska statsbidragsrekvisitionerna och därvid tillse, att de för statsbidrag''
stadgade villkoren vore uppfyllda, samt att härom avgiva vitsord (K. kung.
den 16 juni 1875).

1 förbigående må även nämnas, att ett finskt småskoleseminarium upprättades
i Haparanda år 1875 och ett lappskt i Mattisudden samma år, samt att reglemente
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa utfärdades den 15 oktober 1875.

Även under denna inspektionsperiod sammanträdde rikets folkskoleinspektörer
och folkskoleseminariernas rektorer på kallelse av chefen för ecklesiastikdepartementet,
då F. F. Carlson, till gemensamt möte för att rådpläga
dels rörande sådana överläggningsämnen, som av ecklesiastikdepartementet blivit
framställda, dels rörande andra till mötet överlämnade frågor. Mötet pågick den
16—19 juni 1875.

Vid behandlingen av de förstnämnda frågorna uttalade mötet bland annat
beträffande

1) skolans organisation:

att den fortsatta undervisningen efter slutad skolgång borde ordnas genom inrättande
av afton- och söndagsskolor i städerna samt av särskilda repetitions- och fortsättningsskolor
med minst en, hälst två månaders sammanhängande undervisning på landsbygden, och att
inspektionen borde kraftigt bemöda sig att få lärarkrafterna så förökade, att de kunde
bliva tillräckliga även för undervisningens besörjande i repetitionsskolan (mot inrättande av
aftonskolor anfördes dock, att barnen på aftnarna, då de voro uttröttade av dagens kroppsarbete,
vore mindre mottagliga för undervisningen, och att undervisningen därför i stället
borde förläggas till förmiddagen vissa dagar i veckan, och hänvisades dessutom till den engelska
lagen, enligt vilken barn under sexton år icke finge sysselsättas i fabriksarbete mer
än 6 timmar om dagen);

2) läroämnen, lärokurser och läsordning:

att såväl manlig som kvinnlig slöjd borde anordnas i folkskolan, att undervisningen
borde meddelas av särskild lärare, och att understöd av allmänna medel borde lämnas för
slöjdlärares avlöning;

att en normalplan för folk- och småskolor borde utarbetas;

3) lärotider:

att undervisningstiden i folkskolan borde bestämmas till 30—34 timmar i veckan,
tiden för bön och bibelläsning oräknad, och i småskolan till 24—28 timmar, bönestunden
icke inräknad:

att undervisningstiden utöver 8 månader icke borde utsträckas till mer än eu månad,
och att läraren för denna tid borde erhålla ersättning efter samma grund, varefter den
egentliga lönen utginge;

4) lärare, undervisning in. in.:

att folkskollärare hälst borde tillträda sin tjänst med kalenderårets början:

Femte inspektionsperioden: 1872—1876. lt>7

att följande förbättringar i undervisningsmetoderna borde äga rum: större åskådlighet,
koncentrering och grundligbet, mera inskärpande och befästande, större planmässighet i undervisningens
anläggning, klarhet och bestämdhet i dess meddelande och ett bättre tillgodoseende
av barnets behov frän alla sidor sett;

5) undervisningsmateriell, bibliotek:

att den förefintliga undervisningsmateriellen borde ökas med vissa apparater, kartor,
tavlor in. in., och att eu ny katekes för folkskolan borde utarbetas;

att »Läsebok för folkskolan» borde omarbetas;

6) skolans anteckningsböcker:

att vissa förändringar i formulären till skolans bokföring borde vidtagas;

7) lärorum m. in.:

att vissa ändringar av normalritningarna för folkskolebyggnader borde vidtagas,
bland annat att de lärosalar, som voro beräknade för mer än 60 barn, borde utgå;

att bestämd föreskrift, att ritningar till skolbyggnader skulle granskas av folkskoleinspektören,
borde meddelas;

8) tillsyn:

att vissa ändringar borde vidtagas i ett av eu kommitté upprättat och för mötet
framlagt förslag till nya statistiska blanketter;

att inspektören efter granskning av statsbidragsrekvisitionerna borde vitsorda icke endast
uppgifternas riktighet utan även att de för statsbidrags erhållande föreskrivna villkoren
blivit uppfyllda.

I övriga av mötesdeltagarna framställda frågor uttalade mötet bland

annat:

att det icke kunde anses vara för den svenska folkskolans utveckling nyttigt, att
staten helt och hållet övertoge lärarnas avlöning:

att småskoleseminarier borde inrättas i de län, där sådana ännu icke funnes;

att den i folkskolestadgan medgivna rätten för tättiga och med ringa fattningsgåvor
utrustade barn att lämna folkskolan, där de inhämtat minimikursen, borde utsträckas till
alla barn i skolåldern utan avseende på deras levnadsvillkor eller fattningsförmåga,
samt att ett slikt medgivande kunde anses berättigat genom stadgandet i kungl. cirk. den 22
april 1864 mom. 8 och medelst reglementariskt stadgande även åstadkommas.

Sistnämnda uttalande visar, att den önskan om inskränkning i folkskolebildningen,
för vilka några inspektörer vid nästföregående inspektörsmöte gjort sig
till talesmän, men som då av den sektion, vilken hade att förbereda frågan, på
det bestämdaste avvisades, nu lyckats vinna hela mötets gillande.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen,

a. Riksdagen 1872.

1) Höjning av anslaget till folkskoleinspektionen.

Vid 1872 års riksdag avgavs en Kungl. proposition om höjning av anslaget
till folkskoleinspektionen. En höjning av anslaget, säges det i nämnda pro -

Kungl. proposition.

1(58

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

Stats utskottet tillstyrker.

Riksdagen

beviljar

beloppet.

al Motion a\
Per Nilsson.

position, kade visserligen ägt rum vid 1865 och 1866 års riksdag, så att från och
med år 1867 tillsamman 40,000 kronor årligen kunnat användas till arvoden samt
till rese- och traktamentsersättning för folkskoleinspektörerna, och inspektörernas
antal hade då ökats från 20 till 28. Efter denna tid hade folkskoleväsendet,
till huvudsaklig del genom det livande inflytande inspektionen därpå utövat, i
hög grad utvecklats. Anordningen för folkuudervisningens förbättring hade inom
många landsdelar blivit vidtagna, nya skolor hade i stort antal inrättats, och de
skolbesökande barnens antal hade i betydlig mån tilltagit. Till följd härav hade
även inspektörernas arbete blivit ökat, så att inspektionen i de större stiften ej
längre kunnat verkställas av samma antal inspektörer som förut. Inspektörernas
antal utgjorde nu 48, av vilka 3 åtnjöte arvode av landsting, de övriga av statsmedel
till belopp av högst 700 och minst 100 rdr utom den i Karlstads stift förordnade
inspektören, vars arvode med avseende å hans vidsträckta och besvärliga
inspektionsområde vore bestämt till 1,600 rdr. Sammanlagda beloppet av de inspektörsarvoden,
som utginge av statsmedel, uppginge till 20,850 rdr. Till reseoch
traktamentsersättning återstode dä endast 19,150 rdr, vilket belopp vore otillräckligt.
För år 1870 hade rese- och traktamentskostnaderna i verkligheten
uppgått till 30,118 rdr 14 öre. Om inspektörerna icke genom bristande anslag
för ändamålet skulle hindras att besöka skolorna, så ofta behovet krävde,
vore en ökning nödvändig. Med anledning härav äskade Kungl. Maj:t en förhöjning
av det ifrågavarande anslaget med 12,000 rdr.

Statsutskottet tillstyrkte bifall till propositionen, enär det vore av vikt, att
folkskoleinspektionen, som måste anses vara ett verksamt medel till folkundervisningens
höjande, i oförminskad omfattning fortfarande kunde utövas.

Riksdagen beviljade det av Kungl. Maj:t begärda beloppet.

2) Landstingens inflytande på inspektionen.

Frågan om landstingens inflytande på tillsättningen av folkskoleinspektörerna
återkom vid ytterligare tvänne riksdagar.

År 1872 väckte Pbr Nilsson i Kulhult, Kristianstads län, motion om
rätt för landstingen att upprätta förslag till folkskoleinspektörstjänsternas besättande.
Han ansåg betänkligt, att icke mindre än 7 inspektörer blivit utsedda
i ett stift; all enhet i anordningar och föreskrifter brötes därigenom, och inspektionens
anseende minskades. Lika betänkligt vore, att inspektörer valdes utanför
det län, där de vore bosatta, till och med långt avlägse. Så hade förhållandet
varit i Blekinge och Kristianstads län ända från inspektionens tillkomst.
Inspektionen förlorade sin väsentliga betydelse, om inspektören bodde 12 till 15

Femte inspektionsperioden: 1872—1870.

169

mil från närmaste skola i inspektionsdistriktet. Stort bättre vore ej förbållandet,
om inspektören vore sjuklig, så att han på grund därav måste söka ständig
tjänstledighet från sitt egentliga ämbete, men likväl prövades tjänlig att föreslås
till inspektör i en främmande provins. Så hade förhållandet varit i Blekinge
län.

I de riksdagsförhandlingar, som föregått beslutet om folkskoleinspektionens
inrättande, hade motionären icke funnit ett enda ord, som angåve, att
biskopar eller domkapitel skulle till ecklesiastikministern ingiva förslag till besättande
av inspektörstjänsterna. Likväl vore det bekant, att sådana förslag
icke blott infordrades utan även helt och hållet följdes. Därigenom hade det
kunnat inträffa, att alla inspektörer med undantag av 2 eller 3 varit och fortfarande
vore ecklesiastika tjänstemän. All tillsyn i skolan kunde således sägas
vara av ecklesiastik natur och gå ut på att befrämja ecklesiastika ändamål.
Församlingens pastor vore självskriven ordförande i skolrådet, och det hände
kanske ej sällan, att han avgjorde nästan suveränt rörande undervisningen i skolan.
Där denna suveränitet missbrukades, vore det av vikt att äga appell till
fullt opartisk folkskoleinspektör, men huru skulle opartiskhet kunna väntas av
en kamrat till församlingens pastor? Det vore också en allmän klagan, att religionsundervisningen
eller rättare sagt katekesundervisningen i de allra flesta skolor
bedreves på ett sätt, som vore i hög grad menligt för undervisningen i de
medborgerliga ämnena. Något korrektiv mot de anmärkta missförhållandena
måste sökas. Motionären föreslog,

att det skulle uppdragas åt landstinget i varje län att föreslå tre
för insikter, redbarhet och intresse för folkskolan väl kända män, boende
inom länet, och att chefen för ecklesiastikdepartementet skulle
för högst 5 år förordna en eller, om behovet i de större länen så påkallade,
tvänne av dessa att utöva inspektionen i alla inom länet varande
folkskolor samt därom årligen avgiva berättelse till landstinget
och vid inspektionsperiodens slut till ecklesiastikdepartementet.

Andra hammarens första tillfälliga utskott, som hade att behandla motionen,
anförde gentemot motionären, att inspektörs sjuklighet och hemvist utom
sitt distrikt vore att betrakta såsom tillfälligheter och således övergående, att
det stora antalet inspektörer i vissa stift vore beroende på skolornas antal eller
på glest bebodda trakter, att utseendet av ecklesiastika tjänstemän till inspektörer
vore beroende därpå, att större kännedom om skolan och undervisningen
ansetts finnas hos denna klass av medborgare än hos andra, som ägnat sig åt
för folkskolan mera främmande sysselsättningar, samt att om inspektörerna i något
fall främjat mera ecklesiastika ändamål, detta blott vore ett tillfälligt missbruk
av inspektörssysslan. År 1860 hade rikets ständer icke gjort något förbehåll

22—122499. Folkunder visning sbom. bet.

b) Frågans
behandling
i Andra
kammaren.
Utskottets
yttrande.

170

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

Kammarens
beslut.

förande tillsättningen av inspektörer, de hade således betraktat inspektionen såsom
en staten tillkommande rätt, som på samhällets vägnar skulle utövas av
dess regering genom av denna förordnade ombud. Utskottet vore av samma uppfattning.
Utskottet hade således icke funnit nog starka skäl för riksdagen att
åt landstingen begära lagstadgad del i utövningen av en rättighet, som principiellt
borde på statens vägnar utövas av regeringen, varför utskottet avstyrkte
motionen.

Mot detta utskottets beslut reserverade sig A. Adlersparre, S. Magnusson,
Anders Persson och A. E. Nordenskiöld. Dessa tillstyrkte motionen i
dess egentliga huvudsyfte, vilket vore att för folkskoleväsendet väcka en allmännare
och mera utbredd pliktkänsla och verksamhet, än vad då vore förhållandet.
Detta huvudsyfte vore uttryckt i det förslaget, att landstingen skulle
upprätta förslag till inspektörstjänsternas besättande, och att inspektörerna skulle
till landstingen avgiva årsberättelser. Därigenom skulle landstingen bliva nödsakade
att ägna folkskoleväsendet större uppmärksamhet och sålunda komma att
bereda det bättre vård och rikligare bidrag.

I andra kammaren erhöll frågan en ganska utförlig behandling med flera
anföranden till förmån för reservanternas förslag. Som skäl för bifall till detta
anfördes bland annat, att folkskolan icke vore någon för landstingen främmande
institution, då landstingen lämnade bidrag både till folkskolan själv och till inspektionen;
att landstingens ledamöter vore utsedda från de orter, där folkskolorna
vore belägna, och landstingen således måste äga åtminstone lika stor personkännedom
som biskopar och domkapitel; att då det förut många gånger yttrats,
att folkskolan Amre en kommunens angelägenhet, och då landstingen vore den
korporation, som stode kommunen närmast, det vore tillbörligt, att kommunerna
genom landstingen ägde något inflytande på inspektionen; att då kyrkan ändå
vore tillräckligt representerad i styrelserna över seminarier och folkskolor, det
vore rättvist, att folkets representanter här finge komma med; att då hela folkskoleväsendet
och lärarbildningen låge under kyrkliga myndigheter, det behövdes
en garanti för att icke folkskoleinspektörstillsättningarna ginge i alltför ensidig
riktning.

Bland dem, som talade för landstingens inflytande på inspektionen, var
även dåvarande ecklesiastikministern G-unnar Wennerberg. Han ansåg reservanternas
begäran så billig och till omfånget så begränsad, att det i sanning
vore besynnerligt, om man ej därpå ville fästa avseende. Att årsberättelserna
ginge till landstinget lika väl som till domkapitlet vållade ingen olägenhet; att
landstingen föresloge inspektörer vore långt ifrån skadligt, det vore tvärtom
önskvärt, då landstingen enligt kungl. förordningen den 21 mars 1862 hade rätt
att befatta sig med undervisningen. Motionären och reservanterna tycktes sträva

Femte inspektionsperioden: 1872—1876.

171

mot en kraftigare medverkan för folkskolan från landstingens sida; ecklesiastikministern
högaktade denna strävan.

Resultatet blev, att Andra kammaren biföll reservanternas förslag och beslöt,

att riksdagen skulle i underdånig skrivelse anhålla, att före tillsättningen
av folkskoleinspektörer Kungl. Maj:t täcktes från landstingen
infordra förslag, samt att folkskoleinspektörerna måtte åläggas
att till landstingen inlämna årsberättelser.

Första kammarens första tillfälliga utskott ville rörande motionärens anmärkningar
endast erinra därom, att för den erforderliga enheten mellan de särskilda
inspektörernas anordningar vore sörjt medelst för alla given gemensam instruktion
och hållna inspektörsmöten, att det väl låge i protestantismens »ecklesiastika
natur», att främja, ej att förhindra den borgerliga bildningen, och att, där ändock
religionsundervisning drivits på bekostnad av den borgerliga, detta haft sin förklaring
i föräldrarnas obenägenhet att på annat villkor hålla sina barn i skolan.
Yad anginge de skäl, som reservanterna i Andra kammarens utskott anfört, så
erkände utskottet villigt vikten därav, att en allt allmännare uppmärksamhet
bereddes vårt folkskoleväsende, och att särskilt landstingen däråt ägnade sin
omvårdnad, men utskottet trodde icke, att det föreslagna sättet att söka intressera
landstingen för folkskolan vore lämpligt eller rådligt. Den vid remissen i Första
kammaren gjorda anmärkningen, att landstingen såsom en kommunal representativ
institution ej borde eller finge indragas på statens och dess ämbetsverks område,
syntes på ett avgörande sätt tala emot vad här föreslagits. A andra sidan hade
utskottet icke heller kunnat finna det välbetänkt, att statsmyndigheten i utövningen
av sin inspektion över de lokala korporationernas tillgörande för folkbildningen
bundes vid deras intressen på ett sådant sätt, att den kunde i mer eller
mindre mån bliva förhindrad från att behörigen kontrollera dessa samt erforderligt
tillgodose sitt eller hela folkets intresse. Denna tanke syntes ock hava
varit den ledande i rikets ständers underdåniga skrivelse år 1860 rörande folkskoleinspektionens
inrättande, i det de däri avhållit sig från allt meddelande av
någon instruktion för Kungl. Maj:t angående inspektörers förordnande. För övrigt
hade regeringen vid tillsättande av folkskoleinspektörer i de län, där landstinget
anslagit medel till särskilda inspektörers avlöning, icke vägrat att fästa billigt
avseende på landstingens framställda önskningar rörande utnämning av dessa
inspektörer. Såväl i landstingens som i statens och folkbildningens välförstådda
intresse avstyrkte utskottet Första kammaren att biträda Andra kammarens beslut.
Gentemot motiveringen till utskottets beslut anförde utskottets ordförande, X. G.
von Kock, med instämmande av friherre Carl Raab, sin reservation.

Utskottets hemställan bifölls av Första kammaren utan diskussion, vadan
frågan hade förfallit.

c) Frågan?
behandling
Första
kammaren.
Utskottets
yttrande.

Kammarens
beslut.

172

Folkskoleinspektionen 1861 — 1912.

b. Riksdagen 1873.

Landstingens inflytande på inspektionen.

1) Motion av Följande år förnyade Pbr Nilsson sin motion i Andra kammaren. Han

Per Nilsson, ha(je under år 1872 bragt frågan på tal i Kristianstads läns landsting, och detta
hade »under erkännande av det behjärtansvärda i förslagets syfte» uttalat såsom
sin åsikt, att inspektionen över folkskolorna i en framtid borde ordnas så, att
detta viktiga och ansvarsfulla kall uppdroges åt personer, som icke av andra
ämbetsgöromål förhindrades att åt inspektionen ägna all den tid och uppmärksamhet,
som saken fordrade, samt att folkskoleinspektörerna tillsattes efter förslag
av landstingen. Motionären ansåg sitt förslag hava vunnit sådant understöd
i riksdagen och i landstinget, att han funne sig manad till fortsättning. Denna
gång formulerade han sitt förslag till likhet med reservanternas i Andra kammaren
år 1872.

2) Motion av I samma fråga väckte även Jonas Andersson i Andra kammaren motion

Jonas • | p873 års riksdag och gick därvid längre i sitt yrkande än Per Nilsson. I
motiveringen till motionen anför han bland annat: »Flera landsting hava redan
för flera år sedan ansett nödigt att fullständiga statens inspektion genom anställande
av egna inspektörer, vilka fått sig ålagt att mera uteslutande sysselsätta
sig med till detta uppdrag hörande angelägenheter och att för varje år till
landstinget avgiva berättelser över sin verksamhet med bifogande av förslag till
de vidare åtgärder för skolväsendets fortgående utveckling, som å landstingets
sida funnits nödiga och lämpliga att vidtaga.» Denna landstingens inspektion
hade medfört välgörande frukter, men den skulle verka ännu kraftigare, om
landstingen i förevarande avseende vore mera auktoriserade. Motionären hemställde
därför, att riksdagen för sin del måtte besluta, dels att det till folkskoleinspektionen
i riket avsedda anslagsbeloppet skulle ställas till Kungl.
Maj:ts disposition för att bland samtliga landsting fördelas efter hittills
följda grunder, dels ock att i underdånig skrivelse anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes åt landstingen uppdraga att inom var sitt område
utse nödigt antal lämpliga och kompetenta inspektörer över folkskolorna
inom landstingsområdena med skyldighet för landstingen att
ej mindre till Kungl. Maj:t än ock till domkapitlen årligen insända de
av inspektörerna avgivna berättelserna.

3) Frågans Andra kammarens första tillfälliga utskott, som hade att behandla motio Andn"”

nerna, redogjorde först för den behandling, som under föregående riksdag kommit
kammaren, frågan om folkskoleinspektionen till del, och erinrade därvid särskilt om huru
a) Utskottets
yttrande.

173

Femte inspektionsperioden: 1872—187G.

anslaget till inspektionen, som år 1860 satts till 17,000 kronor, år 1863 höjts till

30,000 kronor och därjämte uppförts på ordinarie stat, år 1866 åter höjts till
40,000, och år 1872 till 52,000 kronor, samt om de landstingens yttranden .i fråt
gan, vilka på grund av riksdagens beslut år 1867 avgivits (se sid. 00). Riksdagen
hade vid skilda tillfällen avgivit fördelaktiga vittnesbörd om de välgörande frukter,
folkskoleinspektionen burit. De brister, som ännu tilläventyrs vidlådde densamma
berodde enligt utskottets mening huvudsakligen på svårigheten att för
den hittills ringa avlöningen erhålla personer på en gång lämpliga och villiga att
uteslutande eller företrädesvis ägna sig åt det viktiga inspektörskallet. Utskottet
biträdde nämligen i allo den åsikt, som icke blott av flera landsting iitan jämväl
av motionärerna framhållits, att inspektionen på detta sätt ordnad, skulle vinna
den största kraft och öva det bästa möjliga inflytande. Härtill fordrades emellertid,
att inspektörernas arvoden väsentligen höjdes. Utnämningen av inspektörerna ville
utskottet dock icke överflytta till landstingen, emedan dessa i egenskap av kommunal-representation
hade ett helt annat verksamhetsområde och staten icke borde
avhända sig rättigheten eller undandraga sig skyldigheten att vaka över tillämpningen
av lagbestämmelserna rörande folkskoleväsendet och de för ändamålet anvisade
medlens rätta användning, vadan det avstyrkte Jonas Anderssons motion.

Med hänsyn till landstingens inflytande gick dock utskottet ett steg längre
än 1872. Det föreslog nämligen nu,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, a) att Kungl. Maj:t täcktes
taga i nådigt övervägande, om och huruvida i län eller landstingsområde,
varest på grund av landstingsbeslut bidrag till folkskoleväsendet
utginge, landstinget borde lämnas tillfälle att avgiva förslag
för tillsättning av folkskoleinspektörer, samt, därest Kungl. Maj:t
skulle finna en sådan åt landstinget medgiven rättighet lända till
folkskoleväsendets ytterligare utveckling och förkovran, meddela de
i sådant avseende erforderliga föreskrifter; b) att inspektörerna skulle
åläggas att årligen till landstinget avgiva berättelser, och att dessa
skulle 14 dagar före landstingets sammanträde vara till vederbörande
sekreterare insända.

I Andra kammaren blev frågan föremål för en mycket lång överläggning, b) Kammavid
vilken ecklesiastikministern Gunnar Wennerberg åter talade för förslaget, rcDS l,esIut
att landstingen skulle få föreslå inspektörer, och därvid särskilt betonades, att
folkskoleinspektionen borde vara en huvudsyssla. I fråga om landstingens bidrag
till kostnaderna för folkskoleväsendet lämnades av en talare den upplysningen,
att av rikets 25 landsting icke mindre än 23 hade år 1872 till folkskoleväsendet
beviljat belopp, som växlade mellan några hundra och 15,000—16.000 kronor.
Överläggningen slutade här med att kammaren biföll utskottets förslag.

174

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

4) Frågans Första hammarens andra tillfälliga utskott erinrade först om de skäl, som

^Första8 1 v‘^ samma frågas behandling vid 1872 års riksdag blivit förebragta för den åsikt,
kammaren, som då vid ärendets slutliga behandling i Första kammaren utan motsägelse
^yttrande6*8 sig gällande, och förklarade, att det icke funnit dessa skäl vederlagda.

Utskottet ansåge angeläget, att regeringens rätt och plikt att utöva högsta kontrollen
över det sätt, varpå folkundervisningen inom landet handhades, icke förrycktes
eller förringades, därigenom att Konungen vid valet av inspektörer bleve
mer eller mindre bunden av förslag från myndigheter, som vore av regeringen
oberoende, och hemställde, att Första kammaren icke måtte bifalla de förslag,
Andra kammarens beslut innefattade.

b) Kamma- Även i Första kammaren uppstod i denna fråga eu längre överläggning,

rens beslut, varvid ecklesiastikministern å nyo uttalade sig för, att landstingen skulle få
föreslå inspektörer. Skälet till denna hans ståndpunkt vore, att folkskoleinspektionen,
sådan den nu vore beskaffad, icke medgåve någon vidare utveckling till
folkskolans bästa. Nästan alla folkskoleinspektörer vore personer, som hade andra
åligganden att sköta. Det torde framstå för en var tämligen tydligt, att en inspektion,
fördelad på allt större antal sådana med allt mindre distrikt slutligen
skulle helt och hållet förlora den sammanhållning och fasthet, som ursprungligen
tillkommit densamma med större distrikt och färre inspektörer. Det vore därför
hans önskan, »att folkskoleinspektionen, denna högviktiga angelägenhet, icke
måtte genom något förbiseende å regeringens sida falla ned till en lägre ståndpunkt
än den förut innehaft, och vilken i själva verket var en högst aktningsvärd*.
Den ändring, ecklesiastikministern ansåge nödig, vore, att folkskoleinspektörerna
sattes i tillfälle att ägna sig åt folkskoleinspektionen odelat. Detsamma hade 8
landsting år 1867 uttalat. Antagligen hade flera landsting nu samma mening.
Ett medgivande åt landstingen att föreslå inspektörer innebure ingen inskränkning
i Kungl. Maj:ts makt att tillsätta sådana, men för ecklesiastikministern vore
det angeläget att i och för tillsättningen hava rika och tillförlitliga uppgifter
från alla håll att tillgå. Häremot invändes, att Kungl. Maj:t hittills icke visat
någon motvilja mot att gå de landstingens önskningar till mötes, vilka visat sig
intresserade för folkskolesaken, och att landstingen följaktligen redan nu hade all den
rättighet, som Andra kammaren önskade i lagstadgad form bereda desamma. Dessutom
trodde man icke, att man genom landstingens inblandning lättare skulle få
inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt inspektionen. Första kammaren biföll
sitt utskottets förslag, vadan frågan även denna gång hade förfallit.

Sedermera har frågan om landstingens inflytande på folkskoleinspektionen
blott en gång återkommit i riksdagen. Landstingens intresse för folkskoleinspektionen
har också svalnat, så att numera endast ett fåtal landsting bevilja
anslag till densamma.

Femte inspektionsperioden: 1872—1876.

175

c. Riksdagen 1874.

Riksdagen godkänner principen om inspektionen såsom huvudsyssla ocli höjer anslaget för
att få denna princip tillämpad i större utsträckning än förut.

Frågan om inspektionen som en huvudsyssla bragtes ånyo på tal vid 1874 Motion av
års riksdag genom en motion av förutvarande statsrådet F. F. Carlson i Första ^mhöfning^
kammaren. Inspektionen hade utvecklats i det avseendet, att inspektörernas antal av anslaget,
under årens lopp hade ökats. Enligt motionärens mening skulle inspektionen
vinna därpå, att den även i ett annat hänseende utvecklades, så nämligen, att
inspektörer tillsattes, som uteslutande ägnade sig åt sitt inspektionskall. Dessa
skulle kunna erhålla större distrikt, och antalet inspektörer skulle således kunna
bliva mindre. Gällande föreskrifter lade intet hinder i vägen för en sådan anordning.
Visserligen skulle den föranleda större kostnader, men fördelarna vore
så stora, att de väl uppvägde en ökad utgift. Övergången till ett sådant system,
som det av motionären angivna kunde visserligen icke ske på en gång av brist
på tillräckligt antal lämpliga personer, men den kunde ske efter hand. Början
vore gjord i tre stift. Folkskolan skulle säkerligen vinna därpå, att män med
särskild pedagogisk bildning och erfarenhet, som tillhörde folkskolans eget område,
ägnade sig åt tillsynen över hennes angelägenheter. Motionären föreslog därför,
att anslaget till folkskoleinspektionen måtte höjas från 52,000
till 65,000 rdr.

Statsutskottet tillstyrkte bifall till motionen med den motiveringen, att Statsfördelarna
därav, att folkskoleinspektörerna så småningom komme att uteslutande ^gjjvrker.
ägna sig åt inspektionen, vore så stora, att de väl uppvägde en ökad utgift.

1Båda kamrarna biföllo utskottets förslag. Riksdagen

Hela riksdagen hade sålunda nu bifallit det ökade anslaget på det att, ^ifalier
såsom det heter i riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t, då tillfälle därtill
funnes, inspektörer måtte kunna tillsättas, som odelat ägnade sig åt detta maktpåliggande
kalk.

d. Riksdagen 1875.

Motion om förbättring- av inspektörernas avlöning.

Eedan år 1875 upptogs åter frågan om folkskoleinspektionen. Fn motionär Motion av A.
i Andra kammaren, A. W. Wigardt, föreslog då, att anslaget till inspektionen ^ avl‘fgr 1
skulle höjas med 50 % till förbättring av inspektörernas avlöning, och att inspektörerna
dessutom skulle erhålla rese- och traktamentsersättning efter samma klass
som kyrkoherdar samt fribrevsrätt eller rätt till tjänstefrimärken. Motionen

176

F olkskoleinspektionen 1861 —1912.

a. Tillsättning
af inspektörer.

b. Instruktionen.

c. Det sjätte
inspektörsinötet.

avstyrktes av statsutskottet på den grund, att anslaget näst föregående år höjts
med 25 %, och att utskottet ännu icke kunde bedöma, huruvida ytterligare höjning
voie behövlig. Den avslogs också av båda kamrarna.

Sjätte inspektionsperioden: 1877—18S1.

1. Regeringsåtgärder.

Den följande inspektionsperioden omfattade åren 1877—1881. F. F. Carlson,
som 1875 för andra gången blivit ecklesiastikminister, sökte nu i praxis i
någon mån omsätta den princip, för vilken 1874 års riksdag uttalat sig. För
denna period utsågos sålunda endast 41 inspektörer, av vilka 9 voro präster, 14
seminarielärare, 10 läroverkslärare, 2 folkhögskollärare, 1 folkskolerektor, 1 folkskollärare
och 4 utan annan befattning. Prästernas antal hade således nu minskats
med 13 (från 22 till 9) och läroverkslärarnas med 4 (från 14 till 10), varemot
seminarielärarnas antal hade ökats med 6 (från 8 till 14). Fyra av inspektörerna
innehade nu inspektionen som huvudsyssla; dessutom hade några andra tjänstledighet
från sin ordinarie befattning, så att enligt F. F. Carlsons uppgift vid
1879 års riksdag sammanlagt 11 eller 12 inspektörer under denna period odelat
ägnade sig åt inspektionen.

Instruktionen för folkskoleinspektörerna tillökades med bestämmelser,
att folkskoleinspektören skulle hålla sammankomster med lärarna inom mindre
delar av området för att bereda dem tillfälle att genom läsprov och meddelanden
rörande undervisningen vinna utbildning, samt att inspektören skulle i sin berättelse
till ecklesiastikdepartementet angiva, dels när skolåldern började i lians
inspektionsområde, dels under vilka tider av året undervisningen meddelades.

Inspektörernas åligganden vidgades dessutom under denna period med
granskning av statsbidragsrekvisitioner för undervisning i slöjd och för undervisning
i fortsättningsskola enligt kungl. kung. den 11 september 1877 samt med
granskning av skolbyggnadsritningar; detta sistnämnda i överensstämmelse med
en kungl. kung. den 7 december 1877, enligt vilken inspektören, innan folkskolebyggnad
uppfördes, skulle lämnas tillfälle att avgiva yttrande över lokalernas
lämplighet för ändamålet.

Redan 1877 sammankallades folkskoleinspektörerna på nytt till möte i
Stockholm. I detta möte deltogo även seminarierektorerna. Mötet, som pågick
den 9—13 juni, öppnades av ecklesiastikministern F. F. Carlson.

Sjätte inspektionsperioden: 1877—1881.

177

Han,angav därvid inspektörsmötenas nppgift vara en trefaldig: 1) att
inom den talrika krets av män, som inom skilda orter liava att föra folkskolans
angelägenheter, bilda en enhet i grundsatser och förfaringssätt, 2) att uppsamla
den erfarenhet, som vunnits av förhållandena i de olika landsdelarna, och av
meningsutbytet hämta bidrag till utredningen av föreliggande frågor, 3) att
härigenom lösa de närmast föreliggande uppgifterna på folkskolans område och
att förbereda de kommande. Inom folkskolan hade till en början de stora uppgifterna
trängts med varandra; målet hade icke varit nog klart, icke heller medlen att
nå det. Därefter hade kommit en tid, då genom omständigheternas tvång de yttre
villkoren för folkskolans verksamhet hade trätt i förgrunden: omsorgerna för skolväsendets
yttre organisation, för anskaffande av lärarkrafter, för skolhusbyggnader
och för lärarnas materiella villkor hade tagit uppmärksamheten företrädesvis
i anspråk. Nu hade målet blivit klarare, de föreliggande uppgifterna hade vunnit
en bestämdare gestalt, och nu framträdde i främsta rummet omsorgen om skolans
inre liv. Inspektörsmötena hade återspeglat dessa växlande förhållanden. I
förstone hade de behandlat en stor mångfald av frågor å olika områden, därefter
hade företrädesvis frågorna om den yttre anordningen framträtt, och nu förelåge
några få men bestämt utstakade uppgifter, tillhörande den egentliga undervisningens
område.

Mötet hade att behandla 16 av ecklesiastikdepartementet uppställda överläggningsämnen.
De viktigaste uttalanden, som därvid gjordes, voro beträffande

1) instruktionen:

att vid de sammankomster, som inspektören skulle hålla med lärare och lärarinnor,
borde anordnas icke blott läsprov utan även diskussion;

att läsprovet borde omfatta endast några få ämnen, vilka på förhand tillkännagäves,
och att icke blott lärarna utan möjligen även inspektören själv borde meddela undervisning;
att diskussionen väsentligen borde utgöra en kritik av det avlagda provet; samt
att de ifrågavarande mötena skulle vara av rent pedagogisk natur;
att kretsen för dessa möten borde omfatta endast några få församlingar;
att såväl folk- som småskolans lärarpersonal borde kallas till mötena;
att möten inom samma krets icke borde hållas oftare än en, högst tvä gånger
om året;

att varje möte borde omfatta endast en dag;

2) skolans organisation:

att en ordentlig klassindelning i skolan borde påskyndas genom upprättande av och
fasthållande vid en bestämd kursfördelning;

att småskolans utveckling kunde ytterligare främjas genom en bättre lärarutbildning,
samt därigenom att småskolorna försåges med tjänliga lokaler och lämplig undervisningsmateriel!,
genom utarbetande av en normalplan med kurser, läsordningar och lärogång för
särskilda slag av småskolor, genom uoggrannt fastställande av gränserna mellan småskolan
och folkskolan samt genom inskränkande av rotarnas antal vid de flyttande småskolorna
till två;

23—122498. Folkundervisning skom., bet.

178

F olkskoleinspektionen 1861—1912.

att fortsättningsskolan borde pågå en sammanhängande tid av 1 till 2 månader under
december, januari och fehruari;

att fortsättningsskolan icke borde få förläggas inom folkskolans lärotid med mer än
högst en månad;

att läroämnena i denna skola borde begränsas till ett mindre antal (kristendomsundervisning,
modersmålet, räkning och geometri, historia och naturkunnighet)1);

att för främjande av högre folkskolors inrättande redan tillräckliga åtgärder blivit
vidtagna genom det bidrag, som staten lämnar åt församlingarna;

3) läroämnen, lärokurser, läsordning:

att undervisning i slöjd både för flickor och gossar borde anordnas i folkskolan och
fortsättningsskolan;

att slöjdundervisningen för flickor borde begynna i folkskolans första klass, för gossar
i någon högre klass;

att åt denna undervisning borde anslås V3 av den dagliga undervisningstiden i fast
folkskola, en dag i veckan i skola med avdelningsläsning och 1 till 2 eftermiddagar i veckan
i folkskolor, som flyttade på 2 stationer;

att folk- eller småskollärarinnorna borde meddela undervisningen i slöjd åt flickor,
och folkskolans lärare, där de vore slöjdkunniga och därtill villiga, meddela undervisningen i
slöjd åt gossar.

4) Lärjungar:

att skolgången ännu lämnade mycket övrigt att önska: att i alltför många, ja måhända
de flesta folk- och småskolor många barn dels icke inställde sig i skolan vid höstterminens
början, dels utan lov utebleve från skolan flera dagar, ja veckor, under pågående
termin;

att domkapitlen fördenskull borde uppmanas förständiga samtliga skolråd att inom
skoldistrikten bekantgöra gällande föreskrifter rörande skolgången och att med allvar vaka
över efterlevnaden av dessa samt erinra prästerskapet om nödvändigheten att med stigande
bestämdhet fordra avgångsbetyg från folkskolan såsom villkor för inträde i nattvardsskolan;

att skolråden borde förständigas att för varje kalenderår upprätta fullständiga förteckningar
över alla skolpliktiga barn, ur vilka förteckningar skollärarna var för sitt område
vore skyldiga att göra vederbörliga utdrag2);

U Teckning hade icke nämnts i diskussionen. Med anledning härav fäste ecklesiastikministern
mötets uppmärksamhet på »den betydelsefulla plats detta ämne kunde intaga i folkbildningen».

2) Även vid detta möte förmärktes på flera håll en tydlig strävan att inskränka folkskolebildningen.
Vid mötets behandling av frågan om skolgången framhölls nämligen av flera talare
»föräldrarnas behov av barnens biträde i hemmet och av att tillgodogöra sig värdet av deras arbetskraft
såsom en viktig och berättigad orsak till skolförsummelserna. Enligt dessa talares mening måste
detta behov göra sig gällande så oavvisligt, att det vore omöjligt i vårt land att hålla åtminstone de
äldre barnen i skolan under hela läsåret. Läsetiden borde därför indelas så, att av de äldre barnen
icke fordrades skolgång mer än under en del av läsåret, och att de bleve lediga på de tider, då deras
arbetskraft vore mest behövlig. För dessa barn föreslogs en sammanlagd lästid av 5 månader om året.
Likaledes ansågo åtskilliga talare, att småskolebarnen icke heller borde bevista skolan under så lång
tid som 8 månader av året. Sådant skulle lätt kunna inverka menligt på de små barnens utveckling.
Utgående från en sådan övertygelse hade en inspektör inom sitt område sökt ställa så, att dessa barn
för undvikande av överansträngning besökte skolan antingen varannan dag eller ock varje dag ett visst
inskränkt antal timmar om dagen. Villkoret av 8 månaders undervisning för statsbidrags åtnjutande

Sjätte inspektionsperioden: 1877 —1881.

170

5) lärare, undervisning na. m.:

att åskådningsundervisningen samt undervisningen i modersmålet, naturkunnighet och
teckning borde meddelas på visst sätt, som mötet i detalj angav, samt att. skrivläsemetoden
borde allmännare införas i folkskolorna;

att, för den händelse en allmän av- och tillträdestid för folkskollärare skulle påbjudas,
den 1 januari vore därtill mest lämplig;

6) undervisningsmateriell, bibliotek:

att i småskolan vanligen ingen annan materiell funnes än bibliska tavlor, svart tavla
och räkneram,

att åskådningsmateriellen rätt användes av lärarinnor, som hade fått sin utbildning vid
ett statens seminarium eller vid en i överensstämmelse med detta organiserad privat läroanstalt,
men att den av andra lärarinnor ej sällan användes på ett förvänt sätt eller icke alls;

att i folkskolan i allmänhet funnes bibliska tavlor och Palestinas karta; Sveriges
regenter under lutherska tiden, väggkartor över Skandinavien, Europa och över jordgloben samt
jordglob, väggtavlor över djurriket och anatomiska väggtavlor över människokroppen; svart
tavla, räkneram och stereometriska figurer;

att de under de senaste tio åren utexaminerade lärarna i allmänhet gjorde ett rätt
bruk av undervisningsmateriellen, men att de äldre lärarna ej sällan saknade lörmagan
därtill;

att sockenbiblioteken i allmänhet vore mindre väl försedda med böcker, och att anlitandet
av biblioteken under de senaste åren snarare av- än tilltagit;

att orsakerna härtill vore dels en bristfällig plan för bibliotekens inrättande, dels
svårigheten för vederbörande att göra urval av lämpliga böcker;

att inspektörerna därför borde fästa uppmärksamheten på vikten av god läsning,
föreslå åtgärder för beredande av nödiga tillgångar till bibliotekens underhåll och utvidgning
samt kostnadsfritt utdela förteckningar på lämpliga böcker;

att kungl. ecklesiastikdepartementet borde utse en kommitté att revidera och komplettera
den förut utgivna förteckningen;

7) lärorum m. m.:

att de numera omarbetade normalritningarna till folkskolebyggnader såväl i pedagogiskt
som i sanitärt hänseende synnerligen väl motsvarade det med dem avsedda ändamalet.* 1

Sedan år .1878 den första normalplanen för undervisningen i folk- och småskolor
ävensom ny katekes utkommit, utfärdades ett kungligt cirkulär den 11
oktober 1878 dels rörande sagda normalplan och katekes, dels med de föreskrifter
rörande folkundervisningen, till vilka folkskoleinspektörernas berättelser givit an -

för folk- och småskolor ansåg man icke heller böra så förstås, som om skolan nnder hela denna tid
ovillkorligen skulle besökas av samma barn, och framhölls härvid såsom önskvärt, att sådant genom
lagstiftningen tydligt uttrycktes.

1 Avdelningen, som förberett denna fråga, föreslog, att mötet skulle såsom sin gemensamma
mening uttala den önskan, att bestämd föreskrift skulle meddelas därom, att, då nya skolhus uppfördes,
ritningarna dessförinnan skulle av vederbörande folkskoleinspektör granskas. Detta förslag vann dock
icke mötets bifall.

d. Kungl. cirkuläret
den
11 oktober
1878 angående
normalplan
och ny
katekes m. m.

180

Folkskoleinspektionen 18G1—1912.

c. Det sjunde
inspektörsmötet.

ledning, och för vilka föregående inspektörsmöten uttalat sig. Enligt detta cirkulär
skulle skolråden tillse,

1) att för varje skola uppgjordes bestämd läroplan och läsordning med ledning av
normalplanen,

2) att de bestämmelser i kungl. cirkuläret den 22 april 1864, som rörde lärjungars
intagning i skolan endast vid terminens början, noggrant iakttoges,

3) att flyttning till högre klass skedde på bestämd tid och medgåves endast för den,
som nöjaktigt genomgått föregående kurs,

• 4) att lärjungarna i samma årsklass, såvitt möjligt, sammanhölles i ett läxlag.

5) att där småskolan och folkskolan hade blott eu lärare, småskolan och folkskolan
helst undervisades på särskilda timmar, samt att lärjungarna i fortsättningsskolan undervisades
för sig och ej tillsamman med folkskolans barn,

6) att den dagliga undervisningstiden utsträcktes i folkskolan till högst 6 och i småskolan
till högst 5 timmar,

7) att mellan förmiddagens och eftermiddagens undervisning lämnades en längre
ledighet av 1 till 2 timmar.

An en gång sammankallades folkskoleinspektörer och seminarierektorer till
möten under ifrågavarande period. Detta möte, som pågick den 17—20 juni 1881,
avsåg enligt ecklesiastikministerns uttalande vid mötets öppnande »främst och
huvudsakligast att få från skilda orter utrett, om givna bestämmelser äro efterkomna
och huru de verka». Till mötets besvarande överlämnades därför från ecklesiastikdepartementet
17 frågor, varjämte två överläggningsämnen framställdes
av enskilda mötesdeltagare.

De viktigaste uttalanden, som mötet gjorde, voro beträffande:

1) Skolans organisation:

att förhållandet mellan småskolan och folkskolan numera vore behörigen ordnat i
flertalet fall, men att en del småskolor i följd av ogynnsamma yttre förhållanden ännu icke
förmådde bibringa barnen tillräcklig förberedande undervisning, och att en annan del rätteligen
borde föras under rubriken mindre skolor,

att ett riktigt förhållande mellan folkskolan och fortsättningsskolan ägde rum i städerna
och inom vissa delar av landsbygden, men att på andra orter ett sådant förhållande
ännu icke inträtt,

att namnet fortsättningsskolor icke borde givas åt de skolor, som endast vore repetitionsskolor; 2)

läroämnen, lärokurser, läsordning:

att normalplanen åtminstone i dess huvudsakliga delar blivit i allmänhet tillämpad
i de fasta folk- och småskolorna, i de folk- och småskolor, som flyttade på endast 2 stationer
samt i fortsättningsskolorna, och att den där bragt ordning och reda i undervisningen,

att vissa angivna svårigheter yppat sig vid normalplanens tillämpning särskilt inom
undervisningen i kristendom, geografi, naturkunnighet och teckning, svårigheter, som vore
beroende dels på bristande lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell, dels på de tysta
övningarna, dels därpå att barnen i många fall icke genomginge folkskolans alla klasser utan
lämnade skolan efter genomgången av andra årsklassen,

Sjätte inspektionsperioden: 1877—1881.

181

att slöjdundervisning för gossar i folkskolan måtte meddelas i särskild slöjdsal och
förläggas utanför folkskolans lärotid samt att följande arbetsarter borde förekomma, där tillgång
på lämplig lärare funnes: 1) modellering, lövsågning och träsnideri, 2) arbeten i trä — snickeri,
svarvning —, 3) leksakstillverkning, 4) arbeten i järn, bleck, mässing m. m., 5) borstarbeten,
6) arbeten av papper, papp m. m., 7) bokbinderi, 8) arbeten av halm, spån, rötter,
näver, vide, ljung, rotting, tagel m. m.,

att slöjdundervisning för flickor kunde meddelas i skolans lärosal, där samma lärarinna
funnes för folk- och slöjdskolan, i annat fall borde den meddelas i särskild slöjdsal,
att undervisningen borde förläggas utanför skolans lärotid, där bägge könen undervisades
gemensamt, men att den i annat fall kunde förläggas inom skolans lärotid, samt att följande
arbeten kunde påpekas såsom lämpliga för undervisningen: 1) förberedande övningar, 2)
fällning och stickning med 2 stickor, 3) överkast och stickning med 4 stickor, 4) fällsöm
och sticksöm, 5) knapphålssöm, stoppning och lagning, (5) sömnad av linnen och enklare
skjortor, 7) krokning, 8) märkning och hålsöm, 9) finare linnesömnad, 10) tillklippning av
skjortor och enklare klädningar, 11) klädsömnad och stoppning av finare plagg, 12) spinning
och vävning;

3) lärjungar:

att fortsättningsskolan mångenstädes hämmades av barnens arbete i fabrikerna;

4) lärare, undervisning m. m.:

att gymnastikövningarna i de flesta folkskolor av flera skäl inskränkte sig till några
fristående rörelser, som en och annan gång under terminen utfördes lamt och utan noggrannhet,
samt att en handbok i pedagogisk gymnastik borde utarbetas,

att den stuhlmannska teckningsmetoden vore att föredra framför andra,
att slöjdundervisningen måtte införas vid seminarierna, på det folkskolans egna lärare
måtte bliva dugliga att undervisa i slöjd i folkskolan,

att någon brist på examinerade lärare och lärarinnor ännu förefunnes, emedan det
visat sig svårt att erhålla examinerade lärarekrafter till vikarier, och då mindre skolor
skulle förvandlas till folkskolor, men att tillgången på lärare och lärarinnor i småskolan
fullt motsvarade behovet;

5) undervisningsmateriel!, bibliotek:

att viss angiven ny undervisningsmateriell vore behövlig, att åt varje folkskoleinspektör
borde lämnas ett exemplar av den materiell, som ecklesiastikdepartementet hölle till handa,
samt att en kommitté av sakkunniga personer måtte tillsättas att granska förefintliga läroböcker
och annan materiell samt att angiva allmänna grunder till ledning vid utarbetande av
nya undervisningsmetoder,

att ny anvisning å lämpliga böcker för sockenbibliotek vore behövlig;

6) lärorum m. m.:

att vid uppförande av skolhus de utgivna normalritningarna på somliga håll blivit
ganska väl följda, men att på andra håll däremot ingen hänsyn tagits vare sig till normalritningarna
eller till inspektörens anmärkningar.

182

Folkskol einspektionen 1861—1912.

Anmärkningar
av
statsrevisorerna.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen.

a. Riksdagen 1878.

Riksdagen linjer ånyo anslaget, på det flera inspektörer må kunna uteslutande ägna sig åt

inspektionen.

Till 1878 års riksdag, då F. F. Carlson fortfarande för andra gången
var ecklesiastikminister, avläts en kungl. proposition, i vilken framhölls, att, så
långt förhandenvarande tillgångar sträckt sig, vid tillsättningen av inspektörer
avseende hade fästats vid den av riksdagen uttalade grundsatsen, att till detta
uppdrag skulle utses personer, som vore bekanta med folkundervisningen och oförhindrade
att åt inspektionen odelat ägna sina krafter, men att denna grundsats
icke i så vidsträckt mån, som önskligt varit, kunnat tillämpas, emedan ökningen i
skjutslegan och dagtraktamentets höjning från 3 till 4 kronor dragit ökade kostnader.
Kungl. Mai:t äskade därför en höjning av inspektionsanslaget från 65,000
till 85,000 kronor.

Statsutskottet tillstyrkte på skäl, som i propositionen anförts, och båda
kamrarna biföllo propositionen. Riksdagen hade således för andra gången fattat
beslut till förmån för nyssnämnda grundsats rörande tillsättning av inspektörer.

b. Riksdagen 1879.

Vid 1879 års riksdag förelågo anmärkningar av statsrevisorerna med anledning
av folkskoleinspektörernas reseräkningar för år 1876. Vid granskningen
av nämnda reseräkningar hade revisorerna — efter erhållen kännedom jämväl om
folkskoleinspektörernas arvoden och om anledningen till att dessa växlade mellan
100 och 2,000 kronor — funnit, »att antingen ett mindre lyckligt val blivit gjort i
avseende å distriktens indelning, eller ock att olika nit av inspektörerna ådagalagts».
Som exempel härpå anfördes bland annat, att av två inspektörer med
samma årsarvode — 500 kronor — hade den ene rest 200 dagar för 2,257,77 kronor,
den andre 23 dagar för 182 kronor. En inspektör med 100 kronors arvode
hade rest 42 dagar, under det en annan med 500 kronors arvode rest endast 40
dagar. Fn inspektör med 600 kronors arvode hade beräknat 433 rese- och förrättningsdagar
med en kostnad av 3,167 kronor, då en annan med samma arvode rest
57 dagar för 413,27 kronor. Ej färre än 7 inspektörer hade haft så liten tid till
inspektionen, att deras resdagar växlade mellan 14 och 30 under året.

För revisorerna hade det synts, som om det hos inspektörerna rådde mycket
olika uppfattning med avseende på vidden av det arbete, som bort motsvara
årsarvodet, ävensom med avseende på det sätt, enligt vilket rese- och traktamentskostnaden
bort beräknas, vadan noggrannare föreskrifter i nämnda hänseenden
syntes vara av behovet högeligen påkallade.

Sjätte inspektionsperioden: 1877—1881.

183

På grund av dessa anmärkningar väckte Carl Anders Larsson i andra
kammaren en motion om indragning av hela inspektionsanslaget.

Vid frågans behandling i kammaren lämnades emellertid av förutvarande
statsråden F. F. Carlson och Gunnar Wennerberg i första kammaren samt av
Adolf Hedin och Abraham Hundbäck i andra kammaren tillfredsställande förklaringar
rörande en del av de anmärkningar, statsrevisorerna hade gjort, vadan den
nämnda motionen avslogs. Riksdagen beslöt dock med anledning av de gjorda
anmärkningarna:

att i underdånig skrivelse anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga i
övervägande, huruvida icke åtgärder måtte kunna vidtagas till förekommande
därav, att folkskoleinspektörernas inspektionsresor ådroge
statsverket större kostnader än dem, som vore nödvändiga för uppnående
av det med dessa resor avsedda ändamålet.

3. Inspektörernas berättelser.

Huru de givna bestämmelserna, särskilt de i kungl. cirkuläret den 11 oktober
1878 intagna, hade verkat, framgår icke blott av inspektörsmötets förut nämnda
svar på ecklesiastikdepartementets frågor (sid. 52 —57) utan även av inspektörernas
berättelser efter periodens slut. Av dessa finner man, att huvudvikten i överensstämmelse
med statsrådet F. F. Carlsons anvisning nu lagts på skolans inre arbete.

Enligt det sammandrag av inspektörsberättelserna, som gjorts i ecklesiastikdepartementet,
hade undervisningen i allmänhet företett ett bestämt och stadigt
framåtskridande, beroende dels på den förbättrade lärareutbildningen, dels på
1878 års normalplan. Sålunda hade undervisningen i kristendomskunskap bedrivits
på ett mera fruktbringande sätt än förr, på modersmålsundervisningens
område hade framstegen varit omisskänneliga, räkneundervisningen hade bedrivits
med större planmässighet och i mera praktisk riktning, undervisningen i
historia och i geografi hade bragts till överensstämmelse med normalplanen och
därigenom undergått väsentliga förbättringar, teckningsundervisningen hade förekommit
allmännare än förr och skötts med större planmässighet och framgång,
och slöjdundervisningen hade tillvunnit sig ett växande intresse. Naturkunnighetsundervisningen
hade visserligen icke i allmänhet att uppvisa några större framsteg
(vanligen vore det endast läran om människokroppen och om djuren, som
kommit till behandling), men från Härnösands och Lunds stift hade man dock
att anteckna goda vitsord även för undervisningen om naturföreteelserna, och
undervisningsmateriellen hade förbättrats.

Över hela linjen hade dock de välgörande verkningarna ännu icke hunnit
sträcka sig. Undervisningen i geometri och trädgårdsskötsel hade icke gjort några

Motion av
\ A. Larsson

Riksdagens

beslut.

184

Folkskoleinspektionen 18öl —1912.

Tillsättning
av inspektörer.

synnerliga framsteg, gymnastikundervisningen hade endast undantagvis rönt någon
större utveckling, och anordningen av den fortsatta undervisningen hade i allmänhet
varit otillfredsställande.

Lärarna hade i allmänhet erhållit goda vitsord för såväl skicklighet som
vandel. Bland lärarpersonalen i mindre folkskolor och småskolor hade dock ej
få funnits, som icke motsvarat berättigade anspråk.

Aven med avseende på folkskolans organisation hade normalplanen i hög
grad bidragit till förbättringar. En betänklig företeelse i fråga om organisationen
var den alltmera överhandtagande halvtidsläsningen, vilken i och för sig utan
tvivel innebar en ganska betydande försämring av skolväsendet, och vilken syntes
hava främjats av folkskoleinspektörerna, detta uppenbarligen i full överensstämmelse
med uttalanden, som vid föregående inspektionsmöten blivit gjorda. I stället
för att anskaffa nya lärarkrafter, då barnantalet i skolorna ökats och gjort sådana
behövliga, hade man infört varannandags- eller periodläsning. Vid inspektionsperiodens
slut var sådan anordning den vanligaste i de fasta skolorna i Linköpings,
Skara, Göteborgs och Karlstads stift. »På åtskilliga håll», heter det i departementets
sammandrag, »har man velat anse avdelningsläsning (= halvtidsläsning)
icke som en nödfallsåtgärd utan såsom en under vilka förhållanden som helst
önskvärd anordning. En inspektör från Skara stift yttrar med avseende härpå:
»folket anser vardagsläsning hindra utvecklingen av praktisk duglighet.»

Oaktat nu nämnda anordning hade skolgången enligt de flesta inspektörernas
uppgift varit ojämn. Såsom orsaker härtill uppgåvos fattigdom (föräldrarna
behövde barnen i arbete), mindre noggrann tillsyn, bristande förtroende för läraren,
långa skolvägar m. m. På somliga håll hade dock skolgången varit något bättre
än förr.

I fråga om folkets förhållande till skolan uppgavs, att förtroendet till
och offervilligheten för skolan hade stegrats.

Sjunde inspektionsperioden 1882—1SS6.

1. Regeringsåtgärder.

Eör perioden 1882—1886 utsågos 44 inspektörer, av vilka 18 voro präster,
12 seminarielärare, 8 läroverkslärare, 1 folkhögskolelärare, 1 folkskolelärare och
4 utan annan befattning. Denna gång fördubblades således antalet präster, under
det seminarielärarnas, läroverkslärarnas och folkhögskollärarnas antal minskades.

Instruktio- Den nya inspektörsinstruktionen var lik den förutvarande med de tillägg

nen. endast, som hade nödvändiggjorts av normalplanens tillkomst, samt med åläg -

Sjunde inspektionsperioden: 3 882—1886.

185

gande för inspektören att granska ritning till nytt skolhus och avgiva yttrande
över lokalernas lämplighet för sitt ändamål.

I början av perioden utkom Kungl. Maj:ts förnyade nådiga stadga angå- \v folkende
folkundervisningen i riket den 20 januari 1882, i vilken icke blott den skolestad?a.
förutvarande folkskolestadgan utan även alla sådana bestämmelser, som förut
hade tillkommit genom olika kungl. kungörelser, sammanfördes till ett helt, en
åtgärd, som helt naturligt underlättade folkskoleinspektörernas arbete. Den nya
folkskolestadgans bestämmelser ordnades under följande 10 rubriker: 1) skolor,

2) skoldistrikt och skolråd, 3) läroämnen, lärokurser, läsordning, 4) lärotider,

5) lärares tillsättning, åligganden och entledigande, 6) lärjungarnas intagning,
skolgång, flyttning och avgång, 7) lärorum, skolmateriell och skolträdgårdar, 8)
kostnader, 9) enskilda skolor, 10) tillsyn och berättelser.

2. Inspektionsfrägans behandling i riksdagen.

a. Riksdagen 1884.

Höjning av inspektionsanslaget.

Vid 1884 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ånyo proposition om inspek- Kungl.
tionsanslagets höjning och äskade för detta ändamål ytterligare 10,000 kronor, proposition,
emedan skolornas antal hade ökats, och på det att inspektörerna skulle kunna
hänföras till 4:de klassen i resereglementet.

Med anledning härav väckte C. Carlsson i Andra kammaren motion med
hemställan, att föreskrifter skulle meddelas folkskoleinspektörerna, att de ej oftare
än vart tredje år skulle inspektera de folk- och småskolor, där undervisning, lokaler
och undervisningsmateriell vid en föregående inspektion befunnits utan anmärkning,
samt att den föreslagna höjningen i anslaget icke skulle beviljas.

Riksdagen beviljade dock det begärda beloppet, vadan anslaget till inspek- Riksdagens
tionen således numera uppgick till 95,000 kronor. beslut.

b. Riksdagen 1886.

Inspektionen såsom huvudsyssla. Landstingens inflytande på inspektionen.

■ Den avsikt med höjningen av inspektionsanslaget, som 1874 och 1878 årsi) Motion av
riksdagar angivit, nämligen att inspektionen i allt större utsträckning skulle göras G- F- 0stbergtill
en huvudsyssla, tyckes hava fallit i glömska, sedan F. F. Carlsson år 1878
lämnat ecklesiastikministerportföljen. Vid den nya inspektionsperiodens början
1882 återgick man, såsom förut nämnts, till det gamla systemet. Frågan om in 24—122499.

Folkundervisning skom. bet.

ISO

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

spektionen såsom en huvudsyssla upptogs då år 1886 på nytt genom en motion
av G. F. Östberg i Andra kammaren. Om inspektionen skulle kunna bliva grundlig,
om den sålunda icke skulle inskränka sig till att endast kontrollera, att i
yttre, avseende allt vore, som det borde, utan tillika på lärarpersonalen utöva en
livande och upplysande inverkan, så finge enligt motionärens mening inspektionsverksamheten
icke vara en bisysselsättning, utan borde inspektören däråt ägna
hela sin tid. För att fä denna grundsats fullständigt genomförd över hela landet
gick motionären längre, än vad man förut tänkt sig, och yrkade, att inspektörerna
skulle erhålla ordinarie anställning. Utan detta kunde man ej erhålla
dugliga inspektörer och få behålla dem för någon längre tid. I samband härmed
upptog han även det gamla yrkandet om landstingens inflytande på inspektörernas
tillsättning. Han hemställde sålunda, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t behagade låta iitarbeta och för
riksdagen framlägga förslag till förändrade bestämmelser angående inspektionen
av folkskoleväsendet, vilande huvudsakligen på de grunder, att inspektörerna
skulle erhålla ordinarie anställning och tillräcklig avlöning för att
kunna ägna hela sin verksamhet åt folkskoleinspektionen, att inspektionsdistrikten
skulle bestämmas till det omfång, att varje skola kunde
inspekteras minst två gånger om året, och att landstingen erhölle inflytande
på tillsättningen av inspektörerna och tillsyn över deras verksamhet.

2) Frågans Andra kammarens första tillfälliga utskott ansåg i likhet med motionären

behandling i det vara av synnerlig vikt för folkundervisningen, att inspektionen med skick ^mareif111

lighet, omsorg och kraft bedreves. Men just på grund av denna sin uppfattning
a) Utskottets ^ann sfg utskottet förhindrat att tillstyrka, att inspektörsbefattningarna bleve
yttrande, ordinarie. För en befattning, vars egentliga uppgift vore att tillse, att och huru
andra fullgjorde sina skyldigheter, att väcka och liva samt att, där brister förefunnes,
gripa in med takt och varsamhet, med klokhet och uthållighet, borde man
icke anställa någon på livstid. Ty risken att med sitt val ej träffa rätt person
vore alltför stor, och även om den till platsen antagne då vore fullt lämplig,
vore det i allmänhet ej att påräkna, att han ända in på sin ålderdom skulle följa

med sin tid, än mindre att den erforderliga vakenheten, spänstigheten och kraft fullheten

på längden skulle stå bi. Utskottet delade alltså den uppfattning, som
en gång förut av riksdagen uttalats, att det skulle vara betänkligt att för ändamålet
inrätta särskilda tjänster.

Härmed hade utskottet emellertid ingalunda velat förneka, att stora olägenheter
kunde föranledas därav, att folkskoleinspektörer för ofta ombyttes. Det
dröjde alltid någon tid, innan en ny inspektör bleve förtrogen med de förhållanden,
under vilka han hade att utöva sin verksamhet, och om han just då, när han

Sjunde inspektionsperioden: 1882—1886.

187

satt sig in i arbetet, rycktes ifrån detsamma, ginge mycket arbete förlorat utan
resultat. Täta ombyten av inspektörer i ett distrikt inverkade också i allmänhet
menligt på den för skolans trevnad och framgång nödvändiga stadgan och på
sammanhanget i folkskolans ledning. Det syntes därför utskottet välbetänkt, att
den tidrymd, för vilken inspektörerna förordnades, numera utsträcktes till 5 år,
och det kunde till och med sättas i fråga, om den ej i vissa fall borde utsträckas
än längre, dock icke över It) år.

Utskottet ville ej heller bestrida, att motionärens klagan däröver, att den
tid en inspektör kunde ägna åt sin inspektörsbefattning mången gang vore alltför
mycket inkräktad av hans åliggande på andra områden, i viss mån kunde äga
befogenhet. Särskilt ville utskottet påpeka det missförhållandet, att, såsom ej
sällan inträffade, inspektioner ägde rum under ferierna. Tillika behjärtade utskottet
nödvändigheten av att till inspektörer kunna erhålla dugliga och lämpliga
personer. Det enda fullt verksamma medlet mot de brister i ena eller andra
avseendet, som sålunda förefunnes, torde dock vara en sådan anordning, att inspektörsbefattningarna
med hänsyn till de fördelar, de erbjöde, icke saknade erforderlig
dragningskraft. Med avseende härpå erinrade utskottet om de höjningar
av anslaget till folkskoleinspektionen, som riksdagen gång efter annan beviljat,
samt om det uttalandet av 1874 års riksdag, att inspektörer, när tillfälle därtill
funnes, borde tillsättas, som uteslutande ägnade sig åt sin tjänst. På grund av
sistnämnda uttalande behövdes enligt utskottets mening icke nu göras någon ny
framställning till Kungl. Maj:t i samma riktning.

.1 fråga om motionärens önskan, att varje skola skulle inspekteras tvä gånger
om året, erinrade utskottet, att alltför täta inspektioner kunde medföra en viss
fara för folkskolans sunda utveckling, om genom dem lärarnas verksamhet alltför
mycket klavbundes och reglementerades samt han i följd härav bleve frestad att
låta yttre sken träda i stället för inre liv. Men framför allt ville utskottet framhålla,
att två inspektioner om året i allmänhet icke vore behövliga. Om inspektionen
verkställdes under pågående lästermin och då företoges med all nödig omsorg
och noggrannhet, torde i de flesta fall vara tillräckligt, att den skedde en
gång årligen. Bleve inspektörerna mänga, bleve det ock svårt att åstadkomma
nödig enhet i deras verksamhet.

Med avseende på motionärens yrkande rörande landstingens inflytande på
inspektionen däremot hemställde utskottet, att Kungl. Maj:t täcktes taga i
övervägande, på vad sätt landsting, under förutsättning att det bidrager
till folkskoleinspektörs avlönin g, lämpligast kunde sättas i tillfälle
att avgiva förslag vid folkskoleinspektörers tillsättande.

Frågan blev föremål för en mycket lång överläggning i Andra kammaren, h) Kamma
under vilken motionären förklarade sig nöjd med utskottets förslag och således rens beslut.

188

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

a. Tillsättning
av
inspektörer.

b. Instruktionen.

avstod från de yrkanden i motionen, som icke ingingo i utskottets förslag. Det
oaktat kom överläggningen att ganska mycket röra sig om motionärens yrkande,
att inspektörerna skulle åt inspektionen ägna hela sin verksamhet, och många
skäl anfördes till stöd för ett sådant yrkande. Gentemot utskottets förslag rörande
landstingens inflytande på tillsättningen af folkskoleinspektörerna anfördes bland
annat, att inspektörerna stode i så livlig beröring med domkapitlen, att det därför
vore naturligt, att biskopen i berörda avseende avgåve förslag; att inspektionen
vore ordnad stiftsvis och icke länsvis; att landstingen icke skulle äga tillräcklig
personalkännedom för att kunna avgiva förslag; att landstingen hade sammanträden
endast en gång om året, samt att staten och icke landstingen borde avlöna
inspektörerna. Kammaren avslog såväl utskottets förslag som (ten i ärendet väckta
motionen och frågan kom icke till behandling i Första kammaren.

Åttonde inspektionsperioden: 1887—1892.

1. Regeringsåtgärder.

Nästa inspektionsperiod gjordes sexårig och upptog således tiden 1887—1892.
För denna utsågos icke mindre än 52 inspektörer, nämligen 23 präster, 1(1 seminarielärare,
6 läroverkslärare, 3 folkhögskolemän, 1 folkskollärare och 3 utan annan
befattning.

Instruktionen för folkskoleinspektörerna undergick denna gång en fullständig
omarbetning och erhöll därvid den uppställning, som nu gällande instruktion äger.
Då den sedermera undergått endast smärre förändringar, må den här anföras i
sin helhet:

Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för folkskoleinspektörer; given Stockholms slott den
10 december 1886.

§ 1.

1. Folkskoleinspektör åligger att inom det honom anvisade område med uppmärksamhet
följa allt vad till folkundervisningen hörer, besöka därvarande folkskolor och småskolor,
inhämta kännedom om deras tillstånd och behov samt söka befrämja folkskoleväsendets
utveckling.

2. Inom varje till inspektionsområdet hörande skoldistrikt bör han tillse, att där
finnas tillräckliga lärarekrafter och ändamålsenliga skolrum, att distrikt med flera skolor indelas
i lämpliga skolområden, att de flyttande skolornas områden delas i lämpliga skolrotar,
samt att förhållandet emellan småskolor, folkskolor och fortsättningsskolor riktigt ordnas.

3. Vid besöken i skolorna bör han taga noggrann kännedom om undervisningen och
ordningen, vården om barnens seder, sundhetsförhållanden och allt vad som i övrigt angår

Ättondc inspektionsperioden: 1887—1892.

189

skolväsendet samt giva lärare ock lärarinnor nödiga råd och anvisningar i dessa hänseenden
och i avseende på tillämpningen av normalplanen för undervisningen i folkskolor och småskolor.
Dä så anses behövligt, äger han att till närvaro vid besöken kalla lärare och lärarinnor
från närgränsande skolor för rådplägning angående frågor, som röra undervisningen
och ordningen i skolorna, samt till avhörande av undervisningsprov av lärare och lärarinnor,
som han därom anmodar.

§ 2.

Anmärkas brister i distriktets skolväsende vare sig i dess anordning i det hela eller
i de särskilda skolorna, skall inspektören därom samt om de ändringar och förbättringar,
som anses nödiga, dels giva skolrådet eller dess ordförande ävensom vederbörande lärare
och lärarinnor muntligt meddelande, dels ock, där så finnes behövligt, inom tre månader
efter inspektionsförrättningen tillsända skolrådet skriftlig promemoria i ämnet. Där rättelse
icke sker i de av inspektören sålunda anmärkta förhållanden, bör han, då så nödigt prövas,
därom göra anmälan hos vederbörande domkapitel.

§ 3-

1. I avseende på de berättelser om skolväsendet, som av skolråden årligen avgivas
för att insändas till ecklesiastikdepartementet, har inspektören att ställa sig till efterrättelse
vad därom är föreskrivet.

2. Skolrådens ansökningar hos Kungl. Maj:ts befallningshavande om bidrag av statsmedel
för avlönande av lärare och lärarinnor och om understöd för undervisning i slöjd skall
inspektören granska, och åligger det honom därvid tillse, att föreskrivna uppgifter bliva lämnade
samt att, om anledning ej finnes till anmärkning, vitsorda uppgifternas riktighet.

3. Då nytt folkskolehus skall uppföras, bör inspektören granska ritningen därtill
och avgiva yttrande över lokalernas lämplighet för sitt ändamål.

§ 4.

Inspektören skall om sin verksamhet avgiva berättelse dels i korthet efter varje av
de fem första årens förlopp till domkapitlet, innehållande uppgift om de skoldistrikt, i vilka
han under året anställt inspektion, samt om det huvudsakliga av vad han därvid funnit att
anmärka, dels utförligare och i ett sammanhang efter sex år till ecklesiastikdepartementet.

'' Denna sistnämnda berättelse skall med särskild hänsyn till skolväsendets utveckling under
inspektionsperioden innehålla redogörelse rörande:

1. Anstalter för folkundervisningen och deras anordning enligt gällande reglementen.

2. Läroämnen, lärokurser och läsordning.

3. Lärotider.

4. Lärjungar, deras intagning, skolgång, flyttning och avgång.

5. Lärare, undervisning, skolförhör och disciplin.

6. Undervisningsmateriell.

7. Anteckningsböcker.

8. Lärorum, skolmöbler och skolträdgårdar.

9. Tillsyn.

190

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

Motion av
P. P Waldenström.

§ 5.

1. Det åligger inspektören att söka ordna sina resor inom inspektionsområdet på
det sätt, att så många skolor som möjligt må kunna under varje resa besökas.

2. Inspektören äger att för sina inspektionsresor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt fjärde klassen i gällande resereglemente. Denna ersättning ävensom
det arvode av statsmedel, vilket inspektör tillägges, må inspektören, sedan av honom avgiven
räkning undergått behörig granskning, uppbära å det lantränteri, som i hans förordnande
angives. Arvodet utbetalas med hälften i juni månad och andra hälften i december månad.

2. Inspektionsfrägans behandling i riksdagen,

a. Riksdagen 1888.

1) Anmärkningar av statsrevisorerna.

Vid 1888 års riksdag förelågo åter anmärkningar av statsrevisorerna i fråga om
inspektörernas resor. Vid granskning av7 inspektörernas reseräkningar hade revisorerna
funnit, »att besöken i skolorna i inånga fall verkställdes på sådant sätt, att
ett alltför ringa antal skolor under varje resa besökts, och att resornas antal följaktligen
blivit större, än som synes hava varit förenligt med nöjaktig sparsamhet».

Av de avgivna förklaringarna framgick med full tydlighet, att det anmärkta
förhållandet vore beroende på det rådande inspektionssystemet. Så förklarade Uppsala
domkapitel, att enär inspektörerna på samma gång skulle sköta sina ordinarie
lärarbefattningar, detta »naturligtvis måste föranleda därtill, att inspektionsresor
under läseterminerna avpassas efter de tillfällen, som kunna mellan undervisningsdagarna
erbjuda sig till företagande av kortare resor till närmast belägna stationer».
Och en inspektör i Värmland förklarar, att, då han enligt den fastställda läsordningen
endast »ägde en söckendag i veckan ledig från lektioner å seminariet», vore
han »efter varje inspektionsdag nödsakad att återvända till Karlstad».

Statsutskottet erinrade emellertid att 1879 års riksdag hos Kungl. Maj:t
hade anhållit om vidtagande av sådana mått och steg, som kunde förekomma större
kostnader än nödvändigt, och att Kungl. Maj:t redan år 1881 hade ställt sig denna
anhållan till efterrättelse.

Med anledning härav beslöt riksdagen, att revisorernas framställda anmärkningar
för det dåvarande icke skulle föranleda någon åtgärd.

2) Statsinspektion även över Stockholms stad.

Vid samma riksdag väckte P. P. Waldenström i Andra kammaren motion
om statsinspektion över Stockholms stad. Sådan hade nämligen aldrig förekommit.
Stockholms stads skoldistrikt vore det enda i riket, som vore undantaget från
dylik inspektion. Och ändå uppbure intet skoldistrikt så rikliga bidrag av stats -

Åttonde inspektionsperioden: 1887—1892. 191

medel som Stockholms. Motionären fäste därjämte uppmärksamheten på att han
vid förra årets remissdebatt påpekat olagligheter, som stode i sammanhang med
Stockholms stads frihet från statens tillsyn över folkskolorna, och detta med den
påföljd, att chefen för ecklesiastikdepartementet avlätit en skrivelse till överstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor, samt att olagligheterna sålunda blivit rättade.
De uppgifter, som överstyrelsen lämnade till statskontoret för erhållande av statsbidrag
till skolorna, granskades visserligen av Stockholms stads konsistorium, men
detta vore oegentligt, emedan sagda konsistorium vore just kyrkoherdarna i Stockholms
församlingar, vilka på samma gång såsom ordförande i de respektive skolråden
hade att rekvirera statsbidragen, varjämte icke mindre än 4 då även vore
medlemmar av överstyrelsen. Kyrkoherdarna vore således här sina egna inspektörer.
Förhållandet bleve ej hjälpt därmed, att Stockholm avlönade sin egen
inspektör. Dennas uppgift måste i första hand vara att se kommunens intressen
till godo. Staten kunde ej vara försäkrad om att dess intressen tillbörligt bevakades
av en kommunens tjänsteman, som därtill hade en så beroende ställning,
att han valdes för ett år i sänder. Andra stora städer avlönade ock egna inspektörer,
men det oaktat hade Kungl. Maj:t ansett nödigt att över dem lörordna
särskilda statsinspektörer. Den viktiga kontroll, som statens folkskoleinspektörer
hade att utöva i statens intresse, funnes alltså icke här. Motionären töreslog
därför,

att riksdagen behagade hos Kungl. Maj:t anhålla, att, så fort ske kunde,
en statsinspektör måtte förordnas även för Stockholms folkskoledistrikt,
samt att till avlöning åt honom måtte anvisas 4,000 kronor.

Statsutskottet anförde häremot, att de anordningar, som motionären anmärkt
och önskade rättade, hade fortfarit under en ganska lång tid utan att, såvitt
utskottet hade sig bekant, hava varit föremål för klagomål vare sig inom stadens
representation eller eljest inom kommunen. Det skulle under sådana förhållanden
fordras en av sakförhållandena mera understödd utredning av anordningarnas
olämplighet än motionären lämnat, för att utskottet skulle anse sig hava skäl att
tillstyrka riksdagen att ingripa. Utskottet ansåg visserligen beträffande statsbidragsrekvisitionerna,
att en granskning av någon myndighet, som stode utanför
stadens folkskoleväsende, vore att föredraga. Förhållandet syntes utskottet emellertid
icke i och för sig kunna giva anledning att tillstyrka förordnandet av en med
statsmedel avlönad folkskoleinspektör, vilkens verksamhet här icke skulle inskränka
sig till ovannämnda kontroll utan bliva vida mer omfattande. Utskottet hemställde,
att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid överläggningen i Andra kammaren bemötte motionären omständligt de
skäl, som utskottet anfört för sitt förslag. Då staten bidroge med sä stora sum -

Statsut skottets
yttrande.

Riksdagens

beslut.

192

F olkskoleinspektioneix 1861—1912.

Motion av
O. tv. Rede lius.

Utskottets

yttrande.

mor till folkskoleväsendet, vore det nödigt och i princip riktigt, att den också
övade kontroll över de uppgifter, på grund av vilka statsbidrag skulle utgå.
Men då borde denna kontroll också konsekvent utan undantag genomföras. Att
Stockholm i 25 år varit utan sådan kontroll vore icke något skäl till att låta
förhållandet fortgå ännu längre, och att sagda förhållande icke blivit föremål för
klagomål från Stockholms kommun vore häller icke något sådant skäl, ty icke
kunde man väl vänta, att kommunen skulle klaga över för liten kontroll å statens
sida. Tvärtom vore det väl riksdagen, som skulle klaga över att över 200 000
kronor årligen av statsmedel utginge utan statskontroll. Motionären ansåg ingen
bättre utredning än den, han lämnat i motionen, behövlig, då han meddelat de
faktiska förhållandena och han redan vid 1887 års riksdag uppvisat, att större
statsbidrag utgått till avlöning åt en del lärarinnor i Stockholm, än staden enligt
lag haft rätt att uppbära. Till var och en av 13 lärarinnor hade staden årligen
uppburit omkring 300 kronor för mycket, som staden sannolikt skulle få återbetala,
om talan därå väcktes. Sedan detta förhållande blivit påpekat, hade dessa
lärarinnor dock av Kungl. Maj:t erhållit dispens och därigenom blivit kompetenta
till ordinarie anställning.

A andra sidan anfördes till förmån för utskottets förslag, att det icke vore
skolråden i Stockholm utan överstyrelsen, som rekvirerade statsbidragen; att överstyrelsen
med avseende på de 13 lärarinnorna avgivit sådan förklaring, som av
Kungl. Maj:t godkänts; att det möjligen skulle leda till stridigheter och trassel,
om det skulle finnas två särskilda inspektörer över stadens folkskoleväsende.
Kammaren Inföll emellertid utskottets hemställan.

b. Riksdagen 1890.

1) Stat si nspek tion iiver Stockholms stad.

Vid 1890 års riksdag upptogs åter frågan om statsinspektion över Stockholms
stad genom motion i Andra kammaren av O. W. Redelius, som av samma skäl,
på grund av vilka Kungl. Maj:t förordnar folkskoleinspektörer för rikets övriga
delar, hemställde, att riksdagen behagade hos Kungl. Maj:t anhålla, att en
statsinspektör måtte förordnas över Stockholms folkskoledistrikt.

Andra kammarens första tillfälliga utskott anförde häremot, att från synpunkten
av undervisningens förbättring ingen anledning förelåge att yrka ändring
i de dåvarande förhållandena. Utskottet befarade till och med, att tillsättandet
av en statsinspektör skulle kunna verka hämmande på skolan, enär kollision
svårligen kunde undvikas mellan stadens och statens inspektör, och om man
åter ville inskränka statsinspektörens åliggande till att övervaka överstyrelsens
.beslut och åtgärder, bleve denna hans uppgift antagligen utan all praktisk bety -

Åttonde inspektionsperioden: 1887—1802.^ 193

delse, medan man i huvudstaden kunde vänta ett sa starkt intresse för folkskolan,
att varje överstyrelsens åtgärd, som strede mot gällande författningar, skulle av
enskilda personer hos Kungl. Maj:t överklagas. Hos såväl överstyrelsen, vilken
upprättade ansökningarna om statsbidrag, som stadens konsistorium, vilket granskade
sagda ansökningar, måste förutsättas för ändamalet erforderlig insikt och
opartiskhet. Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Kammaren beslöt även denna gång i överensstämmelse med utskottets förslag.

2) Inspektionens anordning såsom lmvudsyssla.

Frågan om inspektionen såsom huvudsyssla upptogs äter vid 1890 års
riksdag, då A. Kthlberg i Andra kammaren i en motion föreslog skrivelse till
Kungl. Maj:t om förbud för folkskoleinspektör att samtidigt sköta annan ämbets*
befattning och beviljande av ett förslagsanslag av 15,000 kronor för förändringens
genomförande. I motiveringen omnämner motionären, att 52 inspektörer tillsatts
1888, och att av dessa 46 innehade andra viktigare ämbeten: 16 vore seminarielärare,
6 läroverkslärare och 23 präster. De flesta uppehölle själva dessa befattningar
samtidigt med inspektörsuppdraget. »Det skall säkerligen», yttrar motionären,
»överstiga mänsklig förmåga för flera av dessa att med det nit och intresse
samt med den kraft, som detta maktpåliggande uppdrag kräver, vid sidan av sin
ämbetsbefattning utöva inspektion över ett stort antal på ett vidsträckt område
belägna skolor.» Som exempel ville motionären med ledning av senaste inspektionsberättelser
anföra en seminarielärare, som utom nio månaders tjänstgöring
vid seminariet haft att inspektera 265 lärare i 259 skolor. Då ferierna vid seminariet
i det närmaste sammanfölle med ferierna vid folk- och småskolor, vore det
lätt att inse, huru omöjligt det vore för denna inspektör att med något allvar
följa och ordnande ingripa i själva undervisningen inom skolorna. I inspektörernas
berättelser uttalades vikten av att inspektören finge se skolan i dess vardagsskick.
Men ofta tillginge det så, att inspektören, för att han ej skulle behöva resa
förgäves utan på sin ytterst knappt tillmätta tid hinna med sa manga skolor som
möjligt, på förhand anmodade skolrådets ordförande att underrätta personalen om
den förestående inspektionen med utsatt dag och timme eller, där inspektionen
skedde under barnens ferietid, anmodade ordföranden att låta läraren sammankalla
de barn, han kunde samla, för att en inspektion, så gott sig göra läte, skulle
kunna ske. Ofta bleve inspektionerna mycket korta, men resekostnaderna dryga.

Statsutskottet fann motionärens anmärkningar förtjänta av synnerlig uppmärksamhet.
Enligt vad utskottet trodde sig veta, hade också den uppfattningen
i många fall gjort sig gällande, att folkskoleinspektionen faktiskt lämnade åt 25—122499.

Folkundervisning skom. bet.

Riksdagens

beslut.

Motion av
A. Kihlberg.

Statsutskottets
yttrande.

194

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

Första kam
raarens beslut.

skilligt övrigt att önska i fråga om noggrann och effektiv kontroll över undervisningen.
Den föreslagna utvägen syntes dock utskottet mindre ändamålsenlig,
emedan den medförde .större kostnader. Målet torde enligt utskottets mening
vinnas, om inspektionsdistrikten gjordes mindre och landstingen tinge rätt att
medverka vid tillsättningen av inspektörer. En verksam inspektion vore dock av
den vikt, att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet borde fästas därpå. Utskottet föreslog
därför,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes taga i övervägande, vilka åtgärder borde vidtagas för åstadkommande
av en mera verksam och tillfredsställande inspektion över
folkundervisningen. Mot detta utskottets förslag hade 4 ledamöter anmält
reservation.

Vid fragans behandling i kamrarna uppstodo långa överläggningar.

I Första kammaren uttalades bland annat, att folkskoleväsendet under det
dåvarande inspektionssystemet utvecklats både i yttre och inre avseende, att man
gjorde inspektionen orätt, om man i allmänhet sade, att den lämnade åtskilligt
övrigt att önska i fråga om noggrann och effektiv kontroll över undervisningen;
att folkskoleinspektörerna snarare visat en överdriven iver och energi än motsatsen,
något som litet var kunde observera på sina debetsedlar, men som även framginge
av klagomål i ecklesiastikdepartementet över för stor nitälskan å inspektörernas
sida. I stället för att utvidga inspektionen borde man snarare tänka på om icke
förhållandena nu vore sådana, att den kunde inskränkas. Man borde icke göra
inspektionsdistrikten mindre och därmed öka deras antal, ty då bleve kostnaderna
större, och det blefve svårt att vinna enhet i inspektionen. Icke heller borde landstingen
få något inflytande på inspektionen, ty därmed vore dörren öppnad för
att föra folkskoleärendena under landstingens domvärjo, och med hänsyn härtill
vore icke landstingen valda. För öfrigt kunde de landsting, som så ville, hos
chefen för ecklesiastikdepartementet även under dåvarande förhållanden föreslå inspektörer.
A andra sidan anfördes, att det mycket väl kunde förhålla sig så, att
inspektörerna hyste stort nit för sitt uppdrag, utan att ändock den kontroll, de
vore i stånd att utöva, bleve så noggrann och effektiv, som önskligt vore; att [de
dåvarande folkskoleinspektörerna visserligen i många fall ådagalagt stor iver och
energi, då de nämligen utan hänsyn till kommunernas krafter påyrkat en alltför
hastig utveckling av folkskoleväsendet och därigenom ådragit kommunerna eu
icke obetydlig tunga, men att man på samma gång tvckt sig finna, att de icke
varit i tillfälle att ägna själva undervisningen den uppmärksamhet, som skulle
varit behövlig för att fullkomna densamma; att icke mindre än 22 inspektörer
hade sådana befattningar, att de endast under den tid av året, då folkskolorna
ej vore i verksamhet, kunde anordna sina resor; att om man endast såge till

195

Åttonde inspektionsperioden: 1887 —1892.

skalet, man visserligen kunde tala om det utmärkta sätt, på vilket vära folkskolor
befunne sig, men att, om man såg till kärnan, det nog ej vore så väl beställt,
emedan man genom att skapa en massa tjänster ej fått dugligt folk att
fylla platserna med; att inspektörsbefattningarna hade blivit ett levebröd för
många, vilka aldrig hade bort giva sig ut på den banan; samt att landstingen
lika väl skulle kunna avgiva förslag till folkskoleinspektörstjänsternas besättande,
som de kunde välja ledamöter till Första kammaren. Efter slutad debatt avslog
lcammaren utskottets hemställan med 07 röster mot 35.

Mot utskottets förslag anfördes i Andra hammaren, att ingen klagan över
den dåvarande inspektionen hade förmärkts; att en mera verksam inspektion gentemot
lärarna vore obehövlig, dels emedan lärarutbildningen pa senare tiden förbättrats,
dels emedan lärarna kontrollerades av skolråd, kontraktsprostar och
biskopar; att verksam inspektion tvärtom skulle vara skadlig, emedan den skulle
medföra tätare besök av inspektören och därmed osäkerhet och oro i skolorna
samt sålixnda verka förlamande på undervisningen; att skolrådens intresse för
undervisningen skulle slappas, om inspektören koinme för ofta; att det skulle bliva
för dyrt för staten, om man skapade en ny tjänstemannaklass; samt att landstingen
icke ägde tillräckliga pedagogiska förutsättningar för att föreslå inspektörer.

A andra sidan framhölls, att verkliga missförhållanden förefunnes, vilkas
befintlighet ingen kunde förneka; att det försports en allmän klagan över den dåvarande
folkskoleinspektionen; att vid frågans behandling i statsutskottet icke
funnits en enda av de närvarande, som icke velat understödja motionären; att
inspektioneu ej mäktat följa med sin tid, utan att den pedagogiska ledningen
övergått från de styrande till de styrda; att den dåvarande inspektionen skedde
alltför ytligt; att den ofta berörde blott den yttre organisationen: föreskriften
om »råd och anvisningar» åt lärarepersonalen hade vanligen lämnats obeaktad;
att inspektörerna reste för mycket men gjorde för korta uppehåll på varje ställe,
vilket hade till följd stora utgifter utan vidare resultat; att besöken i somliga
skolor vore för sällsynta (det funnes skoldistrikt, som ej på fem år haft besök av
någon inspektör) samt ej sällan skedde under folkskolans ferier; att läraren behövde
hjälp, stöd och uppmuntran i det enformiga arbetet samt svar pa de
många frågor, som hopade sig på honom samt att även skolrådet behövde hjälp
och ledning, och att härför vore av nöden att hava inspektörer med verkliga
fackinsikter, men att sådana saknades; att för den dåvarande kostnaden något
bättre borde kunna åstadkommas än den dåvarande inspektionen.

Resultatet blev emellertid, att utskottets hemställan avslogs med 89 röster
mot 84. Anledningen till utgången torde, enligt vad statsutskottet i ett betänkande
vid följande års riksdag förklarar, icke hava varit, att inom riksdagen den
åsikten vore förhärskande, att den dåvarande inspektionen vore fullt tillfreds -

Andra kammarens
beslnt.

Kuiigl.

proposition.

196 Folkskoleinspektionen 18G1 —1892.

ställande, utan den torde snarare böra sökas i den omständigheten, att meningarna
vore delade angående lämpligaste sättet för det åsyftade målets vinnande.

c. Riksdagen 1891.

Anslag: till eu överinspektör.

År 1891 hade frågan fortskridit så långt, att regeringen fann sig böra
framlägga förslag till reformer i folkskoleinspektionen. 1 sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1891 framhöll dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
Gunnar Wennerberg, folkskoleinspektionens brister och angav därvid
såsom det mål, mot vilket man borde sträva, att till inspektörer utsåges personer,
som uteslutande ägnade sina krafter åt detta kall, och att inspektörernas
antal följaktligen borde inskränkas. Intill dess en sådan reform mera allmänt kunde
genomföras, måste man i alla händelser fordra, »att de personer, som förena inspektionsuppdraget
med annan tjänstebefattning, förpliktas att utsträcka sin inspektionsverksamhet
till vissa längre sammanhängande perioder av året och, där så
prövas nödigt, hålla vikarie för den ordinarie tjänstens bestridande». I statsrådets
nämnda anförande heter det vidare:

»Jämviil i andra hänseenden än det nu angivna lämnar inspektionen rum för anmärkningar,
för vilkas undanröjande åtgärder böra ju förr desto hällre vidtagas. De ekonomiska
och yttre organisatoriska förhållanden, som förr och med rätta togo uppmärksamheten i synnerligen
stort anspråk, hava med folkskolans kraftiga utveckling under de senaste årtiondena
trätt mera i bakgrunden och lämnat rum för ett högre och väsentligare intresse. Behov av
lokaler och materiell äro nu, åtminstone i allmänhet, på ett ganska tillfredsställande sätt efter
vårt lands tillgångar tillgodosedda, och därför gäller det numera för inspektionen att mera
rikta sig åt skolans inre förhållanden och att, för att utveckla och förbättra dessa, söka
med noggrann kännedom om de grundsatser, som därvid höra följas, arbeta på väckandet
av såväl lärarnas som skolrådens och skolrädsordförandenas intresse för dessa grundsatsers
tillämpning, varvid skolråden och deras ordförande vida mera än hittills böra verka såsom
förmedlingslänkar mellan inspektionen och skolan. Att den nuvarande inspektionen i avseende
å utförandet av dessa uppgifter lämnar åtskilligt övrigt att önska kan ej bestridas.

Man misstager sig ej, om man påstår, att den egentliga grunden till inspektionens
svaghet härutinnan är beroende av hrist på system, sammanhållning och kontroll. De förhållanden,
som äro föremål för inspektionens uppmärksamhet, betraktas och bedömas av de
särskilda inspektörerna från alltför olika synpunkter, och varje enskild inspektör arbetar för
mycket för sig själv utan samråd och samverkan med vare sig skolråden eller övriga inspektörer.
Genomförandet av likformiga, av erfarenheten vunna och bekräftade grundtankar
för undervisningens ordnande försvåras härav. Genom den fristående ställning, inspektörerna
intaga, blir det ock för departementet och dess chef svårt såväl att med noggrannhet följa
och bedöma deras verksamhet och folkskoleväsendets tillstånd över huvud som ock att, där
sådant kunde erfordras, lämna ledning och rättelse. — —- — I ett särskilt hänseende gör
sig bristen på nödig kontroll på ett påfallande sätt märkbar, nämligen i fråga om folkskoleinspektörernas
resor, vilka ej sällan företagas planlöst och därigenom medföra mindre gagn
men större kostnad än som vederbör.»

Åttonde inspektionsperioden: 1887—1892. 197

För avhjälpande av dessa och andra brister och olägenheter å detta område
såge departementschefen icke något kraftigare medel än ett direkt ingripande
genom en under departementet omedelbart ställd person med framstående
duglighet och erfarenhet i folkskoleväsendet, genom vilken
den nu saknade sammanhållningen av det hela kunde verkliggöras.
Av honom skulle inspektörerna erhålla råd och anvisningar i avseende å inspektionerna,
rörande tillämpning av författningar, skolornas ordnande, förfaringssättet
vid undervisningen m. in. För detta ändamål skulle han årligen enligt av
departementschefen fastställd plan distriktsvis sammankalla folkskoleinspektörerna.
Till honom borde inspektörerna halvårsvis insända uppgift å de resor, som de
under följande halvåret ämnade företaga, ävensom efter varje års slut korta redogörelser
för inspektionsverksamheten under det gångna året. Genom honom skulle
ock kunna tillföras departementet en kännedom om folkskolans förhållanden, som
nu icke i lika mått stode till buds.

Åt samma person skulle även överlåtas tillsynen över lärarbildningsanstalterna
och därigenom åstadkommas större förbindelse mellan dessa anstalter
och folkskolan.

Den ifrågasatta anordningen skulle utom det förut nämnda även medföra
den fördelen, att byråchefen å folkskolebyrån skulle sättas i tillfälle att odelat
ägna sin tid och sina krafter åt den mångfald av administrativa mål och ärenden,
som numera tillkomme denna byrå.

Kungl. Maj:t hemställde därför om höjning av inspektionsanslaget
med 5,000 kronor, under förutsättning att av anslaget sknlle utgå ett
arvode av högst (1,000 kronor till en på viss tid förordnad person
med åliggande att övervaka folkskoleinspektionen samt hava tillsyn
över lär ar bildningsanstalter na.

Statsutskottets majoritet tillstyrkte visserligen förslaget, men 9 ledamöter
avgåvo däremot reservation.

I kamrarna föranledde det vidlyftiga debatter. Chefen för ecklesiastikdepartementet
bröt därvid ännu skarpare staven över det rådande inspektionssystemet.
Så yttrade han i Andra kammaren bland annat:

»Det har länge försports missnöje med den nuvarande inspektionen, och år efter är
hava statsrevisorerna gjort anmärkningar mot densamma i avseende på reseräkningarna.
Men under tiden har det ingalunda varit för mig obekant, dock, jag beklagar det, mest
genom korrespondens, att inspektörer funnits, vilka icke fullgjort sitt kall med tillräcklig
insikt och noggrannhet. Att så varit förhållandet på många ställen, har jag även hört av
flera enskilda personer i denna kammare, och offentligt har detta nämnts i dag.

Det säger sig självt, att med en sådan kår av folkskoleinspektörer, som nu finnes,
man icke kan begära utav alla dessa, som hava åligganden av större vikt att fullgöra, att

Stats utskottets yttrande.

Riksdagens beslut.

198

Folkskoleinspektionen 1861 —1012.

de skalle besitta hela den pedagogiska insikt, som är erforderlig för att övervaka och rätta
en folkskollärare, som gjorde misstag. Sådana fall hava också inträffat, då en inspektör
har rättat eu folkskollärare, just där denne handlat fullt rätt. Eu annan tid har därefter
kommit eu annan inspektör, som i ett liknande fall sagt alldeles motsatsen mot sin företrädare
och givit läraren rätt. Huru skall man kunna vänta, att med den utveckling i
pedagogiskt avseende, som tillkommit folkskollärarna vid seminarierna, inspektörer, tagna
dels bland prästerskapet och dels bland andra med tjänst försedda personer, skola hava
full och noggrann kännedom om just de regler och det pedagogiska tarv, som måste enligt
seminariernas undervisning hava inhämtats för att på ett rätt sätt kunna fungera som
folkskollärare?

Ju mer inspektörernas antal ökas, desto mindre säkerhet måste det väl också finnas
för att var och eu av dem skall vara vuxen sitt kall. Skola dessa fortfarande tagas,
varifrån man bäst kan, dels, från prästerskapet, som blott kan ägna en ringa tid åt förrättandet
av inspektionerna, och dels från seminarierna och skolorna, av personer, som förr
eller senare måste gä tillbaka till sina kall, så har man allt skäl att frukta, att inspektionen,
som till en början fullgjorde sitt åliggande förträffligt, så länge det egentligen var fråga om
att tillse, det alla yttre behov för folkskolan blevo tillgodosedda, nu icke skulle kunna
åstadkomma det väsentligaste, vilket är att tillse, det folkskolans barn verkligen på bästa
sätt bliva undervisade — och detta måtte väl vara det högsta målet.

Man har sagt, att detta skulle åstadkomma större kostnader, och man har gjort upp
kalkyler för att bevisa detta. Jag kan icke förstå detta, ty få vi personer, som helt och
hållet ägna sig åt denna befattning, sä är det givet, att deras distrikt måste bliva större.
Vi hava redan två personer, som hava så stora distrikt, att vartdera nästan omfattar ett
län. Vi hava ett sådant i Skara och ett i Göteborgs stift. Dessa personer hinna med
sina göromål på den grund, att de fått tjänstledighet och därför helt och hållet kunna
ägna sig åt inspektionerna, Om nu flera mindre distrikt sammansloges, är anledning att
antaga, det vi skulle kunna nedsätta de nuvarande inspektörernas antal till hälften; och
i så fall borde också reseräkningarna ställa sig därefter och likaså dagtraktamentena.
Utgifterna måste på detta vis sjunka, och jag trodde icke, att riksdagen kunde bava något
särskilt däremot.

Man har sagt. att de stora reseräkningarna skulle bero på att de nuvarande inspektörerna
hava så mycket att göra med andra tjänsteåligganden, att de behöva resa fram
och tillbaka planlöst. Det är sant; men det är icke fulla sanningen. Den måste sökas i
denna idkeliga och oförståndiga inspektion, som mångenstädes skett, då inspektören reser
utan egentligt ärende, då han till och med har så litet reda på sig, att han kommit på
inspektion, då skolan redan slutat, men reseräkningen — den utebliver ändock icke.
Det är helt visst detta oförståndiga och idkeliga inspekterande, som framför allt vållat
större delen av den höga siffra, till vilken reseräkningarna gått. Det är härpå man bör
fästa uppmärksamhet.»

Förslaget om överinspektör godkändes av Första kammaren men avslogs av
Andra kammaren. Anledningen till Andra kammarens avslag torde huvudsakligen
hava varit den, att kammaren ansåg inrättandet av eu dylik befattning snarare vara
ägnat att fastlåsa det dåvarande inspektionssystemet än att bana väg för en verklig
reform, sådan som chefen för ecklesiastikdepartementet själv ansett önsklig, näm -

Nionde inspektionsperioden: 1893—1898.

199

ligen inspektionens överlåtande åt ett mindre antal fackmän, som skulle uteslutande
ägna sig åt detta sitt kall; om denna sistnämnda reform bleve genomförd,
skulle en överinspektör måhända vara obehövlig.

d. Riksdagen 1892.

Anmärkningar av statsrevisorerna.

Vid 1892 års riksdag förelågo åter anmärkningar av statsrevisorerna mot
folkskoleinspektörernas reseräkningar. På dessa anmärkningar hade emellertid
inspektörerna enligt statsutskottets mening lämnat nöjaktiga förklaringar, varför
anmärkningarna icke föranledde någon riksdagens åtgärd.

Nionde inspektionsperioden: 1893—1898.

1. Regeringsåtgärder.

För denna period utsågos 50. inspektörer, av vilka 21 voro präster, 14
seminarielärare, 6 läroverkslärare, 1 konsistorie-amanuens, 2 folkhögskolemän, 2
folkskollärare och 4 utan annan befattning.

I instruktionen gjordes följande ändringar:

I § 1 mom. 1 ålades inspektören att besöka även de högre folkskolorna och att vaka
däröver, att gällande författningar rörande folkskoleväsendet efterlevas;

i § 1 mom. 2 att tillse, att erforderlig undervisningsmateriell förefunnes i varje
skoldistrikt;

i § 1 mom. 3 att taga noggrann kännedom om anordningen av skolan och läroplanen,

varjämte sista punkten i mom. 3 gjordes till ett nytt moment, i vilket även »tukten»
upptogs bland de frågor, som borde kunna bliva föremål för rådplägning vid de sammanträden,
som inspektören skulle hålla med lärare och lärarinnor.

I § 4 tillädes »skolbibliotek» samt »kostnader för skolväsendet» såsom nya punkter,
för vilka inspektören skulle avgiva redogörelse.

Under denna period utkommo nya författningar angående högre folkskolan,
avlöning av vikarie för sjuk lärare och avlöning av lärare vid småskolan och
folkskolan, varigenom inspektörernas åligganden i någon mån ökades.

På kallelse av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet G. F. Gilljam
sammanträdde folkskoleinspektörerna den 12—15 juni 1894, således 13 år efter
senaste möte, till det åttonde inspektörsmötet.

a) Tillsättning
av inspektörer.

b) Instruktionen.

c) Det
åttonde inspektörsmötet.

200

Folkskoleinspektionen 18 G1 —1912.

Följande av ecklesiastikdepartementet framställda överläggningsämnen liad
före mötet meddelats de särskilda mötesdeltagarna, nämligen:

1. Till vilket belopp och under vilka villkor bör statsbidrag lämnas till bestridande
av kostnaderna för undervisning i kvinnlig slöjd?

2. Vad bör åtgöras för att höja undervisningen i gymnastik och trädgårdsskötsel?

3. Hur bör den fortsatta undervisningen anordnas för att bliva ändamålsenlig och
allmännare spridd?

4. Hur bör inspektören söka främja inrättandet av skolbibliotek?

5. Hur bör folkskolestadgans föreskrift om förhör med i hemmet undervisade barn
bringas till efterlevnad?

6. Hur böra fasta folkskolor med avdelningsläsning lämpligast anordnas, och vilka
lagstiftningsåtgärder kunna anses vara av behovet påkallade, för att ifrågavarande skolor må
kunna uppfylla sitt ändamål?

7. Under vilka förhållanden är den mindre folkskolan berättigad?

8. Är småskollärarbildningen sådan den bestämmes i kungl. kungörelsen den 5
juni 1885 tillfredsställande?

9. Hur bör man bereda tillfälle till fortsatt utbildning åt lärare med småskollärarbildning? 10.

Hur bör uppsatsskrivning i folkskolan anordnas?

11. Varpå beror det, att de tysta övningarna i allmänhet ej medföra det gagn,
som de kunna och böra?

12. Hur bör man gå till väga vid undervisningen i och på svenska språket i
skolorna inom svenska Finnmarken?

13. Efter vilka grunder böra i de större städerna de statistiska uppgifterna rörande
folkskolebarnens antal och fördelning i klasser och skolor m. m. uppställas?

14. Är det av behovet påkallat, att en särskild folkskolestadga utarbetas för de
större städerna?

Till mötets beprövande framställdes dessutom av särskilda mötesdeltagare
följande frågor:

15. Huru bör kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående bidrag för
undervisningen i slöjd ändras med avseende på städernas skolor?

10. Vilka åtgärder böra av inspektören vidtagas, då vederbörande skolråd vägrar
meddela varning åt skollärare, som befinnes oskicklig eller försumlig i utövandet av sin tjänst
eller för ett förargelseväckande leverne?

17. Borde ej genom lag ett visst antal läsdagar bestämmas såsom motsvarande minst
åtta kalendermånader?

18. Vore ej önskligt, att vissa betygsuttryck bleve bestämda till användning vid
utfärdande av tjänstgöringsbetyg för folkskolelärare?

19. Vore det icke önskligt, att statsbidraget till avlönande av biträdande lärare och
lärarinnor samt till avlönande av lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor kunde, därest
eljes de mindre folkskolorna äro inrättade under sådana förhållanden, som göra dem berättigade,
i någon mån höjas?

20. Vilka bland folkskoleinspektionens uppgifter måste för närvarande anses vara
de viktigaste?

Dessa frågor fördelades på 7 utskott, som förberedelsevis behandlade de -

samma.

Nionde inspektionsperioden: 1893 — 1898.

201

Anmärkningsvärt är, att detta möte, i olikhet med de föregående, i de
flesta frågor icke kom till något positivt resultat. Bestämda resolutioner antogos
nämligen endast i frågorna 1, 3, 5 och 14 samt delvis i frågan 6. Härvid uttalade
mötet,

att 40 kronor borde lämnas i statsbidrag till varje kvinnlig slöjdskola eller slöjdavdelning
under villkor, att undervisningen vore ändamålsenligt ordnad, utan att undervisningen
i skolans läroämnen därigenom eftersattes, att undervisning meddelades i stickning,
stoppning, lappning, linne- och klädsömnad samt, där omständigheterna sådant medgåve, spånad,
vävning och flätningsarbeten, att undervisningen leddes av lämplig lärarinna, att den
fortginge minst 4 timmar i veckan minst 6 månader om året, att antalet flickor i varje
slöjdskola utgjorde minst 10 eller i varje avdelning minst 20, och att allt detta styrktes av
vederbörande folkskoleinspektör;

att tiden ännu icke syntes mogen för att göra fortsättningsskolan obligatorisk; att
fortsättningsskolan i flyttande skolor och skolor med avdelningsläsning icke borde få inkräkta
på den egentliga folkskolans undervisningstid av 8 månader; att den vid övriga skolor borde
kunna förläggas inom de 8 månaderna med 2 veckor, men att den då också borde utsträckas
till 8 veckor; att undervisningstiden helst borde förläggas i en följd; att den borde fördelas

i två klasser med skilda lärokurser, där barn mer än ett år besökte henne, och att stats bidraget

borde utgå med av lärarens avlöning, för att skolan skulle bliva allmännare
spridd;

att skärpt kontroll över de barn, som undervisades i hemmet, borde äga rum;

att i skolor med avdelningsläsning under eljest lika förhållanden avdelningsläsning å
skilda sammanhängande tider vore att föredraga framför varannandagsläsning, samt

att en särskild folkskolestadga för rikets större städer vore av behovet påkallad.

I alla övriga frågor lät mötet vid den förda diskussionen eller vid respektive
utskotts uttalande bero. Någon samlad mening från mötet i sin helhet kom

således icke här till uttryck.

Efter år 1894 har intet inspektörsmöte hållits.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen.

Riksdagen 1894.

Sättet för inspektionens anordning;.

År 1894 upptogs den gamla frågan om sättet för folkskoleinspektionens ^ Motioner,
anordning på nytt av icke mindre än tre motionärer i Andra kammaren, nämligen
av Nils Nilsson i Skärhus, A. Kihlberg och E. Svensson i Karlskrona.

Nils Nilsson i Skärhus yrkade, att till inspektörer skulle utses personer, a) Av
som ägde pedagogiska insikter och vore förtrogna med folkskolan, och vände sig ^g^rj^”11
särskilt mot den gamla praxis, att personer, som innehade prästerliga befattningar,
gjordes till folkskoleinspektörer. Inspektörens åligganden vore enligt motionärens
åsikt så viktiga och omfattande, att de krävde inspektörens hela tid och upp 26—122499.

Folkundervisningskom. bet.

202

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

märksamhet, om inspektionen skulle bära de frukter, som med densamma åsyftades.
Nu vore av rikets 50 inspektörer icke mindre än 42 procent innehavare av
prästerliga tjänster, och en del hade stora och vidlyftiga församlingar. Det vore
då underligt, om icke antingen folkskoleinspektionen eller deras egentliga och
viktiga prästerliga kall försummades.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891 hade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet, Gunnar Wennerberg, erkänt den nuvarande
inspektionens svaghet; särskilt hade anmärkts, att inspektionsresorna företoges
planlöst och därigenom medförde mindre gagn men större kostnad än som vederborde.
Detta vore icke att undra över, då tjänstgörande kyrkoherdar och komministrar, vilka
i sina församlingar j måste sköta expeditionsgöromål, predikningar och själsvårdande
verksamhet, måste ställa sina resor så, att de kunde återkomma till sina
församlingar till expeditions- och predikodagarna. Dessa prästerliga inspektörer
kunde därför sällan följa undervisningens gång och således icke kontrollera
lärarens verksamhet och undervisningssätt samt meddela den ledning, de råd och
upplysningar, som inspektionen avsåge, utan inspektionen komme huvudsakligen,
ja, kanske uteslutande att bestå däri, att de lämnade mången gång rentav opraktiska
föreskrifter om dyrbara anordningar av lokaler och dylikt, som medförde
dryga kostnader för församlingen, utan att folkundervisningen i egentlig grad
därav höjdes. Motionären hemställde,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att till folkskoleinspektörer
icke måtte utses personer, som innehade prästerlig
befattning, utan endast sådana män, som innehade sådana pedagogiska
iinsikter och vore med folkskolan så väl förtrogna, att en verksam folkskoleinspektion
måtte genom dem kunna utövas.

lö Av Herr a. Ejhlberg (med vilken hrr J. Eliasson, K. E. Holmgren och L. P.

A. Kihiberg MATMm instämt) upptog statsutskottets hemställan från 1890 års riksdag om en
mera verksam och tillfredsställande folkskoleinspektion. På det utvecklingsstadium
folkskolan nu stode vore enligt motionärernas mening en omorganisation av
folkskoleinspektionen av behovet påkallad. Allmänt förspordes klagan däröver,
att inspektionen, i vad den rörde själva undervisningen i skolan, icke vore tillfredsställande.
Hittills hade inspektörerna huvudsakligen övervakat, att församlingar
och skolråd gjort sin skyldighet. Numera vore skollokaler och materiell
i allmänhet i tillfredsställande skick, och kommunerna hade visat en berömvärd
offervillighet för ordnande av sitt folkskoleväsende. Nu vore tiden inne, då folkskoleinspektionen
borde riktas på själva undervisningen och organiseras med
hänsyn därtill.

Men för att åstadkomma en verksam inspektion i detta syfte torde vara
nödigt, att till folkskoleinspektörer förordnades även sådana personer, som visat

Nionde inspektionsperioden: 1893—1898. 203

sig innehava pedagogiska insikter och på personlig erfarenhet grundad kännedom
om folkundervisningen, ävensom att dessa finge uteslutande ägna sig åt sitt
viktiga uppdrag och icke, såsom nu i de flesta fall vore händelsen, sköta detta sitt
kall som bisyssla vid sidan av en annan viktig ämbetsbefattning, som toge deras
mesta tid och bästa krafter i anspråk, så att endast en och annan dag, ryckvis
och utan plan, återstode att ägna åt inspektionen, vilken därför måste forceras,
för att flera, ofta från varandra avlägset belägna skolor på en dag skulle medhinnas.
Det vore därför önskvärt, att folkskoleinspektör, som innehade annan
befattning, vore skyldig och berättigad till tjänstledighet från denna sistnämnda
befattning under den tid, han vore folkskoleinspektör. Även i andra hänseenden
vore en omorganisation av folkskoleinspektionen säkerligen behövlig. Detta
framginge ock av statsutskottets utlåtande vid 1890 års riksdag och av den
däröver förda diskussionen i båda kamrarna. Motionärerna hemställde därför,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes taga i övervägande, vilka åtgärder borde vidtagas för
åstadkommande av en mera verksam och tillfredsställande inspektion
över folkundervisningen.

Herr E. Svensson i Karlskrona yrkade, att inspektionen skulle förvandlas
till en huvudsyssla och utövas av fackmän. Han erinrade om bonderepresentanterna
Per Sahlströms och Anders Jonssons avsikter med sina förslag rörande
folkskoleinspektionen vid 1853—1854 års riksdag, nämligen att inspektörs uppdraget
borde lämnas endast åt sådana män, vilka helt ägnade sig åt sin uppgift
och i pedagogiskt avseende kunde tjäna såsom en verklig föresyn för
dem de skulle inspektera. Tyvärr hade dessa sunda grundsatser icke blivit
tillämpade. Det system, som i allmänhet hade tillämpats, hade varit det rakt
motsatta: ett mycket stort antal inspektörer, vilka haft inspektionsuppdraget
såsom en biförtjänst, och vilka icke varit fackmän. Inspektionen hade därför
icke blivit vad den bort och kunnat bliva, vilket på ett synnerligen skarpt sätt
hade påvisats av den närmast föregående chefen för ecklesiastikdepartementet
vid 1891 års riksdag.

Då allmänna meningen sålunda blivit allt mera enig såväl om de väsentliga
bristerna i inspektionen som ock angående de väsentligaste botemedlen häremot,
funne motionären alla skäl tala för att man även begagnade sig av dessa botemedel,
så att största möjliga valuta måtte kunna vinnas för de ej obetydliga
belopp, vilka för ändamålet årligen beviljades. Han hemställde alltså,

att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes tillse, dels att folkskoleinspektörsuppdraget icke gjordes till
en bisyssla vid sidan om annan tjänstebefattning utan anförtroddes åt
personer, som under den tid, de innehade detta kall, odelat ägnade sig

c) Av

!. Svensson.

204

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

åt detsamma; dels och i samband härmed att till folkskoleinspektörer
förordnades personer, som visat sig innehava den pedagogiska insikt
och den på personlig erfarenhet vilande kännedom om folkskoleundervisningen,
att en tillfredsställande inspektion genom dem måtte kunna
utövas.

2) Frågans Andra kammarens första tillfälliga utskott ägnade frågan en synnerligen

Andra Kam- omsorgsfull utredning. Det lämnade en översiktlig redogörelse för folkskoleinmaren.
spektionens utveckling ända från dess uppkomst samt för inspektionsfrågans förea)
Utskottets gående behandling i riksdagen och påvisade därvid bland annat rörande utgifvttrande.
^erna fgr inspektionen, hurusom resekostnadsersättningarna ganska snart blivit
de väsentligaste utgifterna, ehuru man ursprungligen hade tänkt sig arvodena
såsom de väsentligaste, samt att den egentliga orsaken till de oproportionerligt
höga resekostnaderna låge i det system, som tillämpades, och vars mest kännetecknande
grunddrag vore: ett stort antal inspektörer, i allmänhet skötande
sitt uppdrag såsom en bisyssla och saknande föregående utbildning för detsamma.
Antalet inspektörer, som icke innehade annat uppdrag, hade allt sedan 1877 i
allmänhet varit 5, d. v. s. blott var nionde eller tionde hade i verklig mening
haft uppdraget såsom sitt levnadskall och helt kunnat ägna sig åt detsamma. De
präster samt seminarie- och läroverkslärare, som tillika vore inspektörer, skötte
i regeln inspektionsuppdraget såsom en bisyssla. Endast 4 inspektörer, tillhörande
dessa kategorier, vore år 1894 tjänstlediga från sina ordinarie befattningar;
detsamma vore fallet med den folkskollärare, vilken förordnats såsom inspektör.
År 1894 funnes således summa 10 verkliga inspektörer mot 39, för vilka inspektionen
vore en biförtjänst.

,Vid en granskning av de tre motionerna hade utskottet funnit, att de
ginge väsentligen i en och samma riktning. Alla framhölle de såsom det rådande
systemets huvudlyten inspektionens karaktär av bisyssla samt de flesta
inspektörernas brist på pedagogisk kompetens såväl i teoretiskt som i praktiskt
avseende. I överensstämmelse härmed gåve de ock alla anvisning på ett och
samma botemedel-, inspektionens förvandling till ett uppdrag, som kräver sin man
för sig, och som fordrar full kompetens av de personer, åt vilka det anförtros.
Herr Nils Nilsons yrkande, att »till folkskoleinspektörer icke må utses personer,
som innehava prästerliga befattningar», ansåge sig utskottet böra avstyrka, emedan
utskottet icke kunde finna något skäl för att utesluta en viss kategori från
inspektörsuppdrag. Däremot funne utskottet en reform i den riktningen, att inspektionen
så småningom överlämnades åt fackmän, vilka under den tid ,de innehade
uppdraget, uteslutande ägnade sig däråt, både nödig och nyttig. Utskottet
yttrar härom:

Nionde inspektionsperioden: 1893 —1898.

205

»Olägenheterna av att icke mindre än fyra femtedelar av samtliga folkskoleinspektörerna
sköta inspektionen som en bisyssla ligga i öppen dag.

För staten medför denna anordning högre utgifter, speciellt högre resekostnader, än
som eljest behöft ifrågakomma. Då inspektören ej är i tillfälle att inspektera ett större
antal skolor i en sammanhängande följd, utan efter ett par dagars förrättning, stundom blott
en dags, måste resa hem för att sköta sin ordinarie tjänst, bliva givetvis resekostnaderna
högre än eljest. Detta har erkänts av såväl domkapitlen som folkskoleinspektörerna själva,
då statsrevisorerna gjort anmärkning mot de höga resekostnaderna.

Att de ordinarie tjänsterna i regeln varda lidande på att deras innehavare äro
vissa dagar upptagna av inspektionsgöromål, är påtagligt. Särskilt torde det vara tydligt,
att detta måste vara fallet med de mycket viktiga seminarielärartjänsterna, helst då man
tager i betraktande, att icke mindre än var fjärde af de manliga lärarna vid seminarierna
är upptagen av inspektionsuppdrag.

I och för sig kan det visserligen icke anses olämpligt, att en seminarielärare tjänstgör
såsom inspektör. Han uppfordras därigenom att personligen sätta sig in i folkskolearbetet,
för vilket han eljest, till stor skada för sin uppgift såsom lärare för folkskolans vardande
lärare, måste komma att bliva ganska främmande. Men skall detta mål ernås, så få
båda befattningarna tydligen icke skötas samtidigt. En verklig förtrogenhet med folkskolans
inre liv och en verklig inblick i de förhållanden, under vilka folkskolläraren har att verka,
kan ingalunda förvärvas genom de brådskande och flyktiga inspektionsresor, som i tjänst
varande seminarielärare äro i tillfälle att företaga. För vinnande av en dylik förtrogenhet
fordras givetvis vida grundligare och mera sammanhängande studier än som kunna ifrågakomma,
så länge inspektionen skall skötas såsom en bisysselsättning under en eller annan
ledig dag. För seminarieundervisningen medför sålunda det hittills rådande inspektionssystemet
endast en förlust, hvilken i allmänhet icke uppväges av någon motsvarande vinst.

Slutligen måste folkskolan själv även bliva lidande därpå, att hon icke kommer i
åtnjutande av en fullt grundlig och sakkunnig inspektion. Givet är att hennes utveckling
svårligen kan i någon väsentlig mån främjas av personer, vilka på grund av andra sysselsättningar,
som för dem utgöra huvudsaken, hindras att ägna nog tid och intresse åt sin
uppgift som inspektörer, varav följden måste bliva, att de omöjligen kunna förskaffa sig eu
noggrann kännedom om folkskolans tillstånd och till följd härav ej heller kunna vara i tillfälle
att lämna fruktbärande råd och anvisningar åt hennes lärare och lärarinnor.

Även inspektörerna själva erkänna, att under nuvarande förhållanden tiden ej räcker
till för dem. Sålunda klagar i de näst senaste inspektion sberättelserna eu kyrkoherde däröver,
att det varit honom omöjligt att vinna så mycken tid ifrån sina egentliga tjänsteåligganden,
att han kunnat besöka en del skolor mer än en gång under de fem åren. Tiden
har icke heller medgivit honom ordna möten med lärarepersonalen »till det omfång och så
ofta, som vederbort».

Enligt det nu gängse inspektionssystemet har det ju till och med hänt, att inspektionsförrättningar
blivit arrangerade mitt under ferierna, detta av den anledning, att inspektören
endast under denna tid kunnat göra sig tillräckligt fri från sin ordinarie befattning.
På så sätt anordnade förvandlas inspektionsbesöken till paraduppvisningar, vilka, långt ifrån
att lända folkskolearbetet till gagn, snarare bidraga att leda det in på betänkliga avvägar.
Liknande följder måste även inträda i de fall, där inspektionsbesöken visserligen göras
under terminerna, men endast på en viss, på förhand bestämd dag i veckan.

I närmaste sammanhang härmed står det missförhållandet, att inspektionen, sådan
den hittills varit ordnad, endast i undantagsfall kunnat anses såsom eu verklig fackinspektion.
Så länge inspektörerna samtidigt sköta andra befattningar, varpå de huvudsakligen

206

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

existera, och varåt de ägna brorslotten av sin tid och sina krafter, måste de även helt naturligt
komma att betrakta sig såsom i främsta rummet präster, seminarielärare och läroverkslärare
m. m. samt först i andra rummet såsom folkskolemän. De kunna under sådana förhållanden
varken vara eller i allmänhet ens komina att utveckla sig till att bliva verkliga fackmän
på folkskolans område. På detta fält liksom på de flesta andra gör sig nämligen ett
oavlåtligt framåtskridande gällande. Att här hålla sig i nivå med den fortgående utvecklingen
är ingalunda någon småsak; det är en uppgift, som kräver sin man helt.

Var och en, som av andra maktpåliggaude sysselsättningar hindras härifrån, han blir
snart efter sill tid och därmed ur stånd att intaga någon ledande ställning inom folkskoleväsendet.
Om en sådan ledande ställning det oaktat anförtros honom, så kan han visserligen i
yttre måtto fylla sin plats och upprätthålla sin därmed förbundna auktoritet, men i det
väsentliga måste han inom kort komma att känna sig överflyglad av dem, vilkas föresyn och
ledare han egentligen borde varit.

Denna konsekvens av det hittills följda systemet har icke undgått att tilldraga sig
uppmärksamheten även inom riksdagen. Då frågan år 1890 var föremål för riksdagens behandling
yttrade en talare i andra kammaren härom: »Inspektionen har icke mäktat att
följa med sin tid. Ledningen har, särskilt då det gällt initiativet till reformer på undervisningens
område, övergått från de styrande till de styrda.»

Mot antagandet av ett sådant inspektionssystem, att inspektörerna under den tid,
de innehava sitt uppdrag, odelat ägna sig åt detsamma, har understundom den invändningen
blivit framkastad, att kostnaderna för inspektionen härigenom skulle komma att stiga.

Denna invändning synes emellertid utskottet vara alldeles ohållbar. Det är ingalunda
av brist på medel, som den nuvarande inspektionen blivit så litet tillfredsställande. De
anslag, som för närvarande äro för ändamålet beviljade, synas tvärtom vara tillräckliga.
Felet är fastmer att söka i den olämpliga fördelningen av nu tillgängliga medel. Genom
det oändamålsenliga sätt, varpå resorna nu måste anordnas, komma resekostnaderna att utgöra
en oproportionerligt stor del av kostnaderna i det hela, och det, som återstår för själva
arvodena, blir på grund härav vida mindre, än eljest skulle blivit fallet.

Härtill kommer dessutom, att enligt nu gängse system dessa arvoden måste så att
säga bortplottras i en mängd småposter. Sålunda fördelades vid innevarande inspektionsperiods
början arvodena på följande sätt, för år räknat:

1	inspektör		.....1,800	kronor	—	1,800	kronor
1	»		.....1,500		=	1,500	7>
1	»		.....1,300	2>	=	1,300	2>
2	»	vardera .....	.....1,250	2>	=	2,500
1	2>		.....1,200	»	=	1,200
2	»	vardera .....	.....1,000	»	=	2,000
1	»		.....800	7>		800	»
4	»	vardera .....	.....700	»	==	2,800	»
2		» . ...	.....650		---	1,300	2>
4		» .....	.....600		=	2,400	»
6		» .....	.....500	t	—	3,000	t
4		» ...	.....450		=	1,800	2>
2	»	» .....	.....400	»	=	800	*
10		» .....	.....300	»	=	3,000
9		» .....	.....200	»		1,800

Summa 28,000 kronor

Nionde inspektionsperioden: 1893—1898.

207

Tydligt är, att om sakerna så ordnades, att inspektörerna finge åt sitt uppdrag ägna
hela sin tid, icke blott en obetydlig bråkdel av densamma, så skulle inspektionen på ett
långt omsorgsfullare sätt än nu kunna skötas av ett vida mindre antal personer, och dessa
skulle kunna verkställa de nödiga resorna för en sammanlagt mindre summa.

Genom en reform sådan som utskottet bär förordat skulle folkskoleinspektionen bliva
likställd med den inspektion, som utövas på andra områden. Man skulle vidare kunna
erhålla tämligen bestämda inspektionsdistrikt i stället för att — såsom nu är förhållandet,
då distrikten måste göras beroende av de särskilda inspektörernas bekvämlighet — områdenas
omfång växlar nästan för varje period. Och genom att minska inspektörernas antal
skulle samarbete dem emellan lättare kunna åstadkommas, varigenom den på åtskilliga håll
så livligt förordade »enheten» skulle vinnas. Slutligen skulle, såsom ovan framhållits, icke
oväsentliga besparingar uppstå beträffande resekostnadsersättningarna, på samma gång inspektionen
bleve i alla hänseenden mera verksam och tillfredsställande.

Utskottet förbiser icke, att till en början åtskilliga svårigheter skola uppresa sig mot
en konsekvent tillämpning av den utav motionärerna och utskottet förordade principen, men
dessa svårigheter torde ej vara större, än att de med god vilja kunna övervinnas.»

I överensstämmelse med de åsikter, utskottet sålunda uttalat, hemställde
utskottet, att herrar Nilssons, Kihlbergs och Svenssons motioner måtte på det
sätt bifallas,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse
hos Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att folkskoleinspektörsuppdraget icke göres till en bisyssla vid
sidan om annan tjänstebefattning, utan i allmänhet anförtros åt personer,
som under den tid de innehava detta kall odelat ägna sig åt detsamma;
samt att i samband härmed till folkskoleinspektörer lörordnas
personer, som visat sig innehava den pedagogiska insikt och den på
personlig erfarenhet vilande kännedom om folkskoleundervisningen,
att en verksam och tillfredsställande inspektion genom dem må kunna
utövas.

Andra hammaren biföll utan mening sshiliahtiqliet sitt utshotts förslag. b) Kamma rens

beslut.

Sedan detta beslut var fattat, avgav första hammarens andra tillfälliga ^hamMn»
utskott sitt betänkande i frågan. TJtskottet tvekade icke att uttala, att det ur j Första °
vissa synpunkter vore önskvärt, att folkskoleinspektörerna kunde odelat ägna sin Kammaren,
tid åt sitt uppdrag, men utskottet tilltrodde sig dock icke att förorda en fram-ai bt

ställning i detta syfte. För att folkskoleinspektionsuppdraget icke skulle göras
till en bisyssla vid sidan om annan tjänstebefattning fordrades, antingen att folkskoleinspektörsbefattningarna
uppfördes såsom ordinarie tjänster å stat med fast
lön och rätt till pension, eller ock att till folkskoleinspektörer på viss tid förordnades
personer, som innehade annan ordinarie tjänst, från vilken de, medan förordnandet
såsom folkskoleinspektör varade, åtnjöte ledighet, och vilka tjänster
nnder tiden nppehölles av vikarier.

208

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

Utan att uppgöra någon beräkning över den sannolika kostnaden för befattningarnas
uppförande på ordinarie stat vågade utskottet påstå, att en sådan
anordning skulle ställa sig vida dyrare än den folkskoleinspektion, som nu ägde
rum. Men även om riksdagen icke fäste sig vid kostnadsfrågan, mötte en betänklighet.
Utövandet av inspektionsbefattningen vore ej blott själströttande utan
för kroppen ansträngande. Efter 2, 3 4 eller 5 femårsperioder vore innehavaren
vanligen uttröttad och förbrukad. Hans kvarstående i tjänsten, tills pensionsåldern
uppnåtts, bleve då till skada för denna.

Genom att på viss tid till folkskoleinspektörer förordna personer, som
innehade ordinarie tjänst, från vilken de, medan förordnandet varade, åtnjöte
ledighet, undvekes den senare olägenheten. Även kostnaden minskades, eller rättare
kostnadsbeloppet framträdde ej så synbart, i det att en del av avlöningen
och hela pensionen bestredes från annat håll. Men i alla fall skulle dock kostnaden
för arvoden och resekostnaderna uppgå till större belopp än hittills.
Med omkring 11,000 skolor torde antalet inspektörer icke kunna nedsättas till
mindre än 30, vilka, om de skulle anständigt avlöna vikarie, sannolikt icke kunde
vardera tilldelas lägre årsarvode än 1,800 eller 2,000 kronor, av vilket belopp de
emellertid finge själva bestrida alla expenser. Att en ökning av inspektionsområde
och således även ökning av resornas längd skulle medföra minskad resekostnad
syntes utskottet föga antagligt. Därest något missbruk av rätten till reseersättning
ägt rum, skulle ett sådant missbruk icke undanröjas genom ökning
av distriktets storlek, varigenom ju tillfället att än mera utvidga resorna även
skulle ökas. Det enda sättet att förhindra en obehörig anordning av resorna
vore att förelägga inspektörerna att halvårsvis avgiva förslag till reseplaner,
vilket de då hade att i allmänhet följa.

Huru utskottet tänkt sig, att inspektionen kunde ordnas ävensom utskottets
ställning till genomförandet av vad utskottet sålunda självt ansåge lämpligt,
framgår av följande utdrag av betänkandet:

»Även om utskottet således icke anser sig kunna tillstyrka, att folkskoleinspektörsuppdraget
endast skulle anförtros åt personer, som under den tid, de innehava detta kall, odelat
ägna sig åt detsamma, vill dock utskottet icke förneka, att den tanke, som ligger till
grund för andra kammarens utskotts hemställan i denna del, är värd att beaktas. Utskottet
håller nämligen före att, därest det, på sätt herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
den 12 januari 1891 ifrågasatt vid föredragning av anslagsbehoven under åttonde
huvudtiteln, fordras, »att de personer, som förena inspektionsuppdraget med annan tjänstebefattning,
förpliktas att utsträcka sin inspektionsverksamhet till vissa längre sammanhängande
perioder av året och, där så prövas nödvändigt, hålla vikarie för den ordinarie tjänstens
bestridande», inspektörernas verksamhet kunde bliva i högre grad fruktbärande än vad det
under nuvarande förhållanden kan bliva.

Utskottet förbiser dock icke att, om det än för de folkskoleinspektörer, som innehava
prästerliga befattningar, icke skall möta någon svårighet att erhålla tjänstledighet från
den prästerliga befattningen under viss tid av året, det för skolundervisningen skulle med -

Nionde inspektionsperioden: 1893—1898.

209

föra synnerlig olägenhet, om ordinarie lärare under en del av läroåret skulle fullgöra sin
lärarebefattning och under en annan del överlämna denna åt en vikarie. Följden av förändringen
skulle således bliva, vad motionärerna icke synas hava åsyftat, eller att folkskoleinspektörsbefattningarna
än mer än hittills skulle komma att uppdragas åt kyrkoherdar
eller komministrar. Vad angår ordinarie seminarielärare, har andra kammarens utskott riktigt
framhållit, att en sådan lärare genom tjänstgöring såsom folkskoleinspektör »uppfordras
att personligen sätta sig in i folkskolearbetet, för vilket han eljest, till stor skada för sin
uppgift såsom lärare för folkskolans vardande lärare, måste komma att bliva ganska främmande».
Att detta är av synnerlig vikt för seminariernas rektorer, är uppenbart. Men då
dessa rektorer icke utan till den största skada för sin egentliga verksamhet kunna under
andra längre sammanhängande perioder än ferietiderna odelat ägna sig åt inspektörsverksamheten,
och däremot mycket väl kunna så anordna sin tjänstgöring vid seminarierna, att
de även under lästerminen få ledighet till inspektioner, torde dessa åtminstone undantagsvis
kunna förordnas till inspektörer för mindre distrikt.

De nuvarande arvodena äro dock till den allra största delen så små, att de icke
medgiva uppställandet av den fordran, att den, som uppbär arvodet, skall därav avlöna en
vikarie ens under någon del av året. Genomförandet av den ordning, utskottet här ovan
angivit såsom lämplig, förutsätter således, att åtminstone arvodena för 30 eller 35 inspektörer
höjas med de belopp, som för vikariernas avlönande under viss tid av året må erfordras.
För ändamålet kräves således, att anslaget ökas med ett belopp, som utskottet föreställer
sig böra bestämmas till 10,000 eller 12,000 kronor. De i ärendet väckta och nu
till prövning föreliggande motionerna kunna dock icke föranleda till något uttalande angående
riksdagens villighet att på Kungl. Maj:ts framställning bevilja den anslagsförhöjning
som för ändamålet kan finnas erforderlig. Tvärtom har andra kammaren genom godkännande
av dess utskotts utlåtande förklarat, att de anslag, som för närvarande äro för ändamålet
beviljade, synas vara tillräckliga även för den anordning, andra kammarens beslut
avser. Vid sådant förhållande, och då det icke synes lämpligt att hos Kungl. Maj:t begära
åtgärder, som förorsaka förhöjda utgifter utan att vilja visa vad som för dessa utgifter erfordras,
anser utskottet sig förhindrat att förorda någon åtgärd i det syfte utskottet bär
ovan angivit såsom riktigt».

Då utskottet icke betvivlade, att Konungens rådgivare låtit sig angeläget
vara att till folkskoleinspektörer föreslå personer, av vilka en verksam och tillfredsställande
inspektion kunde utövas, funne det sig icke kunna förorda någon framställning
därom, att till folkskoleinspektörer måtte förordnas personer, som visat
sig innehava den pedagogiska insikt och den på personlig erfarenhet vilande kännedom
om folkskoleundervisningen, att en verksam och tillfredsställande inspektion
genom dem måtte kunna utövas. Utskottet hemställde sålunda,

att Första kammaren icke måtte biträda Andra kammarens beslut.

Reservation avgavs av hrr C. F. Pettersson och T. A. Säve, vilka hemställde,
att Första kammaren ville i så måtto biträda Andra kammarens beslut, att Första
kammaren för sin del beslutade, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att till folkskoleinspektörer
i allmänhet måtte förordnas personer, som kunde odelat ägna sin tid åt detta
sitt kall under vissa längre sammanhängande perioder av året.

27—122499. Folkundervisningskom. bet.

210

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

b) Kamma- Första kammaren biföll emellertid sitt utskotts förslag efter en diskussion,

rens beslut. under viiken dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet Gr. F. Gilljam framhöll
svårigheten att få lämpliga folkskoleinspektörer, därest dessa icke finge tagas
bland personer, som redan innehade ordinarie anställning, samt att Kungl. Maj:t
hittills ansett sig just bland präster, seminarielärare och elementarlärare »lättast
kunna träffa personer, som både på grund av sin bildning, sina intressen och
beskaffenheten av deras eget kall skulle vara särdeles ägnade att lätt nog kunna
sätta sig in i folkskolans verksamhet, även om de icke personligen och omedelbart
utövade eller utövat folkskollärarens kall.» Av en annan talare framhölls, att våra
folkskolor enligt hans mening nu kommit i det skick, att man icke behövde och
icke borde inrätta en ännu verksammare inspektion än hittills. Att inspektörerna
skulle odelat ägna sig åt inspektioner vore icke önskvärt, emedan de så lätt
skulle bliva inspektionsmaskiner.

Av andra talare framhölls under diskussionen i Första kammaren bland
annat, att »den inspektion, vi hava, icke är tillfredsställande»; att »i och med det
våra folkskollärare utvecklat sig till eu punkt, synnerligast i pedagogiskt avseende,
som är anmärkningsvärd och icke bör i tysthet förbigås, så har inspektionen
stått kvar på samma ståndpunkt, på vilken den från början stod»; att såsom
det nu går, folkskoleinspektionen är utan sammanhållning, utan ordnad enhet, samt
att folkskoleinspektörerna resa för mycket men »göra för korta uppehåll på varje
ställe, varigenom de förhindras att taga den noggranna kännedom om skolor och
församlingar, vilken de behöva för utövande av sitt viktiga kall».

På grund av kamrarnas, olika beslut hade emellertid frågan förfallit.

Tionde inspektionsperioden: 1899—1904.

1. Regeringsåtgärder.

a) Tillsätt- För åren 1899—1904 utsågos 47 inspektörer, nämligen 19 präster, 13 serni “pfktörer11’

narielärare, 4 läroverkslärare, 1 konsistorieamannens, 3 folkhögskolemän, 4 folkskollärare
och 3 utan annan befattning.

tJ“s*ruk‘ Instruktionen för folkskoleinspektörerna undergick följande förändringar:

I § 2 tillädes ett nytt moment av följande lydelse: I skoldistrikt, i vilket, enligt

§ 8 mom. 4 i förnyade nådiga stadgan angående folkundervisningen i riket den 10 december
1897, särskild folkskoleinspektör eller överlärare är anställd, och som, enligt för honom utfärdad
och vederbörligen fastställd instruktion, har att övervaka och leda undervisningen och
ordningen^ i distriktets skolor, vände sig statens folkskoleinspektör med sina anmärkningar
rörande saväl undervisningen och ordningen i skolan som bristerna uti anordningen av distrik -

Tionde inspektionsperioden: 1899—1904.

211

tets folkskoleväsende, ävensom med sina råd och anvisningar till de anmärkta bristernas avhjälpande
antingen, såsom i mom. 1 sägs, till skolrådet (skolstyrelsen) eller dess ordförande eller
ock till folkskoleinspektören eller överläraren i distriktet.

I § 3 mom. 3 intogs en bestämmelse, att inspektören skulle avgiva yttrande även
över »skolhusets läge» och »lekplatsens lämplighet», då nytt folkskolehus skulle uppföras.

Genom denna bestämmelse fick inspektören således rätt att avsyna de byggnadstomter,
på vilka folkskolehus skulle uppföras.

Även under denna period utkommo nya författningar, genom vilka inspektörernas
åligganden ökades, såsom om resestipendier åt folkskolans lärare, om avlöning
åt lärare vrid folkskolor och småskolor samt åt sjnkvikarie vid högre folkskolor,
om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen,

a. Riksdagen 1899.

Sättet för inspektionens anordning.

Efter fem år,sedan det genom den nya utnämningen av inspektörer för perioden 1
1899—1904 blivit klart, att Kungl. Maj:t icke beträtt den av Andra kammaren år
1894 förordade reformvägen, upptogs frågan ånyo vid 1899 års riksdag genom en
motion i Andra kammaren av S. M. Olsson i Sörnäs. Motionären erinrade om
den betydande utveckling, folkskolan undergått efter det 1842 års folkskolestadga
såg dagen; om folkskoleinspektionen såsom avsedd att vara en mäktig hävstång
till ytterligare lyftning av vår folkskolebildning; om de klagomål över den ringa
effektiviteten av inspektionen, som upprepade gånger framkommit, och om Andra
kammarens enhälliga beslut år 1894, genom vilket denna kammare fullständigt
utdömde det rådande inspektionssystemet. Trots detta beslut hade det gamla systemet
vid förordnandet av inspektörer för den dåvarande perioden bibehållits, då
av rikets 47 folkskoleinspektörer 19 voro präster, 13 seminarielärare, 4 läroverkslärare,
3 folkhögskolelärare o. s. v.

Man kunde hysa berättigat tvivel, huru t. ex. undervisningen vid ett av
våra manliga seminarier skulle kunna helt undgå att lida men, då av dess 5 ordinarie
huvudlärare icke mindre än 3 vore förordnade till folkskoleinspektörer inom
var sitt ganska stora område. De anmärkta planlösa och dyrbara inspektionsresorna
torde till god del härflyta därav, att inspektionssysslan vore förenad med
annan ordinarie tjänst. Då inspektören i regel innehade ordinarie tjänst, som
krävde hans ovillkorliga närvaro viss dag och timme, bleve han mången gång rent
av tvingad att företaga sina resor med nära nog snälltågsfart och inskränka sina
inspektioner till så gott som ögonblicksvisiter, annars hunne han ej hem i rätt

c) Nya författningar.

Motion ar
M. Olsson
i Sörnäs.

212

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

tid till pastorsexpeditionen, söndagens predikan eller sin plats i katedern.
En annan omständighet, som visserligen ej i likhet med skötseln av två
sysslor tvingade till så mycket och så hastigt färdande som möjligt, men
som dock kunde innebära en frestelse därtill, vore inspektörernas ringa avlöning.
Avlönades sysslans innehavare ordentligt, komme denna frestelse att
bortfalla, och om vidare inspektören ej hade annan tjänstebefattning att
sköta, skulle resorna kunna ordnas efter en på förhand uppgjord plan. Resorna
behövde då ej bliva så många. Genom högre avlöning men med inskränkning
av resornas antal torde inspektionen ej behöva bliva avsevärt dyrare
men betydligt mera effektiv. Motionären upptog därför Andra kammarens
beslut i frågan år 1894 såsom sitt förslag, dock med tillägg att inspektörerna
skulle åtnjuta fullt skälig avlöning, samt att deras resor, såvitt
möjligt vore, skulle ordnas efter en på förhand uppgjord, exempelvis
för ett halvt år i sänder gällande, av vederbörande myndighet granskad
och godkänd resplan.

2) Frågans Andra lcammarens första tillfälliga utskott avgav denna gång ett betänkande,

heiaÅndra 1 som 1 huvudsakliga delar var likt det vid 1894 års riksdag avgivna.
kammaren. Motionärens förslag om en på förhand uppgjord, av vederbörande myndig a)

utskottets het godkänd resplan avstyrktes. Utskottet fann det nämligen visserligen själv''
ran klart, att resorna icke borde företagas planlöst utan tvärtom ordnas efter en på
förhand uppgjord plan. Men om inspektören vore vuxen sin uppgift, kunde lian
bättre än någon centralmyndighet planlägga inspektionsresorna, det vill säga bestämma
de grundsatser, efter vilka de skulle företagas, samt efter de i oändlighet
varierande förhållandena tillämpa dem. Om inspektörens resplan skulle i förväg
godkännas av någon myndighet, skulle varje lärare på förhand kunna taga reda
på när han hade att motse inspektören, varigenom ett av inspektionens ändamål
bleve väsentligen förfelat.

Däremot hemställde utskottet, att Andra kammaren för sin del måtte
fatta alldeles samma beslut, som den år 1894 hade fattat.

b) Kammarens
beslut.

Vid frågans behandling i Andra kammaren anfördes mot utskottets förslag,
att det icke vore utrett, på vad sätt och med vilken kostnad reformen skulle kunna
genomföras; att rätten för den tillsättande myndigheten att tillsätta inspektörer
icke borde begränsas; att seminarielärare fortfarande borde vara folkskoleinspektörer,
dock inom helt små områden, emedan de borde stå i levande förbindelse
med folkskolan och äga en på erfarenhet grundad kännedom om folkskolans behov;
att en ny tjänstemannakår skulle skapas, och att kostnaderna härför skulle
bliva för stora. Samtliga dessa skäl bemöttes av andra talare. Resultatet blev
emellertid denna gång, att kammaren med 86 röster mot 65 avslog utskottets förslag.

Tionde inspektionsperioden: 1899—1904.

213

b. Riksdagen 1904.

1) Höjning’ av inspektionsanslaget, på det flera inspektörer må kunna odelat ägna
sig åt inspektionen.

Sedan år 1899 har inspektionsfrågan icke förekommit i riksdagen förrän år
1904, då Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen äskade eu höjning av
anslaget med 17,250 kronor, på det flera inspektörer skulle kunna anställas,
som uteslutande ägnade sig åt inspektionen.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
Carl von Friesen avgav, förekommer först en ganska utförlig
historik, i vilken bland annat erinras om de yrkanden rörande folkskoleinspektionen
såsom huvudsyssla, vilka gång efter annan framkommit i riksdagen; om
1874 års riksdagsbeslut i frågan, innehållande, att inspektörer borde tillsättas,
som uteslutande ägnade sina krafter åt detta kall; om Gr. F. Östbergs motion vid
1886 års riksdag, innebärande, att inspektörerna borde försättas i den ställning,
att de kunde ägna hela sin verksamhet åt inspektionen; om A. Kihlbergs motion
vid 1890 års riksdag med anhållan, att Kungl. Maj:t ville förordna, att folkskoleinspektör
samtidigt med detta uppdrag icke finge sköta annan ämbetsbefattning;
om statsrevisorernas anmärkningar mot inspektörernas reseräkningar, och hurusom
det av domkapitlens och inspektörernas yttranden med anledning av dessa anmärkningar
framgått, att orsaken till missförhållandena med avseende på resorna vore
att söka i den omständigheten, att inspektionen i allmänhet utövades såsom en
bisyssla; om den kungl. propositionen 1891 angående inspektionens förbättring
samt om ecklesiastikministerns uttalande till statsrådsprotokollet, att till inspektörer
borde utses personer, som uteslutande ägnade sina krafter åt detta kall; om
Kils Nilssons i Skärhus, A. Kihlbergs och G. Svenssons i Karlskrona motioner vid 1894
års riksdag, som likaledes gingo ut på att folkskoleinspektörsuppdraget icke borde
göras till en bisyssla vid sidan av annan tjänstebefattning utan anförtros åt personer,
som under den tid, de innehade detta kall, odelat ägnade sig åt detsamma;
om S. M. Olssons i Sörnäs motion vid 1899 års riksdag med samma yrkande; om det
13:e allmänna svenska folkskolläraremötets uttalanden år 1903, enligt vilket såsom
närmaste villkor för en tidsenlig inspektion borde uppställas, »att folkskoleinspektionen
icke får vara en bisyssla utan kommer att utövas av personer, som
uteslutande ägna sig åt sitt inspektörskall; att till folkskoleinspektörer utses endast
sådana personer, som med erforderliga insikter i pedagogikens teori förena
grundlig kännedom om folkskolans praxis, förvärvad genom flerårigt arbete i folkskolan;
att folkskoleinspektörsbefattningarna förklaras lediga till ansökan»; samt
om det uttalande i samma riktning, som kort förut gjorts av Lunds stifts allmänna
folkskolläraremöte i Ystad. Därjämte omnämner statsrådet en från Gävleborgs

Kungl.

proposition.

214

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

läns landstings kommitterade till folkundervisningens främjande inkommen underdånig
framställning om vidtagande av sådana åtgärder, att statens anslag till
folkskoleinspektionen i Gävleborgs län förhöjdes till ett belopp av 3,000 kronor
för år. Kommitterade uttalade därvid den meningen, att inspektörerna borde hava
tillfälle att helt ägna sig åt sitt grannlaga och fordrande kall. om önskat resultat
skulle vinnas genom inspektionen. För att saken skulle så ordnas i Gävleborgs
län; hade landstinget anslagit 3,000 kronor till länets två inspektörer. Staten bidroge
dock endast med 1,200 kronor sammanlagt till båda. Men med de lönebelopp,
som sålunda stode till förfogande, vore det mycket tvivelaktigt, om det även
för framtiden skulle lyckas att få inspektionen ordnad på samma sätt. Kommitterade
fruktade sålunda, att om staten icke trädde emellan, man i Gävleborgs län
skulle nödgas återgå till det gamla systemet och anlita personer, som huvudsakligen
hade andra sysselsättningar, och i vilkas händer inspektionen bleve något,
som utan tillräcklig förberedelse utfördes på den från huvudsysslan lediga tiden
och däremellan skötes åt sidan.

För sin egen del ansåg statsrådet, att inspektionen, sådan den då fungerade,
i stort sett icke längre motsvarade syftemålet med dess inrättande. De oerhörda framstegen
sedan dess tillkomst hade medfört betydligt ökat arbete för inspektörerna,
kvalitativt såväl som kvantitativt, men organisationen hade kvarstått på samma
ståndpunkt med små distrikt och inspektionen såsom en bisyssla. I de fall, där så
icke vore förhållandet, utan inspektionen vore en huvudsyssla, hade inspektionsdistrikten
måst göras mycket stora. Av det nämnda systemet följde vissa olägenheter.
Inspektionen kunde icke bliva så grundlig som önskligt vore; inspektören kunde
icke heller verka tillräckligt intensivt för skolväsendets förbättring eller väcka
tillräckligt livaktigt intresse för och giva impulser till folkbildningens utveckling.
Under sådana förhållanden bleve inspektionen ej synnerligen effektiv, och ett enhetligt
inspektionssystem kunde icke ens närmelsevis göra sig gällande. Statsrådet
ville därför till fullo instämma i den åsikten, att inspektionen borde vara
en huvudsyssla. En genomgripande förändring i denna riktning läte sig dock icke
genomföra på en gång, emedan det vore svårt att på en gång finna ett tillräckligt
antal kompetenta personer, men han ansäge, att inspektionen av vissa anförda
skäl borde bliva en huvudsyssla i 11 inspektionsområden, och att Södra Lappmarkens
kontrakt borde utgöra ett sådant område, Jämtlands län ett, Gävleborgs
län två, Kopparbergs län ett samt Karlstads, Växjö och Strängnäs stift vardera
två distrikt. Den årliga avlöningen för sådan inspektör borde icke sättas lägre än
till 3,000 kronor, därest man skulle äga någon förhoppning att till dessa viktiga
och ansvarsfulla befattningar erhålla därtill fullt lämpliga personer. Till denna
avlöning ville landstinget i Gävleborgs län bidraga med 3,000 kronor, i Jämtlands
län med 1,500 kronor och i Västerbottens län med 1,000 kronor.

Tionde inspektionsperioden: 1899 —1904.

215

Statsutskottet anmärkte, att inspektionen i vissa distrikt redan vore en huvud- statsutskotsyssla,
och föreställde sig, att samma anordning skulle befinnas böra för framtidentets *Tttrande''
tillämpas i större utsträckning än hittills. Men utskottet funne dock icke önskvärdheten
av att inspektionen i samtliga distrikt bleve en huvudsyssla vara av
erfarenheten ådagalagd, och ansåg utskottet därför, att det begärda anslaget icke
borde i sin helhet beviljas. I varje fall torde dock behovet av förstärkning av
inspektionen i vissa distrikt och av ökning i vissa inspektörers arvoden påkalla en
höjning i anslaget. Utskottet föreslog därför en höj ning av 10,000 kronor.

Under debatten i Andra kammaren anfördes ytterligare till stöd för Riksdagens
utskottets nedprutning av summan, att det här vore fråga om en ny ämbets- beslut,
mannaklass, och att det därför krävdes en utredning rörande behövliga antalet
inspektörer i de olika stiften samt rörande slutkostnaden; att det ej vore rätt
att låta somliga landsting delvis avlöna inspektörerna, under det andra ginge
fria därifrån; samt att det ej vore lätt att finna tillräckligt antal personer, som
vore lämpliga för uppdraget. Gent häremot samt emot statsutskottets motivering
för nedprutningen av det av Kungl. Maj:t begärda anslaget anfördes, att Kungl.

Maj:t icke ifrågasatt, att inspektionen i samtliga distrikt genast skulle bli en huvudsyssla
utan tvärtom velat gå de partiella reformernas väg. Den förutsättning, under
vilken utskottet velat pruta på anslaget, förefunnes således icke. Den omnämnda
ekonomiska utredningen hade därför icke nu varit behövlig, icke heller hade
något skäl nu förefunnits att icke mottaga bidrag av de landsting, som ville
lämna sådana. Utskottet vore i sitt förslag inkonsekvent, då det i alla fall ville
gå med ett stycke på den anvisade vägen. Rätta sättet att spara vore emellertid,
att vi vore så rädda som möjligt om vårt skolväsen. Yi hade icke råd att vanvårda
våra folkskolor; vi hade icke ens råd att låta utvecklingen på detta område
stå stilla, utan vi måste se till, att den ginge framåt och försigginge på ett så sunt
och riktigt sätt som möjligt. Ett av de kraftigaste medlen att främja en dylik
sund utveckling vore en väl ordnad enhetlig folkskoleinspektion. Riksdagen
borde icke neka ett större anslag till de län, som redan kommit till full insikt
om nödvändigheten av en bättre inspektion, och som till kostnaderna bidroge.

Därjämte uttalades, att då utskottet föreställde sig, att inspektionen såsom en
huvudsyssla vore den anordning, som skulle befinnas böra för framtiden tillämpas
i större utsträckning, detta innebure ett program för inspektionens framtida anordning,
och att den höjning av anslaget, som nu beslutades, visserligen vore att
betrakta såsom ett bestämt steg mot det mål, vilket i den kungl. propositionen
framhållits och av utskottet erkänts såsom eftersträvansvärt, nämligen anställande
av inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt sitt inspektörskall.

Andra kammaren biföll den kungl. propositionen, och Första kammaren
biföll, efter ett kort anförande av ecklesiastikministern, utskottets förslag. I

1) Motion iiT
A. Sterner.

2) Frågans
behandling i
Andra kammaren.

a) Utskottets
yttrande.

216 Folkskoleinspektionen 1861—1912.

den gemensamma voteringen segrade utskottets förslag med 203 röster mot
154.

Följden härav blev tydligen den, att Kungl. Maj:t icke blev i tillfälle att
till så stor utsträckning, som avsett var, för inspektionsperioden 1905—1910
förordna inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt sin tjänst.

2) Siitlet för nspektörernas tillsättning.

Vid samma riksdag upptogs frågan om sättet för inspektörernas tillsättning
av A. Sterner i Andra kammaren, vilken i motion bärom hemställde,

att riksdagen måtte besluta, att folkskoleinspektörsbefattningarna
före tillsättandet hädanefter skulle förklaras lediga till ansökan vid
vederbörligt domkapitel, vilket i sin ordning skulle hava att till
Kungl. Maj:t bland de sökande föreslå den eller de lämpligaste.

Andra kammarens första tillfälliga utskott ställde sig synnerligen välvilligt
gentemot detta förslag. Det syntes utskottet lämpligt, att folkskoleinspektörsplatserna
förklarades till ansökan lediga, då ledigheten uppkommit, antingen
därigenom att platsen blivit nyinrättad, eller ock därigenom att de, som innehaft
förordnande på nämnda platser, själva avgått, undanbett sig återval eller av
någon anledning befunnits olämpliga till förnyat förordnande. Däremot syntes
det utskottet obilligt, att inspektörsplats vid ny tillsättningsperiod ställdes på
ansökan, i fall man på berörda plats hade en väl kvalificerad person, vilken med
allvar och nit skött sitt kall, och vilken desslikes önskade att fortfarande vid
sin plats få bibehållas.

Enligt utskottets mening kunde folkskoleinspektörerna i flera hänseenden
likställas med rektorerna vid våra högre allmänna läroverk. Utskottet hölle
därför före, att den goda princip, vilken gjorts gällande i fråga om läroverksrektorernas
tillsättning, i tillämpliga delar även borde komma till anväpdning
med avseende på ledigförklarande, ansökan och förnyat förordnande i fråga om
folkskoleinspektörsbefattningarna. Genom slik åtgärd förnärmades ej välförtjänta
folkskoleinspektörers befogade rätt att utan ansökan bliva ihågkomna, då ny
tillsättningsperiod nalkades. Men å andra sidan bleve härigenom också vid de
förut anförda fall, då verklig ledighet uppstode, öppen rätt till ansökan — ett
förfarande, vilket på goda grunder kunde tänkas innebära en förmån för själva
inspektörsinstitutionen, enär den krets, inom vilken val för densamma kunde göras,
helt visst bleve utvidgad, såsom det ju också måste anses innebära en rättvisa
gentemot dem, vilka i särskild mening tillägnat sig pedagogisk bildning och
erfarenhet men under hittills rådande förhållanden av ett eller annat skäl icke
vid dessa platsers tillsättande kunnat göra sig påminda.

Elvte inspektionsperioden: 1905—1910.

217

Den andra punkten i motionen — att vederbörande domkapitel skulle
bland de sökande föreslå den eller de lämpligaste — vore enligt utskottets mening
tillräckligt motiverad därav, att folkskoleväsendet i det hela lydde under domkapitlet.
Det torde visserligen kunna befaras, att lärdomsbetyg och tjänsteår
skulle kunna komma i förgrunden men däremot personliga egenskaper och praktisk
duglighet bliva tillbakasatta, men då Kungl. Maj:t ju hade att slutbehandla
ärendet, borde den föreslagna proceduren ej väcka några nämnvärda betänkligheter.
Utskottet hemställde alltså,

att Andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen skulle i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga den
förändring angående tillsättning av folkskoleinspektörsbefattningarna,
att dessa befattningar, då förutvarande innehavaren icke vill eller kan
anses lämplig att vid tillsättningen komma i fråga, eller eljest, då
ledighet uppkommer, måtte förklaras lediga till ansökan vid vederbörande
domkapitel, vilket i sin ordning skulle hava att till Kungl.
Maj:t bland de sökande föreslå den eller de lämpligaste.

Andra hammaren beslöt dock att avslå förslaget efter ett anförande av hr
Ernst Carlson, i vilket han förklarade det vara ur formell synpunkt orimligt, att ett
förordnande på viss tid förklarades till ansökan ledigt. Det vore endast ordinarie
befattningar, som brukade ledigförklaras.

Elvte inspektionsperioden: 1905—1910.

1. Regeringsåtgärder.

För perioden 1905—1910 utsågos 47 inspektörer, nämligen 22 präster, 8 seminarielärare,
1 läroverkslärare, 3 folkhögskolelärare och 13 utan annan befattning.
Av de utsedda inspektörerna innehade således 13 befattningen såsom huvudsyssla.

Den nya instruktionen, utfärdad den 11 november 1904, innehöll följande
högst viktiga tillägg:

I § 1 mom. 2 alades inspektör tillse, att »ändamålsenliga gymnastiklokaler eller
gymnastikanordningar» funnes inom varje skoldistrikt, samt att, »där icke medellöshet eller
lokala förhållanden lägga hinder i vägen, barnen må erhålla så lång undervisningstid, som i
folkskolestadgan avses».

I § 1 mom. 3 föreskrevs, att inspektören vid besöken i skolorna skulle tillse, »att
gymnastiska övningar och lekar anordnas och bedrivas på ett för barnens kroppsliga utveckling
lämpligt sätt, att undervisning i trädgårdsskötsel anordnas ändamålsenligt, samt att nykterhetsundervisningen
icke försummas».

28—122499. Folkundervisningskom. bet.

b) Kammarens
beslut.

a) Tillsättning
av inspektörer.

b) Instruktionen.

218

Folkskoleinspektionen 18G1—1912.

Nya författningar.

Kungl.

proposition.

I § 1 mom. 5 bestämdes, att han skulle inspektera även skolbibliotek för lärjungar
och lärare samt med statsbidrag understödda församlings- och föreningsbibliotek.

1 § 4 ålades inspektören att i sin berättelse till ecklesiastikdepartementet redogöra
även för gymnastik- och lekanordningar.

I § 5 medgavs, att inspektören skulle få uppbära sitt arvode kvartalsvis.

Under perioden utkommo nya författningar angående understöd åt folkbibliotek,
lärarnas representation i skolrådet, småskollärarnas m. fl. fastare anställning,
statsbidrag till kurser i huslig ekonomi, ordinarie lärares i folkskolan
avlöning och pensionering, anslag till högre folkskolor, resestipendier för studier
av huslig ekonomi, småskollärares avlöning samt folkskoleväsendet i vissa städer.
Härigenom ökades inspektörernas arbete ganska väsentligt.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen år 1910.

Höjning av inspektionsanslaget.

Vid 1910 års riksdag framställde Kungl. Maj:t åter proposition om inspektionsanslagets
höjning, denna gång med 5,500 kronor och på det att arvodena för
svagt avlönade folkskoleinspektörer samt för folkskoleinspektören i Jämtlands län
måtte kunna höjas. Till den sistnämndes arvode hade Jämtlands läns landsting
från och med år 1877 årligen bidragit med 1,500 kronor, på det att folkskoleinspektören
skulle få ägna all sin tid åt sitt värv. Då emellertid folkskoleinspektionen
vore en statens angelägenhet; då de flesta landsting icke lämnade något
bidrag till sagda inspektion; då staten själv börjat övergå till ett nytt ändamålsenligare
system, i det åtminstone fem inspektörer numera vore i stånd att utan
bidrag av landstingen uteslutande verka för inspektionen, och då Jämtlands län
trycktes av den tyngsta landstingsskatten i hela landet, hade nämnda landsting
hos Kungl. Maj:t anhållit, att kostnaden för folkskoleinspektionen måtte helt och
hållet bestridas av statsmedel. Förut hade inspektören i Jämtlands län av statsmedel
erhållit 1,250 kr. Hans sammanlagda arvode hade således uppgått till 2,750
kronor, och Kungl. Maj:t ansåg av flera skäl, att detta belopp icke kunde minskas.
Men även för vissa andra inspektörer borde arvodet något höjas. Med avseende
på folkskoleinspektionens omdaning i sin helhet yttrade dåvarande ecklesiastikministern
P. E. Lindström, att då den period, för vilken de dåvarande inspektörerna
vore förordnade, utginge med år 1910, det kunde synas ligga nära till
hands att då söka få genomförd en från många håll sedan länge påyrkad omorganisation
av folkskoleinspektionen. Denna fråga borde emellertid anstå, tills
folkundervisningskommitténs förslag angaende folkskoleväsendets omorganisation
kunde bliva föremål för prövning. Tillsvidare borde den dåvarande anordningen

Tolvte inspektionsperioden: 1911—1913.

219

således bibehållas, men för att detta utan olägenhet skulle kunna ske, måste
anslaget till arvoden, oavsett det särskilda förhållandet med folkskoleinspektionen
i Jämtlands län, höjas, där behovet vore störst. Kungl. Maj:t föreslog därför
riksdagen att höja anslaget till arvoden åt folkskoleinspektörer med
5,500 kronor eller från 45,000 till 50,500 kronor.

Statsutskottet tillstyrkte bifall till den kungl. propositionen, och riksdagen Riksdagens
beslöt i överensstämmelse härmed. beslut.

Tolvte inspektionsperioden: 1911—1913.

Innevarande inspektionsperiod, som utgör endast 3 år, torde vara att anse
såsom en förlängning av den närmast föregående under avvaktan av Folkundervisningskommitténs
betänkande i denna fråga. Några nämnvärda förändringar
hava därför icke under denna period vidtagits.

Bilaga 2.

Folkskoleinspektionen i några främmande
länder.

223

INNEHÅLL.

I. Folkskoleinspektionen i Tyskland. Av N. O. Bruce. Sid.

1. Preussen..................................... 225.

2. Bayern...................................... 227.

3. Sachsen..................................... 228.

4. Wurttemberg................................... 230.

5. Hessen...................................... 233-

II. Folkskoleinspektionen i Frankrike. Av Hcdwig Sidner.............. 235.

Den centrala ledniDgen 235. Generalinspektionen 236. Mellaninstanser 236. Den högre
lokala ledningen 236. Den lokala ledningen och inspektionen 237. Folkskoleinspektörerna
238. Kompetens 238. Löneförmåner 239. Pensionering 239.

III. Folkskoleinspektionen i Storbritannien. Av Hedwig Sidner............ 242.

Historik 242. Skottland: Folkskoleinspektionen 243. England: Lokala skolmyndigheter 245.
Skolöverstyrelsen 246. Folkskoleinspektionen 247.

I. Folkskoleinspektionen i Tyskland.

Av N. O. Bruce.

Enär de olika tyska staterna hava var sin skilda skollagstiftning, är också
folkskoleinspektionen i dem anordnad efter väsentligen olika grunder. Här lämnas
en kort översikt av folkskoleinspektionens anordning i några bland de viktigaste
staterna. I samband därmed givas även några antydningar om folkskoleväsendets
ledning och förvaltning i övrigt.

1. Preussen.

Tillsynen över undervisningsväsendet tillkommer i Preussen helt och hållet
staten. Detta framgår tydligt av följande bestämmelser i lagen angående tillsyn
över undervisnings- och uppfostringsväsendet den 11 mars 1872: »Tillsynen över
offentliga och enskilda undervisnings- och uppfostringsanstalter tillhör staten,
varför alla häremot stridande bestämmelser i de särskilda landsdelarna upphävas.
I överensstämmelse härmed verka alla de myndigheter och tjänstemän, som utöva
denna uppsikt, å statens vägnar. Tillsättande av lokal- och kretsskolinspektörer
samt bestämmande av deras inspektionsområden tillkommer staten ensam.»

Den centrala ledningen av skolväsendet utövas av ministeriet för kyrkooch
undervisningsangelägenheter eller, som det vanligen kallas, kultusministeriet.
Inom detta finnas trenne avdelningar, vardera ledd av en avdelningsdirektör.
En av dessa avdelningar utövar förvaltningen av folkundervisningsväsendet.

I var och en av styrelserna för Preussens tolv provinser ingår som led ett
»provinsialskolkollegium», under vilket lyda de högre skolorna och seminarierna.
Såsom distriktsstyrelser över folkskoleväsendet fungera däremot de s. k. »avdelningarna
för kyrko- och skolväsendet», vilka ingå i styrelserna för de 35 distrikt
(Regierungsbezirke), i vilka Preussen med hänsyn till den civila förvaltningen
är delat. »Avdelningen för kyrko- och skolväsendet» tillkommer förvaltningen av
folkskolornas inre och yttre angelägenheter inom distriktet. Den har att avgöra
i frågor, som gälla lärares tillsättning och förflyttning, och utövar disciplinär
myndighet över lärarkåren. Ordförandeskapet innehaves av ett »överregerings 29—122499.

Folkundervisning skom. bet.

226

Preussen.

råd», men de personer, som hava största inflytandet över folkskolornas inre angelägenheter,
äro de s. k. »regerings- och skolråden», vilka vanligen utnämnas bland
kretsskolinspektörer eller seminarierektorer. De iakttagelser dessa medlemmar
göra under sina skolvisitationer bilda jämte krets- och lokalinspektörernas berättelser
det sakliga underlaget för avdelningens beslut, i vilka, då det gäller viktiga
frågor, samtliga ledamöter deltaga.

Statens folkskoleinspektion utövas i Preussen dels av kretsskolinspektörer
(Kreisschulinspektoren), dels av lokalskolinspektörer (Ortsschulinspektoren), vilka
utnämnas eller förordnas av ministeriet.

Instruktionerna för kretsinspektörerna äro i vissa avseenden olika i de
särskilda distrikten men dock i stort sett överensstämmande. Kretsskolinspektörerna
skola vaka över att de lagar och förordningar, som gälla de under deras
tillsyn ställda skolorna, ordentligt efterlevas. De skola för skaffa sig ständig och
noggrann kännedom om skolorna inom sina områden och efter bästa förmåga söka
främja deras ändamålsenliga utveckling. Om de finna fel och brister i fråga om
skolväsendet, skola de antingen söka att själva i överensstämmelse med den befogenhet,
som tillkommer dem, undanröja dessa eller ock i saken göra anmälan
hos överordnade myndigheter. Kretsinspektörerna hava även att övervaka lärares
och lärarinnors förhållande inom och utom tjänsten och att mot dem, som fela,
vidtaga vissa disciplinära åtgärder. Deras myndighet sträcker sig även till att
öva tillsyn över huru lokalinspektörerna fullgöra sina åligganden, och de äga att
meddela dessa anvisningar och föreskrifter. Kretsinspektörernas förbindelse med
lärarna skall så långt som möjligt vara personlig och icke skriftlig.

Kretsinspektörerna kunna innehava sin tjänst antingen som huvudsyssla
eller som bisyssla. Antalet inspektörer med tjänsten som huvudsyssla ökas för
varje år, och det lär vara regeringens avsikt att inom ej alltför avlägsen framtid få
inspektionen så anordnad, att den endast utövas såsom huvudsyssla. Antalet inspektörer
med tjänsten som huvudsyssla utgjorde år 1908 349, under det inspektörer
med tjänsten som bisyssla voro 936. År 1912 hade antalet kretsinspektörer
av förra slaget ökats till 405 och för år 1913 föreslås 15 nya tjänster med
inspektionen som huvudsyssla, vadan alltså antalet skulle uppgå till 420. Samtidigt
skulle antalet inspektörer med tjänsten som bisyssla minskas, så att det
komme att utgöra omkring 750.

Inspektörer med tjänsten som huvudsyssla tillsättas för närvarande framförallt
i gränsprovinserna, såsom Posen, Schlesien, Ost- och Yästpreussen samt
Schleswig-Holstein, och i provinser med starkt utvecklad industri, t. ex. Westfalen
och Rhenprovinsen. I Posen finnas uteslutande sådana inspektörer anställda.

Antalet skolor, lärare och lärjungar, som tillhöra sådana områden, där inspektionen
är huvudsyssla, kan vara mycket olika. I jordbruksbygder, som äro
mera glest befolkade, är antalet lärare i ett inspektionsdistrikt avsevärt mindre

Bayern.

227

än i de tätare befolkade industritrakterna. I provinsen Posen komma på en kretsinspektör
omkring 90 lärare och 6,000 lärjungar, i regeringsdistriktet Oppeln
(Schlesien) omkring 160 lärare och 10,000 lärjungar, i regeringsdistriktet Diisseldorf
omkring 300 lärare och 16,000 lärjungar.

Till kretsinspektörer med tjänsten som huvudsyssla utnämnas i allmänhet
präster, läroverkslärare, seminarielärare och överlärare (Rektoren) vid folkskolor.
De kretsinspektörer, för vilka inspektionen är en bisyssla, äro nästan alla
präster.

Kretsinspektörerna i Preussen erhålla en minimilön av 3,000 mark och därjämte
med mellantider av 3 år ålderstillägg å 600 mark, till dess lönen uppgår till
7,200 mark, vilken slutlön alltså uppnås efter 21 år. 69 kretsinspektörer åtnjuta
förmånen av fri bostad, de övriga erhålla i stället hyresersättning, vilken utgår
med växlande belopp: 630, 720, 800, 920 eller 1,300 mark. Därtill kommer reseoch
traktamentsersättning.

Lokalinspektörerna, vilka, såsom redan sagts, också utöva sin inspektion å
statens vägnar, hava den närmaste tillsynen över skolorna i de särskilda skoldistrikten
åt sig anförtrodd. I regel äro de präster med inspektionen som bisyssla.
Deras tillsyn över skolorna motsvarar närmast den, som i Sverige utövas
av ordförandena i skolråden. De hava att regelbundet besöka skolorna och
skola därvid tillse, att de angående skolväsendet utfärdade bestämmelserna efterlevas.
I många fall är dock även lokalinspektionen uppdragen åt kretsinspektörerna.
Skolor med sex eller flera lärare stå alltid direkt under kretsinspektören.
Lokalinspektörens funktioner utövas vid sådana skolor egentligen av skolans
rektor (överlärare).

2. Bayern.

Tillsynen över folkskolorna handhaves i Bayern i betydligt högre grad än
i Preussen av särskilda styrelser. Närmast under ministeriet för kyrko- och
skolangelägenheter stå kretsskolstyrelser, under dessa stå distriktsskolstyrelser, och
sist komma så lokalstyrelserna. Kretsskolstyrelsen tillkommer det bland annat
att tillsätta lärare, distriktsinspektörer och lokalinspektörer, de sistnämnda dock
endast i det fall, att de ej äro präster. Kretsskolstyrelsens förnämsta funktionärer
äro liretsskolreferenten och kretsskolinspektören. Den förre har huvudsakligen
att göra med skolornas yttre anordning, den senare med skolornas inre verksamhet.
Till kretsskolinspektörens uppgifter hör därför att övervaka själva undervisningen,
och han kan, om han så finner lämpligt, besöka de olika skolorna,
som stå under kretsskolstyrelsen.

-Den egentliga folkskoleinspektionen utövas dock av distriktsskolinspektören.
Denne intager samma ställning i distriktsskolstyrelsen som kretsskolinspek -

228

Sachsen.

tören i kretsskolstyrelsen. Kretsskolreferenten motsvaras i distriktsstyrelsen av distriktsamtmannen.
Amtmannen och distriktsinspektören utöva gemensamt disciplinär
myndighet över lärarpersonalen, båda skola också årligen besöka de olika skolornaDistriktsinspektören
ensam har att övervaka själva undervisningen och för övrigt
skolans inre verksamhet. Han kan också företaga s. k. »oförmodade» inspektionsbesök,
d. v. s. besök utom de regelbundna årsbesöken. I regel bliva fyra skolor årligen
föremål för dylika »oförmodade» inspektioner. Angående sådant, som rör skolans
inre verksamhet, har distriktsinspektören att avgiva berättelser till kretsskolstyrelsen,
i fråga om religionsundervisningen dock till den högsta kyrkliga myndigheten;
berättelser om skolornas allmänna anordning avgivas av honom och amtmannen
gemensamt. Distriktsinspektörerna äro präster, som innehava inspektörstjänsten
som bisyssla.

Egendomlig för det bayerska folkskoleväsendet är den s. k. distriktsöveriäraren.
Denne har särskilt till uppgift att leda och övervaka den extra ordinarie
lärarpersonalens fortsatta studier. I Bayern liksom i allmänhet i Tyskland
räcker nämligen icke avgångsexamen från seminarium till för erhållande av ordinarie
anställning. Därför fordras avläggande av en andra examen. Ärligen skall
distriktsöverläraren hålla fyra konferenser med deltagarna i fortbildningskursen.
Dessutom skall han varje år hålla en allmän konferens med samtliga lärare inom
distriktet. Vid denna konferens förekomma bland annat föredrag över pedagogiska
frågor, ofta hållna av framstående fackmän, vidare ingående diskussioner
över läroplanen, över nya undervisningsmetoder och nya läroböcker, därjämte
kunna även provlektioner hållas.

Under distriktsskolstyrelsen stå lokalskolstyrelserna. I lokalskolstyrelsen
är pastor såsom lokalskolinspektör självskriven ledamot men ej ordförande. Lokalinspektören
är som sådan statens tjänsteman, i fråga om religionsundervisningen är
han dock ansvarig inför de kyrkliga myndigheterna. Ställningen som lokal inspektör
är nästan alltid oskiljaktigt förenad med prästämbetet. Endast i undantagsfall
kan lokalinspektionen avhändas pastor. I fråga om i konfessionellt hänseende
blandade skolor kan den lokala inspektionen dock överlåtas åt en fackligt
utbildad lekman. Lokalinspektörens särskilda uppgift är undervisningens tillsyn
och ledning. Han skall så ofta som möjligt och minst två gånger i veckan besöka
skolan och ständigt övervaka lärarnas arbete och lärjungarnas framsteg.

3. Sachsen.

Kultus- och undervisningsministeriet, som i Sachsen är den högsta skolmyndigheten
och som tillsätter distriktsskolinspektörerna, kan även direkt anordna
inspektioner av folkskolorna. Vid dessa inspektioner skall särskild hänsyn tagas
till skolornas hygieniska förhållanden, varför ofta någon lämplig läkare adjungeras -

Sachsen.

229

Den egentliga inspektionen från statens sida över folkskoleväsendet utövas
emellertid av särskilda distriktsskolinspektörer (i Sacbsen kallade »Beziiksschulinspektoren»).
Dessa inspektörer, som till antalet äro 31, innehava alla sin
tjänst som huvudsyssla och utnämnas av ministeriet bland framstående fackmän
på folkskolans område.

Vid sina besök i skoldistrikten skall distriktsinspektören, så långt sig
göra låter, försöka avhjälpa av honom upptäckta brister i skolväsendet. Han
skall undersöka, huruvida gällande skolförfattningar efterlevas, särskilt i detta
avseende bestämmelserna om lärjungars intagning och avgång. Vidare skall
han enligt instruktionen ägna sin uppmärksamhet åt lärarpersonalens sätt att
fullgöra sina åligganden, åt läroplan, undervisningsmetoder och undervisningsmateriell,
åt lärarnas fortsatta utbildning och deras eventuella bisysslor, åt skolans
ekonomiska förhållanden, åt skollokalernas beskaffenhet samt åt den lokala skolstyrelsens
verksamhet. Åtminstone en gång om aret skall han samla lärarna inom
sitt område till konferens.

Samtliga distriktsinspektörer sammanträda årligen på kallelse av den
högsta skolmyndigheten till en konferens för att gemensamt överlägga om åtgärder
för folkskoleväsendets utveckling, såsom införande av lämplig undervisningsmateriell,
förändringar i läroplanerna in. m. Till dessa överläggningar
inbjudas även dugliga och framstående lärare samt medlemmar av de kyrkliga
överstyrelserna för de olika konfessionerna och av medicinalkollegiet.

Distriktsinspektörerna skola vid varje års slut till ministeriet avgiva berättelse
över skolornas tillstånd, varvid de särskilt skola framhålla befintliga
brister och föreslå medel för dessas avhjälpande.

Distriktsinspektören ingår också såsom den ene medlemmen i en skolmyndighet
för distriktet. Jämte honom utgöres denna myndighet, som kallas »Bezirksschulinspektion»,
av distriktets förnämste förvaltningstjänstemän. Denna skolmyndighet
äger att inom vissa gränser vidtaga disciplinära åtgärder mot lärarpersonalen.
Den har att meddela felande lärare varning och ådöma dem suspension
på viss tid.

Även i Sachsen måste på grund av officiella bestämmelser en folkskola
med sex eller flera lärare förestås av en överlärare (Direktor). Denne utövar
icke blott å skoldistriktets utan även å statens vägnar den lokala tillsynen över
sin skola, vadan de större skolorna alltså icke stå under någon särskild lokalinspektör.
I fråga om de skolor, som ej ledas av en »Direktors, innehaves uppdraget
att vara lokalinspektör av den prästman, som har säte i skolans lokalstyrelse,
såvida icke ministeriet återkallar nämnda uppdrag eller på förhand överlämnar
det åt någon annan lämplig person.

Den person, som utövar den lokala inspektionen, skall understödja läraren
i hans arbete. Han skall genom tglrika besök i de olika klasserna förskaffa sig

230

Wurttemberg.

noggrann kännedom om skolans tillstånd och i sammanhang därmed göra läraren
uppmärksam på möjligen förefintliga brister. Dock får han ej framställa några
anmärkningar i lärjungarnas närvaro. Klagomål mot en lärare skola i första
hand anmälas hos lokalinspektören.

I Sachsen är inom en snar framtid att förvänta en ny skollag, vilken, om
man får döma av framlagda förslag, skulle komma att medföra en väsentlig omorganisation
av tillsynen över skolväsendet.

4. Wurttemberg.

Bland de större staterna i Tyskland har Wurttemberg den nyaste skollagstiftningen.
Den wurttembergska skollagen är utfärdad den 17 augusti 1909 och
sedan fullständigad genom kungl kungörelser den 1 mars 1910. Då bestämmelserna
om folkskolans organisation och ledning i fråga om Wurttemberg äro betydligt
nyare än i fråga om övriga här upptagna tyska stater, så lämnas en mera
utförlig redogörelse för huru tillsynen över folkskoleväsendet enligt ovan nämnda
författningar är ordnad.

Bärmast under ministeriet för kyrko- och skolväsendet utövas den centrala
ledningen av det protestantiska och israelitiska folkskoleväsendet av det
evangeliska överskolrådet och den centrala ledningen av det katolska folkskoleväsendet
av det katolska överskolrådet, som tillika är kyrklig överstyrelse. Till
överläggningar och beslut om angelägenheter, som gälla skolväsendet i dess helhet,
kan ministern för kyrko- och skolväsendet anordna gemensamma sammanträden
med de båda överstyrelserna.

Den egentliga folkskoleinspektionen handhaves av distriktsskolinspektörer
(Bezirksschulaufseher). Dessa inspektörer utnämnas av överskolrådet, som också
har att åt dem anvisa inspektionsområden. Alla de ifrågavarande inspektörerna
innehava sina tjänster som huvudsysslor. Såsom villkor för anställning som
distriktsinspektör fordras att hava avlagt den s. k. »högre examen för befattning
inom folkskoleväsendet». (Folkundervisningskommitténs betänkande 1: 4 sid.
124). Bland dem, som äga tillträde till denna examen, nämner författningen i
första rummet folkskollärare, som med visst kvalificerat betyg avlagt den andra
lärarexamen, under minst tva år med full tjänstgöring innehaft befattning vid
folkskola i Wurttemberg samt minst två och ett halvt år idkat studier vid universitet.
Tillträde till nämnda examen hava även de, som avlagt teologiska och
filosofiska examina, under villkor, att de avlagt folkskollärarexamen och under
minst två år med full tjänstgöring innehaft befattning vid folkskola i Wurttemberg.

Wurttemberg.

231

Inspektörens allmänna uppgift är att omedelbart under överstyrelsen övervaka
och leda hela folkskoleväsendet inom sitt område. Det åligger honom fördenskull
att hålla sig i ständig förbindelse med skolorna inom området, med
deras föreståndare och lärare, att med stöd av sin erfarenhet och sin fackliga utbildning
giva råd och anvisningar, att söka undanröja möjligen befintliga hinder
för skolornas framgångsrika verksamhet, att vaka över att lagar och förordningar
beträffande folkskoleväsendet efterlevas och över att skolföreståndare och lärare
ordentligt fullgöra sina åligganden. Ärenden, i vilka han ej själv har rätt att
besluta, skall han hänskjuta till överskolrådet.

Det åligger inspektören att vart annat år underkasta varje skola inom
området en mycket grundlig visitation (Hauptprtifung), vilken skall omfatta alla
läroämnen i var och en av skolans avdelningar. Om denna visitation skall han
på förhand underrätta vederbörande lokala skolstyrelse och skolföreståndare för
att såväl skolstyrelsens medlemmar som skolföreståndare skola kunna övervara
densamma. Över både lärarens arbete och klassens ståndpunkt skall inspektören
med anledning av denna inspektion i sin berättelse till överskolrådet avgiva omdöme.
Vid sitt omdöme över läraren skall han taga hänsyn till de särskilda
omständigheter, under vilka denne arbetar, såsom stort barnantal, svagt begåvade
lärjungar, ofta förekommande sjukdomsfall bland barnen m. in. I sitt vitsord
över klassens ståndpunkt med hänsyn till uppfostran och undervisning skall han
använda vissa fastställda betygsgrader. Han skall även med anledning av inspektionen
tillsända varje inspekterad lärare en skriftlig promemoria, vari han
skall uttala sig om lärarens arbete och klassens ståndpunkt samt lämna nödiga
råd och anvisningar.

I de skolor, vilka under året ej bliva föremål för eu dylik grundlig inspektion,
kan inspektören utan någon föregående anmälan göra kortare inspektionsbesök,
särskilt för att taga kännedom om huru det dagliga arbetet i skolan
under vanliga förhållanden bedrives.

Enligt instruktionen skall inspektören vid sina inspektioner undvika allt,
som skulle kunna fresta läraren att driva sin undervisning blott med hänsyn till
goda resultat vid dessa uppvisningar för inspektören.

Vid sina inspektioner skall inspektören också bland annat granska lokalstyrelsernas
och lärarkollegiernas protokoll samt skolornas anteckningsböcker,
tillse att bestämmelserna om lärjungars intagning, skolgång och avgång ordentligt
iakttagits, taga kännedom om lärarbostäder och undervisningslokaler, undervisningsmateriell
och lärjungebibliotek, ägna sin uppmärksamhet åt hygienen i
skolorna och övertyga sig om att barnens hemuppgifter ej överskrida det tillåtna
måttet. Inspektören har även rätt atf övervara den lokala skolstyrelsens sammanträden
och deltaga i dess förhandlingar.

232

WUrttemberg.

De läroplaner, som gälla för de särskilda skoldistrikten, ävensom läsordningar
skola insändas till inspektören för granskning ock fastställelse. Han skall
också godkänna klassernas fördelning på de olika lärarna samt dessas förordnande
att undervisa i andra skolor eller i icke obligatoriska ämnen. Han har rätt att
bevilja lärare tjänstledighet i högst sju dagar och utövar även viss disciplinär
myndighet över lärarpersonalen.

Särskild omsorg skall inspektören ägna åt främjandet av lärarkårens fortsatta
utbildning. För detta syfte skall han anordna vissa regelbundet återkommande
sammankomster med lärarna. I regel förekomma årligen ett distriktsskolmöte,
en huvudkonferens och två speciella konferenser. Alla dessa sammankomster
skall inspektören förbereda och leda. Han bestämmer mötenas program men har
därvid även att taga hänsyn till från lärarkåren framställda förslag. Även
överskolrådet har dock rätt att uppställa frågor, som på nämnda sammankomster
skola förekomma. Distriktsskolmötet hålles, sedan inspektören för året avslutat
sina fullständiga visitationer. Till detta möte äro samtliga lärare och lärarinnor
inom inspektionsområdet skyldiga att infinna sig. Inspektören öppnar förhandlingarna
med en översikt av de iakttagelser han under de företagna visitationerna
gjort utan att dock utpeka några bestämda skolor. Med utgångspunkt från denna
redogörelse upptagas vissa förut uppsatta punkter till överläggning. Huvudkonferensen
skall lämna tillfälle till mera ingående behandling av speciella frågor
beträffande undervisningsmetoder o. d. Vid densamma kunna, om så befinnes
lämpligt, även provlektioner anordnas. Till denna konferens skola alla lärare och
lärarinnor under sextio år inom området infinna sig. De två speciella konferenserna
äro särskilt avsedda för de icke ordinarie lärarnas och lärarinnornas fortsatta
utbildning. Dessa lärare och lärarinnor äro skyldiga att under de sex första
åren efter sin anställning infinna sig vid ifrågavarande konferenser, vilka hava en
mera rent utpräglad karaktär av studiesammankomster. Till sitt biträde kan
inspektören vid dessa konferenser anlita lämpliga lärare inom området. Alla de
lärare och lärarinnor, som äro pliktiga att bevista de nämnda mötena och konferenserna,
hava att av statsmedel uppbära dagtraktamente och, om de äro bosatta
mer än en kilometer från mötesorten, även reseersättning.

Ett annat medel för lärarkårens fortsatta utbildning utgöres av läsecirklar.
Varje lärare och lärarinna är skyldig att ingå som medlem i en dylik läsecirkel,
vilken är ämnad att främja medlemmarnas såväl fackliga som allmänna fortsatta
utbildning. Ordinarie lärare betalar i årsavgift minst två mark, icke ordinarie
minst en mark. Läsecirklarna erhålla dessutom även statsbidrag. För varje inspektionsområde
skall finnas minst en läsecirkel. Det tillkommer särskilt inspektören
att övervaka och leda dess verksamhet. Han är självskriven ordförande i
läsecirkelns styrelse, vilken utom honom består av högst fyra av medlemmarna
på distriktsskolmötet valda ledamöter. Inspektören har närmast att mottaga sta -

Hessen.

233

tens bidrag och medlemmarnas avgifter, att besluta om nyanskaffning av böcker,
att ordna böckernas cirkulation, att sörja för upprättande av katalog över biblioteket
och för att denna katalog blir lätt tillgänglig för medlemmarna.

Jämte överamtmannen bildar inspektören ett slags distriktsstyrelse över
skolväsendet. En sådan styrelse (das gemeinschaftlische Oberamt in Sckulsachen)
finnes för vart och ett av de 63 områden (Oberamtsbezirke), i vilka landet i administrativt
hänseende är delat. Denna distriktsstyrelse, som dock icke har någon
befattning med folkskoleväsendet inom större och medelstora städer, har särskilt
att handlägga ärenden, som avse skolväsendets yttre anordning, och att
främja de yttre betingelserna för skolans arbete. Den äger ock att mot lärarna
vidtaga vissa disciplinära åtgärder.

Vid varje folkskola, som har tre eller flera lärare, utnämner överskolrådet
en skolföreståndare. Vid skolor med tre till sex lärare bär denne titeln överlärare,
vid skolor med sju eller flera lärare titeln folkskolerektor. En folkskolerektor
skall i regeln hava avlagt »högre examen för befattning inom folkskoleväsendet».
Skolans föreståndare tillkommer den dagliga ledningen av skolans inre
verksamhet. Den lokala skolstyrelsen kallas i Wurttemberg skolråd. Självskrivna
medlemmar i detta äro den präst å platsen, som tillhör samma konfession som skolan,
samt den borgerliga kommunens ordförande. Skolrådet består dessutom dels
av representanter för lärarkåren, till antalet olika allt efter skolornas storlek,
dels av valda representanter för skolkommunen, de senare till samma antal som
övriga ledamöter, om kommunens ordförande undantages. Skolrådets myndighet
sträcker sig icke till skolans inre angelägenheter. Det har därför egentligen
icke någon befattning med undervisningens innehåll och metoder, ej heller
med läroplaner och läsordningar eller med lärjungarnas flyttning, med examina o. d.
I stället har det närmast att främja de yttre betingelserna för skolans verksamhet
och att söka undanröja de hinder för denna, som kunna förefinnas. Det
tillkommer skolrådet att hava hand om skolans ekonomi och att sörja för sådant,
som tillhör skolornas allmänna anordning, skollokaler m. m.

5. Hessen.

Den högsta ledningen av skolväsendet i storhertigdömet Hessen tillhör inrikesministeriet.
En omedelbart under ministeriet stående överstyrelse, »avdelningen
för skolangelägenheter», har närmast folkskoleväsendets ledning och tillsyn
sig anförtrodd.

Såsom distriktsstyrelser uti de 18 s. k. kretsar, i vilka landet är delat,
fungera »kretsskolkommissionerna». Dessa utöva tillsyn över lärarnas arbete och
deras förhållande i och utom tjänsten samt anordna periodiska inspektioner av
folkskolorna.

30—122499. Folkundervisning8kom. bet.

234

Hessen.

Inspektionen utövas närmast av kretsskolinspektörer. Dessa skola vara
skolman med teoretisk och praktisk pedagogisk utbildning. De äro fast anställda
statstjänstemän och innehava sina tjänster som huvudsysslor. Åt kretsinspektören
såsom sakkunnig ledamot av kretsskolkommissionen är den egentliga tillsynen
över skolornas verksamhet anförtrodd. Det åligger honom att minst en gång om
året inspektera samtliga folkskolor och under hans inseende stående enskilda läroanstalter
inom kretsen. Han är även skyldig att deltaga i de av skolkommissionen
anordnade s. k. »skolvisitationerna». Åt lärarnas fortsatta utbildning skall
han ägaa sorgfällig uppmärksamhet och i detta hänseende har han att leda såväl
konferenser av olika slag som läsecirklar. Vid sina inspektioner skall han giva
lärarna råd och anvisningar samt taga noggrann kännedom om skolornas tillstånd
och om det sätt, varpå lärarna fullgöra sin åligganden.

Samtliga skolor inom en krets skola under en tidrymd av tre år åtminstone
en gång underkastas en s. k. »skolvisitation». Denna företages av kretskommissionens
ordförande eller hans ställföreträdare samt kretsskoleinspektören. Denna
visitation sträcker sig till alla skolans angelägenheter och till alla skolans läroämnen.
Vid densamma undersökes även huru gällande skolförfattningar efterlevas
av lokala skolstyrelser och lokalinspektörer, av rektorer och överlärare. Särskild
uppmärksamhet ägnas också åt lärarpersonalens arbete, nit och uppförande, ävensom
åt lärares och lärarinnors fortsatta utbildning. På grund av särskilda omständigheter
kunna extra visitationer av skolkommissionen anordnas. Oftast företagas
dessa på grund av anmälan från kretsinspektören.

Folkskoleväsendets lokala tillsyn och ledning inom en kommun handhaves
av en lokal skolstyrelse, i vilken sitta representanter för kyrkan, den borgerliga
kommunen och lärarkåren. Skolstyrelsen väljer själv sin ordförande, dock får
därtill ej utses en lärare. Den skolstyrelsen åliggande tillsynen över skolväsendet
utövas närmast av dess ordförande. Ministeriet kan emellertid tillsätta en
särskild inspektör för skolorna inom en kommun eller del av en kommun. Denne
ingår då som medlem i skolstyrelsen och övertager i stort sett dess tillsynsåligganden.

Då den lokala skolstyrelsen enligt författningarna blott har att öva tillsyn
över lärarna men ej att fatta beslut i frågor, som angå dem, så följer därav,
att den ej äger att utöva någon disciplinär myndighet över lärarpersonalen.
Om en skolstyrelse finner brister i en lärares arbete eller i hans uppförande
och ej lyckas genom vänliga föreställningar bringa saken till rätta, har den att
göra anmälan hos kretsskolkommissionen.

II. Folkskoleinspektionen i Frankrike.

2oO

Av Hedwig Sidner.

Liksom förvaltningen i dess helhet är i Frankrike administrationen ax Den centrala
nndervisningsväsendet starkt centraliserad och i alla enskildheter systematiskt kdnmgcn.
ordnad.1) Från undervisningsministern utgår all myndighet i undervisningsärenden
och således även i fråga om inspektionen av de skolor, som närmast motsvara
de svenska folkskolorna, primärskolorna. Han har vid sin sida en rådgivande
församling »det högsta rådet» (le Conseil supérieur), vars president han själv är.

Av de 57 medlemmarna utnämnas 13 av republikens president. De övriga väljas
av vissa kategorier befattningshavare vid anstalterna för vetenskap och konst
samt vid läroanstalterna för högre och lägre undervisning av olika slag. Folkundervisningen
representeras av sex medlemmar, valda gemensamt av generalinspektörer,
»akademiinspektörer», seminarierektorer m. fl. Nio av de av presidenten
utnämnda tillika med sex av de valda medlemmarna bilda den »permanenta
sektionen», som har att förbereda ärendena. Rådets verksamhet består dels i avgivande
av utlåtanden angående skolprogram, reglementen för examina, övervakandet
av enskilda läroanstalter och de böcker, som där användas, inträdesoch
examensavgifter m. m., dels i att avgöra en del besvärsmål rörande disciplin,
lärares avsättning m. m. Rådet sammanträder 2 gånger om året, så vida
icke ministern finner för gott att sammankalla det oftare. Närmast under ministern
står såsom chef för den centrala ledningen av folkundervisningen »le direeteur
de 1’enseignement primaire». Denne står i spetsen för de 5 byråer i ministeriet,
vilka handlägga ärenden rörande folkundervisningen, och är självskriven
medlem av »den konsultativa kommittén» (le Comité consultatif). Nämnda kommitté
omfattar tre sektioner, därav en för primärundervisningen. Denna sektion
utgöres av ett antal medlemmar förordnade av ministern för ett år i sänder:
generalinspektörer, därav en kvinnlig, seminarierektorer, en manlig och en kvinnlig,
en folkskoleinspektör m. fl. Kommittén avger utlåtanden angående de ärenden,

'') Framställningen är grundad på Nouveau Code de rinstruetion primaire par A. Wissemans,

Paris 1906, samt på Rapport sur 1’organisation de 1’enseignement primaire en France par 1’inspection
générale de 1’enseignement primaire Paris 1900.

Frankrike.

G en eralinspektionen.

Mellanin stnnser.

Den högre
lokala ledningen.

23(»

som av ministern hänskjutas till densamma, t. ex. angående undervisningen i
seminarierna, de skriftliga arbetena i de olika examensprövningarna för vissa
slag av lärarkompetens, åldersdispenser, befordringar m. m.

Den centrala ledningen erhåller mera omedelbar kännedom om folkundervisningens
tillstånd genom de nio generalinspektörerna och de fyra generalinspektriserna.
Alla dessa funktionärer utnämnas av republikens president efter
förslag av ministern. De avgiva till ministern sina berättelser över folkundervisningens
tillstånd i de särskilda departement,1 som de för varje år fått sig
av honom anvisade för inspektion. Generalinspektriserna hava sig ombetrodd inspektion
av småbarnsskolorna (les écoles maternelles) och skola likaledes avgiva
redogörelser till ministern angående dessa skolor. Till generalinspektörernas åliggande
hör även uppgörande av listan över de seminarielärare, lärare vid högre
folkskolor och folkskoleinspektörer, som skola befordras till högre löneklass.

I fråga om undervisningsärendens handläggning, vare sig de beröra den
lägre eller högre undervisningen, är Frankrike uppdelat i 17 områden, vart och
ett innefattande flere departement och benämnt akademi. Dess chef, akademirektorn
(le recteur d’académie), utnämnes av republikens president efter ministerns
förslag. Han är mellanled mellan centralförvaltningen och lokalförvaltningen.
Akademirektorn biträdes i fråga om handläggning av undervisningsärenden
rörande både högre läroanstalter och folkskolor av en akademiinspektör
(inspecteur d’académie) för varje till »akademien» hörande departement. Vissa ärenden
avgör han själv, antingen omedelbart eller ock medelbart genom »akademiinspektören»,
andra mottager han för att överlämna dem tillika med eget yttrande till
den centrala administrationen. I vissa fall intar akademiinspektören till rektorn
samma ställning som generalinspektören till ministern, i det han efter uppdrag
av rektorn undersöker och kontrollerar en del till folkundervisningen hörande
förhållanden. Beträffande de inom varje departement befintliga två seminarierna,
det ena för utbildande av lärare och det andra för utbildande av lärarinnor,
samt de högre folkskolorna är det akademiinspektören, som utövar den väsentligaste
kontrollen icke blott i fråga om administration och ekonomi utan även i
disciplinärt och pedagogiskt avseende samt med avseende på de vid examina förebragta
undervisningsresultaten.

Nästa led i undervisningsväsendets administration är departementsstyrelsen,
bestående av prefekten och departementsrådet. Nominellt handhaves ledningen
av folkundervisningen av departementets prefekt, men den verklige chefen är dock
akademiinspektören. Denne utnämnes av ministern och har vanligen tidigare varit
lärare i någon högre läroanstalt (professeur de l’enseignement secondaire). Aven
om hans åtgöranden och beslut i en del fall kräva akademirektorns, i andra pre 1

Frankrike är i administrativt hänseende delat i departement, arrondissement, kantoner och
kommuner.

Frankrike.

2:57

fektens sanktionering, så kan han ock i många fall besluta självständigt, och alla
viktigare frågor rörande primärundervisningen underställas hans prövning eller
påkalla hans ingripande. Särskilt i fråga om lärarpersonalens rekrytering är
hans inflytande mycket stort. Han förordnar alla extra ordinarie lärare inom departementet
och avger förslag till ordinarie platsers besättande. Utnämningen
av ordinarie lärare sker av prefekten, men denne är bunden av akademiinspektörens
förslag. Prefekten kan dock vägra att utnämna den föreslagne, och i så fall
hänskjutes avgörandet till ministern för undervisningsärenden.

Även vid behandlingen av sådana skolärenden, som han ej själv avgör, deltager
akademiinspektören dock, nämligen i egenskap av vice ordförande för departementsrådet,
vars ordförande är prefekten och som har en del ärenden rörande
primärundervisningen sig anförtrodd. Självskrivna medlemmar av denna myndighet
äro för övrigt de båda seminarierektorerna inom departementet. Därjämte
utses av ministern två folkskoleinspektörer och av lärarpersonalen två lärare och
två lärarinnor. Då frågor förekomma, som beröra privatskolor, förstärkes rådet
med två lärare representerande dessa skolor. Departementsrådet hat befogenhet
med avseende på vissa ärenden av administrativ, disciplinär och pedagogisk natur.

Det har även rättighet att genom vissa av sina medlemmar låta inspektera skolorna
inom departementet med avseende på lokal, materiell och hälsovårdsförhållanden
men begagnar sig föga av denna rätt.

Däremot åligger det departementsrådet att inom varje kanton för Ö år i Den lokala
sänder utse ombud med uppdrag att övervaka vissa bestämda folkskolor och till
departementsrådet och de lokala myndigheterna, samt i vissa fall till folkskole- tionen.
inspektören (inspecteur primaire), meddela sina iakttagelser beträffande lokaler,
materiell, hälsovård och skolans uppfostrande inflytande, bedömt på grund av
barnens uppförande i och utom skolan. Men de hava däremot icke att yttra sig
om undervisningen och de därvid använda metoderna. Den som har det nämnda
uppdraget »bör tala till och om barnen icke som undervisare utan som fader eller
vän till barnets fader». »Han bör personligen genom råd och exempel bidraga till
att lära hemmen bättre förstå sina plikter mot skolan och skolan sina plikter mot
hemmen». De nämnda ombuden sammanträda minst var tredje månad för att gemensamt
avge utlåtande till departementsrådet angående t. ex. skolornas beskaffenhet,
behovet av nya lokaler eller klasser, antalet lärarkrafter 0. s. v.

Inom kommunen tillkommer det mären att utöva högsta ledningen av såväl
de offentliga primärskolorna, d. v. s. de egentliga folkskolorna, som de privata
primärskolorna. Han är ordförande i den för övervakande och uppmuntrande
av skolgången inom kommunen förordnade skolkommissionen, som vidare består
av eu medlem utsedd av akademiinspektören och ett antal medlemmar lika
med tredjedelen av antalet medlemmar av kommunalrådet och utsedda av detta.

Den enda av skolkommissionens medlemmar, som har tillträde till skolorna, är

238

Frankrike.

Folkskolein spektörerna.

Kompetens.

mären själv. En funktionär, som däremot måste äga tillträde till skolorna, är
skolläkaren. Genom den här nedan nämnda lagen 1886 föreskrevs, att »läkarinspektörer»
(médecins-inspecteurs) skulle övervaka barnens hälsotillstånd, skollokalernas
hygien m. in. Endast av prefekten godkända »läkarinspektörer» äga
dock tillträde till skolorna.

De förutnämnda till den högre lokalförvaltningen hörande funktionärerna,
akademirektorn och akademiinspektören, hava att taga befattning med såväl de
högre som de lägre skolorna, den förre inom »akademien», den senare inom departementet.
Den mera detaljerade statsinspektionen av folkskolorna är uppdragen
åt folkskoleinspektörerna (inspeeteurs de 1’enseignement primaire). Redan år 1835
hade förordnats, att i varje departement skulle finnas eu inspektör. År 1850 blev
genom lag föreskrivet, att varje arrondissement skulle äga en inspektör för folkskoleundervisningen.
Lagen av år 1886, genom vilken det franska undervisningsväsendet
i huvudsak erhöll sitt nuvarande skick, överlämnade åt undervisningsministern
bestämmandet av antalet inspektörer och deras fördelning på departementen.
Därav kommer det sig, att inspektionsdistrikten f. n. icke sammanfalla
med arrondissementen, utan bestämts efter befolkningstätheten. Inspektörernas
antal är 425, vilket på en befolkning av nära 39 millioner utgör i medeltal en
inspektör på ungefär 90,000 invånare. (I Sverige enligt kommitténs förslag en
inspektör på omkring 165,000 invånare.)

Intill år 1880 funnos inga bestämda kompetensvillkor för erhållande av inspektörsbefattning,
men nämnda år fastställdes för folkskoleinspektörer en bestämd
examenskompetens, densamma som för seminarierektorer (angående denna se kommitténs
bet. del 1 band 4 sid. 255 o. f.), och flertalet seminarierektorer hava för närvarande
någon tid tjänstgjort som inspektörer. — Sedan år 1891 hava folkskoleinspektörsbefattningarna
varit tillgängliga även för kvinnor på alldeles samma villkor
med avseende på kompetens och lön som för män.

En modifikation av ovannämnda examen utgör den, som avlägges av kvinnor,
vilka önska göra sig kompetenta till inspektriser för småbarnsskolorna, vare
sig i egenskap av generalinspektriser eller av departementsinspektriser för småbarnsskolorna
(inspectrices départementales des écoles maternelles), befattningar,
vilka icke hava någon motsvarighet inom den övriga folkskoleinspektionen. Utom
den förutnämnda examen fordras för erhållande av befattning som generalinspektris
att vara minst 35 år och hava tjänstgjort minst 5 år såsom lärarinna i enskild
eller offentlig läroanstalt, för befattning som departementsinspektris fordras
30 års ålder och minst 3 års tjänstgöring.

Såväl folkskoleinspektörer och -inspektriser som departementsinspektriser
utnämnas av ministern men hava som sin närmaste förman akademiinspektören.
De kunna för övrigt mottaga instruktioner endast av akademirektorn, generalinspektörerna
och ministern.

Frankrike.

239

Befattningen som folkskoleinspektör får icke under några omständigheter
förenas med annan avlönad befattning, med undantag av befattning som inspektör
för i fabriksarbete anställda barn.

Löneförmånerna för primärinspektörer, manliga och kvinnliga, utgå i 5
klasser med respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500, 5,000 francs, utom i Seinedepartementet,
där de utgå med 6,000, 7,000 och 8,000 francs. Förflyttningen från lägre
till högre löneklass kan i vissa fall få ske efter 3 år, men skall i regel ske efter
6 år. Utom lönen ingår i inspektörens förmåner ett skattefritt s. k. departementstillägg,
som i lag är bestämt till minst 300 francs men som ofta är större, i de
stora städerna ända till 2,000 francs. Dagtraktamente under inspektionsresorna
beräknas till 10 francs. I överensstämmelse med planen för resorna beräknas
approximativt kostnaderna för dessa, och två tredjedelar av detta belopp erhålles
i förskott, återstoden, då inspektionsberättelsen inlämnas.

Den franska pensionslagen bestämmer avgång med pension till 60 års ålder
och efter 30 års tjänstgöring med undantag för tjänstinnehavare, som tillbragt
minst 15 år »i den aktiva delen av statens tjänster» (dans la partie active
du service). Till sistnämnda kategori av tjänstinnehavare räknas, i likhet med
lärarkåren1) i allmänhet, folkskoleinspektören. Han får därför avgå vid en
ålder av 55 och efter en tjänstgöring i statens tjänst av 25 år. Pensionen skall
utgå med hälften av medellönen för de sista sex åren, ökad med en sextiondel
av lönen för varje tjänsteår över 25. Dock får den icke gå över tre fjärdedelar
av lönen, så ledes kommer den i i’egeln att utgöra lägst 2,500, högst 3,750
francs.

Inom sitt distrikt har folkskoleinspektören att inspektera alla såväl enskilda
primärskolor som folkskolor. På varje inspektör kommer i medeltal 159
skolor med 248 lärare och 9,800 barn. I fråga om de enskilda primärskolorna inskränkes
folkskoleinspektörens inspektionsrätt och skyldighet till övervakande av
att skolans anordningar och undervisning icke strida mot hygien, moral eller lagens
föreskrifter eller mot konstitutionen. Med avseende på de offentliga primärskolorna,
d. v. s. folkskolorna, är inspektörens befogenhet vida större. Såsom akademiinspektörens
ställföreträdare och närmaste man inom arrondissementet har han en
stor del av skoladministrationen därinom lagd i sin hand, liksom även vissa ekonomiska
frågor bero av hans utlåtande — t. ex. erhållandet av statsbidrag för
byggande av skolhus, vilket eljest åligger kommunen. Sin främsta uppgift kar
han dock såsom pedagogisk ledare av folkskolorna. Bland hans många åligganden
må nämnas några: han stadfäster den uppgjorda arbetsordningen, övervakar
läroplanens efterlevnad, anordningarna för upprättande av nya skolor och

'') Som staten helt och hållet avlönar alla lärarbefattningar vid offentliga skolor, äro även
folkskollärarna statstjänstemän.

Löne förmåner -

Pensio nering.

240

Frankrike.

skolhus, leder som ordförande de kantonala lärarkonferenserna och examenskommissionerna,
som skola utdela avgångsbetyg från folkskolan, samt är medlem
av de kommissioner, som hava att övervaka såväl inträdesprövningar som olika
slags examina vid de två folkskoleseminarierna inom departementet. Vidare avger
han vitsord angående lärarnes undervisning&förmåga, lämplighet, disciplinära
och uppfostrande verksamhet m. m. och yttrar sig över förslag till utnämningar
och befordran. JVlen han skall på samma gång vara deras ledare och rådgivare,
som visserligen gör sina anmärkningar, men på samma gång ger klara och noggranna
anvisningar om huru felen skola Fättas. Enligt instruktion av år 1894
hava primärinspektörerna skyldighet att antingen omedelbart efter inspektionen
eller inom tre till fyra dagar efter densamma giva vederbörande lärare en skriftlig
promemoria innehållande de viktigaste av de under inspektionen gjorda iakttagelserna,
en anordning som anses hava medfört mycket gynnsamma verkningar
genom att stärka det moraliska och pedagogiska inflytande, vilket är den viktigaste
delen av folkskoleinspektörens uppgift.

Efter varje inspektionsresa har inspektören att till akademiinspektören
avgiva rapport innehållande en framställning angående de besökta skolornas
tillstånd och deras arbete, i vilken felen såväl som förtjänsterna skola noggrant
framhållas. Det är på dessa rapporter, i vissa fall kompletterade och beriktigade
genom akademiinspektörens egna besök i en och annan skola, som denne
skall grunda sina beslut angående å ena sidan lärarnas befordran till högre löneklass
och belöningar till lärarna i form av vissa utmärkelsetecken och å andra
sidan ingripande för att rätta missförhållanden.

De myndigheter, som bevilja anslag till folkskolorna och som på grund
därav hava rätt att utöva inspektion, äro enligt det föregående:

I. staten, som ikläder sig alla omkostnader för lärarnas avlöning och utövar
inspektion genom

a) generalinspektörerna och andra av ministern förordnade specialinspektörer
för vissa ämnen, vilka efter uppdrag av ministern verkställa undersökningar
och utredningar;

b) akademirektorn och akademiinspektörerna; av dessa ägnar den förre sin
uppmärksamhet företrädesvis åt folkskoleseminarier och högre folkskolor inom »akademien»,
de senare åt folkundervisningen var och en inom sitt departement;

c) folkskoleinspektörerna, som övervaka primärskolorna inom sitt av ministern
anvisade område, vanligen sammanfallande med ett arrondissement;

II. departementsstyrelsen, som ikläder sig en mindre del av kostnaden för
folkundervisningen, nämligen för byggnader och underhåll av folkskoleseminarierna,
ortstillägg åt folkskoleinspektörerna, bidrag till materiell för seminarier
och folkskolor o. s. v., och utövar inspektion genom

Frankrike.

241

a) prefekten,

b) departementsrådet och

c) kantonalombuden.

III. Jcommunalstyrelsen, som ikläder sig kostnaderna för skollokaler, betjäning
och alla kostnader i övrigt för skolans underhåll och utövar inspektion
genom i

a) mären, som är skyldig övervaka primärskolorna inom kommunen, och

b) skolläkaren. 31

31 —122499. Folkundervisningslcom. bet.

242

Storbritannien.

Historik.

III. Folkskoleinspektionen i Storbritannien.

Av Hedwig Sidner.

Inspektionen av folkskolorna i Storbritannien torde kunna sägas förskriva
sig allt från den tid, då de förenade rikenas parlament började att regelbundet
bevilja anslag till understödjande av den enskilda verksamheten för åstadkommande
av folkundervisning.1) År 1839 tillsattes en undervisningskoinmission, bland vars
första åtgärder var utnämnandet av 2 inspektörer. Dessa skulle kontrollera, att
de för anslags erhållande uppställda villkoren uppfylldes och att de beviljade
medlen användes för sitt ändamål: uppbyggande av skolhus.2) Inspektörerna,
vilkas antal snart ökades, konstaterade den beklagliga okunnigheten bland de
stora folkmassorna och framhöllo nödvändigheten av kraftigare åtgärders vidtagande
för att avhjälpa densamma. Anslagen ökades ock, varjämte området för
deras användning utvidgades till att omfatta även förbättrande av undervisningen.
Parlamentets första åtgärd för folkundervisningen var inrättandet år 1856 av
det för England och Skottland gemensamma undervisningsdepartementet (Education
Department), vars uppgift dock under lång tid knappast sträckte sig utöver fördelningen
av de av parlamentet årligen beviljade medlen. Vid sidan av undervisningsdepartementet
men delvis under samma ledning ställdes det s. k. departementet
för vetenskap och konst (Science and Art Department), vilket fördelade
anslagen för undervisning i ämnen, som ansågos vara av särskild betydelse för
vissa yrken och industri. Sålunda tilldelade sistnämnda departement folkskolorna
anslag för undervisning i naturlära och teckning. Tack vare de av gammalt i
Skottland befintliga sockenskolorna, vilka genom de beviljade anslagen avsevärt
förbättrades, stod folkundervisningen i Skottland långt framom den engelska.
Parlamentet måste därför tillgripa kraftigare medel till den senares förbättrande,
främst däribland skollagen av år 1870.

De första statsinspektörerna hade rönt mycken opposition såväl från statskyrkornas
sida som från nonconformisternas. Men sedan genom det så kallade

1) Framställningen är grundad på följande aktstycken: Code (1909) of the Scotch Education
Department for Day Schools; Reports issued by the Scotch Education Depart in 1908 —09; Code of
Regulations for Public Elementary Schools in England, 1912; Minutes of Evidence taken before the
Royal Commission on the Civil Service 1912; Balfour, The Educational Systems of Great Britain.

2) Ang. denna sak se Bet. 1 :4 sid. 296 ff.

Storbritannien

243

concordatet 1840 fastslagits, att skotska kyrkans generalförsamling ock engelska
kyrkans ärkebiskopar skulle godkänna utnämningarna av statsinspektörer för
alla den skotska kyrkan och den engelska statskyrkan tillhörande skolor, samt
något senare, att utnämningen av varje inspektör skulle godkännas av det
religiösa samfund, som upprättat de skolor han skulle inspektera, lade sig
oppositionen. Under lång tid utnämndes i regel prästmän inom det ena eller
andra samfundet till statsinspektörer. Sedan kristendomsundervisningen i skolan
och inspektion av densamma genom den engelska skollagen 1870 och den skotska
1872 överlämnats åt de religiösa samfunden själva, har från statens inspektörsbefattningar
avstängts varje person, som innehar prästerlig befattning eller är
predikant inom något religiöst samfund.

Såsom i bilaga till kommitténs betänkande angående seminarierna (Bet. I.
4 sid. 297 ff.) fullständigare omtalats, bestämdes alltsedan år 1861 det årliga
statsanslaget för varje folkskola huvudsakligen efter antalet barn, som vid av
inspektören anställt förhör befanns äga godkända kunskaper. Följden därav blev,
att inspektörens verksamhet alltjämt fortfor att vara av uteslutande kontrollerande
art. Han kom vmrje år såsom ett slags censor, som egentligen själv skulle
pröva varje särskilt barns kunskaper och färdigheter. Ett sådant inspektionssystem
krävde naturligtvis en mängd inspektörer, och såväl Skottland som
England hava därför länge varit utrustade med ett jämförelsevis stort antal folkskoleinspektörer,
vilka ägna hela sitt arbete åt inspektionsverksamheten.

^-vr 1872 erhöll Skottland sitt eget undervisningsdepartement, som förvaltat
och fortfarande förvaltar de av parlamentet beviljade medlen och vars ständige
sekreterare (Permanent Secretary) kan betraktas som det skotska undervisningsväsendets
egentliga överhuvud. Det engelska undervisningsdepartementets, liksom
ock departementets för vetenskap och konst, verksamhet upphörde, då en för
Englands hela undervisningsväsen gemensam skolöverstyrelse (Board of Education)
år 1900 trädde i verksamhet.

Som anordningarna för folkskoleinspektionen i Skottland och England icke
i allt äro lika, redogöres här nedan för vartdera landet särskilt.

Skottland, med en befolkning av 4x/2 millioner invånare, är uppdelat i 4
större inspektionsområden (divisions), vilka i sin ordning äro uppdelade i sammanlagt
18 distrikt. Högste inspektör inom divisionen är överinspektören (Chief
Inspector), som även har åt sig ombetrodd inspektionen av statens högre läroanstalter
(Higher Grade and Secondary Schools). Den »äldste överinspektören»
(Senior Chief Inspector) utövar även inspektion av lärarutbildningsanstalterna.
Inom distriktet utövas inspektionen av en kunglig inspektör (His Majesty’s Inspector,
vanligen skrivet H. M. inspector, i denna framställning benämnd »distriktsinspektör»),
med biträde av ett antal »junior,-inspektörer och underinspektörer av
första eller andra klass. Dessutom finnes i varje division anställd en eller flera

Skottland.

Folkskolein spektionen.

244

Storbritannien.

inspektörer, som icke hava egna distrikt utan stå till överinspektörens förfogande.
Sammanlagda antalet inspektörer utgjorde under år 1909 27 kungliga och 9 junior
inspektörer samt 8 första klassens och 21 andra klassens underinspektörer
eller sammanlagt 65 inspektörer, (På en befolkning av lfa millioner blir detta
1 pr 69,200 inv.) Utom de nämnda kategorierna av inspektörer finnas vid undervisningsdepartementet
anställda specialinspektörer, såväl manliga som kvinnliga,
för sång, teckning, slöjd, huslig ekonomi och fysisk uppfostran.

De enda för alla inspektörskandidater bestämda fordringarna äro intyg om
god hälsa och en ålder mellan 25 och 35 år samt att vederbörande icke är
präst eller predikant inom något religiöst samfund.

Av sökande till anställning som »junior» inspektör (Junior Inspector) fordras
utöver det förut nämnda, att han avlagt vissa akademiska examina med kvalificerade
betyg samt i regel att han innehar intyg om praktisk lärarutbildning
och utövad lärarverksamhet.

För erhållande av anställning som underinspektör fordras intyg om att
sökanden avlagt folkskollärarexamen och genom efterföljande tjänstgöring förvärvat
fullständigt lärardiplom samt att sökande innehar anställning vid under
statens kontroll stående läroanstalt (primär-, mellan- eller sekundärskola). Möjlighet
till förvärvande av kompetens finns även genom avläggande av särskild
examen inför »the Civil Service Commission».

Inspektörsbefattningarna tillsättas icke genom fri tävlan efter platsernas
ledigförklarande utan genom urval av de på kandidatlistan upptagna. Varje person,
som ämnar ägna sig åt inspektörsarbete, skall nämligen till sekreteraren
i det skotska undervisningsdepartementet inlämna de handlingar, varigenom han
anser sig kunna styrka sin kompetens. De insända handlingarna prövas noggrannt
och beträffande de kandidater, som anses kunna komma i åtanke, inhämtas så noggranna
upplysningar som möjligt dels genom distriktsinspektörens, dels genom
överinspektörens eller till och med sekreterarens besök i den skola, där vederbörande
inspektörskandidat tjänstgör. Vid uppkommande vakans inkallas av undervisningsdepartementet
någon av de på listan befintliga till provtjänstgöring, utan att
platsen förut anslagits ledig. Underinspektör utnämnes efter ett års, »junior»
inspektör efter två års provtjänstgöring. Men även efter utnämningen kan inspektör
när som helst avskedas på grund av olämplighet eller dålig vandel. Distriktsinspektörerna
(H. M. Inspectors) utnämnas, såsom det engelska namnet antyder, av regeringen,
I regel väljas de bland »junior» inspektörerna. Underinspektörer av andra klass kunna
befordras till underinspektörer av första klass men komma icke ofta till högre platser.

Inspektörerna äro, som förut nämnts, skyldiga att ägna hela sin tid åt
inspektionsarbete eller annat arbete för departementets räkning. Deras arbete
kontrolleras mycket noga, och varje bisyssla är dem förbjuden; icke ens
meddelande av privat undervisning eller dylikt medgives dem. Underinspek -

Storbritannien.

245

törerna av andra klass bestämma icke själva över sitt arbete utan företaga resor
efter skriftlig order av distriktsinspektören, som bestämmer både tid och plats
för inspektionerna och lämnar alla behövliga meddelanden till de lokala myndigheterna.
Deras tid upptages även av arbete för departementets räkning, antingen
så att inspektören inkallas till tjänstgöring i själva departemententet, eller så att
arbete tillsändes honom till utförande i hemmet. Han åtnjuter fem veckors årlig
semester. Även »junior»inspektörens arbete kontrolleras noga. Han får icke
hava något slags bisyssla, och hans arbete bestämmes dels genom allmänna föreskrifter
från departementet, dels av en distriksinspektör eller överinspektören
inom divisionen. Hans inspektionsberättelser inlämnas till distriktsinspektören för
att genom denne befordras till departementet. Under sina tio första tjänstår
åtnjuter han sex veckors semester årligen, under de följande åren åtta veckors.

Löneförmånerna för underinspektören utgöras av 2,700 kronors begynnelselön,
som genom årliga lönetillägg å 180 kronor efter femton år uppgår till en slutlön
av 5,400 kronor. Under sina resor får han ersättning för resornas verkliga kostnad
samt för varje natt, som han för inspektionen eller för arbete i departementet
nödgas tillbringa borta från hemmet, högst 11,26 kronor. En underinspektör
kan erhålla avsked vid 60 år, men är skyldig att avgå vid 65, »såvida icke hans
avgång måste anses lända det allmänna till skada», i vilket fall han kan få kvarstå
ytterligare högst fem år. Pensionens storlek beräknas till 1/co, för varje tjänstår,
av den vid avgången innehavda lönen, dock högst 40/oo. Löneförmånerna för »juniorsinspektörer
äro 3,600 kronors begynnelselön med årliga tillägg av 270 kronor, tills
lönen uppgår till 7,200 kronor. För verkliga utlagda resekostnader erhåller han
ersättning samt därtill för varje natts av resan nödvändiggjord frånvaro från
hemmet 18 kronor. Avsked beviljas och pension beräknas på samma sätt som
för underinspektörerna.

Genom skollagen av år 1902 sl^all i England inom varje grevskap (County), England,
dettas »råd» närmast motsvarande ett svenskt landsting, och inom varje stad Lokala skoldennas
stadsfullmäktige utgöra »den lokala skolmyndigheten» (Local Education
Authority), som har till uppgift att sörja för hela undervisningsväsendet, högre
som lägre, inom området. Den »lokala skolmyndigheten» kan överlåta större delen
av sina åligganden på en undervisningsnämnd (Education Committee), som till
mer än hälften skall bestå av grevskapsrådets egna medlemmar. Det tillkommer
nämnden att handhava tillsynen över folkundervisningen, väcka förslag om nya
skolors inrättande, medels beviljande o. s. v. Den skall dessutom för varje skola
tillsätta en styrelse bestående av sex personer, av vilka den själv väljer fyra
och den kommuns skolråd (Minor Education Authority), för vilken skolan
är avsedd, två. Den »lokala skolmyndigheten» kontrollerar styrelsens åtgöranden
med avseende på skolans utgifter, undervisning, hygieniska anordningar, lärartillsättningar
m. m.

246

Storbritannien.

Skolöversty- Den redan nämnda Skolöverstyrelsen (Board of Education) utgör emellertid

relsen. högsta myndighet beträffande såväl folkundervisningen som den högre undervisningen
och har åt sig uppdragen icke blott den pedagogiska utan även den administrativa
ledningen av såväl den högre som den lägre undervisningen. Den har
därjämte att förvalta och fördela de av staten för undervisningsändamål beviljade
medlen. Dessa överlämnas till den ovan nämnda »lokala skolmyndigheten».

Skolöverstyrelsen avgör även alla besvär angående skolstyrelses eller »lokalskolmyndighets»
åtgärder samt kontrollerar genom sina inspektörer, att villkoren
för statsanslagens erhållande äro uppfyllda.

Någon föreställning om den pedagogiska verksamhet, som utövas av skolöverstyrelsen,
giver det årligen i tryck utkommande och i bokhandeln tillgängliga
stora antalet aktstycken, som utfärdas av densamma. Dessa bestå bland annat
i årliga redogörelser avgivna av överinspektörerna, den årligen reviderade skolstadgan,
cirkulär och förordningar rörande lärares utbildning och examensfordringar
härför, läroplaner såväl för högre som för lägre skolor, memoranda och
utredningar rörande undervisning i särskilda ämnen, samt grundliga utredningar
och redogörelser för skolorganisationer och undervisning i särskilda ämnen i främmande
länder in. m.

Vid sin pedagogiska verksamhet har skolöverstyrelsen till hjälp ett råd
(the Consultative Oommittee) bestående av ett antal av styrelsens president för 6
år i sänder utsedda medlemmar, erfarna på undervisningens och uppfostrans område.
De utgöras af universitetsprofessorer, prästmän, lärare och lärarinnor från
högre och lägre skolor m. fl. Detta råd, som sammanträder in pleno eller på
sektioner, 20 till 30 gånger om året, har dels att verkställa utredningar och avgiva
utlåtanden angående pedagogiska spörsmål, som underställas detsamma av
skolöverstyrelsen, dels att själv vara initiativtagande och framlägga förslag, som
av skolöverstyrelsen prövas och, då så befijmes lämpligt, upptagas och tillämpas.

Skolöverstyrelsens arbete blev 1903 fördelat på fyra huvudavdelningar:
folksboleavdelningen, läroverksavdelningen, den tekniska avdelningen och universitetsavdelningen,
men är för närvarande genom vissa ärendens utsöndring uppdelat
på ytterligare fyra nämligen de juridiska, skolhygieniska och financiella avdelningarna
samt departementet för Wales. Det sistnämnda har tillkommit på grund
av att språkförhållandena gjort det nödvändigt att sammanföra alla slags skolfrågor
rörande denna landsdel till en särskild avdelning.

Skolöverstyrelsens högste chef är presidenten, som på samma gång är
medlem av kabinettet. En av de tre ständiga sekreterarna har att i parlamentet
föra skolöverstyrelsens talan. Som den egentlige chefen för styrelsen är den
andre ständige sekreteraren att betrakta. Han föredrager inför presidenten alla
viktigare ärenden men avgör själv de flesta, utom dem som röra Wales, vilka tillkomma
den ^tredje ständige sekreteraren. De fyra förstnämnda huvudavdelningarna

Storbritannien.

247

för undervisningsärenden hava var sin byråchef (Principal Assistant Secretary).

Till skolöverstyrelsens högste funktionärer kan man även räkna högste kamrern
(Accountant-General) och överläkaren (Chief Medical Officer). De övriga administrativa
funktionärerna äro till antalet 94. En för engelska förhållanden betecknande
omständighet är befintligheten av de s. k. examinatorerna (Examiners).

Då hela det engelska examensväsendet varit och ännu i huvudsak är grundat på
skriftliga prövningar i alla ämnen, kräves en mångfald arbetskrafter för anordnandet
av prövningarna och granskning av de hart när otaliga skrivningarna.
Skolöverstyrelsen har därför ock till sitt förfogande icke mindre än 71 »examinatorer»
(20 Senior och 51 Junior Examiners) vilkas arbete bland annat utgöres av att
granska och bedöma dessa skrivningar. — Lönerna för skolöverstyrelsens administrativa
tjänstemän växla mellan 32,400 kr. (för den andre av de nämnda ständige
sekreterarna) och 2—3,000 kr. (för aktuariens biträden). — Skolöverstyrelsens
kansli, som är gemensamt för alla avdelningarna, omfattar mer än 800 personer,
män och kvinnor, med löner växlande mellan 12,600 kr. och 1,350 kr.

Skolöverstyrelsen vinner sin mest ingående kännedom om landets skol- Folkskoleinväsen
och utövar sitt inflytande på och kontroll över detsamma förnämligast spektionen.
genom den stora skaran av i dess tjänst stående högre och lägre inspektörer
för alla slags läroanstalter, /sammanlagt 379 personer. Av de 5 manliga
»högsta överinspektörerna» har en sig ålagd ledningen av inspektionen av
folkskolorna. De övriga inspektörerna tillhöra samma olika grader, som de förut
i fråga om Skottland nämnda: överinspektörer (i England benämnda »Divisional
Inspectors»), distriktsinspektörer (»H. M. Inspectors», även benämnda »Full Inspectors»),
junior inspektörer och underinspektörer. Den kvinnliga överinspektören
delar sitt arbete mellan flickläroverken och folkskolorna och är på samma gång
chef för de 47 kvinnliga inspektörerna.

I England (utom Wales), med en befolkning av något mer än 30 millioner
ombesörjer staten inspektion av folkskolorna genom omkring 250 inspektörer, vilket
gör 1 statsinspektör på 120,000 inv., (varemot Skottland har I statsinspektör på
69,200 inv. och Sverige enligt kommitténs förslag skulle få 1 på omkring 165,000 inv.).

Landet är med avseende på folkskoleinspektionen uppdelat i 9 divisioner, var och en
med sin överinspektör. Divisionerna innehålla sammanlagt 73 distrikt, i vilka äro
anställda 73 manliga och 15 kvinnliga distriktsinspektörer, de senare i sådana distrikt
som hava många flickklasser. I dessa samt i småbarnsklasserna utövas inspektionen
av en kvinnlig distriktsinspektör. Varje distriktsinspektör har till sitt
biträde en eller flera inspektörer av lägre grad, sammanlagt 129. Därjämte utövas
inspektion över de hygieniska anordningarna av överläkaren med sina biträden, en
manlig och en kvinnlig hygieniker, samt över den fysiska uppfostran av en manlig och
tre kvinnliga gymnastikinspektörer. Inspektion över övningsämnena utövas av 21
specialinspektörer, 10 manliga och 11 kvinnliga,! teckning,sång,slöjd, hushållsgöromål.

248

Storbritannien.

Beträffande behörighet och utnämning till folkskoleinspektörsbefattning
gällde till omkring år 1900 i huvudsak samma ordning som den förut nämnda
(sid. ) i Skottland gällande. Efter skolöverstyrelsens inrättande har utnämnandet
av nya underinspektörer så gott som upphört, fastän en del av de förut befintliga
befordrats till distriktsinspektörer. De sistnämnda utnämnas av regeringen
och väljas dels bland personer stående alldeles utanför skolöverstyrelsen,
dels bland dennas tjänstemän, nämligen i synnerhet bland juniorinspektörerna men
även bland underinspektörerna.1) Under- och juniorinspektörsbefattningarna äro
f. n. enligt den permanente sekreterarens uttalande år 19122) »dödsdömda befattningar».
Enligt samma uttalande hade nämligen redan utarbetats och framlagts
förslag till att i stället för båda sätta en ny klass inspektörer benämnda
»biträdande inspektörer» (Assistant Inspectors.) Någon ny ordning i fråga om
sättet för utnämning är däremot icke föreslagen, oaktat de anmärkningar som
mer än en gång framställts mot det hittillsvarande. Överstyrelsen anser de personliga
egenskaperna vara av så stor betydelse, att man icke kan riskera en allmän
och fri tävlan grundad på vissa föreskrivna examina och föregående tjänstgöring,
utan man kan säkrare erhålla goda inspektörer genom att efter noggrann
undersökning av nämnda egenskaper hos dem, som finnas upptagna på överstyrelsens
lista över approbabla kandidater, utvälja de lämpligaste. Vid den nämnda
undersökningen hava distrikts- och överinspektörerna en viktig uppgift, idet att en,
två eller ända till tre olika inspektörer sändas att var för sig på olika tider besöka
den ifråvarande kandidaten i hans skola och bilda sig ett omdöme om honom,
liksom de i allmänhet ha att fästa överstyrelsens uppmärksamhet på lärare, som
de under sina inspektioner observerat och annoterat såsom lämpliga inspektörskandidater.
Den fordran, som överstyrelsen anser sig i främsta rummet böra
ställa på de personer, som skola anställas som inspektörer, är, att de skola hava
god naturlig begåvning, goda kunskaper, helst ådagalagda genom akademisk examen
med höga betyg (honours), erfarenhet i undervisning, helst åtminstone någon
tid i folkskola, god bekantskap med skolärenden genom verksamhet inom någon
lokalskolmyndighet eller skolstyrelse samt vana att umgås med människor.

Såsom åldersgräns har åldern 23 till 35 år förut varit stadgad, men man
har börjat alltmera frångå densamma, särskilt då det gäller utnämnandet av
distriktsinspektörer, då man oftare funnit de önskade egenskaperna hos personer
över 35 år.

Lönen för underinspektörer ökas från 3,510 kr. genom årliga tillägg av
180 kr. till 6,210. kr., men ökas efter 20 års tjänstgöring med ytterligare 180 kr.
om året till 7,920 kr. Juniorinspektörernas lön börjar med 3,600 kr. och stiger till

*) År 1012 funnos bland 73 distriktsinspektörer 27, som befordrats från underinspektörer.
2) Enligt »Minutes of Evidence taken before tke lioyal Commission, June 1912».

Storbritannien.

249

7,200 kr. Distriktsinspektörernas lön börjar med 7,200 kr. och stiger genom årliga tilllägg
av 360 kr. till 14,400 kr. Överinspektörernas lön är 16,200 kr. och högste överinspektörens
för folkskolorna 18,000 kr. Överläkarens lön utgår med 27,000 kr.,
den manliga hygienikerns med 12,600 kr. De kvinnliga inspektörernas löner växla
mellan 3,600 kr. med ökning till 7,200 kr. (distriktsinspektörerna) och 10,800 kr.
(den kvinnliga hygienikern).

För pensionering gälla samma regler som i fråga om folkskoleinspektörerna
i Skottland.

Distriktsinspektörerna hava att förmedla sambandet mellan de lokala skolmyndigheterna
och skolstyrelserna å ena sidan och överstyrelsen å den andra.
De avlämna rapport till skolöverstyrelsen såväl angående undervisningens beskaffenhet
som lärarnas kompetens, skollokalerna o. s. v. Det är skolöverstyrelsen, som genom
hänvändelse till den »lokala skolmyndigheten» anbefaller behövliga rättelser eller,
om sådan icke vinnes, tillgriper strängare åtgärder. En distriktsinspektör väntas
vara i livlig förbindelse såväl med de nämnda myndigheterna som med underinspektörerna.
Många av underinspektörerna utöva dock sin inspektionsverksamhet
ganska självständigt men ingiva berättelser om sin verksamhet till sin närmaste
förman, distriktsinspektören, och hava i regeln icke mycket direkt samband med
överstyrelsen. Inspektionens karaktär har småningom förändrats, så att det numera
ålägges inspektören att rikta sin uppmärksamhet mera på undervisningens
art och möjligheten att förbättra densamma än på det mekaniska inlärandet av
ett visst kunskapsmått. Dock åligger det honom fortfarande att kontrollera de
barns kunskaper, som skola avgå från skolan. Vid de årliga besöken skall han därför
särskilt uppmärksamma dessa barn. Då de lokala skolmyndigheterna och skolstyrelserna
flerstädes äro synnerligen måna om undervisningens och skolornas förbättrande
och därför genom lokala inspektörer själva utöva inspektion, hava statens
inspektörer genom dem god hjälp i sitt arbete. Härtill kommer även den av de religiösa
samfunden årligen anordnade inspektionen av religionsundervisningen. Utom
åliggandet att kontrollera, i vad mån villkoren för statsbidragens erhållande äro
uppfyllda med avseende på lärarnas antal i förhållande till barnantalet, lärarnas
kompetens o. s. v., har inspektören att granska timplan, läroplan och den för
terminen uppgjorda kursplanen. Vidare har han att noga observera lärarens sätt
att sköta sina åligganden; han har t. o. m. rätt att begära, att läraren skall framlägga
anteckningar eller annat som kan styrka, att han använder nödig förberedelse
för sina lektioner. Det är ock härav förklarligt, varför de instruktioner,
som utfärdas för inspektörerna, bland annat innehålla föreskrifter om hur inspektören
bör uppträda vid sina inspektioner för att icke verka skrämmande på
barn och lärare.

32—122499. Folkundervisning skom. bet.

Bilaga 3.

Statistiska uppgifter.

252

Tab. 1. Uppgifter rörande inspektionen i varje

Inspektionsområden.		H e	a a	n t a 1 e t		Antalet in	spekterade
skolor	lärare	skolor	lärare
1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.
1.	D. Viottil) ....		_	_	_	_	—	J	—	—	—	—	—
2.	K. Hedmark ....	369	375	362	448	455	406	123	134	162	147	160	174
3.	H. Strömberg2) . .	—	—	379	—	—	464	—	—	121	—	—	141
4.	N. J. Jonsson . . .	371	374	378	534	544	555	253	233	183	357	335	259
5.	E. Westberg ....	354	361	367	419	428	440	139	152	154	146	189	167
6.	II. Falk3).....	—	176	207	—	280	260	77	80	84	112	131	113
7.	C. It. Sandell4) . .	285	309	191	441	463	342	38	116	72	71	159	118
8.	H. Ulander6) . . ’.	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
9.	A. It. Alvin ....	241	251	356	299	313	457	155	138	129	170	152	157
10.	E. Jungner ....	180	180	180	216	216	216	122	120	149	128	125	154
11.	Å. Belfrage ....	327	331	338	377	387	394	164	290	306	182	346	362
12.	E. Torell.....	107	108	109	150	158	161	105	105	109	122	127	135
13.	K. Karlgren ....	310	315	315	381	396	400	91	94	72	103	120	98
14.	C. Granér (vikarie) .	8) 676	680	706	») 907	1,071	1,100	°1 256	90	92	«) 314	108	143
15.	J. V. Jonsson . . .	312	312	7)-	439	464	7) -	168	192	205	207	242	267
16.	J. E. Broberg . . .	388	341	8)-	472	478	8) -	228	211	229	277	280	292
17	E. Th. Hedelin . . .	218	218	219	1 266	266	271	191	88	104	227	in	134
18.	J. Olsson Garpe . .	290	294	299	374	385	396	196	213	140	263	267	182
19.	A. Garfvé.....	223	223	226	296	296	300	148	163	162	181	197	200
20.	J. A. Thnnberg . .	289	290	294	365	370	370	278	254	249	334	282	286
21.	J. A. Franzén . . .	600	605	609	677	699	706	256	263	288	282	287	332
22.	G. LefflerB) ....	—	435	441	—	487	512	—	121	44	—	144	63
23.	N. Larsson.....	329	334	334	689	716	735	151	119	154	220	198	236
24.	J. Johansson ....	227	230	233	1 358	374	386	73	128	76	85	201	99

1) Avliden, vadan uppgifter från området icke kunnat erhållas.

2) Förordnad från och med 1911.

3) Förordnad från och med 1910.

4) Varit upptagen med arbete i folknndervisningskommittén.

6) Ej insänt uppgifter.

6) Uppgifter för år 1908 av J. Franzén.

7) Ej lämnat uppgifter för 1911.

8) Ej lämnat uppgifter för 1911.

9) Förordnad från och med 1910. ,

* Med avseende på de upplysningar om inspektörernas verksamhet, vilka synas vara att hamta ur denna

253

inspektionsområde under åren 1909—1911*.

Inspektionsområden.		H e	la a	n t a	1 e t		Antalet in	spektera	d e
skolor	lärare	skolor	lärare
1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.
25.	E. Thulin10 * 12 13) . . . .		346			377			76			76
26.	N. Torpson ....	128	126	“)-	183	180	”)-	85	78	78	no	101	95
27.	Th. Brandt ....	279	282	285	337	346	352	101	183	135	123	190	158
28.	S. Dahl......	271	272	271	347	348	353	no	188	159	114	244	185
29.	A. N. Hammar . . .	469	472	,2)-	829	840	“)-	264	231	233	423	373	374
30.	T. Torbiörnsson . .	766	787	805	1,242	1,269	1,306	209	182	204	244	215	256 j
31.	T. Lindqvist ’3) . .	—	—	305	—	—	349	—	—	195	—	—	237 I
32.	A. Z. Hammarberg .	415	416	420	543	554	565	219	223	207	267	282	250
33.	E. Möllerberg . . .	134	135	140	198	211	216	67	58	62	88	79	83
34.	A. Thörn14 *) . . . .	—	116	193	—	122	211	—	78	109	—	82	121
35.	N. E. Föranderl6) .	^ —	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_
36.	0. A. Gunnelius . .	563	567	575	723	731	740	298	300	346	411	428	454
37.	J. Renvall.....	433	439	447	462	472	483	193	198	159	217	226	180 1
38.	P. Holmvall ....	450	467	477	522	538	551	187	174	146	213	185	160
39.	C. A. Nordlander . .	240	245	247	336	347	350	165	142	89	222	200	120 j
40.	E. Eriksson ....	431	442	449	475	491	497	201	195	209	213	212	227
41.	F. Svedberg ....	438	451	464	505	528	546	196	209	218	234	257	264
42.	K. L. Österberg 16) .	147	152	170	155	161	179	—	—	143	—	—	142 j
43.	J. Sunneman ....	426	432	440	522	544	551	—	—	—	649	683	688
44.	A. Alexandersson17) .	105	106	108	107	109	113	—	—	57	—	—	61
45.	V. Karnell.....	109	118	123	168	186	183	10	78	69	40	125	105
46.	S. Jacobson ....	92	92	93	119	119	120	41	53	58	44	56	59
47.	G. Kellström ....	79	79	79	84	84	84	71	65	53	75	69	53
Medeltal pr inspektör	318	316	324	420	424	426	156	154	148	206	206	195

10) Har fått sina anteckningar förstörda genom eldsvåda och har därför ej kunnat lämna uppgifter för
mer än år 1910.

n) Ej lämnat uppgifter för 1911.

12i Ej lämnat uppgifter för 1911.

13) Förordnad från och med 1911.

14) Inspektionsområdet förändrat med år 1910.

16) Avgått med år 1909.

10) Har förlorat sina anteckningar genom branden i Lycksele 1911.

17) Förordnad den n/a 1911.

och följande tabell, däri antalet resdagar icke är upptaget, hänvisas till kommitténs framställning å sid. 54.

254

Tab. 2. Antalet inspekterade skolor och lärare i procent

Inspektionsområden.	Skolor.	Lärare.
1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.
i.	D. Viotti1)..............				_
2.	K. Hedmark.............	33-33	35-73	44-75	32-81	3516	42-86
\ 3.	H. Strömberg2)............	—	—	31-93	—	—	30-39
4.	N. J. Jonsson.............	68-19	62-30	48-41	66’8 5	6158	46-67
5.	E. Westberg.............	40-26	42-10	41-96	34-85	44-16	37-95
6.	H. Falk3)..............	—	45-45	40-58	—	46-79	43-46
7.	C. It. Sundell 4)............	13-33	37-54	37-70	16 io	34-34	34-50
8.	11. Ulander 6).............	—	—	—	—	—	—
9.	A. It. Alvin.............	64-31	54-98	36-23	56-85	48-56	34-35
10.	E. Jungner..............	67-78	66-67	82-78	59-26	57-87	71-30
11.	A. Belfrage..........■ . . . .	50 15	87-61	90-53	48-28	89-40	91-88
12.	E. Torell...............	9813	97-22	100-oo	81-33	80-38	83-85
13.	K. Karlgren.............	29-35	29-84	2-2-86	2703	30-30	24-50
14.	C. Granér (vikarie)..........	6)37-87	13-24	13 03	6) 34-62	10-08	1300
15.	J. V. Jonsson 7)............	53-85	61-54	—	47-16	5215	—
16.	J. E. Broberg8)............	67-45	61-88	—	58-69	58-58	—
17.	E. Th. Hedelin............	87 61	40-37	47-49	85-34	41-73	49-45
18.	J. Olsson Garpe............	67-58	72-45	46-82	70-32	69-35	45-96
19.	A. Garfvé..............	66-37	7309	71-68	61-15	66-55	66-67
20.	J. A. Thunberg............	9619	87-58	84-69	91-51	76-22	77-30
21.	J. A. Franzén............	42-66	43-47	47-29	41-65	41-06	47-02
22.	G. Leffler 9)..............	—	27-82	9-98	—	29-57	12-30
23.	N. Larsson..............	45-90	35-63	46- It	31''93	27-65	3211
24.	J. Johansson . ............	3216	5565	32-6-2	23-74	53-74	25-65

'') Avliden, vadan uppgifter från området icke kunnat erhållas.

2) Förordnad från och med 1911.

3) Förordnad från och med 1910.

4) Varit upptagen med arbete i folkundervisningskommittén.

5) Ej insänt uppgifter.

6) Uppgifter för år 1908 av J. Franzén.

7) Ej lämnat uppgifter för 1911.

8) Ej lämnat uppgifter för 1911.

9) Förordnad från och med 1910.

* Se noten * å föregående sida.

255

inom varje inspektionsområde under åren 1909—1911 *.

Inspektionsområden.	Skolor.	Lärare.
1909.	1910.	1911.	1909.	1910.	1911.
25. E. Thulin10).............		21-96			20-16
26. N. Torpson u).............	0641	61-90	—	60-11	56-11	—
27. Th. Brandt..............	36-20	64-89	47-37	36*50	54-91	44-89
28. S. Dahl...............	40 59	6912	58-67	32-85	7011	52-41
29. A. N. Hammar 12)...........	56-29	48 94	—	51-02	44-40	—
30. T. Torbiörnsson............	27-28	23-12	25-34	19-65	16-94	19-60
31. T. LindqviBt15)............	—	—	63-93	—	—	67-91
32. A. Z. Hammerberg..........	52-77	53-60	49-28	49-17	50 90	44''2 5
33. E. Möllerberg.............	50 00	42-96	44 29	44-44	37-44	38-43
34. A. Thörn14).............	—	67-24	56-48	—	67 21	57-35
35. N. E. Förander 15).........•. .	—	—	—	—	—	—
36. 0. A. Gunnelius...........	52-93	52-91	6017	56-85	58-55	61*35
37. J. Renvall..............	44-57	45-10	35-57	46 97	47-88	37-27
38. P. Holmvall.............	41-56	37-26	30-61	40-80	34-39	29-04
39. C. A. Nordlander...........	68-75	57-96	36 03	66-07	57-64	34 29
40. E. Eriksson..............	46-63	44-12	46 55	44-84	43-18	45-67
41. F. Svedberg.............	44-75	46-34	46-99	46-33	4807	48-35
42. K. L. Österberg10)..........	—	—	84-12	—	—	79-33 !
43. J. Sunneman.............	—	—	—	124-33	125-56	124-86
44. A. Alexandersson 17)..........	—	—	52-78	—	—	53-98 j
45. V. Karnell..............	9-17	66*10	5610	23-81	67-20	57-38
46. S. Jacobson..............	44-56	57 01	62-36	37-97	4806	49 17 j
47. G. Kellström.............	89-87	82-28	6709 1	89-28	82-14	63 09
Medeltal pr inspektör	4906	48-73	45-68 j	49 05	48-58	45 78 1

--,

10) Har fått sina anteckningar förstörda genom eldsvåda och har därför ej knnnat lämna uppgifter
för mer än år 1910.

11) Ej lämnat uppgifter för 1911.

12) Ej lämnat uppgifter för 1911.

13) Eörordnad från och med 1911.

14) Inspektionsområdet förändrat med år 1910.

16) Avgått med år 1909.

16) Har förlorat sina anteckningar genom branden i Lycksele 1911.

17) Förordnad den n/s 1911.

256

Tab. 3. Sammandrag av uppgifter å sidorna 66—

1.	1 2.	3.	4.	5.	6.	7-	8.	9.	10.	11.
					Antal skolor	Antal lärare
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk- mängd pr kvkm.	Antal skoldi- strikt.	i stä-der med kom-mu-nala inspek-törer.	i andra skoldi-strikt.	S:ma.	i stä-der med kom-mu-nala inspek-törer.	i andra skoldi-strikt.	S:ma.
I. Stockholm med Söder-törn och södra lloslagen	3,468.77	491,097	141.6	61	265	349	614	894	534	1,428
II. Nordöstra Uppland . .	8,641.75	180,278	21.1	103	21	508	529	65	564	629
III. Södermanland utom Sö-dertörn .......	7,013.64	183,711	26.2	93	42	473	515	116	577	693
IV. Östra Östergötland och Tjust .......	7,760.07	195,178	25.1	■ 72	45	438	483	134	514	648
V. Västra Östergötland .	7,876.36	184,018	23.4	118	18	456	474	51	542	593
VI. Norra Småland . . .	8,813.48	170,432	19.3	100	35	437	472	91	508	599
VII. Södra Småland . . .	9,909.87	157,968	15.9	82	—	441	441	—	488	488
VIII. Östra Småland utom Tjust samt Öland . .	8,913.85	181,614	20.4	91	15	461	476	45	514	559
IX. Bleking och nordöstra Skåne .......	5,006.86	216,221	43 2	73	10	513	523	34	679	713
X. Mellersta Skåne . . .	3,644.79	230,532	63.2	140	35	633	668	no	813	923
XI. Sydvästra Skåne . . .	2,775.48	297,156	107.1	169	125	619	744	386	778	1,164
XII. Nordvästra Skåne och södra Halland . . .	5,619.37	169,051	30.1	95	21	485	506	64	569	633
XIII. Norra Halland och Sö-dra Västergötland . .	6,322.04	345,240	54.6	121	176	498	674	506	655	1,161
XIV. Bohuslän......	4,508.15	168,110	37.3	81	17	488	505	41	541	582
XV. McllerstaVästergötland	6,962.05	190,822	27.4	150	24	472	496	73	560	633
XVI. Norra Västergötland	7,168.87	210,952	29.4	189	—	556	556	—	646	646
XVII. Dal o. västra Värmland	10,668.06	160,429	15.0	88	—	500	500	—	551	551
XVIII. Östra Värmland . . .	13,745.05	188,204	13.7	50	20	483	503	59	584	643
XIX. Närke och västra Väst-manland ......	8,168.80	187,601	23.0	58	32	525	557	90	633	723
XX. Östra Västmanland och västra Uppland . . .	7,762.36	179,362	23.1	109	20	515	535	59	622	681
XXI. Södra Dalarne ....	11,553.11	123,068	10.7	27	—	393	393	—	523	523
XXII. Norra Dalarne ....	18,295.89	110,806	6.1	27	11	400	411	31	496	527
XXIII. Gästrikland och syd-västra Hälsingland .	7,957.07	134,926	17.0	20	40	325	305	114	424	538
XXIV. Norra och östra Häl-singland .....	11,280.26	118.849	10.5	32	_	362	362	_	428	428
Transport	193,736.80	4,775,625	-	2,149	972	11,330	12,302	2,963	13,743 16,706

257

79 rörande de föreslagna inspektionsområdena.

1. 1	2- 1	3.	4- 1	6.	6. \|	7. !	8. \|	9. \|	10. \|	n. \|
					Antal skolor	Antal lärare
Inspektionsområden.	Areal (land o. vatten) kvkm.	Folk- mängd.	Folk- mängd pr kvkm.	Antal skoldi- strikt.	i stä-der med kom-mu-nala inspek-törer.	andra skoldi- strikt.	S:ma.	i stä-der med kom-mu-nala inspek-törer.	andra skoldi- strikt.	S:ma. j
Transport	193,736.80	4,775,625	—	2,149	972	11,330	12,302	2,963	13,743	16.706
XXV. Medelpad och östra Jämtland.....	13,849.29	123,491	8.9	30	—	341	341	—	449	449
XXVI. Ångermanland ....	18,042.33	150,722	8.4	47	—	464	464	—	533	533
XXVII. Jämtland utom östra de-len samt Härjedalen .	44,315.90	94,421	2.1	50	—	349	349	—	387	3S7
Alternativ A för inspektionsområdena XXVII— XXXIII:			''
XXVIII. Södra Västerbotten .	15,868.42	109,373	6.9	14	—	383	383	—	447	447
XXIX. Mellersta Västerbotten	17,190.48	103,604	6.0	12	—	380	380	—	471	471
XXX. Norra Västerbotten . .	11,437.07	22,172	1.9	8	—	104	104	—	109	109
XXXI. Södra Lappland . . .	30,656.01	31,617	1.0	9	—	138	138	—	146	146
XXXII. Mellersta Lapplapd samt Älvsbyn . . .	31,915.97	21,341	0.7	5	—	99	99	1 -	101	101
XXXIII. Norra Lappland . . .	56,030.31	34,358	0.0	4	—	161	161	—	224	224
Alternativ B för inspektionsområdena xx vin—xxx in:
XXVIII. Södra delen av Väster-bottens län.....	33,360.90	46,063	1.3	11		192	192	—	206	206
XXIX. Norra delen av Väster-bottens län.....	21,026.05	77,484	3.9	13		277	277	—	319	319
XXX. Södra delen av Norr-bottens län.....	30,227.48	75,103	2.5	8	—	277	277	—	318	318
XXXI. Mellersta delen av Norr-bottens län.....	27,569.16	66,690	2.4	8	—	267	267	’ —	336	336
XXXII. Nordöstra delen av Norrbottens län . .	14,320.84	28,185	2.0	9	—	131	131	—	137	137
XXXIII. Nordvästra delen av Norrbottens län . .	36,593.23	28,940	0.8	3	—	121	121	—	182	1S2
XXXIV. Gottland......	3,159.78	55,219	17.5	88	—	17S	179	—	203	203
Summa	436,202.42 >)] 5,521,943	—	j 2,416	972	113,92814,900	1 2,963	116,sia	19,776

x) Till denna areal kommer ytterligare enligt nyare mätningar inom Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens
län sammanlagt 2,553.03 kvkm., som icke ännu kunnat fördelas på de olika kommunerna, samt de fyra
största sjöarna, vilka tillsammans upptaga en yta av 9,109,03 kvkm. Med undantag av sistnämnda sjöar skulle
således hela landets areal utgöra 438,755.45 kvkm.

33—122499. Follcundervisnin skom. bet.

258

Tab. 4. Areal och folkmängd samt antalet olika skolformer och antalet

Inspektionsområden.	Areal.	Folk-		Skolor med hel lästid.	Skolor med halv eller kortare lästid.	Min- dre folk- sko- lor.	Sum- ma	Lä-
mängd.	Folkskolor.	Småskolor		Folkskolor	Smsk	S:ma	sko- lor.	rare.
1			A.	B.	D.	E.	a.	b.	d.		C.	\|F.	1 G-	g-
F. E. Svedbergs. Skoldistrikt: Nordmaling.....	1,370.14	10,172		3		4	2	4		13		4		1	5	19	37	42
! Bjurholm......	1,334.75	4,274		1	—	—	—	1	—	2	—	1	—	—	1	14	17	18
Umeå landsf......	j. 1,408.50	17,759	1 1 1 1	6	—	7	4	12	—	30	-	—	—	1	1	30	61	73
Holmsund......	—	—	—	1	—	—	2	—	—	—	—	—	'' -	2	6
! Sävar och Holmö . . .	814.59	3,794	—	1	—	—	1	1	—	3	1	1	—	—	2	8	13	15
Vännäs.......	555.02	5,975	1	1	—	1	1	2	2	8	—	—	—	—	—	16	24	29
Degerfors......	2,939.69	7,999	—		1	1	—	2	1	5	—	—		—	—	28	33	33
Bygdcå.......	912.20	7,395	1	2	—	1	1	3	1	9	—	—	_	—	—	15	24	30
Nysätra.......	394.25	3,474	—	—	1	3	—	2	1	7	—	—	—	1	1	6	14	14
[ Lövånger......	552.76	4,191	—	—	—	1	—	1	—	2	—	—	—	—	—	14	16	16
Norsjö........	1,860.20	5,717	—	-	—	1	—	2	—	3	—	—	1	2	3	15	21	22
Burträsk.......	3,015.15	8,986	—	1	—	2	—	3	—	6	—	—			--	32	38	38
Umeå stad......	9.80	5,859	2	—	—	—	4		—	6	—	—	—	—	—	—	6	18
Skellefteå......	1,701.37	23,778	3	6		1	4	12	—	26	4	2	—	—	6	45	77	93
Byske........	1,118.66	9,638	1	2		3	1	5	1	13	2	—		2	4	21	38	43
Jörn.........	1,785.84	4,409	—	1	—	1	—	1	—	3	—	-		1	1	14	18	19
Summa	18,772.92	123,420	10	24	2	20	19	51	0	138	7	8	1	8	24	277	439	509
K. L. Österbergs. Halå.........1	1,729.40	2,895				1				1						11	12	12
Sorsele........	7,835.09	3,440										2	—	—	2	11	13	13
Lycksele....... ..	\| 5,896.87	[ 7,975	1	—	—		1	—	—	2	—	—	—	—	—	31	33	36
Örträsk.......\|	\ 1,124	—	1	—	—	—	1	1	3	—	—	—	—	—	2	5	6
Stensele.......	\| 8,357.73	[ 3,576	—	—	—	2	—	2	—	4	—	1	—	—	1	12	17	17
Tärna........	l 1,482	—	—	—■	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1	5	6	6
Fredrika.......	1,221.01	1,424	—	—	—	1	—	—	—	1	—	—	1	1	2	4	7	7
Åsele........	3,378.08	4,815	1	—	i	—	1	1	1	5	—	—	—	—	—	16	21	25
Dorotea.......	> 3,050.90	3,853	1-	—	—	3	—	2	—	5	—	—	1	2	3	6	14	14
Risbäck.......	-									1	—	—	1	2	3	3
Vilhelmina......	8,751.4 2	7,368	—	—	—	2	—	2	—	4	—	1	—	—	1	27	32	32
Summa ''	40.220.50	37,952 \|	g\|	i!	i	9	2	8	*1	25	—	0	2	3 I	11 1	127 \|	103 \|	171

259

lärare inom de nuvarande inspektionsområdena i Luleå stift år 1910.

Inspektionsområden.	Areal.	Folk- mängd.	Skolor med hel lästid.	Skolor med halv eller kortare lästid.	Min- dre folk- sko- lor.	Sum- ma sko- lor.	Lä- i rare.
Folkskolor.	Småskolor.	S:ma	Folkskolor.	Smsk.	S:ma
A.	B.	D.	E.	a.	b.	d.	C.	F.	G.	g-
J. Siinneinans.
Piteå landsf......	3,226.42	19,640	1	4	—	2	i	15	1	24	—	1	—	—	1	41	66	75!
Neder-Luleå.....	1,182.21	12,282	1	5	—	1	2	17	—	26	2	—	—	—	2	31	59	69
Neder-Kalix.....			\| —	''6	_	_	3	5	—	14	—	—	—	—	—	24	38	48
	1 1,808.69	15,365
Töre.........			1-	2	—	2	—	5	—	9	—		—	—	—	12	21	24
Över-Luleå......		f 13,962	4	6	1	1	4	8	2	26	—	—	—	1	1	19	46	67
	> 2,929.52	i
Edefors.......		\ 2,568	—	—	—	3	—	3	—	6	—	1	—	—	1	8	15	15
Råneå........	2,175.99	8,136	—	1	—	3	—	4	—	8	—	1	1	2	4	21	33	34
Luleå stad......	35.67	8,959	4	—	—	2	7	2	—	15	—	—	—	—	—	—	15	37
Piteå stad......	43.71	2,632	2	—	—	—	2	—	—	4	—	—	—	—	—	—	4	12
Älvsbyn.......	1,688.09	5,810	—	1	—	—	—	1	—	2	—	—	—	—	—	17	19	20
Över-Kalix......	2,883.77	6,013	—	1	—	2	—	3	—	6	—	1	—	—	1	20	27	28
Arvidsjaur......	5,979.65	6,347	—	1	1	1	—	3	—	6	—	1	—	—	1	24	31	32
Arjepluog......	14,683.74	2,849	—	—	1	1	—	2	—	4	—	—	3	—	3	17	24	24
Jockmock-Kvickjock	19,437.08	5,418	—	1	1	4	1	7	—	14	—	—	2	4	6	20	40	42
Summa	56,074.54	109,9S1	12	28	4	22	20	75	3	164	2	5	6	7	20	254	438	527
Av dessa finnas i kust-
landet:......	15,974.07	95,367	12	26	1	16	19	63	3	140	2	4	1	3	10	193	343	429
i lappmarkerna: . .	40,100.47	14,614	—	2	3	6	1	12	—	24	—	1	5	4	10	61	95	98
A. Alexandersson.
Över-Torneå.....		f 3,682	_	1	_	5	_	5	1	12	_	2	_		2	4	18	19
		i
Korpilombolo.....	J. 3,053.20	l 2,005	—	—	—	2	—	2	—	4	—	2	—	—	o	6	12	12
Hietaniemi......	940.77	2,150	—	1	—	1	—	2	—	4	—	2	—	—	2	5	11	11
Neder-Torneå.....	439.73	3,971	—	—	—	5	—	7	—	12	2	—	—	—	2	3	17	17
Pajala........	i 6,513.30	f 4,890	—	—	—	4	—	4	—	8	—	2	—	—	2	17	27	27
Tärendö.......	1	[ 1,517	—	—	—	2	—	2	—	4	—	—	—	—	—	3	7	7
Karl Gustav.....	471.72	2,535	—	1	—	3	—	4	—	8	—	—	—	—	—	2	10	11
Haparanda......	18.35	1.422	1	—	—	—	1	—	—	2	—	—	—	_	—	—	2	5 !
Summa	11,437 07	22,172	1	3	—	22	1	26	1	54	2	8	—	—	10	40	104	109
K. V. Karnells.
Gällivari.......	16,743.47	16,233	8	—	—	5	12	5	—	30	—	2	—	4	6	36	72	109 ,
Jnckasjärvi......	>19,849.76	} 11,511	5	—	1	5	9	8	—	28	—	1	—	4	5	10	43	67
Karesuando......	1	1 1,196	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1	5	6	6
Summa	36,593.23	28,140	13	— \|	1	10	21	13	-\|	58	-	4	-j	8	12	51	121 \|	182

260

Sammandrag av Tab. 4.

Inspektionsområden.	Areal.	Folk- mängd.	Absoluta tal.	Procent	Lä- rare.
Folk- och småskolor	Min- dre folk- sko- lor.	S:ma.	Folk- och småskolor	Min- dre folk- sko- lor.	S:ma.
med hel läs- tid.	med halv eller kor- tare läs- tid.	med hel läs- tid.	med halv eller kor- tare läs- tid.
Svedbergs:
Knstlnnd........	18,772.92	123,420	138	24	277	439	31-4	5-5	63.1	IOO	509
Österbergs:
Lappmark.......	40,220.60	37,952	25	11	127	163	»53	6.8	77-9	IOO	171
Snnnemans:
Kustland........	15,974.07	95,367	140	10	193	343	40.8	2.9	56.3	IOO	429
Lappmark.......	40,100.47	14,614	24	10	61	95	25-3	10.,	64.2	IOO	98
S:mn	56,074.54	109,981	164	20	254	438	37 5	4-5	58.0	IOO	527
Alexanderssons:
Kustland och finnbygd .	11,43707	22,172	54	10	40	104	5*-9	9.6	38.3	IOO	109
Karnells:
Lappmark och finnbygd .	36,593.23	28,940	58	12	51	121	47-0	9 Q	42.2	IOO	182
S:ma	163,098.20	322,465	439	77	749	1,265	34 7	6.1	59 2	IOO	1,498

261

Tab. 5. Areal och folkmängd samt antalet olika skolformer och antalet
lärare i Luleå stift år 1910 efter stiftets indelning enligt alternativ A

(sid. 76 och 77).

Inspektionsområden.	Areal.	Folk-		Skolor med bel lästid.		Skolor med halv eller kortare lärotid.	Min- dre folk- sko- lor.	Sum- ma	Lä-
mängd.	Folkskolor.	Småskolor.		Folkskolor.	Smsk.	S:ma.	sko- i lor. 1	rare. 1
			A.	B.	D.	E.	a.	b. \|	d.		C.	F.	G.	g-
XXVIII. Södra Västerbotten = Svedbergs nuvarande	18,772.92	123,420	10	24	2	26	19	51	6	i 138	7	8	1	8	24	277	439	509
— Byske.......	1,118.66	9,638	1	2	—	3	1	5	1	13	2	—	—	2	4	21	38	43
— Jörn .......	1,785.84	4,409	—	1	—	1	—	1	—	3	—	—	—	1	1	14	18	19
Summa	15,868.42	109,373	9	21	2	22	IS	45	O	122	5	8	1	5	19	242	3N3	447
XXIX. Mellersta Västerbotten Byske........	1,118.66	9,638	1	2		3	1	5	1	13	2			2	4	21	38	43
Jörn.........	1,785.84	4,409	—	1	—	1	—	1	—	3	—	—	-	1	1	14	18	19
Över-Kalix......	2,883.77	6,013	—	1	—	2	—	3	—	6	—	1	—	—	1	20	27	28
Norrbottens södra kontr. atom Älvsbyn . . .	11,402.21	83,544	12	24	i	14	19	59	3	132	,	3	1	3	9	156	297	381
Summa	17,190.48	103,604	13	28	i	20	20	68	4	154	4	4	1	6	15	211	380	471
XXX. Norra Väster-botten = Alexanderssons nuv.	11,43707	22,172	1	3		22	i	26	1	54	2	8	_		10	40	1(U	109
XXXI. Södra lapp-marken = Österbergs nuv. . .	40,220.50	37,952	2	1	i	9	2	8	2	25		6	9	3	11	127	163	171
— Malå.......	1,729.40	2,895	1 -			1				1						11	12	1 12
— Sorsele......	7,835.09	3,440	\|									2			2	11	13	! 13
Summa	30,656.01	31,617	2	1	i	8	2	8	O	24	i-	4	2	3	9	105	138	146
XXXII. Mellersta lappmarken Malå........	1,729.40	2,895				1				1		:				i 11	12	12
Sorsele........	7,835.09	3,440									!	2			2	1 11	13	1 13
Arvidsjaur......	5,979.65	6,347	—	1	i	1	—	3	—	6	—	1	—	—	1	\| 24	31	I 32
Arjepluog......	14,683.74	2.849	—	—	i	1	—	2	—	4	—	—	3		3	i 17	24	24 !
Älvsbyn.......	1,688.09	5,810	—	1	—	—	_	1	—	2	—	—		! -	—	! 17	19	1 20
Summa	\| 31,915 97	\| 21,341	—	2	2	3		6	t-	13	—	3	1 3	l -	6	so	99 \| 101 1

262

Inspektionsområden.	Areal.	Folk-		Skolor med hel lästid.	Skolor med halv eller kortare lärotid.	Min- dre folk- sko-	Sum- ma	Lä-
mängd.	Folkskolor.	Småskolor.		Folkskolor.	Smsk.		sko- lor	rare.
			A.	B.	D.	E.	a.	b.	d.		C.	F.	G.	g-
XXXIII. Jforra lapp-marken = Karnells nuv. . . .	36,593.23	28,940	13		1	10	21	13		58		4		8	12	51	121	182
+ Jockmock-Kvickjock	19,437.08	5,418		1	1	4	1	7	—	14	—	—	2	4	6	20	40	421
Summa	50,030.31	34,358	13	1	2	14	22	20	—	72	—	4	2	12	18	71	101	224
I kustlandet.....	44,495.97	235,149	23	52	3	64	39	139	10	330	11	20	2	11	44	493	867	1,027
I lappmarkerna . . .	118.002.29	87,316	15	4	5	25	24	34	2	109	—	11	7	15	33	256	398	471
Summa	103,098.20	322,405	38	50	8	89	03	178\| 12	439	11 [ 31	9	20	77	749	1,205 1,498

263

Sammandrag av Tab. 5.

			Absoluta tal.	Procent.
			Folk- och småskolor	Min- dre folk- sko- lor.		Folk- och småskolor	Min- dre folk- sko- lor-
Inspektionsområden.	Areal.	Folk- mängd.	med hel läs- tid.	med halv eller kor- tare läs- tid.	S:ma.	med hel läs- tid.	med halv eller kor- tare läs- tid.	S:ma.	Lä- \| rare.
j I kustlandet:
Västerbottens södra . . .	15,868.42	109,373	122	19	242	383	31.8	5-°	63.2	IOO	447
Västerbottens mellersta .	17,190.48	103.604	154	15	211	380	40.5	4°	55-5	IOO	471
Västerbottens norra . . .	11,437.07	22,172	54	10	40	104	51.9	9.6	38-5	IOO	109
I lappmarken:
Lappmarkens södra . . .	30,656.01	31,617	24	9	105	138	17.4	6.5	76.1	IOO	146
Lappmarkens mellersta .	81,915.97	21,341	13	6	80	99	«3-i	6.1	80.8	IOO	101
Lappmarkens norra . . .	56,030.31	34,358	72	18	71	161	44-7	I 1.2	44.1	IOO	224
S:ina	103,098.26	322,465	439	77	749	1,265	34 7	6.1	59i	IOO	1,498
I kustlandet......	44,495.97	235,149	330	44	493	867	38.1	5-i	56.8	IOO	1,027
I lappmarken.....	118.602.29	87,316	109	33	256	398	27-4	8.3	64.3	IOO	471
S:ma	163,098.26	322,465	439	77	749	1,265	34 7	6.1	59 2	IOO	1,498

264

Tab. 6. Areal och folkmängd samt antalet olika skolformer och antalet lärare
i Luleå stift år 1910 efter stiftets indelning enligt alternativ B (sid. 77—79).

Inspektionsområden.	Areal.	Folk- mängd.	Skolor med hel lästid.	Skolor med halv eller kortare lästid.	Min- dre folk- sko- lor.	Sum- ma sko- lor.	Lä- rare.
Folkskolor.	Småskolor.		Folkskolor.	Smsk.	S:ma.
A.	B.	D.	E.	a.	b.	d.		C.	F.	G.	g-
XXVIII. Södra delen
av Västerbottens län.
= Österberg nuvarande
— Malå och Sorsele . .	30,656.01	31,617	2	1	1	8	2	8	2	24	—	4	2	3	9	105	138	146
+ Nordmaling ....	1,370.14	10,172	—	3	—	4	2	4		13	—	4	—	1	5	19	37	42
+ Bjurholm.....	1,334.75	4,274	—	1	—	—	—	1	—	2	—	1	—	—	1	14	17	18
Summa	33,3(10.90	46,063	2	5	1	12	4	13	2	89	—	9	O	4	15	138	192	206
XXIX. Norra delen
av Västerbottens län.
Umeå landsf......	\		( 1	6	_	7	4	12	_	30	_	_		1	i	30	61	73
	l 1,408.50	17,759	(
Holmsund......	1		1 1	—	—	—	1	—	—	2	—	—	—	—	—	—	2	G
Sävar och Holmö . . .	814.59	3,794	—	1	—	—	1	1	—	3	1	1	—	—	2	8	13	15
Vännäs.......	555.02	5,975	1	1	—	1	1	2	2	8	—	—	—	—	—	16	24	29
Degerfors......	2,939.69	7,999	—	—	1	1	—	2	1	5	—	—	—	—	—	28	33	33
Bygdeå........	912.20	7,395	1	2	—	1	1	3	1	9	—	—	—	—	—	15	24	30
Nysätra.......	394.25	3,474	—	—	1	3	—	2	1	7	—	—	—	1	1	6	14	14
Lövånger.......	552.76	4,191	—	—	—	1	—	1	—	2	—	—	—	—		14	16	16
Norsjö........	1,860.20	5,717	—	—	—	1	—	2	—	3	—	—	1	2	3	15	21	22
Burträsk.......	2,015.15	8,986	—	1	—	2	—	3	—	6	—	—	—-	—	—	32	38	38
Umeå stad......	9.80	5,859	2	—	—	-	4	—	—	6	—	—	—	—	—	—	6	18
Malå.........	1,729.40	2,895	—	—	—	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	11	12	12
Sorsele........	7,835.09	3,440	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	2	11	13	13
Summa	21.026.65	77,484	6	11	2	18	12	28	5	82	1	3	1	4	9	186	277	319
XXX. Södra delen av
Norrbottens län.
Skellefteå......	1,701.37	23,778	3	6	—	1	4	12	—	26	4	2	—	—	6	45	77	93
Byske ........	1,118.66	9,638	1	2	—	3	.1	5	1	13	2	—	—	2	4	21	38	43
Jörn.........	1,785.84	4,409	—	1	—	1	—	1	—	3	—	—	—	1	1	14	18	19
Piteå landsf......	3,226.42	19,640	1	4	—	2	1	15	1	24	—	i	—	—	1	41	66	75
Alvsbyn .......	1,688.09	5,810	—	1	—	—	—	1	—	2	—	—	—	—	—	17	19	20
Piteå stad......	43.71	2,632	2	—	—	—	2	—	—	4	—	—	—	—	—	—	4	12
Arvidsjaur......	5,979.65	6,347	—	1	i	1	—	3	—	6	—	i	—	—	1	24	31	32
Arjeploug......	14,683.74	2,849	—	—	i	1	—	2	—	4	—	—	3	—	3	17	24	24
Summa	30,227.48	75,103	7	15	2	9	8	39	2	82	6	4	3	3	16	179	277	318

265

Inspektionsområden.	Areal.	Folk- mängd.	Skolor med hel lästid.	Skolor med halv eller kortare lästid.	Min- dre folk- sko- lor.	Sum- ma sko- lor.	Lä- rare.
Folkskolor.	Småskolor.		Folkskolor.	Smsk.	S:ma.
A.	B.	D.	E.	a.	b.	d.		C.	F.	G.	g.
XXXI. Mellersta delen
av Norrbottens län.
Neder Luleå.....	1,182.21	12,282	1	5	—	1	2	17	—	26	2	—	—		2	31	59	69 i
Neder Kalix.....	1		[—	6	_	_	3	5	_	14	_	_	_	_	_	24	38	48 i
	1 1.808.69	15,365	i
Töre.........	1		1-	2	—	2	—	5	—	9	—	—	—		—	12	21	24
Över Luleå......		I 13,962	4	6	1	1	4	8	2	26	_	_	_	1	i	19	46	67
	\ 2.929.52
Edefors.......	1	1 Z~. ce	—		—	3	—	5	—	6	—	1	—	—	i	8	15	15
Råneå........	2,175.99	8,136	—	1	—	3	—	4	—	8	—	1	1	2	4	21	33	34
Luleå stad......	35.67	8,959	4	—	—	2	7	2	—	15	—	—			—	—	15	37
Jockmock-Kvickjock. .	19,437.08	oc T*		1	1	4	1	7	—	14	—	—	2	4	6	20	40	42
Summa	27,509 16	60,090	9	21	o	10	17	51	o	118	2	2	3	7	14	135	267	330
XXXII. Nordöstra
delen av Norr-
bottens län
= Alexanderssons nuv.	11,437.07	22,172	1	3	—	22	1	26	i	54	2	8	—	—	10	40	104	109 j
+ Över Kalix ....	2.883.77	6,013	—	1	—	2	—	3	—	6	—	1		—	1	20	27	28 ''
Summa	14,320.84	28,185	1	4	—	24	1	29	1	00	2	9	—	—	11	00	131	137
XXXIII. Nordvästra																		1
delen av Norr-																		1
bottens län.
= Karnells nuvarande.	30,593.23	28,940	13	—	i	10	21	13	—	58	—	4	—	8	12	51	121	182

34—122499. Folkundervisning skom. bet.

266

Sammandrag av Tab. 6.

			Absoluta tal.	Procent.
			Folk- och småskolor	Min- dre folk- sko- lor.		Folk- och småskolor	Min- dre folk- sko- lor.
Inspektionsområden.	Areal.	Folk- mängd.	med hel läs- tid.	med halv eller kor- tare läs- tid.	S:ma.	med hel läs- tid.	med halv eller kor- tare läs- tid.	S:ma.	Lä- rare.
Tjugo&ttonde inspek-tionsområdet:
Kustland........	2,704.89	14,446	15	6	33	54	27.8	II.I	61.1	IOO	60
Lappmark.......	30,656.01	31,617	24	9	105	138	18.0	6.3	75-s	IOO	146
S:ma	33,360.90	46,063	39	15	138	192	20.3	7.8	71.9	IOO	206
_ Tjugonionde inspek-tionsområdet :
Kustland........	11,462.10	71,149	Kl	7	164	252	321	2.8	65..	IOO	294
Lappmark.......	9,564.49	6,335	1	2	22	25	4.0	8.0	88.0	IOO	25
S:ma	21,026.65	77,484	82	9	186	277	29.6	3.3	67.1	IOO	319
Trettionde inspek-tionsområdet:
Kustland........	9,564.09	65,907	72	12	138	222	32.6	5-4	62.0	IOC	262
Lappmark.......	206,63.39	9.196	10	4	41	55	18.2	7-3	74-5	IOO	56
S:ma	30,227.48	75,103	82	16	179	277	29.8	5-7	645	IOO	318
Trettioförsta inspek-tionsområdet:
Kustland........	8,132.08	61,272	104	8	115	227	45.S	3-5	50.7	IOO	294
Lappmark.......	19,437.08	5,418	14	6	20	40	35°	15.0	50.0	IOO	42
S:ma	27,569.16	66,6110	118	14	135	267	44 2	5-2	50 6	IOO	336
Trettioandra inspek-tionsområdet:
Kustland och finnbygd .	1,432084	28.185	60	11	60	131	45-8	8.4	45 8	IOO	137
Trettiotredje inspek-tionsområdet:
1 Lappmark och finnbygd .	36.593.23	28,940	58	12	51	121	47-9	9-9	422	IOO	182

Tillhör tbJkundomaiijxiéskomjniiiejiö
betänkande rörande folkskolemspek:.: oner,.

Inspektionsområden.

I Stockholms
n Nordöstra. Upplands
in Södermanlan ds

IV Östra, Östergötlands

V Västra Östergötlands

VI Norra Smalands
vn s o dra Smalands

Vin Östra Smålands o. Olands

IX Blekings oNordöstra Skånes

X MeHerstn Skånes
XI SydväsU u Sköne.

XU No/ -dväsira Skånes o. södr a Hallands
XIII Non il Hallands o. södraSVastergötlnds
XTV Bohuslän i
XV Mellersta Västergötlands
xyi Norra Västergötlands
XVII Dals u västra Värmlands » » ,

XVin Östra Värmlands J X

XIX Närkes o. västra■ Västmanlands

XX Ö.Västmtmlands o. v. Upplands

XXI Södra, Dalarnas

XXn Norra Dalarnas Jf y \

XXIII Gästriklands ÖHr. eS

XXTV Hälsinglandi

XXV Medelpad

XXVI Ångermanlands
XXVH Jämtlands oMärjedale

XYDI Södra Västerbottens . N 0 R R, B 0 T T t.N S < L A N

XXSX.MeUersta Västerbottens 1 -t

utom Alvslffns * € V '' \v-A

XXX Nordöstra Västerbotten

iumtekis

■ni: t

l Mtangi

ro t åt er

Kor%iloritho!o

\ Por rus

TocknibekX §

XXXI Sodra Lapplands
XXXH Mellersta Lapplands och^
Alvsbyns

XXXEQNorra Lapplands
XXXSMGottlands

Sorsele

Tania

llelt eä

t/ikanci

A V

ten säl

v diesel e

XXXI

4^Ihcljnimi<

roslvikcn

Dorotea rsisele

tjälls/o,

'' XXVI

VÄ&TERNORRLA
S>TI F

Örnsköldsvik t

A M.TLA

ljr

N /tO

ärnösand

■''> ~ L''Ä N

lUnacv^v

svall

MlkdiksvnJI

T=Z 8*G=’

Söderhamn

arru

UPPSALA

b/datfriL

A KO

I UPP

SALA IT

A f,

.-Tv. ■*—■

STM

nksapde

Västar

ADS

UkarJstadi

LAN

•o

Gottska
Sandön/O

•:. #- Non

> -^SKA RÄB

GÖJébI ALVS- . SKARA N * s\y

rV''

GOTTfkANtS

Vi slrv

jr^f 4 SORGS
LAN. / JT jfc"''

V Göteborg ;

O.T EfetlRSS )

\ k S xm

'' \ stift

;= LIN-KOP I NfeslsTIFT

^%''ästoivLk f. -

GOT'' IiA

? / >" "i E -

- AN,

IbnlXiuiej

ALM.A R f

«7> (

KALM

LAN Öl.AND

v arbe]

Halmstad

BLEKING

rlskrona

LAN

V,.. /LUND

A. FÖRSLAG TILL
RIKETS INDELNING I
INSPEKTIONSOMRÅDEN

i-3Smirishairai

M.Nmii ^ /,irr

Skala: 1=3 500000

0 30 ho 50 60 70 so $n 100 km

‘ä- S^idpJie I) ord

tecken förkl arin£.

inspektionsområde.
Stiftsgräns
--------Länsgräns

" r. SI . ! IT Al IST

Tillhör foltomderinsimöskommittens
betänkande rörande folkskDleiaspekTiioTieT..

•jixmteki.''

Kunna - V

\ Ti1tmi(/i

Pa/alcL

Jyyéfizv

Foryiisk

NOR

LA NT

Jockrrii

frjeploLä^

Sorsele

Tärna

■ Dikana:

iSteiiseli

\lhdinin

+Dorotea \.4seLei

Fjällsjö.

bldsvik

ORRLA

AM.TLA

xxvn

Jtlämösand

tid sva ll

>amä

AL A

V. U P P,

.Älvdalen

:A KO

BER£$

jkJlalhv

SÄLA

STMANL

Fn''k sande

ArvikS

LAN

ÄLVS,

LINKÖP i

SIST IF

IN KO

A L M

RSS

kingc

LUND

5531

,»♦.<11

535

♦:« 11

Inspektionsområden.

I Stockholms
H Nordöstra Upplands
m Södermanlands
IV" Östra, Östergötlands

V Västra Östergötlands

VI Förra So
Vn Södra Smålands

VIII Östra Smalands o. Ölands

IX Blekings oNordöstra, Skånes

X Mellersta. Skånes
XI Sydväst/u Skönes

-XP Nordvästra-Skånes o, södra, Hallands
XllL NorraHäHands o. södraVästergötlnds

XIV Bohusläns ^

XV Mellersta. Västergötlands
XVL Norra Västergötlands
XVH Bals o. Västra Vämdands

XVIII Östra. Värmlands
XIX Närkes o.västra Västnumlundi
XX Ö.Västnumlaruts o v Upplands
XXt Södra, Dalarnas
XXII Mura Dalarnas
XXm 6äsiriklands

XXIV Hälsinglands

XXV Medelpads

XXVI Ångermanlands

XXVII Jämt lands o. Härjedalens
XVin Västerbottens liins södra

XXIX Västerbottens liins norra,

XXX Norrbottens liins södra

XXXI Norrbottens läns mellersta
XXXII Norrbot tens lans nordvc~.

XXXm Norr -bottens läns nordöstr,

XXXIV" Gottlands

I eckenfdi-kiarmg.

m Tn speltions område
Stiftsgräns
---------Liinsqriins

llfTteä

Söderhamn

”Lö

Gott ska
Sandön /O

wGOT

Visb

O. Bu

Lvsekil

änteivik £ h
^ GOT'' h

\ r"

lan.;J Irj :

‘ (iölciirw

/ Wi S“ f U X i

\ ai-berg|"‘'' (Cfw''

mar ''
j) | ÖLAND

aUiiar

hallAmds,

LÄN: ,'',
Haiiiislaii

B. FÖRSLAG TILL
RIKETS INDELNING I
INSPEKTIONSOMRÅDEN

Ilidsingb

hrrrishaiTm

Skala:! 7.500000

1 ZO .10 ttt) SO 60 70 SO SO in O av/?

LLÖ -

TAE ANS