Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

1

Nr 94.

Kungl Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående lektorn
vid lantbruksinstitutet vid Ultima P. E. Ullbergs lönetursrätt;
given Stockholms slott den 21 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
Riksdagen medgiva,

att lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultuna P. E. Ullberg må
för erhållande av ålderstillägg å sin lektorstjänst tillgodoräkna sig hela
den tid, han varit ordinarie adjunkt vid nämnda lantbruksinstitut.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson..

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 63 höft. (Nr 94.)

1

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare.

1 den genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 juni 1905 för lantbruksinstitutet
vid Ultuna fastställda stat funnos uppförda sex lektors- och två
adjunktstjänster med en avlöning av 4,000 kronor för varje lektorstjänst
och 3,000 kronor för vardera adjunktstjänsten. Eu var av dessa avlöningar
skulle kunna höjas efter fem år med 500 kronor, efter tio år med ytterligare
500 kronor, efter femton år med ytterligare 500 kronor och efter
tjugu år med ytterligare 500 kronor. I avseende å rätten till erhållande av
dylikt ålderstillägg föreskrevs i särskild kungörelse ovanberörda den 16
juni 1905, bland annat, dels att löntagare därvid borde tillgodoräknas den
tid, han tjänstgjort vid institutet antingen före utfärdandet av den för
institutet då gällande stat (d. v. s. före 1900 års ingång) uti lärarbefattning,
som med avseende å omfånget av undervisningsskyldigheten

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

vore jämförlig med lians nya befattning, eller ock, därefter, uti samma
grad som hans nya befattning, dels och att, därest ordinarie adjunkt,
som befordrades till lektor, redan intjänat högre än lektors begynnelseavlöning,
honom skulle omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg
som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning bleve lika hög
som den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt; och skulle, där adjunkt
vid befordran till lektor icke erhölle högre avlöning än den, han som
adjunkt uppburit, honom för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad
tillgodoräknas den tid, varunder lian innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre
lönegrad.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 december 1911 fastställdes ny stat
för institutet; och blevo därvid omförmälda två adjunktstjänster förändrade
till lektorat. Till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 13 januari
1911, vilket bifogades Kungl. Maj:ts till Riksdagen gjorda framställning
i ämnet, yttrade dåvarande departementschefen, att för befattningshavare
å den nya staten syntes böra gälla de villkor och förbehåll, som
enligt ovannämnda kungörelsen den 16 juni 1905 vore stadgade för åtnjutande
av de i 1905 års stat upptagna avlöningsförmåner. Vidare
uttalade departementschefen, att det syntes uppenbart, att innehavarna
av de båda adjunktstjänsterna skulle vara berättigade att på underdånig
anmälan av institutets styrelse utnämnas till innehavare av de föreslagna
två nva lektoraten och därvid komma i åtnjutande av den rätt, som beträffande
ålderstillägg funnes i avlöningsvillkoren stadgad i fråga om
ordinarie adjunkt, vilken befordras till lektor. 1 enlighet med Kungl.
Maj:ts därom framställda förslag förklarade Riksdagen, att de i ovanberörda
kungörelse stadgade avlöningsvillkor, i den mån de fortfarande
ägde giltighet, skulle gälla för åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt
den nya staten.

Av omförmälda två till lektorat förändrade adjunktstjänster har
den ena — omfattande ämnena byggnadslära, läran om jords torrläggning
och bevattning, fältmätning och ritning — sedan år 1892 innehafts
av P. E. Ullberg, som vid tiden för tjänstens förändring till lektorat
åtnjöt avlöning i fjärde lönegraden såsom adjunkt med 4,500 kronor.

I en av styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna med underdånigt
utlåtande den 18 mars 1912 ingiven underdånig ansökan har nii
Ullberg — med åberopande av ovanberörda i kungörelsen den 16 juni
1905 meddelade bestämmelse om löntagares rätt att för erhållande av
ålderstillägg tillgodoräkna tid, han tidigare tjänstgjort vid institutet
anhållit, att han måtte för erhållande av ålderstillägg a sin lektorstjänst

4

Kung!,. Maj-M Nåd. Proposition Nr Oi.

få tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie adjunkt vid institutet,
och således från och med år 1912 åtnjuta avlöning i fjärde lönegraden
med 5,500 kronor.

Häröver hava underdåniga utlåtanden avgivits den 10 april 1912
aT . an^ruksstyrelsen samt, sedan Ullberg ingivit ytterligare en underdånig
framställning i ärendet, den 5 november 1912 av statskontoret.

In! stöd för sin anhållan har Ullberg anfört huvudsakligen följande:

Vad av 1911 årf statsverksproposition samt jordbruksutskottets
utlåtande (m 1, samma år, sid. 18, 21) framgår, förändringen av adjunkturen i
byggnadslara in. m. vid Ultuna till lektorat ställts oberoende av de tilläggskurser
som aven föreslagits och tillstyrkts; '' 00

„ ..då samma förändring till lektorat ej heller föranletts av tillägg av något

oJvsetfTn ri °^a'' i t;Janstfinn8- enär min undervisning vid enbart institutet,
oavsett den vid lantbruksskolan, dar jag även undervisade till år 1904, förut aldrig

hktor sä ftf -“T 1 ^ ,i09’.vlIket1jas nu enligt årslaget även skulle få såsom
Ifi önö iQnr(t mm foTa befattning enligt ordalydelsen i nådiga kungörelsen av den
med dennya ^clT6*3™ G ä omfånget av undervismngsskyldighet även varit jämförlig

,dä lektorerna Vinberg och Petersson år 1900 efter statskontorets och lantbruksstyrelsens
tillstyrkande med stod av kungliga förordningen av den 26 maj 1899
vilken aven innehåller samma bestämmelse som nu gällande förordningar 1905 i det

53S’ u°inagaf er )011 tlllfdoräknas den tid. han före utfärdandet av den för
t f n5ntal!?a sta?m kn, hava ^änstgjort vid institutet i viss lärarbefattning.
eller tfll av alderstllJagg räkna hela den tid, de tjänstgjort såsom adjunkter

till a flinkt V°TTif t0rde ^stritt vara, att undertecknad, som år 1892 utnämndes
T" T™? ?CihrdarJ1 de™a e8enskaP tjänstgjort till och med 1911, då
ilderäflLa? famtm •1iekt°r darsammastädes, även har rätt att för erhållande av
eistillaög fa tillgodoräkna mig mm föregående tjänstgöring åtminstone till år 1905

härnad frir.T a i-UnSfrelse aT, är, 1905 har ankommit en ny bestämmelse,''
harntäd från motsvarande förordning gällande de allmänna läroverken och med inne Ä,

att adJu«kt Vld befordran till lektor ej skulle hava denna förmån annat än så

adjunkt ^ k™ S°m lektor ej kunde få lägre lön än den, han senast haft såsom

, Då denna bestämmelse möjligen kunde tydas så, att jag icke skulle få räkna

sffi£wpf°r tlden efter äl> 190Vägar Jag 1 underdånighet framhålla en del omständigheter,
som synas visa, att eu sådan tolkning av denna förordning i nu här
foreh^mide fråga ej kan sta i overenstämmelse med billighet och rättvisa och att
en sådan ej heller synes hava vant avsedd vid förordningens utfärdande.
käft faainde frän statsmyndigheternas sida därav, att min lärarbefattning

käft samma betydelse som lektorernas, ligger också däri, att densamma utan några
andringar forandrats till lektorat. ö

Utom det att institutets styrelse vid flera tillfällen framhållit nödvändigheten.

av lektor’ Iiar statsutskottet (dess utlåtande nr 74,
1899, sid. 24) likaledes hållit före, att dessa vore av sådan betydelse i lantbruksuiidervisnmgen,
att de borde tilldelas en lektor. 1899 års Riksdag har också uttalat
sig pa samma satt (Riksdagens skrivelse nr 65, 1899 sid. 6).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94. 5

Jag har sålunda faktiskt även hela tiden såsom adjunkt skött en undervisning,
som i avseende ej blott å omfattning utan även å de krav, den för övrigt ställt,
vari fullt likställig med lektorernas. Min verksamhet kan därför ej heller rättvisligen
ställas i samma förhållande till lektorernas vid institutet som en adjunkts vid allmänt
läroverk till lektorernas vid samma anstalt. Skillnaden mellan förr och nu i
detta fall är blott av formell art och består endast i benämningarna, förut adjunktur,
nu lektorat.

Det synes emellertid icke kunna vara rätt att endast på en namnfråga som
denna grunda bestämmelse om lönetursräkning, särskilt som den principen, att den
gamla lärarebefattningens omfång även skall öva inflytande härvid, finnes i förordningen
erkänd.

Inträdet i statens änke- och pupillkassa har för mig varit valfritt, och jag
avstod 1907 därför även från att ingå i densamma, då det efter noggranna beräkningar
ansågs med min fördel mer förenligt att i stället använda härför fordrade
avgifter till en livförsäkring. Sådan togs då även för att lämna mina efterkommande
det ekonomiska stöd, inträdet i kassan avsett att lämna.

Nu föreligger emellertid efter min utnämning till lektor tvång för mig att
ingå i nämnda anstalt, och från densamma har ingått meddelande, att jag har att
årligen under 5 år inbetala 445 kronor i befordringsavgift. Tillsammans med årsavgiften,
168 kronor, jämte räntor blir detta för mig en merutgift av cirka 650
kronor per år. Från och med nästa år skulle jag, där jag kvarstått såsom adjunkt,
hava fått 5,000 kronor i lön. Såsom befordrad lektor åter kommer jag således att
få min inkomst reducerad till omkring 4,350 kronor.

Bestämmelserna i nådiga kungörelsen av 16 juni 1905, att vid beräkning av
ålder stillägg vid befordran hänsyn skall tagas till förhållandet mellan tjänstgöringens
omfattning i den gamla och den nya tjänsten, torde väl knappast heller nu kunna
få användning annat än just i ett fall som detta.

Om den ej kan tillämpas här, när en adjunkt utnämnes till lektor, skulle
densamma, enär den ju tydligen icke kan få tillämpning på lektor, då en sådan ju
ej kan komma i högre tjänstegrad, endast gälla den sista kategorien av lärare vid
institutet, extra lärarne, och detta även endast inom denna grad. Dessa hava
emellertid ej ålderstillägg. En extra lärare kan tydligen heller aldrig hava så omfattande
undervisning vid institutet, att den kan i avseende å omfång vara jämförlig
med den, som han skulle få vid en eventuell uppflyttning till högre grad.

Hela denna bestämmelse skulle, såsom det synes, således även så att säga
hänga i luften och vara meningslös, om den ej kan få någon tillämpning. Då detta
ej kan förutsättas, synes det, som om ett fall som det här föreliggande just varit
avsett, när bestämmelsen bibehållits i förordningen, liksom detta även skett för att
under övergångstiden bereda de lärare, som vid institutet anställts samtidigt med
där förut befordrade, samma förmåner, som dessa senare fått åtnjuta vid befordran.

Ett fall, som i vissa avseenden även äger likhet med här ifrågavarande, är
professor Sjöströms utnämning till lektor vid Ultima år 1902.

Då professor Sjöström härvid, ehuru lian ej varit lektor vid Ålnarp, och
trots det att lärarna här, som då ej heller hade pensionsrätt, vid denna tid antogos
utan ansökan och prov endast av institutets styrelse, som till och med bestämde
deras löner, så att de i dessa, för förevarande frågas bedömande avgörande hänseenden
ej heller voro jämställda med lektorer, likväl efter statskontorets och lantbruksstyrelsens
tillstyrkande blev tillerkänd rätt att för ålderstillägg räkna sin

6

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

tjänstgöring vid Alnarp, synes detta även antyda möjligheten av en sådan tolkning
av gällande förordning, att, då min befattning vid Ultuna i realiteten även varit
densamma före min utnämning till lektor som efter denna, om också icke till namnet,
även jag skulle kunna tillerkännas samma rätt att räkna mig tillgodo hela min
föregående tjänstetid.

Styrelsen för lantbruksinstitutet bär i sitt utlåtande anfört, att den
av Ullberg förut innehavda adjunktstjänsten varit i fråga om undervisningsskyldighetens
omfattning nära överensstämmande med hans nu
innehavda lektorat, samt förty, med åberopande av grunderna för gällande
bestämmelser i ämnet, förordat bifall till ansökningen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande erinrat om ovanberörda i
kungörelsen den 16 juni 1905 meddelade bestämmelser, att, därest ordinarie
adjunkt, som befordrades till lektor, redan intjänat högre än lektors
begynnelseavlöning, honom skulle omedelbart tillgodoföras så många
ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning bleve
lika hög som den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt, samt att,
där adjunkt vid befordran till lektor icke erhölle högre avlöning än den,
han som adjunkt uppburit, honom skulle för uppflyttning i närmast
högre lektors lönegrad tillgodoräknas den tid, varunder han innehaft
adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades
till högre lönegrad. Enligt berörda bestämmelser vore Ullberg från och
med år 1912 allenast berättigad att erhålla första ålderstillägget till sin
lektorslön. Att märka vore tillika, att då förslag förelädes Riksdagen
om förändring av ovannämnda två adjunktstjänster till lektorat, medgivande
icke begärdes, att innehavarna av befattningarna ifråga skulle
tå åtnjuta särskilda förmåner utöver dem, som innehölles i kungörelsen
den 16 juni 1905. På grund av vad sålunda anförts och enär till stöd
för ansökningen icke anförts sådana skäl, att Riksdagens medgivande
syntes böra begäras för tillerkännande åt Ullberg av den sökta förmånen,
har lantbruksstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i anledning av
ansökningen allenast förklara Ullberg berättigad att från och med år
1912 åtnjuta första ålderstillägget å sin lektorslön med 500 kronor.

I den av Ullberg senare ingivna framställningen i ämnet har
Ullberg i huvudsak anfört följande:

Därest ordalydelsen i gällande bestämmelser rörande rätt till ålderstillägg
vid institutet icke ger mig rätt att räkna hela min föregående tjänstgöring, synes
dock billigheten fordra detta.

Bestämmelsen i nådiga kungörelsen den 16 juni 1905, att ordinarie adjunkt vid
befordran skall få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring, så att han som befordrad
lektor icke kan få lägre avlöning än den, han haft förut, kan tydligen icke

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94. 7

upphäva föregående och andra lika tydliga bestämmelser i samma nådiga kungörelse.

För förtydligande av det av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut avgivna
utlåtande med förord till undertecknads hemställan om rätt till tjänsteårsräkning,
däri det heter, att min förut innehavda tjänstebefattning i fråga om undervisningsskyldighetens
omfattning varit nära överensstämmande med den nu innehavda,
får jag bifoga medföljande intyg av institutets rektor.

Det kan ej heller vara med rättvisa överensstämmande, att således en
adjunkt, vilken såsom sådan kanske haft endast en obetydlig tjänstgöring, genom
tillägg i nådiga kungörelsen 1905 skulle gynnas och samtidigt den lärares ställning,
som hela tiden haft drygt arbete, skulle betydligt försämras genom borttagandet
av den rätt, han förut ägt att räkna alla föregående tjänstår vid befordran och
såsom hans kamrater förut fått göra.

Jag har ej heller blivit tillspord, om jag velat ingå på den nya staten.

Denna min ställning måste te sig synnerligen mörk, om även nu hoppet
om en ekonomisk ljusning, som ånyo inträtt genom förvandlingen av min lärarbefattning
till lektorat, skulle grusas därigenom att jag ej finge räkna hela min
föregående tjänstgöring, utan tvärtom finge en minskning i min inkomst.

Året innan jag tog anställning vid Ultuna hade jag, som efter att hava
genomgått institutet avlagt övriga examina, som fordras för anställning såsom lantbruksingenjör
i statens tjänst, en inkomst inom lantmäteriet, överstigande 6,000
kronor, således ett belopp överstigande den lön, en lektor vid Ultuna ännu har i
högsta lönegrad.

Min gamle lärare, dåvarande föreståndaren för Ultuna, direktör Xor ström,
uppmanade mig då att söka platsen. Då vid mina betänkligheter det försäkrades,
att det snart skulle bliva bättre villkor och lektorat i ämnena, sökte jag platsen i
tanke att det med mina små krav på livet skulle gå att försöka åtminstone någon
tid. Enligt min tanke då återstod för mig möjligheten att återgå till min förra
verksamhet, om det ej lyckades så väl vid Ultuna.

Åren. gingo emellertid, intresset och arbetet tog min tid och kraft under
mina bästa år, och ständigt ställdes det i utsikt, att det skulle bliva bättre även
med ekonomien.

När så slutligen min adjunktur 1899 blev förvandlad till lektorat, fick jag
lämna det ämne, jag dittills mest arbetat på, och med detta följde även lektoratet
till annan person.

Återgång till lantbruksingenjörs- eller lantmäteribanan var nu även omöjlig.
Jag hade blivit överårig. Då jag hela tiden vid Ultuna varit så upptagen av
undervisningen där, att jag ej kunnat ägna någon tid åt extra arbeten, kunde jag
ej heller få räkna tjänstår i dessa kårer.

Åberopade, av institutets rektor utfärdade intyg är av följande
lydelse:

>Från den 1 januari 1912 har adjunkturen i byggnadslära m. m. vid Ultuna
lantbruksinstitut förvandlats till lektorat i samma ämnen. Då denna förändring
icke föranletts av någon institutets omorganisation, utan blivit av institutets styrelse,
senast i underdåniga skrivelser den 20 oktober 1908 och 7 mars 1910, föreslagen
att genomföras, oavsett om ifrågasatt utvidgning av institutets verksamhet komme

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

till stånd eller icke — en uppfattning som delats av samtliga vederbörande, vilka
haft att yttra sig i denna fråga — och då den med nämnda lärarbefattning förenade
undervisningsskyldigheten såväl i fråga om art som omfattning är densamma
efter förvandlingen till lektorat som förut, måste även lärarbefattningen anses vara
densamma, som alltifrån år 1892 innehafts av lektorn P. E. Ullberg, ehuru på
grund av de ingående läroämnenas vikt benämningen från den 1 januari 1912 blivit
förändrad.

Ultuna den 20 april 1912. ./. A. Sjöström,

Rektor vid Ultuna lantbruksinstitut».

Statskontoret har i sitt utlåtande erinrat om att, då 1891 års Riksdag,
i sammanhang med omorganisation av institutet vid Ultuna, å stat
uppförde fyra lektors- och fyra adjunktstjänster vid institutet, därvid tilllika
bestämdes, att löntagare skulle i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, han före den nya statens utfärdande kunde hava tjänstgjort vid
institutet i lärarbefattning, som i avseende å omfånget av undervisningsskyldigheten
vore med hans nya befattning jämförlig. Med denna
bestämmelse hade man avsett att för dem av institutets lärarkår,
vilkas tjänster då för första gången uppfördes å ordinarie stat, bereda
en såsom skälig ansedd lönetursrätt för deras föregående tjänstgöring
såsom extra ordinarie lärare. Motsvarande bestämmelse inflöt bland de
vid 1899 års nya stat för institutet fogade avlöningsvillkor. Genom
denna stat förändrades två av de fyra adjunktstjänsterna till lektorat,
varjämte för de kvarvarande adjunktstjänsterna uppfördes tre ålderstillägg;
och med tillämpning av berörda avlöningsvillkor hade de av
sökanden Ullberg omförmälda lektorerna A. G. Timberg och E. V. E.
Petersson, vilka innehaft de båda till lektorat förvandlade adjunktstjänsterna,
genom nådiga brev respektive den 9 november 1900 och den
15 mars 1901 för lönetur å sina lektorstjänster fått tillgodoräkna sig
sin föregående adjunktstjänstgöring. Sedermera hade genom kungörelse
den 6 juni 1902 ifrågavarande bestämmelse undergått förändring i
syfte att bereda tjänstinnehavare vid ettdera av instituten vid Ultuna
eller Alnarp viss lönetursrätt för tjänstgöring vid det andra institutet,
och på grund av den sålunda förändrade bestämmelsen hade den av
Ullberg likaledes omförmälde, dåvarande lektorn J. A. Sjöström för
lönetur å sin lektorstjänst vid Ultuna fått tillgodoräkna sig tjänstgöring
såsom extra lärare vid Alnarp. År 1905 genomfördes lönereglering
vid institutet, avseende att bringa den ordinarie lärarkårens löneförmåner
i jämnställdhet med lärarnas vid de allmänna läroverken, och
i anslutning härtill infördes också bland avlöningsvillkoren ovanberörda,
från avlöningsvillkoren för läroverkslärarna hämtade bestämmelse an -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

gående ålderstillägg för ordinarie adjunkt, som befordras till lektor.
Såsom ovan nämnts, hade emellertid jämnsides med denna bestämmelse
kvarstått det gamla stadgandet om lönetursrätt för tjänstgöring, som
till omfånget varit jämförlig med den nya befattningen. . Då sistnämnda
stadgande vore av mera generell natur i förhållande till den år 1905
införda nya bestämmelsen angående lönetursrätten för adjunkt, som
befordrades till lektor, vilken bestämmelse avsåge fall, som, därest berörda
specialstadgande icke funnes, skulle kunna hänföras under den generella
bestämmelsen, torde också få anses uppenbart, att från sistberörda bestämmelses
tillämpningsområde numera vore undantagna alla de fall, å vilka
specialstadgandet kunde göras gällande. Enligt 1905 års avlöningsvillkor
vore Ullberg således icke berättigad till den påstådda lönetursrätten och,
såsom framginge av departementschefens ovannämnda anförande till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1911, hade icke avsetts att bereda innehavarna
av de vid samma års Riksdag inrättade två nya lektorstjänst erna
några lönetursförmåner utöver vad dem enligt nyssnämnda avlöningsvillkor
t illkom me.

Ullbergs lektorstjänst omfattade emellertid fullständigt samma ämnen
som den förutvarande adjunktstjänsten, och enligt rektors vid institutet av
Ullberg åberopade intyg vore den med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten
såväl i fråga om art som omfattning densamma som vid adjunktstjänsten.
Såsom av ovannämnda statsrådsprotokoll framginge, hade också
denna adjunktstjänst ansetts böra ombildas till lektorat, även oavsett inrättandet
av fortsättningskurserna. Med hänsyn till dessa omständigheter
och då tjänsten alltså i verkligheten vore densamma före som efter 1911
års omorganisation, kunde det icke förnekas, att starka billighetsskäl
talade för beredande åt Ullberg av den sökta lönetursrätten. Statskontoret
liar härvid särskilt framhållit, att hans ställning i förevarande hänseende
vore fullkomligt likartad med ovanbemälde lektorerna Timbergs och
Peterssons, och att det icke torde förefinnas någon skälig anledning,
varför Ullberg i avseende å rätt till ålderstillägg skulle vara sämre ställd
än dessa.

Statskontoret har därför hemställt om avlåtande av proposition till
Riksdagen om rätt för Ullberg att för erhållande av ålderstillägg å sin
lektorstjänst tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie adjunkt
vid institutet, och sålunda från och med år 1912 åtnjuta avlöning i fjärde
lönegraden med 5,500 kronor.

Med hänsyn till avfattningen av gällande avlöningsvillkor, finner
jag väl, lika med lantbruksstyrelsen och statskontoret, Ullberg icke vara
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. <13 höft. (Nr 94.) 2

Departements chefen.

10

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

berättigad att för erhållande av ålderstillägg å lektors tjänsten räkna sig
till godo hela sin föregående adjunktstjänstgöring. I enlighet med denna
min uppfattning hemställde jag också vid föredragning den 28 november
1912 inför Eders Kungl. Maj:t av Ullbergs ifrågavarande ansökning, att
Eders Kungl. Maj:t måtte i anledning av densamma förklara Ullberg berättigad
att från och med år 1912 åtnjuta jämte begynnelselönen allenast
ett första ålderstillägg eller tillsammans 4,500 kronor; och blev denna
min hemställan av Eders Kungl. Maj:t bifallen. Emellertid anser jag i
likhet med statskontoret, att starka billighetsskäl och särskilt Ullbergs
likställighet med lektorerna Timberg och Petersson, vilka förut blivit
tillförsäkrade en motsvarande rätt, tala för beredande åt Ullberg av den
sökta förmånen; och får jag därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgiva,

att Ullberg må för erhållande av ålderstillägg å sin lektorstjänst tillgodoräkna
sig hela den tid, han varit ordinarie adjunkt vid lantbruksinstitutet
vid Ultima.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:
Gösta Alstermarh.

STOCKHOLM, XSAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.