liungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
i
Nr 86,
Kungl. Maj it s nådiga proposition till Riksdagen angående fyllnadspension
åt tillförordnade rektorn vid högre realläroverket a
Östermalm i Stockholm, rektorn vid realskolan i Eskilstuna
J. G. T. Elmquist; given Stockholms slott den 24
januari 1913.
Under åberopande av bilagda. utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgiva,
att tillförordnade rektorn vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm,
rektorn vid realskolan i Eskilstuna Johan Gustaf Theodor Elmquist
må från och med den 1 juli 1913 eller den senare dag, då han efter erhållet
avsked kommer att tillträda pension såsom rektor i enlighet med gällande
bestämmelser, utöver denna pensions belopp under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en fyllnadspension av 500 kronor
årligen.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kung!,
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 55 höft. (Nr 86.J
1
Fyllnadspension
åt
rektorn J. G.
T. Elmqnist.
■Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.,
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
ScHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswär»,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
Uti en av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk med underdånigt
utlåtande den 16 december 1912 till Kung!. Maj:t överlämnad ansökning
har tillförordnade rektorn vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm,
rektorn vid realskolan i Eskilstuna Johan Gustaf Thcodor Elmquist anhållit,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att han måtte förklaras
berättigad att, utöver honom författningsenligt tillkommande pension
av 4,500 kronor, åtnjuta en fyllnadspension av 500 kronor årligen, att
utgå från och med den 1 juli 1913 under hans återstående livstid.
Innan jag närmare redogör för ärendet, anhåller jag att till utredning
om storleken av den Elmquist författningsenligt tillkommande pen
-
3
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr So.
sionen, vilken av honom angivits till 4,500 kronor, få erinra om de för tillförordnade
rektorer vid rikets allmänna läroverk gällande pensionsbestämmelserna.
Enligt nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löneoch
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk
äro tillförordnade rektorer vid nämnda läroverk, vilka fullgjort de i
fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkoren — 65
levnads- och 35 tjänstår — och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande,
berättigade att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad. Denna
utgår för rektor vid högre allmänt läroverk i två lönegrader: i första lönegraden
4,000 kronor och i andra lönegraden 4,500 kronor, och äger uppflyttning
i andra lönegraden rum efter 10 år, därvid endast den tid tillgodoräknas,
som vederbörande tjänstgjort såsom rektor vid högre allmänt
läroverk. Till dessa löneförmåner komma tjänstgöringspenningar till visst
belopp samt av vederbörande kommun lämnad fri bostad eller hyresersättning.
Vidare bestämdes i nämnda kungörelse, att om vederbörande, som, då
han intjänat stadgad tid för erhållande av avlöningsförhöjning, redan uppnått
den levnads- och tjänstålder, som berättigar honom till pension enligt
ovannämnda bestämmelser, får han icke tillträda ifrågavarande förhöjning.
Samma kungörelse innehöll, att ordinarie lärare vid inträde å den nya
lönestaten skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser
rörande pensionering, som kunde varda stadgade.
Genom den i sammanhang med lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension utfärdade kungl. kungörelsen den
11 oktober 1907 om tillämpligheten av samma lag å vissa tjänster har
föreskrivits, dels att de bestämmelser om pensionsrätt med mera, vilka
a-enom kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgats beträffande tillförord
Ö
o o o
nade rektorer vid rikets allmänna läroverk, skola fortfarande äga giltighet,
dels ock att vad i övrigt genom 1907 års lag stadgats skall i tillämpliga
delar gälla envar av dessa rektorer.
Såsom grundval för pensions beräkning uppställes i den nya pensionslagen,
när avlöningen är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar, beloppet
av lönen, vilket bildar det s. k. pensionsunderlaget. Med dess belopp
utgår pensionen, när villkoren för pensions erhållande äro i allo uppfyllda,
vartill i fråga om ordinarie ämneslärare hör att innehava 65 levnads- och
35 tjänstår. Avkortad pension kan utgå, om tjänståldern understiger den
för hel pension föreskrivna. För den händelse att vederbörande innehar
lön eller pension för annan statens tjänst äro särskilda bestämmelser meddelade.
T enlighet med vad nu anförts skulle pensionsunderlaget för tillför -
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
ordnad rektor vid högre allmänt läroverk utgöra i första lönegraden 4,OCH)
kronor och i andra lönegraden 4,500 kronor.
Sedan emellertid 1912 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet, har genom nådigt brev den 6 juni 1912 förordnats, att pensionsunderlaget
för rektor och tillförordnad rektor vid högre allmänt läroverk
skall utgöra hela lönen med tillägg av 500 kronor och för rektor och tillförordnad
rektor vid real- eller samskola hela lönen med ett motsvarande
tillägg. Tilläggsbeloppen grundade sig på det förhållande, att i rektorernas
löneförmåner ingick rätt till bostad eller hyresersättning, utan att denna
förmån enligt gällande pensionslag kunde ens till någon del lända till förhöjning
av det för rektorerna gällande pensionsunderlaget. Detta erkändes
vara för lågt i jämförelse med vad som gällde för andra likställda befattningshavare.
Tillser man, med tillämpning av nu omförmälda föreskrifter, huru
med Elmquists författningsenliga rätt till pension förhåller sig, framgår
följande.
På sätt överstyrelsen upplyst har Elmquist ingått på 1904 års löneocli
pensionsreglering. Då han, enligt vad ovannämnda ansökning bilagda
handlingar utvisa, är född den 20 december 1846, har han redan den 20
december 1911 uppnått den för rätt till pension enligt ovan anförda bestämmelser
föreskrivna åldern av 65 år. Han hade då varit skyldig att
avgå ur tjänst, men har genom nådigt beslut den 22 december 1911 erhållit
tillstånd att kvarstå i rektorstjänsten vid realskolan i Eskilstuna tills
vidare intill utgången av juni 1918. Därjämte förordnades han att tills
vidare till samma tid bestrida rektorsbefattningen vid högre realläroverket
å Östermalm i Stockholm.
Vad angår de andra huvudvillkoren för rätt till pension såsom tillförordnad
rektor — Bo års tjänst såsom lärare och 15 års rektorstjänst —
kommer han den 1 juli 1913, från vilken tid pension av honom begäres,
att räkna sig till godo ett antal av 451/2 tjänstår såsom lärare. I december
1869 utnämndes han efter två års föregående tjänstgöring till
ordinarie kollega vid lägre allmänna läroverket i Eskilstuna. Från och
med höstterminen 1872 tjänstgjorde han såsom vikarierande rektor vid
samma läroverk, där han sedermera den 10 oktober 1877 utnämndes till
ordinarie rektor. 1 befattningen såsom rektor vid denna läroanstalt — numera
realskolan i Eskilstuna — kvarstår han fortfarande. Men från och
med ingången av år 1889 blev han tillförordnad rektor vid Östermalms lägre
allmänna läroverk i Stockholm. Och sedan denna läroanstalt enligt nådigt
beslut den 13 juni 1903 övergått till högre läroverk, har han alltifrån
den 1 juli 1903 innehaft förordnande såsom rektor därstädes. Han har
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr S6.
5
således vid utgången av juni månad 1913, om vikariatet under åren 1872
—1877 medräknas, en rektorstid av närmare 41 år, därav 241/2 år såsom
tillförordnad rektor. Av denna tid avse de sista tio åren förordnande
såsom rektor vid högre allmänt läroverk. Aven i avseende å tjänståren
uppfyller Elmquist sålunda bestämmelserna för rätt till pension såsom tillförordnad
rektor. Och han innehar, enligt vad upplyst blivit, ej lön eller
pension från annan statens tjänst.
Såsom av det föregående framgår skall vid nu omförmälda förhållanden
beloppet av pensionen för Elmquist, som åtnjuter lön i första lönegraden,
författningsenligt utgöra rektorslönen, 4,000 kronor, med ovannämnda
tillägg av 500 kronor, således 4,500 kronor. Även om Elmquist
skulle kvarstå i tjänst efter den 30 juni 1913 och över den 1 januari
1914, vid vilket års början för avlöningsför höj ning föreskrivet villkor i
avseende å tjänstgöringstidens längd skulle vara uppfyllt av honom, kunde
han dock ej författningsenligt uppflyttas i andra lönegraden. Under förhandenvarande
förhållanden kan alltså pensionen för honom ej komma att
uppgå till det för rektors vid högre allmänt läroverk andra lönegrad
gällande pensionsunderlagets belopp, 5,000 kronor.
Elmquists ifrågavarande ansökning innebär nu att genom en särskild
tilläggspension av 500 kronor komma i åtnjutande av nyssnämnda högre
pension, 5,000 kronor.
Vad Elmquist har att till stöd härför andraga inhämtas av ansökningen,
däruti han i berörda avseende anfört:
Då Elmquist, trots det han vid inträdet i pensionsåldern endast 8 x/2 år tjänstgjort
såsom rektor vid högre allmänt läroverk och först därefter intjänat de 1 x/2 år,
som fattades för uppnåendet av högsta avlöning och högsta pension, anhölle att genom
en fyllnadspension komma i åtnjutande av ett däremot svarande pensionsbelopp, vågade
han till en början — förutom det förhållandet, att han vid avskedstagandet faktiskt
fullgjort hela den tjänstetid (10 år), som erfordrades för att komma i åtnjutande av den
högsta rektorspensionen — åberopa sin osedvanligt långa tjänstetid som lärare vid
statens läroverk. Det torde nämligen sällan förekomma, att en elementarlärare vid
avskedstagandet hunnit, liksom Elmquist, tjäna staten under icke mindre än 45 x/2 år.
Därtill kommo vidare det säkerligen än ovanligare att, såsom i detta fall, hava tjänstgjort
som rektor under hela 41 tjänstår. Visserligen vore 31 av dessa tjänstår fullgjorda
i rektorsbefattning vid lägre allmänt läroverk och, som nämnt, endast 10 vid
högre läroverk. Elmquist ville dock framhålla, att inemot halva tiden av denna förstnämnda
tjänstgöring — 14 x/2 år — avsåge rektorsbefattningen vid det ojämförligt
största av de lägre läroverken, nämligen Östermalms dåvarande femklassiga läroverk i
Stockholm, vilken befattning av sådan och därmed sammanhängande orsaker finge anses
hava ställt fullt så stora krav på innehavaren som flertalet rektorsbefattningar vid rikets
högre allmänna läroverk med avsevärt mindre antal såväl lärare som lärjungar. Därjämte
kunde Elmquist framhålla, att såväl för allmänna läroverket som för elementar
-
6 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
läroverket för flickor i Eskilstuna, för vilken sistnämnda läroanstalt Elmquist jämväl
varit rektor, under Elmquists rektorstid uppförts nya skolbyggnader, för vilka arbetens
planläggning och genomförande lian fått nedlägga ett ej obetydligt, oavlönat arbete.
Extra uppgifter av enahanda art, ehuru än mera maktpåliggande, och likaledes utan
ersättning både Elmquist ävenledes käft att fylla under sin rektorstid i Stockholm, i
det att han från början till slut käft att medverka vid den för högre realläroverket ä
Östermalm avsedda nya byggnadens uppförande och inredning. I egenskap av samma
läroverks rektor hade han därvid under eu följd av år måst utföra ett drygt arbete för
att såsom ledamot av de olika byggnadskommittéerna bevaka läroverkets intressen.
Detta arbete hade varit så mycket mera betungande, som det mast fullgöras vid sidan
av de till rektorsbefattningen hörande göromålen, vilka, vid detta läroverk redan i och
för sig synnerligen krävande, just under dessa år ställt än större fordringar pa rektorsbefattningens
innehavare jämväl av det skäl, att läroverket samtidigt undergått sin
ombildning från ett lägre till ett högre läroverk — med därvid radande provisoriska
övergångsförhållanden, skollokalerna spridda å ej mindre än tre olika platser i staden
med mera — och läroverket även i denna sin senare egenskap redan från början blivit
ett av de största i riket.
Härtill kunde läggas, att Elmquist under tiden för sin rektorstjanstgöring i Eskilstuna
dels såsom styrelseordförande och studierektor samt äveu såsom av eforus förordnad
inspektor organiserat och lett dervarande elementarläroverk för flickor, dels
ock under åren 1882—1888 varit av Kungl. Maj:t förordnad ledamot i direktionen för
tekniska skolan i Eskilstuna, att lian likaledes varit av Kuugl. Maj:t förordnad ledamot
i 1890 års skollagskommitté och av chefen för ecklesiastikdepartementet varit
tillkallad att såsom sakkunnig biträda inom departementet med uppgörande av förslagtill
förändrad anordning av militärövningarna vid de allmänna läroverken m. fl.
undervisningsanstalter. Elmquist vågade hysa den förhoppningen, att Kungl. Maj:t skulle
finna tillräckligt grundade skäl föreligga för att låta hans tjänstgörings- och andra
meriter uppväga vad som fattades honom för att författningsenligt komma i åtnjutande
av den högre rektorspensionen. Icke minst vågade Elmquist grunda denna sin förhoppning
på det förhållandet, att chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt anförande
till statsrådsprotokollet för den 19 april 1912 i fråga om pensionsreglering för rektorerna
vid de allmänna läroverken givit uttryck åt den meningen, att en pension a 4,500
kronor för en rektor vid högre allmänt läroverk vore för låg i jämförelse med den
pension, som utginge till med dem i ställning och avlöning eljest ungefär likställda
tjänstinnehavare.
Läroverksövcrstyrelsen bär i sitt ovanberörda utlåtande hemställt om
avlåtande av proposition till Riksdagen i det av Elmquist angivna syftet,
och har överstyrelsen därvid anfört:
Yad som fattades med hänsyn till sökandens berättigande att erhålla den högre
rektorspensionen syntes kunna anses mer än uppvägt genom de tjänstemeriter som
rektor, vilka han i annat avseende förvärvat. Sökanden hade som vikarierande, ordinarie
och tillförordnad rektor vid allmänt läroverk med synnerligen erkännansvärd
duglighet och kraft tjänstgjort under den långa tiden av mer än 40 år. Av denna
tid tjänstgjorde han mer än 14 år vid Östermalms femklassiga läroverk, som vid den
tiden var det största eller ett av de största av sitt slag i Sverige med ett lärjungeantal
av närmare 400 och därutöver. Särskilt borde framhållas, hurusom sökauden vid
4
Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 7
båda de allmänna läroverk, där han tjänstgjort som rektor, vid sidan av de egentliga
rektorsgöromålen nedlagt ett betydande och förtjänstfullt arbete i samband med uppförande
av ny läroverksbyggnad.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits ansåge överstyrelsen, att det skulle utgöra
ett billigt erkännande av sökandens långvariga och nitiska verksamhet som rektor,
om det av honom ifrågasatta pensionsbeloppet kunde beredas honom. Eu så långvarig
verksamhet i dylik ^egenskap syntes vara av så enastående beskaffenhet, att ett
bifall, till sökandens anhållan icke kunde tänkas medföra konsekvenser med hänsyn
till bifallande av andra likartade framställningar.
Statskontoret, som på grund av remiss den 11 januari 1913 yttrat
sig i ämnet, har, efter fastslående av Elmquists författningsenliga rätt till
pension av 4,500 kronor, förklarat sig ej finna tillräckliga skäl föreligga
för bifall till ansökningen om en tilläggspension.
för min del finner jag vad av Elmquist och överstyrelsen anförts till
stöd för Elmquists ansökning vara av den särskilda betydelse, att jag
anser mig böra understödja hans begäran. En rektorsbefattning vid allmänt
läroverk, alltid krävande, blir synnerligen maktpåliggande, när den
är fäst vid en så betydande läroanstalt som den, varest Elmquist nu under
mer ån 24 år verkat, både under dess skede såsom det överhuvud största
bland de lägre läroverken och sedan under dess tillvaro såsom högre allmänt
läroverk, även då intagande ett av de främsta rummen i avseende
å lärjungeantal. Och särskilt mödosamt har Elmquists rektorskall varit
med hänsyn till de uppgifter vid sidan av de egentliga läroverksgöromålen,
han måst fullgöra under byggnadstider samt omorganisationsarbete.
Det lärer ock vara något enastående att liksom Elmquist kunna blicka
tillbaka på mer än fyra decenniers fortsatt rektorsskap, vitsordat på det
utmärktaste sätt. Till bevis på huru exempellöst lång denna rektorstid
måste anses vara kan jag anföra, att enligt en verkställd uträkning medeltalet
av de vid övriga allmänna läroverk nu anställda rektorernas rektorsår,
därest de kvarstode i rektorsbefattning till uppnådda 05 år, skulle
vara obetydligt över 23 år. Ingen av dem skulle uppnå en längre tid
såsom rektor än 33 år. Då man synes mig med skäl kunna, i likhet med
överstyrelsen, anse Elmquists ovanliga och stora tjänstemeriter såsom rektor
fullt uppväga vad som formellt felas honom för att han författningsenligt
skulle kunna erhålla nu gällande högsta rektorspension, vill jag alltså tillstyrka
bifall till hans ansökning. Jag hemställer fördenskull, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,
att tillförordnade rektorn vid högre realläroverket å
Östermalm i Stockholm, rektorn vid realskolan i Eskils
-
Departe
mentschefeii.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
tima Johan Gustaf Theodor Elmquist må från och med
den 1 juli 1913 eller den senare dag, då han efter erhållet
avsked kommer att tillträda pension såsom rektor
i enlighet med gällande bestämmelser, utöver denna pensions
belopp under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en fyllnadspension av 500
kronor årligen.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Christer (TAlbedyhll.
Stockholm, Ivar HseggHtröms Boktr. A.-B., 1913.