Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
1
Hr 75.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande
av förslag till avlöning sreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk m. m.; given Stockholms
slott den 7 februari 1913.
Under åberopande av härvid bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk;
dels medgiva, att avlöningsförmåner, som enligt samma reglemente
tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, må utgå direkt av vederbörande
verks medel;
dels medgiva, att därest nuvarande kassören A. Schagerström, vilken
för närvarande bestrider kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle, utnämnes
till berörda befattning med ingången av år 1914, han må äga att
uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om han varit innehavare av
samma befattning;
dels ock, under förutsättning att lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension vinner tillämpning å tjänstemän
vid statens vattenfallsverk och att i följd därav tjänstemän vid nämnda
verk bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa,
medgiva,
att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet för nyssbe*
rörda kassa kunna komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i
kassan, ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente
skola till kassan utgivas av förmän, maskinskötare och vakter, vilka
före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, må utbetalas av
vederbörande verks medel; samt
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 käft. (Nr 75.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kan
bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och
barn, som han kan komma att efterlämna, må av vederbörande verks medel
utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som gälla
för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att tjänstemannen
till verkets kassa betalar lika stora års- och befordringsavgifter,
som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa, dock att förmän, maskinskötare och vakter, vilka före 1913
års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behöva erlägga årsavgifter.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr Tö.
3
Utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
februari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte yttrade härefter:
Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga frågan om lönereglering
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anhåller jag till en
början få i korthet erinra om vad som förut förekommit i detta ärende.
Historik.
Med skrivelse den 17 mars 1909 överlämnade vattenfallsstyrelsen till
Kungl. Maj:t förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk.
Nämnda förslag ansågs emellertid, med hänsyn till detsainmas omfattning,
icke kunna för det dåvarande i sin helhet underställas Kungl.
Maj:ts prövning. Särskilda omständigheter betingade dock att, beträffande
en befattning, den föreslagna överingenjörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk,
avlöningsförmånerna bleve bestämda redan vid 1909 års riksdag.
På förslag av dåvarande chefen för civildepartementet gjorde Kungl.
Maj:t i proposition den 2 april 1909, nr 164, framställning till Riksdagen
beträffande bemälde överingenjörs avlöningsförmåner. Det närmare
4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
innehållet av berörda framställning får jag anledning att i det följande
närmare omförmäla.
Enligt vad Riksdagen i skrivelse den 24 maj 1909, nr 225, meddelade,
biföll Riksdagen vad Kungl. Maj:t i nämnda hänseende föreslagit,
dock med huvudsakligen den ändringen, att överingenjören skulle tillsättas
genom förordnande på viss tid.
Först vid 1911 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr
94) angående godkännande av förslag till fullständigt avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfalls verk.
Under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokoll
över civilärenden för den 17 februari 1911 föreslog nämligen
Kungl. Maj:t Riksdagen att
dels godkänna ett i statsrådsprotokollet intaget förslag till avlöningsreglemente;
dels
medgiva, att de avlöningsförmåner, som enligt samma reglemente
skulle tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, finge utgå
direkt av vederbörande verks medel;
dels besluta, att de pensioner, vilka med tillämpning av nämnda
reglemente skulle komma att beviljas tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
likaledes skulle utgå direkt av vederbörande verks medel;
dels ock, under förutsättning av sådan ändring i reglementet för
civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid statens vattenfallsverk
bleve förpliktade till delaktighet i kassan, medgiva,
att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i sistberörda reglemente
kunde komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa,
ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente
skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång
anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas av vederbörande
verks medel; samt
att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde
bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och
barn, som han kunde komma att efterlämna, finge av vederbörande verks
medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder,
som gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor
att tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter,
som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa, dock att förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång
anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behövde erlägga årsavgifter.
I det utlåtande (nr 52), som statsutskottet avgav i ämnet, erinrades, att
ett fastställande av avlöningsreglemente för vattenfallsverket, medan dess kraft
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
5
verk vore föremål för stark utveckling och nya sådana vore under anläggning,
givetvis icke kunde innebära ett slutgiltigt ordnande för framtiden av avlöningsförhållandena
vid vattenfallsverket. Utskottet hade likväl, med anledning av vad
i ärendet förekommit, ansett denna omständighet icke vara av beskaffenhet att
utgöra hinder för ett fastställande redan då av ett dylikt avlöningsreglemente.
Vid den närmare granskning, utskottet underkastat Kungl. Maj:ts
framställning, hade emellertid emot densamma framkommit vissa anmärkningar,
som ansetts böra medföra en del jämkningar i de av Kungl. Maj:t
i ämnet gjorda förslag.
I de uti utlåtandet ej vidrörda delar hade utskottet icke funnit något
att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, med avslag å en i ämnet väckt
motion, måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition godkänna ett vid
utskottets utlåtande fogat förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk.
Därjämte hemställde utskottet om bifall till vad Kungl. Maj:t i
övrigt föreslagit.
Till en närmare redogörelse för skiljaktigheterna mellan Kungl.
Maj:ts och utskottets reglementsförslag återkommer jag i det följande.
Mot statsutskottets utlåtande hade avgivits reservationer, bland annat,
av herrar A. Ekman. K. V. Rydén och E. A. Nilson, som ansett, att utskottet
bort hemställa,
dels att Riksdagen, med avslag på Kungl. Maj:ts proposition och
förberörda motion, mätte besluta att icke då vidtaga någon ändring i
gällande avlöningsstater för Trollhätte kanal- och vattenverk;
dels ock att Riksdagen måtte medgiva, att kostnaderna för avlöning
och drift vid ifrågavarande vattenverk finge under år 1912 bestridas direkt
av vederbörande verks medel.
Vid behandling inom Riksdagen av statsutskottets utlåtande stannade
kamrarna vid skiljaktiga beslut, i det att Första kammaren biföll utskottets
hemställan, men Andra kammaren biföll den nämnda reservationen.
Sedan Riksdagens beslut vid gemensam omröstning utfallit i enlighet
med Andra kammarens mening, anmäldes i skrivelse den 31 maj 1911,
nr 241, att Riksdagen, dels, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition, beslutat
att icke då vidtaga någon ändring i gällande avlöningsstater för
Trollhätte kanal- och vattenverk, dels ock medgivit, att kostnaderna för
avlöning och drift vid ifrågavarande vattenverk finge under år 1912 bestridas
direkt av vederbörande verks medel.
Vid föredragning den 22 juni 1911 av Riksdagens nyssnämnda
skrivelse fann Kungl. Maj:t gott uppdraga åt löneregleringskommittén att
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till lönereglering för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
. Löneregleringskommittén har den 26 oktober 1912 avgivit sitt förslag
i ämnet.
Vid kommitténs betänkande äro fogade särskilda yttranden, innefattande
i vissa hänseenden avvikande meningar av dels vattenfallsdirektören
F. V. Hansen, vilken på grund av Kungl. Maj:ts förordnande såsom
särskild ledamot deltagit i behandlingen av detta ärende inom kommittén,
och dels av ledamoten i kommittén A. Pers.
Sedermera har vattenfallsstyrelsen inkommit med utlåtande den
17 december 1912 över kommitténs berörda förslag.
Vidare hava vissa befattningshavare vid Trollhätte kanal- och vattenverk
uti eu till Kungl. Maj:t ställd, av vattenfallsstyrelsen med utlåtande
den 20 december 1912 till Kungl. Maj:t överlämnad skrift gjort framställning
i fråga om tidpunkten för det nya avlöningsreglementets trädande i kraft.
Slutligen har statskontoret den 16 januari 1913 yttrat sig i anledning
av vissa i sammanhang med löneregleringen för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk ifrågasatta ändringar i gällande lag angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension.
Avlön ingsreglementets omfattning,
Innan jag närmare redogör för de särskilda förslagen till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk och vad därmed äger
samband, anser jag mig böra till Kungl. Maj:ts beprövande framlägga
frågan, vilka delar av statens vattenfallsverk detta reglemente, åtminstone
till eu början, må böra omfatta.
Vidkommande vattenfallsstyrelsen, vilken utgör centralförvaltningen
för statens vattenfallsverk, tillåter jag mig erinra, att varken det av
Kungl. Maj:t eller det av statsutskottet vid 1911 års riksdag framlagda
förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk
avsåg att gorå någon ändring i de för vattenfallsstyrelsen år 1908 antagna,
mera provisoriska avlöningsbestämmelser.
_ Aven löneregleringskommittén har utgått från den förutsättningen,
att ej heller i kommitténs uppdrag innefattats att föreslå definitiv lönereglering
för vattenfallsstyrelsen, utan endast för under densamma ställda verk.
Vad beträffar sistberörda verk synes av löneregleringsfrågans behandling
år 1911 framgå, att avsikten då var, att avlöningsreglem entet
visserligen till en början endast skulle tillämpas å befattningshavare vid
Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk och därtill hörande distriktsavdelningar
samt å den för nämnda kanal- och kraftverk gemensamma
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75. 7
räkenskapsavdelningen, men att reglementet med däri för de särskilda befattningarna
angivna avlöningssatserna skulle vid framdeles blivande nya
verk kunna utan vidare tillämpas.
Rörande denna fråga har emellertid löneregleringskommittén anfört,
att institutionerna vid Trollhättan sj-ntes, såvitt nu kunde bedömas, till
omfattning och beskaffenhet kunna komma att väsentligen skilja sig från
framtida anläggningar av motsvarande art. I sådant hänseende °ansåg
kommittén exempelvis kunna framhållas, hurusom någon motsvarighet till
den stora fastighetsförvaltningen vid Trollhättan knappast kunde" ifrågakomma
vid Södertälje kanalverk, vars övertagande redan vore beslutat;
att Trollhätte kraftverks bestyr med detalj distribution syntes giva detta
verk en annan ställning än Porjus kraftverk med endast några få abonnenter;
samt att anordningen med särskild räkenskapsavdelning, åtminstone
efter vad man nu kunde se, näppeligen kunde erfordras vid andra verk.
Allt detta gjorde att, enligt kommitténs mening, frågan om avlöningsförmånerna
för personal vid nytillkommande verk borde i varje särskilt
fall göras till föremål för prövning. Avlöningsreglementets allmänna
bestämmelser ansåg kommittén dock så vitt möjligt höra redan nu så avfattas,
att de kunde gälla även för befattningshavare vid nya verk.
Vid antydda förhållande har kommittén ock vid angivande i reglementet
av de särskilda befattningarna och avlöningssatserna specifikt upptagit
Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk samt Trollhätte räkenskapsavdelning.
Vattenfallsstyrelsen har uti sitt förenämnda utlåtande den 17 december
1912 icke gjort någon direkt erinran mot kommitténs uppfattning
beträffande avlöningsreglementets tillämplighetsområde. Emellertid har
styrelsen i denna fråga yttrat följande.
Sedan vattenfallsstyrelsen i mars 1909 avgav sitt förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, hade vattenfallsverket
utvidgats i en omfattning, som man då icke kunde med bestämdhet
förutse. Sålunda hade beslut fattats om anläggning av kraftverk
vid Porjus och vid Älvkarleby, vilka torde bliva färdiga för drift, det
förstnämnda i slutet av år 1914 och det sistnämnda i början av år 1915.
Ordinarie driftpersonalen vid nämnda båda kraftverk borde enligt styrelsens
mening tillsättas vid ingången av, respektive under, år 1915, varför
skulle erfordras framställning till 1914 års Riksdag om avlöningsreglementets
komplettering i detta hänseende. Vidare vore Södertälje kanalverk
från och med 1913 års ingång ställt under vattenfallsstyrelsens förvaltning.
Under den gångna tiden har, säger styrelsen vidare, ytterligare erfarenhet
vunnits om behovet av personal vid styrelsen; och torde det därför
vara lämpligt, att en del av den vid styrelsen anställda personalen
Kommittén
Vattenfalls
styrelsen.
8
Departe mentschefen -
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
inom icke allt för lång tid beredes fast anställning. Nämnda personal betingas
emellertid delvis av igångsättningen av driften vid Porjus och Älvkarleby
kraftverk, i det att en del med dessa båda kraftverks drift sammanhängande
arbeten synes kunna utföras av vid styrelsen placerade tjänstemän.
Det torde därför vara lämpligt, att frågan om införandet i avlöningsreglementet
av bestämmelser angående vissa vid styrelsen anställda
tjänstemän behandlas i samband med motsvarande bestämmelser angående
jänstemän vid Porjus och Älvkarleby kraftverk.
Med hänsyn härtill förklarar sig vattenfallsstyrelsen hava för avsikt
att under år 1913 inkomma med framställning om proposition till 1914 års
Riksdag angående avlöningsregleinentets komplettering med bestämmelser
rörande avlöning till tjänstemän vid styrelsen, Porjus och Älvkarleby
kraftverk samt vid Södertälje kanalverk.
Även för min del anser jag, att avlöningsreglementet bör så avfattas,
’ att detsamma för närvarande endast omfattar tjänstemän vid Irollhätte kanalverk,
Trollhätte kraftverk och Trollhätte räkenskapsavdelning, samt att befattningar
vid nya, till statens vattenfall sverk hänförliga verk upptagas i reglementet
endast i mån befattningarna anses böra erhålla karaktären av ordinarie
och efter det avlöningssatserna blivit för en var av dem efter prövning
bestämda.
Naturligen böra emellertid, såsom kommittén framhållit, avlöningsreglementets
allmänna bestämmelser så vitt möjligt redan nu formuleras så,
att de kunna tillämpas även på befattningshavare vid nytillkommande verk.
När rätta tidpunkten är inne att uppföra nya befattningar på ordinarie
stat, kan jag givetvis ej för närvarande bedöma. Klart är dock, att,
då nya betydande anläggningar inom kort stå färdiga att tagas i bruk,
man har att motse en ökning av den till statens vattenfallsverk hörande
driftpersonalen, och det kan ju visa sig lämpligt att redan på ett tidigt
stadium sätta sådana befattningar, som redan från början med säkerhet
kunna förutses bliva permanenta, på ordinarie stat, för att därigenom öka
lockelsen för dugliga personer att taga anställning i statens tjänst.
Dessa förhållanden torde emellertid få bliva föremål för framtida prövning
av Kungl. Maj:t och Riksdagen.
Jag övergår nu till det av löneregleringskommittén uppgjorda förslag
till avlöningsreglemente; och får först vidkommande
avlöningsreglementets huvudprinciper.
erinra om följande:
9
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Såväl det av vattenfallsstyrelsen år 1909 upprättade förslaget till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk som ock Kungl.
Maj:ts därpå grundade framställning i ämnet vid 1911 års riksdag voro
i väsentliga punkter byggda på det vid 1907 års riksdag antagna avlöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket.
Ehuru både från statsutskottets sida och inom Riksdagens Andra
kammare vissa anmärkningar framställdes mot Kungl. Maj:ts förslag, gjordes
likväl icke någon erinran mot, att de huvudprinciper, som fått sitt
uttryck i avlön ingsreglementet för telegrafverket, blivit, på sätt skett, tilllämpade
jämväl på statens vattenfallsverk.
Om än, säger löneregleringskommittén i sitt nu ifrågavarande be- Kommittén
tänkande, nämnda principer väsentligt skilja sig från de avlöningsgrunder,
som hittills i regel av kommittén följts och som, i stort sett, vunnit
tillämpning i avseende å flertalet centrala ämbetsverk in. fl. myndigheter,
har kommittén dock vid nyss antydda förhållande och då onekligen statens
vattenfallsverk torde, såvitt statens verk angår, vara närmast jämförligt
med telegrafverket, ansett sig böra i sitt förslag uti nu förevarande
ärende, i all den mån ske kunnat, följa de för tjänstemän vid telegrafverket
fastställda avlöningsprinciper.
Kommittén har emellertid därvid dels beaktat de genomgripande
förändringar, som vid 1912 års riksdag vidtagits beträffande telegrafverkets
avlöningsreglemente, dels ock, på sätt i det följande närmare angives, i
åtskilliga hänseenden föreslagit vissa andra modifikationer.
Redan i detta sammanhang har kommittén framhållit en av de utav
kommittén ifrågasatta modifikationerna, nämligen i fråga om perioderna
för intjänande av avlöningsförhöjning.
Kommittén har därvidlag, vad beträffar den högst avlönade personalen,
icke funnit skäl föreligga, att perioderna i fråga må bestämmas
kortare än dem, som gälla för befattningshavare i allmänhet vid centrala
ämbetsverk m. fl. myndigheter, nämligen perioder om fem år.
Icke heller har det synts kommittén lämpligt, att, såsom i många
fall gäller vid telegrafverket, inom eu och samma tjänstegrad perioder av
olika längd (2 och 3 år) komma till användning.
Kommittén har fördenskull utgått från, att längden av ifrågavarande
perioder bör bestämmas för befattningshavare inom de högsta avlöningsgrupperna
till fem år och för övriga befattningshavare till tre år, dock
med undantag av de lägst avlönade, för vilka perioderna satts till två år.
I sammanhang med den sålunda ifrågasatta ändringen av perioderna
för intjänande av avlöningsförhöjning har kommittén funnit sig böra i vissa
fall föreslå inskränkning av antalet dylika förhöjningar, vilket jämte förBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 käft. (Nr 75.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
langning av perioderna understundom föranlett en höjning av begynnelseavlöningarna
utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit,
men t schefön Att avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfa Ils verk
mon 30 e eu-principiellt bygges på gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid
telegrafverket har synts även mig lämpligt.
Redan den i viss mån olika karaktären av de nämnda två verken gör
dock, att bestämmelserna icke kunna till alla delar överensstämma. Löneregleringskommittén
har emellertid, såsom jag nyss antytt, i sitt förslag
även i andra hänseenden avvikit från telegrafverkets avlöningsreglemente,
särskilt i avseende å perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.
I sistnämnda avseende anser jag mig redan nu höra uttala, att den
av kommittén hyllade grundsatsen synes mig väl tillvarataga billighetens
intressen, i det att den tjänsteman, som redan från början åtnjuter en
högre avlöning, får tjäna längre tid för erhållande av förhöjning än den,
som har lägre begynnelseavlöning. Kommitténs förslag har ock i jämförelse
med det vid telegrafverket tillämpade systemet vissa fördelar i avseende
å överskådlighet och reda. Den omständigheten att enligt kommitténs
förslag skiljaktigheter i periodindelningen förekommer mellan olika tjänster
inom verket synes mig ej heller böra väcka några formella betänkligheter,
i synnerhet i betraktande därav att i telegrafverkets avlöningsreglemente
periodlängderna växla t. o. in. inom samma tjänst.
Tilläggas må, att samma system, som kommittén nu föreslagit, nyligen
vunnit tillämpning vid reglering av avlöningsförhållandena för tjänsteinnehavare
hos Stockholms stad.
Med utgångspunkt från Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag till
avlöningsreglemente tillåter jag mig nu närmare ingå på löneregleringskommitténs
reglementsförslag och därvid jämväl omförmäla de erinringar,
som framställts, ävensom angiva min åsikt i särskilda fall.
Avlöningsreglementets särskilda bestämmelser.
§ 1. I § 1 av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 angives beloppet av det till
överingenjören vid Trollhätte kraftverk utgående arvode, varjämte särskilt
uti §§ 2, 3, 8 och 11 upptagas andra honom tillkommande avlöningsförmåner.
I detta hänseende torde böra erinras, att, i anledning av framställning
av Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag, avlöningsförmånerna för överingenjören
vid Trollhätte kraftverk redan blivit reglerade.
Enligt Riksdagens beslut skulle bemälde överingenjör — vilkens
befattning skulle tillsättas genom förordnande på viss tid av högst sex år
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
11
— från och med år 1910 äga åtnjuta 8,000 kronor såsom arvode samt
dessutom tantiem å nettovinsten av kraftverkets rörelse att utgå, därest
vinsten icke överstege 200,000 kronor, med 2,000 kronor och, därest vinsten
överstege 200,000 kronor, med ytterligare en halv procent å överskjutande
belopp, allt för år räknat. Överingenjören skulle därjämte
åtnjuta förmånen av fri bostad med bränsle och elektrisk belysning efter
vattenfallsstyrelsens bestämmande eller ock ersättning därför med 1,500
kronor om året. Riksdagen medgav ock, att vattenfallsstyrelsen finge, där
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, årligen bevilja
överingenjören ledighet med bibehållande av full avlöning under
högst en månad. För åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner stadgades
vissa bestämmelser.
Den uti § 1 av Kungl. Maj:ts nyssberörda reglementsförslag innehållna
bestämmelsen beträffande arvodet till överingenjören vid Trollhätte
kraftverk överensstämmer med vad Riksdagen redan beslutat.
Beträffande den tantiem, som ingår i hans fasta avlöning i stället
för tjänstgöringspenningar, torde stadgandet om dess med Riksdagens beslut
jämväl överensstämmande belopp, i enlighet med kommitténs förslag, böra
överflyttas till § 1 från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag.
Vidkommande § 2 i avlöningsreglementet torde till en början böra
anmärkas, att kommittén för att tydligt utmärka det slag av avlöning, varom
fråga är, föreslagit utbytande av uttrycket »avlöning» mot »fast avlöning»,
vilket senare uttryck är hämtat från avlöningsreglementet för postverket.
Detta uttryck har jämväl å övriga vederbörliga ställen i kommitténs
förslag till avlöningsreglemente blivit använt.
Berörda av kommittén föreslagna redaktionella förändringar anser
jag mig böra tillstyrka.
Den i § 2 av Kungl. Maj:t i 1911 års förslag använda avlöningsskalan
motsvarar den, som vid 1907 års riksdag fastställdes för telegrafverket.
Under klass 1 upptog Kungl. Maj:t en sammanlagd fast avlöning av
7,5 00 kronor. Då statsutskottet för den befattningshavare, överingenjören
vid Trollhätte kanalverk, vilken skulle kunnat komma i åtnjutande
av nämnda belopp såsom slutavlöning, föreslog nedsättning därav
med 500 kronor, upptog utskottet under klass 1 ett belopp av 7,000
kronor. , Därutinnan bär kommittén anslutit sig till statsutskottets förslag.
Kommittén har emellertid ansett vissa ytterligare modifikationer i
avlöningsskalan böra vidtagas, detta i anslutning till de förändringar, som
vid 1912 års riksdag beslutats beträffande motsvarande avlöningsskala för
telegrafverket.
Departe mentschefen -
§ 2.
Kommittén:
Departe mentschefen Kommittén: -
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
Departe mentschefen -
§ 8.
Kommittén:
Sålunda hava avlöningsbeloppen 3,800, 3,400 och 2,100 kronor fördelats
så, att av 3,800 kronor 2,400 skulle hänföras till lön och 1,400
till tjänstgöringspenningar, av 3,400 kronor 2,200 skulle hänföras till lön
och 1,200 till tjänstgöringspenningar samt av 2,100 kronor 1,500 skulle
hänföras till lön och 600 till tjänstgöringspenningar. Därjämte har införts
en ny avlöningsklass med en sammanlagd avlöning av 1,950 kronor, varav
1,440 kronor skulle motsvara lön och 510 kronor tjänstgöringspenningar.
På grund härav har i kommitténs förslag klassernas nummerföljd
blivit i viss mån ändrad.
Då kommitténs förslag i angivna hänseenden endast utgör en tilllämpning
av vad Riksdagen redan beslutat beträffande telegrafverket, torde
icke något vara att erinra däremot.
De i sista stycket av § 2 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattade
bestämmelserna i fråga om förmånen av fri bostad eller ersättning
därför synas, på sätt kommittén föreslagit, lämpligen kunna överflyttas
till § 10 i dess förslag och där sammanföras med övriga bestämmelser i
nämnda hänseende.
I § 3 angivas lägsta och högsta beloppen av den fasta avlöning,
som skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, med undantag av
överingenjören vid Trollhätte kraftverk.
I sammanhang härmed torde lämpligen böra behandlas den i § 5
omförmälda avlöningstabell, utvisande perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.
I det av Kungl. Maj:t år 1911 framlagda förslaget tillämpades den
med avseende å de s. k. kommunikationsverken i allmänhet''gällande grundsatsen
att bestämma begynnelseavlöningarna relativt låga och höja dessa
med flera, efter kortare perioder inträdande tillägg.
Kommittén har, såsom redan antytts, beträffande statens vattenfallsverk
ansett sig böra i viss mån godtaga denna grundsats, men icke kunnat
tillstyrka, att för de högst avlönade befattningshavarna perioderna för .
avlöningsförhöjning sättas kortare än fem år eller att inom en och samma *
tjänstegrad användas perioder av olika längd.
I överensstämmelse med denna sin uppfattning har kommittén föreslagit,
att för befattningshavare med eu begynnelseavlöning av 4,200 kronor
och därutöver skulle gälla femårsperioder och för befattningshavare
med en begynnelseavlöning understigande 4,200 kronor, men överstigande
960 kronor, treårsperioder samt för befattningshavare med begynnelseavlöning
av 960 kxmnor och därunder tvåårsperioder.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
13
Under åberopande av vad jag nyss i princip anfört i fråga om kommitténs
förslag beträffande perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning
har jag icke något att invända mot nu antydda närmare detaljer i
förslaget.
Innan jag yttrar mig om de avlöningssatser, som må böra bestämmas
för de särskilda befattningarna, anser jag mig böra beröra frågan om den
måttstock, efter vilken avlöningarna synas böra tillmätas för här ifrågavarande
befattningshavare.
Efter granskning av Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag uttalade
statsutskottet, att utskottet funnit vissa av de för tjänstemännen föreslagna
avlöningsbeloppen väl rundligt tillmätta och att utskottet fördenskull
ansett nödigt att vidtaga de nedsättningar däri, som i varje fall befunnits
av omständigheterna påkallade.
De för de högre tjänstemännen vid kraftverket upptagna avlöningsbeloppen
hade visserligen av utskottet lämnats orubbade, ehuru även de
förefallit väl höga. Med hänsyn emellertid till beskaffenheten av dessa
krävande tjänster och till de stora anspråk, som måste ställas på deras
innehavare, syntes det utskottet, att man för det dåvarande, innan närmare
kännedom vunnits om den med tjänsterna förenade verksamheten,
icke kunde med säkerhet avgöra vad i avlöningshänseende kunde erfordras
för deras upprätthållande på ett tillfredsställande sätt. Utskottet hade
därför icke velat föreslå någon nedsättning i sistnämnda avlöningsbelopp.
En av utskottets ledamöter, vilken i en av honom och två andra
ledamöter avgiven reservation yrkade avslag på Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet, anförde till stöd därför, bland annat, att den föreslagna avlöningsstaten
upptoge avsevärt högre löner än Riksdagen dittills i jämförliga
fall beviljat.
Kommittén, som jämväl till behandling upptagit detta spörsmål, har
emellertid ansett det icke kunna bestridas, att vid statens vattenfallsverk
i Trollhättan — och detta gäller särskilt kraftverket — befattningar finnas,
vilka äro av den art, att åt deras innehavare bör beredas proportionsvis
högre avlöningar än vad eljest plägar bestås befattningshavare i motsvarande
grad.
Av flertalet befattningshavare vid kraftverket, säger kommittén
vidare, måste krävas en särskilt hög grad av plikttrohet, noggrannhet
och rådighet. Genom ett enda obetydligt felgrepp kunna icke blott avsevärda
ekonomiska intressen bliva lidande utan även människoliv sättas
på spel. Men även utan personalens förvållande kunna ofta genom naturhändelser,
särskilt åskslag, stora faror uppstå. Till följd härav måste
Departe mentschefen -
Kommittén
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
framför allt befälspersonalen vara beredd att dag eller natt, vardag eller
helgdag vid behov ingripa, och därigenom förorsakas för denna personal
en bundenhet och mången gång eu känsla av oro, som icke torde i allmänhet
behöva förefinnas annorstädes.
För en relativt hög avlöning åt vissa befattningshavare, tillhörande
den personal, varom nu är fråga, anser kommittén jämväl den omständigheten
tala, att för dem mer än vad i allmänhet torde vara fallet beträffande
andra innehavare av statstjänst tillfälle kan yppas att inom enskild
verksamhet erhålla väl avlönade platser. Det synes kommittén därför
böra ligga i statens intresse att kunna erbjuda dem sådana avlöningsförmåner,
att det må bliva möjligt att förvärva och behålla dugande krafter
såväl å befälsposter som å åtskilliga underordnade platser,
mentschefe ^ vad kommittén sålunda anfört i fråga om avlöningar vid statens
n sc c eu. vattenfallsverk anser jag mig kunna instämma, och vill jag därvid särskilt
framhålla, att med de avlöningssatser, som statsutskottet föreslagit och
vilka under år 1912 provisoriskt tillämpats, det i flera fall visat sig förenat
med stora svårigheter att förvärva och i tjänsten bibehålla befattningshavare
såväl högre som lägre.
Trollhätte
kanalverk.
Överingenjör.
Éanalin -genjör.
Vidkommande till en början Trollhätte kanalverk torde böra erinras,
att Riksdagen år 1905 antagit avlöningsstat för detsamma.
Enligt denna stat åtnjuter överingenjören en avlöning av 5,000 kronor
med ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år, vartdera ålderstillägget
å 500 kronor.
Kungl. Maj:t föreslog vid 1911 års riksdag för nämnde befattningshavare
en begynnelseavlöning av 6,000 kronor, vilken skulle kunna höjas
efter två år till 6,500, efter ytterligare tre år till 7,000 och efter än
ytterligare tre år till 7,500 kronor.
Dessa ökade avlöningsförmåner ansågos skäliga, bland annat, på grund
därav, att bemälde överingenjör, sedan verkställande direktörsbefattningen
vid Trollhätte kanal- och vattenverk indragits, hade mera ansvarsfullt och
maktpåliggande arbete än förut.
Beträffande ökningen av överingenjörens göromål påpekades därjämte
av vederbörande departementschef, att överingenjörens arbetsområde betydligt
utvidgats till följd av Kungl. Maj:ts den 1 juli 1910 fattade beslut, att
den befattning med Göta älvs farled å sträckan mellan Trollhätte kanal och
Göteborgs hamns gräns, vilken förut tillkommit Göteborgs hamnstyrelse,
skulle från och med den 1 januari 1911 övertagas av vattenfallsstyrelsen.
Ifrågavarande sträcka av farleden hade en längd av omkring 48,5 kilometer
och dess övertagande av staten betingades av beslutet om Trollhätte kanals
15
Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSr lo.
ombyggnad samt av önskvärdheten att åstadkomma större enhetlighet i behandlingen
av de frågor, som rörde farleden mellan Vänersborg och Göteborg.
De seglations- och bogseringsavgifter, som förut jämlikt Kungl.
Maj:ts medgivande uppburits av Göteborgs stad, skulle efter överflyttningen
tillfalla staten, som även fått till sig överlämnade, bland annat,
de kontanta tillgångar, uppgående till omkring 42,000 kronor, vilka Göteborgs
hamnstyrelse omhänderhaft på grund av sin befattning med farleden.
Ävenledes, hade de staten tillhöriga fastigheterna vid Trollhättan,
däribland industriområdet och egnahemsområdena, ställts under överingenjörens
tillsyn och vård, i sammanhang varmed indragits det arvode
å 1,200 kronor, som förut tillkommit underdirektören vid Trollhätte
kanal- och vattenverk för, bland annat, tillsyn över dessa fastigheter.
Vidare upptogs i Kungl. Maj:ts förslag en kanalingenjör med eu
begynnelseavlöning av 3,400 kronor och med avlöningsförhöjningar efter
respektive 2, 2, 2, 3 och 3 år till respektive 3,800, 4,200, 4,600, 5,000
och 5,500 kronor.
I fråga om anställandet av en dylik befattningshavare anfördes i
propositionen följande.
Under de senare åren hade, när vid kanalen förekommit arbeten,
som överingenjören icke haft tid att själv leda och övervaka,'' någon av
de väg- och vattenbyggnadsingenjörer, vilka varit sysselsatta vid kraftstationsanläggningen
i Trollhättan, lämnat biträde åt bemälde överingenjör.
Sedan vatten byggnadsarbetena för kraftstationen fullbordats, stode denna
utväg icke mera öppen, och, enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, hade
göromålen vid kanalen så ökats, särskilt genom statens övertagande av
skötseln av farleden mellan Trollhätte kanal och Göteborgs hamns gräns,
att en biträdande kanalingenjör finge full sysselsättning.
Det syntes departementschefen vara lämpligt, att en kanalingenjör
anställdes, även ur den synpunkten att vid överingenjörens frånvaro eller
förfall för honom någon borde finnas, som vore fullt skickad att träda i
lians ställe. Sedan överingenjörens verksamhetsområde dåmera så utvidgats,
att det omfattade Göta älvs farled ända ned till Göteborg, måste han
oftare än förut vara frånvarande från stationsorten.
Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om överingenjören vid
kanalverket och kanalingenjören yttrade statsutskottet, att utskottet väl
ansåge, att den föreslagna kanalingenjörstjänsten vore av behovet påkallad.
Genom inrättandet av denna tjänst komme emellertid överingenjören otvivelaktigt
att beredas en betydlig lättnad i arbetet, enär bestyret med egen
-
16
Kommittén:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
domsförvaltningen borde till stor del kunna överlåtas å kanalingenjören,
som icke syntes bliva över hövan betungad med andra göromål.
Utskottet hade fördenskull ansett tillräckligt, om överingenjören jämte
en begynnelseavlöning å 6,000 kronor erhölle allenast två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor, varigenom hans slutavlöning komme att stanna
vid 7,000 kronor.
Jämväl i fråga om den för kanalingenjören föreslagna avlöning
borde enligt utskottets förmenande någon nedsättning äga rum. Den för
honom upptagna avlöningen syntes nämligen väl hög, även om, såsom av
utskottet ifrågasatts, hans befattning med egendomsförvaltningen vid vattenfallsverket
skulle givas en något större omfattning än i Kungl. Maj:ts förslag
syntes vara avsett. Utskottet hade därför funnit det för honom upptagna
sista ålderstillägget böra utgå och hans slutavlöning sålunda upptagas
till 5,000 kronor.
För egen del har kommittén till en början erinrat, att vid Trollhätte
kanal för närvarande arbeten pågå i och för kanalens ombyggande till
betydligt större dimensioner. Dessa arbeten äro avsedda att så bedrivas,
att den nya kanalen skulle kunna tagas i användning med ingången av
1916 års seglation.
Driften av den nya kanalen kommer, säger kommittén, givetvis
att i många hänseenden ställa större fordringar på personalen än för närvarande.
Med de avlöningsförmåner, kommittén föreslår för tjänstemännen
vid Trollhätte kanalverk, har kommittén emellertid avsett, att den nya
kanalens tagande i bruk icke bör föranleda anspråk på ny lönereglering,
utan endast, i den mån så befinnes oundgängligen nödvändigt,^inrättande
av ett ökat antal befattningar.] g
Vad nu överingenjören vid kanalverket beträffar har kommittén,
^"likhet med statsutskottet, ansett denne skäligen böra tillerkännas 6,000
kronor i begynnelseavlöning och 7,000 kronor i slutavlöning.
Av förut angivna skäl har kommittén föreslagit perioderna för avlöningsförhöjning
till fem år. Avlöningen skulle alltså enligt kommitténs förslag
utgöra 6,000 kronor med förhöjning efter fem år till 6,500 och efter
ytterligare fem år till 7,000 kronor.
I fråga om den föreslagna kanalingenjörstjänsten har kommittén
erinrat, att en motsvarande befattning tillförne funnits vid kanalen, nämligen
tjänst såsom biträdande mekanikus. Efter uppkommen vakans lämnades
emellertid tjänsten under flera år obesatt, men sedan göromål en vid
kanalverket ökats — särskilt till följd av fastighetsförvaltningen — har till
biträde åt överingenjören måst anställas en kanalingenjör.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
17
Numera omfattar den överingenjören åliggande fastighetsförvaltningen
jämväl en del utom Trollhättan vid Göta älv eller i dess närhet belägna,
kanalverket tillhörande fastigheter.
o
Att det med hänsyn till de mångskiftande och under de senare åren
väsentligt ökade göromål, som tillkomma överingenjören vid kanalverket,
är nödvändigt att vid hans sida hava en biträdande tjänsteman med ingenjörsutbildning,
har synts kommittén till fullo styrkt.
Kommittén har ock funnit sig övertygad, att ifrågavarande göromål
för närvarande äro av den omfattning att de giva full sysselsättning åt
två tjänstemän. Åven om ordnandet av och uppsikten över egnahemsoch
industriområdena skulle i en framtid kräva mindre arbete, synes kommittén
denna minskning komma att fullt uppvägas av det ökade arbete,
som utan tvivel kommer att föranledas av kanalen i dess utvidgade skick.
Såsom förut är nämnt, föreslog Kungl. Maj:t år 1911 för kanalingenjören
en begynnelseavlöning av 3,400 kronor och en slutavlöning av
5,500 kronor, vilket sistnämnda belopp emellertid av statsutskottet nedsattes
till 5,000 kronor.
I fråga om slutavlöningen har kommittén, med hänsyn till de kvalifikationer,
som måste ställas på kanalingenjören, och önskvärdheten av att
kunna för en längre tid tillgodogöra den av honom förvärvade specialkännedom
rörande kanalen, funnit sig böra förorda enahanda slutavlöning,
som upptogs i Kungl. Maj:ts förslag; och då även för denne befattningshavare
enligt kommitténs mening böra gälla femårsperioder för avlöningsförhöjningar
och antalet dylika förhöjningar lämpligen synas kommittén
böra sättas till tre, har begynnelseavlöningen av kommittén måst höjas till
4,200 kronor.
1 Enär sålunda slutavlöningen skulle uppnås enligt Kungl. Maj:ts nyssberörda
förslag redan efter 12 år men efter kommitténs förslag först efter 15 år,
har kommittén ansett de nämnda förslagen ungefär ekonomiskt likställda.
Kommittén anför vidare.
Dess förslag skulle emellertid medföra den fördel, att med den högre
begynnelseavlöningen det skulle bliva väsentligt lättare att kunna förvärva
en i sitt fack fullt utbildad ingenjör, utan att därvidlag skulle erfordras
den i 5 § 2:o av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattade bestämmelsen,
att undantagsvis, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad
person, Kungl. Maj:t skulle kunna tilldela tjänsteman avlöning efter högre
klass än den, som i angiven reglering finnes upptagen såsom lägsta avlöning
för den av tjänstemannen innehavda befattning.
Mot den av kommitténs majoritet sålunda föreslagna avlöningen till
överingenjören vid kanalverket har vattenfallsdirektören inom kommittén
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 3
Reservation
av vattenfallsdirektören:
-
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
anfört reservation med yrkande att slutavlöningen för bemälde överingenjör
måtte sättas till 7,500 kronor.
Till stöd härför har reservanten anfört, bland annat, följande.
De nuvarande löneförmånerna för överingenjörsbefattningen vid kanalverket
bestämdes av Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1905 och sattes lika
med dem, som förutvarande mekanikus vid Nya Trollhätte kanalbolag åtnjutit
eller 5,000 kronor jämte 2 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
5 och 10 års tjänst samt bostadsförmåner. Det vore emellertid, framhåller
reservanten, att märka dels att befattningshavarens verksamhetsområde
år 1905 icke sträckte sig till mer än den gamla kanalen, dess
drift och underhåll samt de fastigheter, vilka inköpts från kanalbolaget
och vilka med undantag för vissa tomter inom Trollhättans planlagda område
icke exploaterats för annat än jordbruksändamål och dylikt och därför
i huvudsak utarrenderats på längre tid, dels att samtidigt inrättades en
verkställande direktörsbefattning i Trollhättan med relativt hög avlöning
och att överingenjörens göromål därför voro av mindre självständig art
än nu. Det vore vidare att märka, att redan mekanikus vid kanalbolaget
utöver sin ovan angivna avlöning åtnjöt ett tilläggsarvode av 500 kronor
årligen för befattning med »kommunala angelägenheter» och dylikt samt
att, sedan verkställande direktör sbefattningen vid Trollhätte kanal- och
vattenverk avskaffats i sammanhang med vattenfallsstyrelsens inrättande,
en av avdelningscheferna i Trollhättan förordnades till underdirektör med
ett extra arvode av 1,200 kronor årligen. Denna post vore emellertid
numera indragen och större delen av motsvarande bestyr överlämnad åt
överingenjören vid kanalverket.
Med hänvisning till vad i propositionen till 1911 års Riksdag och
i kommitténs egen motivering anförts beträffande den ökade omfattningen
av ifrågavarande överingenjörs arbetsområde, framhåller reservanten ytterligare,
att Trollhätte kanals ombyggnad väntas bliva färdig till 1916 års
seglation, men att åtskilliga förberedande åtgärder rörande fyrbelysning,
lotsning, seglationsreglementen och dylikt redan dessförinnan behöva vidtagas;
att från och med ingången av år 1911 Göta älvs farled å sträckan
Trollhätte kanals södra gräns—Göteborgs hamn med bogseringsanstalten
Ström— Ivarslund ställts under överingenjörens inseende; att överingenjören
har tillsyn och vård av de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande
fastigheter, vilka omfatta ej allenast dem, som inköpts från Trollhätte
kanalbolag, utan även dels de från Trollhättans elektriska kraftaktiebolag år
1910 förvärvade vidsträckta områdena på västra stranden, dels hemmanen
Slätthult, Sylte kronogården och Stallbacka, dels ock Spikön, Västra Malgön,
hotell Utsikten med flera fastigheter; att till hans arbetsområde hör förvaltning
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 75.
19
(inklusive nyanläggningar) av egnahemsområdena å Stavered, Hjulkvarn,
Sylte och Arvidstorp samt det i rask utveckling varande industri- och
hamnområdet vid Stallbacka; att _ han dessutom har förvaltningen av diverse
vattenfall och fastigheter inom Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län,
varibland de vid Vargön, Inland och Lilla Edet belägna samt de hemman,
vilka förvärvats vid Karls grav och vid Göta älvs utlopp ur Vänern; samt
att han, sedan nya kanalen blivit färdig, jämväl får övertaga förvaltningen
av de fastigheter, som måst inköpas för dess utförande.
Det synes reservanten härav framgå, att det sålunda betydligt ökade
arbetet och ansvaret väl försvara en höjning av slutavlöningen med 500
kronor mot den av kommittén föreslagna och 1,500 kronor mot den, som
nära 10 år förut bestämdes för den då långt mindre krävande befattningen.
I sådant hänseende åberopas av reservanten jämväl, att föreståndaren för
den korta Södertälje kanal med sin enda sluss och jämförelsevis obetydliga
egendomsförvaltning uppbär en avlöning av 6,000 kronor jämte fri bostad
och vedbrand förutom vissa extra inkomster av tjänsten. Chefskapet för
Sveriges viktigaste, 84 km. långa farled, vilken är avsedd för trafik med
fartyg av 1,350 och i framtiden 2,400 tons dräktighet och mer och som
förutom de äldre slussar, som bliva bibehållna i drift, kommer att äga 6
mycket stora slussar, anser reservanten vara av den vikt och omfattning,
att det fullt väl kan jämställas med en trafikchefsbefattning vid en större
järnväg, och eu sådan avlönas faktiskt högre än här ifrågasatts.
Det gäller ju även, säger reservanten slutligen, att vid en eventuell
nytillsättning i konkurrens med andra företag förvärva verkligt dugande
förmåga.
Vattenfallsstyrelsen har uti sitt utlåtande över kommitténs förslag
under åberopande av de uti nyssberörda reservation anförda skäl hemställt,
att deri kontanta slutavlöningen för överingenjörsbefattningen vid kanalverket
måtte bestämmas till 7,500 kronor.
Vad först överingenj örsbefattningen vid kanalverket beträffar anhåller
jag att få erinra, hurusom den kontanta avlöningen av kommittén föreslagits
till lägst 6,000 och högst 7,000 kronor. Enligt reservantens, av vattenfallsstyrelsen
biträdda förslag skulle åter den kontanta avlöningen utgöra
lägst 6,000 och högst 7,500 kronor. Till stöd för det högre beloppet av
slutavlöningen har särskilt åberopats de många och olikartade göromål,
som redan åligga eller i en nära framtid komma att åligga ifrågavarande
överingenjör.
Utan att vilja i någon mån bestrida, att överingenjörstjänsten vid
Trollhare kanalverk är en maktpåliggande befattning, synes mig dock den
av kommittén föreslagna kontanta slutavlöningen kunna vara tillfyllest,
Vattenfallsstyrelsen
:
Departe mentschefen -
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
Iianal
inspelctor.
särskilt om hänsyn tages till värdet av den honom, utöver den kontanta
avlöningen, tillkommande bostadsförmånen. Jag får alltså förorda kommitténs
förslag.
För kanalingenjören har kommittén föreslagit en kontant avlöning
av lägst 4,200 och högst 5,500 kronor. Då innehavaren av ifrågavarande
befattning måste vara fullt utbildad ingenjör, med kompetens att vid behov
kunna tjänstgöra såsom ställföreträdare för överingenjören vid kanalverket,
torde det knappast vara möjligt att för en lägre begynnelseavlöning kunna
förvärva kompetent person. Och då, såsom kommittén framhållit, det
måste anses önskvärt att kunna för en längre tid tillgodogöra den av
kanalingenjören förvärvade specialkännedom rörande kanalen, lärer icke
heller slutavlöningen böra sättas alltför låg. De av kommittén föreslagna
avlöningssatserna för denne befattningshavare synas mig alltså väl avvägda.
Till jämförelse vill jag erinra, att linjeingenjör vid telegrafverket vid 1912
års riksdag erhållit en begynnelseavlöning av 4,600 kronor och en slutavlöning
efter 12 år av 6,500 kronor dock utan bostadsförmån.
I den av Riksdagen för Trollhätte kanal- och vattenverk år 1905
godkända staten finnas upptagna avlöningar å lägst 2,200 och högst 2,800
kronor för eu kanalinspektor vid Ströms station och en kanalinspektor vid
Brinkebergskulle station. Därjämte skulle dessa tjänstemän äga uppbära
provision, den förre å honom av Göteborgs hamnstyrelse och den senare å
honom av styrelsen för betryggande av sjöfarten å Vänern anförtrodd uppbörd,
varvid'' dock, om provisionerna överstege vissa belopp, avdrag enligt
fastställda grunder skulle göras å lönen.
o O o o
Vad angår kanaluppbördsstationen vid Akersberg förestods den
till en början av kamreraren. Då till följd av kanalrörelsens stegring
samt ökningen av övriga kamreraren åliggande göromål denna anordning
icke vidare kunde bibehållas, har från ingången av år 1909 uppbördsstationen
vid Akersberg skötts av en extra tjänsteman mot särskilt arvode
av kanalmedlen.
På sätt i propositionen vid 1911 års riksdag meddelades, skulleden
särskilda uppbörd, som omhänderhades av kanalinspektorerna vid Ströms
och Brinkebergskulle stationer, hädanefter i första hand redovisas till
kanalverket. 1 sammanhang därmed skulle den till dessa tjänstemän utgående
provisionen komma filt försvinna, dock borde de, till dess ny stat
började tillämpas, få uppbära provision å uppbörden enligt samma grunder
som förut.
Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att avlöningen för kanalinspektorerna
skulle sålunda höjas, att kanalinspektor av l:a lönegraden, var
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
21
till skulle hänföras till eu början kanalinspektorerna vid Brinkebergskulle
och Äkersbergs stationer, komme att uppbära lägst 3,400 och högst 4,600
kronor samt kanalinspektor av 2:a'' lönegraden Jäsfat 3,000 och hösfst
4,200 kronor.
Enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, åtnjöto, med tillägg av
provision, men efter föreskrivna avdrag å lönen, kanalinspektoren vid
Brinkebergskulle station under år 1908 3,778 kronor 44 öre, under år
1909 3,763 kronor 24 öre och under år 1910 3,918 kronor 20 öre samt
kanalinspektoren vid Ströms station under år 1908 3,284 kronor 4 öre,
under år 1909 3.216 kronor 90 öre och under år 1910 3,389 kronor 1 öre.
Uti dessa belopp inginge icke kanalinspektorerna tillkommande ålderstillägg.
Med hänsyn till de avlöningsförmåner bemälde tjänstemän alltså redan
då uppbure, ansåg dåvarande departementschefen intet vara att anmärka
mot de föreslagna avlöningarna, och var Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet avfattad i överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag.
Statsutskottet erinrade, att Kungl. Maj:ts berörda förslag upptog för
kanalinspektorerna en första och eno andra lönegrad, av vilka den första var
avsedd för kanalinspektorerna vid Åkersberg och Brinkebergskulle och den
andra för kanalinspektoren vid Ström.
Därtill hade utskottet icke kunnat ansluta sig. Enligt utskottets
förmenande syntes nämligen kanalinspektorernas arbete vara i väsentlig
mån beroende på storleken av den uppbörd, som å var och eu av dem
ankomme. En högst betydande skillnad £lem emellan vore i detta avseende
rådande, i det att kanalinspektoren vid Äkersberg komme att få hand om
den ojämförligt största uppbörden, kanalinspektoren vid Brinkebergskulle
en väsentligt mindre och kanalinspektoren vid Ström eu i förhållande därtill
obetydlig uppbörd.
Vid sådant förhållande hade utskottet, som icke funnit något att
erinra däremot, att kanalinspektoren vid Äkersberg komme i åtnjutande av
de löneförmåner, vilka av Kungl. Maj:t då uppförts för en kanalinspektor av
l:a lönegraden, funnit till fyllest, om kanalinspektoren vid Brinkebergskulle
tillerkändes de av Kungl. Maj:t för kanalinspektor av 2:a lönegraden upptagna
avlöningsförmåner, och hade utskottet ansett, att för kanalinspektoren
vid Ström borde uppföras en kanalinspektorstjänst i 3:e lönegraden med en
begynnelseavlöning av 2,700 och eu slutavlöning av 3,800 kronor.
De av statsutskottet föreslagna avlöningsbeloppen för de särskilda Kommittén
kanalinspektorerna hava synts löneregleringskommittén väl avvägda; perioderna
för avlönings förhöj ning hava dock i kommitténs förslag genomgående
satts till 3 år.
22
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Departementschefen
:
Bokhållare.
Kommittén:
Departementschefen
:
Förman.
Vidkommande benämningarna å ifrågavarande befattningar har kommittén
ansett uttrycket »Zonegraden». lämpligen böra utbytas mot »graden».
Enahanda förändring har även gjorts beträffande övriga befattningar,
vilka indelats i olika grader.
Mot kommitténs förslag beträffande kanalinspektorerna har jag icke
något att erinra.
De vid kanalverket erforderliga bokhällarna voro i propositionen
vid 1911 års riksdag, efter arten av deras göromål, fördelade i
två grader; bokhållare i l:a graden skulle erhålla lägst 2,100 och högst
3,000 kronor samt bokhållare i 2:a graden lägst 1,650 och högst 2,700
kronor.
Såsom jämförelse anfördes, att förste bokhållare vid statens järnvägar
åtnjöte lägst 2,400 och högst 3,600 kronor samt bokhållare vid statsbanorna
lägst 2,100 och högst 3,300 kronor. Bokhållare vid telegrafverket
uppbure visserligen icke mera än lägst 1,020 och högst 1,650 kronor,
men dessa platser besattes uteslutande med kvinnlig personal.
Från statsutskottets sida gjordes icke någon erinran mot berörda
förslag.
Vad bokhållare av l:a graden beträffar har även kommittén bibehållit
de föreslagna avlöningsbeloppen.
Beträffande åter bokhållare av 2:a graden har kommittén val funnit
den föreslagna slutavlöningen skälig; med hänsyn emellertid därtill, att i
kommitténs förslag till avlöningsskala införts en ny klass med avlöning av
1,950 kronor, har kommittén ansett begynnelseavlöningen böra höjas till
1,800 kronor.
I fråga om perioderna för avlöningsförhöjning har iakttagits förut
antydda ändring.
Även i denna del anser jag mig kunna tillstyrka kommitténs förslag.
De till underbefäl närmast hänförliga befattningshavarna vid kanalverket
skulle enligt Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag benämnas
förmän och indelas i två grader. Avlöningen skulle utgöra för förman
av l:a graden lägst 1,380 och högst 2,100 kronor samt för förman av 2:a
graden lägst 1,260 och högst 1,800 kronor.
Statsutskottet ansåg emellertid de sålunda för förmännen föreslagna
avlöningsbeloppen böra undergå någon jämkning.
Sålunda syntes förmännen av l:a graden — till vilka enligt utskottets
förmenande skulle hänföras befälhavare å kanalverket tillhöriga bog
-
23
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
serbåtar, verkmästare och därmed jämförliga — med undantag av förenämnda
befälhavare icke besitta sådana kvalifikationer eller komma att
utöva sådan verksamhet, att för dem borde ifrågasättas så höga avlöningar
som de av Kungl. Maj:t då föreslagna.
Utskottet ansåg därför, att deras avlöningar borde nedsättas, och
hade för sin del funnit fullt tillräckligt, om för dem uppfördes de
avlöningsförmåner, som av Kungl. Maj:t då föreslagits för förmän av 2:a
graden.
Icke heller befälhavarna å kanalverket tillhöriga bogserbåtar borde
enligt utskottets åsikt berättigas till de av Kungl. Maj:t för förmän
av l:a graden då upptagna avlöningar. Visserligen syntes för dessa befälhavartjänster
erfordras högre kvalifikationer än av verkmästare och
därmed jämförliga förmän, men då befälhavarna å kanal verkets bogserbåtar
enligt Kungl. Maj:ts av utskottet förordade förslag vore berättigade
till provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp,
som vattenfallsstyrelsen ägde bestämma, ansåg utskottet, att jämväl dei-as
avlöning borde bestämmas till enahanda belopp som för verkmästarna och
därmed jämförliga förmän.
Även i fråga om de av Kungl. Maj:t för förmän av 2:a graden
föreslagna avlöningsbelopp fann utskottet någon nedsättning böra vidtagas.
De förmän, om vilka fråga vore, syntes nämligen fullt jämnställda
med banmästare av andra klassen vid statens järnvägar och borde därför
jämväl i avlöningshänseende likställas med dessa. Begynnelseavlöningen
borde sålunda sättas till 1,020 och slutavlöningen till 1,500 kronor.
Då under titeln förmän skulle föras sä vitt skilda kategorier av Kommittén
tjänstemän som å ena sidan ångbåtsbefälhavare och å andra sidan skogvaktare,
har det synts kommittén lämpligt att uppdela förmännen i tre grader.
Till första graden skulle enligt kommitténs mening hänföras: befälhavare
å bogserbåt, förman eller verkmästare för underhållsarbeten vid
kanalverket, slussförman och trädgårdsmästare.
Andra graden skulle omfatta: motorbåtsförare, maskinist å bogserbåt
och förrådsmästare.
I tredje graden skulle sättas skogvaktare.
Vidkommande avlöningarna till ifrågavarande befattningshavare halhet
synts åven kommittén, som skulle en jämkning kunna vidtagas i avseende
å de av Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag för förmän av l:a och
2:a graderna föreslagna avlöningsbeloppen.
Då emellertid enligt kommitténs förslag perioderna för avlöningsförhöjning
skulle genomgående omfatta tre år, har kommittén funnit detta
24
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Departementschefen
:
höra utjämnas genom en något högre begynnelseavlöning än enligt statsutskottets
förslag, i vilket hänseende kommittén upptagit för förman av
l:a graden 1,380 och för förman av 2:a graden 1,140 kronor.
Vad slutavlöningen beträffar har den av statsutskottet för förmän av
l:a graden ifrågasatta synts kommittén väl knapp, vadan kommittén funnit
sig höra föreslå, att densamma sättes i den nyinförda klassen 1,950 kronor.
För förmän av 2:a graden har kommittén ansett slutavlöningen böra utgöra
1,650 kronor.
I detta sammanhang har kommittén erinrat, att för närvarande icke
blott befälhavare utan även maskinister ä bogserbåtarna åtnjuta provision
å den för bogseringen inflytande bruttoinkomsten, eller s. k. kaplake.
Denna provision har, enligt vad kommittén meddelat, under åren
1908—1911 uppgått till i medeltal 701 kronor för befälhavaren och 140
kronor för maskinisten å den ena båten. Den andra båten har först från
och med år 1911 övertagits av kanalverket, och har provisionen under det
året i avrundade tal utgjort 400 kronor för befälhavaren och 200 kronor
för maskinisten.
Ifrågavarande provision, vilken till sitt belopp bestämmes av vattenfallsstyrelsen,
skulle enligt Kungl. Maj ds år 1911 framlagda förslagbibehållas
även efter löneregleringen.
Då, enligt vad kommittén inhämtat, anordningen med dylik provision
befunnits särdeles förmånlig och lärer vara allmänt bruklig, har
kommittén icke haft något att erinra mot densammas bibehållande.
Skulle provisionen däremot anses böra borttagas, anser kommittén
det bliva nödvändigt att hänföra befälhavare och maskinister till högre
tjäll stegrader än vad nu föreslagits.
De vid kanalverket anställda skogvaktarna hava till åliggande dels
att utföra göromål, som tillkomma kronoj ägare, dels ock att hava tillsyn
över egnahemsområdena och naturparkerna, i vilket sistnämnda hänseende
åliggandet särskilt tager deras tid i anspråk under sön- och helgdagar.
Nämnda skogvaktare åtnjuta för närvarande en avlöning av 1,300
kronor jämte naturaförmåner. Enligt kommitténs förslag skulle ifrågavarande
befattningshavare hänföras till förmän av 3:e graden med eu fast
avlöning av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.
På de av kommittén anförda skäl synes mig en uppdelning av förmännen
i tre klasser vara lämplig, och hava de av kommittén föreslagna
avlöningssatserna förefallit mig väl avvägda. Då den nu föreslagna nya
graden av förmän är avsedd för skogvaktare, vill jag allenast erinra, att
de för dessa tillämnade avlöningarna ganska nära överensstämma med
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
25
krono] ägarnas avlöning, som, bortsett från de norrländska länen och vissa
andra områden, utgår med, förutom bostad och respenningar, 1,100 kronor,
vartill kunna komma 3 ålderstillägg ä 100 kronor efter respektive
5, 10 och 15 år.
skulle kunna stiga till
För kvinnliga kontorsskrivare föreslogs i propositionen vid 1911 års
riksdag en begynnelseavlöning av 1,020 kronor, vilken med sex avlöningsförhöjningar
efter resp. 2, 2, 2, 3, 3 och 3 år
1,800 kronor.
Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande befattningshavare,
att desamma av Kungl. Maj:t i det närmaste jämställts med de kvinnliga
kontorsskrivarna vid statens järnvägar, men att de snarare syntes böra
likställas med de kvinnliga bokhållarna vid telegrafverket, vilka åtnjöte
en begynnelseavlöning av 1,020 kronor men en slutavlöning av 1,650 kronor,
samt att utskottet fördenskull ansett, att det sista av de för de kvinnliga
kontorsskrivarna vid vattenfallsverket upptagna ålderstilläggen borde
kronor.
utgå och deras slutavlöning sålunda stanna vid
1,650
Kvinnlig
kontors
skrivare.
I likhet med statsutskottet har kommittén för ifrågavarande befatt- Kommittén:
ningshavare funnit en slutavlöning av 1,650 kronor tillfyllest. Då emellertid
enligt kommitténs uppfattning antalet avlöningsförhöjningar böra
inskränkas till fyra och perioderna för dessa genomgående böra omfatta
tre år, har kommittén ansett begynnelseavlöningen höra höjas till 1,140
kronor.
Kommitténs förslag beträffande avlöningen för kvinnlig kontors- Departeskrivare
är något avvikande från vad Kungl. Maj:t förut föreslagit. Jag mentschefen
anser dock kommitténs förslag nu kunna följas.
I det av Kungl. Maj:t år 1911 framlagda förslaget hade upptagits Maskinskö -
en grupp tjänstinnehavare vid kanalverket med benämningen maskinister.
Avlöningen till dessa skulle utgöra lägst 900 och högst 1,500 kronor.
Enligt vad departementschefen då uppgav, skulle dessa tjänstgöra såsom
maskinister å kanalverkets ång- och motorbåtar samt å dess mudderverk.
Mot de föreslagna
skottet intet att erinra.
ture.
(Maskinist.)
befattningarna och deras avlöning hade statsut -
Enligt vad kommittén inhämtat, var det emellertid icke avsett, att Kommittén:
till här ifrågavarande tjänstemannagrupp skulle hänföras de av departementschefen
angivna maskinisterna å ångbåtarna. På dessa maskinister
måste nämligen ställas sådana fordringar, att de böra jämställas med förBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 4
26
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 15.
Departe
mentschefen:
Vakt.
män af 2:a graden. Denna uppfattning har även kommittén, såsom av
det föregående framgår, ansett sig böra biträda.
De befattningshavare, om vilka här är fråga och vilka synts kommittén
riktigare böra benämnas maskinskötare, skulle handhava skötseln av enklare
maskiner, såsom lokomobiler, mudderverk och pumpverk. Med hänsyn härtill
har kommittén ansett en slutavlöning av 1,380 kronor vara tillräcklig.
Begynnelseavlöningen har kommittén däremot funnit lämpligen kunna höjas
till 960 kronor, då å maskinskötare givetvis måste ställas något högre
fordringar än å sluss-, bro-, kanal- eller hamnvakter, för vilka begynnelseavlöningen
ansetts böra sättas till 900 kronor.
Perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning har kommittén för
maskinskötare satt till två år.
Jag ansluter mig till kommitténs förslag beträffande nu ifrågavarande
befattningshavare.
För sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter hade med hänsyn till de avlöningsförmåner,
som utgå till banvakter vid statens järnvägar, i propositionen
vid 1911 års riksdag upptagits eu avlöning av lägst 900 och högst
1,260 kronor.
I fråga om dessa avlöningsförmåner anförde departementschefen följande.
Enligt det för statens järnvägar fastställda avlöningsreglementet uppbure
banvakt lägst 840 och högst 1,140 kronor för år. Därjämte kunde
banvakt, vilken tjänstgjorde såsom vakt vid rörlig bro, under seglationstiden
erhålla ett tilläggsarvode efter högst 120 kronor för år.
Det kunde ifrågasättas att med ytterligare en klass nedsätta slutavlöningen
för vakter vid kanalverket eller till 1,140 kronor för år. Därigenom
skulle deras högsta avlöning bliva lika med banvakternas.
Vakterna vid kanalverket skulle emellertid då bekomma mindre slutavlöning
än för närvarande. Efter att i fem år hava provtjänstgjort såsom
extra vakter, under vilken tid de erhölle i ett för allt 960 kronor
om året, åtnjöte de nu, sedan de befordrats till ordinarie, en begynnelseavlöning
av 960 kronor och en slutavlöning av 1,140 kronor jämte fri bostad,
vedbrand och beklädnad, vilka naturaförmåner även skulle tillkomma
kanalvakterna enligt det föreliggande förslaget till avlöningsreglemente.
På grund av bestämmelserna i reglementet skulle vakterna årligen
betala 27 kronor såsom bidrag till sin egen pensionering och, därest de
bleve delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, 37 kronor 80 öre för
familjepensionering eller tillhopa 64 kronor 80 öre. Enligt de upprättade
kontrakten hade vakterna nu möjlighet till pension såväl för sig själva
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
27
som för sina änkor och under vissa omständigheter för sina oförsörjda
barn, utan att några pensionsavgifter behövde av dem erläggas. Med en
slutavlöning av blott 1,140 kronor skulle deras högsta avlöning följaktligen
bliva 64 kronor 80 öre mindre än nu vore fallet.
Detta syntes departementschefen icke vara med billighet överensstämmande,
om andra befattningshavare vid kanalverket skulle få sina
avlöningar något höjda. Hänsyn borde även tagas därtill, att vakterna
vid kanalverket hade ganska strängt arbete. Under två dygn tjänstgjorde
de sålunda 24 timmar, därvid nattjänstgöringen räckte 10 timmar i följd.
Dessutom fordrades hos vakterna i regel vissa befälsegenskaper, enär de,
då högre befäl icke funnes tillstädes, hade att ordna trafiken.
Departementschefen ansåg därför slutavlöningen böra bestämmas till
1,260 kronor.
I anledning av Kungl. Maj:ts berörda förslag väcktes inom Riksdagens
Andra kammare en motion (n:r 383), däri hemställdes, att Riksdagen
ville, med ändring i denna del av Kungl. Maj:ts proposition, besluta,
dels att den kontanta slutlönen för sluss-, bro-, hamn-, kanal- och daminvakter
vid statens vattenfa!Isverk måtte utgå med 1,500 kronor och dels
att den nu gällande begynnelselönen av 960 kronor måtte för de nyssnämnda
befattningarna bibehållas.
Statsutskottet fann de av Kungl. Maj:t för dessa tjänstemän föreslagna
avlöningar fullt tillräckliga och väl avvägda. Utskottet hade således —
yttrades det i utskottets betänkande — icke kunnat ansluta sig till motionärens
förslag i denna del, så mycket mindre som vid ett bifall därtill
det säkerligen skulle bliva svårt att avvisa eventuella anspråk från banvakterna
vid statens järnvägar å enahanda avlöningsförmåner.
Kommittén har på de av departementschefen och statsutskottet anförda
grunder icke funnit något att erinra mot den av Kungl. Maj:t föreslagna
avlöningen till nu ifrågavarande vakter. Av förut antydda skäl har
kommittén likväl vidtagit den ändringen, att även den sista perioden för
intjänande av avlöningsförhöjning satts till två år, i stället för tre enligt
Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag.
Under framhållande att det måhända kan befinnas lämpligt att till
denna grupp av ordinarie befattningshavare vid kanalverket hänföra även
andra vakter än de särskilt angivna, exempelvis nattvakter, har kommittén
ansett benämningen å ifrågavarande kategori av tjänstemän böra ändras
till endast »vakter».
Kommitténs förslag i fråga om avlöningssatserna för dessa tjänstemän
innebär, såsom nämnt, icke någon ändring av Kungl. Maj:ts vid 1911
Kommittén:
Departementschefen
:
28
Kungl. Maj:ts nåd. propasiton Nr 15.
Trollhätie
kraftverk.
Över
ingenjörs
assistent.
Kommittén:
års riksdag framlagda förslag. Beträffande perioderna för intjänande av
avlöningsförhöjning har jag redan i det föregående uttalat min anslutning
till kommitténs förslag. Vad kommittén anfört angående benämningen av
ifrågavarande tjänstemän synes mig ock böra vinna beaktande.
Jag övergår nu till att närmare behandla de särskilda befattningarna
vid Trollhätte kraftverk.
Vad överingenjörens avlöningsförmåner beträffar, hänvisas till vad
under § 1 anförts.
Såsom närmaste biträde åt nyssbeinälde överingenjör var i Kungl.
Maj:ts år 1911 framlagda förslag upptagen eu överingenjör sassistent (i vattenfallsstyrelsens
förslag benämnd byråingenjör).
Han skulle, bland annat, övervaka bokföringen och debiteringen av
energiavgifter inom det vidsträckta kraftledningsnätet, bereda ärenden
rörande nyanläggningar för distribution, materialanskaffningar och upphandlingar
för kraftverkets räkning samt verkställa leveransprov med materialier
och nya maskiner. Vidare skulle lian biträda överingenjören med
tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar och den löpande
korrespondensen samt vid överingenjörens bortovaro tjänstgöra som hans
ställföreträdare.
I fråga om avlöningen till överingenjörsassistenten uttalade departementschefen
såsom sin åsikt, att, om man på den krävande posten
skulle lyckas erhålla en verkligt duglig ingenjör, en avlöning av lägst
3,800 och högst 6,000 kronor icke syntes vara för hög.
Enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag skulle begynnelseavlöningen till
överingenjörsassistenten utgöra 3,800 kronor, och skulle densamma kunna
höjas efter resp. 2, 2, 2, 3 och 3 år till resp. 4,200, 4,600, 5,000, 5,500
och 6,000 kronor.
Mot ifrågavarande förslag gjordes icke någon erinran från statsutskottets
sida.
Den för överingenjörsassistenten sålunda föreslagna slutavlöningen
6,000 kronor har även synts kommittén skälig.
Under erinran emellertid att enligt kommitténs förut antydda mening
avlöningsförhöjningarna för ifrågavarande befattningshavare borde
inträda efter femårsperioder och då liden för intjänandet av slutavlöningen
icke lämpligen syntes kommittén kunna utsträckas utöver 15 år, har
kommittén funnit sig böra sätta begynnelseavlöningen till 4,600 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
29
Enligt vad kommittén uttalat, hade härvid jämväl avsetts, att genom
införandet av den högre begynnelseavlöningen det icke skulle bliva erforderligt
att upptaga denna befattningshavare bland dem, åt vilka enligt
§ 5 2:o i avlöningsreglementet begynnelseavlöningen skulle kunna bestämmas
högre än i regleringen angivits såsom lägsta avlöning för befattningen
i fråga.
Såsom jag i det följande närmare kommer att omförmäla, har
jag anslutit mig till kommitténs förslag i fråga om § 5 2:o i avlöningsreglementet.
Pa grund härav och då den föreslagna avlöningen i övrigt
synes mig lämpligt avvägd, har jag intet att erinra mot kommitténs
förslag beträffande överingenjörsassistentens avlöning.
Enligt Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag skulle vidare följande
ingenjörspersonal finnas vid Trollhätte kraftverk, nämligen: en driftingenjör
med en avlöning av lägst 3,800 och högst 6,000 kronor, eu
distrikts ingenjör vid huvudstationen i Trollhättan med en avlöning av lägst
3,400 och högst 5,500 kronor samt två distriktsingenjörer, eu i Göteborg
och eu i Skara, med en avlöning av lägst 3,800 och högst 5,000 kronor,
vartill skulle kunna komma viss tantiem, dock högst 3,000 kronor för
varje år.
Efter vad departementschefen meddelade, skulle driftingenjören leda
driften av den stora kraftstationen i Trollhättan och långlinjerna, utöva
den regelbundna kontrollen över att stationens alla maskiner och apparater
vore i gott skick samt rätt inreglerade och skötta, leda och övervaka
erforderliga reparationer å stationen, bereda ärenden rörande stationens
utvidgning samt utöva kontroll över arbetet med utvidgningar av
den maskinella utrustningen, utföra experimentella undersökningar med
maskiner och apparater, som kunde vara erforderliga för anläggningens
hållande pa höjden av teknisk fulländning, samt enligt uppgjord undervisningsplan
meddela personalen instruktion om och övning i anläggningens
skötsel samt undervisning i elektroteknik och maskinkännedom.
Distriktsingenjören i Trollhättan skulle enligt förslaget hava att
övervaka och ansvara för driften av honom underlydande stationer, bland
dem de äldre kraftstationerna å Önan och Malgön, kraftledningar, transformatorstationer
och distributionsnät samt verkställa besiktningar och
kontrollprov, ordna och övervaka erforderliga utvidgningar och reparationer
av underlydande anläggningar, bereda ärenden rörande erforderliga
nyanläggningar för fullgörandet av åtagna energileveranser, utöva kon
130635.
Kartong med ändring av andra stycket å sid. 29.
Departe mentsekefo» -
Driftingenjör
i
Distriktsin
genjör.
30
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
trollantskap över nyanläggningar inom distriktet samt själv verkställa utförandet
av nyanläggningar, sköta underhandlingar med konsumenter samt
föra befäl över distriktets personal.
Departementschefen ansåg det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida
icke driftingenjören skulle kunna medhinna även de göromål, som sålunda
tillkomme distriktsingenjören i Trollhättan.
I)å emellertid vattenfallsdirektören på förfrågan bestämt förklarat,
att med hänsyn till ifrågavarande kraftverks betydande storlek
driftingenjören måste vara bunden vid stationen, och att han ej kunde
sysselsättas med arbete, som icke hade direkt samband med driften,
varför även distriktsingenjören i Trollhättan, som i stor utsträckning
måste befinna sig på rörlig fot inom distriktet, även för framtiden
vore av behovet påkallad, ansåg sig departementschefen icke kunna
underlåta att föreslå även denna tjänsts upptagande i avlöningsreglem
entet.
1 fråga om den antydda arbetsfördelningen mellan överingenjörsassistenten,
driftingenjören och distriktsingenjören i Trollhättan framhöll
emellertid departementschefen, att densamma icke vore att anse såsom definitiv.
Överingenjören vid kraftverket borde nämligen erhålla full frihet
att fördela arbetet mellan samtliga vid kraftverket anställda tjänstemän,
på det att vars och ens speciella utbildning och erfarenhet måtte på bästa
sätt utnyttjas och tillfälliga anhopningar av göromål på vissa händer utjämnas.
Såsom nyss antyddes, skulle i Göteborg och Skara, som för närvarande
jämte Trollhättan äro medelpunkter för distributionen av elektrisk
energi, vara anställda särskilda distriktsingenjörer. Förutom avlöning av
lägst 3,800 och högst 5,000 kronor skulle de enligt Kungl. Maj:ts förslag
erhålla tantiem, beräknad å ökningen i inkomst för varje år ä
den vid underlydande stationer försålda energi, dock högst 3,000 kronor
för år.
I fråga om de nämnda båda distriktsingenjörernas åligganden meddelade
departementschefen, att de skulle övervaka och ansvara för driften
av dem underlydande sekundärstationer, sekundärlinjer, tertiärstationer och
tertiära distributionsnät samt ansvara för material och inventarieförråd inom
vederbörande distrikt med därtill hörande bokföring. 1 övrigt skulle deras
verksamhet bliva, liknande den, som förut angivits för distriktsingenjören
i Trollhättan. Särskilt skulle de arbeta för ökad avsättning av elektrisk
kraft. Då det ekonomiska resultatet av kraftdistribueringen i icke
ringa mån komme att bliva beroende av deras driftighet och initiativ,
Sthlm N*1*
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
31
hade det ansetts vara ändamålsenligt att genom en mindre tantiem göra
dem direkt intresserade uti framgången av deras arbete.
Mot den av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna avlöningen för driftingenjören
och distriktsingenjörerna hade statsutskottet icke annan erinran
än i fråga om tantiemen till distriktsingenjör utom huvudstation. Utskottet
ansåg nämligen sådan distriktsingenjör icke skäligen böra för år få
komma i åtnjutande av tantiem till högre belopp än 2,000 kronor.
I sammanhang därmed uttalade statsutskottet, att, därest jämväl
distriktsingenjören vid huvudstationen i en framtid skulle bliva tillerkänd
dylik tantiem, borde, enligt utskottets förmenande, hans slutavlöning,
som enligt Kungl. Maj:ts av utskottet förordade förslag överstege distriktsingenjörs
utom huvudstationen med 500 kronor, nedsättas med detta belopp.
Till frågan om behovet av de särskilda nu ifrågavarande befattningarna
återkommer jag vid behandlingen av § 4.
Vad beträffar driftingenjören har, på sätt nyss omförmälts, av
såväl Kungl. Maj:t som statsutskottet år 1911 ansetts, att denne bör i
avlöningshänseende jämställas med överingenjörsassistenten. Enahanda
förslag är upptaget även av löneregleringskommittén.
I fråga om distriktsingenjör utom huvudstation erinrar kommittén,
att sådan befattningshavare skulle, enligt de föregående förslagen,
utom den fixa avlöningen åtnjuta tantiem, utgående i förhållande till ökningen
i inkomst för varje år å den vid underlydande stationer försålda energi,
dock med visst maximibelopp.
Då emellertid, säger kommittén, utvecklingsmöjligheterna inom olika
distrikt torde vara väsentligt olika och i många fall underhandlingar, särskilt
med större blivande konsumenter, lära bedrivas genom överingenjören
vid kraftverket eller vattenfallsstyrelsen, har det synts kommittén mindre
lämpligt att använda tantiem såsom avlöningsform för nu ifrågavarande
distriktsingenjörer.
Under förutsättning att tantiemen bortfaller, anser kommittén distriktsingenjör
utom huvudstation böra erhålla enahanda fasta avlöning
som öfveringenjörsassistent och driftingenjör.
Kommitténs tanke, att utesluta tantiemen ur avlöningen åt distriktsingenjör
utom huvudstation innebär en väsentlig avvikelse från föregående
förslag. De av kommittén anförda skälen mot användande i detta fall av
tantiem såsom avlöningsform hava emellertid synts mig så vägande, att
jag icke tvekar att biträda kommitténs uppfattning därutinnan. Tilläggas
kan ock, att, enligt vad jag inhämtat, jämväl från innehavare av nu ifrågavarande
befattningar uttalats önskvärdheten av tantiemens utbytande mot
fast avlöning.
Kommittén:
Departe •
mentschefen:
32
Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 75.
Kommittén:
Departementschefen
:
Kontrollör.
Kommittén:
Mot den av kommittén under antydda förutsättning föreslagna avlöningen
för dessa befattningshavare har jag icke något att erinra. Till
jämförelse ber jag att få framhålla, att enligt den av 1912 års riksdag
fastställda ändringen i avlöningsreglementet för telegrafverket linjeingenjör
vid detta verk åtnjuter i begynnelseavlöning 4,600 kronor och i slutavlöning
6,500 kronor, dock utan bostadsförmån.
Beträffande distriktsingenjören vid huvudstationen i Trollhättan
har kommittén, med hänsyn därtill att honom överordnade ingenjörer
äro placerade å denna ort, funnit, att å bemälde distriktsingenjör
kunna ställas något mindre fordringar än å distriktsingenjör utom huvudstation,
vilken senare måste hava förmåga att kunna i många hänseenden
handla fullt självständigt.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett avlöningen till distriktsingenjören
vid huvud stationen kunna sättas till samma belopp, som av kommittén
föreslagits för kanalingenjören eller lägst 4,200 och högst 5,500
kronor, vilket sistnämnda belopp skulle kunna uppnås efter 15 år.
Även i fråga om denne befattningshavares avlöning anser jag mig
kunna tillstyrka kommitténs förslag.
Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag upptog vidare en kontrollör
och statistiker, som skulle hava till åliggande att under överingenjörsassistentens
ledning sköta bokföringen, debitering av energiavgifter och
statistiken, och skulle avlöningen till honom utgå med lägst 2,400 och
högst 3,400 kronor.
I fråga om nämnda befattningshavare gjordes icke något uttalande
av statsutskottet.
Den organisation av Trollhätte kraftverk, vilken innehålles i Kungl.
Maj:ts berörda förslag, bär i sina huvuddrag varit i tillämpning under de
senaste åren.
Därvid har, såsom av kommittén framhålles, emellertid befunnits, att
den befattning, varom nu är fråga, lämpligen bör ombildas till en befattning
av högre grad, å vilken skulle läggas en del göromål, som nu tillkomma
överingenjörsassistenten. Det arbete, som åligger sistnämnde befattningshavare,
har nämligen yuxit därhän, att detsamma icke vidare kan
utföras av en enda person. Å andra sidan torde arbetet med statistiken
kunna överflyttas från kontrollören till mera underordnade befattningshavare.
Kontrollören skulle vid nyss antydda förhållande icke vidare benämnas
jämväl statistiker. Det vore avsett, att han, med tillhjälp av biträdande
personal, skulle hava att utföra huvudsakligen följande åligganden,
nämligen:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
33
att registrera ingångna leveranskontrakt samt utskriva och på vederbörligt
sätt annotera tillhörande utanordningar;
att föra bok över utgående beställningsbrev samt emottaga och ordna
inkommande rekvisitionskopior från leverantörer;
att annotera alla inkommande räkningar och tillse, att desamma behandlas
på föreskrivet sätt i och för kollationering och litterering av
vederbörande arbetsledare, avförande ur beställningsbok och attestering;
att uträkna och utskriva avlöningslistor, för kraftverkets personal;
att föra bok över samtliga debiteringar, som skola verkställas i enlighet
med uppgifter å räkningar, avlöningslistor och förrådsrapporter, samt
utskriva räkningar;
att registrera träffade uppgörelser om energileveranser, sammanföra
mätareavläsningar över abonnenternas energiförbrukning, uträkna abonnenternas
avgifter och därå utskriva räkningar;
att övervaka skötseln av kraftverkets huvudförråd beträffande mottagande
och utlämnande av materiel och densammas vård å förrådet samt
anmäla, när materiel behöver inköpas;
att föra fördelningsbok över kraftverkets utgifter och inkomster samt
däröver upprätta månadsrapporter; och
att föra erforderliga materialie- och inventarieböcker.
Vid nämnda arbeten skulle kontrollören hava till sin hjälp en bokhållare
av l:a graden och en av 2:a graden jämte erforderligt antal övriga
biträden.
Av innehavaren utav den ifrågavarande kontrollörsbefattningen lärer
höra fordras, att han förvärvat en god köpmannautbildning samt att han
arbetat inom den elektriska branschen.
Kommittén har ansett sig böra tillstyrka kontrollörstjänstens ombildning
på sätt nu antytts. Därigenom skulle även överingenjörsassistenten
kunna befrias från vissa göromål, vilkas utförande icke direkt kräva
ingenjörsutbildning.
Vad avlöningsförmånerna till den nu ifrågavarande befattningshavaren
beträffar, anser kommittén dessa med hänsyn till den förändrade ställning,
som sålunda för honom ifrågasatts, böra bestämmas ej oväsentligt högre än
enligt Kungl. Maj:ts föregående förslag. Kommittén har tänkt sig en fast
avlöning av lägst 3,000 och högst 4,200 kronor eller samma belopp, som
i Kungl. Maj:ts omförmälda, förslag upptagits för kassören å räkenskapsavdelningen.
Den av kommittén sålunda föreslagna ombildningen av nu ifrågavarande
befattning synes mig vara i allo ändamålsenlig. Framhållas må
särskilt, att genom denna anordning en ej obetydlig lättnad skulle kunna
Bihang til! Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 5
Departementschefen
:
34
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
Bokhållare.
Driftverk
mästare.
Maskinist.
beredas överingenjörsassistenten, vilken därigenom skulle kunna bliva i
tillfälle att mera ägna sig åt rent tekniska uppgifter. Då, såsom kommittén
påpekat, av kontrollören bör fordras en viss specialutbildning, torde
avlöningsförmånerna ingalunda kunna sättas lägre än de av kommittén
föreslagna.
Såsom redan antytts, skulle kontrollören till sin hjälp hava bokhållare
av i:a och 2:a graden. Avlöningen till dessa hava upptagits till samma
belopp som för motsvarande befattningshavare vid kanalverket.
Uti Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 upptogos vidare drif''tv er hn Hatare
samt maskinister av l:a och 2:a graden. Maskinisterna handhava den närmaste
skötseln av kraftstationen och driftverkmästarna tjänstgöra såsom
förmän för maskinisterna.
Avlöningarna skulle enligt 1911 års proposition utgå med lägst
2,400 och högst 3,800 kronor till driftverkmästare samt lägst 1,500 och
högst 2,400 kronor till maskinist av l:a graden och lägst 1,140 och högst
1,650 kronor till maskinist av 2:a graden.
Till jämförelse meddelade departementschefen, att lokomotivförare
och maskinister vid statens järnvägar i avlöning åtnjöte lägst 1,200 och
högst 2,100 kronor om året, vartill för lokomotivförare komme en del
extra inkomster i form av milpenningar. Lokomotivmästare, som å de
större lokomotivstationerna hade befäl över därstädes anställd lokom otivoch
stallpersonal, uppbure i årlig avlöning lägst 1,800 och högst 3,000
kronor.
Departementschefen framhöll vidare, att det syntes vara av stor vikt,
att avlöningarna för maskinister och driftverkmästare vid kraftverket bestämdes
till sådana belopp, att man kunde till de ansvarsfulla befattningarna
erhålla verkligt dugande och pålitlig personal. Anläggningens livsfarlighet
påfordrade nyktert, rådigt och elektriskt välutbildat folk. För
att ej ligga under i konkurrensen måste staten jämväl taga i betraktande
de avlöningsbelopp, som betalades vid enskilda företag av ifrågavarande
beskaffenhet.
I fråga om den föreslagna avlöningen till driftverkmästare yttrade
statsutskottet, att, då av dessa befattningshavare i allmänhet icke syntes
krävas någon teknisk utbildning, utskottet ansett denna avlöning väl
hög. I anledning därav och då det icke syntes förefinnas något särskilt
skäl att sätta slutavlöningen för driftverkmästarna högre än för den
säkerligen mer svårbesatta instrumentmakarbefattningen, för vilken slutavlöningen
av Kungl. Maj:t upptagits till 3,400 kronor, hade utskottet
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
35
ansett, att den sista av de för driftverkmästarna föreslagna avlöningsförhöjningarna
borde utgå och deras slutavlöning sättas till 3,400 kronor.
Vidkommande avlöningen till maskinister uttalade statsutskottet, att
det syntes fullt tillräckligt, om siutavlöningen till maskinist av l:a graden
uppginge till allenast 2,100 kronor.
Kommittén har för sin del anslutit sig till de av statsutskottet beträffande
driftverkmästare föreslagna avlöningssatserna, dock med iakttagande
att perioderna för avlöningsförhöjning genomgående satts till tre år.
Den av statsutskottet ifrågaställda nedsättningen av slutavlöningen
för maskinist av l:a graden har kommittén däremot icke ansett sig kunna
tillstyrka.
Enligt vad för kommittén framhållits — säges det i kommitténs betänkande
— skulle nämligen en nedsättning av avlöningen för dessa maskinister
verka därhän, att befattningarna icke bleve begärliga för de bästa bland
maskinistpersonalen, utan dessa, såsom redan i flera fall skett, komme
att söka anställning i privat tjänst, där de kunde erhålla väsentligt högre
avlöningsförmåner.
Kommittén har under åberopande härav i sitt förslag upptagit slutavlöningen
för maskinist av l:a graden till 2,400 kronor. Med" hänsyn
dels till införandet av den nya klassen med 1,950 kronors avlöning och
dels till förlängningen i tiden för intjänande av slutavlöningen genom
bestämmande av genomgående treårsperioder för avlöningsförhöjning har
kommittén ansett sig böra sätta begynnelseavlöningen för samma befattningshavare
till 1,650 kronor.
I fråga om avlöningen till maskinister av 2:a graden har kommittén
icke vidtagit annan ändring än beträffande längden av perioderna för
intjänande av ålderstillägg.
Mot kommitténs förslag i fråga om slutavlöningen för driftverk
CD
CD O
mästare har vattenfallsdirektören reserverat sig och yrkat, att berörda avlöning
måtte bestämmas till 3,800 kronor.
I sådant hänseende har vattenfallsdirektören erinrat, hurusom enligt
Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag slutavlöningen skulle utgöra 3,800
kronor, men att statsutskottet föreslog nedsättning av nämnda avlöning till
3,400 kronor.
Då kommittén — framhåller reservanten — anslutit sig till statsutskottets
förslag i fråga om slutavlöningen, men infört tre 3-årsperioder
för avlöningsförhöjning i stället för statsutskottets tre perioder om respektive
2, 3 och 3 år, innebär detta givetvis en ytterligare försämring för
befattningshavaren.
Kommittén
36
Departe mentschefen -
Instrument
makare.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Gent emot de av statsutskottet anförda skäl för nedsättningen av
slutavlöningen hävdar reservanten, dels att verkmästarbefattningarna kräva
en icke obetydlig teknisk utbildning, fastän den visserligen icke behöver
vara av annan än huvudsakligen praktisk art, dels att verkmästarbefattningarna
i så måtto kunna vara mera svårbesatta än instrumentmakarbefattningen,
som de förra kräva vissa befälsegenskaper och äro mera ansträngande
och enerverande, alldenstund verkmästarna äro sysselsatta vid
kraftverkets kontinuerliga drift med vad därav följer av livsfara och ansvar,
påpasslighet och uthållighet.
Med hänsyn härtill och till vad av enskilda betalas för motsvarande
befattningar, och då det, vore av särskilt stor vikt att erhålla driftverkmästare
av bästa beskaffenhet, har reservanten icke ansett sig kunna biträda
kommitténs förslag i denna punkt.
Vattenfallsstyrelsen har jämväl, i anslutning till vattenfallsdirektörens
nyssberörda yrkande, och under åberopande av de utav denne anförda skäl,
hemställt att slutavlöningen till driftverkmästare måtte sättas till 3,800 kronor.
Skulle, yttrar styrelsen vidare, betänkligheter möta mot bifall ti.''
förslaget om höjning av driftverkmästares slutavlöning på den grund, att
driftverkmästare — i olikhet mot andra tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
som skulle få eu begynnelseavlöning av 2,100 kronor eller därutöver
enligt detta förslag skulle erhålla fyra avlöningsförhöjningar,
ville styrelsen så mycket hellre tillstyrka, att den fasta begynnelse avlöningen
för driftverkmästare måtte bestämmas till 2,700 kronor, som därigenom
skulle beredas större möjlighet att vid statens vattenfallsverk fästa
de mest dugande aspiranter å dylika befattningar.
Då jag nu går att angiva min ståndpunkt i fråga om avlöningen
till driftverkmästare, anser jag mig böra villigt erkänna att de motiv för
den högre avlöningen, som anförts av vattenfallsstyrelsen, synts mig beaktansvärda.
Att emellertid för ifrågavarande befattningar, för vilka icke
lärer erfordras någon högre teoretisk utbildning, sätta avlöningen högre
än vad av statsutskottet föreslagits och kommittén tillstyrkt, anser jag
åtminstone för det närvarande, innan ytterligare erfarenhet vunnits, knappast
vara erforderligt. Jag får alltså hemställa, att för driftverkmästare
må sättas eu avlöning av lägst 2,400 och högst 3,400 kronor
Jämväl ifråga om avlöningen till maskinister av l:a och 2:a graden
ansluter jag mig till kommitténs förslag.
Instrumentmakar en skall sköta underhåll, justering och reparation
av alla för uppmätning hos abonnenter avsedda mätare med tillbehör samt
reparation och justering av finare instrument å stationerna.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
37
Bcgynnclser- v] Gill ngen för denne befattningshavare skulle enligt Kungl.
Maj:ts förslag av år 1911 utgöra 2,400 kronor och slutavlöningen 3,400
kronor.
De av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningssatserna bibehöllos uti statsutskottets
förslag.
Då, enligt vad kommittén inhämtat, instrumentmakarbefattningen
icke lärer kunna rekryteras inom verket, utan för denna befattning lämpliga
personer måste sökas från andra håll och äro synnerligen eftersökta,
har kommittén icke haft något att erinra mot de nämnda begynnelse- och
slutavlöningarna. Genomgående hava emellertid tillämpats treårsperioder
för intjänandet av avlöningsförhöjning.
Vad kommittén sålunda föreslagit har icke givit mig anledning till
anmärkning från min sida.
1 Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda förslag upptog©»
ytterligare övermontör och montör.
Övermontör har till åliggande att inkoppla nya mätare hos abonnenterna,
, tva gånger i månaden verkställa avläsning av alla abonnenternas
mätare, uppsöka och avhjälpa fel i de lokala distributionsnäten, leda utvidgnings-
och reparationsarbeten samt utföra föreskrivna kvartalsbesiktningar
in. m. Montör biträder med dessa för övermontör specificerade
arbeten under övermontör, där sådan finnes, och i övrigt direkt
under distriktsingenj ör.
Avlöningen blev 1911 av Kungl. Maj:t föreslagen till lägst 1,800 och
högst 2,700 kronor för övermontör samt lägst i,260 och högst 1,800
kronor för montör.
Vidkommande de sålunda föreslagna avlöningarna anmärkte statsutskottet,
att övermontörens avlöning syntes avsevärt hög. Utskottet hade
fördenskull ansett sig böra föreslå en nedsättning sålunda, att begynnelseavlöningen
bestämdes till 1,650 och slutavlöningen till 2,400 kronor.
Kommittén har emellertid, med hänsyn till vikten av att för befattning
såsom övermontör må kunna vara att tillgå lämplig person, icke
ansett sig kunna förorda deri av statsutskottet ifrågasatta sänkningen av
avlöningen._ Det har av kommittén framhållits, att fråga härvidlag är
om befattning, vars innehavare icke ständigt kan övervakas av distriktsingenj
ör, utan måste handla pa eget ansvar särskilt vad mätaravläsningarna
beträffar och jämväl hava förmåga såsom arbetsledare.
De år 19 i 1 av Kungl. Maj:t föreslagna begynnelse- och slutavlöningarna
för såväl övermontör som montör har kommittén funnit väl avvägda. Genom
införandet av klassen med 1,950 kronors avlöning hava emellertid
Kommittén:
Departe mentschefen -
Övermon
tör.
Montör.
Kommittén:
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Departe -
Repara
tionsmäs
tare.
(förman å
reparationsverkstad.
)
Kommittén:
Departe mentschefen -
Staiions
mästare.
(Stations
förmau.
)
antalet avlöningsförhöjningar även för övermontör i kommitténs förslagkunnat
sättas till fyra i stället för tre enligt Kungl. Maj:ts berörda
förslag. För såväl övermontör som montör hava i kommitténs förslaggenomgående
beräknats treårsperioder för intjänande av avlöningsförhöjning.
Kommitténs förslag, vilket sålunda i huvudsak överensstämmer med
det av Kungl. Maj:t förut framlagda förslaget, synes mig böra följas.
Till belysning av omfattningen av övermontörernas arbetsområde vill
jag påpeka, att för närvarande allenast två övermontörer äro anställda vid
Trolliiätte kraftverk och därunder hörande anläggningar.
Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 finnas en befattningshavare
med benämning förman å reparationsverkstad, till vilken
avlöningen skulle utgå med lägst 1,500 och högst 2,400 kronor eller enahanda
belopp, som då av Kungl. Maj:t. föreslagits för maskinist, av l:a graden.
Enligt vad förut omnämnts, föreslog statsutskottet sänkning av
slutavlöningen för maskinist av l:a graden till 2,100 kronor. Samma slutavlöning
ansåg statsutskottet även böra tillkomma förman å reparationsverkstad.
Kommittén anför nu, att då, enligt vad kommittén inhämtat, ungefår
enahanda fordringar i avseende å maskinkännedom och erfarenhet lära
böra ställas å den befattningshavare, varom nu är fråga, som å maskinist
av l:a graden, har kommittén ansett nämnda bägge befattningar jämväl
böra i avlöningshänseende likställas. Avlöningen skulle alltså, på sätt kommittén
redan föreslagit för maskinist av l:a graden, utgå med lägst 1,650
och högst 2,400 kronor.
Beträffande benämningen å befattningshavaren i fråga har kommittén,
med hänsyn därtill att hans verksamhet icke blott är förlagd till reparationsverkstaden
utan även utom densamma samt att hans tjänst snarare
har karaktären av en verkmästarbefattning än en förmansbefattning,
funnit benämningen »reparationsmästare» lämpligare.
Jag ansluter mig till kommitténs förslag beträffande ifrågavarande
: befattningshavare.
För den närmaste skötseln av de under vederbörande distriktsingenjörer
lydande sekundär- och tertiärstationerna voro i Kungl. Maj:ts föregående-
förslag upptagna station sförmän, med en avlöning av lägst 1,800
och högst 2,700 kronor.
Statsutskottet ansåg sig böra i avseende å stationsförmannen föreslå
enahanda nedsättning i avlöningen som beträffande övermontören, vilken
då av Kungl. Magt i avlöningshänseende likställts med stationsförmannen.
Kung!. Majds nåd. proposition Nr 75. 39
Med tillämpning därav skulle dessas begynnelseavlöning sättas till 1,650
och deras slutavlöning till 2,400 kronor.
I fråga om stationsförmannen, vilka enligt kommitténs mening riktigare
borde benämnas stationsmästare, bär kommittén framhållit, att de
äro ensamma ansvariga för den dagliga skötseln av sekundärstationerna
med dessas livsfarliga anordningar. Deras befattning med tertiärstationerna
inskränker sig till att de några gånger i månaden tillse dessa stationer,
för vilkas skötsel eljest icke erfordras någon personal.
Att stationsmästarbefattningarna — säger kommittén — måste besättas
med fullt pålitliga personer, framgår tydligt därav, att de distriktsingenjörer,
vilka äro deras närmaste överordnade, icke oftare än omkring
tre gånger i månaden äro i tillfälle att inspektera vederbörande sekundär1
station. På grund av tjänstens art äro stationsmästarna så bundna vid
sin station såväl dag som natt, att de icke kunna ens för en kortare
stund avlägsna sig från stationsområdet utan att annan kompetent person
sättes i deras ställe.
Då stationsmästarna, yttrar kommittén vidare, måste vara i detalj
förtrogna med de lokala förhållandena vid vederbörande sekundärstation,
är det vidare av största vikt att de så länge som möjligt stanna i sina
befattningar. Ombyte av personal å dessa platser lärer ock vara till större
olägenhet än beträffande någon annan därmed jämförlig befattning. Emellertid
hava redan två av befattningshavarna i fråga lämnat sin tjänst för
att tillträda bättre avlönade befattningar på annat håll. Deras utbildning
gör dem nämligen synnerligen eftersökta såsom högspänningsmontörcr
hos firmor för elektriska anläggningar.
Med hänsyn till det anförda anser kommittén det icke vara rådligt
att nedsätta avlöningen under den av Kungl. Maj:t förut föreslagna. Kommittén
har fördenskull i sitt förslag upptagit stationsmästarnas avlöning till
samma belopp som kommittén föreslagit för övermontör.
I likhet med kommittén finner jag tvingande skäl föreligga, att avlöningen
för dessa viktiga befattningar bestämmes så, att man må kunna
till dem förvärva kompetenta personer och att dessa så länge som möjligt
kvarstanna i sina befattningar. Jag anser mig fördenskull böra förorda
kommitténs förslag i fråga om avlöningen. Jämväl den av kommittén
ifrågaställda benämningen »stationsmästare» för ifrågavarande befattningshavare
synes mig lämplig.
Aven vid kraftverket skulle finnas anställda kvinnliga kontorsskrivare.
Avlöningen till dessa har satts till enahanda belopp som för motsvarande
befattningshavare vid kanalverket.
Kommittén:
Departe mentschefen -
Kvinnlig
kontor sskrivare.
40
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Vakt. I Kungl. Maj:ts förslag år 1911 voro bland personalen vid kraftverket
jämväl upptagna telefon-, port- och dammvakter med samma fasta avlöning
som för vakter vid kanalverket.
I nu föreliggande förslag har även tillämpats denna grundsats. Av
enahanda anledning, som förut anförts beträffande motsvarande befattningshavare
vid kanalverket, har emellertid benämningen å
kategori av tjänstemän ansetts böra ändras till enbart »vakter».
Vidkommande det uti Kungl. Maj:ts föregående förslag under § .1
upptagna tilläggsarvodet till vissa vakter vid kraftverket och räkenskapsav
l
hänvisa till vad under § 14 kommer att anföras.
ifrågavarande
delningen
tillåter jag
jroiihätte Den till Trollhätteverken hörande räkenskapsavdelningen förestås av
r°avdelning. ^etl 1 1905 års stat för Trollhätte kanal- och vattenverk upptagne kamreKontorschef.
raren- Enligt denna stat tillkommer honom avlöning av lägst 4,500 och
(Byrådirek- högst 5,500 kronor.
tör. Kamrer.) [ propositionen vid 1911 års riksdag framhölls, att hans arbete
under senare tiden högst betydligt ökats, bland annat genom egnahemsrörelsen
vid Trollhättan och de därmed sammanhängande byggnadslånen.
Sedan leverans av elektrisk energi börjat från den störa kraftstationen, hade
jämväl den honom åliggande penningförvaltningen och kassakontrollen väsentligen
tillväxt. Av vattenfallsstyrelsen hade därför föreslagits, att kamreraren,
under namn av byrådirektör, skulle erhålla en avlöning av lägst
5,500 och högst 7,000 kronor. Styrelsen hade därvid jämväl tagit hänsyn
till att han såsom chef för räkenskapsavdelningen icke borde i avlöningshänseende
alltför mycket ställas efter cheferna för kanal- och kraftverken.
Då emellertid byrådirektörerna vid statens järnvägar endast hade en
avlöning av lägst 4,800 och högst 5,700 kronor, och då vidare chefskapet
för ifrågavarande räkenskapsavdelning, ehuru av stor betydelse för vattenfallsverket,
dock icke för att rätt handhavas krävde en person med den
utbildning, som måste fordras beträffande överingenjörerna vid kanal- och
kraftverken, hade vederbörande departementschef ansett, att avlöningen till
räken skap sav delningen s chef kunde nedsättas till lägst 4,600 och högst
6,000 kronor.
I Kungl. Maj:ts då framlagda förslag upptogs ock avlöningen till
bemälde tjänsteman på sätt departementschefen ifrågasatt.
Statsutskottet fann icke något särskilt skäl angivet att benämna
kamreraren byrådirektör utan upptog för sin del honom under benämning
kamrerare och föreståndare för räkenskapsavdelningen. Den av Kungl.
Maj:t då för honom föreslagna avlöningen syntes utskottet, i betraktande av
41
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
de kvalifikationer, som för befattningen erfordrades, alltför hög, och fann utskottet
det vara tillfyllest, om hans slutavlöning komme att stanna vid
5,500 kronor.
Enligt instruktionsbestämmelser, utfärdade av vattenfallsstyrelsen,
åligger det ifrågavarande tjänsteman, bland annat,
att bereda och, när vattenfallsdirektören det påkallar, inför vattenfallsstyrelsen
eller vattenfallsdirektören föredraga de ärenden, som tillhöra
kamrerarens tjänstebefattning;
att föra befäl över den ä räkenskapskontoret anställda personalen
samt, i vad som rör bokföring, statistik och uppbörd, över den å kanalstationerna
anställda personalen;
att hava tillsyn över Trollhätte kanal- och vattenverks bokföring
samt därvid tillse, att vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut
bliva vederbörligen iakttagna;
att meddela sådana detalj bestämmelser, som utgöra omedelbar tilllämpning
av vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut eller av
gällande instruktioner och föreskrifter i vad de röra kamrerarens verksamhetsområde;
att
upprätta verkets räkenskaper för varje år;
att för varje månad till vattenfallsdirektören avlämna dels rapporter
över verkets inkomster och utgifter under månaden, dels översikter över
verkets ekonomiska ställning vid månadens slut;
att med kontrasignation av kassakontrollanten utfärda anvisningar
till utbetalning av de för verkets räkning i bankinrättning innestående
medel;
att minst en gång i månaden å olika tider verkställa inventering
av verkets kassor samt däröver upprätta instrument, som insändes till
vattenfallsstyrelsen;
att granska de av kassören upprättade dagliga kassarapporterna;
att två gånger i månaden avgiva rapport över kanaluppbörden;
att föra förberedande underhandlingar angående försäljning, utarrendering
eller annan upplåtelse av tomter inom Trollhättans planlagda
område eller av egnahemstomter och angående utlämnande av egnahemslån,
samt att för verkets räkning underteckna avtal om uthyrande av lägenheter
i de byggnader, som stå under kamrerarens vård;
att vårda brandförsäkringsbrev, inteckningar, kontrakt och andra
värdehandlingar ävensom övriga till verkets arkiv hörande handlingar, i
den mån dessas vård ej åligger överingenjören vid kanalverket;
att i god tid till vattenfallsstyrelsen anmäla, när åtgärd behöver
vidtagas för förnyande eller bibehållande av värdet utav de inteckningar
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 6
42
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75.
Kommittén:
Departe mentschefen -
Kassör.
och övriga värdehandlingar, som av kamreraren skola förvaras, samt därvid
särskilt tillse, att borgensförbindelse, som ingåtts för fullgörande av
förpliktelse mot staten, icke försämras eller preskriberas;
att besluta i de ärenden, vilkas avgörande vattenfallsstyrelsen eller
vattenfallsdirektören överlämnar till kamreraren; samt
att i övrigt handlägga de ärenden, som vattenfallsstyrelsen eller
vattenfallsdirektören hänskjuter till kamreraren.
Vidkommande nu till en början benämningen å ifrågavarande befattningshafvare
har kommittén, i likhet med statsutskottet, funnit titeln
byrådirektör mindre lämplig. För sin del har kommittén velat föreslå
bensinnina;en kontorschef.
Med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares ställning, såsom
föreståndare för en hel avdelning vid verket, och med avseende jämväl å
det med samma befattning förenade ansvaret har kommittén ansett slutavlöningen
för befattningen icke böra sättas lägre än som upptagits i Kungl.
Maj:ts berörda förslag. Perioderna för avlöningsförh öfning, vilka i Kungl.
Maj:ts förslag satts till respektive 2, 3 och 3 år, har kommittén emellertid
ansett böra omfatta 5 år vardera. Slutavlöningen skulle alltså enligt kommitténs
förslag uppnås först efter 15 år i stället för efter 8 år enligt
Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag.
Deri av statsutskottet vid 1911 års riksdag förordade nedsättningen
av slutavlöningen för ifrågavarande befattningshavare torde väsentligen haft
sin grund i den uppfattningen att personen ifråga allenast skulle hava att
utföra rena kamrerargöromål. Så är emellertid ej fallet, utan han är chef
för eu hel avdelning av Trollhätteverken, och åligger honom såsom sådan
ett ej obetydligt ansvar. Vid sådant förhållande och då Riksdagen år 1912
för den i viss mån jämförliga, kontorschefsbefattningen vid telegrafverkets
verkstad bestämt en slutavlöning av 6,000 kronor, torde slutavlöningen
för nu ifrågavarande befattning böra sättas till samma belopp. Detta överensstämmer
också såväl med vad Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag föreslog,
som med kommitténs nu avgivna förslag. Emellertid synes man kunna
såtillvida tillmötesgå statsutskottets krav på minskade avlöningsförmåner,
att tiden för slutavlöningens uppnående i enlighet med kommitténs förslag
utsträckes från 8 till 15 år.
Deri av kommittén föreslagna benämningen »kontorschef» synes mig
lämplig, då densamma tydligt angiver befattningshavarens tjänsteställning.
Kassören vid Trollhätte kanal- och vattenverk, som tillika är bokhållare,
åtnjuter enligt den av Riksdagen år 1905 godkända staten en avlöning av
lägst 2,500 och högst 3,100 kronor samt 500 kronor i felräkningspenningar.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
43
I Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag upptogs avlöningen för
kassör till lägst 3,000 och högst 4,200 kronor jämte 500 kronor i felräkningspenningar.
Mot Kungl. Maj:ts berörda förslag fann statsutskottet icke något att
erinra.
Även i kommitténs förslag hava de nämnda avlöningssatserna bibe- Kommittén:
hållits. I fråga om perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning, vilka
enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle omfatta resp. 2, 3 och 3 år, har kommittén
däremot vidtagit den ändring, att jämväl den första perioden satts
till o ar.
Häremot har jag icke något att erinra. Departe
mentschefen
I
gällande, av Riksdagen år 1905 godkända avlöningsstat för Trolihätte Revisor och
kanal- och vattenverk är uppförd en Icontrollinspektor och materialförval- inspektor
tare, tillika bokhållare, med en avlöning av lägst 2,500 och högst 3,100
kronor. I egenskap av kontrollinspektor åligger honom, bland annat, att
tillse och undersöka, att de till uppbördskontoret från fartygen inlämnade
fraktsedlar och fraktuppgifter överensstämma med den last, fartygen verkligen
innehava.
Denna befattning skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911
förändras till en revisors- och kontrollinspektorsbefattning med avlöning
av lägst 2,400 och högst 3,400 kronor.
Det framhölls därvid av departementschefen, att denne befattningshavare
borde i likhet med andra statens revisorer hava anm är kningspro vision
enligt vanliga grunder. Därjämte borde i avlöningsreglementet intagas
bestämmelse om att kontrollinspektoren liksom annan vid vattenfallsverket
anställd tjänsteman ägde, i förekommande fall, uppbära den andel i straffavgift,
som enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente tillkomme tjänsteman,
vilken upptäckt försök att undandraga statsverket föreskrivna kanalavgifter.
Bestämmelser rörande nämnda an märkningsp ro vision och andel i
straffavgift voro då också intagna i Kungl. Maj:ts förslag till avlöningsreglemente,
§ 14.
Från statutskottets sida gjordes icke någon anmärkning i avseende
å Kungl. Maj:ts berörda förslag beträffande revisorn och kontrollinspektorn.
I fråga om de ändrade åligganden, som skulle tillkomma nämnde Kommittén:
befattningshavare, har kommittén icke haft något att erinra. Däremot
har det synts kommittén som skulle — med fullföljande av den sedan
lång tid tillbaka inslagna vägen att efter hand indraga vederbörande statstjänstemän
förut tillkommande andelar i böter — det ej vidare vara lämp
-
44
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.
ligt att bland nu ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner komrne
att ingå andel i straffavgifter, ådömda trafikanter.
Straffavgift, varom här är fråga, utgår enligt huvudsakligen följande
grunder.
Om fartygs last befinnes vara annan eller större än av befälhavaren
uppgivits, skall för överskott, om det ej å någon vara överstiger fem
procent, erläggas endast enkel avgift, men för befintligt större överskott
tiodubbel avgift. Av nämnda straffavgift tillfaller hälften den tjänsteman,
som upptäckt förhållandet, och hälften kanalverket.
Sker emellertid upptäckten först sedan fartyg lämnat kanalen —
detta lärer i allmänhet vara fallet — är befälhavaren förfallen till samma
ansvar, men skola då två tredjedelar av den tiodubbla avgiften tillfalla
angivaren.
Dessa sistnämnda angivarandelar utgå i regeln till kontrollinspektoren.
De denne tillkommande andelarna hava under tioårsperioden 1902
—191 i uppgått till:
År |
1902 ....... |
.......1,438 |
kronor |
» |
1903 ....... |
.......1,186 |
|
» |
1904 ....... |
.......1,617 |
» |
» |
1905 ....... |
....... 582 |
|
1906 ....... |
.......2,570 |
» |
|
» |
1907 ....... |
........1,652 |
» |
y> |
1908 ....... |
.......2,022 |
» |
» |
1909 ....... |
.......2,018 |
» |
» |
1910....... |
.......1,542 |
|
» ■ |
1911....... |
.......2,958 |
» |
eller i medeltal för nämnda period 1,758 kronor.
Att andelarna i straffavgifter, säger kommittén, icke stå i något rimligt
förhållande till det av kontrollinspektoren uti ifrågavarande hänseende
i tjänsten nedlagda arbetet, därpå kunna flertalet av nyssnämnda siffror,
ipen i all synnerhet siffror för åren 1897 och 1901 tjäna såsom exempel.
År 1897 erhöll nämligen kontrollinspektoren 11,506 kronor och år 1901
6,110 kronor; detta lärer dock hava berott på alldeles särskilda förhållanden.
Utan att vilja yttra sig i fråga om straffavgifternas fortfarande utgående,
vare sig efter nu gällande eller efter förändrade grunder, har
kommittén emellertid hemställt, att andel i straffavgifter icke vidare må
tillkomma personal vid Trollhätte kanalverk.
45
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
Under erinran att andel i straffavgifter hittills utgjort eu betydande
inkomstkälla för kontrollinspektoren, har kommittén framhållit, att, därest
sådan andel icke vidare skulle komma att utgå, hänsyn därtill borde tagas
vid bestämmande av den fasta avlöningen.
Kommittén har ock under angivna förutsättning ansett sig böra i
sitt förslag uppföra revisorn och kontrollinspektoren med en avlöning av
lägst 3,000 och högst 4,200 kronor eller enahanda avlöning, som enligt
kommitténs förslag skulle utgå till kontrollör och till kassör.
Vidkommande kommitténs förslag att borttaga deir nu gällande och
i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 bibehållna bestämmelsen därom, att
kontrollinspektoren likasom annan vid verket anställd person skulle äga
uppbära andel i straffavgifter, har vattenfallsstyrelsen i sitt nu föreliggande
yttrande uttalat, att styrelsen ställde sig mycket tveksam angående lämpligheten
av kommitténs berörda förslag. Det kunde nämligen tilläventyrs
befaras, att denne därigenom kunde bliva mindre nitisk i sin strävan att
beivra avgivandet av felaktiga lastuppgifter, i synnerhet som den anmärkningsprovision,
som därför skulle tillkomma honom, antagligen komme att
uppgå till endast obetydliga belopp. Den olägenhet, som förefunnes med
nu gällande bestämmelser, att kontrollinspektorens provision för en enda
anmärkning — såsom framgår av siffrorna för åren 1897 och 1901
kunde uppgå till betydande belopp, vilka icke stode i någon rimlig proportion
till hans därå nedlagda arbete, ansåge vattenfallsstyrelsen bliva i
väsentlig mån undanröjd, om det provisionsbelopp, som tillkomme kontrollinspektoren
för varje särskild anmärkning, begränsades till exempelvis
högst 500 å 1,000 kronor. _ _
En annan utväg vore att sänka kontrollinspektorens andel i straffavgiften
till ett lägre kvottal än nu. Genom båda dessa sätt för frågans
ordnande skulle man enligt styrelsens mening i högre grad än enligt
kommittéförslaget bibehålla fördelen med det nuvarande systemet att bevara
kontrollinspektorens intresse för framställande och fullföljande av
anmärkningar mot felaktiga lastuppgifter. Därest något av de sålunda
ifrågasatta alternativen valdes, borde dock den förut för kontrollinspektoren
föreslagna fasta avlöningen höjas.
Därest det, yttrar styrelsen vidare, av principiella skäl skulle anses
lämpligt att efter" hand inom statsförvaltningen borttaga vederbörande
tjänstemän förut tillkommande andelar i böter, anser sig dock styrelsen,
med hänsyn jämväl till de svårigheter, som emellanåt förefinnas att avgöra,
huruvida den felaktiga lastuppgiften avgivits av förbiseende eller om
någon avsikt förelegat att undandraga Trollhätte kanal verk föreskrivna kan al -umgälder, icke böra för sin del motsätta sig kommitténs förslag i denna del.
Vattenfallsstyrelsen
:
46
Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 75.
Departe mentschefen -
Bokhållare.
Kvinnlig
kontors
skrivare.
Valet.
För min del måste jag ställa mig på kommitténs ståndpunkt, att de
'' straffavgifter, varom här är fråga, icke böra tillkomma vederbörande tjänsteman.
Dennes avlöning bör enligt min mening bestämmas oberoende av
en dylik sportel. Och man måste ovillkorligen ställa den fordran på en
statstjänare i nu förevarande ställning, att han med lika nit och kraft
fullgör sitt åliggande med avseende å kontrollen av fartygslasterna, vare
sig han därav bär särskild ekonomisk fördel eller ej. Jag tillstyrker därför
kommitténs förslag i denna del. Huruvida och under vilken form
dylika straffavgifter fortfarande böra stadgas, är en fråga, som i detta
sammanhang ej kan upptagas till vidare behandling. Denna fråga torde
emellertid framdeles få ytterligare utredas. Mot de av kommittén föreslagna
avlöningssatserna för kontrollinspektoren har jag icke något att
erinra.
Till räkenskapsavdelningen skulle vidare höra bokhållare av l:a och
2:a graden samt kvinnliga kontorssknvare.
Slutligen skulle den vaktmästare, som tjänstgör i administrationsbyggnaden
i Trollhättan, uppföras å denna avdelning under benämningen
vakt.
Avlöningarna till bokhållare och kvinnliga kontorsskrivare hava upptagits
till samma belopp som för motsvarande befattningshavare vid kanalverket
och kraftverket. Vakten vid administrationsbyggnaden torde i avlöningshänseende
böra likställas med portvakt vid kraftverket.
Såsom bilaga till detta protokoll torde få fogas en sammanställning
av fasta avlöningar till tjänstemän vid statens vattenfallsverk enligt vattenfallsstyrelsens
förslag år 1909 samt enligt Kungl. Maj:ts och statsutskottets
förslag år 1911 ävensom enligt mitt, med löneregleringskommitténs över
O
o 7 O O
omstämmande förslag. 1
1 § 4 innehållas bestämmelser i fråga om antalet olika befattningshavare.
Beträffande motsvarande paragraf (§ 3) i vattenfallsstyrelsens i skrivelsen
den 17 mars 1909 framlagda förslag anförde styrelsen, att det läge
i sakens natur, att, i den mån staten alltmera tillgodogjorde sig vattenkraften,
även antalet av tjänstemän för de olika verkens drift komme att
ökas. För de viktigare befattningarna syntes det i allmänhet icke erbjuda
alltför stora svårigheter att beräkna deras antal så tidigt, att förslag om
erforderliga nya befattningar kunde föreläggas Riksdagen föregående år.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
47
Däremot ansåg styrelsen det höra överlämnas åt Kungl. Maj:t att
med avseende på antalet ordinarie tjänster av lägre grad utöva beslutanderätten,
liksom vid statens järnvägar vore förhållandet. Då i allt fall anslagen
till avlöningar vid statens vattenfall sverk borde beräknas såsom förslagsanslag,
skedde därigenom knappast någon annan ändring, än att större
lätthet vunnes att vid uppgörande av det definitiva, statförslaget för ett år
taga hänsyn till det av förhållandenas utveckling skapade behovet.
Vid ärendets föredragning den 17 februari fåll förklarade departementschefen,
att han ansåge det lämpligt att, i likhet med vad som ägde
rum vid statens järnvägar, Kungl. Maj it medgåves rätt att bestämma antalet
lägre befattningshavare vid statens vattenfallsverk. I den mån nämnda
verk utvidgades, måste nya sådana befattningshavare anställas, och det
skulle mången gång kunna medföra svårighet, om varje sådan ökning av
de lägre tjänstemännen måste underställas Riksdagens prövning.
Departementschefen, erinrade i detta hänseende, att, vad anginge förmän
och vakter vid Trollhätte kanalverk, Riksdagen för det dåvarande icke
bestämde deras antal. Emellertid ansåg han lämpligt, att, utöver vad
vattenfallsstyrelsen föreslagit, jämväl antalet kanalinspelctorer — två av l:a
och en av 2:a lönegraden •— bleve, med hänsyn till de för dessa befattningshavare
föreslagna avlöningsförmåner, bestämt i avlöningsreglementet.
Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande paragraf följande.
Med anledning av vad utskottet föreslagit borde i § 4 av avlöningsreglementet
i stället för en byrådirektör upptagas eu kamrerare och föreståndare
för räkenskapsavdelningen samt i stället för de i paragrafen angivna
kanalinspektorerna uppföras en kanalinspektor av l:a lönegraden, eu
av 2:a och en av 3:e lönegraden.
1 övrigt hade utskottet icke funnit något annat att erinra mot de i
paragrafen upptagna särskilda befattningarna än att utskottet, som velat
ifrågasätta, huruvida icke distriktsingenjörsbefattningarna vore av behovet
påkallade allenast så länge kraftverket vore föremål för utveckling, ansett
sig böra framhålla, att sådana befattningar borde, om de framdeles skulle
befinnas för kraftverket obehövliga, så snart ske kunde indragas och
deras innehavare förflyttas till annan tillgänglig befattning vid vattenfallsverket.
Mot den i paragrafen intagna föreskriften att »antalet övriga i § 3
omförmälda befattningar» skulle bestämmas för varje år av Kungl. Maj:t
hade utskottet icke funnit något att erinra. Utskottet hade dock velat
uttala det antagandet, ait Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att taga i
övervägande, huruvida antalet av dessa befattningar, särskilt förmansbefattningarna,
måtte kunna nedbringas.
48
Kommittén:
Ingenjörs
personalens
storlek.
Kommittén:
Rungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Även kommittén har för sin del ansett sig icke böra göra någon
erinran mot att allenast vissa särskilt angivna befattningar till antalet
upptagas i avlöningsreglementet, under det att antalet övriga befattningar
för varje år bestämmas af Kungl. Maj:t.
I Kungl- Maj-.ts berörda förslag har kommittén icke vidtagit andra
ändringar än de som betingas dels av de utav kommittén föreslagna förändrade
benämningarna beträffande byrådirektören samt kontrollören och
statistikern, dels ock av den uppdelning av kanalinspektorsbefattningarna
i tre, i stället för två, grader, vilken redan av statsutskottet ifrågasatts.
Vid ärendets behandling inom Riksdagens Andra kammare uttalades
den meningen att, särskilt i jämförelse med kommunala eller enskildakraftverk,
den i då föreliggande reglementsförslag upptagna ingenjörspersonalen
vid Trollhätte kraftverk vore alltför stor.
Efter det emellertid flertalet av kommitténs medlemmar besökt anläggningarna
vid Trollhättan och kommittén tagit kännedom om innehållet
av en utav överingenjören vid Trollhätte kraftverk till vattenfallsstyrelsen
avgiven promemoria, har kommittén ansett sig icke kunna föreslå
någon minskning beträffande den ifrågavarande personalen.
I nämnda hänseende har kommittén från nyssberörda promemoria
anfört och åberopat följande.
För klargörandet av det behövliga antalet ingenjörer — yttras det i promemorian
— torde det vara nödvändigt att redogöra lör de olika arbeten, som
utföras vid kraftverket. .
Trollhätte kraftverk liksom de flesta andra elektricitetsverk maste ständigt
befinna sig i tillväxt. Energibehovet inom distributionsområdet kommer nämligen
alltid att vara statt i kontinuerlig tillväxt, och staten blir alltså nödsakad
att sörja för att energibehovet inom distributionsområdet blir tillgodosett, även
sedan Göta älvs c:a 200,000 hästkrafter blivit tagna fullt i anspråk. »Man riskerar
sålunda icke att få för stor personal, om den anpassas efter den under nuvarande
förhållanden minsta förekommande tillväxten.»
Enligt vad i promemorian vidare upplyses, kan det arbete, som kräves av
ingenjörerna vid Trollhätte kraftverk, i huvudsak indelas i följande tre grupper.
1) för planering och utförande av utvidgningar och nyanläggningar;
2) för drift, underhåll, statistik och boki öring;
8) för distribution.
Utvidgningar och nyanläggningar omfatta
dels utvidgning av kraftstationen, insättande av nytt maskineri och instrumentering
i Trollhättan i mån av avsättningens tillväxt,
dels utförandet av nya långlinjer och sekundärstationer för nya avsättningsområden
och komplettering av redan befintliga, jämväl i mån av avsättningens
tillväxt, och
49
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75.
dels utförandet av sekundärlinjer och tertiäranläggningar.
Yad särskilt angår nyanläggning av sekundärlinjer och tertiäranläggningar,
anser överingenjören tydligt, att sådana arbeten komma att pågå ständigt, och
att, i den mån dessa äro betingade direkt av kontrakt om energileveranser, de
närmast kunna hänföras till »arbete för distributionen».
Vidkommande de s. k. tertiärnäten yttras i detta sammanhang uti promemorian
följande:
»Det har i riksdagsdiskussionen upprepade gånger framhållits, att Trollhätte
kraftverk icke sysselsätter sig med detaljförsäljning till småkonsumenter,
utan avyttrar kraften i stora poster. Detta är i huvudsak riktigt — dock med
undantag för de s. k. tertiärnäten. På sina ställen i mindre samhällen, där kommunen
icke förfogat över lämpliga organ för att övertaga energidistributionen
och där initiativ och kapital för bildandet av ett distributionsbolag icke varit
tillfinnandes, har det visat sig lämpligt, att kraftverket själft anlägger och driver
distributionsnät. Så har skett i Grästorps köping, i Vårgårda, i Håkantorp, i
Strömslund, på egna-hemsområdet vid Trollhättan och senast i Lilla Edet. Att
detta icke varit något missgrepp, utan ett kraftigt medel att göra befolkningen
förtrogen med den elektriska energiens användning, torde framgå av stegringen i
årsinkomsten från Grästorpsnätet, som kom i gång i december 1908. Denna utgjorde
År. Er.
1909 .............. 3,365
1910 ..............5.360
1911 ..............5,855
beräknas 1912..............6,100
En sammanställning av anläggningskostnader, abonnentantal i oktober
1912 och sannolik årsinkomst 1912 för dessa nät torde ha sitt intresse.
Total anläggningskostnad: |
[Beräknat |
|||
för tertiär- |
för tertiär- |
Abonnent- brutto |
||
nät. |
station. |
antal. |
1912. |
|
[Er.] |
[Er.] |
[Er.] |
||
Grästorp.......... |
. . . 12,766 |
10,129 |
91 |
6,100 |
Håkantorp......... |
. . . 3,648 |
finns ej |
21 |
775 |
V årgärda......... |
. . . 9.356 |
9,510 |
57 |
2,700 |
Trollhättan, västra stranden |
. . . 10,700 |
4,725 |
82 |
3.340 |
» östra » |
. . . 7,778 |
181 |
75 |
2,600 |
Lilla Edet......... |
. . . 9,016 |
8,994 |
106 |
nyss igångsatt |
S:a 53,264 |
33.539 |
432 |
— |
Om dessa detalj affärer också icke kunna betecknas såsom lukrativa, så
synes dock av siffrorna från Grästorp, att de äro mäktiga eu betydlig tillväxt —
och de medföra en sekundär, man skulle kunna säga reklamverkan på den om
Bihang
till Riksdagens protokoll 1013. 1 sand. 44 käft. (Nr 757) 7
50
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
givande landsbygden för elektricitetens popularisering, utom det att de understundom
möjliggöra framdragandet av en distributionsledning för även andra konsumenter.
Det är därför mycket sannolikt, att kraftverket får anledning utföra
flera sådana tertiäranläggningar. Projektering och utförande av sådana kräver
också sitt arbete.»
Beträffande den andra gruppen av arbeten, nämligen de för drift, underhåll
m. m., framhålles det uti promemorian, att det ingenjörsarbete, som kräves
för driftens upprätthållande, icke kan inskränka sig till tillsyn av personalen,
kontroll att det hela hålles i gott stånd samt ordnandet av reparationer och
underhåll. Yid ett stort kraftverk kräves nämligen ett ständigt arbete för förbättringar
såväl rent tekniska som ekonomiska, vidare fordras i stor utsträckning
experimentella undersökningar av anläggningens apparater för att förebygga försämring
och förekomma driftstörningar. Personalen måste undervisas och övas i
hanterandet av alla de icke så enkla anordningar, som förekomma, och instrueras
i avseende på de störningar, som kunna tänkas inträffa. Slutligen måste en omfattande
statistik över driften föras, på det att vid stegrad belastning materielen
må i rätt tid utvidgas och på mest ekonomiska sätt utnyttjas samt källor till
störningar arbetas bort. »Med rätta förvänta i första hand verkets abbonenter,
och dessutom andra elektricitetsverks innehavare, att statens kraftverk vid Trollhättan
går i spetsen för utvecklingen på detta område.»
Det framhålles vidare, att verkets storlek, distributionsnätets omfattning
och den i avseende på åskväder särdeles besvärliga trakten ställa stora krav på
driftsledningen. Upphandling av förbruka ingsmaterialier, kontrollen av energidebiteringen
såväl som en nogrann kontroll av mätapparaterna kräva mycket
ingenjörsarbete.
I detta sammanhang erinrar överingenjören, att beträffande flera abonnenter
årsavgiften uppgår till flera hundra tusen kronor. Denna debiteras efter mätapparater,
vilkas noggrannhet ständigt måste tillses, då ju eu missvisning på endast
några få procent kan betyda en skillnad i årsavgift, uppgående till lika
mycket som flera ingenjörslöner.
Vad som emellertid enligt överingenjörens mening i sista hand bestämmer
erforderlig driftspersonal, är nödvändigheten att närhelst och varhelst i anläggningen
en störning, en skada inträffar, kompetent personal måste finnas tillgänglig
för driftens ordnande ögonblickligen. »Kraftverkets förlust vid ett fullständigt
driftsavbrott torde kunna taxeras till omkring 200 kronor per timme
och abonnenternas naturligtvis till mycket mera. Det är sålunda stora värden,
som stå på spel, och kraftleverantören kan icke stå till svars med att driftsavbrott
av brist på kompetent befäl utsträckas längre än som behövde vara
fallet.»
I avseende å de till tredje gruppen — för distributionen — hörande arbeten
omförmäles i promemorian, hurusom för varje ny abonnent i de allra flesta
fall först en utredning måste göras, som övertygar den blivande abonnenten, att
användande av kraft från Trollhätteverket för honom innebär övervägande fördelar.
Sedan uppgörelse om kraftleveransen träffats eller dessförinnan, måste i
regel en utredning om det mest ekonomiska sättet för kraftens ditledande göras,
eventuellt erforderlig utvidgning av sekundärstationens elektriska utrustning vidtagas,
koncessionshandlingar för ledningen utarbetas, distributionsledningen (stundom
flera mil) byggas. Vidare måste projektet för abonnentens elektriska in
-
Öl
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
stallation i detalj granskas och utförandet övervakas, på det att dels någon,
störande återverkan på kraftverkets anläggningar icke åstadkommes, dels abonnenten
får en fullgod anläggning, som arbetar oklanderligt, »så att Troilhättekraften
icke råkar i misskredit». Sedan driften kommit i gång hos konsumenten,
måste kraftverkets personal ständigt hava kännedom om de hos konsumenten befintliga
anläggningarna för att hastigt kunna ingripa i händelse av behov av
utvidgning, tillfälliga fel i mätapparaterna o. d.
Då distributionsområdet sträcker sig från Västkusten till Skövde, är det
enligt överingenjörens mening uteslutet, att all förhandling med konsumenterna
inom området på ett praktiskt sätt skulle kunna ske direkt från Trollhättan.
Området har därför uppdelats i tre distributionsdistrikt, vart och ett omfattande
de distributionsområden, som matas med ström från eu grupp huvudlinjer från
Trollhättan. Sålunda omfattar det s. k. Skaradistriktet distributionsområden med
huvudstationer i Skövde, Skara och Håkantorp. Bland konsumtionsorter inom
detta distrikt kunna nämnas städerna Skara, Skövde och Falköping samt
köpingarna Grästorp och Vara. Det s. k. Göteborgsdistriktet omfattar ett område
med huvudstafioner i Lilla Edet, Nol, Göteborg och Alingsås. Trollhättedistriktet
slutligen omfattar distributionsområdet kring Trollhättan inklusive de
distributionsnät, som utgå från de tre äldre kraftstationerna, matande, delvis
över avnämarna tillhöriga ledningar, bl. a. städerna Trollhättan, Vänersborg och
Uddevalla.
Den ingen]örspersonal, som har att utföra ovan antydda arbeten, är, enligt
vad i promemorian upplyses, i stora drag organiserad på följande sätt:
I. Överingenjörsassistenten har ledningen av kraftverkets expedition,
inom vilken avdelning handläggas:
a) upphandlingsärenden rörande mätare, förbrukningsartiklar och
förrådsmateriel;
b) bokföring och debitering, räkenskapsgranskning; och
c) tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar.
II. Driftingenjören har ledningen av kraftstationen i Trollhättan samt
driften av högspänningsanläggningarna. Hans avdelning åligger:
a) driften och underhållet av högspänningsanläggningarna (undantagandes
linjer);
b) utvidgningar av kraftstationen med maskineri och instrumentering;
c) skötsel av laboratorium och reparationsverkstad; och
d) personalens undervisning.
III. Nybyggnadsavdelningen omfattar ett linjebyggnadskontor och ett
konstruktionskontor för företrädesvis sekundärstationer.
IV. Distriktsavdelningarna, vilka förestås av distriktsingenjörer,
åligger:
1) driften och underhållet av underställda anläggningarna inom distriktet;
2)
utförande av nybyggnader av distributionsanläggningarna; och
o) ackvisition av nya konsumenter.
Beträffande Trollhättedistriktet ingår i underställda anläggningar kraftstationerna
å Malgön och Önan samt omformarestationen vid Olidehälan.
Av ovanstående avdelningar skulle personalen å nybyggnadsavdelningen
icke uppföras såsom ordinarie.
52
Departe mentschefen -
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Till bemötande av gjorda anmärkningar mot antalet ingenjörer vid kraftverket
anföres i promemorian vidare.
I Trollhättan äro bosatta fyra ingenjörer, nämligen överingenjören, överingenjörsassistenten,
driftingenjören och en distriktsingenjör.
»Av dessa är det endast driftingenjören, som icke utan svårare olägenhet
kunde bo annorstädes än i Trollhättan. Det är alltså endast en ingenjör, som
är nödvändig på själva platsen.»
»Det är tydligt, att liksom Sydvenska kraftaktiebolagets direktör, l:e ingenjör
och 2:e ingenjör med hela huvudkontoret äro bosatta i Malmö, Yngeredsforsbolagets
disponent, l:e ingenjör och biträdande ingenjör äro bosatta i Mölndal,
så kunde Trollhätteverkets överingenjör och överingenjörsassistent vara bosatta i
t. ex. i Göteborg, om huvudkontoret förlädes dit. Att Trollhättan såsom plats
för kraftverkets huvudkontor föredragits framför Göteborg är emellertid helt
naturligt.»
Distriktsingenjören i Trollhättan — vilkens distrikt är afsett att framdeles
möjligen omfatta distributionsområden med 10,000 volts distributionslinjer, utgående
från Trollhättan, Uddevalla och någon punkt norr om Lysekil, varje sådant
område med c:a 20 km. radie — skulle enligt överingenjörens mening lika väl
kunna placeras t. ex. i Uddevalla, och det lärer icke vara uteslutet att så kan
komma att visa sig lämpligt. Hittills har hans övervägande verksamhet varit i
Trollhättan och dess närmaste omnejd, varför han placerats på samma ställe som
huvudko ntoret.
»Det har sagts» — anföres det vidare i promemorian — »att ett stort kraftverk
icke kräver större ingenjöispersonal än ett litet, och detta kan vara sannt,
om skillnaden i storlek endast ligger i skillnaden i maskinenheternas storlek och
de abonnerade kraftbeloppens storlek. Helt annorlunda ligger saken, om skillnaden
förefinnes i distributionsanläggningarnas utsträckning, abonnenternas antal
och framför allt i den årliga tillväxtens storlek. Det är påtagligt att det ingenjörsarbete,
som kräves, i mycket hög grad betingas just av utvecklingen av ett
verk.»
I sådant hänseende framhålles i promemorian, att Trollhätteverket, ehuru
yngre än Sydsvenska kraftaktiebolaget, Gullspångsbolaget och Yngeredsforsbolaget,
dock har hunnit växa till dubbla storleken av det största av de andra.
Det påpekas ock, att av Trollhätte kraftverks tjänstemän måste krävas
ett ganska betydande arbete, som icke i nämnvärd utsträckning förekommer vid
privata kraftverk, nämligen utarbetande av promemorior, tjänstememorial och yttranden
till vattenfallsstyrelsen.
Då enligt gällande instruktioner alla uppkandlingsärenden, som avse summor
över 2,000 kronor, avgöras inom vattenfallsstyrelsen, måste rörande alla sådana
frågor motiveringen för förslag utarbetas skriftligt. I de privata verken
avgöras sådana frågor i de flesta fall efter muntlig föredragning.
»Utom den skriftliga behandlingen av upphandlingsärenden och dylika angelägenheter,
som behandlas muntligt i privata verk, anlitas Trollhätte kraftverks
ingenjörer naturligtvis även i stor utsträckning för behandling av frågor, som
alls icke förekomma i privata verk, t. ex. sådana som gå till regering och riksdag.»
Vad kommittén anfört och åberopat i fråga om behovet av den före:
slagna ingen]örspersonalen vid Trollhätte kraftverk, har synts mig över
-
53
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
tygande. Tilläggas må, att det redan visat sig nödvändigt att genom anlitande
av extra arbetskrafter söka lätta den dryga arbetsbörda, som åligger
ifrågavarande ingenjörspersonal.
Beträffande avfattningen av 4 § i avlöningsreglementet har jag icke
något att anmärka mot kommitténs förslag, vilket till innehållet överensstämmer
med Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag.
I § 5 innefattas bestämmelser i fråga om föidiöjning i fast avlöning.
Beträffande första att-satsen i mom. l:o torde böra anmärkas, att
till sådan ledighet, som icke skulle öva inverkan å vederbörande tjänstemans
rätt till avlöningsförhöjning, af kommittén hänförts ej blott semester
utan även annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära
avlöning likställts med semester (jfr § 6 mom. 4 och 5 i reglementsförslaget).
Vattenfallsstyrelsen har i avseende å formuleringen av berörda afsats
framhållit, att till sådan tjänstgöring, som ifråga om rätt till förhöjning
av fast avlöning betraktas lika med tjänstgöring vid statens vattenfallsverk,
jämväl bör hänföras fullgörande av värnplikt. Till denna fråga
torde jag i annat sammanhang få återkomma.
I tredje att-satsen innehålles bestämmelse om rätt till personligt
lönetillägg i vissa fall.
Beträffande motsvarande stadgande i Kungl. Maj:ts förslag år 1911
yttrade departementschefen följande.
Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att tjänsteman, som vid tillträdande
av den nya avlöningsstaten skulle erhålla lägre avlöning än han
förut tillsammans uppburit, skulle äga såsom personligt lönetillägg uppbära
skillnaden, intill dess hans avlöning stigit till samma belopp.
Denna förmån syntes departementschefen endast böra tillkomma
tjänsteman vid Trollhätte kanalverk och räkenskapsavdelningen i Trollhättan.
Kraftverket kunde ej sägas hava varit organiserat förr än från och
med år 1910, då den av Kungl. Maj:t fastställda provisoriska staten började
tillämpas. Det borde därför icke medgivas, att tjänsteman, vilken
käft anställning vid kraftstationsbyggnaden och sedermera erhölle någon
av de nyinrättade befattningarna vid vattenfailsverket, finge bibehålla de
löneförmåner han åtnjutit under byggnadstiden, därest de överstege den
avlöning, som enligt det nya reglementet skulle tillkomma honom.
Icke heller syntes anställning vid kraftverket före ingången av år
1910 böra räknas tjänsteman tillgodo för uppflyttning i högre avlöningsklass.
Vad anginge slussförmän och vakter vid kanal verket, skogvaktare,
arbetsförmän och ångbåtsbefälhavare samt några maskinister och montörer
eller med dem likställda personer, som tjänstgjort vid de provi
-
54
Kommittén:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
•
soriska kraftstationerna, borde de i fråga om rätt att för uppflyttning i
högre avlöningsklass få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring samt angående
erhållande av personliga lönetillägg likställas med tjänstemän vid
kanalverket och räkenskapsavdelningen.
Såsom förut omförmälts, hade staten från och med 1911 års början
övertagit den befattning med Göta älvs farled å sträckan mellan Trollhätte
kanal och Göteborgs hamns gräns, vilken förut tillkommit Göteborgs
hamnstyrelse. Därigenom hade staten även övertagit bogseringsanstalten
mellan Ströms kanal och Ivarslund. Därest befälhavare och
maskinist å denna anstalts bogserångare överginge i statens tjänst, borde
jämväl de i förekommande fall komma i åtnjutande av nämnda förmån
att för uppflyttning i högre avlöningsklass tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring samt att erhålla personliga lönetillägg.
Mot den av Kungl. Maj:t då föreslagna avfattningen af ifrågavarande
stadgande gjorde statsutskottet icke någon anmärkning.
Nämnda bestämmelse har uti kommitténs förslag i huvudsak erhållit
enahanda lydelse som i Kungl. Maj:ts berörda förslag. Den rätt till
personligt lönetillägg, som skulle kunna tillkomma befattningshavare vid
»provisorisk kraftstation i Trollhättan», har emellertid synts kommittén
böra tillkomma jämväl befattningshavare vid dylik station »tillhörande
linjer».
Under erinran att kommittén hemställt, att andel i straffavgifter
icke vidare må tillkomma personal vid Trollhätte kanalverk, och sålunda
ej heller den befattningshavare, som i föreliggande förslag upptagits under
benämningen revisor och kontrollinspektor, har kommittén funnit erforderligt,
att för avgörandet av uppkommande fråga om personligt lönetillägg
föreskrift meddelas om sättet för beräknande av den inkomst, befattningshavare
må hava åtnjutit i andel av straffavgifter.
Kommittén har fördenskull såsom tillägg till tredje att-satsen i § 5
l:o uti avlöningsreglementet föreslagit, att den inkomst, befattningshavare
vid Trollhätte kanalverk uppburit i andel av straffavgifter, skall beräknas
efter medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under
senast förflutna tio kalenderår.
Det förutsättes av kommittén såsom självfallet, att, om befattning, i
vilken personligt lönetillägg skulle kunna ifrågakomma, bliver ledig, befattningen
icke tillsättes definitivt förr än med det nya avlöningsreglementets
trädande i kraft.
Den fjärde att-satsen av § 5 l:o har kommittén ansett böra erhålla
en något ändrad formulering, på det att meningen med däri innefattade
bestämmelser må tydligare framgå.
55
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
I skrivelse den 3 februari 1913 har vattenfallsstyrelsen inkommit Vattenfaiismed
vissa erinringar angående 5 §. Styrelsen meddelar först, att de styrelsenkanalinspektorerna
tillkommande uppbördsprovisioner, minskade med de år
1905 föreskrivna avdrag å lönen, hava under tioårsperioden 1903—1912
uppgått till nedan angivna belopp:
År vid Ström. vid Brinkebergskulle.
19031 ......... 1,234: 24 1,917: 14
19041 ......... 1,236: 36 1,719: 84
1905 ......... 1,154: 29 1,524: 32
1906 ......... 1,323: 62 1,954: 46
1907 ......... 1,299: 58 1,717: 12
1908 ......... 1,084: 04 1,578: 44
1909 ......... 1,016: 90 1,563: 24
1910 .........1,189: 01 1,718: 20
1911 ......... 1,459: 30 1,668: 93
1912 ......... 1,482: 33 2,227: 97
eller i medeltal för nämnda period vid Ströms station 1,247 kronor 97 öre
öcft vid Brinkebergskulle station 1,758 kronor 97 öre.
Styrelsen erinrar vidare om sitt ovannämnda förslag angående kanalinspektorernas
avlöning samt om vad den kungl. propositionen vid 1911
års riksdag innehöll i samma ämne ävensom att 1911 års statsutskott
föreslog, att kanalinspektorsbefattningen vid Brinkebergskulle skulle nedflyttas
till 2:a lönegraden och att för kanalinspektoren vid Ström skulle
uppföras en kanalinspektorstjänst av 3:e lönegraden med ännu lägre avlöning,
lägst 2,700 och högst 3,800 kronor.
Detta förslag, yttrar styrelsen härefter, till vilket löneregleringskommittén
anslutit sig, innebär, jämfört med § 5 mom. 1, 3:dje att-satsen,
bokstavligt tolkad, att de nuvarande innehavarna av kanalinspektorsbefattningarna,
skulle, om de kvarstå i innehavande tjänster, erhålla lägre avlöning,
än vad de förut uppburit i avlöning och uppbördsprovision tillsammans,
vilket förhållande hittills blivit förbisett.
Det synes vattenfallsstyrelsen vara skäligt, att jämväl i nu anförda
fall personliga lönetillägg uttryckligen beviljas de nuvarande befattningshavarna
intill dess deras avlöningar stigit till samma belopp, som de förut
uppburit i avlöning och uppbördsprovision tillsammans. Härvid torde inkomst,
som befattningshavare åtnjutit i uppbördsprovision, lämpligen böra,
i likhet med vad som föreslagits beträffande andel av straffavgifter, be
1
För åren 1903 och 1904 gällde visserligen icke de vid den år 1905 godkända staten
för Trollhätte kanal- och vattenverk fogade bestämmelser om avdrag å lönen, men hava. likväl
för jämförbarhets skull dylika avdrag här vidtagits.
56
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
räknas efter medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits
under senast förflutna tio kalenderår.
En särskild omständighet, säger styrelsen, är emellertid att härvid
taga i betraktande. Uppå därom gjord ansökan medgav på sin tid dåvarande
styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att kassören A.
Schagerström och kanalinspektoren vid Brinkebergskulle J. Johansson
finge på grund av hälsoskäl byta tjänstgöring, samt förordnade sålunda ej
mindre kassören Schagerström att tills vidare bestrida kanalinspektorsbefattningen
vid Brinkebergskulle mot åtnjutande av de med denna tjänst
förenade avlöningsförmåner än även kanalinspektoren Johansson att tills
vidare bestrida kassörsbefattningen mot åtnjutande av de med denna tjänst
förenade avlöningsförmåner. Uppbördsprovisionen vid kanalinspektorsbefattningen
kunde anses delvis kompenseras av dels den 300 kronor högre
avlöningen, dels felräkningspenningarna vid kassörsbefattningen.
Nämnda förordnanden hava bestått allt sedan 1908 års ingång. Det
synes därför vattenfallsstyrelsen vara med billighet överensstämmande, att
vare sig den ena eller den andra av nämnda båda tjänstemän, Schagerström
eller Johansson, efter det nya avlöningsreglementets trädande i kraft
kommer att bestrida kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle, honom
därvid tillerkännes personligt lönetillägg, utgörande skillnaden mellan den
honom enligt det nya avlöningsreglementet tillkommande avlöningen och
det inkomstbelopp, som förut varit förenat med uppehållandet av kanalinspektorsbefattningen
vid Brinkebergskulle, varvid inkomst av upp.bördsprovision
beräknas på sätt ovan föreslagits.
Vattenfallsstyrelsen har vidare föreslagit den övergångsbestämmelsen,
att, därest den nuvarande innehavaren av kanalinspektorsbefattningen vid
Ström befordras till kanalinspektor av l:a eller 2:a graden vid statens
vattenfallsverk, han beträffande uppflyttning i högre klass får tillgodoräknas
den tid, som före det nya avlöningsreglementets trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till sin kanalinspektorsbefattning hos Nya Trollhätte
kanalbolag, såsom om denna befattning hade varit en kanalinspektorstjänst
av 2:a graden vid statens vattenfallsverk. Detta motiveras därav, att
de båda kanalinspektorsbefattningarna vid Ström och Brinkebergskulle hittills
varit jämställda i avlöningshänseende, och att den nuvarande innehavaren av
kanalinspektorstjänsten vid Ström är den äldre och mera meriterade av de
två kanalinspektorer, som nu hava ordinarie befattningar vid kanalverket.
För fullständighetens skull anser styrelsen slutligen erfordras en förklaring,
att vid tillämpande av § 5 mom. 1 andra att-satsen i kommitténs
förslag till avlöningsreglemente bokhållarebefattning vid Nya Trollhätte
kanalbolag skall anses motsvara bokhållarebefattning av l:a graden vid
statens vattenfallsverk, enär det är avsett, att innehavare av sistnämnda
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
57
befattning skall utföra arbete, jämförbart med det, som utfördes av bokhållarna
vid Nya Trollhätte kanalbolag, resp. nu utföres av bokhållarna
vid Trollhätte kanal- och vattenverk.
Vad först beträffar uppbördsprovisionen torde samma skäl tala för
att nuvarande innehavare av kanalinspektorsbefattning erhålla personligt
avlöningstillägg, motsvarande förlusten genom provisionens borttagande,
som för det av kommittén föreslagna stadgandet beträffande befattningshavare,
som mister andel i sti’affavgifter. 1 enlighet med denna min uppfattning
har jag ock i 3:dje attsatsen av § 5 mom. 1 särskilt upptagit
provision.
Då kassören A. Schagerström, enligt vad styrelsen meddelar, i 5 år
oavbrutet skött kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle och uppburit
därmed förenad provision, synes mig billigheten fordra, att, därest han, då
den nya staten träder i kraft, utnämnes till samma befattning, han må
äga att uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om han varit ordinarie
innehavare av befattningen. Detta tillägg kommer då naturligtvis att beräknas
efter grunderna i § 5 mom. 1. Emellertid torde för ändamålet
särskild framställning böra göras hos Riksdagen.
Vad vidare angår den nuvarande kanalinspektoren vid Ström torde
enligt 3:dje att-satsen av förevarande moment hinder ej möta att, därest
han vid den nya statens ikraftträdande befordras till annan kanalinspektorsbefattning,
vars begynnelseavlöning är lägre än den inkomst han förut
tillsammans uppburit, däri inberäknad provision, skillnaden tilldelas honom
såsom personligt tillägg till lönen, intill dess hans avlöning stigit till
samma belopp. Eljes skulle ifrågavarande befattningshavare kunna i följd
av befordringen få uppbära lägre löneinkomster än om han kvarstått på
den plats, han nu innehar.
Däremot torde den tolkningen vara utesluten, att han skulle få tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring i befattningen såsom kanalinspektor för ernående
av ålderstillägg i en befattning, som enligt avlöningsreglementet
är av högre grad.
Då slutligen de personer, som varit anställda såsom bokhållare först
hos Nya Trollhätte kanalbolag och numera vid Trollhätte kanal- och vattenverk,
enligt vad styrelsen upplyser, utfört samma arbete, som avses för
de föreslagna första gradens bokhållarbefattningar, torde sådan person redan
enligt den av kommittén föreslagna lydelsen av andra att-satsen av första
momentet äga tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i de förutvarande befattningarna
för uppflyttning i högre klass av förste bokhållarbefattningarnas
avlöningsskala.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.)
8
58
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Angående
vissa personliga
lönetillägg.
Vattenfallsdirektörcn: -
Vattenfallsstyrelsen
:
Mot kommitténs förslag till § 5 inom. 1 har jag i övrigt intet att
erinra.
I detta sammanhang tillåter jag mig redogöra för ett av vattenfallsdirektören
till löneregleringskommitténs protokoll gjort uttalande i fråga
om beredande av personliga lönetillägg i vissa andra fall än de i kommitténs
reglementsförslag angivna.
Vattenfallsdirektören har därvid — efter framhållande att kommitténs
förslag till avlöningsbestämmelser i stort sett innebure en minskning
i avlöningsförmåner för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk även i
jämförelse med det av statsutskottet år 1911 framlagda förslaget bland
annat genom förlängning i vissa fall av perioderna för intjänande av
avlöningsförhöjning — anfört följande.
Visserligen har kommittén för vissa av de befattningar, vilkas avlöningsförmåner
annars skulle avsevärt reducerats genom ändring i perioderna
för avlöningsförhöjning, föreslagit förhöjd lägsta avlöning, men trots
detta innebär förslaget en avsevärd förlust för många av de nuvarande
befattningshavarna, vilka vid eventuell anställning på stat enligt avlöningsreglementets
bestämmelser skulle få underkasta sig den längre väntan
på avlöningstillägg utan att komma i åtnjutande av den av kommittén
såsom kompensation föreslagna högre begynnelseavlöningen, eftersom de
alltsedan sin anställning i kraftverkets tjänst erhållit avlöning med de
lägre belopp, som funnos i statsutskottets och föregående förslag upptagna.
Detta för ifrågavarande personer ogynnsamma förhållande ansåg vattenfallsdirektören
kunna undanröjas medelst beviljande av personliga lönetillägg
under en viss övergångstid.
Vattenfallsstyrelsen har nu, i anslutning till vattenfallsdirektörens
berörda uttalande, uti sitt utlåtande över kommitténs förslag anfört, att
det syntes vattenfallsstyrelsen skäligt, att de nu anställda tjänstemännen vid
Trollhätte kraftverk erhölle någon kompensation för den minskning i avlöningsförmåner,
de skulle lida genom att de under sin tjänstgöring vid vattenfallsverket
till en början erhållit avlöning enligt de i förutvarande förslag
upptagna lägsta löneklasserna för motsvarande befattning och i fortsättningen
eventuellt bleve underkastade den av kommittén ifrågasatta
förändring till det sämre av perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.
Vattenfallsstyrelsen funne sig fördenskull föranlåten att hemställa
om vidtagande av erforderliga åtgärder, för att ifrågavarande tjänstemän
måtte beredas någon ersättning för nämnda minskning i avlöningsförmåner
genom personliga lönetillägg att utgå under den tid närmast
efter avlöningsreglementets trädande i kraft, som förflöte innan vederbörande
tjänsteman vore berättigad att uppflyttas i högre löneklass.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
59
Vad denna fråga beträffar torde det visserligen kunna inträffa att, såsom
vattenfallsdirektören och vattenfallsstyrelsen framhållit, de nu föreslagna
avlöningsbestämmelserna för en eller annan tjänsteman framstå såsom
ogynnsammare än vad vederbörande trott sig hava haft anledning att
hoppas.
Emellertid är att märka, att icke någon av de tjänstemän, varom
här torde vara fråga, för det närvarande innehar ordinarie anställning eller
på grund av kontrakt eller eljest kan äga behöriga anspråk att efter bestämd
tids tjänst komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning. Nu utgående
personliga avlöningstillägg hava allenast medgivits för ett år i sänder.
Då vederbörande genom bestämmelserna i reglementsförslaget i varje
fall ej skulle lida minskning i innehavande avlöning, synes mig icke föreligga
anledning att uti ifrågavarande fall bevilja personliga avlöningstillägg,
helst som ett dylikt förfarande utan tvivel skulle kunna medföra vittgående
konsekvenser.
Mom. 2:o i förevarande paragraf av Kungl. Maj:ts förslag år 1911
har sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente § 4 mom. 4 och
var av följande lydelse:
»Undantagsvis må, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad
person, Kungl. Maj:t kunna tilldela tjänsteman avlöning efter högre klass
än den, som i ovan angivna reglering finnes såsom lägsta avlöning för
den av tjänstemannen innehavda befattning angiven.»
Efter att hava påpekat, att berörda undantagsstadgande inom telegrafverket
funnit ytterst ringa användning, yttrar kommittén, att det visserligen
synts kommittén önskvärt, att även inom statens vattenfallsverk
möjlighet må föreligga att i särskilda undantagsfall, genom erbjudande av
högre avlöning än den för en tjänst stadgade normala begynnelseavlöningen,
förvärva särskilt dugande kraft. Kommittén hade dock ansett sig kunna
antaga, att denna möjlighet icke skulle behöva hållas öppen beträffande
personalen i dess helhet, utan att det ifrågavarande undantagsstadgandet
lämpligen borde kunna begränsas till att gälla allenast några få grupper
af befattningshavare, nämligen överingenjör vid kanalverk samt driftingenjör,
instrumentmakare och stations mästare vid kraftverk.
Mot den av kommittén uttalade uppfattningen i berörda hänseende
reserverade sig såväl vattenfallsdirektören som en annan av kommitténs
ledamöter med yrkande, att stadgandet måtte, såsom enligt Kungl. Maj:ts
förslag år 1911, omfatta alla befattningshavare vid statens vattenfallsverk.
Till stöd härför har vattenfallsdirektören till kommitténs protokoll anfört
bland annat följande.
Departe mentschefen -
§ 5 mom.
2:o.
Kommittén:
Reservation
till kommittén
:
60
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 75.
Det av kommittén påpekade förhållandet att motsvarande undantagsstadgande
inom telegrafverket funnit ytterst ringa användning visar just,
att en generell bestämmelse av ifrågavarande art icke medför några vittgående
följder beträffande anställning av tjänstemän i allmänhet och att
den därför icke bör kunna medföra några risker för missbruk, i synnerhet
som Kungl. Maj:t lär noga överväga en underdånig framställning i
sådant syfte, innan den eventuellt beviljas. Men å andra sidan måste den
anses vara alldeles särskilt lämplig för statens vattenfallsverk, vilket än
mer än telegrafverket uppträder i fri konkurrens med enskilda. Statens
vattenfallsverk har behov av en hel del tjänstemän, som måste äga en alldeles
speciell utbildning, och äger icke eu så stor stab av tjänstemän, att
lämplig person bland denna alltid tinnes att få vid besättning av de olika
befattningarna. Inom statens vattenfallsverk har också den ifrågavarande
utvägen redan en gång måst tillgripas, nämligen vid besättning av driftingenjörsbefattningen
vid Trollhätte kraftverk år 1911. Det var då omöjligt
att förvärva fullt kvalificerad person utan att Kungl. Maj:t medgav
den nuvarande befattningshavarens anställande mot högre avlöning än den
då bestämda begynnelseavlöningen.
Likaväl som den utgiften säger vatten fallsdirektören, var förmånlig
för statsverket, likaväl kan en ökning av avlöningen vid ett annat tillfälle
och vid tillsättning av andra befattningar än de få av kommittén angivna
befinnas medföra fördelar för verket, som mångfald uppväga de jämförelsevis
obetydliga belopp, varom kan bliva fråga. Intet välskött enskilt tekniskt
industriellt företag tvekar att i penningar värdera förmågan, ty man
har här insett, vad det betyder att få rätta mannen på rätta platsen och
att en dugande och skicklig man på en kort stund kan för företaget inbespara
årslönen många gånger om.
Det har blivit anmärkt — yttras det vidare — att da behov inträder
av att anställa särskilt kvalificerad person mot högre begynnelseavlöning
än den normala, frågan alltid kan underställas Riksdagens prövning. Men
oafsett att Riksdagen endast sammanträder under en kortare tid av året
och att ärendet ofta nog ej tål det uppskov, som skulle bliva eu följd av
en framställning till Riksdagen, så ligga förhållandena i regel så, att den
person, om vars lörvärvande i tjänst fråga är, med hänsyn till sin arbetsgivare
säkerligen i de flesta fall ej vill hava saken dragen under offentlig
behandling av Riksdagen i synnerhet icke under så lång tid, som härför i
regel lärer åtgå.
Skall staten, framhåller vattenfall sdirektören, driva industriell verksamhet
sådan som den, vilken anförtrotts vattenfallsstyrelsen, är det oavvisligen
nödvändigt att åt förvaltningen givas friare former än dem, i
61
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
vilka vanliga statens ämbetsverk inpressats. Något skäl syntes icke förefinnas,
varför vatten fallsverkets rörelsefrihet i ifrågavarande avseende skulle
bliva mera kringskuren än telegrafverkets. Snarare borde ytterligare rörelsefrihet
vara på sin plats.
I detta sammanhang påminde vattenfallsdirektören därom, att Kungl.
Maj:t och Riksdagen i det år 1907 beslutade avlöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar inrymt en ännu vidsträcktare frihet i ifrågavarande
hänseende, än den som medgivits för telegrafverket och som Kungl. Maj:t
och 1911 års statsutskott föreslagit för vattenfalIsverket, i det att, då det
gäller befattning med lägsta arvode av 2,400 kronor eller därunder, icke
Kungl. Maj:t utan järnvägsstyrelsen själv fått rätt att tilldela ny innehavare
av befattningen högre arvode. Detta sakförhållande syntes vattenfallsdirektören
ytterligare tala mot den av kommitténs flertal föreslagna
medelvägen.
Vattenfallsstyrelsen har uti sitt nu avgivna utlåtande, under åberopande
av vattenfallsdirektörens motivering, hemställt, att nu ifrågavarande
stadgande måtte erhålla följande lydelse: »Undantagsvis må, för förvärvande
i tjänst av särskilt kvalificerad person, Kungl. Nlaj:t kunna tilldela tjänsteman
fast avlöning efter högre klass än den, som i ovan angivna reglering
linnés såsom lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning
angiven, dock icke i något fall högre än den för befattningen bestämda
slutavlöning.»
Grunden till de stadganden i ämnet, som finnas i avlöningsreglementena
för telegrafverket och statens järnvägar, torde vara, att man antagit,
att det vid dessa affär sdrivan de verk, som stå i konkurrens om personalen,
särskilt den tekniskt utbildade, med den enskilda industriella och
affärsverksamheten, i särskilda undantagsfall kan visa sig fördelaktigt att
för förvärv av en speciellt kvalificerad person lämna högre avlöning än
reglementets normalbestämmelser medgiva. Kommitténs förslag vilar uppenbarligen
på den tanken, att dylika konkurrensfall kunna förekomma även
vid vattenfallsverken Emellertid har kommittén ansett sig böra inskränka
medgivandet angående undantagsavlöning till allenast vissa befattningar.
Uppenbart synes mig vara, att en bestämmelse av det innehåll, som, på
sätt nyss erinrats, finnes i avlöningsreglementena för telegrafverket och
statens järnvägar, är ett undantagsstadgande, som, förutom att vissa befogade
anmärkningar i och för sig kunna framställas däremot, i allt fall
icke bör utsträckas längre än som synes av förhållandena oundgängligen
påkallat. Huruvida bestämmelsen bör begränsas på det sätt kommittén
föreslagit eller erhålla en mera generell avfattning enligt vattenfallsstyrel
-
Vattenfallsstyrelsen: -
Departe mentschefen -
62
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
sens förslag kan vara föremål för olika meningar. Och jag skall villigt
medgiva, att vattenfallsstyrelsen anfört goda skäl för sin ståndpunkt.
Emellertid måste jag i förevarande avseende biträda kommitténs uppfattning,
att den nämnda undantagsbestämmelsen allenast bör stadgas för personer
med viss teknisk utbildning, om vilka större konkurrens med den
enskilda industrien kan antagas föreligga. Det bör icke möta alltför stora
svårigheter att om ett verkligt oundgängligt behov eller statsintresse kräver
att kunna ge höjd begynnelseavlöning åt person i annan ställning än
som kommitténs förslag upptager, göra framställning efter omständigheterna
hos Riksdagen.
Jag får alltså tillstyrka, att stadgandet i § 5 mom. 2 avfattas på
sätt kommittén föreslagit.
Paragraferna 0 och 7 i Kungl. Maj:ts föregående förslag till avlöningsreglemente
motsvaras av § 6 uti det av kommittén framlagda förslaget,
vilken paragraf innehåller allmänna bestämmelser för åtnjutande
av den i reglementet uppförda avlöning.
På sätt i mom. l:o av denna paragraf angives, skulle tjänsteman
vid statens vattenfallsverk vara underkastad, bland annat, de i gällande
instruktion givna bestämmelser ävensom den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd.
I likhet med kommittén har jag funnit angeläget, att, i anstiftning
till föreskrifter i åtskilliga av Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, varder
i instruktion för tjänstemän vid statens vattenfallsverk uttryckligen föreskrivet,
att, då behovet så fordrar, varje sådan tjänsteman skall, utan avseende
å stadgad arbetsfördelning, lämna det biträde, som påkallas av
vederbörande.
I mom. l:o av § 6 i regleraentsförslaget har kommittén, med förebild
från de stadganden, som meddelats om åtnjutande av avlöningsförmåner
enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten,
infört eu föreskrift därom, att tjänsteman vid förflyttning till
annan ort skall äga åtnjuta ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen
sker utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan.
I mom. 3:o hava beträffande kvinnliga kontorsskrivare införts föreskrifter
motsvarande dem, som vid 1912 års riksdag blivit, efter förslag
av Kungl. Maj:t, antagna och sedermera för ett flertal verk i kungl. kungörelse
den 10 juni 1912 (svensk författningssamling n:r 151) intagna
i fråga om dels gift kvinnas befordran dels ock kvinnlig tjänstinnehavares
skyldighet att, efter ingående av äktenskap, avgå från befatt
-
63
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 15.
Beträffande tjänstemans rätt till avlöning under semester har i mom.
4:o uttryckligen angivits, att felräkningspenningar (§ 12 i kommitténs
förslag) samt sådan provision och särskild ersättning, som omförmäles uti
§ 15 i samma förslag, icke skola tillkomma semesterledig tjänsteman. I
anslutning till de för telegrafverket numera (§ 6 mom. 4)"meddelade föreskrifter
har vidare föreslagits, att med semesterledighet må i förevarande
avseende likställas tid, under vilken tjänsteman för beredande av semester
bestritt högre befattning eller som han med vattenfallsstyrelsens medgivande
använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller
idka studier i frågor, fallande inom området för hans''verksamhet, eller som
åtgått för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig
eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.
Vidare har i mom. 5:o av § 6 i kommitténs förslag, likaledes i anslutning
till telegrafverkets reviderade avlöningsreglemente (§ 6 mom. 5), införts
en föreskrift av innehåll att enahanda avlöningsförmåner, som få av vederbörande
tjänsteman uppbäras under semester, må även vid sjukdomsfall till
honom . utgå under högst så lång tid av ett och samma ''kalenderår, att
sjukledigheten tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar. Efter
denna tids förlopp skulle den sjukledige äga åtnjuta allenast de till lön
hörande avlöningsförmåner, nämligen — förutom den del av den fasta avlöningen,
som utgöres av lön — bostadsförmån och i förekommande fall dyrortstillägg,
i den mån sådant tillägg är att hänföra till lönen. Med lön
skulle givetvis i förevarande avseende likställas det överingenjören vid
Trollhätte kraftverk tillkommande arvode.
Vid tjänstledighet av annan anledning än i det föregående nämnts
skulle, enligt bestämmelserna i mom. 6:o af § 6 i kommitténs förslag,
tjänsteman kunna av vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl av de till
lön (för överingenjören vid Trollhätte kraftverk: av de'' till arvodet) hörande
förmåner avstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest prövas skäligt.
I det förslag . till avlöningsreglemente, som jag kommer att framlägga
för Kungl. Maj:t, hava momenten 1—6 av § 6 givits enahanda lydelse
som i kommitténs förslag.
1 mom. 7:o har kommittén föreslagit, att tjänsteman, som i följd av
kroppsskada, ådragen under tjänsteutövning, blivit tills vidare oförmögen
till tjänstgöring, skulle kunna, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, under
högst sex månader få åtnjuta den med tjänsten förenade avlöning med
enahanda undantag, som förut angivits i fråga om semester och annan
därmed likställd ledighet.
Vattenfallsstyrelsen
:
Departe mentschefen -
64 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Beträffande avfattningen av detta moment i kommitténs förslag har
vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande anfört följande.
Uttrycket kroppskada ådragen under tjänstutövning torde i regel
anses innefatta endast yttre skador samt arm- och benbrott eller dylikt.
Styrelsen anser det emellertid vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att jämväl sjukdom, bevisligen ådragen under tjänstutövning, efter
styrelsens beprövande kan medföra rätt till åtnjutande av oavkortade avlöningsförmåner.
Om exempelvis under svåra väderleksförhållanden någon
av Trollhåtte kraftverks distributionsledningar skulle skadas, och en av de
montörer, som utsändes att så snabbt som möjligt bota skadan, därvid
ådrager sig lunginflammation, synes det icke finnas någon giltig anledning,
varför lian under sjukdomstiden skall vidkännas afkortning i sin avlöning,
medan han skulle fått åtnjuta samtliga sina avlöningsförmåner, om han
exempelvis åsamkat sig benbrott vid ett fall från en ledningsstolpe. Vattenfallsstyrelsen
har för den skull hemställt, att i fråga om rätt till utfående
av oavkortad avlöning, sjukdom, bevisligen ådragen under tjänstutövning,
likställes med olycksfall, föranlett av arbete i tjänsten.
Vad nu angår vattenfallsstyrelsens förslag att med kroppsskada
skulle uti förevarande hänseende likställas sjukdom, bevisligen ådragen
under tjänstutövning, anser jag mig böra framhålla, att motsvarande stadganden
beträffande post- och telegrafverken samt statens järnvägar ävensom
fångvårdsstaten endast avse kroppsskada ådragen under tjänstutövning.
Den uppfattning, som sålunda i allmänhet varit gällande i avseende å
formuleringen av ifrågavarande stadgande, torde kunna anses vara föranledd
av svårigheten att kunna med någon större grad av säkerhet avgöra,
huruvida ett sjukdomsfall verkligen kan hänföras till vederbörandes arbete
i tjänsten eller ej. Att under sådana förhållanden beträffande statens
vattenfatlsverk tillämpa en undantagsbestämmelse synes mig icke lämpligt.
Skulle emellertid i något särskilt fall omständigheterna därtill föranleda,
lärer Kungl. Maj:t, efter framställning av vattenfallsstyrelsen, vara i tillfälle
att av tillgängliga medel bereda vederbörande ersättning för mistade
avlöningsförmåner under sjukdom, som bevisligen ådragits under tjänstutövning.
_
I inom. 8:o och 9:o hava bestämmelser meddelats i fråga om skyldighet
för tjänsteman att såsom vikarie bestrida högre befattning, ävensom i
fråga om ersättning i vissa fall till den som uppehåller ledig tjänst eller
eljest bestrider annan tjänst än sin egen. Dessa bestämmelser äro i
väsentliga delar hämtade från det reviderade avlöningsreglementet för telegrafverket
(§ 6 mom. 8 och § 9). Vad särskilt beträffar föreskriften
65
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75,
att, därest vikariatsförordnande är avsett att fortgå under längre tid än
tre månader, den vikarierandes sammanlagda avlöningsförmåner ej må
överstiga, vad han såsom ordinarie å befattningen skulle äga uppbära, är
att märka, att den vikarierande i varje fall kommer att erhålla minst den
avlöning, han skulle hava, om han förvaltade sin egen tjänst.
Då vattenfallsverkens kraftanläggningar komma att bli placerade i
ganska vitt skilda delar av landet, har skyldigheten för tjänsteman att vid
annans tjänsteresa vikariera utan särskild ersättning icke ansetts böra begränsas
till tjänsteresa »under några få dagar», såsom skett i 1911 årsförslag,
utan givits en något mera vidsträckt formulering.
Enär överingenjören vid Trollhätte kraftverk åtnjuter tantiem i
stället för tjänstgöringspenningar, erfordras för vissa fall, då o han är
tjänstledig, särskilda föreskrifter rörande vikariens gottgörande. Åt dessa
föreskrifter har jag i anslutning till kommitténs förslag ansett böra givas
den affattning, som mom. 8:o i § 6 utvisar.
I § 7, vilken motsvarar § 8 uti Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda
förslag, innehållas bestämmelser angående semester'' för personalen.
Enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag skulle semestertidens längd utgöra
antingen högst 30 eller högst 15 dagar. Semester om högst 30 dagar
skulle åtnjutas av i ingen]örstjänst anställda befattningshavare, byrådirektör,
kanalinspektor, kassör, kontrollör och statistiker, revisor och kontrollinspektor,
bokhållare samt kontorsskrivare; öfrig personal skulle erhålla
högst 15 dagars semester.
Det har emellertid inom kommittén av den särskilt sakkunnige ledamoten
framhållits, att de sålunda föreslagna bestämmelserna syntes böra,
särskilt med hänsyn till de erfarenheter som vunnits under de senaste
åren, revideras därhän, att semestertiden skulle utsträckas för några befattningshavare
från 30 till 45 dagar och för vissa från 15 till 30 dagar.
Semester om högst 45 dagar har sålunda ifrågasatts för överingenjör
vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör samt dylik ledighet
under högst 30 dagar jämväl för driftverkmästare, öfvermontör, stationsmästare
och montör.
Till stöd härför har, vad beträffar överingenjörsbefattningen vid
kraftverket, anförts, att denna befattning befunnits vara till den grad ansträngande,
att den väl betingar en semestertid af 45 dagar.
1 fråga om driftingenjör och distriktsingenjör har påpekats, hurusom
dessa befattningshavare, vilka äro fullt upptagna under vardagar,
därutöver måste göra tjänst nästan undantagslöst varje söndag samt dessutom
ofta nog under natten. Ordinarie underhållsarbetet vid kraftverket och å
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. åå käft. {Nr 75.) 9
§ 7-
Kommittén
66
Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 75.
Departementschefen
:
§ 8.
Kommittén:
Vattenfallsstyrelsen
:
linjerna kan nämligen endast äga rum söndagar mellan kloekan 9 och 2 på
dagen, under vilken tid driften kan åtminstone delvis inställas. Provningar
och dylika arbeten företagas alltid på den tid av dygnet, då belastningen
och därmed risken av störningar för avnämarna är den minsta möjliga.
Enahanda skäl har åberopats för en utsträckning av semestertiden
beträffande driftverkmästare, övermontör och montör.
Beträffande stationsmästare (stationsförman) har framhållits, hurusom
sådan befattningshavare är strängt bunden vid sin station såväl dag
som natt, vardag som söndag.
Vad sålunda anförts har synts kommittén tala för utsträckning av
semestertiden för angivna befattningshavare på sätt föreslagits.
Med hänsyn till den synnerligen ansträngande tjänstgöring, som
åligger överingenjör vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör samt
driftverkmästare, övermontör, stationsmästare och montör anser jag mig
böra förorda kommitténs förslag i antydda hänseende.
I § 8 uti kommitténs förslag (motsvarande § 9 i 1911 års) innefattas
bestämmelser rörande avlöningsförhållanden vid avgång från tjänst.
Kommittén har i denna paragraf infört ett stadgande därom, att, då
tjänsteman, som åtnjuter fri bostad (jämför § 10), avlider, vattenfallsstyrelsen
må, efter prövning av förekommande omständigheter, medgiva
hans änka eller efterlevande familj att för avflyttning från bostaden njuta
lämplig fardag.
Ett liknande stadgande förekommer bland villkor och bestämmelser
för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med år 1911
gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten.
1 anslutning till Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 har kommittén
i nu ifrågavarande paragraf ytterligare intagit följande bestämmelser:
»Avlider vid statens vattenfallsverk anställd person, vilkens befattning
icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den män den
myndighet, som beslutit om anställningen, så prövar skäligt, den för befattningen
bestämda avlöningen utgå till månadens slut.
Avlider tjänsteman, vare sig oixlinarie eller extra, eller annan vid statens
vattenfallsverk anställd person i följd av olyckshändelse, timad under
tjänstutövning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarandeden avlidnes
fasta avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.»
Vattenfallsstyrelsen har emellertid i sitt över kommitténs förslag
avgivna utlåtande framhållit, att i reglementsförslaget innehållna stadganden
om begravningshjälp, i vad de skulle avse vid verket anställda arbetare,
icke överensstämde med de allmänna bestämmelser, som den 9 februari
KungL Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
67
1909 utfärdats av telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
gemensamt, angående arbetare vid telegrafverket, statens järnvägar eller
under vattenfallsstyrelsen lydande byggnadsarbeten.
Med hänsyn härtill och då avlöningsreglementet icke torde böra äga
tillämpning på personer, vilkas anställning är av så tillfällig natur som
arbetare vid byggnadsföretag, har jag ansett paragrafen böra i viss mån
omredigeras.
I sammanhang med behandlingen av förevarande paragraf har vattenfallsstyrelsen
framhållit angelägenheten av att i de för varje år fastställda
staterna för vattenfalls verkets driftkostnader, bleve, i likhet med
vad som skett i staterna för telegrafverkets driftkostnader för åren 1912
och 1913, upptaget ett särskilt anslag till belöidngar, studieresor och
gratifikationer åt tjänstemän vid de olika affärer, i vilka statens vattenfallsverk
är uppdelat. Exempelvis då skada uppstått å någon av Trollhätte
kraftverks distributionsledningar eller trafikhinder inträffat å Trollhätte
kanal, kunde det, såsom erfarenheten givit vid handen, ej så sällan
inträffa, att vederbörande personal för ett snabbt avhjälpande av det sålunda
uppkomna hindret för återupptagande av energileveransen, respektive
kanaltrafiken, måste tagas i anspråk för därför erforderligt arbete
under vida längre tid per dag än som i regel kunde fordras, och detta
stundom under svår väderlek eller andra för personalen olägliga omständigheter.
Det vore då synnerligen önskvärt, om vattenfallsstyrelsen hade
tillfälle att genom en lämplig gratifikation belöna visat nit i tjänsten.
Givetvis vore det också behövligt, att vissa tjänstemän kunde beredas tillfälle
att på statens bekostnad företaga studieresor för att taga del av de
uppfinningar eller förbättrade tekniska anordningar, som funnes inom eller
utom landet och som kunde vara till gagn för driften av statens vattenfallsverk.
För uppfinningar och dylikt ansåg styrelsen jämväl belöningar
böra beredas vederbörande tjänstemän, under villkor att dylika uppfinningar
finge utan särskild gottgörelse användas af vattenfallsverket.
Upptagande i avlöningsreglementet av en uttrycklig bestämmelse
angående rätt för vattenfallsstyrelsen att utdela dylika belöningar, resebidrag
och gratifikationer syntes styrelsen icke vara erforderligt, utan
skulle det vara tillfyllest, om anslag för ändamålet anvisades i de av
Kungl. Maj:t årligen fastställda staterna för statens vattenfallsverk, men
styrelsen hade dock ansett sig böra erinra om angelägenheten av dylika
anslag, i händelse Kungl. Magt skulle finna lämpligt att nu förevarande
§ i avlöningsreglementet med hänsyn därtill något jämkades.
Departe mentschefen -
Vattenfalls styrelsen: -
68
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
Departe- I det av vattenfallsstyrelsen antydda hänseendet tillåter jag mig
meiisc e en■ eidnra, att Kungl. Maj:t, på framställning av vattenfallsstyrelsen, i de
genom nådigt brev den 31 december 1912 fastställda utgiftsstaterna för
statens vattenfallsverk för år 1913 under rubriken »Belöningar, studieresor
och gratifikationer åt tjänstemän» upptagit för Trollhätte kanalverk ett
belopp av 1,000 kronor, och för Trollhätte kraftverk 3,000 kronor samt
för Södertälje kanalverk 500 kronor.
I sammanhang härmed har medgivits, att från nämnda anslag må
av vattenfallsstyrelsen i särskilda undantagsfall till maskinister, montörer
och vakter utbetalas gratifikation för brådskande arbete, som av dem måst
utföras under mera avsevärd del av den tid, då eljest i regeln tjänstgöring
ej skolat påfordras av dem.
Att även för framtiden behov föreligger att i vederbörande utgiftsstater
för statens vattenfallsverk uppföra anslag för antydda ändamål,
synes mig uppenbart. Jag erinrar också om, att för närvarande upptages
i postverkets stat ett anslag till gratifikationer m. in. åt tjänstemän eller
andra personer, som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess ärenden,
samt i telegrafverkets stat ett anslag för belöningar, studieresor och gratifikationer
åt tjänstemän. Lika litet som för dessa verk synes mig emellertid
någon anledning föreligga att i nu ifrågavarande avlöningsreglemente intaga
särskilda bestämmelser angående gratifikationer, detta så mycket mindre
som ett stadgande i sådan riktning tilläventyrs skulle kunna föranleda den
uppfattningen, att särskild ersättning utöver avlöningen bör utgå för varje
arbete, som verkställes utöver vanlig tjänstetid, vilket naturligtvis ingalunda
av mig avses.
§!)- Paragraf 9, som handlar om resekostnads- och traktamentsersätt
ning
vid tjänsteresor inom riket, är lika lydande med § 10 i Kungl.
Maj:ts förslag av år 1911.
§ 10* Bestämmelser angående förmån av fri bostad eller ersättning där
för
innehöllos i § 11 av Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda
förslag.
Enligt dessa bestämmelser skulle fri bostad eller ersättning därför,
efter vattenfallsstyrelsens beprövande, tillkomma överingenjören vid kraftverket
vid Trollhättan samt övriga vid vattenfallsverket anställda ordinarie
tjänstemän, därvid ersättningsbeloppen skulle beräknas för överingenjören
vid nämnda kraftverk till 1,500 kronor och för övriga tjänstemän till
minst 15 och högst 30 procent av avlöningen allt efter den ort, där vederbörande
vore placerad, och i enlighet med de grunder, som av Kungl.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
69
Maj:t bestämdes; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning
ej finge överstiga 1,500 kronor.
Under antagande att de grunder, efter vilka de ersättningsbelopp,
som skulle i procent av avlöningen beräknas, bleve med ledning av kommerskollegii
statistik över olika orters dyrhet bestämda, förklarade statsutskottet
sig icke hava funnit något att erinra emot vad Kungl. Maj:t
sålunda hemställt.
Kungl. Maj:t hade vidare föreslagit, att med fri bostad in natura
skulle, då bostaden läge i närheten av ett statens kraftverk, utom förmånen
av fritt bränsle, jämväl vara förenad förmånen av fri elektrisk belysning
efter vattenfallsstyrelsens bestämmande.
Utskottet, som icke funnit det lämpligt, att staten skulle bekosta
jämväl avnämarens elektriska armatur, hade med den begränsning, som
därav påkallades, biträtt Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Mot de i övrigt uti nämnda paragraf innefattade bestämmelser
gjordes icke någon anmärkning av utskottet.
Från kommitténs sida har Kungl. Maj:ts berörda förslag icke, utöver Kommittén-,
vad från statsutskottets sida anförts, givit anledning till annan erinran än
att kommittén ansett det böra bestämt stadgas, att de tjänstemän, som
åtnjuta förmånen av fri bostad, skola vara boende i den upplåtna lägenheten;
varjämte för tydlighetens skull torde böra utsägas, att, utom
elektrisk armatur, även lampor skola bekostas av vederbörande tjänsteman.
Från § 2 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 har kommittén till Departe§
10 i sitt förslag överflyttat stadgande därom, att förmånen av fri bostad mcntschefeu
eller ersättning därför skall räknas beträffande överingenjören vid Trollhätte
kraftverk till arvodet och beträffande övriga tjänstemän till lönen.
I avseende å den procentsats, efter vilken bostadsersättning hittills
utgått, anser jag mig böra erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev
den 22 december 1911, angående fastställelse av utgiftstater för statens
vattenfallsverk för år 1912 in. m., medgivit, att bostadsersättning skall
beräknas för överingenjören vid Trollhätte kraftverk till 1,500 kronor
och för övriga befattningshavare, stationerade i Göteborg eller Trollhättan,
till högst 25 procent och, stationerade annorstädes, till högst 20 procent
av avlöningen, allt efter den ort, där vederbörande är placerad; dock med
iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga
1,500 kronor. Motsvarande bestämmelse är ock intagen i nådigt brev den
31 december 1912, angående fastställelse av utgiftsstater för år 1913.
Vid avfattningen av ifrågavarande paragraf i mitt förslag till avlöningsreglemente
har iakttagits vad kommittén sålunda föreslagit.
70
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
§11. Enligt § 11 i kommitténs förslag (motsvarande § 12 i Kungl. Maj:ts
förslag av år 1911) skalle å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro
särskilt höga, tjänstemän med slutavlöning av högst 3,400 kronor kunna
av vattenfallsstyrelsen tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt av Kungl.
Maj:t fastställda grunder, med högst femton procent av dem tillkommande
fasta avlöning. Enligt Kungl. Maj:ts förslag var maximibeloppet av slutavlöning,
med vilken dyrortstillägg skulle kunna förenas, 3,800 kronor,
vilket belopp emellertid av statsutskottet nedsattes till 3,400 kronor.
Kommittén: Kommittén erinrar därom att, enligt vad av propositionen vid 1911
års riksdag'' framgår, det icke var avsett, att dyrortstillägg skulle komma
att utgå i Trollhättan.
För egen del har kommittén ansett sig böra här uttala, att, då
kommittén funnit sig böna för personalen i Trollhättan föreslå de avlöningsförmåner,
som innefattas i kommitténs nu föreliggande betänkande,
kommittén utgått från den bestämda förutsättningen, att befattningshavare
å nämnda ort icke skola komma i åtnjutande av dyrortstillägg
i annat fall, än att de allmänna levnadskostnaderna i Trollhättan skulle
komma att undergå en starkare stegring, än som motsvaras av den allmänna
stegring, som i avseende å dessa levnadskostnader må kunna göra
sig gällande inom landet i dess helhet.
Det har visat sig, yttrar kommittén vidare, att de i avlöningsreglementena
för post- och telegrafverken meddelade bestämmelser om dyrortstillägg
(tilläggsarvode), vilka innebära bland annat, att dyrortstiilägget
(tilläggsarvodet) skall utgå enligt av vederbörande styrelse fastställda grunder,
vid tillämpningen lett till varjehanda svårigheter och att fråga om
rätt till sådant tillägg å särskilda orter i talrika fall hänskjutits till Kungl.
Maj:ts prövning. Kommittén har fördenskull beträffande statens vattenfallsverk
föreslagit, att de grunder, efter vilka dyrortstillägg må utgå vid sistnämnda
verk, skola fastställas av Kungl. Maj:t.
Departe- Såsom kommittén erinrat hava gällande bestämmelser om dyrorts
''tillägg
vid kommunikationsverken inedföid åtskilliga svårigheter och ojämnheter
vid tillämpningen samt dessutom ofta föranlett tvister. På sätt jag
vid föredragning av förslaget till nytt avlöningsreglemente för viss personal
vid postverket hade tillfälle att anföra, är en utredning i dyrortstilläggsfrågan
igångsatt, i syfte att vinna i görligaste grad enhetliga bestäm:
nelser för de olika verken, ävensom bestämda grunder för fastställande
av de platser där dyrortstillägg bör utgå. Mot vad här föreslagits beträffande
dyrortstillägg vid nu ifrågavarande verk har jag visserligen icke
något att erinra, men vill därvid uttryckligen betona, att vederbörande,
som i anledning härav tillerkännas dyrortstillägg, böra vara underkastade
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7-5.
71
de allmänna bestämmelser och grunder, som kunna bliva meddelade för
dyrortstilläggens reglerande, även om detta i särskilt fall skulle medföra
ändring i förut åtnjuten dylik förmån.
Den i det senare momentet av förevarande paragraf införda bestämmelsen
om dyrortstilläggets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
har sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente (§ 17, sådan
den blivit godkänd vid 1912 års riksdag).
Beträffande § 13 i Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag, som §12.
innehöll bestämmelser i fråga om felräkningspenningar, anmärkte statsutskottet,
att beloppet av de för kanalinspektoren vid Akersbergs station
föreslagna felräkningspenningar, 400 kronor, synts utskottet väl högt tillmätt
och att det borde vara tillräckligt, om de bestämdes till 300 kronor.
I kommitténs förslag överensstämmer § 12 med innehållet i § 13
i Kungl. Maj:ts förslag, med den ändring som av statsutskottet föreslagits.
Såsom redan antytts, funnos i § 14 av Kungl. Maj:ts förslag in- § 13.
tagna bestämmelser i fråga om anmärkningsprovision samt om andel i
straffavgift åt tjänsteman, vilken upptäckt försök att undandraga statsverket
föreskrivna kanalafgifter.
Kommittén, som redan under § 3 i fråga om avlöningsförmånerna
för revisorn och kontrollinspektoren uttalat såsom sin åsikt, att andel i
dylik straffavgift icke vidare borde tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
har i överensstämmelse härmed ur § 13, vilken motsvarar § 14 i
Kungl. Maj:ts förslag, uteslutit bestämmelser angående andel i straffavgifter.
Beträffande anmärkningsprovisionen har i kommitténs förslag stadgandet
avfattats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i det vid 1912
års riksdag reviderade avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket.
I fråga om de närmare grunderna för anmärkningspro visionens utgående
har kommittén erinrat, hurusom i regel uti nyare instruktioner,
bland dem den för telegrafstyrelsen, viss begränsning av den vederbörande
tillkommande anmärkningsprovisionen blivit fastställd i avseende å större
anmärknings belopp.
Vid utfärdandet av bestämmelser i ämnet beträffande statens vattenfallsverk
anser kommittén dylik begränsning av anmärkningsprovisionen
också böra iakttagas. På given anledning har kommittén framhållit, att,
därest straffavgift skulle komma att fortfarande utgå, anmärkningsprovision
icke under något förhållande bör beräknas på straffavgiften i dess helhet
utan allenast på det belopp, som utgör skillnaden mellan den kanalavgift,
som av trafikanten bort erläggas, och den, som av honom erlagts.
72
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Till § 14 i kommitténs förslag hava från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag
av år 1911 överförts bestämmelser i fråga om tilläggsarvode till
telefon- eller portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande
arbete, samt till vakt, anställd vid administrationsbyggnaden i Trollhättan.
Enligt vad dåvarande departementschefen meddelade, skulle nämligen
telefon- och portvakter delvis användas til! mera kvalificerat arbete, såsom
bearbetning av dagsrapporterna för driftstatistiken, räkning, skrivning och
enklare utarbete.
Det hade därför ifrågasatts, att de skulle tillhöra en högre avlöningsklass
än andra vakter. Departementschefen ansåg emellertid, att saken
bäst kunde ordnas så, att vattenfallsstyrelsen erhölle bemyndigande att
till telefon- och portvakter, som, förutom sina vanliga göromål, jämväl
sysselsattes med mera maktpåliggande arbete, utbetala, utöver de i avlöningsreglementet
fastställda avlöningsförmånerna, ett tilläggsarvode å högst
300 kronor för år. En liknande anordning förekomme vid statens järnvägar
beträffande banvakter, vilka tjänstgjorde såsom vakter vid rörliga
broar. Aven till kontorsbiträde vid statens järnvägar kunde för särskild
tjänstgöring utbetalas tilläggsarvode.
Därest nämnda förslag bifölles, skulle man bliva i tillfälle att uppmuntra
de vakter, som kunde utföra mera krävande arbete, och om någon
vakt icke ordentligt och omsorgsfullt verkställde de honom förelagda mera
kvalificerade göromålen, skulle han få återgå till att endast förrätta väldig
vakttj änstgö ring.
Vidkommande vakten vid administrationsbyggnaden hade vattenfallsstyrelsen
tillkännagivit, att denne hade synnerligen lång och ansträngande
tjänstgöring. Förutom vanliga vaktmästargöromål, däribland handhavande
av all till administrationsbyggnaden ankommande samt därifrån avgående
värdepost och vanlig post, skötte han telefoncentralen och värmeledningen
i nämnda byggnad. Fördenskull hade föreslagits, att han skulle likställas
med förman av 2:a lönegraden och alltså erhålla lägst 1,260 och högst 1,800
kronor.
Detta förslag kunde departementschefen icke biträda. Däremot ansåg
han, att vattenfallsstyrelsen borde bemyndigas att, liksom till telefon- och
portvakter, vilka förrättade mera maktpåliggande arbete, till vaktmästaren
utbetala ett tilläggsarvode å högst 300 kronor om året för skötseln av
administrationsbyggnadens telefoncentral och värmeledning.
Den av departementschefen sålunda föreslagna anordningen i fråga
om telefon- och portvakter vid kraftverket har kommittén ansett särdeles
lämplig, då därigenom möjlighet bereddes att få mera kvalificerat arbete
utfört för en ringa kostnad.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
73
Arbetet i fråga består huvudsakligen däruti, att med ledning av
listor, upptagande avläsningar å mätinstrument inom kraftcentralen, uträkna
och grafiskt framställa variationerna i energiförbrukning o. d. under
dygnets olika timmar.
Vad vakten vid administrationsbyggnaden angår, har kommittén också
ansett att för sådana särskilda göromål, vilka icke skäligen kunna anses
tillhöra hans vaktmästarbefattning, särskild ersättning bör utgå.
Att dylikt tilläggsarvode bör räknas såsom tjänstgöringspenningar,
har kommittén ansett böra tydligt uttryckas i avlöningsreglementet.
T § 15, vilken av kommittén till sitt innehåll bibehållits lika med
motsvarande paragraf i Kungl. Maj:ts förslag, innefattas till en början bestämmelser
angående den till personal å kanalverk tillhörig bogserbåt utgående
provision å bruttoinkomsten för bogseringen. I fråga om dylik provision
tillåter jag mig hänvisa till vad ovan under § 3 (rubriken förman) anförts.
Vidare givas i § 15 bestämmelser beträffande särskild ersättning
till viss personal, som deltager i ackordsarbete.
1 fråga om anledningen till införande av sistberörda bestämmelser
meddelade vid ärendets föredragning år 1911 dåvarande departementschefen,
att under vintertiden, då Trollhätte kanal vore stängd, vakter och vissa
maskinister, tillsammans med de tillfälligt anställda arbetarna, plägade användas
vid reparationer och nybyggnader vid verket, vilka arbeten ofta
utfördes på s. k. ackord eller beting. Därest ackordsförtjänsten överskrede
det belopp, til! vilket de ordinarie avlöningsförmånerna under motsvarande
tid uppginge, uppstode ett överskott, det s. k. överbetinget, vilket delades
mellan samtliga i ackordsarbetet deltagande. Då detta befunnits vara en
mycket lämplig avlöningsform, i det arbetsprestationen på sådant sätt ökades,
hade man ansett motsvarande personals upptagande i staten icke böra förhindra
den fortsatta användningen av denna avlöningsform. Detsamma
gällde ock i tillämpliga delar jäinnställd personal vid kraftverket i Trollhättan.
Departementschefen förutsatte dock, att vattenfallsstyrelsen komme
att så tillämpa paragrafen, att ifrågavarande befattningshavare icke finge
vissa dagar, då ackordsarbetet för dem utfallit gynnsamt, tillämpa ackordsprisen,
men däremot andra dagar, under vilka deras arbetsprestationer
varit mindre, erhålla betalning efter den för dem bestämda fasta avlöningen.
Särskild ersättning borde tillkomma dem, endast i fall för hela den
tid, ackordsarbetet varade, deras arbetsförtjänst bleve större med tillämpning
av ackordsprisen än den fasta avlöning de skulle uppburit, om de
haft sin vanliga sysselsättning. Bestämmelserna syntes därjämte böra ut
Biliang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 höft. (Nr 75). 10
74
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
tryckligen inskränkas att avse allenast maskinister och vakter vid kanalverk
samt montörer och vakter vid kraftverk.
Vad uti ifrågavarande paragraf av Kungl. Maj:t föreslogs, lämnades
av statsutskottet utan anmärkning.
§ 1G* Enligt § 16 i Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag skulle uniforms
persedlar
in natura eller beklädnadsersättning kunna tilldelas viss angiven
personal vid statens vattenfallsverk enligt reglemente, som skulle fastställas
av vattenfallsstyrelsen.
Den sålunda föreslagna bestämmelsen är i huvudsak överensstämmande
med vad som gäller vid telegraf- och postverken samt statens
järnvägar. Jämväl vid dessa senare verk är åt vederbörande styrelse
överlämnat att utfärda reglemente rörande den närmare tillämpningen
af ifrågavarande bestämmelse.
_ Kommittén har vid sådant förhållande icke haft något att erinra
mot innehållet i denna paragraf.
*LUarte6’ kommittén under §§ 11 —16 anfört och föreslagit har icke givit
mentschefen: mi& anledning till erinran eller särskilt yttrande.
§ 17'' I § 17 av 1911 års förslag innehölls, bland annat, bestämmelse därom
att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter skulle enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t meddelade, lämnas åt driftverkmästare, instrumentmakare,
övermontör, stationsförman, förman, maskinist, montör och vakt samt
med dessa jämförlig extra personal ävensom deras hos dem boende hustrur
och oförsörjda barn.
Statsutskottet erinrade, att 1910 års Riksdag vid fastställandet av
utgiftsstater för tullverket för år 1911 uttryckligen uttalat, att sådan förmån,
varom här vore fråga, icke finge utsträckas även till befattningshavandes
familj. Med den inskränkning, som därav betingades, biträdde
utskottet vad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit beträffande
statens vattenfallsverk. Där tjänsteman redan genom kontrakt
tillförsäkrats sådan förmån jämväl för sin familj, borde den emellertid fortfarande
såsom dittills utgå.
o
I anledning av vad sålunda anmärkts ansåg utskottet böra i paragrafen
intagas dels en föreskrift av följande lydelse: »Sådan förmån
må dock icke tillkomma tjänstemans familj», dels ock en så lydande bestämmelse:
»Där tjänsteman redan genom kontrakt tillförsäkrats kostnads
fri
läkarvård jämte medikamenter jämväl för sin familj, bör, så länge
kontraktet är gällande, denna förmån fortfarande utgå».
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
75
Kommittén, som delar den av statsutskottet uttalade uppfattningen, Kommittén:
har vid avfattandet av paragrafen i fråga iakttagit den av utskottet föreslagna
begränsningen av ifrågavarande förmån till att, såsom allmän regel,
omfatta allenast vederbörande tjänstemän själva.
Vidkommande det av utskottet gjorda undantaget från nämnda regel
beträffande viss personal framhåller emellertid kommittén, att förmånen av
kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter för familj icke blott genom kontrakt
tillerkänts vakter och vissa andra befattningshavare, utan även, visserligen
utan kontrakt, men dock sedan gammalt, varit tillförsäkrad en del förmän
och maskinister. Kommittén har fördenskull ansett bestämmelsen i
nämnda hänseende böra givas en vidsträcktare omfattning.
Den av kommittén föreslagna lydelsen av § 17 är följande:
»Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt de i § 16 nämnda ordinarie och
extra tjänstemän, ävensom till andra tjänstemän under sjukdom, som föranletts
av olycksfall i tjänsten. Sådan förmån må dock icke tillkomma
tjänstemans familj.
Anm. Där tjänsteman redan tillförsäkrats kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter
jämväl för sin familj, skall denna förmån fortfarande utgå, så länge kan kvarstår i den befattning,
i vilken han tillförsäkrats berörda förmån.2
Enligt vattenfallsstyrelsens, i dess utlåtande över kommitténs för- Vattenfaiisslag
uttalade mening, skulle denna formulering av paragrafen icke tyd- styrelsenligt
giva vid handen, huruvida i kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter
inbegripas jämväl vård å sjukhem och sanatorium samt kostnaderna för
konstgjorda lemmar och dylikt. Då det synts styrelsen vara skäligt, att
rättigheten till fri läkar- och sjukvård enligt denna paragraf gives en
dylik vidsträcktare omfattning, bär styrelsen fästat uppmärksamheten å
förhållandet.
Då det enligt kommitténs förslag skulle tillkomma Kungl. Maj:t att Departeutfärda
närmare bestämmelser i ämnet, synes mig icke föreligga någon anledning
att i avlöningsreglementet inrycka detalj föreskrifter i de av vattenfallsstyrelsen
antydda hänseenden; och har jag icke heller i övrigt haft
något att erinra mot den av kommittén föreslagna formuleringen.
I denna paragraf givna föreskrifter i fråga om innehållande av § 18-avlöning i vissa fall överensstämma med motsvarande bestämmelser vid
andra statens verk.
76
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
§ 19.
Pensionering
af vederbörande
tjänstemän.
Frågan om
civila
pensionslagens
tillämpning
Tidigare förslag.
1905 års
riksdag.
Spörsmålet om lämpligaste sättet att ordna pensioneringen av tjänstemän
vid statens vattenfallsverk samt deras änkor och barn har varit föremål
för skiljaktiga meningar.
Jag tillåter mig därför att först erinra om vad som förut förekommit
i denna fråga.
I det kontrakt, som, efter beslut vid 1904 års riksdag, den 31 maj
samma år å Kund. Maj:ts och kronans vägnar undertecknades angående
förvärvandet av Trollhare kanalverk och viss annan Nya Trollhäfte
kanalbolags egendom, innehöll § 12 följande stadgande beträffande i
kanalbolagets tjänst anställda personer:
»De i kanalbolagets tjänst anställda personer, vilka finnas upptagna
å en härvid såsom bilaga fogad förteckning, skola äga rätt att övergå i
O O O'' 27) O
statsverkets tjänst utan minskning i de en var av dem enligt samma
förteckning tillkommande avlönings- och pensionsförmåner och utan att i
övrigt inträda i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll,
l:o) att de åtnöja sig med de med deras nu innehavande befattningar
jämförliga sådana, som vederbörande statsmyndighet anser lämpligt
att åt dem anförtro;
2:o) att de varda skyldiga underkasta sig alla för statens personal i
jämförliga tjänster nu eller framdeles gällande reglementen och instruktioner
samt villkor för antagande, bibehållande vid anställning, befordran
och entledigande i den mån samma reglementen, instruktioner och villkor
förklaras vara med avseende å dem tillämpliga.
Alla de vid kanalverkets överlämnande till kronan i kanalverkets tjänst
genom kontrakt anställda vakter och arbetare med flera tillförsäkras de dem
enligt anställningskontrakten tillkommande avlönings- och pensionsförmåner.»
I anledning av framställning från Kungl. Maj:t (proposition n:r 90)
godkändes vid 1 905 års riksdag avlöningsstat för styrelse och tjänstemän vid
Trollhätte kanal- och vattenverk jämte tillhörande villkor och bestämmelser
i fråga om avlönings- och pensionsförhållanden ävensom vad som föreslagits
i fråga om statsbidrag till beredande av pension åt änkor och
oförsörjda barn efter tjänstemän vid kanal- och vattenverket.
I den nämnda avlöningsstaten upptogos — förutom vissa befattningar,
om vilka nu efter vattenfallsstyrelsens tillkomst ej vidare är fråga —
en överingenjör, en kamrerare, en kassör, tillika bokhållare, en kontrollinspektor
och materialförvaltare, tillika bokhållare, en bokhållare samt två
kanalinspektorer.
För åtnjutande av de i avlöningsstaten för dessa befattningshavare
uppförda avlöningsförmåner stadgades vissa allmänna villkor och bestämmelser,
varibland
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.
77
att tjänstinnehavare skulle vara förpliktad att, överingenjören då
han uppnått 65 levnads- och minst 30 tjänstår samt annan tjänstinnehavare
då han uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår, med oavkortad
lön såsom pension avgå från befattningen, Kungl. Maj:t eller styrelsen,
där det tillkomme styrelsen att utfärda avskedet, dock obetaget att låta
med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövades
kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kunde finnas villig att kvarstå i densamma; och skulle vid beräkning
av tjänståren inräknas den tid, under vilken tjänstinnehavaren kunde
hava varit anställd såsom tjänsteman hos Nya Trollhätte kanalbolag;
att tjänstinnehavaren skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade
bestämmelser rörande pensionering, som kunde varda stadgade, samt
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension trätt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för
en var av förut nämnda tjänstemän skulle avdragas och till statsverket
ingå vissa angivna belopp.
Tjänsteman, som vid kanalverkets övertagande av Kungl. Maj:t och
kronan var där anställd och enligt § 12 i det mellan Kungl. Maj:t och
kronan samt Nya Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 avslutade kontrakt
ägde rätt att utan minskning i honom tillkommande avlönings- och
pensionsförmåner övergå i statsverkets tjänst, ägde ej, så framt han icke
före den 1 januari 1906 förklarat sig villig ingå på den nya staten, uppbära
andra löne- och pensionsförmåner än dem, som genom nämnda kontrakt
blivit honom tillförsäkrade.
Den 11 oktober 1907 utfärdades lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension.
Enligt § 1 i denna lag skulle, med de undantag och under de
villkor, som i lagen stadgades, rätt till pension vid avgång från tjänst
tillkomma en var ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat,
som blivit fastställd av Konungen och Riksdagen.
Från lagens tillämpning undantogos i § 2 vissa angivna tjänster.
Bland dem voro icke ovan omförmälda tjänster vid Trollhätte kanaloch
vattenverk.
Deras innehavare voro alltså, såvitt de ingått på den vid 1905 års
riksdag godkända avlöningsstaten, underkastade den nya pensionslagen,
som, med iakttagande av vissa i dess 18 § innefattade bestämmelser,
skulle träda i kraft den 1 januari 1908.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 december 1907 framhöll emellertid
styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att 1907 års pensionslag
1907 års
pensionslag.
Framställning
av
vattenfallsstyrelsen
år 1907.
78
1908 års
riksdag.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
syntes medföra åtskilliga rubbningar i de vid avlöningsstaten för verket
fastade villkor och bestämmelser och att dessa rubbningar delvis syntes för
verkets förhållanden mindre väl lämpade eller stode i strid med de förutsättningar,
som legat till grund för avlöningsstatens uppgörande och ordnande
av verkets räkenskapsförhållanden m. m. Styrelsen gjorde därför
framställning om meddelande av vissa närmare föreskrifter uti ifrågavarande
hänseenden.
Över den av styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk gjorda
framställningen avgav statskontoret den 6 februari 1908 utlåtande,
vari hemställdes, att tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk
måtte, i likhet med vad som vore föreskrivet för, bland andra,
tjänsterna vid telegrafverket och statens järnvägar, undantagas från pensionslagens
tillämpning.
Statskontoret ansåg flera viktiga omständigheter tala för en sådan
undanta omställning.
O Ö
Redan verkets egenskap av en industriell anläggning med dess avskilda
drätsel syntes hänvisa dess personal till en särställning uti ifrågavarande
hänseende.
1 betraktande syntes även böra tagas det förhållande, att utom
den jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag
antagna lönestat gällde, till detta verk vore att räkna ett betydande antal
kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast anställning,
för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen finge
vidkännas utgifter.
Då pensionslagen icke ägde tillämpning å den i nyssnämnda lönestat
upptagna verkställande direktören — som uppbar arvode och
tantiem — måste en pensionering vid sidan av den i pensionslagen
stadgade i alla händelser fortfarande förekomma vid detta verk.
Det hade framhållits, hurusom, ifall pensionslagen fortfarande skulle
å verkets tjänstemän äga tillämpning, det skulle bliva nödigt att i lagen
införa en del nya bestämmelser, som hade särskilt avseende å tjänstinnehavare
vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Även om man i likhet
med styrelsen funne önskligt, att de verk, som undantoges från pensionslagen,
bleve så få som möjligt, ansåg dock statskontoret, att det å andra
sidan icke finge förbises, att det kunde vara olämpligt att belasta lagen
med allt för många specialbestämmelser.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 24 april 1908
anförde chefen för finansdepartementet, att han, i likhet med statskontoret
samt med hänsyn till den särskilda ställning, Trollhätte kanal
-
79
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
och vattenverk intoge inom statsförvaltningen, och därmed sammanhängande
av statskontoret påpekade förhållanden, fann lämpligast, att
verkets tjänstemän undantoges från pensionslagens tillämpning. Man
undsluppe ock därigenom att i lagen inrymma en hel del undantagsbestämmelser,
som eljest syntes oundgängliga att där införa.
Därest, i enlighet med vad departementschefen sålunda tillstyrkt,
ifrågavarande tjänstinnehavare undantoges från pensionslagens tillämpning,
utgjorde detta, enligt departementschefens mening, och såsom även
statskontoret i sitt utlåtande erinrat, intet hinder för att genom tillägg
till eller ändringar i de i sammanhang med den för Trollhätte kanaloch
vattenverk fastställda lönestat meddelade bestämmelser vidtaga de
jämkningar, som kunde finnas lämpliga och skäliga. Huruvida och i
vilken omfattning dylika jämkningar borde äga rum, utgjorde emellertid
en fråga, vilken icke syntes behöva i då förevarande sammanhang upptagas
till prövning.
Departementschefen fann sig alltså böra förorda sådan förändrad lydelse
av 2 § i pensionslagen, att bland tjänster, å vilka lagen icke skulle äga
tillämpning, upptoges jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk.
Därest detta förslag vunne godkännande, syntes, på sätt statskontoret
jämväl tillstyrkt, i sammanhang därmed böra beslutas, dels att
den förändrade lydelsen av berörda paragraf skulle tillämpas från och med
den 1 januari 1908, då pensionslagen trädde i kraft, dels ock att den
bland avlöningsvillkoren för en del tjänstinnehavare vid Trollhätte kanaloch
vattenverk stadgade skyldighet att å de bestämda löneförmånerna vidkännas
avdrag till vissa angivna belopp skulle även efter den 1 januari
1908 kvarstå och tillämpas.
I överensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde
Kungl. Maj:t, i proposition nr 210, framställning vid 1908 års riksdag;
och bifölls denna framställning av Riksdagen.
Genom lag den 17 juni 1908 erhöll § 2 i pensionslagen av den 11
oktober 1907 ändrad lydelse i så måtto, att från sistnämnda lags tillämpning
undantogs jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Den förändrade
lydelsen skulle tillämpas för tiden från och med den 1 januari
1908.
Vid 1909 års riksdag blevo, såsom redan är nämnt, avlöningsförmåner
bestämda för överingenjören vid Trollhätte kraftverk. Bland
villkoren för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner var ock, att bemälde
överingenjör skulle vara skyldig underkasta sig de bestämmelser i fråga
om pensionering, som kunde varda stadgade.
Ändring av
pensionslagen
år 1908.
1909 års
riksdag.
80
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 15.
1911 §,rs
proposition.
I Riksdagens skrivelse i ärendet den 24 maj 1909, nr 225, framhölls,
att beträffande överingenjörens pensionering något förslag icke förelåge,
men att av det vid kungl. proposition i ärendet fogade statsrådsprotokoll
syntes framgå, att Riksdagen hade att från Kungl. Maj:t motse
framställning i nämnda hänseende i sammanhang med förslag till ordnande
av avlönings- och pensionsförhållandena för övriga befattningshavare vid
kraftverket. Riksdagen föreställde sig, att Kungl. Magt därvid komme
att för överingenjören föreslå en efter hans avlöningsförmåner och ställning
lämpad pension att utgå efter liknande grunder, som blivit bestämda för
vattenfalisdirektören.
I vattenfallsstyrelsens reglementsförslag av den 17 mars 1909,
voro i § 15 intagna bestämmelser dels under litt. A angående pensionering
av tjänstemän vid statens vattenfallsverk, dels ock under litt. B
rörande pensionering av efterlevande änkor och barn till sådana tjänstemän.
Det av Kungl. Maj:t vid 1911 års Riksdag framlagda reglementsförslaget
innehöll i § 19 bestämmelser angående pensionering av såväl
överingenjören vid kraftverket som övriga tjänstemän vid vatten falls verken,
men däremot ej angående pensionering av deras änkor och barn.
De bestämmelser, som avsågo andra tjänstemän än överingenjören
vid kraftverket, voro till allra största delen hämtade från den civila pensionslagen
samt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter
om verkställighet av nämnda lag.
Såsom skilj aktigheter må särskilt omnämnas följande.
Enligt mom. 4 i § 19 av Kungl. Maj:ts förslag skulle rätt att komma
i åtnjutande av hel pension inträda vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår; dock att vid anställning av överingenjör och annan
ingenjör vattenfallsstyrelsen skulle kunna för dem begränsa tjänståren intill
tjugufem, samt att för maskinister, montörer och vakter ävensom
för kontorsskrivare nämnda rätt skulle inträda vid uppnådda sextio levnads-
och trettio tjänstår.
Pensionsavgifterna skulle, enligt mom. 9, ingå till en särskild pensionsfond,
att förvaltas av vattenfallsstyrelsen. Från denna fond skulle
bestridas så stor del av kostnaden för beredande av pension enligt det av
Kungl. Magt föreslagna avlöningsreglementet, som enligt vetenskaplig
sannolikhetsberäkning funnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade
pensionsavgifternas storlek.
Enligt mom. 13 skulle tjänstår för erhållande av pension enligt
reglementet beräknas icke allenast för tid, under vilken tjänstemannen
innehaft tjänst, som i reglemente avsåges, utan även för tid, under vilken
han innehaft annan statstjänst, tjänst hos Nya Trollhätte kanalbolag
Kung!. Ma.j:ts nåd. proposition Nr 75.
81
eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund eller ock i
statens tjänst haft extra anställning eller förordnande.
Vad överingenjören vid kraftverket angår har naturligtvis ej ifrågasatts
att införa särskilda bestämmelser angående hans pensionering i pensionslagen.
Beträffande den övriga personalen däremot anför kommittén följande.
Efter noggrant övervägande av vad under föregående behandlingar
av detta ärende blivit anfört och föreslaget beträffande pensioneringen av
den ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk, har kommittén kommit
till den bestämda övertygelsen, att bäst och lämpligast vore, om —
med ändring av § 2 i den civila pensionslagen, sådan denna paragraf
numera lyder — nämnda lag bleve tillämplig på ifrågavarande personal,
naturligen med undantag av överingenjören vid Trollhätte kraftverk,
vilken ju ock tillsättes allenast genom förordnande på viss tid.
Varder den civila pensionslagen tillämplig på den nämnda personalen,
löses därmed ock den mycket omdebatterade frågan om pensioneringen
av änkor och barn efter befattningshavare tillhörande samma personal.
De skäl, som på sin tid anfördes mot den civila pensionslagens tilllämpning
på tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverk, synas kommittén
numera ej kunna andragas till stöd för den nu ifrågavarande personalens
undantagande från nämnda lag.
Det anmärktes då av statskontoret, att Trollhätte kanal- och vattenverks
egenskap av en industriell anläggning med avskild drätsel syntes
hänvisa dess personal till en särställning i ifrågavarande hänseende.
Härvid torde dock kunna exempelvis erinras, hurusom postverkets och
postsparbankens personaler äro underkastade den civila pensionslagen,
oaktat dessa verk ju ock hava sin särskilda drätsel.
Statskontoret ansåg det även böra tagas i betraktande, att utom den
jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag för
Trollhätte kanal- och vattenverk antagna lönestaten gällde, till verket vore
att räkna ett betydande antal kroppsarbetare och andra löntagare med
mer eller mindre fast anställning, för vilkas pensionering i en eller
annan form verket säkerligen finge vidkännas utgifter.
Vid uppgörande av det förslag till avlöningsreglemente för statens
vattenfallsverk, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning vid
1911 års riksdag, hade emellertid ansetts lämpligt, att bland de ordinarie
tjänstemännen, jämväl i pensionshänseende, inordna även den personal av
underbefäl och vakter in. fl., som hittills varit anställd på viss tids uppsägning.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 Käft. (Nr 75.)
Löneregle
rings
kommittén.
11
82
Kuugl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
Statskon
toret.
Att pensionslagen ej kan äga tillämpning på överingenjören vid Trollhätte
kraftverk, vars fasta avlöning utgår i form av arvode och tantiem,
kan väl rimligtvis icke böra utgöra hinder för att den övriga ordinarie
personalen vid statens vattenfallsverk underkastas pensionslagen. Postverkets
chef, vars avlöning utgår i form av arvode, är ju ej heller underkastad
nämnda lag såsom den övriga ordinarie personalen vid sistnämnda verk.
Den omständigheten att, därest pensionslagen skulle komma att äga
tillämpning på personal vid statens va.ttenfallsverk, lagen kan böra modifieras
i en del speciella hänseenden, torde numera ej böra tillerkännas
den betydenhet, som den år 1908 eller strax efter lagens trädande i kraft
ansågs hava. Erfarenheten har nämligen åter och åter givit vid handen
behovet av sådana modifikationer; och lagen har ock undergått ändringar,
ej blott år 1908, utan även åren 1909, 1911 och 1912, allteftersom sådana
ändringar visat sig nödiga eller ändamålsenliga.
Kommittén anser sig alltså böra tillstyrka, att åtgärd vidtages i
syfte att den civila pensionslagen må bliva tillämplig å ordinarie
personal vid statens vattenfallsverk.
Kommittén har därjämte föreslagit vissa modifikationer i den civila
pensionslagens bestämmelser. Förutom ändringen i § 2 ansågs näridigen
lagens tillämpning å personal vid statens vattenfallsverk föranleda särskilda
stadganden i fråga om antalet levnads- och tjänstår för rätt att komma i
åtnjutande av hel pension och vad därmed äger samband ävensom i fråga
om tjänstår för erhållande av pension.
Statskontoret har i sitt den 16 januari 1918 avgivna utlåtande
förklarat, att statskontoret, som ej funnit anledning frångå sin i förenämnda
utlåtande den 6 februari 1908 uttalade åsikt om lämpligheten av
att tjänsterna vid statens vattenfallsverk vore undantagna från pensionslagens
tillämpning, ingått i granskning av de föreslagna ändrade bestämmelserna,
och därvid, under den givna förutsättningen, att kommitténs
förslag i pensionsfrågan principiellt vunne godkännande, icke funnit något
att erinra mot nämnda ändringar.
Från majoritetens inom statskontoret mening var emellertid en ledamot,
t. f. statskommissarien K. A. Beckman, skiljaktig. I motsats mot
majoriteten ansåg han det principiellt riktigast att i en lag sammanfatta
pensionsbestämmelserna för sådana kategorier av tjänstinnehavare, som
borde i huvudsak behandlas lika, då därigenom vunnes, att såväl likheter
som skiljaktigheter omedelbart framträdde. På grund härav tillstyrkte
Beckman kommitténs förslag, att allmänna pensionslagen bleve
gällande för den personal vid statens vattenfallsverk, varom fråga vore.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
83
Såsom den av mig lämnade redogörelsen giver vid handen, hava
olika meningar framkommit beträffande frågan, huruvida den civila pensionslagen
bör bliva tillämplig å ordinarie personal vid statens vattenfallsverk
eller huruvida särskilda bestämmelser rörande nämnda personals pensionering
böra utfärdas.
Då den civila pensionslagen är avsedd att såvitt möjligt gälla samtliga
ordinarie befattningshavare i statens tjänst, böra enligt mitt förmenande
synnerligen starka skäl anföras, därest någon personal skall
undantagas från lagens tillämpning.
De av statskontoret på sin tid åberopade skälen för en dylik undantagsställning
beträffande personalen vid statens vattenfallsverk — vilka
skäl väl torde hava legat till grund för majoritetens inom statskontoret
vidhållande av sin antydda uppfattning — synas emellertid, såsom kommittén
framhållit, numera icke utgöra tillräckligt stöd för personalens
undantagande från nämnda lag.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet anser jag mig för
den skull böra tillstyrka, att i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk intages bestämmelse därom, att för de ordinarie
tjänstemännen ~~ undantagandes alltså överingenjören vid Trollhätte kraftverk
— skall i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller,
såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgat.
Beträffande de ändringar i den civila pensionslagen ävensom andra
därmed sammanhängande bestämmelser, vilka må bliva erforderliga till
följd av lagens tillämpning å personal vid statens vattenfallsverk, torde
förslag komma att framläggas inför Kungl. Maj:t av chefen för finansdepartementet.
Sedan jag sålunda redogjort för själva principfrågan, övergår jag
till de speciella bestämmelserna.
Vad då först beträffar pensioneringen av överingenjören vid Trollhätte
kraftverk erinrar jag, att i mom. l:o av § 19 i Kungl. Maj:ts förslag
år 1911 upptogos särskilda bestämmelser i fråga om pension åt denne.
I detta hänseende anförde vederbörande departementschef följande.
Överingenjören vid kraftverket skulle enligt Riksdagens beslut
tillsättas genom förordnande på viss tid av högst sex år, och Riksdagen
hade i sin skrivelse den 24 maj 1909, nr 225, angående bestämmande
av avlöningsförmånerna åt beinälde överingenjör meddelat, att Riksdagen
Departe
mentschefen.
Pensionering
av
överingenjören
vid Trollhätte
kraftverk.
84
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
föreställde sig, att Kungl. Maj:t komme att för överingenjören föreslå
en efter hans avlöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå
efter liknande grunder, som blivit bestämda i fråga om vattenfallsdirektören.
Enligt dessa grunder, som återfunnes i Riksdagens skrivelse nr 9
av år 1908, vore vattenfallsdirektör berättigad att från och med månaden
näst efter den, under vilken han uppnått 65 levnadsår, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
6,000 kronor. Därjämte vore vattenfallsdirektör, som, innan han uppnått
65 levnadsår, antingen på grund av sjukdom eller därigenom, att han
efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhölle förnyat
förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgades avgå från
sin befattning utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma,
berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor för
tiden intill dess han uppnått 65 års ålder.
Vattenfallsdirektören ägde alltså under angivna förutsättningar komma
i åtnjutande av full pension, utan hänsyn till den tid, under vilken han
tjänstgjort.
I fråga om generalpostdirektören samt generaldirektören och chefen
för telegrafverket stadgades däremot i vederbörande avlöningsreglementen,
att de vore berättigade till full pension, först sedan de minst 12 år innehaft
sina ämbeten. Avginge de tidigare, minskades pensionen enligt vissa
grunder. Liknande bestämmelser voro också gällande beträffande pensionen
för verk ställande direktören för Trollhätte kanal- och vattenverk.
Därest det av vattenfallsstyrelsen för överingenjören vid kraftverket
vid Trollhättan föreslagna pensionsbeloppet å 5,500 kronor skulle bibehållas,
syntes, efter mönstret av omförmälda föreskrift i avlöningsreglementena
för post- och telegrafverken, detta belopp böra utgå endast om
överingenjören under något längre tid innehaft sin befattning eller måste
avgå på grund av olycksfall i tjänsten. 1 annat fall borde minskning äga
rum i överensstämmelse med de för post- och telegrafverkens chefer
gällande regler.
Departementschefen ansåg alltså, att det borde bestämmas, att överingenjör
vid kraftverket vid Trollhättan, vilken minst 12 år innehaft
förordnande å sådan befattning eller på grund av olycksfall i tjänsten
tidigare bleve oförmögen till vidare tjänstgöring, skulle vara berättigad
att i pension (av kraftverkets medel) uppbära 5,500 kronor, samt att, om
överingenjör vid kraftverket, innan han uppnådde 12 tjänstår, antingen
på grund av sjukdom befunnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring
eller ock utan egen begäran nödgades avgå från sin befattning,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
85
utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, han skulle
vara berättigad att i pension uppbära 4,500 kronor, då avgången skedde
före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången skedde efter
6, men före 12 tjänstår.
Vidare syntes det departementschefen böra föreskrivas, att ett i
enlighet med de i allmänna pensionslagen bestämda grunder beräknat belopp,
eller 302 kronor 50 öre, årligen skulle såsom pensionsavgift avdragas
å det för överingenjören bestämda arvodet eller, därest avgången skedde
av annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intilldess han
uppnått 65 år, tillkommande pension.
Mot de omnämnda bestämmelserna beträffande överingenjören vid
Trollhätte kraftverk gjordes icke någon anmärkning av statsutskottet, och
hava de ej heller föranlett erinran från kommitténs sida. I mitt förslag
äro de även upptagna utan ändring.
I mom. 2:o uti § 19 av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattades
bestämmelser angående beräkningen av pensionsunderlag för övriga tjänstemän
vid statens vattenfalls verk.
Statsutskottet fann några jämkningar böra äga rom i fråga om vissa av
de under § 19 mom. 2 i Kungl. Maj:ts förslag upptagna pensionsunderlagen.
Sålunda ansåg utskottet det för överingenjören vid kanalverk upptagna
pensionsunderlaget å 5,000 kronor böra nedsättas till 4,800 kronor.
Det för kamreraren (i Kungl. Maj:ts förslag benämnd byrådirektör)
samt distriktsingenjör utom huvudstation föreslagna pensionsunderlaget,
4,200 kronor, borde jämväl, enligt utskottets förmenande, något
sänkas, då dessa befattningshavare, vilka vore i avlöningshänseende i
det närmaste jämnställda med distriktsingenjör vid huvudstation, syntes
böra erhålla samma pensionsunderlag som denne, eller 4,000 kronor. För
den dåvarande innehavaren av kamrerarbefattningen, som genom kontrakt
vore tillförsäkrad eu pension å 4,200 kronor, borde dock pensionsunderlaget
bestämmas till sistnämnda belopp, varom en anmärkning syntes
böra inflyta under momentet.
Dessutom hade det befunnits nödigt att införa ett särskilt pensionsunderlag
å 2,400 kronor för den av utskottet föreslagna kanalinspektoren
av 3:e lönegraden.
Slutligen hade någon skillnad ansetts påkallad i fråga om pensionsunderlagen
för de olika slagen av förmän.
I fråga om särskilda pensionsunderlag för vederbörande tjänstemän,
så vitt de äro anställda vid Trollhätte kanal- och kraftverk samt räkenskaps
avdelning, har kommittén, vad angår överingenjören vid kanalverket,
Pensionering
av
Övriga
tjänstemän
vid statens
vattenfallsverk.
Kommittén:
86
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Departementschefen
:
anslutit sig till statsutskottets uppfattning, enligt vilken dennes pensionsunderlag
skulle utgöra 4,800 kronor.
Däremot har kommittén — som ansett distriktsingenjör utom huvudstationen
samt kontorschef vid räkenskapsavdelningen (— byrådirektör i
Kungl. Maj:ts förslag och kamrerare i utskottets) böra i avseende å den
fasta avlöningen likställas med överingenjörsassistent och driftingenjör —
för samtliga dessa befattningshavare upptagit pensionsunderlaget till
4,200 kronor.
Av enahanda skäl bar pensionsunderlaget för kanalinspektor av 2:a
graden, för kontrollör samt för revisor och kontrollinspektor satts till
samma belopp som för kassör, eller 3,000 kronor.
I likhet med statsutskottet har kommittén för den av kommittén
och utskottet föreslagna kanalinspektorsbefattning av 3:e graden ansett
pensionsunderlaget böra sättas till 2,400 kronor.
Till den grupp av befattningshavare — bokhållare av 2:a graden,
övermontör och stationsmästare (stationsförman) — för vilka enligt såväl
Kungl. Maj ds som utskottets förslag pensionsunderlaget skulle vara
1,800 kronor, har kommittén ansett böra skäligen hänföras även reparationsmästare
(= förman å reparationsverkstad enligt statsutskottets förslag)
samt maskinist av l:a graden.
Förmän av l:a och 2:a graden samt maskinist av 2:a graden hava
synts kommittén böra jämte montör och kontorsskrivare hänföras till
grupp med 1,200 kronor i pensionsunderlag.
För den av kommittén föreslagna förmansbefattning av 3:e graden
har satts ett pensionsunderlag av 1,000 kronor.
Den lägsta gruppen — med 900 kronor — skulle innefatta, jämte
vakter, »maskinskötare» vid kanalverket.
Då de av kommittén ifrågasatta pensionsund erlagen synas mig lämpligt
avvägda, har jag ansett mig kunna ansluta mig till kommitténs förslag
i nämnda hänseende.
I detta sammanhang torde jag böra omnämna vattenfallsstyrelsens,
i sitt yttrande över kommitténs förslag, uttalande i fråga om pensionering
av vissa vakter m. fl. befattningshavare vid Trollhätte kanalverk.
Styrelsen har därvid erinrat, hurusom styrelsen i skrivelse den 29
oktober 1909 anmälde, att bland kraftverkets personal funnes några vakter,
som antingen redan voro eller under den närmaste tiden skulle bliva
pensionsmässiga. Då emellertid pensionerna för vakter enligt vattenfallsstyrelsens
i mars 1909 avgivna förslag till avlöningsreglemente — vilket
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
87
i denna del överensstämde med samtliga de senare framlagda förslagen
i ämnet — voro betydligt högre än de, som skulle tillfalla nämnda personer,
därest de erhöile avsked genast efter uppnådd pensionsålder, anmälde
styrelsen i samma skrivelse, att styrelsen hade för avsikt att låta
dem kvarbliva i tjänst, vartill de samtliga vore fullt dugliga, så länge, att
de kunde komma i åtnjutande av de förhöjda pensionsbeloppen. Givetvis
komme pensionsstaten därigenom att något höjas, men då de nuvarande
pensionerna vore alltför låga för att ifrågavarande tjänstemän skulle kunna
på dem få sitt uppehälle, hade styrelsen funnit den hänsyn, som borde
tagas till en långvarig och plikttrogen tjänsteuppfyllelse, väga mera än
ökningen i utgifterna för personalens pensionering.
Något avlöningsreglemente för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk
har emellertid, yttrar styrelsen vidare, icke vunnit Kungl. Maj:ts och
Riksdagens godkännande under den relativt långa tid, som förflutit, sedan
nämnda uttalande gjordes. Styrelsen finner sig därför icke längre kunna
i allo vidhålla sin avsikt att låta ifrågavarande vakter kvarstanna i tjänst
så länge, att de kunna erhålla de förhöjda pensionsbeloppen, utan förklarade
sig styrelsen ämna inom kort till Kungl. Maj:t ingå med framställning
om beredande av pensioner till skäligt belopp för sådana tjänstemän vid
Trollhätte kanalverk och den numera i kanalverket ingående bogseringsanstalten
Ström—Ivarslund, som icke längre äro tjänstdugliga eller som
uppnått sådan levnadsålder, att de icke få ingå på den nya staten.
Då någon framställning i antydda hänseende ännu icke till Kungl.
Maj:t inkommit från vattenfallsstyrelsen, torde anledning icke föreligga att
nu närmare ingå på denna fråga.
I fråga om sättet för beredande av pensioner åt änkor och barn efter Pensionering
tjänstemän vid statens vatten fallsverk innebar Kungl. Maj:ts förslag vid av och
191 1 års riksdag, att, med den ifrågavarande personalens fortfarande
undantagande från den civila pensionslagens tillämpning, framställning
måtte göras till fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa om sådant
tillägg till kassans reglemente, att delaktighet i kassan måtte beredas
tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
Jag erinrar därom alt, enligt §§ 2 och 4 av gällande reglemente
för civilstatens änke- och pupillkassa, befattningshavare, å vilka den civila
pensionslagen icke äger tillämpning, ej kunna erhålla delaktighet i nämnda
kassa. Därest personalen vid statens vattenfallsverk skulle undantagas
från lagens tillämpning, skulle alltså delaktighet i kassan kunna beredas
personalen endast genom ändring av reglementet för kassan; och är det
kassans fullmäktige, som äga besluta i sådant hänseende.
88
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Om emellertid, såsom kommittén föreslagit och jag tillstyrkt, den
civila pensionslagen göres tillämplig jämväl på tjänstemän vid statens
vattenfallsverk, blir i och med det att vederbörande befattningshavare
underkastas den nämnda pensionslagen, reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa utan vidare gällande för dem, som därefter utnämnas till
innehavare av ordinarie tjänster vid vattenfallsverken.
Vare sig den ena eller andra utvägen väljes för beredande av delaktighet
i änke- och pupillkassan för personalen vid statens vattenfallsverk,
fordras emellertid vissa övergångsbestämmelser beträffande dem, som
vid tiden för nämnda verks anslutning till kassan redan äro innehavare
av tjänster vid samma verk.
1 § 5 av reglementet för kassan stadgas nämligen, att, om tjänst, med
vilken delaktighet i kassan icke följt, varder upptagen till sådan delaktighet,
denna ändring icke skall äga tillämpning på den, som är innehavare
av tjänsten, när ändringen träder i kraft. Sådan tjänstinnehavare må dock
kunna bereda sig den delägarrätt, som ändringen eljest medför, därest han
icke fyllt sextio år och hans hälsotillstånd, enligt intyg av legitimerad
läkare, ej giver anledning befara, att hans återstående livstid skall bliva
kortare, än som i allmänhet kan beräknas för person av hans ålder.
I § 16 stadgas vidare, att tjänstinnehavare, som vill begagna
sig av omförmälda rätt, är skyldig betala, utöver de årsavgifter och befordringsavgifter,
som äro gemensamma för alla kassan tillhörande tjänstemän,
det tillägg till befordringsavgiften, som med hänsyn till hans samt
hans hustrus och barns ålder kan efter försäkringstekniska grunder böra utgå.
För dem, som innehava tjänster å den av Riksdagen godkända och
av Kungl. Maj:t fastställda staten för kanalverket och räkenskapsavdelningen
i Trollhättan, eller befattningar, som upptagits å de av Kungl.
Maj:t fastställda provisoriska staterna för Trollhätte kraftverk, är, även
sedan befattningen uppförts på ordinarie stat, anslutningen till civilstatens
änke- och pupillkassa alltså endast villkorlig. De, som önska
sådan anslutning, få därom gorå särskild ansökning till kassans styrelse,
varefter styrelsen prövar, om och under vilka villkor tillträde till kassan
kan medgifvas. Detsamma blir förhållandet med de vid Trollhätte kanal
genom kontrakt anställda förmän och vakter in. fl.
I propositionen vid 1911 års riksdag föreslogos också vissa bestämmelser
i syfte att bereda ifrågavarande befattningshavare vissa lättnader
i berörda hänseenden.
Dåvarande departementschefen yttrade i sådant avseende följande.
Det syntes honom vara med billighet överensstämmande, att staten
vidtoge åtgärder för att dessa befattningshavare måtte kunna vinna inträde
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
89
i kassan på samma villkor, som komme att gälla för tjänstemän, vilka,
efter det statens vattenfallsverk vunnit anslutning till kassan, utnämndes
till innehavare av ordinarie tjänster vid nämnda verk.
Familjepensionering tillkomma nämligen redan kanalverkets och
räkenskapsavdelningens personal, och om staten beslutade, att detta behov
skulle tillgodoses på annat sätt, syntes det böra medgivas, att de särskilda
utgifter, som till följd av förändringens genomförande komme att
drabba de dåvarande befattningshavarna, finge bestridas av statsverket.
Vad anginge Trollhätte kraftverks personal, ansåg departementschefen
den omständigheten, att stat för verket icke var definitivt fastställd
eller familjepensioneringen ordnad, då kraftverket år 1910 sattes i gång
och personalen alltså måste anställas, icke böra medföra, att denna personal
bleve försatt i sämre ställning än de, som sedermera tillträdde tjänster
vid kraftverket.
Departemenschefen höll alltså före, att, därest särskilda tilläggsavgifter
komme att avfordras några av de vid statens vattenfallsverk redan
befintliga befattningshavarna, som ville vinna anslutning till civilstatens
änke- och pupillkassa, dessa 1 illäggsavgifter borde få av vattenfallsstyrelsen
utbetalas av statens vattenfallsverks medel.
Därest någon till följd av ålder över 60 år eller sjuklighet icke
kunde bliva delägare i kassan, syntes medgivande böra lämnas vattenfallsstyrelsen
att till änka och barn, som han kunde komma att efterlämna,
utbetala pension av statens vattenfallsverks medel med samma belopp
och enligt samma grunder, som gällde för pension från civilstatens änkeoch
pupillkassa. Såsom villkor borde dock föreskrivas, att tjänstemannen
till statens vattenfallsverks kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter,
som han skulle erlagt, i fall han varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa.
Staten skulle därigenom möjligen komma att direkt ansvara för
pension till tjänstemans änka och barn. Någon betänklighet mot denna
anordning ansåg departementschefen emellertid icke böra förefinnas.
Den vore en förutsättning för hans förslag att personalen skulle anslutas
till civilstatens änke- och pupillkassa, och genom en sådan anslutning
ordnades familj epensioneringen på för staten billigaste sätt. Man syntes
icke heller behöva befara, att detta undantagsstadgande skulle behöva
tillämpas i någon större utsträckning. Vid statens vattenfallsverk funnos för
det dåvarande endast 6 befattningshavare, som vid 1912 års ingång hade
fyllt 60 år, och föreskriften, att svag hälsa utgjorde hinder för redan befintliga
tjänstemäns inträde i kassan, antogs icke komma att tillämpas i
någon större utsträckning.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 höft. (Nr 75.)
12
90
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.
Beträffande förmän och vakter vid kanalverket borde, enligt departementschefens
åsikt, ytterligare medgivande lämnas. Enligt § 18 i
reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skulle delägare i kassan
såsom årsavgift erlägga 21 procent av sitt delaktighetsbelopp. Dessutom
skulle jämlikt § 14 i samma reglemente viss befordringsavgift betalas av
en var, vilken, efter det han fyllt tjugofyra år, inträdde såsom delägare
i kassan eller erhölle förhöjning i delaktighetsbeloppet. Denna befordringsavgift
uppginge för den, som först vid mera framskriden ålder
bleve delägare i kassan, till ganska betydande belopp. Om, såsom departementschefen
föreslagit, en kanalvakts pension bestämdes till 900
kronor, skulle en sådan vakt, vilken vid inträdet i kassan fyllt 50 år,
få betala 561 kronor 60 öre i befordringsavgift.
Redan enligt de med förmännen och vakterna vid kanalverket avslutade
kontrakten kunde emellertid änka efter sådan vakt erhålla {(elision,
som i regel uppginge till 200 kronor. Jämväl fader- och moderlösa barn
efter befattningshavare kunde på grund av kontrakten tillerkännas årligt
understöd till uppnådda femton års ålder med sammanlagt högst tio
kronor i månaden. Rätten till dessa pensioner vore visserligen icke ovillkorlig,
men bestämmelserna i kontrakten hade alltid tillämpats så, att
pensioner till änkor och barn utgått med de föreskrivna beloppen. I
praktiken hade alltså en verklig pensionsrätt för änkor och barn förelegat.
För att kanalvakternas änkor och barn skulle komma i åtnjutande av dessa
pensioner, hade vakterna icke erlagt några avgifter. Ifall vakterna åter
skulle anslutas till civilstatens änke- och pupillkassa, måste de, förutom
omförmälda tilläggs- och befordringsavgifter, betala årsavgifter, under det
pensionen för deras änkor nedsattes från 200 till 180 kronor.
För att vakterna genom att övergå på den nya staten icke måtte
beträffande familjepensioneringen komma i alltför mycket sämre ställning
än för det dåvarande, syntes man därför beträffande dem böra gå något
längre än i fråga om andra tjänstemän vid statens vatrenfallsverk och
medgiva, att även de befordringsavgifter, som eventuellt komme att
avfordras dem, måtte erläggas av nämnda verks medel.
Vad anginge de sju ordinarie tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk
och räkenskapsavdelning, för vilkas familjepensionering enligt 1905
års Riksdags medgivande vore på det sätt sörjt, att staten lämnade vissa
bidrag, därest de vunnit delaktighet i allmänna änke- och pupillkassans
premieavdelning, ansåg departementschefen någon ändring därutinnan icke
böra vidtagas, därest dessa tjänstemän till följd av befordringsavgifternas
storlek skulle föredraga att bibehålla detta sätt för familjepensionering
framför att söka bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
91
Då för de redan befintliga tjänstemännen inträde i civilstatens
änke- och pupillkassa skulle bero på frivillig ansökning, samt eventuella
tilläggsavgifter svårligen läte sig på förhand beräknas, kunde departementschefen
icke lämna någon uppgift på den kostnad, som skulle drabba
staten, därest eventuella tilläggsavgifter för samtliga befattningshavare
och dessutom befordringsavgifter för förmän och vakter vid kanalverket
skulle gäldas av statens vattenfallsverks medel. Dessa utgifter, som blott
skulle ifrågakomma vid de dåvarande befattningshavarnas inträde i
kassan, bleve emellertid enligt departementschefens mening obetydliga i
jämförelse med den kostnad för all framtid, som familjepensionering utan
inordnande av vatten fallsverken under civilstatens änke- och pupillkassa
skulle medföra för statsverket.
I överensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog
Kungl. Maj:t 1911 års Riksdag, att, under förutsättning av sådan ändring
i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid
statens vattenfallsverk, oaktat de ej enligt det då framlagda förslaget skulle
underkastas pensionslagens bestämmelser, bleve förpliktade till delaktighet
i kassan, medgiva,
att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i sistberörda reglemente
kunde komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa,
ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente
skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång
anställts vid Trollhare kanalverk, finge utbetalas av vederbörande
verks medel; samt
att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde
bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och
barn, som han kunde komma att efterlämna, finge av vederbörande verks
medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som
gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att
tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter,
som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa, dock att förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång
anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behövde erlägga årsavgifter.
Beträffande det föreslagna medgivandet i det förstnämnda hänseendet
anförde statsutskottet, att ett dylikt medgivande givetvis komme att
medföra rätt betydande kostnader för statsverket, men då de förmän och
vakter, om vilka fråga vore, redan på grund av sina kontrakt ansåges
vara av staten tillförsäkrade pension för sina familjer, samt billigheten
syntes kräva, att staten erlade den erforderliga tilläggsavgiften jämväl
för de övriga befattningshavarna vid statens vattenfallsverk, vilka vore
92
Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 75.
därstädes anställda vid tiden för nämnda verks anslutning till ifrågavarande
kassa, hade utskottet ansett sig böra tillstyrka vad Kungl. Maj:t
sålunda föreslagit.
Emot Kungl. Maj:ts förslag i det senare hänseendet gjorde utskottet
icke någon erinran.
mentschefén Den omständigheten, att enligt mitt förslag reglementet för civil
men
sc e en- statens änke- och pupillkassa skulle utan vidare bliva gällande för personalen
vid statens vattenfallsverk, har icke någon inverkan på frågan om behovet
eller billigheten av de ifrågasatta övergångsbestämmelserna, och ansluter
jag mig härvid i själva saken till statsutskottets uppfattning.
Beträffande dessa övergångsbestämmelser föreslog, såsom nämnt,
Kungl. Maj:t Riksdagen medgiva, bland annat, att de befordringsavgifter,
som jämlikt § 14 i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skulle
till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före viss tidpunkt anställts
vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas av vederbörande verks medel.
Då emellertid vid kanalverket finnas vissa befattningshavare, nämligen
maskinskötare, vilka i avlöningshänseende intaga en mellanställning
mellan omförmälda förmän och vakter, har det synts kommittén, att dylikt
medgivande bör utsträckas till att omfatta jämväl maskinskötare. Härutinnan
är jag ock ense med kommittén.
Såsom en följd härav torde maskinskötare, som icke kunna bereda
sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, böra befrias från skyldighet
att till vederbörande verks kassa erlägga befordringsavgifter.
f avseende å rätten att komma i åtnjutande av ovan angivna förmåner
skulle tidpunkten för vederbörandes anställning vara avgörande. I sådant
hänseende var av Kungl. Maj:t föreslaget, att anställningen skulle hava
skett före 1912 års ingång.
Kommittén, som förutsatt, att vid eventuellt uppkommande vakans
på förmans-, maskinskötare- eller vaktbeställning tjänsten icke definitivt
tillsättes förr än med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande, har
ansett sig kunna föreslå, att numera anställning före ingången av år 1913
må vara i antydda hänseende bestämmande. Häremot synes mig icke något
vara att erinra.
§ 20. I fråga om sättet för tjänstemännens antagande, varom § 20 inne
håller
bestämmelser, torde böra erinras, att, i överensstämmelse med 1909
års Riksdags beslut, överingenjören vid Trollhätte kraftverk skall tillsättas
genom förordnande på viss tid av högst sex år.
Den avfattning, paragrafen erhöll i Kungl. Maj:ts förslag år 1911 och
som överensstämmer med motsvarande stadganden i avlöningsreglementen
O O O
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 15.
93
för telegraf- och postverken samt postsparbanken, gav icke anledning till
erinran från statsutskottets sida.
I anslutning till kommittén har jag i slutet av denna paragraf ansett
mig böra intaga en hänvisning, beträffande kvinnliga kontorsskrivare, till
§ 6 mom. 3.
Enligt § 21 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 skulle en var, som med § 21.
eller efter viss angiven tidpunkt kornme att tillträda befattning såsom tjänsteman
vid statens vattenfallsverk, vara pliktig att underkasta sig de i avlöningsreglementet
givna villkor och bestämmelser samt den minskning i
befintliga sportelinkomsfer, som kunde varda av Kungl. Maj:t bestämd,
ävensom de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde
varda stadgade.
Då icke blott minskning utan även upphörande av eventuellt förekommande
sportelinkomster torde, kunna ifrågakomma, har, vid stadgandets
avfattning i det av mig nu framlagda förslaget, tagits hänsyn härtill,
därvid beaktats vad i sådant hänseende förekommer i avlöningsvillkoren för
en mängd ämbetsverk och myndigheter.
Med avseende å innehållet uti § 19 av mitt förslag har ur
§21 uteslutits stadgandet om skyldighet för vederbörande att underkasta
sig förändrade bestämmelser i fråga om pension.
Senare delen av § 21 enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag innehöll
föreskrift därom, att till de nuvarande innehavare av befattningar vid
Trollhätte kanal- och vattenverk, vilka före viss tidpunkt förklarade, att
de icke ville underkasta sig avlöningsreglementet samt dess villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, avlöningsförmåner
skulle utgå enligt för dem hittills gällande grunder.
Den av fattning senare delen av § 21 sålunda erhöll har icke synts
vara fullt tydlig och uttömmande, och har fördenskull denna del av paragrafen
formulerats mera i överensstämmelse med vad i dylikt hänseende
i allmänhet plägat stadgas i avlöningsvillkor.
I avlöningsreglementena för telegraf- och postverken har intagits § 22.
föreskrift därom, att grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas
av Kungl. Maj:t.
Föreskrift i sådant hänseende har synts mig böra införas jämväl i
avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
Enligt kommitténs förslag skulle det nya avlöningsreglementet lända
till efterrättelse från och med den 1 januari 1914.
Tiden för
ikraftträdandet
av
avlöningsreglementet.
94
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Särskilda framställningar hava emellertid gjorts därom, att det nya
reglementet måtte tidigare träda i kraft.
Vattenfallsstyrelsen har sålunda uti sitt utlåtande den 17 december
1912 hemställt, att tidpunkten för ikraftträdandet måtte bestämmas till
den 1 juli 1913. Därjämte hava tjänstemän vid Trollhätte kanal- och
vattenverks avdelning kanalverket föreslagit, att nämnda tidpunkt måtte
framflyttas till den 1 januari 1913.
Till stöd för sistberörda framställning bär anförts, att, då det av
vattenfallsstyrelsen år 1909 upprättade förslaget till avlöningsreglemente
fördröjts till avgörande på grund av de olika utredningar, som detsamma
haft att genomgå, den välbehövliga förhöjningen av löneförmånerna icke
kommit sökandena till del inom den tid, som ursprungligen beräknats,
samt att detta vore så mycket mera kännbart, som levnadsvillkoren under
de senare åren alltmera stegrats.
Vidare har erinrats, att i motsats till sökandena samtliga befattningshavare
vid Trollhätte kraftverk genom provisoriska avlöningsstater redan
från år 1910 kommit i åtnjutande av höjda avlöningsförmåner och sålunda
erhållit en mera gynnad ställning; för utjämning av denna olikhet vore
det enligt sökandenas förmenande önskvärt, att tiden för avlöningsreglementets
tillämpande om möjligt framflyttades.
För reglementets snara tillämpande hava sökandena jämväl ansett
tala den omständigheten, att de extra ordinarie tjänstemän vid kanalverket,
som eventuellt komme att förflyttas på ordinarie stat och som
innehaft anställning vid verket icke mindre än 6—10 år, icke skulle förrän
fi ån den tid, reglementet träder i kraft, äga tillgodoräkna sig någon del
av sin tjänstgöring för erhållande av avlöningsförhöj ning.
Vattenfallsstyrelsen har i sitt yttrande den 20 december 1912 över
berörda framställning uttalat, att styrelsen icke ansett lämpligt föreslå
tiden för reglementets ikraftträdande till den 1 januari 1915, enär det
syntes styrelsen kunna mota betänkligheter att giva retroaktiv verkan åt
beslutet om godkännande av avlöningsreglementet. Därest Kungl. Maj:t
emellertid skulle finna hinder i sådant hänseende icke föreligga, har styrelsen,
då det blivande avlöningsreglementet syntes böra vinna tillämpning
så snart som möjligt, funnit sig kunna förorda bifall till framställningen.
Departe- Beträffande de löneregleringar, som under de senare åren ägt rum,
mentschefen: jiar gg_ g0tt gom undantagslöst gällt, att ny avlöningsstat trätt i kraft
från och med året näst efter det, varunder regleringen beslutats. I fråga
om statens vattenfallsverk synes mig icke tillräckliga skäl föreligga för att
härutinnan göra undantag. Erinras må ock, att genom Kungl. Maj:ts be
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
95
slut den 31 december 1912 redan fastställts utgiftsstater för statens vattenfallsverk
för år 19 I 3. Vid antydda förhållanden finner jag mig böra tillstyrka,
att tidpunkten för ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk må bestämmas till den 1 januari
1914.
* *
I propositionen vid 1911 års riksdag angående godkännande av förslag
till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk föreslog
Kungl. Maj:t, att Riksdagen måtte medgiva, att de avlöningsförmåner,
som enligt avlöningsreglementet tillkomme tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
finge utgå direkt av vederbörande verks medel.
1 nämnda hänseende yttrade dåvarande departementschefen, att avlöningen
till tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk syntes böra utgå direkt
av kanalinkomsterna och avlöningarna till tjänstemännen vid Trollhätte
kraftverk direkt av dettas inkomster.
Avlöningarna till tjänstemännen vid räkenskapsavdelningen ansåg
departementschefen lämpligen kunna utgå av kanalverkets, kraftverkets
och egendomsförvaltningens inkomster, i enlighet med fördelning, som bestämdes
av vattenfallsstyrelsen i förhållande till det arbete, som de olika
avdelningarna förorsakade räkenskapsavdelniagens personal. Därest denna
personal toges i anspråk med arbete för kraftverksbyggnaden och Trollhätte
kanals ombyggnad, syntes jämväl av de därför anslagna medlen
något bidrag böra lämnas till ifrågavarande personals avlöning.
Då nya under vattenfallsstyrelsen lydande verk komme till stånd, borde
även avlöningarna till deras tjänstemän utgå direkt av verkens inkomster.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om sättet för avlöningens bestridande
lämnades av statsutskottet utan anmärkning och har icke heller givit
mig anledning till erinran.
-tf
*
I
händelse av bifall till vad jag sålunda föreslagit, skulle avlöningsreglementet
erhålla följande lydelse.
Avlöningsreglemente :
Hl. f för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
§ 1.
Överingenjören vid Trollhätte kraftverk äger såsom fast avlöning
uppbära årligt arvode av 8,000 kronor samt i stället för tjänstgöringspen
-
96
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
ningar tantiem å nettovinsten av kraftverkets rörelse med 2,000 kronor,
därest vinsten icke överstiger 200,000 kronor, samt ytterligare, därest
vinsten överstiger 200,000 kronor, med en halv procent å överskjutande
belopp, allt för år räknat.
Tantiem utgår för året på en gång, sedan årets bokslut blivit av
vattenfallsstyrelsen godkänt, och anses, där fördelning mellan olika tjänstförrättare
skall ske, falla med lika belopp på lika delar av året.
§ 2.
Till övriga tjänstemän utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar,
jämlikt följande avlöningsskala med däri angivna årliga
belopp för de särskilda avlöningsklasserna:
Klass. |
Tjänstgörings- |
Summa |
|
Kronor. |
penningar. Kronor. |
avlöning. Kronor. |
|
1...... |
.....4,200 |
2,800 |
7,000 |
2..... |
.....3,900 |
2,600 |
6,500 |
3..... |
.....3,600 |
2,400 |
6,000 |
4..... |
.....3,300 |
2,200 |
5,500 |
5..... |
.....3,000 |
2,000 |
5,000 |
6..... |
.....2,760 |
1,840 |
4,600 |
7..... |
.....2,520 |
1,680 |
4,200 |
8..... |
.....2,400 |
1,400 |
3,800 |
9..... |
.....2,200 |
1,200 |
3,400 |
10..... |
.....2,000 |
1,000 |
3,000 |
11..... |
.....1,800 |
900 |
2,700 |
12..... |
.....1,600 |
800 |
2,400 |
13..... |
.....1,500 |
600 |
2,100 |
14..... |
.....1,440 |
510 |
1,950 |
15..... |
.....1,350 |
450 |
1,800 |
16..... |
.....1,240 |
410 |
1,650 |
17..... |
.....1,130 |
370 |
1,500 |
18..... |
.....1,040 |
340 |
1,380 |
19..... |
..... 950 |
310 |
1,260 |
20..... |
..... 920 |
220 |
1,140 |
21..... |
..... 820 |
200 |
1,020 |
22..... |
..... 770 |
190 |
960 |
23..... |
..... 720 |
180 |
900 |
Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 75.
97
Deri fasta avlöningen utgår till nedannämnda tjänstemän enligt följande
reglering:
Klass. |
Lägsta avlöning. Kronor. |
Klass. |
Högsta avlöning. Kronor. |
|
Trollhätte kanalverk. |
||||
Överingenjör............ |
Q O |
6,000 |
1 |
7,000 |
Kanalingenjör........... |
7 |
4,200 |
4 |
5,500 |
Kanalinspektor av l:a graden..... |
9 |
3,400 |
6 |
4,600 |
» - 2:a » ..... |
10 |
3,000 |
7 |
4,200 |
» » 3:e » ..... |
11 |
o o of |
8 |
3,800 |
Bokhållare av l:a sraden...... |
13 |
2,100 |
10 |
3,000 |
i'' 2:a » . . |
15 |
1,800 |
11 |
2,700 |
Förman av l:a graden........ |
18 |
1,380 |
14 |
1,950 |
» » 2:a » ........ |
20 |
1,140 |
16 |
1,650 |
Kontorsskrivare, kvinnlig...... |
20 |
1.140 |
16 |
1,650 |
. Förman av 3:e graden....... |
21 |
1,020 |
17 |
1,500 |
Maskinskötare........... |
22 |
960 |
18 |
1,380 |
Vakt............... |
23 |
900 |
19 |
1.260 |
Trollhätte kraftverk. |
||||
Överingenjörsassistent........ |
6 |
4,600 |
3 |
6,000 |
Driftingenjör............ |
6 |
4,600 |
3 |
6,000 |
Distriktsingenjör utom huvudstationen |
6 |
4,600 |
3 |
6,000 |
» vid » |
7 |
4,200 |
4 |
5,500 |
Kontrollör............. |
10 |
3,000 |
7 |
4,200 |
Driftverkmästare.......... |
12 |
2,400 |
9 |
3,400 |
Instrumentmakare......... |
12 |
2,400 |
9 |
3,400 |
Bokhållare av l:a graden...... |
13 |
2,100 |
10 |
3,000 |
» » 2:a t> ...... |
15 |
1,800 |
11 |
2,700 |
Övermontör............ |
15 |
1,800 |
11 |
2,700 |
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. |
44 käft. (AV 75.) |
13 |
98
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr In.
Klass. |
Lägsta avöning. Kronor. |
Klass. |
Högsta avlöning. Kronor. |
|
Stationsinästare........... |
15 |
1,800 |
11 |
2,700 |
Reparationsmästare......... |
16 |
1,650 |
12 |
2,400 |
Maskinist av l:a graden....... |
16 |
1,650 |
12 |
2,400 |
Montör.............. |
19 |
1,260 |
15 |
1,800 |
Maskinist av 2:a graden....... |
20 |
1,140 |
16 |
1,650 |
Kontorsskrivare, kvinnlig...... |
20 |
1,140 |
16 |
1,650 |
V akt............... |
23 |
900 |
19 |
1,260 |
Trollhätte räkenskapsavdelning. |
||||
Kontorschef............ |
6 |
4,600 |
3 |
6,000 |
Kassör.............. |
10 |
3,000 |
7 |
4,200 |
Revisor och kontrollinspektor..... |
10 |
3,000 |
7 |
4,200 |
Bokhållare av l:a graden...... |
13 |
2,100 |
10 |
3,000 |
» » 2:a » ...... |
15 |
1,800 |
11 |
2,700 |
Kontorsskrivare, kvinnlig...... |
20 |
1,140 |
16 |
1,650 |
V akt............... |
23 |
900 |
19 |
1,260 |
§ 4.
Antalet av nedanstående befattningar utgör:
Överingenjörer............
Kontorschef.............
Överingenjörsassistent.........
Driftingenjör ............
Distriktsingenjörer..........
Kanalingenjör............
Kanalinspektor av l:a graden .....
» » 2:a » ..........1
» 3:e » ..........1
Kontrollör...................1
Kassör....................1
Revisor och kontrollinspektor..........1
99
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Antalet övriga i § 3 omförmälda befattningar bestämmes för varje
år av Kungl. Maj:t.
§ 5.
l:o. Tjänsteman, för vilken den fasta avlöningen i § 3 finnes bestämd
till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller förhöjning i denna
avlöning enligt de bestämmelser, vilka finnas sammanförda i den vid detta
reglemente fogade avlöningstabell, under iakttagande:
att tjänsteman under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med gott vitsord
bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet, som i
fråga om rätt att uppbära avlöning likställts med semester;
att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före detta
avlöningsreglementes trädande i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande
befattning hos statens vattenfallsverk, Trollhätte kanal- och vattenverk,
Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten mellan Ströms
kanal och Ivarslund;
att befattningshavare vid Trollhätte kanalverk, den till Trollhätteverken
hörande räkenskapsavdelningen, provisorisk kraftstation i Trollhättan med
tillhörande linjer eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund,
som vid tillträdande av den nya avlöningsstaten skulle erhålla lägre avlöning
än han förut tillsammans uppburit i sin befattning, äger såsom personligt
tillägg till lönen uppbära skillnaden intill dess hans avlöning stigit till
samma belopp; skolande härvid inkomst, som befattningshavare vid kanalverket
uppburit i provision eller andel av straffavgifter, beräknas efter
medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under senast
förflutna tio kalenderår;
att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från
en befattning till annan, å vilken den fasta begynnelseavlöningen är lika
med eller lägre än den fasta avlöning, som han vid tiden för förflyttningen
uppbär, kvarstår i innehavande klass och äger för uppflyttning i närmast
högre klass tillgodoräkna sig hela den tid han innehaft avlöning efter
den klass han vid förflyttningen tillhört; dock att den, som etter egen
ansökning eller uttryckt önskan förflyttas till befattning med lägre slutavlöning,
ej må bekomma högre avlöning än den för sistnämnda befattning
bestämda slutavlöning;
100
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 75.
att likväl tjänsteman, som, då lian intjänat stadgad tid för uppflyttning
i högre klass, redan uppnatt den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må uppflyttas i högre klass.
2:o. Undantagsvis ma, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad
person, Kungl. Maj:t kunna tilldela överingenjör vid kanalverk samt
driftingenjör, instrumentmakare och stationsmä.stare vid kraftverk fast avlöning
efter högre klass än den, som i ovan angivna reglering finnes såsom
lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning angiven,
dock icke i näsrot fall högre än den för befattningen bestämda slutavlöning.
§ 6.
För åtnjutande av den i detta reglemente uppförda avlöning gälla
följande allmänna bestämmelser:
l:o. Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion givna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan
minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande
fasta avlöning eller pensionsrätt samt, vid förflyttning till annan
ort, mot ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen sker utan
hans egen ansökning eller uttryckta önskan.
Utgår någon del av avlöningen i form av tantiem, är tjänstemannen underkastad
den reglering härav, som kan varda i vederbörlig ordning bestämd.
2:o. Med ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk må icke
förenas annan tjänst ä rikets, Riksdagens eller kommuns stat.
Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag som helst, så framt ej, vad angår överingenjör
eller kontorschef, Kungl. Mrij:t och, vad angår innehavare av annan befattning,
vattenfallsstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen vid statens vattenfallsverk, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.
3:o. Till kvinnlig kontorsskrivarbefattning må gift kvinna befordras
allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat
medgivande.
Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 15.
101
Där innehavare av kvinnlig kontorsskrivarbefattning ingår äktenskap.
skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
därest icke vattenfallsstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner det nödigt.
4:o. Tjänsteman äger tillgodonjuta oavkortad avlöning icke blott för
den tid han verkligen tjänstgjort utan även. med undantag av felräkningspenningar
samt av den i § 15 omförmälda provision och särskilda ersättning,
under den tid. han åtnjutit semester eller för beredande av semester
bestritt högre befattning eller med vattenfallsstyrelsens medgivande använt
för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier
i frågor, fallande inom området för hans verksamhet, eller som åtgått
för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig
eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.
5:o. Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes
åtnjuta oavkortad avlöning, med de i mom. 4:o angivna undantag, under
högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom
tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men äger därefter
åtnjuta allenast de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgår i
form av arvode och tantiem, allenast de till arvodet hörande förmåner.
6:o. Tjänsteman, som av annan anledning än i mom. 4:o och 5:o omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan
av vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl av de till lön eller, därest den
fasta avlöningen utgår i form af arvode och tantiem, av de till arvodet
hörande förmåner avstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest prövas skäligt.
7:o. Därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen
under tjänsteutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må
avlöningen, med de i mom. 4:o angivna undantag, kunna, efter vattenfallsstyrelsens
beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader;
ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del
avlöning kali böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.
8:o. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom
vikarie bestrida högre befattning.
Erfordras vikarie för tjänsteman i anledning av dennes tjänsteresa
inom landet eller då tjänsteman åtnjuter semester eller fullgör uppdrag
såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa eller
undfått sådan kostnadsfri sjukledighet, som avses i mom. 5:o, äger den
vikarierande liksom ock annan i succession efter honom såsom fast avlöning
allenast åtnjuta vad som tillkommer honom å hans egen tjänst.
102
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Erfordras vikarie för tjänsteman av annan anledning, äger den vikarierande,
utöver egen fast avlöning, uppbära ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan de till den lästa avlöningen hänförliga tjänstgöringspenningarna
i lägsta avlöningsklassen för, å ena sidan, den högre befattning,
som uppehälles, och, å andra sidan, den vikari erandes egen befattning,
dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet är avsett att fortgå under
längre tid än tre månader, att den vikarierandes sammanlagda avlöningsförmåner
ej må överstiga vad han såsom ordinarie å befattningen skulle
äga uppbära. Därest i nu ifrågavarande fall vikarie erfordras för överingenjören
vid Trollhätte kraftverk och denne icke må för ledighetstiden
tillgodoräkna sig tantiem, äger vikarien, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar,
uppbära tantiem enligt fördelning, som i § 1 angives,
dock lägst till belopp motsvarande vad han fått avstå av tjänstgöringspenningarna.
År åter anledningen till bemälde överingenjörs tjänstledighet
sådan, att han äger tillgodoräkna sig tantiem för ledighetstiden, och är
vikarien icke skyldig att utan särskild gottgörelse bestrida befattningen,
förordnar Kungl. Magt i förekommande fall beträffande den ersättning, som
må tillkomma vikarien.
9:o. Vad i mom. 8:o tredje stycket stadgas skall gälla jämväl
beträffande tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom
ock beträffande vikarie i succession efter honom. Extra ordinarie tjänsteman
äger att under uppdrag, varom i detta moment är fråga, uppbära
den begynnelseavlöning, som är förenad med den tjänst han uppehåller.
§ 7.
Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester, överingenjör vid kraftverk, driftingenjör
och distriktsingenjör under högst 45 dagar, annan i ingerijörstjänst
anställd befattningshavare, kontorschef, kanalinspektor, kontrollör,
kassör, revisor och kontrollinspektor, driftverkmästare, bokhållare, övermontör,
stationsmästare, montör och kontorsskrivare under högst 30 dagar
samt övrig personal under högst 15 dagar.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd.
är pliktig att å tid av året, som bestämmes av vederbörande överordnade
myndighet, begagna sig av semester.
§ 8.
Vid avgång från tjänst till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall utgå de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgöres av arvode
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
103
och tantiem, de till arvodet hörande förmåner till månadens slut; dock
att, då tjänsteman, som åtnjuter fri bostad, avlider, vattenfallsstyrelsen
inå, efter prövning av förekommande omständigheter, medgiva hans änka
eller efterlevande familj att för avflyttning från bostaden njuta lämplig fardag.
Avlider vid statens vattenfallsverk anställd extra tjänsteman, må därest
och i den mån den myndighet, som beslutit om anställningen, så prövar
skäligt, den för befattningen bestämda avlöningen utgå till månadens slut.
Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd av olyckshändelse,
timad under tjänsteutövning eller arbete vid verket, må ett belopp,
motsvarande den avlidnes fasta avlöning för en månad, såsom begravningshjälp
tilldelas hans dödsbo.
§ 9.
Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande resereglemente, dock
att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från boningsorten, vid ofta
återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna därtill
eljest föranleda, vattenfallsstyrelsen äger bestämma lägre resekostnads- och
traktamentsersättning.
§ io.
Förmån av fri bostad eller ersättning därför må, efter vattenfallsstyrelsens
beprövande, tillkomma överingenjören vid Trollhätte kraftverk
samt övriga vid statens vattenfallsverk anställda ordinarie tjänstemän, därvid
ersättningsbeloppen skola beräknas för överingenjören vid nämnda kraftverk
till 1,500 kronor och för övriga tjänstemän till minst 15 och högst
30 procent av den fasta avlöningen allt efter den ort, där vederbörande är
placerad, och i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas;
dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må
överstiga 1,500 kronor.
Då ersättning för bostad utgår, må, därest av statens vattenfallsverk disponeras
lägenhet, som finnes vara för vederbörande tjänsteman lämplig, sådan
lägenhet mot hyra till honom upplåtas, därvid hyresbeloppet skall bestämmas
med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för liknande
lägenhet, samt, i det fall att hyran överstiger ersättningsbeloppet, skillnaden
av tjänstemannen erlägges till statens vattenfallsverk och, i motsatt
fall, det belopp, varmed hyran understiger ersättningen, av nämnda verk
utbetalas till tjänstemannen.
Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och,
då bostaden ligger i närheten av ett statens kraftverk, fri elektrisk belys
-
104
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
ning, allt efter vattenfallsstyrelsens bestämmande; dock att vederbörande
tjänsteman skall vara skyldig att själv bekosta erforderlig elektrisk armatur
och lampor.
Förmånen av fri bostad eller ersättning därför räknas beträffande
överingenjören vid Trollhätte kraftverk till arvodet och beträffande övriga
tjänstemän till lönen.
De tjänstemän, som åtnjuta förmånen av fri bostad, skola vara boende
i den upplåtna lägenheten.
. § 11.
Å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga, kunna
tjänstemän med slutavlöning av högst 3,400 kronor av vattenfallsstyrelsen
tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt av Kungl. Maj:t fastställda
grunder, med högst femton procent av dem tillkommande fasta avlöning.
Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som den fasta avlöningen.
§ 12.
Felräkningspenningar tillkomma årligen kassören vid den till Trollhätteverken
förande räkenskapsavdelningen med 500 kronor, kanalinspektoren
vid Akersbergs station med 300 kronor, kanalinspektorerna vid
Brinkebergskulle och Ströms stationer med 100 kronor till vardera och
bokhållare vid nämnda verk, åt vilken uppbörd anförtros, med 75 kronor,
varjämte vattenfallsstyrelsen äger årligen anvisa ett belopp av högst 300
kronor till fördelning bland de tjänstemän vid samma verk, som nattetid
utöva uppbördstjänst.
Felräkningspenningarna utgå alltid till den som bestrider tjänsten.
§ 13.
Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos statens vattenfall
sver k anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,
med högst femton procent av hvarje belopp, som på grund av
anmärkning, gjord av sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till
redovisning eller såsom obehörigen kreditera^ till statens vattenfallsverk
inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle hava kommit
nämnda verk till godo, eller, såsom för högt debiterat eller för lågt bred!-terat, till vederbörande återgäldas.
105
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
§ 14.
Efter vattenfallsstyrelsens beprövande må utöver den fasta avlöningen
kunna utbetalas tillä,ggsarvode av högst 300 kronor om året till telefoneller
portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande arbete,
samt till vakt vid administrationsbyggnaden i Trollhättan, åt vilken uppdrages
att bestrida sådana särskilda göromål, som icke skäligen kunna
anses tillhöra hans befattning. Sådant arvode räknas till tjänstgöringspenningarna.
§ 15.
Till personal å kanalverk tillhörig bogserbat må utgå provision å
den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp, som vattenfallsstyrelsen
äger bestämma.
Till maskinskötare och vakter vid kanalverk samt montörer och vakter
vid kraftverk, vilka sysselsättas med arbete, fallande utanför deras vanliga
arbetsområde, må utbetalas särskild ersättning med det belopp, varmed
arbetsförtjänsten, beräknad enligt fastställda ackordspris, kan komma att
överskjuta den för samma personal bestämda ordinarie avlöning.
§ 16.
Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
ärligt belopp må tilldelas driftverkmästare, instrumentmakare, övermontör,
stationsmästare, reparationsmästare, maskinist, förman, montör, maskinskötare
och vakt ävensom med dessa jämförlig extra personal enligt reglemente,
som av vattenfallsstyrelsen fastställes.
§ 17.
Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt de i § 16 nämnda ordinarie
och extra tjänstemän, ävensom till andra tjänstemän under sjukdom, som
föranletts av olycksfall i tjänsten. Sådan förmån må dock icke tillkomma
tjänstemans familj.
Anm. Där tjänsteman redan tillförsäkrats kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter
jämväl för sin familj, skall denna förmån fortfarande utgå, så länge han kvarstår i den befattning,
i vilken han tillförsäkrats berörda förmån.
§ 18.
Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sarnl. 44 käft. (Nr 75.) 14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
io*;
må han under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder tjänsteman avstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
av hans avlöning, smil icke av vattenfallsstyrelsen prövas böra användas
till befattningens uppehållande, innehållas, såvida ej vattenfallsstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något därav.
§ 19-
l:o. Överingenjör vid Trollhätte kraftverk, vilken minst 12 år innehaft
förordnande i nämnda egenskap eller på grund av olycksfall i tjänsten
tidigare bliver oförmögen till vidare tjänstgöring, är berättigad att i
pension uppbära 5,500 kronor för år. Om överingenjör, innan han uppnår
12 tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till
nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från
sin befattning, utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma,
är han berättigad att i årlig pension uppbära 4,500 kronor, då avgången
sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången sker efter
6 men före 12 tjänstår. Pensionen utgår av kraftverkets medel, och skall
såsom pensionsavgift ett belopp av 302 kronor 50 öre årligen avdragas å
det för överingenjören bestämda arvodet eller, därest avgången sker av
annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intill dess han uppnått
65 år, tillkommande pension.
2:o. För övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i fråga
om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension
gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid
tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, söm därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.
För dessa övriga tjänstemän, såvitt de äro anställda vid Trollhätte
kanal- och kraftverk samt räkenskapsavdelning, skall pensionsunderlag beräknas
till följande belopp:
4,800 kronor för överingenjören vid kanalverket,
4,200 kronor för överingenjörsassistent, driftingenjör, distriktsingenjör
utom huvudstationen och kontorschef,
4.000 kronor för kanalingenjör och distriktsingenjör vid huvudstationen,
3,300 kronor för kanalinspektor av l:a graden,
3.000 kronor för kanalinspektor av 2:a graden, kontrollör, kassör
samt revisor och kontrollinspektor,
2,400 kronor för kanalinspektor av 3:e graden,
2.000 kronor för driftverkmästare, instrumentmakare och bokhållare
av l:a graden,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
107
1,800 kronor för bokhållare av 2:a graden, övermontör, stationsmästare,
reparationsmästare och maskinist av l:a graden,
1,200 kronor för förman av l:a och 2:a graden, montör, maskinist
av 2:a graden och kontorsskrivare,
1,000 kronor för förman av 3:e graden, samt
900 kronor för maskinskötare och vakt.
§ 20.
Överingenjören vid Trollhätte kraftverk tillsättes genom förordnande
på viss tid av högst sex år samt övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk
genom konstitutorial, vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan
i administrativ väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse
i tjänsten.
Beträffande kvinnliga kontorsskrivare lända därjämte uti ifrågavarande
hänseende till efterrättelse bestämmelserna i § 6 mom. 3:o.
§ 21.
En var, som med eller efter 1914 års intrång'' tillträder befattning
såsom tjänsteman vid statens vattenfallsverk, skall vara pliktig att underkasta
sig de i detta avlöningsreglemente innefattade villkor och bestämmelser
samt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, minskning i eller upphörande
av befintliga sportelinkomster.
Till de nuvarande innehavare av befattningar vid Trollhätte kanaloch
vattenverk, vilka icke före den 1 november 1913 förklara, att de
vilja underkasta sig detta avlöningsreglemente samt dess villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola avlöningsoch
pensionsförmåner utgå enligt för dem nu gällande grunder.
§ 22.
Grunderna för avlöning till extra tjänstemän, som användas för driften
vid statens vattenfallsverk, fastställas av Kungl. Maj:t på förslag av vattenfallsstyrelsen.
Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1914.
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 75.
09
Avlöningstabel i.
(Jämför § 5 i reglementet.)
no
Kuncfl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Avlönings
utvisande
begynnelseavlöning'' och avlönings -
Uppflyttnin |
g i hö |
gre klass kan äga |
rum, |
när avlöning |
||||||
Klass. |
23 |
22 |
21 |
20 |
»9 |
18 |
17 |
16 |
15 |
|
Avlöning, kronor. |
900 |
tH*0 |
1,020 |
1.140 |
1,260 |
1.880 |
1 1.500 1,650 |
1.800 |
||
Trollhare kanalverk. |
Begynnelse- avlöning, kronor. |
|||||||||
Överingenjör........... |
6,000 |
|||||||||
Kanalingenjör........... |
4,200 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
Kanalinspektor av l:a graden .... |
3,400 |
— |
||||||||
> » 2:a » .... |
3,000 |
— |
||||||||
> > 3:e > .... |
2,700 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
'' — |
— |
|
Bokhållare av l:a graden...... |
2,100 |
|||||||||
> > 2:a > ...... |
1,800 |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Förman av l:a graden....... |
1,380 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
1 O O |
3 |
• > 2:a > ....... |
1,140 |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
3 |
— |
Kontorsskrivare, kvinnlig ..... |
1,140 |
— |
— |
— |
3 |
O O |
3 |
3 |
— |
|
Förman av 3:e graden....... |
1.020 |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
3 |
1 — |
— |
Maskinskötare........... |
960. |
— |
- |
2 |
2 |
2 |
2 |
- |
— |
— |
Y akt............... |
900 |
— |
2 |
2 |
2 |
2 |
— |
— |
— |
|
Trollhät.te kraftverk. |
||||||||||
Överingenjör ........... |
8,000 |
|||||||||
Överingenjörsassistent....... |
4,600 |
— |
||||||||
Driftingenjör........... |
4,600 |
|||||||||
Distriktsingenjör utom huvndstationen |
4,600 |
|||||||||
> vid > |
4,200 |
|||||||||
Kontrollör............. |
3,000 |
|||||||||
Driftverkmästare.......... |
2,400 |
|||||||||
Instrumentmakare......... |
2,400 |
|||||||||
Bokhållare av l:a graden...... |
2,100 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
i — |
— |
> > 2:a > ...... |
1,800 |
; |
||||||||
Övermontör............ |
1,800 |
|||||||||
Stationsmästare.......... |
1,800 |
j — |
||||||||
Keparationsmästare........ |
1,650 |
- |
3 |
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
111
tabell,
förhöjning- efter angivet antal år.
edligt närmast lägre klass innehafts |
i nedan nämnda |
intal |
år. |
|||||||||||
14 |
13 |
12 |
11 |
10 |
» |
8 |
7 |
0 |
5 |
4 |
3 |
2 |
i |
i |
1,950 2.100 |
2,400; 2,700 3,000 3,400 3,800 4,200 |
4,000 |
5.000 |
5,500 |
0.000 |
0.500 '' |
7.000 |
|||||||
5 |
5 |
|||||||||||||
1-- |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
O 0 |
O |
— |
— |
— |
— |
- |
|
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
O O |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
|
! — |
— |
3 |
3 |
3 |
||||||||||
i 3 |
3 |
3 |
3 |
|||||||||||
! 3 |
||||||||||||||
= |
= |
— |
||||||||||||
- |
Tantiem. |
|||||||||||||
5 |
5 |
5 |
— |
— |
||||||||||
1 |
- |
5 |
5 |
5 |
— |
— |
||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
5 |
5 |
— |
_ |
|||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
5 |
5 |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
. — |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
|||||||||
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
|||||||||
— |
— |
3 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
3 |
3 |
3 |
3 |
— |
—- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
| |
3 |
3 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
3 |
3 |
3 |
3 |
|||||||||||
1 3 |
3 |
3 |
112
Kung i. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Uppflyttning i högre klass kan äga |
ram, |
när avlöning |
||||||||
1 1 |
Klass. |
23 |
22 |
21 |
20 |
19 |
18 |
17 |
16 |
» |
Avlöning, kronor. |
900 |
900 |
1.020 |
1.140 |
1.200 |
1,380 |
1,500 |
1,650 |
1.800 |
|
Begynnelse- avlöning, kronor. |
||||||||||
Maskinist av l:a graden ...... |
1,650 |
3 |
||||||||
Montör.............. |
1,260 |
_ |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
3 |
Maskinist av 2:a graden...... |
1.140 |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
O |
— |
Kontorsskrivare, kvinnlig..... |
1,140 |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
o O |
— |
Vakt............... |
900 |
— |
2 |
2 |
Q |
2 |
— |
— |
— |
— |
Trollhätte räkenskapsavdelniug''. |
||||||||||
Kontorschef............ |
4,600 |
“ |
— |
_ |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
|
Kassör.............. |
3,000 |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
|
Revisor och kontrollinspektor .... |
3,000 |
|||||||||
Bokhållare av l:a graderi...... |
2,100 |
|||||||||
» ■> J:a > ...... |
1,800 |
|||||||||
Kontorsskrivare, kvinnlig ..... |
1.140 |
— |
— |
— |
— |
O O |
3 |
3 |
3 |
— |
Vakt............... |
900 |
'' |
2 |
•2 |
2 |
2 |
— |
— |
— |
— |
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Ilo
enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
14 |
18 |
12 |
n |
10 |
9 |
8 |
7 |
0 |
5 |
4 |
Q |
2 |
i |
j 1 1,950 2.100 2,400 |
2.700 |
3,000 |
3,400 |
3,800i 4.200 4,000 |
5,000 |
5.500! 6,000 6,500 i i |
7.000 |
||||||
3 |
3 |
3 |
|||||||||||
i _ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
- |
_ |
- |
_ |
_ |
|
« |
5 |
5 |
5 |
||||||||||
| - |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
— |
_ |
— |
— |
— |
- |
||
'' |
O |
||||||||||||
i-- |
— |
3 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
__ |
|
3 |
3 |
3 |
3 |
||||||||||
: - |
— |
— |
__ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.)
15
114
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Kostnads
beräkning.
Vid den kungl. propositionen till 1911 års Riksdag angående godkännande
av förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk var såsom bilaga fogad en inom vattenfallsstyrelsen upprättad
överslagsstat, upptagande det antal ordinarie tjänstemän, som beräknades
bliva behövliga vid Trollhätte kanalverk, kraftverk och räkenskapsavdelning
år 1912, samt de för nämnda tjänstemän erforderliga avlöningsbelopp.
För att läggas till grund vid eu jämförelse mellan kostnaderna för
genomförande av vattenfallsstyrelsens förslag av år 1909, Kung]. Maj:ts och
statsutskottets förslag av år 1911 samt kommitténs nu föreliggande förslag,
har kommittén från vattenfallsstyrelsen fått mottaga avlöningsstater för
ovannämnda avdelningar av statens vattenfallsverk enligt de olika förslagen,
varvid behovet beräknats för år 1914. Jag erinrar, att mitt förslag
beträffande avlöningssatserna till alla delar överensstämer med kommitténs
förslag.
Vid uppgörande av nyssberörda avlöningsstater bär i betraktande
tagits, om nuvarande innehavare av motsvarande befattningar skulle vara
berättigade att på grund av föregående tjänstgöring erhålla högre avlöning
än begynnelseavlöningen eller att åtnjuta personligt lönetillägg, dock att
eventuell ersättning för mistad provision eller andel i straffavgifter härvid
icke beräknats.
Efter vad som framgår av dessa avlöningsstater, vilka torde få såsom
bilaga fogas vid detta protokoll, skulle sammanlagda fasta avlöningarna till
den ordinarie personalen jämte garanterad tantiem till överingenjören vid
Trollhätte kraftverk utgöra:
enligt vattenfallsstyrelsens
förslag
av år 1909:
kr.
enligt Kungl. Maj:ts
förslag av år 1911:
kr.
enligt statsutskottets
förslag av år 1911:
kr.
enligt löneregloringskommitténs
( = mitt)
förslag:
kr.
261,014 248,514
241,504 247,269
Härvid bör emellertid iakttagas, att enligt kommitténs och mitt förslag
icke skulle utgå tantiem till distriktsingenjör utom huvudstationen. Vid
en jämförelse mellan, å ena sidan, mitt med kommitténs överensstämmande
förslag och, å andra sidan, de övriga förslagen böra alltså rättvisligen
till summorna enligt dessa senare förslag läggas kostnaderna för nämnda
tantiem.
Likaledes bör vid en dylik jämförelse uppmärksammas, att, då enligt
kommitténs och mitt förslag perioderna för avlöningsförhöjning för åtskilliga
befattningshavare blivit utsträckta och alltså tidpunkten för slutavlö
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
115
ningens uppnående framflyttats samt tiden för densammas åtnjutande förkorta,
ts, detta förhållande torde komma att i längden föranleda relativt
lägre kostnader enligt mitt förslag än enligt de övriga förslagen, även
om i betraktande tages att för den lägsta kategorien av befattningshavare
— vakter — perioden för den sista, avlöningsförhöjningen enligt mitt,
med kommitténs överensstämmande förslag avkortats med ett år.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört,
ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
får jag hem -
Departe
mentschefens
hemställan.
dels godkänna här ovan intagna förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfa,llsverk;
dels
medgiva, att avlöningsförmåner, som enligt
samma reglemente tillkomma tjänstemän vid statens
vattenfalls verk, må utgå direkt av vederbörande verks
medel;
dels medgiva, att därest nuvarande kassören A.
Schagerström, vilken för närvarande bestrider kanalinspektorstjänsten
vid Brinkebergskulle, utnämnes till
berörda befattning med ingången av år 1914, han må
äga att uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om
han varit innehavare av samma befattning;
dels ock, under förutsättning att lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension vinner tillämpning å tjänstemän vid statens
vattenfallsverk och att i följd därav tjänstemän vid
nämnda verk bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, medgiva,
att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet
för nyssberörda kassa kunna komma att avfordras
sådana tjänstemän för inträde i kassan, ävensom de befordringsavgifter,
som jämlikt § 14 i samma reglemente
skola till kassan utgivas av förmän, maskinskötare och
vakter, vilka före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte
kanalverk, må utbetalas av vederbörande verks
medel; samt
att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk
icke kan bereda sig delägarrätt i civilstatens
änke- och pupillkassa, till änka och barn, som han kan
116
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
komma att efterlämna, må av vederbörande verks medel
utbetalas pension med samma belopp och enligt samma
grunder, som gälla för pension från civilstatens änkeoch
pupillkassa, under villkor att tjänstemannen till
verkets kassa betalar lika stora års- och befordringsavgifter,
som han skolat erlägga, om han varit delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa, dock att förmän,
maskinskötare och vakter, vilka före 1913 års ingånganställts
vid Trollhätte kanalverk, endast behöva erlägga
årsavgifter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
Riksdagen.
Ur protokollet:
Wilh. Reuterswärd.
Kungi. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 75.
117
Bilaga 1.
Samman stål I n i n g
av
fasta avlöningar
till
tjänstemän vid statens vatten fa Ils ver k
(enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909 samt enligt Kungl. Maj:ts och
statsutskottets förslag år 1911 ävensom enligt departementschefens med
löneregleringskommitténs överensstämmande förslag).
118
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
Begynnelse- och slutarlöning.
(Antal år mellan avlöningsförhöjningarna.)
(Enligt lönereglerings
!
Enligt vattenfallssty-1 Enligt Kungl. Maj:ts Enligt statsutskottets kommitténs och derelsens
förslag år 1909. | förslag år 1911. j förslag år 1911. j parfceraentschefens
förslag.
Trollhätte kanalverk. ----i-—---i-- i “
Överingenjör.......
Kanal ingenjör......
Kanalinspektor av l:a graden
» 2:a »
» » 3:e »
Bokhållare av l:a graden
>'' » 2:a i
Förman av l:a graden . .
6.000— 7,500
(2 4-3 + Öl
3.400— 5,500
(2 + 2 + 2 + 8 + 3)
3.400— 4,600
< 2 + 3 + 3)
3.000— 4,200
(2 + 3 + 31
2,100—3,000
(2 + 3 + 3)
1,650—2,700
(2 + 2 + 3 + 3)
1,500—2,400
(2 + 2 + 3 + 3)
6.000— 7,500
(2 ^ 3 + 3)
3.400— 5,500
(2 + 2 + 2 + 3 + 31
3.400— 4,600
'' (2 + 3 + 3)
3.000— 4,200
(2 + 3 + 3)
2,100—3,000
(2 + 3 + 3)
1,650—2,700 |
(2 + 2 + 3 + 3) |
1,380—2,100 j
(2 + 2 + 3 + Öl ;
6.000— 7,000
(2 + Öl
3.400— 5,000
(2 + 2 + 3 + 3)
3.400— 4,600
(2 + 3 + 3)
3.000— 4,200
(2 + 3 + 3)
2,700—3,800
(2 + 3 + 3)
2,100—3,000
(2 + 3 + 3)
1,650—2,700
(2 + 2 + 3 + 3)
1,260—1,800
(2 + 2 + 3 + Öl
6.000— 7,000
(5 + 5)
4,200—5,500
(5 + 5 -i- 5)
3,400—4,600
(3 + 3 + 3)
3.000— 4,200
'' (3 + 3 + 3)
2,700—3;800
(3 + 3 + 3)
2,100—3,000
(3 + 3 + 3)
1,800—2,700
(3 + 3 + 3 + 3)
1,380—1,950
(3 + 3 t 3 + 3)
» » 2:a »
Kontorsskrivare, kvinnlig
Förman av 3:e graden
Maskinskötare (maskinist)
Vakt.........
1,260—1,800
(2 + 3 + 3 + 3)
1,260—1,800 I 1,020—1,500
(2 f 2
3)
! ,020—1,800 ! 1,020—1,650
2 + 2 + 2+ 3+ 3+ 3)|(2 + 2 + 2 + 3 + 3)
(2 + 2 + 3 + 3)
900—1,5001 900—1,500
(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3); (3 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)
900—1,500
(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3)
900-
(2 + 2
-1,260
2 + 3)
1,140—1,650
(3 + 34-3 + 3)
1,140—1,650
(3 + 3 + 3 +3)
1,020—1,500
(3 + 3 + 8 + 3)
900—1,500 960 — 1,380
(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3)i (2 + 2 + 3 + 2)
900—1,260
(2 + 2 + 2 + 2)
900—1,260
(2 + 2 2 + 3)
Trollhätte kraftverk.
Överingenjör.......
Överingenj örsassistent (by
ingenjör).......
8,000
+ tantiem
: 8,800—6,000
1(2 + 2 + 2 + 3 + 3)
8,000
+ tantiem
8,800—6,000
(2 + 2 + 2 -4 3 + 3) (:
8,000 8,000
+ tantiem ; + tantiem
,800—6,000 i 4,600—6,000
+ 2 + 2 + 3 + 3); (5 + 5 + 5)
Driftingenjör........
Distriktsingenjör utom huvud-1
stationen........f
Distriktsingenjör vid huvud-1
stationen........(
Kontrollör (kontrollör och sta-li
tistiker).........f!
1,800 6,000
! + 2 - 2
l- 3) (
3,800--5,000
+ tantiem högst
3,000
(2 + 3 + 3)
3.800-
2 -i- 2 +
3.800— 5,000
+ tantiem högst
3.000
(2 + 3 + 3)
3.400—5,500
-6,000 | 3,800—6.000
! + B -l- 3)1(2 + 2 + 2 + 3 + 3):
1,400—5,500 ______ JPI......
! + 2 + 2 + 3 + 3) (2 + 2 + 2 + 3 + 8) (2 + 2 + 2 + 3 + 3)|
l ,400—3,400 2,400—3,400
(2 + 3 + 3) (2 + 3 + 3)
3,800—5,000
+ tantiem högst
2,000
(2 + 3 + 3i
3,400—5,500
2,400—3,400
(9. x 4. x fn
4,600—6,000
(5 +- 5 t 5)
4,600—6,000
(5 4 5 + 5)
4,200—5,500
(5 i- 5 + 5)
3,000—4,200
(3 + 3 + 3)
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
119
Begynnelse- och slntavlöning.
(Antal år mellan avlöningsförhöjningarna.)
j Enligt lönereglerings -
relsens förslå" ur 1909. |
förslag ur 1911. |
förslag år 1911. |
partementsehefcus förslag. |
|
Driftverkmästare...... |
2,400—8,800 (3 + 8 + 3 + 3) |
2,400—3,800 (2 -i- 3 + 8 + 3) |
2,400—3,400 (2 + 3 + 8) |
2,400—3,400 (3 + 3 + 3) |
! n stru in entmakare...... |
2,400—3,400 (2 + 3 + 3) |
2.400—3,400 (2 - 3 - 8) |
2,400—3,400 (2 + 3 + 3) |
2,400—3,400 (3 + 3 + 3) |
Bokhållare av l:a graden . . . |
2,100—3,000 (2 + 3 + 3) |
2,100—3,000 (2 + 3 - 8) |
2,100—3,000 (2 + 3 + 3) |
2,100—3,000 (3 + 3 + 3) |
» 2:a ... |
1,650—2,700 (2 + 2 + 3 3i |
1,650—2,700 (2 + 2 + 8 -i- 3) |
1,650—2,700 (2 + 2 4- 3 + 3) |
1,800—2,700 (3 + 3 + 3 + 3) |
Övermontör........ |
1,800—2,700 (2 -f 1> + 3) |
1,800—2,700 (2 + 3 + 3) |
1,650—2,400 (2 + 3 + 3) |
1,800—2,700 (3 + 3 + 3 + 3) |
Stationsmästare (stationsförman) 1.800—2,700 i) • / . ’ (2 + 3 + 8) Keparationsrnästare (reparatör, lj . förman å reparationsverkstad)!; ,’a |
1,800—2,700 (2 + 3 + 3) 1,500—2,400 (2 + 2 + 8 + 3) |
1,650—2,400 (2 + 3 + 3) 1,500—2,100 (2 + 2 4- 3) |
1,800—2,700 (o + 3 + 3 + 3) 1,650—2,400 (3 + 8 + 3 + 3) |
|
Maskinist av l:a graden . . . |
1,500—2,400 (2 + 2 - 3 + 31 |
1,500—2,400 (2 + 2 8 + 3) |
1,500—2,100 (2 + 2 -r 3) |
1,650—2,400 (3 + 3 + 3 + 3) |
Montör.......... |
1,260—1,800 (2 + 2 + 3 + 3) |
1,260—1,800 (2 + 2 + 3 + 3) |
1,260—1,800 (2 t 2 + 3 + 3) |
1,260—1,800 (3 + 8 3 + 3) |
Maskinist av 2:a graden . . . |
1,140—1,650 (2 + 2 + 3 + 8) |
1,140—1,650 (2 + 2 + 3 + 3) |
1,140—1,650 (2 + 2 + o -i- 3) |
1,140—1,650 (3 + 3 + 3 + 3) |
Kontorsskrivare, kvinnlig . . |
— |
1,020—1,800 i 1,020—1,650 (.2 + 2 + 2 ; 8 + 3 + 3) (2 + 2 + 2 + 3 +3) |
1,140—1,650 (3 + 3 + 3 + 3) |
|
Vakt........... |
900—1,500 (2 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3) |
900—1,260 (2 + 2 + 2 + 3) |
900—1,260 (2 + 2 + 2 + 3) |
900—1,260 (2 + 2 + 2 + 2) |
Trollhätte räkenskapsavdelning''. |
||||
Kontorschef (byrådirektör, kam-l |
5,500—7,000 (2 + 8 + 3) |
4,600—6,000 (2,+ 3 + 3) |
4,600—5,500 (2 + 3) |
4,600—6,000 (5 + 5 + 5) |
Kassör.......... |
4,200—5,500 (2 + 3 + 8) |
3,000—4,200 (2 + 3 + 3) |
3,000—4,200 (2 + 3 + 3) |
3,000—4,200 (3 + 3 + 3) |
Revisor och kontrollinspektor . . |
2,400—3,400 + andel i straff-avgifter (2 + 3 + 3) |
2,400—3,400 + andel i straff-avgifter (2 + 8 -i 3) |
2,400—3,400 + andel i straff-avgifter |
3,000—4,200 (3 + 3 + 3) |
Bokhållare av l:a graden . . |
2,100—3,000 (2 + 3 + 3) |
2,100—3,000 (2 + 3 + 3) |
2,100—3,000 (2 + 3 + 3) |
2,100-3,000 (8 + 3 + 3) |
» 2:a » . . |
1.650—2,700 (2 + 2 + 3 - 31 |
1,650—2,700 (2 + 2 + 3 + 3) |
1,650—2,700 |
1,800—2,700 (o + 3 + 3 + 3) |
Kontorsskrivare, kvinnlig . . |
1,140—1,800 (2 + 2 + 2 + 3 + 3) |
1,020—1,800 i 1,020—1,650 (2+ 2 + 2+ 3 +3 +3)1(2 + 2 + 2 + 3 +3) |
1,140—1,650 (3 4- 3 + 3 + 3) |
|
Vakt........... |
— |
900—1,260 (2 + 2 + 2 + 3) |
900—1,260 (2 + 2 + 2 + 3) |
900—1,260 (2 + 2 + 2 + 2) |
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
121
Bilaga 2.
Avlön i ngs stat er
överslagsvis beräknade
för
år 1914.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 käft. (Nr 75.) 16
122
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
Avlöningsstater,
överslagsvis beräknade enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909, Kungl.
Maj:ts förslag år 1911, statsutskottets förslag år 1911 och löneregleringskommitténs
förslag år 1912, för det antal ordinarie tjänstemän, som år
1914 antagligen behöves vid Trollhätte kanal- och vattenverk.
Enligt |
Enligt Kungl. Ma.j:ts |
Enligt stats-utskottets |
Enligt löne-reglerings-kommitténs |
||
Trollhätte kanalverk. |
|||||
1 |
överingenjör........ |
7,500 |
7,500 |
7,000 |
7,000 |
1 |
kanalingenjör....... |
3,400 |
3,400 |
3,400 |
4,200 '' |
1 |
kanalinspektor av l:a graden . |
4,600 |
4,600 |
4,600 |
4,600 |
1 |
» » » » . |
4,600 |
4,600 |
— |
— |
1 |
» » 2:a > |
3.000 |
3,000 |
4,200 |
4,200 |
i 1 |
» » 3:e » |
— |
2,700 |
2,700 |
|
1 |
bokhållare av l:a graden . . |
2,100 |
2,100 |
2,100 |
2,100 |
1 |
» » 2:a » . . |
1,650 |
1,650 |
1,650 |
1,800 |
8 |
förmän av l:a graden .... |
16,500 |
14,700 |
13,050 |
13,800 |
4 |
» » 2:a > .... |
6,060 |
6,060 |
5,040 |
5,550 |
2 |
» » » » .... |
3,300 |
3,300 |
2,760 |
— |
2 |
» » 3:e » .... |
— |
—- |
— |
2,760 |
1 |
maskinskötare (maskinist) . . |
1.260 |
1,260 |
1,260 |
1,260 |
50 vakter .......... |
69,840 |
61,800 |
61,800 |
61,920 |
|
Summa kronor |
123,810 |
113,970 |
109,560 |
111,890 |
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.
123
Trollhätte kraftverk. |
Enligt |
Enligt Kungl. Maj:tsi |
Enligt stats-utskottets |
Enligt löne-reglerings-kommitténs ; |
|
1 |
överingenjör . ....... |
10,000 |
10,000 |
10,000 |
10,000 |
1 |
överingenjörsassistent (byrå- |
||||
ingenjör)........ |
4,600 |
4,600 |
4,600 |
4,600 |
|
1 •) |
driftingenjör....... distriktsingenjörer utom hu- |
4,200 |
4,200 |
4,200 |
4,600 |
vudstationen...... |
8,400 |
8,400 |
8,400 |
9,200 |
|
1 |
distriktsingenjör vid huvud- |
||||
stationen........ |
4,200 |
4,200 |
4,200 |
4,200 |
|
1 |
kontrollör (kontrollör och sta- |
||||
tistiker)........ |
2,700 |
2,700 |
2,700 |
3,400 |
|
4 |
driftverkmästare...... |
10,500 |
10,500 |
10,500 |
10,500 |
1 |
instrumentmakare ..... |
2,700 |
2,700 |
2,700 |
2,700 |
1 |
bokhållare av l:a graden . . |
2,400 |
2,400 |
2,400 |
2,100 |
2 |
» » 2:a . . |
3,300 |
3,300 |
3,300 |
3,600 |
2 |
övermontörer....... |
4,200 |
4,200 |
3,750 |
3,900 |
6 |
stationsmästare(stationsförmän) |
12,600 |
12,600 |
10,950 |
11,250 |
1 |
reparationsmästare (förman å |
||||
reparationsverkstad) . . . |
1,650 |
1,650 |
1,650 |
1,650 |
|
8 |
maskinister av l:a graden . . |
13,500 |
13,500 |
13,500 |
14,400 |
3 |
montörer......... |
4,260 |
4,260 |
4,260 |
4,140 |
13 |
maskinister av 2:a graden . . |
17.250 |
17,250 |
17,250 |
16,265 |
kontor.sskrivare, kvinnlig . . |
1,380 |
1,260 |
1,260 |
1,260 |
|
3 |
vakter.......... |
2,880 |
2,880 |
2,880 |
2,880 |
Personliga lönetillägg för: |
|||||
1 |
driftingenjör........ |
800 |
800 |
800 |
400 |
1 |
distriktsingenjör...... |
60 |
60 |
60 |
— |
1 |
montör.......... |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
maskinister av 2:a graden . . |
— |
— |
— |
195 |
Summa kronor |
! 111,584 |
111,464 |
109,364 |
111,239 |
124
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.
\ Trollhätte räkenskapsavdelning.
1 kontorschef (byrådirektör, kamrerare)
.........
1 kassör ...........
1 revisor och kon tro] Inspektor .
1 bokhållare av l:a graden . . .
2 j » 2:a » . . .
2 kontorsskrivare, kvinnliga . .
: 1 vakt ............
Summa kronor
Sammandrag.
Trollhätte kanalverk......
Trollhatte kraftverk......
Trollhätte räkenskapsavdelning .
Summa kronor
Enligt |
Enligt Kungl. Maj:ts |
Enligt stats-utskottets |
Enligt löne-reglerings-konnnitténs |
7,000 |
6,000 |
5,500 |
6,000 : |
5,500 |
4,200 |
4,200 |
4,200 |
3,400 |
3,400 |
3,400 |
3,800 |
3,000 |
3,000 |
3,000 |
3,000 |
3,300 |
3,300 |
3,300 |
3,600 |
2,280 |
2,040 |
2,040 |
2,280 |
1,140 |
1,140 |
1,140 |
1,260 |
| 25,620 |
23,080 |
22,580 |
24,140 |
123,810 |
113,970 |
109,560 |
111,890 |
111,584 |
111,464 |
109,364 |
111,239 |
25,620 |
23,080 |
22,580 |
24,140 |
261,014 |
248,514 |
241,504 |
247,269 |
Vid avlöningsbeloppens uträknande har tagits hänsyn till om nuvarande
innehavare av motsvarande befattningar enligt förslaget till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk äro berättigade
att på grund av föregående tjänstgöring erhålla högre avlöning än begynnelseavlöningen
eller att åtnjuta personligt lönetillägg. Däremot hava ej upptagits
vare sig hyresersättningar och naturaförmåner för de i förestående,
förslagsvis beräknade avlöningsstater upptagna befattningarna, eller tantiem,
utom garanterad sådan till överingenjören vid Trollhätte kraftverk, eller
provision eller extra ersättning till vissa vakter i enlighet med bestämmelse
i förslagen. I slutsumman ingår ej ersättning till e. o. personal.
Stockholm den 25 oktober 1912.
M. Munck af Rosenschöld.
Stockholm 1913. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
130535