Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
1
Nr 70.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående konservering
av Risinge gamla kyrka; given Stockholms slott
den 24 januari 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för konservering av Risinge gamla kyrka anvisa på extra stat för
år 1914 ett belopp av 9,875 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 1 samt. 39 käft. (Nr 70.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Konservering
av Risinge
gamla kyrka.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde :
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
i avbidan på proposition angående anslag för konservering av Risinge
gamla kyrka för kyrkans försättande i värdigt skick å extra stat för år
1914 beräkna ett belopp av 9,875 kronor.
Vid anmälan av detta ärende den 14 januari 1913 meddelade jag till
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, att Risinge
församling å kyrkostämma den 27 december 1907 beslutat, att församlingens
gamla kyrka, som, sedan ny kyrka byggts, ej längre användes till
gudstjänst, skulle utan ersättning överlämnas till staten. Vidare erinrade
jag därom, att sedan vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i skri
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
velse av den 3 mars 1908 framhållit, att clen gamla kyrkan vore av stort
konst- och kulturhistoriskt värde, särskilt genom sina märkliga valvmålningar,
vilka aldrig varit överkalkade, samt anhållit, att Kungl. Maj:;
måtte bemyndiga akademien att för statens räkning mottaga denna kyrka
till vård och underhåll, Kungl. Maj:t, efter hörande av domkapitlet i Linköping
och Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län, genom
beslut den 1 maj 1908 fann gott bifalla akademiens berörda framställning.
Jag meddelade slutligen, att akademien, som ansett synnerligen
önskvärt, att nämnda kyrkobyggnad bleve försatt i ett värdigt skick, och
som föranstaltat om beräkning av härför erforderliga kostnader, i underdånig
skrivelse den 5 november 1912 anhållit om utverkande hos Riksdagen
av anslag för ändamålet.
Över berörda skrivelse, varvid fogats en på akademiens föranstaltande
utav byggmästaren O. Eriksson i Finspong upprättad kostnadsberäkning,
slutande å 2,790 kronor, har överintendentsämbetet den 24 december 1912
avgivit infordrat utlåtande och däri anfört:
. Att Risinge åldriga ödekyrka vore i oavvisligt behov av åtgärders vidtagande för
ett värdigt underhåll av densamma torde, enligt vad ämbetet särskilt genom besök på
platsen av en utav ämbetets tjänstgörande arkitekter, professor S. Ourman, varit i tillfälle
inhämta, få anses ådagalagt, vadan vitterhetsakademiens framställning om beredande
av medel till dylika åtgärders verkställande syntes få betraktas såsom förtjänt
av kraftigt^ understöd. Den till berörda framställning hörande kostnadsberäkningen ångare
de åtgärder, som prövats vara nödiga för den gamla kyrkans försättande i ett
för en bevarad ödekyrka tillfredsställande skick och syntes i allmänhet vara att förorda,
dock med ringa mindre ändringar.
_ Sålunda föresloges i punkt 17 av kostnadsberäkningen, att vapenhusets spånbeklädnad
efter behörig komplettering skulle strykas med carbolineum och järnmönja.
Ursprungligen både detta parti av kyrkan, åtminstone väggarna, sannolikt varit strukna
med tjära och rödfärg, ett förfaringssätt, som syntes hava varit vanligt i äldre tider,
och det förefölle därför lämpligast att använda samma ämne även nu. Därav föranleddes
icke någon ändring i kostnaden.
Vidare angåve punkt 22 i kostnadsförslaget, att golvet under bänkarna och i tvärgången
skulle läggas av lx/4 tums ohyvlade bräder. Då ett trägolv utan undervarande
isolering städse vore starkt utsatt för svamp och röta på grund av jordfuktighet och
dylikt, syntes det vara lämpligare att här använda ett golvmaterial, som vore hållbarare
och mindre ömtåligt, helst man vid det förhållande, att kyrkan i allmänhet icke
användes för förrättningar, ej behövde tänka på att undvika golvkyla under bänkarna.
Därför yyntes golvet i sin helhet — även på nyssnämnda ställe — böra beläggas med
hårdbränt tegel,. lågt i kalkbruk, ett förfaringssätt, som torde komma att öka kostnaden
för golvläggningen med omkring 250 kronor. Denna ökning torde likväl
få anses mer än väl motiverad genom den besparing i underhållet, som vunnes. I
detta sammanhang syntes ock böra påpekas, att underlag av väl spettat, grovt grus
torde vara att föredraga framför »stenbunden jord» såsom föresloges i punkt 24.
Risinge kyrka ägde sitt största historiska och konstnärliga värde i de medeltida
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
kalkmålningar av mera ovanlig karaktär, med vilka valven ock även mindre delar av
väggarna vore betäckta. Dessa målningar hade, sedan kyrkan blivit öde, lidit ganska
starkt men på grund av fukt i valven, en fuktighet, som huvudsakligen torde bero på
ett bristfälligt yttertak. På grund av denna fukt hade vissa delar av målningarna i
senaste tid nära nog blivit utplånade. På åtskilliga partier hade den puts, på vilken
målningarna vore anbragta, lossnat och kunde därför lätt nog falla ned, och på andra
ställen hade vid lagning av valvsprickor det nya bruket på ett oförstående sätt smetats
ut över den gamla målningen. På åtminstone ett av väggfälten vore målningarna i
en senare tidsperiod överkalkade och vore för närvarande allenast delvis framtagna.
Med ett ord: målningarna, kyrkans värdefullaste del, vore i särdeles stort behov av en
sakkunnig och omsorgsfull omvårdnad såväl för att räddas från följderna av redan
delvis skedd förstörelse som ock för att komma till sin rätt ur historisk och konstnärlig
synpunkt. Med hänsyn härtill vore de åtgärder angelägnast, vilka vore ägnade
att för framtiden förebygga nya anledningar till målningarnas skadande. Det viktigaste
i detta hänseende vore givetvis behandlingen av yttertaket, som nu vore belagt
med tunn stickspån. Detta material vore föga hållbart, vadan taket, sådant det förnärvarande
tedde sig, icke torde kunna stå bi mer än högst ett par år. Det hade ursprungligen
liksom vapenhusets väggar, takryttaren med mera, varit belagt med tjock,
handkluven spån, vilket också fortfarande syntes här vara det för taket lämpligaste
materialet. I det föreliggande kostnadsförslaget upptoges hela kyrktakets omläggning
med spån till blott 775 kronor. Denna ytterst låga summa gåve vid handen, att det
tillämnade nya taket vore avsett att göras av stickspån, ty annat spånmaterial kunde
icke erhållas för ett så lågt pris. Då kyrkan nu skulle sättas i stånd, syntes det
emellertid vara ur alla synpunkter önskvärt, att taket utfördes på sådant sätt, att
trygghet för dess bestånd under lång tid framåt vunnes. Med hänsyn härtill vore
stickspån alldeles olämplig och det vore givet, att taket, såsom ämbetet ovan yttrat,
helst borde beläggas med god, handkluven furuspån av kärnigt virke. Takspånen
borde vara omkring 50 centimeter långa, 12—15 centimeter breda och hålla minst 2,5
centimeter i tjocklek i nedre ändan. Vidare borde härvid iakttagas, att spånen doppades
två gånger i varm tiätjära före påläggningen, att de efter varje doppning upplades
så, att tjäran finge torka in, att desamma efter påläggningen åter tjärades, att
åt taket de första fem åren årligen gåves en strykning med varm trätjära och att
taket sedermera tjärströkes vart tredje år på sydsidan och vart sjätte år på nordsidan.
Ett på sådant sätt skött tak torde kunna hava en varaktighet av ett par hundra år,
ett påstående, som bestyrktes av erfarenheten från en del av våra äldre kyrkor.
Enligt av riksantikvarien meddelad upplysning hade taken en sammanlagd yta av
omkring 13,500 kvadratfot eller i runt tal 1,200 kvadratmeter. För takens omläggning
hade i förberörda kostnadsförslag upptagits 775 + 90 kronor, tillhopa 865 kronor.
Denna summa vore dock ovedersägligen alldeles för liten för erhållande av ett tak,
sådant som ämbetet ansåge sig böra förorda, i det att man icke torde kunna beräkna
mindre än 6 kronor per kvadratmeter för furuspåntak, inberäknat material, påläggning
och tjärstrykniug, vadan kostnaden för taket syntes böra beräknas komma att
draga eu kostnad av 7,200 kronor eller 6,335 kronor mer än den åberopade kostnadsberäkningen
angåve.
För själva målningarnas behandling med fästande av puts, fixering av nästan
utplånade färgpartier, framknackning och behandling av överkalkade målningar samt
behandling av putslagningarna, vilka i målningarnas omedelbara närhet icke finge utföras
av annan än vid arbete av denna art van fackman, torde böra beräknas eu
5
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
kostnad av minst 500 kronor. Sådant arbete funnes icke upptaget i den föreliggande
kostnadsberäkningen men syntes vara alldeles nödvändigt, om man skulle kunna svara
för målningarnas bestånd, vilket i detta fall måste betraktas såsom en huvudfråga.
Oftanämnda kostnadsförslag syntes över huvud taget vara mycket lågt beräknat
men hade uppgivits vara grundat på anbud från hantverkare å orten.
Med stöd av vad sålunda framhållits ville det synas överintendentsämbetet, att
för att försätta ifrågavarande högligen intressanta kyrka i ett värdigt och för framtiden
bestående skick en summa vore erforderlig, som syntes höra avsevärt överstiga
den, vilken i vitterhetsakademiens framställning i ämnet begärdes. Ökningen fördelade
sig, såsom av det sagda redan framginge, på följande poster:
för yttertaket .......................................................................................... kronor 6,335: —
» golv av tegel............................ » 250: —
» målnings-konservering........................................................................ » 500: —
Summa kronor 7,085: —;
vadan det för ändamålet behövliga anslaget skulle komma att uppgå till 9,875 kronor.
Slutligen funne ämbetet sig böra erinra, att något belopp icke funnes i beräkningarna
_ upptaget för bestridande av kostnaderna för den kontroll ur arkeologisk och
konstnärlig synpunkt, som torde få anses oeftergivlig vid ett arbete av förevarande art.
Måhända vore dessa kostnader beräknade att utgå av till vitterhetsakademiens förfogande
eljest stående medel.
På grund av vad överintendentsämbetet sålunda anfört finge ämbetet för sin
del underdånigst tillstyrka, att Kuugl. Maj:t måtte hos 1913 års Riksdag äska ett
extra anslag å 9,875 kronor för de åtgärder, som vore nödiga för Risinge ödekyrkas
försättande i ett för en sådan byggnad värdigt och för framtiden bestående skick, på
sätt vitterhetsakademien hemställt, dock med de ändringar och tillägg, att kyrkans
vapenhus utvändigt strökes med tjära och rödfärg, att hela golvet belädes med hårdbränt
tegel på väl spettat grusunderlag, att yttertaket omlades med tjock, kluven kärnfuruspån
av angiven storlek och med närmare omförmäld behandling samt att målningarna
konserverades och behandlades på lämpligt sätt av därtill speciellt kompetent
person.
I anledning av överintendentsämbetets berörda utlåtande har vitterhetsakademien
i skrivelse den 28 december 1912 yttrat:
Då de av ämbetet föreslagna åtgärderna beträffande taket, kyrkans golv och
vapenhuset vore i hög grad ägnade att öka de av akademien ifrågasatta åtgärdernas
effektivitet, instämde akademien för sin del i ämbetets förslag i dessa punkter. Beträffande
restaurerandet av kyrkans valv- och väggmålningar hade akademien visserligen
ingalunda förbisett behovet av att på vissa ställen vidtaga åtgärder för dessa målningars
iståndsättande och konserverande men ansett det vara lämpligare att återkomma till detta
ärende, sedan de för kyrkans bestånd nödiga arbetena utförts. Då det emellertid utan
tvivel kunde i vissa avseenden vara fördelaktigt att sätta denna fråga i samband med
kyrkans restaurering i övrigt, funne akademien sig böra även i denna punkt biträda
ämbetets framställning.
Såsom nämnts, har Kung!. Maj:t bemyndigat vitterhetsakademien att
för statens räkning mottaga Risinge ödekyrka till vård och underhåll.
Bihang till Riksdagens pro!oket! 1913. 1 sand. 39 höft. (Nr 70.) 2
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Detta Kungl. Maj:ts beslut grundades naturligtvis på kyrkans stora konstoch
kulturhistoriska värde, vilket i detta ärende ytterligare framhållits av
såväl akademien som'' överintendentsämbetet. Behovet av åtgärder för det
underhåll staten sålunda åtagit sig för denna kyrka synes vara oavvisligt.
I likhet med överintendentsämbetet anser jag det önskvärt, att vid den
nu tillämnade restaureringen kyrkan försättes i ett för en längre framtid
bestående skick. Den på föranstaltande av akademien i ärendet uppgjorda
kostnadsberäkningen bör enligt min mening för sådant ändamål kompletteras
på sätt ämbetet föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för konservering av Risinge gamla kyrka anvisa
på extra stat för år 1914 ett belopp av 9,875 kronor.
Vid bifall härtill lärer hinder icke möta för Kungl. Maj:t att redan
under år 1913 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna ett mot anslaget
svarande belopp.
Till denna departementschefens av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Christer d’A IbedyhlL
Stockholm, tvär Hseggstroms boktryckeri A. B., 1913.