Kung!. Maj-is Nåd. Proposition Nr 68.
J
Nr 68.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bestridande
av kostnader för underhåll av landsvägen mellan
Boden och Lappträsk; given Stockholms slott den 7
februari 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgiva,
att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
ett belopp av tjugufemtusen kronor för bestridande av kostnaderna för
underhåll intill utgången av år 1916 av landsvägen mellan Boden och
Lappträsk.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver. Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
*
David Bergström.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 37 käft. (Nr 68.)
1
2
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 68.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 7 februari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och civildepartementen
anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet Bergström,
följande:
»I samband med beslut om anläggandet av en statsbanebyggnad
från Morjärv över Storträsk till Lappträsk beslöt 1904 års Biksdag att
anlägga en landsväg från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv
till Lappträsk för en beräknad kostnad beträffande den förra sträckningen
av 615,000 kronor och vidkommande den senare av 628,000
kronor. De för ifrågavarande båda anläggningar beräknade kostnadsbelopp
hava av Riksdagen anvisats för åren 1905—1910.
Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga brev den 29 september
och den 8 december 1905 fastställt definitiva planer för ifrågavarande
landsvägsanläggning, har arbetet på densamma fortgått i sammanhang
med den beslutade statsbaneanläggningen. Vägbyggnaden
3
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.
innefattar dels omläggning av den förutvarande bygdevägen mellan
Boden och Åskogen och samma vägs utläggning till 6 i stället för dessförinnan
4 meters bredd dels ock anläggning av ny väg från Åskogen
till Morjärv samt vidare till Lappträsk. Vägen har en sammanlagd
längd av 123 kilometer, varav på sträckan Boden—Åskogen komma
omkring 19,9 kilometer.
Landsvägen, som framgår i huvudsak parallellt med järnvägslinjen,
genomlöper följande väghållningsdistrikt, nämligen
på sträckan Boden—Askogen
Bodens väghållningsdistrikt till en längd av
Över-Luleå )) » » » »
0,65 kilometer
19,2 »
på sträckan Askogen—Lappträsk
Över-Luleå väghållningsdistrikt till en längd av..............
Råneå » » » » ...............
Neder-Kalix » » » » »...............
Över-Torneå och Hietaniemi väghållningsdistrikt till en
längd av ...................................................................•........■■
Neder-Torneå och Karl Gustafs väghållningsdistrikt till
en längd av .......
5.0 kilometer
39,0 »
46,7 »
4.1 ))
8,3 d
Vägbyggnaden är numera i sin helhet färdig med undantag av
eu sträcka om ungefär 4 kilometer mellan Oja och Lappträsk, vilken
först under sensommaren 1913 väntas bliva färdig till avsyning.
Kostnaden för hela väganläggningen kan ännu icke exakt uppgivas.
Enligt vad arbetschefen vid vägbyggnaden ingenjören G. Dahlberg
under hand meddelat, torde densamma emellertid kunna beräknas
till sammanlagt omkring 1,350,000 kronor.
Fråga har nu väckts om anvisande av medel till bestridande av
kostnaderna för landsvägens framtida underhåll. Då väganläggningen
närmast betingats av militära skäl, hava nämnda kostnader ansetts
icke kunna i sin helhet påläggas vederbörande väghållningsskyldiga
utan böra åtminstone till en del bestridas från medel under fjärde
huvudtiteln.
Redan uti underdånig skrivelse den 30 september 1907 hemställde
järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte förordna angående det framtida
underhållet av den blivande vägen från Åskogen till Morjärv samt
Järnvägs
styrelsen
4
Kommendanten
i Boden.
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.
vidare till Lappträsk. Vägen mellan Boden och Åskogen borde enligt
styrelsens uppfattning, såsom förut, underhållas av vederbörande väghållningsskyldiga.
Efter det järnvägsstyrelsens framställning remitterats för yttrande
till Kungi. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län, inkom jämväl
kommendanten i Boden den 17 september 1908 med underdånig framställning,
att staten borde åtaga sig underhållet av den nyanlagda
vägen. Till stöd härför anförde kommendanten huvudsakligen, att vägen,
med undantag av några få sträckor, framginge genom sådana
bygder, att den ännu så länge vore till ringa gagn för ortsbefolkningen.
Då vägen vore byggd huvudsakligen för militärt ändamål och med en
bredd i körbanan, som överskrede den i Norrbotten förekommande vägtrafikens
behov, samt vederbörande kommuner redan vore synnerligen
betungade med skattebördor, kunde man näppeligen fordra, att dessa kommuner
skulle underhålla vägen. Härtill komme, att, om vägen överlätes till
vederbörande vägstyrelser, densamma säkerligen skulle bliva mycket illa
underhållen samt inom ett tiotal år vara ytterst svårkörd och icke motsvara
de krav, som borde ställas på en väg, avsedd för tung och intensiv
trafik. Vad sträckan Boden—Åskogen anginge, vore denna
visserligen ursprungligen byggd av Skatamarks byamän med bidrag
av statsmedel, men då den sedermera på statens bekostnad förbättrats
och utvidgats till den för militärvägen bestämda bredden, syntes
det knappast ändamålsenligt att från statens underhåll undantaga
denna sträcka.
Därest staten åtoge sig underhållsskyldigheten av vägen, borde
emellertid densamma ställas under uppsikt av kommendanten i Boden.
Härför talade den omständigheten, att försvarsmyndigheterna hade det
största intresset av att vägen underhölles i ett tillfredsställande skick.
Härtill komme, att kommendanten hade till sitt förfogande organ för
vägunderhållets ordnande och inspektion, nämligen fortifikationsbefälhavaren
i Boden eller chefen för Bodens ingenjörkår. Möjligt vore
också, att sistnämnda kår, åtminstone till viss grad, skulle kunna utföra
underhållsarbetena under sina övningar.
Skulle Kung!. Maj:t anse, att vägen borde ställas under uppsikt
av annan myndighet än kommendanten, hade emellertid denne icke
något att däremot erinra. Huvudsaken vore, att redan från och med
år 1909 ett ordnat vägunderhåll komme till stånd samt att för ändamålet
behövliga medel anvisades. Enligt en av ingenjören Dahlberg
uppgjord plan skulle underhållet pågå från och med maj till och med
o
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
oktober månad samt handhavas av fyra i vägbyggnad vana, pålitliga
och ordentliga arbetare. Av dessa skulle två vara förmän, den ene
för sträckan Boden—Morjärv och den andre för sträckan Morjärv—
Lappträsk. De sålunda anställda arbetarnas uppgift skulle bestå i ett
ständigt fortskridande arbete längs hela vägen samt omfatta följande
arbeten: upprensning af diken, reparation av släntbeklädnaden, undersökning
och rensning av trummor, jämnande och vältande av vägbanan,
borträfsande av sten, utbytande av utslitna plankor och träbjälkar
å broarna, uppritande av handräckstolpar, reparation av räcken,
undersökning av nitningen å järnbroarna, omstrykning av skadad målning
o. s. v. På hösten före frostens inträdande borde alla trumöppningar
täckas med granris för att så vitt möjligt utestänga frosten
från trummornas inre.
Den årliga kostnaden för det ständiga underhållet av vägen Boden—Lappträsk
hade av Dahlberg approximativt beräknats sålunda:
2 förmän under 6 månader å kr. 125 per månad.............. kr.
2 arbetare under 6 månader å kr. 100 per månad........... »
framkörning av grus, 800 kbm. å 2,50 per kbm. .............. ))
diverse andra körslor vid vältning m. m............................... »
extra arbeten, arbetsredskap .................................................... »
målning vart femte år av järnbroar (totalkostnad = 5,000 kr.) »
utbyte vart femtonde år av körbanorna av trä å broar
(sammanlagd längd = omkring 450 meter å kr. 50
= 22,500) .......................................................................;....... »
kostnader för inspektioner samt för oförutsedda utgifter »
Summa kr.
1,500: —
1,200: —
2,000: —
300: —
500: —
1,000: —
1,500: —
2,000: —
10,000: —
Detta belopp utgjorde omkring 0,8 % å vägens anläggningskostnad.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställde kommendanten,
att Kungl. Maj:t måtte dels för år 1909 av tillgängliga medel ställa
till kommendantens i Boden eller annan myndighets förfogande 10,000
kronor för underhållet av vägen Boden—Lappträsk dels, under förutsättning
att medlen ställdes till kommendantens i Boden förfogande,
bemyndiga denne att beordra underlydande sakkunnig personal att
mot åtnjutande av rese- och traktamentsersättning företaga för anordnandet
och inspektionen av underhållsarbetena oundgängligen erforderliga
resor.
6
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.
Vederbörande Med underdånigt utlåtande den 11 december 1908 överlämnade
^skyidiga^3 Kungl. Maj:ts befallningshavande yttranden i ärendet av vederbörande
väghållningsskyldiga och kronofogdar.
De väghållningsskyldiga inom samtliga av landsvägen berörda väghållningsdistrikt
förklarade sig icke vilja åtaga sig något som helst
underhåll av vägen. Då denna tillkommit uteslutande av militära skäl
och icke hade någon betydelse för den allmänna samfärdseln inom vederbörande
orter, borde densamma, enligt de väghållningsskyldigas förmenande,
för framtiden underhållas på statsverkets bekostnad.
Vederbörande Kronofogden i Luleå fögderi instämde med vederbörande vägkronofogdar.
flållningsskyldiga.
Kronofogden i Kalix fögderi höll däremot före, att den omständigheten,
att vägen anlagts för ett visst statsändamål, icke borde fritaga
vederbörande väghållningsdistrikt från underhållsskyldighet, därest vägen
samtidigt tillgodosåge ortens kommunikationsbehov. Detta vore enligt
kronofogdens förmenande fallet med de inom såväl Råneå som NederKalix
socknar fallande vägdelarna. Inom Råneå socken hade genom
ifrågavarande väganläggning flera byar erhållit landsvägsförbindelse,
och för flera andra erfordrades blott helt korta utfarts vägar. Därjämte
hade behovet av den inre förbindelselinje mellan Råne och Vita floddalar,
som bleve nödvändig vid Råneå sockens förestående delning,
redan blivit fyllt genom denna väg. Av den inom Neder-Kalix socken
fallande vägsträckan syntes för närvarande endast den väster om Kalix
älv belägna delen kunna sägas vara till synnerligt gagn för orten,
varemot de öster om älven belägna byarna icke hade något särskilt
gagn av vägen. Oavsett den nytta väganläggningen sålunda redan nu
medförde, läge dess största betydelse dock däri, att den, framdragen
utmed järnvägslinjen, kunde i sig upptaga utfart svägarna från de mindre
byar och enstaka ställen, som endast på detta sätt kunde hava utsikt
att komma i åtnjutande av kommunikationsmedlens fördelar. Underhållet
av eu väg av sådan betydelse syntes väghållningsdistrikten icke
kunna undandraga sig.
Kronofogden i Torneå distrikt ansåg den inom fögderiet fallande
delen av vägen visserligen vara nyttig för lokaltrafiken, men däremot
icke av sådan betydelse för den allmänna samfärdseln, att de väghållningsskyldiga
kunde mot sitt bestridande åläggas att för framtiden
underhålla densamma.
Kung]. Maj:ts För egen del anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande huvudsak
■ESK-
ögen följande: „
Norrbottens Vad först vidkom me vägdelen Boden—Askogen, hade givetvis för
hållandena
beträffande vägens nytta icke undergått någon förändring
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
7
till följd därav, att vägört blivit med i huvudsak bibehållen riktning
delvis omlagd och till hela sin sträckning utlagd till större bredd.
Däremot hade naturligen genom statens åtgärd i sistnämnda avseende
vägunderhållskostnaden oi väsentlig mån stegrats.
Yad vägsträckan Askogen —Lappträsk anginge syntes ett åläggande
för de väghållningsskyldiga att för framtiden underhålla densamma
kunna ifrågasättas allenast för såvitt vägen kunde anses medföra sådant
gagn för den allmänna samfärdseln inom orten, att vägunderhållsskyldigheten
på grund härav skäligen borde tillkomma väghållningsdistrikten.
I avseende å vägens betydelse för den allmänna samfärdseln ställde
sig emellertid förhållandena avsevärt olika för de skilda väghållningsdistrikt,
vägen genomlöpte.
Vägsträckan Åskogen—Råneå sockengräns hade ringa betydelse
för invånarna i berörda distrikt. Den inom Över-Luleå socken i
dessa trakter bosatta befolkningen hade redan förut genom väg från
byn Hundsjön förbindelse med såväl närmaste järnvägsstation Hundsjön
som socknens huvudort Boden, som vore den naturligaste avsättningsorten
för denna trakt. Vid sådant förhållande syntes nämnda
vägsträcka, vilken otvivelaktigt icke skulle hava kommit till stånd på
initiativ från ortsbefolkningens sida, ej kunna anses tillgodose ett allmänt
behov av en samfärdsled eller eljest vara hänförlig till sådan väg,
vars underhåll på grund av väglagens bestämmelser ålåge väghållningsdistrikt.
Större betydelse hade vägen för befolkningen i Råneå socken.
Detta gällde företrädesvis sträckan Niemisel—Neder-Kalix sockengräns,
då däremot vägen väster om Niemisel till gränsen mot Över-Luleå, som
genomlöpte mera folkfattiga bygder, endast kunde hava egentlig betydelse
såsom utfartsväg för den jämförelsevis obetydliga byn Flåsjön.
Då emellertid uti den nu ifrågavarande väganläggningen ingått dels en
brobyggnad över Råneå älv och dels en bro över Kvarnå vattendrag,
vilken ersatt en förut befintlig nästan fallfärdig bro, vore det påtagligt,
att dessa brobyggnader medfört väsentligt gagn för samfärdseln inom
orten.
Den största betjHelse hade emellertid vägen för befolkningen i
Neder-Kalix sockens väghållningsdistrikt. Vägen hade nämligen där
dels öppnat en kommunikationsled för den invid och i närheten av
vägen bosatta befolkningen och dels berett ett flertal byar och enstaka
hemman tillfälle att för en jämförelsevis ringa kostnad ^förskaffa sig
utfartsväg. Särskilt hade vägleden Morjärvs station—Over-Morjärv,
vilken redan upptagit en betydande trafik, visat sig vara till stort gagn
8
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 68.
för befolkningen i dessa trakter. Genom den dyrbara anläggningen av
en bro över Kalix älv besparades också de dryga utgifter, väghållningsdistriktet
förut fått vidkännas för uppehållande av den föga bekväma
färjtrafiken vid Forsbyn, och, för den händelse den nu ifrågavarande
vägen bleve avstängd för allmän trafik, skulle invånarna i byn ÖverMorjärv
och trakten däromkring finna sig hänvisade till en gammal,
lång och krokig, över myrar och sandbackar ledande, i hög grad otillfredsställande
väg.
De delar av vägen, som genomlöpte Över-Torneå och Hietaniemi
socknars väghållningsdistrikt samt Neder-Torneå och Karl Gustafs
socknars väghållningsdistrikt, vore icke av någon avsevärd betydelse för
samfärdseln.
I stort sett, fortsatte Kungl. Maj:ts befallningshavande, måste givetvis
hela den ifrågavarande vägen, öppnad för allmän trafik, lända
samfärdseln inom orten till betydande gagn, även om vissa delar av
vägen i sådant avseender hade en underordnad betydelse. Vidkommande
sträckan Boden—Askogen borde tydligen vägens omläggning och
utläggning till större bredd icke medföra befrielse för vederbörande
väghållningsdistrikt från en vägunderhållningsskyldighet, som distriktet
förut haft att fullgöra. Däremot kunde ifrågasättas, huruvida den genom
statens åtgöranden ökade kostnaden för vägunderhållet skäligen
borde drabba väghållningsdistriktet. Vad anginge vägen Askogen—
Lappträsk hade denna tillkommit i syfte att tillgodose ett visst statsintresse
och i avseende å riktningen framdragits utan andra än militära
hänsyn. Vägen hade jämväl erhållit en väsentligt större bredd i körbanan
än den vanligen förekommande trafiken krävde och måste förty
draga i underhåll en avsevärt större kostnad än ortens bygdevägar i
allmänhet. Med hänsyn till nu angivna förhållanden ville det synas,
som om bestämmelserna i väglagen i fråga om underhåll av väg, vilken
tillkommit i där stadgad ordning, icke vore tillämpliga beträffande
berörda vägsträcka.
För sin del hölle Kungl. Maj:ts befallningshavande före, att såväl
rättvisa som billighet krävde en efter förhållandena lämpad fördelningav
vägunderhållskostnaden emellan å ena sidan respektive väghållningsdistrikt
och å andra sidan staten.
Under alla förhållanden syntes det emellertid vara lämpligast, att
vägunderhållsarbetets utförande ombesörjdes av staten. I detta hänseende
anslöte sig Kungl. Maj:ts befallningshavande till den av kommendanten
i Boden uttalade uppfattningen. Beloppet av väghållningsdistriktens
bidrag till kostnaderna för vägens underhåll syntes åter böra
9
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 68.
bestämmas i förhållande till det gagn, vägen för varje distrikt knnde
anses medföra, och beräknas efter kostnaden för underhåll av väg i
allmänhet inom orten samt borde under inga förhållanden överstiga
denna kostnad. Eu överenskommelse med de väghållningsskyldiga syntes
Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna åvägabringas, därest, vad den
nyanlagda delen av militärvägen i fråga beträffade, såsom villkor för
dess upplåtande för allmän trafik förutsattes visst bidrag från respektive
väghållningsdistrikt.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som anbefallts att
avgiva utlåtande i ärendet, anförde i underdånig skrivelse den 19
februari 1909, att då den ifrågavarande väganläggningen mellan Boden
och Lappträsk tillkommit uteslutande för militära ändamål och det
med avseende å dessa ändamål måste ligga i statens intresse att
kunna fullt självständigt förfoga över vägen, underhållet av densamma
i dess helhet borde åligga kronan. I anslutning till vad kommendanten
i Boden anfört, hemställde departementet, att, oavsett huru beträffande
vägunderhållet kunde bliva för framtiden bestämt, Kungl. Maj:t måtte,
i enlighet med kommendantens förslag, för år 1909 av fjärde huvudtitelns
allmänna besparingar ställa ett belopp av 10,000 kronor till
kommendantens förfogande för bestridande av kostnaderna för landsvägens
underhåll.
Till följd av nådig remiss avgav härefter järnvägsstyrelsen den 20
oktober 1909 underdånigt utlåtande i ärendet och meddelade därvid,
att styrelsen i skrivelse den 18 februari 1908 med bifogande av avsyningsbetyg
överlämnat vägdelen Boden—Askogen till vägstyrelsen i
Över-Luleå väghållningsdistrikt och erhållit vägstyrelsens erkännande
av skrivelsens mottagande. Enär sedermera anmärkningar framställts
beträffande vägbyggnadsarbetenas utförande, hade styrelsen anmodat
den vid statsbanan Morjärv—Lappträsk anställde arbetschefen, vilken
det ålåge att handhava ledningen och utförandet av landsvägsanläggningen
i fråga, att yttra sig över dessa anmärkningar. Uti ett med
anledning härav avgivet yttrande hade arbetschefen, bland annat, framhållit,
att vid av honom företagen besiktning av vägen mellan Boden
och Åskogen befunnits, att ett stort antal av de under vägbanan anlagda
avloppstrummorna lidit skada genom frosten. Detta förhållande
berodde därpå, att trummorna icke, såsom sig bort, på efterhösten täckts
med ris eller dylikt vid in- och utlopp till förhindrande av att kölden
genomtjälade grunden vid vingar och lopp. Sådan risning av trum
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 37 käft. (Nr 68.) 2
Arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.
Järnvägs
styrelsen.
10
Kung!. Maj:ts
beslut d. 6
nov. 1009.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
mor hade genom arbetsbefälets försorg- varje höst ägt rum beträffande
de å vägen mellan Askogen och Lappträsk anlagda trummorna. Någon
skada å dessa senare, på nämnda sätt skyddade och omsedda trummor
hade med ett par undantag icke kunnat upptäckas, oaktat de voro av
fullkomligt enahanda beskaffenhet som trummorna å vägen mellan
Boden och Åskogen, vilken senare väg emellertid, sedan den blivit färdig,
icke underhållits eller haft någon tillsyn.
Då besparingar å det till styrelsens disposition ställda anslagsbelopp
för statsbanan Morjärv — Lappträsk och landsvägen Boden —
Morjärv—Lappträsk icke uppkommit samt å det av Riksdagen för år
1910 beviljade anslag, 1,061,246 kronor, som beräknats för återstående
arbeten å dessa anläggningar, något överskott icke kunde förväntas
uppstå, saknades alltså medel av nämnda anslag till bestridande av kostnaderna
för erforderliga reparationer in. in. å vägen Boden—Åskogen.
I likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge järnvägsstyrelsen,
att sistnämnda vägs omläggning och utläggning till större bredd
icke borde medföra befrielse för vederbörande väghållningsdistrikt från
en vägunderhållsskyldighet, som distriktet förut haft att fullgöra, men
att det däremot kunde ifrågasättas, huruvida den genom statens åtgöranden
ökade kostnaden för vägunderhållet skäligen borde drabba väghållningsdistriktet.
Vidkommande underhållet av vägsträckan Åskogen—Lappträsk anslöte
sig styrelsen jämväl till Kungl. Majrts befallningshavandes uttalande,
att rättvisa och billighet krävde eu efter förhållandena lämpad
fördelning av vägunderhållskostnaden emellan å ena sidan respektive
väghållningsdistrikt och å andra sidan staten.
Årendet föredrogs inför Kungl. Maj:t den 5 november 1909, och anbefallde
därvid Kungl. Maj:t genom nådigt brev Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Norrbottens län att dels ofördröjligen föranstalta därom, att
de å vägen mellan Boden och Åskogen befintliga trummorna täcktes
med ris eller dylikt vid deras in- och utlopp, dels låta verkställa de
reparationer å nämnda väg, vilka icke lämpligen kunde anstå tills efter
snösmältningen nästpåföljande år, dels ock låta framköra det grus eller
annat väglagningsämne, som erfordrades för vägens iståndsättande år
1910, dock att kostnaderna för berörda arbeten icke finge utan föregående
underdånig framställning överstiga 2,500 kronor.
Därjämte anmodades statskontoret att till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
för bestridande av nämnda kostnader, på rekvisition, i mån
av behov, utbetala högst 2,500 kronor.
11
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
Vidare anbefalldes Kungl. Maj :ts befallningshavande att skyndsamt
inkomma med yttrande, huruvida, under förutsättning att staten åtoge
sig att ansvara för huvudsakliga underhållet av vägen från Boden till
Lappträsk, vägens underhåll borde, såsom kommendanten i Boden ifrågasatt,
ställas under uppsikt av honom eller under tillsyn av Kungl.
Maj:ts befallningshavande.
Slutligen uppdrog Kungl. Maj:t åt Kungl. Maj:ts befallningshavande
att söka med vederbörande väghållningsskyldiga träffa överenskommelse
angående de bidrag till underhåll av vägen från Boden till Lappträsk,
som borde erläggas av de olika väghållningsdistrikten, under förutsättning
att staten åtoge sig att ansvara för vägens huvudsakliga underhåll
och att jämväl vägen mellan Åskogen och Lappträsk upplätes för
allmän trafik. Beloppet av distriktens bidrag borde bestämmas i förhållande
till dels det gagn, vägen kunde anses medföra för varje särskilt
distrikt, dels ock kostnaden för underhåll av väg i allmänhet inom
orten. Sedan detta uppdrag fullgjorts, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande
att inkomma med uppgift på de överenskommelser, som träffats,
eller underrättelse om de hinder, som däremot mött.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande härefter anmält, att för Kungl. Kajuta
utförande av de anbefallda arbetena åtgått ett belopp av 2,054 kronor juni 1910.
9 öre, ävensom överlämnat en av distriktsingenjören i övre norra vägoch
vattenbyggnadsdistriktet C. Skarstedt uppgjord beräkning, enligt
vilken för iståndsättande av vägen mellan Boden och Åskogen erfordrades
ytterligare 5,000 kronor, anbefallde Kung!. Maj:t genom nådigt
brev den 10 juni 1910 Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta under
år 1910 fullständigt iståndsätta allmänna vägen mellan Boden och
Åskogen, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande bemyndigades att
för bestridande av de därmed förenade kostnaderna utbetala och i länets
räkenskap å sjätte huvudtitelns anslag till vägar och kommunikationer
avföra ett belopp av högst 5,000 kronor.
Uti underdånig skrivelse den 6 juli 1910 meddelade härefter Kungl. Kungi. Maj:ts
Maj:ts befallningshavande, att Kungi. Maj:ts befallningshavande till åt- bhavande.8
lydnad av föreskrifterna i nådiga brevet den 5 november 1909 låtit å
vägstämmor höra de väghållningsskyldiga inom de olika väghållningsdistrikten,
därvid de väghållningsskyldiga i samtliga distrikt, som berördes
av vägen i fråga, vägrat att i ringaste mån bidraga till vägens
framtida underhåll, med undantag dock för Neder-Kalix väghållningsdistrikt,
där de väghållningsskyldiga förklarat sig villiga att för ändamålet
lämna ett årligt bidrag av högst 2,000 kronor. För egen del
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
vidhölle Kungl. Maj:ts befallningshavande, vad Kungl. Maj:ts befallningshavande
i sin underdåniga skrivelse den 11 december 1908 i ärendet
anfört rörande underhållet av vägen i fråga.
Beträffande frågan huruvida, under förutsättning att staten åtoge sig
att ansvara för huvudsakliga underhållet av vägen från Boden till
Lappträsk, vägens underhåll borde ställas under uppsikt av kommendanten
i Boden eller under tillsyn av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande, med hänsyn till ändamålet
med vägens anläggning, böra förorda, att uppdraget i fråga anförtroddes
åt kommendanten i Boden, vilken bättre än Kungl. Maj:ts befallningshavande
ägde förutsättning att kunna övervaka, att vägen städse befunne
sig i sådant skick, att den motsvarade sitt huvudsakliga ändamål.
De väghåii- Sedan handlingarna i ärendet under hand överlämnats till Kungl.
"erbjudandet Maj:ts befallningshavande i syfte att genom nya underhandlingar med
de väghållningsskyldiga skulle åstadkommas en uppgörelse rörande bidrag
till vägunderhållet, inkom Kungl. Maj:ts befallningshavande uti skrivelse
den 23 februari 1912 med redogörelse för dessa underhandlingar.
Bodens väghållning sdistrikt, inom vars gränser 650 meter av vägen
Boden—Åskogen folie, hade förbundit sig att årligen till Kungl. Maj:t
och kronan för övertagande av sommarvägunderhållet utgiva i ett för
allt 115 kronor eller 17,7 öre per meter, ett belopp, som enligt Kungl.
Maj:ts befallningshavandes uppfattning torde ungefär motsvara den
verkliga kostnaden.
över-Luleå väghållning sdistrikt hade, under förutsättning att staten
åtoge sig naturaunderhållet, förbundit sig att för den del av vägen,
som läge mellan Bodens väghållnings distrikts gräns och Åskogen — en
sträcka av 19,2 kilometer — lämna ett kontant bidrag av 6 öre per
meter, sålunda 1,152 kronor, med rätt för distriktet att åtnjuta sedvanligt
statsbidrag. Distriktet hade därjämte åtagit sig vintervägunderhållet
till en bredd av fyra meter å samma vägsträcka. Däremot hade
'' distriktet icke velat lämna något bidrag till underhållet av den återstående
inom distriktet fallande 5 kilometer långa delen av ifrågavarande
väg. Sedermera hade emellertid vägstämman uppdragit åt vägstyrelsen
att söka träffa nytt avtal om underhållet av vägsträckan mellan Bodens
rågång och Askogen på sådant sätt, att distriktet åtoge sig vägunderhållet
in natura, mot det att staten lämnade distriktet skälig kontant
ersättning för det genom vägens ombyggande försvårade vägunderhållet,
dock lägst en tredjedel av underhållskostnaden.
Förnyade hänvändelser till Räneä väghållning sdistrikt, inom vars
gränser folie 39 kilometer av vägen, hade icke lett till någon påföljd.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
13
Däremot hade Neder-Kalix väghållning sdistrikt numera preciserat
sitt erbjudande därhän, att distriktet åtagit sig vinterväghållningen av
vägdelen Morjärvs station—Forsbyn och att lämna ett årligt bidrag av
1800 kronor till sommarvägunderhållet, under förutsättning att staten
åtoge sig detsamma och öppnade vägen för allmän trafik. Det kontanta
bidraget motsvarade, då vägens längd inom distriktet utgjorde
46,7 kilometer, 3,8 öre per meter eller något mera än en tredjedel av
det belopp, 10,3 öre per meter, vartill enligt särskilda nämndens år
1894 verkställda uppskattning vägunderhållet för indelad väg inom
distriktet beräknades.
Med Uver-Torneå och Hietaniemi väghållning sdistrikt samt NederTorneå
och Karl Gustavs väghållning sdistrikt hade förnyade underhandlingar
ej blivit förda, då de obetydliga delar av vägen, respektive 4,1
kilometer och 8,3 kilometer, som genomlöpte dessa distrikt, saknade
nämnvärd betydelse för samfärdseln.
För egen del anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande uti sitt
förenämnda utlåtande den 23 februari 1912 följande:
Vad till en början anginge vägdelen Boden—Askogen med en längd
av omkring 20 kilometer, ville Kungl. Majits befallningshavande erinra,
att å denna sträcka förut funnits en 4 meter bred, på de väghållningsskyldiga
till allmänt underhåll indelad bygdeväg, som emellertid nu
genom statens försorg ombyggts och utlagts till en bredd av 6 meter.
Inom såväl Bodens som Över-Luleå väghållningsdistrikt påginge för
närvarande ny vägdelning, i vilken enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes
beslut den 31 december 1906 bland andra nu ifrågavarande
vägsträcka skulle ingå. Det vore sålunda redan slutligen avgjort, att
nämnda del av vägen skulle av de väghållningsskyldiga underhållas.
Emellertid ansåge Kungl. Maj:ts befallningshavande det vara med billighet
och rättvisa överensstämmande, att de väghållningsskyldiga i
Över-Luleå distrikt av staten erhölle särskilt bidrag till den högre underhållskostnad,
som orsakats av den ökade vägbredden. Den hade betingats
uteslutande av militära hänsyn; och Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansåge sig kunna vitsorda, att något behov av vägens omläggning
och breddning icke förelegat på grund av den allmänna samfärdselns
krav. Bygdevägen Boden—Åskogen utgjorde endast en utfartsväg
för byarna Notträsk,. Skogså, Skatamark och Hundsjö, och för
dessas trafikbehov vore alltjämt den förutvarande bredden fullt tillräcklig,
så mycket hellre som Hund sjö jämväl över annan landsväg ägt
och ägde förbindelse med Boden.
Kungl. Majits
befallningshavandes
utlåtande.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
Beträffande beloppet av statsbidraget syntes detta lämpligen böra
bestämmas i förhållande till den ökade vägbredden eller sålunda till en
tredjedel av det belopp, vartill jämlikt 46 § väglagen särskilda nämnden
kunde komma att uppskatta årliga kostnaden för underhållet av ifrågavarande
vägsträcka, den tid, mark vore bar.
Vad därefter beträffade den återstående delen av vägen eller sträckan
Askogen—Lappträsk, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande
böra vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att de väghållningsdistrikt,
som droge fördel av vägen, skäligen borde bidraga till underhållet i
förhållande till det gagn, vägen för varje distrikt kunde anses
medföra.
Emellertid hade Råneå väghållningsdistrikt icke kunnat förmås att
gorå något åtagande i dylik riktning. En sådan underhållsskyldighet
torde ej heller kunna ådömas distriktet. Vägen hade nämligen, om ock
i viss mån av nytta för den allmänna samfärdseln i orten, dock utan
ansökan av de väghållningsskyldiga tillkommit för att, såsom förut
framhållits, tillgodose ett visst statsintresse och i avseende å riktningen
framdragits utan andra än militära hänsyn. Vägen hade också erhållit
väsentligt större bredd än den, som för den vanliga landsvägstrafiken
krävdes, och skulle följaktligen draga en avsevärt större underhållskostnad
än ortens vanliga bygdevägar.
Ett förbud för allmän trafik å en genom statens försorg tillkommen
samfärdsled torde ej heller böra ifrågakomma.
Då nu Råneå väghållningsdistrikt icke frivilligt velat bidraga till
underhållet och ej heller syntes kunna därtill förpliktas, hade Kungl.
Maj:ts befallningshavande ansett det kunna ifrågasättas, huruvida staten
skäligen borde mottaga det från Neder-Kalix väghållningsdistrikt gjorda
erbjudandet att för sin del lämna kontant bidrag till vägunderhållet.
Enär Råneå distrikt, om också ej i lika, så i allt fall i väsentligen
motsvarande grad som Neder-Kalix hade gagn av den nya landsvägen,
skulle det nämligen, syntes det Kungl. Maj:ts befallningshavande, framstå
som en obillighet, om det senare distriktet och icke det förra finge
lämna bidrag till vägunderhållet.
Det syntes för övrigt Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om
det icke heller i och för sig skulle vara oskäligt, att staten, då nu
goda skäl härtill förelåge, övertoge hela vägunderhållet för ifrågavarande
väg Askogen—Lappträsk och därigenom beredde någon lättnad för
dessa, redan nu av skatter mycket betungade socknar.
Vad beträffade statens kostnader dels för bidrag till Över-Luleå
väghållningsdistrikt för underhållet av vägdelen Boden—Åskogen och
15
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 68.
dels för hela underhållet av vägen Åskogen—Lappträsk, ville Kungl.
Maj:ts befallningshavande erinra, att underhållskostnaden för hela vägsträckan
Boden—Lappträsk tidigare beräknats till 10,000 kronor. Oaktat
nu underhållet _ av vägdelen Boden—Åskogen skulle till två tredjedelar
bekostas av Över-Luleå distrikt, syntes dock med hänsyn till upplysningar,
som Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtat, statens årliga
utgifter i förevarande hänseende knappast böra beräknas till lägre belopp
än nyss nämnts eller 10,000 kronor.
På grunder, som förut anförts, hemställde slutligen Kungl. Maj:ts
befallningshavande, att bestyret med underhållet av vägen Åskogen —
Lappträsk lämpligen borde anförtros åt kommendanten i Boden.
Med underdånig skrivelse den 20 mars 1912 överlämnade härpå
Kungl. Maj:ts befallningshavande, som under hand inhämtat, att underhållet
av vägsträckan Åskogen—Lappträsk komme att under år 1912
ombesörjas av järnvägsstyrelsen, en av distriktsingenjören Skarstedt
gjord utredning angående de kostnader, som ansåges erforderliga för
i ståndsättande under våren 1912 av sträckan Boden— Åskogen. Enligt
denna utredning skulle kostnaderna härför belöpa sig till 6,000
kronor.
Då det syntes anmärkningsvärt, att ifrågavarande endast 19,9 kilometer
långa vägsträcka behövde iståndsättas för ett så pass avsevärt
belopp, ehuru för dess reparation år 1910 använts omkring 7,000 kronor,
och Skarstedt uti bevis den 19 oktober 1910 intygat, att vid av
honom företagen besiktning vägen befunnits vara på fullt nöjaktigt sätt
iståndsatt, infordrades förklaring från denne.
Uti skrivelse den 10 april 1912 meddelade Skarstedt, att med de
åren 1909 och 1910 anslagna medel vägen blivit nöjaktigt grusad för
trafiken sistnämnda år, men icke för trafiken under den regniga sommaren
1911. I den för vägens försättande i gott skick av honom nu
beräknade kostnaden, 6,000 kronor, inginge en vart fjärde eller femte
år behövlig skrapning och målning av två träbroar, målning av två träbroar
och träräcken vid vägen, en mindre underhållskostnad för några
av trummorna, dikesrensning samt lagning, genom djupare dikning och
bankjustering m. m., av en efter oktober 1910 av vatten och tjäle deformerad
vägsträcka på jäslera nära Skogsån.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelat, att en minskning
i det begärda anslaget till 4,000 kronor vore möjlig, då återstående
beloppet skulle kunna tagas av andra medel, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
hade till sitt förfogande, bemyndigades Kungl. Maj:ts be
-
Beslut angående
vägunderhållet
under
1912 och 1913.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
fållning,skavande genom nådigt brev den 3 maj 1912 att för bestridande
av kostnader för iståndsättande av vägen mellan Boden och Askogen i
länets räkenskap å sjätte huvudtitelns anslag till vägar och kommunikationer
avföra ett belopp av högst 4,000 kronor. Därjämte anbefalldes
Kungl. Maj:ts befallningshavande att tillse, att vederbörande väghållningsskyldiga
fullgjorde dem åliggande förpliktelse beträffande underhållet
av ifrågavarande väg.
Genom nådigt brev samma dag anbefalldes vidare järnvägsstyrelsen
föranstalta därom, att den dåmera avsynade vägen mellan Å-skogen och
Oja genom statens järnvägars försorg underhölles intill utgången av år
1913, varjämte styrelsen bemyndigades att bestrida kostnaderna för
underhållet av nämnda väg av de av Riksdagen till anläggning av en
statsbana från Morjärv till Lappträsk samt en landsväg från Boden till
- Lappträsk anvisade medel.
Framställning Uti sin underdåniga framställning angående medelsbehovet för år
aJaUa™^°r‘ 1914 upptog arméförvaltningen, som fått samtliga till ärendet hörande
handlingar till sig överlämnade, frågan om anvisande av medel till landsvägens
framtida underhåll. Arméförvaltningen förklarade sig därvid dela
vederbörande myndigheters uttalanden rörande lämpligheten av att
vägen, såsom ägande en övervägande militär betydelse, ställdes under
uppsikt och vård av kommendanten i Boden. Innan full utredningverkställts
angående storleken av de bidrag, som för vägens underhåll
eventuellt kilnde komma att utgå från de väghållningsskyldiga inom de
väghållningsdistrikt, som vägen genomlöpte, kunde visserligen icke med
full säkerhet bestämmas storleken av det belopp, som staten måste anvisa
till detta vägunderhåll. Då emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande
i sin skrivelse den 23 februari 1912 uttalat, att, oavsett de
möjligen blivande bidragen till underhållet av vägen från de väghållningsskyldiga,
statens årliga utgift för ändamålet ej borde beräknas till
mindre än 10,000 kronor, funne sig arméförvaltningen böra, under förutsättning
att vägen ställdes under uppsikt och vård av kommendanten
i Boden, hemställa, att det för vägunderhållet erforderliga beloppet
10,000 kronor upptoges under fjärde huvudtitelns ordinarie byggnadsanslag
titel II kommendantskapsutgifter.
Departements- _ Vad först angår den omlagda bygdevägen mellan Boden och
chefen. Askogen är att märka, att underhållet av densamma, efter numera avslutad
vägdelning, påvilar de väghållningsskyldiga inom Bodens respektive
Över-Luleå väghållningsdistrikt. Vid sådant förhållande gäller det
med avseende å denna väg endast att avgöra, huruvida staten bör mot
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
17
den av förstnämnda distrikt erbjudna ersättningen ombesörja sommarvägunderhållet
av den inom samma distrikt fallande vägsträckan, samt
huruvida och i så fall med vilket belopp staten bör bidraga till underhållet
av den inom Over-Luleå distrikt belägna delen av vägen.
Då, enligt vad Kungl. Maj:ts befallningskavande meddelat, den av
Bodens väghållningsdistrikt erbjudna ersättningen torde få anses motsvara
den verkliga kostnaden för vägens underhåll, har jag icke något
att erinra mot, att detta ombesörjes av staten. En dylik anordningtorde
från statens synpunkt vara så mycket mera fördelaktig, som vägunderhållet
lämpligen torde kunna verkställas av manskap ur fästningens
garnison och följaktligen icke behöva kräva några nämnvärda kostnader.
Överenskommelse angående vägunderhållets ombesörjande torde
därför böra, på de av distriktet erbjudna villkor, träffas mellan detta
och kommendanten i Boden.
Med hänsyn till angelägenheten av ett från militär synpunkt sett
fullt tillfredsställande vägunderhåll skulle det enligt min mening varit
lämpligast, därest underhållet av den inom Över-Luleå distrikt belägna
delen av vägsträckan Boden—Åskogen jämväl kunnat, mot skälig ersättning
av distriktet, ombesörjas av staten genom kommendantens i Boden
försorg. Då emellertid de väghållningsskyldiga förklarat sig vilja själva
fullgöra vägunderhållet in natura och detta icke lagligen kan förvägras
dem, torde en sådan anordning få anses vara tillsvidare utesluten. I
likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande anser jag det emellertid
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att distriktet erhåller
något bidrag av staten på grund av den högre underhållskostnad, som
föranledes av den ökade vägbredden, och torde storleken av detta bidrag
lämpligen böra bestämmas, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshavande
föreslagit, till en tredjedel av den årliga kostnaden för underhållet av
ifrågavarande väg, den tid, mark är bar.
Då vägen Boden—Åskogen utgör allmän väg, måste densamma
jämlikt 34 § väglagen fortfarande såsom hittills stå under tillsyn av
Kungl. Maj:ts befallningshavande, å vilken myndighet det sålunda ankommer
att övervaka vägens behöriga underhåll och att vidtaga därför
erforderliga åtgärder.
Vad härefter beträffar den omkring 103 kilometer långa vägen mellan
Askogen och Lappträsk, har, såsom av den förut lämnade redogörelsen
framgår, densamma icke tillkommit i den ordning gällande väglag föreskriver,
utan anlagts för tillgodoseendet av ett speciellt statsintresse,
nämligen försvarets. Vid sådant förhållande kunna givetvis vederbörande
väghållningsskyldiga icke åläggas att bekosta vägens underhåll. Då
emellertid densamma otvivelaktigt kommer att få en viss betydelse för
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 37 käft. (Nr 68.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
den allmänna samfärdseln, hava i ärendet hörda myndigheter ansett,
att de distrikt, vägen genomlöper, skäligen böra bidraga till dess underhåll
i förhållande till det gagn, de kunna anses få av densamma.
Genom Kungl. Maj:ts den 5 november 1909 fattade beslut om inledande
av underhandlingar med de väghållningsskyldiga om lämnande av dylikt
underhållsbidrag torde Kungl. Maj:t jämväl hava godkänt denna av
myndigheterna uttalade uppfattning.
Av de förda underhandlingarna framgår emellertid, att samtliga
väghållningsdistrikt, med undantag av Neder-Kalix distrikt, förklarat sig
icke vilja lämna något som helst bidrag till vägens underhåll. Med
hänsyn till den /inga betydelse denna torde få för den allmänna samfärdseln
inom Over-Luleå, Over-Torneå och Hietaniemi samt NederTorneå
och Karl Gustavs väghållningsdistrikt kunna också knappast
några grundade anspråk på sådant bidrag från dessa distrikt framställas.
Däremot borde med skäl kunnat förväntas, att Råneå distrikt, som säkerligen
kommer att draga icke liten nytta av ifrågavarande väg, lämnat åtminstone
något bidrag till dess underhåll. Då emellertid distriktet, trots upprepade
framställningar, icke kunnat förmås göra något åtagande i dylik
riktning, får staten själv tillsvidare vidkännas samtliga de med vägunderhållet
inom såväl detta som nyssnämnda distrikt förenade kostnaderna.
Det av Kungl. Maj:ts befalluingshavande ifrågasatta förfarandet, att
staten borde med hänsyn till den av Råneå väghållningsskyldiga intagna
ståndpunkten avstå från det av Neder-Kalix väghållningsdistrikt
erbjudna kontanta bidraget, anser jag mig icke kunna biträda. Inom
detta distrikt faller dock större del av vägen än inom något av de
övriga distrikten, och det erbjudna beloppet är icke större än att det lärer få
anses till fullo motsvara den nytta, vägen kan komma att medföra för den
allmänna samfärdseln inom distriktet. Kungl. Maj:ts befallningshavande
har också uti sitt den 11 december 1908 avgivna utlåtande framhållit,
att ifrågavarande väg framför allt kommer att få betydelse för befolkningen
inom Neder-Kalix distrikt, under det att endast eu del av densamma
blir till något avsevärt gagn för samfärdseln inom Råneå distrikt.
För utjämnande av den obillighet, Kungl. Maj:ts befallningshavande
anser ligga däruti, att blott det ena distriktet får bidraga till vägens
underhåll, ehuru båda distrikten, om än i olika mån, hava nytta av densamma,
torde emellertid böra tagas i övervägande, huruvida icke en
minskning bör ske av det statsbidrag, Råneå distrikt uppbär från anslaget
till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt.
Det av myndigheterna framställda förslaget om ifrågavarande vägs
ställande under uppsikt av kommendanten i Boden anser jag mig böra
biträda. Mot eu dylik anordning kan visserligen invändas, att den utgör
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
19
ett undantag från den i väglagen fastslagna grundsatsen, att Kungl. Maj:ts
befallningshavande är den myndighet, som liar att öva tillsyn över de
vägar på landet, som äro upplåtna för allmän trafik. Då emellertid ifrågavarande
väg tillkommit icke för att tillgodose den allmänna samfärdseln
utan för militära ändamål, torde det vara mindre lämpligt att ställa
densamma under civil myndighet. Tydligt är ock, att de militära myndigheterna
på grund av vägens uppgift skola hava ett särskilt intresse
av att noga vaka över, att densamma städse hålles i fullgott skick. För
ett dylikt uppdrags fullgörande torde ock dessa myndigheter vara lika
kompetenta som Kungl. Maj:ts befallningshavande och dess organ. Härtill
kommer, att kostnaderna för vägens underhåll torde kunna i någon
mån nedbringas, därest densamma ställes under kommendantens överinseende.
De till Boden förlagda ingenjörtrupperna, vilka äro väl förtrogna
med anläggning och underhåll av vägar, torde nämligen, som
förut antytts, under sina övningar kunna utföra en del av de erforderliga
underhållsarbetena.
Rörande kostnaderna för vägens underhåll föreligger icke någon
fullständig utredning. Dessa torde ock svårligen kunna exakt angivas,
förr än man har ett eller annat års erfarenhet att stödja sig på. Enligt
den av ingenjören Dahlberg år 1908 uppgjorda kostnadsberäkningen
skulle det ständiga underhållet av hela vägsträckan från Boden till
Lappträsk draga en årlig kostnad av 10,000 kronor. Då emellertid OverLuleå
väghållningsdistrikt skall bekosta två tredjedelar av underhållet
av den inom distriktet fallande delen av vägsträckan Boden—Askogen,
bör förenämnda belopp undergå en häremot svarande minskning. Underhållet
av hela vägen Boden—Åskogen har uti en av distriktsingenjören
Skarstedt till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiven skrivelse beräknats
till 3,000 kronor för år. Med hänsyn härtill torde man kunna uppskatta
den Over-Luleå väghållningsdistrikt påvilande årliga underhållskostnaden
till omkring 2,000 kronor. För jämförelses skull tillåter jag
mig emellertid nämna, att, därest kostnaden för vägunderhållet inom
distriktet antages uppgå till det belopp, efter vilket ersättningen från
Bodens väghållningsdistrikt beräknats, eller 17,7 öre per meter, skulle
den årliga underhållskostnaden för ifrågavarande 19,2 kilometer långa
vägsträcka utgöra 3,400 kronor. Med avdrag av dels förenämnda 2,000
kronor dels det belopp av sammanlagt 1,915 kronor, varmed Bodens
och Ned er-Kalix väghållningsdistrikt skola bidraga till vägunderhållet,
skulle, under förutsättning att den av Dahlberg uppgjorda kostnadsberäkningen
är riktig, av statsmedel endast ett belopp av 6,085 kronor
behöva för ändamålet anvisas. Med hänsyn till vad Kungl. Makts befallningshavande
anfört rörande underhållskostnaden och då Dahlbergs
20
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.
beräkning är uppgjord utan beaktande av eventuella kostnader för vinterväghållningen,
torde det emellertid icke vara tillrådligt att beräkna
statsverkets utgifter för vägunderhållet lägre än till 8,000 kronor för år,
Då enligt nådiga brevet den 3 maj 1912 kostnaderna för underhållet
av vägen mellan Åskogen och Oja — beläget, såsom förut nämnts, på
ungefär 4 kilometers avstånd från Lappträsk — skola intill utgången
av år 1913 bestridas av de till järnvägs- och landsvägsbyggnaderria
anslagna medel, erfordras för innevarande år endast ytterligare medel
för bestridande av det till Över-Luleå väghållningsdistrikt utgående underhållsbidraget,
vilket enligt vad förut nämnts torde kunna beräknas
till omkring 1,000 kronor. Från och med år 1914 erfordras däremot
beredande av tillgång till hela det för vägunderhållet beräknade beloppet,
8,000 kronor för år räknat.
Då detta belopps gäldande av statsmedel betingats uteslutande för
tillgodoseende av ett försvarets intresse, torde detsamma böra utgå från
medel under fjärde huvudtiteln.
Såsom av det vid innevarande års statsverksproposition fogade
protokollet över lantförsvarsärenden framgår, ansåg jag mig icke kunna
biträda arméförvaltningens förslag att å riksstaten beräkna medel för
ifrågavarande vägs underhåll, då någon fullständig utredning icke förelåg
angående storleken av det belopp, som måste för ändamålet anvisas.
Eu dylik utredning torde emellertid, såsom jag nyss framhållit, näppeligen
kunna åvägabringas, förr än man vunnit någon närmare erfarenhet
rörande de kostnader, underhållet kan komma att draga med sig.
Intill dess en sådan erfarenhet vunnits, torde fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar kunna tagas i anspråk för bestridande av de med
vägunderhållet förenade kostnaderna.
Under åberopande av vad jag nu anfört, får jag därför hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgiva,
att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
ett belopp av tjugufemtusen kronor ior bestridande av kostnaderna
för underhåll intill utgången av år 1916 av landsvägen mellan Boden
och Lappträsk.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Ivan Eckerström.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1913.