4

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Nr 63.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter;
given Stockholms slott den 31 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar ett belopp av 5,000
kronor må tagas i anspråk för Norrlands dragonregementes utrustande
med bajonetter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

David Bergström.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Utdrag av protokollet över lånt/ör sv ar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 31 januari 1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström anförde härefter:

»Efter det senast 1903 års Riksdag under extra ordinarie anslaget
till nya eldhandvapen beviljat erforderliga medel, har för arméns räkning
tillverkats 50,000 karbiner m 94. De truppslag, som utrustats
med detta vapen, äro: kavalleriet, ingenjörtrupperna, trängen och
artilleriet.

Den svenska karbinen är, i motsats mot infanteriets gevär, icke
försedd med bajonett.

I slutet av år 1911 fingo arméfördelningscheferna yttra sig om
bajonettens införande vid kavalleriet, varvid de samtliga, med. undantag
av chefen för sjätte arméfördelningen, för vilkens yttrande i fortsättningen
skall redogöras, tillstyrkte införandet, om ock med någon

Preliminära

yttranden.

6

Kavalleri inspektörens framställning.

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition Nr 63.

reservation för den föreslagna bajonettypen. De ansågo bajonetten
komma att höja kavalleriets stridsvärde. Chefen för ijärde arméfördelningen
framhöll till och med, att bajonett borde införas vid alla med
karbin beväpnade truppslag.

Chefen för Norrlands dragonregemente, vars yttrande i frågan infordra
t syiv chefen för sjätte arméfördelningen, avstyrkte för sin del förslaget
på det bestämdaste. Han ansåg, att kavalleriet skulle genom bajonettens
införande i högre grad än nu utsättas för förluster under nattocli
skogsstrider samt genom eldstrid på nära håll och under handgemäng,
hvilka förluster icke kunde anses stå i rimlig proportion till
de. uppoffringar, som nedlagts på kavalleriets speciellt på spaningen
inriktade utbildning. Genom bajonettens införande vid kavalleriet skulle
även hästens belastning ökas mer än som kunde anses motsvara nyttan
av detta vapens införande.

> Chefen för sjätte arméfördelningen förklarade sig i likhet med
chefen för Norrlands dragonregemente anse, att kavalleriet icke annat
än i yttersta nödfall borde utsättas för de stora förluster, som eldstrid
på nära håll och handgemäng oftast medförde. Kavalleriet vore
icke i första hand afsett härlör, och det vore under ett krig mera
svårersättligt än något annat truppslag. Härmed vore dock icke sagt,
att ej kavalleriet borde vara utrustat för att möta de eventualiteter,
som dylika strider medförde och som man icke alltid kunde undvika.
Bajonettens införande vore just en åtgärd, varigenom kavalleriet sattes
i stånd att utkämpa en strid till fots på nära håll, i vilken detsamma
mot sin vilja råkat. Arméfördelningschefen kunde sålunda icke ansluta
sig till det av chefen för Norrlands dragonregemente först anförda
skälet. Vad det andra skälet beträffade — ökningen av hästens belastning
— vore detta enligt arméfördelningschefens åsikt ganska beaktansvärt.
Han hade den uppfattningen, att den vikt, hästen nu vid
mobilisering skulle bära, redan vore större än vad för spaningens energiska
bedrivande vore önskvärt, och ställde sig därför ganska tveksam mot
varje ökning av hästens belastning. Ansåge emellertid kavalleriinspektören,
att den genom bajonettens införande uppkomna viktökningen
icke medförde någon nämnvärd olägenhet, ville chefen för sjätte arméfördelningen
biträda förslaget om bajonettens införande vid kavalleriet, då
denna åtgärd ju ur alla andra synpunkter vore till fördel för truppslaget.

Eiter att hava tagit del av dessa yttranden, har i underdånig skrivelse
den 24 januari 1912 dåvarande inspektören för kavalleriet hemställt,
att kavalleriets samtliga regementen måtte utrustas med bajonetter.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

7

Beträffande bajonettens befintlighet i främmande arméer har kavalleriinspektören
upplyst, att det ryska dragongeväret m/91 vore försett med
bajonett, men däremot icke kosackgeväret, varför också vederbörligt
reglemente stadgade, att kosackerna vid inrusning mot fienden under
tjänst till fots skulle taga sabeln i band — ett synnerligen talande och
kraftigt bevis för den stora betydelse, som den krigserfarna ryska arméledningen
tillmätte stötvapnet för kavalleriet under dess eldstrid. På grund
av erfarenheterna från kriget mot Japan önskade vapnets ryska målsmän
för övrigt numera införa bajonetten även bos kosackerna. Det
italienska kavalleriet vore beväpnat med en bajonettförsedd karbin.
Efter boerkriget hade både England och Förenta staterna antagit nya
bajonettförsedda eldvapen m/03 i stället för de gamla karbinerna. Även
i Tyskland vore en ny, med bajonett försedd karbin under införande,
vilket, vad ett flertal kavalleriregementen beträffade, redan torde vara
fullbordat. Slutligen förestode för närvarande i Österrike-Ungern beväpning
med karbinbajonett för båda de förenade staternas linje- och lantvärnskavalleriregementen.

Kavalleriinspektören har vidare erinrat, att alltsedan år 1905 i
Sverige gjorts försök med bajonett, ity att sagda år en av överstelöjtnanten
friherre C. Gf. B. Cederström konstruerad bajonett ställts till
utrustningskommissionens förfogande. Konstruerade med hänsyn till
gjorda rön och framställda önskemål vid de under hand utförda försöken
med nyssnämnda bajonett både i april 1909 från arméförvaltningens
artilleridepartement till kavalleriinspektören överlämnats två
bajonetter till karbin m 94, med vilka försök därefter anställts vid
Livregementets dragoner och Livregementets husarer; och med stöd
av vederbörande sekundchefers rapporter hade kavalleriinspektören i
skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement avgivit ett utlåtande,
vari angivits viss typ för bajonett såsom lämplig för försöks
anställande i större utsträckning. I september 1910 hade artilleridepartementet
gjort framställning till kavalleriinspektören angående försök
vid några kavalleritruppförband med 20 stycken karbiner, försedda
med bajonett enligt nyssnämnda typ, och hade dessa försök kommit till
utförande vid Livregementets husarer, Kronprinsens husarregemente och
Norrlands dragonreg’emente. Sedan några smärre detaljfel i konstruktionen,
vilka under dessa försök kommit till synes, avhjälpts, förelåge
numera en för 6,5 mm. karbin m/94 avsedd modell till bajonett med
fästanordningar av så god och ändamålsenlig konstruktion, att kavalleriinspektören
för sin del funne denna utrustningsfråga, utom vad kostnaderna
anginge, numera fullt utredd.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Kavalleriinspektören har vidare anfört följande.

De moderna åsikterna beträffande kavalleriets strid till fots gånge
med all tydlighet alltmer i den riktningen, att detta truppslag ingalunda
finge rygga tillbaka för att till fots föra till och med en anfallsstrid
ända till det slutliga avgörandet, och detta icke blott mot avsuttet
kavalleri eller mot mindervärdiga trupper eller mot trupper med av
någon anledning nedsatt stridsvärde, utan till och med mot orubbat,
om än i antal underlägset infanteri. Denna uppfattning hade också
funnit ett tydligt uttryck i ett flertal arméers åtgärd att utrusta kavalleriets
eldhandvapen med bajonett. Det vore också uppenbart, att
bajonettens införande vid kavalleriet i högst väsentlig män kornrne att
öka detta truppslags betydelse och värde jämväl för striden till fots,
att bajonetten vore ägnad bringa kavalleriets eldstrid upp till nära nog
samma plan som infanteriets — särskilt i betraktande av de i övrigt
alltmer skärpta fordringarna på kavalleriets utbildning för detta stridssätt,
samt att det tillstånd av en viss svaghet, som man förut ej utan
skäl velat tillskriva en från sina hästar skild, till eldstrid avsutten kavalleristyrka,
tack vare bajonettens tillkomst, både kunde och borde nära
nog helt avlägsnas. Till den högst väsentliga höjning i kavalleriets
värde och användbarhet i allmänhet för striden till fots, som bajonettbeväpning
vore ägnad framkalla, komme en annan, synnerligen viktig
omständighet, som för vårt kavalleri gjorde bajonetten alldeles särskilt
välbehövlig och önskvärd. Vi måste nämligen vara beredda att utkämpa
vinterfälttåg under de säregna förhållanden med avseende på, bland
annat, truppslagens uppträdande, som av de norrländska snömassorna
åstadkommes. För under krigföring vintertid i Norrland uppträdande
kavalleri bleve nämligen bajonetten utan tvivel alldeles oumbärlig. De
på skidor framgående ryttarna komme där att, såväl under spaning och
marschbevakning som under striden, tillryggalägga avstånd mellan sig
och handhästarna, vilka avstånd eljest under normala förhållanden icke
skulle vid kavalleri kunna ifrågakomma. Bajonetten bleve då för våra
ryttare helt enkelt oumbärlig, ty, utrustade med detta vapen, kunde de
känna sig i viss mån oberoende av sina hästar samt i stånd att möta
alla eventualiteter, och bajonettbeväpningen skulle för visso vidmakthålla
och uppliva den offensiva andan hos kavalleriets skidåkande skyttelinjer,
under det att den enskilde såväl som truppen utan bajonett bleve
hjälplös under handgemäng med fienden. Karbinens apterande till stötvapen
gåve nämligen den avsuttne ryttaren vid varje tillfälle av strid
på nära håll ej minst ett moraliskt stöd — i all synnerhet då han såge
sig ställd mot en bajonettbeväpnad fiende — vilket stöd knappast kunde

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

överskattas. De moraliska faktorerna vore härvidlag av avgörande betydelse.
Det borde betänkas, vilken ökad känsla av självtillit och trygghet
bajonetten maste vara ägnad ingiva den enskilde såväl som truppen
i dess helhet under nattliga strider eller under skogsstrider, då mer än eljest
funnes tillfälle att komma fienden in på livet, samt då det gällde att nattetid
skydda eu bivack eller ett kvarter mot överfall samt slutligen och ej
minst under förposttjänsten nattetid. Det enda, som kunde anföras mot
bajonettens införande vid kavalleriet, torde vara, att man redan kunde
sägas befinna sig mycket nära maximigränsen för hästens belastning. Att
vidtaga någon vild minskning i fråga om ryttarens eller hästens nuvarande
utrustning läte sig nog ej gorå, men då den ökade belastningen genom
bajonetten med balja uppginge till endast 755 gram, syntes fördelarna
i detta fall vara alltför övervägande gent emot berörda olägenhet. De
meningsskiljaktigheter, vilka gjort sig gällande beträffande bajonettens
införande, hade ej heller i allmänhet rört sig om frågan, huruvida
bajonett borde införas eller icke. Snarare hade frågan gällt, huruvida
detta vapen borde anbringas å eldhandvapnet fast och fällbart eller, såsom
vid infanteriets gevär, löstagbart för att vid behov kunna påsättas. Erfarenheten
torde hava visat, att det senare av praktiska och ballistiska
skäl vore att föredraga, och dessutom bleve bajonetten därigenom ej
blott ett värdefullt, vapen, utan även ett vid många tillfällen synnerligen
användbart verktyg för ryttaren. Vad beträffade sättet för bajonettens
bärande, hade av de gjorda försöken framgått, att hylsan av
läder till bajonettbalja av infanteriets modell 1900 vore med någon förändring
användbar även för ryttaren, och att bajonetten, buren å ryttarens
högra sida, ej vore till nämnvärd olägenhet varken vid uppsittning
eller vid ridning.

Arméförvaltningens artilleridepartement har ansett det icke vara
obetingat erforderligt, att artilleriet utrustades med bajonett.

Det antal karbiner för kavalleriet, som skulle komma att förses
med bajonett, belöpte sig i uppåt avrundat tal till 11,000. Enligt infordracle
uppgifter uppginge kostnaden för själva bajonetten till 7 kronor,
därest densamma komme att tillverkas vid Karl Gustafs stads
gevärsfaktori. Härtill komme den till 1 krona 20 öre uppgående kostnaden
för nödvändiga ändringar å karbinen för bajonettens anbringande,
vilka ändringar måste utföras vid nämnda gevärsfaktori, ävensom
kostnaden för karbinernas försändning, inpackning m. m., så
att totalkostnaden beräknades till 9 kronor per vapen. Erån Eskilstuna
järnmanufaktur-aktiebolag, vilket hittills tillverkat bajonetterna till inBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 33 höft. (Nr 62—63.) 2

Artilleridepar tementets yttrande.

10

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 63.

Generalstabs chefena förslag.

fanteriets gevär och även utfört de för karbinen prövade, hade kostnadsuppgift
å karbinbajonett infordrats, och erbjöde bolaget sig leverera
desamma till 8 kronor stycket, vadan kostnaden för varje karbin då
komme att uppgå till 10 kronor. Utgifterna för kavalleriets förseende
med bajonett skulle således komma att uppgå till 99,000, respektive
110,000 kronor, som kunde bestridas från befintliga besparingar å extra
ordinarie anslaget till nya eldhandvapen.

Åven ingenjörtrupperna och trängen borde emellertid förses med
bajonetter, och behövliga antalet bajonetter bleve då ökat med i runt tal
14,000, betingande en kostnad av 126,000 kronor. Dessa medel borde
beräknas, då av Riksdagen komme att begäras anslag för fortsatt tillverkning
av nya eldhandvapen.

Chefen för generalstaben har anfört, att det givetvis borde vara
en strävan att beträffande beväpningen icke vara andra arméer underlägsen.
Visserligen vore varken i Norge eller Danmark kavalleriet
försett med bajonett, men i de större staterna vore förhållandena annorlunda.
Det italienska kavalleriet hade bajonett; i Ryssland hade det
reguliära kavalleriet sedan många år tillbaka varit beväpnat med bajonett,
och osannolikt vore ej, att även kosackerna numera försåges med
sådana. I Frankrike, Tyskland och Österrike vore bajonetten under
införande vid kavalleriet. Orsaken härtill vore att söka i det förhållandet,
att kavalleriet, som ju i regel borde lösa sin uppgift till häst,
numera kanske oftare än förr komme i lägen, som krävde strid till
fots. Man kunde visserligen känna sig tveksam inför en viktökning,
motsvarande 30 patroner, vilka även de skulle öka den avsuttne ryttarens
stridsvärde, men inspektören för kavalleriet hade ansett denna
viktökning vara av underordnad betydelse.

Ehuru medel, tillräckliga för bestridandet av kostnaderna för kavalleriets
förseende med bajonett, enligt vad artilleridepartementet upplyst,
funnes disponibla i form av överskott å anslaget till anskaffning av
nya eldhandvapen, kunde generalstabschefen för närvarande icke tillstyrka
bifall till, att kavalleriet i dess helhet nu försåges med bajonetter. Chefen
för fjärde arméfördelningen hade nämligen ansett, att införandet
av den föreslagna bajonetten icke borde inskränkas till kavalleriet, utan
utsträckas till all med karbin beväpnad personal, något som artilleridepartementet,
vad artilleriet beträffade, ansett »icke obetingat erforderligt».
Vid vissa ingenjörtruppförband syntes emellertid skäl kunna finnas
för bajonettens införande, varför chefens för fortifikationen mening
härutinnan torde böra inhämtas. Vad trängtruppernas förseende med

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

bajonetter beträffade, borde arméfördelningscheferna mabända sättas i
tillfälle att härom yttra sig. Först sedan ifrågavarande myndigheter
uttalat sig kunde avgöras, i vilken utsträckning chefens för fjärde arméfördelningen
förslag borde komma till utförande, ävensom därest
anskaffningen på grund av kostnadsskäl ej kunde i sin helhet på en
gång utföras — i vilken ordning med avseende på de olika truppslagen
nämnda anskaffning borde ske. Ävenså torde det ej vara alldeles uteslutet,
att kavalleriets förseende med bajonetter lämpligen kunde komma att ske
efter en i viss mån reducerad plan. Ett dröjsmål med frågans avgörande
torde sålunda ej kunna undvikas, sedan bajonettfrågan upptagits
i hela dess vidd och jämväl av artilleridepartementet ur denna synpunkt
betraktats. Då emellertid såsom ett viktigt skäl för bajonettens införande
vid kavalleriet framhållits, hurusom de säregna förhållandena
vid truppslagens uppträdande i Norrland vintertid gjorde bajonetten
särskilt önskvärd för där uppträdande kavalleri, ansåge generalstabscbefen
sig böra tillstyrka anskaffandet av bajonett för Norrlands dragonregemente,
på det att praktisk erfarenhet snarast måtte kunna vinnas
för frågans allsidiga bedömande.

Härefter hava ånyo infordrats yttranden i ärendet från arméfördelningscheferna,
varjämte chefen för fortifikationen avgivit utlåtande i
ämnet.

Chefen för första arméfördelningen har ansett, att hela svenska kavalleriet
borde samtidigt förses med bajonett och att särskilda försök
vid Norrlands dragonregemente vore obehövliga. Vad anginge övrig
med karbin utrustad personals förseende med bajonett, ansåge nämnde
arméfördelningschef detsamma icke vara obetingat erforderligt. Bajonetten
hade nämligen sin betydelse för det avsuttna kavalleriet, då det
måste gå fram till anfall på nära håll. Dylika taktiska lägen för skyttar
av artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen syntes endast tänkbara i
sällsynta undantagsfall.

Chefen för andra arméfördelningen har funnit det synnerligen önskvärt,
att kavalleriregementena snarast möjligt erhölle sina karbiner
försedda med bajonetter. Denna åsikt grundade sig på de huvudskäl,
som kavalleriinspektören anfört för en dylik åtgärd, nämligen att kavalleriet
ingalunda finge rygga tillbaka för att till fots föra till och med
en anfallsstrid ända till det slutliga avgörandet och att bajonettens
införande vid kavalleriet skulle öka detta truppslags betydelse och värde
för striden till fots. Beträffande chefens för fjärde arméfördelningen
förslag, att bajonett skulle införas jämväl vid andra med karbin beväp -

Yttrande
med anledning
av kavalleriinspektörens
och
generalstabschefena

förslag.

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 63.

nade truppslag, både chefen för andra arméfördelningen funnit detta
välbetänkt i fråga om fältingenjörkompanierna, enär dessa ofta kunde
komma till användning i avgörande infanteristrider. Vad fältartilleriet
beträffade, förelåge däremot ej motsvarande skäl för en dylik åtgärd,
och vad anginge trängen, syntes denna fråga arméfördelningschefen
tarva ytterligare utredning. Chefen för andra arméfördelningen tillstyrkte
därför bajonettens införande vid samtliga kavalleriregementen
samt vid fältingenjörkompanierna, men avstyrkte för närvarande dess
införande vid fältartilleriet och trängen.

Chefen för tredje arméfördelningen bär ansett, att det visserligen
kunde synas önskvärt, att viss med karbin beväpnad personal utöver
kavalleriets manskap försåges med bajonett, men att kavalleriet i första
hand borde förses med sådan. Då det emellertid å andra sidan syntes
ändamålsenligt, att omfattande försök gjordes med ett större kavalleritruppförband
i avsikt dels att vinna tillräcklig praktisk erfarenhet för
frågans allsidiga bedömande och dels att utröna den lämpligaste bajonettypen,
innan hela kavalleriet försåges därmed, tillstyrkte chefen för
tredje arméfördelningen generalstabschefens förslag, att endast Norrlands
dragonregemente för närvarande skulle förses med bajonett. Däremot
kunde arméfördelningschefen icke tillstyrka generalstabschefens
förslag, att kavalleriet möjligen skulle förses med bajonetter efter en
reducerad plan. Vad slutligen vidkomme trängtruppernas beväpnande
med bajonett, så vore det otvivelaktigt, att en med bajonett beväpnad
trängsoldat bättre än en utan bajonett beväpnad vid vissa tillfällen vore
ägnad att utföra sin skyddande verksamhet, helst som trängtruppernas
strid mer än övriga trappers torde inskränka sig till strid på nära håll
och mot uppsuttet kavalleri. Ehuru chefen för tredje arméfördelningen
sålunda ej hade något att erinra mot förslaget att jämväl trängtrupperna
utrustades med bajonett, ansåge han likväl, att detsamma icke
borde förekomma, förrän ett bestämt resultat vunnits av de allsidiga
försök, som föreslagits komma till utförande vid Norrlands dragonregemente.

T. f. chefen för fjärde arméfördelningen har hänvisat till ordinarie
arméfördelningschefens förut (sid. 3) omförmälda, preliminära yttrande.

Chefen för femte arméfördelningen har i likhet med generalstabschefen
ansett sig böra tillstyrka anskaffandet av bajonett för Norrlands
dragonregemente för försöks anställande därstädes i och för frågans
allsidiga bedömande. Trängtruppernas förseende med bajonett vore
önskvärt, då det skulle innebära ett tillskott i stridsförmågan vid tillfällen,
då strid man mot man kunde förekomma, t. ex. vid överfall på

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 63.

13

trängkolonner. Om ovannämnda försök lämnade gynnsamt resultat,
hölle chefen för femte arméfördelningen före, att kavalleriet i sin helhet
borde förses med bajonett oberoende av, huruvida tiden då vore
inne att med bajonett förse jämväl övriga med karbin utrustade trupper.

Chefen för sjätte arméfördelningen har ansett, att trängformationerna
torde i fråga om skydd mot fientligt överfall i allmänhet bliva
beroende av trängpersonalens stridsvärde, särskilt vid strid man mot
man. Tvivelsutan skulle detta stridsvärde genom ifrågavarande personals
utrustande med bajonett i väsentlig grad ökas, icke minst ur psykologisk
synpunkt genom känslan av ökad trygghet och större möjlighet
till självförsvar. Olägenheten av utrustningens ökade vikt ansåge arméfördelningschefen
vara av underordnad betydelse i jämförelse med de
fördelar, som med bajonettens införande skulle vinnas. På grund härav
tillstyrkte chefen för sjätte arméfördelningen trängtruppernas utrustande
med bajonett.

Chefen för fortifikationen har anfört, att ehuruväl det kunde synas,
som om den förut på tal varande frågan om ingenjörtruppernas ombeväpniDg
med gevär i stället för med karbin bort avgöras i samband
med frågan om karbinens förseende med bajonett, så ansåge nämnda
chef dock att, enär den förstnämnda frågan ännu ej kunde anses vara
slutgiltigt utredd och en eventuell ombeväpning i alla händelser torde
kräva ej obetydlig tidsutdrägt, samma skäl, som talade för bajonettens
införande vid kavalleriet, gällde även för de med karbin beväpnade
ingenjörtrupperna, vilka genom bajonettens tillkomst jämväl skulle erhålla
ett för vakt- och ordonnans!]änst hittills saknat men välbehövligt
stickvapen och sidogevär. Chefen för fortifikationen tillstyrkte därför,
att ingenjörtruppernas karbiner snarast möjligt försåges med bajonett.

I frågans nuvarande läge synes det mig lämpligast att inskränka
sig till de av chefen för generalstaben föreslagna försök och sålunda
tillsvidare endast utrusta Norrlands dragonregemente med bajonetter.
Därvid torde jämväl bliva tillfälle att ytterligare pröva, vilken bajonetttyp
kan anses lämpligast.

Jag har inom lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition låtit
beräkna antalet bajonetter, som för sådant ändamål skulle erfordras;
och med ett pris af 9 kronor för varje bajonett synes ett belopp av
högst 5,000 kronor vara erforderligt för nämnda utrustning.

Enligt vad artilleridepartementet anmält, skulle detta belopp kunna
bestridas från en behållning om 104,000 kronor, som uppstått å extra
ordinarie anslaget till nya eldhandvapen. Då emellertid själva tillverk Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 33 höft. (Nr 62—63.) 3

Departements chefen.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

ningen av dessa vapen ännu icke avslutats, kar jag ansett lämpligast,
att nämnda behållning reserveras för den fortsatta tillverkningen av
gevär eller för den ändring av siktena å redan tillverkade gevär, som
blir nödvändig, i den händelse spetskuleammunition införes (se fjärde
huvudtiteln i årets statsverksproposition s. 153). Såsom förut angivits,
skulle Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter hava
karaktären av försök, och för sådana hava hittills fjärde huvudtitelns
allmänna besparingar plägat tagas i anspråk. Så synes mig böra ske
även i förevarande fall.

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar ett belopp av 5,000
kronor må tagas i anspråk för Norrlands dragonregementes utrustande
med bajonetter.))

Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ex protocolio:

o

Gunnar Åkerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913.