Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anslag till en central anstalt för pensionsförsäkring särenden,
pensionssti/relsen; qiven Stockholms slott den 25
april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag- av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag’ vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att Rikdagen antager lag om allmän pensionsförsäkring,

dels, med godkännande av de i samma protokoll intagna förslag
till avlöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser för avlöningsförmåners
å ordinarie stat åtnjutande, från och med år 1914 i
riksstaten under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till en
central anstalt för pensionsförsäkringsärenden, pensionsstyrelsen, å
32,900 kronor,

dels för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver
anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1914 anvisa ett förslagsanslag
av 543,100 kronor,

dels till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för
tiden 1 september —31 december 1913 å extra stat för år 1914 anvisa
18,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av
tillgängliga medel utanordna beloppet;

dels ock medgiva, att av förslagsanslaget å extra stat för år 1914
Kungl. Maj:t må under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 60,000
kronor.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 236 höft. (Nr 298.)

1

2

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29S.

Pensionsstyrelsens
uppgifter
och
ställning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 25
april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans exellens lierr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Enligt det förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, som Kungl..
Maj:t den 28 mars 1913 beslutit förelägga Riksdagen, skola de pensionsärenden,
som i lagförslaget avses, handläggas dels av en för hela riket
gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, dels ock av särskilda
pensionsnämnder i orterna. Grunderna för pensionsstyrelsens organisation
och verksamhet skola enligt 3 § i nämnda förslag bestämmas av Konung
och Riksdag. Dock innehåller redan det nämnda lagförslaget i nyssberörda
§ den bestämmelsen, att i behandling av besvärsmål eller, oberoende
av besvär, av fråga om lagligheten av pensionsnämnds beslut
skola deltaga, förutom den, av vilken ärendet föredrages, minst två av
styrelsens ledamöter; och skall av dessa ledamöter åtminstone en hava
fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som uti domarämbete må
nyttjas, varvid, om skiljaktiga meningar uppstå, skall gälla vad allmänna
lagen stadgar angående omröstning till dom. I detta sammanhang må

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

erinras om, att enligt lagförslagets 28 § klagan över pensionsstyrelsens
beslut ej må föras.

I lagförslagets 12 § stadgas, att de pensionsavgifter, som av
de avgiftspliktige uppbäras, skola ingå tiil en fond, vilken förvaltas
enligt grunder, som bestämmas av Konung och Riksdag. Den stora
penningförvaltning, som uppkommer i samband med pensionsförsäkringens
genomförande, är således fullt fristående från pensionsstyrelsen
och kan därför, utan att försäkringsgöromålen i övrigt därav röna något
inflytande, anförtros åt något av statens eller Riksdagens organ för
dylika ändamål. Beslut i sådant avseende påkallas ej av årets Riksdag.

Då det varit av vikt att ej fördröja avslutandet av ålderdomsförsäkringskommitténs
egentliga uppdrag att avgiva förslag till ålderdomsoch
invaliditetsförsäkring, har den ganska invecklade frågan om ordnandet
i detalj av pensionsstyrelsens organisation och sättet för dess
verksamhet lämnats åsido i kommitténs betänkande. Frågan om denna
organisations definitiva ordnande kan ej heller nu framläggas
för Riksdagen. Utom det att härför lämpligen bör fordras någon tids
erfarenhet av pensionsväsendet i verksamhet, inverka så många faktorer
på denna fråga, att det måste anses mindre lämpligt att redan
från början bestämma sig för en detaljerad organisation. I sådant
hänseende må erinras om vad jag yttrade till statsrådsprotokollet
den 22 mars 1912 i fråga om anslag till ett centralt ämbetsverk för
sociala ärenden, att det syntes mig tämligen visst, att, huru än den
blivande socialförsäkringens förvaltningsorgan kunde bliva ordnade, en
gemensam sammanhållande myndighet måste bliva erforderlig. Kunde
detta behov, fortsatte jag, tillgodoses inom ramen av den då till upprättande
föreslagna socialstyrelsen, syntes detta vara lämpligt, icke
minst med hänsyn till det framhållna önskemålet om socialförsäkringsfrågornas,
jämte övriga sociala frågors, sammanhållande till en enhetlig
organisation inom den högsta förvaltningen. Lika tydligt torde dock
vara, erinrade jag vidare, att den direkta försäkringsverksamhet, som
staten själv utövade och framdeles i väsentligt ökad utsträckning kunde
komma att utöva på ett eller flera av socialförsäkringens olika områden,
icke kunde förläggas till socialstyrelsen, utan måste handhavas
av ett eller flera särskilda organ (försäkringsanstalter eller dylikt), till
vilka ock under vissa betingelser ledningen och kontrollen över lokala,
offentliga eller enskilda organ för verksamheten kunde komma att förläggas.
Avgörandet av dessa frågor måste emellertid anstå, intill dess
då pågående utredningar hunnit avslutas.

En av dessa utredningar på socialförsäkringens område, angående
ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen, föreligger nu; andra återstå där -

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.1

emot, i vilket hänseende jag särskilt må erinra om olycksfallsförsäkringslagens
reformering och arbetslöshetsfrågan, båda under förberedande behandling,
samt sjukförsäkringens komplettering eller omläggning, en
fråga som härefter torde närmast uppkomma.

Vid fråga om nu förevarande pensionsstyrelses organisation måste
därför enligt min mening tillses, såväl att denna styrelse erhåller en
för sin uppgift enligt förslaget till lag om allmän pensionsförsäkringlämpad
organisation som att denna så lägges, att ovan framhållna synpunkter
rörande enhetlighet och sammanhållning av de olika socialförsäkringsfrågorna
icke varda trädda för nära. Socialstyrelsen blir på
detta område, liksom på flertalet andra sociala områden, den myndighet
som närmast får hand om lagstiftningen i ämnet, givetvis i intimaste
samarbete med pensionsstyrelsen; förstnämnda styrelse bör också beredas
tillräckligt inflytande på ordnande av pensionsstyrelsens statistik, vilken
i så hög grad blir av betydelse för många andra sociala frågors bedömande.
Jämväl i övrigt måste mellan socialstyrelsen och pensionsstyrelsen
ett intimt samarbete äga rum, vilket torde få närmare fastställas
genom av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.

Pensionsstyrelsens organisation bör således enligt min mening icke
nu bindas fastare, än att den framdeles med socialt örsäkringsfrågornas utveckling
kan inpassas i det system, som då efter omständigheterna må
befinnas mest gagnande. Tilläventyrs kan tänkas, att en särskild nämnd
eller överdomstol för slutlig prövning av besvärsmål i alla socialförsäkringsfrågor
i framtiden blir erforderlig.

Om således av antydda skäl och andra sådana, för vilka ej nu
torde vara påkallat att redogöra, pensionsstyrelsen bör organiseras så,
att den icke lägger hinder i vägen för vinnande av den enhetlighet
på socialförsäkringens område, som är av gagn och betydelse för hela
denna viktiga gren av den sociala verksamheten, är det å andra sidan
uppenbart, att de omfattande göromål, som åligga pensionsstyrelsen,
kräva en betydlig förvaltningspersonal och att däri någon inskränkning av
betydelse icke kan ske, huru än denna stjrrelse infogas i administrationen.

Vid den organisation av pensionsstyrelsen, som nu bör föreläggas Riksdagen
till antagande i samband med lagförslaget om allmän pensionsförsäkring,
synas allenast böra ifrågasättas de förfoganden, som äro nödiga, på det
att styrelsen må kunna träda i funktion vid lagens ikraftträdande eller, på
sätt jag längre fram skall beröra, redan någon tid därförut. Uppenbart
är för en var, att just under de första åren av styrelsens verksamhet
dess arbete måste bliva synnerligt omfattande och maktpåliggande,
enär det då gäller att organisera hela den vidlyftiga försäkringsapparaten.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

För vinnande av kännedom om de beräkningar av kostnaderna för
pensionsstyrelsen och dess verksamhet samt övriga omkostnader, som
ålderdomsförsäkringskommittén räknat med, ävensom för erhållande av
en allmän översikt av den tilltänkta organisationen har jag vänt mig
till kommitténs ordförande, regeringsrådet Lindstedt, som härom lämnat
följande promemoria:

Det är naturligtvis mycket svårt att ens approximativt angiva de sannolika
kostnadsbeloppen i sin helhet för allt vad som kan räknas såsom omkostnader vid
den ifrågasatta pensionslagens tillämpning. I fråga om uppskattningen av den å statsverket
belöpande andelen i omkostnaderna synas dock svårigheterna vara mindre än
beträffande kommunernas utgifter, vilka ju till stor del komma att regleras efter
varje kommuns särskilda förhållanden.

Enligt erfarenheten från Tyskland, där invalidförsäkring för lönarbetare under
mer än 20 år varit i kraft, utgjorde totalkostnaden under år 1910 så gott som jämt
19 miljoner kronor (utom för det även andra försäkringsgrenar omfattande riksförsäkringsämbetet,
dragande en kostnad av omkring 2 1/2 miljoner), och då antalet försäkrade
uppgick till 16 Y2 miljoner, erhålles en total administrationskostnad för varje
försäkrad av omkring kr. 1.15. Ville man tillämpa detta resultat å den föreslagna
svenska försäkringen med omkring 2,600,000 försäkrade, skulle man komma till en
summa av 3 miljoner kronor, däri, då även inräknade kostnaderna för den lokala
administrationen.

Man har emellertid anledning antaga, att eu del av dessa kostnader hava sin
grund i den säregna beskaffenheten av den tyska organisationen. På grund därav
att försäkringen handhaves av mer än 40 särskilda anstalter, bliver antalet tjänstemän
större än som eljest varit behövligt. Sålunda hade man år 1910 inom dessa
anstalter t. ex. omkring 3,000 högre och lägre tjänstemän, oaktat de statistiska och
försäkringstekniska arbetena till stor del handhavas av riksförsäkringsämbetet.

Även om man utgår från tyska förhållanden, synes det därför som om, därest
man har att göra med allenast en centralmyndighet, förvaltningskostnaderna skulle
kunna reduceras redan genom en minskning av tjänstemännens antal. Då samtliga
avlöningar i Tyskland (oberäknat utgifterna för riksförsäkringsämbetet), uppgingo till
omkring 8 miljoner, motsvarande 1,300,000 kronor för Sverige, skulle härigenom en
avsevärd besparing kunna göras. Vidare måste de till l1/^ miljoner, motsvarande,
enligt beräkning för varje försäkrad, omkring 250,000 kronor för vårt land, uppgående
kostnaderna för lokaler och inventarier kunna nedsättas. Därjämte beräknas
för Tyskland omkring 4Y2 miljoner kronor för de med märkesystemet förbundna utgifter,
motsvarande omkring 700,000 för vårt land. Om nu också häremot enligt det
svenska förslaget svara kostnader för obetalda pensionsavgifters indrivande m. m.,
torde dock motsvarande post kunna väsentligt nedbringas vid det svenska förslagets
tillämpning. Den omständigheten, att penningeförvaltningen är anförtrodd åt de särskilda
anstalterna, torde även få tagas i betraktande vid bedömande av de relativt
höga administrationskostnaderna.

Redan av dessa nu antydda olikheter mellan den tyska och den föreslagna
svenska försäkringen beträffande administrationen torde man kunna draga den slutsatsen,
att omkostnaderna för den svenska försäkringen böra kunna ställa sig ej oväsentligt
billigare än för den tyska försäkringen. Å andra sidan skulle dock den omständigheten,
att vid den svenska försäkringen ej endast invaliditeten utan i många fall
även pensionstagarens inkomst måste bliva föremål för bedömande, kunna verka till
ett fördyrande av administrationen, därest man ej, såsom i förslaget antagits, kunde

P. M. av
regeringsrådet
Lindstedt.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

förutsätta, att det härför erforderliga arbetet kunde anförtros åt kommunala nämnder,
som skulle utses för mindre distrikt och vilkas arbete därför i regel ej skulle bliva
så betungande, att särskilda arvoden bleve erforderliga.

Beträffande de direkta kostnaderna för statsverket erinrar jag först om vad som i
Del II pag. 234 och följande av kommittébetänkandet anförts rörande omfattningen av
de centralförvaltningen, här närmast pensionsstyrelsen, åliggande göromål.

Bland dessa göromål intager penningförvaltningen en fristående ställning, då ju
denna förvaltning även kan anförtros åt annan myndighet än pensionsstyrelsen. De
härför erforderliga omkostnaderna har jag ej upptagit i nedan anförda beräkning.

Ej heller har jag särskilt beräknat kostnaderna för allt vad som kan rubriceras
såsom postporto, då det ju har väsentligen handlar om kostnader, som väl träffa pensionsverket
gent emot postverket, men för staten endast bliva verkliga kostnader i
den mån nya arbetskrafter eller ökade arvoden påkallas. Enligt postsparbankens avgivna
utlåtande skulle dylika kostnader, under en tid framåt, ej uppgå till högre
belopp än att de kunna inrymmas i den allmänna posten »expenser m. m».

De huvuduppgifter, som skulle tillkomma pensionsstyrelsen, torde därför, om man
bortser från penningförvaltningen, kunna sammanfattas under följande rubriker:

1) pensionsärendenas behandling och avgörande;

2) bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner;

3) statistiska och försäkringstekniska arbeten;

4) övervakandet av försäkringens genomförande i orterna jämte behandling av
besvärsmål m. m.

Beträffande den första frågan eller frågan om pensionsårendena är kännedomen
om det årliga antalet ansökningar ävensom deras beskaffenhet av betydelse. På grund
av lagförslagets bestämmelser har man därvid att särskilja tvenne olika slag av pensionsansökningar,
nämligen dels ansökningar rörande pension på grund av erlagda
avgifter och dels ansökningar om pensionstillägg och understöd. Ehuru båda slagen
av pension ofta äro förenade, och ansökningen i sådana fall kommer att omfatta
båda slagen på en gång, torde det dock, för överskådlighetens skull, här vara lämpligast
att avhandla vartdera slaget av pension för sig, särskilt som villkoren för
pensions erhållande äro olika i de båda fallen.

Såsom villkor för erhållande av avgifispension stadgas, förutom att pensionsavgifter
skola hava blivit erlagda, endast invaliditet eller uppnådda 67 år. Invaliditetsfrågan
avgöres i första hand av vederbörande pensionsnämnd, och åldersgränsen 67
år styrkes, i de fall, i vilka därom är fråga, genom prästbevis. Angående erlagda
avgifter föras inom centralförvaltningen erforderliga anteckningar. Behandling av
ärenden av dylikt slag torde därför i regel ej kräva synnerlig tidsutdräkt.

Antalet årligen inkommande ansökningar om avgiftspension uppgår högst till
antalet nyblivna invalider jämte antalet årligen i åldern 67 år inträdande aktiva
personer. Efter 1907 års förhållanden och under förutsättning av försäkringens fulla
utveckling erhåller man för antalen pensionsansökningar av förevarande kategori följande
siffror:

Årligen nya invalider under 67 år
Aktiva om 67 år, årligen (tab. 19)

Summa

Män.

Kvinnor.

13,700

19,400

8.000

6,500

21,700

25,900

eller tillsammans runt 48,000 ansökningar om avgiftspension.

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 298.

Vad åter pensionstilläggen och understöden angår, utgå dessa allenast till personer,
som äro invalider (oberoende av åldern) och vilka äga mindre inkomst än 300
kronor för man och 250 kronor för kvinna. Beträffande inkomst av naturaförmåner
gälla därvid särskilda bestämmelser.

I dessa fall är visserligen invaliditetsprövningen vanligen, i sammanhang med
bestämmande av avgiftspension, undangjord i fråga om personer under 67 år, men
återstår för äldre personer samt för dem, som endast söka understöd, men i följd
av nödvändigheten att pröva inkomstuppgiftema kunna dessa ärenden i vissa fall
erfordra en mera ingående behandling än ärenden rörande avgiftspension.

Av antalen årligen nyinträdande invalider nämligen:

Män.

Kvinnor.

Årligen nya invalider över 15 år.....................................................

19,500

24,200

Nytillträdande invalider vid 15 år ..................................................

500

500

Summa

20,000

24,700

skulle dock endast en del nämligen omkring en tredjedel av männen och hälften av
kvinnorna, eller omkring 7,000 män och 13,000 kvinnor, eller tillsammans 20,000
personer årligen ansöka om pensionstillägg eller understöd.

Härtill kommer vidare antalet av dem, som ansöka om höjning av förut beviljade
belopp. För att erhålla en uppskattning av detta antal, har jag utgått från förhållandena
i Köpenhamn vid motsvarande tillämpning av den danska lagen. Under vart
och ett av de senaste 10 åren hava därstädes av de personer, som redan erhållit understöd,
i genomsnitt ungefär en tredjedel ansökt om förhöjning av understöd. Därest
man tillämpade denna erfarenhet i fråga om alla de 258,000 pensionärer, som enligt
kommitténs förslag torde motsvara försäkringens fulla utveckling år 1907, skulle man
komma till ett antal av 80 å 90,000 dylika ansökningar. Då emellertid understödsbeloppen,
i motsats till förhållandet enligt den danska lagen, i kommitténs förslag
äro begränsade till vissa maximibelopp, inskränka sig sådana ansökningar till dem,
som icke kommit i åtnjutande av dessa maximibelopp, och då dessa personers antal
kan uppskattas till omkring 43 % av hela antalet understödda, skulle man årligen
hava att vänta omkring 40,000 ansökningar om pensionsförhöjning.

Hela antalet ansökningar rörande pension skulle således, om ansökningar rörande
avgiftspension och pensionstillägg även beträffande samma person anses såsom två
skilda ansökningar, uppgå till omkring 110,000, motsvarande 1907 års förhållanden
och försäkringens fulla utveckling.

Kostnaderna för statsverket bero nu i väsentlig mån på det sätt, efter vilket
avgörandet av dessa ansökningar anordnas. Av hela det nämnda antalet kan man
antaga, att omkring 9/10, efter den föregående prövningen genom pensionsnämnderna
och ombuden, i huvudsak äro rena expeditionsärenden och endast undantagsvis giva
anledning till ändring av underinstansens beslut. Angående Vio av ärendena måste
man däremot antaga, att besvär anförts från något håll, antingen från sakägaren
själv eller från ombud eller nämndens ordförande, eller att målet i överinstansen beflnnes
tvistig!.

För att nedbringa arbetet med alla dessa pensionsärenden till det minsta möjliga,
har jag nu tänkt mig,. att ansökningar tillhörande den stora massan mera enkla

8

Kringl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

mål skulle kunna avgöras av tvenne tjänstemän sålunda, att varje mål föredrages av
en första gradens tjänsteman (revisor eller aktuarie) inför en tjänsteman av tredje
graden (byråchef eller råd). En dylik föredragande skulle då hava att förbereda omkring
50 enkla mål i veckan, och skulle alla dessa mål kunna avgöras på en föredragningsdag
av honom och den högre tjänsteman, inför vilken målet föredrages.
Räknar man för varje sådan högre tjänsteman 4 arbetsdagar i veckan för dylika måls
handläggning, kommer på hans andel 200 enkla mål i veckan, föredragna av 4 föredragande.
Förutom dessa 50 mål, som för varje vecka skulle av envar av de föredragande
tjänstemännen förberedas, skulle därjämte å dem fördelas de mera tvistiga
målen, till vilka jag då även räknar sådana mål, där fråga om ändring först vid
målets föredragning uppkommit, utan att från sakägaren eller ombudet anmärkning
blivit gjord.

Varje sådant tvistigt mål föredrages å en femte arbetsdag i veckan inför tvenne
av de högre tjänstemännen, varvid bör tillses, att åtminstone en av de tre tjänstemän,
som handlägga målet, äger domarkvalifikationer (3 §).

En dag i veckan skulle slutligen vara avsedd för behandling av allmänna ärenden
och av andra besvärsmål samt av sådana pensionsärenden, som finnas vara av
synnerligen tvistig beskaffenhet och därför böra göras till föremål för en allsidigare
prövning.

Det har därför synts mig, som om för behandlingen av pensionsmålen vid försäkringens
fulla utveckling (1907) skulle erfordras omkring 10 tredje gradens tjänstemän
med omkring 40 föredragande inom första gradens tjänst. Emellertid är det
icke allenast möjligt utan även sannolikt, att under försäkringens fortgång, efter allt
större erfarenhet och rutin, ärendena kunna behandlas ännu raskare och av något
mindre antal arbetskrafter än här tillsvidare antagits.

Förutom pensionsärendena och övriga mål av ovan antydd beskaffenhet tillkommer
den vidlyftiga bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner,
de statistiska och försäkringstekniska utredningarna ävensom övervakandet av försäkringens
genomförande i orterna. Härför erfordras minst ytterligare tre tjänstemän
med byråchefs tjänst och avlöning förutom ett antal underordnade tjänstemän, vilka
även i dessa fall ej torde erfordra högre ställning än som tillkommer första gradens
tjänster. För den vidlyftiga skriftväxlingen erfordras minst två sekreterare jämte
biträden.

Särskilt för utförande av de statistiska och försäkringstekniska utredningarna,
framför allt för genomförande av kortsystemet i fråga om de försäkrade och pensionärerna,
måste ett betydande antal biträden anställas, vilka dock till största delen
kunna utgöras av kvinnliga tjänsteinnehavare med ett begynnelsearvode av 1,200
kronor. Dessutom erfordras ett mindre antal tjänstemän av första graden såsom chefer
för avdelningar av dessa biträden.

Förutom vaktbetjaning och expenser av olika slag synes man även böra vara
betänkt på att, såsom vid vissa andra statens verk numera är fallet, tillsätta tvenne
fullmäktige med ungefär samma befogenhet som t. ex. i fråga om socialstyrelsen, dock
att, då dessa fullmäktiges göromål i förevarande fall även torde böra utsträckas till
att övervara ett begränsat antal föredragningar av pensionsmål och dylikt, för deras
uppdrag lämpligen synes böra bestämmas ett årligt arvode av åtminstone 3,000 kronor
för en var av dem. Huruvida och i vilken utsträckning därjämte bör påtänkas inrättandet
av ett särskilt råd torde för närvarande kunna lämnas utom beräkningen,
då kostnaderna härför ej synas böra bliva större än att de kunna inbegripas i summan
för allmänna utgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

9

Att närmare än nu skett ingå på frågan om det definitiva ordnandet av den
ifrågasatta pensionsstyrelsens organisation synes mig ej lämpligt, då denna organisation
i allt fall, i .betraktande av ärendenas stora antal och svårigheten att överskåda
den blivande verksamheten i sin helhet, ej nu torde kunna med någon säkerhet
angivas, utan har jag härmed endast sökt att erhålla en ungefärlig föreställning
angående antalet av de tjänstemän och om de kostnader, som skulle erfordras i framtiden.

Jag sammanställer här nedan huvudposterna i den enligt de antydda grunderna
antagligen erforderliga framtida staten för ämbetsverket i fråga:

Lön eller arvode m. m.

1 chef..................................................................................................... 15,000 kronor.

13 tjänster av tredje lönegraden å 8,100 kronor.................................. 105,300 »

2 » » andra » å 5,800 » ................................. 11,600 »

50 » » första » å 4,000 » ................................. 200,000 »

100 kvinnliga biträden å 1,200 kronor ................................................ 120,000 »

2 fullmäktige å 3,000 kronor ............................................................... 6,000 »

Övriga utgifter av olika slag, till en del oberäkneliga...................... 342,100 »

Summa 800,000 kronor.

Emellertid gäller det nu närmast att erhålla eu föreställning om de
arbetskrafter, som erfordras under de allra första åren av verksamheten,
och särskilt om beloppet av det anslag, som av innevarande års Riksdag
bör äskas för ändamålet.

Vad då först beträffar de för behandling av pensionsärenden erforderliga
arbetskrafterna, äro de tydligen i avsevärd mån beroende på
de blivande övergångsbestämmelserna. Sålunda skulle, därest kommitténs
förslag i detta hänseende bleve antaget, endast omkring 16,000
pensionsansökningar vara att förvänta under år 1914. I verkligheten
torde man dock även under denna förutsättning böra räkna med ett ej
obetydligt högre antal ansökningar.

Genomförandet av det förslag i förevarande hänseende, som av
Kungl. Maj:t förelagts Riksdagen, torde höja antalet pensionsansökningar
till omkring 50,000. Och skulle genom övergångsbestämmelserna
pensioneringen från början erhålla en sådan omfattning, som t. ex.
förutsättes i herr Brantings särskilda yrkande, måste man år 1914 räkna
med minst 80,000 ansökningar. Utsträckes lagens omfattning från
början till ett så stort antal befintliga invalider, blir således antalet
pensionsansökningar första året högst betydligt, vartill kommer, att man
då ännu ej vunnit tillräcklig erfarenhet för ett riktigt bedömande av
de olika fallen, varigenom målens behandling måste bliva ännu mera
tidsödande än under mera normala förhållanden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 286 käft. (Nr 298.)

2

10

Regeringsrådet
Lindstedt,

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 298.

Vid denna osäkerhet beträffande vad som i förevarande avseende
kan komma att bestämmas, synes det lämpligt att för det första året
(1914) ej på stat uppföra flera befattningar än som i varje fall bliva
erforderliga.

Beträffande under de första åren erforderlig tjänstepersonal har
regeringsrådet Lindstedt meddelat, att, under antagande av en organisation
av den ungefärliga beskaffenhet han i ovanintagna promemoria
antytt, redan från början skulle erfordras, förutom chefen, åtminstone
4 ledamöter (tredje gradens tjänstemän) av styrelsen för pensionsärendenas
behandling. Förutom dessa fyra tjänstemän skulle erfordras
ytterligare minst två avdelningschefer för handhavandet av de statistiska
arbetena och för övervakandet av försäkringens handhavande i
orterna. I fråga om sekreterargöromålen krävdes tydligen från början
minst två sekreterare. För beredningen av pensionsmålen behövdes,
motsvarande, de fyra härför avsedda tjänstemännen av tredje
graden, minst 16 tjänstemän av första graden (revisorer eller aktuarier).
Härtill komme ytterligare minst 9 dylika tjänstemän för registratorsgöromålen
och såsom närmaste biträden åt cheferna för dessa avdelningar.

Tillika har Lindstedt anmärkt, att i fråga om det stora flertalet av
samtliga dessa tjänstemän i början, innan verksamhetens omfattning
hunnit bliva fullt klar, ej borde bestämmas allt för begränsade uppgifter.
Sålunda torde det just under det första året vara nödvändigt att kunna
använda de disponibla arbetskrafterna på det sätt, som närmast svarade
mot pensionsanstaltens verksamhet under detta första år med dess i många
avseenden osäkra förhållanden. I den mån sådant bleve möjligt med
hänsyn till de egentliga arbetsuppgifterna, skulle således i händelse av
behov även de tjänstemän, vilkas arbetsområde sedermera skarpare begränsades
och vilkas arbetskraft egentligen vore avsedd för verkets
övriga ändamål och behov, under den allra första tiden, om så bleve
nödvändigt, kunna disponeras för den då närmast liggande uppgiften
att avgöra och expediera de inkomna pensionsansökningarna.

Till nu omnämnda tjänstepersonal behövde läggas 1 förste vaktmästare
och 2 vaktmästare.

Härförutom erfordrades 2 fullmäktige samt ett avsevärt antal befattningshavare
för diverse olika göromål av enklare beskaffenhet, vilka
senare torde kunna besättas med nästan uteslutande kvinnlig personal.
Att för närvarande angiva något antal av sådana befattningshavare vore
ej möjligt. Under början av år 1914 torde kanske ett antal av 20 vara
tillräckligt, medan under senare hälften av året man behövde räkna

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 398.

1 !

med omkring 100. De kvinnliga biträdenas huvudsakliga verksamhet skulle
avse bokföringen samt statistisk bearbetning. För förstnämnda ändamål
borde uppmärksammas, att arbetet för statistikkort och böcker i början
bleve vida mer omfattande än vad sedermera, när det endast komme att
gälla komplettering av föreliggande material, skulle bliva fallet. Uppmärksammas
borde också, att de för statistiken rörande de avgiftsbetalande
personerna erforderliga arbetskrafterna ej skulle behöva tagas i anspråk
förr än under senare hälften av år 1914, och även detta endast under
förutsättning att man för statistikkortens uppställande ej skulle avvakta
den tidpunkt, då listorna över avgiftsbetalningarna först under
1915 inflyta, utan redan vid mitten av år 1914, efter anskaffande genom
pensionsstyrelsens försorg av nödiga avskrifter av taxeringsnämndernas
då uppgjorda förteckningar, kunna påbörja detta vittomfattande arbete.
För avlönande av nu angivna biträden, för sedvanliga expenser m. m.
ävensom för tryckning av formulär, pensionsbrev, statistikkort och för
lokalhyra m. m. syntes ett anslag av omkring 400,000 kronor för år
1914 böra beräknas. Med hänsyn till en del ovissa och oberäkneliga
omständigheter borde dock detta anslag givas förslagsanslags natur.

För egen del får jag anföra följande. Med hänsyn till förevarande
verks natur synes mig böra övervägas, huruvida icke avvikelser
från de för centrala verk vanliga normerna i avseende å löner och
tjänsteställning för tjänstemännen böra i mer eller mindre mån
äga rum. Verksamheten inom pensionsanstalten är av säregen beskaffenhet;
såsom prövande i sista instans frågor av betydelse för
den enskilde, måste anstalten utrustas med för detta ändamål fullt
kvalificerade krafter; i avseende å en hel mängd andra göromål fordras
närmast noggrannhet, uppmärksamhet och intresse, men knappast
särskild utbildning. År det i allmänhet av betydelse, att överkvalificerad
arbetskraft undvikes i statsförvaltningen, måste detta särskilt
vara att beakta, när det gäller att skapa ett nytt verk av förevarande
art, därinom en betydande personal erfordras och för vars
upprätthållande stora kostnader påkallas från det allmännas sida. Jag
anser därför, att särskild försiktighet bör iakttagas med avseende å
uppförande av tjänstemän å ordinarie stat. Vidare vill jag uttala, att,
när jag här nedan antyder, huru de medel, som behöva begäras å extra
stat för pensionsstyrelsens upprätthållande närmast under år 1914, skulle
kunna, vidkommande avlöningar till olika tjänstemän, disponeras, därmed
icke får anses givet något som helst på hand angående dessa tjänste -

Departements chefen.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 298.

mäns löner och tjänsteställning vid en definitiv organisation. En sådan
organisation kan först framläggas om ett par år, när erfarenhet vunnits.
Tilläventyrs skall det också befinnas lämpligt att därförinnan
lämna löneregleringskommittén tillfälle att granska ett slutligt förslag
till lönestat.

Vidkommande först chefen för verket anser jag, att med hänsyn till
hans synnerligen omfattande och maktpåliggande befattning en avlöning
av 15,000 kronor kan anses skälig. Det gäller att till denna befattning
söka förvärva en man, som äger framstående erfarenhet på hithörande
områden och prövade administrativa egenskaper. Valet bland dylika
män torde vara ganska begränsat. I så väsentlig grad beror hela
försäkringens framgång och införande i de rätta hjulspåren på chefen,
att staten, även med något större uppoffring än som eljest plägar vara
vanlig med avseende å chefsposten på en del andra områden, bör försäkra
sig om att till förevarande viktiga förvaltningsgren kunna vinna den
rätte mannen. Av det föreslagna arvodet torde 10,500 kronor böra anses
som lön, 3,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor
såsom ortstillägg. Beträffande chefens benämning torde för närvarande
särskilt beslut icke påkallas.

Då det knappast kan förväntas, att lämplig chef kan förvärvas, om
befattningen icke redan från början uppföres å ordinarie stat, anser jagen
sådan anordning nödig.

Beträffande härefter de 4 ledamöter av styrelsen, som regeringsrådet
Lindstedt anser redan från början höra anställas för pensionsärendenas
handläggning, finner jag för min de], att för närvarande allenast
två torde behöva uppföras å ordinarie stat. Av dessa torde allenast
för en böra fordras juridisk utbildning. Vidkommande dessa ledamöters
avlöning synas de nu för hovrättsråd gällande bestämmelser böra tills
vidare vinna tillämpning. Enligt gällande lönestat åtnjuta hovrättsråden
en begynnelselön av 7,000 kronor, därav lön 4,500 kronor
och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, jämte 3 ålderstillägg efter
5, 10 och 15 års tjänstgöring å respektive 500 kronor, 600 kronor
och 600 kronor. Efter 15 år komma dessa tjänstemän i pensionsstyrelsen
att uppnå en lön av tillhopa 8,700 kronor eller samma
löneförmåner, som de centrala verkens byråchefer i allmänhet åtnjuta
efter 5 år.

De tvenne andra ledamöter, som enligt regeringsrådet Lindstedts
mening erfordras för pensionsärendens handläggning, av vilka en torde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298. 13

böra innehava juridisk utbildning, lära tillsvidare icke behöva uppföras
å ordinarie stat.

De två ledamöter av styrelsen, vilka likaledes enligt Lindstedts
mening närmast skulle handhava statistiska arbeten och övervakandet
av försäkringens handhavande i orterna, synas icke heller behöva nu
uppföras å ordinarie stat.

Redan från början erfordras 3 vaktmästare, 1 förste vaktmästare
och 2 andre vaktmästare. Lönerna torde bliva de för vaktmästare vanliga,
och synas befattningarna redan nu böra uppföras å ordinarie stat.

Med avseende å övriga nödiga tjänstemäns avlöningsförhållanden
och ställning synes definitivt förslag ej nu kunna framläggas. Annat
förfogande lärer ej kunna träffas, än att det överlämnas åt Kungl. Maj:t
att bestämma tjänstemännens antal och skäliga avlöningsförmåner, varvid
givetvis bör tillses, att varken dessa förmåner eller tjänstemännens
ställning komma att binda Kungl. Maj:t och Riksdagen vid det slutliga
förslaget till organisation och stat. All uppmärksamhet torde också
böra ägnas åt, att överkvalificerad arbetskraft icke varder anställd.

Jag torde emellertid i detta avseende böra göra några antydningar.
Om förutom de två ledamöter av styrelsen, som skulle uppföras å
ordinarie stat, ytterligare 4 erfordras, därav 2 för pensionsärendens
prövande och 2 för övervakande och ledande av statistiska arbeten och
för försäkringens handhavande i orterna — något varom jag ej nu kan
avgiva ett slutligt omdöme — lärer deras arvoden böra sättas till samma
belopp som för de å ordinarie stat uppförda ledamöterna eller 7,000
kronor. En av ledamöterna torde böra erhålla uppdrag såsom chefens
ställföreträdare. Anställande av särskilda sekreterare torde knappast
behöva från början ifrågakomma, utan de göromål, som dessa eljest
skulle handhava, bestridas av tjänstemän med avlöning som första gradens
tjänstemän. Huruvida samtliga de tjänstemän, som motsvara de i
Lindstedts förslag upptagna första gradens tjänstemän, skola behöva uppföras
till arvode av 4,000 kronor om året, anser jag ovisst. Möjligen
kan för några lägre arvode ifrågasättas. Jag utgår emellertid vid kostnadsberäkningarna
från, att alla dessa bliva avlönade med 4,000 kronor
om året. Av de 9 av Lindstedt ifrågasatta tjänstebefattningarna för
registrator- och statistiska arbeten torde några kunna besättas med
kvinnliga innehavare, t. ex. 4 stycken. De synas tills vidare kunna tillerkännas
arvoden med samma belopp som bokhållares i järnvägsstyrelsen
begynnelselön, således de manliga 2,940 kronor och de kvinnliga 2,100
kronor. Med avseende å samtliga de nämnda tjänsterna och bokhållar -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

befattningarna bör dock uppmärksammas, att arvodena ej få sättas alltför
knappa, då befordringsutsikterna ej kunna bli mer omfattande.

Det stora antal befattningshavare, som kärförutom redan från början
erfordras och vartill bör avses uteslutande kvinnlig personal, synes
icke från början kunna uppföras å ordinarie stat. De torde böra vara
av de två typer, som för närvarande finnas i centralförvaltningen,
således med arvode av 1,200 kronor för den lägre biträdesklassen
och av 1,600 kronor för den högre biträdesklassen.

I ett verk som det ifrågavarande erfordras ett rådgivande lekmannaelement,
som i största möjliga utsträckning deltager i arbetet.
Om detta lekmannaelement slutligt bör skapas i form av fullmäktige
eller på annat sätt, må för närvarande lämnas därhän. Jag anser tillsvidare
viktigast, att de sakkunniga lekmän, som anställas, kunna påräknas
för att deltaga i behandlingen av de ärenden, vartill enligt regeringsrådet
Lindstedts förenämnda P. M. skulle disponeras en veckodag (allmänna
ärenden, besvärsmål samt sådana pensionsärenden, som befinnas
vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och därför synas höra göras till
föremål för en allsidigare prövning), ävensom för eu del organisatoriska
arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande arbete, som således
skulle åligga dessa sakkunniga, och med beaktande att olika kategorier
sådana böra vara representerade i styrelsen, torde emellertid deras antal
böra sättas till 4 samt arvodet för en var till 3,000 kronor för år
i''äknat.

Någon kostnad för pensionsstyrelsens ombud i orterna i form av
arvode synes ej böra beräknas. Däremot torde i flera fall resekostnadsersättning
behöva ifrågakomma. På förstnämnda omständighet beror naturligtvis
till väsentlig del, att de beräknade förvaltningskostnaderna
för staten hålla sig inom jämförelsevis ej alltför betydande belopp.
Det är ju tydligt, att dessa belopp skulle blivit vida högre, om man
för omkring 2 å 3,000 ombud måst beräkna låt vara ganska blygsamma
arvoden. Kommunerna få ju alltid vidkännas en del kostnader för pensionsförsäkringen,
men dessa äro svåra att beräkna, då de bero på kommunernas
egna åtgöranden och beslut.

Därest i allmänhet ett ombud utses för ett pensionsdistrikt och ej
för större områden, synes försäkringsverksamheten ej komma att få en
sådan omfattning, att de åligganden, som skulle tillkomma ombuden,
bliva synnerligen betungande.

Om man undantager första året, vilket under vissa förutsättningar
angående övergångsbestämmelserna måste antagas komma att erbjuda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29S.

15

särskilda svårigheter, kunna dessa åligganden, så vitt jag förstår, ej
bliva av den omfattning, att det skulle möta avsevärda svårigheter att
i varje fall finna en person, som både vore för ändamålet lämplig och
som skulle vilja ägna någon del av sitt arbete åt den för det allmänna
så betydelsefulla saken, utan att därför kräva särskild ersättning. För
övrigt torde man väl få antaga, att försäkringsärendena, i den mån
verksamheten utvecklas och större erfarenhet och rutin vinnes, skola
just för ombuden vålla allt mindre arbete och svårigheter.

I anslutning till vad sålunda anförts skulle å ordinarie stat uppföras
från och med år 1914 följande tjänstemän i pensionsstyrelsen:

1 chef, löneförmåner.................................................. kronor 15,000: —

2 ledamöter, » å 7,000: — ........................... » 14,000: —

1 förste vaktmästare........................................................... )> 1,500: —

2 vaktmästare å 1,200: — ............................................... » 2,400: —

Summa kronor 32,900: —

För år 1914 kunna beräknas erfordras arvoden till följande personal å
extra stat:

4 ledamöter å 7,000: — ................................................

kronor

28,000

—

4 sakkunniga lekmän å 3,000: — ..............................

12,000

—

18 tjänstemän å 4,000: — ...............................................

)>

72,000

—

5 manliga bokhållare å 2,940: — ..............................

»

14,700

—

4 kvinnliga bokhållare å 2,100: — ..............................

»

8,400

20 kvinnliga biträden av högre grad å 1,600: — ......

32,000

—

80 kvinnliga biträden av lägre grad å 1,200: — ......

(alla biträden torde ej erfordras för hela året men
uppföras här deras arvoden ändock för helt år)

»

96,000

Summa kronor

263,100: -

Det torde bemärkas, att i här förut gjorda uttalanden och ovan
angivna extra stat tjänstemännens avlöning upptagits utan hänsyn till
de avdrag, motsvarande pensionsavgifter för ordinarie tjänstemän, som
givetvis böra föreskrivas.

Övriga anslag för år 1914 å extra stat har jag, efter samråd med
regeringsrådet Lindstedt, beräknat på följande sätt:

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 398.

Lokalhyra, med värme, belysning och städning......... kronor 25,000: —

Möblering av lokalen........................................................... » 35,000: —

Kostnaden för tryck, skrivmaterialier, postporto ...... » 150,000: —

Extra utgifter, reseersättningar, vikariatsersättnin gar

m. m. ................................................................... » 70,000: —

Summa kronor 280,000: —

Hela staten för pensionsstyrelsen för år 1914 skulle således uppgå
till 576,000 kronor, därav å ordinarie stat 32,900 kronor samt å extra
stat 543,100 kronor; och torde sistnämnda belopp böra anvisas såsom
förslagsanslag.

Emellertid är det tydligt, att en del av ovannämnda befattningar i
pensionsstyrelsen måste tillsättas redan under år 1913, så tidigt ske kan,
då ju en mängd förarbeten äro nödvändiga för att den egentliga verksamheten
från och med år 1914 skall utan hinder kunna taga sin böljan.
Dessa förarbeten skulle väsentligen bestå i att i görligaste mån
bestämma den allmänna planen för styrelsens verksamhet, att uppgöra
nödiga formulär för olika ändamål samt att antaga och instruera ombuden
i de olika pensionsdistrikten. I den mån pensionsnämnder hinna
utses, bör tillfälle till upplysning och instruktion även för dem vara så
tidigt som möjligt berett.

För sådant ändamål anser jag, efter överläggning med regeringsrådet
Lindstedt sannolikt, att ungefär från pcb med den 1 september 1913
följande tjänstebefattningar erfordras, nämligen:

chefen, 3 ledamöter, 2 andra tjänstemän samt de 4 sakkunniga
lekmännen.

Härigenom tillkommer, för 4 månader beräknat, en kostnad för år
1913 av i runt tal 18,000 kronor.

Av förslagsanslaget till biträden, lokalhyra och möbler m. m. torde
dessutom 60,000 kronor behöva hållas tillgängliga under år 1913.

Med tillägg av nyssnämnda 18,000 kronor skulle således hela det
anslag för pensionsstyrelsens verksamhet, som behövde uppföras å 1914
års stat, bliva 594,000 kronor.

Med bifall till vad jag ovan uttalat, skulle avlönings- och omkostnadsstaten
för pensionsstyrelsen erhålla följande utseende:

17

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

Avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen år 1914.

Lön.

Tjiinst-

görings-

penningcar.

Orts-

tillägg.

Summa.

A. Ordinarie anslag:

1 chef för pensionsstyrelsen ...

10,500

—

3,500

—

1,000

—

15,000

—

1 ledamot...........................

1 d:o ...........................

4,500

4,500

—

3,500

3,500

—

—

—

7,000

7,000

—

Efter 5 år kan lönen
j höjas med 500 kronor,
l efter 10 år med 60Ö
1 kronor och efter 15 år
med ytterligare 600
kronor.

1 förste vaktmästare ............

900

—

450

—

150

—

1,500

—

[Efter 5 år kan lönen
i höjas med 100 kro-( nor.

1 vaktmästare......................

1 d:o .....................

700

700

—

350

350

—

150

150

—

1,200

1,200

—

] Efter 5 år kan lönen
1 höjas med 100 kronor
j och efter 10 år med

Summa kronor i ordinarie stat

—

—

—

—

—

—

33,900

—

j ytterligare 100 kro-nor.

B. Extra anslag:

Till tjänstemän, biträden, lokal-

hyra med möbler,skrivmate-rialier, tryckningskostnader
m. m. förslagsanslag.........

543,100

Summa å extra stat

—

—

—

—

—

—

543,100

—

C. Dessutom: Extra anslag,
avseende tiden 1 september—

31 december 1913 ............

—

—

—

—

—

—

18,000

—

Summa S:rum

—

—

—

—

—

—

591,000

Anm. 1. Såsom pensionsunderlag skall för ledamot gälla det belopp, vartill lönen uppgår efter avdrag
av 600 kronor.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad skall, sa länge denna förmån kvarstår,
ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor.

Beträffande de befattningshavare i pensionsstyrelsen, vilka må
komma att uppföras å ordinarie stat, lära allmänna villkor och bestämmelser
för avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad för de under de senare åren nyreglerade
centrala ämbetsverken blivit föreskrivet, med ungefärligen den ytterligare
skärpning, som gäller för socialstyrelsen; och föreslår jag, att
dessa villkor och bestämmelser må bliva följande:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 236 höft. (Nr 298.) 3

18

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 298.

att innehavare av ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
av pensionsstyrelsen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende, ävensom därest styrelsens ställning inom
statsförvaltningen varder så förändrad, att den ej längre kan anses
såsom självständig styrelse, eller därest vissa ifrågavarande styrelse
tillhörande göromål överflyttas till annat verk, vara pliktig att, med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk
eller den anstalt, vartill göromålen överlämnas; skolande befattningshavare
i pensionsstyrelsen slutligen, likaledes med bibehållande av nyssnämnda
förmåner, vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen å
det sociala området;

att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,
så framt ej, beträffande chefen och ledamöterna, Kungl. Maj:t, och, vad
angår andra befattningshavare, pensionsstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen inom pensionsstyrelsen,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest vant från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
upp ehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 298.

19

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller utan att han kan styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd av tjänsteresor
eller för beredande av semester, ledamot skall vara skyldig att,
om han förordnas att uppehålla chefsbefattningen, bestrida densamma;
ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta,
vid sjukdomsförfall de för chefsbefattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest chefen till följd av tjänsteresa eller för handläggning
av särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra
dagar hindrad att sköta sin befattning, ledamot skall vara pliktig att
utan särskild ersättning sköta de till chefsbefattningen hörande löpande
göromålen;

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning är i staten medgiven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under
mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund
av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester, och för andra förhöjningen, om sådan förekommer,
efter ytterligare fem år, på samma villkor samt för tredje förhöjningen,
där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma
villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern
blivit uppnådd;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att, där så utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske,
chefen och ledamöterna äga åtnjuta semester årligen under en och en
halv månad;

20

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 298.

att envar vaktmästare i pensionsstyrelsen må årligen, i den mån sådant
kan ske utan hinder för göromål ens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar;

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästare, eller när det erfordras
för beredande av semester åt honom, annan vaktmästare skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning, i stället
för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under
hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall lön jämte ortstillägg, där sådant förekommer, utgå
till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att envar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning inom pensionsstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ovan berörda villkor och bestämmelser..

På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Riksdagen antager
lag om allmän pensionsförsäkring,

dels, med godkännande av de utav mig förordade
förslag till avlöningsstat samt till allmänna villkor
och bestämmelser för avlöningsförmåners å ordinarie
stat åtnjutande, från och med år 1914 i riksstaten
under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag
till en central anstalt för pensionsförsäkringsärenden,
pensionsstyrelsen, å 32,900 kronor;

dels för upprätthållande av pensionsstyrelsens
verksamhet, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra
stat för år 1914 anvisa ett förslagsanslag av 543,100
kronor;

dels till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen
för tiden 1 september—31 december 1913,
å extra stat för år 191.4 anvisa 18,000 kronor, med

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.98.

rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av
tillgängliga medel utanordna beloppet;

dels ock medgiva, att av förslagsanslaget å extra
stat för år 1914 Kungl. Maj:t må under år 1913 av
tillgängliga medel utanordna 60,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.