Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 290.
1
Nr 290.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående
understöd åt berg spräng ar för mannen Karl August Lundgrens
änka och minderåriga barn; given Stockholms slott
den 25 april 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civil ärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgiva, att bergsprängarförmannen Karl August Lundgrens änka
Sofia Fredrika Lundgren, född Larsdotter, samt vart och ett av makarnas
minderåriga barn Sven Magnus, Berta Kristina och Nils Bertil må av
vattenfallsverkens medel uppbära ett årligt understöd, att utgå från och
med den 1 november 1912, till änkan Lundgren med 120 kronor under
hennes återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, och till vart
och ett av nämnda barn med 60 kronor, intill dess det fyllt femton år.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 229 höft. (Nr 290.)
1
2
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 290.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
I skrivelse den 10 mars 1913 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning
om understöd åt bergsprängarförmannen Karl August Lundgrens
efterlämnade änka och minderåriga barn. I skrivelsen anför
styrelsen följande:
Hos vattenfallsstyrelsen har arbetschefen vid Trollhätte kanals ombyggnad
anmält, att vid kanalombyggnaden anställde bergsprängarförmannen
Karl August Lundgren, efter att en längre tid hava lidit av
höggradig nervositet, den 30 oktober 1912 tagit sig själv av daga.
Lundgren hade allt sedan den 27 september 1907 varit anställd
vid vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten, nämligen från nyssnämnda
tidpunkt till den 7 februari 1910 vid arbetena med anläggning av statens
kraftstation i Trollhättan och därefter vid kanalombyggnaden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 290.
3
Före sin anställning i vattenfallsstyrelsens tjänst bär, enligt vunnen
upplysning, Lundgren under en lång följd av år haft sysselsättning vid
andra jämväl av staten utförda anläggningar, såsom Bohusbanan och
Vabergets fästningsbyggnad vid Karlsborg, å vilken senare plats Lundgren,
enligt uppgift av änkan, under en tid av omkring sex å sju år
varit anställd såsom förman för där bedrivna sprängningsarbeten.
I sin anställning vid vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten har
Lundgren städse visat största skicklighet och berömvärd flit samt
med aldrig svikande energi och tålamod fullgjort sitt krävande arbete.
Hans uppförande har också städse varit det bästa. Lundgrens åligganden
vid vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten bestodo i att leda och
övervaka sprängningsarbeten. Nämnda slags arbeten, vilka försiggått
delvis i tunnel och till en del i öppna schakt, äro av synnerligen ansträngande
och maktpåliggande art, och särskilt är detta fallet med
tunnelsprängningarna, då dessa för vinnande av tid bedrivits medelst
skiftarbete och sålunda pågått oavbrutet under hela dygnet. Och så
mycket mera betungande bliva givetvis sådana arbeten därigenom, att
den luft, i vilken de måste utföras, helt naturligt är osund och påfrestande
för hälsan. Att under nu angivna förhållanden arbete av
den art, som Lundgren sålunda under flera år utfört, varit ägnat att
i väsentlig grad inverka menligt på hans hälsa, torde vara ställt utom
tvivel; och anför styrelsen, att det ej synes vara uteslutet, att den höggradiga
nervositet, för vilken Lundgren under tiden närmast före sin
död vårdats, åtminstone i någon mån haft sin grund i hans ansträngande
arbete.
Styrelsen åberopar vidare intyg av pastorsämbetet i Gärdhems församling,
vilken Lundgren vid sin död tillhörde, att Lundgrens efterlevande
utgöras av änkan, Sofia Fredrika Larsdotter, född 1862, och
sex barn i åldern 3, 8, 12, 15, 18 och 19 år, samt intyg av ordföranden
i Gärdhems fattigvårds styrelse och vederbörande länsman, att
änkan med sina tre minderåriga barn befinner sig i utblotta! tillstånd.
Av de tre äldsta barnen kan, enligt inhämtad uppgift, endast den äldsta
sonen, vilken är anställd såsom smedshantlangare vid Trollhätte kanals
ombyggnad, i någon mån bidraga till familjens uppehälle.
Under sådana förhållanden och med hänsyn till Lundgrens mångåriga
och plikttrogna arbete i statens tjänst anser vattenfallsstyrelsen
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att staten träder
emellan genom att bevilja änkan och hennes minderåriga barn årliga
understöd. Beträffande dessas storlek anser vattenfallsstyrelsen det
vara lämpligt, om härvid tillämpades samma grunder, som gälla vid ut
-
4
Statskontoret.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 290.
givande av livräntor i sådana fall, som avses i lagen den 5 juli 1901
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. I enlighet
med denna beräkningsgrund skulle sålunda för tiden efter Lundgrens
död utgå dels ett årligt understöd av 120 kronor till änkan, så
länge hon lever ogift, dels ock till vart och ett av de tre yngsta
barnen ett årligt understöd av 60 kronor, till dess det uppnått 15 års
ålder.
På grund av vad sålunda anförts, har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj: t måtte i proposition föreslå innevarande års Riksdag
medgiva, att Lundgrens änka Sofia Fredrika Lundgren, född Larsdotter,
måtte under sin återstående livstid från och med den 1 november 1912,
så länge hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 120 kronor, samt att vart och ett av hennes i äktenskapet
med bemälde Lundgren födda barn, Sven Magnus, Berta Kristina och
Nils Bertil, måtte, från samma tidpunkt räknat och intill dess det fyllt
15 år, erhålla ett årligt understöd av 60 kronor.
Vid skrivelsen fanns fogat ett intyg av en avdelningsingenjör vid
kanalens ombyggnad, att Lundgren, som varit anställd under åren 1907
—1910 vid kraftstationsanläggningen och 1910—1912 vid kanalbygget
såsom förman för bergsprängarlag både i tunnel och öppet schakt,
städse med största skicklighet och berömvärd flit utfört honom förelagda
arbeten och att han med aldrig svikande energi och tålamod
fullgjort det krävande arbete, som särskilt tunnelsprängning under
skiftgång vore, samt att han alltid ådalagt ett hedrande uppförande.
Därjämte åberopades läkarintyg angående Lundgren, prästbetyg
angående hans änka och barn samt ett intyg av länsmannen i Tunhems
distrikt och ordföranden i fattigvårdsstyrelsen i Gärdhem, att
änkan Lundgren saknade egna medel till sitt och sina minderåriga barns
försörjning.
Statskontoret har i avgivet utlåtande yttrat, att statskontoret icke
mot vattenfallsstyrelsens förevarande framställning hade annat att erinra
än att, då pensionskostnader för personal vid statens s. k. affärsdrivande
verk i allmänhet ansetts böra såsom annan driftkostnad belasta
verkets konto, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke uuderstödsbeloppen
i detta fall böra anvisas att utgå av vattenfallsverkets medel,
och har statskontoret i detta avseende åberopat det förhållande, att
1912 års Riksdag i enlighet med framställning av Kungl. Maj:t anvisat
understöd att utgå av telegrafverkets medel till arbetsledaren vid samma
verk A. E. Jönssons änka.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 290.
Beträffande den föreliggande framställningen ber jag att få fram- Departementshålla,
att förmannen Lundgrens arbete att övervaka och leda spräng- cliefenningar
delvis i tunnel torde hava varit av synnerligen ansträngande och
ansvarsfull beskaffenhet och att det ej synes osannolikt, att de av läkaren
intygade sjukdomssymptomen hos Lundgren, sömnlöshet, melankoli
och psykisk oro, vilka sedermera övergått till verklig sinnessjukdom,
kunna hava framkallats genom överansträngning i arbetet. Då Lundgren
därjämte torde hava haft anställning vid statens arbeten under en
följd av'' år samt erhållit de allra bästa vitsord om sin tjänstgöring,
synes det mig billigt, att hans efterlämnade änka och minderåriga barn
beredes understöd med de belopp, vattenfallsstyrelsen föreslagit. Understödet
torde emellertid, såsom statskontoret erinrar, böra utgå av vattenfallsverkens
medel.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgiva, att bergsprängarförmannen Karl
August Lundgrens änka Sofia Fredrika Lundgren,
född Larsdotter, samt vart och ett av makarnas minderåriga
barn Sven Magnus, Berta Kristina och Nils
Bertil må av vattenfallsverkens medel uppbära ett årligt
understöd, att utgå från och med den 1 november
1912, till änkan Lundgren med 120 kronor under
hennes återstående livstid, så länge hon förbliver
ogift, och till vart och ett av nämnda barn med 60
kronor, intill dess det fyllt femton år.
Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan
av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Niklas A. Lind,hult.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 229 höft. (Nr 290.)
2