Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 288.

1

Nr 288.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ i lagen den 11
oktober 1807 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension m. m.; given Stockholms slott den 18 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels antaga närlagda förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och
6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension,

dels ock medgiva att — utöver vad i 17 § av förenämnda lag
finnes stadgat ifråga om beräkning av tjänstår för erhållande av pension
— i sådant hänseende även må få beräknas tid, under vilken tjänsteman
vid statens vattenfallsverk innehaft tjänst hos nya Trollhätte kanalbolag
eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelsivärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 228 höft. (Nr 288—289.) 1

2

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 288.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2, 5 och G §§ i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

2 §.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds-, justitierådsoch
regeringsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller
flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik,
ej heller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig,
utan gälle i avseende å dem vad i fråga om pension nu är eller framdeles
må varda stadgat.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår och
trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och
trettio tjänst år;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid
femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

b) för yrkesinspektris: vid sextio levnads- och tjugu tjänstår;

c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien eller Brasilien minst fem år: vid sextio levnads- och trettio
tjänstår;

d) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår;

e) för yrkesinspektör: vid sextiotvå levnads- och tjugufem tjänstår;

f) för övermontör, stationsmästare, maskinist och montör samt
sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter vid statens vattenfallsverk, betjänte

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

vid tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare, de vid blindundervisningsanstalterna
anställda lärare ävensom beridare vid hingstdepå:
vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår;

g) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre
tjänstår;

h) för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anställda såsom överingenjör
vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk, för lärare vid
universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan,
gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet,
undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet, fria konsternas
akademi och musikaliska akademiens konservatorium samt lantbruksinstitutet
vid Ultima och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp,
för folkskoleinspektör, för föreståndare och överassistenter vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet ävensom för statskonsulenter
i olika grenar av lanthushållningen samt länsveterinärer:
vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

i) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka: vid sextiofem
levnads- och trettiotre tjänstår;

k) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,
följande till statens vattenfallsverk hörande tjänstemän, nämligen
överingenjörsassistent, distriktsingenjör, kanalingenjör, kanalinspektor,
driftverkmästare, instrumentmakare, reparationsmästare, förman och
maskinskötare, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och
övningslärare vid statens läroverk ån de under f) och h) särskilt angivna
ävensom geologer vid Sveriges geologiska undersökning, lantbruksingenjörer
och distriktslant mätare, tjänstemän och betjänte vid den lokala
skogsförvaltningen, distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten ävensom observatörer, geometer, kartografer,
manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk samt aktuarie,
manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket: vid sextiolem levnadsoch
trettiofem tjänstår;

l) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för lantbruksstyrelsen:
vid sextiosju levnadsår och tio tjänstår såsom chef för den styrelse en
var av dem tillhör;

m) för byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen och
lantbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och sekreterare i styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och
ordförande i anstaltens nämnd: vid sextiosju levnads- och tjugufem
tjänstår.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

6 §.

Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio år eller, där
han, efter att hava uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade
levnads- och tjänstår, oavbrutet under sex månader på grund av sjukdom
varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;

b) för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade
levnadsålder, Konuugen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att
från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet
anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten
på ett tillfredställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall
längre än till fyllda sjuttio år;

c) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade
lefnadeålder, där han, efter att under fem på varandra följande år i
följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes
vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i tjänsten, där
olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel
pension inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en levnadsålder av
minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension
inträder vid sextiotvå år eller fråga är om läkare vid hospital eller asyl
för sinnessjuka eller förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,
uppnått en levnadsålder av minst sextio år eller, där fråga är
om. tjänstinnehavare vid den lokala skogsförvaltningen eller betjänte vid
tullverkets lokalförvaltning eller de i 5 § k) omförmälda tjänstemän vid
rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och statens vatten falls verk uppnått
eu levnadsålder av minst sextiotre år, eller ock, där fråga är om
yrkesinspektris, uppnått en levnadsålder av minst femtioåtta år, äge
Konungen, uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning,
förklara sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Denna lag träder i kraft, vad angår 2 §, 5 § f), h), k) och in)
samt 6 §, i vad den avser tjänstemän vid statens vattenfallsverk, den 1
januari 1914 och i övrigt omedelbart efter utfärdandet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

5

Utdrag av protokollet Över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena
samt cheferna för civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen anmälde
chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd uppkomna,
härefter angivna förslag till ändringar i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Enligt 5 § b) i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension skall tjänsteman, som varit anställd vid
beskickning eller konsulat i Ostasien minst tio år, äga rätt att komma
i åtnjutande av hel pension vid 60 levnads- och 30 tjänstår. Bestämmelsen
har tillkommit med hänsyn till det hälsovådliga klimatet i Ostasien,
vilket nästan undantagslöst verkar nedsättande på de européer,
som under någon längre tid uppehålla sig därstädes.

Pensionsrätten
för
tjänsteman,
som varit anställd
vid
beskickning
eller konsulat
i Ostasien
eller

Brasilien.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Ministem för Under erinran om att när dessa bestämmelser infördes i den svenska

Wt lena™'' lagstiftningen man följde flertalet andra makters exempel har ministern
för utrikes ärendena i skrivelse till chefen för finansdepartementet framhållit,
att de andra länderna i allmänhet gått längre i riktning att bereda
en tryggare ålderdom för de tjänstemän, som tillvaratagit deras intressen
å hälsovådliga orter; och har utrikesministern i anslutning härtill anfört,
bland annat, följande.

I själva verket kunde det knappast anses med billighet och rättvisa
överensstämmande, att exempelvis en tjänsteman, vars vistelse i
Ostasien endast med några månader understege den fastställda tiden av
10 år, icke skulle hava någon som helst rätt till tidigare pensionering
än vid 67 levnadsår och 35 tjänstår och således ingen som helst förmån
av sin långvariga vistelse i ett hälsovådligt och kraftnedsättande
klimat. För att i någon mån tillmötesgå de önskningar, som i sådant
avseende framställts, syntes lämpligen den bestämmelsen böra införas,
att person, som innehaft tjänst, varom här vore fråga, under fem år,
finge åtnjuta hel pension redan vid 65 levnads- och 30 tjänstår, samt
att han under fortsatt uppehåll i Ostasien i pensionshänseende finge
räkna dubbla år, med förbehåll att hel pension dock ej finge uppbäras
tidigare än vid 60 levnadsår och 25 tjänstår.

I detta sammanhang har utrikesministern vidare påpekat, att de
förhållanden, som betingade tidigare rätt till pension för tjänstemän
anställda i Ostasien, ägde sin motsvarighet även i Brasilien; och borde
därför upprättandet av ett ifrågasatt lönat generalkonsulat därstädes
böra medföra, att ifrågavarande pensionsbestämmelser även utsträcktes
att gälla tjänstemän, som där vore anställda.

statskontoret. Statskontoret har i infordrat utlåtande förklarat, att statskontoret

icke kunde undgå att hysa betänkligheter mot att, utan trängande behov,
för en så fåtalig personal som den, varom här vore fråga, i pensionslagen
införa bestämmelser, vilka, om systemet vunne någon vidsträcktare
efterföljd, vartill lockelser icke torde komma att saknas; skulle förvandla
pensionslagen till en invecklad livräntetabell. Fördenskull, och då nedsättning
av det antal år, som vederbörande skulle hava tillbragt i statens
tjänst å för européer så hälsofarliga orter som Ostasien och Brasilien,
från nuvarande tio till fem enligt statskontorets förmenande icke
torde komma att få någon mera avsevärd betydelse ur kostnadssynpunkt,
hemställde statskontoret, att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen besluta,
att 5 § b) i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11
oktober 1907 skulle erhålla följande ändrade lydelse:

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

»för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien eller Brasilien minst fem år: vid sextio levnads- och trettio
tjänstår».

Den förmån, tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller Departementskonsulat
i Ostasien minst tio år, enligt gällande lag åtnjuter i pensions- chefenhänseende,
torde nog finnas fullgiltiga skäl att låta inträda tidigare än
sålunda nu är bestämt. Att fastställa den i sådant hänseende avgörande
tjänstgöringstiden till fem år synes med hänsyn till vunnen erfarenhet
om klimatets hälsovådliga inverkan på européer i Ostasien hava fog
för sig.

Vad i förevarande avseende är sagt om Ostasien gäller i lika grad
Brasilien.

Syftet med den av utrikesministern gjorda framställningen bör i
betraktande av anförda förhållanden tillgodoses genom vederbörlig lagändring.
Vid övervägande av de i sådant avseende framkomna förslagen
anser jag mig böra förorda statskontorets förslag.

Då av anledning, varom jag sedermera kommer att yttra mig,
momenten under 5 § i pensionslagen torde komma att omlittereras, torde
bestämmelsen angående nu ifrågavarande tjänstemäns pensionsrätt komma
att betecknas såsom mom. c). Bestämmelsen torde böra träda i kraft
omedelbart efter utfärdandet av lag i ämnet.

Sedan Kungl. Maj:t i proposition till 1912 års Riksdag framlagt Yrkesinspekförslag
till ordnande av den lokala yrkesinspektionen, antog Riksdagen töyCrrkne3®t|0Ch
viss avlönings- och omkostnadsstat för nämnda inspektion, däri under spektrisens
ordinarie anslagstitel uppfördes avlöningar till 9 yrkesinspektörer och 1 Pens,0n8rattyrkesinspektris.
Den s. k. yrkesfarekommittén, vars den 9 december
1909 avgivna betänkande låg till grund för den av Kungl. Maj:t i detta
ämne gjorda framställningen, hade vad beträffade rätten till hel pension
för nu nämnda befattningshavare föreslagit, att dylik rätt skulle inträda
vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår. Till motivering av den avvikelse,
detta förslag skulle medföra från de regler, som i allmänhet
gällde för civila tjänstinnehavares pensionsrätt, framhöll kommittén inspektionstjänstens
stora krav på uthållighet och rörlighet.

Till 1912 års Riksdag gjordes emellertid ingen framställning i
fråga om yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens pensionsrätt, men vid
tillstjukande av omförmälda proposition hade vederbörande departementschef
ställt i utsikt, att framställning i förevarande avseende skulle göras
till innevarande års Riksdag.

8

SociaUty•
! releen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

I skrivelse den 24 februari 1913 har nu socialstyrelsen inkommit
med förslag till ordnande av ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden.
Socialstyrelsen anför, bland annat, följande:

»Det av yrkesfarekommittén föreslagna antalet tjänstår för manlig
yrkesinspektör, eller 30, måste anses för högt. Visserligen lämna gällande
instruktions föreskrifter rörande teoretisk och praktisk utbildning möjlighet
för en ingenjör att inträda i yrkesinspektionens tjänst så tidigt,
att han vid 62 års ålder uppnått 30 tjänstår; men en åldersgräns vid
32 år, ty såsom sådan komme väl ifrågavarande antal tjänstår att verka,
skulle onekligen från yrkesinspektionen utestänga många, vilka det
dock med hänsyn till grundlig utbildning och mångsidig, praktisk verksamhet
just vore särskilt önskvärt att förvärva för inspektionstjänsten.

Antagningsåldern för de hittills anställda yrkesinspektörerna bestyrker
även detta förhållande. Under den tid, yrkesinspektörerna antogos
på extra stat och varunder sammanlagt 18 yrkesinspektörer blevo
förordnade, utgjorde antagningsåldern för dem'' i medeltal 42.2 år
— endast en av dem var vid antagandet under 32 men tio över 42
år. För de nuvarande nio yrkesinspektörerna har medelåldern vid antagandet
varit 41.9 år — en var därvid under 32 men fem över 42 år.

Sedan numera inom yrkesinspektionen anställts assistenter, torde
väl yrkesinspektörerna oftast komma att rekryteras från assistenternas
led. Men förbises må dock ej, att kompetensfordringarna för assistenterna,
med hänsyn till att deras huvudsakliga åligganden äro att hänföra
till byråtjänst, omfatta allenast fyra års praktisk verksamhet och
att de under sin tjänstgöring ej alltid fä tillfälle att i någon större utsträckning
praktiskt följa industriens utveckling. Med de stora krav på
allmänteknisk utbildning, erfarenhet, omdömesförmåga och ingående
kännedom om industriens förhållanden, som måste ställas på den, som
rätt skall kunna fylla en yrkesinspektörs ofta nog svåra och grannlaga
värv, torde det sålunda icke alltid kunna påräknas någon fullt lämpligkandidat
bland assistenterna. Erfarenheten har även, såsom ovan angivna
siffror för antagningsåldern utvisa, givit vid handen, att de mest
kompetenta och lämpliga kandidaterna till yrkesinspektörsbefattningar i
regel vant att finna bland män, som nått en ålder av framemot fyrtio
år eller något mera.

För en i görligaste män tillfredsställande rekrytering av yrkesinspektörskåren
torde det alltså vara nödvändigt att minska det av yrkesfarekommittén
föreslagna antalet tjänstår. Denna minskning bör enligt
styrelsens mening sträckas därhän, att antalet dylika år sättes till allenast
20. Då en annan tjänstemannakår, nämligen provinsialläkarna, vilka

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

med hänsyn såväl till föregående långvarig teoretisk och praktisk utbildning
och relativt sent inträde i statens tjänst som även till de stora
kraven på uthållighet och rörlighet erbjuda stor likhet med yrkesinspektörerna,
redan tillerkänts pensionsrätt vid uppnådda 62 levnadsår och
20 tjänstår, vill det synas styrelsen, som om det icke heller borde
möta några betänkligheter av principiell eller annan art, att enahanda
pensionsbestämmelser även bliva gällande för yrkesinspektörerna.

Vidkommande motsvarande betingelser för vrkesinspektris’ pensionsrätt
har yrkesfarekommittén, då ifrågavarande befattningshavare
enligt kommitténs mening borde tillsättas medelst förordnande, ej lämnat
något förslag. Enligt gällande lag inträder i allmänhet rätten till hel
pension för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnads- och 30
tjänstår, men är för ämneslärarinnor vid vissa läroanstalter bestämd till
55 levnads- och 25 tjänstår. I avseende å antalet levnadsår anser sig
styrelsen, ehuru med någon tvekan, ej böra påyrka någon nedsättning
under 60. Vad däremot angår antalet tjänstår, torde detsamma ej
gärna kunna sättas högre än för yrkesinspektörer, eller 20 år. De för
vrkesinspektris föreskrivna kompetensvillkoren uppställa visserligen ej,
frånsett skolundervisningen, några fordringar på sådan utbildning, för
vars förvärvande ett visst tidsmått kan angivas, men måste anses vara
av den omfattning och innebörd, att endast en till mognare ålder hunnen
person lärer kunna på ett tillfredsställande sätt fylla dem.

Socialstyrelsen får sålunda i underdånighet hemställa, att Kungl.
Magt vid framläggande av förslag till ändringar i gällande bestämmelser
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension täcktes föreslå, att
rätten att komma i åtnjutande av hel pension skall inträda för manlig
yrkesinspektör vid uppnådda 62 levnadsår och 20 tjänstår samt för
kvinnlig yrkesinspektör (yrkesinspektris) vid uppnådda 60 levnadsår och
20 tjänstår.»

Statskontoret, vars yttrande inhämtats, anför, bland annat, följande:

»Vid övervägande, huruvida och i vad mån avvikelse från den allmänna
regeln kan anses vara på sin plats i fråga om yrkesinspektör,
synes det statskontoret, som om med hänsyn till tjänstgöringens art och
beskaffenhet en tidigare avgång från tjänsten bör föreskrivas för dessa
tjänstinnehavare. Mot vad i sådant avseende socialstyrelsen med åberopande
av yrkesfarekommitténs förslag hemställt har statskontoret för
sin del icke något att erinra, utan vill alltså förorda, att för yrkesinspektör
stadgas skyldighet att från tjänsten avgå vid uppnådda 62
levnadsår. En sådan sänkning bör givetvis medföra motsvarande minskBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 228 käft. (Nr 288—289.) 2

Statskontoret.

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

ning i det antal tjänstår, som erfordras för hel pension; detta antal bör
således icke under några omständigheter sättas högre än det av yrkesfarekommittén
förordade eller 30.

Huruvida någon ytterligare sänkning av tjänstårens antal bör medgivas,
synes däremot mera tvivelaktigt. Socialstyrelsen har påyrkat en
sänkning ända till 20 år och såsom stöd härför bland annat åberopat
det förhållande, att, då yrkesinspektör hittills sällan inträtt i statstjänst
förr än vid en ålder av inemot 42 år, flertalet yrkesinspektörer icke
skulle kunna erhålla hel pension, om härför skulle fordras större antal
tjänstår. Det torde emellertid böra erinras, att bestämmelserna om avkortad
pension just tillkommit i sammanhang med stadgande av viss
tidpunkt för avgång, för att den, som då icke uppnått det föreskrivna
antalet tjänstår, dock skulle kunna komma i åtnjutande av någon pension;
samt att det av socialstyrelsen åberopade förhållandet endast under
den förutsättning kan anses böra föranleda ytterligare sänkning av det
för hel pension föreskrivna antalet tjänstår, att erfarenheten visar eller
åtminstone stor sannolikhet föreligger för, att det övervägande flertalet
av ifrågavarande tjänstemannakår måste åtnöjas med avsevärt avkortad
pension, därest antalet tjänstår bibehålies vid det, vartill omständigheterna
i övrigt anses böra föranleda. Hittills synes visserligen i allmänhet
yrkesinspektör icke hava varit anställd i statens tjänst, förr än han såsom
yrkesinspektör vunnit sådan anställning, och har till följd därav
den levnadsålder, vid vilken yrkesinspektör kunnat börja att räkna
tjänstår, varit mer än vanligt hög. Men efter all sannolikhet kommer
detta förhållande hädanefter att åtminstone i någon mån förändras till
yrkesinspektörernas fördel, sedan vid yrkesinspektionen blivit inrättade
assistentbefattningar. Då anställning i sådan befattning säkerligen
kommer att vinnas vid avsevärt tidigare ålder samt det torde kunna
antagas, att yrkesinspektörerna i regel komma att utses bland assistenterna,
synes man hava anledning förvänta, att yrkesinspektör redan vid
tillträdet till denna tjänst i allmänhet innehar åtskilliga för pension beräkneliga
tjänstår. Vid sådant förhållande och då vid bestämmande av
det för hel pension erforderliga antalet tjänstår särskild hänsyn icke
bör tagas till nuvarande yrkesinspektörer, utan det fastmer gäller att
ordna förhållandet med hänsyn till blivande innehavare av dessa tjänster,
kan statskontoret för sin del icke tillstyrka socialstyrelsens förslag,
att för hel pension skulle i fråga om yrkesinspektör fordras endast 20
tjänstår. Med fästat avseende å samtliga på frågans bedömande inverkande
omständigheter anser statskontoret, att fordran på minst 25
tjänstår bör kunna uppställas för hel pension åt yrkesinspektör. Stats -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

kontoret vill visserligen icke förneka, att en del av nuvarande yrkesinspektörer
därigenom skulle nödgas avgå med eu jämförelsevis låg
pension, men anser, att denna av övergångsförkållanden föranledda
olägenhet lämpligen bör, därest eljest omständigheterna därtill må föranleda,
avhjälpas genom framställning till Riksdagen i varje särskilt fall.

Yad därefter beträffar den med innevarande års ingång upprättade
befattningen såsom yrkesinspektris, anser statskontoret, att, innan någon
som helst erfarenhet vunnits till ledning för bedömande av frågan,
huruvida och i vad mån för hennes vidkommande ytterligare avvikelser
från de i allmänhet gällande reglerna kunna befinnas erforderliga, skyldighet
att från tjänsten avgå bör för henne bestämmas att, såsom för
kvinnlig tjänstinnehavare i allmänhet, inträda vid uppnådda 60 år samt
att det för hel pension erforderliga antalet tjänstår bör såsom för yrkesinspektör
bestämmas till 25 år.

Därest avgångsåldern för yrkesinspektör bestämmes till 62 år, kan
enligt nuvarande stadgandet i sista stycket av 6 § pensionslagen sådan
tjänstinnehavare, om han befinnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden,
förklaras skyldig att redan vid uppnådd ålder av 60 år avgå
från tjänsten. En motsvarande bestämmelse i fråga om tjänstinnehavare,
som, på sätt i fråga om yrkesinspektrisen blivit föreslaget, är skyldig
att avgå vid uppnådda 60 år, förefinnes däremot icke. Då emellertid
försiktigheten synes bjuda, att en dylik bestämmelse även beträffande
yrkesinspektris meddelas, anser sig statskontoret böra föreslå, att ett
stadgande i sådant syfte införes i nu berörda paragraf.»

Beträffande den levnadsålder, vid vilken rätt till hel pension bör Departementsinträda
för yrkesinspektör, hava socialstyrelsen och statskontoret anslutit chefensig
till yrkesfarekommitténs förslag, att densamma bör bestämmas till
62 levnadsår.

Vad till stöd härför anförts synes mig hava fog för sig.

Såsom av vad ovan anförts framgår, äro nämnda ämbetsverk av olika
åsikter vad angår det antal tjänstår, som bör fordras av yrkesinspektörerna
för erhållande av hel pension. Vid övervägande av vad i detta avseende
från ämbetsverkens sida föreslagits, kan jag ej underlåta att giva statskontorets
förslag företräde. Väl är sant, att, om man utgår från de
nuvarande yrkesinspektörernas antagningsålder, allenast 20 tjänstår synas
böra fordras, men då, på sätt statskontoret framhållit, de yrkesinspektörer,
som hädanefter komma att utnämnas, i genomsnitt torde komma
att hava lägre antagningsålder än de nuvarande, synes man icke kunna *

12

Pensionsrätten
för de
förste provinsialläkare,

som tillika
äro provinsialläkare.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.

stanna vid ett så begränsat antal tjänstår. Statskontorets förslag om
dess bestämmande till 25 år är, enligt min mening, väl avvägt. Därest
vid bifall till ifrågavarande förslag nuvarande tjänstinnehavare vid avgång
från tjänsten vid 62 års ålder på grund av färre tjänstår än 25 ej skulle
erhålla hel pension, torde i varje särskilt fall få prövas, huruvida framställning
till Riksdagen må göras om beredande av tillägg till pensionen.

För yrkesinspektrisens vidkommande har ifrågasatts, att skyldighet
att från tjänsten avgå skulle inträda vid 60 års ålder. Häremot
har jag intet att erinra. Då emellertid statskontoret beträffande det
antal tjänstår, yrkesinspektrisen för erhållande av hel pension bör innehava,
föreslår samma antal som för yrkesinspektörerna eller 25, kan jag
ej härutinnan följa ämbetsverkets mening. Så länge assistent för yrkesinspektrisen
saknas, torde man nämligen kunna utgå från att de personer,
som förordnas till yrkesinspektriser, i regel ej hava någon föregående
tjänstetid i statens tjänst att räkna sig till godo. De torde ock vid förordnandet
i allmänhet hava nått en mognare ålder. Med avseende härå
synes det mig riktigare att stanna vid av socialstyrelsen föreslagna 20 år.

Mot statskontorets förslag om införande av särskilt stadgande i
pensionslagen om skyldighet för yrkesinspektris att i händelse av sjukdom
eller minskad arbetsförmåga från tjänsten avgå vid tidigare än 60
års ålder har jag däremot ej någon erinran att göra.

Bestämmelsen om yrkesinspektrisens pensionsrätt torde böra införas
i 5 § av pensionslagen såsom ett nytt mom. b), i följd varav
nuvarande mom. b) och c) böra betecknas såsom respektive mom. c)
och d); och jämväl bestämmelsen om vrkesinspektörernas pensionsrätt
torde böra införas i samma § såsom ett nytt mom., betecknat med litt. e),
i följd varav nuvarande mom. d), e), f), g), h), i) och k) böra betecknas
såsom respektive f), g), h), i), k), 1) och in), varjämte de i nuvarande
mom. h) förekommande hänvisningarna till mom. d) och f) böra
utbytas mot hänvisningar till mom. f) och h) och den i 6 § pensionslagen
förekommande hänvisningen till 5 § h) bör utbytas mot hänvisning
till 5 § k). Samtliga av mig nu förordade ändringar beträffande
yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens pensionsrätt torde få träda
i kraft omedelbart efter det på grund av desamma lag i ämnet utfärdats.

I en till innevarande års Riksdag den 31 sistlidna januari avlåten
proposition nr 76 har Kungl. Maj:t, på chefens för civildepartementet
föredragning föreslagit Riksdagen att besluta sådant tillägg till den av
1911 års Riksdag fastställda avlöningsstat för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, att såsom pensionsunderlag för de förste provin -

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

sialläkare, vilka tillika äro provinsialläkare, fastställes ett belopp av
4,000 kronor med förböjning i förekommande fall av de i avlöningsstaten
upptagna ålderstilläggen.

Till grund för denna proposition ligger en framställning från
samtliga de förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare, däri
de hemställa om förbättring av sin ställning i pensionsavseende. Såsom
det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
civilärenden utvisar, lämnade chefen för civildepartementet vid ovanberörda
tillfälle en ingående redogörelse över såväl ifrågavarande framställning
som medicinalstyrelsens och statskontorets i anledning därav
avgivna utlåtanden. I det jag hänvisar till denna redogörelse, tillåter
jag mig erinra därom, att enligt vad departementschefens yttrande till
statsrådsprotokollet giver vid handen, departementschefen förutsatte, att
den av honom förordade höjningen av ifrågavarande tjänstemäns pensionsunderlag
skulle ske i samband med en höjning av deras pensionsålder.
I sådant avseende ifrågasatte departementschefen, att för förste
provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, skulle för erhållande av
hel pension bestämmas samma villkor som för övriga förste provinsialläkare
eller att de uppnått 65 levnads- och 23 tjänstår i stället för,
enligt vad nu gäller, 62 levnads- och 20 tjänstår. I sammanhang härmed
förordade departementschefen, att, i enlighet med ett av statskontoret
väckt förslag, särskilt stadgande borde införas i pensionslagen
därom, att, om förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,
befunnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att
på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden och han
tillika uppnått en levnadsålder av minst 60 år, Konungen på därom
av vederbörande myndighet gjord framställning skulle kunna förklara
sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Då nu senast omförmälda förändringar beträffande ifrågavarande
förste provinsialläkares pensionsförbållanden ankomma på finansdepartementets
föredragning, gjorde chefen för civildepartementet ej därom
någon hemställan. Med anledning härav får jag, som till alla delar
gillar de sålunda ifrågasatta ändringarna i bestämmelserna rörande pensionsåldern
för de förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare,
föreslå, att dessa ändringar i pensionslagen genomföras på sådant sätt,
att det nya mom. d) i 5 § av pensionslagen kommer att gälla endast
provinsialläkare och det nya mom. g) i samma § samtliga förste provinsialläkare,
ävensom att, vad beträffar rätt för Kungl. Maj:t att under
vissa omständigheter förklara förste provinsialläkare, som tillika är

Pensionsratten
för
befattningshavare
vid
statens
vattenfa! Isverk.

Frågan om
den civila pensionslagens

tillämpning å
tjänstemänvid
statens vattenfallsverk.

1905 års
riksdag.

14 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

provinsialläkare, skyldig att vid uppnådd ålder av 60 år från tjänsten
avgå, stadgande därom införes i 6 § i ovannämnda lag.

Ifrågavarande förändringar torde böra träda i kraft omedelbart
efter det i enlighet därmed lag i ämnet utfärdats.

Då chefen för civildepartementet den 7 februari 1913 inför Kung!.
Maj:t föredrog frågan om lönereglering för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk, framhöll han, att ett bifall till det av honom framlagda
förslaget till avlöningsreglemente för nämnda tjänstemän skulle böra
föranleda vissa ändringar i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension ävensom andra därmed sammanhängande bestämmelser.

Beträffande till en början spörsmålet om den civila pensionslagens
tillämplighet å tjänstemän vid statens vattenfallsverk, tillåter jag mig att
något erinra om vad som förut förekommit i denna fråga.

I anledning av framställning från Kung!. Maj:t godkändes vid
1905 års riksdag avlöningsstat för styrelse och tjänstemän vid Trollhätte
kanal- och vattenverk jämte tillhörande villkor och bestämmelser
i fråga om avlönings- och pensionsförhållanden.

I den nämnda avlöningsstaten upptogos — förutom vissa befattningar,
om vilka nu efter vattenfallstyrelsens tillkomst ej vidare är fråga
— en överingenjör, en kamrerare, en kassör, tillika bokhållare, en
kontrollinspektor och materialförvaltare, tillika bokhållare, en bokhållare
samt två kanalinspektorer.

För åtnjutande av de i avlöningsstaten för dessa befattningshavare
uppförda avlöningsförmåner stadgades vissa allmänna villkor och bestämmelser,
varibland

att tjänstinnehavare skulle vara förpliktad att, överingenjören då
han uppnått 65 levnads- och minst 30 tjänstår samt annan tjänstinnehavare
då han uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår, med oavkortad
lön såsom pension avgå från befattningen, Kungl. Maj:t eller styrelsen,
där det tillkomme styrelsen att utfärda avskedet, dock obetaget att låta
med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
prövades kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i densamma; och skulle
vid beräkning av tjänståren inräknas den tid, under vilken tjänstinnehavaren
kunde hava varit anställd såsom tjänsteman hos Nya Trollhätte
kanalbolag;

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

att ti änstinnehavaren skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade
bestämmelser rörande pensionering, som kunde vara stadgade,
samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinneliavares
rätt till pension trätt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för
en var av förut nämnda tjänstemän skulle avdragas och till statsverket
ingå vissa angivna belopp.

Tjänsteman, som vid kanalverkets övertagande av Kungl. Maj:t
och kronan var där anställd och enligt § 12 i det mellan Kungl. Maj:t
och kronan samt Nya Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 avslutade
kontrakt ägde rätt att utan minskning i honom tillkommande avlöningsoch
pensionsförmåner övergå i statsverkets tjänst, ägde ej, så framt
han icke före den 1 januari 1906 förklarat sig villig ingå på den nya
staten, uppbära andra löne- och pensionsförmåner än dem, som genom
nämnda kontrakt blivit honom tillförsäkrade.

Enligt § 1 i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension skulle, med de undantag och under de
villkor, som i lagen stadgades, rätt till pension vid avgång från tjänst
tillkomma en var ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat,
som blivit fastställd av Konungen och Riksdagen.

Från lagens tillämpning undantogos i § 2 vissa angivna tjänster.
Bland dem voro icke ovan omförmälda tjänster vid Trollhätte kanaloch
vattenverk.

Deras innehavare voro alltså, såvitt de ingått på den vid 1905 års
riksdag godkända avlöningsstaten, underkastade den nya pensionslagen,
som, med iakttagande av vissa i dess 18 § innefattade bestämmelser,
skulle träda i kraft den 1 januari 1908.

I skrivelse till Kungl. Magt den 31 december 1907 framhöll
emellertid styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att 1907 års
pensionslag syntes medföra åtskilliga rubbningar i de vid avlöningsstaten
för verket fästade villkor och bestämmelser och att dessa rubbningar
delvis syntes för verkets förhållanden mindre väl lämpade eller stode i
strid med de förutsättningar, som legat till grund för avlöningsstatens
uppgörande och ordnande av verkets räkenskapsförhållanden in. m.
Styrelsen gjorde därför framställning om meddelande av vissa närmare
föreskrifter uti ifrågavarande hänseenden.

Över den av styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk gjorda
framställningen avgav statskontoret den 6 februari 1908 utlåtande, vari

1907 års
pensionslag.

Framställning
av vattenfallsstyrelsen

år 1907.

1908 års
riksdag.

16 Kund. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

hemställdes, att tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk måtte,
i likhet med vad som vore föreskrivet för, bland andra, tjänsterna vid
telegrafverket och statens järnvägar, undantagas från pensionslagens
tillämpning.

Statskontoret ansåg liera viktiga omständigheter tala för en sådan
undantagsställning.

Redan verkets egenskap av en industriell anläggning med dess
avskilda drätsel syntes hänvisa dess personal till en särställning uti
ifrågavarande hänseende.

I betraktande syntes även böra tagas det förhållande, att utom
den jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag
antagna lönestat gällde, till detta verk vore att räkna ett betydande
antal kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast
anställning, för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen
finge vidkännas utgifter.

Då pensionslagen icke ägde tillämpning å den i nyssnämnda lönestat
upptagna verkställande direktören — som uppbar arvode och
tantiem — måste en pensionering vid sidan av den i pensionslagen
stadgade i alla händelser fortfarande förekomma vid detta verk.

Det hade framhållits, hurusom, ifall pensionslagen fortfarande
skulle å verkets tjänstemän äga tillämpning, det skulle bliva nödigt att
i lagen införa en del nya bestämmelser, som hade särskilt avseende å
tjänstinnehavare vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Åven om man i
likhet med styrelsen funne önskligt, att de verk, som undantoges från
pensionslagen, bleve så få som möjligt, ansåg dock statskontoret, att
det å andra sidan icke finge förbises, att det kunde vara olämpligt att
belasta lagen med allt för många specialbestämmelser.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 24 april 1908
anförde chefen för finansdepartementet, att han, i likhet med statskontoret
samt med hänsyn till den särskilda ställning, Trollhätte kanaloch
vattenverk intoge inom statsförvaltningen, och därmed sammanhängande
av statskontoret påpekade förhållanden, fann lämpligast, att
verkets tjänstemän undantoges från pensionslagens tillämpning. Man
undsluppe ock därigenom att i lagen inrymma en hel del undantagsbestämmelser,
som eljest syntes oundgängliga att där införa.

Därest, i enlighet med vad departementschefen sålunda tillstyrkt,
ifrågavarande tjänstinnehavare undantoges från pensionslagens tillämpning,
utgjorde detta, enligt departementschefens mening, och såsom även
statskontoret i sitt utlåtande erinrat, intet hinder för att genom tillägg

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.

till eller ändringar i de i sammanhang med den för Trollhätte kanaloch
vattenverk fastställda lönestat meddelade bestämmelser vidtaga de
jämkningar, som kunde finnas lämpliga och skäliga. Huruvida och i
vilken omfattning dylika jämkningar borde äga rum, utgjorde emellertid
eu fråga, vilken icke syntes behöva i då förevarande sammanhang upptagas
till prövning.

Departementschefen fann sig alltså böra förorda sådan förändrad
lydelse av 2 § i pensionslagen, att bland tjänster, å vilka lagen icke
skulle äga tillämpning, upptoges jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och
vattenverk.

Därest detta förslag vunne godkännande, syntes, på sätt statskontoret
jämväl tillstyrkt, i sammanhang därmed böra beslutas, dels att
den förändrade lydelsen av berörda paragraf skulle tillämpas från och
med den 1 januari 1908, då pensionslagen trädde i kraft, dels ock att
den bland avlöningsvillkoren för en del tjänstinnehavare vid Trollhätte
kanal- och vattenverk stadgade skyldighet att å de bestämda löneförmånerna
vidkännas avdrag till vissa angivna belopp skulle även efter
den 1 januari 1908 kvarstå och tillämpas.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde
Kungl. Maj:t, i proposition nr 210, framställning vid 1908 års riksdag;
och bifölls denna framställning av Riksdagen.

Genom lag den 17 juni 1908 erhöll 2 § i pensionslagen av
den 11 oktober 1907 ändrad lydelse i så måtto, att från sistnämnda
lags tillämpning undantogs jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och
vattenverk. Den förändrade 3}rdelsen skulle tillämpas för tiden från och
med den 1 januari 1908.

Vid 1909 års riksdag blevo avlöningsförmåner bestämda för överingenjören
vid Trollhätte kraftverk. Bland villkoren för åtnjutande av
dessa avlöningsförmåner var ock, att bemälde överingenjör skulle vara
skyldig underkasta sig de bestämmelser i fråga om pensionering, som
kunde varda stadgade.

Uti skrivelse i ärendet den 24 maj 1909 yttrade Riksdagen, att
den föreställde sig, att Kungl. Maj:t komme att för överingenjören föreslå
eu efter hans avlöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå
efter liknande grunder, som blivit bestämda för vattenfallsdirektören.

Det av Kungl. Maj: t vid 1911 års Riksdag framlagda förslaget till
avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk innehöll
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 228 höft. (Nr 288—289.) 3

Ändring av
pensionslagen
år 1908.

1909 års
riksdag.

1911 års
proposition.

Löner egleringskommittén.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

i § 19 bestämmelser angående pensionering av såväl överingenjören vid
kraftverket som övriga tjänstemän vid vattenfallsverken.

De bestämmelser, som avsågo andra tjänstemän än överingenjören
vid kraftverket, voro till allra största delen hämtade från den civila pensionslagen
samt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter
om verkställighet av nämnda lag.

Såsom skiljaktigheter må särskilt omnämnas följande.

Enligt mom. 4 i § 19 av Kungl. Maj:ts förslag skulle rätt att
komma i åtnjutande av hel pension inträda vid uppnådda sextiofem
levnads- och trettiofem tjänstår; dock att vid anställning av överingenjör
och annan ingenjör vattenfallsstyrelsen skulle kunna för dem begränsa
tjänståren intill tjugufem, samt att för maskinister, montörer och vakter
ävensom för kontorsskrivare nämnda rätt skulle inträda vid uppnådda
sextio levnads- och trettio tjänstår.

Enligt mom. 13 skulle tjänstår för erhållande av pension enligt
reglementet beräknas icke allenast för tid, under vilken tjänstemannen
innehaft tjänst, som i reglementet avsåges, utan även för tid, under vilken
han innehaft annan statstjänst, tjänst hos Nya Trollhätte kanalbolag
eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund eller ock i
statens tjänst haft extra anställning eller förordnande.

Löneregleringskommittén har uti sitt den 26 oktober 1912 avgivna
betänkande angående lönereglering för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk anfört huvudsakligen följande beträffande frågan om pensionslagens
tillämpning å den ordinarie personalen vid nämnda verk.

»Efter noggrant övervägande av vad under föregående behandlingar av detta
ärende blivit anfört och föreslaget beträffande pensioneringen av den ordinarie personalen
vid statens vattenfallsverk, har kommittén kommit till den bestämda övertygelsen,
att bäst och lämpligast vore, om — med ändring av § 2 i den civila
pensionslagen, sådan denna paragraf numera lyder — nämnda lag bleve tillämplig
på ifrågavarande personal, naturligen med undantag av överingenjören vid Trollhätte
kraftverk, vilken ju ock tillsättes allenast genom förordnande på viss tid.

De skäl, som på sin tid anfördes mot den civila pensionslagens tillämpning
på tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverk, synas kommittén numera ej
kunna andragas till stöd för den nu ifrågavarande personalens undantagande från
nämnda lag.

Det anmärktes då av statskontoret, att Trollhätte kanal- och vattenverks
egenskap av en industriell anläggning med avskild drätsel syntes hänvisa dess personal
till en särställning i ifrågavarande hänseende. Härvid torde dock kunna
exempelvis erinras, hurusom postverkets och postsparbankens personaler äro underkastade
den civila pensionslagen, oaktat dessa verk ju ock hava sin särskilda
drätsel.

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Statskontoret ansåg det även böra tagas i betraktande, att utom den jämförelsevis
fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag för Trollhätte
kanal- och vattenverk antagna lönestaten gällde, till verket vore att räkna ett betydande
antal kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast anställning,
för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen finge vidkännas
utgifter.

Vid uppgörande av det förslag till avlöningsreglemente för statens vattenfallsverk,
som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning vid 1911 års riksdag,
hade emellertid ansetts lämpligt, att bland de ordinarie tjänstemännen, jämväl i pensionshänseende,
inordna även den personal av underbefäl och vakter m. fl., som
hittills varit anställd på viss tids uppsägning.

Att pensionslagen ej kan äga tillämpning på överingenjören vid Trollhätte
kraftverk, vars fasta avlöning utgår i form av arvode och tantiem, kan väl rimligtvis
icke böra utgöra hinder för att den övriga ordinarie personalen vid statens
vattenfallsverk underkastas pensionslagen. Postverkets chef, vars avlöning utgår
i form av arvode, är ju ej heller underkastad nämnda lag såsom den övriga ordinarie
personalen vid sistnämnda verk.

Den omständigheten att, därest pensionslagen skulle komma att äga tillämpning
på personal vid statens vattenfallsverk, lagen kan böra modifieras i en del
speciella hänseenden, torde numera ej böra tillerkännas den betydenhet, som den år
1908 eller strax efter lagens trädande i kraft ansågs hava. Erfarenheten har nämligen
åter och åter givit vid handen behovet av sådana modifikationer; och lagen
har ock undergått ändringar, ej blott år 1908, utan även åren 1909, 1911 och 1912,
allteftersom sådana ändringar visat sig nödiga eller ändamålsenliga.

Kommittén anser sig alltså böra tillstyrka, att åtgärd vidtages i syfte att
den civila pensionslagen må bliva tillämplig å ordinarie personal vid statens vattenfallsverk.
»

Kommittén har därjämte föreslagit vissa modifikationer i den
civila pensionslagens bestämmelser, till vilka jag i det följande återkommer.

Statskontoret har i sitt den 16 januari 1913 avgivna utlåtande statskontoret.
förklarat, att statskontoret ej funnit anledning frångå sin i förenämnda
utlåtande den 6 februari 1908 uttalade åsikt om lämpligheten av att
tjänsterna vid statens vattenfallsverk vore undantagna från pensionslagens
tillämpning. Redan i detta sammanhang torde böra omförmälas,
att statskontoret jämväl ingått i granskning av de föreslagna ändrade
bestämmelserna, och därvid, under den givna förutsättningen, att
kommitténs förslag i pensionsfrågan principiellt vunne godkännande,
icke funnit något att erinra mot nämnda ändringar.

Från majoritetens inom statskontoret mening var emellertid en
ledamot, t. f. statskommissarien K. A. Beckman, skiljaktig. I motsats
mot majoriteten ansåg han det principiellt riktigast att i en lag sammanfatta
pensionsbestämmelserna för sådana kategorier av tjänstinne -

Chefens för
civildepartementet
yttrande
år 1913.

[Proposition
vid 1913 års
riksdag angående
avlöningsreglemente
för
tjänstemänvid
statens vatten•
fallsverk.

20 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.

havare, som borde i huvudsak behandlas lika, då därigenom vunnes,
att såväl likheter som skiljaktigheter omedelbart framträdde. På grund
härav tillstyrkte Beckman kommitténs förslag, att allmänna pensionslagen
bleve gällande för den personal vid statens vattenfallsverk, varom
fråga vore.

Vid framläggandet inför Kung!. Maj:t den 7 februari 1913 av förslag
till avloningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk
yttrade chefen för civildepartementet beträffande nu föreliggande fråga
huvudsakligen följande.

Då den civila pensionslagen vore avsedd att såvitt möjligt gälla
samtliga ordinarie befattningshavare i statens tjänst, borde enligt departementschefens
förmenande synnerligen starka skäl anföras, därest någon
personal skulle undantagas från lagens tillämpning.

De av statskontoret på sin tid åberopade skälen för en dylik undantagsställning
beträffande personalen vid statens vattenfallsverk — vilka
skäl väl torde hava legat till grund för majoritetens inom statskontoret
vidhållande av sin antydda uppfattning — syntes emellertid, såsom kommittén
framhållit, numera icke utgöra tillräckligt stöd för personalens
undantagande från nämnda lag.

Chefen för civildepartementet ansåg sig för den skull böra tillstyrka,
att i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk
intoges bestämmelse därom, att för de ordinarie tjänstemännen —
undantagandes alltså överingenjören vid Trollhätte kraftverk — skulle
i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt
till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt
angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgat.

I överensstämmelse med chefens för civildepartementet hemställan
avfattades ock det förslag till avloningsreglemente för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk, som är bifogat Kungl. Maj:ts den 7 februari
1913 i ämnet avlåtna proposition (nr 75). Uti § 19 av berörda reglementsförslag
äro intagna bestämmelser angående pensionering av såväl
överingenjör vid Trollhätte kraftverk som övriga ordinarie tjänstemän
vid statens vattenfallsverk. Beträffande dessa senare säges i mom. 2:o,
bland annat:

»För övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i fråga
om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är
vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgat.»

Med avseende å vad sålunda förekommit i denna fråga, torde åtgärder
böra vidtagas i ändamål att 2 § av den civila pensionslagen —
sådan paragrafen nu lyder — må erhålla sådan avfattning, att lagen
blir tillämplig jämväl å tjänstinnehavare vid statens vattenfallsverk.

Förutom ändringen av 2 § i pensionsiagen synas mig följande
modifikationer av lagens bestämmelser vara erforderliga, därest densamma
skall tillämpas å ifrågavarande personal.

1 fråga om antalet levnads- och tjänstår för rätt att komma i åtnjutande
av hel pension och vad därmed äger samband.

1 detta hänseende innehöll Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag
framlagda förslag till avlöningsreglemente i § 19 mom. 4:o:

»Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder vid uppnådda
sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår; dock att vid anställning
av överingenjör och annan ingenjör vattenfallsstyrelsen må kunna
för dem begränsa tjänståren intill tjugufem, samt att för maskinister,
montörer och vakter ävensom för kontorsskrivare nämnda rätt inträder
vid uppnådda sextio levnads- och trettio tjänstår.»

Löneregleringskommittén har beträffande denna fråga uti sitt förenämnda
betänkande anfört följande:

»Att de särskilda förhållanden, under vilka statens vattenfallsverk måste arbeta,
betinga vissa undantag från den allmänna regeln uti ifrågavarande hänseende,
synes kommittén uppenbart.

Det gäller emellertid att se till, att de undantag, som befinnas oundgängliga
eller ändamålsenliga, må, såvitt möjligt, kunna inordnas under redan befintliga
undantagsbestämmelser i den civila pensionslagen med den ändrade lydelse den numera
erhållit, senast genom lag av den 10 juni 1912.

För sin del kan kommittén emellertid ej uti ifrågavarande hänseende gå så
långt som skett i Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag.

Till en början måste kommittén bestämt avstyrka, att det må få bero på
vattenfallsstyrelsen att vid anställning av överingenjör och annan ingenjör kunna
för dem begränsa tjänståren intill tjugufem. Det vore att i pensionslagen införa en
alldeles ny princip, vilket väl ej bör ske utan de mest trängande skäl.

Det synes kommittén vara tillfyllest, om för överingenjör vid kanalverk och
driftingenjör vid kraftverk — till vilka befattningar det särskilt lärer vara av stor

Departements chefen.

Särskilda modifikationer
i
den civila pensionslagen

m. m.

Löneregle ringskommit tén.

Reservation

inom

kommittén.

22 Kimgl. Majds Nåd. Proposition Nr 2S8.

vikt att kunna erhålla den lämpligaste person, oavsett om denne varit anställd i
statens tjänst eller ej — levnads- och tjänståldern sättes till resp. 65 och 25 år.

De skulle alltså i pensionslagen (§ 5, sådan den lyder enligt lag den 10 juni
1912) sammanställas med den grupp, till vilken höra, bland andra, lärare vid tekniska
högskolan, föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet samt statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen.

Till den grupp i pensionslagen, med 62 levnads- och 30 tjänstår, till vilken
höra, bland andra, betjänte vid tullverkets kust- och gränsbevakning, skulle kunna
hänföras övermontör, stationsmästare, maskinister och montörer vid kraftverk samt
sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter.

Kanalingenjör, kanalinspektorer, förmän och maskinskötare vid kanalverk
samt överingenjörsassistent, distriktsingenjör, driftverkmästare, instrumentmakare och
reparationsmästare vid kraftverk torde få hänföras till den under 5 § h) i pensionslagen
upptagna stora gruppen med 65 levnads- och 35 tjänstår, till vilken höra,
bland andra, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, geologer vid Sveriges geologiska
undersökning, lantbruksingenjörer, distriktslantmätare, tjänstemän och betjänte
vid den lokala skogsförvaltningen, distriktschefer och distriktsingenjörer i vägoch
vattenbyggnadsdistrikten samt vissa tjänstemän vid rikets allmänna kartverk
och sjökarteverket.

Dör övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk synes kommittén böra gälla
den allmänna regeln i pensionslagen:

för manlig tjänstinnehavare 67 levnads- och 35 tjänstår,

för kvinnlig tjänstinnehavare 60 levnads- och 30 tjänstår.

I § 6 uti pensionslagen, sådan denna paragraf lyder enligt lagen av den 10
juni 1912, stadgas, bland annat, följande.

Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt
att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden, och har
han tillika, där fråga är om tjänstinnehavare vid den lokala skogsförvaltningen eller
betjänte vid tullverkets lokalförvaltning eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid
rikets allmänna kartverk och sjökarteverket, uppnått en levnadsålder av minst 63
år, äge Konungen, uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara
sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Efter orden »betjänte vid tullverkets lokalförvaltning» synes kommittén böra
— i stället för »eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid rikets allmänna kartverk
och sjökarteverket» — sättas »eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid
rikets allmänna kartverk, sjökaiåeverket och statens vattenfallsverk».

Mot det av löneregleringskommittens majoritet sålunda framlagda
förslaget har vattenfallsdirektören inom kommittén anfört reservation
med yrkande att till de befattningar, vilkas innehavare skulle erhålla
full pension efter 65 levnads- och 25 tjänstår, måtte hänföras utom
överingenjör vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk jämväl samtliga
övriga ingenjörsbefattningar vid statens vattenfallsverk.

Till stöd för detta yrkande har reservanten, bland annat, framhållit, hurusom
det icke alltid vore sagt, att vid tillsättning av en ordinarie ingenjörsbefattning vid

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

vattenfallsverket lämplig förfaren person kunde fås, vilken inträtt i statens tjänst
vid 30 år eller därunder. I många fall skulle det vara till avgjord fördel för verket
att till en dylik befattning kunna vinna en framstående förmåga, vilken överskridit
30 - års åldern, och som måhända icke förut varit i statens tjänst utan arbetat i
privat praktik inom eller utom riket. Men för en sådan person bleve befattningen
mindre begärlig, därest han hade ringa utsikter att få full pension vid avgången
och detta särskilt som just pensioneringen kunde locka den utom statstjänsten arbetande
att nöja sig med den lägre avlöning, staten i allmänhet betalade gentemot
vad som kan förtjänas i privat praktik eller vid privata företag.

Vattenfallsstyrelsen liar uti sitt den 17 december 1912 avgivna utlåtande
över kommitténs förenämnda betänkande hemställt i enlighet
med reservantens yrkande, och har styrelsen därvid åberopat de av
reservanten anförda skäl.

Statskontoret har såsom nämnt uti sitt förberörda utlåtande den
16 januari 1913, under förutsättning att pensionslagen skulle bliva
tillämplig på nu ifrågavarande tjänstinnehavare, icke funnit något att
erinra mot majoritetens inom kommittén förslag i nu angivna avseende.

Innan jag för egen del yttrar mig i denna fråga, får jag erinra,
att berörda bestämmelser icke skulle gälla överingenjören vid Trollhätte
kraftverk, vilken skulle pensioneras enligt särskilda i avlöningsreglementet
angivna grunder.

Enligt kommitténs nu föreliggande förslag skulle för rätten att
komma i åtnjutande av hel pension erfordras beträffande ingen)örspersonalen
i allmänhet vid statens vattenfallsverk 65 levnads- och 35
tjänstår, dock skulle i fråga om överingenjör vid kanalverk och driftingenjör
vid kraftverk antalet tjänstår minskas till 25.

Då särskilt i avseende å dessa sistnämnda befattningar större konkurrens
med den enskilda industrien kan antagas föreligga, synes mig
en dylik undantagsbestämmelse vad dem beträffar oundgängligen nödvändig.
Att emellertid, såsom blivit ifrågasatt, utsträcka detta undantagsstadgande
att omfatta även övriga ingenjörsbefattningar vid statens
vattenfallsverk — överingenjörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk
naturligen undantagen — synes mig icke vara av förhållandena med
nödvändighet påkallat. Jag får alltså ansluta mig till kommitténs förslag.

Mot vad kommittén uti nu ifrågavarande hänseende hemställt i
avseende å övriga ordinarie tjänstinnehavare vid statens vattenfallsverk,
har jag icke heller något att erinra.

Vattenfalls styrelsen.

Statskontoret

Departements
chefen.

24

Folkskolein spektörernas pensionsrätt.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

De nu ifrågasatta förändringarna i pensionslagen torde böra träda
i kraft den 1 januari 1914 eller samtidigt med den nya staten för statens
vattenfallsverk.

Tjänstår för erhållande av pension (jfr 17 § i pensionslagen).

I detta avseende anser jag, i likhet med löneregleringskommittén,
böra iakttagas vad i Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda förslag
till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk
i § 19 mom. 13:o förekommer därom, att tjänstår för erhållande av
pension må få beräknas även för tid, under vilken sådan tjänsteman
innehaft tjänst hos Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten
mellan Ströms kanal och Ivarslund. Det torde dock vara nödigt att
Riksdagen lämnar särskilt medgivande härtill.

I fråga om de medel, av vilka pensionerna skola utgå.

Löneregleringskommittén har vidare föreslagit, att, under förutsättning
att den civila pensionslagen vinner tillämpning å tjänstemän vid
statens vattenfallsverk, de pensioner, som jämlikt samma lag skulle komma
att beviljas bemälda tjänstemän, skola utgå av vederbörande verks medel.

Statskontoret har icke haft något i sak att erinra mot berörda
förslag, och skall jag tillåta mig i särskild proposition hemställa, att
medgivande i sådant hänseende må utverkas av Riksdagen.

Därest nu ifrågavarande förslag vinner bifall, torde jag få framdeles
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om de ändringar, som
därav skulle påkallas, dels i kungörelsen den 11 oktober 1907 med
föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner, som jämlikt lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension komma att beviljas,
skola utgå in. in. — vilken författning i viss mån ändrats genom
kungörelse den 22 juni 1911 — dels ock i kungörelsen av förstnämnda
dag med föreskrifter om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension.

I en den 4 innevarande april avlåten proposition nr 206 har förslag
till omreglering av folkskoleinspektionen blivit Riksdagen förelagt.
Enligt vad det vid berörda proposition fogade utdrag av protokollet över
ecklesiastikärenden för nämnda dag utvisar, har chefen för ecklesiastikdepartementet
vid föredragning av detta ärende upptagit till behandling
jämväl frågan om folkskoleinspektörernas pensionsförhållanden och därvid
förordat, att folkskoleinspektör, vilken innehar sin befattning såsom
ensamsyssla, skulle äga rätt till hel pension vid uppnådda 65 levnads -

25

iKungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

och 25 tjänstår. Då chefen för ecklesiastikdepartementet lämnat en
uttömmande redogörelse för den i frågan verkställda utredningen samt
från min sida icke någon erinran förekommer mot vad bemälde departementschef
i nu ifrågavarande avseende förordat, har jag allenast att
föreslå, att nu nämnda befattningshavare upptagas bland de i det nya
mom. h) i 5 § av pensionslagen omförmälda.

Ifrågavarande förändring i pensionslagen torde böra träda i kraft
samtidigt med den nya staten för folkskoleinspektionen eller den 1
januari 1914.

I den till innevarande års Riksdag avlåtna statsverkspropositionen
har Kung!. Maj:t under punkt 6 i nionde huvudtiteln framlagt förslagtill
lönereglering för lantbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och
sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
och ordförande i anstaltens nämnd. Berörda förslag går
ut på en förhöjning av sekreterarens lön till det för byråchef i nyreglerade
verk bestämda avlöningsbeloppet å 8,100 kronor.

Såsom villkor för åtnjutande av berörda avlöningsförmån föreslogs,
bland annat, att i fråga om skyldighet att avgå från befattningen ävensom
i fråga om rätt till pension skulle gälla vad i särskild lag angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid tiden för den nya
lönestatens ikraftträdande eller, såvitt befattningen därefter tillträddes,
vid tillträdet till befattningen stadgat.

Till grund för Kungl. Maj:ts omförmälda förslag ligger en av
lantbruksakademien i skrivelse den 22 januari 1912 gjord framställning,
däri lantbruksakademien i samband med frågan om löneförbättring åt
sekreteraren jämväl uttalar sig angående ordnandet av hans pensionsförhållauden.
Härom yttrar sig akademien på följande sätt:

För närvarande utgjorde, under förutsättning att ålderstilläggen
intjänats, pensionen för akademiens sekreterare 4,000 kronor men för
byråchef i reglerade verk 5,600 kronor. Sekreteraren erhölle enligt
hittills gällande bestämmelser pension antingen vid 70 levnadsår och
30 tjänstår eller vid 65 levnadsår och vid pass 40 tjänstår, därest sjuklighet
eller försvagat hälsotillstånd styrktes genom läkarintyg. Vid
tidigare avgång ur tjänsten ägde han ingen rätt till pension.

För de statens tjänstemän, som vore underkastade den nya pensionslagen,
gällde i regel, att pension erhölles vid 67 levnadsår och 35
tjänstår, och kunde vid tidigare avgång tjänstemannen erhålla avkortad
pension.

Akademien ansåg det vara uppenbart, att de för dess sekreterare
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 228 käft. (Nr 288—289.) 4

Pensionsrätten
för
lantbruksakademiens

sekreterare.

Lantbruksakademien.

Ltlne reglerings kommittén.

26 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

ofördelaktiga pensionsförhållandena skulle hos eu person, som akademien
önskade förvärva såsom sekreterare, framkalla starka betänkligheter att
mottaga befattningen. Detta syntes desto mer vara fallet, som det
kunde antagas icke sällan komma att möta svårigheter för honom att
uppfylla villkoret om det nu bestämda antalet tjänstår. Det vore nämligen
tydligt, att till sekreterarbefattningen blott kunde ifrågakomma
eu person, som visat sig besitta särdeles framstående kunskaper och rik
erfarenhet på de för akademiens verksamhet betydelsefulla områden och
som därför i regel vid utnämningen uppnått eu mera framskriden ålder.
Då det icke heller kunde säkert påräknas, att han förut innehaft statstjänst,
bleve följden, att han för sin pension komme att bero av särskilt
medgivande av Kungl. Maj:t och Riksdagen.

Emellertid syntes, därest den i nya pensionslagen såsom huvudregel
bestämda tjänstålder av 35 år skulle fordras, samma svårigheter
komma att i huvudsak kvarstå och pensionen fördenskull måhända i
regeln utgå med avkortat belopp. Akademien ansåg sig därför böra
framhålla såsom synnerligen önskvärt, att för akademiens sekreterare,
liksom skett beträffande byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen
enligt lag den 22 juni 1911, de för åtnjutande av hel pension
erforderliga tjänstårens antal måtte bestämmas till allenast 25.

Löneregleringskommittén, som genom nådig remiss anbefallts att
med anledning av lantbruksstyrelsens ovanberörda skrivelse avgiva yttrande,
har i sitt på grund härav den 12 november 1912 avgivna betänkande
i ämnet med avseende å den sekreteraren hos lantbruksstyrelsen
tillkommande pensionen till en början påpekat, att, därest efter en omreglering
av sekreterarens löneförmåner denne komme att bliva underkastad
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, pensionen för honom skulle kunna uppgå till högst 5,600 kronor.

Härefter erinrar kommittén därom att på av Kungl. Maj:t i proposition
till 1911 års Riksdag gjord framställning Riksdagen vad beträffade
pensionsåldern för byråchefen för lantbruksärenden nedsatte de
för erhållande av hel pension erforderliga tjänstårens antal från 35 till
25, varom ock lag den 22 juni 1911 utfärdades; och då skäl ungefär
motsvarande dem, som vid tillstyrkande av Kungl. Maj:ts berörda proposition
av dåvarande departementschefen anfördes, syntes kommittén
föreligga beträffande lantbruksstyrelsens sekreterare, hemställer kommittén,
att samma bestämmelser som de för byråchefen för lantbruksärenden
i nu ifrågavarande avseende gällande måtte få tillämpas å lantbruksakademiens
sekreterare.

27

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.

Av det av kommittén åberopade departementschefsyttrandet tillåter
jag mig här återgiva följande.

Byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen intoge i så
måtto en särställning, att till befattning såsom sådan kunde utses endast
en i praktiska värv prövad, med jordbruket och dess binäringar fullt
förtrogen man. En sådan person hade antagligen ytterst sällan förut
innehaft statstjänst och i vilket fall som helst vid sin befordran till
ifrågavarande byråchefstjänst nått en mognare ålder.

Med dåvarande bestämmelser kunde han därför, enligt departementschefens
mening, i allmänhet icke beräknas komma i åtnjutande av
hel pension. En sänkning i den till dylik pension berättigande tjänståldern
ansåg departementschefen vara av behovet påkallad, om man
skulle kunna påräkna att till denna för landets jordbruk så viktiga befattning
erhålla lämplig penson med önskvärda förutsättningar att tillföra
lantbruksstyrelsen den erfarenhet och sakkunskap, som krävdes för
att det praktiska jordbrukets intressen skulle bliva på nöjaktigt sätt
tillgodosedda inom styrelsen.

Sedan innevarande års Riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
rörande lönereglering för lantbruksakademiens sekreterare numera
jämväl godkänt de av Kungl. Maj:t föreskrivna villkoren för åtnjutande
av de nya löneförmånerna, är med tillämpning av pensionslagen av den
11 oktober 1907 ifrågavarande befattningshavare berättigad att komma
i åtnjutande av hel pension vid 67 levnads- och 35 tjänstår.

Jag biträder emellertid löneregleringskommitténs åsikt, att man, i
likhet med vad som i nu ifrågavarande avseende gäller för byråchefen
för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen, ej bör uppställa fordran på
längre tjänstetid för lantbruksakademiens sekreterare än 25 tjänstår.

Den erforderliga bestämmelsen härom i pensionslagen torde böra
införas i det nya mom. in) samt träda i kraft samtidigt med den lönestat,
till vilken den ansluter sig, eller den 1 januari 1914.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med de
av honom uttalade åsikter avfattat förslag till lag om ändrad lvdelse av
2, 5 och 6 §§ i pensionslagen, hemställde departementschefen, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen att

dels antaga nämnda förslag,

dels ock medgiva att — utöver vad i 17 § av förenämnda lag
finnes stadgat i fråga om beräkning av tjänstår för erhållande av pension
— i sådant hänseende även må få beräknas tid, under vilken tjänste -

Vepartement**

chefen.

28

Kungl. Maj:ts .Nåd. Proposition Nr 288.

man vid statens vattenfallsverk innehaft tjänst hos Nja Trollhätte kanalbolag
eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall; och skulle proposition

till Riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt.----

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Olof Ljungberg.