Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 25$.

Nr 258.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående anvisande
av medel till utförande av vissa reparationsarbeten i
Riddarholmskyrkan; given Stockholms slott den 18 april
1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att till utförande av vissa reparationsarbeten i Riddarholmskyrkan
i huvudsaklig överensstämmelse med av vederbörande departementschef

förordat förslag bevilja ett anslag å ......................... kronor 352,500:_

samt därav å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1914 anvisa

ett belopp av. .................................................................. kronor 100,000:—,

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 disponera sistnämnda
belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 201 höft. (Nr 258.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

Över intendents (imbetet.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde:
Med underdånig skrivelse av den 29 oktober 1912 har överintendentsämbetet
överlämnat ett inom ämbetet upprättat, av ritningar, kostnadsberäkningar
m. in. åtföljt förslag till reparation av Riddarholmskyrkan
i Stockholm och anhållit, att Kungl. Maj:t ville hos Riksdagen
2''öra framställning om för detta arbetes utförande nödiga anslagsmedels

Ö O

beviljande.

I nämnda skrivelse anför överintendentsämbetet bland annat
följande:

»Bland de historiskt märkliga byggnader i huvudstaden, som blivit anförtrodda
i överintendentsämbetets vård, framstår Riddarholmskyrkan såsom en av de

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

främsta, denna det svenska folkets minneskyrka. Ämbetet har också sedan flera år
tillbaka varit betänkt på att framlägga förslag till en av förhållandena påkallad
omfattande restaurering av det minnesrika templet. I följd av denna tanke har
ämbetet under den senare tiden icke beträffande den åldriga byggnaden åtgjort
annat, än vad som varit oundgängligen erforderligt för ett nödigt underhåll med
undantag av vad angår det Karolinska gravkoret, vilket kor, vars bestånd var så
hotat, att en reparation måste anses ouppskjutbar, iståndsatts dels under åren 1902
och 1903 till det yttre, vartill medel anvisats till ett belopp av tillhopa högst
50,000 kronor, som skulle utgå av nämnda års extra anslag till underhåll och
reparationer av publika byggnader, dels och under de senare åren till det inre för
medel, vilka Eders Kungl. Maj:t, uppå därom gjord underdånig framställning, täckts
lämna ämbetet medgivande att förskjuta. Vid verkställandet av nämnda arbeten å
Karolinska gravkoret framträdde med synnerlig tydlighet det alltmer oavvisliga
kravet på restaurering av Riddarholmskyrkan själv, ett krav, som ytterligare stegrades,
då enligt nådigt beslut de dittills i kyrkan förvarade troféer borttogos för att
skydda dessa mot den där skarpt framträdande fukten. Genom sistnämnda av omständigheterna
föranledda åtgärd framträdde nämligen bristerna och det mindre
värdiga sätt, vari kyrkans inre sig befinner, allt tydligare och dess påfallande enkelhet,
att icke säga torftighet, visade sig i hela dess vidd: kyrkan gav och den giver
allt fortfarande ett bestämt intryck av något försummat, av att icke vara ett på
ett staten och byggnadens egen historia värdigt sätt vårdat monument. Det är
detta för visso särdeles allmänt erkända missförhållande, överintendentsämbetet velat
i vad på ämbetet kan och bör ankomma avhjälpa, då ämbetet på sin tid uppdrog
åt tjänstgörande arkitekten hos ämbetet m. m. G. Lindgren att utarbeta förslag till
Riddarholmskyrkans restaurering, vilket förslag, som numera, efter verkställda grundliga
undersökningar och andra betydande förarbeten, föreligger fullt färdigt, ämbetet
får härhos till Eders Kungl. Maj:t i underdånighet överlämna för att, därest
detsamma vid skedd prövning vinner nådigt gillande, till Riksdagen hänskjutas i och
för nödiga anslagsmedels beviljande.»

Berörda förslag skulle enligt upprättad kostnadsberäkning betinga
en kostnad, som för åtgärder, vilka överintendentsämbetet för sin del
anser oundgängligen nödvändiga, och för redan utförda arbeten i Karolinska
gravkorets inre ävensom för verkställda undersökningar, uppmätningar
och beskrivningar in. in. uppgår till sammanlagt 371,000 kronor,

därav

I för utvändiga reparationer........................................... kr. 109,000: —

II „ invändiga „ „ 125,000: —

III „ ändrade nedgångar till de kungliga gravkoren... „ 37,000:—■

IV „ uppvärmnings-, vatten- och avlopps- samt be lysningsanordningar

........................................... „ 21,000: —

V „ ersättande av redan utförda arbeten i Karolinska

gravkoret, gjorda mätningar m. m.................... „ 19,000: —

VI „ dekorativa arbeten ................................................... ,, 60,000: —

Summa kr. 371,000: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

Bland sagda arbeten ingå vissa under kostnadsförslaget nr VI
upptagna, dekorativa arbeten, vilkas utförande överintendentsämbetet
— i likhet med vad även från andra håll, särskilt av de på sin tid utsedda
sakkunniga för utredande av frågan om de svenska troféernas vård,
uttalats — anser vara synnerligen önskvärt. Dessa åsyfta i huvudsak
att höja kyrkans och gravkorens värdighet och stämningen i det hela,
och deras utförande har beräknats betinga en kostnad av 60,000 kronor.
Sålunda skulle omkostnaderna för ett efter överintendentsämbetets mening
fullt värdigt iståndsättande av Riddarholmskyrkan såsom ett Sveriges
Pantheon belöpa sig till 371,000 kronor, en utgift, som ämbetet visserligen
anser betydande, men som i betraktande av den pietet, ett upplyst
folk är skyldigt ägna sina historiska minnen, måste betraktas föranledd
av sant fosterländska och välgrundade skäl.

Överintendentsämbetet har vidare meddelat, att ämbetet, på grund
av eu under hand gjord framställning av riksmarskalksämbetet, låtit
verkställa grundliga utredningar och uppgöra förslag dels rörande möjligheten
till en utvidgning av nuvarande Bernadotteska gravkoret och dels
beträffande frågan om att på annan plats inom Riddarholmskyrkan för
framtiden bereda gravplatser för medlemmar av konungahuset.

Därvid har först kommit i fråga att söka bereda nödigt gravutrymme
genom anordnande av en krypta i kyrkans högkor. Då emellertid
härigenom i högkoret redan befintliga gravar, av vilka en del förlänats
sina ursprungliga ägare och andra förvärvats för evärdelig tid mot
dryga kostnader, skulle rubbas, samt, för åstadkommande av tillräcklig
höjd i kryptan, betydliga sprängningsarbeten behövde företagas i det
berg, varpå kyrkan är byggd, vilket av flera anledningar måste anses
olämpligt, har denna lösning av frågan icke synts ämbetet böra tillstyrkas.

En annan utväg har ansetts vara att i själva kyrkan träffa anordningar
för uppställande där av kungliga sarkofager och sålunda förvandla
kyrkan från en begravnings- till en uteslutande gravkyrka. Häremot
har invänts att det knappast ur någon synpunkt kunde vara tilltalande
att ovanpå de allestädes under kyrkans golv förefintliga gravarna placera
djdika sarkofager och dymedelst täcka nämnda gravar med dem tillhörande,
ofta med sirater försedda stenar. A ritningsblad i tvenne
alternativ har ämbetet visat, att därest sarkofagerna enligt vedertaget
bruk uppställdes vända mot högaltaret, platser icke skulle kunna beredas
för mer än 15 sådana. Om sarkofagerna uppställdes utan sådan placering,
skulle ett antal av 30 sarkofager kunna anordnas i kyrkan, ett
antal som även det synts ämbetet skäligen knappt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

Vidare har ett ökat gravutrymme tänkts kunna förskaffas genom
eu utvidgning av det nuvarande, konstnärligt avslutade och i kyrkans
exteriör val inpassade Bernadotteska gravkoret. Häremot har dock
anmärkts utom det att vid ett dylikt tillvägagående de i koret varande
kungliga kistorna måste rubbas — att korets synnerligen tilltalande och
för omgivningen val lämpade arkitektur måste på ett betänkligt sätt
störas, på samma gång den trånga gatan mellan kyrkan och gamla
riksdagshuset icke lämnade plats för någon nämnvärd utvidgning.

Efter överintendentsämbetets mening återstår därför endast att,
för vinnande av ändamålet, utanför kyrkan, såsom tillförene skett, tillbygga
ett nytt Bernadotteskt gravkor. För vinnande av slutgiltiga
ritningar för ett dylikt gravkor anser ämbetet eu tävlan böra utlysas.
För att emellertid undersöka om eu sådan tillbyggnad kunde utföras
och för att få kännedom om därför erforderlig kostnad, har ett förslag
upprättats till uppförande av ett gravkor å kyrkans norra sida, fristående
från denna och förenat med sidoskeppet genom ett lägre parti, avsett
för trappor. Enligt upprättade kostnadsberäkningar skulle ett dylikt
gravkor draga eu kostnad av 188,000 kronor.

Den totala kostnaden för hela det av överintendentsämbetet
framlagda byggnadsprogrammet beräknas alltså till kronor 559,000: —.

Över överintendentsämbetets nu återgivna framställning hava underdåniga
utlåtanden avgivits dels av vitterhets-, historie och antikvitetsakademien
och dels av riksmarskalksämbetet.

Akademien har med sitt utlåtande överlämnat yttranden av riksantikvarien
O. Montelius och antikvarien E. Ekhoff, i vilka akademien instämt.

Riksantikvarien meddelar i sitt yttrande, att han låtit företaga
undersökningar i Riddarholmskyrkan för att utreda, dels på vilket djup
kyrkans ursprungliga golv legat, dels huruvida det på vissa stäilen
under golvet funnes orubbade gravar eller icke; detta senare särskilt
med hänsyn till önskvärdheten av att utvidga det Bernadotteska gravvalvet
genom eu under kyrkans kor anordnad krypta.

Då emellertid utrönts, att så gott som under hela koret den ena
murade graven läge bredvid den andra, samt att ytan av det berg, på
vilket kyrkan vore byggd, låg på det för en kryptas anordnande otillräckliga
avståndet av endast 1.7o—1.9o meter under korets nuvarande
golvyta och sprängningar ej ansåges böra förekomma, har riksantikvarien
icke heller ansett möjligt anordna eu gravkrypta under kyrkans kor.

Riksantikvarien, som ansett det önskvärt att om möjligt undvika
det föreslagna nya Bernadotteska koret på kyrkans norra sida, har

Riks antikvarien.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

vidare, under framhållande att frågan om ett dylikt nytt gravkor torde
kunna behandlas oberoende av kyrkans restaurering, förklarat sig anse
det obehövligt att nu besluta uppförandet av detta kor, vilket svårligen
torde kunna få ett sådant utseende, att kyrkan och platsen utanför denna
därigenom vunne i prydlighet.

Beträffande det" uttalade förslaget, att Riddarholmskyrkan skulle
förbliva de svenska konungarnas och drottningarnas sista vilorum, men att
begravningarna skulle äga rum på annat ställe, har detta förslag förefallit
riksantikvarien mycket beaktansvärt. Om de nu i det nedre
Bernadotteska gravvalvet stående kistor, i vilka hänsovne konungar och
drottningar vila, på lämpligt sätt uppställdes i det övre gravkoret eller
i själva kyrkan, skulle ett betydligt utrymme vinnas i det nedre gravkoret.
Detta gravkor torde sedermera icke böra förevisas för allmänheten
och den föreslagna nya nedgången dit genom mellanrummet
mellan Bernadotteska och Gustavianska gravkoren behövde ej utföras.

Om Riddarholmskyrkan på ifrågasatt sätt bleve ett de svenska
konungarnas Pantheon, torde böra tagas i övervägande, huruvida ej
konungarna Karl XI:s och Gustav IILs kistor borde uppflyttas från
nedre Karolinska och Gustavianska gravkoren och uppställas i kyrkan.
Därigenom skulle vinnas, dels att de till nämnda gravkor ledande trappor
icke behöva såsom nu hållas tillgängliga för allmänheten och dels att
förslaget att i stället för dessa nedgångar anordna en ny sådan vid
altaret icke heller behöver utföras, vilket skulle vara av eu avsevärd
fördel, då nämnda förslag förutsätta såväl att höja altaret som att sänka
den därunder befintliga graven.

Samtliga nedgångar till de tre gravkoren, det Karolinska, det
Gustavianska och det Bernadotteska, skulle dock fortfarande finnas kvar,
men torde böra täckas med hällar, vilka lätt kunna borttagas, då tillträde
till de nedre gravkoren erfordras.

Då de gravhällar, som utgöra största delen av kyrkans golv, icke
synas ligga på sina ursprungliga platser, böra de gravhällar, vilkas rätta
plats ej kunna utredas, läggas på en plats, där de äro mindre utsatta
för nötning. På sådant sätt kunde på de platser i kyrkan, där kungliga
gravkistor skulle uppställas, släta hällar användas, varigenom undvikes den
av överintendentsämbetet anmärkta oegentligheten, att en kunglig kista
finge sin plats på en med annan persons namn försedd gravsten.

Riksantikvarien har vidare framställt vissa önskemål rörande kyrkogolvens
anordnande samt rörande placeringen av de tvenne kenotafierna
över Magnus Ladulås och Karl Knutsson. Slutligen framhåller riksantikvarien
önskvärdheten av att någon del av de gravfanor och troféer,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

vilka såsom ovan nämnts för någon tid sedan måst bortföras ur kyrkan
för att erhålla nödig vård, åter uppsättas i kyrkan. Då denna efter
slutad restaurering blir uppvärmd, torde man ej längre behöva befara någon
för fanorna skadlig fukt.

Antikvarien Ekhoff har i sitt yttrande påpekat några önskemål
rörande eu del detaljer vid arbetets utförande samt framhållit svårigheten
att med nuvarande ringa kännedom om befintliga målningars
utsträckning kunna göra en tillförlitlig kostnadsberäkning för dessas behandling
och konservering.

Rörande de föreslagna nya dekorativa arbetena yttrar antikvarien
Ekhoff, att de visserligen kunna anses fullt berättigade från kulturhistorisk
synpunkt, men att de knappast äro att anse såsom nödvändiga,
helst erfarenheten från senare tid rörande möjligheten att åstadkomma
betydande dekorativa konstverk synes giva skäl betvivla, att man skall
på denna väg få fram något för platsen verkligen värdigt, varför föreslås,
att låta tillsvidare anstå med dessa åtgärder, åtminstone vad beträffar
de föreslagna glasmålningarna i Karolinska och Gustavianska
gravkoren samt frescomålningarna i det sistnämnda.

Rörande den föreslagna nya västportalen framhålles det såsom
något synnerligen önskvärt, att den nuvarande torftiga, från reparationen
efter 1835 års brand stammande portalen i imiterad gotik ersättes
med en annan värdigare; huruvida det föreliggande ritningsförslaget
till ny västportal bör komma till utförande eller den blivande
portalens utseende bör framgå ur allmän tävlan, anses vitterhetsakademien
icke behöva yttra sig om.

Med de gjorda detaljanmärkningarna tillstyrkes det framlagda restaureringsförslaget
i övrigt under framhållande av att Riddarholmskyrkan,
vilken borde vara ett nationalmonument framför andra, för närvarande
befinner sig i ett mindre värdigt skick, varför den måste anses
vara i största behov av en genomgående och pietetsfull restaurering.

Riksmarskalksämbetet erinrar i sitt underdåniga utlåtande, att vården
av Riddarholmskyrkan enligt kungl. brev den 2 februari 1847 åligger
överintendentsämbetet och riksmarskalksämbetet gemensamt på så sätt,
att tillsynen av kyrkans yttre delar skall ombesörjas av överintendentsämbetet,
under det att inseendet över kyrkans inre, med vad därtill
hörer, tillkommer riksmarskalksämbetet. Riksmarskalksämbetet, som i
likhet med övriga vederbörande, som yttrat sig i ärendet, anser en
grundlig och omfattande, men på samma gång pietetsfull restaurering

Antikvarien
Ekhoff?.

Riks marskalks ämbetet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

av kyrkan vara ett oavvisligt krav, har i sitt yttrande ansett sig böra
beröra endast de ifrågasatta anordningar, som angå kyrkans inre samt
vad därmed kan äga sammanhang.

I sådant hänseende anför riksmarskalksämbetet följande:

»Beträffande de i ärendet framställda, här ovan omförmälda olika förslagen
att inom Riddarholmskyrkan bereda ökat gravutrymme för medlemmar av konungahuset
anser riksmarskalksämbetet i likhet med såväl kung], överintendentsämbetet
som riksantikvarien de båda alternativen, anordnandet av en krypta under kyrkans
kor eller utvidgning av det nuvarande Bernadotteska gravkoret, vara av ovan angivna
skäl mindre lämpliga.

Jämväl i fråga om fördelarna av det utav kungl. överintendentsämbetet
framställda förslaget att tillbygga ett, enligt uppgjorda beräkningar, betydliga kostnader
krävande nytt gravkor vid kyrkans norra sida hyser riksmarskalksämbetet
i likhet med riksantikvarien vissa betänkligheter. Då därjämte, såsom riksantikvarien
även påpekat, frågan om uppförandet av ett dylikt kor icke nödvändigt torde behöva
behandlas i samband med frågan om restaurering av själva kyrkan, medan å andra
sidan, enligt vad riksmarskalksämbetet har sig bekant, en önskan lär förefinnas att
på därför lämplig plats utom huvudstaden anordna en begravningsplats eller mausoleum
för beredande av erforderligt gravutrymme för medlemmar av konungahuset,
anser riksmarskalksämbetet förslaget angående tillbyggande av ett nytt kor vid
Riddarholmskyrkan nu icke böra tagas under omprövning.

Däremot synes det riksmarskalksämbetet, att det återstående av de fyra här
ovan refererade förslagen, nämligen att Riddarholmskyrkan för framtiden skulle
komma att användas allenast såsom gravkyrka för svenska konungar och drottningar,
med själva begravningsceremonien förlagd till annan plats, skulle vara, såväl urestetiska
och praktiska synpunkter, det lämpligaste och mest tilltalande att lägga
till grund för lösningen av förevarande fråga. Och torde vid ett eventuellt genomförande
av detta förslag i huvudsak följande åtgärder och anordningar böra vidtagas.

I Riddarholmskyrkans kor och skepp anordnas sarkofager, avsedda för hänsovne
konungar och drottningar, i enlighet med det av kungl. överintendentsämbetets
båda alternativa förslag, vilket bereder plats för de flesta sarkofagerna och enligt
vilket dessa komma att uppställas parvis i riktning från väggarna eller pelarna
mot mittelgången.

För att bereda plats för dessa sarkofager torde, såsom av riksantikvarien
framhållits, en del av de med inskriptioner försedda eller eljest utsirade gravhällar,
vilka för närvarande utan särskild ordning inpassats i kyrkans golv, ersättas av
släta hällar och förläggas eller uppresas på platser, som icke äro avsedda för de
kungliga sarkofagerna och där gravstenarna bliva bäst skyddade för nötning och
förstörelse.

Riksmarskalksämbetet håller även före, att de nu befintliga nedgångarna till
de Karolinska, Gustavianska och Bernadotteska nedre gravkoren böra, utan att likväl
den av kung!, överintendentsämbetet föreslagna nya nedgången till de båda förstnämnda
koren kommer till utförande, övertäckas med borttagbara stenhällar, en
åtgärd, som torde bliva till fördel för kyrkans utseende och kunna utan större
olägenheter utföras, under iakttagande av här nedan närmare angivna anordningar.

Det förut beslutade uppflyttandet av konung Karl XI:s kista verkställes och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

uppställes densamma på därför avsedd plats i det övre Karolinska gravkoret. För
denna liksom för konung Karl X Gustavs förut till samma kor uppflyttade, av
försilvrat tenn med förgyllda ornament utförda kista anordnas katafalker, i överensstämmelse
med vad kungl. överintendentsämbetet föreslagit beträffande drottning
Maria Eleonoras i övre Gustavianska gravkoret förvarade kista.

Från det nedre Gustavianska gravkoret uppflyttas konung Gustav III:s kista
och placeras i det övre Gustavianska koret. Även för denna av ek utförda och
med purpursammet och gyllene kronor klädda kista samt för drottning Maria
Eleonoras i försilvrat tennarbete utförda kista anordnas katafalkar på sätt nyss
blivit sagt.

Dock torde i sammanhang härmed även böra tagas under övervägande, huruvida
icke stoftet av konung Gustav III lämpligare borde förvaras i en marmorsarkofag,
i stället för i ovannämnda kista.

I fråga om uppflyttande från det nedre Bernadotteska gravkoret av de kistor,
i vilka hänsovne konungar och drottningar vila, -tillåter sig riksmarkalksämbetet
meddela, att platser för dessa kistor, om så erfordras, kunna anordnas i övre Bernadotteska
gravkoret genom uppställandet därstädes av enkla marmorsarkofager, enligt
utredning som blivit av kungl. överintendentsämbetet på anmodan av riksmarskalksämbetet
vid ett föregående tillfälle verkställd. Men uppflyttandet av dessa kistor
torde dock för närvarande icke vara oundgängligen av behovet påkallat och frågan
därom torde kunna utan olägenhet tillsvidare anstå. Därest dock framdeles det
ifrågasatta och ur flera synpunkter önskvärda övertäckandet av nuvarande nedgången
till nedre Bernadotteska gravkoret skulle bliva en verklighet, torde en dylik åtgärd
dock icke böra företagas utan att en mindre trappa eller nedgång till detta kor i
dess ställe anordnas, för att vid minnesdagar eller dylika tillfällen för medlemmar
av den kungl. familjen eller andra möjliggöra ett obehindrat tillträde till det nedre
gravkoret. Eu sådan mindre nedgång torde utan svårighet och utan allt för stora
kostnader kunna anordnas mellan Gustavianska och Bernadotteska gravkoren.»

Slutligen framhåller riksmarskalksämbetet nödvändigheten av att
effektiva anordningar utföras för dränering av marken kring gravkoren,
så att vatten icke intränger i dem, samt för luftväxling i desamma.

Att de båda förutnämnda kenotafierna erhålla förändrad uppställning
samt att konstsmidda järngaller insättas i öppningarne till det
Bernadotteska och de Lewenhauptska och Wachtmeisterska gravkoren
förordas av riksmarskalksämbetet, som även instämmer med riksantikvarien
angående önskvärdheten av att någon del av de fanor och troféer,
som förut haft sin plats i kyrkan, där återuppsättes efter slutförd
restaurering. Likaledes anses det vara av behovet påkallat, att elektrisk
belysning införes, åtminstone för vissa delar av kyrkan, isynnerhet i
det nedre Bernadotteska gravkoret.

Samtidigt med ovan angivna underdåniga utlåtande har riksmarskalksämbetet
ingivit en underdånig framställning rörande eu fråga, som
ansetts böra underställas nådig prövning i samband med förslaget till
Biddarholmskyrkans restaurering, nämligen frågan om vidtagande av
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sam!. 201 höft. (Nr 258.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

åtgärder och bestridande av kostnaderna för en oundgängligen nödvändig
restaurering av den i övre Karolinska gravkoret uppställda marmorsarkofag,
vari stoftet av konung Karl XII förvaras. En av hovintendenten
G& Lindgren på riksmarskalksämbetets uppdrag år 1910 utförd undersökning,
varöver Lindgren lämnat redogörelse i ett till överintendentsämbetet
den 9 augusti 1910 avgivet tjänstememorial, har givit vid handen
bland annat, att sarkofagen är utförd av svart, vitådrig marmor, sannolikt
belgisk och sammansatt av tunna skivor sammanhållna av järnkramlor;
att på grund av den starka fukten i kyrkan dels sarkofagens
sidostycken starkt förvittrat, och dels järnkramlorna förrostat, så att
rostavlagringarna slutligen här och där söndersprängt marmorn; att åtskilliga
större eller mindre sprickor iakttagits på sarkofagens samtliga
sidor ävensom å fotstycket; att de på sarkofagen anbragta metallornamenten,
drivna i tjock mässing och ursprungligen fastade på underlag
av trä och gips, genom träets förstöring och gipsens bortfallande rubbats
ur sitt läge och delvis skadats; att skadorna å sarkofagen helt och
hållet berodde av ett för vårt klimat och de lokala förhållandena olämpligt
material och konstruktionssätt; samt att sarkofagen tarvade reparation
för att återställas i värdigt skick; att, ett sådant arbete kunde tänkas
utfört på olika sätt, antingen så att sarkofagen restaurerades med användande
av samma material och följaktligen samma konstruktionssätt, som
ä den nu befintliga sarkofagen, varför kostnaden, enligt infordrat anbud
skulle utan nya fotstycken uppgå till 1,820 kronor och med nya fotstycken
till 1,950 kronor, eller ock så att en helt och. hållet ny sarkofag
förfärdigades med nya fotstycken, utförd fullständigt lika med den
nuvarande, i samma former och med användning av samma metallbeslag,
men med kista och lock i var sitt helt block av polerad svart Gyllsboda
granit nr 4, varför kostnaderna enligt avgivet anbud skulle uppgå till
5,000 kronor; att i båda fallen kostnaden komme att ökas med ett
belopp av 700 kronor, utgörande enligt ingivet anbud ersättning för
reparation av mässingsbeslagen, samt att, då en reparation enligt förstnämnda
alternativ endast skulle hava ett temporärt värde, men Gyllsbodagraniten
kunde stå sig hur länge som helst, hovintendenten Lindgren
ansett riktigast att göra en helt ny sarkofag av sistnämnda material
och hemställt, att detta sista alternativ måtte föredragas framför reparationsförslaget.

Riksantikvarien, som på framställning av riksmarskalksämbetet i
ärendet avgivit yttrande, har därvid såsom sin åsikt förklarat, att ciet
bästa vore, om, enligt hovintendenten Lindgrens förslag, en ny sarkofag
förfärdigades av Gyllsbodagranit.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 258.

På grund härav har riksmarskalksämbetet funnit sig höra tillstyrka
utförandet av det senare av de båda alternativen eller förfärdigandet
av eu ny sarkofag av Gyllsboda granit i samma form som den
nu befintliga och med användande av de nuvarande mässingsbeslagen,
vilket arbete beräknats kosta 5,700 kronor.

Då det emellertid, enligt vad som här ovan nämnts, blivit ifrågasatt,
att i övra Karolinska gravkoret uppställa jämte den redan dit uppflyttade
konung Karl X Gustavs kista, även konung Karl XI:s för närvarande
i det nedre gravvalvet förvarade kista och denna åtgärd kräver,
att sockeln under konung Karl XII:s sarkofag ökas till sådan höjd att
sarkofagen efter uppflyttandet av de båda nyssnämnda kistorna utifrån
kyrkan bliver fullt synlig över de andra, bör till restaureringskostnaden
av själva sarkofagen läggas kostnaden för erforderlig förhöjning av
sockeln. Till vilket belopp denna kan belöpa sig är riksmarskalksämbetet
ej i tillfälle att angiva.

På grund av det sålunda anförda hemställer riksmarskalksämbetet
att Kungl. Maj:t i samband med frågan om beredande av erforderliga
medel till en restaurering av Riddarholmskyrkan täcktes taga i övervägande
frågan om restaurering på sätt av ämbetet föreslagits av
konung Karl XII:s sarkofag jämte förhöjning av dess sockel samt om
anskaffande av behövliga medel för bestridande av kostnaderna för dessa
åtgärder.

Behovet av en omfattande och grundlig reparation av Riddarholmskyrkan
i Stockholm synes på grund av vad i ärendet utretts vara höjt
över allt tvivel, varom även samtliga i ärendet hörda myndigheter varit
fullkomligt ense. Det synes mig även vara en angelägenhet av stor
vikt, att denna i och för sig själv intressanta, men genom de med densamma
förknippade historiska minnena ännu mera betydelsefulla kyrka
blir försatt i ett skick, som motsvarar dess betydelse för landet. Så
är nämligen för närvarande långt ifrån fallet. Ingen, som besöker
Riddarholmskyrkan i dess nuvarande tillstånd, torde kunna undgå känslan
av något försummat och torftigt. Utan överdrift torde kunna sägas,
att knappast någon av landets kyrkor av större betydenhet för närvarande
befinner sig i ett mindre värdigt skick än Riddarholmskyrkan,
ty de flesta av dem hava med betydande tillskott av allmänna medel
undergått omfattande reparations- eller restaureringsarbeten. Riddarholmskyrkan
motsvarar sålunda på intet sätt de begrepp man gör sig
om den kyrka, som omsluter stoftet av flertalet av våra stora konungar
och ett stort antal andra om våld land och dess utveckling- högt för O

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

tjänte män. Riddarholmskyrkan är ju ett slags svenskt Pantheon och
bör såsom sådant hållas i ära. Det ''synes mig också synnerligen nödvändigt,
att denna kyrka snarast möjligt sättes i stånd att på ett fullt
värdigt sätt fylla sin höga uppgift, även om detsamma skulle draga
förhållandevis rätt betydande kostnader. Omvårdnaden om de historiska
minnesmärkena i allmänhet torde böra anses såsom en mycket viktigangelägenhet
för ett land, som har förmånen av att vara ett gammalt
kulturland, och under sådana förhållanden måste det givetvis vara en
nationens hederssak att alldeles särskilt vårda sig om ett historiskt
minne av sådan betydenhet som Riddarholmskyrkan.

Det av överintendentsämbetet framlagda förslaget till Riddarholmskyrkans
försättande i värdigt skick har i allmänhet vunnit tillstyrkande
av övriga i ärendet hörda myndigheter, ehuru rörande vissa delar därav
olika meningar gjort sig gällande.

Jag skall tillåta mig först beröra den del av förslaget, varom det
huvudsakliga meningsutbytet ägt rum, nämligen de åtgärder, som avse
beredande av ökat utrymme för konungafamiljens gravar. Dylika åtgärder
hava föreslagits, emedan det visat sig, att ett synnerligen begränsat
utrymme återstår i det Bernadotteska korets gravkammare, i
vilken hittills rum beretts för stoftet av alla medlemmar av det regerande
konungahuset med undantag av Konung Karl XIV Johans och Konung
Oscar II:s, vilka vila i sarkofager i gravkorets övre del. Overintendentsämbetet
och även riksantikvarien hava vid denna frågas behandling utgått
från den förutsättningen, att även framdeles samtliga medlemmar av
den kungl. familjen skulle finna vilorum i Riddarholmskyrkan. Enligt
vad riksmarskalksämbetet upplyst, lärer emellertid eu önskan finnas att
på lämplig plats utom huvudstaden anordna en begravningsplats eller
ett mausoleum för beredande av gravplatser för icke regerande medlemmar
av konungahuset, varför riksmarskalksämbetet ansett, att Riddarholmskyrkans
användande för framtiden endast såsom gravkyrka för
landets regerande konungar och drottningar med själva begravningsceremonien
förlagd till annan plats, skulle vara det lämpligaste och mest
tilltalande att lägga till grund för lösningen av förevarande fråga. Till
denna uppfattning har även jag funnit mig kunna ansluta mig, sedan
det genom verkställda undersökningar visat sig olämpligt att söka utföra
en krypta under kyrkans högkor, vilket annars synts mig innebära
en lycklig lösning. Under nyssnämnda förutsättning finner jag, i likhet
med riksantikvarien och riksmarskalksämbetet, det föreslagna nya gravkoret
vid Riddarholmskyrkan för närvarande vara obehövligt. Beträffande
frågan om uppförande av ett mausoleum vid något av de kungl. lust -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

slotten för det kungl. husets icke regerande medlemmar torde jag
framdeles få tillfälle närmare yttra mig i annat sammanhang.

Enligt inom överintendentsämbetet verkställd utredning, åskådliggjord
å ritning, visar det sig vara möjligt att på ett ingalunda otillfredsställande
sätt i den övre delen av Bernadotteska gravkoret uppställa
fyra par marmorsarkofager avsedda för regerande konungapar. Av dessa
sarkofager är en, den för konung Oscar II, utförd. I övrigt skulle
plats sålunda vara beredd för tre generationer av regerande konungar
och deras gemåler. Då det vidare å inom överintendentsämbetet upprättade
planer ådagalagts, att plats torde kunna beredas för ytterligare
minst tvenne par sarkofager inom själva kyrkans högkor, har det synts
mig antagligt, att ingen fara föreligger för brist på lämpliga gravplatser
för landets regerande konungapar inom en tidrymd, så lång som man
lämpligen kan och bör sörja för vid nu ifrågavarande arbete, och detta
utan att man behöver med sarkofager inkräkta på själva kyrkoskeppens
områden, vilket synes mig vara önskvärt att undvika så länge som
möjligt på grund av såväl praktiska som estetiska skäl.

Förslaget att till det övre Bernadotteska gravkoret uppflytta stoftet
av de konungar och drottningar, som en gång blivit gravsatta i det
nedre koret synes mig icke nu böra upptagas till avgörande, utan
torde frågan om slutlig placering av såväl dessa som andra här nedan
omnämnda äldre kungl. kistor samt framtida konungagravar böra bli
föremål för Kungl. Maj:ts framtida prövning. Genom vad jag här ovan
sökt utreda framgår, att hinder icke möter för någon av de föreslagna
placeringarna, om det nedan förordade förslaget till kyrkans behandlingkommer
till utförande.

Beträffande anordningen av nedgångarna till de Karolinska, Gustavianska
och Bernadotteska gravkoren och den i nära samband därmed
stående frågan om behandlingen av kyrkans golv, synes mig riksantikvariens
förslag, som även i huvudsak biträtts av riksmarskalksämbetet,
innebära den lämpligaste lösningen. Sålunda bör golvet i långhuset
sänkas till ursprunglig nivå, varvid även pelarnes ursprungliga socklar
bli synliga, under det att korgolvet höjes cirka 15 centimeter. Därigenom
erhålles ungefär 3 stegs nivåskillnad mellan kyrkans olika delar.
De nuvarande nedgångsöppningarne till gravvalven torde icke böra stå
öppna, utan övertäckas med borttagbara stenhällar eller med bronsluckor.
Detta skulle nämligen vara till fördel för kyrkans utseende, varjämte
den från gravkoren härrörande fuktiga luften därigenom skulle utestängas.
De av överintendentsämbetet föreslagna nya nedgångarne synas däremot
icke böra komma till utförande, emedan tillräcklig anledning därtill

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

saknas. För den till Karolinska och Gustavianska gravvalven förande
nedgången skulle andra betydelsefulla gravar betänkligt rubbas, och
nedgångarnas huvudsakliga uppgift, för vederbörande att ägna kistorna
behövlig vård, kunna tillgodoses även om nuvarande nedgångar på föreslaget
sätt övertäckas, allra helst om denna övertäckning sker med därtill
särskilt lämpade stenhällar eller bronsluckor. Den av riksmarskalksämbetet
i likhet med överintendentsämbetet ifrågasatta nya nedgången
till det Bernadotteska gravvalvet synes mig likaledes kunna undvikas
genom eu likartad anordning med bronsluckor, i samband med en ur
flera synpunkter önskvärd förminskning av nedgångsöppningen.

Om Kungl. Magt vid framtida prövning finner lämpligt, att Gustav
III:s och de förutvarande konungarnas och drottningarnas av det Bernadotteska
huset kistor i likhet med Karl X Gustavs och Karl XI:s kistor
böra uppflyttas i de övre gravkoren, böra åt de förstnämnda anskaffas
marmorsarkofager, medan Karl X:s och Karl XI:s kistor uppställas å
katafalker, rörande vilka överintendentsämbetet enligt meddelande på
sin tid till riksmarskalksämbetet lämnat av kostnadsberäkningar åtföljd
utredning.

Den föreslagna anskaffningen av ny sarkofag åt Karl XII synes
mig böra bli beroende av en förnyad noggrann prövning om icke
möjlighet finnes att på lämpligt sätt reparera den ursprungliga sarkofagen,
vilket ur pietetshänsyn torde vara bestämt att föredraga.

Härmed torde jag hava berört de frågor, vilkas lösning huvudsakligast
varit föremål för olika meningar bland vederbörande myndigheter.

Rörande de av överintendentsämbetet föreslagna åtgärderna i övrigt
samt angående de upprättade kostnadsberäkningarna får jag anföra
följande. Föreslagna utvändiga reparationsåtgärder och för dem beräknade
kostnader, upptagna i kostnadsförslag nr I, synas mig icke giva
anledning till annat yttrande från min sida, än att det föreslagna och
av myndigheterna såsom synnerligen önskvärt ansedda utbytandet av
den nuvarande västportalen mot en ny sådan av värdigare utseende
är en så pass viktig och för kyrkans yttre utseende betydelsefull åtgärd,
att Kung!. Maj:t före dess utförande torde komma att taga frågan om
den nya portalens utseende under förnyad, noggrann prövning. Erforderlig
dränering av marken i och omkring kyrkan i och för bekämpande
av den fukt kyrkan förut lidit av finnes icke upptagen i det överlämnade
kostnadsförslag^., men torde kunna rymmas inom den för oförutsedda
utgifter m. m. upptagna posten.

De nu i kostnadsföi''slaget nr II upptagna förslagen till inre repara -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

tioner synas mig i allmänhet synnerligen välbetänkta. Jag förutsätter
härvid, att golvets sänkning’ ut.föres i enlighet med vad jag härom ovan
yttrat, ehuru detta icke uttryckligen finnes nämnt i det åberopade kostnadsförslaget.
De föreslagna innanfönstren, som det varit önskvärt att
undvika, emedan de torde bliva ganska svåra att anordna på ett för de
gamla fönsterbågarna icke störande sätt, äro måhända oundvikliga med
anledning av värmeledningens anordnande i och för undvikande av
fuktighetens kondensering å de stora fönsterytorna.

Det kan givetvis icke vara möjligt eller lämpligt att i alla detaljer
fastslå de föreslagna åtgärderna. Tv vid en gammal byggnads reparation
kunna alltid under arbetets gång förut okända omständigheter yppa sig,
som gorå det nödvändigt att modifiera tidigare föreslagna åtgärder.
Det lärer även vara detta antikvarien Ekhoff avsett, då han i sin
skrivelse yttrat sig om svårigheten att på förhand bestämma om befintliga
äldre målningars behandling och kostnaden härför. Det synes
mig dock, som om det uppgjorda förslaget i detta avseende vore''välbetänkt.

Kostnadsförslaget nr III avser de ovan omtalade nedgångarna till
Gustavianska, Karolinska och Bernadotteska gravkoren samt därmed
sammanhängande åtgärder. Av i detta kostnadsförslag upptagna arbeten
torde, enligt vad jag förut anfört, åtskilliga böra utgå, varemot andra
tillkomma.

Overintendentsämbetet har i ett under hand avgivet yttrande beräknat
kostnaderna för de av mig ovan förordade anordningarna för
gravkorens ordnande till följande belopp:

Korgolvets hällar upptagas................................................ kronor 350: —

Kenotafierna nedtagas och återuppsättas..................... » 600: —

Gravarna under korgolvet påmuras, gravhällarna påläggas
ånyo, justeras och kompletteras vid behov » 2,465: —

Kalkstenssteg mellan huvudskeppet och koret, 3 st.,
mellan tornrummet och huvudskeppet ytterligare

2 st.................................................................................. » 600: —

Gravkorsnedgångarnas ordnande med omfattningar,
ändring av trappor, förminskning av nedgången
till Bernadotteska gravvalvet, anordning av förblyade
bärbalkar för hällar och luckor, påläggning
av stenhällar över nedgångarna till Karolinska
och Gustavianska gravvalven in. m..................... >. 5,500: —

transport kronor 9,515: ■—

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 268.

transport kronor 9,515:—

Nuvarande järnsteg till övre koren borttagas och

ersättas med kalksten ............................................

Gjutna, ornerade bronsluckor över nedgången till

Bernadotteska gravvalvet ........................................

Ordnande av altarrunden .................................................

Målning och förgyllning av altaruppställningen.........

Ställningar, rengöring, tillsyn, ritningar och oförutsedda
utgifter ............................................................

kronor 570: —

» 4,700: —

» 2,600: —

» 2,000: —

» 2,615: —

Summa kronor 22,000: —.

Härtill komma kostnaderna för sarkofager, katafalker m. in., vilka
bliva nödvändiga, om Kungl. Maj:t vid slutlig prövning skulle finna
de av mig ovan refererade förslagen till äldre kungliga kistors uppställande
i sarkofager eller på katafalker höra komma till utförande.
Dessa kostnader kunna enligt förut gjorda utredningar beräknas till
följande:

Fyra sarkofager för Oscar I och Karl XV med gemåler kronor 20,000:
I sammanhang med dessa sarkofagers uppställning

nödvändig ändring och dekorering av nedre vägg-partierna i Bernadotteska gravkoret........................		5,000: —
Karl XII:s sarkofag...........................................................	»	5,700: —
Sarkofag åt Gustav III ......................................................	»	5,000: —
Uppställning av Karl X:s och Karl Xl:s kistor med reparation av kistorna, katafalker, höjning av äldre sarkofager m. m...........................................	»	6,300: —
Postament för Maria Eleonoras kista och Gustav III:s sarkofag........................................................................	»	2,500: —
Summa	kronor	44,500: —

Sammanlagda kostnaderna för ett slutgiltigt ordnande av allt vad
som sammanhänger med de kungliga gravarnas och gravvalvens behandling
skulle alltså komma att belöpa sig till 66,500 kronor, en
kostnad, som i varje fall vida understiger kostnaden för uppförande av
ett nytt gravkor.

Under kostnadsförslag nr IV upptagas utgifter för anordnande av
värmeledning, vatten- och avloppsledningar samt införande av elektrisk
belysning. Den föreslagna uppvärmningen har ansetts vara av särskild
betydelse, emedan man genom dess införande hoppas kunna motverka

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

den fuktighet, som annars brukat råda i Riddarholmskyrkan och som
varit en av de bidragande orsakerna bland annat till de i kyrkan förvarade
troféernas mindre goda tillstånd. Den föreslagna uppvärmningsanordningen
avser sålunda endast att hålla luften i kyrkan torr, varför
uppvärmning erfordras endast till en mycket måttlig temperaturgrad.
Den skall stå i samband med värmecentralen inom det bredvidliggande
så kallade gamla riksdagshuset, varigenom inga egentliga utgifter bliva
erforderliga för dess skötsel och drift. Denna anläggning torde därför
få anses såsom synnerligen välbetänkt, i synnerhet som den kommer att
möjliggöra återuppsättandet i Riddarholmskyrkan av eu del av där förut
förvarade troféer och fanor, vilket synes mig synnerligen önskvärt.
Detsamma synes vara förhållandet med tillämnade anordningar för
inledande av elektrisk belysning, särskilt med hänsyn till i kyrkan
förekommande sorgefester och andra högtidligheter, då en rikare eklärering
bör anordnas. De närmare anordningarna av denna elektriska
belysning torde bli föremål för Kungl. Maj:ts särskilda prövning. Vattenoch
avloppsledningars införande i kyrkan synes mig däremot knappast
vara av nöden, ty erforderligt vatten för kyrkans rengöring o. dyl.
torde utan svårighet kunna tagas i någon av de kringliggande staten
tillhöriga byggnaderna. För vatten- och avloppsledningar upptaget
belopp av 2,000 kronor avgår, varför kostnadsförslag nr IV kommer
att sluta på 19,000 kronor.

Mot de under kostnadsförslaget nr V upptagna utgifterna finner
jag icke anledning till någon erinran. De hänföra sig till redan utförda
arbeten i Karolinska gravkorets inre samt till undersökning, uppmätning
in. in. för det föreliggande förslaget. Härtill torde emellertid böra
läggas ett belopp av 1,000 kronor till täckande av kostnaderna för de
ytterligare undersökningsarbeten i kyrkan, som under frågans förberedande
behandling av riksantikvarien ansetts nödvändiga och vilkas utförande
jag anbefallt. Kostnadsförslag nr V bör sålunda höjas till
20,000 kronor.

Däremot torde en stor del av de förslag, som upptagits under
kostnadsförslaget nr VI, för närvarande böra uteslutas. De avse vissa
dekorativa arbeten, som knappast synas mig önskvärda, och vilkas uteslutande
i varje fall icke i någon väsentlig mån inverkar på värdet av
övriga arbetens genomförande. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
synes genom sin anslutning till antikvarien Ekhoffs förut anförda
yttrande i denna fråga även ställa sig tvekande inför de föreslagna dekorativa
arbetenas lämplighet. Till sådana arbeten, som sålunda enligt min
mening böra utgå ur den nuvarande planen för kyrkans reparation, höra:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 201 höft. (Nr 258.) 3

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

glasmålningar i Karolinska och Gustavianska gravkorens samt i högkorets
fönster, vägg- och valvmålningar i Gustavianska gravkoret samt
de föreslagna väggtavlorna av marmor i samma gravkor. Körande de
sistnämnda, som enligt uppgift avsetts såsom epitafier över Gustav II
Adolf och hans gemål Maria Eleonora, ber jag få framhålla, att det helt
visst synes mig vara synnerligen önskvärt och riktigt, om dylika minnesvårdar
uppsattes i bemälda gravkor såsom en gärd av hyllning och
tacksamhet åt den store konungen, men å andra sidan förefaller det
mig knappast vara motiverat eller ens fullt värdigt att sammankoppla
en sådan hyllningsgärd med övriga reparationsfrågor utan torde denna
böra utföras för sin egen skull, måhända i samband med någon med
Gustav Adolfs-minnet förknippad bemärkelsedag.

Däremot anser jag i likhet med riksmarskalksämbetet, att konstsmidda
järngaller böra uppsättas framför bland annat Bernadotteska
och Wachtmeisterska gravkoren i likhet med vad fallet är i de övriga
gravkoren.

Sedan den i överintendentsämbetets kostnadsförslag nr VI upptagna
kostnaden för en katafalk till Maria Eleonoras kista här ovan
blivit upptagen i samband med andra katafalker och sarkofagar, återstår
sålunda av i nämnda kostnadsförslag upptagna utgifter endast
kostnaden för de trenne av mig tillstyrkta konstsmidda järngallren eller
6,200 kronor, vartill kommer kostnaden för enkla innanfönster med vitt
glas i det Karolinska gravkoret i stället för de föreslagna med glasmålning.
Denna kostnad uppgår enligt överintendentsämbetets meddelande
till 1,800 kronor, varför kostnadsförslaget VI sålunda reducerats
från 60,000 kronor till 8,000 kronor.

Kostnaderna för de arbeten, jag här ovan ansett mig böra för -

orda till utförande, bliva sålunda följande.

I. Yttre reparationer ........................................ kronor 109,000: —

II. Invändiga » )) 125,000: —

III a. Nedgångarna till gravkoren m. m....... » 22,000: —

b. Sarkofager och katafalker .................... » 44,500: —

IV. Uppvärmning och belysning .................... )) 19,000: —

V. Karolinska gravkorets inre reparation samt

uppmätning, undersökning in. m....... )) 20,000: —

VI. Dekorativa arbeten....................................... » 8,000: —

Summa kronor 347,500: —

Då det här gäller arbeten i en gammal, kulturhistoriskt intressant
och värdefull byggnad, har det synts mig vara av synnerlig vikt, att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 258.

de arkeologiska och kulturhistoriska intressena bliva på ett fullt tillfredsställande
sätt beaktade under arbetets utförande. För dettas ernående
synes den anordningen böra vidtagas, att en särskild kontrollant
tillsättes, som äger skyldighet att under arbetstiden dagligen och stundligen
följa arbetenas gång och med vaksamhet tillvarataga alla de utmärkta
och sällsynta tillfällen till ingående studier av byggnadens detaljer
och dylikt, som endast vid ett dylikt reparationsarbete yppa sig,
samt därvid även utöva den ständiga detalj övervakning av mera känsliga
arbetens utförande, såsom t. ex. målningsrestaureringens, vilken
övervakning givetvis icke kan förutsättas utövas av arbetschefen i övrigt.
Sådan kontrollant bar ansetts nödvändig vid andra av den sista tidens
betydelsefullare restaureringsarbeten, såsom i Strängnäs domkyrka och i
Värnhems kloster kyrka. Härtill torde lämpligen någon yngre konsthistoriker
eller arkeolog kunna anlitas. Då arbetena i Riddarholmskyrkan
torde komma att taga år i anspråk, synes en summa av 5,000 kronor
böra avsättas till avlöning av dylik kontrollant, som torde böra tillsättas
av överintendentsämbetet och riksantikvarien gemensamt.

Den totala kostnaden för genomförande av Riddarholmskyrkans
värdiga iståndsättande skulle sålunda enligt gjorda beräkningar utgöra
352,500 kronor.

Av dessa arbeten synas mig de, som avse den inre restaureringen,
såsom viktigast böra påbörjas först, jämte sådana yttre arbeten, vilka
med hänsyn till byggnadens bestånd icke kunna anstå till senare.
Arbetena böra helst påbörjas redan i år.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utförande av vissa reparationsarbeten i Riddarholmskyrkan
i huvudsaklig överensstämmelse med av mig här ovan förordat förslag
bevilja ett anslag å kronor 352,500 samt därav å extra stat under
sjunde huvudtiteln för år 1914 anvisa ett belopp av ... kronor 100,000
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 disponera sistnämnda
belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna sitt bifall; och skulle
proposition i ärendet till Riksdagen avlåtas av den
lydelse, bilaga litt. . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.