Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension å allmänna indragning sstaten åt skrädderiföreståndaren
S. Jonasson; given Stockholms slott den 18
april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgiva,

att skrädderiföreståndaren Samuel Jonasson må under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten till
belopp av sexhundra kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, varunder hans arbete å Bohusläns regementes skrädderiverkstad
kommer att upphöra.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 192 käft. (Nr 249.)

1

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 249.

Utdrag av protokollet över lantför svar sär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 18 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde vidare:

»I skrivelse den 13 mars 1913 har chefen för Bohusläns regemente
hemställt om en årlig pension av 600 kronor åt föreståndaren för skrädderiavdelningen
inom nämnda regementes intendenturverkstäder å Backam o
Samuel Jonasson. Härvid har regementschefen upplyst, att Jonasson,
som är född den 3 februari 1825, sedan 1850-talet självständigt arbetat
med uniformsskrädderi för regementets räkning, att han sedan ar 1893 är
föreståndare (förman) för den då vid regementet organiserade verkstaden,
att han i trots av sin höga ålder (88 år) ännu dagligen arbetar tio timmar
å verkstaden och att han arbetar väl, samvetsgrant och i allo plikttroget,
att han fortfarande är förman och ledare för den till 20 personer uppgående
arbetsstyrkan, att lian äger ett litet hus vid Backamo, men därföiutom
icke disponerar medel, som under hans återstående dagar kunna skydda

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

honom från nöd, samt att, då regementet instundande höst flyttar från
sin gamla övningsplats till Uddevalla, möjligheten för denne gamle man
att vidare förtjäna något till sitt och sin sjukliga hustrus upphälle
upphör.

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Då Jonasson, som haft stor familj att försörja och vars hustru
sedan många år på grund av sjukdom varit oförmögen till arbete, icke
kunnat under årens lopp göra några besparingar samt således fattigdom
och nöd vänta honom efter en strävsam och plikttrogen verksamhet i
kronans tjänst, har arméförvaltningens intendentsdepartement i skrivelse
den 22 mars 1913, med hänsyn jämväl till den långa tid Jonasson
arbetat för kronans räkning, ansett, att staten bör träda hjälpande emellan
och genom beviljande av pension bereda honom en i ekonomiskt avseende
bekymmerfri ålderdom. Beträffande storleken av den föreslagna
pensionen liar departementet hållit före, att den beräkningsgrund, Riksdagen
i allmänhet följt vid beviljandet av pensioner i dylika fall, eller
pensionens bestämmande till två tredjedelar av pensionärens årliga inkomster
under de senaste åren, även här bör tillämpas. Då Jonassons
årsinkomster under de senare åren, enligt vad regementschefen upplyst
och eu inom arméförvaltningen verkställd utredning givit vid handen,
uppgått till mellan 900 och 1,000 kronor, har departementet ansett, att
pensionen för Jonasson icke bör sättas lägre än till 600 kronor för år.

Statskontoret har i avgivet yttrande den 7 april 1913 funnit goda
skäl föreligga för att söka bereda Jonasson pension för återstående livstid
samt beträffande pensionsbeloppet ansett sig i betraktande av föreliggande
omständigheter icke böra göra någon erinran mot vad i sådant
avseende blivit föreslaget. Statskontoret har därför förordat bifall till
regementschefens förslag men ansett sig icke böra underlåta att fästa
uppmärksamheten därpå, att sådant arbete, som Jonasson utfört för
kronans räkning, i flera fall — såsom nådiga beslut den 24 och 31
mars 1911 i anledning av gjord, underdånig framställning om pensioner
åt vissa skrädderiarbetare vid Boden-Karlsborgs artilleriregementes verkstad
utvisade — funnits icke böra föranleda till beredande av pensionsförmån.

Med anledning av denna statskontorets erinran har ytterligare utredning
infordrats från arméförvaltningens intendents- och civila departement,
som i skrivelse den 11 april 1913 anfört, att, sedan intendentsdepartementet
med överlämnande till Kungl. Maj:t av tre underdåniga skrivelser,
uti vilka chefen för Boden-Karlsborgs artilleriregemente gjort framställning
om utverkande av pensioner åt tre vid regementets verkstad

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

sysselsatta skrädderiarbetare, uti den 30 december 1910 avgivna underdåniga
yttranden förklarat, att departementet, på i samma yttranden
närmare angivna skäl, ansåge sig förhindrat att till framställningarna
tillstyrka bifall, samt statskontoret, vars utlåtande i detta ärende sedermera
blivit av Kungl. Maj:t infordrat, tillstyrkt utverkande av pensioner
åt de därtill föreslagna arbetarna, Kungl. Maj:t anbefallt intendentsdepartementet
att inkomma med detaljerad utredning rörande de omständigheter,
under vilka ifrågavarande personer varit anställda såsom
skrädderiarbetare å Karlsborg. I de underdåniga utlåtanden, som intendentsdepartementet
med anledning härav den 24- februari och den 21
mars 1911 avgivit, hade departementet framhållit, att bemälda arbetare
icke åtnjutit någon för år, månad eller dag beräknad avlöning, utan att den
av dem uppburna ersättningen utgått såsom betalning efter viss taxa för
varje av dem tillverkat plagg eller varje av dem verkställd reparation, att
nämnda arbetare således icke varit anställda i statens tjänst, utan att deras
verksamhet snarare kunde likställas med den, som utövades av statens leverantörer
eller entreprenörer, att vidare den ersättning, de uppburit för sitt arbete
för artilleriregementets räkning, varit synnerligen ringa och icke för
någon av dem överstigit 500 kronor för år, att i betraktande av denna jämförelsevis
obetydliga och antagligen otillräckliga inkomst det ville synas,
som om nämnda arbetare, vilka uppgivits hava arbetat året om för
regementets räkning, ej haft full daglig s}rsselsättning såsom skrädderiarbetare
vid regementet, utan även medhunnit utförandet av enskilda
arbeten, vilka lämnat dem erforderlig fyllnad i inkomsten, att
intendentsdepartementet även ur dessa synpunkter ansett, att de icke
rättvisligen borde likställas med för kronans räkning fullt sysselsatta
arbetare, som av kronan åtnjöte ersättning för arbete med avsevärt
högre belopp, samt att departementet på dessa grunder funnit sig fortfarande
förhindrat att tillstyrka bifall till regementschefens framställning.
Beträffande nu föreliggande fall vore förhållandena väsentligen
olika. Den till erhållande av pension föreslagne Jonasson innehade
sedan år 1893 fast anställning såsom föreståndare för regementets skrädderiverkstad
och åtnjöte i denna sin egenskap viss bestämd dagavlöning.
Då han, enligt vad regementschefen upplyst, arbetade i verkstaden tio
timmar dagligen, kunde hans sysselsättning varken betecknas såsom
varande av tillfällig art, ej heller lämna honom tillfälle att vid sidan
därav söka sig några biinkomster. Jonasson måste ovillkorligen betraktas
som eu i kronans tjänst anställd, dagavlönad person och torde på
denna grund vara lika berättigad till erhållande av pension som andra
för kronans räkning fullt sysselsatta arbetare, vilka förut kommit i åt -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249. 5

njutande av dylik förmån. Slutligen ville intendentsdepartementet fasta
uppmärksamheten därpå, att i anledning av en utav enskild person vid
1913 års Riksdag väckt motion en årlig pension av 300 kronor tilldelats
en av de här ovan omnämnda arbetarna vid Boden-Karlsborgs
artilleriregementes skräddareverkstad, nämligen Per Johan Holmqvist.
På grund av vad sålunda anförts, vidhölle intendentsdepartementet sitt
i skrivelse till chefen för lantförsvarsdepartementet den 22 mars 1913
gjorda uttalande, att chefens för Bohusläns regemente framställning
syntes böra bifallas.

Mot vad intendentsdepartementet sålunda anfört, har ämbetsverkets
civila departement förklarat sig icke för sin del hava något att erinra.

Då det synes billigt, att Jonasson på sin höga ålderdom beredes
något understöd till sitt och sin sjuka hustrus uppehälle och det föreslagna
pensionsbeloppet icke torde vara oskäligt, får jag hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,

att skrädderiföreståndaren Samuel Jonasson må under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp
av sexhundra kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
varunder hans arbete å Bohusläns regementes skrädderiverkstad kommer
att upphöra.»

Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall;
och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Departements

chefen.

Ex protocollo:
Kurt Belfrage.