Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
1
Nr 242.
Kungl. Maj:ts nadiga proposition till Riksdagen angående upprättande
av ett statsstuteri å Ottenby kungsladugård/
given Stockholms slott den 4 april 1913.
Under åberopande av bilägga utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
för upprättande å Ottenby kungsladugård med underlydande
av ett statsstuteri för omkring 100 moderston och 5 stambeskällare samt
i övrigt anordnat i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angiven plan bevilja ett anslag av 587,700 kronor och därav å
extra stat för år 1914 anvisa 388,550 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Alfred Petersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 185 käft. (Nr 242.)
1
o
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 242.
Ang.
statsstuteri
vid Ottenby.
Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvard,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen statsrådet Petersson anförde efter gemensam
beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet.
Sedan domänstyrelsen anmält, att gällande arrendeavtal angående
den av styrelsen för stuteriöverstyrelsens räkning utarrenderade Ottenby
kungsladugård med underlydande fastigheter löpte till ända den 14 mars
1914, samt hemställt om" föreskrift, huru med egendomens förvaltning
efter nämnda dag skulle förfaras, avgavs yttrande i ämnet den 26 augusti
1911 av stuteriöverstyrelsen, som därvid ifrågasatte, att ett statsstuteri
för halvblodsavel skulle upprättas vid nämnda egendom.
Den 9 maj 1912 anbefallde Kungl. Maj:t stuteriöverstyrelsen att
inkomma med organisationsplan m. in. för ett dylikt stuteri. . Med anledning
härav har denna styrelse den 15 november 1912 avgivit utredning
och förslag i angivna hänseendet. Därefter hava infordrade utlåtanden
den 4 februari och den 28 mars 1913 avgivits av överintendentsämbetet.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
Då jag nu anhåller att för Kungl. Maj:t få anmäla detta ärende,
torde jag till en början få meddela några uppgifter angående den
hittillsvarande dispositionen av Ottenbj och de skiftande öden, som
frågan om ett statsstuteri därstädes genomgått, samt statens ställning
till stuteriväsendet i allmänhet under gångna tider.
Redan under konung Karl X Gustaf anlades vid Ottenby å Ölands
södra udde ett stuteri. Detta synes dock hava haft endast kort varaktighet
och torde hava varit nedlagt år 1082. Under 1700-talet var Ottenby
kungsladugård utarrenderad till olika personer och en av dessa, generallöjtnanten
C. G. Roxendorff, anlade därstädes ett stuteri, på grund varav
Kungl. Maj:t år 1780 beviljade honom trettio års prolongation å arrendet.
Stuteriet nedlades år 1809.
År 1829 beslöto Rikets Ständer att för befordran av de svenska
hästrasernas förbättring överlåta Ottenby kungsgård med tillydande för
att användas till stuteri enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t kunde finna
lämpligt meddela. I avgivet utlåtande anförde stuteriöverstyrelsen, att
den forna stuteriinrättning, som fortfarit vid Ottenby intill 1809, noggrant
bevisat, »det ingen ort inom Sveriges gränser funnes så passande för
en stuterianläggning som Ottenby, emedan hästarna där uppföddes i
halvvilt tillstånd på låglänta, torra, på kalkbotten liggande betesmarker
och emedan de därifrån utgångna hästar, varav några få ännu levde,
nästan alltid uppnått en hög ålder samt oförändrat bibehållit livlighet,
kraft och uthållighet». Styrelsen vore även övertygad, att ett stuteri
på Ottenby, uppsatt av väl valda rashästar, skulle bliva ett av de förträffligaste
i Europa. Med anledning härav förordnade Kungl. Magt
eu kommitté att närmare utreda frågan. Kommittén fann Ottenby vara
en egendom av utmärkt stora fördelar i ekonomiskt hänseende och särdeles
tjänlig för inrättande av ett stuteri samt framlade förslag och
kalkyler i sådant syfte. Kungl. Maj:t beslöt också, att Ottenby skulle
vid fardagstiden 1830 övertagas av stuteriöverstyrelsen. För att "granska
den förra kommitténs förslag och uppgöra fullständig plan för stuteriets
ordnande tillsattes en ny kommitté, vars förslag i huvudsak gillades av
Kungl. Maj:t. Enligt planen skulle stuteriet inom loppet av 7—8 år
bliva fullt uppsatt. Vid den första anskaffningen skulle man bland
inhemska hästar företrädesvis söka erhålla avelsdjur av »den gamla
berömda Ottenbyrasen». Det borde undersökas, huru långt utgångssystemet
kunde utsträckas utan skadlig inverkan på hästarnas storlek
och godhet. Moderstona borde gå fria, men skulle under den kalla
årstiden erhålla foder i skjul eller öppna stallar. Detta förhållande skulle
Karl X Gustafs
stuteri.
C. G. Roxendorff
s stuteri.
Statsstuteriet
1830—1894.
4
1868 års
kommitté.
Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
även äga rum med fölen, när de uppnått den ålder, att deras framfödande
ute lämpligen syntes kunna verkställas utan fara för att djuren därigenom
komme att minskas till växten. Hästbesättningen skulle, enligt
nådigt brev den 7 maj 1831, i medeltal utgöras av 4 stambeskällare,
8 lantbeskällare, 60 moderston samt 136 föl och unghästar eller tillhopa
208 hästar. Av dessa voro 30 avsedda att årligen försäljas. Kring
detta antal hölls även stuteriets hästbesättning till omkring år 1870,
och får denna tid betraktas såsom Ottenbystuteriets glansperiod.
Hen 12 september 1868 tillsattes en kommitté med uppdrag att
verkställa utredning, huruvida stuteriernas ändamål icke kunde vinnas
med ett mindre antal, men till avel uteslutande avsedda djur; vilka
raser som vid de olika stuterierna borde vidmakthållas och om lämpligaste
sättet att för framtiden avgöra frågor rörande rasförändring,
samt vilka förändringar i avseende på stuteriernas ekonomiska och administrativa
ordnande i övrigt, som kunde vara påkallade av tidsförhållandena
och leda till besparing i kostnaderna. Vid denna tid funnos
statsstuterier, utom vid Ottenby, även vid Strömsholm och Fly inge.
Kommittén fastslog först, att stuteriernas och hingstdepåernas uppgift
borde inskränkas till att framalstra och tillhandahålla ett för remonteringen
och eu blivande hästindustri nödigt avelsmaterial, vars anskaffande
och underhåll vore förenade med stö itc kostnad och risk, än den
enskilde eller kommunalföreningar gemenligen mäktade bära, eller vartill
medel å de flesta orter inom landet rentav fattades, samt att föregå med
efterföljansvärda exempel i hästaveln. För detta ändamål borde de staten
tillhöriga avelsdjur av ädelt slag och utmärkt beskaffenhet, som redan
funnes eller som anskaffades, användas i stuteriavel, men därjämte borde
ett väl ordnat och försett lantbeskälleri inrättas, med beskällare av olika
slag och med uppgift att tillgodose lanthästaveln. Med hänsyn till
det störa antal beskällare — av kommittén beräknat till 1,500 —, som
erfordrades för att upprätthålla landets häststock, skulle visserligen stuterierna
endast i jämförelsevis ringa grad kunna utöva något direkt
inflytande, utan skulle detta förnämligast ske genom lantbeskällarinrättning
och premieringssystem. Men det oaktat och ehuru kommittén förklarade
sig hylla den grundsats, att staten endast så länge borde direkt,
genom stuterier, ingripa i hästaveln, som detta vore ovillkorligen nödvändigt,
ansåge den likväl, att stuterier tillsvidare vore nödvändiga för
att oberoende av utlandet uppehålla eu ädel hästavel, varigenom lantbeskällardepåerna
skulle kunna åtminstone till en del förses med hingstar
av ädelt rid- och vagnshästslag. Såsom skäl härför anfördes, bland
annat, att avelsdjur av ädelt slag ej alltid vore att finna, då de behövdes,
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242. 5
även om de i regel kunde till höga priser inköpas från utlandet, varigenom
dock betydliga summor skulle gå ut ur landet, samt att de inköpta
djurens avelsduglighet icke kunde med visshet på förhand bestämmas,
vadan köparen löpte en betydlig risk. Så länge enskilda personer i
allmänhet saknade nödiga medel att anskaffa, underhålla och sprida ett
sådant ädelt avelsmaterial, som erfordrades bland annat för kavalleriets
remontering, samt bära risken därvid, och så länge hos större delen av
befolkningen tillräcklig kunskap i hästuppfödning saknades, ansåg kommittén
den ädla hästaveln icke utan fara för förfall kunna helt och hållet
lämnas i allmänhetens händer, utan fortfarande böra skyddas genom
stamstuterier. Dock uppställde kommittén såsom villkor, att endast så
stor besättning av avelsdjur uppsattes och underhölles, som nödvändigtvis
fordrades för varje stuteris uppgift, samt att dessa avelsdjur skulle
vara fullgoda, av ren eller kroaserad, men ädel avel och av framstående
egenskaper. Endast dessa kunde genom avkastningens värde ersätta
kostnaden för uppfödningen vid ett stuteri, vilken till följd av en sådan
inrättnings organisation alltid måste bliva dyr.
För anläggningen av ett dylikt stamstuteri ansåg kommittén
Ottenby kungsgård företrädesvis ägna sig, ej mindre med hänsyn till dess
belägenhet, klimat och egendomliga jordbeskaffenhet samt därav beroende
goda, tillräckliga och för hästuppfödning tjänliga beten, än även
emedan stuteriet därstädes under en längre tid med framgång drivit
såväl ren som blandad ädel avel, vilken vunnit allmänt förtroende, samt
slutligen även därför att omkostnaderna för detta stuteri utfallit jämförelsevis
billiga. Då emellertid det ansågs tveksamt, huruvida Ottenby
stuteri skulle ensamt kunna lämna tillräckligt antal beskällare till
det ädla slagets i landet underhåll, tillstyrktes, att en mindre stam av
ädelt slag måtte tillsvidare uppsättas å Flyinge, varest för övrigt, likasom
vid Strömsholm uteslutande, skulle uppställas hingstar för lantbeskälleriet.
I avseende å Ottenbystuteriet, sådant kommittén tänkte sig detsamma,
erfordrades endast några få förändringar i de dåvarande anordningarna.
Den viktigaste var en minskning av stuteriets hästbesättning, så att
avkastningen av kungsgården komme att så nära som möjligt bliva tillräcklig
för stuteriets underhåll och förvaltning. Av egendomens 2,592
tunnland jord, varav 534 tunnland åker, under stuteriets eget bruk,
beräknade kommittén en nettobehållning av 23,648 riksdaler, som jämte
600 riksdaler i betäckningsavgifter och 15,600 riksdaler för 24 sålda
ungston och unghingstar skulle ge en årsinkomst av 39,848 riksdaler,
hör detta belopp beräknades, att stuteriet skulle kunna underhålla 6
1886 års
HoTwmitté.
6 Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
stambeskällare, 6 lantbeskällare, 40 moderston, 99 unghästar och föl i
åldern 1—4 år samt 30 årsföl eller tillsammans före den auktion, som
årligen borde hållas, 181 och efter densamma 157 hästkreatur, utan
större årlig brist än 1,576 riksdaler 93 öre. Av aveln hade beräknats,
att årligen 2 hingstar och 2 ston skulle tillföras stuteriet. Sedan dessa
främst uttagits av de bästa djuren, skulle hingstar för lantbeskällardepåerna
undantagas samt övriga unghästar säljas på auktion, ston vid
4 och unghingstar vid 3 års ålder. De föl och unghästar, vilkas kroppsbyggnad
angåve, att de ej vore lämpliga såsom avelsdjur, skulle även
säljas, varvid hingstfölen skulle kastreras. Vid omnämnande av avlöningsförmånerna
för personalen framhölls, att chefen borde erhålla en för
dåtidens förhållanden jämförelsevis hög avlöning med hänsyn dels därtill
att han såsom ledare av landets dyrbaraste stuteri skulle få eu mycket
trägen sysselsättning, i det att stor omsorg borde ägnas aveln samt
noggrann vård, skötsel och tillsyn såväl avels- som ungdjur, och dels
därtill att levnadskostnaderna vid Ottenby vore höga, i synnerhet som
ett slags representationsskyldighet för chefen blivit vanlig vid de årliga
hästförsäljningarna, till vilka ofta ett ganska stort antal personer infunne
sig. Denna skyldighet hade till en del sin grund däri, att något värdshus
icke funnes, och något sådant borde ej heller anläggas.
Genom nådigt brev den 1 november 1872 fastställdes plan för
anordnande av statens stuterier m. m. i överensstämmelse med vad kommittén
föreslagit. År 1890 inskränktes beskällarnas antal till 10.
Emellertid visade det sig, att stuterierna, på samma gång de befunnos
vara ur stånd att förse hingstdepåerna med erforderligt antal
beskälare av nöjaktig beskaffenhet, för sin skötsel togo i anspråk så
stor del av det till hästavelns förbättrande anvisade årliga statsanslaget,
att endast obetydliga belopp återstodo för hingstdepåernas remontering
genom inköp. Det var därför att befara, att depåernas hingstbesättning
skulle komma att förfalla både till antal och beskaffenhet. Kungh
Maj:t tillsatte med anledning härav den 13 april 1886 eu ny kommitté
med uppdrag att uppgöra förslag till de förändrade anordningar i avseende
å statens stuteriinrättningar, som kunde finnas påkallade för ett
ändamålsenligare användande av de till hästavelns förbättrande anslagna
tillgångarna. Denna kommitté, som avgav betänkande den 13 oktober
1886, yttrade bland annat följande.
Utvecklingen på hästavelns område sedan 1860-talet utvisade, dels
att privatindustriens förkärlek för den grövre hästen och hushållnings
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
sällskapens frikostighet att uppmuntra den kallblodiga aveln undanträngt
den ädlare hästen mera, än som vore tjänligt för hästaveln i allmänhet,
och dels att de för remonteringskommissionen utbjudna unghästarna
varit av så låg kvalitet, att endast ett ringa antal kunnat inköpas. På
grund härav ansåg kommittén, att lantbeskälleriet mer än någonsin behövde
omhuldas, särskilt för att tillhandagå med ädelt blod. Vad 1868
års kommitté yttrat om behövligheten av att lantbeskälleriet för sin
remontering ägde stödet av ett statsstuteri, talade ännu för stuteriernas
bibehållande och särskilt den omständigheten, att det alltid skulle bliva
vanskligt att bygga hingstdepåernas remontering på import från utlandet,
gjorde det om icke nödvändigt så åtminstone önskligt att fortfarande
bibehålla ett stamstuteri. Men då kommittén sålunda i princip
gillade stuterisystemets bibehållande, skedde detta under förbehåll att
stuteriverksamheten ordnades så, att den icke genom att kräva för stor
del av statsanslaget inverkade hämmande på förmågan att väl remontera
lantbeskällardepåerna.
Kommittén har därefter redogjort för huru stuteriverksamheten
utfallit, sedan 1868 års kommitté avgav sitt betänkande. Sistnämnda
kommitté hade beräknat, att till samtliga tre stuteri- och depåinrättningars
skötsel skulle erfordras, utöver respektive egendomars beräknade
avkastning, ett tillskott av tillhopa 5,457 kronor 11 öre årligen
från statsanslaget, varav 1,576 kronor 93 öre för Ottenby. I verkligheten
hade motsvarande tillskott från statsanslaget utgjort under tioårsperioden
1876—1885 i medeltal 50,980 kronor 7 öre årligen, varav 31,389
kronor 31 öre till Ottenby och resten till Flyinge. Om kostnaden för dessa
inrättningars remontering genom inköp från andra håll medräknades,
uppginge statsanslagets årliga tillskott till dem till 62,509 kronor 50
öre, varav 34,827 kronor 49 öre till Ottenby. Denna kostnadsskillnad
vore vid de bägge stuterierna, Ottenby och Flyinge, så stor, att den
tarvade en närmare granskning. Kommittén inskränkte sig dock till att
granska Ottenby, enär den var enig om, att mer än ett stuteri icke
borde finnas i landet, och enär Ottenby av skäl, som kommittén ansåg
knappast behöva påpekas, vore vida lämpligare än Flyinge till uppfödning
av ädla hästar, vadan stuteriet vid Flyinge under alla förhållanden
borde indragas. Då ett litet stuteri alltid bleve dyrare än ett större,
borde nämligen stuteriverksamheten, om den skulle bibehållas, koncentreras.
Under berörda tioårsperiod hade statens årliga kostnad för Ottenby
stuteri och hingstdepå utgjort i medeltal per år:
8 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 242.
egendomens avkastning och betesmedel kronor 9,380: 5 5
statsanslag........................................................„ 34,827: 49
summa kronor 44,208: o4
varifrån finge dragas 3,225 kronor 25 öre, som belöpte å de dåi uppställda
lantbeskällarna, så att det egentliga stuteriets kostnad uppgick
till 40,982 kronor 79 öre. Den upptagna avkastningen av egendomen
vore visserligen mycket låg — endast omkring 3 procent av taxeringsvärdet
— men den grundade sig på verkliga siffror. Avkastningen
vore också i jämnt sjunkande och hade år 1885 förvandlats till ren förlust.
Från Öttenby hade under de sista fem åren för statens räkning
uttagits till stuteriets eget behov samt till Strömsholm i medeltal 4.2 djur
per år. Strömsholm hade för de uttagna hingstarna gottgjort Ottenby
med 1,000 kronor per häst. Inräknades även detta belopp, visade
sig, att varje från Ottenby levererad häst kostade staten 10,186
kronor 38 öre. Detta pris vore uppenbarligen alldeles för högt,
enär utlandet och privatindustrien kunde för lägre pris erbjuda en
vida bättre kvalitet, än som kunde frambringas med. den dåvarande
materielen vid Ottenby. Kommittén sammanfattade sin utredning ^ i
denna del sålunda: »Den uppfödning, som för närvarande utgår från
Ottenby och kommer staten till godo, är icke av sådan kvalitet, att den
är värd de kostnader, densamma medför, och därför bör Ottenby stuteri
icke bibehållas i sitt nuvarande skick.»
Kommittén gick därefter att undersöka orsakerna till detta ogynnsamma
resultat och möjligheterna att undanröja dem. Orsakerna vore
enligt kommitténs åsikt huvudsakligen tre:
att egendomens avkastning ej motsvarat beräkningarna;
att genom ett ogynnsamt val av avelsmaterial aveln pa sista tiden
försämrats, samt
att stuteriet drivits i för liten skala, vilket varit ett grundfel
från början.
Därjämte hade vid 1868 års beräkning vissa utgiftsposter uteglömts
och andra hade i verkligheten vida överstigit beräkningen.
Egendomens årsavkastning hade av den förra kommittén på grund
av medelavkastningen under 1860-talet beräknats till 23,648 kronor men
både utgjort under omförmälda tioårsperiod i medeltal endast 9,380
kronor 55 öre, vilket medfört ett ökat behov av statsanslag å .14,267
kronor 45 öre. Kommittén ansåg visserligen, att Ottenby åtminstone
under dåvarande konjunkturer icke kunde lämna så stor avkastning,
som 1868 års kommitté beräknat, särdeles som bärgningen av det
9
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
myckna ängshöet måste ske genom för tillfället lejt arbetsfolk, som vore
relativt dyrt, men kommittén byste dock den övertygelsen att, om egendomen
vore ntarrenderad, den skulle lämna en vida större nettobehålimng
än dittills. Kall stuteriet ökades till 100 ston, borde enligt kommitténs
mening bibehållas för stuteriets behov 85 tunnland åker, 34
tunnland äng och 1,025 tunnland betesmark, därav 166 tunnland av
schäferiängens södra del, samt återstoden utarrenderas, bestående av
478 tunnland åker, 505 tunnland äng av schäferiängen samt 448
tunnland skogbevuxen äng, den s. k. Ottenbylund. Om arrendatorn
Unge erlägga arrendet i hö, havre och halm, lede det icke tvivel, att
lian skulle kunna betala 14 kronor per tunnland åker samt 7 kronor
lör den bättre och 5 kronor för den sämre ängsmarken eller tillhopa,
med inräknande av loO kronor lör gårdens väderkvarn, 12,500 kronor
i runt tal. Efter samma beräkningsgrund för åker och äng samt 3
kronor pei tunnland betesmark skulle den areal, som föreslogs att bibehållas
för stuteriets räkning, motsvara en avkastning av 4,800 kronor
i runt tal och hela avkastningen alltså uppgå till 17,300 kronor. Ifall
stuteriet ej bibehölles och hela egendomen utarrenderades, uppskattades
arrendevärdet till 18,500 kronor. Detta dock under förutsättning, att
hjortarna i Ottenbylund utdödades, enär deras befintlighet där vore till
stor skada för jordbruket och utgjorde ett oöverstigligt hinder för att få
egendomen fördelaktigt utarrenderad. Stuteriöverstyrelsen hade långt
tidigare hemställt om dessa hjortars utrotande, men Kung!. Maj:t hade
ej bifallit detta. Därefter hade stuteriöverstyrelsen år 1874 avgivit förslag
till egendomens utarrendering för 19,643 kronor att huvudsakligen
erläggas i hö, havre och halm och under förutsättning att hjortarnas
antal nedbragtes till högst 20. Ej heller denna minskning av hjortstammen
hade bifallits av Kungl. Maj:t, som i stället förordnat om utarrendering
med bibehållande av Ottenbylund såsom hjortpark. Arrendeauktion
hade hållits, men intet anbud avgivits. Härtill hade enligt kommitténs
fulla övertygelse i hög grad bidragit, att hjortparken skulle bibeliållas
såsom sådan. Kungsgårdens åkrar vore nämligen i hög grad utsatta
för hjortarnas åverkan. Detta kunde ju avhjälpas genom att Ottenbylund
inhägnades, men härtill erfordrades en mur av 25,800 fots längd, vilken
ar 1874 beräknats kosta 12,036 kronor, en summa vida överstigande
den glans, som djuren kunde anses sprida över kungsgården. De utgjorde
nu ett verkligt onus och borde därför snarast möjligt bortskaffas.
Sedan berörda utarrenderingsförsök misslyckats, hade egendomen
fortfarande . skötts under eget bruk för stuteriets räkning. Ätt detta
icke varit till förmån för stuteriets ekonomi, hade kommittén förut ådagaBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 185 käft. (Nr 242.) 2
10 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 242.
lagt. Årsavkastningen både betydligt nedgått. Då det dessutom vore
av största vikt att kunna med mera visshet, än ett gårdsbruk medgåve,
bedöma egendomens avkastning, uttalade kommittén önskvärdheten av
att jordbruket vid Ottenby utarrenderades, liksom vid Strömsholm och
Flyinge.
Ett annat skäl till det ekonomiskt ogynnsamma resultatet vid
Ottenby vore avelns försämring. De årliga auktionerna hade under 1870-talet inbringat i allmänhet omkring 20,000 kronor, somliga år till och med
över 30,000 kronor, men under åren 1885 och 1886 blott omkring
12,000 kronor. Spekulanterna vore nu även färre. Vid granskning av
häststammen vid Ottenby hade kommittén funnit, att bland de äldre
hingstarna det knappast fanns någon, som var kvalificerad att vara
stambeskällare vid ett statsstuteri för ädla hästar, att bland stona det
visserligen fanns icke få utmärkta djur men av dessa de flesta snart
kassabla för ålder, varemot ett icke ringa antal fanns, som aldrig borde
användas såsom moderston, samt att bland de tvååriga hingstarna det
var svårt att leta ut någon enda, som gav gott hopp om sig att kunna
ingå ens såsom lantbeskällare. Om stuteriet skulle bibehållas, maste
det därför erhålla nya stambeskällare och en stor utgallring göras bland
moderstona.
Slutligen ansåg kommittén, att ett huvudvillkor för att kunna nedbringa
medelkostnaden per uppfött avelsdjur vore, att stuteriet anlades
i större skala än dittills. Kommittén ansåg, att man i vårt land borde
av ett statsstuteri fordra att kunna därifrån remontera lantbeskälleriet
med dess behov av ädla hingstar till ett pris, som ej allt för mycket
skilde sig från det, till vilket samma kategori av hästar kunde på annat
sätt anskaffas.
Kommittén hade därför, under förutsättning att för lantbeskälleriets
räkning årligen behövdes 13 å 15 hingstar, uppställt följande
kalkyl, varav framgår, att med ett stuteri, bestående av 100 moderston,
lantbeskälleriet årligen borde kunna beräkna 11 hingstar av god kvalitet.
Plan för stuteriet.
Avelsmateriel:
Stambeskällare
Moderston .......
Häststock:
6
100 106
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242. 11
Häststock. |
||||
1 |
fransport |
106 |
||
Unghästar och föl: |
||||
l:sta året, av 80 å 85 födda antagas vid |
årets |
slut |
||
leva....................................................................... |
75 |
181 |
||
2: dra året, födda föl........................................... |
. 75 |
|||
sålda 1-åringar................................................... |
... 20 |
|||
döda d:o .................................................. |
O O |
23 |
52 |
233 |
3:d je året, födda föl ......................................... |
75 |
|||
sålda 1-åringar................................................... |
... 20 |
|||
döda d:o ................................................... |
... 3 |
|||
sålda 2-åringar.................................................. |
... 15 |
|||
döda d:o ................................................... |
2 |
40 |
35 |
268 |
4:de året, födda föl ............................................. |
75 |
|||
sålda 1-åringar.................................................. |
... 20 |
|||
döda d:o .................................................. |
O O |
|||
sålda 2-åringar................................................... |
... 15 |
|||
döda d:o ... ............................................ |
2 |
|||
sålda 3-åringar................................................... |
... 16 |
|||
levererade till hingstdepå ............................ |
... 11 |
67 |
8 |
276 |
Vid stuteriet skulle alltså årligen från och med 4:de årets slut
finnas 276 hästar, därav 106 avelsdjur samt 170 unghästar och föl.
Av fölen antoges hälften vara hingst- och hälften stoföl, sålunda
årligen 37 å 38 av det förra och lika många av det senare slaget.
Alla föl, som visat sig mindre lovande, skulle utgallras som ettå
tvååringar och försäljas på auktion; 35 föl beräknades böra utgallras,
innan de ingått i tredje året, varförutom 5 antoges döda eller på annat
sätt förolyckade. Ärligen borde alltså vid stuteriet finnas 35 treåringar,
därav 17 hingstar och 18 ston.
Av dessa beräknades:
ingå såsom lantbeskällare ............................................ 11 hingstar
remontera stuteriets stogång ...................................... 8 ston
försäljas ........................................................................... 6 » 10 »
Summa 17 hingstar 18 ston.
Enligt uppgjord beräkning skulle ett sådant stuteri kräva, utöver
egendomens avkastning, ett årligt statsanslag å i runt tal 53,300 kronor,
vilket skulle motsvara eu sammanlagd kostnad av omkring 3,715 kronor
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
för varje till staten, levererat avelsdjur, såväl ston som hingstar. Därjämte
behövdes för stuteriets uppsättning med bättre avelsdjur ett
anslag för en gång å 200,000 kronor.
Då emellertid anläggandet av ett sådant stuteri skulle fordra ökat
statsanslag, men kommitténs uppdrag inskränkte sig till att föreslå de
åtgärder för stuteriväsendet, som kunde vidtagas inom ramen av redan
beviljade anslag, ansåg sig kommittén icke kunna framlägga nu omförmälda
förslag till omorganisation av Ottensbystuteriet, men ville dock
som sin åsikt uttala, att anläggandet av ett stuteri med de dimensioner,
kommittén ifrågasatt, borde vara ett eftersträvansvärt önskemål, enär
ett dylikt stuteri, väl skött, skulle göra landets hästavél mindre beroende
av utlandet samt därjämte genom sin storlek lämna garantier för att
de uppfödda, för staten bibehållna avelsdjuren ej bleve alltför dyra.
Skulle däremot detta önskemål icke komma att realiseras, ansåge
kommittén, att Ottenbystuteriet borde upphöra såsom sådant och kungsgården
utarrenderas samt medlen ställas till stuteriöverstyrelsens förfogande
för hästavelns befrämjande. Om lämpligheten av det sålunda
föreslagna betydelsefulla steget, stuteriernas indragning, skulle tvivelsutan
skilda meningar göra sig gällande. Kommittén hade endast av
ekonomiska skäl — för att erhålla medel till att förbättra och utvidga
lantbeskälleriet — framlagt ett sådant förslag och vore livligt övertygad
om, att det för vår hästavels självständiga utveckling ''vore fördelaktigast,
om Ottenby stuteri kunde bibehållas, omorganiserat enligt den av kommittén
framlagda planen.
Med anledning av detta kommittéförslag förordnade Kungl. Maj:t
den 3 juni 1887, att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra, varemot
Kungl. Magt den 21 december 1888 fann förslaget rörande Ottenby för
det dåvarande icke föranleda någon åtgärd.
stuteriöver- I skrivelse den 8 februari 1892 hemställde stuteriöverstyrelsen, att
8,2 Ottenby stuteri med hingstdepå måtte indragas och kungsgården från
den 14 mars 1894 överlämnas till domänstyrelsens förvaltning men avkastningen
fortfarande användas till hästavelns främjande. Styrelsen
åberopade till stöd för denna framställning 1886 års stuterikommittés
yttrande och framhöll särskilt, att ett stuteri med så fåtalig hästbesättning
ej kunde bära de kostnader, som nedlades på detsamma. Vidare
erinrade styrelsen att, sedan vid en den 1 oktober 1891 timad eldsvåda
samtliga uteslutande för stuteriet avsedda byggnader vid Ottenby, nämligen
stallar, ridhus och foderskullar, nedbrunnit, de betänkligheter, vilka
förut kunnat mot ett förslag om stuteriets indragning framställas på den
grund, att nämnda byggnader skulle bliva värdelösa, dåmera förfallit.
Kling l. Maj ds Nåd. Proposition Nr 242. 13
Femårsperioden 1886—1890 hade visserligen i ekonomiskt hänseende
lämnat ett något gynnsammare resultat än den nästföregående, vilken
stuterikommittén lagt till grund för sin utredning. Sålunda hade jordbrukets
årliga avkastning stigit till 14,664 kronor 85 öre i medeltal och
utgifterna samtidigt minskats, varigenom, oaktat inkomsterna genom
Utförsäljning jämväl betydligt nedgått, statens årskostnader för själva
stuteriet nedbringats till 33,915 kronor 62 öre emot 40,982 kronor 79
öre under föregående femårsperiod. Då därjämte ett något högre hästantal
kunnat avlämnas till Strömsholm, hade kostnaden för varje till
staten överlämnad häst, såväl ston som hingstar, under den sista perioden
nedbragts till 7,690 kronor 75 öre emot 10,186 kronor 38 öre under
den ^ nästföregående. Oaktat all möjlig omtanke och sparsamhet iakttagits
i fråga om inrättningens skötsel och administration, hade gynnsammare
resultat ej kunnat ernås. Den remontering av hingstdepåerna, som skett
genom inköp, nade emellertid kostat staten vida mindre belopp — i
medeltal blott 2,167 kronor, om hingstarna inköpts såsom årsföl, och
omkring 3,000 kronor, ifall de inköpts såsom 2- eller 3-åringar — på
samma gång som den med hänsyn till kvaliteten i allmänhet överträffat
den, som kunnat erhållas från Ottenby.
Stuteriöverstyrelsen framhöll vidare den stora vikten av lantbeskälleriet
och behovet av ökade tillgångar för dettas tillgodoseende. Endast
om Ottenby stuteri nedlades, kunde detta ske utan ökning av statsanslaget.
Vid ärendets föredragning den 10 mars 1892 anförde dåvarande
chefen för civildepartementet, att det läge i öppen dag, att de medel,
staten ansage sig böra anslå till hästavelns förbättrande, i mycket vidsträcktare
män verkade till åstadkommande av en förbättrad avel, om
de användes för inrättande av ett väl ordnat lantbeskälleri, än om de
ansloges till underhållande av ett stuteri, även om detta dreves i större
skala och med bättre avelsmaterial än det dåvarande stuteriet vid Otten1»}''.
Han förklarade sig emellertid icke härmed hava velat förneka gagnet
av ett väl ordnat stuteriväsen med uppgift företrädesvis att förse hingstdepaema
med beskällare av ädel ras och sålunda göra dessa depåer för
sin remontering mindre beroende av utlandet och den enskilda inhemska
hästindustriens utveckling. Tvärtom skulle enligt hans mening otvivelaktigt
ett dylikt stuteri kunna utöva en mycket fördelaktig inverkan.
Men enligt stuterikommitténs utredning skulle ett statsstuteri vid Ottenby
med den omfattning, kommittén angivit såsom den minsta lämpliga,
fordra ett ökat årligt statsanslag och ett stort anskaffningsanslag. Då
eu så betydlig förhöjning av anslaget till hästavelns förbättrande icke
Chefen för
civildepartementet
10fn
1892.
14 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 242.
syntes höra ifrågasättas och frågan därför endast vore, huru de anvisade
tillgångarna skulle kunna tillgodogöras pa fördelaktigaste sätt, bolde
dessa främst användas för lantbeskälleriet, samt Ottenby stuteri indragas.
Såsom skäl för sistnämnda åtgärd anfördes även den underhaltiga beskaffenheten
av härvarande avelsmaterial samt den besparing i administrationskostnader,
som skulle uppstå. Att eu indragning vidtoges just
vid nämnda tidpunkt vore desto lämpligare, som husen nedbrunnit och
eljest måste ånyo uppbyggas, utan att den erhållna brandskadeersättningen
lämnade nödiga "medel därtill. Departementschefen hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva, att därest stuteriet
nedlades, Ottenby måtte få utarrenderas samt arrendet användas till de
ändamål, för vilka det å riksstaten uppförda anslaget till hästavelns förbättrande
vore avsett.
Riksdagen I enlighet härmed avlät Kungl. Maj:t till Riksdagen proposition,
1892■ som av Riksdagen bifölls.
Genom nådigt brev den 25 juni 1892 förordnade Kungl. Maj:t,
att egendomen skulle utarrenderas från den 14 mars 1894.
Arrendeupp- Den 13 september 1892 förrättades arrendeuppskattning av ifråga
skattning
varande kronodomän, som består av Ottenby kungsladugård, 7 3U mantal,
med därunder lydande 7S mantal Prestorp nr 1 och 2 samt utjordar,
lägenheterna Ottenbylund nr 1, Skogsgårdsängen nr 1 och Stohagen
nr 1. Det antecknades, att egendomen hade 0.5 mil till Grönhögens,
1.6 mil till Degerhamns och 4 mil till Mörbylånga hamnplatser, vilka
alla sommartiden trafikerades av ångfartyg. Åbyggnaderna voro tillräckliga
för jordbruksdrift och i allmänhet i gott skick, hånligt en av
H. Magnet sammandragen karta efter kartor, som upprättats åren 1827
och 1833, utgjorde egendomens område, utom tomtplatser, 1,261 hektar
98 ar, därav 270 hektar 53 ar åker, 564 hektar 90 ar äng, delvis skogbeväxt
(Ottenbylund) och 426 hektar 55 ar betesmark. Inkomsterna
av egendomen upptogos till 35,543 kronor 93 öre och utgifterna till
25,098 kronor 74 öre, utvisande en beräknad behållning av 10,445
kronor 19 öre. Härifrån borde emellertid dragas dels 173 kronor för
av hjortarna — vilka beräknades icke få överstiga 50 — tillfogad skada
och dels 244 kronor 88 öre för kungsgårdens andel i byggnadskostnad å
ett prästboställe, vadan arrendevärdet upptogs till 10,027 kronor 31 öre.
— Det kan ej undgå att falla i ögonen, huru mycket lägre detta arrendevärde
var än det, som 1886 års kommitté ansåg sig kunna påräkna,
eller 18,500 kronor, och ännu mycket lägre ter det sig vid jämförelse
med de inkomster, egendomen gav under 1860-talet.
15
Kungl. Maj:ts bt ad. Proposition Nr 242.
Efter föregången arrendeauktion blev däruppå egendomen av domänstyrelsen
utarrenderad på 20 år för ett årligt arrende av 11,060 kronor
61 öre.
Hästbesättningen vid Ottenby såldes eller förflyttades och jordbruksinventarierna
realiserades.
1 det yttrande som, enligt vad jag i början av mitt anförande
meddelade, stuteriöverstyrelsen den 26 augusti 1911 avgav med anledningav
domänstyrelsens framställning i fråga om dispositionen av Ottenbydomänen
efter den 14 mars 1914, anförde stuteri överstyrelsen bland
annat följande.
»Det läge, vari den ädla hästaveln för närvarande befinner sig,
torde påkalla ytterligare understöd åt denna avel från statens sida för
att kunna trygga tillgången på dugliga remonter för arméns årliga
behov. Ett av huvudvillkoren för uppnående av detta mål är, att den
fidla hästaveln lör framtiden ledes in i en mera bestämd avelsriktning
och att särskild hänsyn fästes å den viktiga omständigheten, att tillgången
på väl kvalificerade remonter kommer att stå i ett rätt förhållande
till det årliga behovet därav. För att möjliggöra detta, ävensom
för att icke staten fortfarande i lika hög grad som hittills må vara
beroende av import utav utländska avelsdjur, har alltmer framträtt behovet
av ett tidsenligt statsstuteri, varifrån lantbeskällare av mera ensartad
beskaffenhet kunde påräknas. Ett dylikt stuteri måste emellertid
förläggas å en plats, där för ädel hästavel gynnsamma naturliga förhållanden
äro till finnandes. En sådan plats har Ottenby kungsladugård
å Oland under decennier visat sig vara; och vore det enligt stuteriöverstyrelsens
mening av stor betydelse för vår ädla hästavels bestånd,
om där upprättades ett tidsenligt halvblodsstuteri».
»I anslutning härtill anser sig stuteriöverstyrelsen vidare böra
framhålla möjligheten av att, därest å Ottenby kungsladugård upprättades
ett dylikt halvblodsstuteri, Strömsholms hingstdepå skulle kunna
alldeles nedläggas. Det torde nämligen med sannolikhet kunna antagas,
att användandet av statens beskällare för framtiden ej kommer att ökas,
snarare tvärtom. Inom vissa områden av landet kan måhända efterfrågan
på dessa beskällare komma att bliva något större än för närvarande, men
däremot inom andra områden att helt upphöra. Man kan nämligen antaga,
att överallt där avel av hästar utav ardenner- och nordsvensk ras,
såsom varande mera lönande och mindre riskabel, vinner terräng, den
ädla hästaveln efter hand kommer att så gott som helt försvinna.
Statens väx-defulla beskällare torde därför för framtiden böra tillhanda
-
Utarrende
ring.
Stuteriöverstyrelsen
26/a
1911.
16
Kungl. Mcij:ts Nåd, Proposition Nr 242.
hållas endast inom de trakter, där huvudbetingelserna för ett framgångsrikt
avelsarbete med ädla hästar äro till finnandes och icke såsom
hittills spridas över snart sagt hela landet. Detta tillvägagångssätt
skulle nämligen kraftigare än hittills uppmuntra och stödja den ädla
hästaveln; och får styrelsen i detta sammanhang dessutom framhålla,
att man inom hästaveln, såväl som inom all annan husdjursavel, alltmera
börjat inse nödvändigheten av, att områdena för de olika avelsriktningarna
något närmare bestämmas samt att ett samarbete uppfödarna emellan
därinom ordnas och ställes under saklig ledning, vilket i såväl fackligt
som ekonomiskt hänseende torde hava den allra största betydelse».
»Vid ett eventuellt nedläggande av Strömsbolms hingstdepå torde
statens beskällare kunna till större antalet sammanföras å Flyinge hingstdepå,
under det att å Ottenby stuteri placerades de beskällare, som vore
avsedda för de nära därintill belägna betydliga områdena för ädel hästavel.
De årliga kostnaderna för statens hingsthållning torde härigenom
kunna icke obetydligt nedbringas».
»Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna frågan om upprättande av
ett statsstuteri å Ottenby samt nedläggande av hingstdepån å Strömsholm
förtjänt att upptagas till detaljerad behandling, torde redan nu
förändrade föreskrifter böra meddelas rörande dispositionen av Strömsholms-
och Ottenbydomänerna efter löpande arrendeperiods utgång.»
»Vad Ottenbydomänen vidkommer, anser styrelsen, att densamma
från och med draf 14 mars 1914 tillsvidare bör ställas under styrelsens
omedelbara förvaltning. Därest det beslutas, att ett statsstuteri där
skall anläggas, är det nämligen fördelaktigt, att vederbörande myndigheter,
obehindrade av arrendeavtal, hava fria händer att bestämma ifråga
om blivande byggnaders plats och uppförande m. in. samt att i övrigt
så ekonomiskt fördelaktigt som möjligt för statsverket ordna anläggningen
i fråga. Att någon minskning i hittillsvarande, från denna domän
till stuteriöverstyrelsen inflytande inkomster härigenom skulle uppstå,
Stuteriöver■tyrelsen
15/i
1912.
1912
torde icke behöva befaras.»
Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 9 maj
stuteriöverstyrelsen att verkställa och inkomma med organisationsplan
för ett tidsenligt halvblodsstuteri vid Ottenby i huvudsaklig överensstämmelse
med vad styrelsen sålunda anfört ävensom med fullständig
utredning angående kostnaderna för såväl upprättandet som det årliga
underhållet av ett dylikt stuteri.
I sitt på grund härav avgivna utlåtande av den 15 november 1912
har stuteriöverstyrelsen yttrat, att de skäl, som av såväl 1886 års
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
kommitté som stuteriöverstyrelsen år 1892 anfördes för nedläggande av
stuteriet vid Ottenby, efter dåvarande förhållanden kunnat vara beaktansvärda
nog. Men det borde uppmärksammas, att röster icke saknats, som
förordade stuteriets bevarande och fortsatta drift, fast efter andra principer
än de förut tillämpade. Stuterikommittén själv hade ansett detta vara
ett önskemål och blott av ekonomiska skäl förordat dess indragning.
Men om än möjligen i början av 1890-talet Ottenbystuteriets nedläggande
kunnat anses fördelaktigast för kronan, hade de förhållanden, varunder
den ädla hästaveln bedreves, under de sistförfluten 20 åren fullständigt
ändrat karaktär, och frågan om behövligheten av ett statsstuteri befunne
sig därför numera i ett helt annat läge än förr. Det hade nämligen
visat sig, att intresset för en målmedveten avel av ädla hästar, som
förr varit tämligen livligt, icke kunnat med nuvarande statsåtgärder i
önskvärd grad vidmakthållas hos den hästuppfödande allmänheten. Denna
avel befunne sig sålunda nu i ett kritiskt läge, och därför vore genomgripande
åtgärder från statens sida nödvändiga för att trygga dess framtida
tillvaro — vilken åter vore ett livsvillkor för landets försvar.
Bland åtgärder, som i detta avseende borde vidtagas, vore visserligen
i främsta rummet att nämna höjning av statsanslaget till prisbelöningar
för hästar i sammanhang med införandet i premieringsreglementet
av bestämmelser, avseende att åt aveln bevara framstående
ston av ädelt slag. Men jämsides med sådana åtgärder skulle upprättandet
av ett statsstuteri säkerligen vara ett kraftigt verkande medel
för den ädla hästavelns främjande.
Ett dylikt statsstuteri borde organiseras så, att det bleve ett avelscentrum
för ett konsoliderat inhemskt halvblod av ensartad typ, varifrån
dels statens hingstdepåer kunde remönteras och därigenom göras mindre
beroende av utländsk import, dels ock lämpliga avelsston tillhandahållas
enskilda remontuppfödare, varigenom en värdefull stostam av ensartad
typ så småningom skulle uppstå inom landet.
Om Ottenbys lämplighet såsom plats för ifrågavarande stuteri
borde icke kunna råda mer än en mening. Stuteriöverstyrelsen hade redan
år 1830 gjort ovan återgivna uttalande i detta ämne, och erfarenheten
sedan dess hade icke jävat detta omdöme. På Ölands kalkrika jord
hade alltid uppfötts energiska, ädla hästar med hård benstomme och
senor som stål.
Tidpunkten för återupprättande därstädes under den närmaste tiden
av ett stuteri vore ur flera synpunkter lämplig. Arrendet av kungsladugården
löpte nämligen tillända den 14 mars 1914, vadan icke några
kostnader behövde ifrågakomma för utlösande av den nuvarande arrenBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 185 höft. (Nr 242.) 3
18
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 242.
datorn, och möjlighet funnes ännu att kunna försätta de efter branden
kvarstående ruinerna av de gamla stuteribyggnad ernå i brukbart skick,
varigenom byggnadskostnaderna tydligt vis kunde nedbringas. Frågan
om anläggandet å Ottenby av ett stuteri borde därför icke undanskjutas.
Då stuteriöverstyrelsen tagit under övervägande den allmänna plan,
efter vilken ett halvblodsstuteri å Ottenby borde anordnas, hade styrelsen
funnit sig böra biträda 1886 års kommittés uttalande, att en väsentlig
anledning till det ogynnsamma ekonomiska resultatet av verksamheten
vid det gamla stuteriet varit, att detta drevs i för liten skala. Likaledes
i överensstämmelse med samma kommitté ansåge stuteriöverstyrelsen
det nya stuteriet böra anordnas för minst 100 moderston, enär erfarenheten
visat, att detta antal vore det minsta möjliga, om önskad framgång
skulle kunna ernås.
Att emellertid kunna inrymma hela det hästantal, som stuteriet
under sådana förhållanden komme att omfatta, inom de gamla stuteribyggnadernas
murar bleve omöjligt, och ansåge sig styrelsen för den
skull böra föreslå, att tills vidare hälften av det årliga fölantalet skulle
säljas redan vid 6 månaders ålder.
Visserligen vore det en vansklig sak att rätt bedöma en hästs
egenskaper vid så tidig ålder, och man äventyrade måhända, att stuteriet
på detta sätt avhände sig en del föl, som kunde bliva framstående
avelsdjur. Men å andra sidan finge man icke underskatta fördelarna
av, att enskilda hästuppfödare, genom att fölen vid denna ålder försåldes
å offentlig auktion, bereddes möjlighet att förvärva sådana framstående
avelsdjur. Härigenom komme dessutom att kraftigt befrämjas
det ena av stuteriets ändamål: bildandet inom landet av eu konsoliderad,
typisk stostam.
Det borde vidare framhållas att, om stuteriet behölle allenast ett
sålunda begränsat antal föl och ungston, moderstoantalet icke syntes
alltid kunna fullständigt upprätthållas genom stuteriets egen uppfödning,
utan tidtals måste fyllas genom inköp av framstående, med stuteriets
egen hästbesättning likartade djur. Därvid skulle företrädesvis ifrågakomma
sådana, vilka som föl försålts från stuteriet, varigenom samtidigt
eu uppmuntran komme att beredas hästuppfödarna.
Ur kostnadssynpunkt ställde sig förfaringssättet att efter några
år såsom ston återköpa försålda stoföl ingalunda ogynnsamt. Därigenom
besparades nämligen för staten ej endast foder utan även
utrymme, som på Ottenby ej kunde beredas utan ytterligare kostnader.
Därjämte borde erinras, att med den stora apparat av tjänstemän och
betjänte, som nödvändigtvis erfordrades vid ett statsstuteri, samt de i
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
sammanhang därmed stående betydande utgifterna för avlöningar, beklädnad,
bränsle m. m., kostnaderna för uppfödningen måste ställa sig
ej oväsentligt dyrbarare för ett sådant stuteri än för den enskilde hästuppfödaren.
Denne senare borde kunna ordna uppfödningen så, att
han vid eventuell försäljning till stuteriet av ett framstående treårigt
sto kunde påräkna skälig vinst.
Slutligen borde beaktas, att med detta tillvägagångssätt den med
uppfödningen av ädla hästar alltid förenade risken" i dessa fall undvekes
för stuteriet.
Den personal, som enligt stuteriöverstyrelsens mening oundgängligen
erfordrades för skötande av ett stuteri av den omfattning, som
nu föreslagits, framginge av en vid utlåtandet fogad tabell. När stuteriet
nått sin fullständiga utveckling, skulle denna personal bestå av: 1 chef,
1 beridare, 1 bokhållare, 1 veterinär, 1 stoöverskötare, 1 fodermarsk,
1 stoskötare, 1 kusk och 16 stallbetjänte.
Avlöningsförmånerna för dessa befattningar — varav samtliga
utom stoöverskötarens och stoskötarens vore avsedda att överflyttas
från Strömsholms hingstdepå — hade beräknats efter de grunder, som
enligt senast fastställda lönereglering tillämpades vid statens hingstdepåer,
dock med den skillnad, att veterinären, som enligt hingstdepåernas
avlöningsstat uppbure 1,500 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar
och två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, det första
efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring, föreslagits
komma i åtnjutande av 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar,
varigenom han skulle i avlöningsförmåner likställas med beridaren och
bokhållaren. Förhållandena å Ottenby, där föga tillfälle till enskild
praktik syntes förekomma, nödvändiggjorde enligt styrelsens mening,
att något bättre förmåner bereddes honom, än vad han nu åtnjöte.
Stoöverskötaren hade närmast likställts med fodermarsken, men ansetts
böra på grund av sin ansvarsfulla befattning erhålla 100 kronor högre
lön och 100 kronor högre ålderstillägg än denne. Stoskötaren hade
likställts med kusken. Kusken vid Strömsholms hingstdepå åtnjöte
emellertid, förutom lön å 950 kronor samt två ålderstillägg, vartdera å
75 kronor, jämväl ett arvode å 100 kronor för år, mot skyldighet att
vid stallskolan undervisa i körning. Detta arvode borde icke skäligen
frånhändas den nuvarande innehavaren av befattningen, därest han
mginge på förflyttning till stuteriet i Ottenby, men det borde vid hans
avgång indragas.
I detta sammanhang borde framhållas, att, enär det vore av stor
vikt att för stoöverskötarbefattningen erhålla eu fullt kvalificerad person
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
— helst en som vid ett större stuteri i utlandet utbildats i de till befattningen
börande göromål — stuteriöverstyrelsen ansett nödigt att
från början söka bereda denne så förmånliga avlöningsvillkor som möjligt.
Styrelsen ville därför föreslå, att den från och med år 1915 vid
stuteriet erforderlige stoöverskötaren måtte redan vid tillträdandet av
befattningen ifråga komma i åtnjutande av båda med densamma förenade
ålderstillägg. Framdeles, då denna befattning antoges kunna
rekryteras med vid stuteriet utbildad person, behövde emellertid dylik
åtgärd icke ifrågasättas.
I omförmälda tablå både avlöningarna beräknats i så noggrann
överensstämmelse som möjligt med de förhållanden, som kunde antagas
bliva rådande. Ålderstillägg både alltså beräknats komma att utgå
redan från början av tjänstgöringen vid stuteriet åt sådana tjänstinnehavare,
som kunde antagas bliva dit överflyttade från Strömsholms
hingstdepå samt å sistnämnda plats redan gjort sig berättigade till
sådan avlöningsförmån.
För stuteriets tillbörliga och ekonomiska drift vore det nödvändigt,
att därmed vore förenad dispositionen av Ottenby kungsladugård
med underlydande, vilken domän alltså icke borde efter den 14 mars
1914 vidare utarrenderas. Det vore dock samtidigt av stor vikt att
tillse, det Ottenbydornänen bleve brukad fullt rationellt, och att avkastningen
komme att motsvara egendomens värde. I detta avseende hade
mycket funnits att anmärka under den tid, då Ottenby senast varit
upplåtet till stuteri. Ett viktigt skäl, som då framställdes mot stuteriets
bibehållande, hade varit, att jordbruksdriften på Ottenby icke allenast
icke lämnat någon vinst, utan att fast hellre staten under vissa
år varit nödsakad att tillskjuta medel för att täcka uppkomna förluster.
Under den tid, domänen varit utarrenderad, hade det emellertid visat
sig, att arrendatorn utan svårighet kunnat betala ett arrende av 11,060
kronor om året. Jordbruket borde alltså kunna lämna avsevärd vinst,
om det rätt bedreves.
Då det emellertid icke kunde förutsättas, att stuterichefen skulle
äga förmåga eller ens hava tid att vid sidan av stuteriet sköta ett
tidsenligt jordbruk, ansåge stuteriöverstyrelsen, att för sådant ändamål
borde anställas en fackutbildad och praktiskt duglig förvaltare, som
skulle erhålla befogenhet att, enligt för honom av styrelsen utfärdad
instruktion, driva lantbruket å Ottenby, under överinseende av stuterichefen.
Någon avlöning för en sådan befattningshavare eller för den
övriga personal, som erfordrades för egendomens skötsel, hade ej uppförts
i lönestaten, utan syntes dessa och liknande utgifter böra utgå
21
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 242.
direkt från domänens avkastning. De av jordbruket inflytande inkomsterna
samt över huvud taget hela den i samband med domänen stående
förvaltningen syntes böra särskilt bokföras utan sammanblandning med
stuteriets räkenskaper. Stuteriets bokhållare borde emellertid handhava
även jordbruksrälcenskaperna. Nettoöverskottet av jordbruket borde få
av stuteriöverstyrelsen som hittills disponeras.
Kostnaderna för själva anläggningen av stuteriet framginge av en
vid utlåtandet fogad bilaga.
Vad särskilt beträffade byggnadsanordningarna hade styrelsen tänkt
sig, att de nuvarande byggnaderna och även kvarstående lämningar efter
de biandskadade husen skulle i största möjliga utsträckning komma till
användning. Sålunda ansåge styrelsen, att allenast följande nya bostadsbyggnader
borde uppföras, nämligen: för stuteriets räkning: en för
veterinären, en för stoöverskötaren och stoskötaren, en för fodermarsken
och kusken samt fem för 10 stallbetjänte, samt för lantegendomens räkning:
en för förvaltaren, en för rättaren samt en för slöjdaren och smeden,
allt för en kostnad av 69,750 kronor enligt uppgjort kostnadsförslag.
I övrigt ifrågakomme inga andra kostnader för nyanläggningar
än 20,000 kronor för anordnande av vattenledning med vattentorn och
motor. Av kostnaderna för denna beräknades 13,000 kronor belöpa på
stuteriet och 7,000 kronor på jordbruket. Behovet av vattenledning vid
en anläggning sådan som denna vore i ögonen fallande. Särskilt vid
Ottenby hade man dessutom en dyrköpt erfarenhet om nödvändigheten
att vidtaga alla de skyddsåtgärder gent emot eldfara, som vore möjliga.
Anläggningskostnaden hade beräknats proportionsvis efter kostnaderna
för klenande anläggningar vid hingstdepåerna.
För verkställande av nödiga reparations-, ändrings- och ombyggnadsarbeten
å äldre byggnader beräknades åtgå 152,100 kronor för
själva stuteriet och 3,200 kronor för lantbrukets behov.
Övriga anläggningskostnader hänförde sig till inköp av hästar
under de första åren av stuteriets tillvaro, innan det kunde i huvudsak
remontera sig självt. Kostnaderna härför belöpte sig till sammanlagt
254,500 kronor. ö
Till anskaffning av nödiga stallinventarier för stuteriet hade beräknats
5,000 kronor. För egendomen erfordrades slutligen såsom rörelsekapital
och för utförande av behövliga grundförbättringar ävensom för
anskaffande av kreatur, dragare, redskap och andra inventarier ett anslao-,
som beräknats uppgå till 100,000 kronor.
Sammanlagda beloppet av organisationskostnaderna belöpte sioalltså
till 604,550 kronor.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
För bestridande av eu del utav dessa kostnader kunde emellertid
disponeras det belopp av 44,000 kronor, vilket återstode av den brandskadeersättning,
som efter eldsvådan å Ottenbv år 1891 tillföll statsverket
för de nedbrunna byggnaderna. Av Riksdagen behövde alltså
för nu ifrågavarande ändamål icke äskas mer än 560,550 kronor. .
I fråga om driftkostnaderna för stuteriet tilläte sig stuteriöverstyrelsen
hänvisa till en vid utlåtandet fogad bilaga. Av densamma
framginge, huru nettokostnaderna successivt stegrades, för att under
femte året av stuteriets tillvaro nå sin kulmen med ungefär 95,000
kronor, och därefter genom ökade inkomster av försålda hästar åter
minskas, tills de under åttonde året skulle stanna vid ett belopp av omkring
68,300 kronor för år räknat. Det behövde emellertid icke erinras,,
att, enär den största i driftkostnaderna ingående posten vore utgifterna
för foder åt hästarna, beräkningen av dessa kostnader allenast vore
approximativ och att verkliga beloppen komme att bliva i hög grad
beroende av foderprisen.
Ursprungligen hade stuteriöverstyrelsen — enligt vad styrelsen
vidare anfört — visserligen tänkt ifrågasätta att, vid anordnandet av
ett halvblodsstuteri å Ottenbv, den nuvarande hingstdepån vid Strömsholm
skulle helt och hållet indragas. Vid närmare undersökning av
denna fråga och efter företagen orientering på Ottenby hade det emellertid
visat sig för staten fördelaktigast, att Strömsholmsdepån bibehölles
om än i mycket reducerad omfattning. Därest nämligen, såsom först
varit ämnat, omkring 30 av Strömsholmshingstarna skulle förflyttas till
Ottenby, skulle härav föranledas betydligt ökade kostnader för beredande
av ej mindre stallutrymme för hingstarna än även bostäder för stallbetjäning.
Samtidigt komme motsvarande utrymmen vid Strömsholm
att bliva utan användning. Någon direkt nytta för Ottenbystuteriet
såsom sådant av att ett större antal hingstar, än som erfordrades för
aveln, där uppställdes, förefunnes icke. Det syntes stuteriöverstyrelsen
under dessa förhållanden vara riktigast att bibehålla dessa 30 hingstar
vid Strömsholm. Liksom hittills komme de att behövas vid undervisningen
i ridskolan därstädes och kunde under betäckningstiden som
vanligt utstationeras från Strömsholm. En annan fördel med bibehållandet
av Strömsholms hingstdepå vore, att man fortfarande som hittills
kunde till depån för dressyrridning vid ridskolan översända de därför
lämpliga 3-åriga hingstar, som vore avsedda att sedermera användas
såsom lantbeskällare.
Då såväl foderkostnaderna som utgifterna för avlöning, beklädnad
och bränsle åt stallbetjäningen ställde sig minst lika höga vid Ottenby
Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 242. 23
som å Strömsholm, bleve skillnaden i driftkostnader allenast den, att
under det ingå utgifter för tjänstemän skulle behöva tagas i beräkning
för denna okmng av hästantalet vid Ottenby, givetvis några kostnader
kartor maste ifrågakomma, om hingstarna skulle kvarstanna vid Strömsholm
(jrenom att emellertid ställa depån under överinseende och ansvar
av chefen för ridskolan samt åt den redogörare och veterinär, som vid
bitali till stuteriöverstyrelsens nuvarande förslag måste anställas vid
ridskolan, anförtro handhavandet av ekonomien och hästsjukvården vid
tydlio-a m0t mmdrG arvoden’ bleve dess;i kostnader jämförelsevis obe
Stuteriöyerstyrelsen
ansåge nämligen, att, därest den nu föreslagna
anordningen beslutades, chefen för ridskolan borde erhålla ett årligt
arvode av 1,000 kronor samt att en var av kamreraren och veterinären
borde tillerkännas ett årligt arvode av 500 kronor. Vidare borde till
disposition och underhåll av ridskolan överlämnas ej mindre den nuvarande
depåchefsbyggnaden, utan även de för närvarande av bokhållaren
och veterinären vid hingstdepån disponerade byggnader. Statsverket
komme enligt det nu framställda förslaget visserligen att vidkännas en
ar utgdt ''d)\ ^00 kronor, som icke hade ifrågakomma, om hingstarna
överflyttats till Ottenby. Häremot borde dock ställas dels — såsom
n788 frambållits att vid Ottenby skulle erfordras avsevärt ökade utgi
ter för beredande av mera stallrum ävensom ytterligare bostäder för
?QonAtjTlng’ V1!k:1 utSdfter * runt tal skulle'' komma att uppgå till
.8,000 kronor, dels ock att kostnaderna för hingstarnas transporter
mellan Oland samt deras respektive utstationeringsställen å fastlandet,
dit de givetvis allt fortfarande skulle föras under betäckningstiden
bleve större. ö ’
De Strömsholms hingstdepå tillhöriga hingstar, som borde behållas
såsom beskällare, men vilka icke, enligt nyssnämnda förslag, skulle
kvarbliva där, borde överflyttas till Flyinge hingstdepå, för att därifrån
utstationeras inom Strömsholmsdepåns nuvarande lantbeskällarområde.
Da emellertid i följd av den ädla hästavelns avsedda koncentrering
monn vissa därför särskilt lämpade områden lantbeskällarnas antal kunde
minskas, bleve den genom Strömsholmshingstarnas överflyttning till
flyinge hingstdepå uppkomna ökningen av hingstbesättningen därstädes
endast tillfällig, och några därigenom ökade kostnader för denna
depås drift behövde därför icke tagas i beräkning.
. Vid Fiyinge hingstdepå uppföddes för närvarande de för remontermg
av hingstdepåerna inom och utom landet inköpta hingstfölen, tills
ce kunde tagas i bruk som beskällare. Denna hingstuppfödning komme
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
o-ivetvis att successivt upphöra i samma män som sådan uppstode å
Ottenby stuteri. Foderkostnaderna vid Flyingedepån komme alltså att
samtidigt minskas. Fet kunde mahända synas som om i sammanhang
med hingstuppfödningens upphörande å Flyinge någon inskränkning
kunde äga rum i antalet ordinarie stallbetjänte därstädes, men då dessa
i jämförelsevis ringa grad varit upptagna av unghingstarnas skötsel,
som huvudsakligen ombesörjts av extra personal, komme så icke att
kunna ske. . ,
Med ledning av de kalkyler, som sålunda uppgjorts rörande de
vid bifall till stuteriöverstyrelsens förslag uppkommande driftkostnaderna
dels vid stuteriet å Ottenby och dels vid hingstdepåerna å Strömsholm
och Flyinge, hade stuteriöverstyrelsen slutligen verkställt beräkningar i
fråo-a om det ekonomiska resultatet i stort sett av den ifrågasatta organisationen.
Därvid hade det befunnits, att, om styrelsen fortfarande
fino-e disponera de till hästavelns befrämjande för närvarande anvisade
tillgångarna, det skulle bliva möjligt att utan vidare tillskott av statsmedel
upprätthålla såväl stuteriet å Ottenby som hingstdepåerna a
Strömsholm och Flyinge i deras nu föreslagna omfattning samt bestrida
övriga från anslaget till hästavelns förbättrande nu utgående utgifter
ända till år 1921, från och med vilket år en ökning av statsanslaget
med 30,000 kronor skulle erfordras.
Förklaringen till detta gynnsamma resultat läge däri, att under de
första åren av stuteriets tillvaro, innan detsamma nått sin fulla utvecklino-,
men efter det å andra sidan hingstdepån å Strömsholm betydligt
minskats, de till förfogande stående medlen komme att lämna överskott,
som sedermera kunde tagas i anspråk i den mån Ottenbystutenet utvecklades.
Först med år 1920 beräknades dessa överskott vara konsumerade,
och därefter erfordrades alltså tillskott av statsmedel.
Stuteriöverstyrelsen komme sålunda icke för närvarande att göra
någon av ifrågavarande stuteris anläggning föranledd framställning om
höjande av det ordinarie anslaget till hästavelns förbättrande.
Sedan stuteriöverstyrelsen nu framlagt den plan, efter vilken
styrelsen ansåge att det ifrågasatta stuteriet borde organiseras, samt
lämnat utredning rörande kostnaderna ej mindre för denna organisations
genomförande än även för upprätthållande av stuteriets verksamhet,
återstode att redogöra för det sätt, varpå styrelsen tänkt sig stuteriet
successivt satt i verksamhet.
Den 14 mars 1914 skulle det nuvarande arrendet av Ottenby
kungsladugård upphöra. Så snart ske kunde borde byggnadsarbetena
påbörjas. Därest styrelsens förslag bifölles, kunde alla förberedande
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
åtgärder, såsom fastställande av ritningar och utarbetande av arbetsbeskrivningar
ävensom infordrande av entreprenadanbud m. m., dessförinnan
vara vidtagna. Byggnadsarbetena skulle emellertid icke hinna
bliva avslutade under samma år. Utrymme kunde likväl genast provisoriskt
beredas i nuvarande byggnader för uppställande å Ottenby av
25 ston samt 25 stoföl, och alla skäl talade för att så borde ske redan
under loppet av år 1914.
För vård och tillsyn av dessa hästar samt för utförande av övriga
göromål vid stuteriet erfordrades, förutom en för nämnda år tillfälligt
mot arvode anställd veterinär, en fodermarsk, en kusk och två stallbetjänte,
av vilken personal därför borde från Strömsholms hingstdepä
till Ottenby stuteri överflyttas fodermarsken, kusken och en stallbetjänt
den 1 maj 1914 samt ytterligare en stallbetjänt den 1 september
samma år.
Från och med den 1 januari 1915 borde tjänstemännen samt stoöverslcötaren,
8 stallbetjänte och en nattvakt tillträda sina befattningar
vid stuteriet.
Samtidigt borde chefen, redogöraren och veterinären vid ridskolan
å Strömsholm övertaga sina åligganden vid hingstdepån därstädes och
vid densamma anställas eu fodermarsk och 11 stallbetjänte.
Sedermera borde anställandet av stallpersonal vid Ottenby stuteri
fortskrida enligt den i förut omförmälda tabell angivna plan.
Stuteriöverstyrelsen hade icke vidrört den i sammanhang med nu
föreliggande ärende stående frågan om försäljning eller ändrad disposition
av Strömsholms kungsladugård med underlydande, enär denna fråga vore
under särskild utredning, men tilläte sig framhålla, att, därest de för
hästavelns befrämjande nu från Strömsholmsdomänen disponibla inkomster
— så in natura som kontant — komme att frångå styrelsen, det vore
nödvändigt, att statsanslaget till hästavelns befrämjande i motsvarande
män ökades.
Med erinran att de för tjänstemännen vid statens hingstdepåer
gällande avlöningsstater vore fastställda av Kungl. Maj:t med Riksdagen,
varemot Kungl. Maj:t ensam beslutat rörande staterna för hingstdepåernas
betjänte, har stuteriöverstyrelsen, som antoge, att enahanda ordning
skulle tillämpas vid eventuellt fastställande av erforderliga stater för
Ottenbystuteriet, på grund av vad ovan blivit anfört hemställt, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva:
att Ottenby kungsladugård med underlydande finge från den
14 mars 1914 överflyttas från domänstyrelsens till stuteriöverstyrelsens
omedelbara vård och förvaltning;
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 185 höft. (Nr 242.)
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
att å nämnda domän finge upprättas ett statsstuteri för omkring
100 moderston och 5 stambeskällare och i övrigt anordnat i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan angivna plan;
att en av styrelsen föreslagen avlöningsstat måtte från och med
den 1 januari 1915 tillämpas för de vid stuteriet anställda tjänstemännen;
att ifråga om åtnjutande av de i denna stat upptagna avlöningsförmåner
samt ifråga om rätt för omförmälda tjänstemän till fri bostad
och vedbrand samt en mindre trädgård ävensom beträffande deras rätt
till pension, enahanda villkor och bestämmelser skulle lända till efterrättelse,
som de för tjänstemännen vid statens hingstdepåer för närvarande
gällande;
att, vid bifall härtill, den för tjänstemännen vid Strömsholms
hingstdepå fastställda staten måtte från och med den 1 januari 1915
upphöra att vara gällande;
att från och med samma dag chefen för ridskolan å Strömsholm
skulle för utövande av chefskapet över hingstdepån därstädes äga tillsvidare
åtnjuta ett arvode av 1,000 kronor om året, ävensom redogöraren
och veterinären vid samma ridskola för handhavande av den ekonomiska
förvaltningen samt hästsjukvården vid depån vardera ett arvode av
500 kronor, samt,
att avkomsten av Ottenby kungsladugård med underlydande, fortfarande
såsom hittills måtte få av stuteriöverstyrelsen disponeras;
ävensom att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, vid bifall
till vad ovan hemställts, för anläggning av ett stuteri å Ottenby bevilja
ett anslag av 560,550 kronor och därav på extra stat för år 1914 anvisa
det för nämnda år erforderliga beloppet 388,550 kronor.
Därest vad sålunda föreslagits vunne Kungl. Maj:ts och Riksdagens
bifall, anhölle stuteriöverstyrelsen att framdeles få till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag till stat för betjänte vid Ottenby stuteri och
Strömsholms hingstdepå samt rörande andra i sammanhang med detta
ärende stående frågor.
Vid detta stuteriöverstyrelsens utlåtande voro fogade åtskilliga
tabeller m. m., av vilka följande torde böra här meddelas, delvis i något
ändrad uppställning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
27
Tablå över organisationskostnaderna för anläggning av ett statsstuteri
å Ottenby.
A. För stuteriets eget ändamål:
1914. Uppförande av nya byggnader
samt ändrings- och reparationsarbeten
å redan befintliga kronor 193,850: —
Anläggning av vattenledning » 13,000: —
Inköp av hästar ........................... » 82,500: —
Anskaffning av inventarier......... » 5,000:— 294,350:
1915. Inköp av hästar.................................................... kronor 82,500: —
1916. Inköp av hästar...................................................... y> 82,500: —
1917. Inköp av hästar..................................................... » 7,000: —
B. För lantbruket å Ottenby:
1914. Uppförande av nya byggnader
samt ändrings- och reparationsarbeten
å redan befintliga kronor 31,200: —
För anläggning av vattenledning » 7,000: —
För anskaffande av kreatur, dragare,
redskap och andra inventarier
................................. » 100,000: — 138,200: —
Summa organisationskostnader kronor 604,550: —
Den beräknade byggnadskostnaden var närmare specificerad i en
annan tablå. Då emellertid överintendentsämbetet i detta hänseende
framlagt ett mera detaljerat förslag, vartill jag längre fram återkommer,
torde det vara överflödigt att nu utförligare ingå på dessa beräkningar.
Den beräknade inköpskostnaden för hästar framgår av nedanstående
tablå, som jämväl utvisar stuteriöverstyrelsens plan för hästanskaffningen
samt häststockens storlek och sammansättning ävensom leveransen
därifrån av beskällare m. m. till och med år 1921, då stuteriet
beräknas hava vunnit sin avsedda utveckling.
28
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 242.
Tablå över anskaffningen och avgången av hästar vid Ottenby stuteri.
År |
Fullåriga hingstar |
Fölston |
4-åriga ston j |
i 3-åriga |
2-åriga |
1-åriga |
O ''J1 U |
Inköpas |
Överflyttas |
||||||
i ston i |
i hingstar j |
Ö _o ce |
hingstar |
ston |
hingstar |
å kronor |
Svimma |
å kronor |
Summa |
||||||
1914 |
Inköpas............... |
25 |
_ |
_ |
_ |
2,600 |
65,000 |
— |
— |
||||||
> ............... |
25 |
700 |
17,500 |
— |
— |
||||||||||
Vid årets slut |
— |
— |
— |
25 |
— |
— |
— |
_ |
— |
25 |
82,500 |
~ |
— |
||
1915 |
Vid årets början... |
_ |
_ |
25 |
— |
— |
— |
— |
25 |
— |
— |
— |
— |
— | |
|
Inköpas............... |
— |
— |
— |
25 |
— |
— |
— |
— |
— |
2,600 |
65,000 |
— |
— |
||
» ............... |
25 |
700 |
17,500 |
— |
— |
||||||||||
Tillkomma ......... |
5 |
||||||||||||||
Avgå.................. |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
. |
Vid årets slut |
5 |
— |
24 |
25 |
- |
_ |
— |
23 |
— |
25 |
_ |
82,500 |
— |
— |
1916 |
Vid årets början... |
5 |
24 |
25 |
_ |
_ |
23 |
_ |
25 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Inköpas............... |
— |
— |
— |
25 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,600 |
65,000 |
— |
— |
|
> |
25 |
700 |
17,500 |
— |
— |
||||||||||
Tillkomma ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
|
Avgå.................. |
— |
2 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Säljas ............. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
— |
200 |
1,200 |
|
Vid årets slut |
5 |
22 |
23 |
25 |
— |
22 |
— |
23 |
— |
31 |
— |
82,500 |
— |
1£00 |
|
1917 |
Vid årets början... |
5 |
45 |
25 |
22 |
— |
23 |
— |
28 |
3 |
— |
- |
— |
— |
— |
Inköpas............... |
— |
10 |
700 |
7,000 |
— |
— |
|||||||||
Tillkomma ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
24 |
— |
— |
— |
||
Avgå.................. |
— |
2 |
1 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
||
Säljas ............... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 |
— |
— |
200 |
2,400 |
||
Vid årets slut |
5 |
13 |
24 |
20 |
— |
21 |
— |
27 |
3 |
1 22 |
- |
! 7,00oj — |
| 2,400 |
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242. 2(J
År |
i |
Fullåriga hingstar |
Fölston |
O ce eg _öj) «6 ! ^ 1 |
3-åriga |
2-åriga |
1-åriga |
O VI A |
Inköpas |
Överflyttas |
|||||
ston |
hingstar |
0 O -4-> m |
hingstar |
ston |
i n ce j ce |
å kronor |
Summa |
å kronor |
Summa |
||||||
1918 |
| Vid årets början... |
5 |
67 |
20 |
21 |
27 |
3 |
16 |
6 |
||||||
1 Tillkomma ......... |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
40 |
_ |
_ |
__ |
l _ |
|
j Avgå.................. |
— |
4 |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
|
Säljas ............... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
20 |
— |
— |
200 |
4,000 |
|
Vid årets slut |
5 |
63 |
18 |
20 |
— |
27 |
1 3 |
15 |
6 |
20 |
— |
— |
— |
4,000 |
|
1919 |
Vid årets början... |
5 |
81 |
20 |
27 |
3 |
15 |
5 |
10 |
10 |
|||||
Tillkomma ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
~ |
— |
— |
— |
48 |
_ |
_ |
_ |
__ |
|
Avgå.................. |
— |
4 |
2 |
2 |
1 |
2 |
i |
1 |
2 |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
|
Överflyttas ........ |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5,000 |
10,000 |
||
Säljas ............... |
— |
~ |
24 |
— |
— |
200 |
4,800 |
||||||||
Vid årets slut |
5 |
77 |
18 |
25 |
13 |
4 |
9 |
8 |
24 |
— |
— |
- |
41,800 |
||
1920 |
Vid årets början... |
5 |
95 |
25 |
13 |
9 |
8 |
12 |
12 |
||||||
i |
Tillkomma ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
50 |
_ |
_ |
_ |
||
Avgå.................. |
— |
— |
3 |
3 |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
_ |
_ |
_ |
_ |
||
Överflyttas ......... |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5,000 |
15,000 |
|
Säljas ............... |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
500 |
2,500 |
|
» ............... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
28 |
— |
— |
200 |
5,600 |
||
| |
Vid årets slut |
5 |
90 |
22 |
10 |
— |
8 |
7 |
10 |
10 |
28 |
— |
— |
— |
23,100 |
1921 ! |
Vid årets början... |
5 |
112 |
10 |
8 |
7 |
10 |
10 |
14 |
14 |
n |
||||
Tillkomma ........ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
-- |
— |
— |
60 |
— |
_ |
_ |
_ |
|
Avgå.................. |
— |
4 |
2 |
1 |
i |
2 |
2 |
2 |
2 |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
|
Överflyttas ........ |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
—* |
5,000 |
''30,000 |
|
Sä l jas ............... |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
500 |
4,000 |
|
» .............. |
___ |
200 |
6,000 |
||||||||||||
oU |
- |
||||||||||||||
Vid årets slut |
5 |
100 1 |
8 |
7 |
— |
8 |
8 |
12 |
12 |
30 |
— |
— |
— |
40,000 |
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
Rörande driftkostnaderna vid det föreslagna stuteriet under åren
1914—1921 bär stuteriöverstyrelsen framlagt följande tablå:
Kost |
nåd för |
Avgår in-komst för |
||||||
År |
av- löning |
bekläd- nad |
bränsle |
foder |
under- håll |
Summa kostnad |
Återstå-ende netto-kostnad |
|
1914 |
''3,016.6 7 |
129.08 |
235.85 |
8,615.2 2 |
_ |
11,996.82 |
11,996.82 |
|
1915 |
608.63 |
2,954.40 |
27,248.66 |
5,000 |
62,411.6 9 |
— |
62,411.69 |
|
1916 |
28,600.— |
719.20 |
3,145.20 |
42,902.52 |
5,000 |
80,367.01 |
1,200 |
79,167.01 |
1917 |
30,300.— |
829.95 |
3,336.— |
52,894.02 |
5,000 |
92,359.9 7 |
2,400 |
89,959.97 |
1918 |
32,250.— |
940.61 |
3,537.40 |
57,335.58 |
5,000 |
99,063.5 9 |
4,000 |
95,063.59 |
1919 |
33,100.— |
995.04 |
3,632.80 |
59,670.89 |
5,000 |
102,399.63 |
14,800 |
87,599.63 |
1920 |
33,950.— |
1,051.27 |
3,728.20 |
62,672.3 9 |
5,000 |
106,401.se |
23,100 |
83,301.86 |
1921 |
134,800 — |
1,106.60 | 3,823.60 |
63,532.58 |
5,000 |
108,262,7 8 |
40,000 |
68,262.78 |
De i denna tablå upptagna summorna för avlöning, beklädnad,
bränsle och foder grunda sig på utförliga beräkningar rörande behovet
under varje år. Foderpriserna äro upptagna per kilogram till 11.4 öre för
havre, 11 öre för kli, 6.3 öre för hö och 3.4 öre för halm. Personalen
är beräknad att vid organisationens fullständiga genomförande år 1921
bestå av följande befattningshavare med nedan angivna avlöningsförmåner:
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242. 31
# 1 |
; Lön |
Tjänst- görings- pen- ningar |
Ar- vode |
Års- lön |
Summa |
|
Chef ..................... |
4,000 |
2,000 1,200 1,200 1,200 |
6,000 2,700 2,700 2,700 1,200 1,100 950 1,050 850 12,750 500 |
|||
Beridare1).................. |
1,500 |
j Efter 5 år kan lönen höjas med 1 300 kronor och efter 10 år med 2 ålderstillägg å 150 kronor. 2 » » 100 » |
||||
Bokhållare9)............... |
1,500 1,500 |
|||||
j Veterinär3) ............... j Stoöverskötare ......... |
— |
1,200 1,100 950 950 850 12,750 i |
||||
! Fodermarsk............... |
||||||
1 Stoskötare ............... |
||||||
Kusk................ |
1004) |
(2 » > 75 » |
||||
1 stallbetjent........... |
||||||
15 d:o ............ |
||||||
Nattvakt .................. |
500 |
|||||
Summa |
8,500 |
5,600 | |
600 |
17,800 |
32,500 j |
%
b med skyldighet att vid stallskolan undervisa i ridning.
* ” » jämväl föra jordbruksräkenskaperna.
i _Ä * * vl<t stallskolan undervisa i veterinärlära och hovbeslag samt att
uppehålla djursjukvården vid jordegendomen.
4) personligt för nuvarande kusken.
Anm. Samtliga befattningshavare åtnjuta fri bostad samt bränsle.
De i förut intagna tablå över driftkostnaderna upptagna avlöningsbeloppen
äro beräknade med inräknande av sannolika ålderstillägg och
överstiga därför slutsumman i sistnämnda tablå.
Föi övermtendentsämbetets utlåtanden i ämnet torde jag få redo- övermtengöra
i samband med mitt yttrande i fråga om byggnadskostnaderna. dentsäMi
I
en till jordbruksdepartementet överlämnad skrift har Ölands södra Framstaumots
avdelning av Kalmar läns södra hushållningssällskap genom ut- Aning från
sedda ^ ombud kraftigt tillstyrkt förslaget om inrättande av ett stats- land^JMra
stuteri vid Ottenby och betonat den stora och välgörande inverkan detta
stuteri kunde förväntas komma att utöva särskilt på Ölands ädla hästavel.
Det av stuteriöverstyrelsen nu framlagda förslaget om inrättande Departementsav
ett statsstuteri vid Ottenby förtjänar utan tvivel allvarligt beaktande. chefen.
32 Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
Alla torde vara ense om, att den ädla hästaveln är av den betydelse
för landet, särskilt med hänsyn till härens förseende med erforderligt
antal remonter, att staten måste tillse, icke blott att denna avel bedrives
i tillräcklig omfattning utan även att den ledes i sådan riktning, att
resultatet fyller högt ställda krav i kvalitativt hänseende. Härvid bör
uppmärksammas, att denna avel, rätt utövad, kan inom därtill särskilt
ägnade delar av vårt land fortfarande bliva en betydelsefull inkomstkälla
för jordbrukarna.
Statens åtgärder till den ädla hästavelns stödjande och uppmuntran
hava hittills bestått dels i tillhandahållande av beskällare av ädelt blod
och dels i hästpremieringen, som i viss mån gynnar den ädla hästaveln.
Av stor betydelse är även, att staten såsom köpare av remonter är den
utan jämförelse förnämsta avnämaren av ädla unghästar. Sagda åtgärder
komma att kompletteras genom understödjande av enskildas inköp av
ädla avelsston, därest det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget om en
lånefond i dylikt syfte bifalles av Riksdagen.
Det nu föreslagna stuteriet vid Ottenby skulle på ett naturligt sätt
ansluta sig till dessa redan vidtagna eller föreslagna åtgärder samt äga
en dubbel uppgift. Dels skulle det tjäna till att remontera den stam
av lantbeskällare av ädelt slag, som staten fortfarande behöver upprätthålla
för utstationering i de olika orterna, dels skulle det genom försäljning
— i början förnämligast av års föl — i hög grad bidraga till,
att den ädla stostammen och så småningom hela den ädla häststocken
i landet utvecklas i riktning av ensartad och lämplig typ. I detta
hänseende skulle det göra tjänst såsom ett slags avelscentrum. Dessa
bägge synpunkter måste samtidigt hållas i sikte, då det gäller att bedöma
stuteriets behövlighet och den åsyftade valutan för de nedlagda kostnaderna.
Yad då först lantbeskällarnas remontering angår, är det givet, att
denna även kan tänkas fortfarande, liksom hittills, ske genom inköp
från enskilda uppfödare inom landet och från utlandet. Inom landet
äger dock dylik enskild ädel hingstuppfödning rum i så ytterst ringa
utsträckning, att man icke kan räkna på något avsevärt tillskott på
detta sätt. Någon ändring i detta förhållande är knappast antaglig,
åtminstone inom överskådlig framtid. Det återstår vid inköp faktiskt endast
att lita till utlandet. Därifrån hava hittills inköpts dels hingstföl, som
uppfötts vid Flyinge och småningom utgallrats, så att blott de. bästa
kommit till användning, dels ock fullvuxna beskällare. En dylik anskaffningsmetod
av det viktiga hingstmaterialet har dock ej oväsentliga
olägenheter. Såsom redan de tidigare kommittéerna framhållit, kunna för
-
83
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
hållanden uppstå, som göra det ytterst vanskligt och ibland till och med
omöjligt att från utlandet anskaffa dessa hingstar. Det är också mycket
ovisst, om sådana städse kunna anskaffas av en typ, som är särskilt
lämpad för svenska förhållanden. Det är därför av vikt att tillgången å
dylika hingstar så vitt möjligt säkerställes inom landet. Därtill kommer,
att genom hingstarnas inköp från utlandet icke obetydliga kapital
gå ut ur landet. Ifall icke hingstuppfödning inom landet drager en
kostnad, som alltför mycket överstiger inköpskostnaden från utlandet,
måste det därför även ur nationalekonomisk synpunkt betraktas såsom
en fördel, om de behövliga hingstarna kunna anskaffas inom landet.
Då emellertid dylik hingstuppfödning näppeligen för den enskilde kan
bliva en »god affär» och man därför ej kan antaga, att enskilda komma
att annat än i undantagsfall ägna sig däråt, återstår endast för staten
att taga hand om saken.
Men för ett gott och framgångsrikt resultat av all hästavel fordras
att icke blott hingstarna utan även stona äro av tillfredsställande kvalitet
samt att han- och hondjuren äga med varandra ensartad typ. En sådan
typs ernående skulle vad beträffar den ädla stostammen vara nrpcket
ovisst och i allt fall draga särdeles lång tid, ifall den ädla aveln icke
erhölle kraftigare stöd än hittills i sadant syfte. Om däremot g''enom
försäljning av ädla hondjur från samma stam som hingstarna ett betydande
antal dylika djur bleve spridda inom landets produktionsdistrikt
för ädla hästar, skulle uppenbarligen remontaveln vinna ett kraftigt stöd
och energiskt främjas. Detta resultat av ett statsstuteri bör tillmätas
mycket stor betydelse, ehuru det icke direkt låter sig uppskattas i
penningar.
Alla de utlåtanden av kommittéer och stuteriöverstyrelsen, för vilka
jag förut redogjort, innehålla ett kraftigt och bestämt tillstyrkande av
stuterisystemet. 1886 ars kommitté, som vid sitt förslag var bunden
genom de vid dess tillsättande givna instruktioner, ansåg uppenbarligen
själv det av densamma på grund av ekonomiska skäl föreslagna nedläggandet
av stuteriet vid Ottenby såsom en ofördelaktig åtgärd i hästavelshänseende.
Såsom stuteriöverstyrelsen nu framhåller, hava emellertid
sedan dess de förhållanden, som då föranlett, att man ansåg sig böra
nedlägga detta stuteri, så till vida ändrats, som den ädla hästaveln kommit
i ett vida bekymmersammare läge.
Jag finner mig därför böra i princip biträda förslaget om inrättande
av ett dylikt stuteri och går nu att närmare granska det i sådant syfte
framlagda förslaget.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 185 höft. (Nr 242.)
5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
Beträffande stuteriets förläggning är jag fullt ense med stuteriöverstyrelsen,
att Ottenby kungsgård är därtill i alla avseenden synnerligen
lämplig. De härför upprepade gånger anförda skälen torde icke
behöva nu ytterligare utvecklas. Jag vill endast framhålla, att naturförhållandena
vid Ottenby lämna fullgoda betingelser för att de där uppfödda
hästarna skola vid rationell uppfödning och sakkunnig avelsledning
bliva av mycket hög och för svenska förhållanden lämpad kvalitet.
Vidare bör anmärkas, att kommunikationsförhållandena numera blivit
avsevärt förbättrade genom anläggandet av Ölands järnväg med station
blott 2 kilometer från Ottenby samt att den närbelägna Grönhögens
hamn är avsedd att med det snaraste iordningställas medelst anslaget
till byggande av fiskehamnar.
Då egendomens arrende utgår den 14 mars 1914, synes denna
tidpunkt lämplig för att egendomen överflyttas till stuteriöverstyrelsens
egen disposition. Vid första påseendet kunde det ifrågasättas, om icke
åtminstone någon del av egendomen borde fortfarande utarrenderas, och det
är att märka, att 1886 års kommitté vid sin beräkning rörande ett stuteri
därstädes med 100 moderston förutsatte, att huvuddelen av åkerarealen m. m.
skulle utarrenderas. Stuteriöverstyrelsen har nu med styrka framhållit, att
det är ett oeftergivligt villkor, att hela egendomen disponeras av stuteriet.
Jag har inhämtat, att detta delvis beror på de ändrade uppfödningsmetoder
rörande ädla unghästar, speciellt i fråga om utfodringen, som
numera omfattas av sakkunniga på detta område. Under det att fordom
dessa hästar sommartiden lämnades att så gott som sköta sig själva
på betesmarkerna, anses nu saftigt tillskottsfoder av grönfoder böra
givas, och för detta foders producerande kräves en betydlig åkerareal.
Utan jordbruk med tillhörande besättning av nötkreatur skulle även gårdens
inkomstmöjligheter icke kunna fullt utnyttjas, särskilt icke betesmarkerna.
Det syntes även skola bliva fördelaktigare för stuteriet att självt å
åkern i största möjliga grad producera erforderliga kvantiteter av hö, havre,
halm m. in. än att köpa dessa produkter av en arrendator eller från annat
håll. Jag ansluter mig till dessa synpunkter, varvid jag emellertid vill
framhålla nödvändigheten av att jordbruket skötes fullt ekonomiskt, så
att tillfredsställande avkastning ernås. Uppfyllandet av detta oeftergivliga
krav avhänger i väsentlig grad därpå, att den närmaste ledningen
kommer att ligga i lämpliga händer. Om nuvarande arrendet, 11,060
kronor 61 öre, fördelas endast på de 270 hektaren åkerjord, motsvarar
det 41 kronor för hektar, och då är ingenting beräknat för de stora
arealerna av nära 565 hektar äng och 426 hektar betesmark. Det synes
kunna antagas, att avkastningen i förening med de av jordbruket
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
för stuteriet vunna fördelarna bör kunna icke oväsentligt överstiga
nuvarande arrendebeloppet. Frågan om utrotande eller åtminstone reduktion
av hjortstammen torde böra upptagas till förnyad prövning i sammanhang
med närmare föreskrifter rörande kungsgårdens disposition.
På de skäl stuteri överstyrelsen anfört, anser jag, att stuteriet icke
bör avses för mindre än 100 moderston, enär eljest de för en inrättning
av detta slag i varje fall nödvändiga omkostnaderna för tjänstemän
m. m. otvivelaktigt komma att göra aveln för dyr. Vid granskning
av styrelsens tablå över anskaffningen och avgången av hästar
vid stuteriet har densamma synts mig vara uppgjord med tillbörlig försiktighet.
Fölprocenten har beräknats så pass låg, att dess underskridande
icke torde behöva befaras. Åvenså synes antalet genom dödsfall,
olyckshändelser eller andra anledningar avgående hästar vara så pass
högt upptaget, att man även i detta fall torde vara någorlunda tryggad
mot allt för stora fel i beräkningen. Härtill kommer, att inga inkomster
upptagits för de såsom avgångna betecknade djuren, ehuru det är antagligt
att åtskilliga av dessa, ehuru de ej böra bibehållas vid stuteriet,
kunna realiseras såsom bruksdjur.
Vad driftkostnaderna vid stuteriet beträffar, bestå dessa först och
främst av avlöningar. Stuteriöverstyrelsens förslag avser att tjänstemännen,
bestående av chef, beridare, bokhållare och veterinär, skola
överflyttas från Strömsholms hingstdepå med oförändrade avlöningar,
dock med det undantag att veterinärens tjänstgöringspenningar föreslagits
skola höjas från 600 till 1,200 kronor. Jag tillåter mig erinra,
att dessa tjänstemäns avlöningar reglerades vid 1909 års riksdag samt
att bland avlöningsvillkoren finnes intagen föreskrift om skyldighet för
ordinarie tjänstemän att underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad, samt
att, därest göromålen vid depån helt eller delvis överflyttas till annan
anstalt, tjänstgöra vid denna anstalt med bibehållande av den avlöning,
de inneha vid depån. Mot vad styrelsen beträffande tjänstemännen föreslagit
har jag ingen annan erinran att göra än att det. icke synes mig
lämpligt att chefen, såsom hittills, tillsättes medelst fullmakt. Befattningen
såsom chef för stuteriet vid Ottenby blir nämligen av så egenartad
och mångsidigt krävande natur och stuteriets framgång kommer,
såsom jag nyss antytt, att i så hög grad bliva beroende av chefens
personliga förmåga, att det synes lämpligast att underlätta ett möjligen
önskvärt ombyte av denne befattningshavare genom att han förordnas
blott på kortare tid, exempelvis tre år. Hans avlöning bör därför
uppföras såsom arvode, vilket dock kan liksom den nuvarande
36
Eungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 242.
avlöningen fördelas i belopp, som motsvara lön och tjänstgöringspenningar.
Därest den nuvarande chefen vid Strömsholm överflyttas till
Ottenby, utövar denna förändring ingen inverkan vad honom beträffar.
Avlöningsstaten för tjäustemännen vid Ottenby skulle således hava
följande utseende.
Lön |
Tjänst- gö- rings- pen- ningar |
År vode |
Sum- ma |
|
Chef......................... |
_ |
_ |
6,000 |
6,000 |
Beridare* 1)........ ......... |
1,500 |
1,200 |
2,700 |
|
Bokhållare2) ..... ......... |
1,500 |
1,200 |
— |
2,700 |
Veterinär3) ................. |
1,500 |
1,200 |
— |
2,700 |
Summa |
- |
— |
14,100 |
fAv arvodet anses 4,000 kronor motsvara
f lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenf
ningar.
j Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kro
I
nor och efter 10 år med ytterligare 300
kronor.
9 med skyldighet att vid stallskolan undervisa i ridning.
2) » » » jämväl föra jordhruksräkenskaperna.
s) » » » vid stallskolan undervisa i veterinärlära och hovbeslag samt att
uppehålla djursjukvården vid jordegendomen.
Anm. Samtliga befattningshavare åtnjuta fri bostad samt bränsle.
Eftersom förflyttningen av tjänstemän från Strömsholm till Ottenby
icke är avsedd att äga rum förr än med ingången av år 1915, behöver
emellertid icke Riksdagens beslut nu inhämtas rörande denna stat eller
rörande villkoren för åtnjutande av avlöningar å densamma, utan torde
detta, om förslaget om statsstuteriets inrättande nu bifalles av Riksdagen,
böra ske nästkommande år. Det å Strömsholmsdepåns nuvarande stat
upptagna arvode till läkare bör då uteslutas och alltså hela staten upphävas.
Avenså bör den å övergångsstat upptagne skollärarens villkor
regleras.
Styrelsen har även framlagt beräkning rörande den övriga erforderliga
personalen vid stuteriet samt avlöningar till den. Då emellertid
reglerandet av dessa befattningshavares antal och avlöningar torde framdeles
såsom hittills böra tillkomma Kungl. Maj:t ensam, saknar jag nu
anledning att vidare ingå på detta ämne än att uttala, att jag anser
sammanlagda kostnaderna för avlöningar för närvarande lämpligen böra
beräknas så, som styrelsen angivit i sin tablå över driftkostnaderna.
Rörande övriga utgiftsposter i sistberörda tablå har jag ingen
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
erinran att göra. Visserligen synas mig de beräknade prisen å havre,
hö och halm vara, då ju fråga är om produkter, som i avsevärd utsträckning
alstras vid stuteriets eget jordbruk, snarare höga än låga, men om
dessa pris i verkligheten komma att ställa sig lägre, blir ju foderkostnaden
minskad och det ekonomiska resultatet förbättrat. '' Beräkningen av
driftkostnaderna i dess helhet anser jag alltså kunna godtagas.
Stuteriöverstyrelsens i utlåtandet den 15 november 1912 uttalade
åsikt, att hingstdepån å Strömsholm bör i betydligt minskad omfattning
bibehållas, synes mig välgrundad. Enligt vad chefen för lantförsvarsdepartementet
meddelat, synes hinder icke böra möta för en anordning,
varigenom tillsynen över den blivande hingstdepån vid Strömsholm
. ävensom bokföringsgöromålen och veterinärvården därstädes ombesörjas
genom nämnda departements föranstaltande, därest gottgörelse
från hästavelsanslaget erhålles med det av stuteriöverstyrelsen nu föreslagna
beloppet, 2,000 kronor om året. Härom torde emellertid icke
något definitivt beslut nu böra fattas.
För närmare .utredning angående de med den ifrågasatta stuterianläggningen
förknippade ekonomiska förhållandena har jag från stuteriöverstyrelsen
införskaffat uppgift rörande de grunder, på vilka styrelsen
stöder sitt uttalande i utlåtandet den 15 november 1912, att, om styrelsen
fortfarande finge disponera de till hästavelns befrämjande för närvarande
anvisade tillgångarna, det skulle bliva möjligt att utan vidare
tillskott av statsmedel upprätthålla såväl stuteriet å Ottenby som hingstdepåerna
å Strömsholm och Flyinge i deras av styrelsen föreslagna
omfattning samt bestrida övriga från anslaget till hästavelns förbättrande
nu utgående utgifter ända till år 1921, från och med vilket år
en ökning av statsanslaget med 30,000 kronor skulle erfordras.
_ Hen härom lämnade uppgiften utgår från den förutsättning, att
de till stuteriöverstyrelsens förfogande ställda tillgångarna skola lämna
samma avkastning som hittills. Dessa tillgångar äro dels det å ordinarie
stat under nionde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till
hästavelns förbättrande, vilket, med bortseende från den däri ingående
särskilda anslagsposten till prisbelöningar för hästar, uppgår till 131,050
kronor, samt Strömsholms, Flyinge och Ottenby kronoegendomar. Avkastningen
av de två förstnämnda har upptagits efter medeltalet under
senare år med respektive 65,274 kronor 90 öre och 41,763 kronor 59
öre. Avkastningen av Ottenby har upptagits lika med den nuvarande
arrendeavgiften 11,060 kronor 61 öre. Inalles uppgå härigenom dessa
påräkneliga inkomster till 249,149 kronor 10 öre. I nedanstående tabell
38
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 242.
har öretalet uteslutits. Därest arrendeinkomsterna från Strömsholm och
Flyinge minskas genom försäljning av egendomar eller annorledes, förutsätter
beräkningen, att motsvarande vederlag erhålles. Då emellertid
dylika ändringar bero av förhållanden, som icke hava något samband med
upprättande av stuteri vid Ottenby, synes stuteriöverstyrelsen hava förfarit
riktigt, då den i detta sammanhang beräknat inkomsterna på nu
angivet sätt.
Utgifterna, som böra bestridas med dessa inkomster, samt det ekonomiska
resultatet för varje år beräknas av styrelsen på följande sätt.
År |
Till- gång vid årets början |
Inkom- ster |
Utgifter (löpande) |
Inköp |
Summa utgifter |
Till- gång vid årets slut |
||||||
Summa |
Stuteri-översty-relsen, |
Otten- by |
a, |
Hingstar |
Sum- ma |
|||||||
Summa |
g g> it M |
från Ottenby |
från an- nät båll |
|||||||||
1914 |
249,149 |
249,149 |
186,259 |
11,997 |
198,256 |
15 |
_ |
_ |
12,000 |
210,256 |
38,893 |
|
1915 |
38,893 |
249,149 |
288,042 |
140,929 |
62,412 |
203,341 |
15 |
— |
— |
12,000 |
215,341 |
72,701 |
1916 |
72,701 |
249,149 |
321,850 |
140,929 |
79,167 |
220,096 |
15 |
— |
— |
12,000 |
232,096 |
89,754 |
1917 |
89,754 |
249,149 |
338,903 |
140,929 |
89,960 |
230,889 |
15 |
— |
— |
12,000 |
242,889 |
96,014 |
1918 |
96,014 |
249,149 |
345,163 |
140,929 |
95,064 |
235,993 |
10 |
— |
— |
12.000 |
247,993 |
97,170 |
1919 |
97,170 |
249,149 |
346,319 |
140,929 |
87,600 |
228,529 |
— |
2 |
2 |
20,000 |
248,529 |
97,790 |
1920 |
97,790 |
249,149 |
346,939 |
140,929 |
83,302 |
224,231 |
— |
3 |
2 |
30,000 |
254,231 |
92,708 |
1921 |
92,708 |
249,149 |
341,857 |
140,929 |
68,263 |
209,192 |
— |
6 |
3 |
50,000 |
259,192 |
82,665 |
1922 |
82,665 |
249,149 |
331,814 |
140,929 |
67,000 |
207,929 |
— |
7 |
8 |
85,000 |
292,929 |
38,885 |
1923 |
38,885 |
249,149 |
288,034 |
140,929 |
52,000 |
192,929 |
— |
10 |
5 |
85,000 |
277,929 |
10,105 |
1924 |
10,105 |
249,149 |
259,254 |
140,929 |
42,000 |
182,929 |
— |
12 |
3 |
75,000 |
257,929 |
1,325 |
Utgifterna för stuteriöverstyrelsen, Strömsholm och Flyinge utgöras
för varje år dels av 20,000 kronor till styrelsen (dennas stat uppgår
till 14,350 kronor, vartill komma ålderstillägg och resekostnader),
dels av 92,311 kronor 90 öre till Flyinge enligt medeltalet av utgifterna
under åren 1907—1911 och dels av utgifterna för Strömsholm, vilka
för år 1914 beräknats med ledning av hittillsvarande medeltal till
73,947 kronor 98 öre samt för vart och ett av följande år, då denna
hingstdepå beräknas minskad enligt styrelsens förslag, till 28,617 kronor
94 öre. Öretalen äro avjämnade till helt krontal.
Utgifterna för Ottenby äro till och med år 1921 beräknade i över -
39
Kungl. Jdajds Nåd. Proposition Nr 242.
ensstämmelse med styrelsens tablå vid dess utlåtande den 15 november
1912. Den nu meddelade kalkylen är emellertid fullföljd ända till år
1924 och upptager betydligt minskade utgifter för åren efter 1921,
synbarligen beroende av beräknad ökad inkomst genom leverans av
beskällare. Beräkningarna för dessa sista år äro emellertid i hög grad
approximativa, om än det synes sannolikt, att stuteriets nettokostnad
skall kunna icke oväsentligt nedbringas under det för år 1921 upptagna
beloppet.
Under de fem första åren beräknas inköpen av hingstföl till uppfödning
vid Flyinge skola fortsättas, varefter de avses skola upphöra
och i stället beskällarnas remontering ske från Ottenby och genom inköp
av hingstar från annat håll. Ottenbyhingstarna äro avsedda att gottskrivas
stuteriet med 5,000 kronor för varje. Det är att märka, att
Ottenby beräknas leverera ett stigande hingstantal, som för år 1924
upptages ända till 12. Det synes mig dock ovisst, om så stort antal
fullgoda hingstar kan slutligen erhållas av en beräknad årsproduktion
av allenast omkring 30 hingstföl, av vilka ungefär hälften säljes redan
såsom årsföl. Åtskilliga unghingstar avgå nämligen alltid av olika anledningar
eller måste kasseras såsom beskällare. Ifall årliga antalet
av stuteriet levererade fullgoda beskällare uppgår till inemot 10, torde
man böra vara fullt tillfredsställd i detta hänseende.
Tabellen utvisar, att under de första åren efter Ottenbystuteriets
upprättande och Strömsholmsdepåns starka minskning ett årligen stigande
överskott beräknas komma att uppstå, påtagligen beroende på
att några dyrbarare hingstinköp då icke anses nödvändiga, enär den
nuvarande stammen av beskällare jämte de unghingstar, som komme att
lämnas från Flyinge efter uppfödningen av de där inköpta hingstfölen,
anses bliva tillräckliga för att tillgodose den ädla hästavelns behov inom
de inskränktare områden, dit den är ämnad att koncentreras. Från och
med år 1920 skulle dessa överskott småningom konsumeras just till följd
av det då anyo inträdda behovet av hingstinköp i större omfattning och
skulle vid 1924 års utgång vara nästan fullständigt förbrukade. Till
hästavelns fortsatta upprätthållande i samma omfattning skulle då krävas
ökat statsanslag. Stuteriöverstyrelsen har emellertid i sitt merberörda
utlåtande anfört, att dylikt ökat anslag torde erfordras redan 1921.
Detta skulle bero därpå, att det är mycket möjligt att överskotten komme
att förbrukas tidigare än denna kalkyl angiver. Detta kan, enligt vad
jag. inhämtat, antagas bliva föranlett dels av nödvändighet att redan
vid inrättandet av Ottenby stuteri medelst inköp anskaffa några av de fem
stambeskällare, som skola uppställas där och för vilka ingen inköpskostnad
40
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 242.
upptagits i beräkningen över stuteriets driftkostnad, enär man där utgått
från den förutsättningen, att dessa hingstar kunde utväljas bland statens
nuvarande beskälare, dels av inköp även sedermera av en eller annan fullblods-
eller kalvblodshingst och dels av möjligen erforderligt återköp till
Ottenby av avelsston, på sätt stuteriöverstyrelsen omförmält i sitt utlåtande.
Det torde emellertid nu svårligen kunna beräknas, när behovet av höjt
statsanslag av nu ifrågavarande anledning kommer att inträda, men det
synes antagligen icke behöva ske före år 1921. Om dylik höjning blir
erforderlig av andra anledningar är en annan sak.
Om man nu söker med ledning av dessa beräkningar närmare
undersöka det sannolika ekonomiska resultatet av det ifrågasatta stuteriet,
bör genast framhållas, att en dylik undersökning alltid måste
lämna synnerligen osäkra siffror, då ju så många ovissa moment ingå
i förutsättningarna för densamma.
Först torde då böra erinras, att 1886 års kommitté beräknade,
att Ottenby under de fem åren 1881—1885 lämnat i medeltal 4.2 djur
om året för en beräknad kostnad av 10,186 kronor 38 öre för varje.
Denna beräkning synes dock böra uppställas något annorlunda för att
stuteriets ekonomiska resultat skall tydligt framgå. Inalles hade under
sagda fem år från stuteriet levererats 11 hingstar och 10 ston och
samtliga 21 djur äro medräknade i medeltalssiffran 4.2 per år. Stona,
vilka samtliga införlivades med moderstostammen vid Ottenby och alltså
endast tjänade till dennas vidmakthållande samt utgjorde driftkostnad
för stuteriet, böra emellertid icke medräknas, då man vill veta den avkastning,
stuteriet lämnade. Måhända borde ej heller de två hingstar,
som kvarstannade vid Ottenby, medräknas, men då de kanske tillfördes
därvarande lantbeskällaruppsättning, kunna de räknas som vinst. Stuteriets
verkliga avkastning var alltså 11 hingstar under 5 år eller 2.2
hingstar om året. Delas årskostnaden med detta antal, visar sig, att
varje hingst kostade staten 19,446 kronor.
För femårsperioden 1886—1890 synes motsvarande kostnad, på
enahanda sätt beräknad, uppgått till något över 12,000 kronor.
Det måste medges, att i betraktande av de pris, till vilka utvuxna
hingstar då kunde inköpas från utlandet, dessa uppfödningskostnader
synas hava varit alltför höga, i synnerhet under första femårsperioden,
och framför allt om tillbörlig hänsyn tages till att, enligt samstämmiga
uppgifter, de då från Ottenby levererade hingstarna voro av underlägsen
kvalitet. Att Ottenby stuteri vid nämnda tid på grund av många
samverkande omständigheter, främst dålig skötsel, nedsjunkit på ett
synnerligen lågt plan, får nämligen icke förbises.
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
-Det föreslagna nya stuteriet skulle enligt stuteriöverstyrelsens
beräkning komma att, när det erhållit sin avsedda utveckling eller år
lp21, draga en årskostnad av något över 108,000 kronor. Om för försålda
årsföl samt utrangerade hästar beräknas inflyta det av stuteriöverstyrelsen
för år 1921 i sådant avseende angivna beloppet, 10,000 kronor,
återstår en summa av ungefär 98,000 kronor, utgörande kostnaden för
frambringandet av de från stuteriet levererade hingstarna. Dessas antal
har i ovan sist intagna tabell beräknats stiga från 6 under år 1921 till
12 under år 1924 och skulle väl därefter bibehållas vid sistnämnda
siffra. I anslutning till vad jag förut anfört, anser jag, att medeltalet
bör för säkerhets skull beräknas något lägre, och upptager det därför
till allenast 9. hingstar om året. Om nu 98,000 kronor delas med detta
antal, visar sig, att varje hingst skulle komma att kosta ej fullt 11,000
kronor. Vid jämförelse med de pris, som numera måste betalas för framstående
avelshingstar, som inköpas från utlandet, synes detta pris icke
vara högt. Enligt vad jag inhämtat betinga nämligen för närvarande
framstående treåriga halvblodshingstar i utlandet intill 20,000 kronor och
det är ej heller alltid att påräkna, att sådana kunna erhållas. Av stor
betydelse är även, att de i vissa hänseenden olika förhållanden, varunder
det föreslagna stuteriet skulle arbeta i jämförelse med det äldre,
samt de nyare grundsatser i fråga om uppfödningen, som skola tillämpas,
giva grundad anledning antaga, att kvaliteten av de hingstar, som
komma att levereras från Ottenby, ingalunda behöver beräknas understiga
de från utlandet inköpta hingstarnas utan fullt motsvara densamma
och, om hänsyn tages till hingstarnas lämplighet speciellt för
svenska förhållanden, sannolikt till och med överträffa densamma.
Denna beräkning kan emellertid sägas vara för stuteriet alltför
ogynnsam. Hela omkostnaden bör nämligen ej läggas enbart på de
levererade hingstarna. Stuteriets ändamål var ju även att genom försäljning
av stoföl framkalla en ensartad stostam och därigenom befordra
avelns konsolidering. Redan 1886 års kommitté hade ögonen öppna
för en dylik gynnsam inverkan av ett stuteri, men fann densamma då
kunna ernås blott i mycket ringa grad, beroende dels på stuteriets obetydliga
omfattning och dels på den låga kvaliteten av dess hästbesättning.
Helt annorlunda bör förhållandet bliva vid det större och av
förstklassiga _ avelsdjur uppsatta stuteri, som nu skulle ifrågakomma.
Den omständigheten att en icke ringa del av stomaterialet, som tillföres
lantbeskällarna, kommer att leda sitt ursprung från Ottenby på grund
av fölförsäljningarna därifrån, bidrager att lägga en fast grundval för
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 185 käft. (Nr 242.) 6
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
framarbetandet av en ensartad, lämplig halvblodstyp, och detta är en
mycket värdefull del av resultatet av stuteriets verksamhet.
Det återstår mig nu att närmare beröra förslaget i fråga om anläggningskostnaderna
för stuteriet.
Förslaget härom innefattas i sammandrag uti den förut meddelade
tablån över organisationskostnader, upptagande: byggnadskostnad er
225,050 kronor, kostnad för anläggande av vattenledning 20,000
kronor, anskaffningskostnad för inventarier vid stuteriet 5,000 kronor,
inköpskostnad för den första uppsättningen av moderston under åren
1914—1917 tillhopa 254,500 kronor samt slutligen anskaffningskostnad
för kreatur, inventarier m. m. för lantbruket ävensom rörelsekapital för
detsamma 100,000 kronor. Inalles uppgå dessa utgifter till den betydande
summan av 604,550 kronor.
Vad först byggnadskostnaderna angår, bar jag att anmäla överintendentsämbetets
i ärendet avgivna utlåtanden den 4 februari och den
28 mars 1913. I förstnämnda utlåtande anmälde ämbetet endast, att
de då företedda ritningarna och förslagen vore så ofullständigt avfattade,
att de icke kunde läggas till grund för en granskning. Ämbetet,
som i anledning härav erhöll anmodan att skyndsamt låta upprätta nya
ritningar, har med det senare utlåtandet överlämnat dylika jämte arbetsbeskrivning
och kostnadsberäkning. Av dessa handlingar inhämtas bland
annat följ ande.
Den gamla stallbyggnaden skulle iordningställas till stall för moderston,
unghästar och föl. Tjänstemännens förra ladugård skulle inredas
till stall för fullåriga hästar, sjukstall, vagnbodar m. m. Logbyggnaden
skulle delvis inredas till stall för stambeskällarna och i övrigt fortfarande
användas till loge. Den södra flygeln skulle anordnas till bostad
åt bokhållaren samt kontorsutrymmen och den norra till bostad åt beridaren
samt tvättstuga, varjämte å vindarna till bägge flyglarna skulle
anordnas rum för tillfälliga besökande. Vissa andra äldre byggnader
skulle repareras till bostäder för sex stallbetjänte, jordbruksarbetare och
extra personal. Därjämte erfordrades nybyggnader bestående av en
bostadsbyggnad för veterinären och en för jordbruksförvaltaren samt
nio bostadsbyggnader av växlande storlek för den återstående personalen
vid stuteriet och lantbruket.
Dessa byggnadsarbeten och kostnaden för desamma äro sammanförda
i nedanstående tabell.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 242.
Nybyggnader för stuteriet.
43
1 bostad för veterinär................................... |
. kr. |
10,500: — |
|
[stoöverskötare ...................... |
|||
1 » T) |
stoskötare ............................... |
» |
9,000: — |
1 » » • |
fodermarsk ............................ kusk ........................................ |
5 |
9,000: — |
5 bostäder » |
stallbetjänte å 6,300: — .... |
• » |
31,500: — |
kr. |
60,000: — |
||
Oförutsedda |
utgifter, ritningar, tillsyn |
||
m. m. cirka 10 procent....................... |
6,000: — kr. |
||
Ombyggnader och reparationer för stuteriet. |
|||
Gamla stallarna ............................................. |
kr. |
127,000: — |
|
F. d. tjänstemännens ladugård.................. |
» |
13,200: — |
|
Logbyggnaden............................................... |
» |
11,000: — |
|
Södra och norra flyglarna ........................ |
» |
7,800: — |
|
Äldre byggnaders reparation till bostäder |
|||
för sex stallbetjänte och extra personal |
3> |
2,000: — |
|
Oförutsedda |
utgifter, ritningar, tillsyn |
||
m. m. cirka 12 procent..................... |
)) |
19,000: — kr. |
|
Nybyggnader för lantbruket. |
|||
1 bostad för |
jordbruksförvaltare ............ |
kr. |
10,500: — |
It. D < |
slöjdare ................................ smed ....................................... |
9,000: — |
|
1 » t> |
rättare .................................. |
» |
6,000: — |
kr. |
25,500: — |
||
Oförutsedda |
utgifter, ritningar, tillsyn |
||
m. m. cirka 10 procent ..................... |
T> |
2,500: — kr. |
66,000: —
kr. 180,000: —
kr. 28,000: —
Ombyggnader och reparationer för lantbruket.
Äldre byggnaders reparation till bostäder
för 16 jordbruksarbetare........................ kr. 3,200: — kr.
3,200:
summa kr. 277,200: —
Överintendentsämbetet framhåller, att den förut beräknade kostnadssumman
för byggnadsarbeten, 225,050 kronor, alltså måst böjas
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
med 52,150 kronor och att denna höjning berott dels därpå, att
själva byggnadskostnaderna ansetts böra ökas med 24,650 kronor, och
dels därpå, att för ritningar, tillsyn och oförutsedda utgifter, vartill
inga belopp förut beräknats, nu ansetts böra upptagas 10 procent
av nybyggnadskostnaden och 12 procent av kostnaden för om- och
tillbyggnader, tillhopa 27,500 kronor.
De av överintendentsämbetet nu framlagda ritningarna, vilka uppgjorts
efter ett av chefen för stuteriöverstyrelsen avlämnat program,
synas mig vara praktiska och ändamålsenliga och utvisa, att byggnaderna
komma att på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål samtidigt
som onödiga prydnader och omkostnader undvikits. Att byggnadskostnaden
ökats beror, enligt vad jag inhämtat, delvis därpå, att under
det stuteriöverstyrelsens förslag innehöll, att de nya bostadsbyggnaderna
skulle uppföras av trä, överintendentsämbetets förslag avser deras uppförande
av tegel. Denna ändring synes mig innebära avsevärda fördelar.
Då samtliga byggnadsarbeten synas vara för ändamålet behövliga, finner
jag mig icke kunna tillstyrka någon nedsättning i den av ämbetet beräknade
kostnadssumman.
Mot de beräknade kostnaderna för vattenledning, inventarier vid
stuteriet och anskaffning av uppsättning av avelsston har jag ingen
erinran att göra.
Rörande det återstående kostnadsbeloppet, 100,000 kronor, för anskaffande
av kreatur m. m. för lantbruket, har jag från stuteriöverstyrelsen
inhämtat, att däri ingår, bland annat, för utsäde, foder, grundförbättringar,
skogsplanteringar m. m. ett belopp av 29,000 kronor samt
för driftkapital ett belopp av 15,000 kronor. Stuteriöverstyrelsen har
ansett särskilt driftkapital erforderligt, enär jordbruket redan från början
påkallade åtskilliga utgifter, såsom för löner, vedbrand, arbetskostnader
m. m., men några inkomster av jordbruket icke vore att påräkna förrän
under hösten eller vintern.
Då egendomens avkastning huvudsakligen är avsedd att förbrukas
för stuteriets behov, anser jag icke större nötkreatursbesättning höra
hållas därstädes än som erfordras för personalens förseende med mjölk
och för ett ekonomiskt utnyttjande av egendomen, i den mån detta
icke kan ske genom de där uppställda hästarna. Vad grundförbättringar
och skogsplanteringar angå synas dessa arbeten till väsentlig del
kunna ske småningom och bestridas av egendomens avkastning. Vad
driftkapitalet beträffar, finner jag visserligen erforderligt, att medel finnas
tillgängliga till bestridande av vissa utgifter, intill dess inkomst av jordbruket
erhålles; dock synes mig knappast så stort belopp, som styrelsen
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.
beräknat, behöva särskilt anvisas till driftkostnader. Jag finner av dessa
skäl det till 100,000 kronor upptagna anslaget kunna minskas till
75,000 kronor.
Inalles skulle sålunda organisationskostnaderna bliva följande:
Byggnadsarbeten ............................
Vattenledning ..................................
Inköp av hästar...............................
Inventariar till stuteriet................
» m. m. till lantbruket
......... kr. |
277,200: — |
......... )) |
20,000: — |
......... » |
254,500: — |
......... » |
5,000: — |
......... » |
75,000: — |
kr. 631,700:
_ Enligt vad stuteriöverstyrelsen meddelat, kan för dessa kostnaders
bestridande disponeras ett belopp av 44,000 kronor, utgörande återstående
brandskadeersättning för byggnader å Ottenby. Alltså skulle
erfordras anslag å 587,700 kronor eller 27,150 kronor mer än som
beräknats, då jag den 14 januari 1913 förberedelsevis anmälde detta
ärende.. Då en del av byggnadskostnaderna synes kunna utan olägenhet
skjutas över till år 1915, behöver icke av denna anledning det i
Fördelningen av dessa anslag på |
de |
7 7 särskilda åren |
|
År 1914 |
Byggnadsarbeten.................... |
kr. |
250,050: — |
Vattenledning ........................... |
» |
20,000: — |
|
År 1914 |
Inköp av hästar...................... |
82,500: — |
|
Inventarier till stuteriet......... » m. m. till lånt- |
» |
5,000: — |
|
bruket .................................... |
y> |
75,000:- 1; |
|
Avgår för brandstodsmedel... |
» 1915
1916
1917
432,550
44,000
Byggnadsarbeten .
Inköp av hästar....
Återstår behövligt anslag kr. 388,550
................... kr. 27,150: —
............... » 82,500:— 5
................................................ »
............................................... »
109,650
82,500
7,000
Summa kr. 587,700: —
Därest det nu ifrågasatta statsstuteriet upprättas, och största delen
av den nuvarande personalen vid Strömsholms hingstdepå förflyttas dit,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 185 käft. (Nr 242.) 7
46
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 242.
bliva åtskilliga bostadsbyggnader vid Strömsholm lediga. Jag anser
mig böra meddela, att särskilda av mig jämlikt nådigt bemyndigande
tillkallade sakkunniga för utredande av frågan om dispositionen av
Strömsbolmsdomänen föreslagit, att stallbetjäningens ledigblivande bostäder
därstädes skulle anvisas till arbetarbostäder för arrendelotten
Strömskolms kungsladugård m. m. Eljest skulle dylika arbetarbostäder
få anordnas för en beräknad kostnad av omkring 10,000 kronor. Besparandet
av denna utgift bör rätteligen tillgodoräknas anläggningskostnaderna
för Ottenbystuteriet.
Då Ottenby egendom för närvarande är anslagen till stuteriväsendets
behov och avsikten är, att detta förhållande skall fortfara, synes något
beslut av Riksdagen icke, såsom stuteriöverstyrelsen ifrågasatt, erfordras
för att densamma skall ställas under stuteriöverstyrelsens omedelbara
vård och förvaltning utan torde detta tillkomma Kungl. Maj:t. Domänstyrelsens
befattning med densamma avser allenast egendomens utarrendering
m. m. för stuteriväsendets räkning, men egendomen ingår icke i
statens domäners fond.
Jag får därför nu allenast hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå Riksdagen
att för upprättande å Ottenby kungsladugård med underlydande
av ett statsstuteri för omkring 100 moderston och 5 stambeskällare
samt i övrigt anordnat i huvudsaklig överensstämmelse med ovan av
mig angiven plan bevilja ett anslag av 587,700 kronor och därav å
extra stat för år 1914 anvisa 388,550 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet skulle med den lydelse, bilaga.....till
detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Alstermark.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913,