Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

1

Nr 235.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad
lydelse av § 3 samt övergångsbestämmelserna i gällande
avlöning sreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning den 18 juni
1910; given Stockholms slott den 7 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att dels antaga närlagda förslag till ändrad lydelse av § 3 samt övergångsbestämmelserna
i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910
dels förklara, att de ändrade bestämmelserna må tillämpas såsom om de
varit gällande vid 1913 års ingång.

Handlingarna i ärendet skola Riksdagens vederbörande utskott
tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd
och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 178 käft. (Nr 235.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 3 samt övergångsbestämhielserna i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning den 18 juni 1910.

§ 3.

1. Med avseende å rätt att efter viss tids fortsatt tjänstgöring
komma i åtnjutande av i staten fastställd avlöningsförliöjning gälla
följande allmänna bestämmelser:

att tidpunkten för första förhöjningen inträder efter tre år under
villkor, att tjänstinnehavaren under mer än fyra femtedelar av den
tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott
vitsord bestritt innehavande tjänst eller annan tjänst vid tullverket med
samma fasta avlöning som med den förra är förenad eller ock högre
fast avlöning eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller deltagit i utbildningskurs
inom tullverket, och för andra förhöjningen efter ytterligare tre år på
samma villkor samt för tredje förhöjningen efter än ytterligare tre år,
ävenledes på samma vilkor, under iakttagande, vad var och en av
omförmälda avlöningsförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej
får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder
den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, samt

att tjänstinnehavare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av avlöningsförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må samma förhöjning tillträda.

2. Därest innehavare av ordinarie befattning vid tullverket —
befattning hos generaltullstyrelsen däri inbegripen — konstitueras till
annan befattning, som tillhör verkets lokalförvaltning eller kust- eller
gränsbevakning, och han redan intjänat högre belopp i lön och tjänstgöringspenningar
sammanlagda än den fasta begynnelseavlöningen för

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

den befattning, till vilken lian konstitueras, skola honom omedelbart
tillgodoföras så många avlöningsförhöjningar i den sistnämnda befattningen,
att hans fasta avlöning i densamma icke blir lägre än sammanlagda
beloppet av den lön och de tjänstgöringspenningar, som han
vid tiden för tillträdandet av den nya tjänsten skulle kommit att åtnjuta,
därest han kvarstått å sin förra tjänst.

3. Skulle befattningshavare, som avses i mom. 2 här ovan, vid
tillträdande av ny tjänst, med eller utan tillämpning av vad i sagda
moment stadgas, erhålla fast avlöning, som icke med minst ett belopp,
motsvarande en å den förra tjänsten utgående avlöningsförhöjning,
överstiger hans fasta avlöning å sistnämnda tjänst, må han med avseende
å rätt till ytterligare avlöningsförhöjning även tillgodoräkna sig intill tre
år av den tid, han innehaft den vid konstituerandet till den nya tjänsten
utgående avlöning; med iakttagande dock, att högre fast avlöning än
den för den nya tjänsten bestämda slutavlöningen icke utgår.

4. Har befattningshavare vid tillträdande av ny tjänst kommit i
åtnjutande av avlöningsförhöjning, skola den eller de återstående avlöningsförhöjningarna
utgå såsom om befattningshavaren vid tillträdandet av
tjänsten intjänat stadgad tid för erhållande av honom då tillgodoförd
avlöningsförhöjning.

Övergångsbestämmelser.

1. Beträffande de tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning eller
kust- eller gränsbevakning, som övergått å 1911 års stat, ävensom beträffande
dem, vilka konstituerats att med 1911 års ingång tillträda
befattning vid någon av tullverkets nyssnämnda avdelningar, skola i
avseende å beloppet av den fasta ingångsavlöningen vid sådant tillträde
ävensom beträffande därefter ifrågakommande avlöningsförhöjningar
tillämpas följande särskilda bestämmelser.

Ifrågavarande tjänstemän anses vara fördelade i följande grupper,
nämligen:

A. Tjänstemän av högre grad.

Tredje gruppen, överinspektörer och kustbevakningschefer ävensom
tullförvaltare med begynnelseavlöning av 5,500 kronor eller därutöver
samt överkontrollörer;

Andra gruppen. Tullförvaltare, som ej tillhöra tredje gruppen,
ävensom förste kontrollörer, kontrollörer, tullfiskaler och gränsbevakningschefer.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Första gruppen. Kammarskrivare och inspektörer.

B. Tjänstemän av lägre grad.

Tredje gruppen. Överuppsyningsmän, kustöveruppsyningsmän
och gränsöveruppsyningsmän.

Andra gruppen. Uppsyningsman, kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän,
vaktmästare med minst 1,500 kronors begynnelseavlöning
ävensom gränsridare.

Första gruppen. Vaktmästare, som ej tillhöra andra gruppen,
kustvakter och kustroddare.

Denna gruppindelning skall tillämpas så, som om den varit gällande
vid 1911 års ingång; och skola tjänsterna anses hava jämväl före år
1911 tillhört den grupp, dit de, enligt vad nu är sagt, äro hänförliga.

Tjänsteman äger tillgodoräkna sig

dels den tid, som förflutit, sedan han, vare sig på grund av konstitutorial
eller, efter ingången av år 1908, på grund av förordnande i följd
av frågan om omreglering av tullverkets stater, tillträtt innehavande å
ordinarie stat redan uppförd befattning eller annan ordinarie befattning,
tillhörande samma eller högre grupp, eller därmed likställd befattning
inom centralverket, varvid tjänsteman skall anses hava under den tid,
han innehaft befattning å generaltullstyrelsens stat, tillhört: ledamot av
styrelsen samt befattningshavare av andra graden — tredje gruppen
bland tjänstemän av högre grad; befattningshavare av första graden —
andra gruppen bland samma tjänstemän; samt vaktmästare — andra
gruppen bland tjänstemän av lägre grad;

dels den tid, varunder han efter år 1900 på grund av stadigvarande
förordnande inom tullverket bestritt vare sig tjänst å extra
avlöningsstat eller tjänst med avlöning å extra stat eller ock tjänst i
omedelbar eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänstinnehavare,
dock under villkor att den sålunda bestridda befattningen är
att anse såsom motsvarande eller jämförlig med tjänst inom samma
grupp som den tjänst, vilken tillträdes, eller inom högre grupp;

dels ock, därest han befordrats från tjänst i lägre grupp till tjänst
i närmast högre grupp, intill tre år av den tid, under vilken han tilläventyrs
innehaft tjänst eller tjänster i den lägre gruppen, sedan han
med tillämpning av övergångsbestämmelserna i övrigt haft rätt att
komma i åtnjutande av sista avlöningsförhöjningen vid tjänst i den
lägre gruppen.

För åtnjutande av den förmån, som nu är nämnd, skola gälla
enahanda villkor, som i § 3 av avlöningsreglementet stadgats för tillträde
i allmänhet av avlöningsförhöjning efter viss tids fortsatt tjänstgöring.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

2. Den, som före 1910 års utgång antagits till extra ordinarie
tjänsteman eller betjänt vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller
gränsbevakning samt, därest lian före sagda tidpunkt vunnit ordinarie
anställning, övergår å 1911 års stat eller med eller efter ingången av
år 1911 konstitueras till ordinarie tjänst, må, i den mån generaltullstyrelsen
finner honom böra komma i åtnjutande av en dylik förmån,
i avseende å rätt till avlöningsförhöjning vid kammarskrivar-, inspektörs-,
vaktmästar-, kustvakt-, gränsridar- eller kustroddartjänst räkna sig till
godo vad som överstiger åtta år av den tid, han före konstituerandet
till någon av nyssberörda tjänster med eller utan ersättning effektivt
tjänstgjort; och må, under enahanda villkor som förut i denna punkt
sagts, tjänsteman, som före 1910 års utgång antagits till extra ordinarie
kammarskrivare, i fråga om rätt till avlöningsförhöjning vid överuppsyningsmans-
eller uppsyningsmanstjänst likaledes räkna sig till
godo vad som överstiger åtta år av den tid, han effektivt tjänstgjort
före konstituerandet till sådan tjänst.

3. Tjänsteman, som före år 1911 befordrats till tjänst, vars
innehavare enligt bestämmelserna i punkt 1 här ovan är att hänföra
till andra gruppen bland tjänstemän av högre grad, eller som med eller
efter ingången av år 1911 vinner sådan befordran, må — i förstnämnda
fall dock endast om tjänstemannen övergår å 1911 års stat — i avseende
å rätt till avlöningsförhöjning tillgodoräknas intill tre år av den tid,
varunder han innehaft tjänst såsom överuppsyningsman eller uppsyningsman,
sedan han enligt övergångsbestämmelserna i övrigt haft
rätt att komma i åtnjutande av tredje avlöningsförhöjningen vid sådan
tjänst; skolande således av extra ordinarie kammarskrivare innehavd
överuppsyningsmans- eller uppsyningsmanstjänst i fråga om avlöningsförhöjning
medföra samma rätt som innehavd kammarskrivartjänst.

4. I avseende å rätt till avlöningsförhöjning vid vaktmästartjänst,
tillhörande andra gruppen bland tjänstemän av lägre grad, må tjänsteman
tillgodoräknas ej mindre tid, varunder han före år 1908 innehaft roddartjänst
å ort, där begynnelseavlöningen vid vaktmästartjänst enligt 1911
års stat utgör minst 1,500 kronor, än även tid, varunder han före år
1911 innehaft kammarvaktmästartjänst.

5. Därest tjänsteman, vid tillträdandet av löneförmåner enligt
1911 års avlöningsstat, skulle komma att i fast avlöning jämte ortstillägg,
om sådant förekommer, erhålla lägre inkomst än som med
tillämpning av hittillsvarande avlöningsbestämmelser vid ingången av
år 1911 skulle hava tillkommit honom i lön, tjänstgöringspenningar och
ålderstillägg, äger han att såsom personligt avlöningstillägg uppbära

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

skillnaden, intill dess den fasta avlöningen jämte ortstillägget stigit till
nyssberörda belopp.

6. I avseende å tjänsteman vid tullverket — innehavare av befattning
hos generaltullstyrelsen däri inbegripen — som övergått å 1911
års stat, ävensom i avseende å den, som konstituerats att med 1911 års
ingång tillträda befattning vid tullverket — befattning hos styrelsen
däri inbegripen — skola, därest sådan tjänstinnehavare före 1920 års
utgång konstitueras till annan befattning, som tillhör tullverkets lokalförvaltning
eller kust- eller gränsbevakning, i avseende å beloppet av
den fasta ingångsavlöningen vid tillträdet av den sistnämnda befattningen
ävensom beträffande därefter ifrågakommande avlöningsförhöjningar
tillämpas enahanda bestämmelser, som här ovan meddelats under
punkt 1, oavsett om å den nya tjänsten på grund av lägre begynnelseavlöning
vid densamma först tillförts honom en eller två avlöningsförhöjningar
enligt § 3 avlöningsreglementet.

7. De innehavare av befattningar vid tullverkets lokalförvaltning
eller kust- eller gränsbevakning, vilka icke hava skyldighet att åtnöjas
med blivande lönereglering samt icke före den 1 november 1910 förklarat
sig vilja övergå på 1911 års stat och underkasta sig detta reglemente,
komma att bibehållas vid förut gällande avlöningsförmåner med
de för dessas åtnjutande givna föreskrifter ävensom, i den mån ej annat
föranledes av bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem.

Kungl. Maj:ts Nåd* Proposition Nr 235.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde:

I proposition den 14 januari 1910 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen,
i sammanhang med framläggande av ny lönestat för tullverket,
att godkänna propositionen åtföljande förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

I skrivelse den 10 juni 1910 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel anmälde Riksdagen vad i anledning
av, bland annat, Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition av Riksdagen beslutats.
Enligt berörda skrivelse hade Riksdagen vidtagit åtskilliga ändringar
i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till avlöningsregle -

Behov av
revision av
avlöningsreglementet.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

menta. De mera betydande ändringarna häri hade varit föranledda
därav, att Riksdagen beträffande sättet för bestämmandet av å tjänst vid
tullverket utgående avlöningsförhöjning varit av en annan uppfattning
än den, som tagit sig uttryck i Kungl. Maj:ts förslag. Enligt sistnämnda
förslag voro tjänstemännen indelade i vissa ålderstilläggsgrupper
med föreskrift, att tidpunkten, då tjänstinnehavare skulle kunna komma
i åtnjutande av första ålderstillägget skulle under vissa angivna
villkor inträda efter tre år sedan han tillträtt innehavande tjänst eller
tjänst, tillhörande samma eller högre ålder still äggsgrupp eller därmed likställd
befattning inom centralverket, ävensom att den, som från tjänst
i lägre gruppen befordrades till tjänst i närmast högre sådan grupp,
finge i och för avlöningsförhöjning i sistnämnda grupp tillgodoräknas
den tid intill tre år, under vilken han tilläventyrs innehaft tjänst i den
lägre ålderstilläggsgruppen sedan han intjänat stadgad tid för att
komma i åtnjutande av tredje löneförhöjningen. I sin ovannämnda skrivelse
hade emellertid Riksdagen yttrat, att, då enligt Kungl. Maj:ts förslag
inom en och samma ålderstilläggsgrupp sammanförts befattningar
med betydande skillnad i avlöning, nyssberörda beräkningsgrunder synts
Riksdagen innebära en så stark avvikelse från de regler för ålderstilläggs
tillgodonjutande, som vore gällande inom andra verk, att Riksdagen icke
kunnat bifalla det föreliggande förslaget uti ifrågavarande hänseende.
Riksdagen hade därför ersatt de av Kungl. Maj:t i nu berörda avseende
föreslagna stadgandena med bestämmelser därom, att tjänsteman för åtnjutande
av avlöningsförhöjning i regeln ägde tillgodoräkna sig tjänstetid
blott å innehavande befattning. Å andra sidan hade emellertid Riksdagen
ansett billigt, att de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna
i viss utsträckning vunne tillämpning beträffande den dåvarande personalen.
I sådant syfte upptog Riksdagen bland övergångsbestämmelserna
den av Kungl. Maj:t föreslagna indelningen i ålderstilläggsgrupper, och
skulle nämnda indelning ligga till grund för beräkningen av den fasta
ingångsavlöningen dels vid tillträde av 1911 års stat, dels ock för tjänstemän,
som med 1911 års ingång tillträtt denna stat, vid befordran
till annan befattning, därest sådan befordran skedde före 1920 års
utgång.

I enlighet med de av Riksdagen uttalade principerna beträffande
rätt för tjänsteman att komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning inflöto
i omförmälda förslag till reglemente bestämmelser härom dels i §
3 dels ock i övergångsbestämmelserna.

I överensstämmelse med det av Riksdagen beslutade författningsförslaget
utfärdade Kungl. Maj:t den 18 juni 1910 kungörelse angående

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning.

Under den jämförelsevis korta tid, avlöningsreglementet av den
18 juni 1910 varit gällande, hava hos Kung]. Maj:t anförts besvär över
ett stort antal av generaltullstyrelsen meddelade beslut, varigenom gjorda
framställningar om avlöningsförhöjning för tulltjänstemän blivit avslagna.
Regeringsrätten, som förehaft dessa besvärsmål, har i regeln på grund
av ordalydelsen i avlöningsreglementet och därvid fogade övergångsbestämmelser
ansett sig ej kunna göra ändring i generaltullstyrelsens
beslut. I många av dessa fäll hava emellertid förhållandena varit sådana,
att man icke kunnat undgå att finna framställningarna materiellt sett fullt
befogade och bifall till desamma betingat av rättvisa och billighet. Och
det kan med säkerhet förutsägas, att, därest avlöningsreglementet och
dess övergångsbestämmelser förbliva oförändrade, det inom de närmaste
åren skall inträffa allt flera och flera fall, då tillämpningen av dessa
föreskrifter i den riktning, vari desamma nu måst tolkas, skall te sig
såsoin i hög grad stridande mot rättvisa och billighet och långt ifrån
förenlig med det syfte, som otvivelaktigt varit avsett, då dessa föreskrifter
tillkommo, nämligen att bereda de tulltjänstemän, som på grund
av ogynnsamma iförhållanden inom verket måst under en oskäligt lång
tid mot ingen eller mycket obetydlig och långt ifrån tillräcklig gottgörelse
tjänstgöra såsom extra ordinarie, en särskild förmån såsom ersättning
härför.

Också har statskontoret, som avgivit infordrade utlåtanden i omförmälda
besvärsmål, i några av dessa utlåtanden med skärpa framhållit
de brister, av vilka särskilt övergångsbestämmelserna lida. Sålunda
yttrar statskontoret i underdåningt utlåtande den 28 mars 1912 i anledning
av besvär av tullförvaltaren I. Andersén rörande honom förvägrad
löneförhöjning, bland annat, att övergångsbestämmelserna onekligen
kuude i vissa fall medföra rätt egendomliga konsekvenser, såsom
t. ex. att klaganden, därest han den 1 januari 1912 blivit befordrad till
annan tjänst med samma avlöningsförmåner, skulle hava fått såväl den
honom förvägrade andra som även den tredje avlöningsförhöjningen två
år tidigare än han med bibehållande av sin innehavande tjänst kunde
erhålla, ävensom att det knappast kunde synas rättvist, att, om t. ex.
av två tjänstemän, som vid 1911 års ingång tillträtt tjänst, den ena
haft tre fulla lönetursår, men den andre eu eller annan dag mindre att
räkna sig till godo, den förre skulle få samtliga sina tre avlöningsförhöjningar
hela tre år tidigare än den senare. Men dessa omständigBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 17S höft. (Nr 235.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

heter kunde, fortsätter statskontoret vidare, om de också måhända häntydde
på önskvärdheten av en ändring i föreskrifterna, dock ej inverka
på bedömandet av det föreliggande besvärsmålet, där frågan blott gällde
föreskrifternas riktiga tolkning. — I ett annat utlåtande av den 17 maj
1912, avgivet i anledning av förste kontrollören H. D. Petersons med
fleras besvär över styrelsens beslut i liknande frågor anför statskontoret
efter att hava erinrat om sina i nyssnämnda underdåniga utlåtande av
den 28 mars 1912 gjorda uttalanden, bland annat, följande.

»Vad i det nu föreliggande besvärsmålet och åtskilliga andra därmed
likartade ärenden, vari statskontoret denna dag jämväl avgiver
underdåniga utlåtanden, förekommit, har ytterligare framhäft de fullkomligt
orimliga resultat, vartill övergångsbestämmelserna leda. På
grund härav har statskontoret ansett sig icke kunna nu underlåta att
framhålla nödvändigheten av att en omarbetning av bestämmelserna
äger rum i syfte att förebygga dylika, för rättsuppfattningen kränkande
och av Riksdagen för visso ej avsedda konsekvenser. Det torde emellertid
icke tillkomma statskontoret att avgiva förslag till sålunda förändrade
bestämmelser.»

Med överlämnande av dels tvenne framställningar från styrelsen
för Sveriges allmänna tull tjänstemannaförening om ändringar i omförmälda
avlöningsreglemente dels ock en dylik framställning från styrelsen
för Sveriges tullmannaförening har generaltullstyrelsen i underdånig
skrivelse den 14 november 1912 anfört, bland annat, följande.

Den efter hand vunna vissheten, att avlöningsreglementets och
övergångsbestämmelsernas stadgande angående rätten till avlöningsförhöjning
måste tolkas på ett icke blott för tjänstemännen högst otillfredsställande
utan även i många fall mot billighet och rättvisa stridande
sätt, samt förhoppningen att, sedan detta förhållande påvisats genom av
Kungl. Maj:t meddelade beslut, statsmakterna skulle finnas villiga att
vidtaga de ändringar i sagda föreskrifter, vilka kunde vara erforderliga
för undanröjande av nämnda missförhållanden, hade, redan innan ovanberörda
framställningar från tulltjänstemännens sammanslutningar inkommit
till styrelsen, föranlett styrelsen att vara betänkt på en underdånig
framställning om sådana ändringar. Sedermera hade omförmälda
skrivelser från tulltjänstemannaföreningen och tullmannaföreningen ingivits
till styrelsen; och vad i dessa skrivelser, särskilt i den ena av de
av tulltjänstemannaföreningen överlämnade, förekomme, hade än yttermera
stadfäst styrelsens övertygelse, att en ändring av ifrågavarande
delar av avlöningsreglementet vore i hög grad påkallad såväl av hän -

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 235.

syn till billighet och rättvisa som för att förverkliga vad som torde
få antagas hava varit avsikten med desamma. Styrelsen hade därför
utarbetat och överlämnade med sin berörda skrivelse förslag till
ändring av § 3 i avlöningsreglementet ävensom av övergångsbestämmelserna
i samma reglemente.

I det jag hänvisar till berörda av generaltullstyrelsen i nu förevarande
avseende utarbetade förslag, som finnes detta protokoll bifogat
jämsides med de nuvarande bestämmelserna i ämnet, övergår jag till
den av styrelsen angivna motiveringen för dess förslag eller i de fall,
då styrelsen åberopar de av tull tjänstemannaföreningen anförda skälen,
vad denna förening i frågan anfört.

Beträffande § 3 avlöningsreglementet, som i förslaget uppdelats i
moment, anför styrelsen till en början följande.

»Ändringen i första momentet har föreslagits med anledning av
Kungl. Maj:ts i regeringsrätten den 9 maj 1912 meddelade utslag, varigenom
en vaktmästare, som tidigare innehaft vaktmästare''änst i högre
avlöningsklass förklarats berättigad att för åtnjutande av avlöningsförhöjning
vid. innehavande tjänst jämlikt § 3 avlöningsreglementet tillgodoräkna
sig den tid, han innehaft tjänsten i den högre klassen. Om
billigheten härav torde icke något tvivel kunna råda.»

Sedan styrelsen härefter anmärkt, att Kungl. Maj:t i detta fall,
som _ finnes refererat i regeringsrättens årsbok för 1912, nr 56, gjort
ändring i generaltullstyrelsens beslut, vari styrelsen givit uttryck åt den
uppfattningen, att den nuvarande ordalydelsen av § 3 första stycket
lade hinder i vägen för den begärda avlöningsförhöjningen, fortsätter
styrelsen.

»Då det emellertid synts styrelsen såväl billigt, att även tid, varunder
en tjänsteman förut innehaft tjänst med samma avlöning som
den, vilken är förenad med hans innehavande tjänst, må räknas honom
till godo för av 1 öningsförhöjning å sistnämnda tjänst, som även lämpligt,

att Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut---1- finge uttryck i författ ningsrummets

ordalydelse, har ändringen i paragrafens första moment
blivit föreslagen.»

Vad det föreslagna andra momentet av förutberörda § 3 beträffar
anför styrelsen vidare.

;)}I andra momentet har till en början uttrycket ''befordras’ utbytts
mot konstitueras. Enahanda ändring har vidtagits i förslagets punkt

Generaltullstyrelsens

förslag till
ändringar i
avlöningsreglementet.

§ 3 avlöningsreglementet.

mom. 1.

mom. 2.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

6 av övergångsbestämmelserna. Anledningen härtill är dels att det
stundom, t. ex. vid en tjänstemans förflyttning från tullförvaltartjänst
av klass 4 till kontrollörstjänst eller från tjänst av första graden i styrelsen
till sådan tullförvaltartjänst, kan vara tvivelaktigt, huruvida en
verklig befordran må anses föreligga, dels ock att det givetvis icke kan
vara rimligt, att stadgandet icke skulle kunna tillämpas i.fall, då allenast
en transport från t. ex. en tullförvaltartjänst av en viss klass till en
annan sådan tjänst av samma klass, således icke .en befordran, äger
rum. Vad slutligen beträffar den föreslagna förändringen av momentets
sista ord, torde grunden härför lättast framgå av ett exempel. Om en
tullförvaltare av klass 3, som åtnjuter två avlöningsförhöjningar, alltså
5 600 kronor, och den 1 januari nästpåföljande år skulle bliva berättigad
att erhålla tredje förhöjningen, alltså en avlöning av tillhopa 6,000
kronor, skulle i december månad bliva konstituerad till tullförvaltartjänst
av klass 2 att tillträdas berörda den 1 januari, skulle han enligt momentets
nuvarande lydelse endast erhålla 5,900 kronor å den nya tjänsten.
Hade däremot befordringen till klass 2 ägt rum i nämnda januari månad,
då han redan kommit i åtnjutande av slutavlöningen, 6,000 kronor, vid
tjänsten i klass 3, skulle han å tjänsten i klass 2 erhålla 6,300 kronor.
Det synes därför billigt, att han å den senare tjänsten erhåller så många
avlöningsförhöjningar, att hans fasta avlöning icke blir lägre än den
avlöning, som han vid tiden för tillträdandet av den nya tjänsten skulle
kommit att åtnjuta, därest han kvarstått å den gamla tjänsten. Det
föreslagna stadgandet är tydligen av ringa räckvidd; ty då tjänster i
tullverket alltid tillträdas den 1 i månaden näst efter konstituerandet,
kan detsamma endast komma att’ tillämpas i de fall, då konstituerandet
sker i december månad före det år, då rätt till avlöningsförhöjning inträder.
Det torde måhända böra anmärkas, att samma resultat, som
den föreslagna förändringen åsyftar, redan nu kan vinnas så att säga
på en bakväg, nämligen därigenom, att tillsättningen av den nya tjänsten
uppskjutes från dag i december månad till dag i därpå följande januari,
då hån redan tillträtt den sista avlöningsförhöjningen vid den gamla
tjänsten.»

»torn. 3. Beträffande mom. 3 i sitt förslag hänvisar generaltullstyrelsen till

vad tulltjänstemannaföreningen i sin ovanberörda skrift anfört. Jag tilllåter
mig med anledning härav ur ifrågavarande skrift återgiva vad
däri beträffande nuvarande ordalydelsen av § 3 avlöningsreglementet
anförts. Föreningen säger sålunda, bland annat, följande.

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 235.

»Nämnda paragraf (§ 3) skyddar tjänsteman endast mot att vid
befordran erhålla lägre fast avlöning än han förut åtnjutit. Skulle fasta
avlöningen däremot ställa sig lika med den förut innehavda, så råder
nog sista stycket i paragrafen bot därför, men endast till en ringa del,
ty med den avfattning detta nu har, torde dess förmenta fördel endast
tillkomma sådana, som å den förra tjänsten en viss tid intill 3 år innehaft
å densamma utgående slutavlöning, och detta till och med endast
i det fall, de dessutom enligt närmast föregående bestämmelse om lägre
avlöning tillförts en eller två avlöningsförhöjningar å den nya tjänsten
(högre än tredje kan ej erhållas). Detta inträffar dock endast vid tvenne
fall, nämligen vid befordran från tullförvaltare klass 4 med alla avlöningsförhöjningarna
(kronor 5,200) till tullförvaltare klass 3, då han får lägre
begynnelseavlöning (kronor 4,800) och därför först tillföres en avlöningsförhöjning
och så på grund av överår får kronor 5,600, samt vid befordran
från tullförvaltare klass 2 (6,700) till tullförvaltare klass 1.

Dessa båda fäll tillgodoses dock genom övergångsbestämmelserna,
enär befordran i vartdera sker inom samma grupp. Bestämmelsen ifråga
är under sådana förhållanden så gott som illusorisk.»

Härefter omnämnes i tulltjänstemannaföreningens skrivelse, hurusom
man inom föreningens styrelse till en början tänkt sig bestämmelserna
i nuvarande § 3 sista stycket förtydligade genom en omredigering
av ifrågavarande stycke på följande sätt:

''Skulle befattningshavare vid tillträde av ny tjänst erhålla fast
ingångsavlöning till samma belopp, som han redan åtnjuter i lön och
tjänstgöringspenningar tillsammantagna, må han med avseende å rätt
till ytterligare avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig intill tre år av den
tid, han innehaft den vid utnämningen till honom utgående avlöning.''

Emellertid har föreningen ej ansett att genom en dylik omredigering
allt vore vunnet, utan anföres gent emot den ifrågasatta omformuleringen
av sista stycket av § 3 följande.

»Paragrafen skyddar fortfarande icke dem, som få tillfälligt högre
lön, d. v. s. dem, som genom att stanna på den gamla tjänsten ännu
en kort tid vid liknande befordran skulle betydligt tidigare vunnit än
högre avlöning. En kammarskrivare A. utnämnes till tullförvaltare av
klass 5 i december 1915 efter att i 2 år 11 månader hava haft första avlöningsförhöjningen
å kammarskrivartjänsten, således med avlöning kronor
3,200. Han får enligt föregående punkt i § 3 vid befordringen fast
ingångsavlöning med kronor 3,300, således högre avlöning än förut. Mera
kan han enligt nuvarande bestämmelser icke erhålla utan måste tjäna
ytterligare fulla 3 kalenderår för att få ny förhöjning. Hade han där -

14 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 235.

emot befordrats en månad senare i januari 1916, skulle han då å kammarskrivartjänsten
haft kronor 3,600 och därmed genast som tullförvaltare
klass 5 fått kronor 3,700. Ett annat förhållande kan härvid ock
inträffa. Antag att A. befordrats som först sagts i december 1915. En
kamrat till honom B. samtidigt med A. utnämnd till kammarskrivare, utnämnes
på grund av färre tjänsteår och mindre meriter en månad senare
i januari 1916 till samma slags tjänst som A. Med tillhjälp av dessa
egendomliga bestämmelser kommer han nära 3 år före A. i åtnjutande
av avlöningen kronor 3,700. Det ligger i öppen dag, att dylika oegentligheter
böra avhjälpas.

Ser man nu till, vid vilka befordringstillfällen sådana oegentligheter
kunna uppstå, finner man lätt, att de alltid förekomma, då tjänsteman
av högre grad icke åtnjuter slutavlöning å sin tjänst samt vid
befordran icke erhåller en fast avlöning, som med minst 400 kronor
överstiger det belopp, han förut uppburit i lön och tjänstgöringspenningar
tillsammantagna.

Som förut i exemplet framhållits uppkomma dessa oegentligheter
därigenom att tjänsteman vid befordran innehaft en viss avlöning under
kortare tid än tre år och att den icke utgör slutavlöning. Vid befordran
tages enligt § 3 avlöningsreglementet icke hänsyn härtill vid bestämmandet
av ingångsavlöningen, och kan senare detta missförhållande icke
regleras, så länge han förbliver vid samma tjänst.»

I detta sammanhang vill jag påpeka, att de av föreningen nu
senast relaterade missförhållandena i de flesta fall avhjälpas genom
att, på sätt generaltullstyrelsen föreslår, övergångsbestämmelserna i avlöningsreglementet
förklaras tillämpliga jämväl å efter år 1911 ifrågakommande
avlöningsförhöjningar, men tillåter jag mig å andra sidan
framhålla, att ifrågavarande missförhållanden, även därest generaltullstyrelsens
omförmälda förslag till omformulering av övergångsbestämmelserna
godkännes, kvarstå vid befordran från grupp till grupp.

Efter denna anmärkning återgår jag till tulltjänstemannaföreningens
skrivelse, vari i anslutning till ovanstående vidare anföres:

»Åven torde det vara ganska tvivelaktigt, ifall tjänsteman, som
vid befordran från grupp till grupp å tjänst i den lägre innehaft alla
avlöningsförhöjningarna och därefter i den högre gruppen tillträtt eu
tjänst med lägre fast begynnelselön än han förut åtnjutit i lön och
tjänstgöringspenningar tillsammans och förty tillföres en eller tvenne avlöningsförhöjningar
vid den nya tjänsten, får för ytterligare avlöningsförhöjning
å denna räkna sig till godo den tid intill 3 år, han tilläventyrs
innehaft slutavlöningen på den lägre tjänsten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235. 15

Ett sådant fall inträffar t. ex. om en kammarskrivare med avlöning
kronor 4,000, som innehafts över 3 hela kalenderår, blir befordrad
till tullförvaltare av klass 5. Såsom därvid erhållande lägre fast begynnelseavlöning
kronor 3,300 tillföres han två avlöningsförhöjningar och
får kronor 4,100. Detta avlöningsbelopp skulle emellertid kommit honom
till godo lika väl strax efter det han första gången uppburit kronor
4,000 som kammarskrivare. Han borde därför med tillhjälp av de 3
överåren vid nämnda befordran genast erhållit en ytterligare avlöningsförhöjning
och därmed ingångsavlöning kronor 4,500. Detta torde dock
under nuvarande förhållanden vara ovisst.»

Med hänsyn till de av föreningen framhållna synpunkterna har
föreningen föreslagit, att sista punkten av § 3 avlöningsreglementet
skulle erhålla viss förändrad lydelse. Generaltullstyrelsen har vid avfattandet
av mom. 3 i berörda § upptagit föreningens ifrågavarande
förslag såsom sitt med vissa förändringar, vilka dock med ett mindre
väsentligt undantag uteslutande äro av formell beskaffenhet.

Beträffande det av generaltullstyrelsen föreslagna nya fjärde momen- Mom. 4.
tet av § 3 yttrar styrelsen, att detsamma tillkommit i syfte att förhindra
en sådan tolkning av paragrafens föregående bestämmelser, att en tjänsteman,
som vid tillträdande av ny tjänst erhållit t. ex. två avlöningsförhöjningar,
skulle för vinnande av den tredje behöva vänta nio år —
en tolkning, som tilläventyrs skulle kunna tänkas men som uppenbarligen
varken är rimlig eller avsedd.

I detta sammanhang tillåter jag mig omnämna, att den omförmälda
tolkningen av § 3 enligt vad generaltullstyrelsens utlåtande i anledning av
ett av förutberörda besvärsmål ger vid handen varit av styrelsen ifrågasatt,
men att regeringsrätten i åtskilliga av sina hänledning av berörda
besvär meddelade utslag avböjt tanken på en dylik tolkning (se regeringsrättens
årsbok 1912 nummer 69; besvär av tullförvaltaren E. A. Bergman).

Vad övergångsbestämmelserna angår anför härefter styrelsen beträf- övergångs
fande de föreslagna ändringarna i punkt 1 följande. ^serna1"61

»Då tjänstetillsättningar i tullverket ske medelst konstitutorial, har Punkt \
uttrycket ''utnämnes'' eller ''utnämning’ ersatts med ''konstituera’ eller
''konstituerande''.

Enligt nådiga kungörelsen den 2 juni 1911 gjordes den ändring i
övergångsbestämmelsernas gruppindelning, att gränsridare uppflyttades
från första till andra gruppen bland tjänstemän av lägre grad, varjämte

Övergångsbestämmelsernas

tillämpning å
avlöningsfärhöjningar.

(Punkt 1
m. fl.)

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

föreskrevs, att vad sålunda förordnats skulle tillämpas så, som om det
varit gällande vid 1911 års ingång. Detta har i styrelsens förslag
uttryckts genom den ifrågasatta ändringen av det stycke i punkt 1, som
följer närmast efter gruppindelningen.»

Flertalet av ovan omförmälda besvärsmål hava föranletts därav att
de nuvarande övergångsbestämmelserna må tillämpas endast vid bestämmandet
av den fasta ingångsavlöningen men däremot icke med avseende
å därefter förekommande avlöningsförhöjningar. Generaltullstyrelsen,
som i sin förutberörda skrivelse härefter övergår till behandlingen av
detta förhållande, yttrar härom följande:

»Detta föranleder, bland annat, dels att endast de tjänstemän, som
vid övergången till 1911 års stat hade eller vid därefter blivande konstituerande
till ny tjänst hava jämna 3, 6, 9 eller 12 tjänsteår, få räkna
sig dessa till godo i sin helhet, varemot andra gå miste om ett eller två
av dessa år, dels ock att, oaktat punkt 2 innehåller medgivande för
tjänsteman att under vissa förutsättningar få räkna sig till godo vad som
överstiger åtta år av extratiden, detta medgivande icke bliver av någon
betydelse med mindre den effektiva extratidstjänstgöringen uppgår till
minst elva år. För att undanröja dessa missförhållanden är det nödvändigt
och har även av styrelsen föreslagits, att de nuvarande punkterna
1, 2, 3 och 5 i övergångsbestämmelserna må få tillämpas även
vid bestämmande av avlöningsförhöjningar. En följd härav bliver naturligtvis,
att jämlikt den föreslagna punkten 6, som motsvarar nuvarande
punkt 5, bestämmelserna i punkt 1 komma att i avseende å tjänsteman,
som före 1920 års utgång konstitueras till tjänst, varom i punkten förmäles,
äga tillämpning även efter sagda tidpunkt i högst nio års tid;
men detta förhållande kan enligt styrelsens åsikt icke anses annorlunda
än billigt och rättvist. För övrigt torde för en sådan tjänsteman enahanda
resultat i allt fall uppstå med tillämpning av den tolkning, som,
på sätt framgår av vad styrelsen anfört i fråga om det föreslagna nya
mom. 4 av § 3 avlöningsreglementet, rimligtvis bör givas åt de föregående
momenten av samma paragraf.»

I anslutning till vad generaltullstyrelsen sålunda anfört ber jag
få anmärka att i det stora flertalet av förut omförmälda besvärsmål
angående avlöningsförhöjningar yrkas dylika förhöjningar just med
anledning därav, att vederbörande klagande, som vid 1911 års ingång
på grund av övergångsbestämmelserna fått 1 eller 2 förhöjningar, dessutom
haft rätt att tillgodoräkna sig ytterligare tid av ej fullt tre år.

På grund av att övergångsbestämmelserna ej tillämpas på efter år

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

1911 ifrågakommande avlöningsförhöjningar, kommer denna »övertid»
ej alls i betraktande, utan först tre år efter 1911 eller alltså 1914 inträder
rätten till nästa avlöningsförhöjning. Det kan alltså hända att en tjänsteman
på grund av en eller ett par dagars kortare tjänstgöringstid än en
annan får vänta så gott som tre år längre på nästa avlöningsförhöjning
än den andre tjänstemannen.

Angående det stadgande, som innehålles i 3:dje dels — punkten Tjänstemans
av övergångsbestämmelsernas punkt 1 i gener al tullstyrelsens förslag ^Lgsfu^öjyttrar
styrelsen: ning vid be »Stadgandet

avser att tjänsteman, som innehaft en lägre tjänst i den l°.rdr?n. f™n

° J 7 o i n r* i • tjänst i lägre

lägre gruppen under till exempel tva överar och därelter konstitueras till grupp till
annan högre tjänst i samma grupp — varvid han tydligen genast kommer tPnst\n!iri
åtnjutande av slutavlöningen vid denna tjänst — skall vid sedan ske- grupp.
ende befordran till tjänst i högre grupp få för avlöningsförhöjning vid (3:dP dtls
denna räkna sig till godo sammanlagda överåren, intill tre, vid båda
tjänsterna i den lägre gruppen, om han nämligen icke innehaft den högre
tjänsten i den lägre gruppen tillräckligt länge för att på grund av överår
allenast vid den komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning vid tjänsten
i den högre gruppen. För befogenheten av ett sådant medgivande måste
goda skäl anses föreligga, då det icke kan vara rimligt, att tjänstemannen
på grund därav, att han före sin befordran till den högre gruppen innehaft
högre tjänst i den lägre gruppen, skall komma i sämre ställning i
avseende å rätt till avlöningsförhöjning vid tjänsten i den högre gruppen,
än som skulle varit fallit, om han befordrats direkte från den lägre
tjänsten i den lägre gruppen till tjänsten i den högre gruppen. Vadare
innehåller förslaget, att överåren skola få räknas från den tidpunkt,
tjänstemannen med tillämpning av övergångsbestämmelserna haft rätt att
komma i åtnjutande av sista avlönings förhöj ningen vid den lägre gruppens
tjänst. Det skulle således icke, såsom nu, fordras, att han verkligen
intjänat stadgad tid för att i den lägre gruppen komma i åtnjutande av
den sista avlöningsförhöjningen. Genom ändringen skulle vinnas, att
överåren från den extra tiden skulle kunna inverka i fråga om rätt till
avlöningsförhöjning vid tjänst i vilken grupp som helst och därigenom
indirekte komma även de äldre tjänstemän till godo, som under sin föregående
tjänstetid mest lidit av de dåliga befordringsförhållandena, sålunda
dem, vilka medgivandet att räkna överår från extratiden i främsta
rummet torde hava varit avsett att hjälpa. Så som ifrågavarande stadgande
nu är formulerat, kommer förmånen att räkna överår från extratiden,
på sätt tydligt framgår av de i tulltjänstemannaföreningens skrivelse
anförda exempel, i mycket mera avsevärd mån yngre och senare
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 178 käft. (Nr 235.) 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

befordrade tjänstemän till godo än äldre och tidigare befordrade; och
exemplen visa även, att de resultat, vartill nuvarande föreskrifter leda,
måste, såsom statskontoret uttrycker sig, anses fullkomligt orimliga och
för rättsuppfattningen kränkande samt förvisso icke av Riksdagen avsedda.
Styrelsen kan fördenskull icke finna annat, än att en åtgärd, som avser
att åtminstone i någon män undanröja sådana missförhållanden, måste
vara synnerligen befogad.)''

De åberopade exemplen i tulltjänstemannaföreningens skrivelse
tillåter jag mig att i detta sammanhang återgiva.

En tjänsteman D., antagen till e. o. kammarskrivare år 1887,
utnämnes efter 13 års effektiv tjänstgöring att fråiy och med den 1
januari 1901 vara kammarskrivare på extra stat. År 1910 innehade
han å gamla staten 1 ålder stillägg å tjänsten samt tick vid övergången
till nya staten den 1 januari 1911 alla avlöningsförhöjningarne å densamma
på grund av 5 överår som extra ordinarie och 10 år på innehavande
befattning.

En annan E., antagen i verket år 1892, utnämnes efter 13 års
effektiv tjänstgöring till ordinarie kammarskrivare från och med den
1 januari 1907. Å gamla staten hade denne således icke ännu vid övergången
till nya staten intjänt något ålderstillägg men fick då för
bestämmande av ingångsavlöning tillgodoräkna sig 5 överår som extra
ordinarie och 4 år på innehavande tjänst och kom därigenom genast
den 1 januari 1911 i åtnjutande av alla avlöningsförhöjningarna på
kammarskrivartjänsten. Han erhöll alltså samtidigt med D. slutavlöning
vid sådan tjänst. D. befordras den 1 augusti 1912 till kontrollör.
Därvid har han enligt nuvarande punkt 1 övergångsbestämmelserna att
för erhållande av avlöningsförliöjning å nya tjänsten, blott tillgodoräkna
sig 2 år 7 månaders övertid från lägre gruppen och erhåller således endast
begynnelseavlöningen kronor 4,200. Sedermera har han alls ingen nytta
av dessa överår, varför han först den 1 januari 1916 kommer i åtnjutande
av första avlöningsförhöjningen å kontrollörstjänsten.

E. utnämnes däremot till kontrollör från och med den 1 januari
1914 och har då innehaft slutavlöning som kammarskrivare i 3 fulla år.
Han erhåller därför omedelbart första förhöjningen eller kronor 4,600
och därmed den avlöning, vilken den äldre och tidigare utnämnde D.
först 2 år senare kan uppnå. I samma ogynnsamma ställning förblir
D. så länge dessa två tillhöra samma grupp.

Antag vidare, att D. under år 1918, t. ex. från och med den 1
oktober, befordras till tullförvaltare klass 2. Han erhåller då endast
begynnelseavlöningen kronor 5,500, även om han dessförinnan innehaft

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2S5.

högsta tjänst inom andra gruppen. Först år 1922 erhåller han första
avlöningsförhöjningen eller 5,900, under det att, om den yngre E.
t. ex. samtidigt med att D. befordrats till nämnda tjänst, tillträder l:ste
kontrollörs- eller tullförvaltartjänst klass 3 omedelbart erhåller _ kronor
5,600 (därtill berättigad redan den 1 januari 1917) samt från och med
den 1 januari 1922 slutavlöningen kronor 6,000. Eller med andra ord,
han ernår å lägre befattning högre avlöning (6,000), än D. å högre befattning
vid samma tidpunkt kan bli berättigad till (5,900). Och om
E. under år 1922 utnämnes till tullförvaltare klass 2, erhåller han omedelbart
på grund av § 3 två avlöningsförhöjningar (eller 6,300) under
det att D. först från och med 1 januari 1925 erhåller samma belopp
vid sådan tjänst.

Vidare autor generaltullstyrelsen beträffande de föreslagna ändringarna
i punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna följande.

»De i punkterna 2 och 3 ifrågasatta ändringar, som icke redan här
ovan berörts, avse dels i likhet med nyss omförmälda ändring i punkt
1 och av samma skäl som denna, att den extra tidens överskott skall
komma att inverka på rätten till avlöningsförhöj ning i vilken grupp
som helst, dels ock, för att ett sådant medgivande må i fråga om vissa
tjänstemän bliva effektivt, att tjänsteman, som tidigare från extra ordinarie
kammarskrivare konstituerats till överuppsyningsmans- eller uppsyningsman!]
änst, må för avlöningsförhöj ning vid sådan tjänst få räkna
sig extra tidens överår till godo, ävensom att innehavande av dylika
tjänster må i fråga om avlöningsförhöjning medföra samma rätt som
innehavande av kammarskrivartjänst. För befogenheten av sistnämnda
båda syftemål torde endast behöva anföras, att före 1904 års lönereglering
åtskilliga överuppsyningsmans- och uppsyningsman tjänster voro
av beskaffenhet att erfordra tjänstemannakompetens och att dessa tjänster,
vilka vid sagda reglering utbyttes mot kammarskrivartjänster, ja
i några fall mot kontrollör stjänster, fördenskull plägade besättas med
extra ordinarie kammarskrivare. Det synes under sådant förhållande
vara billigt, att ifrågavarande överuppsyningsmans- och uppsyningsman^]
änster i allo likställas med kammarskrivartjänster. Anmärkas
må, att ändringarna numera icke kunna komma att beröra mera än ett
mycket obetydligt antal tjänstinnehavare.»

Beträffande punkten 4 i sitt förslag har generaltullstyrelsen till eu
början meddelat, att tullmannaföreningen hemställt, att vaktmästare, som
tillhörde andra gruppen bland tjänstemän av lägre grad och förut inne -

Punkterna
2 och 3.

Punkt 4.

20

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Käft befattning’ såsom roddare eller kammarvaktmästare, måtte förklaras
berättigade att i och för avlöningsförhöjning vid vaktmästare’änsten tillgodoräkna
sig den tid, de innehaft befattning av nyssnämnda slag,
såsom om den vore intjänt i andra gruppen; och har generaltullstyrelsen
i anledning härav anfört följande.

))I tullverkets stat för år 1907 funnos upptagna 53 roddartjänster
i tre olika lönegrader men alla tillhörande lägsta graden med avseende
å rätt till ålderstillägg. Nämnda år beslöts emellertid, att samtliga
roddartjänster skulle, enär roddarne i allt väsentligt fullgjorde enahanda
göromål som vaktmästare, i 1908 års stat uppföras såsom vaktmästartjänster.
De vaktmästare''klister, varmed roddartjänsterna ersatts, tillhöra
för närvarande den i punkt 1 i övergångsbestämmelserna omförmälda
andra gruppen bland tjänstemän av lägre grad med undantag av några
få, som tillhöra första gruppen. Under sådana förhållanden synes det
billigt, att vaktmästare, som tillhör andra gruppen, må med avseende
å rätt till avlöningsförhöjning få tillgodoräkna sig tid, under vilken han
innehaft roddartjänst å ort, där begynnelseavlöningen för vaktmästare
enligt nu gällande stat är så stor, minst 1,500 kronor, att vaktmästare
därstädes tillhör den nuvarande andra gruppen. Däremot synes han
icke böra få för avlöningsförhöjning vid vaktmästartjänst i nuvarande
andra gruppen tillgodoräkna sig tid, varunder han tilläventyrs kan hava
innehaft roddarbefattning å ort, där roddarbefattningarna ersatts med
vaktmästare av nuvarande lägsta gruppen. — De i 1910 års stat uppförda
11 kammarvaktmästartjänsterna blevo från och med ingången av
år 1911 förändrade till vaktmästartjänster. Kammarvaktmästarne, vilka
endast förekommo i Stockholm, Malmö och Göteborg, tillhörde med avseende
å rätt till ålderstillägg första gruppen, under det att de vaktmästartjänster,
som i stället inrättades, samtliga tillhöra andra gruppen.
För bifall till ifrågavarande framställning, såvitt den rör rätt att inberäkna
tid, varunder kammarvaktmästartjänst innehafts, kan väl icke
anföras, att kammarvaktmästarne utfört enahanda göromål som vaktmästarne;
tvärtom fingo de kammarvaktmästare, som konstituerades till
vaktmästare, ökad tjänstgöringsskyldighet och blevo jämväl i likhet med
övriga vaktmästare vid tullförvaltningarna i nämnda tre städer förklarade
skyldiga att efter styrelsens bestämmande tjänstgöra vid vilken
avdelning av tullförvaltningen som helst. Men då kammarvaktmästartjänsterna
i allt fall ersatts med vaktmästartjänster i andra gruppen, har
styrelsen, särskilt ock med hänsyn till vad som föreslagits beträffande
likställighet mellan vissa upp synings mans tjänst er och kammarskrivar -

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

tjänster, ansett sig böra uuderstödja förevarande framställning, som
avser att åt ett ringa antal tjänstemän bereda en väl behövlig förmån.

På grund av vad nu anförts har styrelsen i sitt förslag till ändrade
övergångsbestämmelser intagit en ny punkt 4, vilken medgiver vaktmästare,
tillhörande andra gruppen, att i avseende å rätt till avlöningsförhöjning
tillgodoräkna sig ej mindre tid, varunder han före år 1908
innehaft roddartjänst å ort, där begynnelseavlöningen vid vaktmästartjänst
enligt nu gällande stat utgör minst 1,500 kronor, än även tid,
varunder han före år 1911 innehaft kammarvaktmästartjänst.»

Med anledning därav att generaltullstyrelsen i sitt förslag intagit
eu ny punkt 4 komma bestämmelserna i punkterna 5, 6 och 7 i förslaget
att motsvara nuvarande punkterna 4, 5 och 6. Beträffande punkten 5 i
förslaget föreslås ingen ändring i gällande bestämmelser, nu intagna i
punkt 4.

Vad angår punkt 6 i förslaget anför generaltullstyrelsen:

»1 punkten 6 av förslaget, — —--bär intagits — förutom

det här ovan omförmälda medgivande, att bestämmelserna i punkt 1
må tillämpas även vid bestämmande av avlöningsförhöjningar — jämväl
föreskrift, att punkten skall avse även innehavare av befattning hos
generaltullstyrelsen, som övergått å 1911 års stat, ävensom den, som
konstituerats att med 1911 års ingång tillträda befattning hos styrelsen,
allt vid konstituerande före 1920 års utgång till befattning vid tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning. Att utesluta
befattningshavare hos styrelsen från den förmån, som enligt punkten
tillkommer övriga befattningshavare inom tullverket, har synts styrelsen
icke rättvist mot de förra och är för övrigt ägnat att försvåra det i
flera avseenden önskvärda utbytet av tjänstemän hos styrelsen och vid
förvaltningarna. Vidare har i slutet av punkten tillagts uttrycklig bestämmelse,
att föreskrifterna i punkt 1 skola, under angivna förhållanden,
äga tillämpning även för den händelse, att § 3 i avlöningsreglementet
dessförinnan tagits i begagnande. Ehuru detta torde följa redan
av de föreslagna ändringarna i det stycke av punkt 1 i övergångsbestämmelserna,
som handlar om tjänstemans rättigheter vid befordran från
tjänst i lägre grupp till tjänst i närmast högre grupp, har det dock
ansetts lämpligt att, till undanröjande av allt tvivel härutinnan, berörda
uttryckliga bestämmelse bleve införd i punkt 6 av övergångsbestämmelserna.
»

Punkt 5.

Punkt 6.

22

Punkt 7.

Tidpunkten,
från vilken
bcstiimmelscrna
föreslås
att tillämpas.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Beträffande punkt 6 i gällande bestämmelser föreslås icke annan
ändring än att densamma erhåller nummerbeteckningen 7.

Vad angår tidpunkten, från vilken de ifrågasätta ändrade bestämmelserna
i avlöningsreglementet borde tillämpas anför styrelsen bland
ctniicit *

»Huru önskvärt det än skulle varit, att de föreslagna ändringarna
i avlöningsreglementet och övergångsbestämmelserna, därest de vinna
nådigt bifall, finge tillämpas såsom om de varit gällande från ingången
av år 1911, har styrelsen dock icke ansett sig böra ifrågasätta detta.
Men då bestämmelser, som visat sig kunna föranleda och faktiskt även
i eu del fall föranlett beslut, vilka måste anses vara föga överensstämmande
med billighet och rättvisa och icke heller förenliga med vad som
lärer få antagas hava varit avsikten, då dessa bestämmelser tillkommo,
nu snart tillämpats i två år, och de missförhållanden, vartill dessa bestämmelser
leda, med varje följande ar allt skarpare skola framträda,
har styrelsen icke kunnat underlåta att hemställa, det förklarande nråtte
meddelas, att de ändrade bestämmelserna — vilka givetvis komma att
i fråga om de tjänstemän, för vilka de äro avsedda att gälla, äga tilllämpning
även om konstituerandet till tjänst vid tullverkets lokalförvaltning
eller kust- eller gränsbevakning skett före den tid, då bestämmelserna
träda i kraft — skola tillämpas så, som om de varit gällande
vid 1913 års ingång.»

Av vad jag här ovan anfört torde framgå, att de bestämmelser
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910, som avse att efter
viss tids tjänstgöring tillförsäkra en befattningshavare förhöjning å
lönen, icke äro tillfredsställande samt ej heller fullt motsvara det med
dem avsedda ändamålet. Den tillämpning av dessa bestämmelser, som
redan förekommit, har ju i åtskilliga fall givit vid handen, att de lida
av ojämnheter och ofullständigheter, och genom den förmåga att lättare
kunna överblicka förevarande bestämmelser, som eu större förtrogenhet
med desamma skapat, kan man nu förutse många fall, då tolkningen
av samma bestämmelser måste leda till mot billighet och rättvisa stridande
resultat. En ändring av bestämmelserna i syfte att undanröja
deras nu berörda bristfälliglieter torde på grund härav vara oundviklig.
Det av generaltullstyrelsen i sådant avseende utarbetade förslaget synes
mig lägga saken tillrätta.

Vad särskilt beträffar de av styrelsen föreslagna ändringarna i
§ 3 vill jag till en början betona, att mot desamma ingalunda kan göras

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

samma anmärkning som av 1910 års Riksdag, enligt vad jag redan
anfört, framställdes mot motsvarande bestämmelser i det av Kungl.
Maj:t för Riksdagen framlagda förslag till avlöningsreglemente.

Den i mom. 1 föreslagna ändringen, avseende att, med hänsyn
till rätten att i och för avlöningsförhöjning räkna sig till godo tjänstetid,
likställa med innehavande tjänst jämväl annan befattning vid tullverket
med samma avlöning, som tillkommer den förra, eller högre avlöning,
torde icke påkalla annan motivering än den av generaltullstyrelsen
förebragta.

Ändringsförslagen i mom. 2 och 3, för vilka talande billighetsskäl
blivit av styrelsen anförda, kunna dessutom, trots olikheter i
avfattningen, anses hava en principiell motsvarighet i det förslag
til] avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket (§ 2 mom. 5, de
två sista styckena) som blivit förelagt den nu samlade Riksdagen med
proposition den 14 januari 1914.

Det föreslagna nya mom. 4 kan möjligen anses obehövligt, då
vad i detsamma stadgas detförutan torde kunna framtolkas ur paragrafens
bestämmelser i övrigt. Till förekommande av eventuell misstolkning
anser jag mig likväl böra biträda general tullstyrelsens förslag
jämväl i denna del.

Yad angår de föreslagna förändringarna i övergångsbestämmelserna,
som torde hava väsentligt mindre räckvidd än ändringarna i § 3, äro
de också, enligt vad utredningen synes mig giva vid handen, av omständigheterna
påkallade. Utöver vad till stöd.för förslaget anförts av
generaltullstyrelsen anser jag mig emellertid böra fästa uppmärksamheten
därå, att den betydelsefullaste av ändringarna — övergångsbestämmelsernas
utsträckning att tillämpas ej endast på den fasta ingångsavlöningen
utan jämväl på ifrågakommande avlöningsförhöjningar efter
tillträde av befattning — även har sin motsvarighet i nämnda förslag
till avlöningsreglemente för tjänstemän i postverket (särskilda bestäm^
meker § 1).

Mot generaltullstyrelsens förslag beträffande den tidpunkt, från
vilken bestämmelserna skola anses tillämpliga bär jag icke någ''on erinran.

I generaltullstyrelsens förslag har jag i övrigt endast gjort några
smärre formella ändringar.

Sedan departementschefen härefter uppläst förslag till ändrad lydelse
av § 3 samt övergångsbestämmelserna i avlöningsreglementet för tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning den
IS juni 1910, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

föreslå Riksdagen att dels antaga berörda förslag dels ock förklara, att
de ändrade bestämmelserna måtte tillämpas såsom om de varit gällande
vid 1913 års ingång.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.
litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

25

Bilaga.

Nu gällande lydelse: Generaltullstyrelsens förslag:

§ 3.

Med avseende å rätt att efter
viss tids fortsatt tjänstgöring komma
i åtnjutande av i staten fastställd
avlöningsförhöjning gälla följande
allmänna bestämmelser:

att tidpunkten för första förhöjningen
inträder efter tre år under
villkor, att tjänstinnehavaren under
mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord
bestritt sin egen eller, på grund
av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller deltagit i utbildningskurs
inom tullverket, och för andra
förhöjning efter ytterligare tre år
på samma villkor samt för tredje
förhöjningen efter än ytterligare tre
år, ävenledes på samma villkor, under
iakttagande, vad var och en av omförmälda
avlöningsförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej
får tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder
den stadgade tjänståldern blivit uppnådd,
samt

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

§ 3.

1. Med avseende å rätt att efter
viss tids fortsatt tjänstgöring komma
i åtnjutande av i staten fastställd
avlöningsförhöjning gälla följande
allmänna bestämmelser:

att tidpunkten för första förhöjningen
inträder efter tre år under
villkor, att tjänstinnehavaren under
mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord
bestritt innehavande tjänst eller
annan tjänst vid tullverket med samma
eller högre fast avlöning eller, på
grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester eller deltagit i utbildningskurs
inom tullverket, och
för andra för höj ningen efter ytterligare
tre år på samma villkor samt
för tredje förhöjningen efter än ytterligare
tre år, ävenledes på samma
villkor, under iakttagande, vad var
och en av omförmälda avlöningsförhöjningar
angår, att den högre avlöningen
ej får tillträdas förr än vid
början av kalenderåret näst efter
1 samt. 178 käft. (Nr 235.) 4

26

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 235.

Nu gällande lydelse:

att tjänstinnehavare, som, då han
intjänat stadgad tid för erhållande
av avlöningsförhöjning, redan uppnått
den levnadsålder, vid vilken han
är skyldig att från tjänsten avgå,
icke må samma förhöjning tillträda.

Därest innehavare av ordinarie
befattning vid tullverket — befattning
hos generaltullstyrelsen däri
inbegripen — befordras till annan
befattning, som tillhör verkets lokalförvaltning
eller kust- eller gränsbevakning,
och han redan intjänat
högre belopp i lön och tjänstgöringspenningar
sammanlagda än den fasta
begynnelseavlöningen för den befattning,
till vilken han befordras,
skola honom omedelbart tillgodoföras
så många avlöningsförhöjningar
i den sistnämnda befattningen,
att hans fasta avlöning i densamma
icke blir lägre än sammanlagda beloppet
av den lön och de tjänstgöringspenningar,
han senast åtnjöt
före befordringen.

Härvid skall dock iakttagas, att,
om befattningshavare, enligt vad nu
är stadgat, genom befordringen icke
skulle erhålla högre fast avlöning
än han förut åtnjutit, han äger att
i fråga om avlöningsförhöjning i
den nya befattningen vid tillträdet
därjämte tillgodoräkna sig den tid
intill 3 kalenderår, varunder han
tilläventyrs innehaft den förra tjän -

Generaltullstyrelsens förslag:
det, varunder den stadgade tjänståldern
blivit uppnådd, samt

att tjänstinnehavare, som, då han
intjänat stadgad tid för erhållande
av avlöningsförhöjning, redan uppnått
den levnadsålder, vid vilken
han är skyldig att från tjänsten avgå,
icke må samma förhöjning tillträda.

2. Därest innehavare av ordinarie
befattning vid tullverket —
befattning hos generaltullstyrelsen
däri inbegripen — konstitueras till
annan befattning, som tillhör verkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning,
och han redan intjänat
högre belopp i lön och tjänstgöringspenningar
sammanlagda än den fasta
begynnelseavlöningen för den befattning,
till vilken han konstitueras,
skola honom omedelbart tillgodoföras
så många avlöningsförhöj ningar
i den sistnämnda befattningen,
att hans fasta avlöning i densamma
icke blir lägre än sammanlagda beloppet
av den lön och de tjänstgöringspenningar,
som han vid tiden
för tillträdandet av den nya tjänsten
skulle kommit att åtnjuta, därest han
kvarstått å sin förra tjänst.

3. Skidle befattningshavare, som
avses i mom. 2 här ovan, vid tillträdande
av ny tjänst, med eller utan
tillämpning av vad i sagda moment
stadgas, erhålla fast avlöning, som icke
med minst ett belopp, motsvarande en
å den förra tjänsten utgående avlöningsförhöjning,
överstiger hans fasta
avlöning å sistnämnda tjänst, må han
med avseende å rätt till ytterligare

27

Kungl. Mctj:ts Nåd.

Nu gällande lydelse:

sten, sedan lian intjänat stadgad tid
för att där kunna komma i åtnjutande
av tredje avlöningsförhöjningen; med
iakttagande dock, att högre fast avlöning
än den för den nya befattningen
bestämda slutavlöningen icke
utgår.

Övergångsbestämmelser.

1. Beträffande de tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning eller
kust- eller gränsbevakning, som
övergå å 1911 års stat, ävensom beträffande
dem, vilka utnämnas att
med 1911 års ingång tillträda befattning
vid någon av tullverkets
nyssnämnda avdelningar, skola i avseende
å beloppet av den fasta ingångsavlöningen
vid sådant tillträde
tillämpas följande särskilda bestämmelser.

Ifrågavarande tjänstemän anses
vara fördelade i följande grupper,
nämligen:

A. Tjänstemän av högre grad.

Tredje gruppen. Överinspektörer
och kustbevakningschefer även -

Propusition Nr 235.

Generaltullstyrelsens förslag:
avlöning sförhöjning även tillgodoräkna
sig intill tre år av den Hd, han innehaft
den vid konstituerandet till den
nya tjänsten utgående avlöning; med
iakttagande dock, att högre fast avlöning
än den för den nya tjänsten
bestämda slutavlöningen icke utgår.

4. Har befattningshavare vid tillträdande
av ny tjänst kommit i åtnjutande
av avlöningsförhöjning, skola
den eller de återstående avlöningsförhöjningarna
utgå såsom om befattningshavaren
vid tillträdandet av tjänsten
intjänat stadgad tid för erhållande av
honom då tillgodoförd avlöningsförhöjning.

Övergångsbestämmelser.

1. Beträffande de tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning eller
kust- eller gränsbevakning, som
övergå å 1911 års stat, ävensom beträffande
dem, vilka konstitueras att
med 1911 års ingång tillträda befattning
vid någon av tullverkets
nyssnämnda avdelningar, skola i avseende
å beloppet av den fasta ingångsavlöningen
vid sådant tillträde
ävensom beträffande därefter ifrågakommande
avlöning sförhöjning ar tilllämpas
följande särskilda bestämmelser.

Ifrågavarande tjänstemän anses
vara fördelade i följande grupper,
nämligen:

A. Tjänstemän av högre grad.

Tredje gruppen. Överinspektörer
och-kustbevakningscheferäven -

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Nu gällande lydelse :

som tullförvaltare med begynnelseavlöning
av 5,500 kronor eller därutöver
samt överkontrollörer;

Andra gruppen. Tullförvaltare,
som ej tillhöra tredje gruppen,
ävensom förste kontrollörer, kontrollörer,
tullfiskaler och gränsbevakningschefer; Första

gruppen. Kammarskrivare
och inspektörer.

B. Tjänstemän av lägre grad.

Tredje gruppen. Överuppsyningsmän,
kustöveruppsyningsmän
och gränsöveruppsyningsmän;

Andra gruppen. Uppsyningsman,
kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän,
vaktmästare med
minst 1,500 kronors begynnelseavlöning
ävensom gränsridare.

Förstagruppen. Vaktmästare,
som ej tillhöra andra gruppen, kustvakter
och kustroddare.

Tjänsterna skola anses hava jämväl
före år 1911 tillhört den grupp,
dit de, enligt vad nu är sagt, äro
hänförliga.

Tjänsteman äger tillgodoräkna
sig

dels den tid som förflutit, sedan
han, vare sig på grund av konstitutorial
eller, efter ingången av år
1908, på grund av förordnande i
följd av frågan om omreglering av
tullverkets stater, tillträtt innehavande
å ordinarie stat redan uppförd
befattning eller annan ordinarie
befattning, tillhörande samma eller

Generaltullstyrelsens förslag:
som tullförvaltare med begynnelseavlöning
av 5,500 kronor eller därutöver
samt överkontrollörer;

Andra gruppen. Tullförvaltare,
som ej tillhöra tredje gruppen,
ävensom förste kontrollörer, kontrollörer,
tullfiskaler och gränsbevakningschefer; Första

gruppen. Kammarskrivare
och inspektörer.

B. Tjänstemän av lägre grad.

T r e dj e g r u p p e n. Overuppsyningsmän,
kustöveruppsyningsmän
och gränsöveruppsyningsmän;

Andra gruppen. Uppsyningsman,
kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän,
vaktmästare med
minst 1,500 kronors begynnelseavlöning
ävensom gränsridare.

Första gruppen. Vaktmästare,
som ej tillhöra andra gruppen, kustvakter
och kustroddare.

Denna gruppindelning skall tilllämpas
så, som om den varit gällande
vid 1911 års ingång; och skola tjänsterna
anses hava jämväl före år
1911 tillhört den grupp, dit de, enligt
vad nu är sagt, äro hänförliga.

Tjänsteman äger tillgodoräkna
sig

dels den tid som förflutit, sedan
han, vare sig på grund av konstitutorial
eller, efter ingången av år
1908, på grund av förordnande i
följd av frågan om omreglering av
tullverkets stater, tillträtt innehavvande
å ordinarie stat redan uppförd
befattning eller annan ordinarie
befattning, tillhörande samma eller

29

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Nu gällande lydelse:

högre grupp, eller därmed likställd
befattning inom centralverket, varvid
tjänsteman skall anses liava
under den tid, han innehaft befattning
å generaltullstyrelsens stat,
tillhört: ledamot av styrelsen samt
befattningshavare av andra graden
— tredje gruppen bland tjänstemän
av högre grad; befattningshavare
av första graden — andra gruppen
bland samma tjänstemän; samt vaktmästare
— andra gruppen bland
tjänstemän av lägre grad;

dels den tid, varunder han efter
år 1900 på grund av stadigvarande
förordnande inom tullverket bestritt
vare sig tjänst å extra avlöningsstat
eller tjänst med avlöning å extra
stat eller ock tjänst i omedelbar eller
medelbar succession efter sålunda förordnad
tjänstinnehavare, dock under
villkor att den sålunda bestridda befattningen
är att anse såsom motsvarande
eller jämförlig med tjänst
inom samma grupp som den tjänst,
vilken tillträdes, eller inom högre
grupp;

dels ock, därest han befordrats
från tjänst i lägre grupp till tjänst
i närmast högre grupp, den tid intill
tre år, under vilken han tilläventyrs
innehaft tjänst i den lägre gruppen,
sedan han intjänat stadgad tid för
att där kunna komma i åtnjutande
av sista avlöningsförhöjningen.

För åtnjutande av den förmån,

Generaltullstyrelsens förslag:
högre grupp, eller därmed likställd
befattning inom centralverket, varvid
tjänsteman skall anses hava
under den tid, han innehaft befattning
å generaltullstyrelsens stat, tillhört:
ledamot av styrelsen samt befattningshavare
av andra graden —
tredje gruppen bland tjänstemän av
högre grad; befattningshavare av
första graden — andra gruppen bland
samma tjänstemän; samt vaktmästare—andra
gruppen bland tjänstemän
av lägre grad;

dels den tid, varunder han efter
år 1900 på grund av stadigvarande
förordnande inom tullverket bestritt
vare sig tjänst å extra avlöningstat
eller tjänst med avlöning å extra
stat eller ock tjänst i omedelbar eller
medelbar succession efter sålunda förordnad
tjänstinnehavare, dock under
villkor att den sålunda bestridda befattningen
är att anse såsom motsvarande
eller jämförlig med tjänst
inom samma grupp som den tjänst,
vilken tillträdes, eller inom högre
grupp;

dels ock, därest han befordrats
från tjänst i lägre grupp till tjänst
i närmast högre grupp, intill tre år
av den tid, under vilken han tilläventyrs
innehaft tjänst eller tjänster
i den lägre gruppen, sedan han med
tillämpning av övergångsbestämmelserna
i övrigt haft rätt att komma
i åtnjutande av sista avlöningsförhöjningen
vid tjänst i den lägre
gruppen.

För åtnjutande av den förmån,

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Nu gällande lydelse:

som nu är nämnd, skola gälla enahanda
villkor, som i § 3 av avlön ingsreglementet
stadgats för tillträde i
allmänhet av avlöningsförhöjning
efter viss tids fortsatt tjänstgöring.

Vad sålunda förordnats skall tilllämpas
så, som om det varit gällande
vid 1911 års utgång.

2. Den, som före 1910 års utgång
antagits till extra ordinarie
tjänsteman eller betjänt vid tullverkets
lokalförvaltning eller kusteller
gränsbevakning samt, därest
han före sagda tidpunkt vunnit ordinarie
anställning, övergår å 1911
års stat eller med eller efter ingången
av år 1911 utnämnes till ordinarie
tjänst, må, i den mån generaltullstyrelsen
finner honom böra komma
i åtnjutande av en dylik förmån, i
avseende å beloppet av den fasta
ingångsavlöningen vid tillträdandet
av kammarskrivare-, inspektörs-,
vaktmästare-, kustvakt-, gränsridareeller
kustrobdaretjänst å den nya
staten räkna sig till godo vad söm
överstiger åtta år av den tid han
före utnämningen till någon av nyssberörda
tjänster vare sig innehaft
ordinarie överuppsyningsmans- eller
uppsyningsmanstjänst eller eljest
med eller utan ersättning effektivt
tjänstgjort.

Generaltullstyrelsens förslag:
som nu är nämnd, skola gälla enahanda
villkor, som i § 3 av avlöningsreglementet
stadgats för tillträde i
allmänhet av avlöningsförhöjning
efter viss tids fortsatt tjänstgöring.

2. Den, som före 1910 års utgång
antagits till extra ordinarie
tjänsteman eller betjänt vid tullverkets
lokalförvaltning eller kusteller
gränsbevakning samt, därest
han före sagda tidpunkt vunnit
ordinarie anställning, övergår å 1911
års stat eller med eller efter ingången
av år 1911 konstitueras till ordinarie
tjänst, må, i den mån generaltullstyrelsen
finner honom böra komma
i åtnjutande av en dylik förmån, i
avseende å rätt till avlöningsförhöjning
vid kammarskrivare-, inspektörs-,
vaktmästare-, kustvakt-, gränsridareeller
kustroddar etjänst räkna sig till
godo vad som överstiger åtta år av
den tid, han före konstituerandet till
någon av nyssberörda tjänster med
eller utan ersättning effektivt tjänstgjort;
och må, under enahanda villkor
som förut i denna punkt sagts, tjänsteman,
som före 1910 års utgång antagits
till extra ordinarie kammarskrivare,
i fråga om rätt till avlöningsförhöjning
vid öv er uppsy ning smanseller
uppsyningsmanstjänst likaledes
räkna sig till godo vad som överstiger
åtta år av den tid, han effektivt tjänstgjort
före konstituerandet till sådan
tjänst.

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Nu gällande lydelse:

3. Tjänsteman, som före år 1911
befordrats till tjänst, vars innehavare
enligt bestämmelserna i punkt
1 här ovan är att hänföra till andra
gruppen bland tjänstemän av högre
grad, eller som med eller efter ingången
av år 1911 vinner sådan
befordran, må i förstnämnda fall
dock endast oln tjänstemanen övergår
å 1911 års stat — i avseende
å beloppet av den fasta ingångsavlöningen
vid tillträdandet av tjänsten
å den nja staten tillgodoräknas
den tid intill tre år, varunder han
tilläventjrs före sin befordran innehaft
tjänst såsom överuppsyningsman,
sedan han intjänat stadgad
tid för att kunna komma i åtnjutande
av sista avlöningsförhöj ningen vid
överuppsyningsmanstjänsten.

4. Därest tjänsteman — — —
till nyssberörda belopp.

Generaltullstyrelsens förslag:

3. Tjänsteman, som före år 1911
befordrats till tjänst, vars innehavare
enligt bestämmelserna i punkt
1 här ovan är att hänföra till andra
gruppen bland tjänstemän av högre
grad, eller som med eller efter ingången
av år 1911 vinner sådan
befordran, må — i förstnämnda fall
dock endast om tjänstemannen övergår
å 1911 års stat — i avseende
å rätt till avlöning sförhöjning tillgodoräknas
intill tre år av den tid,
varunder han innehaft tjänst såsom
öv er uppsyning sman eller uppsyningsman.
sedan han enligt övergångsbestämmelserna
i övrigt haft rätt att
komma i åtnjutande av tredje avlöning
sförhöjning en vid sådan tjänst;
skolande således av extra ordinarie
kammarskrivare innehavd överuppsyningsmans-
eller uppsyningsmanstjänst
i fråga om avlöning sförhöjning medföra
samma rätt som innehavd kamm
ar skrivaretjänst.

4. I avseende å rätt till avlöningsförhöjning
vid vaktmästaretjänst, tillhörande
andra gruppen bland tjänstemän
av lägre grad, må tjänsteman
tillgodoräknas ej mindre tid, varunder
han före år 1908 innehaft roddaretjänst
å ort, där begxjnnélseavlöningen
vid vaktmästaretjänst enligt 1911 års
stat utgör minst 1,500 kronor, än
även tid, varunder han före år 1911
innehaft kammarvaktmästaretjänst.

5. Därest tjänsteman — — —
nyssberörda belopp.

32

Kungl. Maj.ls Nåd, Proposition Nr 235.

Nu gällande lydelse:

5. I avseende å tjänsteman
vid tullverkets lokalförvaltning eller
kust- eller gränsbevakning, som övergår
å 1911 års stat, ävensom i avseende
å den, som utnämnes att
med 1911 års ingång tillträda befattning
vid någon av tullverkets
nyssberörda avdelningar, skola, därest
sådan tjänstinnehavare före 1920
års utgång befordras till annan befattning
å samma stat, i avseende
å beloppet av den fasta ingångsavlöningen
vid tillträdet av den sistnämnda
befattningen tillämpas enahanda
bestämmelser, som här ovan
meddelats under punkt 1.

6. De innehavare — — — —
tillkommit dem.

Generaltullstyrelsens förslag:

6. I avseende å tjänsteman vid
tullverket — innehavare av befattning
hos generaltullstyrelsen däri inbegripen
— som övergår å 1911 års stat, ävensom
i avseende å den, som konstitueras
att med 1911 års ingång tillträda befattning
vid tullverket — befattning
hos stijrelsen däri inbegripen — skola,
därest sådan tjänstinnehavare före
1920 års utgång konstitueras till
annan befattning, som tillhör tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller
gränsbevakning, i avseende å beloppet
av den fasta ingång savlöning eu vid tillträdet
av den sistnämnda befattningen
ävensom beträffande därefter ifrågakommande
avlöningsförhöjningar tilllämpas
enahanda bestämmelser, som
här ovan meddelats under punkt 1,
oavsett om å den nya tjänsten på
grund av lägre begynnelseavlöning vid
densamma först tillförts honom en
eller två avlöningsförhöjningar enligt
§ 3 avlöningsreglementet.

7. De innehavare — — — —
tillkommit dem.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.