Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 331.
7
Nr 231.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension å allmänna indragning sstaten till extra ordinarie
eldaren vid ståtens järnvägar Peter Lorents Liljevali;
given Stockholms slott den 4 april 1913.
Under åberopande av bil agda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,
att extra ordinarie eldaren vid statens järnvägar Peter Lorents
Liljevali må från och med månaden näst efter den, då hans anställning
vid statens järnvägar upphör, under sin återstående livstid åtnjuta en
årlig pension till belopp av 980 kronor att utgå av trafikmedel.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Axel Schotte.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.
8
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte, anförde därefter:
Med anledning av en utav styrelsen för Sveriges lokomotivmannaförbund
gjord framställning har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 10
december 1912 föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition till
Riksdagen om beviljande av pension åt extra ordinarie eldaren vid statens
järnvägar Peter Lorents Liljevali.
Järnvägsstyrelsen har därvid meddelat följande.
Liljevali, som är född den 18 oktober 1844, antogs den 3 september
1873 såsom extra eldare och den 29 mars 1886 såsom extra
ordinarie eldare vid statens järnvägar. Under åtskilliga år har Liljevali
tjänstgjort såsom lokomotivförare i växlingstjänst, vilken tjänstgöring
han fortfarande bestrider. Enligt vederbörande distriktsförvaltnings
uttalande har Liljevali under sin långa och oförvitliga tjänstetid ej
varit bestraffad samt städse på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött
sina åligganden. Liljevalis medelavlöning för år under de fem sista
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.
9
åren kan beräknas till 1,960 kronor, därav 1,524 kronor utgör arvode
jämte dyrortstillägg samt återstoden milpenningar och den särskilda
ersättning, som under benämningen lokomotivförarpenningar utgår med
50 öre om dagen till eldare, vilken tjänstgör såsom lokomotivförare.
Anledningen till att Liljevali icke erhållit ordinarie befattning antager
järnvägsstyrelsen uteslutande hava varit, att hans ålder vid den
tidpunkt, då ordinarieskap kunnat för honom ifrågasättas, överstigit 30
år. Vid ifrågavarande tid torde nämligen med större stränghet än nu
hava tillämpats den i § 70 i gällande instruktion intagna regeln, att
såsom villkor för erhållande av ordinarie befattning erfordras att ej
vara äldre än trettio år.
Då Liljevall numera uppnått sådan levnadsålder, att han i en nära
framtid torde bliva oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst, anser styrelsen tiden vara inne att, på sätt förut ägt rum beträffande
extra ordinarie personal, som under lång tid haft anställning
vid statens järnvägar, göra framställning om beredande av pension åt
Liljevall.
Beträffande pensionens belopp erinrar styrelsen, hurusom i en del av
styrelsen under senare tid till Kungl. Maj:ts och Riksdagens prövning
hänskjuta liknande fall tillämpats den regeln, att, därest vederbörande
innehaft minst trettio tjänstår, pensionen bestämts till 50 procent av
vederbörandes avlöning.
Enligt de grunder, som gälla för pensionering av ordinarie eldare,
skulle emellertid vid bestämmande av pensionens belopp hänsyn icke
tagas till mil- och lokomotivförarpenningar utan endast till arvodet.
Då emellertid i detta fall föreligga särskilda omständigheter och
framför allt den, att Liljevall, oaktat han tjänstgjort såsom lokomotivförare,
endast erhållit, förutom ovanberörda jämförelsevis obetydliga
ersättning, det för eldare bestämda arvodet, samt Liljevall, därest han
blivit ordinarie, skulle i egenskap av lokomotivförare kunna hava berett
sig en pension av 1,764 kronor, anser styrelsen billigt, att samtliga
hans avlöningsförmåner tagas i beräkning vid bestämmande av pensionen.
Styrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till 1913 års Riksdag
avlåta proposition om beviljande av en pension å 980 kronor om
året till Liljevall, att utgå av trafikmedel från och med månaden näst
efter den, då hans anställning vidstatens järnvägar upphört.
Efter remiss har statskontoret den 4 januari 1913 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört följande.
Bihang till Biksdugens protokoll 1913. 1 samt. 174 käft. (Nr 230—231.)
2
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.
Med hänsyn till Liljevalis väl vitsordade arbete i statens tjänst
under en tid av nära 40 år och hans framskridna ålder anser statskontoret
giltiga skäl föreligga att söka bereda honom pension för
hans återstående livstid.
Beträffande det av järnvägsstyrelsen till 980 kronor föreslagna
pensionsbeloppet — vilket beräknats efter 50 % å medeltalet av Liljevalis
samtliga avlöningsförmåner under de fem sista åren — har statskontoret
ansett det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida pensionen icke
rätteligen borde beräknas endast efter den del av Liljevalis avlöning,
som utgår med mera stadigvarande belopp eller 1,524 kronor, i vilket
fall pensionen, efter nyss nämnda beräkningsgrund, skulle uppgå till
endast 762 kronor. Statskontoret har emellertid funnit sig oförhindrat att
förorda det av järnvägsstyrelsen föreslagna högre beloppet såväl med
hänsyn till Liljevalis långa tjänstetid som lokomotivförare, om än endast
i växlingstjänst, som ock med avseende därpå, att Liljevali, om
han, som genom ogynnsamma omständigheter hindrats från att vinna
befordran till ordinarie eldarbefattning, innehaft dylik befattning, han
skulle, jämlikt § 5 i lagen angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar den 4 juli 1910, i pension kunnat erhålla 1,160
kronor.
I anslutning till järnvägsstyrelsens förslag har statskontoret hemställt
om beredande åt Liljevali av en årlig pension å 980 kronor, vilken
pension statskontoret dock ansett böra utgå å allmänna indragningsstaten.
Av vad järnvägsstyrelsen anfört framgår, att staten under nära 40
år tagit Liljevalis arbetskraft i anspråk.
Det synes mig fördenskull skäligt, att, då han inom en nära framtid
icke längre torde bliva i stånd att fullgöra sina åligganden — han
har nämligen uppnått en levnadsålder av över 68 år — honom beredes
ett understöd under hans återstående livstid. I enlighet med denna
uppfattning hava vid åtskilliga tillfällen pensioner av Kungl. Maj:t och
Riksdagen beviljats åt personer, som visserligen icke haft ordinarie anställning
i statens tjänst, men under en lång följd av år plikttroget
utfört arbete för statens räkning.
I fråga om pensionens belopp har järnvägsstyrelsen föreslagit och
statskontoret förordat, att beloppet bestämmes till 980 kronor.
Denna pension överstiger med nära 300 kronor vad som skulle
tillkomma Liljevali, om de av mig förut denna dag föreslagna bestämmelserna
om pensionering av viss extra personal vid statens järnvägar
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 281.
tillämpades å honom. Med hänsyn såväl till Liljevalis långa, synnerligen
väl vitsordade tjänstgöring, som därtill att nyssnämnda bestämmelser
för honom skulle verka särskilt ogynnsamt, anser jag mig oförhindrad
att tillstyrka det av ämbetsverken föreslagna beloppet.
I likhet med vad hädanefter torde böra tillämpas såsom regel beträffande
pensioner åt extra personal vid statens järnvägar synes mig
nu ifrågavarande pension böra utgå av trafikmedel.
På grund av det anförda tillåter jag mig hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,
att extra ordinarie eldaren vid statens järnvägar
Peter Lorents Liljevali må från och med månaden
näst efter den, då hans anställning vid statens järnvägar
upphör, under sin återstående livstid åtnjuta en
årlig pension till belopp av 980 kronor att utgå av
trafikmedel.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Nils Adelgren.