Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anvisande av särskilt rekryteringsbidrag för fyllande av
1914 års stater; given Stockholms slott den 27 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgiva,

att från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må, i enlighet
med i statsrådsprotokollet närmare angivna grunder, utbetalas ett extra
rekryteringsbidrag för underlättande av manskapsrekryteringen till fyllande
av nästkommande års stater.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 162 höft. (Nr 216.)

1

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 216.

Utdrag ur protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 27 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Straff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde härefter:

»Såsom ordinarie rekryteringsbidrag har alltsedan år 1901 plägat
utgå 50 kronor för varje nyantagen volontär med en anställningstid av
tre år. Härtill har Riksdagen årligen under anslaget till avlöning och
rekrytering m. m. beviljat medel, beräknade till 50/s kronor för varje i
staterna uppfört manskapsvolontärnummer. I den mån dessa icke kunnat
besättas utan stått vakanta, har det ordinarie rekryteringsbidraget besparats
och ingått till fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Redan ganska snart efter antagandet av 1901 års härordning visade
det sig emellertid svårt att på ett tillfredsställande sätt rekrytera
manskapet vid arméns regementen och kårer.

Med anledning härav föreslogs vid 1907 års Riksdag förhöjning av
volontärernas kontanta avlöningsförmåner med 60 kronor i lön för

3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 216.

underbefäl av manskapet, med 30 kronor i lön för meniga beställningsmän
samt med 30 kronor i lön och 10 öre i dagavlöning för Övriga
meniga volontärer. Nämnda förslag blev ock av Riksdagen bifallet.

Redan dessförinnan hade tillkallats särskilda sakkunniga för att föreslå
åtgärder till volontär- och underbefälsrekryteringens underlättande; och
dessa sakkunniga, kallade volontärkommissionen, förklarade i den 31 maj
1907 avgivet betänkande, att de verksammaste medlen att främja såväl
volontär- som underbefälsrekryteringen vore säkerligen att utsträcka
tjänstgöringstiden till 365 dagar för de värnpliktiga vid alla truppslag
(utom möjligen vissa tjänstegrenar vid trängen), att hålla volontärernas
löner i höjd med lönerna inom jämnställda civila yrken och att vid
avskedstagandet under vissa förutsättningar tillförsäkra underbefäl av
manskapet antingen en civil anställning eller ock en viss avskedspremie.

Då emellertid Riksdagen samma år medgivit löneförhöjning samt
övriga ifrågasatta åtgärder voro föremål för utredning, inskränkte sig
kommissionen att föreslå en del mindre genomgripande åtgärder.

Med upplysning, att den nyantagne volontären i allmänhet erhöll
en del av ordinarie rekryteringsbidraget såsom lega, till beloppet växlande
vid de olika truppförbanden, och att återstoden av detsamma
användes till anskaffningskostnader, däribland till dusör åt värvaren,
föreslog kommissionen eu fix lega över hela landet ävensom att, då det
ordinarie rekryteringsbidraget måste anses otillräckligt, detta skulle
höjas med 26 kronor för varje nyantagen volontär, så att rekryteringskostnaderna
komme att utgöra 76 kronor för varje sådan volontär med
3 års tjänst. Därjämte skulle de för lega avsedda beloppen likasom
vid sjöförsvaret skiljas från de medel, som voro avsedda till anskaffningskostnader.
Vidare föreslog kommissionen, bland annat, att nyantagen
volontär skulle medgivas fri resa vid första inställelse till tjänstgöring
och vid tjänstgöringens slut, att själva anskaffningen skulle ordnas med
en rekryteringskommission och bestämt rekryteringsområde för varje
truppförband, att anställningstiden visserligen borde i allmänhet börja
på hösten men dock i vissa fall få börja även å andra tider, att anställningsåldern
skulle sänkas till 17 år, att volontär, som avgått efter viss
tids tjänst, skulle åtnjuta större lättnad i värnpliktstjänstgöringen än
då gällande lag medgåve, att tjänstgöringen i vissa avseenden skulle
lättas, samt att mera allmänbildande undervisning skulle meddelas i de
militära skolorna.

Arméförvaltningen, chefen för generalstaben ävensom samtliga armefördelnings-
och likställda chefer anbefalldes yttra sig angående behovet
av den i betänkandet föreslagna förhöjningen i rekryteringskostnaderna.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Härvid förklarade endast chefen för generalstaben sig hysa betänkligheter
beträffande lämpligheten av sådan förhöjning, under det att övriga
militärmyndigheter framhöll o nödvändigheten därav. En av arméfördelningscheferna
förordade till och med rekryteringsanslagets höjning
till 90 kronor per man i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
utgick vid flottan och kustartilleriet.

Genom kung!, brev den 6 september 1907 medgavs, att för underlättande
av då pågående manskapsrekrytering vid armén finge utgå ett
extra rekryteringsbidrag, vilket skulle beräknas efter 10 kronor för
varje nummer, som till fyllande av manskapsnumerären — distinktionskorprals-,
korprals- och vicekorpralsnummer däri inräknade — enligt
1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad volontär eller rekapitulant,
varjämte skulle beräknas dels 20 kronor för varje rekryt, med
vilken redan träffats eller komme att träffas tjänstavtal att gälla från
och med den 1 november 1907 eller från senare tidpunkt i sådana fall,
som omförmäldes i punkterna 3 och 8 a i kungl. brevet den 27 oktober
1905 angående bestämmelser i fråga om volontärs antagande och avskedande,
dels och likaledes 20 kronor för varje då (den 6 september 1907)
anställd volontär, med vilken under samma år utgående tjänstavtal förlängdes
med minst två år, samt 10 kronor för dylik volontär, som inginge
avtal om allenast ett års förlängd tjänstetid. I samma kungl.
brev föreskrevs därjämte, att ifrågavarande medel skulle av arméförvaltningen
förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas till vederbörande
regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga över
medlen för därmed avsett ändamål med iakttagande likväl, att så stor
del som möjligt därav måtte tillkomma det anställda manskapet, samt
att, sedan erforderliga omkostnader blivit bestridda, återstoden av det
extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen kunde ske,
fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och rekapitulanter,
som anställts för lika lång tid, av de för rekryteringen anvisade
ordinarie anslagsmedel och av det extra rekryteringsbidraget sammanlagt^
erhölle sinsemellan lika belopp, vars storlek skulle bestämmas i
förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge överstiga
90 kronor.

Det ansågs emellertid erforderligt att erhålla ett extra rekryteringsbidrag
även till fyllande av manskapsnumerären enligt 1909 års stater.
Kungl. Maj:t föreslog därför i proposition nr 178 till 1908 års Riksdag,
att, därest för underlättande av manskapsrekryteringen särskilt rekryteringsbidrag
skulle behöva anvisas jämväl under år 1908, därför erforderligt
belopp finge utbetalas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

5

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 216.

Under uttalande, att enligt Riksdagens förmenande åtgärder av Helt
annan art än den ifrågasatta vore av nöden för vinnande av en tillfredsställande
rekrytering av manskapet vid armén, därvid särskilt frågan
om beredande åt uttjänta militärer av civilanställning syntes vara
att beakta, anmälde Riksdagen i skrivelse den 1 juni 1908, att Riksdagen,
med hänsyn till vad i ämnet blivit anfört, icke ansett sig kunna
under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda
framställning och att Riksdagen alltså medgivit, att, därest för
underlättande av manskapsrekryteringen särskilt rekryteringsbidragskulle
behöva anvisas under år 1908, därför erforderligt belopp finge
utbetalas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

I anledning härav föreskrev Kungl. Magt den 22 juli 1908, att
tillfälligt extra rekryteringsbidrag finge utgå under år 1908 i enlighet
med de grunder, som angivits i ovannämnda kungl. brev den 6 september
1907.

Sedan dess har Riksdagen beviljat extra rekryteringsbidrag i enlighet
med grunderna i kungl. brevet den 6 september 1907 jämväl
till fyllande av manskapsnumerären enligt 1910, 1911, 1912 och 1913
års stater.

Dessutom har Kungl. Maj:t sökt underlätta rekryteringen genom
mera allmänbildande undervisning i de militära skolorna samt i vissa
fall genom en del andra av volontärkommissionen förordade åtgärder:
utsträckning av den tid, som får användas till rekrytering, medgivande
att antaga underåriga volontärer, medgivande av fri resa för nyantagna
volontärer vid första inställelsen till tjänstgöring likasom vid tjänstgöringens
slut. Slutligen måste såsom ett medel till rekryteringens
underlättande betecknas även den av 1911 års Riksdag beslutade befrielsen
från värnpliktstjänstgöringen för dem, som minst tre år haft
fast anställning vid hären eller flottan, och vissa med sådana likställda
personer.

I fråga om rekryteringens utfall under de sista sex åren har jaglåtit
upprätta särskild tablå, som torde få tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott. Av denna bekräftas vad chefen för generalstaben
redan i sitt den 18 oktober 1906 avgivna förslag till försvarsväsendets
stärkande påpekat och sedermera än vidare utvecklat i en
den 16 oktober 1908 gjord framställning angående åtgärder för underlättande
av volonfärrekryteringen, eller att vid specialvapnen och gardesregementena
rekryteringen är i allmänhet tillfredsställande. Vid
kavalleri, artilleri, ingenjör- och trängtrupper giver nämligen volontär -

Rekryterin
gens utfal
under de
sista sex
åren.

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 216.

tillgången icke särskild anledning till oro, annat än vid de truppförband
av dessa slag, som äro förlagda i Boden. Vad däremot infanteriet beträffar,
ökades visserligen volontärtillgången vid detta truppslag under
den första tiden efter 1907 års slut, vid vilken tidpunkt den på grund
av en del omständigheter var synnerligen knapp. Antalet vakanser
åren 1908, 1909 och 1910 den 1 februari (för 1908 den 1 januari, enär
siffror för den 1 februari saknas) voro respektive 44, 28 och 18 procent
av det antal volontärbeställningar, staten upptog. Från hösten 1910 har
emellertid vakansernas antal alltjämt ökats och utgjorde den 1 februari
1911, 1912 och 1913 respektive 22, 32 och 36 procent av antalet beställningar
enligt stat. Om redan dessa siffror, som gälla hela infanteriet,
måste betraktas såsom särdeles ogynnsamma, är så i än högre grad förhållandet
med vakansprocenten vid enskilda regementen. Så t. ex. var
vakansprocenten den 1 februari 1910 och den 1 februari 1913 vid Södermanlands
regemente respektive 8 och 59 procent, vid Norrbottens regemente
respektive 13 och 69 procent, vid Kalmar regemente 20 och 59
procent, vid Jämtlands fältjägarregemente 33 och 65 procent samt vid
Vaxholms grenadjärregemente respektive 0,5 och 55 procent. Ytterligare
fem regementen visa nu 45 å 50 procent vakanser, under det att
samtliga infanteriregementen — med undantag av gardesregementena
och Bohusläns regemente, vilket år 1910 hade 44 procent vakanser —
nu äro sämre ställda i här berörda avseende än vid början av år 1910.

Det är härvid att märka, att beställningarna enligt stat under denna
senast avsedda period erhållit så ringa ökning i antalet, att denna icke
i nämnvärd grad kunnat influera på vakansantalet.

ryterings idragens vändning.

Enligt gällande föreskrifter hava under de sista sex åren följande
belopp stått till truppförbandens förfogande för rekryteringen, nämligen:

För rekryt på 2 år........

» » » 3 » ........

» » » 4 » ........

» rekapitulant på 1 år
» » » 2 »

» » »3 »

Ordinarie

Extra

Summa.

anslag.

anslag.

Anteckningar.

Kr.

Kr.

Kr.

33

32

30

63

32

50

—

30

—

SO

—

(Till karlen person-

66

66

SO

—

96

66

1 ligen må utbe-) talas högst 90

16

66

20

—

36

66

l kr.

33

32

30

—

63

32

50

—

30

--

80

—

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

7

Det sätt, varpå truppförbanden använt nämnda belopp, torde nog
fortfarande växla, liksom på den tid, volontärkommissionen anställde
sina undersökningar, men följande översikt från ett regemente ger dock
en föreställning därom:

Kompaniet

Till anställnings-kostnader.

lisponerar.

Att utbetalas till
anställde såsom

den

Till

regements-

chefens

förfogande.

Annons-

Arvode

kostnad

För

(dusör till

(annon-

Hand-

gemensam

värvare

ser in g,

penning.

annonsering

högst).

underhåll,

m. m.

resor m. in.)

För rekryt på 2 år...........................

30

10

5

15

o

o

32

» » » 8 » ..........................

40

—

10

—

5

—

20

—

5

—

» » » 4 »

45

—

10

—

5

—

30

—

6

66

» rekapitulant på 1 år ..................

—

—

—

—

15

—

20

—

1

66

» » )> 2 )>

—

—

—

—

30

—

30

—

3

32

» » » 8 » ..................

—

—

—

—

30

—

30

—

—

—

Militärbefälhavaren på Gottland har i underdånig skrivelse den 22
november 1912 anmält, att vakanserna vid Gottlands infanteriregemente
den 15 i samma månad utgjorde 191, motsvarande Öl procent av antalet
beställningar enligt stat, samt hemställt dels om vidtagande av
vissa åtgärder (fria resor, rekryteringstidens utsträckning m. m.), som
Kung! Maj:t sedermera bifallit, dels oclc om rekryteringsbidragets höjande
med ytterligare 14 kronor för varje nyantagen volontär.

Chefen för fjärde arméfördelningen har i underdånig skrivelse den
18 december 1912 anmält, att Södermanlands regemente och Vaxholms
grenadjärregemente år efter år haft att uppvisa ett avsevärt stort antal
vakanser, vilket vore att tillskriva dels den antimilitaristiska propagandan
dels ock förläggningsförhållandena. i\rinéfördelningschefen har visserligen
ansett rekryteringsfrågan icke kunna vinna en tillfredsställande
lösning utan införande av civilanställning för uttjänt manskap, men dock
såsom en tillfällig hjälp föreslagit, »att ett extra rekryteringsbidrag
måtte beviljas att utgå med vid Södermanlands regemente 40 kronor
och vid Vaxholms grenadjärregemente 50 kronor för varje under år
1913 antagen volontär, officers- och reservofficersvolontärer icke medräknade».

Framställni
gar om
höjning a
rekrytering
bidragen.

8

rméförvalt ningens yttrande.

Kungl. lllaj.is Nåd. Proposition Nr 216.

Chefen för sjätte arméfördelningen har i skrivelse den 23 december
1912 framhållit, att höjning av rekryteringsbidraget är än mera
behövligt för vissa honom underlydande truppförband: Hälsinge regemente,
Jämtlands fältjägarregemente, Västernorrlands regemente och
Norrlands dragonregemente. Denna arméfördelningschef har emellertid
ansett höjandet av rekryteringsbidraget vara endast en tillfällig hjälp
med resultat, att man nästa år komme att stå på samma punkt. Införande
av avskedspremier och civilanställning för uttjänt manskap
skulle enligt hans åsikt vara vida mera effektivt.

Kommendanten i Boden har i skrivelse den 28 januari 1913 anmält,
att volontärvakanserna då voro vid Norrbottens regemente 179, vid
Boden—Karlsborgs artilleriregementes detachement i Boden 79 och vid
Bodens ingenjörkår 33, motsvarande respektive 69, 44 och 23 procent
av antalet beställningar enligt stat. Kommendanten har hemställt om
anvisande av erforderliga medel till upphjälpande av volontärrekryteringen
vid Bodens trupper.

Enär Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 14 juni 1912, efter
Riksdagens hörande, medgivit, att för underlättande av manskapsrekryteringen
till fyllande av 1913 års stater finge utgå tillfälligt rekryteringsbidrag
i enlighet med föreskrifterna i kungl. brevet den 6 september
1907, angående anvisande av medel för underlättande av manskapsrekryteringen,
tiar arméförvaltningens civila departement i underdånig
skrivelse den 10 januari 1913 ansett sig icke kunna tillstyrka, altför år
1913 medel ställdes till förfogande för beredande av ytterligare rekryteringsbidrag.
Skulle emellertid Kungl. Maj:t, på grund av vad som anförts om
det trängande behovet av ett extra rekryteringsbidrag, finna nödigt, att
särskilda åtgärder omedelbart och utan inhämtande av Riksdagens yttrande
vidtoges för upphjälpande av rekryteringen vid ett eller annat av nyss omförmälda
truppförband, torde enligt departementets åsikt medlen därtill böra
förskjutas för att framdeles efter anmälan hos Riksdagen ersättas från fjärde
huvudtitelns allmänna besparingar. Då det emellertid torde kunna förutsättas,
att jämväl för fyllandet av manskapsnumerären enligt 1914 års stater
för armén tillfälliga åtgärder måste vidtagas, bär departementet erinrat,
att Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del av arméns regementen
rekryteringen i regel varit förenad med mindre svårigheter än vid
andra, i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1909 velat ifrågasätta,
huruvida det icke vore ändamålsenligt, att förhöjning i rekryteringsbidraget
endast utginge i den mån och vid de truppförband, där det
visade sig vara förenat med större svårighet att hålla manskapsnume -

y

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

råren uppe, att i samtliga med anledning därav från arméfördelningsocli
likställda chefer infordrade yttranden i ämnet framhållits, att eu
dylik förändring av bestämmelserna för det tillfälliga rekryteringsbidragets
utgående skulle i hög grad försvåra rekryteringen även vid de
truppförband, där befintliga vakanser under föregående rekryteringsperiod
kunnat fjollas, vilket resultat till stor del berodde just på befintligheten
av det tillfälliga Indraget, samt att vid underdånig föredragning''
av ärendet den 18 september 1909 dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet
anslutit sig till den sålunda uttalade åsikten, och Kungl.
Maj:t genom beslut samma dag medgivit, att för underlättande av manskapsrekryteringen
till fyllande av 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag
finge utgå i enlighet med de grunder, som funnes angivna
i nämnda nådiga brev den 6 september 1907.

Utgående från att mera vittgående åtgärder för upphjälpande av
rekryteringen i allmänhet lomme att bliva föremål för särskild utredning
har departementet, i avvaktan härpå, ansett sig böra föreslå, att, därest
Kungl. Maj:t komme att göra framställning till innevarande års Riksdag
om dess medgivande att från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar
utbetala extra rekryteringsbidrag för underlättande av manskapsrekryteringen
till fyllande av nästkommande års stater, bestämmelserna om
utdelande av detta bidrag måtte så ändras, att ett visst belopp, utöver
vad som kunde komma att utgå på grund av de hittills tillämpade
grunderna enligt kungl. brevet den 6 september 1907, ställdes till Kungl.
Maj:ts disposition för att såsom ytterligare bidrag tilldelas sådana truppförband,
vid vilka funnes oundgängligt behov därav. För beräkning,
i den mån så ske kunde, av det för ändamålet erforderliga beloppet, har
departementet erinrat, att den i stat upptagna styrkan av fast anställda
volontärer uppgår i runt tal till 15,000 man, officers- och reservofficersvolontärer
däri ej inberäknade, samt att, då volontärerna i allmänhet
anställas för tre år, omsättningen skulle, under förutsättning av full
rekrytering varje år, uppgå till en tredjedel eller 5,000 man. Enligt
de i nämnda nådiga brev den 6 september 1907 angivna grunder för
det extra rekryteringsbidragets utgående skulle detta på grund av förutnämnda
nådiga brev den 14 juni 1912 för närvarande uppgå till omkring
150,000 kronor. Om utöver detta bidrag för var och eu av

5.000 volontärer beräknades ytterligare 5 kronor, eller tillsammans

25.000 kronor, skulle denna summa enligt departementets uppfattningvara
tillräcklig för tillgodoseende av de mest trängande behoven av
särskild rekryteringshjälp vid truppförband, där sådan visade sig oundgängligen
nödvändig. Vid bifall härtill skulle någon förändring i be Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 162 käft. (Nr 216.) 2

eneralstabschefena

yttrande.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

räkningen av det extra rekryteringsbidraget för vissa regementen icke
erfordras.

Chefen för generalstaben har i skrivelse den 19 februari 1913 till
en början förklarat det vara svårt att fullt angiva anledningarna till
rekryteringens förbättring de tre första åren efter det extra rekryteringsbidragets
införande, men att den viktigaste orsaken säkerligen varit
inträffad lågkonjunktur på affärs- och arbetsmarknaden, under det att
ungefär samtidigt — år 1908 — volontärlönerna höjdes. Generalstabschefen
har vidare erinrat, att under senare år frågan om volontärrekryteringen
vid upprepade tillfällen behandlats och i samband därmed förslag
till åtgärder, avsedda att underlätta nämnda rekrytering, avgivits,
samt att han själv i detta avseende förordat följande åtgärder:

A. Uti den 18 oktober 1906 avgivet förslag till försvarsväsendets
stärkande

1. Okande av dagavlöningen för menig volontär från 10 till
20 öre.

2. Ökande vid infanteriet av distinktionskorpralernas antal från
36 till 48 genom uppflyttning av motsvarande antal meniga.

3. Frihet genom tvåårig stamanställning från värnpliktstjänstgöring
i fredstid.

4. Inskränkning i rätten för värnpliktig att inskrivas »underårig»;
och

5. Civilanställning.

B. Uti den 16 oktober 1908 avgivet förslag till åtgärder för underlättande
av volontärrekry tering en.

1. Fastställande som regel av en tvåårig kapitulationstid, intill
dess vakansprocenten nedgått till 10 procent.

2. Utsträckande av anställningstiden för volontärrekryter till början
av beväringsrekrytskolan.

3. Rättighet för regementschef att träffa avtal med korpral eller
distinktionskorpral om rekapitulering, under villkor av viss längre
tjänstledighet.

4. Ett snart ordnande av förläggningsförhållandena vid vinterskolorna.

Av samtliga dessa föreslagna åtgärder hade endast den under A. 1
och delvis den under B. 2. omnämnda kommit till utförande. Visserligen
hade även åtskilliga förslag i samma syfte, som framställts från
annat håll, kommit till utförande, men samtliga de vidtagna åtgärderna
hade varit föga genomgripande och dessutom utförts successivt och till
största delen sedan antalet ynglingar, villiga att taga anställning så -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

B om volontärer, börjat alltmera avtaga och läget sålunda börjat kräva
särskilt kraftiga åtgärder. Kunskapen om eu förbättring i volontärernas
ställning, i synnerhet om denna förbättring, såsom fallet vore
med här ifrågasatta lagändringar, verkade mindre direkt, sprede sig
jämförelsevis långsamt, och om samtidigt aflönings- och övriga förhållanden
tedde sig relativt föga lockande, kunde en i och för sig
god och nödvändig men mera lösryckt reform helt och hållet förfela
den avsedda verkan. Det torde därför enligt generalstabschefens
mening i längden föga stå att vinna genom att fortsätta såsom hittills
med smärre utan sammanhang utförda reformer. Om icke kraftigare
och samtidigt utförda åtgärder bleve vidtagna, komme med säkerhet
volontärfrågan till stor skada för särskilt arméns huvuddel —
infanteriet — att städse befinna sig i ungefär samma olyckliga läge
som nu vore fallet.

Vilka dessa åtgärder borde vara, hade generalstabscliefen förut
framhållit, Beträffande vissa av dem förtjänade emellertid framhållas,
att om dessa åtgärder komme till utförande, det vore av avgörande
betydelse, att detta skedde samtidigt. Sådana åtgärder vore dels inrymmandet
i värnpliktslagen av bestämmelser, som avsevärt inskränkte
rättigheten att inskrivas såsom underårig, och som befriade den, som
varit stamanställd minst två år, från värnpliktstjänstgöring i fred, och
dels fastställandet, åtminstone till dess rekryteringsförhållandena något
upphjälpts, av en tvåårig kapitulationstid såsom regel. Var för sig
kunde dessa åtgärder föga åstadkomma, men vidtagna på en gång
komme de enligt generalstabschefens åsikt att samverka därhän, att ett
avsevärt antal ynglingar, för vilka ett tidigt fullgörande av värnpliktstjänstgöringen
skulle vara önskvärt, funne med sin fördel förenligt att
genom volontäranställning fullgöra sina medborgerliga plikter i detta
avseende.

Om i samband med en reform av senast nämnda art, genom vilken
antalet volontärrekryter skulle växa, även beslutades den föreslagna
ökningen av distinktionskorpralernas antal, komme ock de vid
tvåårig kapitulationstid så särskilt önskvärda rekapitulanterna att ökas
i antal. Samtliga här berörda åtgärder för volontärrekryteringens underlättande
krävde emellertid längre tid för att verka, under det att
förhållandena vid vissa regementen, såsom framginge av vederbörande
befälhavares skrivelser, nödvändigtvis krävde åtgärder, som verkade
mera omedelbart, och förhöjning av avlöning i någon form torde därför
bliva nödvändig vid sådana truppförband. Chef en för fjärde arméfördelningen
hade föreslagit ett extra rekryteringsbidrag av vid Söder -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

manlands regemente 40 och vid Vaxholms grenadjärregemente 50 kronor,
vilket av arméförvaltningens civila departement syntes hava uppfattats,
som om det begärts en förhöjning av respektive 10 och 20
kronor å det under senare år utgående »tillfälliga extra rekryteringsbidraget».
En så ringa förhöjning skulle emellertid vara fullkomligt
betydelselös, och generalstabschefen hade också förvissat sig om, att
nämnda arméfördelningschef avsett ett rekryteringsbidrag av respektive
40 och oO kronor utöver det, som hittills utbetalats. Skulle penningar
kunna uträtta något i detta fall, torde säkerligen allra minst det föreslagna
beloppet vara erforderligt. Ehuru avlöningsförhöjning i form
av ökat rekryteringsbidrag, vilket endast verkade som ett lockelsemedel
för tillfället, vore en mindre tilltalande åtgärd, ansåge generalstabschefen
emellertid, att sådan nu borde äga rum vid de regementen,
som syntes därav vara i trängande behov.

En grund till svårigheterna för volontärrekryteringen, som generalstabschefen
ansåge vara av betydelse, vore den omständigheten, att
yolontärerna ej rönt det stöd och den uppskattning, som vederbort.
Aven om, genom av volontärerna själva oberoende omständigheter, en
del av dem tillhörde en samhällsklass, där man måste nöja sig med en
ringa avlöning, och där helt naturligt kraven såväl på bildning som
även i andra avseenden måste ställas låga, vore väl dessa ynglingar,
vilka frivilligt ville tjäna konung och fädernesland, värda aktning och
sympati och förtjänta av att stödjas och höjas i den mån, så ske kunde.
Dessa volontärer vore icke heller en från de värnpliktiga i övrigt
strängt skild klass. I själva verket borde de i överensstämmelse med
verkliga förhållandet betraktas såsom eu kategori av värnpliktiga, ehuru
de visserligen vält att fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet genom en
vida längre och i viss mån olika använd tjänstgöringstid än övriga
värnpliktiga, och ehuru de därför helt naturligt erhölle vissa förmåner
av staten. Volontärens ställning hade emellertid långt ifrån alltid uppfattats
så, som önskvärt varit. Under det att den värnpliktige i allmänhet
vore föremål för särskild hänsyn och omvårdnad, hade man
icke alltid härutinnan ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt volontärerna.
I dagspressen förekomme ej sällan artiklar, efter vad det ville synas
understundom härrörande från militärer, som i mindre lämpliga ordalag
framhölle det nuvarande volontärmaterialets låga ståndpunkt, och ofta
nog bedömdes därvid hela volontärinstitutionen efter enstaka mindre
göda individers förhållande. Härtill komme även, att förlägg» ingsförhållandena
å vissa orter ofta framhölles såsom synnerligen obehagliga.
Det vore knappast att undra på, om unga män i många fall härigenom

13

Kungl. Maj.is Nåd. Fr oposition Nr 216.

gjordes betänksamma att taga anställning såsom volontärer. Generalstabschefen
ansåge, att man på alla båll borde för framtiden vinnlägga
sig om att städse låta volontären röna samma hänsyn och omsorg som
komme den värnpliktige till del. För att härutinnan ernå ett bestämt
systemskifte vore det önskvärt, att uppmärksamheten — även de militära
myndigheternas — fästades på att vid uttalanden rörande volontär^
stitutionen omdömen och talesätt undvekes, som vore överdrivna
eller eljest kunde vara ägnade att ställa en hel, för försvarsorganisationen
oumbärlig kategori av krigsmän i ofördelaktigare ställning än
deras värnpliktiga kamrater, och som därigenom endast kund a leda till
att ytterligare öka svårigheterna att hålla denna kategori uppe på den
nivå, som vore önskvärd.

Såsom jag redan i mitt yttrande till det vid 1913 års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden framhållit,
måste utfallet av rekryteringen vid armén i dess helhet anses
väsentligen bero på mera allmänna förhållanden, särskilt arbetsmarknadens
läge. Vid konkurrensen på denna marknad med övriga arbetsgivare
öva emellertid de förmåner, som tillförsäkras volontären vid anställningens
början, under densamma och vid dess slut naturligtvis sin
inverkan på utgången. Att i siffror uttrycka denna inverkan är en
vansklig uppgift. Ur rekryteringsbidragen utgå icke andra förmåner
åt volontären än legan (jämte handpenningen), och då nu denna är till
beloppet obetydlig i jämförelse med den kontanta avlöning, som utgår
under anställningstiden, torde storleken av densamma icke kunna tillmätas
något avgörande inflytande på rekryteringens utfall. Chefen för
generalstaben har icke heller angivit införandet av extra rekryteringsbidrag
såsom en väsentlig orsak till den förbättring i rekryteringsförhållandena,
som inträdde de första åren efter nämnda bidrags införande,
utan tillskrivit denna förändring två andra grundorsaker.

I varje fall torde det med fog kunna sättas i fråga, huruvida det
varit av omständigheterna betingat, att alla truppförband utan åtskillnad
tillförsäkrats samma rekryteringsbidrag för varje antagen volontär.
På arbetsmarknaden uppträder nämligen försvaret icke såsom en enhet
gent emot övriga arbetsgivare, utan de olika truppförbanden konkurrera
inbördes; och det har härvid visat sig, att vissa truppförband, som
särskilt i fråga om förläggning haft att erbjuda mindre förmåner än
andra, städse haft svårt att få sitt volontärbehov fyllt. Det synes därför
vara skäl att taga under omprövning, huruvida icke till uppvägande
av de mindre fördelaktiga förläggningsförhållandena dessa trupp -

Dep arte ra e
chefen.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

förband borde tillerkännas större ekonomiska förmåner än de andra.
Då sådant icke torde böra ske genom ökad avlöning, ledes man till
den slutsatsen, att önskvärt vore, att legan kunde avsevärt höjas för
nämnda truppförbands volontärer, en höjning, som dock på av arméförvaltningen
anförda skäl icke bör ifrågakomma förr än vid den
rekrytering, som äger rum instundande höst.

Efter övervägande av alla på saken, inverkande omständigheter
ansluter jag mig till arméförvaltningens förslag, att samtliga truppförband
tilldelas extra rekryteringsbidrag på samma sätt som hittills i
enlighet med bestämmelserna i kungl. brevet den 6 september 1907,
men att dessutom ett belopp, vilket på sätt arméförvaltningen föreslagit
lämpligen torde bestämmas till 25,000 kronor, bör ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fall tilldelas de truppförband, där det visat sig särskilt svårt att fylla
vakanserna och vilka utgöras icke blott av dem, för vilkas räkning nu
gjorts framställning om höjning av rekryteringsbidragen, utan av ytterligare
ett par regementen, där vakansernas antal under de sex sista
åren utgjort i medeltal mer än 40 procent av volontärnummerna. Av
det redan anförda framgår, att fördelningen av nämnda 25,000 kronor
lämpligen bör så ordnas, att beloppet i största möjliga utsträckningkommer
manskapet tillgodo i form av ökad lega. Såsom en lämplig
åtgärd i denna riktning torde kunna angivas, att den offentliga arbetsförmedlingen
mera än hittills anlitas för volontärrekryteringen, varigenom
torde kunna inbesparas en del omkostnader och däribland den
till värvaren utgående dusören.

Den av mig nu föreslagna höjningen av det extra rekryteringsbidraget
utesluter naturligtvis icke, att man även med andra medel, som
kunna befinnas användbara, söker ernå en framtida förbättring i rekryteringsförhållandena.

Enligt vad jag inhämtat, har det extra rekryteringsbidraget utgjort:

år

1907...........................

...................... kronor

97,890: 44

»

1908..........................

......................... )>

80,498: 37

5)

1909.........................

......................... »

180,976: 91

»

1910.......................

......................... »

156,284: 55

)}

1911..................

...................... »

165,062: 39

5)

1912 .......................

........................ »

160,612: 25

Räknar man med det högsta av dessa belopp, omkring 180,000
kronor, skulle således med den av mig nu föreslagna höjning det extra
rekryteringsbidraget komma att uppgå till sammanlagt 205,000 kronor.

15

kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Likasom hittills torde det extra rekryteringsbidraget lämpligen böra
utgå av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka därtill lämna
tillgång.

Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva,

att från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må, i enlighet
med nu angivna grunder, utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för
underlättande av manskapsrekryteringen till fyllande av nästkommande
års stater.

Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall;
och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

o

Gunnar Åkerman.