Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
1
Nr 2.
Kungl. Maj:t nådiga proposition till Riksdagen angående nytt
avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket samt
fastställande av postverkets stat för driftkostnader år
1914; given Stockholms slott den 14 januari 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen
dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket,
dels medgiva, att för tillförordnade förste postvaktmästaren Ernst Vilhelm
Nyberg må å postverkets övergångsstat uppföras eu personlig verkmästarbefattning
med avlöning av 4,200 kronor, vartill kan komma ett
ålderstillägg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring, med den fördelning i
lön och tjänstgöringspenningar, som för motsvarande avlöningsbelopp är
stadgad i ovannämnda förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid
postverket, samt med skyldighet för Nyberg att ej mindre underkasta sig
de för posttjänstemän gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av
avlöning och förhöjning därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads-
och trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober
1907 stadgade grunder, avgå från befattningen än även att låta postverket,
utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda
uppfinningar inom postväsendet,
dels medgiva, att biträdande postexpeditören Emma Oscara Katarina
Boström må från och med månaden näst efter den, då hon entledigas
efter uppnådd levnadsålder av sextio år, och sedan styrkt blivit, att hon
är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta postgöromålen, äga
att under sin återstående livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett
årligt understöd av 900 kronor,
dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till
stat för postverkets driftkostnader för år 1914 samt bestämma
postverkets anslag till driftkostnader för år 1914, förslagsvis, till
24,308,000 kronor att utgå direkt av postmedlen.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. (Nr 2.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
*
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1913.
N ärvarande:
Hans excellens lierr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte, anförde:
Innan jag övergår till att behandla postverkets stat för driftkostnader
för år 1914, har jag att anmäla ett av generalpoststyrelsen
överlämnat
Förslag till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.
I skrivelse den 24 oktober 1912 med förslag i fråga om postverkets
stat för driftkostnader meddelar styrelsen till en början, att till
styrelsen inkommit följande framställningar, nämligen:
dels från Svenska postmannaförbundet om lönereglering för tjänstemän
av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
samt om förbättringar i vissa av dessa tjänstemäns med avlöningen
sammanhängande förmåner, vilken framställning torde såsom bilaga få
fogas vid detta protokoll, (Bil. E).
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
dels från Posttjänstemännens förening om åtskilliga ändringar i
posttjänstemännens av högre grad avlönings- med flera förhållanden,
dels ock slutligen från vaktmästarna i generalpoststyrelsen att få
åtnjuta avlöning enligt den lönestat, som kan varda fastställd för
tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar.
Styrelsen erinrar vidare, att enligt nådiga remisser den 27 april
och 20 juni 1912 styrelsen anbefallts att inkomma med utredning,
huruvida och i vad mån övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet
den 27 augusti 1909 lett till ojämnheter i tillämpningen
samt, därest utredningon därtill gåve anledning, avgiva förslag till
de åtgärder, som förhållandena kunde anses påkalla, ävensom att styrelsen,
då de sålunda föreliggande ärendenas utredning synts styrelsen
vara av sådan omfattning och beskaffenhet, att det för styrelsen vore
av stor vikt att för densammas behandling rådföra sig med i allmänna
värv förfarna, postverket utomstående personer, hemställt hos Kung!.
Maj:t om bemyndigande att få inkalla dylika sakkunniga. Enligt
nådigt brev den 23 augusti 1912 medgav ock Kungl. Maj:t styrelsen
att för ändamålet få anlita högst tre i allmänna värv förfarna
personer.
Styrelsen meddelar nu, att styrelsen för detta ändamål vänt sig
till ledamoten av Riksdagens Första kammare friherre J. G. Beck-Friis
samt ledamöterna av Riksdagens Andra kammare lantbrukaren Daniel
Persson i Tällberg och folkskolläraren Yärner Rydén. Därjämte hava,
efter förhandlingar med förenämnda föreningar, 4 representanter för
posttjänstemännen av högre grad och 4 representanter för posttjänstemännen
av lägre grad varit inkallade för överläggning. Slutligen hava
ärendena varit föremål för behandling vid ett för ändamålet med samtliga
postdirektörer anordnat möte.
De sakkunniga, som sammanträdde första gången med styrelsen
den 2 september 1912, hava deltagit i behandlingen av samtliga frågor
beträffande avlöningsreglementet och varit ense med styrelsen i alla
punkter.
Efter samråd med de sakkunniga har generalpoststyrelsen ansett
lämpligast att uppgöra förslag till nytt avlöningsreglemente i dess helhet,
och har generalpoststyrelsen nu överlämnat det sålunda utarbetade
förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.
Med avseende å den ifrågasatta löneregleringen hava de sakkunniga
enhälligt gjort följande principuttalande.
4
Principuttalande
av de
sakkunniga.
Ifungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Pä grund av den avsevärda stegring i levnadsomkostnader, som inträflat
särskilt under de två senaste årtiondena, liava löneregleringsfrågorna
kommit att taga en allt större del av Riksdagens arbete i anspråk, på
samma gång som de ställt allt mer ökade krav på statskassan. Från
början sökte Riksdagen tillgodose behoven av löneförhöjningar genom
mera tillfälliga anordningar i form av dyrtidstillägg,. partiella små löneregleringar
för vissa av de hårdast tryckta tjänstemannagrupperna o. s. v.
Men då det snart blev klart, att de fortgående prisstegringarna ej kunde
effektivt mötas genom åtgärder av mera tillfällig eller sporadisk natur,
inledde Riksdagen en ny allmän löneregleringsperiod, jämförlig med
den, som utmärkte 1870-talet. Denna löneregleringsperiod tog sin början
vid 1907 års Riksdag, då löneregleringarna begynte för de centrala
ämbetsverken samt genomfördes för statens järnvägar och försöksvis för
telegrafverket. Under densamma hava mera modärna löneregleringsprinciper
i många avseenden vunnit tillämpning. Därjämte har denna
löneregleringsperiod utmärkts därav, att de nyreglerade lönerna i allmänhet
tilltagits så avsevärt högre än de förutvarande, att Riksdagen
därmed uppenbarligen avsett att vinna, att de nya lönestaterna skulle
kunna bestå för en avsevärd tid framåt.
Löneregleringarna efter de nya principerna hava nu så fortskridit, att
av de centrala ämbetsverken endast ett fåtal återstår oreglerade, medan
av kommunikations- och uppbördsverken statens järnvägar, telegrafverket,
tullverket samt inom postverket tjänstemännen av högre grad
erhållit lönestater av den nya typen.
Inom kommunikationsverken kvarstå endast posttjänstemännen av
lägre grad på det gamla systemets grund. Väl erhöllo även de år
1907 en lönereglering, men denna, som tillkom i överensstämmelse med
en enskild riksdagsmotion, blev icke vare sig med avseende å avlöningsbelopp
eller principer i övrigt av den nya typen.
En bland de grundsatser, som under den nya löneregleringsperioden
vunnit eller bort vinna tillämpning var den, att likformighet och
likställighet i fråga om löner och löneförmåner mellan jämförliga tjänstemannagrupper
skulle åstadkommas. För de centrala ämbetsverkens vidkommande
har sådan i stort sett uppnåtts under den nya löneregleringsperioden.
För kommunikations- och tullverken har enhetlighet dess
värre icke i nödig grad vunnits, utan här föreligger en växling av lönetyper
och löneförmåner, som — åtminstone vid ett första påseende —
synes onödigt systemlös. Detta förklaras visserligen dels därav, att de
skilda verkens äldre lönesystem varit mycket olika samt ofta förenade
med sportler, provisioner och även andra extra förmåner, vilka vid löne
-
5
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.
regleringen inverkat synnerligen menligt för strävandena efter likformighet
mellan de olika verkens lönestater, dels ock därav att förslagen
till löneregleringar utarbetats av olika kommittéer. Givetvis skulle det
emellertid varit önskvärt att här från början strävats efter större enhetlighet,
och det måste säkerligen en gång i framtiden bliva föremål
för Riksdagens omsorg att införa rättelse i berörda avseende. Men å
andra sidan befinnas ojämnheterna vid en närmare granskning icke så
stora, att de skulle rättfärdiga ett upprivande inom en närliggande tid
av de lönestater, som Riksdagen efter vidlyftiga utredningar och ingående
prövning fastställt. För Riksdagen måste det, med hänsyn till de
stora arbetsuppgifter på det sociala reformarbetets område, som inom
flen närmaste tiden föreligga, framstå såsom ett livligt önskemål, att
den nya löneregleringsperioden snart bringas till ett slut, så att tillbörligt
utrymme och nödiga medel lämnas för livligt efterlängtade sociala
reformer.
Med hänsyn till dessa omständigheter har det för de sakkunniga
framstått som en synnerligen viktig angelägenhet, att från deras sida
inga förslag i avseende å löner eller lönevillkor förordas, som kunna
vara ägnade att uppriva grunderna för nyligen fastställda lönestater
eller medverka till inledande av en ny löneregleringsperiod.
Utgående från dessa allmänna synpunkter hava de sakkunniga väl
ansett sig böra dels medverka till en lönereglering för den lägre posttjänstemannagruppen,
varigenom denna erhåller en lönestat, som till :xvlöningsbelopp
och allmänna principer är av den nya, efter 1907 tilllämpade
typen, dels ock förorda sådana ändringar i postverkets avlöningsreglemente,
som, utan att rubba grunderna för 1910 års lönestat, visat
sig behövliga för undanröjande av en del vid övergången till. den nya
staten uppkomna ojämnheter. Men i övrigt hava de sakkunniga ansett
sig böra med bestämdhet avstyrka varje ändring i en så sent som år
1909 antagen lönestat.
Jag övergår härefter till styrelsens förslag.
Styrelsen erinrar därvid till en början, att det nuvarande avlöningsreglementet
trädde i kraft den 1 januari 1910. Under den tid av snart
tre år, reglementet sålunda tillämpats, bär det visat sig, att avlöningsreglementet
och i synnerhet dess övergångsbestämmelser varit ofullständiga
och i övrigt behäftade med vissa brister. Det ligger i sakens
natur, att det vid en så genomgripande omorganisation av generalpoststyrelsen
samt postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, som
genomfördes med 1910 års ingång, varit förenat med betydande svårig
-
Allmänt uttalande
av
generalpoststyrelsen.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
heter att långt i förväg överblicka verkningarna av omorganisationen.
Aven andra, av berörda omorganisation oberoende ojämnheter hava
emellertid visat sig uppstå vid tillämpningen av avlöningsreglementet.
I. åtskilliga fall hava också under den tid, reglementet ägt tillämpning,
dragits under Kungl. Maj:ts prövning frågor rörande tolkningen
av avlöningsreglementets föreskrifter, varjämte enskilda befattningshavare,
som på grund av reglementets bestämmelser kommit i en ofördelaktig
ställning i avlöningshänseende, vädjat till Kung], Maj:t att av
billighetsskäl bliva tillerkända förbättrade avlöningsvillkor.
Generalpoststyrelsen bar jämväl funnit en del förtydliganden i
reglementet önskvärda.
Vidare hava i avlöningsreglementet ansetts böra inrymmas vissa
stadganden, som förut ej halt plats i reglementet, där de dock, praktiskt
sett, böra ingå.
Slutligen hava vid omredigeringen av postverkets avlöningsreglemente
beaktats de ändringar, som av 1912 års Riksdag beslutats
i telegrafverkets avlöningsreglemente från 1913 års början, varjämte
för vinnande, i den mån så är möjligt, av enhetlighet mellan post- och
telegrafverken från telegrafverkets avlöningsreglemente upptagits sådana
bestämmelser, som äro tillämpliga på förhållandena i postverket.
Vid ett första påseende torde det, säger styrelsen, måhända kunna
synas, som om de ifrågasatta ändringarna i postverkets avlöningsreglemente
vore av mycket genomgripande beskaffenhet. Så är dock icke
förhållandet. Med bortseende från de ändringar, vilka påkallas av den
reglering av avlöningsförhållandena beträffande tjänstemän av lägre
grad, som generalpoststyrelsen, med instämmande av de sakkunniga,
föreslår, är en stor del av ändringarna antingen endast av redaktionell
natur eller ock av ringa ekonomisk innebörd.
Innan generalpoststyrelsen paragrafvis redogör för de ifrågasatta
ändringarna och motiven för desamma, har styrelsen fäst uppmärksamheten
därå, att styrelsen, med instämmande av de sakkunniga, i det
avlämnade förslaget till nytt avlöningsreglemente borttagit den hittills
varande uppdelningen av tjänstemännen i »tjänstemän av högre grad»
samt »tjänstemän av lägre grad» och sammanfört samtliga befattningshavare
under den gemensamma benämningen »tjänstemän».
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
§ I
Ifrågasatt
löneförbättring för vissa postmästare samt postexpeditörer och
kvinnliga förste postexpeditörer.
Under denna § ber jag att först få redogöra för vissa av styrelsen Framställning
för Posttjänstemännens förening hos generalpoststyrelsen gjorda framställningar
rörande avlöningarna för postmästare av klass 1 A och B, nens förening,
manliga postexpeditörer och kvinnliga tjänstemän. Föreningen anför
därvid följande.
Beträffande postmästarnas avlöning framhålles, att postmästarna _Post
av
klass 1 A och 1 B genom 1910 års avlöningsreglering fingo vid- “klass* 1 A
kännas en allmän reducering av sina avlöningsförmåner, ehuru dessa och I?.
ingalunda kunde påstås stå i för hög proportion till tjänsternas vikt
och beskaffenhet, och att denna sänkning i förhållande till de förutvarande
inkomsternas storlek blev ansenlig. Medeltalet av samtliga
postmästares av klass 1 totalinkomst av tjänsten för åren 1909 och
1910 utgjorde nämligen, för det förra året 7,766 kronor och för det
senare 6,737 kronor, vadan skillnaden, 1,029 kronor, betecknar den
genomsnittliga reduceringen för varje tjänst.
Denna betydande nedsättning kan icke anses berättigad med avseende
å de fordringar, som i tjänsten ställas på innehavarna av ifrågavarande
postförvaltartjänster. Poströrelsens ständigt fortgående utveckling,
tillkomsten av nya verksamhetsgrenar inom postväsendet och den
år för år ökade omfattningen av postverkets oerhörda penningomsättning
framkalla allt större krav på intresse, kunnighet och arbetsförmåga
hos dem, som äro satta som ledare av rikets största postanstalter.
På det att beloppen av avlöningarna för postmästare av klass 1
må bringas något närmare de inkomster, som dessa tjänstemän före
1910 kunde påräkna av tjänsten, är det synnerligen önskvärt, att en
förbättring av deras avlöningsförmåner kommer till stånd.
I sådant hänseende anhöll föreningen hos generalpoststyrelsen om
medverkan därtill, att avlöningarna jämte det antal år, som bör förflyta
från det tjänsteman tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han
kan komma i åtnjutande av det närmast högre, för postmästare av
klass 1 A och klass 1 B måtte bestämmas sålunda:
klass 1 A
kr. år kr. år kr.
6,500 3 7,000 3 7,500
8
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
klass 1 B
kr. år kr. år kr.
6,000 3 6,500 3 7,000.
Manliga I fråga om de manliga postexpeditörerna erinrar föreningen, att
1,0törel-.6 avlöningsreglementet av år 1909 efter viss övergångstid medför en
sänkning av begynnelseavlöningen för manlig postexpeditör från förutvarande
2,200 kronor till 1,800 kronor eller med 18 procent. En så betydande
försämring under en tid, då snart sagt alla levnadsomkostnader
äro i stigande och lönerna på alla arbetsområden höjas för att motsvara
de ökade behoven, måste givetvis innebära en fara både för postverket
med avseende å personalens rekrytering och för den enskilde tjänstemannens
ekonomi. Det skulle därför vara synnerligen vägande omständigheter,
som kunde göra eu dylik lönereform berättigad.
Ju mer tidpunkten nalkas, då bestämmelsen om lägsta avlöning
av 1,800 kronor skall vinna tillämpning, stadgar sig hos posttjänstemännen
genom erfarenhet den övertygelse, att det vore en olycka för
verket och kåren om ändring av densamma icke komme till stånd, innan
den tratt i kraft, och att första medlet för ett tillfredsställande ordnande
av de manliga postexpeditörernas avlöningsförhållanden är eu återgång
till förut gällande begynnelseavlöning av 2,200 kronor.
Motiven för att en lägsta avlöning av 1,800 kronor för manlig postexpeditör
ansågs skälig voro förnämligast, att genom realskolexamens
godkännande som kompetensvillkor för inträde å den högre tjänstemannabanan
i postverket fordringarna för anställning i verket sänktes,
samt att ordinarie anställning av dem, som avlagt realskolexamen, till
följd av den kortare förutbildningstiden skulle vinnas vid en tidigare
levnadsålder än den, vid vilken befordran till ordinarie tjänst förut kunnat
i allmänhet påräknas.
Vad angår det första av dessa båda skäl mister det mycket av
sin styrka vid en noggrannare jämförelse mellan förutvarande och efter
realskolexamens tillkomst gällande kompetensfordringar. Sökande till
postelevkurs, vilken icke avlagt studentexamen, skulle tidigare förete
liyttningsbetyg till övre sjätte klassen samt dessutom intyg därom, att
sökanden vid avlagda prov visat sig i vissa ämnen äga godkända kunskaper,
motsvarande vad som fordras i studentexamen. Skillnaden i
kunskapsmått mellan sjätte nedre klassens (I ringens) kurs och realskolexamen
lärer vara försvinnande. Det är sålunda ensamt i avståendet
från fordran på »studentbetyg» i vissa ämnen, som sänkningen
av kompetensen skulle ligga. Det är emellertid allmänt känt och oomtvistligt,
att dessa av enskilda lärare, efter prov som voro helt och
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
hållet undandragna sedvanlig examenskontroll, utfärdade intyg ofta förvärvades
på ett synnerligen lättvindigt sätt, vartill kom, att proven av
mången avlades successivt under olika år. Dessa prov voro därför ingalunda
av det värde, som man tillmätte dem. Bland de fem ämnen, som
ingingo i proven, lästes tre, nämligen geografi, aritmetik och tyska,
icke längre upp i gymnasium än till och med sjätte övre klassen, således
icke mer än under ett år längre än i realskolan. Det kan därför
med fog påstås, att kunskapsnivån bland realskolabiturienterna och
bland de forna inträdessökande med förenämnda kvalifikationer i stort
sett är sammanfallande.
Det andra huvudskälet — att ynglingar, som genomgått realskolan,
kunna ernå ordinarie tjänst vid yngre år än som förr var möjligt
- befinnes även vid närmare granskning föga hållbart. Åtminstone
torde skillnaden i befordringsålder visa sig betydligt mindre än man
tänkt sig. Medelåldern vid inträde i postelevkurs för dem, som antagits
till elever omedelbart efter avlagd realskolexamen, torde hittills
hava utgjort och kan väl väntas framgent förbliva omkring 17 år. De
bliva således, sedan elevkursen numera är i det''närmaste tvåårig, anställda
såsom extra postexpeditörer vid omkring 19 års ålder. Med
nuvarande väntetid för vinnande av ordinarie befordran kunna de således
påräkna dylik förmån i bästa fall först vid en levnadsålder av inemot
25 år. Denna åldersgräns betecknar, såsom redan antytts, ingen nämnvärd
sänkning under förut gängse medelålder för befordran. Och vad
värre är: alla omständigheter tala för att den inom en nära framtid
kommer att icke oväsentligt höjas till följd av sannolika svårigheter att
bereda ordinarie anställning åt den extra personalen inom nu gällande
extratid av 5 å 6 år.
Vid bestämmandet av nuvarande begynnelseavlöning för postexpeditör
synes man dessutom helt och hållet hava bortsett från behovet
för postverket att i sin tjänst anställa personer med större allmänbildning
och kompetens än som förvärvas genom realskolexamen. För
dem, som avlagt mogenhetsexamen, torde inträde i postverket med utsikt
att efter 7 å 8 år erhålla ordinarie tjänst med 1,800 kronors avlöning
icke innebära någon synnerlig lockelse. Medelåldern vid avläggandet
av mogenhetsexamen torde utgöra omkring 19 år. Beträffande
sålunda kvalificerade tjänstemän torde sänkningen av den förutvarande
lägsta avlöningen, 2,200 kronor, sakna allt fog.
Utgår man från, att befordran till ordinarie postexpeditörstjänst
hädanefter i allmänhet vinnes vid en levnadsålder av 25 å 26 år av
dem, som avlagt realskolexamen, och vid en ålder av 27 å 28 år av
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 2
10
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.
personer med mogenhetsexamen, så kan beräknas, att de förra vid 30
år nått upp till en avlöning av 2,200 kronor och de senare till 2,000
kronor. Att nu för tiden bilda familj med så begränsad avlöning
torde i de flesta fall vara omöjligt.
Enligt löneskalan för manlig postexpeditör uppnår sådan tjänsteman
för närvarande slutavlöningen 3,800 kronor först efter 20 års ordinarie
tjänstgöring. Kommer den begärda böjningen av begynnelseavlö-.
ningen till stånd, skulle denna tid förkortas till 16 år, en väntetid, som
i betraktande av att förut gällande maximiavlöning för postexpeditör,
3,300 kronor, nåddes efter 10 år, synes mer än tillräckligt lång.
Föreningen hemställer därför, att generalpoststyrelsen måtte på allt
sätt söka tillgodose det oavvisliga behovet av att begynnelseavlöningen
för manlig postexpeditör åter höjes till förutvarande belopp, 2,200 kronor.
Sedermera har föreningen jämväl hemställt om sådan ändring av den
tid, som bör förflyta mellan avlöningsförhöjningarna, att avlöningsbeloppen
2,400, 2,600, 2,900 och 3,200 kronor måtte åtnjutas efter respektive
2 år samt beloppen 3,500 och 3,800 kronor efter respektive 3 år.
Kvinnliga Beträffande de kvinnliga tjänstemännen i allmänhet anför förenintjansteman.
g_en följande_
En genomgående princip för avlöningsförhöjning åt manlig posttjänsteman
intill belopp av 3,800 kronor är, att förhöjning tillgodoräknas honom
med 100 kronor för varje kalenderår. År antaiet år, som bör förflyta från
det tjänsteman tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han kan komma
i åtnjutande av det närmast högre, bestämt till två år, höjes avlöningen
sålunda efter dessa två år med 200 kronor; är väntetiden tre år, blir
förhöjningen 300 kronor.
För samtliga kvinnliga tjänstemän åter är denna löneperiod över
hela linjen fastställd till tre år, trots att avlöningsförhöjning — med
undantag endast av den sista förhöjningen för postmästare av klass 3
— utgår med allenast 200 kronor.
Det är svårt att förstå, varför de kvinnliga tjänstemännen i detta
hänseende skola vara sämre ställda än sina manliga kamrater. Deras
avlöningar äro så mycket lägre än de manligas, att de åtminstone böra
hava förmånen att ernå slutlönen förhållandevis lika snabbt som manlig
tjänsteman.
Föreningen hemställer därför, att den tid, efter vilken kvinnlig
tjänsteman är berättigad till avlöningsförhöjning, förkortas till två år i
alla de fall, då förhöjningen uppgår till allenast 200 kronor.
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Å den lönestat, som tillämpades före 1910, kunde kvinnlig post- Kvinnliga
expeditör, som åtnjöt avlöning i andra lönegraden, komma upp till en f°expedi-St"
högsta årsinkomst av 2,800 kronor. Trots detta bestämdes slutavlöningen törel-,
å 1910 års stat för de nyinrättade kvinnliga förste postexpeditörstjänsterna
till blott 2,500 kronor eller 300 kronor mindre än åtskilliga obefordrade
kvinnliga tjänstemän förut varit i åtnjutande av. En så
betydande sänkning måste med fullt berättigande anses icke billig, då
tilläggandet genom de överordnade tjänsternas inrättande av ökat
ansvar åt de kvinnliga innehavarna av desamma enligt allmän uppfattning
väl bort fordra någon om än ringa förbättring av deras löneförmåner.
Posttjänstemännens förening hemställde därför på sin tid, att kvinnlig
förste postexpeditör måtte erhålla ännu en avlöningsförhöjning utöver dem,
som äro henne tillerkända i gällande avlöningsreglemente — en begäran,
som föreningsmötet 1912 enhälligt beslöt vidhålla. Genom ett
ytterligare avlöningstillägg å 300 kronor skulle slutavlöningen för kvinnlig
förste postexpeditör bliva densamma som den högsta för kvinnlig
postexpeditör enligt 1909 års stat.
Föreningen hemställer därför, att en ytterligare avlöningsförhöjning
med 300 kronor må tillerkännas kvinnlig förste postexpeditör, att tillträdas
tre år efter erhållandet av nuvarande slutavlöning, 2,500 kronor.
Det är ett även av 1907 års postkommission erkänt faktum, att Kvinnliga
den senaste löneregleringen i vida mindre mån tillgodosåg postverkets
kvinnliga tjänstemän än de manliga. Vad postexpeditörerna angår är
skillnaden i begynnelseavlöningen för manlig postexpeditör och för
kvinnlig postexpeditör 300 kronor och skillnaden i slutavlöning ej
mindre än 1,700 kronor.
Denna högst betydande olikhet kan icke anses rättfärdigad vare
sig av skillnaden i levnadsbehov eller av kvinnans i vissa avseenden
(nattjänst, tjänstgöring vid järnvägsposten) inskränkta användbarhet i
posttjänsten. Också har postkommissionen som skäl för denna behandling
av de kvinnliga postexpeditörerna i lönehänseende endast kunnat
hänvisa till avlöningsförhållandena för kvinnliga befattningshavare vid
de andra kommunikations verken.
Denna jämförelse är dock haltande. Den ansvarsfulla kassatjänstgöring,
förenad med handhavandet av stora penningsummor, vilken
åligger flertalet kvinnliga postexpeditörer, borde, liksom annars i regel
är fallet beträffande uppbördstjänster, berättiga dem till något bättre
avlöningsförmåner än som annars äro beviljade med dem jämställda
befattningshavare. En sådan åtskillnad har också förut av ålder förefunnits.
12
De sakkunniga.
Generalpost
styrelsen.
Departementschefen.
Generalpost
styrelsen.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
Med hänsyn härtill och till den synnerligen ogynnsamma ställning-,
i vilken de kvinnliga postexpeditörerna kommit i förhållande till de
manliga, anser föreningen oavvisligen behövligt, att slutlönen för kvinnlig
postexpeditör efter 3 år höjes med 300 kronor eller från 2,100
kronor till 2,400 kronor.
Vid en dylik förhöjning skalle nuvarande i vissa fall till kvinnlig
postexpeditör utgående särskilda arvode av 100 kronor bortfalla.
Generalpoststyrelsen meddelar först, angående de av styrelsen för Posttjänstemännens
förening sålunda framlagda önskemål, att, då avlöningsstaten
för tjänstemän av högre grad blivit fastställd så sent som från 1910
års början i samband med den då genomförda fullständiga omorganisationen
av postverket, de sakkunniga varit av den mening, att några ändringar
i själva lönestaten i denna del ej redan nu borde ifrågakomma.
Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen, som i huvudsak
delar denna de sakkunnigas åsikt, icke heller funnit skäl att för sin
del med anledning av Posttjänstemännens förenings förevarande framställningar
ifrågasätta någon ändring i de egentliga avlöningsskalorna,
ehuruväl styrelsen funnit synnerligen kraftiga skäl tala för förhöjning
av de manliga postexpeditörernas begynnelseavlöning från 1,800 till
2,000 kronor. Emellertid är denna fråga enligt generalpoststyrelsens
bestämda förmenande av den vikt och betydelse för postverket, att
styrelsen finner sig nödsakad att vid behandlingen av ifrågasatta ändringar
i § 4 av övergångsbestämmelserna föreslå införande av ett
stadgande, som åtminstone förebygger ikraftträdande under de närmaste
åren av den 1909 beslutade nedsättningen till 1,800 kronor av
ifrågavarande begynnelselön.
Föreningens framställning innebär bestämda och väsentliga avvikelser
från grunderna för 1909 års avlöningsreglemente, såväl i fråga
om lönesatser som perioderna för avlöningsförliöjningar. Då jag ej
blivit övertygad om, att tillräcklig anledning för närvarande föreligger
till en så genomgripande revision, som dessutom icke skulle bliva utan
konsekvenser för andra verk, varom emellertid varje utredning nu
saknas, har jag ej ansett mig kunna tillstyrka bifall till föreningens
hemställan om ändring i de egentliga avlöningsskalorna.
Nyinriittande av en verkmästartjänst.
Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit inrättandet av en verkmästartjänst
vid postverket. Därom anför styrelsen följande.
13
Kung!,. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.
För närvarande finnes vid postverket icke anställd någon tekniskt
bildad person eller mekaniker, som kan, i vad angår inventarier och
effekter, tillhandagå vid reparationer, nyanskaffningar eller undersöknings-
och försöksarbeten. Behovet att äga tillgång till en dylik, vid
verket fast anställd tjänsteman gör sig emellertid allt mera kännbart.
Ett ganska rikt verksamhetsfält finnes ock för honom. Att här uttömmande
angiva samtliga de uppdrag, som skulle kunna anförtros en
dylik tjänsteman, torde dock bliva allt för vidlyftigt. Generalpoststyrelsen
har därför här endast omnämnt de mera viktiga av de uppdrag,
som för närvarande synas böra lämnas verkmästaren.
Anslag för anordnandet i huvudstaden av posttrafik medelst
automobiler är redan beviljat. Automobilerna torde komma att inom
den närmaste framtiden anskaffas. För deras skötsel och reparation
måste särskilda anstalter vidtagas, och anser generalpoststyrelsen det
vara ekonomiskt mest fördelaktigt att härför anordna en mindre reparationsverkstad
i posthuset vid Vasagatan. Inseendet över denna
verkstad skulle då med stor fördel kunna anförtros åt tjänstemannen
i fråga. Å denna verkstad skulle han jämväl, med biträde av erforderligt
antal arbetare, kunna utföra eu hel del av de reparations- och
underhållsarbeten, som för närvarande äro utlämnade till personer utom
verket och för vilka utgå avsevärda ersättningsbelopp.
Bland de reparationsarbeten, som ständigt och jämt återkomma
och årligen förorsaka postverket stora utgifter, märkes, bland annat,
underhållet av brevlådorna. Kostnaden för detta underhåll stiger årligen
till betydande belopp, inemot 10,000 kronor för år. Därest emellertid
brevlådsreparationerna kunde anförtros åt en hos postverket anstäld
mekaniker, skulle givetvis avsevärda besparingar kunna göras..
Utom brevlådor finnas i posttjänsten ett flertal effekter och inventarier
av mer eller mindre invecklad maskinell konstruktion, vilkas
reparationer jämväl skulle kunna utföras av mekanikern, såsom frimärksautomater,
elektriska stämpelmaskiner, elektriska brevtransportörer,
vagnar och velocipeder, säckpiskningsmaskiner, brevväskor, postväskor,
brevlådsställ, frimärkslådor, vågar o. s. v.
För närvarande är i posthuset vid Vasagatan härstädes anställd
en maskinist mot ett årsarvode av 2,000 kronor, vilken med biträde
av några eldare har att sköta värmeledningen och ventilationsanordningarna
i posthuset samt öva tillsyn över de för belysning och drift
i samma hus befintliga elektriska ledningar. Överinseendet över jämväl
dessa göromål skulle lämpligen kunna överlämnas till den förenämnde
mekanikern.
14
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr S.
Utom reparationer av åtskilliga ovan angivna effekter skulle jämväl,
då tillfälle därtill kunde givas, nytillverkning av sådana effekter kunna
äga rum genom mekanikerns försorg, varigenom med all säkerhet anskaffningskostnaden
komme att nedbringas.
Vad nu anförts avser i första rummet underhåll och komplettering
av till sin beskaffenhet fastställda effekter. Emellertid uppstå städse
frågor om förändringar och förbättringar av de i posttjänsten använda
effekterna liksom ärenden angående anskaffandet av nya anordningar,
avsedda att vara allmänheten till tjänst i postalt hänseende, att påskynda
post-behandlingen eller att underlätta och förenkla posttjänstemännens
arbete. Exempelvis må anföras, att, då de nuvarande s. k. mekaniska
brevlådorna visat sig vara olämpliga och allt för dyra, generalpoststyrelsen
har under behandling frågan om anskaffande av ny typ för
brevlådor. Då i fråga om brevlådans konstruktion en hel del förbättringar
och förenklingar kunna vidtagas, som böra minska såväl anskaffnings-
som underhållskostnaderna, erfordras åtskilliga undersökningar
och försöksarbeten, varvid är nödvändigt kunna anlita en mekaniker.
Har da generalpoststyrelsen tillgång till en vid postverket
anställd och med postarbetet förtrogen tekniskt kunnig person, torde
man kunna taga för givet, att resultatet av dessa arbeten bör bliva
för postverket ur såväl konstruktiv som ekonomisk synpunkt vida fördelaktigare,
än om styrelsen i ett fall av nu omnämnd beskaffenhet
nödgas vända sig till någon mekanisk verkstad.
Därest generalpoststyrelsen vid utförandet av arbeten av ifrågavarande
slag kunde påräkna biträde av en person, som utom tekniska
kunskaper även besitter förmågan att själv uttänka konstruktionsförbättringar
eller åstadkomma helt nya för posttjänsten viktiga hjälpmedel.
till betjänande av såväl allmänheten som tjänstemännen, bleve
naturligen arbetsresultatet ännu mera fruktbärande. En dylik person
har generalpoststyrelsen funnit i tillförordnade förste postvaktmästaren
Ernst Vilhelm Nyberg, vilken visat prov på framstående mekanisk och
teknisk färdighet samt uppfinnarebegåvning. Nyberg har jämväl det
viktiga företrädet framför andra mekaniker, att han är väl hemmastadd
i posttjänsten. Han har redan gjort postverket avsevärda tjänster
genom konstruerandet och utförandet av åtskilliga för verket nyttiga
apparater. Bland dessa märkas elektriska brevtransportörer, som äro
i verksamhet i posthuset vid Vasagatan härstädes och i Malmö posthus.
Dessa sinnrika transportörer befordra automatiskt brev och korsbandsförsändelser
från för allmänheten avsedda luckor å posthusens
ytterväggar till vederbörande postkontors avdelning för avgående post.
Fördelarna härav kunna angivas sålunda. Apparaten bereder ökad trygg
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
15
het å de försändelser, som där nedläggas, i det att försändelserna under
tiden från deras nedläggande till deras omhändertagande inom avgående
avdelningen ej kunna åtkommas; de nedlagda försändelserna
komma utan tidsspillan till avgående avdelningen, varest de omedelbart
sorteras, en avsevärd besparing vinnes: så t. ex. voro vid posthuset
vid Vasagatan härstädes före brevtransportörens anordnande två tjänstemän
av lägre grad huvudsakligen sysselsatta med den brevlådstömning,
som nu utföres av brevtransportören.
Nyberg har vidare uppgjort ritningar till elektriska brevhissar för
postkontoren i Hälsingborg och Härnösand samt förfärdigat modell till
brevlådor för ankommande post, avsedda att uppsättas i villa- och förstadssamhällen.
Eu synnerligen viktig uppfinning har Nyberg gjort
i och med konstruerandet av en frimärksautomat, varå han erhållit
patent. Denna automat, som är avsedd till försäljning av 5- och 10-öres frimärken till allmänheten, har vid skedda avprovningar befunnits
tillfredsställande, och om anslag varder beviljat för inköp av frimärksautomat
er, varom generalpoststyrelsen i särskild skrivelse gjort framställning,
är Nybergs automat en bland dem, som i främsta rummet
komma i fråga att förvärvas för postverket. Bland övriga av Nyberg
konstruerade mekaniska, arbetsbesparande anordningar kunna bär
nämnas en apparat för sammansättning och upprullning av frimärken
i de för frimärksautomaterna erforderliga remsor, en apparat, som
mottager, registrerar och lämnar kvitto å rekommenderade brevförsändelser,
samt en frimärksfuktare.
Genom de av Nyberg sålunda anordnade mekaniska postala hjälpmedel
hava avsevärda besparingar i arbetskraft kunnat göras, och, därest
Nyberg gives tillfälle till utvidgad verksamhet i postverkets tjänst, torde
med säkerhet kunna antagas, att besparingarna bliva än mer betydande
samt komma att många gånger om täcka de löneförmåner för den ifrågasatta
nya tjänstebefattningen, varom generalpoststyrelsen här nedan gör
framställning, samt postverkets direkta utgifter för anskaffande av materialier
och dylikt betydligt minskas.
För nu ifrågavarande befattningshavare föreslås benämningen verkmästare,
och har generalpoststyrelsen tänkt sig hans avlöning böra bestämmas
i överensstämmelse med verkmästares vid telegrafverket (2,100
—3,800 jämte hyresbidrag av 550 kronor för år; ortstillägg utgår icke
till verkmästare), endast med den jämkning, som är erforderlig för att
på lämpligt sätt inpassa hans avlöning i den för postverket gällande
lönestat, däri icke finnes avlöningsformen hyresbidrag. I följd härav
och då verkmästaren vid postverket skulle komma i åtnjutande av ortstillägg,
dock med begränsning enligt nuvarande bestämmelser till högst
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Departements
chefen.
450 kronor, synes begynnelseavlöningen för postverkets verkmästare
böra bestämmas till något högre belopp än för telegrafverkets, eller
till 2,300 kronor för år, med avlöningsförhöjning 5 gånger vart tredje år
med 300 kronor. Med tillämpning av en dylik löneskala skulle postverkets
verkmästare komma att under de första 3 åren åtnjuta 5 kronors lägre
avlöning än telegrafverkets verkmästare, under 4—12 åren högre avlöning,
nämligen 4—6 åren 40 kronor, 7—9 åren 85 kronor och 10—12
åren 100 kronor, under 13—15 åren samma avlöning, varemot från och
med 16 tjänsteåret telegrafverkets verkmästare erhåller 100 kronors högre
avlöning än postverkets. I stort sett äro sålunda avlöningarna desamma.
Med stöd av det ovan anförda har generalpoststyrelsen hemställt,
att å postverkets stat för år 1914 måtte under rubriken »Avlöningar,
Generalpoststyrelsen» uppföras en verkmästare (2,300—3,800 kr.) förslagsvis
3,200 kronor.
På det att postverket må draga full nytta av den föreslagna verkmästarbefattningens
innehavare, anser styrelsen i hans konstitutorial böra
stadgas, att svenska postverket skall äga att, utan hinder av patent,
tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom postväsendet.
De sakkunniga hava i allo instämt i generalpoststyrelsens yttrande och
förslag i fråga om nyinrättande av en verkmästarbefattning vid postverket.
Den lön, generalpoststyrelsen föreslagit för den ifrågasatta verkmästarbefattningen,
är avpassad i närmaste överensstämmelse med
avlöningen till tjänstinnehavarna med samma beteckning vid telegrafverket.
Det är emellertid utan vidare klart, att någon full likhet i
arbetsuppgifterna ej föreligger. Telegrafverkets verkmästare utöva till
ett antal av tre den närmaste ledningen av eu verkstad med en arbetarstam
av omkring 400 och ett tillverkningsvärde mellan 1,5 och 2 miljoner
kronor, under det att de reparationer och arbeten i övrigt, som
kunna komma att utföras under den nu föreslagne verkmästarens ledning,
representera ett förhållandevis mera blygsamt belopp. Hela det till inköp
föreslagna antalet postautomobiler i Stockholm uppgår allenast till tio
stycken och de reparationsarbeten i övrigt och nytillverkningar, som kunna
ifrågakomma, bliva säkerligen ej av sådana dimensioner att de i och för sig
motivera inrättandet av en befattning med den föreslagna avlöningen.
1 själva verket torde styrelsens förslag om inrättandet av ifrågavarande
befattning föranletts av en önskan att tillförsäkra postverket
förste postvaktmästaren Nybergs arbetsduglighet och mekaniska begåvning.
Då Nyberg, enligt vad styrelsen meddelar, redan gjort postverket
betydande tjänster, synes det också ligga i verkets intresse att bereda
honom tillfälle att uteslutande sysselsätta sig med arbete på det område,
dit hans fallenhet pekar.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Emellertid torde den rätta vägen att vinna detta mål knappast
vara den av styrelsen föreslagna. Två andra möjligheter synas mig
kunna ifrågasättas, antingen att bevilja Nyberg ett personligt lönetilllägg,
på sätt förut skett i vissa fall, eller att för honom inrätta
en särskild personlig befattning.
Den förra utvägen, som väl lämpar sig för en person, som
just i sin innehavande tjänst anses kunna göra särskilt stor nytta, passar
mindre väl i förevarande fall, där naturligtvis postverket är bäst betjänt
med att Nyberg upphör att tjänstgöra såsom förste postvaktmästare
för att i stället helt ägna sig åt verksamhet inom mekanikens och
dithörande område.
Det lämpligaste synes alltså vara att på postverkets stat uppföra en
personlig verkmästarbefattning för Nyberg.
Med avseende å frågan om avlöning åt Nyberg må först anmälas,
att jag icke finner mig kunna tillstyrka upptagandet i postverkets avlöningsreglemente
av en av styrelsen och de sakkunniga under § 2
föreslagen bestämmelse om rätt för Kungl. Maj:t att undantagsvis kunna
tilldela tjänsteman avlöning i högre åldersklass än han enligt vanliga
regler skulle erhålla. Denna bestämmelse synes mig allenast vara motiverad
vid de tekniska verken, som hava en svår konkurrens att uthärda
med den enskilda verksamheten. Anledningen till att en sådan
bestämmelse nu av styrelsen föreslagits, är också, enligt vad styrelsen
antyder, huvudsakligen den att styrelsen må kunna vid verkmästarbefattningen
binda Nyberg.
I stället för att upptaga nämnda bestämmelse torde man böra
tilldela Nyberg en personlig avlöning. Styrelsen har för den föreslagna
verkmästarbefattningen tänkt sig eu begynnelselön å 2,300
kronor samt slutlön efter 15 år å 3,800 kronor med ortstillägg å
450 kronor. Högsta avlöningen skulle således uppgå till 4,250 kronor,
under det att enligt styrelsens avsikt med nyssnämnda bestämmelse
i § 2 Nyberg aldrig skulle behöva börja med begynnelselönen.
Vid bestämmandet av löneskalan har styrelsen naturligen, då
enligt dess förslag befattningen skulle uppföras å ordinarie stat, måst
taga hänsyn till avlöningen för motsvarande befattningar vid telegrafverket.
Om mitt förslag däremot bifalles, har man full frihet i detta
avseende, och den viktigaste synpunkten torde då vara, att beloppet
bestämmes så, att Nyberg kan beräknas stanna i postverkets tjänst. För
min del har jag stannat vid en lämpligt avvägd begynnelselön å 4,200
kronor med ett ålderstillägg å 400 kronor efter 3 år. Båda avlöningsbeloppen
synas böra fördelas i lön och tjänstgöringspenningar på sätt, som
stadgas för motsvarande avlöning i postverkets avlöningsreglemente, och
befattningen uppföras på styrelsens övergångsstat,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 3
18
Historik.
1874 års
stat.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Därjämte torde böra föreskrivas skyldighet för Nyberg att underkasta
sig, förutom ovannämnda förbehåll om rätt för postverket att, utan
hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom
postväsendet, de allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning
och förhöjning därav efter viss tid, som äro intagna i nämnda avlöningsreglemente,
ävensom att vid den ålder, då annan posttjänsteman är skyldig
att avgå från tjänsten, mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i
pensionslagen stadgade grunder, frånträda sin befattning. Sistnämnda
lag är emellertid ej utan vidare tillämplig på Nyberg såsom innehavare
av den ifrågasatta personliga verkmästarbefattningen.
Lönereglering för tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar.
Beträffande tjänstemännen av lägre grad har Svenska postmannaförbundets
styrelse hos generalpoststyrelsen gjort förutnämnda framställning,
som torde såsom bilaga D. få åtfölja detta protokoll. Denna
framställning går ut på en fullständig omreglering av den nuvarande
lönestaten. Framställningen utmynnar, i vad den avser den ordinarie
personalen, i ett förslag till ny lönestat från 1914 års början, byggd
på mera moderna principer än den för tjänstemän av ''lägre grad nu
gällande. I framställningen yrkas
bestämmande av begynnelseavlöningen för postvaktmästare och
postiljoner till 1,450 kronor samt av avlöningsförhöjning med 150 kronor,
efter resp. 3, 6 och 9 år, så att slutavlöningen bleve 1,900 kronor;
bestämmande av begynuelseavlöningen för förste postvaktmästare
och förste postiljoner till 1,750 kronor, med avlöningsförhöjning, likaledes
med 150 kronor, efter 3, 6 och 9 år, så att slutavlöningen komrne
att uppgå till 2,200 kronor;
omläggning av ortstillägget, så att detta komrne att utgå med
respektive 15, 10 och 5 procent av den fasta avlöningen;
hänförande av ortstillägget till lönen utan höjning av pensionsunderlaget;
samt
uppdelning av den fasta avlöningen på sådant sätt, att tre fjärdedelar
hänföras till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.
Därjämte påyrkas vissa andra förmåner, som ej äro direkt hänförliga
till den fasta avlöningen.
Enligt den normalstat för postverket, som trädde i tillämpning
med ingången av år 1874, utgjordes postanstalternas vaktbetjäning av
vaktmästare, postiljoner och brevbärare. Med inräknande av ålderstillägg,
som av vissa vaktmästare intjänades efter respektive 10 och 15
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
års tjänstgöring, åtnjöto vaktmästarna en maximiavlöning av 800 kronor.
Postiljonerna åtnjöto 300 eller 225 kronor, allteftersom de tillerkänts
avlöning i den ena eller den andra av två olika lönegrader, men ägde
ej uppbära avlöningsförhöjning i form av ålderstillägg. Brevbärarna
frago en begynnelseavlöning av 300 kronor och, efter 10 år, en slut''
avlöning av 500 kronor. För övrigt utgick avlöningen i form av traktamenten
till postiljonerna — vid Stockholms och Göteborgs postkontor
anställda postiljoner, beräknade till högst 20, åtnjöto, jämlikt nådiga
brevet den 15 mars 1861, särskild hyreshjälp av 75 riksdaler — samt
brevbärarskilling till brevbärarna, varjämte betjänte i samtliga klasser ägde
tillgodonjuta uniformsbeklädnad. Brevbärarna i Stockholm och Göteborg
intogo en viss undantagsställning, i det de voro garanterade en
minimiinkomst av brevbärarskillingen med 1 krona 50 öre för varje
tjbotgöringsdag. Genom nådiga brevet den 31 mars 1876 indrogs
dock denna garanti, i sammanhang varmed bestämdes, att ifrågavarande
brevbärare skulle för tiden från 1876 års början erhålla traktamente
av 2 kronor för varje tjbotgöringsdag, under villkor att, så länge för
ankomna brevpostförsändelsers hembärande särskild avgift upptoges, de
avgifter av detta slag, som inflöte i nämnda städer, bleve såsom annan
postuppbörd redovisade till postkassan.
Brevbäraravgiften upphävdes genom beslut vid 1882 års Riksdag,
och genom nådigt brev den 2 juni 1882 bemyndigades generalpoststyrelsen
att såsom gottgörelse till brevbärare för den inkomstminskning,
brevbärarskillingens upphörande komme att för dem medföra, fastställa
dagtraktamente att utgå med högst 2 kronor om dagen.
Nämnda traktamente utgick med växlande belopp från 2 kronor till
belopp understigande en krona, allt efter omfattningen av de göromål,
som ålågo brevbärare, varjämte hänsyn även togs till levnadskostnaden
å den ort, där brevbärare tjänstgjorde.
För att i avlöningshänseende vinna större enhetlighet ävensom för att
bereda postbetjänte bättre pensionsvillkor och åt vissa av betjäningen
åstadkomma någon tillökning i löneförmånerna föreslog generalpoststyrelsen
i skrivelse den 29 november 1883 angående postverkets stater
för är 1885 en genomgripande omorganisation av vaktbetjäntpersonalen.
Förslaget vann godkännande av 1884 års Riksdag, och jämlikt nådiga
brevet den 30 maj 1884 uppfördes i 1885 års stat postanstalternas
betjäning under den gemensamma benämningen vaktbetjänte, med skyldighet
för en var av personalen att i motsats till vad dittills varit fallet
tjänstgöra vare sig som brevbärare eller postiljon eller biträda vid
göromålens handläggning å postanstalterna. Vissa vaktmästare åtnjöto
dock såsom övergångsanordning avlöning enligt äldre bestämmelser.
1885 års stat
Lönereglering.
20
1900 års stat.
Lönereglering.
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Lönen fastställdes för en var vaktbetjänt till 500 kronor med ett ålderstillägg*
å 100 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring, dock tidigast
från 1890 års början. Härtill kom dagtraktamente med högst 2 kronor.
Utöver förenämnda avlöningsbelopp kunde de vaktbetjänte, som
gjorde tjänst å bantåg och därvid på eget ansvar expedierade post, likasom
ock de vaktbetjänte, som tjänstgjorde å linjen Malmö—Köpenhamn
och^ sedermera även Hälsingborg—Helsingör och Trälleborg— Sassnitz,
erhålla resetraktamente.
Genom nadiga brevet den 31 maj 1889 indrogs det hyresbidrag,
som dittills utgått till vissa postiljoner i Stockholm och Göteborg.
Sedan 1896 års Riksdag beviljat av generalpoststyrelsen begärd
höjning. av anslaget till dagtraktamenten för vaktbetjänte, fastställdes
ett minimitraktamente för dag av en krona för vaktbetjänte söder om
Dalälven och 1 krona 15 öre för vaktbetjänte norr om Dalälven. För
vaktbetjänte vid Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor voro
åter traktamentena uppdelade i vissa klasser med ett ungefärligt lika
antal i varje klass. En högre tjänstålder torde sålunda i allmänhet
hava medfört ökad traktamentsersättning för dessa vaktbetjänte.
I sitt med skrivelse den 22 november 1898 avgivna förslag
till lönereglering för vaktbetjäntpersonalen vid verkets distrikts- och
lokalförvaltningar föreslog generalpoststyrelsen, för ordnande af postbetjäntkårens
avlöningsförhållanden till mera likhet med tjänstemännens,
att sådant traktamente, som ej utgjorde resetraktamente, måtte
omsättas till det slags avlöning, det närmast liknade, nämligen tjänstgöiingspenningar,
samt att vaktbetjänte skulle indelas i tre lönegrader
med. en för alla lika, pensionsrätten bestämmande lön av 600 kronor.
Härtill skulle komma tjänstgöringspenningar och till tjänstgöringspenningärna
hörande fyra ålderstillägg efter respektive 5, 10, 15 och 20 år.
Förslaget vann i huvudsak godkännande av 1899 års Riksdag, varefter jämlikt
nådiga brevet den 13 oktober 1899 i 1900 års stat uppfördes, förutom
3 vaktmästare från äldre stat, »andra vaktbetjänte», med följande avlöning:
Lön. |
Tjänst- görings- |
Summa begyn- nelse- avlöning. '' |
Med till tjänstgöringspenningama |
||||
pennin- gar. |
efter 5 år. |
efter 10 år. |
efter 15 år. |
efter 20 år |
|||
l:a lönegraden ... |
600 |
400 |
1,000 |
1,100 |
1,200 |
1,300 |
1,400 |
2:a » |
600 |
350 |
950 |
1,025 |
1,100 |
1,175 |
1,250 |
3:e » |
600 |
800 |
000 |
975 |
1,050 |
1,125 |
1,200 |
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Till l:a lönegraden hörde huvudsakligen de vid postkontoren i
Stockholm, Göteborg och Malmö anställda betjänte ävensom de vid
järnvägsposten tjänstgörande betjänte, som voro stationerade å någon
av dessa orter.
I 2:a lönegraden placerades de vaktbetjänte, vilka voro stationerade
norr om Dalälven eller på grund af särskilda omständigheter borde
med dessa i avlöningsvillkor likställas.
Till 3:e lönegraden hänfördes övriga vaktbetjänte.
f hv Förutom avlöningen å stat ägde dessutom betjänte vid ambulant postanstalt
att fortfarande åtnjuta resetraktamente enligt särskilda grunder.
Åren 1901 och 1902 utgick till ordinarie postbetjänte, likasom till
den övriga postpersonalen i allmänhet, dyrtidstillägg med 10 procent
å lönen, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg. Under åren 1901
och 1902 åtnjöt alltså ordinarie postbetjänt genom dyrtidstillägg förhöjning
av den avlöning, som bestämdes vid 1899 års Riksdag att utgå
från början av år 1900, till nedanstående respektive belopp:
Utan ålders-tillägg |
M |
ed å 1 d |
e |
s t i 1 1 |
ägg |
|||||
efter 5 års |
efter 10 års |
efter Jo års |
efter 20 års tjänst |
|||||||
l:a lönegraden ..................... |
1,100 |
1,210 |
1,320 |
1,430 |
1,540 |
__ |
||||
2:a » ..................... |
1,045 |
— |
1,127 |
50 |
1,210 |
— |
1,292 |
50 |
1,375 |
— |
8:e » ..................... |
990 |
— |
1,072 |
50 |
1,155 |
■— |
1,237 |
50 |
1,320 |
— |
Med 1903 års ingång inträdde den förändring, att ålderstilläggen
sammanslogos till två, vart och ett om 200 kronor för l:a lönegraden och
150 kronor för 2:a och 3:e lönegraderna, att åtnjutas efter 5, respektive
10 års tjänstgöring. Dessutom bestämdes, att ordinarie betjänte, som
voro anställda såsom förmän för vaktbetjäntpersonal vid Stockholms,
Göteborgs, Malmö eller andra postkontor eller vilka tjänstgjorde ensamma
eller såsom förste män i s. k. postiljonskupéer eller som vid
postanstalterna användes till andra jämförliga sysslor eller till bestridande
av göromål, vilka dittills i regel utförts av tjänstemän, kunde,
utöver den fasta avlöningen, av generalpoststyrelsen tilldelas arvode
till belopp av högst 20 kronor, för månad räknat.
Samtliga betjänte erhöllo ävenledes såsom en ny förmån kostnadsfri
läkarvård jämte medicin.
Dyrtids
tillägg.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Följande tabell visar den avlöning, som vaktbetjänte fingo uppbära
från 1903 års början:
1 Lönegrad. |
Lön. |
Tjänst- |
Summa |
Med ålderstillägg |
|
görings- penningar. |
begynnelse- avlöning. |
efter 5 år. |
efter 10 år |
||
1 l:a lönegraden ..................... |
600 |
400 |
1,000 |
1,200 |
1,400 |
2: a » ..................... |
600 |
350 |
950 |
1,100 |
1,250 |
! 3:e |
600 |
300 |
900 |
1,050 |
1,200 |
Dessa avlöningsbelopp utvisa vid jämförelse med avlöningsförmånerna
för åren 1901—1902 eu faktisk minskning i avlöningsförmånerna
för åtskilliga postbetjänte.
Redan från början var det vid tillämpningen av 1903 års stat
uppenbart, att regleringen krävde ändring i en eller annan form. I
sammanhang med statförslaget för år 1905 hemställde därför generalpoststyrelsen
om personliga avlöningstillägg från och med år 1903 och
tills vidare åt, bland andra, de postbetjänte, som genom löneregleringen
och dyrtidstilläggens upphörande fått vidkännas minskning i de avlöningsförmåner,
som de eu gång åtnjutit. Framställningen framlades
av Kungl. Maj:t för 1904 års Riksdag, som emellertid avslog densamma.
Icke heller Kungl. Maj:ts till 1906 års Riksdag på framställning
av generalpoststyrelsen gjorda proposition om dyrtidstillägg för en del
ordinarie postfunktionärer, däribland postbetjänte, vann Riksdagens godkännande.
Då således generalpoststyrelsens förslag om tillfällig förbättring i
postbetjäntes ekonomiska förhållanden icke bifölls, men avlöningarnas
otillräcklighet i följd av levnadskostnadernas oavbrutna stegring med
varje år gjorde en avlöningsförhöjning allt mera nödvändig, framlade
generalpoststyrelsen i skrivelse den 29 november 1906 förslag till en
genomgripande lönereglering för de ordinarie postbetjänte.
1908 års stat. I enlighet med 1907 års Riksdags därom fattade beslut fastställdes
genom nådigt brev den 28 juni 1907 ny avlöningsstat för postbetjänte,
att tillämpas från och med år 1908. Enligt denna stat dels ökades
antalet lönegrader från tre till fyra, dels bestämdes utefter hela linjen
väsentligt förhöjda avlöningsbelopp.
Avlöningsförbättringen för de postbetjänte, som förefunnos vid 1907
års utgång, medförde en ökad utgift för postverket av tillhopa omkring
487,000 kronor.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Avlöningsförmånerna enligt 1908 års stat framgå av nedanstående tablå:
Lönegrad. |
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
Summa begynnelse- avlöning. |
Med ålderstillägg till |
|
efter 5 år. |
efter 10 år |
||||
l:a lönegraden .................... |
800 |
550 |
1,850 |
1,550 |
1,750 |
2:a » ..................... |
800 |
500 |
1,300 |
1,500 |
1,700 |
3:e » ..................... |
800 |
450 |
1,250 |
1,400 |
1,550 |
4:0 » ..................... |
800 |
SOO |
1,100 |
1,250 |
1,400 |
Till l:a lönegraden skalle huvudsakligen höra postbetjänte, vilka
voro stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen eller vid
malmbergssamhällena i Norrbottens län.
I 2:a lönegraden placerades de postbetjänte, vilka voro stationerade
i Göteborg och Malmö eller på grund av särskilda omständigheter
ansågos böra med dessa i avlöningsvillkor likställas.
Till 3:e och 4:e lönegraderna skulle åter hänföras övriga postbetjänte,
alltefter levnadskostnaderna å stationsorten.
1908 års avlöningsstat, är i huvudsak ännu gällande.
På förslag av 1907 års postkommission har lönestaten dock, utan att
rubbning avsetts i de för postbetjänte fastställda avlöningsbeloppen,
undergått en formell ändring, i det att, jämlikt beslut vid 1909 års Riksdag,
indelningen i lönegrader upphävts från 1910 års ingång samt de belopp,
med vilka avlöningarna i de tre högre lönegraderna överstego avlöning
inom den lägsta lönegraden, utbrutits och förvandlats till ortstillägg.
Samtidigt utbyttes titeln »postbetjänt» för tjänsteman av lägre
grad mot benämningen postvaktmästare och postiljon, varjämte ett antal
postvaktmästare och postiljoner, som dittills haft uppdrag enligt § 8
avlöningsreglementet mot särskilt arvode, blevo befordrade till förste
postvaktmästare och förste postiljoner, en tjänstegrad, som sålunda infördes
i postverket från 1910 års början.
Avlöningen utgår från sagda tidpunkt sålunda:
för förste postvaktmästare och förste postiljoner med 1,340 kronor,
med förhöjning efter 5 år till 1,490 kronor och efter ytterligare 5 år
till 1,640 kronor samt
1910 års stat
Förste postvaktmästare
och förste
postiljoner
uppföras å
stat.
Po9tkommissionen
1907-
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
för postvaktmästare och postiljoner med 1,100 kronor, med förhöjning
efter 5 år till 1,250 kronor och efter ytterligare 5 år till 1,400 kronor.
De tjänstemän, som äro stationerade å orter, där de allmänna levnadskostnaderna
äro särskilt höga, äga därjämte åtnjuta ortstillägg,
antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300
kronor och efter tio år till 350 kronor (grupport I),
eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor
och efter tio år till 300 kronor (grupport II),
eller med 150 kronor (grupport III A och III B).
Beträffande förhöjningen av ortstillägget åt tjänstemän av lägre
grad gälla enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjningen av den
fasta avlöningen.
Ortstillägget hänföres till tjänstgöringspenningar.
De obefordrade tjänstemän, som fullgöra sådana viktigare uppdrag,
som i förenämnda § 8 av avlöning*sreglementet åsyftas, äga fortfarande att
uppbära tillägg tilltjänstgöringspenningarna av högst 20 kronor i månaden.
Vidare äga ifrågavarande tjänstemän åtnjuta uniformsbeklädnad in
natura samt läkarvård och medikamenter.
Tjänstemän, som tjänstgöra vid järnvägsposten eller å vissa landsvägslinjer,
uppbära dessutom traktaments- och härbärgesersättning enligt
särskilda grunder.
För översikts skull lämnas följande uppgift å de avlöningsbelopp,
som tillkomma tjänstemän av lägre grad enligt 1910 års stat, samt å
det antal dylika tjänstemän, som finnas i stat uppförda för ett vart av
åren 1910, 1911, 1912 och 1913.
Antal tjänstemän |
|||||||||
Befattning. |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
||||
är 1910. |
är 1911. |
år 1912. |
år 1913. |
j Förste postvaktmästare.......j l Förste postiljoner...............f |
i |
|||||||
450 |
450 |
525 |
560 |
1,340 | 5 |
1,490 |
5 |
1.640 |
|
f Postvaktmästare ................j |
||||||||
1,400 |
1,550 |
1,625 |
1,740 |
1,100 ! 5 |
1,250 |
5 |
1,400 |
|
l Postiljoner........................J |
||||||||
därav 292 |
därav 312 |
därav 275 |
||||||
t. f. l:e |
t. f. l:o |
t. f. l:e |
||||||
pvm. resp. |
pvm. resp. |
pvm. resp. |
||||||
t.f. l:epj. |
t. f. 1:0 pj. |
tf. l:e pj. |
1907 års postkommission framhöll i sitt betänkande en del synpunkter,
som redan då talade för en mera vittgående omändring av
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
1908 års lönestat för tjänstemän av lägre grad än den, som kommissionen
ansåg sig böra påyrka och vilken, såsom förut framhållits, blev
verklighet från 1910 års ingång. Kommissionen anförde i sådant hänseende,
bland annat:
»Kommissionen har icke kunnat undgå att uppmärksamma, huru
föga den lönereglering, som vid innevarande års Riksdag genomfördes beträffande
postbetjänte, överensstämmer med de moderna principer, som
lagts till grund för de senast verkställda löneregleringarna vid statens
övriga kommunikations verk och vilka kommissionen även sökt följa i
sitt avgivna förslag beträffande generalpoststyrelsen samt distrikts- och
lokalförvaltningarnas tjänstemän, och det synes kommissionen vara av
vikt, att den motsättning, som här föreligger, må såvitt möjligt undanröjas.
Kommissionens nyssnämnda förslag, är, bland annat, grundat på
den åskådningen, att den enskilda befattningshavarens begynnelseavlöning
bör sättas jämförelsevis låg, men att denna begynnelseavlöning
bör, med hänsyn till den betydande ökning i levnadskostnaderna, som
under normala förhållanden komma att vid en mera framskriden levnadsålder
göra sig gällande, efter hand ökas med ett flertal, efter relativt
korta tidsperioder återkommande ålderstillägg. Om denna åskådning,
såsom kommissionen anser, äger sin tillämpning beträffande avlöningar
i allmänhet, så är det tydligen av så mycket större vikt, att ett
dylikt avlöningssystem kommer att gälla i fråga om den lägre personalen,
vars avlöningar ligga mer eller mindre nära existensminimum.
Normalavlöningen borde, enligt vad kommissionen tänkt sig, sålunda
regleras, att ålderstilläggen komme att utgöra fyra, efter respektive
3, 6, 9 och 12 år, och vad ortstillägget angår, har det synts kommissionen,
att detta borde utgå med 10 eller 15 procent enligt samma regler,
som föreslagits beträffande tjänstemännen.
Kommissionen har emellertid funnit vissa betänkligheter vid att nu
ifrågasätta någon genomgripande förändring i den vid innevarande års
Riksdag för postbetjänte fastställda avlöningsstaten, så mycket hellre
som denna avlöningsstat ännu icke hunnit träda i kraft, och kommissionen
har fördenskull — med hänsyn jämväl därtill att föreliggande
spörsmål knappast torde ligga inom området för kommissionens uppdrag
— icke velat framlägga något förslag i ovan antydd riktning.»
Generalpoststyrelsen anför i sin nu förevarande framställning, att Det nu f°redet
torde vara obestridligt, att, om redan under år 1907 posttjänste- f^aget.
männens av lägre grad avlöningsförhållanden ansågos tarva en mera Allmän
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 4 motivering.
26
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 2.
genomgripande omdaning, behovet av en sådan nu måste framträda ännu
starkare, särskilt sedan tjänstemännen av högre grad vid postverket och
andra statstjänare efter hand erhållit sina avlöningsförhållanden reglerade
efter mera modärna principer. Den mest framträdande olikheten ligger
däri, att postverkets tjänstemän av lägre grad uppbära allenast två,
vartdera med 5 års mellanrum utgående ålderstillägg, under det att vid
de senaste regleringarna, sålunda även för postverkets tjänstemän av
högre grad, genomförts den principen, att ålderstilläggen böra vara
flera och återkomma med kortare tids mellanrum.
Men även i annat hänseende torde tjänstemännens av lägre grad
avlöningsförhållanden ej vara lämpligt reglerade. Styrelsen åsyftar
härmed ortstillägget. De belopp, med vilka ortstillägg utgå till tjänstemän
av lägre grad, synas nämligen ej hava kommit att stå i något
bestämt förhållande vare sig till avlöningsbeloppen, eller, vad beträffar
vissa avlöningsgrader, till levnadskostnadernas höjd å vederbörande orter.
Därtill förefinnes mellan ortstillägget för tjänstemännen av lägre grad
och motsvarande förmån för tjänstemännen av högre grad en viss skillnad,
som näppeligen kan anses vara motiverad, nämligen den att ortstillägget
till tjänstemännen av högre grad hänföres till lön, under det
att ortstillägget till tjänstemän av lägre grad utgår såsom tjänstgöringspenningar.
Då tjänstgöringspenningarna avstås vid sjukdomsfall, komma
sålunda de svagast avlönade att gå miste om en avlöningsförmån, som
de bättre avlönade under samma förhållande få uppbära.
Styrelsen och de sakkunniga äro därför ense om, att de bestämmelser,
efter vilka avlöningsförmånerna utgå till tjänstemän av lägre
grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, numera i sådan
mån avvika från de principer, som vid senaste löneregleringar gjort
sig gällande, att en genomgripande ändring av desamma är oavvislig.
Vid den lönereglering, som nu ansetts böra äga rum, hade det
givetvis varit särdeles önskvärt, om jämväl frågan om ortstillägg för
ifrågavarande lägre posttjänstemän kunnat revideras, och detta desto
hellre, som ju dels ortstilläggen ingå såsom en integrerande del i avlöningen
och dels framför allt gällande bestämmelser i detta fall torde
lida av mycket väsentliga brister, i vilket avseende särskilt skarpt framträder
den för närvarande förefintliga skillnaden beträffande tjänstemännen
av högre och lägre grad i avseende å ortstilläggens hänförande
till lön eller tjänstgöringspenningar.
Då emellertid inom civildepartementet igångsatts utredning rörande
ortstilläggen till tjänstemän vid samtliga kommunikationsverk, i syfte
att såvitt möjligt åvägabringa enhetliga bestämmelser, har ortstilläggs
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
frågan ansetts böra, med ett mindre undantag, tills vidare lämnas å
sido, enär eventuellt framkommande ändringsförslag, huru de än avfattas,
icke kunna undgå att i viss mån verka förryckande och föregripande
beträffande den sålunda igångsatta utredningen. Ett närmare ingående
på ortstilläggsfrågan skulle därför kunna tänkas komma att äventyra
hela avlöningsfrågans framförande till nästa Riksdag.
Visserligen torde det möta ej oväsentliga svårigheter att, med bortseende
från beloppen av ortstillägget, kunna åstadkomma en fullt riktigt
avvägd lönereglering för ifrågavarande tjänstemän, men styrelsen
och de sakkunniga, som efter ingående utredningar blivit övertygade
om, att dessa svårigheter låta sig övervinnas, hava icke ansett enbart
ortstilläggsfrågan böra, i vad på dem ankommer, föranleda uppskjutandet
av avlöningsregleringen i övrigt för posttjänstemännen av lägre
grad. Därvid hava emellertid styrelsen och de sakkunniga utgått därifrån,
att genom den omläggning av ortstillägget för tjänstemännen av
lägre grad, som må komma att genomföras, dessa tjänstemän icke erhålla
någon löneminskning.
Den reglering, som nu ansetts kunna och böra vidtagas, skulle
sålunda i verklighet bliva att betrakta såsom fastställandet av en normalavlöning
för posttjänstemän av lägre grad, anpassad dels efter de
vid senare löneregleringar tillämpade modärna principer, dels ock etter
de stegrade levnadskostnaderna.
Svenska postmannaförbundet har för konstaterande av behövligheten
av en löneförbättring på grund av levnadskostnaderna förebragt
en omsorgsfullt utarbetad utredning, avseende åren 1904—1910, vilken
utredning, såvitt generalpoststyrelsen, efter samråd med sakkunniga på
området, kunnat finna, i det stora hela torde visa ett fullt riktigt resultat.
En avsevärd stegring av levnadskostnaderna har ägt rum sedan
år 1904. Förhöjningen av levnadskostnaderna år 1910 mot år 1904
kan uppskattas i medeltal över hela riket till 9,5 procent för familj
med ett rum och kök samt till 9,9 procent för familj med två rum och
kök. Den ojämförligt största ökningen har givetvis ägt rum inom de
större städerna, där särskilt hyrespriserna avsevärt stegrats, ökningen
från år 1904 till 1910 har uppgivits i visst fall hava uppgått ända till
17,4 procent för familj med ett rum och kök och 16,5 procent för familj
med två rum och kök.
Beträffande de närmare detaljerna av denna utredning hänvisas
till bilagan.
För att påvisa nödvändigheten av avlöningsförbättring har Svenska
postmannaförbundet vidare gjort en del jämförelser med andra befattningshavare,
däribland sådana vid tullverket och vid statens järnvägar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
28
Jämförelse mellan å nedannämnda orter placerade tjänstemäns
Stockholm (grupport 1). |
Norrköping, Malmö, Göteborg, Gävle, |
||||||
Tj anstår. |
Tullverket. Uppsyningsman kl. 1. |
Postverket. Förste postvaktmästare. |
Tullverket. |
Postverket. Förste postvaktmästare. |
|||
Avlöning. |
Ortstillägg. |
Avlöning. |
Ortstillägg. |
Avlöning. |
Avlöning. |
Ortstillägg. |
|
l:a......... |
2,050 |
205 |
1,340 |
250 |
2,050 |
1,340 |
200 |
2:a......... |
2.050 |
205 |
1,340 |
250 |
2,050 |
1,340 |
200 |
3:e ......... |
2,050 |
205 |
1,340 |
250 |
2,050 |
1,340 |
200 |
4:e......... |
2,200 |
205 |
1,340 |
250 |
2,200 |
1,340 |
200 |
5:e......... |
2,200 |
205 |
1,340 |
250 |
2,200 |
1,340 |
200 |
6:e......... |
2,200 |
205 |
1,490 |
300 |
2,200 |
1,490 |
250 |
7:e......... |
2,850 |
205 |
1,490 |
300 |
2,350 |
1,490 |
250 |
8:e......... |
2,350 |
205 |
1,490 |
300 |
2,350 |
1,490 |
250 |
9:e......... |
2,350 |
205 |
1,490 |
300 |
2,350 |
1,490 |
250 |
I0:e........ |
2,500 |
205 |
1,490 |
300 |
2,500 |
1,490 |
250 |
ll:e......... |
2,500 |
205 |
1,540 |
350 |
2,500 |
1,640 |
300 |
12:e—30:e . |
47.500 |
3,895 |
31,160 |
6,650 |
47.500 |
31,160 |
5,700 |
Summa |
72,300 |
6,150 |
46,950 |
9,750 |
72,300 |
46,950 |
8,250 |
78,450 |
56,700 |
55,200 |
|||||
Vaktmästare kl. 1. |
Postvaktmästare. |
Vaktmästare |
Postvaktmästare. |
||||
l:a......... |
1,750 |
175 |
1,100 |
250 |
1,750 |
1,100 |
200 |
2:a......... |
1,750 |
175 |
1,100 |
250 |
1,750 |
1,100 |
200 |
3:o......... |
1,750 |
175 |
1,100 |
250 |
1,750 |
1,100 |
200 |
4:e......... |
1,850 |
175 |
1,100 |
250 |
1,850 |
1,100 |
200 |
5:e........ |
1,850 |
175 |
1,100 |
250 |
1,850 |
1,100 |
200 |
6-.e......... |
1,850 |
175 |
1,250 |
300 |
1,850 |
1,250 |
250 |
7:e......... |
1,950 |
175 |
1,250 |
300 |
1,950 |
1,250 |
250 |
8:e......... |
1,950 |
175 |
1,250 |
300 |
1,950 |
1,250 |
250 |
9:e......... |
1,950 |
175 |
1,250 |
300 |
1,950 |
1,250 |
250 |
10:e ......... |
2,050 |
175 |
1,250 |
300 |
2,050 |
1,250 |
250 |
11:0 ......... |
2,050 |
175 |
1,400 |
350 |
2,050 |
1,400 |
300 |
12:e—30:o . |
38,950 |
3,325 |
26,600 |
6,650 |
38,950 |
26,600 |
5,700 |
Summa |
59,700 |
5,250 |
39,750 |
9,750 |
59,700 |
39,750 |
8,250 |
64,950 |
49,500 |
48,000 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
29
av lägre grad avlöningsförmåner vid post- och tullverken.
Hälsingborg (grupport III A). |
Trälleborg (grupport III B). |
Sölvesborg (grupport IV). |
|||||
Tullverket. |
Postverket. Förste postvaktmästare. |
Tullverket. |
Postverket. Förste postvaktmästare. |
Tullverket. |
Postverket. |
||
Avlöning. |
Avlöning. |
Ortstillägg. |
Avlöning. |
Avlöning. |
Ortstillägg |
Avlöning. |
Avlöning. |
2,050 |
1,340 |
ISO |
2,050 |
1,340 |
150 |
1,900 |
1,340 |
2,050 |
1,340 |
150 |
2,050 |
1,340 |
150 |
1,900 |
1,340 |
2,050 |
1,340 |
150 |
2,050 |
1,340 |
150 |
1,900 |
1,340 |
2,200 |
1,340 |
150 |
2,200 |
1,340 |
150 |
2,050 |
1,340 |
2,200 |
1,340 |
150 |
2,200 |
1,340 |
150 |
2,050 |
1,340 |
2,200 |
1,490 |
150 |
2,200 |
1,490 |
150 |
2,050 |
1,490 |
2,350 |
1,490 |
150 |
2,350 |
1,490 |
150 |
2,200 |
1,490 |
2,350 |
1,490 |
150 |
2,350 |
1,490 |
150 |
2,200 |
1,490 |
2,350 |
1,490 |
150 |
2,850 |
1,490 |
150 |
2,200 |
1,490 |
2,500 |
1,490 |
150 |
2,500 |
1,490 |
150 |
2,350 |
1,490 |
2,500 |
1,640 |
150 |
2,500 |
1,640 |
150 |
2,350 |
1,640 |
47,500 |
31,160 |
2,850 |
47,500 |
31,160 |
2,850 |
44,650 |
31,160 |
72,800 |
46,950 |
4,500 |
72,300 |
46,950 |
4,500 |
67,800 |
46,950 |
51,450 |
51,450 |
||||||
V aktmästare |
Postvaktmästare. |
Vaktmästare |
Postvaktmästare. |
Vaktmästare |
Postvakt- mästare. |
||
1,750 |
1,100 |
150 |
1,750 |
1,100 |
150 |
1,500 |
1,100 |
1,750 |
1,100 |
150 |
1,750 |
1,100 |
150 |
1,500 |
1,100 |
1,750 |
1,100 |
150 |
1,750 |
1,100 |
150 |
1,500 |
1,100 |
1,850 |
1,100 |
150 |
1,850 |
1,100 |
150 |
1,600 |
1,100 |
1,850 |
1,100 |
150 |
1,850 |
1,100 |
150 |
1,600 |
1,100 |
1,850 |
1,250 |
150 |
1,850 |
1,250 |
150 |
1,600 |
1,250 |
1,950 |
1,250 |
150 |
1,950 |
1,250 |
150 |
1,700 |
1,250 |
1,950 |
1,250 |
150 |
1,950 |
1,250 |
150 |
1,700 |
1,250 |
1,950 |
1,250 |
150 |
1,950 |
1,250 |
150 |
1,700 |
1,250 |
2,050 |
1,250 |
150 |
2,050 |
1,250 |
150 |
1,800 |
1.250 |
2,050 |
1,400 |
150 |
2,050 |
1,400 |
150 |
1,800 |
1,400 |
38,950 |
26,600 |
2,850 |
38,950 |
26.600 |
| 2,850 |
34,200 |
26,600 |
59,700 |
39,750 |
4,500 |
59,700 |
39,750 |
4,500 |
52,200 |
39,750 |
44,250 |
44,250 |
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Däremot tiar förbundet icke uppställt någon jämförelse med stationsförmännen
och stationsbiträdena vid telegrafverket.
Då bär bredvid upptages jämförelse mellan tull- och posttjänstemän
av lägre grad, hade det varit önskligt, om denna jämförelse
kunnat hållas vid normalavlöningarna inom de olika verken.
Då emellertid den avlöningsförmån, som är införd i postverket i
form av ortstillägg, ej tillämpas i tullverket i annan mån än beträffande
tullkamrarna i Stockholm, Riksgränsen och Haparanda, lärer en
jämförelse böra omfatta all vederbörande avlöning vid de båda verken.
Jämförelsen har därför ansetts böra omfatta de fall, där personalen i
postverket på grund av ortstilläggsbestämmelserna uppbär olika avlöning,
och avse en period av 30 år, till vilken tidsperiod man med
hänsyn till extra-ordinarietidens längd ansett lämpligt begränsa jämförelsen.
Någon direkt jämförelse med befattningshavare vid statens järnvägar
har Svenska postmannaförbundet ej förebragt. Förbundet har endast
mera i förbigående omnämnt vissa funktionärers avlöningsförmåner utan
att göra någon jämförelse med befattningshavare i postverket. Eu sådan
jämförelse är också förknippad med synnerligen stora vanskligheter
med hänsyn till befattningshavarnas olika göromål och ansvar ävensom
andra på frågan inverkande omständigheter.
Då generalpoststyrelsen den 29 november 1906 avgav förslag till
lönereglering för postbetjänte, yttrade styrelsen i denna fråga, bland
annat, följande:
»Järnvägen och posten hava så olika funktioner; göromålen för en
var särskild grupp av befattningar inom det ena och det andra verket
och de därav beroende fordringarna att ställa på befattningshavarna äro
så olika och sammaledes befordringsutsikterna, att man icke kan uppställa
en jämförelse, som blir adekvat. Likställas postbetjänte med järnvägsbetjänte
av lägsta lönegraden, stationskarlar, är jämförelsen i många
fall orättvis på sådant sätt, att postbetjänten ställes på ett lägre plan,
än beskaffenheten av hans tjänst med skäl berättigar honom.»
Åven beträffande förste postvaktmästare och förste postiljoner torde
svårligen kunna göras någon i alla avseenden exakt jämförelse med
befattningshavare vid statens järnvägar.
Emellertid hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga för fullständighetens
skull ansett sig höra meddela efterföljande jämförelsetabell:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
31
Jämförelse mel lim tjänstemäns av lägre grad vid statens järnvägar och
postverket avlöningsförmåner.
i r. |
Statens järnvägar. |
Postverket. |
|||||
Stations-mästare å |
Statione-ra ästa re |
Konduk-törer, |
Stations-mästare |
Stations-karlar |
Förste |
Postvakt- mästare och postiljo- ner. |
|
Avlöning |
Avlöning |
Avlöning |
Avlöning |
Avlöning |
Fast avlönin g. |
Fast avlöning. |
|
l:a.......................................... |
1440 |
1,224 |
1,080 |
1,080 |
1,008 |
1,340 |
1,100 |
2:a.......................................... |
1,440 |
1,224 |
1,080 |
1,080 |
1,008 |
1,340 |
1,100 |
3:e.......................................... |
1,440 |
1,224 |
1,080 |
1,080 |
1,008 |
1,340 |
1,100 |
4:e.......................................... |
1,800 |
1,368 |
1,224 |
1,224 |
1,080 |
1,340 |
1,100 |
5:e.......................................... |
1,800 |
1,368 |
1,224 |
1,224 |
1,080 |
1,340 |
1,100 |
6:e.......................................... |
1,800 |
1,368 |
1,224 |
1,224 |
1,080 |
1,490 |
1,250 |
7:e.......................................... |
2,160 |
1,512 |
1,368 |
1,368 |
1,152 |
1,490 |
1,250 |
8:e.......................................... |
2,160 |
1,512 |
1,368 |
1,368 |
1,152 |
1,490 |
1,250 |
9:e.......................................... |
2,160 |
1,512 |
1,368 |
1,368 |
1,152 |
1,490 |
1,250 |
10:e.......................................... |
2,160 |
1,656 |
1,512 |
1,512 |
1,224 |
1,490 |
1,250 |
i 1:0.......................................... |
2,160 |
1,656 |
1,512 |
1,512 |
1,224 |
1,640 |
1,400 |
12:0.......................................... |
2.160 |
1,656 |
1,512 |
1,512 |
1,224 |
1,640 |
1,400 |
13:0.......................................... |
2,160 |
1,800 |
1,800 |
1,656 |
1,368 |
1,640 |
1,400 |
14:e—30:e................................. |
36,720 |
30,600 |
30,600 |
28,152 |
23,256 |
27,880 |
23,800 |
| Summa |
61,560 |
49,680 |
47,952 |
45,360 |
38,016 |
46,950 |
39,750 |
Vad däremot beträffar stationsförmän och stationsbiträden vid
telegrafverket torde en jämförelse med posttjänstemän av lägre grad
vara lättare att göra samt har också gjorts vid 1912 års Riksdag,
då ifrågavarande telegraftjänstemäns avlöningsförmåner voro föremål
för behandling. Emellertid yppa sig vid en ingående granskningav
tjänstgöringens växlande beskaffenhet inom olika grenar av posttjänsten
även svårigheter att i detta fall komma till någon generell
likställighet. I följande tabell har intagits en sammanställning av de
avlöningsförmåner, som under en 30-årsperiod tillkomma stationsförmän
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
och stationsbiträden enligt 1913 års stat i'' förhållande till de lägre
tjänstemännen vid postverket enligt nuvarande stat.
Vid tabellens uppgörande har styrelsen beräknat, att vederbörande
tjänstinnehavare äro placerade å ort, där ortstillägg icke utgår, och
att, vad befattningshavare i telegrafverket beträffar, det dem tillkommande
hyresbidraget i enlighet med telegrafstyrelsens beslut utgår
med 30 % av avlöningen, dock med viss begränsning.
Jämförelse mellan tjänstemäns av lägre grad avlöningsförmåner
vid pest- och telegrafverken.
Tjäna tår. |
Förste post-vaktmästare |
Stationsförman. |
Postvakt- mästare och postiljon. |
Stationsbiträde. |
||||
Avlöning. |
Avlöning. |
Hyres- bidrag. |
Summa avlöning. |
Avlöning. |
Avlöning |
Hyres- bidrag. |
Summa avlöning. |
|
l:a......... |
1,340 |
1,020 |
306 |
1,326 |
1,100 |
900 |
225 |
1,125 |
2:a......... |
1,340 |
1,020 |
306 |
1,326 |
1,100 |
900 |
225 |
1,125 |
3:e......... |
1,340 |
1,020 |
306 |
1,326 |
1,100 |
960 |
225 |
1,185 |
4:e......... |
1,340 |
1,140 |
342 |
1,482 |
1,100 |
960 |
225 |
1,185 |
5:o .......... |
1,340 |
1,140 |
342 |
1,482 |
1,100 |
1,020 |
225 |
1,245 |
6;e......... |
1,490 |
1,140 |
842 |
1,482 |
1,250 |
1,020 |
225 |
1,245 |
7:o......... |
1,490 |
1,260 |
375 |
1,635 |
1,250 |
1,140 |
225 |
1,365 |
8:e......... |
1,490 |
1,260 |
375 |
1,635 |
1,250 |
1,140 |
225 |
1,365 |
9;e......... |
1,490 |
1,260 |
375 |
1,635 |
1,250 |
1,140 |
225 |
1,365 |
10:e......... |
1,490 |
1,380 |
375 |
1,755 |
1,250 |
1,260 |
225 |
1,485 |
ll:e......... |
1,640 |
1,380 |
375 |
1,755 |
1,400 |
1,260 |
225 |
1,485 |
12:e......... |
1,640 |
1,380 |
375 |
1,755 |
1,400 |
1,260 |
225 |
1,485 |
13:0......... |
1,640 |
1,500 |
375 |
1,875 |
1,400 |
1,380 |
225 |
1,605 |
14:e—30:e. |
27.880 |
25,500 |
6,375 |
31,875 |
23,800 |
23,460 |
3,825 |
27,2 5 |
Summa |
46,950 |
41,400 |
10,944 |
52,344 |
39,750 |
37,800 |
6,750 |
44,550 |
Svenska postmannaförbundet har vidare i sin framställning berört
den lägre personalens anställningsvillkor och utbildning.
Då postmannaförbundet, såsom förut framhållits, ansett sig böra
uppdraga jämförelser förnämligast med vissa tjänstemän i tullverket,
hava styrelsen och de sakkunniga velat lämna vissa uppgifter i avseende
å b ef or drings förhållandena till första ordinarie anställning samt levnads
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 33
åldern därvid i post- och tullverken. Härvid hava jämförelser gjorts
med personalen vid lokaltullförvaltningen, enär inom postverket för
lägre tjänstemän saknas sådan tjänstgöring, som kan jämställas med
tjänstgöring inom tullverket vid kust- eller gränsbevakning.
Av den gjorda jämförelsen har framgått, att under åren 1905—
1911 tullvaktmästarna vunnit ordinarie anställning vid en levnadsålder
av i medeltal 32 år 6 månader efter en extratid av i medeltal 10 år
5 månader, medan under samma period postvaktmästarna respektive
postiljonerna befordrats till ordinarie redan vid en medelålder av 28 år
2 månader efter en reserv- och extratid av 7 år 6 månader. Första
ordinarie anställning vinnes sålunda avsevärt tidigare av ifrågavarande
posttjänstemän än av tullvaktmästarna.
Stvrelsen återger slutligen följande anförande, varmed postmanna- Svenska post
✓.
-it P • n ...ii • manna
förbundet
sammaniattat sm framställning. förbundet.
»I det föregående har blivit belyst, hurusom det för posttjänstemännen
av lägre grad nu gällande lönesystemet tillförsäkrar befattningshavarna
en allt för ringa fast lön och följaktligen lämnar en pension,
som icke ger försörjningsmöjlighet åt löntagaren efter uppnådd
pensionsålder, samt eu änkepension så låg, att den ej sätter hans änka
och barn i stånd att efter hans död livnära sig. Likaså är, som också
här ovan betonats, lönen alltför liten vid sjukdomsfall och redan nu,
trots avlöningen som helhet är relativt låg, visar det sig, att tjänstemännen
av högre grad vid sjukdomsfall tillgodonjuta vida högre ersättning,
procentvis beräknat, än vad fallet är med tjänstemännen av lägre grad.
Härvidlag kan måhända invändas, att de förra icke åtnjuta förmånen
av fri läkarvård och medicin, som de senare. Denna förmån är
visst icke föraktlig och motiverar måhända någon skillnad i procenten
av lön och tjänstgöringspenningar, men det må härvid icke bortses
från, att den ''kår, som åtnjuter denna förmån, står betydligt lägre i
avlöningshänseende och icke har i ekonomiskt avseende den motståndskraft,
som bättre avlönade personer äga. Kostnaden för familjens
uppehälle är dock lika stor, även om familjefadern åtnjuter fri läkarvård.
Men det har icke kunnat framställas begäran om höjd lön utan
att detta sker i sammanhang med en verklig avlöningsförhöjning, ty
med högre lön följer rätt dryga avgifter för konstitutoriallösen, högre
avgifter för egen pensionering och änkepension samt retroaktivavgifter
för dessa senare. En dylik åderlåtning har med de nu utgående avlöningarna
icke låtit sig göra. Huru önskvärd en sådan förbättring än
varit, har den därför icke kunnat framföras förr än tiden var inne för
en lönereglering.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft. 5
34
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Att i sammanhang därmed åsyftas avlöningens utgående enligt de
principer beträffande avlöningstillägg, ortstillägg in. m., som på senare
åren införts i statsförvaltningen, torde väl av myndigheterna godkännas.
De officiella siffror, varpå livsmedelsuppgifterna (se bil. D.) äro
baserade och som oförtydbart visa behovet av en lönereglering, hava
av myndigheterna, vid indelande av postpersonalen i gruppering efter
dyrorterna, tillmätts den allra största betydelse och varit fullkomligt
avgörande, vadan de även nu torde äga den största beviskraft.
Jämväl jämförelserna med andra kårer, särskilt tullpersonalen,
ådagalägga, att de lönebelopp, som här nedan begäras, äro rimliga och
avpassade efter verkligt behov samt i enlighet med kraven på att billighet
och rättvisa skola gorå sig gällande. Genom att statsmakterna
beviljat dessa högre avlöningar är till fullo konstaterat, att de belopp,
postmannaförbundet här nedan sätter i fråga, äro beuövliga för en nödtorftig
existens.
Den långa extratiden ställer förhållandena i verkligheten så, att vid
en jämförelse bör minimiavlöningen för en ordinarie inom andra kårer
jämföras med avlöningen för extra inom postverket.
Det har i det föregående pointerats, hurusom fordringarna för aftvinna
fortkomst på postmannabanan äro höga gent emot vad gäller
andra statstjänare, och det torde vara att emotse, att även själva inträdesfordringarna
komma att höjas. Det kan väl vara överflödigt att
ytterligare nämna, att det fordras plikttrohet, noggrannhet, ärlighet och
intresse av varje man, om det hela skall kunna fungera tillfredsställande.
Att inom den komplicerade posttjänsten undvika fel och misstag är
visserligen omöjligt, men helt säkert skulle anmärkningsakterna växa
till volymer, om icke postpersonalen över huvud vore så postalt skolad
och så plikttrogen som den är.
Bekant är nog också, hurusom många frestelser till oärlighet finnas
för postpersonalen och beklagligtvis gives ofta exempel på att
mången svag person faller för frestelsen och ertappas, sedan han i
flesta fall eu längre tid gjort sig skyldig till tillgrepp, därmed åstadkommande
obotlig skada. Givetvis kan oärlighet icke försvaras, men
säkert är, att en av otillräcklig avlöning alstrad svag ekonomi ofta varit
en bidragande anledning till oärlighet.
Vikten och omfattningen av posttjänstemännens av lägre grad verksamhet
torde i det föregående vara antydd och är för övrigt allmänt bekant.
Det har förr varit vanligt, åtminstone i de större städerna, att
statstjänarna måst utfylla sin ringa avlöning med s. k. bisysslor. Vad
posttjänstemännen angår existera för dem sådana numera i ringa utsträckning,
men måste dock en hel del tjänstemän även med fara för
35
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
hälsan söka på annat håll anskaffa den utfyllnad av inkomsterna, som
är erforderlig för att de skola kunna nödtorftigt försörja familjen.
Tjänstgöringen har emellertid dels blivit mera ansträngande, dels blivit
indelad på sådana tider att det icke rätt väl går för sig att med posttjänsten
förena andra sysslor. Principiellt sett lärer heller ingen anmärkning
kunna göras mot att staten — arbetsgivaren — ser till, att
den erhåller full arbetsvaluta och reagerar mot att personalens krafter
och intressen splittras på flera håll, men härför erfordras, att avlöningen
från verket blir sådan att den svarar mot levnadsbekovet.
Med vad här ovan anförts tror postmannaförbund.et sig hava visat,
att en lönereglering är av behovet påkallad. Vid avgivande av förslag
härtill har det varit en allmän uppfattning inom kåren att det nya avlöningssystemet
bör så nära som möjligt sluta sig till det för tjänstemän
av högre grad gällande. Beträffande ortstxlläggen har dock gjorts
det tillägget att personal, stationerad å orter, till hörande _ grupp 3 B,
bör tilldelas ett ortstillägg av 5 %. Detta torde vara rättvist och ägnat
att utjämna förhållandet mellan orterna, då skillnaden mellan avlöning
utan ortstillägg och ett dylikt av 10 % är rätt avsevärd.
A ombudsmötet diskuterades ett förslag om att begära en uppdelning
av de nuvarande s. k. förste i två grupper, varav eu högre för
en del mera viktiga tjänster, då utvecklingen gått i den riktningen att
dessa funktionärer bestrida olika slags sysslor. Mötet beslöt emellertid
att icke nu skjuta denna fråga i förgrunden, men uttalade sig för att
eu dylik tredje grupp bland tjänstemän av lägre grad är berättigad
såväl ur tjänstens som personalens synpunkt.»
Ifråga om själva lönestaterna anför generalpoststyrelsen härefter
följande.
Ett rent bifall till det, av Svenska postmannaförbundet framlagda
förslag till lönereglering för den ordinarie personalen av lägre, grad vid
postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, i vad rör allenast själva
lönestaten, skulle, i förhållande till den nuvarande lönestaten, för ar
1914 medföra eu kostnadsökning av 1,029,062 kronor 50 öre, motsvarande
33,7 %. Styrelsen och de sakkunniga hava icke ansett sig kunna
tillstyrka förslaget i oförändrad form.
Postmannaförbundet har vid tillmätandet av de föreslagna avlöningsbeloppen
stött sin framställning på eu jämförelse med lönerna, för tulltjänstemän
av lägre grad. Då den förut omiörmälda utredningen angående
tiden för dessa båda tjänstemannagruppers ordinarieblivande
emellertid giver vid handen, att tullvaktmästare i regel ernår ordinarie
anställning vid en avsevärt högre levnadsålder — 32 år 6 månader i
Löneförhöjning
för
förste postyaktmästare
och förste
postiljoner,
posto aktinästare
ocli
postiljoner.
Generalpost
styrelsen.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
tullverket mot 28 år 2 månader inom postverket — och då slutligen
härtill kommer, att befordringsutsikterna för postvaktmästare och postiljoner
ställa sig betydligt gynnsammare än för tullvaktmästare, hava
generalpoststyrelsen och de sakkunniga ansett, att avlöningarna inom tullverkets
lokalförvaltningar icke utan vidare kunna läggas till grund för
en lönereglering för postverkets lägre tjänstemannagrader, utan hava
generalpoststyrelsen och de sakkunniga, efter långvarigt och ingående
dryftande av alla på frågan inverkande omständigheter, kommit till den
enhälliga ståndpunkten, att det vid nu ifrågavarande lönereglering bör
gälla att söka tillse, att posttjänstemännen av lägre grad iupassas i de
av statsmakterna för de båda andra s. k. kommunikationsverken fastställda
moderna lönesystem å plats, där posttjänstemännen, med hänsyn
till arten och beskaffenheten av sitt arbete samt det därmed förenade
ansvaret, rätteligen böra ställas i avlöningshänseende.
På grund av vad sålunda blivit anfört och med särskilt avseende
fäst saväl därvid, att tjänstemännen av lägre grad vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar i allt vidsträcktare mån fått sig anförtrodda
mera ansvarsfulla göromål, vilka kräva icke blott en praktisk
postal erfarenhet, parad med noggrannhet och plikttrohet, utan även
ganska avsevärda insikter i postförfattningar, postal geografi in. m.
samt expeditionsvana och förmåga att självständigt handlägga och såsom
förmän i vissa fall leda arbetet, som även därvid, att med de större
fordringar, som sålunda ställts på tjänstemännen av lägre grad, efter
hand pa dem kunnat överflyttas en icke oväsentlig- del av göromål, som
förut utförts av tjänstemän av högre grad, hava generalpoststyrelsen
och de sakkunniga trott sig- för tjänstemän av lägre grad vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar finna en lämpligt avvägd löneskala
med följande belopp:
Kronor. |
År. |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
O År. |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
|
Förste postvaktmästare..... |
J- 1,500 |
||||||||
Förste postiljon........................ |
3 |
1,600 |
3 |
1,700 |
3 |
1,800 |
3 |
1,950 |
|
Postvaktmästare............ |
| 1,200 |
||||||||
Postiljon......... |
3 |
1,300 |
O o) |
1,400 |
3 |
1,500 |
O |
1,650 |
Enligt detta förslag skulle med det i staten för år 1913 uppförda
antal befattningshavare och med bortseende från sådana tillägg till
tjänstgöringspenningarna, som omhandlas i § 8 avlöningsreglementet,
avlöningarna för år 1914 uppgå till följande belopp:
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.
37
Förste postvakt-mästare och |
Postvaktmästare | |
Summa. |
|
förste postil- |
och postiljoner. |
||
joner. Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
560 förste postvaktmästare och förste postiljoner |
1,081,050 |
1,081,050 |
|
1 1,740 postvaktmästare och postiljoner............... |
— |
2,424.700 |
2,424,700 |
Summa |
1,081,050 |
2,424,700 |
3,505,750 |
Motsvarande befattningsinnehavare skulle enligt 560 förste postvaktmästare och förste postiljoner |
910,300 |
910,300 |
|
1,740 postvaktmästare och postiljoner............... |
— |
2,143,050 |
2,143,050 |
Summa |
910,300 |
2,143,050 |
3,053,350 |
j Ökning |
170,750 |
281,650 |
452,400 |
Ökning i % |
— |
— |
14, s |
Det nu framlagda förslaget innebär vid jämförelse med den nuvarande
avlöningsstaten följande olikheter:
l:o. Höjning har skett, för förste postvaktmästare och förste postiljoner
från 1,340 till 1,500 kronor i begynnelseavlöningen och från 1,640
till 1,950 kronor i slutavlöningen samt för postvaktmästare och postiljoner
från 1,100 till 1,200 kronor i begynnelseavlöningen och från 1,400
till 1,650 kronor i slutavlöningen;
2:o. Nu utgå två ålderstillägg å 150 kronor, vartdera efter 5 år.
Förslaget avser fyra ålderstillägg, vartdera efter 3 år och utgörande
de 3 första 100 kronor och det sista 150 kronor.
3:o. Postvaktmästare eller postiljon, som åtnjuter tillägg till tjänstgöringspenningarna
enligt § 8 i avlöningsreglementet, skulle vid befordran
till förste postvaktmästare eller förste postiljon uppbära en avlöningsförhöjning,
inberäknat nämnda tillägg, av 300 kronor; nu uppbär han vid sådan
befordran en dylik förhöjning av 240 kronor. (Jämför nedan sid. 56).
Generalpoststyrelsens vaktmästare hava anhållit att i avlöningshänseende
bliva likställda med tjänstemän av lägre grad vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar och i sådant avseende anfört
följande:
De ordinarie vaktmästarna hos generalpoststyrelsen äro de enda
tjänstemän hos styrelsen, som åtnjuta avlöning enligt andra grunder än
motsvarande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna.
Ifrågasatt
löneförhöjning
för
vaktmästarna
i generalpoststyrelsen.
Framställning
från personalen.
SB
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tjänstemännen av högre grad hos styrelsen kommo nämligen från
och med 1910, med vilket år den nya lönestaten för postverket trädde
i tillämpning, på samma stat som tjänstemän av högre grad å postverkets
lokalstat.
Några extra vaktmästare hos styrelsen skola numera enligt generalpoststyrelsens
beslut ej vidare särskilt antagas, utan skall vaktmästarkåren
hos styrelsen rekryteras av reservpersonal från distrikten eller
postkontoren, och samma avlöningsförmåner åtnjutas av de extra vaktmästarna
hos styrelsen som av extra postiljoner.
Därest nu de ordinarie vaktmästarna i styrelsen komme i åtnjutande
av samma avlöningsförmåner som motsvarande tjänstemän å
lokalstaten — postvaktmästare och postiljoner — skulle sålunda full
likformighet i avlöningshänseende mellan styrelsens och distrikts- och
lokalstatens tjänstemän bliva genomförd.
Och då de avlöningsförmåner, inklusive ortstillägget, som nu åtnjutas
av postvaktmästarna, äro förmånligare än vaktmästarnas hos styrelsen,
vilka icke komma i åtnjutande av ortstillägg, hava ifrågavarande tjänstemän
anhållit att få komma på samma stat, som gäller för tjänstemän
av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar.
8tyreUen°"oh ^ an^edning av denna framställning yttrade styrelsen och de sak''
ae8sTk-0C kunniga:
kunmga. Arten av det vaktmästarna åliggande arbete är onekligen annor
lunda
än posttjänstemännens av lägre grad arbete i allmänhet. Det
torde också i regel få anses mindre ansträngande. I avseende å tjänstgöringstiden
intaga vaktmästarna jämväl en mera gynnsam ställning än
ifrågavarande lägre tjänstemän. Härtill kommer, att vaktmästarna redan
nu i avlöningshänseende äro jämnställda med vaktmästarna i de
båda andra kommunikationsverken, vilka vaktmästare, vad beträffar
telegrafstyrelsen, fått sina löner reglerade så sent som vid 1912 års
Riksdag.
Väl är det sant, såsom vaktmästarna anfört i sin skrivelse, att vid
vikariat för vaktmästare i styrelsen anlitas personal från distrikts- eller
lokalförvaltningarna. Och denna anordning erbjuder också givetvis
åtskilliga fördelar. Men å andra sidan torde man också utan några
mera avsevärda nackdelar kunna återgå till det förut använda systemet
att rekrytera styrelsens vaktmästarkår utanför distrikts- och
lokalstaten.
Pa grund härav och med särskild hänsyn till lämpligheten att bibehålla
likställighet i fråga om avlöningen till vaktmästarna inom kommunikationsverken
hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga icke
39
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 2.
ansett sig böra föreslå någon ändring i själva lönebeloppen för vaktmästarna.
Med anledning av detta styrelsens och de sakkunnigas uttalande
hava styrelsens vaktmästare till Kungl. Maj:t ingivit eu skrift, däri de
anfört, att deras tjänstgöringstid är fastställd till minst 7 timmar såväl
hos styrelsen som inom distrikts- och lokalförvaltningarna, vilken tjänstgöringstid
emellertid ej sällan överskrides. Därjämte framhålles, att
direkt under styrelsen sortera blankett-, frimärks- och persedelförråden
samt arkivet, där vaktmästarna hava ett tungt och ansvarsfullt arbete,
som icke blott kan jämställas med postvaktmästares utan även i många
fall med det arbete, en förste postvaktmästare kan få sig ålagt såsom
viktigare uppdrag. För övrigt åberopas arbetsordningen för generalpoststyrelsens
personal § 18, tredje stycket, där det, bland annat, är
föreskrivet, att vaktmästarna skola komplettera taxor, tidtabeller och
andra publikationer m. m., vilka arbeten förr utförts av amanuenser
och extra biträden.
På grund av vad sålunda anförts och då enligt deras förmenande
det arbete, som av dem utföres inom generalpoststyrelsen, väl torde
kunna, i fråga om ansvar och värde, jämställas med postvaktmästares
å distrikts- och lokalförvaltningarna, hava vaktmästarna anhållit, att generalpoststyrelsens
vaktmästare måtte bliva överflyttade å den lönestat,
som gäller för tjänstemän av lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
eller, om denna hemställan icke skulle kunna bifallas, att
generalpoststyrelsens vaktmästare måtte tilldelas dyrortstillägg till belopp,
varigenom deras löneförmåner bleve motsvarande dem, som tillkomma
tjänstemän av lägre grad vid nämnda förvaltningar.
Vid ‘denna skrift funnos fogade intyg angående ifrågavarande personals
tjänstgöring, däri, bland annat, framhållits av förvaltaren vid postverkets
persedelförråd, att göromålen för nämnda förråds vaktmästare
vore synnerligen krävande samt att vaktmästarna följaktligen måste
besitta stora arbetskrafter, samvetsgrannhet och god omdömesförmåga,
samt uttalats av en f. d. aktuarie vid blankettförrådet, att det arbete,
vaktmästarna å blankettförrådet utföra, enligt hans mening vore mera
krävande än mången postvaktmästares vid postkontor.
I anledning av denna nya framställning har styrelsen avgivit utlåtande,
däri styrelsen beträffande ifrågavarande vaktmästares tjänstgöringstid
meddelar, att de hava sin dagliga tjänstgöringstid förlagd till
samma tid på dagen, nämligen till förmiddagen. Tjänstemännen av
lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna däremot äro underkastade
växlande tjänstgöringstider och få ej sällan tjänstgöra natte
-
Ytterligare
skrift från
vaktmästarna.
Nytt
utlåtande av
generalpoststyrelsen.
Beräkning’
av avlöningsförliöjning
in, in.
Personligt
avlönings
tillägg.
40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
tid. Härtill kommer, att styrelsens vaktmästare äro från arbete fria under
samtliga sön- och helgdagar, vilket icke är fallet med de andra tjänstemännen
av lägre grad.
Beträffande därefter det arbete, som åligger vaktmästarna vid persedel-,
blankett- och frimärksförråden samt arkivet, anmärker styrelsen,
att av de åberopade intygen tyckes framgå, att exempelvis vaktmästare
å förråden skulle liava att på eget ansvar utföra vissa maktpåliggande
arbeten. Enligt den för generalpoststyrelsens tjänstemän utfärdade
arbetsordning åligger dock det vederbörande förrådsföreståndare att med
biträde av postexpeditörer ansvara för tjänstgöromålens behöriga utförande.
Ej heller de å generalpoststyrelsens arkiv tjänstgörande vaktmästarna
torde kunna anses hava sig ålagda tyngre eller ansvarsfullare
göromål än vaktmästare i allmänhet.
De göromål, som av intendenten vid postverkets huvudkassa anförtros
åt en å II byrån tjänstgörande vaktmästare, torde vara överensstämmande
med de åligganden, som utföras av motsvarande vaktmästare
hos telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen.
Beträffande sökandenas erinran därom, att styrelsens vaktmästare
enligt § 18 i arbetsordningen skola komplettera taxor, postanstaltförteckningar,
tidtabeller och andra publikationer, framhåller styrelsen, att
detta rent mekaniska arbete av styrelsen ansetts vara en lämplig sysselsättning
för vaktmästarna, då de under vakttjänstgöringen vid styrelsens
byråer icke hava något annat arbete för händer.
Vad sökandena i sin nu förevarande skrivelse anfört anser styrelsen
således icke utgöra något skäl att frångå det föregående uttalandet
i ämnet.
Sedan Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1909 medgivit, att sådan
tjänsteman, som för samma år uppbar lägre inkomst än den avlöning
honom skulle hava tillkommit, därest avlöningsreglementet och övergångsbestämmelserna
av den 27 augusti 1909 varit gällande under år
1909, skulle äga åtnjuta personligt avlöningstillägg, motsvarande skillnaden,
samt i följd därav vederbörande tjänstemän, i förekommande
fall, tillerkänts avlöningsförhöjning från 191.2 års början, har för fullständighetens
skull, omedelbart efter själva lönegrupperna, införts en
punkt, däri angivits, att tjänsteman, som på grund av Riksdagens ifrågavarande
beslut uppbar avlöning enligt nu gällande lönestat för hela
år 1909, skulle vid beräknande av avlöningsförhöjning anses hava tillträtt
staten redan från 1909 års ingång.
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Det har ansetts lämpligt att fullständiga föreskriften i not. 2 ro- Förste
rande förste vaktmästarens i generalpoststyrelsen arvode, så att noten T‘iky''r"^jgrens
erhölle följande avfattning »förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode
av 200 kronor om året, vilket arvode hänföres till tjänstgöringspenningar.
Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning
och uppvärmning samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 300 kronor årligen.
Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.))
Avlöningens uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar.
Posttjänstemännens förening har anhållit om ändrad uppdelning i Förhållandet
lön och tjänstgöringspenningar av de kvinnliga tjänstemännens avlö- “^''“änåtning,
så att tre fjärdedelar alltid hänföras till lön och en fjärdedel till göringspen
•
* ningar för
tjanstgonngspenmngar. _ kvinnlig
Härom anför föreningen följande. tjänstemän.
Eu närmare granskning av den i avlöningsreglementets § 1 in- Framställning
förda tabell, som visar avlöningsbeloppens fördelning i lön och tjänst- ^"te^ängöringspenningar,
ger vid handen, att proportionen mellan dessa båda nens förening,
delar av avlöningen icke är densamma för manliga och för kvinnliga
tjänstemän. Genomgående är denna proportion oförmånligare för kvinnorna
än för männen, i det att lönen utgör eu mindre del av avlöningsbeloppen
för kvinnliga tjänstemän än fallet är beträffande avlöningen
för manliga tjänstemän. Sålunda får en manlig tjänsteman, som åtnjuter
2,400 kronors avlöning, härav räkna 1,800 kronor såsom lön,
under det att en kvinnlig tjänsteman med endast 100 kronor lägre
avlöning eller 2,300 kronor får nöja sig med 150 kronor lägre lön eller
1,650 kronor. Av avlöningsbeloppet 3,200 kronor för manlig tjänsteman
utgör 2,400 kronor lön, men av avlöningsbeloppet 3,400 kronor för
kvinnlig tjänsteman kommer allenast 1,900 kronor på lönen.
Vid sjukdom får kvinnlig tjänsteman således behålla mindre del af
sin avlöning än manlig sådan. Då den förra är så väsentligt svagare
avlönad än den senare, måste förhållandet innebära eu orättvisa, vilket
även kan sägas beträffande den b ristande likställighetenipensionshänseende.
Vid tillämpning även beträffande avlöningarna för kvinnliga tjänstemän
av de beräkningsgrunder, som följts i fråga om männens, skulle
de befordrade kvinnliga tjänstemännen vara berättigade till sådan fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar av för dem avsedda avlöningsbelopp,
som efterföljande tabell utvisar.
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 käft.
6
Generalpostatyrelsen
ocli
de sakkunnige.
Förhållandet
mellan lön
och tjänstgörinspenningar
för
den lägre
personalen.
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Fast avlöning. |
Nuvarande |
fördelning |
Föreslagen fördelning |
||
Tjänstegrad. |
Lön. |
Tjänstg.- penningar. |
Lön. |
Tjänstg.- penningar. |
|
Postmästare av klass S, kvinnl. |
2.900 |
1,775 |
1.125 |
2,175 |
725 |
3,100 |
1,800 |
1.300 |
2,325 |
775 |
|
3,400 |
1,900 |
1,500 |
2,475 |
925 |
|
Postmästare av klass 4, kvinnl. |
2,700 |
1,750 |
950 |
2,025 |
675 |
2,900 |
1,775 |
1.125 |
2,175 |
725 |
|
3.100 |
1,800 |
1,300 |
2,325 |
775 |
|
l:e postexpeditör, kvinnl.......... |
1,900 |
1,425 |
475 |
1,425 |
475 |
2.100 |
1,575 |
525 |
1,575 |
525 |
|
2,300 |
1,650 |
650 |
1,725 |
575 |
|
2,500 |
1,700 |
800 |
1.875 |
625 |
Då styrelsen och de sakkunniga icke i övrigt, på sätt förut omförmälts,
ansett sig kunna nu ifrågasätta någon ändring i själva avlöningsstaten
för tjänstemännen av högre grad, hava styrelsen och de sakkunniga
icke heller funnit sig kunna tillstyrka nu ifrågavarande framställning.
Härtill kommer, att de kvinnliga tjänstemännen i postverket i nu
ifrågavarande hänseende redan äro bättre ställda än exempelvis de
kvinnliga telegraftjänstemännen.
Vad vidkommer uppdelningen av de lönebelopp, som föreslagits för
tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
har styrelsen anfört följande.
I 1908 års stat blev för samtliga tjänstemän av lägre grad vid
distrikts- och lokalförvaltningarna den del av avlöningen, som är att
hänföra till lön, fastställd till 800 kronor. Den postvaktmästare och
postiljon tillkommande lön utgör fortfarande detta belopp. Beträffande
förste postvaktmästarna och förste postiljonerna beslöts vid 1909 års Riksdag
en mindre jämkning i uppdelandet av deras avlöning med anledning
därav, att ett antal av dessa funktionärer överflyttades på ordinarie stat,
varvid till dem förut utgående tilläggsarvode utbyttes mot fast avlöning.
Sedan 1910 års början är tjänstemännens av lägre grad vid distriktsoch
lokalförvaltningarna fasta avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspenningar
på följande sätt:
Lön. Kronor. |
Tjänst- göringspen- ningar. Kronor. |
Summa avlö-ning. Kronor. |
Lönen i pro-cent av avlö-ningen. |
|
Förste postvaktmästare ... |
| 960 |
680 |
1,640 |
58,5 |
[ 900 |
590 |
1,490 |
60,4 |
|
Förste postiljon .. |
1 840 |
500 |
1.340 |
62,7 |
Postvaktmästare ... |
| 800 |
600 |
1,400 |
57,1 |
800 |
450 |
1,250 |
64.0 |
|
Postiljon ................................................ |
I 800 |
300 |
1,100 |
72,7 |
43
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 2.
Svenska postmannaförbundet har i sin framställning om lönereglering,
bland annat, framhållit den förefintliga stora skiljaktigheten i
proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar för posttjänstemän
av högre och lägre grad, vilken särskilt vid sjukdomsförfall, då tjänsteman
enligt avlöningsreglementet är berättigad att uppbära hela lönen,
föranleder, att posttjänsteman av lägre grad kommer i en förhållandevis
mera ogynnsam ställning än posttjänsteman av högre grad. Till belysande
såväl härav som av dithörande förhållanden i de båda andra
kommunikations verken lämnas här efteråt en tabellarisk sammanställning,
angivande, med bortseende från i förekommande fall utgående dyrortstillägg,
avlöningsbeloppen för de olika befattningshavarna samt avlöningens
uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar.
P o s t v e i- k e t. |
Telegraf ver |
i e t. |
Statens |
ii. r n v |
äga r. |
I |
||||||||
Lönen 1 |
||||||||||||||
Lön + |
Lönen |
+ 20 |
||||||||||||
Befattning. |
Lön. |
Tjänst- gö- rings- pennin- gar. |
Summa slut- avlö- ning. |
Lönen i % av slut-avlö-ningen. |
Befattning. |
hyres-bidrag-i före-kom-mande |
Tjänst- gö- rings- pennin- gar. |
Summa slut- avlö- nipg. |
Befattning. |
Lön -f-20 o6 |
Tjänst- gö- rings- pennin- gar. |
Summa slut- arvode. |
% kvar-tering i |
|
1 |
fall. |
arvo- |
||||||||||||
gen. |
det. | i |
|||||||||||||
Förstepost- |
Förste sta- |
|||||||||||||
expeditör. |
tionsskri- |
2,475 |
||||||||||||
manlig,.. |
2,900 |
1,300 |
4,200 |
69,o |
vare....... |
| 825 |
3,960 |
79,a |
||||||
Postexpedi- |
Stations- |
|||||||||||||
tör, man- |
2,025 |
} 675 |
||||||||||||
Mg, ....... |
2,700 |
1,100 |
3,800 |
71,i |
Assistent. |
2,400 |
1,400 |
3,800 |
63,2 |
skrivare . |
3,240 |
79,2 |
||
Tågmästa- |
||||||||||||||
Förstepost- |
j |
re m. fl.. |
1,400 |
}• 360 |
2,160 |
83,3 |
||||||||
vaktmä- |
Stations- |
+ 360 |
||||||||||||
stare...... |
( 960 |
680 |
1,640 |
58,5 |
förman... |
1,130 |
} 370 |
1,875 |
80,3 |
Konduktör |
||||
Förste po- |
+ 375 |
in. fl...... |
1,200 |
| 300 |
1,800 |
83,3 |
||||||||
stiljon .... |
Lokomo- |
+ 300 |
||||||||||||
Postjakt- |
1 |
Stations- biträde... |
tiveldare |
|||||||||||
mästare.. |
i 800 |
600 |
1,400 |
57,i |
1.040 |
| 340 |
1,605 |
78,s |
m. fl...... |
1,104 |
| 276 |
1,656 |
83,3 |
|
Postiljon... |
j |
Stations- |
912 |
} 228 |
||||||||||
karl m. fl |
1,368 |
83,3 |
44
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
Då såväl i telegrafverket som vid statens järnvägar tjänstemännen
vid sjukdom uppbära den del av avlöningen, som liänföres till lön,
framgår av jämförelsen otvetydigt, att, därest tjänsteman av lägre grad
i postverket av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, han i avlöningshänseende
intager en mindre gynnsam ställning.
Hittills har den omständigheten, att lönen varit grundläggande för
pensionen, utgjort ett väsentligt hinder för genomförande av en för
posttjänstemännen av lägre grad mera förmånlig proportion mellan lön
och tjänstgöringspenningar.
Längre fram under § 16 i avlöningsreglementet föreslås emellertid
fastställande av särskilda pensionsunderlag för tjänstemännen av lägre
grad vid distrikts- och lokalstaten. Vid bifall härtill och om sålunda
det nu rådande direkta sambandet mellan löneus och pensionens belopp
upphäves, synes icke något skäl föreligga att icke biträda tjänstemännens av
lägre grad begäran om en för dem mera gynnsam uppdelning av avlöningen.
I enlighet med postmannaförbundets förslag har alltså generalpoststyrelsen,
med vilken ock de sakkunniga instämt, hemställt, att den förste
postvaktmästare och förste postiljon samt postvaktmästare och postiljon
tillkommande fasta avlöning enligt den lönestat, som kan varda fastställd
från 1914 års ingång, må uppdelas på så sätt, att tre fjärdedelar utgöra
lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar med lämplig avjämning.
Vad slutligen beträffar styrelsens vaktmästare hava, för att i avlöningshänseende
vid sjukdomsfall jämställa dessa tjänstemän med vaktmästarna
inom de båda andra kommunikationsverken, styrelsen och de
sakkunniga ansett det skäligt, att, i likhet med vad förut föreslagits
beträffande tjänstemännen av lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
sådan ändring vidtages i uppdelningen av vaktmästarnas fasta
avlöning, att tre fjärdedelar hänföras till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar
samt att i samband därmed fastställes särskilt pensionsunderlag.
I slutet av förevarande paragraf har föreslagits en så lydande punkt:
»Med fast avlöning förstås i detta reglemente lön och tjänstgöringspenningar
enligt förestående lönestat samt med avlöning såväl fast avlöning
som ortstillägg, arvode och sådant tillägg till tjänstgöringspenningarna,
som kan utgå enligt § 8 här nedan».
Detta tillägg, som närmast är ett förtydligande, har visat sig behövligt
för att undanröja den tvekan, som, enligt vad erfarenheten
givit vid handen, i åtskilliga fall yppat sig vid avgörande, vilken
avlöning skall vid ledigheter eller under varjehanda andra förhållanden
uppbäras av den ledige och av hans vikarie.
45
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Beträffande de hittills så kallade tjänstemännen av högre grad liar Departementsjag
här allenast att yttra mig om förslaget att ändra förhållandet chefenmellan
lön och tjänstgöringspenningar för de kvinnliga tjänstemännen. Kvinnliga
Vad denna fråga angår erinrar jag. att 1907 års postkommission särskilt ^teman.
motiverat proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar för den
kvinnliga personalen därmed, att pensionsbeloppen, för vilka lönen
i regel är grundläggande, måst avvägas efter vad i förhållande till
andra verk kunde anses skäligt. Då en ändring i detta avseende således
synes innebära en ej oväsentlig avvikelse från grunderna för 1909
års avlöningsreglemente, har jag ej för närvarande ansett mig kunna
förorda framställningen, oaktat proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar
för de kvinnliga tjänstemännen i flera fall synes mig
mindre väl avvägd.
För den lägre postpersonalen kommo av anledningar, som ovan an- Den lägre
givits, de moderna avlöningsprinciperna ej till användning vid löneför- perpa°0njlen.
bättringen i övrigt vid 1909 års Riksdag. Till följd av dessa omständigheter
har det länge varit erkänt, att lönebestämmelserna för tjänstemän
av lägre grad i 1909 års avlöningsreglemente för postverket icke
varit tillfredsställande i avseende å systemet för ålderstillägg samt uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar. De förändringar i detta avseende,
som av styrelsen och do sakkunniga föreslagits, kunna således
sägas endast innebära ett fortgående på den väg, som av Kungl. Maj it
och Riksdagen vid flera föregående löneregleringar godkänts.
Emellertid har av vederbörande funktionärer med styrka gjorts
gällande, att en sådan förändring av löneprinciperna, som nyss nämnts,
icke vore i och för sig tillräcklig, utan att även en verklig löneförhöjning
vore av behovet påkallad. Åven i denna del av framställningen
hava styrelsen och de sakkunniga i det föreliggande förslaget gått
önskningarna till mötes på så sätt, att för förste postvaktmästare och
förste postiljoner begynnelseavlöningen blivit höjd med 160 kronor och
slutavlöningen med 310 kronor samt för postvaktmästare och postiljoner
begynnelseavlöningen höjts med 100 kronor och slutavlöningen
med 250 kronor.
Vad sålunda föreslagits anser jag mig böra tillstyrka. Med dessa
löneförmåner torde man ock kunna säga, att förste postvaktmästarna
och postvaktmästarna erhålla en avlöning, som är skäligen utmätt i
förhållande till jämförliga befattningshavare i andra verk. Den av
postmannaförbundet gjorda jämförelsen med lönerna för tullvaktmästare
torde icke vara hållbar, i det att, på sätt styrelsen och de sakkunniga
46 Kung!,. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.
anmärkt, befattningshavarna i postverket erhålla ordinarie beställning
vid tidigare år än personalen i tullverket. Genom inrättande av nja
ordinarie befattningar söker man också för varje år, i den mån det
varit förenligt med verkets behov av arbetskrafter, hålla utnämningsåldern
nere vid nämnda lör postverket gynnsamma proportion,
och även i år kommer jag, vid behandling av driftkostnadsstaten, att
gorå framställning om ökat antal förste postvaktmästare och förste
postiljoner. Den nu förordade löneförhöjningen för de förutvarande
befattningshavarna av lägre grad medför en ökad kostnad av icke långt
ifrån en halv miljon kronor, vilket ju innebär ett avsevärt tillägg i
driftkostnaden för verket.
Beträffande vaktmästarna hos styrelsen har jag av den föreliggande
y utredningen fått den uppfattning, att de i avseende på sin tjänstgöring
snarare äro att jämföra med vaktmästare i en del andra verk
än med den egentliga postpersonalen. Vid sådant förhållande anser
jag, i likhet med styrelsen och de sakkunniga, att tillräcklig anledning
ej föreligger att föreslå ändring i deras avlöning,
pyrorts- Det både tydligen varit önskvärt, om man samtidigt med höjningen
tillaggen. av n0rmallönerna kunnat reglera dyrortstilläggen till närmare överensstämmelse
med vad därom gäller i andra verk. Den av mig igångsatta
utredningen av den invecldade dyrortsfrågan har emellertid ännu
ej fortskridit så långt, att jag med säkerhet kan angiva riktlinjerna för
ett framtida förslag. Då nu styrelsen och de sakkunniga ansett de av
dem föreslagna grundlönerna kunna fastställas utan sammanhang med
en reglering av dyrortstilläggen samt det är angeläget, att löneförbättringen
för den lägre personalen ej utan mycket tvingande skäl blir
uppskjuten, har jag funnit mig böra ansluta mig till förslaget, sådant
det föreligger.
§ 2.
Generaipoat- Rörande denna § anför generalpoststyrelsen huvudsakligen:
^de^akkun-*1 En allmän omredigering av denna paragraf har ansetts önskvärd,
nigas motive- särskilt för att så mycket som möjligt sammanföra bestämmelser, som
stå i direkt samband med varandra. Till paragrafen har av sådan anledning
överflyttats en del av bestämmelserna i § 3, under det att till
den senare paragrafen överförts en del stadganden från § 2.
Jämväl åtskilliga sakliga ändringar hava emellertid ifrågasatts beträffande
§ 2.
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Mom. 1. Häri har tillförts, att posttjänsteman skall vara underkastad
förflyttning jämväl till befattning vid postsparbanken. Eu motsvarande
bestämmelse tinnes införd i postsparbankens avlöningsreglemente.
Redan i sitt utlåtande den 1 november 1910 över förslag
till lönereglering för postsparbanken hemställde generalpoststyrelsen,
att föreskrift måtte införas i vederbörande avlöningsreglementen, att
tjänsteman i postverket eller i postsparbanken skulle vara underkastad
förflyttning till befattning i det andra verket.
Mom. 3. De i detta moment sammanförda bestämmelserna utgöra
eu omredigering samt delvis ändring och utvidgning av de i nu gällande
avlöningsreglemente under § 2, mom. 3 och mom. 4, sista stycket,
intagna motsvarande stadgandena, vilka lyda:
§ 2, mom. 3. »Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar
endast för den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller
för beredande av semester bestritt högre befattning, eller under den
tid, som han på uppdrag av generalpoststyrelsen använt för att utom
sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier
eller som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat
honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.
Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen».
§ 2, mom. 4, sista stycket. »Därest emellertid tjänsteman blivit oförmögen
till tjänstgöring i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
må den fasta avlöningen till honom utgå under högst sex månader
oavkortad samt efter denna tid med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t».
Orden »eller för beredande av semester bestritt högre befattning))
hava strukits och ersatts med orden »å egen eller annan befattning»
efter orden »verkligen tjänstgjort». Styrelsen har nämligen ansett de
förstnämnda orden överflödiga, då i momentet stadgas, att oavkortad
avlöning skall äga uppbäras för den tid, tjänsteman verkligen tjänstgjort.
Ändringarna i övrigt i den ursprungliga texten i momentets första
del hava sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente.
Vad beträffar andra delen i momentet har denna i viss mån utvidgats.
Den föreslås erhålla följande ändrade lydelse:
»Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen samt sådant ortstillägg och arvode, som hänföras till lön.
Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada,
ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra
till förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom, äger att,
efter generalpoststyrelsens beprövande, uppbära avlöningen oavkortad
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
under högst sex månader. Efter denna tid utgår avlöningen med belopp,
som bestämmes av Kungl. Maj:t.»
Utvidgningen omfattar de fall, då tjänsteman på grund av kroppsskada,
ådragen under tjänstutövning, blivit oförmögen till tjänstgöring
eller då han för förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom
förbjudits tjänstgöra.
Enligt nuvarande bestämmelser äger tjänsteman, som blivit oförmögen
tjänstgöra på grund av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
uppbära oavkortad fast avlöning. Han kan nämligen på grund
av bestämmelsens ordalydelse ej få uppbära ortstillägg och arvode. Till
följd därav kommer eu tjänsteman, stationerad å dyrort, vid sådan
otjänstbarhet, varom nu är fråga, i sämre ställning än en tjänsteman,
stationerad å annan ort. Styrelsen och de sakkunniga anse, att tjänsteman
i dylikt fall bör hållas fullt skadeslös, och hava av denna anledning
föreslagit ordens »fast avlöning» utbytande mot »avlöning»,
varjämte det ansetts skäligt att intaga bestämmelse därom, att avlönings
utbetalande i fall, varom här är fråga, skall hänskjutas till generälpoststyrelsens
beprövande. Ävenledes har det ansetts billigt att
tillförsäkra tjänsteman, som för hämmande av smittosam sjukdom, utan
att själv vara angripen av densamma, hindras tjänstgöra, rätt att få
uppbära sina avlöningsförmåner. Stadganden i sistnämnda hänseende
saknas i nuvarande avlöningsreglemente.
Generalpoststyrelsen har i detta sammanhang berört en av Posttjänstemännens
förening gjord framställning om bibehållande av oavkortad avlöning
vid sjukdom intill 45 dagar, inberäknat semester, i likhet med
vad från 1913 års början tillerkänts telegraftjänstemännen.
Såsom särskilt skål för den utvidgning av sjukavlöningsförmånen,
som således medgivits sistnämnda tjänstemän, har åberopats telegraftjänstgöringens
synnerligen enerverande beskaffenhet. För postverkets
vidkommande hava emellertid icke anförts några särskilda omständigheter,
som böra berättiga till införande av en allmän bestämmelse
i ämnet av ifrågasatt innehåll. Med postverkets stora personal
skulle tvivelsutan ett dylikt stadgande medföra ej oväsentliga kostnader.
Helt visst skulle också ett stadgande sådant som det föreslagna komma
att i tillämpningen visa sig i fråga om ordnandet av ledigheter för
personalen medföra avsevärda svårigheter för postdirektörerna, vilka
också för sin del avstyrkt förslaget. Enligt de sakkunnigas åsikt bör
en utsträckning av den kostnadsfria ledigheten icke komma i fråga utan
att verkligt tvingande skäl härför förebäras. Då så ej skett, hava generalpoststyrelsen
och de sakkunniga funnit sig icke kunna tillstyrka
bifall till Posttjänstemännens förenings förevarande framställning.
49
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.
Mom. 4. I momentet liar gjorts ett förtydligande tillägg om de
avlöningsförmåner, som tjänsteman är pliktig att avstå vid ledighet för
enskilda angelägenheter m. m. Tillägget, som. endast är av formell
natur lyder: »---förutom tjänstgöringspenningar samt sådant orts
tillägg
och arvode, som hänföras till tjänstgöringspenningar, ävensom
tillägg till tjänstgöringspenningarna enligt § 8 här nedan —--».
Mom. 5. Detta inrymmer delvis de stadganden, som överflyttats
från § 3. I dess andra del hava orden ).>utan avstående av tjänstgöringspenningar»
utbytts mot »med oavkortad avlöning».
Omedelbart härefter hava inskjutits orden »eller fullgjort värnplikt».
Fjärde stycket har föreslagits skola erhålla följande lydelse:
»X vlönings förhöj ning tillträdes vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, därest ej annorlunda
föranledes av vunnen befordran enligt efterföljande bestämmelser».
Tillägget är endast av formell natur.
Momentets sista del avhandlar den viktiga frågan om
avlöning vid befordran.
Nuvarande bestämmelser i detta ämne lyda:
»Vid befordran äger tjänsteman av högre grad att genast tillträda
den nya befattningens begynnelse avlöning, därest denna är högre än
den avlöning, han senast uppburit. Eljest äger han att i. fråga om
avlöningsförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid
intill 3 kalenderår, varunder han i ena eller andra befattningen innehaft
den avlöning, som utgått vid befordringstillfället.
Postvaktmästare eller postiljon, som befordrats till förste postvaktmästare
eller förste postiljon, erhåller därvid avlöningsförhöjning .med
240 kronor samt äger i fråga om ytterligare avlöningsförhöjning i den
nya befattningen tillgodoräkna sig den tid, han åtnjutit den avlöning,
som utgått vid befordringstillfället.»
Redan i skrivelse till Kungl. Magt den 26 november 1908 med
yttrande över postkommissionens förslag till ändrad omorganisation
för generalpoststyrelsen samt postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
utvecklade styrelsen en del synpunkter, som syntes styrelsen
tala för bifall till ett från personalens sida redan då framställt förslag
om sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser, att befordran alltid
skulle medföra omedelbar avlöningsförhöjning. Förslag i sådan riktning
hade jämväl framburits i särskild motion vid 1908 års Riksdag av herr
M. Mattsson med liera.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft.
7
50
Generalpost
styrelsen
1908.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Generalpoststyrelsen anförde i sitt berörda yttrande, bland annat:
»På grund av anförda bestämmelse komrne avlöningsförhöjning att
genast vid befordringstillfället vinnas endast av den, som antingen
ännu kvarstode i avlöningsklass med lägre avlöningsbelopp än begynnelseavlöning
i nya befattningen eller ock uppnått och i 3 kalenderårinnehaft
slutavlöning i sin förutvarande befattning. Uti de inkomna
framställningarna och i omförmälda motion har anförts, hurusom tjänstemannen
i övriga fall icke skulle ernå någon avlöningsförhöjning på
grund av sin befordran, förrän han till slutet passerat den avlöningsskala,
som hörde till den befattning, han genom befordringen lämnat.
Först därefter erhölle han en slutlig avlöningsförbättring, vilken alltså
komme att verka närmast som ett ålderstillägg.
Vidare har framhållits, att befogade invändningar kunde göras
redan däremot, att handhavandet av en mera ansvarsfull och maktpåliggande
befattning under en lång tid skulle ske utan en mot de ökade
fordringarna svarande förbättring i lönehänseende. Därtill komme direkt
utgiftsökning i följd av befordringen, nämligen dels i en mängd
fall betydande kostnader för flyttning till annan ort, dels i varje fall
höjda avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa. Dessa kostnader
ginge sammanlagt upp till belopp, som vore att räkna med för eu
person med till det nödvändiga begränsade inkomster.
I synnerhet för en familjeförsörjare bleve dylika utgifter, varigenom
den behållna årsinkomsten minskades, rätt betungande, och kunde därför
ovan anförda bestämmelse i avlöningsreglementet hava den verkan,
att en dugande tjänsteman helt och hållet eller under kortare eller
längre tid avhölle sig från att söka befordran till en befattning, för
vilken han kanske vore synnerligen lämplig, endast av den anledning
att hans ekonomiska förhållanden icke medgåve de med en befordran
följande omkostnaderna, för vilka han icke kunde påräkna någon slags
ersättning genom förbättrade löneförmåner förr än något eller några
år efter eventuell befordran.
Ett dylikt förhållande vore oförenligt med postverkets verkliga
fördel och stode i skarp motsats till vad som på andra områden i
allmänhet ägde rum och ansåges stå nära i samband med en befordran.
Åven för generalpoststyrelsen har det framstått såsom tydligt,,
hurusom tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse kan komma att
verka tillbakahållande på tjänstemännen av högre grad, då tillfällen till
befordran stå öppna, samt föranleda därtill att ansökan om befordran
uppskjutes, ända till dess den sökande hunnit en sådan ålder å sin
inneliavande tjänst, att befordriugen kommer att genast medföra avlöningsförhöjning.
Därigenom komme dock den sökande att i en mängd fall
51
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
tillika Lava uppnått en sådan levnadsålder, att han icke längre vore så
lämplig för den sökta befattningen, som han hade varit på ett tidigare
levnadsstadium. Ett sådant förhållande måste anses vara mindre förmånligt
för postverkets intressen.»
Generalpoststyrelsen ansåg sig emellertid, vid övervägande av vad
anfört blivit, då ej kunna, om än mycket starka skäl talade för den
ifrågaställda jämkningen i paragrafens lydelse, tillstyrka ändringen.
För denna styrelsens ståndpunkt var då bestämmande, att styrelsen,
helst föreskriften ej trätt i tillämpning, ville erfara, huruledes densamma
komme att verka.
Postverkets samtliga distriktschefer uttalade sig i denna fråga uti
skrivelsen den 18 oktober 1908 och yttrade därvid, bland annat, att
bestämmelsen vore oförenlig med postverkets verkliga fördel och stode
i skarp kontrast med vad i sådant hänseende iakttoges å enskilda och
allmänna verksamhetsområden samt att förhållandena enligt distrikts -chefernas mening gjorde paragrafens ändring till en tvingande nödvändighet.
Nu hava framställningar ånyo gjorts såväl av Posttjänstemännens
förening som av Svenska postmannaförbundet därom, att tjänstemän
vid befordran måtte beredas omedelbart förhöjd löneförmån.
Posttjänstemännens förening anför härom:
Allt sedan förslaget till nuvarande avlöningsreglemente först framkom,
har Posttjänstemännens förening eftersträvat sådan ändring av §
3, femte stycket, att tjänsteman vid befordran till högre befattning må
äga rätt att omedelbart tillträda avlöning närmast högre än den innehållande,
med rätt att i fråga om närmast därpå följande avlöningsförliöjning få
tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft den avlöning, som utgått
vid befordringstillfället.
Ätt en dylik ändring kommer till stånd är för närvarande det för
tjänstemannakåren av högre grad viktigaste gemensamma önskemålet i
lönehänseende. Nuvarande bestämmelse i nyss angivna stycke, jämlikt
vilken den, som vinner befordran, i regel kan påräkna därav uppstående
löneförbättring tidigast tre år efter sedan han uppnått den för den
lägre tjänsten bestämda slutavlöningen, verkar i hög. grad oförmånligt.
Exempel: En postexpeditör med 3,200 kronors avlöning erhåller genom
befordran till förste postexpeditör bättre löneinkomst icke förrän 6—9
år efter befordringstillfället; en kontrollör, som uppbär avlöning med
4,600 kronor och blir befordrad till postmästare av klass 2 B, vinner på
grund av denna befordran avlöningsförhöjning först efter 3 — 6 ar. Men
icke nog härmed: är denne kontrollör stationerad exempelvis i Stock
-
Posttjänste
männens
förening.
Generalpoststyrelsen
och de sakkunniga.
52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
liolm och tillträder postmästartjänsten där, mister han till följd av befordringen
450 kronor årligen i ortstillägg.
En annan konsekvens av nu gällande bestämmelser är, att en
tjänsteman, som under vakans uppehåller högre befattning och därunder
jämlikt § 4 i avlöningsreglementet åtnjuter särskild ersättning, ofta
får mindre inkomst, därest han utnämnes till och tillträder tjänsten, än
han har under förordnandet å densamma.
Under det att merinkomsten till följd av befordran sålunda vinnes
sent och i vissa fall — såsom det nyss beträffande en å dyrort stationerad
tjänsteman anförda — blir högst obetydlig, får tjänsteman däremot
omedelbart efter befordringen vidkännas ökade utgifter för egen
samt änke- och pupillpensionering, av vilka särskilt avgifter för sistnämnda
pensionsändamål äro synnerligen betungande, om tjänstemannen
kommit till högre ålder. Det är visserligen sant, att för dessa
ökade avgifter bekommes valuta i höjda pensioner, men icke dessmindre
utgöra dessa utgifter, i förening med till följd av placering å annan
ort uppkommande dryga flyttningskostnader, ett hinder för mången
tjänsteman med familj att under nuvarande avlöningsförhållanden söka
befordran. Det kan därför utan överdrift påstås, att förevarande stadgande
i avlöningsreglementet verkar förryckande på befordringsförhållandena
inom postverket.
Slutligen anmärker föreningen, att, åtminstone vad telegrafverket
angår, förhållandena äro andra än i postverket, i det att telegraftjänsteman
vid befordran till högre tjänst i de flesta fall erhåller högre inkomst
genom ökad uppbördsprovision samt att järnvägstjänsteman icke har
någon fraktkostnad vid flyttning.
Generalpoststyrelsen erinrar, att stjmelsen vid avgivandet av yttrandet
den 26 november 1908 ej kunde bygga sin ståndpunkt på någon
erfarenhet, enär bestämmelsen då ej hade trätt i kraft, samt meddelar
nu redogörelse för, huru den åberopade bestämmelsen verkat under
den tid av snart tre år, densamma ägt tillämpning.
Såsom generalpoststyrelsen redan i sitt berörda yttrande påvisat,
kunna endast sådana tjänstemän, som antingen kvarstå i avlöningsklass
med lägre avlöningsbelopp än begynnelseavlöning i den nya befattningen
eller ock uppnått och i 3 kalenderår innehaft slutavlöning i sin
förutvarande befattning, omedelbart njuta avlöningsförhöjning vid befordran.
Bland de tjänstemän, som befordrats efter 1910 års ingång, hava
endast få kunnat beredas omedelbar avlöningsförhöjning. Det stora
53
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
flertalet liar i den nya befattningen fått mindre behållen inkomst än
de före befordringen uppburit.
Av 14 postexpeditörer, som under åren 1910—1912 befordrats till
förste postexpeditörer, kunna sålunda tre först 1917, fyra först 1919
och återstoden först 1920 njuta annan förhöjd avlöning än sådan, som
de skolat åtnjuta såsom postexpeditörer, sålunda utan att hava befordrats.
De hava dock fått vidkännas avsevärda omkostnader för befordringen
i form av pensions- och flyttningsavgifter.
Verkställd utredning beträffande 61 personer, som under samma
år befordrats till högre tjänster än förste postexpeditörstjänster, har
givit det resultat, att dessa tjänstemän å de tjänster, till vilka de befordrats,
på grund av befordringsavgifterna till civilstatens änke- och
pupillkassa komma att under åren 1910—1916 uppbära tillsammans
1,169 kronor 58 öre lägre behållen avlöning, än om de ej vunnit befordran.
Denna inkomstminskning innefattar emellertid ej hela deras
förlust, i det att befordringen medfört omedelbara förhöjningar även
av årsavgifterna för egen och efterlevandes pensionering samt i de
flesta fall dryga flyttningskostnader.
Vid vad styrelsen nu framhållit har styrelsen emellertid endast
tagit i betraktande den fasta avlöningen.
Avsevärt ogynnsammare kunna emellertid befordringarna i verkligheten
hava gestaltat sig.
Enligt gällande bestämmelser utgår nämligen ortstillägg endast till
vissa befattningshavare, nämligen till tjänstemän med en maximiavlöning
ej överstigande 5,000 kronor. Om därför en tjänsteman, som uppburit
ortstillägg, befordras till tjänst, med vilken ortstillägg ej är förenat, å
ort, där ortstillägg utgår, får samma tjänsteman, även om befordringen
för honom ej medfört högre fast avlöning, helt och hållet avstå en avlöningsform,
som han förut uppburit i eu lägre tjänsteställning. Det
belopp, som han sålunda utan vidare går förlustig, kan uppgå ända
till 450 kronor för år.
Styrelsen har andragit följande exempel:
Eu kontrollör, tjänstgörande vid postkontor i Stockholm, uppbar
såsom sådan fast avlöning av 5,000 kronor och ortstillägg av 450
kronor, alltså tillsammans 5,450 kronor. Han befordrades från och
med den 1 oktober 1911 till förste kontrollör vid den avdelning av
Stockholms postkontor, vid vilken han tjänstgjort såsom kontrollör. Då
ortstillägg ej utgår å förste kontrollörstjänst och då befordran för honom
ej medförde omedelbar förhöjning av den fasta avlöningen, fick den
befordrade i den nya tjänsten uppbära allenast samma fasta avlöning,
54
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
lian förut åtnjutit, eller 5,000 kronor. Först från 1913 års början är
lian berättigad till aviöningsförhöjning till 5,500 kronor. Under mellantiden
har han förlorat i löneförmåner 562 kronor 50 öre. Befordringen
har dessutom för honom medfört, förutom förhöjda årsavgifter
för egen och efterlevandes pensionering, en befordringsavgift till civilstatens
änke- och pupillkassa av 337 kronor 20 öre.
En förste postexpeditör hos styrelsen uppbar fast avlöning av
4,200 kronor järnte 450 kronor i ortstillägg, sålunda i allt 4,650 kronor.
Från och med den 1 augusti 1912 befordrades han till aktuarie
hos styrelsen. Då ortstillägg ej tillkommer sådan befattningshavare,
får tjänstemannen, som uppbar sin fasta avlöning från 1910 års
början räknat, såsom aktuarie allenast uppbära derma fasta avlöning.
Jämlikt nu gällande bestämmelser är han från 1913 års början, då han
uppburit en fast avlöning av 4,200 kronor under 3 år, berättigad erhålla
förhöjning däri till 4,600 kronor. Men icke ens genom denna
förhöjning av den fasta avlöningen kommer tjänstemannens avlöning
att uppgå till det belopp, vartill avlöningen före befordringen belöpt
sig. borst från 1916 års början, då aktuarien hunnit intjäna en fast
avlöning av 5,000 kronor, har avlöningen stigit till sådant belopp, att
det ej understiger den före befordringen uppburna avlöning. Under
åren 1912—1915 skulle han förlora i löneförmåner sammanlagt 337
kronor 50 öre. Befordringsavgiften till civilstatens änke- och pupillkassa
har för honom utgjort 428 kronor 80 öre, vilket belopp ej ingår
i den beräknade löneminskningen.
Vad nu anförts anse styrelsen och de sakkunniga till fullo visa,
att det i allmänhet ur ekonomisk synpunkt ej är vidare lockande för
en posttjänsteman att söka en befordran samt att eu ändring av nuvarande
bestämmelser är av nöden. Redan den omständigheten, att tjänstemannen
ofta måste påtaga sig ett större ansvar utan någon ekonomisk vedergällning,
torde vara mindre förenlig med tidens krav. Men även från en
annan än den befordrades synpunkt medför systemet en viss vansklighet,
som icke får underskattas. Skall nämligen påtagandet av det ökade ansvaret
ske i förening med ekonomiska uppoffringar, som eventuellt föranleda skuldsättning
från den befordrades sida, låter det sig lätt tänkas, att postverket
icke alltid erhåller den lämpligaste tjänstemannen för en ledigbefattning.
Och att ett på sådant sätt ordnat avlöningssystem — genom
vilket lätteligen kan, till men för postverket, främjas befordringar av
personer, som äro ekonomiskt oberoende eller, såsom ej bundna av
familjeplikter, mindre beroende av inkomsten, framför mindre välsituerade,
men för tjänsten lämpligare tjänstemän — skall verka förryckande på
55
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
hela befordringsväsendet är uppenbart. Styrelsen har ej kunnat undgå
att finna, att de nu omhandlade bestämmelserna verkat hämmande på
den tävlan om lediga befattningar, som, icke minst för postverket
självt, varit önsklig. Postverkets ständiga utveckling fordrar, att de
personer, som skola leda arbetet, äro väl förfarna. Då tjänsterna, med
undantag för byråchefs- och postdirektörstjänster, tillsättas efter ledigförklarande
i vanlig ordning, förutsattes, att tjänsterna skola vara eftersträvansvärda
jämväl i ekonomiskt avseende, för att till desamma skola
väntas anmäla sig sådana sökande, att ett för verket lämpligt urval
skall kunna ske. Styrelsen och de sakkunniga anse det därför för
en bjudande nödvändighet, att i hithörande hänseende ordnas så, att
befordran alltid må medföra någon förhöjning av avlöningen. Enligt
beräkning kan ett bifall härtill medföra en utgift för postverket av
högst 20,000 kronor om året. På ett väl ordnat befordringssystem
beror enligt såväl styrelsens som de sakkunnigas åsikt, huruvida postverket
för framtiden skall, såsom hittills, kunna fylla sin stora och
krävande uppgift mot allmänheten.
1909 års statsutskott yttrade, att detsamma ej ansåge sig kunna
då förorda bifall till förslaget av de skäl, att bestämmelsen ansåges
komma att förrycka den jämnhet och kontinuitet i avlöningsskalan, som
utgjorde en av de ledande principerna för det då föreliggande löneregleringsförslaget,
samt att någon bestämmelse, likartad med den föreslagna,
icke vore meddelad i de för personalen vid statens järnvägar
och telegrafverket gällande avlöningsreglementen.
Det äger visserligen sin riktighet, säger styrelsen vidare, att en avlöningsförhöjning,
som inträder vid befordran, kommer att verka olika,
beroende på när befordringen äger rum, samt att den, som befordras
omedelbart efter det han tillerkänts en viss avlöning på grund av tjänstålder,
kommer i gynnsammare ställning än eu person, som vunnit motsvarande
befordran, då han innehaft sin avlöning någon tid. Men denna ojämnhet i
avlöningen vid befordran kan dock redan nu uppstå vid tillämpningen av
postverkets avlöningsreglemente. Utan den nu ifrågasatta ändrade bestämmelsen
kan nämligen en sådan ojämnhet i visst fall inträffa, nämligen
därest befordran äger rum, efter det tjänstemannen innehaft viss
slutavlöning under 3 år. Om exempelvis två postmästare av klass 3
eller kontrollörer från 1912 års början beräknas hava intjänat slutavlöningen,
5,000 kronor, å sin vederbörande tjänst och befordras till postmästare
av klass 2 B, slutavlöning 5,500 kronor, den ene från 1915
års början och den andre först från 1917 års ingång, erhålla de, en
var, omedelbart förhöjd avlöning, dock med den skillnad att den,
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition r 2.
som vunnit den tidigare bofordringen, för var och ett av åren 1915
och 1916 kommer i åtnjutande av en årlig förhöjning av avlöningen
med 500 kronor, som den senare befordrade up bär först 1917.
Yad beträffar befattningshavare vid tele rafverket och i statens
järnvägar framhålles, att förevarande fråga, me hänsyn till provisions-,
pensions-, inkvarterings med flera förhållanden, ör nämnda befattningshavare
icke är på långt när av den vikt och etydelse som för posttjänstemännen.
I anledning av vad sålunda anförts har styrelsen, med instämmande
av de sakkunniga, hemställt, att bestäm elserna angående avlöning
i anledning av befordran måtte erhålla följ nde förändrade lydelse:
»Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den
grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet
av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning
i den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie
tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1
närmast överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens
tillträdande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt
rum, uppbära i fast avlöning jämte, i förekommande fall, tillägg till
tjänstgöringspenningarna jämlikt § 8, vilket tillägg därvid beräknas till
240 kronor för år.
Därjämte ägor tjänstemannen, såvida han icke redan samtidigt med
tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom
ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning
i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill 3
kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp, som enligt
§ 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen för
honom medfört, med iakttagande likväl att tjänsteman med sådant tilllägg
till tjänstgöringspenningarna, som ovan nämnts, i förenämnda avseende
skall äga tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår, under vilken
han innehaft den fasta avlöniug, som utgått vid befordringstillfället.»
Till närmare utveckling av den föreslagna bestämmelsens avfattning,
särskilt i vad angår tillägget till tjänstgöringspenningarna, som,
beräknat till 240 kronor, utgått jämlikt § 8, har styrelsen fästat uppmärksamheten
därå, att det omhandlade tillägget utgår till postvaktmästare
och postiljoner för bestridande av sådana viktigare göromål, som
i allmänhet handläggas av förste postvaktmästare eller förste postiljoner.
Då de under det särskilda uppdraget uppbära ett till 240 kronor beräknat
tillägg till tjänstgöringspenningarna utöver den dem såsom obe
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
57
fordrade tjänstemän tillkommande avlöning, böra de, då de befordras,
ej erhålla mindre avlöning, än de förut uppburit. Med bestämmelsen
avses därför, att tjänstemännen böra vid befordran till förste postvaktmästare
eller förste postiljoner få uppbära den fasta avlöning, som till
beloppet närmast överstiger den avlöning, de jämte tillägget till tjänstgöringspenningarna,
beräknat till 240 kronor, förut uppburit. Om
alltså en tjänsteman uppbär såsom postvaktmästare
fast avlöning............................................. kr. 1,400
tillägg till tjänstgöringspenningarna » 240 ] q^q
bör han få, därest han befordras till förste postvaktmästare eller förste
postiljon, uppbära det belopp, som närmast överstiger 1,640 kronor,
alltså 1,700 kronor.
Vidare har föreslagits en bestämmelse därom, att tjänsteman, som
icke redan samtidigt med tillträdandet av ny tjänst intjänat avlöningsförhöjning
genom ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, skall
i fråga om avlöningsförhöjning i den nya tjänsten äga räkna sig till
godo den tid intill 3 kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp,
som enligt § 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp,
befordringen för honom medfört. Denna bestämmelse är oundgängligen
erforderlig för vinnande av en rättvis tillämpning av bestämmelsen
rörande avlöningsförhöjning vid befordran. Funnes ej det stadgande,
som här åsyftas, skulle det förhållandet kunna inträffa, att av
två i tjänsten lika gamla tjänstemän, som befordras till samma tjänst,
den ene exempelvis en månad innan honom tillkommit avlöningsförhöjning
på grund av tjänstålder och den andre en måuad efter erhållen
avlöningsförhöjning, den tjänsteman, som vunnit den senare befordringen,
skulle komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning nära tre år
tidigare än den tjänsteman, vilken vunnit den tidigare befordran. Ett
sådant förhållande kan icke anses överensstämmande med rättvisa och
billighet.
Därest den av styrelsen föreslagna formulering av bestämmelsen
angående avlöningsförhöjning vid befordran bifalles, bör enligt styrelsens
förmenande den nuvarande motsvarande föreskriften beträffande
befordran till förste postvaktmästare eller förste postiljon slopas.
Mom. 6. I momentets första stycke har på åtskilliga ställen framför
orden »slutavlöning» respektive »avlöning» tillförts ordet »fasta».
Detta har skett för att förebygga feltolkning i fråga om de avlönings
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
förmåner, som tjänsteman, vilken efter egen ansökning förflyttas från
en befattning till en annan, äger att bekomma.
Momentets sista stycke utgöres av en tilläggsbestämmelse om rätt
till tjänstårsberäkning i vissa fall för ordinarie tjänsteman, som förflyttas
från befattning vid postsparbanken till befattning i postverket.
Tillägget är en följd av bestämmelser i postsparbankens avlöningsreglemente
av den 22 juli 1911.
Mom. 7. I detta moment har föreslagits en ny bestämmelse om
rätt för ordinarie tjänsteman av lägre grad att vid eventuell befordran
till postexpeditör få i avseende å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning
tillgodoräkna sig hälften av tjänstetiden såsom ordinarie tjänsteman
av lägre grad. Det har nämligen på senare tid givits flera exempel
därpå, att ordinarie tjänstemän av lägre grad, ofta med mycken försakelse
och ekonomiska uppoffringar, jämte det att de skött sina sysslor
i postverket, efter självstudium avlagt erforderliga examina för kompetens
till tjänstemannabefattning av högre grad och därpå ansetts böra
beredas tillträde till postelevkurs. Mången gång hava sådana personer,
då de blivit extra tjänstemän av högre grad, uppnått jämförelsevis hög
levnadsålder och haft att räkna flera år som ordinarie tjänstemän av
lägre grad. Såsom sådana skulle de ock för framtiden, därest generalpoststyrelsens
nu avgivna förslag om lönereglering för tjänstemän av
lägre grad bifalles, kunna tänkas hava uppnått högre avlöning än vad
de, då de befordras till ordinarie postexpeditörer, kunna påräkna såsom
begynnelseavlöning. Det kan emellertid ej anses rättvist, att dessa
tjänstemän i den nya befattningen erhålla lägre avlöning, än om de
kvarstått såsom tjänstemän av lägre grad, samt för framtida avlöningsförhöjning
ej hava någon nytta av sin forna ordinarie anställning. Väl
är det sant, att generalpoststyrelsen, redan då dessa tjänstemän befordras
till ordinarie postexpeditörer, i allmänhet frångår den principen
att de skola räkna en tjänstetid såsom extra postexpeditörer av 5 år,
men då ifrågavarande tjänstemän — likaväl som de, vilka börja sin
postala verksamhet såsom tjänstemannaaspiranter av högre grad —•
innan de vunnit ordinarie tjänst, tjänstgjort flera år såsom extra i verket,
förutom att de, i motsats till de andra, därjämte i allmänhet kunna
räkna en lång aspirant- och reservtid, anser generalpoststyrelsen, att
de ifrågavarande tjänstemännen redan före sin ordinarie anställning
presterat arbete i postverket i den omfattning att detsamma kan fullt
motsvara den tjänstetid, som för vinnande av anställning såsom ordinarie
postexpeditör fordras av dem, vilka börjat sin postala bana såsom
högre tjänstemannaaspiranter.
59
.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Den ifrågasatta bestämmelsen skulle verka såsom en uppmuntran
för dem, som kunde och ville sträva sig fram till en högre anställning
i verket än såsom tjänstemän av lägre grad.
Generalpoststyrelsen har funnit, att den del av tjänstetiden såsom
ordinarie tjänstemän av lägre grad, de i detta fall böra få tillgodoräkna
sig, lämpligen kan bestämmas till hälften av densamma.
De sakkunniga hava i allo givit sin fulla tillslutning till detta förslag
såsom en ur flera synpunkter synnerligen tilltalande och lämplig
anordning.
Vad momenten 1—4 beträffar kan jag utan vidare ansluta mig till Departementavad
styrelsen och de sakkunniga föreslagit.
Moment 5 innefattar flera ändringar. Stadgandet om rätt att
inräkna värnpliktstiden i tjänstetiden vid fråga om avlöningsförhöjning
synes mig böra godtagas.
Den viktigaste föreslagna ändringen i moment 5 är den, som avser
att vid befordran tillförsäkra vederbörande en omedelbar förbättring
i avlönings villkoren. Innebörden av det föreslagna stadgandet torde
lättast kunna klargöras genom ett par exempel. Enligt de nuvarande
bestämmelserna i § 3 av gällande reglemente kommer en postexpeditör
med 3,200 kronor i lön, som icke ännu intjänat ytterligare ett ålderstillägg,
att vid befordran till förste postexpeditör fortfarande få uppbära
samma lönebelopp, 3,200 kronor. Har han t. ex. i två år före befordringen
uppburit nämnda belopp, är han efter ytterligare ett ar berättigad
till avlöning efter 3,500 kronor eller samma belopp, som han vid
samma tid ägt uppbära, om han icke vunnit befordran. Först efter det
ytterligare sex år förflutit och personen i fråga således hunnit upp till
slutavlöningen i förste postexpeditörsgraden, kommer han i åtnjutande
av löneförbättring till följd av befordringen.
Enligt det föreliggande förslaget däremot skulle en postexpeditör
med 3,200 kronor i lön vid befordringen genast erhålla 3,500 kronor.
Har han därjämte såsom i nyss antagna fall under två år uppburit
3,200 kronor, blir han efter ytterligare ett år berättigad till en avlöning
av 3,800 kronor.
En postvaktmästare, som enligt nu gällande avlöningsreglemente
uppburit en lön å 1,100 kronor jämte tillägg enligt § 8 å 240 kronor,
erhåller enligt nuvarande avlöningsreglemente vid befordran till förste
postvaktmästare fortfarande 1,340 kronor. Har han innehaft sin avlöning
i två år, får han efter ytterligare 3 år 1,490 kronor eller samma
belopp, som om han kvarstått såsom postvaktmästare, under det,
enligt det framlagda förslaget i motsvarande fall, en postvaktmästare,
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
som vid befordringen åtnjutit 1,300 kronor jämte tillägg enligt § 8,
blir omedelbart berättigad till en avlöning av 1,600 kronor samt efter
ytterligare ett år kommer upp i 1,700 kronors avlöning.
Dessa exempel torde visa, att enligt nu gällande avlöningsreglemente
befordran endast undantagsvis medför förböjning vare sig i den
omedelbart erhållna avlöningen eller därpå följande ålderstillägg. 1
själva verket är förhållandet ännu ogynnsammare, i det att, såsom styrelse^
och de sakkunniga framhålla, befordringen rent av kan medföra
löneminskning, då ortstillägg ej är förenat med den högre befattningen,
samt i allmänhet befordringen föranleder ökade utgifter, ofta
för flyttning och. alltid för egen pensionering jämte bidrag till änkeoch
pupillkassa, i följd varav den behållna inkomsten efter befordran
blir mindre i stället för större. Jag har mig också bekant, att det
icke sällan inträffar, att personer, som väl skulle lämpa sig till befordran,
underlåtit att söka sådan av fruktan för de reducerade nettoinkomsterna,
ett förhållande, som tydligen kan verka skadligt på rekryteringen
av de mera överordnade befattningarna. Den ifrågavarande
förändringen i avlöningsreglementet, vid vilken jag vet, att posttjänstemännen
själva fästa stor vikt, är därför enligt min uppfattning icke
mindre betydelsefull för postverket.
Den enda betänklighet, man här kan hysa, är hämtad från jämförelsen
med andra verk. Därvid torde man dock från början kunna
mönstra ut de centrala verken i allmänhet, emedan med deras löneskalor
med större skillnad mellan avlöningsbeloppen och i regel allenast
två, högst tre ålderstillägg, det knappast inträffar, att icke eu högre befattning
även i avseende å begynnelseavlöningen medför större löneförmåner
än närmast lägre befattning.
Däremot torde icke kunna förnekas, att den föreslagna bestämmelsen
kommer att medföra avvikelse från vad som gäller om telegrafverket
och statens järnvägar, ehuru väl vissa olikheter i avlöningsgrunderna
i övrigt göra en jämförelse mindre tillförlitlig. För tjänstemän
vid telegrafverket torde dock befordringen ofta medföra inkomstökning
genom den stegrade provisionen, och för järnvägstjänstemännen måste
de fria flyttningarna och andra förmåner tagas i betraktande. Därtill
kommer, att enligt de för telegrafverkets och statens järnvägars pensionsinrättningar
samt änke- och pupillkassor gällande bestämmelser
ökningen i pensionsavgifter vid befordran icke är så stark som för
postpersonalen, som tillhör civilstatens pensionsinrättning. Den ojämnhet
mellan verken, som kan synas komma att föreligga, om det föreslagna
stadgandet bifalles, torde således vara av mera formell än reell natur.
Då kraftiga skäl i övrigt tala för ändring samt hela den utgift för post
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
61
verket, som skulle följa av ändringen, av styrelsen beräknats till allenast
20,000 kronor årligen, bär jag ansett mig böra tillstyrka förslaget.
De i övrigt föreslagna ändringarna i paragrafen torde icke erfordra
något yttrande från min sida. Jag vill allenast uttala min tillfredsställelse
med stadgandet i mom. 7, som i sin mån är ägnat att understödja befordringsmöjligheten
för framstående lägre tjänstemän och därigenom
bidraga till utjämnandet av klasskillnaden inom tjänstemannagraden.
I § 2 bava styrelsen och de sakkunniga föreslagit en bestämmelse
av följande lydelse:
Undantagsvis må, när postverkets intressen så fordra, Kungl. Maj:t
kunna tilldela tjänsteman fast avlöning i högre klass än den, som för
hans tjänst angivits här ovan. Varje sådant fall ävensom skälen för
detsamma skola angivas i näst därefter avgivna statförslag.
I motiveringen för denna bestämmelse erinras först, att motsvarande
stadgande finnes i telegrafverkets avlöningsreglemente samt att
en liknande bestämmelse föreslogs av generalpoststyrelsen redan i skrivelse
den 26 november 1908, men att dåvarande chefen för civildepartementet
ansåg sig böra avstyrka bestämmelsen av den anledning, att beträffande
postverket ej syntes föreligga samma skäl, som föranlett införandet
av bestämmelsen i, bland annat, telegrafverkets avlöningsreglemente.
Då styrelsen nu, med instämmande av de sakkunniga, förnyat sin
framställning, har detta skett med huvudsaklig tanke på, att, därest
styrelsens förslag om anställande av en verkmästare vid postverket
bifalles, styrelsen må kunna vid denna befattning binda lämplig person,
enär det eljest kan befaras, att med den låga begynnelseavlöningen
(2,300 kronor + ortstillägg, 345 kronor) någon för befattningen särskilt
skickad person ej skulle kunna erhållas. I något särskilt undantagsfall
skulle det måhända ock kunna inträffa, att eu dylik bestämmelse
vore förmånlig vid tillsättande av annan befattning, som fordrar
speciell utbildning.
Om, på sätt jag föreslagit, en personlig befattning inrättas för
Nybergs räkning, bör därvid avlöningen naturligtvis utmätas så, att ej
behov föreligger att använda en sådan bestämmelse som den nu föreslagna.
Då ett dylikt stadgande i övrigt har sina betänkligheter och
ej torde erfordras i ett verk med administrativt, icke tekniskt verksamhetsområde,
har jag, på sätt tidigare i annat sammanhang anförts,
funnit mig icke böra tillstyrka dess upptagande i avlöningsreglementet.
Jag fortsätter härefter med styrelsens och de sakkunnigas motivering
för §§ 3—18.
62
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
§ 3.
Generalpost- Denna paragrafs stadganden hava förut haft plats i § 2. De tre
ot^deTak- första momenten i paragrafen innehålla, ehuru i förändrad och delvis
kunnigas utvidgad form, de stadganden, som återfinnas i nu gällande avlöningsm°§§e3~i8.
reglementes § 2, mom. 5, som lyder: »Erfordras för tjänsteman vikarie
i följd av sjukdomsfall, tjänsteresa, semester eller uppdrag att vara fullmäktig
eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa, är annan
tjänsteman skyldig att, om han förordnas å högre befattning, bestrida
densamma, dock ej längre tid än sammanlagt tre månader under samma
kalenderår.
Om förordnandet erfordras till följd av sjukdomsfall, äger den vikarierande
att, utöver egen avlöning, av den tjänstledigas tjänstgör in gspenningar
uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta
lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,
å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.
Erfordras åter förordnandet av annan anledning, som i detta mom.
säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande
avlöning.»
Mom. 1. I likhet med vad ägt rum i telegrafverkets avlöningsreglemente
synes i avlöningsreglementet för postverket böra bestämmas,
att tjänstemans skyldighet att bestrida högre befattning skall utsträckas
att omfatta alla förordnanden.
Mom. 2. Med den formulering, som givits detta moment och som
är hämtad ur telegrafverkets avlöningsreglemente, har avsetts att närmare
angiva, i vilka fall tjänsteman är skyldig att vikariera mot åtnjutande
av allenast den honom eljest tillkommande/ avlöning.
Mom. 3. De något förändrade bestämmelser, som tillkommit i
detta moments första del, likasom den inskränkning, som däri föreslagits
beträffande tiden för vikariatsersättningens åtnjutande, äro likaledes
hämtade ur telegrafverkets avlöningsreglemente. Generalpoststyrelsen
har dock ansett den avvikelse böra göras, att inskränkningen bör avse
den tid, för vilken vikariatsförordnandet kommer att fortgå utöver tre
månader. Eljest skulle den ojämnhet kunna inträffa, att, därest en
ledighet, som komme att omfatta 6 månader, begäres i två omgångar,
vardera om 3 månader, högre vikariatsersättning komme att utgå under
den första delen av ledigheten, men ej under den andra, under det att,
därest ledighet på en gång begäres för hela tiden, den högre vikariatsersättningen
ej ens under någon del utginge. Därest vikariat äger rum
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
utom placeringsorten, torde vikariens omkostnader — åtminstone om
lian har familj — för den första vikariatstiden nog ställa sig ungefär
lika höga, om vikarien, då han tillträder förordnandet, vet, att förordnandet
är avsett att räcka 6 månader, som om han är beredd på, att
detsamma endast skall omfatta 3 månader.
Mom. 4 = nuvarande § 2, mom. 6.
§ 4.
1 denna paragraf — innehållande bestämmelser om avlöningen till
tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, och till vikarie
i succsssion efter honom — hava orden »fast avlöning» utbytts mot
ordet »avlöning», enär samma ersättning synes böra tillkomma vikarie
vid bestridande av vakant tjänst som under vikariat på grund av sjukdom
m. in., varom stadgas i § 3, mom. 3, av föreliggande förslag till avlöningsreglemente.
Det till första stycket i § 4 gjorda tillägget, så lydande: »dock
må för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre månader,
den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga, vad han såsom
ordinarie å den högre befattningen skulle äga uppbära», är en konsekvens
av i nyss berörda § 3, mom. 3, gjord likartad inskränkning beträffande
tiden för vikariatsersättnings åtnjutande. Bestämmelsen, som är
hämtad ur telegrafverkets avlöningsreglemente, har erhållit en däremot
något avvikande avfattning på de skäl, som anförts beträffande nämnda
§ 3, mom. 3.
Det sista stycket i § 4 lyder: »Extra tjänsteman äger att under
uppdrag, varom i denna § är fråga, uppbära avlöning i lägsta graden
å den tjänst, som han uppehåller». Sådan punkten nu är avfattad,
skulle exempelvis en extra postexpeditör, som förordnas bestrida en
vakant förste postexpeditörstjänst, åtnjuta 3,200 kronor eller minimiavlöningen
för sådan tjänst. Förordnas eu postexpeditör med 2,200 kronors
fast avlöning, erhölle han jämlikt bestämmelserna i denna paragraf,
förutom egen avlöning, skillnaden i tjänstgöringspenningar mellan, å ena
sidan, postexpeditörstjänst och, å andra sidan, förste postexpeditörstjänst,
350 kronor, eller sålunda inalles allenast 2,550 kronor. Då emellertid det
icke torde komma att inträffa, att extra postexpeditör meddelas sådant
uppdrag, som här åsyftas, har ändring av puukten ej ansetts erforderlig.
Det har ävenledes satts i fråga, att i punkten borde intagas bestämmelse,
att ersättningen till extra tjänsteman skall utgå med avlöning
i lägsta graden av manlig, respektive kvinnlig, tjänst, allt eftersom
vikarien är man eller kvinna. Då detta emellertid ansetts ligga i sakens
natur, har styrelsen funnit det föreslagna tillägget obehövligt.
64
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.
§ 5.
I paragrafens första stycke hava inflickats orden »samt sådant ortstillägg
och arvode, som hänföras till lön» och i sista stycket »respektive
arvode». De sålunda gjorda tilläggen, som endast äro av redaktionell
beskaffenhet, utgöra ett förtydligande av vilka avlöningsförmåner utgå
vid avskedstagande, entledigande eller dödsfall.
§ 6.
Ingen ändring.
§ 7.
För denna paragraf, första stycket, föreslås i huvudsak den formulering,
som av innevarande års Riksdag beslutits beträffande motsvarande
bestämmelse rörande ortstillägg i telegrafverkets avlöningsreglemente.
De i paragrafen förekommande orden »stationerade å ort, där
de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga» samt »så länge de
tjänstgöra å sådan ort» hava nämligen lagt hinder i vägen för paragrafens
riktiga och rättvisa tolkning samt därför föreslagits skola utgå
ur paragrafen.
Därjämte har, för att tjänstemännen av lägre grad vid postverket
icke, under tiden till dess ortstilläggsfrågan blivit slutgiltigt löst, skola
vid sjukdomsfall komma i eu alltför ogynnsam ställning i förhållande
till såväl sina kamrater vid telegrafverket som tjänstemännen av högre
grad vid postverket, ansetts böra såsom en övergångsbestämmelse, att
gälla tills vidare och intill dess annorlunda må varda stadgat, beträffande
ortstillägg för tjänstemännen av lägre grad vid postverket införas
en motsvarande föreskrift som den i telegrafverkets avlöniagsreglemente
förefintliga, eller att ifrågavarande ortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
i samma proportion som den fasta avlöningen, så att
tie fjärdedelar skola hänföras till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.
Ehuruväl, det varit önskligt, att ortstilläggen till tjänstemän av
högre grad gjorts något mera rörliga inom en viss maximiprocent, har
styrelsen, i anslutning till vad förut anförts i detta ämne, dock ansett
sig ej böra göra förslag härutinnan.
Av. samma anledning har styrelsen, såsom redan förut berörts,
ansett sig jämväl böra avstå från förslag, i vidare mån än som skett,
rörande förändring av ortstillägg till tjänstemän av lägre grad, ehuru en
ändring i åtskilliga avseenden torde få anses vara synnerligen önskvärd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
65
Visserligen kan det synas anmärkningsvärt, att ortstillägget till
tjänstemän av lägre grad skulle, såsom nu, förhöjas efter femårsperioder,
under det att den fasta avlöningen, därest generalpoststyrelsens förslag
vinner bifall, skulle förhöjas efter treårsperioder, men detta förhållande
bör ej hava någon avgörande betydelse, särskilt som det ju endast
skulle tjäna som en övergångsanordning. Det tillägg, som gjorts i
slutet av denna paragraf, är endast av formell natur och avsett att
förebygga misstolkning. Tillägget lyder: »Därest i denna paragraf
omnämnd tjänsteman uppbär avlöning å övergångsstat för högre tjänst
än såsom postmästare av klass 3, manlig, eller såsom kontrollör, äger han
ej tillgodonjuta ortstillägg».
§ 8.
Ingen ändring.
§ »■
I denna paragraf har föreslagits bestämmelse om, att felräkningspenningar
med 180 kronor för år skulle, efter generalpoststyrelsens bestämmande,
kunna i undantagsfall tillkomma jämväl kontrollör eller förste
postexpeditör, som tjänstgör såsom avdelningskassör vid något av postkontoren
Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1. Bestämmelsen, om
vars införande postverkets distriktschefer gjort gemensam framställning,
har synts generalpoststyrelsen erforderlig med hänsyn till de avsevärda
penningbelopp, som gå genom vissa av de nämnda avdelningskassörernas
händer. Så till exempel omsattes hos avdelningskassören vid ankommande
avdelningen av postkontoret Stockholm 1 under år 1911 ett
kontant belopp av omkring 20 miljoner kronor.
Beträffande beloppet av felräkningspenningar åt tjänstemän, som
vid postkontor, där postanvisningsmedel genom postverkets försorg
utsändas till adressaterna, utlämna penningar till brevbärarna, har föreslagits
en inskränkning, i det dylika tjänstemän, som hittills åtnjutit
120 kronor för år i felräkningspenningar, ansetts böra i avseende å
beloppet likställas med tjänstemän, som betjäna allmänheten, och sålunda
vara berättigade till felräkningspenningar med 120 kronor vid
postkontor av l:a eller 2:a klass och med CO kronor vid postkontor
av 3:e eller 4:e klass, allt för år räknat. Med nu gällande bestämmelser
kunna felräkningspenningar till olika belopp utgå vid ett och
samma postkontor.
Slutligen har paragrafens sjätte stycke ansetts böra något fullständigas
i fråga om vederbörandes rätt att uppbära felräkningspenningar.
Stundom, särskilt vid jul och nyår, måste postpersonalen till
Bihang
till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 höft. 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
fälligt förstärkas med personer, som icke tillköra postverket. Såsom
bestämmelsen nu lyder framgår ej tydligt av densamma, att även dessa
personer kunna komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån. Då dessa
personer emellertid hava samma risk för felväxling som tjänstemännen,
böra de likställas med sistnämnda i fråga om rätt till felräkningspenningar.
§ 10.
Oförändrad.
§§ H-12.
Ändrade endast i formellt hänseende.
§ 13-
Oförändrad.
§ 14-
Från 1910 års ingång begränsades för samtliga tjänstemän, med
undantag av dem, som berättigats till 45 dagars semester, rätten att
komma i åtnjutande av semester under de första tre kalenderåren efter
anställningen i ordinarie tjänst till hälften mot vad förut varit fallet,
eller för tjänstemän av högre grad till 15 dagar och för tjänstemän av
lägre grad till 8 dagar. Bestämmelsen tillkom på förslag av 1907 års
postkommission, som härom yttrade, bland annat: »En dylik begränsning
betingas av den allt mera framträdande svårigheten att anskaffa
lämpliga personer till vikarier för den stora mängd tjänstemän, som
äger rätt till semester; och med hänsyn därtill att befordran till ordinarie
befattning hädanefter kan äga rum vid jämförelsevis unga år,
lärer ur billighetens synpunkt intet vara att erinra mot den sålunda
föreslagna begränsningen.»
Mot den ståndpunkt, kommissionen sålunda intagit, ansåg generalpoststyrelsen
sig visserligen ej vid den tidpunkt, då styrelsen hade att
yttra sig över kommissionens förslag, böra göra någon invändning.
Sedan dess har emellertid postverkets rörelse företett en oavbruten,
avsevärd ökning, och arbetet för dess tjänstemän har givetvis i samma
mån tilltagit såväl i omfång som intensitet. Genom omläggning av
tjänstgöring inom postkupéerna och å postkontoren har arbetet uppdelats
så, att arbetstiden blivit verkligt effektiv. Därigenom hava ock,
såsom framgår av den under »anslag till extra tjänstemän, vikariatsersättning
m. m.» överlämnade tabell, avsevärda besparingar av arbetskrafter
kunnat göras.
Att emellertid arbetet, på samma gång det blivit mera effektivt,
kommit att ställa större anspråk på tjänstemännens rent fysiska mot
-
67
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
ståndskraft är uppenbart. Givet är därför, att en återgång till förutvarande
bestämmelser om semesterförmån, sådana de gällt före 1910
års ingång, sålunda utan denna begränsning, vore ägnad att lämna
personalen den vederkvickelse och vila, som det alltmera intensiva arbetet
kräver. Från personalen av lägre grad har ock framställning
gjorts om, att samtliga tjäustemän av lägre grad må tilldelas semester
länder 15 dagar årligen.
Då den inskränkning av semester, som nu tillämpas i postverket,
saknar sin motsvarighet såväl vid statens järnvägar som i telegrafverket,
anse generalpoststyrelsen och de sakkunniga skäl ej förefinnas
för bibehållande av en undantagsbestämmelse beträffande postverkets
tjänstemän.
Med hänsyn härtill och då enligt avlöningsreglementets bestämmelser
semester må erhållas allenast när sådant kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång samt härtill kommer, att semestern enligt
numera tillämpade bestämmelser fördelas på hela året, och sålunda
något otillbörligt ökande av extra personalen ej torde behöva ifrågakomma
för att bereda vederbörande den utsträckta semestern, hemställer
styrelsen, med vilken de sakkunniga instämt, att alla tjänstemän
av högre grad, som ej äro berättigade erhålla semester under 45 dagar,
måtte få åtnjuta 30 dagars semester samt att tjänstemän av lägre grad
måtte få erhålla 15 dagars semester, sålunda utan inskränkning för de
första år, under vilka de innehava ordinarie anställning.
§ 15.
Oförändrad.
§ 16-
I överensstämmelse med Svenska postmannaförbundets framställning
har generalpoststyrelsen, efter samråd med de sakkunniga, i det
föregående föreslagit avlöningens till tjänstemän av lägre grad uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar på sådant sätt, att tre fjärdedelar
hänförts till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar, med
lämplig avjämning.
Denna förändrade uppdelning medför en avsevärd förhöjning av
den del av avlöningen, som utgör lön.
Enligt nuvarande bestämmelser är lönen grundläggande för pension
till tjänstemännen av lägre grad.
Med den föreslagna förändrade uppdelningen av avlöningen skulle
pensionsbeloppen komma att, därest lönen fortfarande bleve pensions
-
(58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
underlag, stiga till högre belopp, än vad närmast jämförliga befattningshavare
i de andra kommunikationsverken åtnjuta.
Enligt nuvarande lönestat utgör pensionsunderlaget för förste postvaktmästare
och förste postiljon högst 960 kronor, för postvaktmästare
och postiljon 800 kronor samt för vaktmästare hos generalpoststvrelsen
högst 1,000 kronor.
Vid bifall till vad förut hemställts rörande avlöningsförhöjning och
förändrad uppdelning av avlöningen, skulle, med bibehållande av lönen
såsom pensionsunderlag, detta kunna uppgå för förste postvaktmästare
och förste postiljon ända till 1,460 kronor och för övriga tjänstemän
av lägre grad till 1,240 kronor, motsvarande eu ökning i pensionen i
de flesta fall av mer än 50 procent.
För jämförelses skull lämnas härnedan en översikt av de belopp,.
med vilka hel pension utgår till nedannämnda tjänstemän av lägre grad
i telegrafverket och vid statens järnvägar.
Telegrafverk
Befattningshavare. hensions
belopp.
Stationsförman .........
Stationsbiträde .........
Vaktmästare hos telegrafstyrelsen
..............
1,000
800
800
t. |
Statens järnvä |
g a r. |
|||
Hel pension |
Befattningshavare. |
Pensions- belopp. |
Hel pension | |
||
tjänst- år. |
levnads- år. |
tjänst- år. |
levnads-1 |
||
35 |
65 |
Konduktör .. . |
1,260 |
30 |
| 63 j |
35 |
65 |
Stationsförman....... |
1,260 |
30 |
63 1 |
Manligt kontorsbiträde.... |
1,260 |
30 |
65 i |
||
35 |
07 |
Lokomotiveldare ... |
1,160 |
30 |
63 j |
Banvakt ............. |
958 |
30 |
63 j |
||
Stationskarl............. |
958 |
30 |
63 1 |
||
1 |
Vaktmästare.................. |
1,008 |
30 |
67 | |
Tjänstemännen av lägre grad vid postverket äro berättigade att
komma i åtnjutande av pension vid 65 års ålder (vaktmästarna hos generalpostst}Telsen
vid 67 års ålder) och 35 tjänstår.
Vad beträffar tjänstemän av högre grad — de manliga tjänstinnehavarna
bliva pensionsmässiga vid uppnådda 67 levnadsår och 35
tjänstår — utgör likaledes lönen pensionsunderlag.
Då, såsom förut framhållits, den föreslagna löneregleringen för
tjänstemännen av lägre grad vid postverket skulle medföra, att de i
(59
Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 2.
pension komme att uppbära avsevärt mera än befattninghavare, med
vilka posttjänstemännen av lägre grad ansetts böra i avlöningshänseende
närmast likställas, torde det bliva nödvändigt att vidtaga en föländrad
anordning i avseende å pensionens bestämmande.
För pensionsunderlags bestämmande till annat belopp än själva
lönen måste i enlighet med lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension tastställas särskilda bestämda pensionsunderlag.
1 nämnda lags § 3 stadgas nämligen:
»Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej
särskilt pensionsunderlag blivit i lönestaten fastställt, tjäna:
a) för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller
ortstillägg äro förenade, hela lönen;
b) för annan tjänst två tredjedelar av lönen.»
Ehuruväl åtskilliga skäl torde tala för tillämpande av samma grundprinciper
vid ordnande av pensionsfrågan för postverkets tjänstemän av
högre och lägre grad, hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga
likväl, då pensionsfrågan för tjänstemännen av högre grad, varom någon
framställning nu icke föreligger, ej torde böra i detta sammanhang
göras till föremål för särskild behandling, funnit sig böra allenast avgiva
förslag till pensionsbelopp för tjänstemän av lägre grad, och hava
styrelsen och de sakkunniga efter grundligt övervägande av, till vilka
belopp de särskilda pension sunderlagen skäligen borde lastställas, stannat
vid att i sådant hänseende föreslå följande belopp:
1,200 kronor för förste postvaktmästare och förste postiljon,
1,000 » » postvaktmästare och postiljon samt
1,000 » » vaktmästare hos generalpoststyrelsen eller samma
belopp, varmed hel pension enligt nu gällande bestämmelser utgår till
dylik befattningshavare.
Till bedömande av den kostnadsökning, som de sålunda förhöjda
pensionerna skulle medföra för statsverket, har generalpoststyrelsen
låtit uppgöra en tabell, vilken torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll
(se Bil. C).
§ 17.
Oförändrad.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
§ 18-
I denna paragraf har dels intagits bestämmelse i fråga om tidpunkten
för reglementets ikraftträdande, dels ock — för vinnande av motsvarighet
till en liknande bestämmelse i postsparbankens avlöningsreglemente —
tillagts föreskrift därom, att tjänsteman vid postverket, i händelse han
varder förflyttad till befattning inom postsparbanken, skall vara pliktig
att underkasta sig de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna
i aviöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken.
Statskontoret. _ Statskontoret, vars yttrande infordrats rörande förslaget, i vad det
innefattar ändring i gällande pensionsbestämmelser, har i avgivet utlåtande
förklarat sig icke hava något att erinra däremot.
Depchefemnents'' • •• Mot stPrels?ns förslag, i vad det rör §§ 3 — 18, har jag intet att
invända. Jag vill allenast anmärka, att beträffande § 7 Posttjänstemännens
förening hos generalpoststyrelsen hemställt, att kvinnlig posttjänsteman
ma åtnjuta ortstilläg''g till samma högsta belopp som manligtjänsteman.
Av anledning, varför jag ovan redogjort, anser jag mig
icke för närvarande kunna föreslå några ändringar i avseende å örtstilläggen,
och har jag därför, i likhet med styrelsen och de sakkunniga,
icke funnit skäl tillstyrka bifall till föreningens hemställan. På framtida
prövning må sedan bero, om och i vad mån densamma kan bliva
tillgodosedd.
Jag övergår härefter till styrelsens och de sakkunnigas motivering
för de paragrafer, som sammanfattats under rubriken
Särskilda bestämmelser.
Generalpost- De stadganden till förevarande avlöningsreglemente, som skulle
StochSdeS ,notsvara övergångsbestämmelserna till det nuvarande avlöningsreglesakkunnigas
mentet, hava ansetts böra sammanfattas under benämningen: särskilda
motivering, bestämmelser.
Benämningen övergångsbestämmelser har nämligen synts mindre lämplig,
särskilt med hänsyn därtill att vissa bestämmelser vid bifall till
vad som blivit ifrågasatt skulle komma att avse tiden från 1910 års
ingång eller ock komma att äga tillämpning flera år framåt.
Benämningen särskilda bestämmelser har ock givits vissa liknande
bestämmelser i telegrafverkets avlöningsreglemente från 1913 års början.
De sakkunniga hava ansett den sålunda föreslagna benämningen
lämpligare än den förutvarande.
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.
71
Då i de särskilda bestämmelserna, på sätt bär nedan närmare utvecklas,
föreslås vissa utvidgningar, medförande avlöningsförhöjningar,
hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga ansett sig böra uttryckligen
framhålla, att förutsättningen för de föreslagna ändringarna varit,
att retroaktiv utbetalning av avlöningsförhöjningar icke under några förhållanden
må ifrågakomma.
§ i
Mom. 1. Enligt ordalydelsen skulle bestämmelserna i denna paragraf
beträffande den,- som tillträdde befattning från 1910 års ingång, tilllämpas
endast i avseende å begynnelseavlöningen, så vitt ej i särskilt fall
annorlunda stadgats, men icke i fråga om avlöningsförhöjning på grund
av tjänstålder. Att bestämmelsen tillämpas endast i avsende å begynnelseavlöningen
verkar synnerligen ojämnt och icke heller rättvist. Det
inträffar, att av två i ålder likställda, till samma tjänst samtidigt befordrade
personer den ene, endast av den anledning att den ene någon
månad efter den andre vunnit viss ordinarie anställning, får förhöjd
avlöning tre år senare än den andre. I mom. 2 stadgas nämligen, att
tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit, sedan han tillträtt
innehavande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller högre eller
närmast lägre grupp. Då bestämmelserna enligt paragrafens ingress
avse begynnelseavlöningen, har det sålunda kunnat hända, att, om två
personer vid 1910 års ingång kunde räkna en tid av 9 år respektive 8 år
11 månader i närmast lägre grupp, den ena kunde i den nya tjänsten
fä tillgodoräkna sig 9 och den andre allenast 6 år. Sålunda hade den
senare ingen som helst nytta av tjänstetiden utöver 6 år. Något bärande
skäl för bibehållande av eu bestämmelse, som i tillämpningen
visar sig medföra sådan olikhet, anser generalpoststyrelsen icke kunna
förebringas.
Redan i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 november 1909 med
förslag till utgiftsstaten för år 1911 hemställde ock generalpoststyrelsen
om sådan ändring av bestämmelsen i § 1, att densamma skulle
kunna avse jämväl avlöningsförhöjning med ingången av år 1911 eller
år 1912. Styrelsen, som funnit föreskrifterna ej vara med billighet överensstämmande,
trodde sig då böra förutsätta, att det berott på ett förbiseende,
att det föreslagna stadgandet ej influtit i övergångsbestämmelserna
till postverkets avlöningsreglemente.
Dåvarande chefen för civildepartementet ansåg sig emellertid
icke böra biträda generalpoststyrelsens framställning, som sålunda
72 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2.
ej heller kom att intagas i statsverkspropositionen till 1910 års
Riksdag.
Generalpoststyrelsen liar nu ånyo ansett sig böra göra förslag om
ändring i paragrafens ingress och föreslår för densamma följande lydelse:
»För de i denna paragraf omförmälda tjänstemän, som innehaft tjänst
vid 1909 års slut och vilka med 1910 års ingång tillträtt befattning å
sistnämnda års stat, skola i avsende å beloppet av begynnelseavlöningen
vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning tillämpas följande i paragrafen
intagna särskilda bestämmelser.»
På grund av numera vunnen ytterligare erfarenhet rörande olägenheterna
av de nuvarande stadgandena har styrelsen ansett sig böra bestämt
framhålla angelägenheten av, att en utjämning, på sätt ifrågasatts,
äger rum, och detta så mycket hellre som den ekonomiska innebörden
blir mycket obetydlig, för år 1914 högst 6,000 kronor och för år 1915
omkring 8,000 kronor.
För övrigt anser sig generalpoststyrelsen böra erinra därom, att
den sålunda påkallade ändringen, såvitt styrelsen kan finna, står i nära
samband ej mindre med den tolkning, som av regeringsrätten den 7
februari 1911 givits åt § 3 övergångsbestämmelserna på besvär av
postexpeditören B. C. G. Flåning, än även med de särskilda bestämmelser,
som tillförts telegrafverkets avlöningsreglemente för tillämpning
från 1913 års ingång, enligt vilka bestämmelser tjänsteman i fråga om
den avlöning, han vid 1913 års ingång skall erhålla, och därefter
skeende uppflyttning i högre avlöuingsklass må äga tillgodoräkna sig
den tid, som dessförinnan förflutit från hans tillträde till den befattning,
han vid 1912 års slut innehar.
Mom. 2. Enligt samma övergångsbestämmelser har, vid befordran
till tjänst i grupp över den närmast högre, tjänsteman ej ägt räkna
sig till godo någon del av sin närmast föregående ordinarie anställning.
På grund härav har sådan tjänsteman fått tillträda begynnelseavlöningen
för den högre tjänsten och undfått lägre avlöning, än om han befordrats
till tjänst i lägre grupp. Eu sådan ordning vill synas vara
mindre riktig och leda i konsekvensen till betänkliga ojämnheter. Styrelsen
anser sig böra andraga ett exempel. Från 1910 års ingång befordrades
till notarie hos styrelsen en postexpeditör. Enligt § 1 tillhör
postexpeditörstjänst femte gruppen och notarietjänst tredje gruppen.
Den befordrade räknade sju tjänstår såsom postexpeditör. Då emellertid
notarietjänsten hänfördes till grupp över den närmast högre, fick
tjänstemannen ej tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom postexpeditör
och tillerkändes sålunda en begynnelseavlöning av 4,200 kronor. Hade
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2. 73
han befordrats till kontrollörtjänst, hänförlig till fjärde gruppen, hade
han ägt räkna sig till godo sin anställning såsom postexpeditör och
sålunda, trots att han tillträtt en lägre tjänst, erhållit 4,600 kronor i begynnelseavlöning.
Åven ett annat fall, i vilket avlöningsreglementets övergångsbestämmelser
synbarligen icke verkat riktigt, har styrelsen ansett sig böra
beröra. Vissa postmästare hade före 1909 års utgång tillträtt postmästar
tjäll ster, som i 1910 års stat hänförts till klass 2 B, tredje gruppen.
De hade förut innehaft postmästartjänster, hänförliga till femte
gruppen. Då de enligt övergångsbestämmelserna ej ägt tillgodoräkna
sig den. tid, de sålunda innehaft tjänster i grupp under den närmast
lägre, hava de fått börja räkna tjänstår å nu innehavande tjänster
först från den tid, dessa tillträtts. Följden härav har blivit, att dessa
postmästare antingen icke alls eller ock allenast med något ringa belopp
erhållit högre avlöning, än om de kvarstått som postmästare i
femte gruppen. Hade de haft tjänst i fjärde gruppen såsom postmästare
av klass 3 eller kontrollör, hade de redan från 1910 års ingång
tillträtt slutavlöningen för sådan tjänst. Följande exempel torde få avföras.
Fn postmästare tillträdde en postmästartjänst, som i 1910 års
stat hänförts till tredje gruppen, från och med den 1 augusti 1905.
Dessförinnan hade han innehaft postmästartjänst, hänförlig till femte
gruppen, sedan den 1 oktober 1892. Såsom postmästare av klass 2 B
erhöll lian, som vid 1910 års ingång för avlöningsförhöjning allenast
räknade 4 tjänstår, en avlöning av 4,600 kronor. Hade postkontoret
i stället hänförts till klass 3, i vilket fall han ägt räkna sig till godo
åren 1893—1909, hade slutavlöningen, 5,000 kronor, fått uppbäras från
1910 års ingång. Vid postkontoret finnes anställd kontrollör. Med tillgodoräknande
av sin tjänsttid, 1900—1909, såsom postexpeditör, uppnådde
denne tjänsteman redan vid befordringen från 1910 års ingång
tjänstens slutavlöning. Postmästaren, antagen i postverket 1873, erhöll
sålunda 400 kronor mindre fast avlöning än hans närmast underlydande,
kontrollören, som inkom i postverket först 1885.
Övergångsbestämmelsernas tillämpning på de här ovan särskilt belysta
fallen anse såväl generalpoststyrelsen som de sakkunniga ådagalägga
behovet av en ändring av bestämmelserna, så att tjänsteman vid
befordran ej erhåller lägre fast avlöning, än vad han skulle hava åtnjutit,
därest befordran skett till lägre tjänst. Ett sådant stadgande är
så mycket mera behövligt, som, därest den av styrelsen föreslagna formuleringen
av § 2, mom. 5, avlöningsreglementet bifalles, tjänstemannen,
om han befordrats efter 1910 års ingång, skulle hava erhållit bättre
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 10
74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
avlöning-, än vad han erhållit genom befordran från samma års ingång.
Mom. 5. Slutligen har föreslagits, att de överkontrollörer, som
förut tjänstgjort såsom kontrollörer vid postverkets distrikts förvaltningar,
skola fä tillgodoräkna sig denna tjänstgöring. Det har nämligen
ansetts billigt, att dessa personer, vilka såsom kontrollörer fullgjort i
det närmaste samma arbete, som åligga dem såsom överkontrollörer,
fastän med något mindre befogenhet, måtte — liksom fallet varit med
de filialpostkontorsföreståndare, vilkas postkontor gjordes självständiga
från 1910 års början — få räkna sig till godo sin föregående tjänstgöring
för avlöningsförhöjning. Ett bifall härtill föranleder eu utgiftsökning
för år 1914 av 3,500 kronor.
§ 2.
Mom. 1. Sista punkten i § 1 har ansetts böra överflyttas till
denna §, som skulle inrymma bestämmelser, avseende befordringar efter
1910 års ingång.
Mom. 2. I anledning av postsparbankens omorganisation kunde
vissa tjänstemän i postverket tillträda respektive befattningar först från
och med år 1912. Då de emellertid ej synas böra komma i sämre ställning,
än om denna omorganisation genomförts i sammanhang med
postverkets, anser styrelsen och de sakkunniga billigt, att de få tillgodoräkna
sig förordnandena jämväl för den tid dessa omfattat tiden
efter 1910 års ingång.
Mom. 3. I sammanhang med omorganisationen av generalpoststyrelsen
från 1910 års ingång blevo vissa tjänster i l:a lönegraden hos
styrelsen övertaliga. De överfördes å övergångsstat; och skulle i deras
ställe innehållas avlöningar till motsvarande antal förste postexpeditörer
hos styrelsen. Generalpoststyrelsen har sedan 1910 befordrat en sådan
tjänsteman till förrådsförvaltare hos styrelsen. Då övergångsbestämmelserna
ej stadga, vad sådan tjänsteman, som befordrats från senare
tidpunkt än 1910 års ingång, skulle äga uppbära, har den ifrågavarande
befattningsinnehavaren fått tillträda tjänstens begynnelseavlöning, 4,200
kronor. Hade han befordrats från 1910 års början, hade han ägt att
redan vid befordringstillfället tillträda en avlöning av 5,000 kronor.
Då det synes styrelsen och de sakkunniga billigt, att sådan tjänsteman
i l:a lönegraden hos styrelsen, som av den anledning, att tjänst
för honom ej funnits disponibel från 1910 års ingång, tillträder den
nya lönestaten först efter sagda tidpunkt, ej må komma i sämre ställ
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
75
ning i lönehänseende, än om han tillträtt tjänsten redan vid omorganisationens
genomförande, har i denna paragraf stadgats, att sådan
tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom tjänsteman
i första lönegraden.
Mom. 4. Därest av styrelsen föreslagen ändring av § 2 mom. 5
avlöningsreglementet vinner beaktande, fordras, att denna ändring tilllämpas
på alla dem, som befordrats efter 1910 års ingång intill dess
avlöningsreglementet träder i kraft. Eljest skulle dessa kunna komma
i en ogynnsammare ställning, än om de vunnit eu senare befordran.
Exempel: En postexpeditör, som såsom sådan uppbnrit 3,200 kronor i
avlöning från 1912 års början, befordras från 1913 års ingång till
förste postexpeditör. Därvid erhåller tjänstemannen ej någon avlöningsförhöjning.
Från 1915 års ingång förhöjes avlöningen till 3,500
kronor; detta belopp uppbäres åren 1915—1917 och förhöjes år 1918
till 3,800 kronor.
En annan postexpeditör uppbär likaledes 3,200 kronor från 1912
års ingång. Från 1914 års början befordras han till förste postexpeditör.
Med tillämpning av § 2 mom. 5 avlöningsreglementet undfår
denne tjänsteman, från befordringen räknat, 3,500 kronors avlöning;
denna förhöjes redan från 1915 års ingång till 3,800 kronor.
§ 3.
Den förutvarande § 2 har genom utvidgning av de särskilda
bestämmelserna och tillkomsten av en ny § 2 ansetts böra betecknas
§ 3.
Den sålunda omredigerade § 3 innehåller till en början såsom moment
1 ett förtydligande av första punkten i nuvarande § 2. Detta
har nämligen ansetts nödvändigt för att vinna det syftemål, som avses
med bestämmelserna i sagda punkt, vilken tillförts av 1909 års Riksdag
efter motion (n:r 82) av herr J. Tynell med flera. I denna motion anfördes
i fråga om de förste postvaktmästare och förste postiljoner, som
komme att befordras från 1910 års utgång, bland annat:
»Om nu hänsyn tages till, att bland dessa förste postbetjänte finnas
en stor mängd, som uppnått hög ålder, att lönen grundlägger pension
samt att många av dessa innehaft sina uppdrag som befordrade i många
år — exempelvis de brevbärarförmän i Stockholm, som haft dessa
uppdrag ända till 10 och 20 år, och de postiljoner, som länge förestått
postiljonskupé och härför tillgodonjutit särskilt arvode — torde det
tydligt framgå, huru orättvist detta successiva fördelande av arvodet
76 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
på lön och tjänstgöringspenningar verkar. Trots det dessa funktionärer
innehaft sina viktigare uppdrag tiotal år och därutöver, få de vid avgång
ur tjänsten, därest denna, som för ett flertal kommer ,att ske,
inträffar före uppnåendet av tio år i fast befordrad ställning, icke uppbära
den pension av 960 kronor, som blir deras yngre kolleger beskärd.
).)
Sådan formuleringen nu lyder, torde bestämmelsen emellertid ej
uppfylla det avsedda ändamålet. De postvaktmästare och postiljoner,
som vid 1910 års ingång befordrades till förste postvaktmästare eller
förste postiljoner, uppnådde nästan samtliga vid sin befordran högsta
avlöningen, 1,640 kronor, och fingo således utan vidare från 1910 års
början beräkna 960 kronor såsom lön. För att de vid avgång från
tjänsten skola få uppbära pension av 960 kronor fordras emellertid,
enligt § 4, andra stycket, av pensionslagen, att de då under minst fem
år innehaft förste postvaktmästar- eller förste postiljonsbefattning.
Flera av de befordrade voro emellertid över 60 år gamla. Då enligt
pensionslagen tjänsteman av lägre grad vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar är skyldig avgå vid 65 års ålder, därest ej styrelsen
medgiver anstånd med avskedet, kunde de alltså ej få innehava sina
tjänster .så lång tid, som erfordrades, för att de skulle kunna erhålla
pension af 960 kronor, såvida ej styrelsen medgav dem kvarstå. Sådant
medgivande kan emellertid enligt lagen givas endast »därest och så
länge tjänstinnehavare prövas kunna i tjänsten på tillfredsställande
sätt gagna det allmänna.» Styrelsen har i ett flertal fall låtit sådana
gamla förste postvaktmästare och förste postiljoner kvarstå längre eller
kortare tid vid sina befattningar. Till följd av åberopade bestämmelse
i § 4, andra stycket, av pensionslagen har det emellertid, det oaktat,
hittills ej varit möjligt att bereda dem högre pension än 900 kronor.
Under antagande att motionärerna avsett, att de äldre tjänstemän
av lägre grad, vilka befordrats till förste postvaktmästare eller förste
postiljonsbefattningar från 1910 års ingång, men vilka på grund av
ålder komme att frånträda samma tjänster, innan de åtnjutit den högre
avlöningen i fem år, borde få, i den mån de dessförinnan haft uppdrag
såsom t. f. förste postvaktmästare eller t. f. förste postiljoner, beräknas
hava uppburit en lön av 960 kronor, därå pensionsunderlag kunde
grundas, har styrelsen, med iakttagande härav, så tillvida föreslagit
utvidgning av bestämmelsen, att den skulle komma att avse personer,
som jämväl efter 1910 års början befordrats till förste postvaktmästare
eller förste postiljoner, under förutsättning likväl att de vid 1909 års
utgång innehade omförmält uppdrag såsom t. f. förste postvaktmästare
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 77
■eller t. f. förste postiljoner. Momentet skulle erhålla följande ändrade
lydelse:
»Tjänsteman, som vid ingången av år 1910 eller sedermera tillträtt
någon av de på stat uppförda förste postvaktmästar- eller förste
postiljonsbefattningarna och som vid utgången av år 1909 innehaft
uppdrag att tills vidare vara förste postbetjänt, äger att, om han vid
befordringstillfället uppnått 60 levnadsår, såsom pensionsunderlag enligt
§ 4 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension beräkna
ett belopp av 960 kronor för den tid, under vilken han före sin befordran
innehaft sådant uppdrag.»
Styrelsen har ej lämnat obeaktat, att de tjänstemän, som efter 1910
års ingång redan beviljats eller, intill dess Riksdagens beslut kan komma
att träda i tillämpning, beviljas avsked, komma att erhålla lägre pension
än de motsvarande tjänstemän, som sedan erhålla avsked ur postverkets
tjänst. Men även om ett sådant förhållande inträffar, synes
detta ej böra utgöra något hinder därför, att på de tjänstemän, som
de närmaste åren erhålla pension, tillämpas de ifrågasatta, något mera
gynnsamma bestämmelserna.
Mom. 2 och 3. De särskilda bestämmelser beträffande vissa tjänstemän
av lägre grad, som tillförts paragrafen, äro erforderliga, därest förslaget
till ny lönestat för tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts-
och lokalförvaltningar skulle vinna Kungl. Maj:ts och Riksdagens
bifall. Eljest skulle ej tjänstemännen vid själva övergången till den
nya staten få den avlöning, som rätteligen bör dem. tillkomma. Motsvarande
bestämmelser förefinnas redan, ehuru i någon annan form, i
gällande avlöningsreglemente.
Exempel: En postvaktmästare uppbär vid 1913 års utgång 1,400
kronor i fast avlöning samt 240 kronor såsom tillägg till tjänstgöringspenningarna
på grund av bestämmelserna i paragraf 8 av avlöningsreglementet,
eller i allt 1,640 kronor. Den fasta avlöningen har han intjänat
från och med år 1912. Enligt den nya löneskalan finnes, bland annat,
avlöningsbeloppet 1,700 kronor för eu förste postvaktmästare. Befordras
han från 1914 års ingång och därvid erhåller allenast det
avlöningsbelopp, som enligt löneskalan närmast överstiger sammanlagda
beloppet av den avlöning, han uppbar vid befordringstillfället,
finge han alltså tillträda ett avlöningsbelopp av 1,700 kronor. Både
han kvarstått såsom post,vaktmästare och såsom sådan från 1914 års
ingång erhållit den avlöningsökning, som den nya staten är avsedd att
medföra, eller 1,650 kronor, skulle han, med inräknande av berörda
tillägg, 240 kronor, hava, därest han befordrats under 1914 års lopp,
78
Begynnelseavlöning
å
2,200 kronor
för e. o. postexpeditörer
före år 1909.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
ägt åtnjuta det avlöningsbelopp såsom förste postvaktmästare, som närmast
överstiger 1,650 kronor + 240 kronor (= 1,890 kronor), eller
sålunda 1,950 kronor.
§ 4 (förutvarande § 3).
Paragrafen bär ansetts böra uppdelas i fyra moment.
Mom. 1 — första stycket i nuvarande § 3.
I mom. 2 behandlas frågan om
Postexpeditörs begynnelseavlöning.
I nuvarande § 3 mom. 2 stadgas, bland annat, att den, som före
1908 ars utgång antagits till e. o. tjänsteman i generalpoststyrelsen
eller till e. o. postexpeditör, må, i den mån styrelsen finner honom böra
komma i åtnjutande av eu sådan förmån, i fråga om begynnelseavlöning
såsom postexpeditör beräkna ett belopp av 2,200 kronor.
Av Posttjänstemännens förening har ifrågasatts, att stadgandet
borde utsträckas att omfatta även dem, som antagits till e. o. postexpeditörer
under år 1909.
Som bekant blev det vid 1908 års Riksdag föreliggande förslaget
om postverkets avlöningsstat samt omorganisation uppskjutet på ett år.
Det torde hava legat närmast till hands att förmoda, att jämväl den här
omhandlade bestämmelsen skulle tillämpas först från ett senare år, samt
sålunda de e. o. postexpeditörer, som antogos under år 1909, efter att
hava erhållit tillträde till och genomgått utbildningskurs under samma
fordringar, som gällt under föregående kurs, skulle vid befordran till
ordinarie komma i åtnjutande av samma begynnelseavlöning som de
under år 1908 antagna e. o. postexpeditörerna.
Generalpoststyrelsen, med vilken de sakkunniga instämt, finner
detta vara billigt och har därför föreslagit, att orden »före 1908 års
utgång» må ersättas av orden »före 1909 års utgång».
I anslutning härtill torde jämväl böra bestämmas, att sådana till
postexpeditörer befordrade personer, som under en längre tid tjänstgjort
såsom extra biträden i postverket, innan de antagits till extra postexpeditörer,
eller haft anställning såsom amanuens eller annat biträde
hos styrelsen, måtte, därest de i förenämnda egenskap anställts före
1909 års utgång, vid befordran till postexpeditörer få tillgodoräkna sig
sin föregående tjänstgöring såsom extra biträde, amanuens eller annat
biträde i viss mån. Då de under denna föregående tjänstgöring fullgjort
enahanda arbete, som de nu utföra såsom postexpeditörer, synes
det nämligen billigt, att de få i avseende å avlöningsförhöjning draga
någon nytta av denna tjänstgöring. Med anledning härav föreslås, att
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
79
de få tillgodoräkna sig meranämnda tjänstgöring i vad den överstiger
0 år. De kvinnliga kontorsskrivare, som anställts vid postsparbanken,
ägde från 1912 års ingång tillgodoräkna sig sex år av den tid, den
befordrade varit före 1912 års ingång fast anställd vid postsparbanken;
och beträffande de kvinnliga biträden, som från 1913 års ingång skola
anställas i styrelsen samt vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
har stadgats, att dessa biträden må äga för åtnjutande av ålders
1
i 11 ägg räkna sig tillgodo den tid, biträdet innehaft stadig anställningvid
postverket.
Vidare har generalpoststyrelsen i momentets sista punkt föreslagit
en bestämmelse, att manliga extra postexpeditörer, som i sådan egenskap
anställts under något av åren 1910, 1911 eller 1912, skola såsom
postexpeditörer äga beräkna en begynnelseavlöning av 2,000 kronor.
Enligt den närmast före år 1910 gällande stat (1903 års lönestat)
voro postexpeditörerna fördelade på fyra lönegrader, av vilka den första
och den andra voro huvudsakligen avsedda för manliga innehavare samt
den tredje och fjärde huvudsakligen för kvinnliga innehavare. Avlöningen
inom de för manliga postexpeditörer avsedda lönegraderna utgjorde:
inom l:a lönegraden 2,500 kronor med två ålderstillägg, efter
5 och 10 år, å 400 kronor vartdera, eller tillhopa 3,300 kronor, och
inom 2:a lönegraden 2,200 kronor med två ålderstillägg å 300 kronor
vartdera, eller tillhopa 2,800 kronor.
Vid genomförandet av den nya lönestaten (1910 års lönestat) blevo,
i enlighet med 1907 års postkommissions förslag, postexpeditörstjänsterna
i l:a och 2:a lönegraden sammanslagna till en enda grupp »postexpeditörer,
manliga». Begynnelseavlöningen för dessa är i enlighet
med postkommissionens förslag av Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämd
till 1,800 kronor, vartill komma åtta ålderstillägg, de fyra första å
200 kronor och de fyra senare å 300 kronor, att utgå efter 2, 4,
6, 8, 11, 14, 17 och 20 år. Slutavlöningen uppgår sålunda till
3,800 kronor. Postexpeditörer, som före 1908 års utgång antagits till
e. o. tjänstemän i generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditörer, må
emellertid enligt övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet
vid anställning i postexpeditörsgraden och beräkning av avlöningsklass
därstädes utgå från 2,200 kronor såsom lägsta avlöning.
Såsom skäl för sänkning av de manliga postexpeditörernas begynnelseavlöning
till 1,800 kronor eller 400 kronor mindre än den förut
i regel utgående begynnelseavlöningen för manliga postexpeditörer anförde
postkommissionen i sitt den 28 november 1907 avgivna betän
-
Begynnelseavlöning
å 2,000
kronor för
e. o. postexpeditöier
åren
1910—1912.
1903 års lönestat.
1907 års postkommission.
80
Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 2.
Framställning
från Posttjänstemännens
förening
år 1908.
Generalpoststyrelsens
uttalanden
år
1908.
kände, att postexpeditörsgraden framdeles kunde beräknas komma att
uppnås vid 23 å 24 års ålder eller i varje fall vid en väsentligt tidigare
ålder än dittills varit fallet, enär dels befordran till ordinarie postexpeditör
enligt kommissionens förslag i regel borde vinnas efter en extra
tjänstetid av vid pass 5 år, dels ock realskolexamen enligt de förändrade
bestämmelser, som då nyligen i ämnet utfärdats, skulle komma
att medföra kompetens för antagande såsom postelev.
Kommissionens förslag härutinnan föranledde Posttjänstemännens förening
att i skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet den 8-februari 1908, på i skrivelsen närmare angivna skäl, hemställa, att begynnelseavlöningen
för manlig postexpeditör, vilken efter 1908 års utgång
antogs till extra postexpeditör, bestämdes till 2,000 kronor. Såsom
skäl härför åberopade föreningen i korthet, att postexpeditörerna skulle
bliva sämre ställda i lönehänseende än exempelvis stationsskrivarna,
som dessutom åtnjöte vissa extra förmåner, som de förra ej ägde,
nämligen fria resor, läkarvård, medicin och hushållsbiljetter, samt att
järnvägstjänstemännen erhöile första ordinarie befordran ej obetydligt
tidigare än kommissionen föreslagit för postverkets tjänstemän.
I fråga om denna av Posttjänstemännens förening gjorda hemställan
uttalade generalpoststyrelsen i avgivet yttrande den 9 mars 1908, att styrelsen
funnit, att skäl för denna hemställan icke torde saknas, men då
särskilda övergångsbestämmelser skulle komma att gälla beträffande de
postexpeditörer, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänstemän
i generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditörer, och sålunda den
löneförhöjning, som med nyssberörda hemställan avsåges, skulle träda
i kraft först när de personer, som från och med 1909 års ingång antagits
såsom e. o. postexpeditörer, hunne fram till ordinarie postexpeditörsbefattning,
ansåge generalpoststjorelsen sig då ej böra frångå
kommissionens förslag.
I den till 1908 års Riksdag avlåtna propositionen angående postverkets
utgiftsstater för år 1909 m. in., innefattande förslag till postverkets
omorganisation samt till lönereglering för postverkets tjänstemän, förklarade
sig föredragande departementschefen i likhet med generalpoststyrelsen
icke finna anledning föreligga att då ifrågasätta någon rubbning
i kommissionens förslag rörande avlöningen till manliga postexpeditörer.
Efter det Posttjänstemännens förening i framställning till generalpoststyrelsen
den 23 september 1908 förnyat sin berörda hemställan
om förhöjning av begynnelselönen för manlig postexpeditör till 2,000
kronor, har generalpoststyrelsen ånyo uttalat sig i frågan uti sin
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 81
skrivelse av den 26 november 1908 angående postverkets stater för
år 1910.
Postverkets distriktschefer, vilkas yttrande i ärendet inhämtats,
hade anfört, att denna fråga, som icke berörde de dåvarande posttjänstemännen,
emellertid vore av särskilt stor betydelse med hänsyn till
den framtida rekryteringen. Givet vore, att, då en ung man sökte sig
en levnadsbana genom anställning i något av statens verk, han helst
skulle vända sig åt det håll, där en god ekonomisk ställning snarast
kunde uppnås. Jämfördes då med varandra, å ena sidan, statens järnvägar
och telegrafverket, samt, å andra sidan, postverket, ställde sig
eu sannolikhetsberäkning av den motsedda inkomsten enligt en vid
skrivelsen fogad tabell så, att de ekonomiska förmånerna blevo icke
obetydligt mindre gynnsamma vid anställning i postverket. Med eu
inträdesålder av 18 år hunne han under tiden från och med det 21:a
till och med det 40:de levnadsåret såsom järnvägstjänsteman intjäna,
oavsett naturaförmåner, 56,520 kronor och såsom telegraftjänsteman
49,300 kronor, motsvarande respektive 9,270 och 2,050 kronor mera än
som posttjänsteman, vars sammanlagda inkomst under samma tid utgjorde
47,250 kronor. Resultatet måste sålunda bliva, att postverket vid den
framtida rekryteringen ginge miste om de bäst kvalificerade aspiranterna.
Detta vore så mycket mera bekymmersamt, som vissa grenarav
postverkets rörelse allt mera utvecklade sig till formlig bankrörelse.
Att för en sådan rörelse lämpligt kvalificerad personal icke kunde förvärvas
utan en väl tillmätt avlöning, hade av Riksdagen beaktats vid
bestämmande av riksbankens lönestat, där avlöningen i lägsta tjänstemannagraden
vore 2,800, respektive 2,600 kronor. Med hänsyn till angelägenheten
att postverket på ett, fullt tillfredsställande sätt fullgjorde
sin för alla samhällsmedlemmar viktiga och i den enskilde medborgarens
förhållanden ofta ingripande funktion samt den därav följande nödvändigheten
av en god rekrytering, hade distriktscheferna funnit sig
böra biträda föreningens framställning.
För egen del anmärkte generalpoststyrelsen, hurusom det genom
ett särskilt stadgande i övergångsbestämmelserna blivit sörjt därför,
att den, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänsteman hos
styrelsen eller till e. o. postexpeditör, finge beräkna begynnelseavlöning
av 2,200 kronor, och att alltså tiden för tillämpning av den i avlöningsreglementet
föreslagna begynnelseavlöningen, 1,800 kronor, vore tämligen
avlägsen. Densamma skulle i allmänhet icke inträda tidigare än
år 1914. Detta förhållande gjorde på sin tid, att styrelsen, såsom
fram gin ge av dess yttrande den 7 mars 1908, icke ville ifrågasätta
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 2 käft. It
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
1909 års
Riksdag.
82
ändring av kommissionens förslag, om än styrelsen funnit, att skäl för
ifrågavarande hemställan icke torde saknas.
Då emellertid, såsom av Posttjänstemännens förening framhållits,
utsikterna att ernå den önskvärda ändringen i reglementet syntes vara
större vid den då förestående omregleringen av lönestaten än, såsom
styrelsen ansett, framdeles, närmare tiden för ifrågavarande avlöningsbelopps
tillämpning, anslöt sig styrelsen till den mening, som sålunda
från skilda håll gjorts gällande.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1909 förklarade
emellertid föredragande statsrådet, att han icke ansåge, att vad
i ärendet sålunda förekommit innebure tillräckliga skäl för honom att
frångå vad han tidigare därutinnan föreslagit.
I anledning av vad Kungl. Maj:t i nådig proposition till 1909
års Riksdag sålunda föreslagit beträffande begynnelseavlöning för
manlig postexpeditör väcktes vid samma riksdag i Första kammaren av
herr Hildebrand och i Andra kammaren av herr Thylander motioner
om sagda avlönings sättande till 2,000 kronor. Till stöd för sin framställning
om högre begynnelseavlöning hade motionärerna åberopat särskilda
vid motionerna fogade tabellariska översikter, innefattande jämförelser,
under olika förutsättningar, mellan den behållna årsinkomsten
under viss levnadsperiod för manlig tjänsteman vid postverket av lägst
postexpeditörsgrad, vid statens järnvägar av lägst stationsskrivare- och
vid telegrafverket av assistentgrad, i varje fall med frånräknande
av obligatoriska pensionsavgifter. Enligt dessa jämförelser skulle
Kungl. Maj ds förslag rörande avlöningen till manlig posttjänsteman ej
blott försätta denne i en ogynnsammare ekonomisk ställning än motsvarande
tjänsteman vid de båda övriga kommunikationsverken utan
även för den äldre personalen medföra minskning i den behållna totalinkomsten,
vid jämförelse med förhållandena före år 1908. Statsutskottet,
som icke fann dessa tabeller övertygande, tillstyrkte emellertid
Kungl. Maj ds förslag om begynnelselönens nedsättande för manlig
postexpeditör till 1,800 kronor, därvid stödjande sig på förut omnämnda,
av kommissionen anförda skal, nämligen att extra ordinarietiden
skulle framdeles komma att hållas nere vid omkring 5 år samt
att kompetensfordringarna för antagande till postelever då nyligen
blivit avsevärt minskade, så att realskola medförde dylik kompetens.
I anledning härav och då vidare de elever, som godkänts i elevexamen,
skulle antagas till e. o. postexpeditörer i den mån de uppnått 18 års
ålder, torde det nämligen, enligt vad utskottet anförde, vara att förvänta,
att postexpeditörsgraden framdeles kunde uppnås vid 23 å 24 års ålder.
83
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Vid motionernas behandling inom Riksdagen, där flera ledamöter i
såväl Första som Andra kammaren uppträdde till förmån för motionerna,
erkände vederbörande departementschef, att åtskilligt talade för
bifall till motionen, men såg denne sig dock fortfarande icke kunna
gå med på förslaget, därvid han såsom stöd för sina betänkligheter
särskilt åberopade den tidiga levnadsålder, vid vilken anställning som
ordinarie postexpeditör skulle vinnas. Riksdagen beslöt också att, med
avslag å motionerna, bifalla vad Kungl. Magt i statsverkspropositionen
härutinnan hemställt.
Posttjänstemännens förening begär nu ånyo höjning av begynnelseavlöningen,
denna gång från 1,800 till 2,200 kronor. Föreningen anför,
bland annat, att redan den omständigheten, att en sänkning i avlöningen
göres under en tid, då snart sagt alla levnadskostnader äro i stigande
och lönerna på alla arbetsområden höjas för att motsvara de
ökade behoven, måste anses innebära en fara för postverket med avseende
å personalens rekrytering och för den enskilde tjänstemannens
ekonomi, varjämte föreningen påpekar, att skillnaden mellan den ålder,
vid vilken de extra postexpeditörer, som genomgått realskolan, komma
att vinna befordran till ordinarie tjänst, och den, vid vilken sådan befordran
förut vunnits, torde visa sig betydligt mindre än man tänkt sig.
Såsom förut framhållits, beräknade postkommissionen, att, sedan
realskolexamen införts såsom lägsta kompetensvillkor för antagande till
postelev, anställning som ordinarie postexpeditör skulle kunna vinnas
vid eu så pass tidig levnadsålder som 23—24 år.
I anledning härav har styrelsen ansett sig böra lämna uppgift å
vederbörandes ålder i medeltal vid antagande till e. o. postexpeditörer
under de senare åren:
1900 ............................... |
.............................. 20 |
år |
3 |
mån. |
1901................................. |
.............................. 21 |
» |
— |
)) |
1902................................ |
............................. 21 |
1 |
» |
|
1903................................. |
.............................. 21 |
» |
)) |
|
1904............................. |
......................... 21 |
)) |
5 |
)) |
1905 .............................. |
........................... 21 |
'')) |
1 |
» |
1906 ........................... |
.............................. 21 |
)) |
1 |
» |
1907 .............................. |
..................... 21 |
''.) |
1 |
)> |
1908 .............................. |
...................... 21 |
).) |
3 |
» |
1909.......................... |
................ 20 |
'')) |
9 |
)> |
1910............................... |
............................ 20 |
)) |
7 |
)) |
1911................................ |
............................. 21 |
)> |
O O |
)) |
1912................................ |
.............................. 21 |
!) |
7 |
)> |
Förnyad
framställning
från Posttjänstemännens
förening.
Generalpoststyrelsens
nu föreliggande
uttalande.
34 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Under år 1909, då även postelever med endast realskolexamen
första gången antogos till e. o. postexpeditörer, tiar således medelåldern
för vinnande av dylik anställning utgjort 20 år 9 månader. Under
åren 1911 och 1912 har denna medelålder ytterligare stigit, så att den
för ^ närvarande utgör 21 år 7 månader. Med en beräknad extra ordinär!
etid av vid pass. 5 år kunna dessa extra ordinarie postexpeditörer
icke antagas vinna ordinarie anställning förr än vid omkring 261 /2 års ålder.
Därest styrelsens förut gjorda hemställan om ändring av nuvarande
§ .3, andra stycket — föreslagen att betecknas § 4, mom. 2 — i särskilda.
bestämmelser bifalles, skulle de manliga extra postexpeditörer,
som i sådan egenskap vunnit anställning efter 1909 års utgång —
förut 1908 års utgång — vid befordran till ordinarie erhålla en begynnelseavlöning
av 1,800 kronor. Denna avlöning har, som nämnts,
beräknats kunna av dem uppnås vid 23—24 års ålder. Enligt avlönings
reglementet är manlig postexpeditör berättigad att efter 2 år
erhålla, ålderstillägg av 200 kronor och efter ännu 2 år ett ytterligare
ålder still ägg av 200 kronor. En postexpeditör med förenämnda begynnelseavlöning
av 1,800 kronor har således ansetts kunna vid 25, högst
26 års ålder uppnå eu avlöning av 2,000 kronor och vid 27, högst 28
års ålder 2,200 kronor.
Då emellertid, enligt vad erfarenheten nu visat, eu manlig postexpeditör
i medeltal icke vinner ordinarie anställning förr än vid 26 å
2 7 års ålder, synes billigheten kräva, att han då kommer i åtnjutande
av åtminstone den ordinarie avlöning, som han under förut angiven
förutsättning skulle uppnått redan vid 25 å 26 års ålder eller 2,000
kronor. . De till postexpeditörer först vid 26 å 27 års ålder befordrade
komme i alla fall att med en begynnelseavlöning av 2,000 kronor under
minst ett levnadsår fa en lägre inkomst, än om de med eu begynnelseavlöning
av 1,800 kronor befordrats till ordinarie såsom beräknats vid
en ålder av 23 å 24 år.
1912 års Riksdag bar, med bifall till därom av Kungl. Maj:t
i nådig proposition (nr 96) gjord hemställan, förhöjt begynnelseavlöningen.
för telegra(assistenterna med 300 kronor från 1,500 till
1,800 kronor, vartill komma 2 ålderstillägg å 150 kronor, 3 ålderstilllägg
å 300 kronor och 2 å 400 kronor, vartdera att utgå efter 3 år,
så att slutavlöningen, vilken uppnås efter 21 år, uppgår till 3,800 i
stället för förut 3,400 kronor efter 18 år. Orsaken till denna förhöjning
av assistenternas begynnelseavlöning var, att erfarenheten visat,
att befordran till ordinarie assistent vunnes senare än vad som vid
1907 års lönereglering för telegrafverket antagits. Därest postexpeditö
-
KungI. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 2.
85
rernas begynnelseavlöning höjdes till 2,000 kronor, skulle postexpeditörerna
visserligen komma att nå slutavlöning, likaledes 3,800 kronor,
efter 18 år i stället för nu efter 20 år samt erhålla en 200 kronor
högre begynnelseavlöning än telegrafassistenterna, men detta motväges
därav, att de förra nå ordinarie befattning senare och hava sämre befordringsutsikter.
Befordran till assistent kan nämligen, enligt vad
generalpoststyrelsen inhämtat, beräknas erhållas vid eu medelålder av
25 år, under det postexpeditör, som sagt, i medeltal först vid 26 å 27
års ålder vinner första ordinarie anställning. Befordringsmöjligheterna
ställa sig sålunda, att, enligt de för post- och telegrafverken för år
1913 fastställda stater, inom postverket finnas 842 manliga postexpeditörer
och 513 tjänstemän av högre befattning och inom telegrafverket
135 assistenter och 110 tjänstemän av sådan högre grad, till vilken
assistenter i allmänhet kunna vinna befordran. Linje direktörer, linjeingenjörer
och verkstadspersonalen, för vilka teknisk utbildning erfordras,
äro sålunda ej medräknade. Befordringsmöjligheterna i % utgöra
således:
för de manliga postexpeditörerna................ 60,9 och
för assistenterna ............................................... 81,5.
Härav framgår, att för en stor del av postexpeditörerna någon
utsikt till befordran till högre befattning icke förefinnes.
Då tjänstemännen vid statens järnvägar från 1908 års ingång
erhöllo sina avlöningsförmåner reglerade, beviljades stationsskrivarna —
vilka äro närmast jämförliga med postexpeditörerna — en förhöjning
i avlöningen, inberäknat dåvarande dyrtidstillägg och tillägg av 20 %
inkvartering, från 1,425 kronor 60 öre — 2,772 kronor till 1,800 —
3,240 kronor. Därvid beräknades, att anställning såsom stationsskrivare
vunnes vid en medelålder av 23,8 år efter 4,3 tjänstår. Någon inskränkning
i avlöningen har ej bestämts för tjänstemän, som endast
äga realskolekompetens. Dessa sistnämnda tjänstemän komma sålunda
i betraktande av den tidigare befordringsåldern i åtnjutande av bättre
begynnelseavlöning än postexpeditörerna, varförutom stationsskrivarna
även uppnå slutavlöningen tidigare, efter 12 år. Motsvarande avlöningsbelopp,
3,200 kronor, få postexpeditörerna tillträda först efter 14 år.
Från början av år 1913 höjes, såsom förut nämnts, telegrafassistenternas
begynnelseavlöning till 1,800 kronor, efter att förut hava varit
1,500 kronor. Enligt vad styrelsen tror sig veta, har ännu ej någon
befordran till assistent, som medfört den lägre avlöningen, ägt rum.
Denna skulle tillämpas från 1908 års ingång, alltså två år tidigare, än
86
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
De sakkunniga.
bestämmelsen om den från 2,200 till 1,800 kronor nedsatta avlöningför
postexpeditörerna började tillämpas.
Därest styrelsens förut gjorda förslag om höjning av avlöningen
till tjänstemän av lägre grad bifalles, måste, jämväl för bibehållande
av lämplig proportion i avlöningen mellan tjänstemän av högre och
lägre grad, någon åtgärd vidtagas i syfte att bereda bättre begynnelseavlöning
för postexpeditörerna, så vitt ej må kunna så ordnas, att befordran
för framtiden, såsom kommissionen antagit, sker tidigare än
vad som nu kan beräknas. Den ifrågasatta förbättringen är också av
så mycket större vikt, som, därest generalpoststyrelsens strävan att å
tjänstemän av lägre grad överflytta arbete, som tjänstemän av högre
grad förut förrättat, skall kunna fullföljas i önsklig mån, postverket
måste tillse, att detsamma till tjänstemän av högre grad erhåller fullt
kvalificerade personer, vilka kunna övertaga arbetsledningen.
Såsom styrelsen förut framhållit, har styrelsen funnit sig icke nu
böra biträda Posttjänstemännens förenings framställning om generell
höjning av begynnelseavlöningen till manliga postexpeditörer.
Då styrelsen ansett sig böra intaga denna ståndpunkt, har detta
skett på grund därav, att det för närvarande ansetts lämpligast att se
tiden an för bedömande, huruvida levnadsåldern vid första befordran
till ordinarie tjänst må kunna nedbringas under vad som beträffande de
tjänstemän, som anställts såsom extra postexpeditörer under senaste tre
åren, måste beräknas blivm fallet, och postverket likväl må kunna åt
sig förvärva fullt kvalificerade tjänstemän av högre grad.
För att emellertid de manliga extra postexpeditörer, som antagits
under åren 1910, 1911 och 1912 och vilka beräknas vid vinnande av
ordinarie anställning hava en medelålder av 2672 år, därvid må erhålla
en begynnelseavlöning, som ungefär motsvarar den gottgörelse, postkommissionen
ansett böra tillkomma en postexpeditör vid berörda levnadsålder,
har styrelsen ansett sig böra hemställa,
att såsom övergångsbestämmelse måtte stadgas, att ifrågavarande
manliga extra postexpeditörer skola äga att vid befordran till postexpeditörer
tillgodonjuta eu begynnelseavlöning av 2,000 kronor.
De sakkunniga hava härutinnan anfört följande:
I ett hänseende hava de sakkunniga ansett sig kunna tillstyrka ett
uppskjutande på något år av den nya lönestatens ikraftträdande i en
enda detalj. Det gäller de manliga postexpeditörernas begynnelselön.
Generalpoststyrelsen har föreslagit sådan ändring i nu gällande övergångsbestämmelser,
att de under åren 1910, 1911 och 1912 antagna
87
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
e. o. postexpeditörerna vid ordinarieblivande må erhålla eu begynnelselön
av 2,000 kronor i stället för 1,800 kronor. Till förslaget hava de
sakkunniga ställt sig tveksamma av flera skäl. Dels måste det alltid
väcka betänkligheter att jämka på tidpunkten för ett riksdagsbesluts
ikraftträdande, dels komma under den utökade övergångsperioden ojämnheter
i avseende å avlöningsskalornas inbördes sammanhang, såsom
t. ex. alltför stort avstånd mellan manlig och kvinnlig postexpeditörs
begynnelseavlöning, att kvarstå. Men då de sakkunniga till slut efter
ingående utredningar funnit sig böra låta dessa betänkligheter vika, har
det varit framförallt av följande skäl:
l:o) Genom generalpoststyrelsens välbetänkta åtgärd att, i överensstämmelse
med en inom Riksdagen allmän önskan, i allt större utsträckning
överflytta postexpeditörernas enklare arbete på postiljoner
och postvaktmästare har ökningen i antalet ordinarie postexpeditörstjänster
icke kunnat fortgå i deri utsträckning, postkommissionen, statsutskottet
och Riksdagen vid lönestatens fastställande beräknade.
2:d) Av verkställd utredning framgår, att först med år 1913 den
nya ordningen för utbildning av postexpeditörer blir helt genomförd,
varigenom generalpoststyrelsen får i sin hand att fullständigt reglera
verkets rekrytering.
3:o) Realskolexamen har ej ännu verkat tillräckligt länge för att
bestämd erfarenhet kunnat vinnas om postexpeditörernas ålder vid
första befordran.
Då de sakkunniga av dessa skäl anse sig kunna tillstyrka generalpoststyrelsens
här omförmälda framställning, sker det dock under den
bestämda förutsättningen, att generalpoststyrelsen under övergångsåren
strävar efter att få befordringsåldern för postexpeditörer — manliga
såväl som kvinnliga — nedbringad därhän, som Riksdagen vid den
nya lönestatens antagande förutsatte.
Den av de sakkunniga under punkt 2 omnämnda utredning innehåller
följande:
Samtliga extra manliga postexpeditörer, som avlagt realskolexamen samt antagits
till extra postexpeditörer åren 1910 och 1911, hava på sin tid, enligt förut gällande
ordning, antagits till postelevaspiranter av postdirektör. I sådan egenskap hava de
före sitt inträde i postelevkurs fullgjort »försökstjänstgöring». Till följd av att
antalet aspiranter vida överskridit behovet, har längden av denna försökstjänstgöring
utsträckts väsentligt över vad som varit erforderligt för att utröna aspiranternas
lämplighet för posttjänst.
Denna tjänstgöring för de 1910 antagna extra postexpeditörerna har uppgått
till i medeltal 25,5 månader. För extra postexpeditörer från 1911 har tjänstgöringen
varit något kortare eller 17,4 månader. Emellertid har väntetiden för antagandet till
88
Generalpost
styrelsen.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.
extra tjänstemän i själva verket varit längre för do å.r 1911 ur postelevkursen
utgångna. Generalpoststju-elsen medgav nämligen för deltagarna i den elevkurs, som
avslutades 1910, befrielse såväl från »provtjänstgöring» som praktisk elevkurs enligt
nyare bestämmelser för postelevutbildningen, under det att 1911 års extra postexpeclitörer
måst genomgå den utvidgade, 21 månader långa elevkursen till fullo. Hela
utbildningstiden har således i medeltal omfattat för de utexaminerade:
män
försöksty.gör. |
elevkurs |
tillhopa |
|
mån. |
män. |
män. |
|
1910........... |
............. 25,5 |
-1- |
29,5 |
1911........... |
............. 17,4 |
21 |
38,4 |
Av de 1912 antagna extra postexpeditörerna med realskolexamen hava bland
23 manliga endast 12 fullgjort sådan av postdirektör medgiven försökstjänstgöring,
som ovan avses under i medeltal.......................................................................... 17 g
kurs........................................................................... 21
S:a 38,3.
Ått märka är, att postelevaspiranterna under dylik försökstjänstgöring, efter
vunnen nödig färdighet, i avsevärd utsträckning anlitades för förordnanden å tjänstemannabefattning
och således gjorde samma tjänst som extra postexpeditörer.
Vad åter angår de extra postexpeditörer, som avlagt mogenhetsexamen och
antagits under åren 1910—1912 (1910: 1 kvinnl., 1911: 15 mani.; 1912: 10 mani.),
så hava de av generalpoststyrelsen antagits till postelevaspiranter i samband med
anordnandet av elevkurserna och icke dessförinnan tjänstgjort i postverket.
Samma är förhållandet med samtliga nuvarande deltagare i postelevkurs, vilka
skola antagas till extra postexpeditörer under åren 1913 och 1914.
Styrelsen fortsätter härefter beträffande
Mom. 3. Den här intagna bestämmelsen är erforderlig, därest det
föreslagna mom. 7 till § 2 i avlöningsreglementet — angående rätt för
postexpeditör, som varit ordinarie tjänsteman av lägre grad, att för
avlöningsförhöjning såsom postexpeditör i viss mån tillgodoräkna sig de
tjänstår, under vilka han innehaft anställning såsom ordinarie tjänsteman
av lägre grad — tillkommer, för att icke de personer, som före
samma reglementes ikraftträdande befordrats till postexpeditörer under
i momentet angivna förhållanden, skola komma i sämre ställning'', än
om de vunnit en senare befordran.
Mom. 4. Slutligen har i denna paragraf rörande rätt för de kvinnliga
biträden, som skola anställas vid postverket, att för åtnjutande av
avlöningsförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
före 1913 års ingång innehaft stadig anställning vid postverket, hänvisats
till vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29 juni 1912.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
89
Då den förändrade avfattning, som givits denna bestämmelse i förhållande
till motsvarande stadgande i postverkets nu gällande avlöningsreglementes
övergångsbestämmelse, § 1, synts styrelsen innebära, att
biträdet, även om detsamma blir antaget från annan tidpunkt än från
1913 års ingång, skall äga tillgodoräkna sig sin förutvarande anställning
vid postverket, bar styrelsen ansett denna fråga icke påkalla
vidare åtgärd.
§ 5 (förutvarande § 4).
Mom. 1. Intill 1909 års utgång funnos fyra avlöningsklasser för postbetjänte,
minimiavlöning respektive 1,350, 1,300 1,250 och 1,100 kronor.
.Från 1910 års ingång omlades, på förslag av 1907 års postkommissiou,
dessa avlömngsbelopp så, att en normalavlöning av 1,100 kronor infördes,
under det att den ytterligare avlöning, som prövades skälig
med hänsyn till de olika orternas dyrhet, bestämdes skola utgå i form
av ortstillägg. För åtnjutande av avlöning å 1909 års stat funnos följande
bestämmelser i gällande avlöningsreglemente, nämligen,
»att till vaktbetjänte i l:a lönegraden huvudsakligen skola höra
vaktbetjänte, vilka äro stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen
eller vid Malmbergssamhällena i Norrbottens län;
att till vaktbetjänte i 2:a lönegraden skola höra de vaktbetjänte,
vilka äro stationerade i Göteborg och Malmö eller på grund av särskilda
omständigheter anses böra med dessa i avlöningsvillkor likställas samt
att till endera av 3:e och 4:e lönegraderna, alltefter levnadskostnaderna
å stationsorten, skola hänföras övriga vaktbetjänte».
I övrigt ankom det på generalpoststyrelsen att bestämma, till vilken
av dåvarande fyra lönegrader postbetjänt skulle hänföras.
Ortstilläggen utgå nu efter av kommerskollegium utarbetade allmänna
grunder.
1907 års postkommission yttrade i sitt betänkande, att dess »förslag
om ändrad uppdelning av postbetjäntes löneförmåner ej innebar
någon rubbning i de avlöningsförmåner, som tillkomma postbetjänte
enligt 1908 års stat».
Då det före 1910 års ingång ej förefanns någon egentlig dyrortsindelning,
har det förhållandet inträffat, att tjänstemän av lägre grad
i vissa fall genom ortstilläggens införande fått lägre inkomst än de
dessförinnan uppburit.
Tjänstemän av lägre grad, stationerade i Hälsingborg och Karlskrona,
hava i särskilda underdåniga skrivelser anhållit om avlöningsfyllnad
för den förlust, de av ovan angivna anledning lidit i och med
tillträdandet av 1910 års avlöningsstat.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 höft.
12
90
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Då antalet postbetjänte i de olika lönegraderna enligt 1909 års
stat var på förhand begränsat, kunde det förhållandet inträffa, att på eu
och samma plats stationerade postbetjänte vid 1909 års slut uppburo avlöningar
i olika lönegrader. I allmänhet placerades nämligen betjänte vid
utnämning, därest ej avlöning i den lönegrad, som var närmast avsedd för
vederbörande tjänstgöringsort, redan då fanns disponibel, i en lägre lönegrad
och uppflyttades sedan till en högre lönegrad i mån av tillgång.
Åven om avlöning i grad över den fjärde enligt 1909 års stat
torde hava varit avsedd att i viss mån utgöra gottgörelse för den
merutgift, som placeringen å vederbörande ort, i jämförelse med utgifterna
å normalort, förorsakade, så lärer dock den del av avlöningen,
som överskjuter den normala, icke kunna karaktäriseras såsom ortstillägg
i egentlig mening, då ju ofta icke alla postbetjänte å en och samma
ort kunde samtidigt tilldelas en av ortens dyrhet påkallad högre avlöning.
Därest icke någon särskild övergångsbestämmelse medgives, skulle
det förhållande kunna inträffa, att av tvenne på samma ort stationerade
tjänstemän, den ena, som vid utgången av år 1909 uppbar avlöning i
dåvarande andra lönegraden, kommit att förlora på tillträdandet av den
lönestat, som gäller från 1910 års början, under det att den andra,
som vid 1909 års utgång endast uppbar avlöning i fjärde lönegraden,
skördat en avsevärd vinst av den nya staten.
Nedanstående exempel angiver, huru avlöning till två tjänstemän,
stationerade å ort, som från 1910 års ingång hänförts till grupp 3 a,
vid övergången 1909 — 1910 kunnat gestalta sig:
Lönegrad vid |
Avlöning å |
Avlöning med |
Skillnad. |
•2:;. |
1,300 |
1,250 |
50 |
4:e |
1,100 |
1,250 |
+ iso j |
Ännu skarpare framträda verkningarna för åtskilliga, exempelvis i
Hälsingborg stationerade tjänstemän av lägre grad, vilka vid 1909 års
ingång intjänat två ålderstillägg och vilka således enligt förutvarande
bestämmelser åtnjöto eu sammanlagd avlöning av 1,700 kronor, men
från 1910 års början erhållit allenast 1,400 kronor i avlöning jämte
150 kronor i ortstillägg. De förlora alltså 150 kronor för år. Eu sådan
verkan av det nya avlöningsreglementet torde näppeligen kunna
anses riktig, och detta särskilt i betraktande därav att de tjänstemän,
som förlorat på tillträdet av 1910 års lönestat, i allmänhet varit de
äldsta och mest meriterade, under det att de yngsta eller de, som av
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.
91
en eller annan anledning ej enligt äldre bestämmelser uppflyttats i
lönegrad i tur och ordning, genom den nya staten fått en avlöningsförhöjning,
som de måhända eljest fått vänta på.
Redan förut har fråga förelegat att giva sådan tolkning åt § 4 i
övergångsbestämmelserna, att de tjänstemän av lägre grad, som förlorat
på tillträdet av 1910 års lönestat, skulle kunna erhålla personliga
avlöningstillägg. Svenska postmannaförbundet gjorde nämligen i underdånig
skrivelse den 23 februari 1910 framställning i ämnet. Över denna
framställning avgav generalpoststyrelsen den 1 april samma år utlåtande,
därvid styrelsen, med hänsyn särskilt till den motivering för
ifrågavarande bestämmelser, som återfunnes i statsrådsprotokollet (sjätte
huvudtiteln vid 1909 års Riksdag), ansåg sig icke kunna giva sin anslutning
till nämnda framställning, utan hemställde, att framställningen
ej måtte föranleda till vidare åtgärd. Vid föredragning den 10 juni
1910 av berörda framställning fann Kungl. Maj:t, enär frågan, som
gällde tolkning av bestämmelser, icke borde prövas i den ordning, densamma
blivit väckt, framställningen icke föranleda åtgärd. Frågan har
emellertid icke blivit dragen under regeringsrättens prövning och är
sålunda ännu oavgjord.
I samband med arbetena för den allmänna revidering av avlöningsreglementets
bestämmelser, som nu är föremål för behandling, har
styrelsen låtit verkställa fullständig utredning rörande antalet tjänstemän
av lägre grad, som tillskyndats förlust genom tillträde till 1910
års stat. Det har då visat sig, att detta antal var betydligt större än
man förväntat samt att tjänstemännen för åren 1910—1913 av förenämnda
anledning förlorat sammanlagt omkring 27,000 kronor.
Efter samråd med de sakkunniga har generalpoststyrelsen nu ansett
sig för undanröjande av all tvekan böra ifrågasätta, huruvida icke
sådan ändring av § 4 (föreslagen att betecknas § 5) i de särskilda bestämmelserna
borde vidtagas att ordet »tjänsteman)) utbytas mot »En var
tjänsteman)) samt att ett kompletterande tillägg därom, att bestämmelsen
skall gälla från 1910 års början räknat, intages i momentet.
Mom. 2. (Oförändrat innehåll, nu § 4, sista stycket.)
Mom 3. I detta moment, som innehåller bestämmelse om rätt för
kvinnligt biträde att tillgodonjuta avlöningsfyllnad i visst fall, har hänvisats
till vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29 juni 1912.
Nuvarande § 5 skulle vid bifall till vad styrelsen föreslagit i fråga
om utsträckning av semestern kunna bortfalla.
§ 6.
Denna § har givits den ändring, som påkallas av fastställande
av det nya avlöningsreglementet.
92
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Departements
chefen.
§ 7.
Det gjorda tillägget om rätt för ordinarie tjänstinnehavare att åtnjuta
de med en befattning förenade sportler och övriga extra inkomster
jämväl vid tjänstgöringshinder på grund av kroppsskada, ådragen under
tjänstutövning, eller till förekommande av smittofara vid annans sjukdom
föranledes av i § 2 mom. 3 avlöningsreglementet intagna stadgande!! om.
oavkortad avlöning till tjänsteman vid tjänstgöringshinder av nämnda slag.
Till en början må såsom en allmän synpunkt på de vid 1909''
års avlöningsreglemente fogade övergångsbestämmelserna samt däremot
svarande särskilda bestämmelser i nu förevarande förslag framhållas,
att syftet med dylika stadganden är, att för de tjänstemän,
som redan åtnjuta lön på äldre stat, skapa en jämn, rättvis och
konsekvent övergång till den nya staten. Dylika bestämmelser
förutsätta en ingående personlig undersökning av så gott som hela
tjänstemannakårens ålders- och avlöningsförhållanden och bliva likväl
synnerligen svåra att överskåda, i synnerhet om det nya avlöningsreglementet
är byggt på väsentligen andra grunder än det föregående.
Efter den erfarenhet, som nu föreligger, torde man kunna medgiva,
att de år 1909 antagna övergångsbestämmelserna i vissa avseenden
icke varit tillfredsställande. Det synes mig då vara en ren billig-het såtgärd,
att man nu, när postverkets löneförhållanden i allt fall äro under
statsmakternas prövning, söker avhjälpa de föreliggande ojämnheterna.
Beträffande motiveringen för de särskilda bestämmelserna kan jag
nöja mig med att åberopa vad styrelsen och de sakkunniga anfört,
allenast med följande tillägg.
§ I
De
i ingressen till denna paragraf samt mom. 2 föreslagna ändringarna
avse dels att tjänstgöring före 1910 års ingång skall, tagas
i beräkning icke endast vid bestämmandet av begynnelseavlöning å
1910 års stat utan även vid därefter inträffande avlöningsförhöjning
och dels att förebygga vissa olägenheter till följd av den i mom. 2
stadgade gruppindelningen. De av styrelsen anförda exemplen synas
mig tydligt nog visa, att dessa ändringar äro befogade. Då därtill kommer,
att den utgift, som genom ändringarna skulle förorsakas statsverket,
torde hålla sig- inom mycket måttliga dimensioner, anser jag
mig böra tillstyrka förslaget i denna del.
KungI. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 2.
93
§ 4-
Beträffande bestämmelserna i § 4 mom. 2 är den viktigaste av
där föreslagna ändringar den, att manlig extra postexpeditör, som anställts
i sådan egenskap under något av åren 1910—1912, skall äga att vid
befordran till postexpeditör åtnjuta en begynnelseavlöning av 2,000
kronor i stället för den i avlöningsreglementets § 1 föreskrivna å
1,800 kronor.
Man torde härvid böra erinra sig, att vid 1909 års Riksdag, då
sistnämnda belopp fastställdes såsom begynnelseavlöning i stället för
förutvarande 2,200 kronor, anledning att sänka begynnelseavlöningen
ansågs föreligga dels däri, att ordinarie anställning skulle vinnas vid
väsentligt tidigare ålder än förut — såsom det antogs vid omkring 23—24
år — sedan realskolexamen dåmera blivit enda kompetensvillkor för postelev,
och dels i den omständigheten, att snabbare befordran skulle ernås
genom ökat inrättande av ordinarie befattningar i mån av postverkets
utveckling. Med den befordringsålder, man sålunda beräknade
såsom sannolik, ansåg man, att en begynnelseavlöning å 1,800 kronor
skulle vara lämpligt avpassad efter ifrågavarande tjänstemäns arbetsuppgifter
och utbildning. Den utredning, som år 1909 genom två
motionärer förelädes Riksdagen i syfte att visa, att befordringsåldern i
själva verket skulle komma att ställa sig åtskilligt högre, ansågs icke
vara fullt bevisande.
Numera har emellertid verkligheten under de gångna åren på ett
påtagligt sätt jävat antagandet om nämnda låga befordringsålder. För
att kunna genomföra den avlöningsplan, som Riksdagen tillämnade år
1909, finnas två vägar, antingen att så starkt öka antalet ordinarie
postexpeditörstjänster, att befordringsåldern sjunker, eller att, så länge
den beräknade ålderssänkningen icke inträffat, höja begynnelselönen.
Den första av dessa utvägar synes mig föga tilltalande. Antalet ordinarie
tjänster bör naturligtvis rätta sig endast efter det stadigvarande
behovet av arbetskrafter, och det vore så mycket mindre lämpligt att
inrätta ett mycket stort antal nya ordinarie postexpeditörsbefattningar,
som generalpoststyrelsen för närvarande strävar att minska behovet av
dessa tjänstemän och i stället använda tjänstemän av lägre grad. Eu
dylik ökning skulle dessutom relativt försämra utsikten till befordran
från postexpeditörstjänst till högre grad.
Mot den andra utvägen synas mig knappast med skäl kunna göras
några invändningar. De under åren 1910—1912 antagna extra postexpeditörerna
hava redan vid antagandet til! extra tjänstemän uppnått
94
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 2.
sådan ålder, att de med säkerhet icke komma att utnämnas till ordinarie
postexpeditörer vid den år 1909 beräknade levnadsåldern. Det
är då icke mer än skäligt att, på sätt som av liknande anledning skedde
ifråga om telegrafassistenternas avlöning, höja begynnelseavlöningen
till det belopp, som postexpeditörerna vid tidigare befordran skulle hava
uppnått genom ålderstillägg. För statsverket blir detta alltid billigare
än om 1909 års beräkningar slagit in, i det personerna i fråga nu få
under några år uppbära lägre avlöning såsom extra än de då skulle
hava gjort såsom ordinarie tjänstemän. Skulle det sedan visa sig, att
befordringsåldern sjunker, är man icke för framtiden bunden vid de
högre begynnelseavlöningarna.
Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit, att rätten att beräkna
den del av extra ordinarietiden, som överskjuter 5 år, må utsträckas
till dem, som före 1,90.9 års utgång antagits till extra ordinarie postexpeditörer
eller haft viss annan extra ordinarie anställning, med rätt
därvid för manlig postexpeditör att utgå från 2,200 kronor såsom
begynnelseavlöning. Denna utsträckning torde i själva verket allenast
vara en konsekvens av det år 1909 fattade beslutet, och har jag däremot
intet att erinra.
I detta sammanhang må omnämnas, att Posttjänstemännens förening
i sin ovannämnda skrivelse till generalpoststyrelsen hemställt,
att sistnämnda belopp måtte höjas till 2,400 kronor. Detta förslag
måste sättas i samband med den ovan under § 1 i avlöningsreglementet
omförmälta framställningen om höjning av begynnelseavlöningen
till 2,200 kronor. Lika litet som jag ansett mig höra tillstyrka den
sistnämnda, kan jag tillmötesgå föreningens nu ifrågavarande hemställan.
§ 5.
Vad slutligen mom. 1 i denna § angår har jag intet att erinra mot.
den föreslagna lydelsen. Då denna innehåller, att det ifrågasatta personliga
lönetillägget skulle räknas från 1910 års början, ber jag att få
framhålla, att detta enligt min uppfattning ej kan anses oförenligt med
paragrafens innebörd, sådan samma paragraf förut varit avfattad. Jag
anser således det, gjorda tillägget icke behöva innebära någon förändring,
utan endast ett förtydligande av paragrafen. Då vid sådant förhållande
det ej är fråga om retroaktiv verkan av en ny löneförmån, anser jag mig
icke kunna göra någon invändning mot, att den i paragrafen bestämda
avlöningen får utgå från början av år 1910.
95
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Sedan jag sålunda redogjort för de ifrågasatta ändringarna i avlöningsreglementet,
övergår jag till
Driffckostnadsstaten för år 1914.
Den för år 1913 av Kungl. Maj:t
upptager följande slutsummor:
Avlöningsstaten ................................
Övergångsstaten ...........................
Pensioner ...........................................
Postbefordran .................................
Omkostnader .....................................
Oförutsedda utgifter.........................
Avkortningar och restitutioner .....
Avsättning till förnyelsefond ........
fastställda stat för driftkostnader
kr. 13,140,200
» 30,050
j> 312,755
» 6,973,000
)> 2,521,000
» 15,000
10,295
215,000
Er. 23,217,300
Vad angår förhållandena under 1914 har jag att först behandla
Å, Avlöningsstat.
1. Generalpoststyrclsen.
I staten för år 1913 äro vederbörande anslag upptagna till följande
belopp:
ordinarie löner och tjänstgöringspenningar ............ kr. 418,150
ortstillägg .............................................................. >’ 23,750
arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning
in. m.................’................................................ » 46,400
eller tillhopa kronor 488,300
Generalpoststyrelsen anför beträffande
Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.
Därest de föreslagna förändringarna i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid postverket i fråga om avlöningsförbättring vid befordran
och tillgodoräknande i visst hänseende av de år, som vid tillträdande
av 1910 års stat blevo övertaliga, samt anställande av en verkmästare
bifallas, skulle detta föranleda för år 1914 beträffande de ordinarie lönerna
och tjänstgöringspenningarna åt generalpoststyrelsens personal
en ökning av tillhopa 6,500 kronor.
96 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Då emellertid i de särskilda för år 1913 fastställda avlöniugsbeloppen,
för så vitt nu kan bedömas, komma att inträda vissa förändringar
till följd av intjäntå ålderstillägg, befordran, omplacering eller avgång
för nuvarande befattningsinnehavare, skulle den faktiska ökningen i ordinarie
löner och tjänstgöringspenningar för geueraipoststyrelsens personal
allenast uppgå till 5,700 kronor.
Hos generalpoststyrelsen äro placerade ett visst antal l:ste postexpeditöror
och postexpeditörer. Styrelsen skulle måhända på grund
därav kunna anses ej hava befogenhet att utöver detta antal till tjänstgöring
hos generalpoststyrelsen beordra ordinarie dylika tjänstemän.
Då emellertid erfarenheten visat, att det understundom är behövligt att
för tillfälligt arbete inkalla dylik tjänsteman, som för visst ifrågakommande
arbete besitter särskilda kvalifikationer, har generalpoststyrelsen,
med vilken de sakkunniga instämt, ansett sig böra framhålla angelägenheten
därav, ätt den omständigheten, att i staten för styrelsen linnes upptaget
ett bestämt antal luste postexpeditörer och postexpeditörer, ej
får utgöra hinder för styrelsen att vid behov till tillfällig tjänstgöring
hos styrelsen inkalla ett ytterligare antal ordinarie tjänstemän från
distrikts- eller lo kalstat ernå i stället för extra tjänstemän eller personal
utom verket. Ur kostnadssynpunkt spelar saken ingen roll. Extra
tjänstemän eller personal utom verket kommer ju i båda fallen att anlitas
antingen för arbetet hos styrelsen eller såsom ersättare för inkallad
ordinarie tjänsteman från distrikts- eller lokalförvaltning. Men för att
rationellt kunna ordna arbetet är det givetvis av vikt för generalpoststyrelsen
att kunna för utförande av visst arbete använda den mest
lämpl iga arbe t skraften.
Vad beträffar uppställningen av avlöningsstaten för generalpoststyrelsen
har allt sedan år 1911 iakttagits, att på de särskilda byråerna
fördelats de olika befattningshavarna med slutavlöning av lägst 5,500
kronor, varvid för dessa angivits de till dem utgående avlönings belopp.
Då emellertid generalpoststyrelsen, på grund av numera vunnen
erfarenhet efter den nya omorganisationens ikraftträdande är 1910,
har anledning antaga, att det för ett mera ändamålsenligt ordnande
av ärendena mellan de olika byråerna och åstadkommande av en jämnare
arbetsfördelning — vilken fördelning jämlikt gällande nådiga instruktion
för generalpoststyrelsen bestämmes av generalpostdirektören —
kommer att visa sig önskvärt att även vidtaga viss omplacering av befattningshavare
med slutavlöning av lägst 5,500 kronor, har styrelsen,
med vilken de sakkunniga jämväl i detta avseende förenat sig, funnit
lämpligast, att i avlöningsstaten för styrelsen, i likhet med vad äger
rum beträffande såväl staten för postverkets distrikts- och lokalför
-
Ktmgl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.
97
yaltningar som staten för järnvägsstyrelsen med underlydande förvaltningar,
allenast upptagas antalet olika befattningshavare med angivna
lönebelopp.
Här efteråt intagna tabell utvisar lönestaten för generalpoststyrelsen
åren 1913 och 1914.
År |
1913. |
År 1914. |
ökning |
Minsk-ning år förhål-lande till |
||
Kronor. |
Kronor |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
Generalpostdirektören.............................. |
13,000 |
_ |
13,000 |
_ |
_ |
_ |
4 byråchefer.......................................... |
34,500 |
47,500 |
34,500 |
47,500 |
— |
— |
1 kamrerare.......................................... |
— |
7,000 |
— |
7,000 |
— |
— |
5 sekreterare ....................................... |
— |
33,500 |
— |
33,000 |
— |
500 |
1 ombudsman........................................ |
— |
5,500 |
— |
5,500 |
— |
— |
3 förste aktuarier ................................ |
— |
18,500 |
— |
19,000 |
500 |
— |
2 intendenter ....................................... |
— |
13,000 |
— |
13,000 |
— |
— |
1 aktuarie............................................ |
— |
5,500 |
— |
5,000 |
— |
500 |
1 förrådsförvaltare ................................ |
— |
4,200 |
— |
5,500 |
1,300 |
— |
7 notarier............................................ |
— |
33,500 |
— |
34,700 |
1,200 |
— |
1 registrator ........................................ |
— |
4,600 |
— |
4,600 |
— |
— |
5 revisorer ........................................... |
— |
27,000 |
— |
27,500 |
500 |
— |
2 » och bokhållare........................ |
— |
10,500 |
— |
10,500 |
— |
— |
17 förste postexpeditörer, manliga ............. |
— |
65,000 |
— |
65,000 |
— |
— |
1 verkmästare....................................... |
— |
— |
— |
3,200 |
3,200 |
— |
12 postexpeditörer, manliga ..................... |
— |
38,400 |
— |
38,400 |
— |
— |
20 » , kvinnliga..................... |
— |
36,000 |
— |
36,000 |
— |
— |
25 kvinnliga biträden ............................. |
— |
41,250 |
— |
41,250 |
— |
— |
19 vaktmästare...................................... |
— |
27,000 |
— |
27,000 |
— |
— |
Förste vaktmästaren, arvode ................... |
— |
200 |
— |
200 |
— |
— |
Summa |
— |
418,150 |
423,850 |
6,700 |
1,000 |
Ökning 5,700 kronor.
Slutbeloppet för ordinarie löner och tjänstgöringspenningar för
generalpoststyrelsens tjänstemän torde alltså för år 1914 böra höjas med
5,700 kronor och sålunda förslagsvis sättas till 423,850 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft.
13
98
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Ortstillägg.
Då det för år 1913 anvisade förslagsanslaget för detta ändamål,
23,750 kronor, synes bliva tillräckligt jämväl för år 1914, bär generalpoststyrelsen
ej ansett sig hava anledning ifrågasätta ändring i samma
belopp.
Arvoden åt extra tjänstemän, vikariats ersättning in. m.
Anslaget är i 1912 års stat upptaget till 50,000 kronor, men komma
utgifterna på detta anslag att, så vitt nu kan bedömas, för detta år
uppgå till 72,000 kronor eller 22,000 kronor mera än det i staten fastställda
beloppet.
I generalpoststyrelsens skrivelse den 7 november 1911 med
förslag till stater för postverkets driftkostnader år 1913 föreslogs
anslaget till ett till 80,000 kronor förhöjt belopp, men blev på grund
därav att i postverkets stater för sistnämnda år uppfördes 25 ordinarie
kvinnliga biträden sänkt med 3,600 kronor, motsvarande nu utgående
avlöningar till dessa biträden, eller sålunda till 46,400 kronor.
På grund av den alltjämt fortgående stegringen i postanvisningsrörelsen
— antalet postanvisningar, som år 1910 utgjorde 8,070,182,
ökades nämligen under år 1911 till 9,028,614 eller med icke mindre
än 11.88 % — måste generalpoststyrelsen öka den kvinnliga extra personal,
som å postanvisnings revisionen användes för erforderlig omsortering
av utbetalade postanvisningar. Därtill kommer, att generalpoststyrelsen
för tjänstgöring hos styrelsen i anledning av vikariat in. m.
måste på grund av det ringa antalet amanuenser, som ännu kvarstå i
styrelsen, anlita extra tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
vilkas arvode i sådana fall utbetalas i styrelsens kassa och
sålunda belasta detta anslag, under det att de i allmänhet lägre avlöningarna
till deras vikarier utgå vid nyssnämnda förvaltningar.
Styrelsen anser sålunda försiktigheten bjuda, att anslaget, för att
icke behöva överskridas, fastställes till 55,000 kronor, vilket innebär
en förhöjning i 1913 års anslag av 8,600 kronor.
Generalpoststyrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att, därest,
såsom framdeles föreslås, det å övergångsstaten upptagna anslaget till
arvoden åt extra tjänstemän nedsättes från 14,000 kronor till 9,100
kronor eller med 4,900 kronor, den verkliga ökningen för år 1914 i
99
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
kostnaderna för de extra tjänstemännen i styrelsen endast skulle
komma att uppgå till 3,700 kronor.
Mot vad styrelsen sålunda föreslagit har jag intet annat att erinra Dep”‘*“eDtB''
än att i enlighet med mitt ovan framställda förslag avlöningen till verkmästarbefattningen,
av styrelsen upptagen till 3,200 kronor, skall utgå
ur styrelsens stat.
Beloppen av nu ifrågavarande anslag under generalpoststyrelsen
skulle således bliva följande:
ordinarie löner och tjänstgöringspenningar .............................. kr. 420,650
ortstillägg ............................................................................................. * 23,750
arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m....... )> 55,000
Slutsumman av anslaget till avlöningar till generalpoststyrelsen
för år 1914 skulle alltså uppgå till ................... kr. 499,400,
vilket innebär en förhöjning i anslagen av tillhopa 11,100 kronor i
förhållande till samma anslag för år 1913, sammanlagt 488,300 kronor.
2, Distrikts- och lokalförvaltningarna.
Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.
För år 1913 är anslaget till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar,
däruti även innefattad ersättning jämlikt § 8 i avlöningsreglementet
i form av tillägg till tjänstgöringspenningarna till vissa postvaktmästare
och postiljoner för bestridande av viktigare göromål, åt de
vid distrikts- och lokalförvaltningarna anställda tjänstemän beräknat till
sammanlagt ..................................................................................... kr. 8,313,400
Så vitt nu kan beräknas, torde detta belopp bliva
tillräckligt.
För år 1914 erfordras av nedan angivna anledningar
ökning med omkring följande belopp, nämligen:
för avlöningsförhöjning åt tjänstemän .................................... » 125,500
samt för den föreslagna löneregleringen för tjänstemän av
lägre grad ............................................................................. » 452,400
distrikts- och lokalförvaltningarna skulle sålunda för år
1914 komma att i löner och tjänstgöringspenningar
utgå............................................................................................. kr. 8,891,300
100
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
Generalpoststyrelsen anser sig emellertid på här nedan närmare angivna
skäl böra för är 1914 föreslå ökning i antalet förste postexpeditörer,
manliga postexpeditörer samt förste postvaktmästare och förste
postiljon er.
ökning av Generalpoststyrelsen har till en början upptanit till behandling:
postexpedi- frågan om rätt för styrelsen att placera förste postexpeditörer jämväl
törer, manlig». vid postkontor av klasserna 3 och 4. I sådant hänseende har styrelsen
framhållit följande.
De i postverkets stater från och med år 1910 å distrikts- och lokalförvaltningarna
upptagna 142 manliga förste postexpeditörer äro placerade,
förutom vid distriktsförvaltningarna, endast vid postkontor av första
och andra klass.
1907 års postkommission hemställde, att manliga förste postexpeditörer
måtte placeras till tjänstgöring, förutom vid postkontor av nämnda
klasser, även vid sex ej särskilt angivna postkontor inom 3:e klassen.
Föredragande departementschefen ansåg emellertid, såsom framgår
av hans yttrande till vederbörande statsrådsprotokoll av den 29 januari
1909, att några dylika tjänstemän icke torde böra avses för postkontor
av 3:e klass, samt att följaktligen de 6 manliga förste postexpeditörer,
som av kommissionen upptagits för tjänstgöring vid dylika postkontor,
syntes böra utgå.
I enlighet med detta departementschefens uttalande blev också vid
fastställandet i staten av antalet förste postexpeditörer beträffande lokalförvaltningen
taget i beräkning endast det antal förste postexpeditörstjänster,
som enligt verkställd utredning erfordrades vid postkontor av
klasserna 1 och 2.
Av sådan anledning har generalpoststyrelsen — ehuru förste postexpedi
törerna i avlöningsstaten för distrikts- och lokalförvaltningarna
endast äro upptagna till antalet utan angivande av de olika distrikteller
postkontor, vid vilka de skola finnas anställda — ansett sig förhindrad
att placera någon dylik tjänsteman till tjänstgöring vid postkontor
av klasserna 3 och 4.
Erfarenheten har emellertid visat, att vid ett eller annat postkontor
av klasserna 1 och 2 A åtminstone tills vidare kunde utan större
olägenhet undvaras en av de förste postexpeditörer, som därstädes äro
placerade, under det att i stället vid några postkontor av klass 3 och
även vid enstaka postkontor av klass 4 framstått ett trängande behov
av anställande utav eu dylik tjänsteman. För ett rationellt ordnande
av postkontorens skötsel är det enligt generalpoststyrelsens och de sak
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
101
kunnigas åsikt därför nödvändigt, att generalpoststyrelsen äger rätt att,
utan hänsyn till postkontorets klass, placera förste postexpeditör vid
vilket postkontor som helst, där behov av sådan mellangradstjänst förefinnes,
eller med andra ord att departementschefens förenämnda uttalande
icke må anses innebära hinder för generalpoststyrelsen att, med iakttagande
givetvis att det i staten fastställda antalet förste postexpeditörer
ej överskrides, placera dylik tjänsteman jämväl vid postkontor av klasserna
3 och 4.
Under sådant förhållande tror sig generalpoststyrelsen kunna tillgodose
det för de olika postkontoren för närvarande föreliggande behovet
av förste postexpeditörer med det nuvarande antalet dylika
tjänstemän.
Vad åter beträffar de ambulanta postanstalterna har på grund av
den utveckling, som våra största och förnämsta sjöpostexpeditioner, nämligen
de å ångfärjeleden Trälleborg—Sassnitz, numera tagit, behov framträtt
av att tilldela de vid dessa expeditioner anställda förste expeditörer,
d. v. s. de tjänstemän, som utöva förmanskap inom expeditionerna,
tjänsteställning och avlöning såsom förste postexpeditörer.
Den post, som sjöpostexpeditionerna å sagda linje hava att behandla,
är av synnerligen stor omfattning och betydenhet. Det ligger därför
särskilt stor vikt uppå, att arbetet inom dessa expeditioner bedrives och
ledes med planmässighet, så att postens expedition i rätt tid icke vid
något tillfälle äventyras.
För närvarande tjänstgöra fem postexpeditörer såsom förmän inom
sjöpostexpeditionerna Trälleborg-—Sassnitz. .
Förutom det förmanskap, som åligger förste expeditören att utöva,
har han att handlägga all förekommande värdepost jämte därtill hörande
expeditionsgöromål ävensom att vid postens in- och urlastning övervaka,
att posterna behörigen ingå och avlämnas. För den värdepost, förste
expeditören omliänderhar, är han personligen ansvarig.
På förste expeditörens duglighet och noggranna fullgörande av sina
åligganden beror i väsentlig mån den säkra befordringen av de betydande
värden, som överlämnas i postverkets vård.
I förste expeditörens tjänståligganden ingår även att föra tjänsteskriftväxlingen
i allmänhet samt att i tillämpliga delar fullgöra åligganden,
som motsvara vad som tillhör förvaltningen av en fast postanstalt. Han
har sålunda att tillse, att personal, utrymme och anordningar äro lämpade
för trafikens omfattning samt att till överordnad myndighet avgiva
de yttranden och förslag, vartill tjänsten kan föranleda eller som
bliva honom avfordrade.
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Såsom förman för en personal, som uppgår till 6 å 8 man och. såsom
ansvarig’ för göromålens behöriga gång, intager förste expeditören
en ställning, som, även om den med hänsyn till göromålens art, är
mindre mångsidig, dock kan fullt jämställas med förste postexpeditörsbefattning
å postkontor.
Postutväxlingen med utlandet kräver en ingående kännedom om
gällande internationella postförfattningar, och det är särskilt beträffande
sjöpostexpeditionerna Trälleborg—Sassnitz synnerligen viktigt att kunna
besätta förmansplatserna med i alla avseenden fullt kvalificerade tjänstemän,
som, bland annat, äro väl förfarna i främmande språk. Exempelvis
må nämnas, att, för att post till och från Ryssland skall kunna
expedieras utan dröjsmål, vederbörande postdirektör sett sig nödsakad
föreskriva, att personalen inom sjöpostexpeditionerna i fråga skola lära
sig tyda även ryska språket i skrift.
Med hänsyn till de alldeles speciella fordringar, som måste ställas
på förmännen inom sjöpostexpeditionerna å linjen Trälleborg—Sassnitz
för att de skola kunna''fullt tillfredsställande utföra det dem åliggande ansvarsfulla
och krävande arbete, samt med avseende jämväl fäst å angelägenheten
att undvika alltför ofta förekommande ombyten å förmansplatserna,
vilket lätteligen kan medföra skadlig rubbning i kontinuiteten
av arbetet inom expeditionerna i fråga, har generalpoststyrelsen ansett
sig böra hemställa, att i staten för år 1914 måtte uppföras anslag till
ytterligare 5 manliga förste postexpeditörer vid, postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar med ett belopp av 18,300 kronor.
Hela antalet manliga förste postexpeditörer vid ifrågavarande förvaltningar
skulle alltså i 1914 års stat bliva 147.
Den verkliga kostnadsökningen för de nya tjänsterna skulle emellertid,
då de personer, som kunde ifrågakomma till befordran, beräknas
såsom postexpeditörer åtnjuta en avlöning av 16,000 kronor, utgöra
2,300 kronor, vartill dock bör läggas skillnaden i avlöning till 5 extra
postexpeditörer, som i succession befordras till ordinarie, med 3,500
kronor. Hela kostnaden för tjänsterna utgör sålunda 5,800 kronor.
Skillnadsbeloppet, 12,500 kronor, mellan den avlöning, som förste
postexpeditörerna skulle uppbära, och den verkliga kostnaden förtjänsterna
utgöres av
inbesparade arvoden till 5 extra tjänstemän ......... kr. 7,500 och
minskade avlöningar till 5 postexpeditörer, varom i det
följande närmare talas, .............................................» 5,000
Kr. 12,500
103
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
I postverkets stat för år 1912 äro
expeditörstjänster, nämligen:
upptagna sammanlagt 1,072
Manliga. Kvinnliga.
post -
i generalpoststyrelsen........................... 12 20
vid distrikts- och lokalförvaltningarna 800_240
Summa 812 260
eller tillsammans 1,072.
Jämlikt vid 1912 års Riksdag fattat beslut kommer detta antal att
från 1913 års ingång ökas med 50 nyinrättade postexpeditörstjänster
— 30 manliga och 20 kvinnliga — vilka samtliga tillförts distrikts- och
lokalförvaltningarna. Sammanlagda antalet postexpeditörstjänster kommer
sålunda att från år 1913 uppgå till 1,122, därav 842 manliga och
280 kvinnliga.
De nya tjänsterna i 1913 års stat hava tillkommit icke blott för att
tillgodose behovet av ordinarie arbetskrafter för mötandet av den alltjämt
fortgående tillväxten i posttrafiken, utan även för att, i enlighet
med av Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänd grundsats, kunna hålla
extra ordinarietiden för postexpeditörer nere vid omkring 5 år.
I början av september 1912 utgjorde antalet extra postexpeditörer
500, av vilka, såvitt nu kan bedömas, endast omkring 400 torde böra
medtagas vid beräkningen av dem, som komma att göra anspråk på
befordran.
Förenämnda 400 extra postexpeditörer hava anställts i verket i
följande ordning:
190 6 38A.................................... 8 st.
1907 23/b.................................... 77 »
1908 19/5.................................... 57 »
1909 28 r,................................... 102 »
1910 22/i................................. 1 »
1910 21 /r>.................................... 58 »
1911 80/b ................................... 56 »
1912 31 b.................................... 41 »
400 st.
Ökning av
antalet
ordinarie postexpeditörer.
Av dessa extra postexpeditörer beräknas omkring 15 bliva befordrade
före 1912 års utgång i succession efter avgångna postexpeditörer.
Med 1913 års ingång komma ytterligare 50 att vinna ordinarie
104
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
anställning å de från nämnda tidpunkt inrättade nya postexpeditörstjänsterna.
Vid tillsättande av dessa tjänster skulle således huvudsakligen
komma i fråga de extra postexpeditörer, som antagits den 23
maj 1907 och vilkas extra ordinarietid alltså kommer att vid befordringen
uppgå till ungefär 5 år 7 månader. Under år 1913 kan den
vanliga årsavgången bland postexpeditörerna beräknas till omkring 34.
Intill utgången av samma år kunna således antagas hava befordrats
alla de extra postexpeditörer, som antagits under åren 1906 och 1907
samt 14 av dem, som vunnit inträde under året 1908.
Vid 1913 års utgång skulle alltså såsom obefordrade kvarstå 43 av
de extra postexpeditörer, som antagits år 1908 och vilkas tjänstålder
då skulle uppgå till 5 år 7 månader. Om dessa tjänstemän skulle
avvakta befordran endast på grund av vanlig avgång, skulle extratiden
för dem komma att utsträckas till 6 å 67a år och för en del
ända till 7 år.
Vid sådant förhållande anser generalpoststyrelsen lämpligt, att även
för år 1914 bestämmes en ökning av antalet ordinarie postexpeditörstjänster.
Denna ökning synes med hänsyn till verkets behov av arbetskrafter
böra bestämmas till 30. Då emellertid, vid bifall till generalpoststyrelsens
förslag om uppförande å stat av ytterligare 5 manliga
förste postexpeditörstjänster, motsvarande antal extra postexpeditörer
skulle kunna befordras till postexpeditörer, torde ökningen av antalet
nya postexpeditörstjänster i staten böra begränsas till 25, eller det
antal, som ifrågasatts av styrelsen för Posttjänstemännens förening.
Den alltjämt fortgående överflyttningen av göromål från tjänstemän
av högre grad till tjänstemän av lägre grad, samtidigt med att
arbetstiden utsträckts och gjorts mera effektiv, har nämligen föranlett,
att antalet tjänstemän av högre grad alltsedan 1908 varit i ständigt
sjunkande, såsom framgår av nedanstående tabell.
År. |
Tjänstemän av högre grad. |
Årlig minskning. |
||
Ordinarie. |
Extra |
Summa. |
||
1908 .................................................................. |
1,304 |
437 |
1.741 |
|
1909 .................................................................. |
1,411 |
310 |
1.721 |
20 |
1910.................................................................. |
1,475 |
192 |
1,637 |
54 |
1911.................................................................. |
1,475 |
169 |
1,644 |
23 |
1912............................................................... |
1,526 |
97 |
1,623 |
21 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
105
Antalet extra tjänstemän av högre grad med fast placering utgör
alltså för närvarande 97. Från 1913 års ingång kommer detta antal
genom tillsättande av beviljade 50 nya postexpeditörstjänster att minskas
till 47. Väl kan i följd av posttrafikens tillväxt beräknas, att en ökning
i den fast placerade extra personalen blir nödvändig under år 1913. Men
då generalpoststyrelsen fortfarande har sin strävan inriktad på att, i
den mån så kan ske utan olägenhet, använda personal av lägre grad
i stället för högre grad, torde antalet extra tjänstemän av högre grad
med fast placering icke komma att under året förete någon väsentlig
ökning. Generalpoststyrelsen beräknar, att antalet dylika tjänstemän
skulle vid 1913 års utgång utgöra omkring 50.
Generalpoststyrelsen hemställer, att i 1914 ars stat uppföras 25 nya
postexpeditörstjänster, vilka med hänsyn till de extra postexpeditörer, som
dä stel närmast i tur att befordras till ordinarie, samtliga böra vara manliga,
att tillföras distrikts- och lokalförvaltningarna.
Överflyttningen på ordinarie stat av detta antal extra postexpeditörer
komme, då en var av dem, som beräknas vinna befordran, antagits
till extra postexpeditör före 1908 års utgång och sålunda, jämlikt
§ 3 i övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet, är berättigad
att erhålla en årsavlöning av 2,200 kronor, att öka anslaget
till manliga postexpeditörer med 55,000 kronor. Då emellertid de
extra postexpeditörer, som vinna befordran till ordinarie i succession
efter de av generalpoststyrelsen föreslagna 5 nya förste postexpeditörerna
i fast avlöning komme att åtnjuta tillhopa 5,000 kronor mindre
än de befordrade, kan förenämnda ökning i anslaget till postexpeditörer,
55,000 kronor, nedsättas till 50,000 kronor.
Den verkliga kostnaden för överförande å ordinarie stat av de
25 nya postexpeditörerna med en avlöning av 55,000 kronor kan —
då dessa tjänstemän såsom extra kunna antagas uppbära 37,500 kronor,
vilket sistnämnda belopp skulle inbesparas under anslag till arvoden
åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m. — uppskattas till 17,500
kronor.
Sedan med 1910 års ingång av de tjänstemän av lägre grad, som
då innehade uppdrag att tills vidare bestrida vissa viktigare göromål,
450 uppförts på ordinarie stat med benämning förste postvaktmästare
och förste postiljoner, har, på hemställan av generalpoststyrelsen, detta
antal än ytterligare ökats, så att i 1912 års stat uppförts 75 och i
1913 års stat ytterligare 35 förste postvaktmästare, respektive förste postil
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 14
Ökning av
antalet förste
postvaktmästare
och
förste postiljoner.
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
jonsbefattningar. Sammanlagda antalet dylika befattningar kommer
därför med 1913 års ingång att utgöra 560.
Det oaktat torde emellertid vid nämnda tidpunkt förefinnas omkring
240 postvaktmästare och postiljoner, som, mot åtnjutande enligt
§ 8 i avlöningsreglementet av särskilt tillägg till tjänstgöringspenningarna,
i egenskap av t. f. förste postvaktmästare och t. f. förste
postiljoner bestrida sådana viktigare göromål, som i regel handläggas
av förste postvaktmästare eller förste postiljoner.
Förenämnda 240 tillförordnade hava erhållit sina uppdrag:
2 ...................... |
...................... år |
1904 |
2 |
...................... » |
1905 |
5 .................... |
....................... » |
1906 |
42 ..................... |
....................... » |
1907 |
46 .................... |
..................... » |
1908 |
21 ...................... |
..................... » |
1909 |
49 ..................... |
..................... )> |
1910 |
43 ................... |
..................... » |
1911 |
30 ...................... |
....................... )) |
1912 |
Då avgången under år 1913 bland de ordinarie förste postvaktmästarna
och förste postiljonerna endast kan beräknas till omkring 12,
kommer tjänståldern för åtskilliga av dem, som vid nämnda års utgång
skulle kvarstå såsom tillförordnade, att bliva avsevärt högre, än vad
som kan anses skäligt för prövandet av funktionärs av ifrågavarande
slag lämplighet för högre tjänsteställning eller eljest med hänsyn till
poströrelsen kan befinnas erforderligt.
Generalpoststyrelsen har alltsedan 1910 sökt bibehålla den proportionen
mellan ordinarie och t. f. förste postvaktmästare, respektive t. f.
förste postiljoner, att omkring 73 av samtliga tjänstemän av lägre grad,
med uppdrag att bestrida viktigare göromål, varit uppförda å ordinarie
stat, under det att Va åtnjutit tillägg till tjänstgöringspenningarna på
sätt ovan nämnts.
Då generalpoststyrelsen i allt vidsträcktare mån anförtrott tjänstemän
av lägre grad mera maktpåliggande göromål och generalpoststyrelsen
är betänkt på att än vidare utvidga deras verksamhetsområde,
lärer lämpligheten bjuda, att ifrågavarande personer i allt större omfattning
efter hand försättas på ordinarie stat. Redan i skrivelse den 7
107
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2.
november 1911 med statförslag för år 1913 uttalade styrelsen den uppfattning,
att varje år borde, om än till mindre antal, överföras å
ordinarie stat sådana postvaktmästare och postiljoner, som innebade
uppdrag1 enligt § 8 avlöningsreglementet.
På grund av vad sålunda anförts ocli då åtskilliga av de vid
1913 års utgång kvarstående t. f. förste postvaktmästare, respektive t. f.
förste postiljoner, kava jämförelsevis hög tjänstålder i sagda egenskap,
har generalpoststyrelsen hemställt, att i 1914 års stat antalet förste
postvaktmästare och förste postiljoner ökas med 30 och sålunda höjes från
560 till 590.
Ett bifall till denna hemställan skulle med nu gällande lönestat
öka avlöningarna till förste postvaktmästare och förste postiljoner med
46,800 kronor. Vinner den av generalpoststyrelsen föreslagna nya
lönestaten Kungl. Majt,:s och Riksdagens godkännande, kommer utgiftsökningen
i nämnda anslag att uppgå till 54,250 kronor.
Dessa respektive kostnadssummor visa emellertid ej den verkliga
ökningen för förste postvaktmästaré och förste postiljoner, enär genom
ifrågavarande tjänstemäns sättande på ordinarie stat inbesparas de tilllägg
till tjänstgöringspenningarna, som, beräknade i vartdera fallet till
5,900 kronor, utgå jämlikt § 8 avlöningsreglementet.
Anslaget till postvaktmästare och postiljoner skulle emellertid —
under förutsättning att antalet dylika funktionärer, i enlighet med
generalpoststyrelsens förslag därom, bibehålies under 1914 vid samma
antal som under 1913 och att sålunda extra tjänstemän av lägre grad
komma att vinna ordinarie anställning i succession efter de till förste
postvaktmästare och förste postiljoner befordrade postvaktmästare och
postiljoner — komma att minskas, i anledning därav att de, som träda
i de befordrades ställe, endast finge åtnjuta minimiavlöning, förslagsvis
med 6,600 kronor å nuvarande och 9,250 kronor enligt ifrågasatt ny
lönestat.
Härförutom bör dock vid beräknande av den kostnad, som uppförandet
å stat av 30 förste postvaktmästare och förste postiljoner med
bibehållande av oförändrat antal postvaktmästare och postiljoner föranleder,
fråndragas ett belopp av 28,800 kronor, som kommer att inbesparas
å anslaget till extra tjänstemän.
De nya 30 förste postvaktmästarna och förste postiljonerna skulle
sålunda i verkligheten föranleda följande kostnad:
108
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
i ~ ~~ ■■■■“ ■ Enligt nuvarande stat: |
Enligt ifrågasatt stat: |
||||
Kr. |
Er. |
Er. |
Er. |
||
| Kostnaden beräknad till... |
46,800 |
Kostnaden beräknad till... |
54,250 |
||
Inbesparingar: |
In hasp ar in gar: |
||||
Arvoden enligt § 8 avlö-ningsreglementet ......... |
5,900 |
Arvoden enligt § 8 avlö-ningsreglementet ......... |
5,900 |
||
Skillnad: avlöning till 30 postiljoner .................. |
0,600 |
Skillnad: avlöning till 30 postiljoner .................. |
9,250 |
||
Arvoden till SO extra tjän-stemän af lägre grad ... |
28,800 |
41,300 |
Arvoden till 30 extra tjän-stemän av lägre grad ... |
28,800 |
43,950 |
Ökning |
5,500 |
Ökning |
10,300 |
Anslaget till förste postvaktmästare och förste postiljoner, utan
ändring i antalet, beräknat för år 1914 till
å nuvarande avlöningsstat......kr. 910,300: —
å ifrågasatt ny stat .................. —: — kr. 1,081,050: —
skulle vid bifall till förestående
förslag om uppförande
å stat av ytterligare
30 dylika tjänstemän, så att
sammanlagda antalet bleve
590, förhöjas med
å nuvarande stat....................... » 46,800: —
å ifrågasatt ny stat ................. —: — » 54,250: —
och sålunda tillsammans utgöra kr.-957,100: — respektive kr. 1,135,300: —
Antalet postvaktmästare
och postiljoner
bibehålles.
Då det måste anses önskvärt, att de tjänstemän, som äro fast placerade,
i all den mån lämpligen ske kan, försättas å ordinarie stat, anser
generalpoststyrelsen, att, om styrelsens gjorda hemställan om ökning
av förste postvaktmästarnas antal bifalles, minskning ej bör göras i
postvaktmästares och postiljoners antal. Någon ökning av antalet synes
icke heller gen eral poststyrelsen, med hänsyn till nedan meddelade uppgift
angående extra tidens längd för de tjänstemän, som stå i tur till
befordran, böra äga rum.
Generalpoststyrelsen föreslår fördenskull, att antalet ordinarie postvaktmästare
och postiljoner för år 1914 bibehålles vid samma antal som
under 1913, eller 1740. Vid bifall härtill skulle i succession efter de
109
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
till högre tjänst befordrade postvaktmästarna och postiljonerna 30 extra
tjänstemän av lägre grad kunna vinna ordinarie anställning.
I september 1912 förefunnos — förutom 269 extra postiljoner utan
fast placering *— sammanlagt ........................................................... 476
biträdande postiljoner och extra postiljoner med fast placering.
Detta sistnämnda antal kan beräknas komma att ökas under
återstoden av år 1912 med..................................................................... 15
och under år 1913 med .............................................................................. 39
• ■■■
vadan detsamma vid utgången av år 1913 kan beräknas utgöra ... 530
Då emellertid enligt Riksdagens beslut från 1913 års ingång komma
att nytillsättas ordinarie tjänstemannabefattningar av lägre
grad till ett antal av ............................................................................. 150
skulle vid utgången av år 1913 komma att förefinnas........................ 380
fast placerade extra tjänstemän av lägre grad.
Dessa vid 1913 års utgång fast placerade tjänstemän kunna beräknas
liava en tjänstetid såsom extra tjänstemän
13 av högst 4 år
35 )) » 3 Va »
57 » » 3 » och
275 » mindre än 3 »
De 30 tjänstemän, som skulle komma närmast i tur till befordran
vid 1913 års utgång, hava en tjänstetid mellan 4 år och 3 år 3 månader.
Vid bifall till vad sålunda ifrågasatts skulle enligt nuvarande lönestat
genom överförandet till förste postvaktmästare respektive förste postiljoner
av 30 äldre tjänstemän av lägre grad och nytillsättning i dessas
ställe av 30 postvaktmästar- och postiljonsbefattningar anslaget till
sistnämnda tjänstemän minskas med 6,600 kronor.
Därest emellertid styrelsens förslag till ny lönestat för tjänstemän
av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar vinner
Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande, skulle minskningen i anslaget
till postvaktmästare och postiljoner under motsvarande förhållande
utgöra 9,250 kronor.
Anslaget i sin helhet till postvaktmästare och postiljoner torde med
nuvarande befattningshavare kunna för år 1914 beräknas till:
no
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
enligt nuvarande lönestat ........ kr. 2,218,200: —
enligt ifrågasatt ny stat ............ —: — kr. 2,499,850: —
Anställas på sätt nu föreslagits
30 postvaktmästare ock posti 1-joner i stället för dylika tjänstemän,
som befordras till förstepostvaktmästare,
respektive
förste postiljoner, böra summorna
minskas, på sätt förut
nämnts med respektive........... )> 6,600: — » 9,250: —
och sålunda utgöra........................ kr. 2,211,600: — resp. kr. 2,490,600: —
Ett bifall till generalpoststyrelsens hemställan om ökat antal förste
postexpeditörer, manliga, postexpeditörer samt förste postvaktmästare
och förste postiljoner skulle, enligt vad förut närmare utvecklats, föranleda
en ökning i det förut för år 1914 beräknade erforderliga anslaget
till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar kr. 8,891,300: —
med:
för 5 förste postexpeditörstjänster...... kr. 18,300: —
» 25 postexpeditörstjänster.................. » 50,000: —
» 30 förste postvaktmästar- och förste
postiljonstjänster........................... » 54,250: — » 122,550:_
Kronor 9,013,850: —
Från sistnämnda summa bör dock dragas ett belopp av » 9,250: —
motsvarande skillnaden i avlöningen till 30 postvaktmästare
och postiljoner, som anställas såsom
ordinarie efter de till förste postvaktmästare och
förste postiljoner befordrade.
Slutbeloppet av de löner och tjänstgöringspenningar,
som för år 1914 beräknas komma att utgå till
de vid distrikts- och lokalförvaltningarna placerade
tjänstemännen, skulle sålunda utgöra ............ kr. 9,004,600: —
vilket innebär en förhöjning med 691,200 kronor i förhållande till motsvarande
belopp för år 1913, 8,313,400 kronor.
in
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Fördelningen av denna förhöjning på de olika befattningsinnehavarna
framgår av efterföljande tabell:
Antal befatt-ningsinne-havare. |
Befattningsinnehavare. |
År 1913. Kronor. |
År 1914. Kronor. |
Ökning år Kronor. |
Minskning Kronor. |
|
År 1913 |
År 1914 |
|||||
6 |
6 |
Postdirektörer................................. |
47,500 |
46,500 |
1,000 |
|
9 |
9 |
Postmästare av klass 1 A ................ |
63,700 |
63,700 |
— |
— |
21 |
21 |
» » » 1 B ................ |
135,500 |
137,000 |
1,500 |
— |
6 |
6 |
Överkontrollörer .............................. |
33,000 |
36,500 |
3,500 |
— |
18 |
18 |
Postmästare av klass 2 A ................ |
106,500 |
108,500 |
2,000 |
— |
7 |
7 |
Förste kontrollörer........................ |
39,000 |
40,500 |
1,500 |
— |
26 |
26 |
Postmästare av klass 2 B ................ |
140,600 |
142,600 |
2,000 |
— |
76 |
76 |
» » » 3.................. |
380,000 |
380,000 |
— |
— |
52 |
52 |
Kontrollörer.................................... |
257,200 |
260,400 |
3,200 |
— |
100 |
100 |
Postmästare av klass 4..................... |
445,000 |
448,200 |
3,200 |
— |
142 |
147 |
Förste postexpeditörer, manliga ......... |
584,000 |
609,000 |
25,000 |
— |
27 |
27 |
» » , kvinnliga ....... |
67,500 |
67,900 |
400 |
— |
830 |
855 |
Postexpeditörer, manliga ................. |
2,396,000 |
2,515,500 |
119,500 |
— |
260 |
260 |
» , kvinnliga.................. |
484,600 |
496,000 |
11,400 |
— |
16 |
16 |
Biträden, kvinnliga ......................... |
26,400 |
26,400 |
— |
— |
f Förste postvaktmästare..................„. |
1 |
|||||
560 |
590 |
[Förste postiljoner ........................... |
\ 917,400 |
1,135,300 |
217,900 |
— |
r Postvaktmästare.............................. |
1 |
|||||
1,740 |
1,740 |
\ Postiljoner .................................... |
12,189,500 |
2,490,600 |
301,100 |
— |
Summa |
8,313,400 |
9,004,600 |
692,200 |
1,000 |
||
Ökning |
— |
— |
691,200 |
— |
Från summan, 691,200 kronor, bör dock för fastslående av det
belopp, som utgör den verkliga utgiftsökningen, dragas de respektive
besparingar i arvoden till extra tjänstemän, som skulle göras vid bifall
till förestående förslag om nya förste postexpeditörer, postexpeditörer
samt förste postvaktmästare och förste postiljoner, nämligen
112
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
för förste postexpeditörerna ..................................................... kr. 7,500: —
» postexpeditörerna .................................................................. » 37,500: —
» förste postvaktmästare och förste postiljoner.............. » 28,800: —
tillhopa kronor 73,800: —
Totalökningen utgör sålunda allenast 617,400 kronor.
Ortstillägg.
Anslaget till ortstillägg för distrikts- och lokalförvaltningarna har
förslagsvis fastställts
år 1912 till.................................................................................. kr. 624,600: —-
» 1913 » ................................................................................. » 750,000: —
Utgifterna å anslaget komma att, enligt vad nu kan beräknas, uppgå
är 1912
för den ordinarie personalen till ............................... kr. 700,000: —
och för den extra » » » 93,000: —
tillhopa kr. 793,000: —
och av 1913
för den ordinarie personalen till ....................................... kr. 730,000: —
» » extra » » » 100,000: —
tillhopa kr. 830,000: —
Att utgifterna åren 1912 och 1913 torde komma att med så betydande
belopp överskrida anslagen, beror till väsentlig del därpå, att
Kungl. Maj:t genom särskilda beslut bestämt, att en del stationsorter
för postpersonalen, däribland Norrköping, Uppsala, Hälsingborg, Karlskrona
och Kalmar, skulle placeras i högre dyrortsgrupp, varigenom
personalen å dessa orter kommit i åtnjutande av ortstillägg eller förhöjt
sådant tillägg.
För år 1914 torde utgifterna böra beräknas
för den ordinarie personalen till
)> d extra » »
................... kr. 755,000: —
................... » 100,000: —
tillhopa kr. 855,000: —
Transport kr. 855,000: —
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
113
Transport kr. 855,000: —
Till sagda belopp bör med anledning av den ökning i
utgifterna, som föranledes av föreslagna ändringar
i avlöningsreglementet, läggas ett belopp av............ d 25,000: —
summa kr. 880,000: —
innebärande en förhöjning av kronor 130,000 i förhållande till anslaget
för år 1913.
Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m.
Under denna titel ingå följande utgifter:
a) arvoden till extra tjänstemän med fast placering och till sådana
extra tjänstemän utan fast placering, som, ehuru de stå till verkets förfogande,
ej innehava tjänstgöringsuppdrag;
b) dispositionsanslag för tillgodoseende av vare sig mera stadigvarande
eller tillfälligare behov av personalförstärkning;
c) anslag för beredande av semesterledighet och sabbatsledighet åt tjänstemän
av högre och lägre grad;
d) vikariatsersättning i anledning av sjukdomsfall för tjänstemän av
högre eller lägre grad, ordinarie eller extra; av detta anslag utgår
också ersättning åt vikarie för tjänsteman av lägre grad, som inkallats
till undervisningskurs.
O
Arvoden åt extra tjänstemän.
Beträffande postverkets extra personal gälla från 1912 års början
i viss mån ändrade bestämmelser. Förutvarande biträdande postexpeditörer
och reservpostexpeditörer hava sammanförts till en grupp
under benämningen extra postexpeditörer. Likaledes hava förutvarande
biträdande postvaktmästare och biträdande postiljoner samt reservvaktmästare
och reservpostiljoner sammanförts till eu grupp under benämningen
extra postiljoner. Av dessa extra tjänstemän innehava somliga,
vilka motsvara förutvarande biträdande tjänstemän, fast placering vid
viss postanstalt. De äro således att anse såsom innehavare av fasta
befattningar. De övriga åter, vilka motsvara förutvarande reservtjänstemän,
sakna sådan fast placering. De anlitas vid semester, sjukdomsfall
och dylikt bland den ordinarie eller fast placerade extra personalen
ävensom vid behov av dennas förstärkning till tjänstgöring vid post
Bihang
till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 käft. 15
114
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.
verket. Det är emellertid avsett, att även åt de extra tjänstemän utan
fast placering, som ställa sig till verkets fulla förfogande, skall beredas,
så vitt möjligt, ständig tjänstgöring. I sådant sjette hava, bland annat,
vidtagits vissa åtgärder, avseende att möjliggöra en begränsning av de
extra tjänstemännens utan fast placering antal till det oundgängligen
nödiga.
Enligt nådigt brev den 30 december 1911 utgå olika avlöningar
till extra tjänsteman dels vid tjänstgöring, dels vid sjukdom och dels
. då han, ehuru han står till verkets förfogande, ej erhållit tjänstgöringsuppdrag.
Vid tjänstgöring utgår till extra postexpeditör arvode, begynnande
med 1,350 kronor för manlig och 1,080 kronor för kvinnlig tjänsteman
och stigande efter två år från antagandet till extra postexpeditör till
1,500 kronor för manlig och 1,200 kronor för kvinnlig tjänsteman,
vartill i förekommande fall kommer ortstillägg, utgående, enligt förut
gällande regler, med 10 respektive 15 procent av arvodet. I enstaka undantagsfall
kan extra postexpeditör tillerkännas högre arvode, dock högst
1,800 kronor för manlig och 1,500 kronor för kvinnlig sådan tjänsteman.
Extra postiljon åter äger vid tjänstgöring åtnjuta arvode, begynnande
med 900 kronor och stigande efter två år till 960 kronor,
ävensom, i förekommande fall, ortstillägg, utgående enligt förut gällande
regler med 180, 120 eller 60 kronor.
Vid sjukdom äger extra tjänsteman med fast placering under högst
sex månader uppbära två tredjedelar av arvodet och, om han är extra
postexpeditör, därjämte, i förekommande fall, hela ortstillägget; under
längre tids sjukdom ankommer det på Kungl. Maj:t att i varje särskilt
fall bestämma, om och till huru stor del arvode må utgå.
Då extra tjänsteman slutligen, ehuru han står till verkets förfogande,
ej erhåliit tjänstgöringsuppdrag, utgår till honom, om han är
extra postexpeditör, en krona om dagen och, om han är extra postiljon,
50 öre om dagen.
Dessa bestämmelser skilja sig från de förut gällande så till vida,
att för extra tjänsteman av högre grad med fast placering den
period, efter vilken rätt till arvodesförhöjning vinnes, räknas, i stället
för från erhållandet av fast placering, från antagandet till extra
tjänsteman,
att extra tjänsteman av högre grad utan fast placering, som förut
vid tjänstgöring erhållit minimiarvodet, numera vid tjänstgöring erhåller
arvode i likhet med sådan tjänsteman med fast placering,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
115
att även extra tjänsteman av lägre grad med fast placering erhållit
rätt till arvodesförhöjning,
att extra tjänsteman av lägre grad utan fast placering, vilken förut
vid tjänstgöring erhållit viss lägre ersättning, numera vid tjänstgöring
uppbär arvode i likhet med dylik tjänsteman med fast placering,
att extra tjänsteman av högre grad med fast placering, vilken
förut fått vid sjukdom behålla d s av arvodet under tre månader, numera
berättigats att vid sjukdom uppbära samma arvodesdel jämte eventuellt
ortstillägg under sex månader,
att även extra tjänsteman av lägre grad med fast placering berättigats
att under samma tid uppbära sjukavlöning samt
att ett mindre s. k. »expektansarvode» tillerkänts extra tjänsteman
utan fast placering, vilken, ehuru han står till verkets förfogande, ej
erhållit tjänstgöringsuppdrag.
Av bifogade tabell (bil. D), utvisande antalet ordinarie och fast
placerade extra tjänstemän samt dispositionsbiträden åren 1902—1912,
framgår, att antalet extra tjänstemän av högre grad med fast placering
under de senare åren stadigt nedgått. Detta förhållande beror till
väsentlig del på det strävande, som under samma tid gjort sig gällande,
att, så vitt möjligt, ersätta tjänstemän av högre grad med tjänstemän
av lägre grad. Antalet extra tjänstemän av högre grad med fast placering
utgör för närvarande 97. Detta antal torde under återstående
delen av år 1912 icke komma att undergå någon väsentlig ändring.
Från 1913 års ingång kommer antalet extra postexpeditörer med
fast placering att ytterligare minskas med 50 till följd därav, att å
nämnda års stat uppförts ytterligare 50 nya ordinarie postexpeditörstjänster.
Antalet extra postexpeditörer med fast placering kan således
vid ingången av år 1913 beräknas utgöra 47.
Någon väsentlig ökning eller minskning av detta antal torde under
åren 1913 och 1914 knappast vara att motse. Visserligen torde posttrafikens
allmänna utveckling komma att kräva anställandet på åtskilliga
håll av flera extra postexpeditörer med fast placering. Särskilt torde
tilläventyrs ett utbyte av en del dispositionsbiträden mot dylika tjänstemän
visa sig erforderligt. Men å andra sidan torde ännu en del tjänsteni
ann abefattningar av högre grad befinnas kunna ersättas med dylika
befattningar av lägre grad. Hela antalet extra postexpeditörer med
fast placering under år 1914 kan således beräknas till omkring 50.
Därest extra tjänstemän av högre grad med fast placering komma
att till detta antal vara anställda under år 1914, komme dessa tjänste
-
116
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
man.
i vitt nu kan förutses, att utgöras till eu mindre del av redan
antagna dylika, vilka innehava arvoden, vardera av i medeltal omkring
1,500 kronor, och återstående delen av redan antagna manliga extra
postexpeditörer utan fast placering, vilka komme att bliva berättigade
till arvoden, vardera av 1,500 kronor. Till avlönande av extra tjänstemän
av högre grad med fast placering skulle alltså under år 1914
erfordras ett belopp av ............................................................ kr. 75,000: —
Därest emellertid generalpoststyrelsens förslag om
uppförande å stat av ytterligare 5 förste postexpeditörsoch
25 postexpeditörstjänster från 1914 års ingång bifalles,
skulle förenämnda belopp, 75,000 kronor, minskas
med................................................................................................. x> 45,000: —
och alltså utgöra allenast
kr. 30,000:
Det belopp, som under den första hälften av år
1912 utbetalats såsom s. k. expektansarvoden till extra
postexpeditörer, uppgår till omkring 850 kronor. För
år 1914 torde alltså böra beräknas såsom dylika arvoden
utgå ett belopp av ............................................................
Antalet extra tjänstemän af lägre grad med fast
placering utgör för närvarande 476, vilket antal under
återstående delen av år 1912 torde komma att ökas med
omkring 15.
Av dessa tjänstemän komma på grund av ökning
från år 1913 i antalet ordinarie postvaktmästare och
postiljoner med 115 ett lika stort antal att befordras,
varjämte i succession efter de i samma års stat upptagna
nya förste postvaktmästare och förste postiljoner
komma att till ordinarie antagas ytterligare 35, vadan
således vid 1913 års ingång kvarstå omkring 340 extra
tjänstemän af lägre grad med fast placering.
På grund av trafikens tillväxt och den fortgående
överflyttningen av göromål från tjänstemän av högre
till tjänstemän av lägre grad torde en ökning av antalet
ifrågavarande tjänstemän för vart och ett av åren 1913
och 1914 med omkring 40 böra antagas bliva erforderlig.
1,700:
Transport kr. 31,700:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
117
Transport kr.
Hela antalet dylika tjänstemän skulle alltså under
år 1914 komma att utgöra 420.
Till dessas avlönande skulle, då en var komme att
bliva berättigad till arvode av 960 kronor, erfordras
ett belopp av 403,200 kronor. Därest emellertid generalpoststyrelsens
förslag om inrättande av 30 nya
förste postvaktmästar- och förste postiljonsbefattningar
bifalles, varigenom 30 extra postiljoner med fast placering
komme att överföras på ordinarie stat, böra från
detta avlöningsbelopp dragas 28,800 kronor, vadan till
återstående 390 extra postiljoner med fast placering
avlöningarna för år 1914 torde kunna beräknas till ett
sammanlagt belopp av ............................................................... »
Expektansarvodena till extra tjänstemän av lägre
grad hava under första halvåret 1912 uppgått till sammanlagt
omkring 5,000 kronor. Det torde kunna antagas,
att dylika arvoden framdeles komma att utgå i
mindre utsträckning än för närvarande. Styrelsen föreslår
därför, att anslaget till expektansarvoden åt nu
ifrågavarande tjänstemän för år 1914 beräknas till ...... »
Dispositionsanslaget, vilket för år 1913 beräknats
till 333,200 kronor, anser generalpoststyrelsen, med
hänsyn till vad ovan anförts, kunna för år 1914 minskas
till ....................................................................................... »
Anslaget för semesterledighet, vilket för år 1913
beräknats till 230,000 kronor, torde, med hänsyn till
den föreslagna utsträckningen av semestern för tjänstemän
av såväl högre som lägre grad samt tillkomsten
av nya befattningar, böra förhöjas, och har generalpoststyrelsen,
efter verkställda uträkningar, föreslagit,
att anslaget sättes till ............................................................... »
Anslaget till sabbatsledighet
Såsom ovan omnämnts, har styrelsen funnit nödigt
vidtaga åtskilliga åtgärder, för att antalet extra tjänste
Transport
kr.
31,700: —
374,400: —
6,000: —
150,000: —
250,000: —
812,100: —
118
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.
Transport kr. 812,100
män utan fast placering må kunna nedbringas. Ett
nedbringande av antalet dylika tjänstemän har nämligen
visat sig vara oundgängligen nödvändigt, ej endast för
att, så vitt möjligt, stadigvarande sysselsättning skulle
kunna beredas samtliga ifrågavarande tjänstemän utan
framför allt för att de skulle kunna inom skälig tid
varda befordrade. Den förnämsta orsaken därtill, att
antalet sådana tjänstemän av lägre grad kommit, att
växa till sådan storlek att dessa önskemål ej kunnat
uppnås, har varit den att till vikarier under sabbatsledighet
för tjänstemän av lägre grad till största delen
anlitats extra tjänstemän av sådan grad utan fast placering.
Sabbatsledighet åtnjutes i regel av tjänsteman
vid postkontor varannan och av tjänsteman vid järnvägspost,
vilken ej åtnjuter regelbundet återkommande
ledighet å stationsorten 24 timmar i följd, var fjärde
sabbatsdag. Trots det styrelsen föreskrivit, att denna
ledighet i all den mån ske kunde skulle beredas vederbörande
genom ändrad tjänstindelning eller annorledes
utan särskild kostnad för postverket, hade antalet vikarier
för sabbatslediga tjänstemän av lägre grad varje
söndag kommit att uppgå till ej mindre än omkring
550 personer, av vilka flertalet utgjordes av extra
tjänstemän av lägre grad utan fast placering. För att
sådana tjänstemän i minsta möjliga mån skulle behöva
anlitas till vikarier för sabbatslediga tjänstemän av lägre
grad, har styrelsen föreskrivit, att järn vägspostpersonalens
av lägre grad sabbatstjänstgöring i allmänhet bör
bestridas av fast anställda tjänstemän vid postkontoren
och dessa i sin ordning ersättas med personer utom
postverket.
Då dessa personer icke på grund af sin sabbatstjänstgöring
vid postverket skulle kunna göra anspråk
att vinna fast anställning vid verket, kunde det förutses,
att de ofta icke skulle åtnöja sig med den ersättning,
som dittills utbetalats för sådan tjänstgöring. Kung!
Maj:t har ock i ovan åberopade nådiga brev medgivit,
att till person utom postverket, vilken för be
Transport
kr. 812,100:
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
119
Transport kr. 812,100:
redande av sabbatsledighet åt posttjänsteman av lägre
grad anlitas till tjänstgöring, må utgå ersättning med
högst fyra kronor för dag. Ehuru styrelsen söker tillse,
att ersättningen icke i annan mån än som finnes nödvändigt
förhöjes utöver den förut utgående, anser styrelsen
likväl anslaget för sabbatsledighet, vilket i 1913
års stat upptagits med ett belopp av 110,000 kronor,
böra i 1914 års stat uppföras med ett belopp av .........
Vikariatsersättningen, som i staten för år 1913 beräknats
till ett belopp av 200,000 kronor, torde, med
hänsyn, bland annat, till de ökade arvoden, som, till
följd av ovan meddelade nya avlöningsbestämmelser för
den extra personalen, numera vid vikariat tillkomma
extra tjänsteman utan fast placering, ävensom de sjukavlöningar,
som enligt samma nådiga brev kunna tillfalla
sådana tjänstemän med fast placering, böra för år
1914 upptagas till..................................................................... » 215,000:
125,000:
Summa kr. 1,152,100: —
vilket belopp synes böra utjämnas till 1,150,000,
innebärande en minskning i förhållande till anslaget för år 1913,
1,423,500, av 273,500 kronor.
Summan av samtliga under avlöningar till distrikts- och lokalförvaltningarna
förekommande anslag utgör för år 1913 kr. 10,486,900: —
Läggas härtill ovan av styrelsen föreslagna förhöjningar,
nämligen:
å anslaget till löner och tjänstgöringspenningar
och å anslaget till ortstillägg ..................................
men från summan härav ...................................
dragés föreslagen nedsättning i anslaget till arvoden
åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m....... » 273,500: —
komma samtliga under avlöningar till distrikts- och
lokalförvaltningarna förekommande anslag att för
..... )) |
691,200: — |
....... )) |
130,000: — |
...... kr. |
11,308,100: — |
år 1914 utgöra
vilket innebär
kronor.
eu
ning
..................................... kr. 11,034,600: —,
förhållande till år 1913 av 547,700
120
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Departements
chefen.
Vad beträffar förste postexpeditörerna ber jag få erinra, att 1907 års
postkommission, efter en utredning angående uppbörd och avgående
och ankommande postförsändelser, föreslog en indelning av postkontoren
i sex klasser samt uppgjorde ett förslag till klassificering av
postkontoren, vilket väsentligen ligger till grund för den nu gällande
klassindelningen. Ifråga om den biträdande personalen vid respektive
postkontor uttalade kommissionen, som föreslog, att förste postexpeditörer
måtte uppföras på ordinarie stat, att dylika förmansbefattningar borde
finnas å samtliga postkontor av första och andra klass, samt hemställde
tillika, att sådana befattningshavare finge placeras även vid några postkontor
inom den föreslagna tredje klassen. Kommissionen gjorde också
upp ett förslag till fördelning av förste postexpeditörer på postkontor
av klasserna 1 och 2, men upptog för klass 3 endast sex postkontor,
icke särskilt angivna.
Dåvarande departementschefen ansåg anordningen att anställa förste
postexpeditörer på postkontor av första och andra klass, vilken ägt
rum sedan 1903 års ingång, redan vara tillräckligt prövad, men att
däremot icke några dylika tjänstemän behövde avses för postkontor
av tredje klassen, samt föreslog i anledning härav en minskning i antalet
ifrågasatta förste postexpeditörer med sex stycken.
Generalpoststyrelsen upplyser nu, att det visat sig önskvärt att på
vissa postkontor av tredje och fjärde klasserna anställa förste postexpeditörer,
under det sådana tjänstemän kunna undvaras å några postkontor
av andra klass. Någon ökning av antalet förste postexpeditörer
skulle icke härigenom erfordras. Då nu klassindelningen av postkontoren
fastställes för en period av 5 år och sålunda icke kan ändras i
samma mån, som rörelsen på de olika postkontoren varierar, samt
grunden för postkontorens klassindelning ej heller fullt sammanfaller
med förmansbehovet, synes det mig icke böra möta något hinder, särskilt
då det ej är fråga om inrättande av några nya tjänster, att tilllåta
placering av förste postexpeditörer även å postkontor av andra
klasser än de två första.
Beträffande anställande av förste postexpeditörer å postrouten
Trälleborg—Sassnitz meddelas följande tablå över antalet under åren
1907—1911 avgående och ankommande värdeförsändelser, som befordrats
över sjöpostexpeditionerna Trälleborg—Sassnitz:
Kung1. Majis Nåd. Proposition Nr 2.
121
Å r. |
Till utlandet avgångna. |
Från utlandet ankomna. |
||||||||
Rek.- brev. |
Assure- rade brev. |
Assu- rerade paket. |
Postför- skott- brev. |
Summa. |
Rek.- brev. |
Assu- rerade brev. |
Assu- rerade paket. |
Postför- skott- brev. |
Samma. |
|
1907 .................. |
344,214 |
7,406 |
3,060 |
1,558 |
356,238 |
79,196 |
6,589 |
17,317 |
31,840 |
184,942 |
1908 ................. |
358,150 |
6,795 |
2,290 |
2,152 |
369,387 |
116,532 |
6,591 |
16,576 |
28,512 |
168,211 |
1909 ................. |
373.022 |
7,155 |
3,244 |
2,128 |
385,549 |
116,571 |
6,390 |
19,558 |
21,400 |
168,919 |
1910................. |
382,772 |
7,592 |
3.550 |
2,211 |
396,125 |
108,737 |
6,306 |
20.254 |
21,434 |
156,731 |
1911.................. |
414,999 |
8,079 |
4,378 |
3,768 |
431,224 |
146,588 |
6,232 |
21,713 |
25,022 |
199,555 |
Förutom ovannämnda försändelser Lava förekommit till behandling,
dels större delen av den till utlandet avgående och från utlandet ankommande
paketpost, som emellertid befordras över sjöposten i s. k.
slutna poster, dels ock större delen av transiterande försändelser till
och från Norge och Finland, av vilka försändelser dock de flesta befordras
i s. 1c. sluten transit, (d. v. s. inneslutna i påsar, som ej öppnas
inom Sverige).
Alla värdeförsändelser handläggas av förste expeditörerna. Då det
är viktigt, att denna vår ojämförligt största internationella postförbindelse
blir mönstergillt skött, är det önskvärt, att den person, som
närmast har överinseendet och ansvaret för skötseln, icke av befordringshänsyn
behöver ombytas alltför ofta, utan kan kvarstanna och förvärva
nödig rutin. Av denna anledning torde det vara nödvändigt att
förvandla de nu såsom ledande funktionärer anställda postexpeditörernas
platser till förste postexpeditörsbefattningar. Att ett antal av 5 stycken
erfordras beror, enligt vad styrelsen meddelat, därpå, att tjänstgöringen
inom dessa sjöpostexpeditioner är fördelad på fem lag, med en förste
expeditör i varje lag.
Ifrågavarande förste expeditörer hava för övrigt sin tjänstgöring kombinerad
med tjänstgöring inom postkupéexpeditioner å linjen Trälleborg
—Malmö—Ålmhult.
Beträffande de nya 25 postexpeditör stjänsterna och 30 förste postvaktmästartjänsterna
samt bibehållande av postvaktmästarbefattningarna
vid det nuvarande antalet är uppenbart, att grundsatsen om befordring
till ordinarie tjänst inom viss tid kan tillämpas allenast i den mån
densamma låter sig förenas med postverkets behov av arbetskrafter.
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 käft. 16
Generalpost
styrelsen.
122 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
De av styrelsen nn framlagda förslagen synas mig ur denna synpunkt
vara riktigt avvägda, och har jag alltså intet att erinra mot desamma.
Yad slutligen angår anslaget till arvoden åt extra tjänstemän,
vihariatsersättning ar m. m. har jag heller ingen erinran att framställa.
Kungl. Maj:ts åberopade beslut den 30 december 1911, varigenom den
extra personalens ställning i löneavseende icke oväsentligen förbättrades,
grundade sig på generalpoststyrelsens uppfattning, att det vore för postverket
fördelaktigare att — i stället för att anställa ett antal extra
tjänstemän, som icke av postverket kunna erhålla full sysselsättning,
men vilkas tid verket i alla fall upptager så mycket, att de anse sig
erhålla anspråk att vinna befordran — använda ett färre antal personer
på ett mera stadigvarande sätt, låt vara mot högre arvode.
3. Övriga anslag.
Generalpoststyrelsen anför härutinnan rörande
Arvoden vid poststationer.
Anslaget har för år 1912 fastställts till 2,000,000 kronor, och
komma utgifterna å anslaget, så vitt nu kan beräknas, att uppgå till
minst 1,900,000 kronor.
För år 1913 är anslaget höjt med 50,000 kronor eller således
till 2,050,000 kronor.
Ersättningen för skötandet av med järnvägsstation förenad poststation,
vilken efter godvilligt åtagande av vederbörande järnvägsförvaltning
handhaves av järnvägsstationens föreståndare, utgår efter någondera av
de i nådigt brev den 3 december 1909 fastställda 15 olika avlöningsklasser
med ett för varje avlöningsklass bestämt årligt arvodesbelopp,
lägst 180 och högst 900 kronor. Härtill kommer för de 10 högsta
avlöningsklasserna ett likaledes till beloppet fixerat s. k. fast biträdesanslag,
lägst 240 och högst 600 kronor. Därjämte har generalpoststyrelsen
bemyndigats att, då särskild anledning därtill föranleder,
beträffande poststation i vilken som helst av avlöningsklasserna 1—15,
förutom ovannämnda fasta biträdesanslag, anvisa särskilt biträdesanslag,
ej överstigande 600 kronor för år.
Såsom sådan särskild anledning må nämnas poststations belägenhet
vid anknytningspunkt för olika järnvägar, poststations egenskap av
123
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
utgångspunkt för landsvägspostföring eller vid poststationen förekommande
nattjänstgöring.
Angående poststation, vid vilken uppbörden för år överstiger
7,000 kronor, bär generalpoststyrelsen bemyndigats att med vederbörande
järn vägsförvaltning, oberoende av ovan angivna grunder, träffa
avtal såväl i fråga om arvodesbelopp som biträdesanslag.
Jämte det Kungl. Maj:t i nådiga brevet den 3 december 1909 förklarat,
att på generalpoststyrelsens bestämmande skall ankomma, till vilken av
förenämnda 15 avlöningsklasser, varje särskild station skall bånföras,
har Kungl. Maj:t tillika förklarat hinder icke möta för generalpoststyrelsen
att träffa överenskommelse med dels järnvägsstyrelsen,
dels ock enskilda järn vägsförvaltningar, som så önska, angående handhavande
av postgöromål vid järnvägsstation i huvudsaklig överensstämmelse
med fastställt formulär till överenskommelse, innebärande
att ersättningen för handhavandet av poststationerna vid en järnvägsförvaltning
utbetalas i samlad summa till förvaltningen kvartalsvis i
stället för månadsvis till varje station.
Avlöningsreglering för järnvägspoststationerna, omfattande numera
5-års period, verkställdes under år 1909 för tillämpning under 1910—
1914. I denna reglering ingingo samtliga dylika poststationer, sona
trätt i verksamhet före 1908 års ingång och rörande vilka erforderlig
statistik för bedömande av poströrelsens omfattning förelåg.
Med anledning av framställning från poststationsföreståndarnas sida
och i syfte att vinna en i möjligaste mån rättvis reglering av ersättningen
vid sistnämnda stationer togs vid nämnda reglering hänsyn till
alla på bedömandet av poströrelsens omfattning inverkande, faktorer,
sålunda ej blott till postuppbördens storlek, utan även till. antalet
behandlade försändelser, beloppet av in- och utbetalade postanvisningsmedel,
det angivna värdet å behandlade försändelser samt antalet vid
poststationen verkställda tidningsabonnemang; varjämte, som förut
nämnts, särskilda biträdesanslag beviljades med hänsyn till vissa, arbetet
vid respektive poststationer förtyngande omständigheter.
I de reglerade arvodena och fasta biträdesanslagen, som sålunda
i varje fall, oavsett om särskild överenskommelse av ovan angivna
beskaffenhet träffats med vederbörande järnvägsförvaltning eller icke,
fastställas efter det faktiska postarbetets storlek, vidtages icke .ändring
under ovannämnda femårsperiod. Någon ökning av anslaget till arvoden
vid poststationer av sådan anledning erfordras alltså icke .för år 1914.
Däremot plägar beträffande poststationer, som icke ingått i den
allmänna regleringen, verkställas efterreglering enligt de allmänna
124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
grunderna, sedan poststationerna varit i verksamhet under minst ett
kalenderår.
Då en med järnvägsstation förenad poststation nyöppnas och man
naturligen icke alltid kan med någon större grad av sannolikhet
bedöma det blivande postarbetets omfattning, måste ersättningsbeloppen
bestämmas mera försöksvis. Om erfarenheten inom kortare eller längre
tid emellertid visar, att rörelsen blivit av avsevärt större omfattning
än vid poststationens öppnande kunde förutses, verkställes också omreglering
av ersättningen.
Slutligen har understundom, med hänsyn till nya sig företeende
omständigheter, ansetts rättvist och billigt att förhöja det vid reglerad
poststation anvisade särskilda biträdesanslaget.
Allt detta föranleder givetvis ökning av utgifterna å anslaget.
Ersättningen för handhavandet av med järnvägsstation ej förenad
poststation, s. k. lantpoststation, regleras däremot icke enligt några på
förhand bestämda normer. Denna fråga — som 1907 års postkommission
jämväl upptog till behandling, därvid den dock icke ansåg sig
böra ifrågasätta någon dylik allmän reglering, enär densamma skulle
dels onödigt kostsam för postverket, dels ock i vissa fall tämligen
bliva vansklig, då nämligen bestämmandet av ersättningen till dessa
poststationsföreståndare givetvis måste röna en viss inverkan av lagen
om. tillgång och efterfrågan — har sedermera, jämlikt ovannämnda
nådiga brev den 3 december 1909, varit föremål för Kungl. Majrts
beslut.
Föreståndare för lantpoststation anställes medelst kontrakt (gällande
instruktion för generalpoststyrelsen, § 43). Såsom ligger i sakens
natur, antages därvid icke utan vidare, ifall flera sökande till befattningen
anmält sig, den minstbjudande, utan det tillses noggrant, att,
även om ersättningsbeloppet blir högre, till poststationsföreståndare
städse antages den för befattningen i alla avseenden lämpligaste och
som är i tillfälle att erbjuda väl belägen och i övrigt tjänlig lokal för
poststationen.
Med anledning därav att på senare åren framkommit åtskilligt
klander för att postverket skulle vid tillsättande av poststationsföreståndarbefattning
hava obehörigen använt det s. k. entreprenadsystemet,
har generalpoststyrelsen i detta sammanhang meddelat, att i
allmänhet anbud å poststationsföreståndarbefattning under hand införskaffas
genom personliga hänvändelser eller genom förmedling av
kommunala myndigheter eller andra för saken intresserade personer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
125
Offentligt utbjudande av befattningen kommer mycket sällan till användning'',
i regel icke under andra förhållanden, än då lämpligt eller skäligt
anbud ej på ovannämnda sätt kunnat införskaffas och för att av
sådan anledning icke behöva indraga poststationen.
För övrigt lärer fall nog kunna tänkas, då ett offentligt kungörande
av befattningen kan var önskvärt för att bereda vederbörande tillfälle att.
anmäla sig, så att postverket må kunna erhålla den ur alla synpunkter
lämpligaste poststationsföreståndaren, vilken annars måhända icke ägt
kännedom om att poststationsföreståndarbefattningen var ledig.
I hur ringa mån offentligt utbjudande numera anlitas torde framgå
därav, att av 168 under år 1911 tillsatta poststationsföreståndarbefattningar
endast 32 (19 %) varit föremål för offentligt utbjudande,
under det att 136 (81 %) blivit tillsatta efter under hand införskaffade
anbud.
Särskilt på senare tiden har generaipoststyrelsen haft sin uppmärksamhet
inriktad på att tillse, att, allt eftersom arbetet å en lantpoststation
ökas, poststationsföreståndarna må erhålla en efter måttet av
deras arbete och ansvar avpassad ersättning, med hänsyn jämväl tagen
till beskaffenheten av den tillhandahållna poststationslokalen. Sålunda
har generalpoststyrelsen under gällande kontraktstid tilldelat poststationsföreståndare,
såväl efter som utan föregående ansökan, ganska
avsevärda förhöjningar i ersättningsbeloppen.
Exempelvis har generalpoststyrelsen under år 1911 medgivit
ersättningsförhöjning i 149 olika fall (motsvarande 9,7 % av antalet
vid nämnda års början förefintliga lantpoststationer, 1,529) med sammanlagt
22,680 kronor för år räknat.
Redan sedan lång tid tillbaka har generalpoststyrelsen därjämte
tillämpat den principen att tilldela sådana poststationsföreståndare, som
en avsevärd lång tid oförvitligt tjänstgjort i sådan befattning,. ett personligt
tilläggsarvode, att årligen utgå med belopp, varierande mellan
50 och 100 kronor för år. Förut har i allmänhet fordrats en tjänsteålder
av 30 år för att tilldelas dylikt personligt tilläggsarvode. Numera
har generalpoststyrelsen dock nedsatt denna ålder till 25 år. Under
år 1911 beviljades personliga tilläggsarvoden åt 46 poststation sföreståndare
med tillhopa 3,525 kronor för år. Sammanlagt utgår i dylika
arvoden till över 100 poststationsföreståndare ett belopp av omkring
10,000 kronor för år
Yäl är det sannt, att avlöningen till lantpoststationsföreståndare i
allmänhet understiger avlöningen vid jämförliga, med järnvägsstation
126
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
•förenade poststationer, och anledningen till detta förhållande torde få
sökas i följande omständigheter: dels de vid järnvägspoststation i allmänhet
förekommande långt flera postförbindelserna, dels järnvägsstationsföreståndarnas
i allmänhet jämförelsevis högre kvalifikationer för
poststationsföreståndarbefattnings skötande, dels ock de å landsbygden
vanligen rådande lägre levnadskostnaderna och därav betingade mindre
höga anspråk å ersättning för arbetsprestationer i allmänhet. Men i
icke mindre än inemot 200 fall överstiger dock avlöningen till lantpoststationsföreståndare
det belopp, som skulle utgå efter samma regleringsprinciper
som till järnvägspoststationsföreståndare, och detta med ej
oväsentliga belopp. I betraktande härav torde den skillnad i ersättningen
vid med järnvägsstation förenade poststationer och vid lantpoststationer,
som för närvarande existerar, icke i och för sig få anses
anmärkningsvärt stor.
Eu reglering på en gång av ersättningen vid lantpoststationer
skulle, på sätt framgår av vad ovan antytts, åsamka postverket högst
betydande utgifter och måhända i ej så få fall leda till att postverket
icke allt fortfarande skulle kunna i samma utsträckning som hittills
tillgodose allmänheten med poststationer utan kanske till och med
tvinga postverket till indragning av redan befintliga sådana.
Likaså skulle från poststationsföreståndarnas sida framställt krav
på särskild hyresersättning, vilken fråga jämväl behandlats av Kungl.
Maj:t, senast jämlikt nådiga brevet den 3 december 1909, och lämnats
utan bifall, till sina konsekvenser genom den särdeles stora kostnadsökning,
som postverket därigenom skulle komma att få vidkännas,
ytterligare bidraga till att försvåra landsbygdens förseende med poststationer.
Under förutsättning av bibehållande av de hittills tillämpade principerna
för ersättningens bestämmande vid poststationer samt för att
postverket må kunna framgent i all skälig och möjlig grad bereda
ersättningsförliöjning- vid poststation — såväl lånt- som järnvägspoststation
— samt med avseende fäst därpå att i samband med öppnande
för trafik av nya järnvägslinjer (vilket torde komma att försiggå i
ganska stor utsträckning under de båda åren 1913 och 1914) poststationer
böra inrättas i förening med nyöppnade järnvägstrafikstationer
samt slutligen för att kunna tillmötesgå jämväl övriga berättigade
anspråk på inrättande av nya poststationer, har generalpoststyrelsen
ansett sig böra föreslå, att anslaget till arvoden vid poststationer må
för år 1914 förhöjas med 100,000 kronor och sålunda sättas till 2,150,000
kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
127
Arvoden åt frimärks för sälj are.
För år 1912 torde utgifterna å anslaget, som i sfaten för detta år
upptagits till 55,000 kronor, komma att uppgå till 65,000 kronor; således
10,000 kronor utöver anslaget.
I staten för år 1913 höjdes anslaget till 75,000 kronor. Detta
belopp lärer vara tillräckligt för bestridande av de å anslaget förekommande
utgifter.
_ I avlåten särskild skrivelse den 23 oktober 1912 med förslag till
utgifter för kapitalökning beträffande postverket för år 1914, som av
mig . denna dag anmälts, har generalpoststyrelsen i fråga om anslaget
till inköp av inventarier, bland annat, hemställt om nödiga medel för
anskaffande av frimärksautomater. Såsom generalpoststyrelsen därvid
omförmälde, skulle den utgift, som drabbar postverket för inköp av
frimärksautomater, komma att åtminstone så småningom i väsentlig del
återvinnas därigenom, att ett flertal frimärksförsäljningsställen skulle
kunna indragas och en däremot svarande minskning i postverkets
kostnad för frimärksförsäljningen vinnas. Arvodet till en del frimärksförsäljare
— 2 % å inköpta frankotecken — skulle nämligen, i den
mån automater komme att tagas till användning, kunna besparas postverket.
Då emellertid frågan ännu ej är slutligt behandlad och den
antydda besparingen i allt fall allenast är att förvänta så småningom
framdeles, anser generalpoststyrelsen sig icke nu böra föreslå någon
nedsättning i det för år 1913 fastställda anslaget till arvoden åt frimärksförsäljare,
utan hemställer, att anslaget måtte sättas för år 1914 till
samma belopp som för år 1913 eller 75,000 kronor.
Gratifikationer m. m. åt tjänstemän.
Anslaget har förgår 1913 fastställts till 20,000 kronor. Generalpoststyrelsen
finner ej anledning att för år 1914 ifrågasätta någon
ändring i anslagsbeloppet.
Understöd åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket eller
anlitats i dess ärenden.
Uti postkommissionens betänkande har kommissionen erinrat därom,
att föreståndare för sadana poststationer, som ej äro förenade med
128
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
järnvägsstationer, eller s. k. lantstationer, vore bundna vid postverket
allenast genom personliga kontrakt och dittills icke tillerkänts något
understöd av postmedlen vid avgång från föreståndarbefattningen. Ur
flera synpunkter, ej minst ur postverkets, syntes det emellertid kommissionen
vara angeläget, att föreståndare för sådan poststation kunde
efter längre tids tjänstgöring avgå från sin befattning med understöd
av postmedel. Ett dylikt understöd vore så mycket mera berättigat,
som dessa poststationsföreståndare fyllde en fullkomligt ordinarie uppgift
inom postverket; för en del av dem, om också ej för flertalet, utgjorde
till och med poststationens handhavande den huvudsakliga sysselsättningen.
Kommissionen hade i förevarande hänseende tänkt sig, dels
att ålderdomsunderstöd skulle tilldelas lantstationsföreståndare, som,
efter att hava innehaft sin befattning under minst 25 år, från befattningen
avginge och visade sig vara i behövande omständigheter, dels
ock att detta understöd lämpligen skulle beräknas till 50 procent av
det en var senast tillerkända arvode.
I sammanhang härmed föreslog kommissionen jämväl, att understöd
till liknande belopp skulle utgå till lantbrevbärare, som efter SO års
tjänst avginge och befunne sig i behövande omständigheter, ävensom
att understöd skulle utgå till tjänsteman vid postverket eller annan
person, som under sysselsättning för postverkets räkning träffades av
olycksfall eller eljest lede skada.
I anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 1
till 1909 års Riksdag, att ett anslag å 20,000 kronor måtte i postverkets
stat för år 1910 uppföras under rubrik: »understöd åt personer,
som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden».
Riksdagen biföll detta förslag, och har därefter samma anslag
även uppförts i postverkets stater för åren 1911, 1912 och 1913. Utbetalningarna
av anslaget hava emellertid icke uppgått till de av kommissionen
beräknade belopp, varefter anslagets storlek bestämdes. Under
de första två åren hava dessa utbetalningar uppgått till följande belopp:
år 1910. |
å |
r 1911. |
|||
till poststationsföreståndare..... |
........... kr. |
240: — |
kr. |
4,005: |
— |
» lantbrevbärare..................... |
............ » |
150: — |
» |
657: |
50 |
tillfälliga understöd ................... |
........... » |
115: — |
» |
153: |
— |
Kronor |
505: — |
kr. |
4,815: |
50 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
129
För närvarande skola jämlikt Kungl. Maj:ts beslut ifrån anslaget
utgå årliga understöd till nedannämnda belopp:
till poststationsföreståndare .................................... kr. 3,786: 25
» lantbrevbärare ........................................................ » 775: —
Kronor 4,561: 25
Anledningen till att de till poststationsföreståndare utbetalta beloppen
under år 1911 uppgå till högre belopp än under år 1912 är
den, att viss del av 1911 års belopp avser året 1910, fast den ej hunnit
utbetalas förr än under det följande året.
De sålunda hittills vidtagna åtgärderna för anordnande av ålderdomsunderstöd
till poststationsföreståndare anser generalpoststyrelsen
ingalunda böra betraktas såsom slutgiltiga utan mera såsom ett första
försök. I denna riktning bar generalpoststyrelsen käft tillfälle uttala
sig redan i skrivelse den 3 december 1910 angående ålderdomsunderstöd
åt åtskilliga poststationsföreståndare, vari styrelsen, bland annat, anfört,
att de nuvarande bestämmelserna angående ålderdomsunderstöd till
poststationsföreståndare väl endast finge anses såsom ett första steg i
riktning däremot, att postverket bleve i tillfälle att, sedan verket i sin
tjänst använt poststationsföreståndarna under deras krafts dagar, i
utsträckt mån tillgodose dem med ekonomiskt understöd på deras ålderdom,
vilket enligt styrelsens övertygelse, utom det att det vore en gärd
av rättvisa och billighet, även skulle vara till verkets fromma och i
dess sanna intresse. Sedan understödsbestämmelserna nu under loppet
av några år varit i tillämpning, anser generalpoststyrelsen tiden vara
inne att hos Kungl. Maj:t föreslå den i nyssnämnda skrivelse såsom
önsklig antydda utvidgning beträffande grunderna för understödens utgående.
Att beloppen av dessa understöd i många fall äro otillräckliga
torde vara uppenbart; så t. ex. hava, med anledning av bestämmelsen
att understöd ej får utgå till högre belopp än 50 % av senaste arvode,
två f. d. poststationsföreståndare ej kunnat få större årligt understöd än
150 kronor vardera, och båda befunno sig i synnerligen fattiga omständigheter.
Då understöden fortfarande synas böra beräknas i förhållande
till det arvode, vederbörande åtnjutit, anser generalpoststyrelsen
en höjning av procenttalet vara av behovet påkallad, och torde understöden
lämpligen böra utgå med högst två tredjedelar av det vederbörande
senast tillkommande arvode, vilket jämlikt nådigt brev den 3
december 1909 ej må överstiga 900 kronor för år.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft.
17
130
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
Då, såsom nyss nämndes, flera poststationsföreståndare enligt nu
gällande beräkningsgrunder erhållit understöd till synnerligt låga belopp,
och bland dessa åtskilliga befinna sig i särdeles ömmande omständigheter,
synes billigheten bjuda, att, därest eu förhöjning för beräknandet
av ålderdomsunderstöd varder beslutad, denna även måtte komma äldre
understödstagare till godo, räknat från och med 1914 års ingång.
Enär för närvarande ålderdomsunderstöden endast få utlämnas till
dem, som befinna sig i behövande omständigheter, har generalpoststyrelsen,
på grund av vederbörandes ekonomiska förhållanden, till erhållande
av understöd ej kunnat föreslå mången poststationsföreståndare,
ehuruväl, såsom styrelsen i sin förberörda skrivelse den 3 december
1910 framhållit, styrelsen — särskilt vad anginge vissa pensionerade
folkskollärare — ansåge dem vara för det nitiska och plikttrogna arbete,
som de utfört i postverkets angelägenheter, väl förtjänta att komma i
åtnjutande av den erkänsla från statsverkets sida, som ett understöd
skulle innebära. Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att det föreskrivna
villkoret »visas vara i behövande omständigheter» bör något
mildras, och föreslår, att det förändras till »befinnes vara i behov av
understöd». För postverket skulle det emellertid därjämte vara av stor
vikt, att generalpoststyrelsen bereddes tillfälle att av nu ifrågavarande
fasta anslag, i den man det icke toges i anspråk för ålderdomsunderstöd,
kunna i de fall, då ålderdomsunderstöd icke utginge, men styrelsen
ändock prövade förhållandena därtill föranleda, tilldela poststationsföreståndare
i allmänhet, som tjänstgjort under längre tid, minst
25 år, vid avgången en erkänsla i form av gratifikation, att utgå under
hans återstående livstid. Genom en dylik anordning är det styrelsens
förvissning, att poststationsföreståndarna skulle känna sig fastare bundna
vid verket och med ännu större intresse ägna sig åt arbetet för detsamma
än för närvarande. Bristen av en dylik bestämmelse har under
de gångna åren kraftigt framträtt, i det styrelsen under nuvarande förhållanden
varit förhindrad att utbetala dylik gratifikation i många fall,,
där billigheten uppenbarligen krävt detta och stort behov därav förelegat.
Något större gratifikationsbelopp kan dock naturligen ej gärna
komma i fråga, då ett sådant, på grund av det stora antalet poststationsföreståndare,
komme att kräva allt för stora summor. Av samma
skäl synes även ej vara möjligt att utöver ett bestämt mindre belopp
anordna olika klasser med högre belopp. Gratifikationsbeloppet torde
därför lämpligen böra bestämmas till 100 kronor, dock att, därest det
till poststationsföreståndare senast utgående arvode ej uppgår till detta
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 131
belopp, gratifikationen ej skulle bestämmas till högre belopp än arvodet.
Gratifikation skulle kunna tillgodokomma en var poststationsföreståndare,
sålunda föreståndare ej blott för lantpoststation utan även för järnvägspoststation.
För närvarande finnas såsom poststationsföreståndare anställda sammanlagt
294 personer, vilka kunna blicka tillbaka på en minst 25-årig
posta! verksamhetstid; av dessa äro 140 föreståndare för lantstationer
och 154 för järnvägsstationer.
Helt visst kommer emellertid flertalet av dem, även om nu ifrågasatta
gratifikation av 100 kronor och höjning av ålderdomsund erstödet
beviljas, att fortfarande kvarstå i sina tjänstebefattningar åtskilliga år.
Från nu omhandlade anslag utbetalas ävenledes, såsom ovan omnämnts,
ålderdomsunderstöd åt lantbrevbärare, nämligen efter 30-årig
tjänstetid till högst 50 % av senast utgående ersättning. Samma skäl,
som ovan anförts för höjande av ålderdomsunderstöden till lantstationsföreståndarna
från hälften av arvodet till två tredjedelar därav, synas
jämväl tala för en liknande höjning av lantbrevbärarnas ålderdomsunderstöd.
l)å någon anledning icke finnes att för dessa senare fastställa
en längre tjänstetid än för föreståndarna, böra även lantbrevbärare, som
avgå efter att hava tjänstgjort 25 år, kunna, om de befinnas vara i
behov av understöd, erhålla årligt ålderdomsunderstöd.
Med stöd av det ovan anförda har generalpoststyrelsen, med instämmande
av de sakkunniga, hemställt,
att nu ifrågavarande anslag, som torde böra benämnas understöd
m. m. åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats
i dess ärenden, måtte för år 1914 bestämmas till enahanda belopp,
som finnes upptaget i staten för år 1913, eller 20,000 kronor;
att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt
anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att
hava tjänstgjort minst 25 år, från berörda anslag må, därest den avgångne
befinnes vara i behov av understöd, till honom utbetalas årligt
ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst vad som motsvarar
två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått från postverket,
samt att general poststyrelsen berättigas att, i den mån anslaget i
fråga icke tages i anspråk för utbetalande av dylikt ålderdomsunderstöd,
i de fall då generalpoststyrelsen prövar förhållandena därtill föranleda,
till poststationsföreståndare i allmänhet, vilken, utan åtnjutande
av ålderdomsunderstöd, avgått från sin befattning efter av att hava
tjänstgjort likaledes minst 25 år, utbetala gratifikation av etthundra
132
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
kronor att årligen utgå under hans återstående livstid, dock att gratifikationsbelÖppet
icke i något fall må överstiga senast innehavda arvodesbelopp.
Härmed skulle anslagsbeloppet under övriga anslag för år 1913,
sammanlagt 2,165,000 kronor, för år 1914 uppgå till 2,265,000 kronor.
Vad först angår anslaget till arvoden vid poststationer så är beloppet
av arvodena vid järnvägspoststationerna bestämt med bänsjm
till den av 1907 års postkommission verkställda utredning och till det
av nämnda kommission föreslagna maximibelopp, 900 kronor.
I fråga om lantpoststationernas föreståndare framhöll kommissionen,
att vissa skäl talade för en förbättring av deras avlöningsförmåner, så att
de erhölle en efter måttet av sitt arbete och ansvar avpassad ersättning.
Därvid borde också hänsyn tagas till deras skyldighet att tillhandahålla
lokal och att sörja för dess uppvärmning m. m. samt till beskaffenheten
av den lokal, de tillhandahölle för ändamålet. Kommissionen
tänkte sig dock icke någon allmän reglering av lantpoststationsföreståndarnas
avlöningsförhållanden, särskilt på grund av därmed förbundna
kostnader. Kommissionen förordade slutligen, att dylika poststationsföreståndare,
som under någon längre tid oförvitligt bestritt sina åligganden,
skulle kunna tillerkännas personliga tilläggsarvoden.
Styrelsen meddelar nu, att styrelsen verkställt åtskilliga förhöjningar
i de genom gällande kontrakt fastställda arvoden.
I några till mig inkomna framställningar hava också yrkanden
framställts om förbättrade arvoden vid poststationerna, varjämte missnöje
kommit till synes över sättet för postarvodes utbetalande vid en
del järnvägar. De sålunda väckta frågorna äro emellertid av den räckvidd,
att all möjlig varsamhet måste iakttagas, och de kunna ej heller
fristående för sig bedömas. För närvarande har jag emellertid icke
annat uttalande att göra i förevarande ämne, än att jag icke har någon
erinran mot den förhöjning i anslaget till poststationer, som ifrågasatts
av generalpoststyrelsen.
I fråga om anslaget till understöd m. m. åt i postverkets tjänst
förut anställda personer påkallar styrelsen ingen höjning. De av styrelsen
föreslagna ändringarna beträffande understöden och gratifikationerna
torde jag framdeles få anmäla för Kung! Maj:t. Jag vill dock
redan nu nämna, att syftet med de föreslagna ändrade bestämmelserna
synes mig vara i hög grad behjärtansvärt.
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 133
Totalsumman av anslagen till avlöningarna är i staten för år 1913
upptagen till ...................................................................... kr. 13,140,200: —
De av mig nu föreslagna höjningarna i anslagen
utgöra:
till generalpoststyrelsen........................... kr. 11,100: —
» distrikts- och lokalförvaltningarna » 547,700: —
samt å övriga anslag ............................ » 100,000: —- » 658,800:_
Anslagen till avlöningar för år 1914 skulle enligt
denna beräkning komma att sluta å ett belopp av......... kr. 18,799,000: —
B. Övergångsstat.
1. Gen eral posts ty rel sen.
Beträffande generalpoststyrelsen erinrar jag, att 1909 års Riksdag
i enlighet med Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning medgav, bland
annat, att postdirektören Carl Axel Hasselrot, därest han vid 1910
års början inginge på 1910 års avlöningsstat och tillträdde befattningen
såsom chef för det omorganiserade Stockholmsdistriktet, ägde att, så
länge han kvarstode å denna befattning eller vid annan befattning,
som vore jämförlig med eller högre än berörda chefsbefattning, på
övergångsstat uppbära, intill dess Hasselrot i laga ordning undfinge
avsked med pension, ett personligt lönetillägg, vilket dock icke skulle
grundlägga rätt till högre pension, med så stort belopp, att hans avlöning
komme att sammanlagt utgöra 13,000 kronor för år.
På grund härav har Hasselrot, vars avlöning såsom postdirektör
utgjort 8,000 kronor för år, alltsedan år 1910 å övergångsstat (under
»2. distrikts- och lokalförvaltningarna») såsom personligt avlöningstillägg
åtnjutit 5,000 kronor för år.
Den 11 oktober 1912 har Kungl. Maj:t konstituerat och förordnat
postdirektören Hasselrot att från och med den 1 november samma år
vara byråchef i generalpoststyrelsen. Såsom byråchef kommer Hasselrot
att, därest det nu avgivna förslaget till nytt avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postverket bifalles, å 1914 års stat i avlöning årligen
uppbära 9,000 kronor.
I anledning därav skall förenämnda, Hasselrot å övergångsstat tillkommande
personliga avlöningstillägg minskas med 1,000 kronor och
sålunda utgöra 4,000 kronor, varjämte avlöningstillägget skall över
-
134 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2.
flyttas från »2. distrikts- och lokalförvaltningarna)) till »1. generalpoststyrelsen)).
Vid bifall till mitt ovan framställda förslag om inrättande av en
personlig verkmästarbefattning för Ernst Vilhelm Nyberg torde å styrelsens
övergångsstat uppföras avlöning till Nyberg med 4,200 kronor.
En av de i 1913 års övergångsstat upptagna 10 tjänstemän i l:a
lönegraden har numera avgått ur postverkets tjänst. Det för ifrågavarande
tjänstemän i samma stat uppförda belopp, 37,500 kronor, bör
alltså minskas med det till denne utgående avlöningsbelopp, 3,500
kronor, och således nedsättas till 34,000 kronor.
Det i övergångsstaten upptagna anslaget till arvoden åt extra tjänstemän
— för beredande av möjlighet för en del av de amanuenser och
extra tjänstemän, som före den med 1910 års ingång genomförda omorganisationen
av generalpoststyrelsen vunnit anställning bos styrelsen,
att kvarstanna i sina befattningar — bar för år 1913 nedsatts från
30,000 kronor till 14,000 kronor. Antalet hos generalpoststyrelsen anställda
dylika tjänstemän, som år 1911 utgjorde 9, bar nu sjunkit till 6.
Dessas avlöning utgör tillhopa 9,100 kronor. Ifrågavarande anslag kan
sålunda för år 1914 nedsättas till sistnämnda belopp.
Förenämnda anslag skulle således för år 1914 uppgå
till sammanlagt ............................................................................ kr. 51,300: -
De »under A upptagna avlöningar» — nämligen sådana,
som innehållas för vissa i avlöningsstaten upptagna
tjänster, vilka skola hållas obesatta, så länge tjänstemän
å övergångsstat kvarstå — äro i staten för år 1913 upptagna
till 48,100 kronor och avsågo avlöningar till 10
förste postexpeditörer i stället för å övergångsstaten upptagna
10 tjänstemän i l:a graden samt till 2 manliga
och 2 kvinnliga postexpeditörer i stället för de 9 extra
tjänstemän, som kvarstodo å övergångsstat. Tjänstemännen
i l:a lönegraden hava nu minskats till 9 och de extra
tjänstemännen å övergångsstat till 6. På grund därav
hava tillsatts en förste postexpeditörstjänst samt en kvinnlig
postexpeditörstjänst. Det för år 1913 upptagna belopp,
48,100 kronor, bör därför minskas med avlöningsbeloppet
för de sålunda nu tillsatta tjänster, tillhopa i
runt tal 5,500 kronor, och beloppet sättas till.................... » 42,600: —
Återstå således kr. 8,700: —
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
135
Avlöningen till 1 kammarskrivare upptages med
samma belopp som för år 1913.............................................. kr. 1,600: —
Summan............................................................................... kr. 10,300: —
utgör alltså det slutbelopp, vartill övergångsstaten för
generalpoststyrelsen skulle uppgå för år 1914.
Slutsumman i 1913 års stat, 5,000 kronor, ökas sålunda med
5,300 kronor.
2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.
Beträffande övergångsstaten för distrikts- och lokalförvaltningarna
erfordras icke några andra ändringar än de, som föranledas dels därav
att, såsom förut nämnts, det Hasselrot tillkommande personliga avlöningstillägget
skall överflyttas till »1. Generalpoststyrelsen)), dels ock
därav att två av de i övergångsstaten upptagna postmästare av klass
2 B, vardera med avlöning av 5,500 kronor, före slutet av år 1913
torde avgå med pension. På grund bärav bör övergångsstaten, för år
1913 upptagen till 82,850 kronor, minskas med 16,000 kronor och således
bestämmas till 66,850 kronor. Samtidigt bör sammanlagda beloppet
av de jämväl beträffande distrikts- och lokalförvaltningarna »under
A upptagna avlöningar» minskas med 10,000 kronor, utgörande
avlöningen till två postmästare av klass 3, till 58,300 kronor (1913
utgjorde motsvarande belopp 68,300 kronor).
Slutsumman för distrikts- och lokalförvaltningarna, i 1913 års övergångsstat
upptagen till 25,050 kronor, skulle i följd av ovan angivna
ändringar för år 1914 belöpa sig till ................................. kr. 19,050: —
Lägges härtill anslaget för generalpoststyrelsen......... » 10,300:
skulle anslaget å övergångsstaten i dess helhet, i 1913
års stat fastställt till 30,050 kronor, för år 1914 belöpa
sig till........................................................................................... kr. 29,350: -
Detta mitt förslag innebär en minskning av 700 kronor i senast
fastställda anslag.
C. Pensioner.
Anslagen å senast fastställda pensionsstat uppgå till kr. 312,755:
Generalpoststyrelsen har nu anmält, att till följd
av dödsfall höra avföras de pensionsbelopp, som skulle
hava utgått till: ______ ___
Transport kr. 312,755:
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
f. d. |
postbetjänten P. J. Mentzer ............... |
kr. |
300 |
— |
)> |
postmästaren J. A. Strömberg ......... |
b |
2,400 |
— |
» |
postexpeditören F. L. Gustafsson ... |
D |
1,950 |
— |
)> |
postmästaren F. L. Svenonius........... |
B |
3,200 |
— |
)> |
postmästaren C. A. L. Montell ........ |
)) |
3,200 |
— |
)) |
postmästaren J. Victoria .................. |
B |
2,800 |
— |
)) |
postbetjänten A. M. L. Carlsson...... |
B |
600 |
— |
B |
kontrollören A. F. Elmstein .............. |
B |
3,000 |
— |
B |
postmästaren L. E. Carlgren............. |
B |
2,600 |
— |
B |
postbetjänten N. J. Magnusson ......... |
B |
800 |
— |
)> |
postbetjänten P. G. Söderlund........... |
B |
780 |
— |
)) |
postexpeditören A. B. E. Ringertz.. |
B |
2,530 |
— |
}) |
postföraren A. J. Johansson............... |
B |
300 |
— |
)) |
poststationsföreståndaren A. M. M. |
)) |
200 |
|
avlidna postinspektören i Jönköping |
B |
75: — |
Transport kr. 312,755: —
24,735:
Till återstående..................................................................
böra läggas de i senaste pensionsstat ej upptagna pensioner,
som jämlikt nedan angivna nådiga brev blivit
tillerkända följande personer, nämligen:
kr. 288,020:
f. d. |
förste postvaktmästaren N. G. O. |
kr. |
830: — |
B |
(k. brev den 15 december 1911). |
B |
4,000: - |
)) |
(k. brev den 19 januari 1912). |
B |
800: - |
)) |
(k. brev den 19 januari 1912). |
B |
800: — |
B |
(k. brev den 26 januari 1912). |
B |
600: — |
B |
(k. brev den 2 februari 1912). |
B |
900: — |
B |
(k. brev den 29 mars 1912). |
B |
830: — |
(k. brev den 12 april 1912). |
|||
Transport kr. |
8,760: — |
288,020:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
137
Transport kr. 8,760:
f. <3. postvaktmästaren A. Stenqvist ......... » 800:
(k. brev den 26 april 1912).
» postmästaren A. G. Nyberg .............. » 4,000:
(k. brev den 24 maj 1912).
» postvaktmästaren H. F. Eriksson..... » 600:
(k. brev den 5 juli 1912).
)) postmästaren D. danse......................... » 4,000:
(k. brev den 5 juli 1912).
» postmästaren A. Lenander ................. :» 3,100:
(k. brev den 12 juli 1912).
» förste postiljonen J. M. Söderqvist.. » 900:
(k. brev den 3 augusti 1912).
)) postvaktmästaren J. F. Malmgren..... :o 800:
(k. brev den 9 augusti 1912).
» postiljonen H. E. Odin .................... \> 600:
(k. brev den 17 augusti 1912).
» postvaktmästaren J. O. Westeriund. . » 800:
:k. brev den 17 augusti 1912).
» postvaktmästaren L. E. Ljungberg.. » 800:
(k. brev den 17 augusti 1912).
» förste postvaktmästaren J. O. Björklund
........................................................» 900:
(k. brev den 17 augusti 1912).
postmästaren J. L. Åndorson...................... » 3,400:
(k. brev den 6 september 1912).
postvaktmästaren N. A:son Nyberg ........... :» 670:
(k. brev den 6 september 1912).
postvaktmästaren E. Mattsson...................... » 800:
(k. brev deri 6 september 1912).
postexpeditören T. H. L. Möllerberg ....... :>.> 1,470:
(k. brev den 13 september 1912).
postmästaren K. B. Olson.......................... » 3,700:
(k. brev den 25 oktober 1912).
kr.
Utgifterna å pensionsstaten skulle enligt denna beräkningsgrund
således komma att för år 1914 belöpa
sig till ........................................................................................... kr.
Bihang till Riksdagens protokoll 11)13. 1 samt. 2 hiift.
288,020: —
36,100: —
324,120: -
18
138
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Styrelsen anför härefter, att allt hittills har i statförslaget vid pensionsstatens
beräkning tagits hänsyn endast till de vid förslagets avgivande
redan inträffade förhållanden. Därigenom har också den i förslaget
angivna utgiftssumman för postverkets pensionärer och understödstagare
kommit att visa ett betydligt lägre belopp, än vad dessa utgifter sedermera
i verkligheten uppgått till.
Eu jämförelse mellan anslagen å pensionsstaten och de verkliga
utgifterna å denna stat visar följande resultat:
Anvisat belopp. Verklig-a utgifter. |
|||
Kronor. |
Kronor. |
||
år |
1906 ........................ |
....................... 132,000 |
149,196: 66 |
)) |
1907 ......................... |
....................... 142,330 |
— 174,384: 18 |
j) |
1908 ......................... |
........................ 159,980 |
— 191,648:02 |
» |
1909 ......................... |
.................... 198,465 |
220,034: 17 |
» |
1910........................ |
.................... 214,280 |
-- 249,761: 25 |
)) |
1911.................... |
......................... 240,685 |
284,988: 22 |
Då de beräknade utgifterna givetvis böra, så vitt möjligt är, överensstämma
med de blivande verkliga utgifterna, har generalpoststyrelsen
ansett riktigt att, till förebyggande av nyssberörda oegentlighet, även
utgifterna å pensionsstaten upptagas med det belopp, vartill desamma
kunna antagas komma att under budgetåret uppgå.
Generalpoststyrelsen anser, att jämväl en annan anledning föreligger
att nu beräkna utgifterna å pensionsstaten på detta sätt. Därest
nämligen de nu ifrågasatta avsevärt högre avlöningarna åt tjänstemän
av lägre grad komma att av Kungl. Maj:t och Riksdagen medgivas,
komma dessa tjänstemäns löner och därmed följande pensionsunderlag
att betydligt ökas efter ingången av år 1914, i följd varav
de nu beräknade pensionsutgifterna för år 1914 skulle än ytterligare stiga.
Generalpoststyrelsen har låtit verkställa en beräkning å antalet
av de tjänstemän av högre eller lägre grad inom postverket, vilka,
därest icke särskilda omständigheter annat föranleda, komma att avgå
ur tjänsten under återstående delen av år 1912 ävensom under åren
1913 och 1914 på grund av då uppnådd pensionsålder. Det framgår
av denna beräkning;, att, utöver de här ovan särskilt angivna
pensionsbelopp, skulle till följande antal tjänstemän komma att utgå
nedan upptagna belopp, nämligen:
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 2. 139
under återstående delen av år 1912 till 7 tjänstemän ett pensionsbelopp
av tillhopa.................................................................................. kr. 3,320
under år 1913 till ytterligare 31 tjänstemän tillhopa ......... )> 55,285
» >> 1914 » » 33 '' » » )) 60.270
Summa kr. 118,875.
Till beloppet av de nu kända, ovan angivna utgifterna å pensions
staten
för år 1912............................................................................. kr. 324,120
böra alltså, för att få de beräknade utgifterna under år
1914 att i möjligaste mån överensstämma med de
blivande verkliga utgifterna under samma år, läggas
förenämnda beräknade utgiftsbelopp ...........................>___118,875
och från den därigenom uppkomna slutsumman ................. kr. 442,995,
dragés den besparing i utgifterna, som kan beräknas uppkomma på
grund av dödsfall bland pensionärerna.
De av denna anledning nedgående pensionsbeloppen utgjorde:
år 1908 ....... |
....... 2,8 |
procent |
av |
det |
i |
staten upptagna |
pensionsbelopp; |
|
1909 ....... |
....... 3,5 |
)> |
x> |
x> |
» |
» |
:» |
|
1910 ....... |
........ 3,9 |
» |
:» |
» |
||||
1911 ....... |
........ 5,3 |
y> |
» |
» |
» |
>> |
» |
och beräknas för år 1912 till 2,2 procent.
Genomsnittsprocenten blir 3,54. Då pensionsbeloppen emellertid
efter genomförande av 1910 års lönereglering för postverkets tjänstemän
blivit väsentligen höjda och av förut omnämnd anledning möjligen
ytterligare varda förhöjda för tjänstemännen av lägre grad, torde minskningen
i summan av samtliga pensioner och understöd på grund av
dödsfall för år 1914 kunna beräknas till 5 % eller 22,150 kronor. Pensionsstaten
skulle således sluta å 420,845 kronor.
Vid 1912 års Riksdag framhöll statsutskottet, att det vore lämpligt,
om den förberedande behandlingen inom Riksdagen av frågor om understöd
åt tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstutövning
eller av annan orsak tillerkänts årligt understöd, ävensom åt avlidna
tjänstemäns med fleras änkor och barn kunde hänskjutas till det utskott,
som i allmänhet har att, behandla pensionsfrågor inom Riksdagen, samt
att understöd av nu förevarande art i så fall komme att utgå från allmänna
pensions- och indragningsstaterna. Med anledning av detta
statsutskottets uttalande har generalpoststyrelsen i sin skrivelse av den
24 oktober 1912 omförmält, att, då fråga om dylikt understöd förekommer,
generalpoststyrelsen skall hos Kungl. Maj:t göra den särskilda
framställning, som av förhållandena påkallas, och att i följd därav icke
Understöd åi
biträdande
postexpeditören
Emma
Boström.
140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
några nya understöd av styrelsen föreslagits till upptagande å postverkets
pensionsstat.
I skrivelse den 27 september 1912 har styrelsen emellertid gjort
framställning om pension åt biträdande postexpeditören Emma Oscara
Katarina Boström.
I avgivet utlåtande över framställningen har statskontoret påpekat,
att, om det ifrågasatta understödet skulle utgå å allmänna pensionsoch
indragningsstaten, detta skulle innebära en avvikelse från principen att
vid affärsdrivande verk, vartill postverket hänföres, varje driftkostnad
bör såsom utgift belasta verket självt, enär i annat fall icke affärsrörelsens
resultat eller det verkliga överskottet kommer till synes.
I anledning av denna anmärkning och då i allt fall en överflyttning
av pensionerna för postverkets personal till allmänna pensionsoch
indragningsstaten torde draga med sig en motsvarande förändring
på vissa andra håll, om vilket utredning icke hittills kunnat ske, har
jag icke för närvarande ansett mig böra föreslå någon överflyttning av
det ifrågasatta understödet till sistnämnda stat.
I sin förevarande framställning anför styrelsen följande:
Emma Boström har hos generalpoststyrelsen, med förmälan att
hennes krafter säkerligen icke skulle tillåta henne att tjänstgöra i någon
nämnvärd mån efter uppnådda 60 levnadsår, anhållit, att styrelsen ville
utverka ett årligt understöd åt henne av 900 kronor, räknat från det
hon bleve entledigad från sin befattning i postverkets tjänst.
Emma Boström, som är född den 13 augusti 1853, anställdes såsom
dispositionsbiträde vid postkontoret i Jönköping den 1 september 1883.
I denna egenskap kvarstod hon intill den 1 juli 1889, då hon erhöll
uppdrag att vid postkontoret i Karlshamn tjänstgöra såsom extra biträde
eller, såsom dylik befattningshavare sedermera benämndes, biträdande
postexpeditör. Samma befattning innehar hon fortfarande. Under
denna tid har hon i årligt arvode uppburit: september 1883—juni
1889 600 kronor, juli 1889—mars 1897 840 kronor, april 1897—december
1898 900 kronor, januari 1899—december 1902 1,050 kronor,
januari 1903—december 1906 1,200 kronor, januari 1907—december
1909 1,350 kronor och därefter 1,500 kronor.
Emma Boström har hittills åtnjutit ledighet under sammanlagt ett
år tre månader och femton dagar, och uppgår hennes dagliga tjänstgöring
till omkring sju timmar. Under sin tjänstetid har hon med
flit, ordning och noggrannhet samt till belåtenhet utiört henne åliggande
göromål.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
141
Beträffande sina ekonomiska förhållanden har Emma Boström uppgivit,
att hon icke äger andra tillgångar än diverse lösören till värde
av 700 kronor samt kontanta medel till belopp av 2,850 kronor; att
hon icke har någon annan befattning än den i postverket; att hon
sedan många år tillbaka måst bistå två sjukliga halvsystrar; samt att
hon följaktligen icke allenast för egen del är beroende av det understöd,
hon av postverket kan komma att erhålla. Förestående uppgifter
angående Emma Boströms tillgångar vitsordas av den för henne utfärdade
debetsedeln över 1911 års kronoskatter i Karlshamn, enligt
vilken debetsedel hennes inkomst av kapital och arbete uppskattas
till 1,581 kronor.
Då Emma Boström den 1 september 1913 uppnår något mer än
60 levnadsår och 30 tjänstår, skulle hon, enligt lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, då bliva berättigad att erhålla s. k.
hel pension, motsvarande två tredjedelar, eller 1,000 kronor, av
hennes nuvarande arvode, 1,500 kronor, därest hon vunnit befordran
till ordinarie tjänst. Anledningen till att hon icke erhållit sådan befordran
har varit den, att hon icke erhållit för vinnande av fast anställning
vid postverket erforderlig utbildning. Numera antagas ej ens
till biträdande postexpeditörer andra personer än sådana, som, medelst
genomgående av postelevkurs, visat sig hava förvärvat de kunskaper,
en posttjänsteman anses böra besitta. Förut antogos emellertid, i enstaka
fall, till biträdande postexpeditörer även sådana personer, som
icke erhållit vederbörlig utbildning. Dessa blevo dock i regel icke
befordrade till ordinarie tjänstemän. Förutom Emma Boström kvarstår
för närvarande i postverkets tjänst endast ett ringa fåtal biträdande postexpeditörer,
som på grund av bristande utbildning icke blivit befordrade.
Generalpoststyrelsen anser billigheten fordra, att ifrågavarande obefordrade
tjänstemän, då de uppnått de levnads- och tjänstår, vid vilka
ordinarie tjänstemän varda berättigade till pension, må, i den mån de
då finnas sakna medel till sin försörjning, komma i åtnjutande av skäliga
ålderdomsunderstöd. Då Emma Boström den 1 september 1913
uppnår nyssnämnda levnads- och tjänstålder samt hon efter entledigande
ur postverkets tjänst skulle sakna erforderliga medel till sin nödtorftiga
utkomst, tillstyrker generalpoststyrelsen, som icke har något
att erinra mot det av henne begärda understödsbeloppets storlek, att
ett årligt understöd av 900 kronor måtte henne beredas från den daghon
entledigas ur postverkets tjänst, dock under förutsättning att hon
kvarstår i tjänsten intill augusti månads utgång år 1913.
Statskontoret har i sitt ovannämnda utlåtande i träffa om statskontoret.
-i . . O
den tjänstetid, som sålunda räknats sökanden till godo, erinrat,
142
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 2.
hurusom, sedan generalpoststyrelsen i avgivet underdånigt yttrande
angående postexpeditören Klara Charlotta Boströms rätt till pension
upplyst, att dispositionsbiträde anställdes av vederbörande postmästare
mot ersättning av anslag, som plägade anvisas åt postförvaltare
för att sätta dem i tillfälle att föranstalta om uppehållande av sådana
å deras kontor förekommande göromål, som vore av för ringa
omfattning för att av postverket direkt avlönad tjänsteman kunde anses
böra anställas för deras bestridande, samt därför ansett sådan anställning
icke vara av beskaffenhet att enligt § 17 i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension kunna medföra
rätt att därför räkna tjänstår för pension, samt statskontoret, ehuru
icke utan tvekan, anslutit sig till generalpoststyrelsens sålunda uttalade
uppfattning, Kung). Maj:t enligt beslut den 28 oktober 1910 avgjort
då föreliggande pensionsfråga i överensstämmelse med samma uppfattning.
Vid sådant förhållande synes icke heller i nu förevarande
fall den tid av inemot sex år, varunder sökanden varit anställd såsom
dispositionsbiträde vid postkontoret i Jönköping, kunna räknas henne
till godo såsom tjänstår i statsanställning. Då sökanden således vid
uppnående av 60 års ålder icke lärer kunna räkna mer än 24 år i
statens tjänst, synes det pensionsbelopp, som kan anses böra tilläggas
henne efter avgång vid uppnående av nämnda ålder, böra jämkas efter
tjänstårens antal. Mot att därvid såsom pensionsunderlag beräknas ett
belopp av 900 kronor har statskontoret intet att erinra.
Emellertid framhåller statskontoret tillika, att eu kvinnlig tjänstinnehavare,
som är underkastad bestämmelserna i pensionslagen, visserligen
i allmänhet är skyldig att avgå vid 60 års ålder och då tillika
berättigad till pension i förhållande till tjänstårens antal, men att, då
det såsom i fråga om sökanden gäller att i ett särskilt fall bereda pension,
vartill någon rätt icke finnes, det ''/ill synas, som om, där den
uppnådda levnadsåldern såsom i förevarande fall icke i och för sig kan
anses medföra oförmåga att vidare tjänstgöra, pensionsförmån icke bör
få åtnjutas, förr än vederbörande på grund av sjukdom eller nedsatta
krafter icke längre kan på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning.
I detta avseende innehåller framställningen icke annat än uppgift,
att sökanden själv ansåge, »att hennes krafter säkerligen icke
skulle tillåta henne att tjänstgöra i någon nämnvärd mån efter uppnådda
60 levnadsår». I anledning härav anser sig statskontoret böra
ifrågasätta, huruvida icke i detta fall bör bestämmas, att pensionen
skall börja utgå först från och med månaden näst efter den, då sökanden
entledigas efter uppnådd levnadsålder av 60 år, och sedan styrkt blivit,
att hon är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sina göromål.
143
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Lika med ämbetsverken anser jag skäligt, att, på sätt förut i Departementsåtskilliga
motsvarande fall ägt ruin, understöd beredes biträdande
postexpeditören Emma Boström. Fråga uppstår då först om den
tjänstetid, Emma Boström bör få räkna sig till godo vid bestämmandet
av det understödsbelopp, som bör utgå till henne. I detta avseende
bär jag varit tveksam, huruvida jag skulle ansluta mig till den
av statskontoret hävdade uppfattningen att icke den tid, Emma Boström
varit anställd såsom dispositionsbiträde, skulle räknas henne till godo.
Då emellertid sådan anställning lärer hava beräknats såsom tjänstgöring
vid bestämmandet av understödsbeloppet för disposition sbiträdet Josefina
Lindkvist, vilken av 1912 års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag tillerkänts
visst understöd, har jag ej ansett nödigt att i förevarande
fall lämna ur räkningen den tid, Emma Boström tjänstgjort såsom
dispositionsbiträde. I övrigt ansluter jag mig till vad statskontoret uttalat
därom, att pensions förmån icke bör få åtnjutas förr än från och
med månaden näst efter den, då Emma Boström entledigats efter uppnådd
levnadsålder av 60 år, och sedan styrkt blivit, att hon är oförmögen
att på ett tillfredsställande sätt sköta sina göromål.
I övrigt föranleder styrelsens förslag ej någon anmärkning från
min sida.
I detta sammanhang har styrelsen tillika anfört, att, då postverkets
utgifter för pensionering av posttjänstemän även allt framgent
komma att år efter år ökas med ansenliga belopp och det i följd
därav befaras, att dessa utgifter kunna under mindre goda ekonomiska
konjunkturer föranleda till att postverket icke blott icke lämnar något
överskott utan till och med förlust å sin rörelse, styrelsen ansett det
böra tagas under övervägande, huruvida icke någon omläggning av nu
gällande ordning för ifrågavarande pensionsutbetalningar borde äga ram
eller åtminstone postverket erhålla någon större gottgörelse för dessa
utgifter än vad numera visat sig vara fallet. Den av styrelsen i sådant
syfte gjorda framställningen har av mig överlämnats till finansdepartementet
för vidare utredning samt kan, enligt vad jag inhämtat, ej förväntas
föranleda någon proposition till innevarande års Riksdag.
Pension sstaten har ovan beräknats till............................... kr. 420,845: —
Bifalles förslaget om understöd åt Emma Boström med » 900: —
kommer pensionsstatcn att sluta på........................................ kr. 421,745: —
vilket med 108,990 kronor överstiger summan av senast fastställda pensionsstaten,
312,755 kronor. »
144
Iiimgl. Majds Nåd. Proposition N:r 2.
D. Postbefordran.
(Förslagsanslag.)
Postbefordran å järnväg.
I fråga om detta anslag erinrar styrelsen, att detsamma i staterna
upptagits:
för år 1909 till .......................................... kr. 3,650,000:
» » 1910 » ............ » 3,800,000: —
» » 1911 » » 4,000,000: —
» » 1912 » » 4,200,000: —
» » 1913 r ............................................ )) 4,300,000: —
Utgifterna å anslaget uppgingo till
år 1909 ........................................................... kr. 3,685,953: —
» 1910 ........................................................... » 3,702,963: —
» 1911 ..................................................... » 3,724,900: —
och för » 1912 beräknas de komma att stiga till » 3,860,000: —
Det lor år 1912 fastställda anslaget kommer sålunda, i likhet med
vad ägde rum år 1911, att icke behöva till fullo tagas i användning.
På sätt generalpoststyrelsen vid avgivande av statförslag för år
1913 omförmälde, har generalpoststyrelsen under de senare tidtabellsperioderna
vidtagit genomgripande omläggningar i järnvägsposttrafiken.
Allt under nödigt aktgifvande på att allmänhetens berättigade fordringar
i avseende å en fullt tidsenlig postbefordran bleve tillgodosedda, har
generalpoststyrelsen nämligen sökt ordna posttrafiken å järnvägarna så,
att statens utgifter för ändamålet begränsades i all den mån skäligen ske
kunde. Det ligger i sakens natur, att under årens lopp, till följd av
förändrade tågordningar och andra förhållanden, posttrafiken måste taga
sig andra vägar. Sålunda kan en linje, som varit en huvudpostlinje,
förlora denna sin karaktär och förut använt postkupéutrymme, oftast i
samband med postkupés utbytande mot postiljonskupé, minskas eller
kanske till och med indragas för att ersättas av billigare befordringsmedel,
fack — med eller utan bevakning av postiljon — brevlåda etc.
I enstaka fall har jämväl inträffat, att postkupé kunnat helt indragas
utan vidare. Och detta har särskilt vant förhållandet, då vidtagen omläggning
allenast inneburit ett sammanförande av posten till ett tåg. Givetvis
ligger det också ur ekonomisk synpunkt ej ringa vikt på, att med
vaksamhet följes, att använt utrymme rationellt utnyttjas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
145
Genom den omläggning och revidering av järnvägsposttrafiken,
som generalpoststyrelsen efter dessa grunder planlagt och som började
vidtagas egentligen från sommarperioden 1909, har åt postverket i enbart
postbefordringsersättning — och med bortseende från den ännu
större utgiftsminskningen med anledning av personalförändringen —
besparats högst betydande årliga belopp, som torde närma sig skillnadssummorna
mellan de i senaste årens stater upptagna belopp och
de faktiska utgifterna.
Nu torde emellertid den ifrågavarande omläggningen i det stora
hela få anses slutförd. Några ytterligare förändringar, medförande
kostnadsbesparingar, åtminstone i större omfattning, synas därför ej
kunna eller böra komma till utförande under de närmaste åren. Tvärtom
lärer nog postverket hava att emotse den allmänna ökning i utgifterna
för posttransporter å järnvägarna, som påkallas av den i ständig
stegring varande posttrafiken. Och alldeles särskilt gäller detta i
fråga om postpakettrafiken, som kräver jämförelsevis mycket stort utrymme
för transporterna. Till belysande av nämnda trafikutveckling
tjänar efterföljande tabell angående
Postbehandlade paket:
år 1909. |
år 1910. |
år 1911. |
||
antal |
ökning i % |
|||
antal |
antal |
|||
Inrikes ................................................... |
3,469,410 |
3,832,630 |
4,358,800 |
25,64 |
Utrikes................................................... |
752,081 |
877,512 |
927,317 |
23.3 |
Summa |
4,221,491 |
4,710,148 |
5,286,117 |
25,22 |
Antalet postförda kilometer å järnväg, som år 1909 utgjorde
28,442,413 och år 1910 nedgått till 28,089,126, visar för år 19i 1 en
uppgång till 28,340,079 och torde, så vitt nu kan bedömas, komma att
för 1912 ytterligare stiga med minst 300,000 å 400,000 kilometer.
Järnvägslinjernas sammanlagda längd har år 1911 stigit från 13,713
kilometer föregående år till 13,829 kilometer. Emellertid torde i detta
sammanhang böra särskilt anmärkas, hurusom eu stor del av de järnvägslinjer,
som uppgivits komma att öppnas för allmän trafik under år
1912, icke blivit färdiga till beräknad tid, vadan anslaget för detta år
icke, jämväl av denna anledning, behövt tagas i anspråk i så stor utsträckning,
som kunnat förväntas.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft.
19
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Enligt från järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erhållna uppgifter äro, så vitt nu är känt, järnvägslinjer om tillhopa
omkring 650 kilometer avsedda att före utgången av år 1914 upplåtas
för allmän trafik.
Alla dessa järnvägslinjer bliva måhända icke färdiga i beräknad tid,
men större delen av dem torde dock, enligt vad generalpoststyrelsen
inhämtat, komma till användning före utgången av år 1914.
Under sistnämnda år kan sålunda ökningen av järnvägslinjernas
längd beräknas bliva väsentligt större än under åren 1912 och 1913.
Därtill kommer, att eu del av de ovan angivna järnvägslinjerna äro
ganska stora och ur postal synpunkt mera betydande, vadan postbefordringen
å desamma kommer att medföra ovanligt stora kostnader för
postverket. Förutom förenämnda direkta utgifter för postföringen bestridas
från anslaget kostnader dels för underhåll av statsjärnvägarnas
postvagnar (med undantag av axlar och hjul) och för de ändringar å
desamma, som vidtagas på begäran av generalpoststyrelsen, dels för anskaffande
och underhåll av inredningar i postkupéer å enskilda järnvägar,
dels ock för postkupéers uppvärmning, belysning och renhållning.
Dessa kostnader uppgå till avsevärda belopp, som stiga väsentligt
år för år. Sålunda utgjorde exempelvis det för år 1911 till statens
järnvägar utbetalade beloppet för underhåll, reparationer, uppvärmning
och belysning av postvagnar ej mindre än 129,995 kronor 85 öre mot
75,605 kronor 67 öre för år 1910.
På grund av vad sålunda blivit anfört och för bibehållande av —
ur flera synpunkter — önskvärd stabilitet i avseende å nu ifrågavarande
anslag och för mötande av eventuellt förekommande oförutsedda utgifter
anser generalpoststyrelsen lämpligt, att anslaget, för att icke behöva
överskridas, jämväl för år 1914 höjes, men föreslår, att förhöjningen
icke sättes högre än för år 1913, 100,000 kronor. Vid bifall
härtill skulle anslaget förslagsvis fastställas till 4,400,000 kronor.
Postbefordran å landsväg jämte lokala transporter.
Anslaget är i postverkets stater upptaget till
år 1911 ........................................................... kr. 1,900,000
» 1912 ............................................................ ;>,
» 1913 ............................................................ »
Utgifterna å anslaget hava uppgått för år
1911 till i runt ial ....................................... )>
samt kunna för år 1912 beräknas komma att
uppgå till......................................................... »
2,000,000
2,050,000
1,630,500:
1,820,000:
Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
147
Beträffande år 1911 fördelar sig utgiftsbeloppet på följande sätt:
för |
åkande post.................... |
........................... kr. 682,000: — |
gångpost.......................... |
........................... » 65,300: — |
|
» |
lantbrevbäring ............... |
.......................... » 682,000: — |
» |
lokala transporter ......... |
.......................... » 201,200: — |
Summa kr. 1,630,500: — |
Stegringen av utgifterna beror dels på utvidgning av befintliga
postförings- och lantbrevbäringslinjer samt inrättande av nya sådana
linjer, dels ock på ökning av postföringslegan i följd av höjda arbetspris.
Antalet å landsvägspostlinjer postförda kilometer har ökats från
12,578,418 under år 1910 till 12,806,418 under år 1911 samt landsvägspostlinjernås
längd från 42,835 kilometer under år 1910 till 44,274
kilometer under år 1911.
Vad beträffar postföringslegan, vilken ju högst avsevärt inverkar
på förevarande utgifter, har densamma för de olika slagen av landsvägspostföring
utgjort i medeltal för hela riket under år 1910 för
åkande post 11,3 öre för häst och kilometer, för gång- eller roddpost
9,2 öre för kilometer samt för lantbrevbäring 9,9 öre för kilometer. Under
år 1911 hava motsvarande tal ökats till respektive 11,4, 9,7 och 10,1 öre.
Antalet lantbrevbärare utgör för närvarande 2,011, nämligen 452
av första och 1,559 av andra klass. Den 1 november 1911 utgjorde
sistnämnda båda tal 410, respektive 1,532.
Uppsägning av gällande postföringskontrakt äger årligen rum i
ganska stor utsträckning. Ehuru generalpoststyrelsen har sin uppmärksamhet
riktad på att försöka hålla postföringslegorna nere vid så låga
belopp som möjligt, har givetvis icke kunnat undvikas, att särskilt å
vissa linjer legorna i samband med höjningen av den allmänna prisnivån
stigit avsevärt, vilket då det gäller stora linjer med ett flertal turer
har en betydande ekonomisk inverkan.
Den år för år ökade pakettrafiken spelar härvidlag också en alldeles
speciell roll. Till följd därav att ej sällan på grund av nämnda trafiks
tillväxt måste användas två eller flera hästar, där förut en varit tillräcklig,
att gångpost måste utbytas mot åkande post, samt att till transporter
inom postanstalternas område (lokala transporter) allt oftare måste
användas häst och åkdon i stället för gående bud, stiga utgifterna i
148
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
väsentlig mån. Och detta kan förväntas komma att än ytterligare bliva
fallet under de närmare åren.
I stället för att genom nya järnvägslinjers öppnande minskning i
postverkets utgifter skulle kunna tänkas uppstå i avseende å postbefordran
å landsväg genom landsvägslinjers indragning, visar erfarenheten,
att så ingalunda är förhållandet.
Tvärtom plägar oftast inom jämförelsevis kort tid efter en järnvägslinjes
öppnande på grund av det allmänna uppsving i orten, som
järnvägen medför, framkomma bestämda krav på utveckling av jämväl
landsvägspostföringslinjerna och anknytning till järnvägsposten av särskilt
lantbrevbärningar. Då det ju åligger postverket att i all skälig
mån för sin del medverka till främjande av handel och industri genom
anordnande av bekväma och tidsenliga postförbindelser, som torde vara
ett livsvillkor för handelns och industriens uppblomstring, måste uppenbarligen
postverkets utgifter för landsvägspostföringsväsendet ökas allt
mer och mer. Vad särskilt år 1914 beträffar komma, såsom förut
nämnts, nya järnvägslinjer att öppnas i ovanligt stor utsträckning.
Och då härtill kommer, att de mera betydande av dessa linjer beröra
orter, som förut varit mindre väl tillgodosedda med kommunikationer
i allmänhet, lärer kunna förväntas, att postverkets utgifter å detta anslag
under år 1914 komma att ökas i mer än vanlig grad.
Genom nådigt brev den 22 mars 1912 bar generalpoststyrelsen
bemyndigats att å platser, där styrelsen prövat sådant till gagn för
den korresponderande allmänheten lämpligen böra ske, föranstalta om
postutdelning till adressater genom postens nedläggande i brevlådor,
som av korrespondenterna anbringas å av vederbörande postmyndigheter
närmare anvisade ställen, ävensom att för besörjande av sådan
postutdelning använda jämväl personer utom postverket, med iakttagande
att ifrågavarande postutdelning må ske allenast i den omfattning,
styrelsen finner omständigheterna med hänsyn till erforderlig
trygghet för postverket medgiva. Därest denna postutdelning under
enklare former än den vanliga brevbäringen, eller s. k. förstads- eller
lådbrevbäring, vinner allmänhetens förtroende och förståelse, är det
generalpoststyrelsens avsikt att särskilt inom villa- och förstadssamhällen
söka utveckla denna gren av postutdelning, vilket naturligtvis
jämväl komme att avsevärt inverka på utgiftsökningen å anslaget.
På grund av vad sålunda anförts och för att även i övrigt kunna
i möjligaste mån tillgodose landsbygdens behov av förbättrade postförbindelser,
hemställer generalpoststyrelsen, att anslaget till postbe
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
149
fordran å landsväg jämte lokala transporter för år 1914 köjes med
samma belopp som för år 1913 eller 50,000 kronor och således sättes
till förslagsvis 2,100,000 kronor.
Postbefordran sjöledes.
1) emellan Sveriges fastland och Gottland.
Ifrågavarande anslag, som under åren 1908—1912 varit i postyerkets
stater upptaget till 85,000 kronor, blev för år 1913, i enlighet
med generalpoststyrelsens hemställan, sänkt till 67,000 kronor.
Vid beräknandet av detta belopp utgick generalpoststyrelsen, såsom
vid avgivande av statförslaget för år 1913 anfördes, därifrån att jämväl,
sedan det med vederbörande ångbåtsbolag upprättade nya kontrakt
om ifrågavarande postföring mot en till 75,000 kronor nedsatt ersättning
— därav 60,000 kronor i gottgörelse för vinterfarten och 15,000
kronor för sommarfarten — trätt i tillämpning, skulle från handelsoch
sjöfartsfonden för vinterpostföringen utgå enahanda bidrag som
förut eller omkring 8,700 kronor.
För år 1914 har nu styrelsen föreslagit samma anslag som för år
1913 eller 67,000 kronor.
2) emellan öfriga inrikes orter.
Jämväl detta anslag anser generalpoststyrelsen böra för år 1914
bibehållas vid samma belopp som år 1913 eller 140,000 kronor.
3) emellan Sverige och Tyskland.
För denna postbefordran höjdes anslaget år 1911 från 265,000
kronor till 267,000 kronor, med vilket belopp det också upptagits i
1912 och 1913 års stater. Att anslaget år 1911 sattes till sistnämnda
belopp berodde därpå, att, enligt den på grund av nådigt bemyndigande
av den 2 juni 1908 mellan generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen
träffade överenskommelse om sagda postbefordrans utgörande med den
regelbundna järnvägsångfärjeförbindelsen mellan Trälleborg och Sassnitz,
postverket årligen skall till statens järnvägar såsom ersättning
härför utbetala 267,000 kronor. Emellertid har vid ifrågavarande an
-
150
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
slags beräknande ett förbiseende ägt rum. Enligt den mellan svenska
och tyska postförvaltningarna den 1/3 juli 1909 träffade överenskommelse
angående ordnandet av postbefordringen mellan Stockholm och
Berlin med anledning av inrättande av sagda ångfärjeförbindelse skola
kostnaderna för denna förbindelse delas lika mellan de båda postförvaltningarna.
I överensstämmelse härmed skall svenska postverket till
tyska rikspostförvaltningen betala hälften av den ersättning, som utgår
till preussiska järn vägsförvaltningen och tyska rikspostförvaltningen till
svenska postverket betala hälften av den ersättning, som utgår till
svenska järnvägsförvaltningen. Preussiska järnvägsförvaltningen uppbär
för denna postbefordran 315,000 riksmark årligen. Sveriges andel att
betala till tyska postverket utgör sålunda 157,500 riksmark eller, efter
överenskommen kurs, 140,000 kronor för år.
För ifrågavarande postbefordran drabbar svenska postverket alltså
dels hälften av förenämnda ersättning till svenska statens järnvägar,
267,000 kronor, eller ................................................................ kr. 133,500: —
dels ock nyssnämnda.................................................................. » 140,000: —
eller tillhopa.................................................................................... kr. 273,500: —
Anslaget bör sålunda för 1914 och tills vidare sättas till 273,500
kronor, vilket innebär eu förhöjning av 6,500 kronor i det för år 1913
fastställda anslaget.
4) emellan Sverige och Danmark.
Anslaget har från och med år 1909 i postverkets stater varit upptaget
till 25,000 kronor.
Postförbindelsen mellan Sverige och Danmark å linjen Malmö —
Köpenhamn har sedan långt tillbaka huvudsakligen upprätthållits genom
anlitande av ångbåtar tillhöriga enskilt bolag, intill år 1900 »Det forenede
Dampskibsselskab» och sedermera det dansk-svenska bolaget »Dampskibsselskabet
0resund». Visserligen anordnades vid upprättandet år
1899 av ångfärjeförbindelse å linjen i fråga en postföringstur dagligen
i vardera riktningen med användande av ångfärja, varjämte sedermera
brevlådsbefordran inrättats med samtliga färjeturer. Men huvudsakliga
delen av den å linjen förekommande posten har dock befordrats med
ångbåtarna.
Generalpoststyrelsen, som allt från ångfärjeförbindelsens upprättande
ansett lämpligast, att postbefordringen i största möjliga utsträck
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
151
ning överflyttades till de svenska, respektive danska statsbanorna tillhörande
färjorna, avlät redan i början av år 1900, närmast med föranledande
därav att svenska statsbanorna tillhörig färja under senare delen
av sistnämnda år skulle komma att insättas i trafik, en framställning i
ärendet till general direktor ate t för danska postverket, därvid generalpoststyrelsen
såsom sin ståndpunkt angav, att ångfärjorna, i all den
mån sådant ur synpunkten av postförbindelsens snabba och regelbundna
underhållande lämpligen kunde ske, borde användas för postbefordringen
å linjen i fråga samt att ångbåtarna sålunda borde begagnas endast
då posten därigenom kunde vinna snabbare befordran än med
färjorna; i samband varmed generalpoststyrelsen tillika anhöll om
danska postverkets medverkan för genomförandet av det sålunda framställda
önskemålet.
Denna generalpoststyrelsens framställning kunde emellertid icke
från dansk sida tillmötesgås på grund av svårigheten att på lämpligt
sätt ordna posttransporterna till och från ångfärjornas tilläggsplats i
Köpenhamn, vilken är betydligt mera avlägsen från huvudbangården
och stadens centrum än ångbåtarnas tilläggsplats.
Sedan Riksdagens revisorer i sin den 30 november 1906 avgivna
berättelse ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke ångfärjorna skulle,
utan åsidosättande av postala intressen, kunna i större utsträckning än
för det dåvarande ägde rum användas för postbefordring, avlät generalpoststyrelsen
i början av år 1907 förnyad framställning i ärendet
till danska generaklirektoratet med framhållande av samma synpunkter
och önskemål som tillförene samt med begäran tillika om upplysning,
från vilken tidpunkt det kunde väntas, att hinder icke skulle möta från
dansk sida för genomförandet av förslaget att anlita färjorna för den
huvudsakliga postbefordringen mellan Malmö och Köpenhamn.
Generaldirektoratet kunde emellertid, under åberopande av samma
skäl som tillförene, ej heller nu tillmötesgå generalpoststyrelsens framställning,
och kunde generaldirektoratet endast ställa i utsikt att först
från och med den, förmodligen minst 5 å 6 år avlägsna tidpunkt, då, i
samband med bangårdsförhållandenas i Köpenhamn fullständiga ordnande,
direkt järnvägsförbindelse komme att åvägabringas mellan
huvudbangården och hamnen, postbefordringen i fråga skulle kunna
ordnas i enlighet med generalpoststyrelsens önskan.
Sedan generaldirektoratet emellertid under år 1911 meddelat, att
med hänsyn till förestående ökning av antalet postautomobiler i Köpenhamn
en övergång till postbefordring med ångfärjorna skulle kunna
152
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
åvägabringas på ett tidigare stadium än tillförene kunnat förutsättas,
bär ny överenskommelse angående ordnandet av postbefordringen mellan
Malmö ock Köpenhamn samt Landskrona, respektive Mölle, och Köpenhamn
kunnat avslutas mellan svenska och danska postförvaltningarna den 21
april 1912 för tillämpning från och med den 1 maj samma år.
Enligt denna överenskommelse skola de båda postförvaltningarna
för postbefordringen mellan Malmö och Köpenhamn i största möjliga
utsträckning, eller med samtliga nuvarande tre dubbelturer dagligen,
använda sig av svenska och danska statsbanornas ångfärjor mellan
sagda orter. Till den del, sistnämnda postbefordring icke kan äga rum
med ångfärjorna, skola dampskibsselskabet 0resund och det därmed
förenade svenska rederiaktiebolaget Öresund tillhöriga ångbåtar fortfarande,
dock endast subsidiärt. användas. Dessa ångbåtar skola även
anlitas för postbefordringen mellan Landskrona, respektive Mölle, och
Köpenhamn. Kostnaderna för postbefordringen såväl med ångfärjorna
som med ångbåtarna skola delas lika mellan de båda postverken.
Vid nu nämnda överenskommelses ikraftträdande upphörde, efter
uppsägning, dittiilsvarande avtal med dampskibsselskabet 0resund att
gälla. Enligt nämnda avtal uppbar selskabet för postbefordring å
linjen Malmö—Köpenhamn en ersättning av 25,000 kronor för år samt
å linjen Landskrona—Köpenhamn 2,000 kronor för år, av vilka båda
belopp hälften, eller tillhopa 13,500 kronor, erlades av svenska postverket
och återstoden av danska postverket.
Vidare tillgodokom selskabet en summa av 8,000 kronor för år
såsom ersättning för tillhandahållande av expeditionshytter ombord å
de postförande båtarna, av vilket belopp danska postveirket erlade
2,000 kronor.
Slutligen utbetalade postverken för den postbefordring, som före
1 maj 1912 ägde rum med användande av ångfärjorna en gångdagligen
i vardera riktningen å linjen Malmö—Köpenhamn, en gottgörelse
av 4 kronor 50 öre för varje enkel resa. Denna gottgörelse,
som lika fördelades mellan båda postverken, belöpte sig för svenska
postverket till 1,642 kronor 50 öre för år 1911.
Sålunda utbetalades av svenska postverket intill utgången av april
månad 1912 tillhopa omkring 21,000 kronor årligen för postbefordringen
å linjerna Malmö—Köpenhamn och Landskrona, respektive Mölle,—Köpenhamn.
Enligt de särskilda avtal, som till följd av ovannämnda överenskommelse
mellan svenska och danska postförvaltningarna träffats dels
153
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
mellan generalpoststyrelsen och statens järnvägar, dels ock mellan
generaldirektoratet för danska postverket och de danska statsbanorna,
utgår för närvarande för den postbefordring, som försiggår med ångfärjorna
å linjen Malmö—-Köpenhamn, en ersättning för varje enkel
resa av 10 kronor, däri inbegripet gottgörelse för upplåtande av expeditionsrum
samt därutöver erforderligt utrymme för postgodset jämte
städning, uppvärmning och belysning av nämnda expeditionsrum och
tillhandahållande av för postgodsets skyddande erforderliga presenningar
m. m.
Med nuvarande tre dubbla turer om dagen belöper sig svenska
postverkets andel av sistberörda ersättning till omkring 11,000 kronor
för år.
Vidare utgår enligt av danska postförvaltningen å båda postverkens
vägnar med dampskibsselskabet 0resund samt svenska rederiaktiebolaget
Öresund träffat avtal för den postbefordring, som skall
kunna äga rum med nämnda båda bolags ångare i den omfattning, som
prövas nödig, ersättning i enlighet med respektive länders lagstiftning
och alltså beträffande postbefordringen från Sverige i enlighet med
kungl. kungörelsen av den 21 december 1888. Kostnaderna för nu
ifrågavarande ångbåtspostbefordran beräknas komma att uppgå till sammanlagt
högst 4,000 kronor för år, varav Sveriges andel sålunda skulle
utgöra omkring 2,000 kronor.
I sammanhang med postbefordringens å linjen Malmö—Köpenhamn
överflyttande till att huvudsakligen äga rum med ångfärjorna har sålunda
—- oaktat icke någon som helst inskränkning i postturernas antal
å sistnämnda och de båda övriga nu omhandlade linjerna ägt rum —
svenska postverkets kostnader för postbefordringen i fråga från och
med utgången av maj månad 1912 nedbringats till omkring 13,000 kronor
för år, vilket i jämförelse med förut varande förhållanden innebär
en besparing av omkring 8,000 kronor årligen, varförutom en avsevärd
del av den av svenska postverket utbetalade postbefordringskostnaden
kommer svenska statsbanorna till godo.
Lägges till förenämnda belopp, 13,000 kronor, utgörande de sammanlagda
kostnaderna för postbefordringen å linjen Malmö—Köpenhamn
samt å linien Landskrona, respektive Mölle,—Köpenhamn, den på
svenska postverket belöpande ersättningen för postbefordringen Hälsingborg—Helsingör,
vilken äger rum med danska statsbanan tillhöriga
ångfärjor, eller 1,500 kronor för år, erhålles det belopp, 14,500 kronor,
eller i runt tal 15,000 kronor, vartill anslaget för år 1914 bör sättas.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 höft. 20
154
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Generalpoststyrelsen, har sålunda hemställt, att anslaget till postbefordran
sjöledes mellan Sverige och Danmark för år 1914 förslagsvis
fastställes till 15,000 kronor, vilket innebär en nedsättning i det senast
fastställda anslaget med 10,000 kronor.
5) emellan Sverige och Finland {Ryssland).
Anslaget har alltsedan flera år tillbaka varit upptaget till 25,000
kronor.
Under år 1912 hava underhandlingar inletts mellan generalpoststyrelsen
och ryska postförvaltningen om anordnande av direkt utväxling
av postpaket sjöledes å en linje Stockholm—Riga. Dessa underhandlingar
ansågos kunna förutsättas komma att leda till det resultat,
att paketutväxling av ifrågavarande slag komme att taga sin början
redan under loppet av hösten 1912.
Ifrågavarande postpaketutväxling kommer att utan kostnad för
postverket förmedlas av Stockholms rederiaktiebolag Svea med bolagets
ångare å den statssubventionerade linjen Stockholm—Riga, respektive
Vindau.
För detta ändamål erfordras således icke anvisande av något särskilt
anslagsbelopp.
Postföringen mellan Sverige och Finland utgjordes under år 1911
med fyra turer i veckan, fram. och åter, mellan Stockholm och Åbo
under månaderna januari—april och november—december samt med
fyra dubbla veckoturer å linjen Stockholm—Åbo och två dubbla veckoturer
å linjen Stockholm—Hangö—Helsingfors under maj månad samt
slutligen med fyra turer i veckan, fram och åter, å linjen Stockholm—
Åbo och med tre turer i veckan, fram och åter, å linjen Stockholm—
Hangö—Helsingfors under månaderna juni—oktober. Från 1912 års
ingång har ifrågavarande postföring utökats att äga rum året om med
sju turer i veckan i vardera riktningen å linjen Stockholm—Åbo. Genom
denna anordning, som föranstaltats av finska postverket, har emellertid
icke uppkommit någon ökning i svenska postverkets kostnader
för postföringen i fråga.
Anslaget föreslås för 1914 till samma belopp som förut eller
25,000 kronor.
6) emellan Sverige samt Storbritannien och Amerika.
Ifrågavarande anslag torde för år 1914 böra bibehållas oförändrat
samt sålunda sättas till 14,000 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2-
155
Summan av samtliga anslag under postbefordran sjöledes utgör för
år 1913 ........................................................................................ kr. 538,000: —
Genom förhöjning, 6,500 kronor, i anslaget till postbefordran
emellan Sverige och Tyskland samt genom nedsättning,
10,000 kronor., i anslaget till postbefordran
emellan Sverige och Danmark komma enligt styrelsens
förslag samtliga anslag under postbefordran sjöledes att
för år 1914 utgöra ................................................................... » 534,500: —
eller alltså en minskning i förhållande till år 1913 af 3,500 kronor.
Transitersättuiug åt främmande postverk.
Enligt internationella postfördrag, avslutade vid postkongressen i
Rom år 1906, skall den vederbörande länder tillkommande årliga ersättning
för transiterande brevpostförsändelser grunda sig på en vart
sjätte år under de första 28 dagarna av november eller maj månader
(omväxlande) upprättad statistik. Sista statistiken uppgjordes i november
1907 och gäller för åren 1908—1913. Den nya statistik, som
skall uppgöras i maj 1913, kommer sålunda att omfatta åren 1914
—1919.
Enligt den år 1907 upprättade statistiken kom Sveriges årliga skuld
att utgöra ................................................................................ fr. 288,095: 57
och fordran .............................................................................. )) 171,740: 98
Svenska postverket har således att för vart och ett
av åren 1908—1913 i transitavgifter till främmande postförvaltningar
erlägga ................................................................ fr. 116,354: 59
eller, med en kurs av 100 francs = 72 kronor, 88,775: 30 kronor,
utgörande i jämnt tal 85,000 kronor.
Under år 1907 utgjorde antalet från Sverige till utlandet avsända
vanliga brevpostförsändelser .................................................... 15,820,769 st.
och Sverige transiterande dylika försändelser................... 1,088,597 »
På grund av poströrelsens utveckling kommer givetvis motsvarande
antal försändelser att för år 1913 bliva väsentligt större än för år
1907. Ifrågavarande försändelsers_ antal har under år 1911 uppgått till
17,921,600, respektive 1,203,524. Ökningen i antalet dylika försändelser
år 1911 i förhållande till år 1907 utgör sålunda 2,100,831, respektive
114,927, eller för år 525,208, respektive 28,372 försändelser.
Med beräkning av samma ökning även under åren 1912 och 1913
skulle antalet ifrågavarande försändelser för år 1913 bliva 18,972,016,
respektive 1,260,988, utgörande i jämförelse med år 1907 en ökning
Departements
chefen.
156 Kung!.. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 2.
av 3,151,247, respektive 172,391, eller uttryckt i procent 19,92 respektive
15,84.
Lägges denna procent till grund vid beräkning av Sveriges skuld
och fordran i transitavgifter åren 1914—1919 på grundvalen av 1913
års statistik, blir Sveriges skuld för vart och ett av dessa år fr. 345,479: 60
och fordran..................................................................................... » 198,937: 88
Svenska postverket skulle alltså enligt denna beräkning
för år 1914—1919 i transitersättning till främmande
postverk årligen erlägga........................... ............................ fr. 146,541: 72
eller i kronor 105,510: 04.
Men då i antalet försändelser till utlandet även ligger det antal,
som avsänts till Norge, Danmark och direkt till Finland, för vilka försändelser
transitavgifter ej skola utgå, torde Sveriges skuldsumma —
jämväl under förutsättning att antalet försändelser skulle under åren
1912 och 1913 ökas utöver vad ovan beräknats — kunna antagas icke
komma att uppgå till belopp, överstigande 100,000 kronor.
På grund av vad sålunda blivit anfört torde anslaget till transitersättning
åt främmande postverk böra för år 1914 sättas till 100,000 kronor,
således en förhöjning i det senast fastställda anslaget av 15,000 kronor.
Beträffande anslaget för postbefordran mellan fastlandet och Gottland
har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 20 december 1912 förordnat,
att den avtalade ersättningen för uppehållandet av nämnda postförbindelser
skall i sin helhet utgå av postmedel. Härav påkallas en
förhöjning av anslaget till postbefordran sjöledes med 8,000 kronor,
vadan i stället för den av poststyrelsen upptagna minskning av detta
anslag med 3,500 kronor uppkommer en ökning av detta anslag med
4,500 kronor.
I övrigt har jag icke något mot styrelsens förevarande framställniDg
att erinra.
Genom höjning af anslaget
till postbefordran å järnväg ...................................... med kr. 100,000: —
» )> » landsväg jämte lokala transporter.
......................................... )) » 50,000: —
)> » sjöledes............................................. » » 4,500: —
» transitersättning åt främmande postverk ...... » » 15,000: —
komma anslagen under titeln »D. Postbefordran» att
ökas................................................................................... med kr. 169,500
nämligen från 6,973,000 kronor under år 1913 till 7,142,500 kronor
under år 1914.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
157
E. Omkostnader.
(För slags anslag.)
Felt åkning spenning ar.
Anslaget till felräkningspenningar anser styrelsen böra för år 1914
fastställas till oförändrat belopp 75,000 kronor.
Detta anslag, i 1911 och 1912 års stater upptaget till 75,000 kronor,
höjdes år 1913 till 85,000 kronor.
Utgifterna uppgingo år 1911 till 78,830 kronor och torde, så vitt
nu kan beräknas, komma att för år 1912 belöpa sig till inemot 85,000
kronor.
Jämlikt nådiga instruktionen för generalpoststyrelsen hava styrelsens
ledamöter att tid efter annan företaga inspektionsresor för
att tillse att likformighet och samarbete äga rum mellan underlydande
vid fullgörandet av deras åligganden ävensom för att eljest undersöka
förhållanden, som äro av vikt för postverket.
Vidare åligger det postdirektörerna eller deras närmaste män att
genom inspektioner övervaka underlydande postala inrättningars ekonomiska
och reglementsenliga skötsel.
Det är givet, att poströrelsens tillväxt, inrättande av nya postanstalter
och postlinjer år för år kräva ökade kostnader jämväl för övervakandet
av att postgöromålen verkställas med nödig ordning och säkerhet.
Med hänsyn till den stora vikt, som måste tillmätas inspektionsförrättningarna,
anser generalpoststyrelsen, att anslaget bör så tilltagas,
att erforderliga medel finnas att tillgå utan att anslaget behöver överskridas.
Generalpoststyrelsen föreslår därför, att anslaget för år 1914
sättes till förslagsvis 90,000 kronor, vilket innebär en ökning av 5,000
kronor i det för år 1913 fastställda anslaget.
Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsväg spostlinje.
Detta anslag är i postverkets stater upptaget:
Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.
år 1911 till
1912 »
kr. 270,000: -» 270.000: -
158
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
men kunde på grund av vissa omläggningar i järnvägspostföringen,
som under de senaste åren blivit genomförda,
år 1913 sänkas till...............................................
kr. 240,000:
Utgifterna hava uppgått
år 1911 till ....................................
samt beräknas för år 1912 till
» 213,000: —
» 210,000: —
Till de tjänstemän vid postverket, som tjänstgöra å järnvägs-, ångbåts-
eller lands vägspostlinjer, utgå, utöver den egentliga avlöningen,
traktamenten avsedda att utgöra ersättning för de extra utgifter dessa
tjänstemän få vidkännas till följd därav, att de måste intaga måltider
utom stationsorten. Dylika traktamenten utgå numera sålunda
a) till tjänsteman, tjänstgörande å järnvägs- eller ångbåtslinje:
1) vid bortovaro från stationsorten över 4 till 7 timmar med 50
öre för dag till tjänsteman av högre och 25 öre för dag till tjänsteman
av lägre grad;
2) vid sådan bortovaro över 7 till 36 timmar med en krona för
dag till tjänsteman av högre och 50 öre för dag till tjänsteman av
lägre grad;
3) vid sådan bortovaro över 36 timmar med en krona 50 öre för
dag till tjänsteman av högre och 75 öre till tjänsteman av lägre grad;
samt
b) till tjänsteman av lägre grad, tjänstgörande å lands vägslinje:
1) vid bortovaro från stationsorten över 4 till 7 timmar med 25
öre för dag och
2) vid längre bortovaro med 50 öre för dag, i vartdera av dessa
båda fall med det förbehåll att, därest enligt regelbunden tjänstgöringsordning
vistelsen utom station sorten icke under någon vecka av den
tidsperiod, som i då gällande tidtabell avses, för honom ifrågakommer
oftare än tre dagar, traktamente skall utgå endast för vart dygn av
samma tidsperiod, som helt eller delvis tillbringas utom stationsorten.
Med hänsyn till ifrågasatt omläggning av bestämmelserna angående
traktamentsersättningen hemställer generalpoststyrelsen, att anslaget för
år 1914 sättes till förslagsvis 300,000 kronor, vilket innebär en förhöjning
av 60,000 kronor i förhållande till anslaget för år 1913.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
159
öv erliggning slokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller å
landsväg spostlinje.
Anslaget för ifrågavarande ändamål anses böra för år 1914 sättas
till enahanda belopp som för år 1913 eller till 60,000 kronor.
Uniformsbeklädnad.
Någon ändring i senast fastställda anslag synes ej erforderlig,
vadan beloppet för år 1914 föreslås till 360,000 kronor.
Sjukvård m. m.
Anslaget till sjukvård, varav bestridas utgifter för sjukhus- och
sanatorievård, läkarbehandling, medikamenter, bandage m. m., är i postverkets
stater upptaget
för år 1911 till................................................................... kr. 25,000: —
» » 1912 » ................ -» 25,000: —
samt » » 1913 » .................................................................... » 33,000: —
De utgifter, postverket fått vidkännas för sjukvård åt därtill
berättigad personal, hava utgjort år 1911 ......... » 26,000: —
och kunna för år 1912 beräknas uppgå till...................... » 32,000: —
Med hänsyn till de utgiftsstegringar, som under sistförflutna åren
ägt rum, synes anslaget böra för år 1914 sättas till förslagsvis 40,000
kronor.
Detta innebär en förhöjning av 7,000 kronor i senast fastställda
anslag.
Undervisningskurser.
Generalpoststyrelsen anser sig för år 1914 icke behöva ifrågasätta
någon förhöjning i det för undervisningskurser i staten för år 1913
fastställda anslag 33,000 kronor.
160
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Hyror för postlokaler.
Detta anslag är i staterna fastställt
för år 1912 till........................................................................... Er. 365,000:
» » 1913 » ........................ » 395,000: —
Utgifterna å anslaget utgjorde för år 1911........................ » 276,000: —
och kunna för år 1912 beräknas uppgå till inemot......... » 355,000:-—
Ehuru generalpoststyrelsen på allt sätt söker hålla utgifterna å
anslaget till hyror för postlokaler nere och inom rimliga gränser, har
det dock icke kunnat undvikas, att postverkets utgifter i detta avseende
år för år ökats på grund av stegrade hyrespriser. Efter avgivandet
av förslaget till postverkets stater för år 1913 hava sålunda på grund
av uppsägningar från husägarnas sida icke mindre än 25 hyreskontrakt
uppsagts till upphörande, och de nyupprättade hyreskontrakten hava
medfört en ökad utgift för postverket av omkring 20,000 kronor.
Generalpoststyrelsen måste givetvis också söka att i den mån så
lämpligen kan ske tillgodose behovet av ökat utrymme för postkontor
å de orter, där sådant med hänsyn till posttrafikens ökning är oundgängligen
nödvändigt.
Utgifterna å detta anslag torde därför kunna antagas komma att
under år 1914 ökas med omkring 40,000 kronor.
Förevarande anslag synes sålunda böra för år 1914 fastställas till
förslagsvis 435,000 kronor.
Postlokalers uppvärmning, belysning och städning.
Utgifterna å detta anslag hava vad beträffar kostnaderna för postlokalernas
uppvärmning och städning icke oväsentligt stegrats under
de sist förflutna åren. Prisen å kol och ved hava stigit avsevärt, och
ersättningen till de personer, som ombesörja städning och renhållning
inom postlokalerna, har på flera håll måst ökas på grund av de höjda
arbetspriserna.
Att generalpoststyrelsen det oaktat icke behövde för år 1913
ifrågasätta höjning i anslaget berodde på den omläggning, styrelsen
vidtagit i avseende å belysningsanordningarna inom postverket.
Med ingången av belysningsåret 1910—1911 lät nämligen st}rrelsen,
där elektrisk belysning fanns anordnad, successivt införa
161
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
strömbesparande metalltrådslampor i utbyte mot koltrådslampor och
båglampor. Enligt verkställda beräkningar nedgingo i anledning härav
kostnaderna för elektrisk strömförbrukning från 130,000 kronor, vartill
utgifterna uppgingo under belysningsåret 1909—1910, till 110,000 kronor
under motsvarande period år 19.10—1911. Belysningsåret 1911 —
1912 hava utgifterna i detta hänseende icke överstigit 93,000 kronor.
Vid denna jämförelse rörande kostnaderna för den elektriska strömförbrukningen
är icke taget i betraktande, att elektrisk belysning, som i
såväl praktiskt som sanitärt hänseende är att föredraga framför belysning
med gas eller fotogen, året 1910—1911 nyinfördes vid 14 postkontor
samt året 1911—1912 vid 17 postkontor, varigenom lampantalet
ökades med tillhopa 670 lampor.
Under förenämnda belysningsperioder hava lampor av lägre ljusstyrka
än 25 normalljus icke varit i användning, men då stvömbesparande
lampor av ännu lägre ljusstyrka numera kommit i marknaden,
komma också lampor av 16—10 normalljus att, där så lämpligen kan
ske, uppsättas, varigenom strömkostnaderna kunna beräknas att än
ytterligare nedgå under åren 1913 och 1914.
Vidare har generalpoststyrelsen genom att på ett håll uppköpa
samtliga för postverket erforderliga elektriska metalltrådslampor kunnat
nedbringa jämväl anskaffningskostnaderna för dylika lampor. För belysningsåret
1912—1913 hava priserna å elektriska lampor nedgått så
väsentligt, att anskaffningskostnaderna för hela det under året erforderliga
parti lampor, omkring 10,000 stycken, beräknas att understiga utgifterna
under föregående år med omkring 5,000 kronor. Någon ytterligare
nedgång i nu gällande priser torde emellertid, enligt vad uppgivits
från fackhåll, icke kunna påräknas för belysningsåret 1913—1914.
»Snarare torde då eu stegring vara att förvänta.
Generalpoststyrelsen har i allt fall förhoppning att, på sätt ovan
anförts, genom besparing i kostnaderna för elektrisk ström kunna täcka
den förhöjning i utgifterna för uppvärmningen och städningen, som
med all säkerhet kommer att uppstå jämväl under år 1914 i förhållande
till år 1913, vadan styrelsen anser det för år 1913 anvisade
anslagsbeloppet, 370,000 kronor, tillräckligt jämväl för år 1914.
Tillverkning av frankotecken.
Ifrågavarande anslag är i postverkets stater upptaget
för år 1912 till ........................................................................... kr. 160,000: —
samt höjdes för år 1913 till.................................................... » 175?000:_-
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 höft. 21
162
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Utgifterna å anslaget liava för tiden januari—augusti 1912 utgjort
140.000 kronor samt beräknas för hela året 1912 belöpa sig till
198.000 kronor.
Poströrelsens stegring medför självfallet en ökad åtgång av frankotecken.
Den väntade ökningen av frankoteckensåtgången under åren
1913 och 1914 beräknas föranleda en ökad kostnad å ifrågavarande
anslag med tillhopa 17,000 kronor utöver den för år 1912 beräknade
utgiftssumman.
Med hänsyn härtill synes anslaget böra för år 1914 sättas till förslagsvis
215,000 kronor, vilket skulle innebära en förhöjning i det senast
fastställda anslagsbeloppet av 40,000 kronor.
Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m.
1 postverkets stater är anslaget upptaget
år 1911 till ............................................................................... kr. 420,000: —
»> 1912 » ................................................................................... » 475,000: —
samt sänktes år 1913 till ..................................................... >’ 450,000: —
Utgifterna uppgingo år 1911 till ............................... » 305,000: —
och beräknas för år 1912 belöpa sig till.......................... » 346,000: —
Generalpoststyrelsen har haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheten
att nedbringa de kostnader, som utgå av detta anslag. Sålunda
har styrelsen föranstaltat om förändrad uppställning av cirkulär, taxor
m. m., vilket beräknats medföra en icke oväsentlig utgiftsminskning.
Genom att uppsäga sådana leveranskontrakt, vari prisen ansetts väl
höga, har också styrelsen vid de nya kontraktens avslutande lyckats
betinga sig avsevärda prisnedsättningar beträffande en stor del blanketter.
Vidare har generalpoststyrelsen, i syfte att förebygga slöseri med
eller användning av postverkets blanketter till annat än med desamma
avsett ändamål, utfärdat föreskrift därom, att vid postanstalterna i regel
endast på en gång må framläggas så många blanketter, som anses
motsvara åtgången under en dag.
På grund av vad ovan anförts anser generalpoststyrelsen sig nu
kunna föreslå en minskning i senast fastställda anslagsbelopp av 50,000
kronor.
Anslaget bör sålunda för år 1914 sättas till förslagsvis 400,000
kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 2.
163
Förbrukningsartiklar.
Under detta anslag avföras kostnaderna för anskaffandet av postpåsar
och säckar, lack, bindgarn, påssaxar, blyplomber till förseglingav
påsar, stämpelfärg, datumstilar och årsnummer, dextrinpulver för
tillslutning av tidningspaket, adresslappar m. m.
Anslaget är fastställt
för år 1912 till............................................................................. kr. 170,000:-—-
samt för år 1913 ...................................................................... » 180,000: —
Utgifterna å anslaget utgjorde år 1911 .................... » 154,000: —
samt beräknas för år 1912 uppgå till.................. » 160,000: —
Den av poströrelsens starka utveckling föranledda större åtgången
av ifrågavarande förbrukningsartiklar ävensom inträffande prisförhöjningar
å dessa varor medföra år för år ökade utgifter å förenämnda
anslag.
Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att anslaget för år 1914
icke bör sättas lägre än till 190,000 kronor.
Detta innebär en förhöjning av 10,000 kronor i förhållande till
anslagsbeloppet för år 1913.
Telefonavgifter och telegramporto.
I detta anslag föreslår generalpoststyrelsen icke någon förändring
utan anslagets fastställande för år 1914 till förslagsvis 35,000
kronor.
Diverse utgifter.
Under detta anslag avföras, bland annat, fraktkostnader för möbler
och andra inventarier, kostnad för uppsättning eller nedtagning av skyltar,
brevlådor och dylikt, målning av tidbrickor, märkning av postpåsar,
annonskostnader ävensom utgifter för kalendrar och böcker samt för
prenumeration å tidningar.
Anslaget bar i staterna för åren 1911, 1912 och 1913 fastställts
till...................................................................................................... kr. 30,000: —
164
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Utgifterna hava uppgått
år 1910 till...................................................................................... kr. 26,700: —
» 1911 » ..................................................................................... » 31,400: —
samt beräknas för år 1912 komma att uppgå till ........... » 33,000: —
Med hänsyn till utgiftsstegringarna under de senaste åren anser
generalpoststyrelsen, att anslaget för år 1914 icke bör sättas lägre än
till 35,000 kronor.
Detta skulle innebära en ökning av 5,000 kronor i förhållande till
senast fastställda anslag.
Mot vad generalpoststyrelsen under anslagen till omkostnad sstaten
föreslagit har jag icke funnit mig böra göra någon anmärkning.
Jag vill allenast erinra, att, på sätt chefen för justitiedepartementet
yttrat, de verk, för vilkas räkning arbeten utförts genom fångvårdsstyrelsens
försorg, torde böra debiteras ersättning, motsvarande arbetspremier
och 10 procent av arbetsvärdet. För postverket medför detta
någon ökning i kostnaden för vissa förbrukningsartiklar, men torde ej
därav behöva föranledas ökning i anslagsbeloppet.
Här ovan har föreslagits höjning av anslaget
till ersättning för tjänsteresor i allmänhet med............... kr. 5,000: —
» traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å
lands vägspostlinje med .................................................... » 60,000: —
» sjukvård m. m........................................................................ » 7,000: —
» hyror för postlokaler............................................................ » 40,000: —
» tillverkning av frankotecken............................................. » 40,000: —
» förbrukningsartiklar............................................................... » 10,000: —
» diverse utgifter ........................................;....................... » 5,000: —
Summa kr. 167,000: —
samt minskning i anslaget
till blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m.
med........................................................................................ kr. 50,000: —
Genom dessa ändringar kommer omkostnads staten
att ökas med ................................................................................ kr. 117,000: —
nämligen från 2,521,000 kronor för år 1913 till 2,638,000 kronor för
år 1914.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
165
F. Oförutsedda utgifter.
Till oförutsedda utgifter hänföras tillfälliga utgifter, såsom kostnader,
föranledda av tjänstemäns från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
inkallande för deltagande hos styrelsen i reglementsmed
flera arbeten, gottgörelser av olika slag, utbetalade med stöd av
särskilda nådiga beslut in. m.
Anslaget har i de senaste staterna upptagits till 15,000 kronor.
Då emellertid erfarenheten i år visat, att anslaget i fråga, särskilt med
hänsyn till utgifter med anledning av nödvändiga eller önskvärda
reglementsarbeten hos styrelsen, icke varit tillräckligt, har generalpoststyrelsen
hemställt om anslagsbeloppets förhöjande för år 1914 med
10,000 kronor till 25,000 kronor.
Gr. Avkortningar och. restitution©!:.
(Förslagsvis.)
Under denna titel avföras ersättningar för bortkomna eller skadade
värdeförsändelser, anmärkningsprovision samt avkortningar och restitutioner
av postavgifter i allmänhet. Dessa utgifter, som äro mycket
växlande under olika år, uppgingo under åren 1909, 1910 och 1911 till
omkring respektive 11,300, 9,900 och 8,100 kronor.
I staten för år 1913 äro samma utgifter förslagsvis upptagna till
10,295 kronor.
För vinnande av jämn slutsumma å staten föreslår styrelsen, att
desamma för år 1914 bestämmas till förslagsvis 14,305 kronor, eller
alltså en ökning av 4,010 kronor.
II. Avsättning till förnyelsefoncl.
Enligt grunderna för den nya riksstatens uppställning bör det av
staten i byggnader och inventarier nedlagda kapital icke nedskrivas
utan måste genom underhåll uppehållas, varemot kostnaderna för nämnda
underhåll äro att anse såsom driftkostnader. För att vad postverket
beträffar förekomma, att dessa underhållskostnader under olika år trjmka
allt för ojämnt, skola vissa procent av värdet å i bruk tagna fastigheter
och av inventarier årligen avsättas till en förnyelsefond, av vilken
nyssberörda kostnader böra bestridas.
Avsättningen är för år 1913 fastställd till 215,000 kronor. Sagda
belopp har i statsverkspropositionen för sagda år beräknats sålunda:
166
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.
1 ''/2 % på de i bruk tagna fastigheternas värde vid 1911 års utgång,
6,568,400 kronor, ............................................................ kr. 100,000: —
samt 5 % av värdet av såväl postverkets inventarier
vid 1912 års slut, i runt tal 2,000,000 kronor, som ock
de under år 1913 till inköp medgivna inventarierna,
266,000 kronor, tillhopa 2,266,000 kronor, i runt tal... )> 115,000: —
Tillhopa kr. 215,000: —
Fastigheternas värde kommer, såvitt nu är kant, att intill 1913 års
utgång ökas med kostnaderna för:
posthus i Trälleborg med tomt ........................................... kr. 312,600: —
(tomten 37,600 och själva posthuset 275,000)
posthuset i Västervik (beviljat anslag)................................ » 200,025: —
samt ombyggnad av posthuset vid Lilla Nygatan i
Stockholm............................................................................. 11 90,000: —
eller tillhopa ................................................................................ kr. 602,625: —
För år 1914 bör därför till förnyelsefonden för år 1913 till underhåll
av postverkets byggnader............................................. kr. 100,000: —
beräknas ytterligare 1 Vs % å 602,625 kronor................. » 9,039: 38
Sålunda skulle för detta ändamål behöva att för
år 1914 till förnyelsefonden avsättas................................... kr. 109,039:38
eller i runt tal 110,000 kronor.
Postverkets inventarier vid 1910 års utgång äro uppskattade till ett
värde av..................................................................................... kr. 1,700,000: —
Under år 1911 hava inköpts inventarier för ............... kr. 213,300: —
Inventariernas värde vid 1911 års slut skulle
alltså utgöra ......................................................................... kr. 1,913,300: —
Till inköp av inventarier under år 1912 är anvisat
........................... » 125,000: —
och för år 1913 ..................................................................... » 266,000: —
Vid 1913 års slut skulle postverkets inventarier
således hava ett värde av.................................................... kr. 2,304,300: —
Vid bifall till generalpoststyrelsens i särskild skrivelse
den 23 oktober 1912 gjorda hemställan om anslag
till inköp av inventarier för år 1914 till ett belopp
av 300,000 kronor, skulle värdet av postverkets
inventarier år 1913, 2,304,300 kronor, ökas under år
1914 med .................................................................................. » 300,000: —
Transport kr. 2,304,300: —
167
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 2.
Transport kr. 2,304,300: —
Värdet av postverkets inventarier skulle alltså
vid 1914 års slut beräknas komma att uppgå till kr. 2,604,300;
5 % å detta värde utgör 130,215 kronor eller i
runt tal ....................................................................................... ^ 130,000: —
Sammanlägges den förut för år 1914 beräknade kostnaden för
posthusens underhåll ................................................................. kr. 110,000: -
med här ovan för samma år beräknade kostnader
för underhållet av inventarierna ............................................ » 130,000: —
erhålles det belopp, som styrelsen anser böra för år
1914 avsättas till förnyelsefond,................................. kr. 240,000: —
innebärande en ökning av 25,000 kronor i förhållande till 1913
års anslag.
Mot vad styrelsen föreslagit beträffande anslagen till oförutsedda
utgifter, avkortningar och restitutioner samt avsättning till förnyelsefond
har jag intet annat att erinra än att i anledning av de av mig
föreslagna tilläggen å tillhopa 13,100 kronor till utgifterna under rubriken
»övergångsstat», »pensioner» och »postbefordran» samt minskning av avlöningsstaten
med 3,200 kronor anslaget till avkortningar och restitntioner
torde för erhållande av eu lämplig slutsumma kunna bestämmas
till 12,405 kronor.
Enligt de av mig här ovan gjorda framställningarna erhåller postverkets
stat för år 1914 den lydelse bifogade förslag till stat utvisar
(Bil. B). De särskilda anslagssummorna komma att i förhållande till år
1913 ställa sig på sätt närmare framgår av efterföljande tabell:
— |
---- --------- |
Ökning |
tr |
Minskning |
år |
||||
_ |
1914 i för- |
1914 i fö |
|||||||
År 1913 |
År 1914. |
hållande till |
hållande till |
||||||
år 1913. |
år 1913 |
||||||||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||||||
A. |
Avlöningar........................................ |
13,140,200 |
— |
13,799,000 |
— |
658,800 |
— |
— |
— |
1 B. |
Övergångsstat................................... |
30,050 |
— |
29.350 • |
— |
— |
700 |
— |
|
: C. |
Pensioner........................................... |
312,755 |
— |
421,745 |
_ |
108,990 |
— |
— |
— |
! D. |
Postbefordran..................................... |
6,973,000 |
— |
7,142,500 |
169,500 |
— |
— |
— |
|
E. |
Omkostnader...................................... |
2,521,000 |
— |
2,638,000 |
— |
117,000 |
— |
— |
— |
i F'' |
Oförutsedda utgifter........................... |
15,000 |
— |
25,000 |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
j G. |
Avkortningar och restitutioner.............. |
10,295 |
— |
12,405 |
— |
2,110 |
— |
— |
— |
1 H. |
Avsättning till förnyelsefond................. |
215,000 |
— |
240,000 |
— |
25,000 |
— |
— |
— |
Summa |
23,217,300 — |
24,308,000 |
— |
1,091,400 |
— |
700 |
— |
Ökning 1,090,700 kronor.
Departements
chefen.
168
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kung!.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels godkänna det härvid fogade förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket (Bil. A),
dels medgiva, att för tillförordnade förste postvaktmästaren
Ernst Vilhelm Nyberg må å postverkets övergångsstat
uppföras en personlig verkmästarbefattning
med avlöning av 4,200 kronor, vartill kan komma ett
ålderstillägg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring, med
den fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, som för
motsvarande avlöningsbelopp är stadgad i ovannämnda,
förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,
samt med skyldighet för Nyberg att ej mindre
underkasta sig de för posttjänstemän gällande allmänna
bestämmelser för åtnjutande av avlöning och förhöjning
därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad
efter de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, avgå
från befattningen än även att låta svenska postverket,
utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom
gjorda uppfinningar inom postväsendet,
dels medgiva, att biträdande postexpeditören Emma
Oscara Katarina Boström må från och med månaden näst
efter den, då hon entledigas efter uppnådd levnadsålder
av sextio år, och sedan styrkt blivit, att hon är oförmögen
att på ett tillfredsställande sätt sköta postgöromålen,
äga att under sin återstående livstid å postverkets
pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 900 kronor,
dels ock godkänna det härvid fogade förslag till
stat för postverkets driftkostnader för år 1914 (Bil.
B) samt bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1914, förslagsvis, till 24,308,000 kronor
att utgå direkt av postmedlen.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
169
Bil. A.
Förslag
till
Avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.
§ 1.
Till generalpostdirektören utgår arvode av postmedlen med 13,000
kronor för år, att utbetalas i samma ordning som lön.
Till övriga tjänstemän utgår fast avlöning enligt följande stat,
vilken angiver tjänstemännens fördelning i vissa grupper, de för tjänstemännen
inom en och samma grupp bestämda avlöningsbelopp samt det
antal år, som, därest ej bestämmelserna i § 2 av detta reglemente giva
anledning till avvikelse härutinnan, bör förflyta från det tjänsteman
tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han kan komma i åtnjutande av
det närmast högre.
Kronor. |
År. |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
O År. |
Kronor. |
|
Byråchef ............................................. |
_ |
_ |
_ |
_ |
8,000 |
3 |
8,500 |
3 |
9,000 |
Postdirektör.......................................... |
— |
— |
— |
— |
7,000 |
3 |
7,500 |
3 |
8,000 |
Kamrerare; sekreterare........................... |
— |
— |
— |
— |
6,000 |
3 |
6,500 |
3 |
7,000 |
Postmästare av klass 1 A ...................... |
— |
— |
5,500 |
3 |
6,000 |
3 |
6,500 |
3 |
7,000 |
Förste aktuarie; intendent; ombudsman; |
|||||||||
postmästare av klass 1 B; överkontrollör |
— |
— |
5,000 |
3 |
5,500 |
3 |
6,000 |
3 |
6,500 |
Postmästare av klass 2 A; förste kontrollör |
— |
— |
4,600 |
3 |
5,000 |
3 |
5,500 |
3 |
6,000 |
Aktuarie; förrådsförvaltare; notarie; regi-strator; revisor; revisor och bokhållare; |
|||||||||
postmästare av klass 2 B .................. |
— |
— |
4,200 |
3 |
4,600 |
3 |
5,000 |
3 |
5,500 |
Postmästare av klass 3, manlig; kontrollör |
— |
— |
3,800 |
3 |
4,200 |
3 |
4,600 |
3 |
5,000 |
Postmästare av klass 4, manlig.............. |
— |
— |
3,500 |
3 |
3,800 |
3 |
4,200 |
3 |
4,600 |
Förste postexpeditör, manlig ................... |
— |
— |
3,200 |
o O |
3,500 |
3 |
3,800 |
3 |
4,200 |
Postexpeditör, manlig............................. |
\ 1,800 |
2 |
2,000 |
2 |
2,200 |
2 |
2,400 |
2 |
|
( 2,600 |
3 |
2,900 |
3 |
3,200 |
3 |
3,500 |
3 |
3,800 |
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 22
170 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Kronor. |
År. |
Kronor. |
År |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
År. |
Kronor. |
|
Postmästare av klass 3, kvinnlig............ |
_ |
_ |
— |
2,900 |
3 |
3,100 |
3 |
3,400 |
|
Postmästare av klass 4, kvinnlig............ |
— |
— |
— |
— |
2,700 |
3 |
2,900 |
3 |
3,100 |
Förste postexpeditör, kvinnlig ............... |
— |
— |
1,900 |
3 |
2,100 |
3 |
2,300 |
3 |
2,500 |
Postexpeditör, kvinnlig *)........................ |
— |
— |
1,500 |
3 |
1,700 |
3 |
1,900 |
8 |
O o |
Biträde, kvinnligt................................. |
— |
— |
— |
— |
1,250 |
3 |
1,450 |
3 |
1,650 |
Förste postvaktmästare; förste postiljon ... |
1,500 |
3 |
1,600 |
3 |
1,700 |
3 |
1,800 |
3 |
1,950 | |
Postvaktmästare; postiljon. ..................... |
1,200 |
3 |
1,800 |
3 |
1,400 |
3 |
1,500 |
3 |
1,650 | |
Vaktmästare lios generalpoststyrelsen2)...... |
1,140 |
3 |
1,260 |
3 |
1,380 |
3 |
1,500 |
3 |
1,650 |
Tjänsteman, som på grund av särskilt beslut av 1909 års Riksdag
uppburit avlöning för hela år 1909 enligt 1910 års lönestat, skall
vid beräknande av avlöningsförhöjning anses hava tillträtt avlöningsstaten
från 1909 års ingång.
Förestående aviöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och
tjänstgöringspenningar.
Lön. |
Tjänst- görings- |
Summa. |
|
Kronor. |
penningar. Kronor. |
Kronor. |
|
5,600 |
3,400 |
9,000 |
|
5,300 |
3,200 |
8,500 |
|
5,000 |
3,000 |
8,000 |
|
4,800 |
2,700 |
7,500 |
|
Manliga tjänstemän ................................................1 |
4,600 |
2,400 |
7,000 |
4,300 |
2,200 |
6,500 |
|
4,000 |
2,000 |
6,000 |
|
3,700 |
1,800 |
5,500 |
|
3,400 |
1,600 |
5,000 |
*) För kvinnlig, postexpeditör, som icke åtnjuter ortstillägg, höjes efter tre år slutavlöningen med 100
kronor, vilket belopp anses tillhöra lönen, men dock icke medför höjning av pensionsunderlaget.
2) Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode hänföres till tjänstgöringspenningar.
Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning
samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 300 kronor årligen.
Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
171
Tjänst- |
|||
Lön. |
görings- penningar. |
Summa. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
8,100 |
1,500 |
4,600 |
|
2,900 |
1,300 |
4,200 |
|
2,700 |
1,100 |
3,800 |
|
2,550 |
950 |
8,500 |
|
2,400 |
800 |
3,200 |
|
2,175 |
725 |
2,900 |
|
1,950 |
650 |
2,600 |
|
1,800 |
600 |
2,400 |
|
1,725 |
575 |
2,300 |
|
1,650 |
550 |
2,200 |
|
1,500 |
500 |
2,000 |
|
Manliga tjänstemän ................................................■ |
1,460 |
490 |
1,950 |
1,350 |
450 |
1,800 |
|
1,275 |
425 |
1,700 |
|
1,240 |
410 |
1,650 |
|
1,200 |
400 |
1,600 |
|
1 |
1,125 |
375 |
1,500 |
1 |
1,050 |
350 |
1,400 |
1,040 |
340 |
1,380 |
|
975 |
325 |
1,300 |
|
945 |
315 |
1,260 |
|
900 |
800 |
1,200 |
|
855 |
285 |
1,140 |
|
1,900 |
1,500 |
3,400 |
|
1,800 |
1,300 |
3,100 |
|
! |
1,775 |
1,125 |
2,900 |
i |
1,750 |
950 |
2,700 |
1,700 |
800 |
2,500 |
|
1,650 |
650 |
2,300 |
|
1 Kvinnliga tjänstemän...............................................• |
1,575 |
525 |
2,100 |
1,425 |
475 |
1,900 |
|
1,275 |
425 |
1,700 |
|
1,100 |
550 |
1,650 |
|
1,125 |
375 |
1,500 |
|
900 |
550 |
1,450 |
|
i |
700 |
550 |
1,250 |
172
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Utöver den fasta avlöningen utgår arvode till postmästaren vid
postkontoret Stockholm 1 med 500 kronor, vid postkontoret Göteborg
1 med 400 kronor och vid postkontoret Malmö 1 med 300 kronor, allt
för år. Sådant arvode anses såsom lön, men medför icke höjning av
pensionsunderlaget.
Med fast avlöning förstås i detta reglemente lön och tjänstgöringspenningar
enligt förestående lönestat samt med avlöning den fasta avlöningen
jämte ortstillägg, arvode och sådant tillägg till tjänstgöringspenningarna,
som kan utgå enligt § 8 här nedan.
§ 2.
För åtnjutande av den i stat uppförda avlöning och förhöjning
därav efter viss tid gälla följande allmänna bestämmelser:
1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande
instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den
förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid postverket
eller vid postsparbanken, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande
fasta avlöning. Likaledes må vid postkontors nedflyttning
i lägre klass vederbörande postmästare, intill dess han avgår från tjänsten
i fråga, äga uppbära fast avlöning i den klass, som postkontoret
före nedflyttningen tillhört.
2. Med ordinarie befattning vid postverket må icke förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.
Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår generalpostdirektören
eller byråchef, Kungl. Maj it och, vad angår innehavare
av annan befattning, generalpoststyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka binderligt för fullgörandet av tjänstgöringen
vid postverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas.
3. Tjänsteman äger uppbära oavkortad avlöning icke blott för
den tid, han verkligen tjänstgjort å egen eller annan befattning, utan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
173
även för den tid, varunder han åtnjutit semester eller vilken han med
generalpoststyrelsens medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier eller som
åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom
fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.
Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen samt sådant ortstillägg och arvode, som hänföras
till lön.
Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada,
ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra
till förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom, äger att,
efter generalpoststyrelsens beprövande, uppbära avlöningen oavkortad
under högst sex månader. Efter denna tid utgår avlöningen med belopp,
som bestämmes av Kungl. Maj:t.
4. Den, som av annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas
att — förutom tjänstgöringspenningar samt sådant ortstillägg
och arvode, som hänföras till tjänstgöringspenningar, ävensom tillägg
till tjänstgöringspenningarna enligt § 8 här nedan — av lönen avstå
så mycket, som, utöver vad vikarien i övrigt äger uppbära, erfordras
för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.
5. För erhållande av avlöningsförhöjning gälla såsom allmänna
villkor,
att tjänsteman under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna avlöningsförhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet
med oavkortad avlöning eller fullgjort värnplikt, samt
att tjänsteman icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han
är skyldig att avgå från tjänsten.
Avlöningsförhöjning tillträdes vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, därest
ej annorlunda föranledes av vunnen befordran enligt efterföljande
bestämmelser.
Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den
grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet
av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning
i den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie
174
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1
närmast överstiger det belopp, lian från tiden för den nya tjänstens
tillträdande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt
rum, uppbära i fast avlöning jämte, i förekommande fall, tillägg till
tjänstgöringspenningarna jämlikt § 8, vilket tillägg därvid beräknas
till 240 kronor för år.
Därjämte äger tjänsteman, såvida lian icke redan samtidigt
med tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning
genom ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om
avlöningsförhöjning i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill
3 kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningebelopp,
som enligt § 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen
för honom medfört, med iakttagande likväl att tjänsteman med
sådant tillägg till tjänstgöringspenningarna, som ovan nämnts, i förenämnda
avseende skall äga tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår,
under vilken han innehaft den fasta avlöning, som utgått vid befordringstillfället.
6. Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från eu
befattning till en annan, vars fasta slutavlöning är lägre, äger han
bekomma samma fasta avlöning, som han skulle hava uppburit, om
han kvarstått i den förra befattningen, med iakttagande dock att högre
fast avlöning än den för den nya befattningen bestämda fasta slutavlöning
icke utgår.
Ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttas från befattning
vid postsparbanken till befattning i postverket, äger att för åtnjutande
av förhöjning i avlöningen samt för bekommande av semester
tillgodoräkna sig den tid, han före förflyttningen varit i det förra verket
anställd såsom ordinarie innehavare av tjänst motsvarande den, till
vilken förflyttningen äger rum.
7. Förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare, postiljon
eller vaktmästare hos generalpoststyrelsen, som antages till extra
postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen finner honom böra
komma i åtnjutande av dylik förmån, i avseende å begynnelseavlöning
och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna sig hälften
av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie anställning
i postverket.
175
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
§ 3.
1. Tjänsteman skall, om lian därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår
bestrida högre befattning.
2. Erfordras vikarie för tjänsteman i följd av tjänsteresa, semester
eller uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änkeoch
pupillkassa, äger den vikarierande att liksom ock annan i succession
efter honom åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande
avlöning.
3. Erfordras vikarie för tjänsteman av annan anledning, äger
den vikarierande, utöver egen avlöning, uppbära skillnaden mellan
tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den
högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan, den vikarierandes
egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet
kommer att fortgå under längre tid än tre månader, att den vikarierandes
sammanlagda avlöning under den överskjutande tiden ej må
överstiga, vad han såsom ordinarie å den högre befattningen skulle äga
uppbära.
4. Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för
honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts prövning, huru stor del av
arvodet skall avstås till vikarien.
Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utövar den allmänna tillsynen
över ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören
begagnar sig av semester eller är frånvarande på tjänsteresa,
äger under tiden uppbära särskilt arvode av 10 kronor för dag.
§ 4.
Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,
likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta avlöning
till samma belopp, som han skulle hava uppburit å sin egen
tjänst, samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i
lägsta lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles,
och, å andra sidan, den vikarierandes egen befattning; dock må
för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre månader,
den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga, vad han såsom
ordinarie å den högre befattningen skulle äga uppbära.
Extra tjänsteman äger att under uppdrag, varom i denna paragraf bifråga,
uppbära avlöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.
176
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
§ 5.
Vid avgång från postverkets tjänst till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår lönen samt sådant ortstillägg och arvode,
som hänföras till lön, till månadens slut.
Avlider vid postverket anställd person, som innehar befattning,
vilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån den
myndighet, som antagit honom, så prövar skäligt, den för honom bestämda
avlöningen utgå till månadens slut.
Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd av olyckshändelse,
timad under tjänstutövning, må ett belopp, motsvarande den
avlidnes fasta avlöning respektive arvode för en månad, såsom begravningshjälp
tilldelas hans dödsbo.
§ 6.
Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder tjänsteman avstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
av hans avlöning, som prövats icke böra användas till befattningens
uppehållande, innehållas, såvida ej generalpoststyrelsen finner skäligt
låta honom uppbära något därav.
§ 7.
Postmästare av klasserna 3 och 4, kontrollörer, förste postexpeditörer,
postexpeditörer, kvinnliga biträden, förste postvaktmästare, förste
postiljoner, postvaktmästare och postiljoner äga uppbära ortstillägg,
utgående, enligt av generalpoststyrelsen fastställda grunder, med följande
belopp, för år räknat:
till postmästare, kontrollörer, förste postexpeditörer, och postexpeditörer
med femton eller tio procent av den fasta avlöningen, dock
högst 450 respektive 300 kronor till manlig tjänsteman och högst 225
respektive 150 kronor till kvinnlig tjänsteman;
till kvinnliga biträden, stationerade i Stockholm med 150 kronor
och stationerade å annan ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro
särskilt höga, med 100 kronor;
till förste postvaktmästare, förste postiljoner, postvaktmästare och
postiljoner
177
Kuncjl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.
antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300
kronor och efter tio år till 350 kronor,
eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor
och efter tio år till 300 kronor,
eller med 150 kronor.
Ortstillägg, som utgår till postmästare, kontrollörer, förste postexpeditörer,
postexpeditörer och kvinnliga biträden, anses såsom lön,
men medtör icke höjning av pensionsunderlaget; ortstillägg, som åtnjutes
av övriga tjänstemän, fördelas så, att tre fjärdedeiar hänföras
till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.
Beträffande villkoren för förhöjning av ortstillägget åt förste
postvaktmästare, förste postiljoner, postvaktmästare och postiljoner gälla
enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning av den fasta avlöningen.
Därest i denna § omnämnd tjänsteman uppbär avlöning å övergångsstat
för högre tjänst än såsom postmästare av klass 3, manlig,
eller såsom kontrollör, äger han ej tillgodonjuta ortstillägg.
§ 8.
Post vaktmästare eller postiljon, som meddelats uppdrag att tills
vidare bestrida viktigare göromål, kan erhålla tillägg till tjänstgöringspenningarna
med högst 20 kronor, för månad räknat, enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av generalpoststyrelsen.
§ 9-
Felräkningspenningar tillkomma:
intendenten vid postverkets huvudkassa med 500 kronor;
tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning,
med 300 kronor, därest minst 500,000 kronor årligen av honom utbetalas
i avlöningar och omkostnader m. in., men i annat fall med 120
kronor;
tjänsteman, som tjänstgör såsom huvudkassör vid något av postkontoren
Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, ävensom, efter generalpoststyrelsens
bestämmande, i undantagsfall kontrollör eller förste
postexpeditör, som tjänstgör såsom avdelningskassör vid nämnda postkontor,
med 180 kronor;
tjänsteman, ordinarie och extra, som vid postkontor, där postanvisningsmedel
genom postverkets försorg utsändas till adressaterna,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 23
178
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
utlämnar dylika medel till brevbärare, med 120 kronor vid postkontor
av l:a eller 2:a klass och med 60 kronor vid postkontor av 3:e eller
4:e klass; samt
tjänsteman, ordinarie och extra, liksom ock annan å tjänstemannabefattning,
ständig eller tillfällig, behörigen förordnad person, som i
regelbunden tjänstfördelning och under viss av generalpoststyrelsen
bestämd minimitid varje söckendag å postkontor betjänar allmänheten
samt därvid mottager och utlämnar kontanta medel, med 120 kronor
vid postkontor av l:a eller 2:a klass och med 60 kronor vid postkontor
av 3:e eller 4:e klass,
allt för år räknat.
Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.
Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman hos generalpoststyrelsen
enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst
femton procent å varje belopp, som på grund av anmärkning, gjord
av sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till redovisning eller
såsom obehörigen krediterat, inflyter till postverket och utan anmärkningens
framställande ej skulle hava kommit verket till godo, eller,
såsom för högt debiterat eller för lågt krediterat, återgäldas till vederbörande.
Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
belopp må tilldelas förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare,
postiljon samt vaktmästare hos generalpoststyrelseD, ordinarie
och extra enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.
I § 11 omförmälda tjänstemän, ordinarie och extra, erhålla enligt
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, läkarvård och medikamenter
på postverkets bekostnad.
Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementet, därest icke för vissa slag av tjänste
-
§ io.
§ 11.
12.
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2. 179
resor andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning
meddelats.
Det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman,
som förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten,
må komma i åtnjutande av hyresbidrag, utgörande för dag högst
en femtedel av det vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.
§ 14-
Tjänsteman äger årligen, när sådant Titan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,
kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman
under 45 dagar, övriga tjänstemän under 30 dagar med undantag av
förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare, postiljon samt
vaktmästare hos generalpoststyrelsen, vilka under angivna förutsättning
äga åtnjuta semester under 15 dagar.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som bestämmes av vederbörande överordnad
myndighet, begagna sig av semester.
§ 15-
Grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av
Kungl. Maj:t.
§ 16-
Generalpostdirektör, vilken minst 12 år innehaft generaldirektörs
förordnande, är berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om
generalpostdirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund av
sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock
utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att på grund
av tjänstefel hava förverkat densamma, är han berättigad att i pension
uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt
5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen
utgår av postmedlen, och skall såsom pensionsavgift ett belopp av
360 kronor årligen avdragas å det för generalpostdirektören bestämda
arvodet eller den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande
pension.
180
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att avgå från tjänsten
mot åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension stadgas, varvid för nedannämnda tjänstemän
skola gälla följande särskilda pensionsunderlag, nämligen:
1,200 kronor för förste postvaktmästare och förste postiljon;
1,000 kronor för postvaktmästare och postiljon; samt
1,000 kronor för vaktmästare hos generalpoststyrelsen.
§ 17-
Generalpostdirektören tillsättes genom förordnande på viss tid;
övriga tjänstemän vid postverket tillsättas genom konstitutorial, vilket
skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas
från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.
§ 18-
Eu var, som den 1 januari 1914 eller senare tillträder befattning
såsom tjänsteman vid postverket, är pliktig att underkasta sig reglementets
villkor och bestämmelser ävensom, i händelse han varder förflyttad
till befattning inom postsparbanken, jämväl de villkor och bestämmelser,
som äro eller varda intagna i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid postsparbanken.
Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1914.
Särskilda bestämmelser.
§ 1.
För de i denna § omförmälda tjänstemän, som innehaft tjänst vid
1909 års slut och vilka med 1910 års ingång tillträtt befattning å
sistnämnda ars stat, skola i avseende å beloppet av begynnelseavlöningen
vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning tillämpas följande
i paragrafen intagna särskilda bestämmelser.
1. Ifrågavarande tjänstemän anses hava varit indelade i följande
fem grupper:
första gruppen: byråchefer och postdirektörer;
181
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
andra gruppen: tjänstemän i andra graden hos generalpoststyrelsen
och postmästare av l:a klassen;
tredje gruppen: tjänstemän i första graden hos generalpoststyrelsen
och postmästare av 2:a klassen;
fjärde gruppen: kontrollörer och postmästare av 3:e klassen;
femte gruppen: postmästare av 4:e klassen och postexpeditörer.
2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan
han tillträtt innehavande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller
högre eller närmast lägre grupp, med iakttagande dock att tjänsteman
icke skall komma i åtnjutande av lägre fast avlöning, än han skulle
erhållit, om hans vid 1910 års ingång innehavande tjänst varit
hänförhg till lägre grupp. Följande i 1910 års stat uppförda befattningar
anses vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda grupper
sålunda, att ^
till första gruppen hänföres postdirektör;
till andra gruppen: kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent,
ombudsman, överkontrollör;
till tredje gruppen: förste kontrollör, aktuarie, förråds förvaltare,
notarie, registrator, revisor, revisor och bokhållare;
till femte gruppen: förste postexpeditör.
_3. Av Kungl. Maj:t utfärdat förordnande för tjänsteman att vara
postinspektor anses likställt med innehavande av ordinarie tjänst, tillhörande
första gruppen.
Med innehavande av ordinarie tjänst likställes även:
av generalpoststyrelsen utfärdat förordnande för tjänsteman att bestrida
en tjänst, då sådant föranletts därav, att tjänsteman av Kungl.
Maj:t förordnats bestrida byråchefsbefattning eller postinspektörsbefattmng;
förordnande
att tills vidare bestrida någon av de för år 1909 på
extra stat uppförda femton postmästarbefattningar av 4:e klassen;
av generalpoststyrelsen utfärdat uppdrag för postexpeditör att tills
vidare tjänstgöra såsom avdelningsföreståndare eller förste postexpeditör;
samt r
förordnande för e. o. postexpeditör att tills vidare bestrida någon
av de för år 1909 på extra stat uppförda etthundra postexpeditörsbefattningar.
Likaledes anses uppdrag för tjänsteman att tills vidare vara föreståndare
för filialpostkontor likställt med innehavande av postmästartjänst
i den klass, som kontoret kommit att tillhöra från 1910 års
början.
182
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
4. Tjänsteman, som innehaft anställning antingen såsom postmästare
av 4:e klass enligt 1902 års stat och i 1903 års stat hänförts till
lägre klass än den 2:a eller ock såsom kontrollör å 1902 års stat, må,
därest han i föreskriven ordning inträtt å 1903 års stat, äga att, jämväl
vid tillträdande av befattning inom grupp utöver den närmast högre
med undantag av den första, räkna sig till godo tjänstgöring efter anställning
såsom postmästare av 4:e klass enligt 1902 års stat eller såsom
kontrollör enligt sistnämnda stat.
5. Tjänsteman, som vid 1909 års utgång innehade anställning såsom
kontrollör vid distriktschefskontor och som vid 1910 års ingång
tillträdde överkontrollörstjänst, skall vid beräknande av avlöningsförhöjning
såsom överkontrollör äga tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom
kontrollör vid distriktschefskontor.
§ 2.
1. Vad i § 1 mom. 4 stadgas skall för tjänsteman, som i samma
mom. avses, äga tillämpning, jämväl om han befordrats efter 1910
års ingång.
2. Förordnanden, som efter 1910 års ingång innehafts i anledning
därav att byråchef i generalpoststyrelsen bestritt befattning såsom tillförordnad
chef för postsparbanksbyrån, skola likställas med innehavande
av ordinarie tjänst.
3. Tjänsteman i l:a lönegraden hos generalpoststyrelsen enligt
1903 års stat, som efter 1910 års ingång befordras till tjänst hos styrelsen
inom tredje gruppen å 1910 års stat, skall äga att i avseende å
begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig den tid,
han tjänstgjort såsom tjänsteman i l:a lönegraden.
4. De i § 2 mom. 5 i avlöningsreglementet meddelade bestämmelser
skola för tjänsteman, som befordrats under tiden efter 1910 års
ingång intill dess avlöningsreglementet träder i kraft, tillämpas såsom
om desamma varit gällande redan vid den tidpunkt, från vilken befordran
ägt rum.
§ 3.
1. Tjänsteman, som vid ingången av år 1910 eller sedermera tillträtt
någon av de på stat uppförda förste postvaktmästar- eller förste
postiljonsbefattningarna och som vid utgången av år 1909 innehaft
uppdrag att tills vidare vara förste postbetjänt, äger att, om han vid
183
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
befordringstillfället uppnått 60 levnadsår, såsom pensionsunderlag, enligt
§ 4 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, beräkna
ett belopp av 960 kronor för den tid, under vilken han före sin
befordran innehaft sådant uppdrag.
2. Beträffande förste postvaktmästare eller förste postiljon samt
postvaktmästare eller postiljon, vilka vid 1914 års ingång kvarstå i
förutvarande befattningar, skola i avseende å begynnelseavlöning och
avlöningsförhöjning å 1914 års stat tillämpas avlöningsreglementets
bestämmelser såsom om dessa varit gällande under vars och ens föregående
tjänstgöringstid å ordinarie befattning, varvid förordnande att
tills vidare bestrida någon av de för år 1909 på extra stat uppförda
etthundra postbetjäntbefattningar likställes med innehavande av dylik
befattning på ordinarie stat.
3. Postvaktmästare eller postiljon, som från 1914 års ingång befordras
till förste postvaktmästare eller förste postiljon, skall i avseende
å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning i den nya tjänsten äga
åtnjuta de förmåner, som skulle hava tillkommit honom, därest han
redan vid befordringstillfället uppburit avlöning enligt förestående avlöningsreglemente.
§ 4.
1. Den, som vid 1909 års slut innehaft ordinarie tjänst i generalpoststyrelsen
och med 1910 års ingång tillträtt befattning, tillhörande den
i § 1 om förmälda femte gruppen, må i fråga om begynnelseavlöningen
vid sådant tillträde räkna sig till godo så stor del av tiden för tjänstgöringen
såsom e. o. tjänsteman, som överskjuter 5 år; och äger han,
därest fråga är om anställning såsom postexpeditör, vid sådan beräkning
utgå från 2,200 kronor såsom lägsta avlöning.
2. Den, som före 1909 års utgång antagits till e. o. tjänsteman
i generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditör, eller som.före nämnda
tidpunkt antagits till extra biträde i postverket och efter sådant antagande
blivit e. o. postexpeditör, eller som vid nämnda års utgång
hade fast anställning hos generalpoststyrelsen såsom amanuens eller
annat biträde, må, i den mån generalpoststyrelsen finner honom eller
henne böra komma i åtnjutande av en dylik förmån, i fråga om begynnelseavlöning
och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör räkna sigill
godo så stor del av tiden för tjänstgöringen såsom respektive e. o.
tjänsteman eller e. o. postexpeditör, extra biträde, amanuens eller annat
biträde, som överskjuter 5 år; och äger manlig tjänsteman att vid
184
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
sådan beräkning utgå från 2,200 kronor såsom lägsta avlöning. Manlig
extra postexpeditör, som i sådan egenskap anställts under något av
åren 1910, 1911 eller 1912, må såsom postexpeditör tillgodonjuta en begynnelseavlöning
av 2,000 kronor.
3. Det i § 2 mom. 7 i avlöningsreglementet lämnade medgivande
skall äga tillämpning även vid beräknande av begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning
för den, som under i samma moment angivna förhållanden
befordrats till postexpeditör före avlöningsreglementets trädande
i kraft.
4. I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg till kvinnligt
biträde gäller vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29
juni 1912.
§ 5.
1. En var tjänsteman, som vid tillträdande av 1910 års avlöningsstat
kommit att i fast avlöning och ortstillägg erhålla lägre inkomst
än summan av hans nedannämnda förmåner, nämligen: lön, tjänstgöringspenningar
och ålderstillägg under år 1909, extra lönetillägg för
år 1909, där sådant, jämlikt av Riksdagen fastställda grunder, skolat
till honom utgå för år 1909, ålderstillägg, som enligt förutvarande avlöningsstat
intjänats att utgå från 1910 års början, samt provision å
samma tjänst under år 1908, äger att såsom personligt tillägg till
tjänstgöringspenningarna från 1910 års början räknat uppbära skillnaden,
intill dess avlöningen stigit till samma belopp.
2. Därest kvinnlig tjänsteman, som år 1909 åtnjutit avlöning såsom
postexpeditör av andra lönegraden, vinner befordran enligt 1914
års avlöningsstat, äger sådan tjänsteman bibehållas vid den högre
pensionsrätt, som tillkommer postexpeditör av andra lönegraden enligt
1903 års avlöningsstat.
3. Beträffande avlöningsfyllnad i visst fall till kvinnligt biträde
gäller vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29 juni
1912.
§ 6.
Tjänsteman, som vid 1913 års utgång innehar befattning å 1913
års stat för postverket och som icke vill underkasta sig den nya avlöningsstat
en samt de i avlöningsreglementet meddelade villkor och bestämmelser,
skall därom före nämnda års slut hos generalpoststyrelsen
185
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.
göra anmälan. Till tjänsteman, som före berörda tidpunkt gjort dylik
anmälan, skola avlöningsförmåner utgå enligt för honom förut gällande
grunder.
§ r
De med en befattning förenade sportler och övriga extra inkomster
tillfalla i allmänhet den, som bestrider befattningen, men åtnjutas
av tjänstens ordinarie innehavare även för den tid, då han åtnjuter semester
eller för beredande av semester bestritt högre befattning, eller
under den tid, som han med generalpoststyrelsens medgivande använt
för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller
idka språkstudier eller som"åtgått för fullgörande av de skyldigheter,
vilka ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änkeoch
pupillkassa, eller så länge han under tjänstgöringshinder på grund
av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, eller till förekommande
av smittofara vid annans sjukdom åtnjuter oavkortad avlöning.
i
Avlöningsförhöjning på grund av förestående särskilda bestämmelser
må icke, med undantag av vad som stadgats i § 5 mom. 1, tillträdas
förr än tidigast från och med år 1914.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913.
1 sand. 2 käft.
24
186
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Bil. B.
Postverkets stat för driftkostnader år 1914.
K r |
O |
n o r. |
||||||
A. Avlöningar. |
I |
|||||||
1. Generalpoststyrelsen. |
||||||||
Generalpostdirektören ....................................... |
13,000 |
— |
||||||
4 byråchefer (8,000—9,000 kr.) förslagsvis ......... |
34,500 |
— |
||||||
1 kamrerare (6,000—7,000 kr.) förslagsvis............ |
7,000 |
— |
||||||
5 sekreterare (6,000—7,000 lo-.) förslagsvis ......... |
33,000 |
— |
||||||
1 ombudsman (5,000—6,500 kr.) förslagsvis......... |
5,500 |
— |
||||||
3 förste aktuarier (5,000—6,500 kr.) förslagsvis ... |
19,000 |
— |
||||||
2 intendenter (5,000—6,500 kr.) förslagsvis ......... |
13,000 |
— |
||||||
1 aktuarie (4,200—5,500 kr.) förslagsvis ............ |
5,000 |
— |
||||||
1 förrådsförvaltare (4,200—5,500 kr.) förslagsvis... |
5,500 |
— |
||||||
7 notarier (4,200—5,500 kr.) förslagsvis ............ |
34,700 |
— |
||||||
1 registrator (4,200—5,500 kr.) förslagsvis ......... |
4,600 |
— |
||||||
5 revisorer (4,200-5,500 kr.) förslagsvis ............ |
27,500 |
— |
||||||
2 revisorer och bokhållare (4,200—5,500 kr.) för- |
||||||||
slagsvis....................................... :......... |
10,500 |
— |
||||||
17 förste postexpeditörer, manliga (3,200—4,200 kr.) |
||||||||
förslagsvis................................................ |
65,000 |
— |
||||||
12 postexpeditörer, manliga (1,800—3,800 kr.) för- |
||||||||
slagsvis..............''..................................... |
38,400 |
— |
||||||
20 postexpeditörer, kvinnliga (1,500—2,100 kr.) för- |
||||||||
slagsvis................................................... |
36,000 |
— |
||||||
25 biträden, kvinnliga (1,250—1,650 kr.) förslagsvis |
41,250 |
|||||||
19 vaktmästare (1,140—1,650 kr.) förslagsvis......... |
27,000 |
— |
||||||
Förste vaktmästaren, arvode .............................. |
200 |
— |
420,650 |
|||||
Ortstillägg, förslagsvis....................................... |
— |
— |
23,750 |
— |
||||
Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättningm.m., |
||||||||
förslagsvis ................................................... |
— |
— |
55,000 |
— |
499,400 |
— |
||
Transport |
— |
— |
499,400 |
—1 | |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
187
K r |
O |
n o r. |
||||||
Transport |
_ |
499,400 |
||||||
2) Distrikts- och lokalförvaltningarna. 6 postdirektörer (7,000—8,000 kr.) förslagsvis...... 9 postmästare av klass 1 A (5,500—7,000 kr.) för- |
46,500 |
— |
1 |
|||||
slagsvis.............................................. |
*) 63,700 |
— |
||||||
21 postmästare av klass 1 B (5,000—6,500 kr.) för- |
||||||||
slagsvis.......................................... |
137,000 |
— |
||||||
6 överkontrollörer (5,000—6,500 kr.) förslagsvis 18 postmästare av klass 2 A (4,600—6,000 kr.) för- |
36.500 |
— |
||||||
slagsvis............................................ |
108,500 |
— |
||||||
7 förste kontrollörer (4,600—6,000 kr.) förslagsvis |
40,500 |
— |
||||||
slagsvis........................................ |
142,600 |
— |
||||||
76 postmästare av klass 3 /manlig (3,800—5,000 kr.) 1 „.. , |
380,000 |
— |
||||||
52 kontrollörer (3,800—5,000 kr.) förslagsvis......... |
260,400 |
— |
||||||
100 postmästare „„ 4,/manlig (3,500—4,600 kr.) \f. , av klass 4jkviim]ig (2i700_3|1()0 „ [förslagsvis |
448,200 |
— |
||||||
147 förste postexpeditörer, manliga (3,200—4,200 kr.) |
||||||||
förslagsvis.......................... |
609,000 |
— |
||||||
27 förste postexpeditörer, kvinnliga (1,900—2,500 |
||||||||
kr.) förslagsvis.......................................... |
67,900 |
— |
||||||
855 postexpeditörer, manliga (1,800—3,800 kr.) för- |
||||||||
slags vis........................................... |
2,515,500 |
— |
||||||
260 postexpeditörer, kvinnliga (1,500—2,100 kr.) för- |
||||||||
slagsvis......................................... |
496,000 |
— |
||||||
16 biträden, kvinnliga (1,250—1,650 kr.) förslagsvis |
26,400 |
|||||||
(J.,500—1,950 kr.) förslagsvis........................ |
1,135,300 |
— |
||||||
1740 postvaktmästare och postiljoner (1,200—1,650 |
||||||||
resp. 1,890 kr.) förslagsvis ........................ |
2,490,600 |
— |
9,004,600 |
|||||
Ortstillägg, förslagsvis....................................... Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning |
— |
— |
880,000 |
'' |
||||
m. m., förslagsvis.......................................... |
— |
— |
1,150,000 |
— |
11,034,600 |
— |
||
Transport |
— |
- |
— |
11,534,000 |
-| |
*) Häri innefattas även särskilda arvoden till 3 postmästare.
188
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Kronor.
Transport
3. Övriga anslag.
Arvoden till poststationer, förslagsvis.................
» åt frimärksförsäljare » ..................
Gratifikationer in. m. åt tjänstemän eller andra
personer, som äro anställda vid postverket eller
anlitas i dess ärenden....................................
Understöd m. m. åt personer, som äro eller varit
anställda vid postverket eller anlitats i dess ären
den..........................................................
B. Övergångsstat.
1. Generalpoststyrelsen.
Personligt avlöningstillägg åt byråchefen C. A. Hasselrot, förslagsvis
........................................................................
9 tjänstemän i l:a graden, förslagsvis....................................
Personlig verkmästarbefattning för E. Y. Nyberg, förslagsvis ......
Arvoden åt extra tjänstemän, förslagsvis.................................
Avgå under A upptagna avlöningar.......................................
Återstod
1 kammarskrivare...........................................................
2. Distrikts- och. lokalförvaltningarna.
1 postdirektör i Malmö (enligt 1902 års stat)..................
3 postmästare av klass 2 B ( » 1910 » » )..................
1 » » » 3 ( » » » » )..................
2 » » » 4 ( » 1909 » » )..................
12 postexpeditörer i 2:a lönegraden (enligt 1909 års stat) ......
Personliga avlöningstillägg, förslagsvis.................................
Avgå följande under A upptagna avlöningar:
till postmästare vid postkontoret Malmö I ............ kr. 7,300
» 3 manliga postmästare av klass 3 ................ » 15,000
» 1 manlig » » » 4 .................. » 4,600
Transport
2,150,000
75,000
20,000
20,000
11,534,000
4,000
34,000
4,200
9,100
51,300
42,600
8,700
1.600
4.000
16,500
5.000
6,800
33,600
. 950
66,850
2,265,000 —
10,300
13,799,000
10,300 |—113,799,000 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
189
till 2 kvinnliga postmästare av klass 4 .
» 12 postexpeditörer, kvinnliga .......
Transport
kr. 6,200: —
» 22,500: -
o
Återstod
1 kontroll^
i lör
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
Provisions- ersättning. |
2,100 — |
700 — |
700 — |
Uppbörds- och frimärksprovision, förslagsvis
C. Pensioner.
(Förslagsanslag.)
Tjänstemän, som erhållit avsked .......................................
Tjänstemän m. fl., som i följd av skada under tjänstutövning
eller av annan orsak tillerkänts årligt understöd......
Avlidna tjänstemäns med fleras änkor oeb barn .................
D. Postbefordran.
(Förslagsanslag.)
Postbefordran å järnväg .................................................
» » landsväg jämte lokala transporter sjöledes:
emellan Sveriges fastland och Gottland ...........................
» övriga inrikes orter ..........................................
» Sverige och Tyskland .. .......................................
» » » Danmark .......................................
» » t » Finland ..........................................
» » » Storbritannien och Amerika...............
Transitersättning åt främmande postverk ...........................
E. Omkostnader.
(Förslagsanslag.)
Felräkningspenningar .....................................................
Ersättning för tjänsteresor i allmänhet ..............................
Transport
Kronor.
58,300
8,550
3,500
7,000
75.000
140,000
273,500
15.000
25.000
14.000
10,300
19,050
411,350
7,895
2,500
4.400.000
2.100.000
542,500
100,000
75.000
90.000
165.000
13,799,000
29,350
421,745
7,142,500
—I 21,392,595
190 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Krön |
O |
r. |
||||
Transp ort |
_ |
165,000 |
21,392,595 |
i |
||
Traktamenten för tjänstgöring i postkupé'' eller å landsvägs- |
||||||
postlinje................ |
— |
— |
300,000 |
— |
||
Overliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé |
||||||
eller å landsvägspostlinje ............................................. |
— |
— |
60,000 |
— |
||
Uniformsbeklädnad ............ |
— |
— |
360,000 |
_ |
||
Sjukvård m. m....... |
— |
— |
40,000 |
— |
||
Undervisningskurser............................................... |
— |
— |
33,000 |
— |
||
Hyror för postlokaler................. |
— |
— |
435,000 |
— |
||
Postlokalers uppvärmning, belysning och städning.................. |
— |
— |
370,000 |
— |
||
Tillverkning av frankotecken........ |
— |
— |
215,000 |
_ |
||
Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m................... |
— |
— |
400,000 |
_ |
||
Förbrukningsartiklar ......................................................... |
— |
— |
190,000 |
— |
||
Telefonavgifter och telegramporto...... |
— |
— |
35,000 |
— |
||
Diverse utgifter .................. |
— |
— |
35,000 |
— |
2,638,000 |
|
F. Oförutsedda utgifter ................................................ |
— |
— |
_ |
_ |
25,000 |
__ |
G. Avkortningar och restitutioner, förslagsvis |
— |
— |
— |
— |
12,405 |
— |
H. Avsättning till förnyelsefond................................... |
— |
— |
— |
— |
240,000 |
— |
Summa kronor j |
- |
i |
— |
24,308,000 |
— |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
191
Bil. C.
Uppgift å kostnaden för pensionering under 3Ö-årsperioden 1914—1943 av
de tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
som beräknas bliva pensionsmässiga under samma år dels enligt nuvarande
peusionsbestäinmclser, dels ock vid fastställande av till beloppet bestämda
pcnsionsunderlag av 1,200 kronor för förste postvaktmästare och förste
postiljoner samt av 1,000 kronor för postvaktmästare och postiljon^-.
Pen- sione- rings- år. |
4 Antalet tjänstemän, |
2)Antal varje |
P e |
n s i o n |
s b e 1 |
o p p |
Ökning. |
||||
enligt nuvarande högsta |
enligt föreslagna pensions-underlag av 1,200 resp. |
||||||||||
Förste postvm. och |
Post-Ym. och |
Förste postym. och förste postilj. |
Post-vin. och |
Förste |
Postvm. och postilj. |
Summa. |
Förste |
Postvm. och postilj. |
Summa. |
||
1914 |
6 |
8 |
6 |
8 |
5,760 |
6,400 |
12,160 |
7,200 |
8,000 |
15,200 |
3,040 |
1915 |
12 |
5 |
18 |
13 |
17,280 |
10,400 |
27,680 |
21,600 |
13,000 |
34,600 |
6420 |
1916 |
8 |
7 |
26 |
20 |
24,960 |
16,000 |
40,960 |
31,200 |
20,000 |
51,200 |
10,240 |
1917 |
12 |
8 |
38 |
28 |
36,480 |
22,400 |
58,880 |
45,600 |
28,000 |
73,600 |
14720 |
1918 |
6 |
4 |
44 |
32 |
42,240 |
25,600 |
67,840 |
52,800 |
32,000 |
84,800 |
16,960 |
1919 |
10 |
15 |
54 |
47 |
51,840 |
37,600 |
89,440 |
64,800 |
47,000 |
111,800 |
24860 |
1920 |
6 |
11 |
60 |
58 |
57,600 |
46.400 |
104,000 |
72,000 |
58,000 |
130.000 |
26400 |
1921 |
11 |
11 |
71 |
69 |
68,160 |
55,200 |
123,360 |
85,200 |
69,000 |
154,200 |
30,840 |
1922 |
V |
13 |
78 |
82 |
74,880 |
65,600 |
140,480 |
93,600 |
82,000 |
175,600 |
35420 |
1928 |
18 |
i 16 |
96 |
98 |
92,160 |
78.400 |
170,560 |
115,200 |
98,000 |
213,200 |
42440 |
1924 |
17 |
18 |
113 |
116 |
108,480 |
92,800 |
201,280 |
135,600 |
116,000 |
251,600 |
50''320 |
1925 |
8 |
13 |
121 |
129 |
116,160 |
103,200 |
219,360 |
145,200 |
129,000 |
274200 |
54840 |
1926 |
12 |
17 |
133 |
146 |
127,680 |
116,800 |
244,480 |
159,600 |
146,000 |
305,600 |
61420 |
1927 |
19 |
21 |
146 |
159 |
140,160 |
127,200 |
267,360 |
175,200 |
159,000 |
834,200 |
66*840 |
1928 |
17 |
18 |
151 |
172 |
144,960 |
137.600 |
282,560 |
181,200 |
172,000 |
353,200 |
70,640 |
1929 |
10 |
16 |
153 |
181 |
146,880 |
144,800 |
291,680 |
183,600 |
181,000 |
364,600 |
72*920 |
1930 |
22 |
19 |
163 |
192 |
156,480 |
153,600 |
310,080 |
195,600 |
192,000 |
387,600 |
77,520 |
1931 |
15 |
18 |
172 |
206 |
165,120 |
164,800 |
329,920 |
206,400 |
206,000 |
412,400 |
82480 |
1932 |
13 |
15 |
175 |
206 |
168,000 |
164,800 |
332,800 |
210,000 |
206.000 |
416.000 |
83*,200 |
1933 |
21 |
12 |
190 |
207 |
182,400 |
165,600 |
848,000 |
228,000 |
207,000 |
435*000 |
87^000 |
1934 |
25 |
12 |
204 |
208 |
195,840 |
166,400 |
862,240 |
244,800 |
208,000 |
452,800 |
90460 |
1985 |
17 |
* 12 |
214 |
207 |
205,440 |
165,600 |
371,040 |
256,800 |
207,000 |
463,800 |
92460 |
1936 |
30 |
21 |
226 |
212 |
216,960 |
169,600 |
386,560 |
271,200 |
212,000 |
483,200 |
96*640 |
195/ |
26 |
17 |
235 |
211 |
225,600 |
168,800 |
394,400 |
282,000 |
211,000 |
493,000 |
98.600 |
1938 |
18 |
34 |
245 |
232 |
235,200 |
185.600 |
420,800 |
294,000 |
232,000 |
526,000 |
105,200 |
1939 |
18 |
44 |
251 |
259 |
240.960 |
207,200 |
448,160 |
301.200 |
259,000 |
560,200 |
112440 |
1940 |
22 |
53 |
254 |
291 |
243,840 |
232,800 |
476,640 |
304,800 |
291,000 |
595,800 |
119,160 |
1941 |
25 |
85 |
262 |
358 |
251,520 |
286,400 |
537,920 |
314,400 |
358,000 |
672,400 |
134,480 |
1942 |
16 |
no |
268 |
452 |
257,280 |
361,600 |
618,880 |
321,600 |
452,000 |
773,600 |
154420 |
1943 |
13 |
98 |
259 |
531 |
248.640 |
424,800 |
678,440 |
310,800 |
531,000 |
841,800 |
168,360 |
/) Resp. summor hava reducerats med 8 %, motsvarande det antal tjänstemän, som enligt verkställd
sannolikhetsberäkning avlida eller annorledes avgå från tjänsten före pensionsåldern.
2) Härvid har, med ledning av förhållandena enligt postverkets pensionsstater åren 1899—1912, beräknats,
att pensionärerna belasta pensionsstaten i medeltal 13 år efter erhållen pension.
192
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tabell, utvisande antalet ordinarie och fast placerade extra tjänstemän av högre
lokalförvaltningar
Tjänstemän av k |
ö g r e g |
rad. |
Dispositions-b iträden av |
||
0 A r. |
Ord narie. |
Extra med |
Summa. |
o Årlig ökning minskning. |
|
1902 ......................................... |
734 |
736 |
1,470 |
_ |
-1) |
1908 .......................................... |
977 |
603 |
1,580 |
+ 110 |
-1) |
1904 .......................................... |
978 |
652 |
1,630 |
+ 50 |
-1) |
1905 .......................................... |
1,086 |
563 |
1,649 |
+ 19 |
175 |
190(3 .......................................... |
1,093 |
584 |
1,677 |
+ 28 |
180 |
1907 .......................................... |
1,195 |
529 |
1,724 |
+ 47 |
193 |
1908 .......................................... |
1,304 |
437 |
1,741 |
+ 17 |
194 |
1909 .......................................... |
1,411 |
310 |
1,721 |
— 20 |
188 |
1910 ......................................... |
1,475 |
192 |
1,667 |
— 54 |
155 |
1911 ......................................... |
1,475 |
169 |
1,644 |
— 23 |
139 |
1912 2).......................................... |
1,526 |
97 |
1,623 |
— 21 |
136 |
*) Exakt uppgift kan icke lämnas.
2) Den 15 augusti.
Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 2-
193
Bil. D.
och lägre grad samt s. k. dispositionshiträden vid postverkets distrikts- och
åren 1902—1912.
Tjänsterna |
n a v 1 |
äg re g |
rad. |
Disposi-tions-biträden |
Procenttalet tjänstemän |
Hela antalet tjänste- män. |
Årlig ökning eller minsk- ning. |
Postverkets |
|||
Förste |
Övriga ordinarie. |
Extra |
Summa. |
O Årlig ökning eller minsk- ning. |
av högre |
av lägre |
|||||
1,050 |
703 |
1,753 |
-1) |
45,6 |
54,4 |
3,223 |
c:a 14,0 |
||||
— |
1,250 |
597 |
1,847 |
+ 94 |
-1) |
46,1 |
53,9 |
3,427 |
+ 204 |
» |
15,9 |
340 |
910 |
712 |
1,962 |
+ 115 |
-1) |
45,4 |
54,6 |
3,592 |
+ 165 |
» |
16,5 |
398 |
1,002 |
660 |
2,060 |
+ 98 |
52 |
44,5 |
55,5 |
3,709 |
+ 117 |
» |
17,4 |
441 |
959 |
784 |
2,184 |
+ 124 |
89 |
43,4 |
56,g |
3,861 |
+ 152 |
» |
18,4 |
659 |
941 |
818 |
2,418 |
+234 |
85 |
41,6 |
58,4 |
4,142 |
+ 281 |
» |
19,6 |
706 |
994 |
792 |
2,492 |
+ 74 |
194 |
41,1 |
58,9 |
4,233 |
+ 91 |
)) |
19,9 |
716 |
1,084 |
705 |
2,505 |
+ 13 |
173 |
40,7 |
59,s |
4,226 ■ |
— 7 |
» |
20,0 |
742 |
1,108 |
657 |
2,507 |
+ 2 |
120 |
40,0 |
60,o |
4,174 |
— 52 |
)) |
21,9 |
748 |
1,252 |
605 |
2,605 |
+ 98 |
98 |
38,7 |
61,3 |
4,249 |
+ 75 |
» |
23,2 |
797 |
1,353 |
476 |
2,626 |
+ 21 |
79 |
38,2 |
61,8 |
4,249 |
+ 0 |
,)) |
24,8 |
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft. 25
194
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Bil. E.
Till Kungl. Generalpoststyrelsen.
Den till posttjänstemän av lägre grad utgående avlöningen fastställdes
av 1907 års riksdag i enlighet med under år 1906 av Kungl.
Generalpoststyrelsen ingivet statförslag. Den nya avlöningen trädde
i verksamhet från 1908 års början och har sålunda med utgången av
år 1913 tillämpats under sex år.
Under denna tid ha nyare principer beträffande statstjänarnes avlöning
vunnit insteg. Posttjänstemännens ifråga löner ha på detta sätt
kommit att, både vad avlöningens belopp angår och beträffande avlöningssystemet,
föga överensstämma med de för övriga statstjänare
gällande lönestaterna.
Dels den tidsintervall, varunder lönestaten gällt, dels det förhållandet
att lönerna numera måste betraktas såsom orättvisa och otillräckliga
för levnadsbehovet under nuvarande dyra kostnader för livsuppehället
har föranlett Svenska postmannaförbundet att på sitt senaste ombudsmöte,
avhållet i Malmö den 7 —10 juni 1911, uppdraga åt förbundets
styrelse att i enlighet med de grundprinciper, som beslötos av mötet,
hos Kungl. Generalpoststyrelsen utverka upptagande i postverkets stat
för år 1914 av förslag till ny lönereglering för posttjänstemän av
lägre grad.
Då nu undertecknad styrelse i förening med de av förbundets medlemmar
särskilt utsedda distriktsombuden härmed fullgör uppdraget
ifråga, må först i största korthet redogöras för lönefrågans öde någon
tid tillbaka.
Enligt 1874 års normalstat utgjorde den fasta lönen 200 å 300 kr.
för olika kategorier, resten av avlöningen utfylldes med dagtraktamenten
och »6r enbär areskillingD-, denna senare avlöningsform upphörde 1882 och
ersattes med höjda dagtraktamenten.
År 1885 tillträddes ny avlöningsstat. Lönen blev för alla vaktbetjänte,
som benämningen då var, 500 kronor, som efter 5 år ökades
med ett ålderstillägg å 100 kronor. Härtill kom dagtraktamenten till
olika belopp å olika orter och till skillda åldersgrupper; traktamentets
195
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
maximibelopp var två kronor. Denna lönereglering medförde så godt
som över hela linjen en löneminskning.
1899 års riksdag antog en ny lönestat, vilken trädde i tillämpning
från 1900 års början. Därvid blev grundlönen över hela linjen 600
kronor och avlöningen utfylldes med tjänstgör ing spenning ar, vilka ökades
med ålder stillägg, till antalet fyra och utgående vart femte år. Den högsta
avlöningen nåddes sålunda först efter 20 års ordinarie eller så gott som
30 års tjänst.
Icke heller denna lönereglering tillförde befattningshavarne någon
egentlig avlöningsförbättring, men en rättvisare och mera beräknelig
lönenorm tillkom, i det att de fullständigt godtyckligt utgående traktamentena
upphörde.
Avlöningen enligt denna stat utgjorde emellertid:
i första lönegraden minimum 1,000, maximum 1,400 kr.
i andra » » 950, » 1,250 »
i tredje » » 900, » 1,200 s>
Under åren 1901 och 1902 utgick dyrtidstillägg med 10 procent.
År 1903 gjordes den förändringen att de fyra ålder stilläggen (i
första och andra lönegraden 100 kronor vardera och i tredje lönegraden
75 kronor) sammanslogos till två, varigenom maximiavlöningen uppnåddes
tio år tidigare.
Då dessa löneregleringar, som framgår av ovanstående, icke alls
eller obetydligt höjt avlöningarna, ingavs upprepade framställningar om
löneförhöjning och, sedan från ett år 1906 avhållet möte inkommit
framställning om löneförhöjning, genomfördes på Kungl. Generalpoststyrelsens
förslag från 1908 års ingång den nu gällande avlöningsstaten.
Enligt denna äro tjänstemännen av lägre grad indelade i fyra lönegrupper,
beroende på de olika stationsorternas dyrhetsförhållanden.
Avlöningsbeloppen äro:
för förste postvaktmästare och förste postiljoner: minimum 1,340,
efter fem år 1,490, efter tio år 1,640 kronor,
för postvaktmästare och postiljoner: minimum 1,100, efter fem år
1,250, efter tio år 1,400 kronor.
Härtill komma ortstillägg. Dessa belopp samt avlöningens fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar framgår bäst av följande tabeller:
196
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tjänst- |
Ortstillägg |
||||
Lön. |
görings- |
||||
Grupp |
Grupp |
Grupp |
|||
1. |
2. |
3. |
|||
Förste: |
|||||
Minimum.................................................. |
840 |
500 |
250 |
200 |
150 |
efter 5 år ............................................... |
900 |
590 |
300 |
250 |
150 |
efter 10 år ................................................ |
960 |
680 |
350 |
300 |
150 |
Ordinarie: |
|||||
Minimum................................................... |
800 |
300 |
250 |
200 |
150 |
efter 5 år ................................................ |
800 |
450 |
300 |
250 |
150 |
efter 10 år ................................................ |
800 |
600 |
350 |
300 |
150 |
Slutsiffrorna bliva sålunda:
Grupp |
Grupp |
Grupp |
Grupp |
|
1. |
2. |
3. |
4. |
|
Förste: |
||||
Minimum.................................................................. |
1,590 |
1,540 |
1,490 |
1,340 |
efter 5 år ............................................................... |
1,790 |
1,740 |
1,640 |
1,490 |
efter 10 år............................................................... |
1,990 |
1,940 |
1,790 |
1,640 |
Ordinarie: |
||||
Minimum.................................................................. |
1,350 |
1,300 |
1,250 |
1,100 |
efter 5 år ............................................................... |
1,550 |
1,500 |
1,400 |
1,250 |
efter 10 år ............................................................... |
1,750 |
1,700 |
1,550 |
1,400 |
I viss mån ha dessa avlöningar tillämpats endast från 1910 års
ingång, enär med postverkets omorganisation, som då skedde, avlöningsförmånen
ortstillägg infördes. Vad angår beloppen förändrades dock
ingenting däri för postvaktmästare och postiljoner. Däremot tillkom
vid nämnda tidpunkt ovanstående avlöning för förste postvaktmästare
och förste postiljoner, vilka tjänster då till ett visst antal sattes på
ordinarie stat. Därvid erhöllo vissa av dem en avlöningsförhöjning av
60 kronor pr år.
Beträffande postvaktmästare och postiljoner tillgodonjuta en del av
dessa ett särskilt arvode av 180 kronor om året, utgörande ersättning
enligt § 8 i avlöningsreglementet för bestridande av viktigare uppdrag,
197
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
och kallas dessa funktionärer i allmänhet t. f. förste postvaktmästare
och t. f. förste postiljoner.
Sedan 1907, då den nu för posttjänstemän av lägre grad gällande
avlöningsstaten beslöts av Riksdagen, ha bland andra tullverkets tjänstemän
samt posttjänstemännen av högre grad erhållit lönereglering.
I fråga om tjänstemän av lägre grad inom andra statens verk,
jämväl vid tullverket, skall här nedan göras en del jämförelser. Men
utan att jämföra med siffrorna lärer det vara på sin plats att här påvisa
de olikartade grunder för avlöningens utgående, som råda beträffande
å ena sidan posttjänstemän av lägre grad och å andra sidan
posttjänstemän av högre grad efter det en omorganisation av postverket
skett år 1910 och i samband därmed lönereglering för tjänstemän av
högre grad.
Den mest framträdande skillnaden förefinnes i avseende å relationen
mellan lön och tjänstgöringspenningar.
Jämföres sålunda slutavlöningen för manliga postexpeditörer med
samma avlöning för tjänstemän av lägre grad, framgår följande:
Slut- |
Därav lön |
||
avlöning. |
belopp. |
procent. |
|
Postexpeditör............................................................... |
3,800 |
2,700 |
71.1 |
Förste postvaktmästare och förste postiljon ..................... |
1,640 |
960 |
58.5 |
Postvaktmästare och postiljon ....................................... |
1,400 |
800 |
57.1 |
Men förutom denna avsevärda skillnad i lönebeloppet tillkommer
beträffande den ojämförligt största delen av tjänstemännen, nämligen
de som tillgodonjuta ortstillägg, den omständigheten att för tjänstemännen
av högre grad detta tillägg tillfaller lönen, under det att detsamma
odelat ökar tjänstgöringspenningarna för tjänstemän av lägre
grad. Proportionen mellan lönen och slutavlöningens hela belopp för
de olika funktionärerna i högsta lönegruppen blir sålunda:
Slut- |
Därav lön |
||
avlöning. |
belopp. |
procent. |
|
Postexpeditör.............................................................. |
4,370 |
3,270 |
75.0 |
Förste postvaktmästare och förste postiljon ..................... |
1,990 |
960 |
48.2 |
Postvaktmästare och postiljon ................................. |
1,750 |
800 |
45.7 |
198
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Beträffande den första tabellen här ovan, så må märkas, att den
procent av lönen, som där angives, grundlägger pension och änkepension.
Det framgår därav huru illa lottade tjänstemän av lägre grad
äro gentemot de högre. De senast angivna, ännu mera divergerande
siffrorna visa på skillnaden i avlönings tillgodonjutande vid sjukdom,
och i det fallet ställa sig förhållandena för tjänstemännen av lägre
grad ännu sämre.
Man har vid de under senare år för statens funktionärer genomförda
löneregleringarna — och den för posttjänstemän av högre grad
gällande är i det fallet typisk — utgått ifrån den helt säkert riktiga
principen, att den lön, som grundlägger pension, är lika över hela
landet, enär pensionären icke är beroende av bostadsband, men att
avlöningen under sjukdom skall vara avpassad efter ortens dyrhetsförhållanden.
Likaså har det befunnits rättvist, att den egentliga lönen,
vilken tillgodonjutes jämväl under sjukdomsförhinder, höjes i samma
mån som avlöningen i sin helhet höjes genom ålderstilläggens tillgodonjutande.
Dessa resultat ha ernåtts dels genom att ortstillägget anses
såsom lön men grundlägger icke pensionsrätt, dels genom att vissa
delar av ålderstilläggen tillfalla lönen.
För posttjänstemän av lägre grad förefinnas icke dessa faktorer.
Det må förtjäna framhållas, att ålderstilläggens och ortstilläggets oavkortade
läggande till tjänstgöringspengarna för dem innebär icke allenast
en orättvisa i jämförelse med tjänstemännen av högre grad utan
föranleder jämväl beaktansvärda ojämnheter i avlöningen för dem inbördes.
En förste postvaktmästare, som uppnått maximiavlöningen, åtnjuter
sålunda vid ledighet på grund av sjukdom, om han är stationerad
i fjärde lönegruppen 58.5 % av hela avlöningen, i tredje lönegruppen
53.6 i andra lönegruppen utgår vid sjukdomsfall allenast 49.4 % och
i första sjunker siffran till 48.2 %. Härav följer, att personalen å de
dyrare orterna vid sjukdomstillfällen har svårare att reda sig än å de
billigare.
Det är tydligt, att levnadskostnaderna å olika orter göra sig gällande
likaväl för den, som på grund av sjukdom nödgas vara tjänstledig,
som för den, som tjänstgör, och det är lika naturligt, att relationen
mellan den fasta lönen och hela avlöningen bör stå någorlunda
i samma proportion för den ena kategorien tjänstemän som för den
andra.
Såsom ytterligare bevis för att avlöningssystemet för posttjänstemän
av lägre grad är föråldrat må påvisas, att vaktmästarna hos Generalpoststyrelsen
åtnjuta, trots det deras sammanlagda avlöning, på
199
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.
grund av kortare arbetstid, är lägre, 200 kronor mera om året i lön,
vadan lönen för dem utgör 61 °/o av avlöningen, under det att postvaktmästare
i Stockholm åtnjuta endast 45.7 %>. Jämväl vaktmästarna
hos postsparbanken ha liknande avlöningsförmåner som de hos Generalpoststyrelsen.
Vad avlöningssystemet i övrigt angår skiljer sig det nuvarande
från det mera tidsenliga jämväl däruti att ålderstilläggen är o färre och
tillgodonjutas med längre mellanrum.
Den kommission, som under år 1907 förberedde postverkets omorganisation,
yttrade i nu förevarande hänseende följande:
»Kommissionen har icke kunnat undgå att uppmärksamma, huru
föga den lönereglering, som vid innevarande års riksdag genomfördes
beträffande postbetjänte, överensstämmer med de modärna principer,
som lagts till grund för de senast verkställda löneregleringarna vid
statens övriga kommunikationsverk och vilka kommissionen även sökt
följa i sitt avgivna förslag beträffande generalpoststyrelsen samt distriktsoch
lokalförvaltningarnas tjänstemän, och det synes kommissionen vara
av vikt, att den motsättning, som här föreligger, må så vitt möjligt
undanröjas. Kommissionens nyssnämnda förslag är bland annat grundat
på den åskådningen, att den enskilda befattningshavarens begynnelseavlöning
bör sättas jämförelsevis låg, men att denna begynnelseavlöning
bör, med hänsyn till den betydande ökning i levnadskostnaderna,
som under normala förhållanden komme att vid en mera framskriden
levnadsålder göra sig gällande, efter hand ökas med ett flertal, efter
relativt korta tidsperioder återkommande ålderstillägg. Om denna åskådning,
såsom kommissionen anser, äger sin tillämpning beträffande avlöningar
i allmänhet, så är det tydligen av så mycket större vikt, att ett
dylikt avlöningssystem kommer att gälla i fråga om den lägre personalen,
vars avlöningar ligga mer eller mindre nära existensminimum.»
Med det nu anförda lärer vara konstaterat, att en ny lönereglering
är av behovet påkallad ur den synpunkten att den nu gällande lönestaten
är otidsenlig och verkar orättvis i jämförelse med vad som gäller
för andra statstjänare. Förbundet går nu att motivera behovet av löneförhöjning
i sammanhang med löneregleringen.
För konstaterande av behovet av en avlöningsförhöjning torde vara
nödvändigt att påvisa levnadskostnaderna och ökningen av desamma
under de senaste åren. Därtill kommer, att senaste lönereglering ej
tillnärmelsevis höjde avlöningen till dåvarande kostnader för en familjs
uppehälle. Vid den beräkning av levnadskostnaderna, som här utförts
200
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
på basis av kommerskollegii avdelnings för arbetsstatistik uppgifter
samt den undersökning, som utförts av Stockholms statistiska kontor
under 1908, ha dessa dels beräknats för år 1904 — det år som grundläde
beräkningarna för den lönereglering, som genomfördes 1907 —
dels för år 1910, det senaste år för vilket finnes tillförlitliga siffror vid
utarbetandet av denna framställning. Vid denna beräkning av levnadskostnaderna
har närmast hyres- och livsmedelspriserna legat till grund,
och övriga utgifter approximativt beräknats efter de hushållsböcker,
som grundlagt Stockholms stads statistiska kontors under åren 1907—08
verkställda undersökning av levnadskostnaderna i Stockholm.
Då bostadspriset utgör en mycket stor del av levnadskostnaderna,
torde det vara riktigt att först något undersöka desamma under tiden
1904—1910, ty en ökning av en så väsentlig utgift som hyran måste
i hög grad inverka på levnadskostnaderna. Enligt Stockholms stads
statistiska kontors undersökning utgjorde hyrespriset i medeltal för de
150 hushållsböckerna 19 % och för de 34 hushållen med inkomst mellan
1,200—1,750 kr. 19.8 % samt de 38 hushållen med inkomst mellan
1,750—2,000 kr. inkomst 19.6 % av samtliga utgifter. I de beräkningar
för levnadskostnaderna i medeltal för hela landet, som längre fram anföras,
utgöra hyresprisen 1910:
för familj på 5 personer med 1 rum och kök................................. 8,67 %
)) » » 5 » »2 » » » 13,76 %
» » » 4 » »1 » » » 10,02 %
)) )) )) 4 » » 2 3> » d 16,05 %
Med nuvarande avlöning måste givetvis inskränkas på kostnaderna
för livsmedel, beklädnad och dylikt, varför hyran utgör en mycket högre
procent av levnadskostnaderna. Hyrespriset i förhållande till avlöningsförmånerna
under år 1910 framgår av tabell 1 beträffande maximum
och tabell 2 beträffande minimum, där det givetvis visar sig att till
hyra åtgår en högre procent av avlöningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tabell 1. Hyresprisen i förhållande till maximiavlöningen.
201
Maximiavlöning. |
Medelhyra per år. |
% av avi. i hyra |
% av avi. i hyra |
|||||
Stad. |
Post- vaktm. |
Förste post- vaktm. |
Ett rum |
Två rum |
Post- vaktm. |
Förste post- vaktm. |
Post- vaktm. |
Förste post- vaktm. |
Stockholm..................... |
1,750 |
1,990 |
336 |
526 |
19.2 |
16.9 |
30.1 |
26.4 |
Göteborg ..................... |
1,700 |
1,940 |
233 |
394 |
13.7 |
12.o |
23.2 |
20.5 |
Malmö ........................ |
1,700 |
1,940 |
223 |
378 |
13.1 |
11.5 |
22.2 |
19.5 |
Norrköping .................. |
1,550 |
1,790 |
209 |
354 |
13.5 |
11.7 |
22.8 |
19.7 |
Örebro ........................ |
1,550 |
1,790 |
202 |
333 |
13.o |
11.8 |
21.5 |
18.6 |
Sundsvall ..................... |
1,700 |
1,940 |
200 |
346 |
11.8 |
10.3 |
20.4 |
17.8 |
Kalmar........................ |
1,400 |
1,640 |
130 |
208 |
9.9 |
7.9 |
14.9 |
12.7 |
Medeltal för dessa |
1,621 |
1,861 |
219 |
363 |
13.5 |
11.S |
22.4 |
19.5 |
Tabell 2. Hyresprisen i förhållande till minimiaylöningen.
Stad. |
Minimi- avlöning. |
% av avlöningen |
|
För 1 rum |
För 2 rum |
||
Stockholm................................................................ |
1,350 |
25.o |
39.o |
Göteborg ................................................................. |
1,300 |
18.0 |
30.s |
Malmö ..................................................................... |
1,300 |
17.2 |
29.o |
Norrköping ............................................................... |
1,250 |
16.7 |
28.3 |
Örebro ..................................................................... |
1,250 |
16.2 |
26.6 |
Sundsvall .................................................................. |
1,300 |
15.4 |
26.6 |
Kalmar..................................................................... |
1,100 |
11.8 |
18.9 |
Medeltal för dessa orter............................................. |
1,264 |
17.5 |
28.7 |
I tabellerna 1 och 2 angivna medelhyror torde dock i flera fall
väsentligt understiga de priser, som dylika lägenheter betinga, vilka
bebos av postpersonalen. Denna nödgas bo ganska centralt eller ock
begagna kommunikationsmedel, varigenom hyreskostnaderna ökas. Därjämte
äro i kommerskollegii undersökning medtagna en del billiga,
knappast beboeliga lägenheter, som neddraga medelpriset. Enligt inBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 26
202
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
hämtade uppgifter utgjorde hyran för av posttjänstemän bebodda lägenheter
om ett rum och kök å ovannämnda orter under 1911 (Stockholm
1910):
Stockholm.............................. 345 kr.
Göteborg .............................. 280 »
Malmö .................................. 240 »
Norrköping........................... 245 »
Medelpris för dessa orter 259
Örebro.................................. 248 kr
Sundsvall .............................. 274 »
Kalmar.................................... 190 »
kr.
Tabell 3 visar huru mycket hyran för ett rum och kök utgör i
procent av avlöningen:
Tabell 3. Hyresprisen för ett rum och kök i förhållande till avlöningen,
enligt postpersonalens liyresuppgifter.
Stad. |
Ordinarie postvaktmästare |
Förste post-vaktmästare. |
|
Minimum. |
Maximum. |
||
Stockholm.................................................................. |
25.5 |
19.7 |
17.3 |
Göteborg ................................................................. |
21.5 |
16.5 |
14.4 |
Matmö ..................................................................... |
19.o |
14.1 |
12.4 |
Norrköping ............................................................... |
19.6 |
15.8 |
13.7 |
Örebro ..................................................................... |
19.8 |
16.o |
13.9 |
Sundsvall .................................................................. |
21.1 |
16.i |
14.1 |
Kalmar ..................................................................... |
17.3 |
13.6 |
11.6 |
Medeltal för dessa orter .......................................... |
20.6 |
15.9 |
14.o |
I den av postmannaförbundets Stockholmskrets 1910 gjorda undersökningen
av bostadsförhållandena för tjänstemännen av lägre grad i
Stockholm utgjorde hyrespriset för dem som hyrde ett rum och kök
22.8 % av avlöningen och de som hyrde två rum och kök 317 %.
Genomsnittsinkomsten var för dem som hyrde ett rum och kök
1,512.30 kronor och de som hyrde två rum och kök 1,702 kronor,
medelhyra respektive 345 och 539 kronor per år.
Av alla erkännes, att hyresförhållandena i huvudstaden äro särdeles
svåra. Till de abnormt höga hyrorna kommer även svårigheten att
erhålla lämplig bostad i stadens centrala delar och således i närheten
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
203
av arbetsplatsen. På grund av dessa svårigheter äro många nödsakade
söka sig bostäder i stadens utkanter och även i vissa fall utanför staden.
Således bodde 1910 31 utanför Stockholm av där stationerade,
vilket utgör nära 7 proc. av uppgiftslämnarna.
I samma stadsdel som det postkontor, å vilket de voro stationerade,
bodde, räknat över hela staden, 43.3 % av hela antalet. Å de stora
stadsdelarna på malmarna var antalet störst, således å söder, Stockholm
4, 96.1 % av där stationerade, i Vasastaden 69.3 % av dem som
voro stationerade vid Stockholm 6, under det att endast 17 % av de
vid Stockholm 1 stationerade bodde i samma stadsdel som postkontoret
och 12.1 % av de vid Stockholm 2 stationerade. Dessa två senaste
kontors personal, utgörande över hälften av alla i Stockholm stationerade,
nödgas således söka sig bostäder i många fall långt från arbetsplatsen.
Beräknas åter antalet boende i samma kyrkliga församling som
postkontoret är beläget uti, visar sig, att av samtliga endast 19.5 %
bodde i samma församling som det postkontor, vid vilket de voro stationerade.
Det största antalet bodde givetvis i de stora församlingarna
å malmarna, således av de vid Stockholm 4 stationerade 37 %, vid
Stockholm 6, 36 %. Utav vid Stockholm 1 stationerade bodde endast
4*3 % i samma församling som postkontoret är beläget.
Avståndet mellan bostaden och postkontoret blir av denna anledning
ganska stort och är beräknat efter uppmätning å kartan till i
medeltal för samtliga i Stockholm stationerade och där boende 1,260
meter. Tiden att tillryggalägga vägen mellan hemmet och arbetsplatsen
utgör i medeltal 20 min. per gång och uppgår till 1 timma
12 min. per dag. Det är således en avsevärd tid som åtgår för att
komma till och från arbetsplatsen, vilket bör tagas i betraktande vid
tjänstgöringstidens bedömande, liksom också avståndet ofta nödvändiggör
spårvagnsresor, vilka då öka hyrespriset.
Bostadsprisernas stegring i Stockholm framgår med önskvärd tydlighet
av kommerskollegii avdelnings för arbetsstatistik meddelande,
men visas även av undersökningen om tjänstemännens av lägre grad
bostadsförhållanden, som Generalpoststyrelsen utförde 1906 och Stockholmskretsens
undersökning 1910. Skillnaden'' i hyrespris å dessa tider
framgår av tabell 4, varjämte av tabell 5 framgår huru antalet bostäder
i olika prislägen ställde sig 1906 och 1910.
204 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tabell 4. Skillnad i hyrespris 1906—1910.
1 rum |
1 rum och kök. |
2 rum och kök. |
||||
Antal |
Medel- hyra. |
Antal |
Medel- hyra. |
Antal |
Medel- hyra. |
|
Generalpoststyrelsens utredning 1906 ......... |
55 |
234 |
. 177 |
308 |
160 |
459 |
Stockholmskretsens utredning 1910 ............ |
25 |
263 |
15S |
345 |
122 |
539 |
Ökning ................................................ |
12.4 % |
12.1 »/o |
17.4. % |
Tabell 5. Skillnaden i bostadsförhållanden beträffande bostäder i
olika prislägen.
1 r |
u m |
1 |
rum o |
c h |
kök |
|||||||||
Högst |
201 |
-250 |
Öyer |
Högst |
251-300 |
301-350 |
Öyer |
|||||||
200 kr. |
kr. |
250 kr. |
250 kr. |
kr. |
kr. |
350 kr. |
||||||||
tal. |
% |
tal |
% |
tal |
% |
tal |
% |
tal |
% |
tal |
% |
tal |
% |
|
Generalpoststyrelsens |
||||||||||||||
utredning 1906 ...... |
21 |
38.i |
19 |
34.8 |
15 |
27.3 |
23 |
13.o |
74 |
41.8 |
61 |
34.4 |
19 |
10.8 |
Stockholmskretsens ut- |
||||||||||||||
redning 1910 ......... |
5 |
20.o |
6 |
24.o |
14 |
56.o |
9 |
5.8 |
39 |
24.7 |
50 |
31.6 |
60 |
37.9 |
2 rum och kök |
||||||
Högst |
401- |
-500 |
Över |
|||
400 kr. |
kr. |
500 kr. |
||||
Antal. |
% |
Antal. |
% |
Antal. |
% |
|
Generalpoststyrelsens utredning 1906 ........................... |
50 |
31.9 |
83 |
51.8 |
27 |
17.o |
Stockholmskretsens utredning 1910.............................. |
18 |
14.8 |
35 |
28.7 |
69 |
56.5 |
En liknande undersökning av bostadsförhållandena å andra orter,
jämförd med Generalpoststyrelsens undersökning, är ej möjligt att nu
åstadkomma, men torde här (tabell 6) beträffande Göteborg och Malmö
anföras skillnaden å medelhyran mellan kommerskollegii och Generalpoststyrelsens
undersökning under 1906.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
205
Tabell 6. Skillnaden å medelhyra 1006 mellan Kommerskollegii och
Generalpoststyrelsens undersökning.
1 ■ 1 |
1 rum |
1 rum |
och kök |
2 rum och kök |
||
Göteborg |
Malmö |
Göteborg |
Malmö |
Göteborg |
Malmö |
|
Kommerskoll. undersökning |
180 |
115 |
215 |
179 |
856 |
266 |
Generalpoststyrelsens undersökning |
190 |
145 |
218 |
191 |
347 |
275 |
Av tabell 6 framgår tydligt, att bostadspriserna utom i ett fall
hålla sig över de av kommerskollegii angivna medelhyrorna.
Höjningen av bostadspriserna från 1906 till föregående år för lägenheter
om ett och två rum med kök i Göteborg och Malmö torde tillnärmelsevis
kunna beräknas, om ock det materiel, som legat till grund
för undersökningen 1911, är väl ringa och således ej fullödigt, men
denna höjning torde med sannolikhet kunna beräknas såsom framgår
av tabell 7.
Tabell 7. Skillnad i bostadspriserna 1906 och 1910.
1 rum |
och kök |
2 ram och kök |
||
Göteborg |
Malmö |
Göteborg |
Malmö |
|
Generalpoststyrelsens undersökning 1906........................ |
218 |
191 |
347 |
275 |
Uppgifter lämnade 1911 ............................................. |
280 |
240 |
420 |
360 |
Ökning..................................................................... |
28.4 % |
25.7 o/o |
21.0 % |
30.9 o/o |
Denna ökning utgör ej den faktiska ökningen av bostadspriserna
i Göteborg och Malmö, vilken enligt kommerskollegium utgör ungefär
20 % för ett rum och kök, 15 % för två rum och kök i Göteborg
samt 15 % för ett rum och kök och 25 % för två rum och kök i Malmö.
I tabell 7 angivna ökning avser sådana lägenheter som personalen bebor.
Hyrespriserna å olika orter i landet under tiden 1905—1910 enligt
kommerskollegii undersökningar framgår av tabell 8.
206
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tabell 8. Hyrespris å olika orter i landet.
Hyrespris kronor |
Ökning |
||||||
1905- |
|||||||
1905 |
1906 |
1907 |
1908 |
1909 |
1910 |
1910 % |
|
Stockholm: |
|||||||
Ett ruin................................................... |
189 |
200 |
207 |
213 |
238 |
232 |
22.8 |
Ett rum och kök....................................... |
289 |
298 |
312 |
223 |
333 |
336 |
16.3 |
Två rum och kök....................................... |
458 |
475 |
500 |
511 |
528 |
526 |
14.8 |
Östra Sverige: |
|||||||
Ett rum................................................... |
85 |
87 |
91 |
92 |
91 |
88 |
3.5 |
Ett rum och kök....................................... |
153 |
155 |
155 |
164 |
167 |
167 |
9.2 |
Två rum och kök....................................... |
252 |
255 |
262 |
272 |
274 |
278 |
10.3 |
Småland och öarna: |
|||||||
Ett rum................................................... |
67 |
69 |
72 |
''70 |
71 |
72 |
7.5 |
Ett ruin och kök....................................... |
100 |
no |
113 |
117 |
119 |
129 |
29.0 |
Två rum och kök....................................... |
168 |
164 |
180 |
187 |
199 |
198 |
17.8 |
Södra Sverige: |
|||||||
Ett rum................................................... |
82 |
92 |
96 |
100 |
97 |
94 |
14.c |
Ett rum och kök....................................... |
127 |
130 |
136 |
144 |
136 |
145 |
14.2 |
Två rum och kök....................................... |
196 |
209 |
215 |
229 |
236 |
246 |
25.5 |
Västra Sverige: |
|||||||
Ett rum................................................... |
78 |
78 |
— |
82 |
84 |
84 |
7.7 |
Ett rum och kök....................................... |
124 |
131 |
134 |
143 |
143 |
147 |
18.5 |
Två rum och kök....................................... |
208 |
222 |
218 |
230 |
230 |
239 |
14.9 |
Norra Sverige: |
|||||||
Ett rum................................................... |
100 |
108 |
108 |
105 |
112 |
114 |
14.0 |
Ett rum och kök....................................... |
185 |
196 |
195 |
200 |
206 |
201 |
8.7 |
Två rum och kök....................................... |
323 |
330 |
354 |
355 |
357 |
361 |
11.8 |
Hela riket: |
|||||||
Ett rum................................................... |
85 |
89 |
91 |
92 |
93 |
93 |
9,4 |
Ett rum och kök....................................... |
141 |
148 |
150 |
157 |
159 |
160 |
13.5 |
Två rum och kök....................................... |
235 |
242 |
251 |
260 |
264 |
269 |
14.5 |
207
K.ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Av de olika landsdelarna omfattar Östra Sverige: orterna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län,
Småland och öarna: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gottlands län,
Södra Sverige: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Västra Sverige:
Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands
och Örebro län, Norra Sverige: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
tabell 8 visar oförtydbart en avsevärd ökning av bostadspriserna,
en ökning, som för landet i medeltal uppgår till nära 15 procent för
två rum och kök samt något mindre för ett rum och kök. Då hyran
utgör en avsevärd del av en familjs levnadskostnader, måste en så avsevärd
höjning av hyrespriset betydligt öka levnadskostnaderna.
I tabell 9 ^anföras de gängse priserna å olika orter för mindre
lägenheter vid årsskiftet och vilka få betalas av tjänstemännen. En hel
del äio medeltalet av hyreskostnaderna för tjänstemän av lägre grad
å respektive orter.
lamell 9. Hyrespriser under 1911, enligt av medlemmarna insända uppgifter.
Orter. |
1 rum kr. |
2 rum kr. |
Orter. |
1 rum kr. |
2 rum kr. |
Stockholms distrikt: |
|||||
Malmö. |
240 |
360 |
|||
Stockholm ........... |
'') 345 |
'') 539 |
|||
inom södra distriktet: |
Södertälje .............................. |
279 |
375 |
||
Varberg..... |
200 |
300 |
inom mellersta distriktet: |
||
Falkenberg .......................... |
175 |
250 |
Valskog ........ |
_ |
160 |
Karlshamn............................. |
175 |
225 |
Hallsberg ........... |
_ |
280 |
Karlskrona........ |
228 |
360 |
Ivrylbo ............... |
240 |
300 |
Ystad................................... |
175 |
250 |
Falun ................. |
275 |
375 |
Eslöv............ |
188 |
281 |
Örebro................. |
248 |
367 |
Lund....... |
193 |
303 |
Köping.............. |
200 |
|
Landskrona.............................. |
200 |
275 |
Västerås..... |
214 |
361 |
Ängelholm ..... |
200 |
325 |
Hudiksvall ... |
220 |
330 |
Hälsingborg |
189 |
300 |
Söderhamn....... |
200 |
325 |
Båstad.................................... |
— |
160 |
Uppsala ............... |
183 |
322 |
Trälleborg .............................. |
193 |
285 |
Gävle................ |
200 |
317 |
Halmstad .. |
200 |
350 |
Enköping................................ |
175 |
300 |
/ Medelpriset för utav tjänstemän av lägre grad bebodda lägenheter under 1910, enligt kretsens under -
208
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Orter. |
1 rum |
2 rum |
Orter. |
1 rum |
2 rum |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
||
inom västra distriktet: |
Flen....................................... |
— |
275 |
||
Karlstad................................. |
225 |
375 |
EskUstuna .............................. |
244 |
388 |
Säffle .................................... |
160 |
275 |
Oxelösund ..............;............... |
220 |
— |
Kristinehamn........................... |
180 |
290 |
Hvetlanda .............................. |
— |
175 |
KU........................................ |
180 |
264 |
Sävsjö.................................... |
— |
190 |
Filipstad................................. |
140 |
240 |
Västervik ............................... |
— |
250 |
Charlottenberg ........................ |
180 |
210 |
Hultsfred................................. |
— |
180 |
Arvika.................................... |
180 |
265 |
Strängnäs............................... |
— |
360 |
Herrljunga.............................. |
175 |
275 |
Jönköping .............................. |
175 |
256 |
Uddevalla .............................. |
200 |
300 |
Huskvarna.............................. |
170 |
250 |
Falköping-Banten..................... |
200 |
275 |
|||
Hjo ....................................... |
175 |
250 |
inom norra distriktet: |
||
Lidköping .............................. |
185 |
290 |
Luleå..................................... |
263 |
411 |
Borås..................................... |
164 |
285 |
Boden.................................... |
264 |
400 |
Falköping ............................... |
180 |
282 |
Gällivare................................. |
300 |
420 |
Ulricehamn.............................. |
150 |
275 |
Jörn....................................... |
175 |
275 |
Skövde.................................... |
160 |
275 |
Piteå .................................... |
206 |
314 |
Göteborg................................ |
280 |
420 |
Malmberget ............................ |
275 |
378 |
Morjärv ................................. |
250 |
350 |
|||
inom östra distriktet: |
Haparanda.............................. |
180 |
250 |
||
Kalmar .................................. |
190 |
260 |
Skellefteå ............................... |
230 |
350 |
Norrköping.............................. |
245 |
380 |
Ange..................................... |
240 |
360 |
Nyköping ............................... |
220 |
340 |
Backe................................... |
175 |
265 |
Visby .................................... |
180 |
246 |
Långsele................................ |
150 |
240 |
Borgholm ............................... |
— |
200 |
Örnsköldsvik........................... |
240 |
400 |
Värnamo................................. |
— |
200 |
Sundsvall ............................... |
274 |
— |
Nässjö.................................... |
— |
236 |
Umeå .................................... |
275 |
400 |
Finspong................................. |
— |
225 |
Priserna å livsmedel visa en avsevärd stegring under tidsperioden
1904—1910, om ock största ökningen skett till 1908 och därefter varit
något mindre. Livsmedelspriserna i medeltal för hela riket å olika
orter, enligt kommerskollegii undersökning, framgår av tabell 10.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 209
Tabell 10. Medelpriser å nysmedel i hela riket åren 1904—1910.
Y a r u s 1 a g. |
Kvan- titet. |
1904. |
1905. |
1906. |
1907. |
1908. |
1909. |
1910. |
Ökning + |
||
Öre. |
Öro. |
Öre. |
Öre. |
Öre. |
Öre. |
Öre. |
Öre. |
Proc. |
|||
Mjölk, oskum................. |
liter |
13 |
13 |
14 |
14 |
14 |
14 |
14 |
+ |
1 |
+ 7.7 |
» skum. .................. |
» |
7 |
7 |
7 |
7 |
7 |
7 |
7 |
0 |
0 |
|
Smör, bords- (mejeri) ...... |
kg. |
206 |
212 |
221 |
219 |
226 |
220 |
222 |
+ |
16 |
+ 7.s |
» mat- (lands) ......... |
» |
185 |
191 |
201 |
199 |
204 |
198 |
200 |
+ |
15 |
+ 8.i | |
Ost, halvfet .................. |
)) |
103 |
107 |
109 |
116 |
116 |
115 |
114 |
+ |
11 |
+ 10.7 |
Margarin, bästa sort ....... |
)) |
149 |
157 |
159 |
157 |
164 |
159 |
169 |
+ |
20 |
+ 13.1 |
Ägg, färska ................... |
tjog |
129 |
133 |
142 |
150 |
148 |
150 |
149 |
+ |
20 |
+15.5 |
Potatis, gammal............. |
5 lit. |
— |
29 |
25 |
29 |
32 |
28 |
27 |
— |
<0 |
— 6.9 |
Ärter, gula..................... |
kg. |
27 |
27 |
26 |
27 |
SO |
28 |
29 |
+ |
2 |
+ 7.4 |
Bruna bönor .................. |
» |
40 |
39 |
39 |
40 |
42 |
41 |
46 |
!■ |
6 |
+ 15.5 |
Mjöl, vete ..................... |
» |
27 |
27 |
27 |
28 |
31 |
33 |
32 |
+ |
5 |
+ 18.5 |
» råg ...................... |
» |
19 |
19 |
19 |
20 |
23 |
22 |
20 |
+ |
1 |
+ 5.3 |
» rågsikt.................. |
» |
23 |
24 |
24 |
26 |
29 |
28 |
26 |
4- |
3 |
+ 13.0 |
Gryn, havre ................... |
» |
31 |
31 |
31 |
32 |
33 |
33 |
34 |
+ |
3 |
+ 96 |
» ris, bästa............... |
» |
— |
57 |
58 |
59 |
59 |
61 |
63 |
+ |
6 |
+ 10.5 |
Rågbröd, hårt, groft......... |
» |
36 |
35 |
35 |
37 |
41 |
41 |
40 |
+ |
4 |
+ 11.1 |
» mjukt, limpa...... |
)) |
35 |
34 |
35 |
35 |
38 |
39 |
39 |
+ |
4 |
+ 11.4 |
» limpa, sur......... |
» |
25 |
25 |
26 |
26 |
28 |
28 |
28 |
+ |
3 |
+ 12.0 |
Vetebröd, skorpor, bill..... |
» |
63 |
64 |
65 |
67 |
73 |
75 |
76 |
13 |
+20.6 |
|
Nötkött, färskt, stek ....... |
)) |
91 |
89 |
98 |
106 |
109 |
104 |
98 |
_1_ |
7 |
+ 7.7 |
» soppkött.......... |
)) |
76 |
74 |
81 |
89 |
91 |
85 |
- 78 |
+ |
2 |
+ 2. G |
Kalvkött, stek ................ |
» |
102 |
104 |
116 |
118 |
122 |
120 |
117 |
+ |
15 |
+ 14.7 |
» spädkalv .......... |
» |
53 |
53 |
58 |
64 |
66 |
63 |
60 |
+ |
7 |
+ 13.2 |
Fårkött, färskt .............. |
» |
103 |
105 |
118 |
125 |
125 |
121 |
118 |
+ |
15 |
+ 14.6 |
Fläsk, » ............... |
)) |
105 |
no |
127 |
123 |
114 |
121 |
129 |
~r |
24 |
+ 22.9 |
» salt, svenskt ......... |
» |
115 |
117 |
182 |
131 |
121 |
127 |
138 |
+ |
23 |
+20.o j |
Fisk, färsk sill ............... |
» |
31 |
33 |
34 |
34 |
28 |
28 |
31 |
0 |
o |
|
» strömming ............ |
)) |
42 |
40 |
41 |
44 |
36 |
36 |
36 |
— |
6 |
— 14.3 | |
» rödspotta............... |
)) |
70 |
71 |
75 |
80 |
81 |
79 |
80 |
-i- |
10 |
+ 14.3 |
o salt sill ................ |
» |
36 |
38 |
40 |
41 |
38 |
37 |
39 |
+ |
3 |
+ 8.3 i |
» » strömming....... |
)> |
24 |
25 |
26 |
25 |
25 |
23 |
23 |
— |
1 |
— 4,2 |
Kaffe, obränt, - brasilianskt |
)) |
no |
115 |
117 |
116 |
116 |
115 |
125 |
+ |
15 |
+ 13.7 |
Socker, bit- ................... |
» |
61 |
69 |
62 |
62 |
66 |
67 |
71 |
+ |
10 |
+ 16.4 |
Ved, osåg., hemkörd, björk |
( stor- |
2,180 |
2,170 |
2,220 |
2,360 |
2,680 |
2,520 |
2,280 |
+ 100 |
+ 4.6 |
|
» » » barr |
l famn |
1,660 |
1,650 |
1,710 |
1,850 |
2,140 |
2,020 |
1,810 |
+ 150 |
+ 9 o |
|
Kol, antracit, hemkörd .... |
hl. |
— |
332 |
318 |
355 |
388 |
376 |
373 |
i + |
41 |
+ 12.4 |
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 27
210
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Enligt tabellen bär sålunda prisstegringen under tidsperiden 1904
—1910 utgjort för fårstek 14,6 %, nötkött respektive 7,7 och 2,6 %, kalvstek
14,7 %, spädkalv 13,2 %, färskt fläsk 22,9 %, salt fläsk 20 %, ost 10,7 %,
ägg 15,5 %, mejerismör 7,s %, margarin, respektive 13,4 och 25,i %, vetemjöl
18,5 %, rågmjöl 5,3 % och rågsikt 13 %, rågbröd över 11 %, skorpor
20 %, kafle 13,7 % och socker 16,4 %. I fråga om vedprisen har björkved
fördyrats med 4,6 % och barrved med 9 %. Kol har stigit med
15,4% och koks med 16,1 %.
Den stegring i livsmedelspriset, som inträffat under tidsperioden
1904—-1910 över hela landet, har ännu starkare framträtt i städerna.
Detta har sin naturliga förklaring genom att prisstegringen till stor
del orsakats av, att år 1907 högkonjunkturen nått kulmen och förorsakat
ökning av livsmedlen genom att industrien dragit mängder av folk till
de större platserna och således ytterligare ökat levnadskostnaderna. Då
större delen av postpersonalen är stationerad å dessa platser, framgår
tydligt, att de nu i hög grad blivit lidande på den enorma stegringen
av priserna. Därtill kommer, att minuthandelsprisen i många fall något
överstiga dessa av kommerskollegii utarbetade medelpris, då i synnerhet
inbyggarna i städerna äro hänvisade till att köpa sina livsförnödenheter
hos minuthandlarna och dessas pris ganska lätt följa partihandelspriset,
då detta stiger, men merendels stannar, då det senare sjunker.
För många uppstår högre kostnad på grund av att de behövliga varorna
ej kunna köpas i större partier eller å lämpliga tider, ett faktum som
konstateras i Stockhoms stads förut berörda undersökning, varav framgår,
att ju högre inkomst en familj hade ju billigare blevo livsmedlen,
då man även måste utgå ifrån att de bättre situerade i allmänhet köpte
varor av bättre kvalité.
Vid beräkning av levnadskostnaderna för en familj finnas olika
sätt att gå tillväga, utan att någon dock kan fullständigt angiva desamma.
Här torde ej heller kunna angivas de verkliga levnadskostnaderua
å olika orter, utan blott angivas kostnaderna för liknande förbrukning
på olika platser och tider.
Den undersökning, som verkställdes av Stockholms statistiska kontor
och som var baserad på 150 hushållsböcker, förda under tiden oktober
1907—september 1908, visar, att levnadskostnaderna i medeltal för konsumenter
inom de tre lägsta inkomstgrupperna utgjorde per konsum
-
tionsenhet:
för inkomsttagare mellan 1,200—1,500 kr.................................. 649,26 kr.
» » » 1,500—1,750 » 787,34 »
» » )) 1,750—2,000 » 801,68 »•
211
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Då de små inkomsttagarna, som fört dessa böcker, av helt naturliga
skäl både mycket små familjer, kunna de absoluta kostnaderna för
dessa familjer ej grundlägga de verkliga kostnaderna för en familj,
varför de uträknats på en familj av den storlek, som beräknats såsom
medeltal i landet, nämligen 4 å 5 personer, beräknade med så stora barn
att de utgöra 2,5 respektive 3 enheter enligt nedanstående beräkning
för konsumtionsenheterna.
Levnadskostnaderna utgjorde sålunda för en familj på fem personer
(3 enheter):
för inkomsttagare mellan 1,200—1,500 kr.
» » » 1,500—1,750 »
» » » 1,750—2,000 »
1,947,78 kr.
2,362,02 )>
2,405,04 »
samt för en familj på fyra personer (2,5 enheter):
för inkomsttagare mellan 1,200—1,500 kr.......................
» » » 1,500—1,750 » ......................
» » » 1,750—2,000 » .....................
1,625,15 kr.
1,9 6 8,35 »
2,004,20 d
Konsumtionsenheterna äro
nade sålunda:
Ålder.
av Stockholms statistiska kontor beräk -
Enhetstal.
0— 3
4— 6
7— 9
10—12
13—14
15 — 16
17—18
19 och
ar .........
» ........
;» .........
» .........
» .........
)> ........
» .......
däröver
Män. |
Kvinnor. |
0,1 |
0,1 |
0,2 |
0,2 |
0,3 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
0,5 |
0,5 |
0,7 |
0,6 |
0,9 |
0,7 |
1,0 |
0,8 |
kan med |
fullt fog |
äro för lågt beräknade, då dessa både beträffande mat och kläder kräva
mer än det beräknade i förhållande till de vuxna. Detta torde även
bekräftas av, att denna beräkning är uppgjord efter tyskt mönster, där
levnadsförhållandena äro väsentligt olika mot i Sverige. I alla beräkningar,
som förut utförts, har barn, oavsett ålder, beräknats för hälften
mot vuxen person. Då Stockholms stads undersökning är byggd på denna
212
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
beräkningsgrund, anse vi oss dock böra antaga densamma för beräkning
av konsumtionsenheterna.
För undersökning av levnadskostnaderna under en längre tidsperiod
och å andra platser är det nödvändigt att konstatera kvantiten
av livsmedel per konsumtionsenhet. I följande beräkningar härutinnan
har utgåtts från den norm, som av ovannämnda Stockholms stads livsmedelskommitté
fastställts beträffande alla de varuslag, som finnas upptagna
i kommerskollegii statistik över livsmedel, samt avser inkomsttagargrupper
mellan 1,200 och 2,000 kronor.
Beräknat enligt kommerskollegii livsmedelspriser, har priset för
livsmedel i Stockholm per konsumtionsenhet utgjort år 1904 kronor
228,05 och år 1910 kronor 255,07, utvisande en ökning av 11,8 %.
Vad angår övriga levnadsomkostnader, livsmedel, utöver i kommerskollegii
statistik upptagna, drycker, bränsle såsom tändstickor, gas
o. dylikt, beklädnad samt övriga utgifter, torde dessa svårligen exakt
kunna beräknas. Det torde därför vara lämpligt att därvidlag som
beräkningsgrund dels taga hänsyn till att priserna för sådana varuslag
äro beroende på hyrespriset å angivna tidsperiod, dels till livsmedelsprisen
i stort sett. Då hyrespriset under tidsperioden 1904—1910
stigit något mer än priset å livsmedel, torde beräkningen ej kunna
anses för hög, om här ovan angivna prisstegring å livsmedel lägges
till grund för övriga kostnaders förändringar.
Härifrån har dock ansetts lämpligt utesluta utgifterna för drycker,
vilkas pris visserligen undergått förändringar, men vilka förändringar
orsakas av andra skäl än de, som delvis grundlägga desamma för andra
livsförnödenheter. Därtill kommer, att kostnaderna för dryckesvaror i
flesta fall måste och böra underordnas möjligheten att få inkomsterna
att räcka till det nödvändigaste. Därför har dessa utgifter beräknats
lika för de olika tider, denna undersökning omfattar, och inverkade
således ej på stegringen av de beräknade levnadskostnaderna. Likaledes
har kostnader för bränsle utom kol, ved och fotogen ej ansetts
förändrade. För enkelhetens skull hade kostnaderna i hushållsböckerna
för varor, ej upptagna i här angivna förteckning över livsmedel i kommerskollegii
statistik, upptagits lika för 1907 som 1908, fastän prisen
1908 torde vara något högre.
Enligt på här angivet sätt utförd beräkning utgjorde omkostnaderna
per konsumtionsenhet:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 213
1904 1910
Livsmedel samt ved och kol ............................................307: 40'' 343: 31
Drycker........................................................................................ 37: 27 37: 27
Bränsle (utom ved, kol och fotogen)............................... 10: 24 10: 24
Beklädnad.................................................................................. 65: 58 76: 27
Övriga utgifter......................................................................... 147: 97 164: 56
Summa 568: 46 631: 65
Mot denna beräkning’ kan visserligen göras en anmärkning, då
det gäller posttjänstemännen av lägre grad, nämligen att kostnaden
för beklädnad bliver bra hög, då fria arbetskläder erhållas. Dock torde
beklädnadskostnaderna ej kunna reduceras mer än med 50 % och således
här angivna summa per enhet sänkas med respektive 33 och 38
kronor, således ej mer än 6 % av dessa kostnader. På levnadskostnaderna
i stort torde denna reducering således ej hava något större inflytande,
då densamma givetvis endast kan omfatta den konsumtionsenhet,
som representerar tjänstemannen själv, under det hela beloppet bibehålies,
då det gäller hustru och barn.
Levnadskostnaderna uppgingo sålunda i Stockholm, beräknade på
detta sätt, åren 1904 och 1910 till följande belopp.
För familj på 5 personer (3 enheter):
1904 '' 1910
Livsmedel, beklädnad, bränsle samt övriga kost
nåder.............................................................!.............. 1,705:38 1,894:95
Hyra för ett rum och kök ............................................ 273: — 336: —
Således eu ökning av 12.8 %.
Summa 1,978: 38 2,230: 95
Därest samma familj nödgas hyra större bostad, då med skäl kan
anföras, att bostaden är för liten för så stor familj, ökas givetvis kostnaderna.
Vid senaste bostadsräkningen ansågs såsom överbefolkade
de lägenheter, i vilka bodde över 3 personer per eldstad, varför en
familj på fem personer i ett rum och kök, två eldstäder, nalkas denna
trångboddhet. För tjänstemän vid statens järnvägar, motsvarande förste
postvaktmästare, beräknas alltid 2 rum och kök såsom bostadsförmån.
Levnadskostnaderna utgör sålunda för samma familj, vilken hyr
2 rum och kök: 4994 4940
Livsmedel, beklädnad, m. m.......................................... 1,705: 38 1,894: 95
Hyra för två rum och kök.......................................... 446: — 526: —
Ökning alltså 12.6^. Summa 2,151:38 2,420:95
214
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Som medeltal för hela landet brukar angivas, att en familj består
av fyra personer — man, hustru och två barn — varför även en beräkning
av levnadskostnaderna utförts för en sådan familj, och framgår
resultatet av tabell 11.
Tabell 11. Levnadskostnader i Stockholm för eu familj på 4
personer (2.5 enhet.)
Livsmedel, beklädnad in. m............................ Hyra ........................................................ Summa |
Boende i 1 rum cell kök |
1 Boende i 2 rum och kök |
|||||
1904 |
1910 |
1904 |
1910 |
||||
Kr. |
öre |
Kr. |
öre |
Kr. |
öre |
Kr. |
öre |
1,421 273 |
15 |
1,579 336 |
13 |
1,421 446 |
15 |
1,579 526 |
13 |
1,694 |
15 |
1,915 |
13 |
1.867 |
15 |
2,105 |
13 |
Ökningen utgör:
För familj med ett rum och kök 13,0 %.
» » » två » » )) 12,7 %.
Att levnadskostnaderna äro särskilt höga i Stockholm torde vara
ett erkänt faktum, men även i det övriga landet har levnadskostnaderna
ökat ofantligt under här angivna tidsperiod. Visserligen är prisskillnaden
störst å hyrorna, men även förefinnes någon prisskillnad å livsmedel.
Då i löneförslaget ej avses att söka ernå någon jämförelse
mellan orterna, utan endast framhålla de allmänna levnadskostnaderna,
ha här nedan blott utförts beräkningar över desamma i några större
städer. En fullt exakt jämförelse mellan levnadskostnaderna å olika
orter är omöjligt att åstadkomma, då någon konsumtionsstatistik ej förefinnes
från andra orter än Stockholm, och konsumtionen av livsmedel
är mycket olika. Jämförelsen är därför möjlig endast i så måtto att
här beräknas levnadskostnaderna å andra orter under förutsättning av
samma konsumtion som i de siockholmshuskåll, vilka legat till grund
för beräkningarna av levnadskostnaderna i Stockholm.
Med utgångspunkt från denna konsumtion, beräknad å ortens priser
på livsmedel och övriga utgifter minskade med samma procent som
livsmedel äro billigare än i Stockholm, äro levnadskostnaderna beräknade
i några större städer. Därjämte är en beräkning utförd på hela landet
i medeltal.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
215
Av tabell 12 framgår, att livsmedelspriserna ökat något mer i städerna
än medeltal för hela landet, men är skillnaden i pris icke så
stort mellan olika orter.
Tabell 12. Kostnaderna för livsmedel per konsumtionsenhet i nedanstående
städer samt i medeltal för hela landet:
(För jämförelse är även anförda kostnaderna för Stockholm.)
1904 |
1910 |
Ökning |
|||
1904—1910 |
|||||
Er. |
öre |
Er. |
öre |
% |
|
Göteborg.................................................................... |
293 |
58 |
325 |
93 |
11.0 |
Malmö ........................................................................ |
291 |
99 |
325 |
47 |
11.6 |
Norrköping.................................................................. |
285 |
17 |
315 |
27 |
10.6 |
Örebro ....................................................................... |
271 |
35 |
317 |
22 |
17.o |
Sundsvall..................................................................... |
303 |
22 |
341 |
18 |
12.5 |
Kalmar........................................................................ |
271 |
74 |
312 |
67 |
15.i |
Medeltal för dessa sex städer....................................... |
286 |
17 |
322 |
96 |
12.s |
Medeltal för kela landet ............................................. |
287 |
60 |
316 |
19 |
lO.o |
Stockholm ............................................................... |
307 |
40 |
343 |
31 |
11.7 |
Levnadskostnaderna i de angivna städerna äro uträknade på sätt
som förut angivits, och framgår dessa av tabell 13 för familj på fem
personer (3 enheter) och av tabell 14 för familj på fyra personer (2 Vä
enheter).
Av dessa tabeller framgår, att levnadskostnaderna i medeltal ökat
med 9,5 procent sedan 1904, samt att de i de större städerna ökat ännu
mer, beroende på en avsevärd stegring av hyrespriserna. Då här beräknade
levnadskostnader äro byggda på kommerskollegii undersökning
av hyres- och livsmedelspriser, torde de ej kunna anses vara för höga,
utan utgöra det minimum, som behöves för att kunna försörja familj
utan allt för stora bekymmer. Det visar sig sålunda att, först då maximiavlöningen
enligt förbundets förslag uppnås, denna räcker till att gälda
bär beräknade kostnader.
Av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik äro för år 1909
beräknade utgifterna för de viktigaste livsmedlen å en del platser för
en familj på 4 personer med en genomsnittsinkomst på 2,000 kronor
samt hyra för 2 rum och kök. Denna kommerskollegii utredning visar
följande siffror:
216
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
Tabell 13. Levnadskostnaderna för en familj på
(För jämförelse anföras
1 9 0 4.
Livsmedel, |
Hyra. |
Summa levnadskostnader. |
||||||||
För 1 rum |
För 2 rum |
För familj, 1 rum och |
För familj, 2 rum och |
|||||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
Ö. |
||
Göteborg.................,................................. |
1,574 |
04 |
198 |
351 |
1,772 |
04 |
1,925 |
04 |
||
Malmö ..................................................... |
1,564 |
50 |
174 |
— |
261 |
— |
1,738 |
50 |
1,825 |
50 |
Norrköping................................................ |
1,524 |
09 |
234 |
— |
347 |
— |
1,758 |
09 |
1,871 |
09 |
Örebro ..................................................... |
1,464 |
24 |
150 |
— |
273 |
— |
1,614 |
24 |
1,737 |
24 |
Sundsvall................................................... |
1,629 |
62 |
177 |
— |
301 |
— |
1,806 |
62 |
1,930 |
62 |
Kalmar...................................................... |
1,464 |
66 |
102 |
— |
169 |
— |
1,566 |
66 |
1,633 |
66 |
Medeltal för dessa sex städer........................ |
- |
— |
— |
— |
— |
_ |
1,709 |
36 |
1,820 |
52 |
Medeltal för kela landet.............................. |
1,547 |
01 |
141 |
— |
235 |
— |
1,688 |
01 |
1,782 |
01 |
Stockholm................................................. |
1,705 |
38 |
273 |
— |
446 |
— |
1,978 |
38 |
2,151 |
38 |
Utgifter
för de vik- |
Hyra för |
|
tigaste livs- |
2 rum |
|
medlen |
och kök |
|
kr. |
kr. |
|
Stockholm................. |
.. 764 |
540 |
Kiruna..................... |
.. 804 |
482 |
Malmberget ............. |
.. 789 |
455 |
Gällivare.................. |
.. 789 |
401 |
Boden........................ |
.. 731 |
358 |
Sundsvall (staden) . |
.. 745 |
338 |
Malmö ...................... |
.. 724 |
351 |
Luleå....................... |
.. 743 |
329 |
Göteborg.................. |
.. 713 |
356 |
Karlstad .................... |
.. 719 |
331 |
Eskilstuna................. |
.. 713 |
303 |
Gävle........................ |
.. 706 |
334 |
Örebro ................... |
.. 712 |
314 |
Norrköping ............. |
.. 682 |
318 |
Utgifter |
Hyra för |
|
tigaste livs- |
2 rum |
|
medlen |
och kök |
|
kr. |
kr. |
|
Uppsala .............. |
....... 718 |
281 |
Västerås .............. |
........ 696 |
299 |
Borås.................... |
...... 689 |
279 |
Karlskrona ........ |
...... 683 |
284 |
Söderhamn ........ |
...... 706 |
260 |
Hälsingborg........ |
...... 677 |
262 |
Lund .................... |
...... 708 |
227 |
Jönköping........... |
....... 689 |
241 |
Halmstad.............. |
....... 694 |
236 |
F alun.................... |
....... 704 |
209 |
Kristianstad....... |
....... 671 |
229 |
Vänersborg........ |
....... 663 |
229 |
Kalmar................. |
........ 671 |
196 |
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
217
5 personer i sex städer samt hela landet i medeltal.
även kostnaderna i Stockholm.)
19 10. |
Ökning i |
Nuvarande avlöning |
Föreslagen avlöning-för postvaktmästare |
||||||||||||||||
Livsmedel, |
Hyra. |
Summa levnads-kostnader. |
kostnaderna. |
||||||||||||||||
beklädnad |
För 1 rum |
För 2 rum |
För familj, 1 rum och |
För familj, 2 rum och |
De, som 1 rum |
De, som 2 rum |
Mini- mum. |
Maxi- mum. |
Mini- mum. |
Maxi- mum. |
|||||||||
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
Er. |
ö |
Kr. |
ö. |
% |
% |
Er. |
ö |
Er. |
Ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö |
1,730 |
43 |
233 |
_ |
394 |
_ |
1,963 |
43 |
2,124 |
43 |
10.8 |
10.4 |
1,800 |
_ |
1,700 |
1,595 |
2,090 |
|||
1,728 |
48 |
223 |
— |
378 |
— |
1,951 |
48 |
2,106 |
48 |
12.0 |
15.4 |
1,300 |
— |
1,700 |
— |
1,595 |
— |
2,090 |
— |
1,671 |
SO |
229 |
— |
354 |
— |
1,900 |
30 |
2,025 |
30 |
8.o |
8.0 |
1,250 |
— |
1,550 |
— |
1,595 |
— |
2,090 |
— |
1,687 |
56 |
202 |
— |
333 |
— |
1,889 |
56 |
2,020 |
56 |
17.0 |
16.s |
1,250 |
— |
1,550 |
— |
1,595 |
— |
2,090 |
— |
1,817 |
88 |
200 |
— |
346 |
— |
2,017 |
88 |
2,163 |
88 |
11.7 |
12.o |
1,300 |
— |
1,700 |
— |
1,595 |
— |
2,090 |
— |
1,662 |
87 |
133 |
— |
203 |
— |
1,795 |
87 |
1,865 |
87 |
14. ö |
14.2 |
1,100 |
— |
1,400 |
— |
1,450 |
— |
1,900 |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
1,919 |
75 |
2,051 |
09 |
12.0 |
12.6 |
1,250 |
« |
1,600 |
— |
1,571 |
— |
2,058 |
-■ |
1,687 |
74 |
160 |
— |
269 |
— |
1,847 |
74 |
1,956 |
74 |
9.4 |
9.8 |
||||||||
1,894 |
95 |
336 |
— |
526 |
— |
2,230 |
95 |
2,420 |
95 |
12.8 |
12.6 |
1,350 |
1,750 |
— |
1,667 |
50 |
2.185 |
— |
Tabell 14. Levnadskostnader, beräknade för eu familj, betsående
_______ av 4 personer;___
1904 |
1910 |
Ökning |
||||||||
För familj |
För familj |
För familj |
För familj |
För familj |
För familj |
|||||
Kr. |
öre |
Kr. |
öre |
Kr. |
öre |
Kr. |
öro |
% |
% |
|
Göteborg..................... |
1,509 |
70 |
1,662 |
70 |
1,675 |
03 |
1,836 |
03 |
11.0 |
10.4 |
Malmö........................ |
1,477 |
75 |
1.554 |
75 |
1,663 |
40 |
1,818 |
40 |
12.6 |
16.9 |
Norrköping.................. |
1,504 |
08 |
1,617 |
08 |
1,601 |
75 |
1,746 |
75 |
6.5 |
8.o |
Örebro ........................ |
1,370 |
20 |
1,493 |
20 |
1,608 |
30 |
1,739 |
30 |
17.4 |
16.5 |
Sundsvall................... |
1.526 |
45 |
1,650 |
45 |
1,704 |
13 |
1,850 |
13 |
11.7 |
12.1 |
Kalmar........................ |
1,322 . |
55 |
1,389 |
55 |
1,518 |
73 |
1,588 |
73 |
14.8 |
14.8 |
j Medeltal för dessa sex |
1,451 |
79 |
1,561 |
29 |
1,628 |
56 |
1,763 |
22 |
12.2 |
12.9 |
Medeltal för hela lan-det ..................... |
1,430 |
18 |
1,524 |
18 |
1,566 |
45 |
1,675 |
45 |
9.5 |
9.9 |
> Stockholm .............. |
1,694 |
15 |
1,867 |
15 |
1,915 |
13 |
2,105 |
13 |
13.o |
12.7 |
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 28
218
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Ovanstående uppgifter omfatta allenast de viktigaste livsmedlen och.
hyror. Enligt Stockholms stads här ovan berörda utredning fördelade
sig utgifterna för en familj med beräknat inkomstbelopp av 1,750—
2,000 kr. så, att till föda (= livsmedel) åtgick 40 % av utgifterna, till
hyra 19,6 % och till övriga utgifter 40,4 %. Man kan sålunda säga, att
ett belopp, motsvarande kostnaderna för livsmedel, bör tilläggas utgifterna
i respektive städer för att få en något så när exakt bild av de
sammanlagda levnadskostnaderna.
För att i någon mån ådagalägga huru de olika kostnaderna för en
familjs uppehälle fördela sig avtryckes här nedan sammandraget av en
hushållsbok, som förts av en brevbärarförman i den förut omtalade,
av Stockholms stad anordnade utredningen. Det är dock härvid att
märka, att familjen ifråga består av endast man, hustru och ett yngre
barn, tillsammans representerande enligt ovan angiven beräkning två
konsumtionsenheter.
Inkomster:
Mannens inkomst............................................................................. kr- 1,610:98
Hustruns............................................................................................. » 125: —
Matvaror:
Färsk kött ......... |
53: 06 |
Konserveratkött |
31: 12 |
Charkuterivaror |
9: 84 |
Färsk fisk ......... |
17: 74 |
Konserverad |
|
(salt) fisk......... |
8: 83 |
Mj ölk och grädde |
178: 15 |
Smör.................... |
71: 23 |
Ost........................ |
15: 21 |
Ägg ..................... |
35: 61 |
Fett och flott ... |
7: 35 |
Övriga animali- |
|
ska födoämnen |
0: 10 |
Bröd.................... |
54: 83 |
Mjöl (olika slag) |
71: 01 |
Gryn( » » ) |
10: 08 |
Makaroner ......... |
0: 57 |
Transport |
564: 73 |
Sammanlagd inkomst kr. 1,765: 98
Utgifter:
Transport |
564: 73 |
Rotfrukter (pota- |
|
tis, kålrötter |
|
m. m.) ............ |
16: 22 |
Grönsaker ......... |
4: 14 |
Frukter och bär |
20: 53 |
Konserverade |
|
grönsaker ... . |
1: 51 |
Konserverade |
|
frukterochbär |
2: 31 |
Socker och sirap |
64: 79 |
Kaffe .................. |
18: 78 |
Te ....................... |
6: — |
Kakao.................. |
4: 99 |
Kryddor............... |
11: 85 |
Konfekt o. dylikt |
2: 27 |
Drycker: |
|
Maltdrycker ...... |
3:42 |
Transport 3: 42 718: 12
219
Klingl. |
Maj:ts Nåd |
|
Transport |
3: 42 |
718: 12 |
Vin....................... |
4: 85 |
|
Spirituösa............ |
3: 25 |
11: 52 |
Tobak .................. |
.............. |
0: 98 |
Förtäring utom hemmet... |
5:49 |
|
Bostad: |
||
Hyra för ett rum |
||
och kök ......... |
250: — >) |
|
Reparationer...... |
1: 10 |
251:10 |
Beklädnad: |
||
Kläder: Färdig- |
||
gjorda eller |
188: 30 |
|
Hemsydda samt |
30: 95 |
|
skaffning......... |
40: 25 |
|
Underhåll........... |
34: 15 |
293:65 |
Bränsle och belysning: |
||
Ved..................... |
32: 75 |
|
Kol ....................... |
54: 20 |
|
Gas....................... |
18: 84 * |
|
Fotogen .............. Övriga bränsle- |
16: 99 |
|
materiel......... |
1: 92 |
124: 70 |
Tvätt och renhållning ..... Inventarier och deras un- |
22: 08 |
|
derhän ............. |
34: 64 |
|
Transport 1,462: 28 |
Proposition Nr 2.
Transport 1,462: 28
Hygien:
Sjukvård............. 12: 91
Hälsovård (bad
och dylikt) ...... 15: 05 27: 96
Utgifter för intellektuella
ändamål:
Föredrag- och dylikt
..................... 1: —
Böcker ................. 2: 09
Tidningar ............ 12: 44 15: 53
Förenings- och försäkringsavgifter
:
Fackföreningar
och dylikt......... 6: —
Övriga föreningar 11: —
Sjuk- och begravningskassor.
.... 27: 10
Liv- o. kapitalförsäkring
............ 67: 36
Brandförsäkring.. 1: 50 H2: 96
Gåvor ............................... 21: 30
Skatter................................ 31: 93
Nöjen och förströelser...... 9: 83
Leksaker............................. 4:10
Lottsedlar.......................... 3: —
Resor inom staden........... 18: —
Resor utom staden............ 13: 76
Telefon, post- och skriv
utensilier
...................... 13: 31
Övriga utgifter.................. 9: 96
Summa utgifter kr. 1,743: 92
Balans kr. 7: 94.
Av förestående utredningar, allmänt baserade på officiella uppgifter,
varöver posttjänstemännen icke kunnat öva inflytande, torde oförtydbart
- \
''•) Den billiga hyran beror på att uppgiftslämnaren även har tillsyn över huset.
220
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
framgå, såväl att levnadskostnaderna stigit under den period, som förflutit
sedan senaste löneregleringen som ock att de till posttjänstemännen
av lägre grad nu utgående avlöningarna icke äro tillräckliga för levnadsbekovet.
Såsom särskilt anmärkningsvärt torde i detta sammanhang
förtjäna framhållas, att ett större antal tjänstemän av lägre grad äro
placerade i lägsta lönegraden med en maximiinkomst efter 10 års ordinarie
tjänst av 1,400 kronor. För dessa mindre platser finnes visserligen
icke officiella siffror beträffande pris å förnödenheter, men det må anföras,
att medeltalet för hela landet av levnadskostnader väsentligt överstiger
nyss nämnda avlöning. Tjänstemännen i den lägsta lönegruppen
äro till största delen boende i mindre städer, köpingar och municipalsamhällen,
och över huvud taget vet man, att å dylika platser går utvecklingen
mycket hastigt framåt, då det gäller att driva upp pris på
hyror, livsmedel och vanliga förnödenheter. Med den enhetlighet, som
inom handelsvärlden gör sig gällande på grund av sammanslutningar
inom snart sagt alla branscher för producering av vad folk behöver
i livsmedels- och klädesväg, äro prisen i stort sett desamma i ett litet
samhälle som i en medelstor stad. Direkt från producenten kan i allmänhet
ingenting köpas, var helst man än bor, utan skola förmedlare
hava en dryg anpart av köpesumman. Den omständigheten, att å de
mindre platserna något urval vid köp av varor oftast icke kan göras,
såsom i de stora stadssamhällena, medverkar jämväl till ofördelaktighet
och nödtvungen dyrhet.
Fn jämförelse med andra statstjänare visar, att många av dessa
åtnjuta en högre avlöning än posttjänstemännen.
Tulltjänstemännens av lägre grad avlöning reglerades vid 1910 års
Riksdag och trädde i tillämpning från 1911, års början. Några jämförande
tabeller visa, huru posttjänstemännens och tulltjänstemännens
avlöningar ställa sig gentemot varandra.
Tull tjänstemännens avlöning är indelad i tre grader, varjämte dyrortstillägg
tillgodonjuta i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen.
Tabellerna åskådliggöra skillnaden i avlöning för tullvaktmästare
i tredje lönegraden (i Stockholm tillkommer dyrortstillägg), å ena sidan,
och postvaktmästare, å andra sidan; då postvaktmästare å de orter,
var est tullvaktmästare åtnjuta avlöning i högsta lönegraden, äro indelade
i tre olika lönegrupper, ha tre tabeller uppgjorts.
221
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tabell 15. Jämförelse mellan postvaktmästares och tullvaktmästares
i Stockholm avlöning.
1 |
Postvakt-mästare och |
Tullvakt- |
Skillnaden |
i avlöning |
mästare. |
belopp. |
procent. |
||
1 De första tre åren.................................. |
1,350 |
1,925 |
575 |
42. g |
Fjärde och femte åren .............................. |
1,350 |
2,025 |
675 |
50.o |
Sjätte året .............................................. |
1,550 |
2,025 |
475 |
30.6 |
Sjunde—nionde åren ................................ |
1,550 |
2,125 |
575 |
37.1 |
Tionde året ............................................ |
1,550 |
2,225 |
675 |
43.o |
Efter tio år............................................. |
1,750 |
2,225 |
475 |
27.1 |
Tabell 16. Jämförelse mellan postvaktmästares och tullvaktmästares i Gävle,
Göteborg, Malmö och Sundsvall avlöning.
Postvakt-'' |
Tullvakt- |
Skillnaden |
i avlöning |
|
mästare. |
belopp. |
procent. |
||
De första tre åren .................................... |
1,300 |
1,750 |
450 |
34.6 |
Fjärde och femte åren. .............................. |
1,300 |
1,850 |
550 |
42.3 |
Sjätte året ...................;......................... |
1,500 |
1,850 |
350 |
23.3 |
Sjunde—nionde åren ................................. |
1,500 |
1,950 |
450 |
30. o |
Tionde året ............................................. |
1,500 |
2,050 |
550 |
36.6 |
Efter tio år............................................. |
1,700 |
2,050 |
350 |
20.6 |
Tabell 17. Jämförelse mellan postvaktmästares och tullvaktmästares i
Hälsingborg, Norrköping och Träliehorg avlöning.
Postvakt-mästare och |
Tullvakt- |
Skillnaden |
i avlöning |
|
mästare. |
belopp. |
procent. |
||
; De tre första åren................................... |
1,250 |
1,750 |
500 |
40. o |
Fjärde och femte åren .............................. |
1,250 |
1,850 |
600 |
48.0 |
Sjätte året ............................................. |
1,400 |
1,850 |
450 |
32.1 |
Sjunde—nionde åren ................................. |
1,400 |
1,950 |
550 |
39.3 |
Tionde året ............................................. |
1,400 |
2,050 |
650 |
46.4 |
Efter tio år........................................... |
1,550 |
2,050 |
500 |
32.3 |
222
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
En tullvaktmästare i Stockholm uppbär sålunda, under förutsättning
att nu rådande avlöningar hela tiden utgå, under de första tio
ordinarie tjänsteåren sammanlagt 5,950 kronor mera än en postvaktvästare
samt under en 30-årig tjänstetid 15,450 kronor.
Tullvaktmästare i andra lönegraden åtnjuta 250 kronor mindre i
såväl minimum som maximum än deras kamrater i tredje lönegraden,
men då postvaktmästares ortstillägg varierar mellan 150 och 350 kronor,
blir proportionen mellan tullvaktmästares och postvaktmästares avlöning
ungefär lika stor, visserligen olika på olika platser.
Första lönegraden för tull vaktmästarna begynner med 1,200 och
slutar med 1,500 kronor. Å de platser, i allmänhet belägna på landet,
där denna lönegrad tillämpas för tullvaktmästare, finnes emellertid icke
postpersonal placerad i större utsträckning än att å fem orter av dessa
finnas sammanlagt tio postvaktmästare. Någon jämförelse med dessa
tullvaktmästare kan sålunda icke förekomma.
Följande tabell avser att visa skillnaden i avlöning för befordrade
inom de båda verken.
Tabell 18. Jämförelse mellan avlöningen för förste postvaktmästare och
tulluppsyningsman i Stockholm.
Förste |
Tullupp- |
Skillnaden |
i avlöning |
|
förste postiljoner. |
sjmingsmän. |
belopp. |
procent. |
|
De första tre åren.................................... |
1,790 |
2,255 |
465 |
25.9 |
Fjärde och femte åren ............................. |
1,790 |
2,405 |
615 |
34.8 |
Sjätte året ............................................. |
1,990 |
2,405 |
415 |
20.8 |
Sjunde—nionde åren................................. |
1,990 |
2,555 |
565 |
28.4 |
Efter nio år............................................. |
1.990 |
2,705 |
715 |
35.9 |
Vid exemplet i ovanstående tabell är beräknat, att förste postvaktmästaren
blivit anställd i denna egenskap efter fem års ordinarie tjänstgöring.
Om man utgår från en senare befordran, blir procenten i minimum
något lägre, men maximiavlöningen är i båda fallen densamma
med en skillnad i årlig avlöning av 715 kronor, på tio år alltså 7,150
kronor.
Vid jämförelse med tullpersonalen får icke bortses från att denna
personal åtnjuter en del extra inkomster av sin tjänst, s. k. sportler.
Visserligen hava dessa genom den senaste löneregleringen minskats, men
223
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.
torde i alla händelser, åtminstone på en del platser, uppgå till icke så
obetydliga belopp. Vad postpersonalen beträffar hava de obetydliga sportler,
som förut kunnat tillfalla vissa tjänstemän, icke allenast borttagits
utan är det numera absolut förbjudet att mottaga någon som helst
gottgörelse för med tjänsten förenade göromål.
Vad statens järnvägars trafikpersonal beträffar är det svårt att med
densamma göra jämförelser. Avlöningen utgår till stor del in natura
och befordringsmöjligheterna äro betydligt bättre, i det att trafikpersonalen
vid statens järnvägar dels snabbare ernår befordran, dels har två
tjänstegrader att vinna befordran till, nämligen den lägre gruppen befordrade
— konduktörer, kontorsbiträden och stationsförmän — och
den högre gruppen — tågmästare, bangårdsmästare och stationsmästare.
Därjämte ernås ordinarie anställning efter väsentligt kortare extratid än
vad fallet varit med postpersonalen.
Inom de två befordringsgraderna torde emellertid tågmästare, vad
arbetets vikt och ansvar samt självständig tjänstutövning och nödvändiga
kvalifikationer beträffar, inom postverket fullt motsvaras av
flertalet befordrade tjänstemän av lägre grad, särskilt de förste postiljoner,
som tjänstgöra som föreståndare inom postkupéer.
Tågmästare åtnjuta i avlöning: minimum 1,200 kr. med två ålderstiliägg
å 300 kr. efter respektive 3 och 6 års tjänst. Därtill kommer
ersättning för bostad och bränsle med å olika orter respektive 20,
25, 30, 35 eller 40 procent av avlöningen. Maximiavlöningen i Stockholm
exempelvis utgör sålunda:
arvode................................................................................................ kr. 1,800: —
ersättning för bostad och bränsle (40 proc. å arvodet)..... » 720: —
Kronor 2,520: —
Konduktörer, kontorsbiträden och stationsförmän i Stockholm åtnjuta
efter 12 års ordinarie tjänst 1,500 kr. Med in naturaförmåner
utgör avlöningen:
för konduktör och kontor sbiträde:
arvode.............................................................................................
dy ror t stillägg ..............................................................................
ersättning för bostad och bränsle (40 proc. å arvodet)
...... kr. |
1,500: — |
)) |
60- - |
...... » |
600: — |
Kronor |
2,160: — |
224
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
för stations för man: arvode................................................................ dyrortstillägg .................................................... bostad och bränsle in natura ...................... |
............................ kr. 1,500: .............................. v. 60: — ............................. » 650: — |
Kronor 2,210: — |
Härtill komma en del in naturaförmåner, vilkas motsvarighet fullkomligt
saknas för postpersonalen, såsom fria resor och fri transport
för matvaror. Den förra förmånen bör icke underskattas i ekonomiskt
avseende, om ock dess största värde måhända ligger i den intellektuella
valutan, och den senare är en förmån, som torde vara av stor betydelse
vid uppköp av för levnadsbehovet erforderliga artiklar till billigaste
pris, enär dessa därigenom utan fraktkostnad kunna uppköpas på produktionsorten.
Läkarvården, som för posttjänstemännen är inskränkt till tjänstemannen
själv, tillgodonjutes vid statens järnvägar därjämte av hustru
och oförsörjda barn.
Den lägsta gruppen inom traiikavdelningen, stationskarlarna, åtnjuta
i Stockholm en sammanlagd avlöning av omkring 1,600 kronor, varvid
dock bostad och bränsle enligt stockholmsförhållandena beräknats lågt.
I betraktande av vad här ovan anförts — den kortare extratiden, större
befordringsmöjligheter och större utsikter till inkomstbringande vikariat
samt övriga, i avlöningsbeloppet ej medräknade, in naturaförmåner —
lärer emellertid dessa tjänstemäns ställning, trots den relativt låga
avlöningen, vara bättre än motsvarande posttjänstemäns. Såsom generalpoststyrelsen
anförde vid avgivande av förslag till den lönereglering
för posttjänstemän av lägre grad, som genomfördes år 1908 och ännu
är beståndande, är det synnerligen svårt att göra jämförelser mellan
postvaktmästare och stationskarlar. De senare hava också olikartade
göromål; under det att på dem, som förrätta växlingstjänst och därmed
jämförliga göromål, vilar ett ofantligt stort ansvar, utför den övervägande
delen mera egentligt kroppsarbete.
Vad särskilt angår de i Norrland stationerade järnvägsmännen må
påpekas, att de åtnjuta en särskild avlöningsförmån, s. k. kallortstillägg.
Jämförelser bliva för övrigt alltid mer eller mindre missvisande. Men
det må ändå här anföras följande uppgifter å
polispersonalens avlöning i en del städer:
Stockholm. (Enligt drätselnämndens förslag.) Inspektionskonstaplar:
grundlön 1,800 kronor med 5 ålderstillägg å 160 kronor vart tredje
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
225
år, slutlön 2,600 kronor. Konstaplar: grundlön 1,500 kronor, samma
åld er sti Hägg, slutlön 2,300 kronor. Beklädnadsersättning 175 kronor.
Göteborg. Detektivkonstaplar: grundlön 1,500 kronor med 3 ålderstillägg
å 200 kronor, slutlön 2,100 kronor. Konstaplar: grundlön 1,300
kronor med 3 ålderstillägg å 200 kronor, slutlön 1,900 kronor. De
senare beklädnadsersättning 125 kronor.
Malmö. Inspektionskonstaplar: 1,700 kronor med 150 kronor tilllägg
efter 3 och 6 år samt 100 kronor efter 9 och 12 år, slutlön 2,200
kronor. Konstaplar: 1,500 kronor med samma ålderstillägg, slutlön
2,000 kronor. Beklädnadsersättning respektive 200 och 155 kronor.
Eskilstuna. Inspektionskonstaplar: grundlön 1,400 kronor, ålderstillägg
efter 3, 6 och 9 år med sammanlagt 500 kronor, slutlön 1,900
kronor. Konstaplar: 1,300, samma ålderstillägg, slutlön 1,800 kronor.
Fri beklädnad och pension utan avgifter.
Östersund. Konstaplar: grundlön 1,500 kronor, ålderstillägg å 125
kronor efter 3 och 6 år samt 150 kronor efter 9 år, slutlön 1,900
kronor. Beklädnadsersättning.
Av de stats tjänare, som samtidigt med posttjänstemännen av lägre
grad erhöllo lönereglering, märkas telegrafpersonalen och fångvårdspersonalen.
Den förra har vid detta års riksdag erhållit ny lönereglering
och, enligt vad postmannaförbundet har sig bekant, ämnar den
senare kåren snarast ingiva framställning om ny lönereglering.
Posttjänstemännens av lägre grad anställningsförhållanden ha från
detta års ingång undergått väsentliga förändringar och förbättringar.
Då emellertid den personal, som nu för första gången antagits enligt
de nya bestämmelserna, redan genomgått den långa, kostsamma och
besvärliga reservtiden samt då fullständig nyantagning icke lärer komma
att ske ännu på några år och sålunda icke kan påräknas, att sådan
personal kan vinna ordinarie anställning under de närmaste 7 å 8 åren,
torde här kunna inskränkas till att beröra de förhållanden, varunder
den nuvarande personalen vunnit sin anställning och vidare fortkomst
i verket.
Efter en aspiranttid av olika längd, varierande mellan tre månader
och lika många år, erhöll tjänstemannen anställning som reservvaktmästare
eller reservpostiljon med skyldighet att tjänstgöra var och när
så påfordrades men utan andra rättigheter än att erhålla ersättning för
de dagar han hade tjänstgöring. Denna reservtid har fluktuerat så
väsentligt, att det knappast är möjligt att angiva den närmare, än att
den i allmänhet icke understigit två år men ofta utsträckts till fyra å
Bihang till Riksdagens potokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 29
226
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
fem. För den, som icke haft fora]drar att lita till eller som under tiden,
då tjänstgöring icke erhållits, kunnat uppehålla sig med annat arbete,
har denna reservtid åstadkommit svåra ekonomiska förhållanden, skuldsättning
och därav alstrad fattigdom, som sträckt sina verkningar långt
fram i tiden.
Följande siffror äro angivna för att i någon mån påvisa extratidens
längd samt den levnadsålder tjänstemännen i allmänhet uppnå
vid anställning som ordinarie. Fn uträkning har nämligen verkställts
beträffande de 200 tjänstemän, som beräknas under detta år vinna
ordinarie anställning, varav 150 tillträda sina befattningar vid nästa
årsskifte.
Medeltiden såsom extra och reserver (oberäknat aspiranttiden) för
dessa 200 är 7 år 3 månader. Av dem hava
Levnadsåldern utgör i medeltal 28 år 9 månader, och är åldern
högst 42 år och lägst 23 med de flesta omkring 30-årsåldern.
De extra eller, som de hitintills kallats biträdande, tillgodonjuta
från detta års ingång en avlöning av:
Denna avlöning förhöjes efter två års tjänst med 60 kronor. Före
1912 förekom icke denna förhöjning.
För att vinna anställning erfordras att hava genomgått folkskola.
Men för vidare fortkomst i verket, d. v. s. befordran till förste postvaktmästare
och förste postiljon, fordras för alla dem som blivit ordinarie
efter den 1 april 1904 att hava blivit godkänd i den utbildningskurs,
som för detta ändamål årligen anordnas av postverket. Fordringarna
i denna kurs äro icke så små. De postala ämnena äro: geografi,
2 en extratid av 12 år
7 » » »11 »
16 » » » 10 »
24 » » » 9 »
32 » » »8 »
27 » » »7 »
63 » » » 6 »
28 » » » 5 »
i grupp 1
kr. 1,080
» 1,020
» 960
» 900
» 2
» 3
» 4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
227
varvid fordras kännedom om alla landets järnvägar och postkontor, vid
järnvägslinjer belägna poststationer samt postkupéexpeditioner; dirigering
(kännedom om bestämmelserna för posts försändning med snabbaste
och lämpligaste lägenhet); postförfattningar i all den mån de beröra
de områden, inom vilka tjänstemän av lägre grad verka, samt
taxering av postförsändelser. De rent elementära ämnena äro räkning
och tjänsteskriftväxling med tillämpning på den praktiska posttjänsten.
Såsom bevis för att examen icke är en ren formalitet utan tilllämpas
med allvar må anföras följande siffror från kursen under de tre
senaste åren:
År |
Kursdel- |
Under- |
% av under- |
tagare. |
kända. |
kända. |
|
1909 .................................... |
.................................... 118 |
44 |
37,3 |
1910 ...................................... |
..................................... 82 |
22 |
26,8 |
1911 .................................... |
.................................... 60 |
12 |
20,o |
Kursdeltagare, som underkänts, kan få deltaga ännu ett år på egen
bekostnad, vilket ställer sig synnerligen dyrbart; blir han även då
underkänd, är han för all framtid avstängd från möjligheten att vinna
befordran och nödgas, huru skötsam och plikttrogen i sin tjänst han än
är, stanna i den allra lägsta graden med den begränsade avlöning, som
där gäller.
Utan att här avse något klander mot denna ordning må det betonas,
att för ingen statsanställd kår existerar sådana bestämmelser, men
är avsett att införas liknande vid statens järnvägar. Posttjänstemännen
av lägre grad hava sålunda hitintills varit underkastade strängare villkor
i dessa hänseenden än någon med dem jämnställd personal i statens
tjänst och dock hava de, som ovan visats, haft lägre avlöning.
De funktionärer bland posttjänstemän av lägre grad, vilka framträda
mest utåt, äro brevbärarna. Ofta hör man såväl bland allmänheten
som bland riksdagens ledamöter, att brevbärarna betraktas såsom
identiska med hela den tjänstemannakår, varom nu är fråga. Så är
emellertid långt ifrån fallet. De torde nämligen, om man räknar med
de obefordrade brevbärarna, utgöra omkring eu fjärdedel av kåren. De
senaste officiella siffrorna äro visserligen sedan 1906, men dessa visa
att omkring 35 procent av kåren då var brevbärare. Häri är emellertid
inräknat brevbärarförmän och värdebrevbärare, vilka funktionärer bekläda
viktigare sysslor. Vidare är att märka, att under de år, som förflutit
sedan dess, har en avsevärd förskjutning ägt rum i den rikt
-
228
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
ningen att högre kvalificerad personal anställts i allt större utsträckning,
varigenom en sådan förskjutning äger rum, att brevbärarkåren procentvis
blir mindre.
Beträffande brevbärarna och deras arbete råder emellertid en ganska
oklar och vilseledande uppfattning. Det är nog långt ifrån så att detta
arbete är av underordnad och oviktig beskaffenhet. Tvärtom kräver
ett riktigt fullgörande av detta arbete både stor pliktkänsla, ordningssinne
och uthållighet.
Brevbärarnas tjänstgöring är, om inte alldeles okontrollerbar, så i
alla händelser svår att effektivt kontrollera. Åt brevbäraren är överlämnat
hela den viktiga distribueringen av den stora affärskorrespondens,
vilken i städerna spelar en så ofantlig roll, synnerligast numera då såväl
penningremissor genom växlar, checkar o. d. som ock viktiga affärsförslag
m. m. försändes i vanliga brev. Ofta beror det på brevbärarna,
huruvida en massa otydligt adresserade försändelser skola komma
adressaterna tillhanda; deras minne, skarpsinnighet och omdömesförmåga
sättes härvid på stora prov och över huvud torde kunna sägas, att
brevbärarkåren väl fyller sin uppgift. Att den mest utpräglade ärlighet
fordras framgår av, att arbetet är så svårkontrolierbart och att
ärligheten sättes på hårda, prov på grund av den stora förekomsten av
penningar i de vanliga breven.
Vad arbetets kvantitet angår torde det vara allmänt känt, att detta
är särdeles tungt. Arbetstiden är längre än den föreskrivna minimitiden,
och gåendet i trappor med på de flesta platser hela mansbördor
är säkerligen en arbetsprestation, som icke kan jämföras med andra
s. k. vaktmästares.
Övriga obefordrade funktionärer, såsom postiljoner, posttransportörer,
tidningsläggare m. fl. förrätta göromål på eget ansvar, ofta förenat med
risk och svårigheter. Postiljonerna exempelvis måste kunna dirigering
och vara fullt hemmastadda i sorterings- och expeditionsarbete.
Egentlig uppassningstjänstgöring existerar knappast eller åtminstone
i mycket liten utsträckning vid postverket.
Enligt de nya principer, som numera tillämpas, måste emellertid en
stor del av dessa funktionärer vara kvalificerade att förrätta viktigare
göromål — sådana som bestridas av förste postvaktmästare och förste
postiljoner — såväl vid postkontor som reseposten.
Dessa viktigare göromål, vartill kvalifikation inhämtas genom de
ovan omtalade kurserna, bestå så gott som uteslutande av göromål,
som förut utförts av postexpeditörer d. v. s. tjänstemän av högre grad.
Det torde vara en allmän uppfattning inom postala kretsar, att de
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
229
göromål, brevsortering, expediering av post, bokföring in. m., som
överflyttats till tjänstemännen av lägre grad, utföres vida säkrare och
med mera precision, sedan dessa tjänstemän utföra arbetet, enär de
vinna mera specialkännedom på den plats där de bliva ställda.
Då göromålen sålunda utföras lika bra som när tjänstemän av
högre grad utförde dem och då kvalifikationerna särskilt beträffande
dirigering äro alldeles desamma, torde arbetets beskaffenhet, ansvar
och omfattning knappast behöva vidare utvecklas. Det må ändock här
i största korthet något erinras om detsamma.
Särskilt postkupétjänstgöringen är synnerligen ansvarsfull.
Med ett jämförelsevis ingående expedieringssystem, där snabb uppfattning
och särskild färdighet vid postens handläggning och expediering
kräves, försiggår ofta arbetet under svåra omständigheter såsom
knapp tid, postvagnens skakning, dålig belysning o. d.
En förste postiljon, som tjänstgör ensam eller såsom förste man
inom postkupé, är alltid överlämnad åt sig själv och sålunda icke i
tillfälle att av överordnad tjänsteman inhämta råd beträffande under
tjänstgöring förekommande eventualiteter. Han måste dessutom tillhandagå
poststationsföreståndare med råd och upplysningar, kontrollera
och granska mottagen post för utrönandet av huruvida den är rätt behandlad
särskilt ifråga om taxering. I fall av postförsändelsers otillräckliga
frankeiing skall förste postiljon infordra felande portoavgifter
genom eftertaxering eller lösenbeläggning. Med ett ord sagt är åt förste
postiljon anförtrott att inom sitt verksamhetsområde kontrollera och vidtaga
åtgärder för att »staten får sitt» — sålunda en befogenhet, som
är jämnställd med en tågmästares, ja t. o. m. i visst avseende med en
tulltjänstemans av högre grad. Härtill kommer, att han har i sin vård
för expediering post och värdesummor till obegränsat omfång och belopp.
De förste postvaktmästare, som vid postkontoren ombesörja sortering,
journalisering och andra göromål, vilka förut utförts av postexpeditörer,
ha givetvis ett viktigt arbete och deras verksamhetsområde
vidgas oförtövat. Så har numera på en del håll jämväl s. k. disktjänst
överlåtits åt dem.
Värdebrevbärarna ombesörja jämväl till en del expeditionsarbete och
handhava i övrigt stora penningsummor och värdeförsändelser. Här
nedan angives uppgift å en del värdebrevbärares liksom också postiljonskupéers
ansvarssummor.
De förste postvaktmästare, vilka tjänstgöra som förmän, måste kunna
»sköta folk», se till att var och en gör sin syssla och att ordning och
precision upprätthålles. En del förmän ha en ganska stor personal att
230
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.
tillse, fördela arbetet bland ocli på alla sätt bevaka postverkets och allmänhetens
intressen. Brevbärarförmännen ha numera jämväl övertagit
en del expeditionsgöromål.
Inom en del post kupéer, som förestås av förste postiljoner, har under
en månad förts förteckning över antalet försändelser och, beträffande
assurerade försändelser, assuransbeloppet. Resultatet har blivit följande:
Södra distriktet. En förste postiljon, som alternerande tjänstgjort
inom postkupéerna 164 och 123, har under sammanlagt 23 söckendagar
16/3—l0 /4 haft till behandling:
1,918 rek. förs. och 1,553 ass. försändelser med ett ass.-belopp av
967,388 kr.
en annan inom postkupé 157:
1,420 rek. förs. och 959 ass. försändelser med ett ass.-belopp av
532,712: 16 kr.
Västra distriktet. Inom postkupé 380 förekommo under tiden
16/3—15/4:
3,026 rek. förs. och 2,236 ass. försändelser med ett ass.-belopp av
966,361: 37 kr.
inom postkupé 383:
5,367 rek förs. och 2,855 ass. försändelser med ett ass.-belopp av
1,081,565:55 kr.
Ostra distriktet. Inom postkupé 238 expedierades i medeltal
per dag:
68 rek. förs. och 78 ass. förs. med ett ass.-belopp av 13,424: 04 kr.
inom postkupé 356 upp och 232 (kombinerade):
120 rek. förs. och 70 ass. förs. med ett ass.-belopp av 16,201: 62 kr.
Mellersta distriktet. En förste postiljon inom postkupé 290 och 348
har under en månad haft under sin vård:
1,108 rek. förs. och 518 ass. försändelser med ett ass.-belopp av
1,466,624: 32 kr.
en förste postiljon inom postkupé 296:
1,847 rek. förs. och 836 ass. försändelser med ett ass.-belopp av
561,792:31 kr.
Härförutom har förekommit värdeförsändelser i s. k. sluten transit
(rek.-paket och påsar).
Med förestående verklighetssilfror såsom utgångspunkt kan givetvis
den lösa beräkningen göras, att det linnés förste postiljoner, vilka, såsom
föreståndare för postkupéer, kunna hava att under ett år expediera 25-å 50,000 rekommenderade och 15 å 30,000 assurerade försändelser med
en angiven värdesumma uppgående till 12 å 15 miljoner kronor. Dess
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 231
utom förekommer till behandling massor av postförskott, paket och vanliga
försändelser.
Två värdebrevbärare vid Stockholm 1 (tredje distriktet) ha under
tiden 1 jan.—15 april (sammanlagt 86 söckeudagar) beställt, den ena:
2,096 rek. fors., 255 ass. förs. med ett ass.-belopp av 86,817: 53
kr. och 6,368 postanvisningar med ett kontant belopp av 150,674: 99 kr.
och den andra:
2,707 rek. tors., 239 ass. förs. med ett ass.-belopp av 49,698: 56
kr. och 5,646 postanvisningar med ett kontant belopp av 195,77 7: 79 kr.
Efter den 15 april beställes genom värdebrevbärare assurerade försändelser
med ett assuransbelopp av upp till 1,000 kr., förut var maximibeloppet
500 kr.
Värdebrevbärarna ombesörja dessutom inkasserandet av inkasseringsbelopp
m. m. Med allt skulle den ena av dessa värdebrevbärare under
år 1912 handhava omkring 32,000 försändelser med en ansvarssumma
1,130,000 kr., varav omkring 555,000 i reda penningar.
Vid Göteborg 1, där det endast tjänstgör en man i varje distrikt,
har under samma tid (1 jan.—15 april) värdebrevbäraren i tredje distriktet
beställt:
3,986 rek. fors., 403 ass. fors., 457 återgående postförsk.-förs. och
postanvisningar till ett belopp av kr. 245,193: 72
och värdebrevbäraren i tionde distriktet:
4,425 rek. fors., 464 ass. fors., 455 återgående postförsk.-förs. och
postanvisningar till ett belopp av kr. 352,573:01.
Vid den senast genomförda löneregleringen för tjänstemän av högre
grad bestämdes för såväl dessa som för tjänstemän av lägre grad en
minimiarbetstid av 7 timmar. Denna minimitid har emellertid, åtminstone
vad angår de senare, överskridits och med de regleringar och
indragningar, som under de två senaste åren ägt ram, har därjämte
arbetet blivit mera ansträngande och forcerat. Härtill har också kraftigt
bidragit postverkets snabba utveckling, vilken icke följts av motsvarande
personalökning.
För att ådagalägga, att tjänstgöringstiden icke inskränker sig till
den bestämda minimitiden meddelas följande införskaffade uppgifter, vilka
äro fullt exakta, men givetvis icke omfatta annat än en del av personalen:
Tjänstgöringstid vid postkontoren:
Stockholm. Brevbärarna: 45 timmar per vecka samt varannan söndag
5 å 6 timmar. Övriga postvaktmästare: 45—48 timmar per vecka
samt varannan söndag 6 å 8 timmar.
232
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Göteborg. Brevbärarna: 45 timmar per vecka samt varannan söndag
omkring 5 timmar. Övriga postvaktmästare: lägst 48 timmar per
vecka samt varannan söndag lägst 8 timmar.
Malmö. Brevbärarna: 51 timmar per vecka. Övriga postvaktmästare:
48—57 timmar per vecka.
Södra distriktet (7 kontor, 100 man). 52 timmar 22 minuter per
man. Därav vid ett par kontor delvis nattjänstgöring vissa nätter.
Västra distriktet. Ej medräknat Göteborg (13 kontor, 75 man).
51 timmar per man och. vecka. Därav vid några kontor nattjänst vissa
nätter.
Ostra distriktet. (11 kontor, 124 man). 52 timmar 23 minuter per
man och vecka. Därav vid några kontor nattjänst vissa nätter.
Mellersta distriktet. (6 kontor, 115 man). 47 timmar 20 minuter
per man och vecka.
Norra distriktet. (14 kontor, 85 man). 50 timmar 7 minuter per
man och vecka. Därav nattjänst vissa nätter vid ett par kontor.
Dessutom söndagstjänstgöring vid samtliga varannan söndag mellan
6—9 timmar.
Jirnvägsp osten.
Södra distriktet. 7 timmar 30 min. per dag och man.
Västra distriktet. 7 timmar 40 min. per dag och man.
östra distriktet. 7 timmar 38 min. per dag och man.
I en del fall nattjänst. Ledighet var fjärde sabbatsdag, därest icke
turerna äro sådana att 24 timmar i följd var fjärde dag äro fria.
I det föregående har blivit belyst hurusom det för posttjänstemännen
av lägre grad nu gällande lönesystemet tillförsäkrar befattningsinnehavarna
en allt för ringa fast lön och följaktligen lämnar en pension,
som icke ger försörjningsmöjlighet åt löntagaren efter uppnådd pensionsålder,
samt en änkepension så låg, att den ej sätter hans änka och
barn i stånd att efter hans död livnära sig. Likaså är, som också här
ovan betonats, lönen alltför liten vid sjukdomsfall och redan nu, trots
avlöningen som helhet ar relativt låg, visar det sig, att tjänstemännen
av högre grad vid sjukdomsfall tillgodonjuta Anda högre ersättning,
procentvis beräknat, än vad fallet är med tjänstemännen av lägre grad.
Härvidlag kan måhända invändas, att de förra icke åtnjuta förmånen
av fri läkarvård och medicin som de senare. Denna förmån är visst
icke föraktlig och motiverar måhända någon skillnad i procenten av lön
och tjänstgöringspenningar, men det må härvid icke bortses från, att
233
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
den kår, som åtnjuter denna förmån, står betydligt lägre i avlöningshänseende
och icke har i ekonomiskt avseende den motståndskraft, som
bättre avlönade personer äga. Kostnaden för familjens uppehälle är dock
lika stor även om familjefadern åtnjuter fri läkarvård.
Men det har icke kunnat framställas begäran om höjd lön utan att
detta sker i sammanhang med en verklig avlöningsförhöjning, ty med
högre lön följer rätt dryga avgifter för konstitutoriallösen, högre avgifter
för egen pensionering och änkepension samt retroaktivavgifter för
dessa senare. Eu dylik åderlåtning har med de nu utgående avlöningarna
icke låtit sig göra. Huru önskvärd eu sådan förbättring än varit har
den därför icke kunnat framföras förr än tiden var inne för en lönereglering.
Att i sammanhang därmed åsyftas avlöningens utgående enligt de
principer beträffande avlöningstillägg, ortstillägg m. m., som på senare
åren införts i statsförvaltningen, torde väl av myndigheterna godkännas.
De officiella siffror, varpå livsmedelsuppgifterna här ovan äro baserade
och som oförtydbart visa behovet av en lönereglering, hava av myndigheterna,
vid indelande av postpersonalen i gruppering efter dyrorterna,
tillmätts den allra största betydelse och varit fullkomligt avgörande,
vadan de även nu torde äga den största beviskraft.
Jämväl jämförelserna med andra kårer, särskilt tullpersonalen, ådagalägga,
att de lönebelopp, som här nedan begäras, äro rimliga och avpassade
efter verkligt behov samt i enlighet med kraven på att billighet
och rättvisa skola göra sig gällande. Genom att statsmakterna
beviljat dessa högre avlöningar är till fullo konstaterat, att de belopp,
postmannaförbundet här nedan sätter i fråga, äro behövliga för en nödtorftig
existens.
Den långa extratiden ställer förhållandena i verkligheten så att vid
en jämförelse bör minimiavlöningen för eu ordinarie inom andra kårer
jämföras med avlöningen för extra inom postverket.
Det har i det föregående pointerats hurusom fordringarna för att
vinna fortkomst på postmannabanan äro höga gent emot vad gäller
andra statstjänare, och det torde vara att emotse, att även själva inträdesfordringarna
komma att höjas. Det kan väl vara överflödigt att
ytterligare nämna, att det fordras plikttrohet, noggrannhet, ärlighet och
intresse av varje man, om det hela skall kunna fungera tillfredsställande.
Att inom den komplicerade posttjänsten undvika fel och misstag är
visserligen omöjligt, men helt säkert skulle anmärkningsakterna växa
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 30
234
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
till volymer, om inte postpersonalen över huvud vore så postalt skolad
och så plikttrogen som den är.
Bekant är no g också hurusom många frestelser till oärlighet finnas
för postpersonalen, och beklagligtvis gives ofta exempel på att mången
svag person faller för frestelsen och ertappas, sedan han i bestå fall
en längre tid gjort sig skyldig till tillgrepp, därmed åstadkommande
obotlig skada. Givetvis kan oärlighet icke försvaras, men säkert är,
att en av otillräcklig avlöning alstrad svag ekonomi ofta varit en bidragande
anledning till oärlighet.
Vikten och omfattningen av posttjänstemännens av lägre grad
verksamhet torde i det föregående vara antytt och är för övrigt allmänt
bekant.
Det har förr varit vanligt, åtminstone i de större städerna, att
statstjänarna måst utfylla sin ringa avlöning med s. k. bisysslor. Vad
posttjänstemännen angår existera för dem sådana numera i ringa utsträckning,
men måste dock en hel del tjänstemän även med fara för
hälsan söka på annat håll anskaffa den utfyllnad av inkomsterna, som
är erforderlig för att de skola kunna nödtorftigt försörja familjen.
Tjänstgöringen har emellertid dels blivit mera ansträngande, dels blivit
indelad på sådana tider att det icke rätt väl går för sig att med posttjänsten
förena andra sysslor. Principiellt sett lärer heller ingen anmärkning
kunna göras mot att staten — arbetsgivaren — ser till, att
den erhåller full arbetsvaluta och reagerar mot att personalens krafter
och intressen splittras på flera håll, men härför erfordras, att avlöningen
från verket blir sådan att den svarar mot levnadsbehovet.
Med vad här ovan anförts tror postmannaförbundet sig ha visat,
att eu lönereglering är av behovet påkallad. Vid avgivande av förslag
härtill har det varit en allmän uppfattning inom kåren, att det nya
avlöningssystemet bör så nära som möjligt sluta sig till det för tjänstemän
av högre grad gällande. Beträffande ortstilläggen har dock gjorts
det tillägget att personal, stationerad å orter, tillhörande grupp 3 B,
bör tilldelas ett ortstillägg av 5 %. Detta torde vara rättvist och ägnat
att utjämna förhållandet mellan orterna, då skillnaden mellan avlöning
utan ortstillägg och ett dylikt av 10 % är rätt avsevärd.
Å ombudsmötet diskuterades ett förslag om att begära en uppdelning
av de nuvarande s. k. förste i två grupper, varav en högre fölen
del mera viktiga tjänster, då utvecklingen gått i den riktningen att
dessa funktionärer bestrida olika slags sysslor. Mötet beslöt emellertid
att icke nu skjuta denna fråga i förgrunden, men uttalade sig för att
en dylik tredje grupp bland tjänstemän av lägre grad är berättigad
såväl ur tjänstens som personalens synpunkt.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
235
Genom beslut å postmannaförbundets ovan omförmälda ombudsmöte
beslöts uppdraga åt undertecknad styrelse att hos Kungl. Generalpoststyrelsen
göra framställning om, att i förslag till postverkets stater
för år 1914 måtte upptagas förslag om att posttjänstemännens av lägre
grad kontanta avlöning bestämmes till följande belopp:
För postvaktmästare och postiljoner: minimiavlöning 1,450 kronor
samt tre ålderstillägg å 150 kronor, vartdera efter respektive 3, 6 och
9 år, varigenom slutavlöningen blir 1,900 kronor.
För förste po sto aktmästare och förste postiljoner: minimiavlöning 1,750
kronor samt tre ålderstillägg å 150 kronor, vartdera efter respektive
3, 6 och 9 år, varigenom slutavlöningen blir 2,200 kronor.
A orter, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga,
skulle tillkomma ortstillägg, utgående med antingen 15, 10 eller 5 %
å all kontant avlöning. Ortstillägget skulle, i likhet med vad som gäller
för tjänstemän av högre grad, anses såsom lön, men icke grundlägga
pension.
Avlöningen borde i närmaste överensstämmelse med vad gäller dels
för posttjänstemännen av högre grad, dels för tullverkets tjänstemän
enligt den senaste löneregleringen, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
med tre fjärdedelar till lönen och en fjärdedel till tjänstgöringspenningarna
med lämplig avrundning, såsom framgår av tabell 19.
Tabell 19. Fördelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar enligt
postmannaförbundets förslag. _
L ii n. |
Tjänst- görings- penningar. |
Summa avlöning. |
1,100 .................................................... |
350 |
1,450 |
1,200 ..................................................... |
400 |
1,600 |
1,325 .................................................... |
425 |
1,750 |
1,425 ..................................................... |
475 |
1,900 |
1,550 ..................................................... |
500 |
2,050 |
1,650 ...................................................... |
550 |
2,200 |
Beträffande ortstillägget avser föreliggande förslag, att 15 % skulle
tilldelas tjänstemän å de orter, som enligt nu tillämpade principer äro
eller varda placerade i grupp 1, 10 % dem i grupp 2 och 3 A samt 5 % de
i grupp 3 B. Lönegruppernas antal skulle sålunda fortfarande bli fyra,
därigenom att grupp 2 och 3 A sammanföras till en i likhet med vad
fallet är för tjänstemännen av högre grad.
236
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Skillnaden mellan nu utgående avlöning och den varom nu hemställes
framgår av tabell 20.
Avlöningen skulle komma att i maximum, uttryckt i procent, höjas
med: i grupp 1 24,8 %, i grupp 2 22,9 %, i grupp 3 A 34,8 i grupp
3 B 28,7 % och i grupp 4 35,7 ?/o.
Tabell 20. Jämförelse mellan nu utgående avlöning (lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg)
till postvaktmästare och postiljoner och avlöning enligt
postmannaförbundets hemställan.
G r u p p. |
De första tre |
Fjärde och femte |
Sjätte året. |
||||||
Nu- varande av- löning. |
Före- slagen av- löning. |
Skillnad |
Nu- varande av- löning. |
Före- slagen av- löning. |
Skillnad |
Nu- varande av- löning. |
Före- slagen av- löning. |
Skillnad |
|
i.............................. |
1,350 |
1,667: 50 |
317: 50 |
1,350 |
1,840 |
490 |
1,550 |
1,840 |
290 |
2 .............. |
1,300 |
1,595: - |
295: — |
1,300 |
1,760 |
460 |
1,500 |
1,760 |
260 |
3 A .......................... |
1,250 |
1,595: - |
345:- |
1,250 |
1,760 |
510 |
1,400 |
1,760 |
360 |
3 B ........................ |
1,250 |
1,522: 50 |
272: 50 |
1,250 |
1,680 |
430 |
1,400 |
1,680 |
280 |
4 .......................... |
1,100 |
1,450: — |
350: — |
1,100 |
1,600 |
500 |
1,250 |
1,600 |
350 |
Grupp. |
Sjunde—nionde |
Tionde året. |
Efter tio år. |
||||||||
Nu- varande av- löning |
Före- slagen av- löning. |
Skillnad |
Nu- varande av- löning. |
Före- slagen av- löning. |
Skillnad |
Nu- varande av- löning. |
Före- slagen av- löning. |
Skillnad |
|||
1 .............................. |
1,550 |
2,012: 50 |
462: 50 |
1,550 |
2,185: - |
635 |
1,750 |
2,185: — |
435 |
||
2 .............................. |
1.500 |
1,925: — |
425: — |
1,500 |
2,090: — |
590 |
— |
1,700 |
2,090: — |
390 |
— |
3 A .......................... |
1,400 |
1,925: - |
525: — |
1,400 |
2,090: - |
690 |
— |
1,550 |
2,090: - |
540 |
— |
3 B ........................... |
1,400 |
1,837: 50 |
437: 50 |
1,400 |
1,995: — |
595 |
— |
1,550 |
1,995: — |
445 |
— |
4 .............................. |
1,250 |
1,750: - |
500: — |
1,250 |
1,900: — |
650 |
— |
1,400 |
1,900: — |
500 |
— |
Vad beträffar avlöningen till förste postvaktmästare och förste
postiljoner kan, på grund av att systemet med dessas avlöningsförhöjning
blir ett helt annat än nu, jämförelse icke göras annat än i maximum,
och framgår denna av tabell 21.
237
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Tabell 21. Jämförelse mellan maximiavlöning (lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg)
för förste postyaktmästare och förste postiljoner enligt nu gällande
och föreslagen avlöning.
Grupp. |
Maximi avlöning. |
Skillnad |
avlöning. |
|
Nuvarande. |
Föreslagen. |
Belopp. |
Procent. |
|
1 ......................................................... |
1,990 |
2,530 |
540 |
27.i |
2 ......................................................... |
1.940 |
2,420 |
480 |
24.7 |
3 A ....................................................... |
1,790 |
2,420 |
630 |
35.2 |
3 B .................................................... |
1,790 |
2,310 |
520 |
29.o |
4 .......................................................... |
1,640 |
2,200 |
560 |
34.0 |
De extra tjänstemännens avlöningsförmåner, som bestämmas av
Kungl. Maj:t, behöva icke bli föremål för framställning i detta sammanhang.
Med uttalande av förbundets tacksamhet för att denna kår från
detta års ingång erhållit en välbehövlig av!öningsförhöfning, om ock
icke sådan som önskligt varit, samt med framförande av den förhoppningen
att Kungl. Styrelsen allt framgent skall fortsätta på den inslagna
vägen att framställa om ett ökat antal ordinarie befattningar för varje
år, har förbundet här velat inskränka sig till att hemställa om att
Kungl. Styrelsen måtte utverka ett högre anslag till arvoden åt extra
tjänstemän av lägre grad å 1914 års stat, på det att dessa arvoden
måtte kunna höjas. Förbundets ovan omtalade möte beslöt hemställa
om att dessa tjänstemäns arvode höjes till 1,200 kronor som grundarvode
med en förhöjning av 150 kronor efter 2 år samt att ortstillägg
tilldelas dem enligt samma grunder och med samma procent som de
ordinarie tjänstemännen.
Utöver de förändringar i avlöningsreglemente för tjänstemän vid
postverket, som betingas av den ifrågasatta förhöjningen av avlöningen
och avlöningens utgående efter andra grunder, anhåller förbundet om
följande förändringar i ifrågavarande reglemente:
§ 2, mom. 4, andra stycket.
Då det icke kan vara rätt att den, som genom skada i posttjänsten
blivit oförmögen att tjänstgöra, skall förlora eventuellt utgående ortstillägg,
bör i detta stycke orden den fasta utgå!
§ 3, fjärde stycket bör lyda:
Vid befordran äger tjänsteman av lägre grad att genast tillträda
den nya befattningens grundavlöning, därest denna är högre än den
avlöning han senast uppburit. Eljest äger han att tillträda den avlö
-
238
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
ning, som är nämast högre än den han förut uppburit, samt att för
ytterligare avlöningsförhöjning räkna sig till godo den tid, varunder
han innehaft den avlöning, som utgått vid befordringstillfället. Till
avlöning vid befordringstillfället skall jämväl räknas det särskilda arvode,
som utgått såsom ersättning för fullgörande av viktigare uppdrag.
§ 7-
Föreslås följande ändring.
Till omförmälda tjänstemän av lägre grad med femton, tio eller fem
procent av den fasta avlöningen.
Ortstillägg anses såsom lön, men medför icke höjning av pensionsunderlaget.
§ 9-
Då en del tjänstemän av lägre grad redan nu handhava kassa och
då det är att ifrågasätta huruvida icke flera komma att göra det, är det
önskvärt, att till denna § lägges:
Felräkningspenningar kan tilldelas tjänstemän av lägre grad, som
handhava penningmedel, med 60 kronor om året.
§ 14.
Förbundet anser, att, då tjänstemännen av lägre grad uppnå ordinarie
anställning vid rätt framskriden ålder, en till 8 dagar inskränkt
semester är bra kort, vadan följande förändring föreslås:
— — — under 30 dagar samt tjänstemän av lägre grad under 15
dagar.
Beträffande övergångsbestämmelserna har förbundet velat hemställa
om, att liknande bestämmelser måtte utfärdas som tillämpats i det nu
gällande avlöningsreglementet och så att ingen erhåller lägre avlöning
än han borde ha tillgodonjutit, därest det nya avlöningssystemet varit
gällande under hela hans tjänstetid.
Då det torde vara befogat, att tjänstemännen själva få vara med och
framlägga sina synpunkter då Kungl. Styrelsen slutligen skall handlägga
det viktiga ärendet om högre avlöning åt posttjänstemännen av lägre
grad, utöver vad i denna framställning kunnat presteras, och då så ägde
rum år 1906, då förra löneregleringsförslaget utarbetades, har postmannamötet
beslutat hemställa om, att förbundet måtte få rätt att med
utsedda representanter närvara då kungl. styrelsen slutligt handlägger
förevarande framställning.
239
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
Hänvisande till ovanstående, som utgör uttrycket för postmannaförbundets
å dess möte fattade beslut i lönefrågan, får Svenska
postmannaförbundet genom undertecknad styrelse vördsamt anhålla,
att Kungl. Generalpoststyrelsen måtte, vid avgivande
av förslag till postverkets stat för år 1914, hos
Kungl. Maj:t underdånigst anhålla,
att avlöningen till postvaktmästare och postiljoner
från och med nämnda år kommer att utgå med 1,450
kronor, med rätt för ifrågavarande tjänstemän att
efter respektive 3, 6 och 9 år erhålla en avlöningsförhöjning
av 150 kronor, så att maximiavlöningen
blir i,900 kronor;
att förste postvaktmästare och förste postiljoner
erhålla en minimiavlöning av 1,750 kronor, med rätt
att efter respektive 3, 6 och 9 år tillgodonjuta en avlöningsförhöjning
av 150 kronor, så att maximiavlöningen
blir 2,200 kronor;
att å orter, där de allmänna levnadskostnaderna
äro särskilt höga, till tjänstemännen ifråga
måtte, utöver avlöningen, utgå ortstillägg med 15,
10 eller 5 procent av avlöningen, utan begränsning;
att
ortstilläggen ifråga måtte utgå enligt samma
grunder som nu tillämpas för tjänstemännen av
högre grad med det tillägg att ortstillägg av 5
procent tilldelas tjänstemän, stationerade å orter,
som äro eller komma att placeras i nuvarande grupp
3 b;
att ortstilläggen anses som lön men öka icke
pensionsunderlaget;
att avlöningen, med lämplig avrundning, så
som här ovan anförts, fördelas så att tre fjärdedelar
utgöra lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningarna;
att
postvaktmästare och postiljon vid befordran
till ordinarie förste postvaktmästare eller postiljon alltid
erhåller närmast högre avlöning än han, inklusive
det särskilda arvodet i egenskap av t. f. förste, uppburit
före sin befordran;
240
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
att sådan ökning av anslaget till extra tjänstemän
begäres, att de extra tjänstemännen av lägre grad må
kunna tilldelas den förhöjda avlöning, som här ovan
ifrågasatts;
att tjänstemän av lägre grad må, i förekommande
fall, kunna tilldelas felräkningspenningar;
att samtliga tjänstemän av lägre grad tilldelas
semester under 15 dagar årligen;
att sådana ändringar av avlöningsreglementet vidtagas,
som här ovan förslagsvis blivit omnämnda eller
ock andra, varigenom förbundets önskemål bliva uppfyllda;
att
sådana övergångsbestämmelser införas, som
trygga tjänstemännens rätt att vid tillträdet till den
nya lönestaten erhålla den avlöning, som de borde
tillgodonjutit, därest den nya lönestaten varit gällande
under hela deras tjänstetid samt
att postmannaförbundet måtte med utsedda representanter
få närvara då Kungl. Styrelsen slutligt
handlägger ärendet.
Stockholm den 7 juni 1912.
A Svenska Postmannaförbundets vägnar:
J. A. Wallin. Tore Pihl. Fr. Fjetterström.
V. Lindbäck.
Fr. Sandin.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.
241
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Kungl. Maj:ts proposition.............................. 1
Utdrag av statsrådsprotokollet................•.......... 2
Hytt avlömngsreglemente............................. 2
Allmän motivering .............................. 2
I. § 1...................................... 7
1. Löneförbättring för vissa postmästare samt postexpeditörer och kvinnliga
förste postexpeditörer.......................... 7
2. Nyinrättande av en verkmästare änst........ 12
3. Lönereglering för tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar............................ 18
Historik.................................. 18
Det nu föreliggande förslaget........................ 25
Allmän motivering .......................... 25
Löneförhöjning för förste postvaktmästare och förste postiljoner, postvaktmästare
och postiljoner......................... 35
Löneförhöjning för vaktmästarna i generalpoststyrelsen ........... 37
Beräkning av avlöningsförhöjning m. m................... 40
Avlöningens uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar.......... 41
II § 2...................................... 46
Motivering................................. 46
Avlöning vid befordran........................... 49
III. §§ 3-18 61
IV. Särskilda bestämmelser............................ 70
Driftkostnadsstaten för år 1914.......................... 95
A. Avlöningsstat.............. 95
1. Generalpoststyrelsen............................ 95
2. Distrikts- och lokalförvaltningarna..................... 99
3. Övriga anslag...............................122
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft.
31
242 Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.
Sid.
B. Övergångsstat.................................133
1. Generalpoststyrelsen............................133
2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.....................135
C. Pensioner.........,.........................135
D. Postbefordran.................................144
Postbefordran å järnväg.............................144
» å landsväg jämte lokala transporter................146
» sjöledes......................... 149
Transitersättning åt främmande postverk.....................155
E. Omkostnader..................................157
F. Oförutsedda utgifter..............................165
G. Avkortningar och restitutioner.........................165
H. Avsättning till förnyelsefond..........................165
Bilagor:
Förslag till avlöningsreglemente........................169
Förslag till stat för driftkostnader.......................186
Tabell över vissa pensioneringskostnader ...................191
» » antalet extra tjänstemän m. m................... 192
Svenska postmannaförbundets skrivelse till generalpoststyrelsen .........194
f
Stockholm, K. L. Beckmans boktryckeri, 1913-