Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 194.
1
Nr 194.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till Sveriges utsädesförening; given Stockholms slott den
4 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t. härmed föreslå Riksdagen
att,
med godkännande av de i berörda protokoll närmare avgivna
villkor, å extra stat för år 1914 bevilja Sveriges utsädesförening ett
anslag av 66,000 kronor såsom bidrag till uppehållande av föreningens
praktiskt vetenskapliga verksamhet.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Alfred Petersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 käft. (Nr 194.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
Såsom bidrag till uppehållande av Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat beviljat
för vart och ett av åren 1905—1912 ett anslag av 25,000 kronor och
för år 1913 ett anslag av 35,000 kronor. Därutöver har Kungl. Maj:t
årligen till föreningen anvisat 15,000 kronor, som utgått från anslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.
I underdånig skrivelse den 23 oktober 1911, däri utsädesföreningen
gjorde framställning om statsbidrag för år 1913, anförde föreningen,
bland annat, att från landsting, hushållningssällskap och enskilda
personer till föreningen utgående bidrag på senaste tiden börjat
minskas eller indragas. Enär på grund härav avsevärda rubbningar i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. 3
föreningens arbete vore att befara, anhölle föreningen om väsentligen
förhöjt statsanslag.
Över föreningens ovannämnda framställning avgav lantbruksstyr
el sen utlåtande den 7 november 1911, däri styrelsen bland annat, Iramhöll,
att, så vitt man kunde förutse, några väsentliga bidrag till uppehållande
av verksamheten vid förädlingsanstalten å Svalöv icke för framtiden
vore att påräkna vare sig från landsting, hushållningssällskap eller
enskilda. Under sådana förhållanden bleve staten nödsakad att tillhandahålla
föreningen hela det belopp, som erfordrades för bedrivande av dess
verksamhet, utan att likväl, om föreningen fortfarande intoge samma
ställning till staten som hittills, staten bleve i tillfälle att göra sitt inflytande
gällande vid ordnandet av föreningens verksamhet. Med skäl
kunde då ifrågasättas, huruvida ej lämpligare vore, att staten övertoge
hela förädlingsanstalten. Lantbruksstyrelsen ville därvid särskilt erinra,
hurusom härigenom vida större utsikt förefunnes att vid anstalten kunna
fästa framstående vetenskapsmän, vilka för närvarande, i saknad av den
trygghet för framtiden, som en statstjänst med pension innebure, lätt
kunde tänkas komma att lämna anstalten för att söka annan tjänst.
Olägenheten härav kunde ej överskattas, då framgången av hela det
arbete, som vid förädlingsanstalten bedreves, uteslutande vore beroende
därav, att arbetena planlades och leddes av härför särskilt utbildade
framstående vetenskapsmän. Det syntes därför lantbruksstyrelsen, som
om anledningar förefunnes, att, innan något beslut fattades rörande
väsentligt högre anslag till föreningen, en utredning borde åvägabringas,
om och på vad sätt staten lämpligen skulle kunna övertaga
den verksamhet, som för närvarande bedreves av töreningen. Da
emellertid av föreningens ovannämnda framställning framginge, att
föreningen under år 1913 komme att sakna bidrag från vissa hushållningssällskap
och landsting, varigenom dess verksamhet i väsentlig
mån komme att försvåras, ansåge lantbruksstyrelsen, att för år 1913
ett ökat statsbidrag av 10,000 kronor borde beredas föreningen. På
grund härav hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte dels
föreslå Riksdagen att såsom bidrag till uppehållande av föreningens
praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för år 1913 anvisa ett
anslag av 35,000 kronor, dels ock förordna, att utredning måtte, på
sätt Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt, verkställas, om samt i sådant
fall huru ock på vilka villkor staten lämpligen skulle kunna övertaga
den verksamhet, som för närvarande utövades av föreningen.
Då jag den 13 januari 1912 i samband med övriga frågor
rörande regleringen av utgifterna för år 1913 under nionde huvudtiteln
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
anmälde jämväl ovannämnda ärende, framhöll jag, att det under den av
lantbruksstyrelsen gjorda förutsättning visserligen skulle kunna allvarligt
ifrågasättas, huruvida icke staten borde övertaga hela anstalten vid Svalöv,
men att, intill dess denna fråga blivit mer ingående prövad, ökning
i det till föreningen utgående statsanslaget borde beredas föreningen
med 10,000 kronor. Jag hemställde följaktligen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att såsom bidrag till uppehållande av föreningens
verksamhet på extra stat för år 1913 anvisa 35,000 kronor.
Vid ärendets behandling inom Riksdagen förelåg till prövning
jämväl en inom Andra kammaren väckt motion, däri på anförda skäl
hemställdes, bland annat, att Riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Magt täcktes snarast möjligt låta
utreda, dels huruvida och under vilka villkor den av föreningen vid
Svalöv bedrivna praktiskt vetenskapliga verksamhet kunde övertagas
av staten, dels ock huruledes denna jämte annan statens försöksverksamhet
på jordbrukets område skulle kunna förläggas under enhetlig ledning
och förvaltning, samt för Riksdagen framlägga de förslag, till vilka denna
utredning kunde föranleda.
Berörda motion tillstyrktes av jordbruksutskottet, som jämväl förordade
förhöjning för år 1913 i det till anstalten utgående statsanslaget.
1 sin motivering framhöll utskottet, att i den mån staten på grund
av ortsbidragens upphörande eller eljest nödgades ikläda sig ökade
uppoffringar för uppehållande av föreningens verksamhet, torde också
statens intresse att föra denna verksamhet in under sin omedelbara
omvårdnad ökas. Med avseende härå och då föreningen tjMligen stode
inför ett nytt skede i sin utveckling samt den av staten direkt utövade
försöksverksamheten på jordbrukets område icke omfattade verksamhet
av den art, föreningen utövade, syntes utskottet skäl tala för att nu
taga i övervägande, huruvida det icke skulle vara till fördel för såväl
statens nämnda försöksverksamhet som föreningens syften att åvägabringa
ett närmare samband mellan ifrågavarande närbesläktade verksamhetsgrenar.
Utskottet hade därför, utan att vilja uttala någon bestämd
uppfattning om eller i vad mån ett sådant närmande borde ske, funnit
sig böra instämma i det krav på utredning i ämnet, som i motionen
framställts.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag beträffande förhöjt statsanslag
till föreningen. Det av utskottet tillstyrkta förslaget om skrivelse
rörande utredning om statens ifrågasatta övertagande av anstaltens verksamhet
förföll däremot på grund av kamrarnas skiljaktliga beslut i ämnet.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
I anledning av vad uti ärendet förekommit, hemställde jag emellertid
den 5 juli 1912 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att tillkalla
högst fyra sakkunniga personer för verkställande av utredning, huruvida
och i så fall under vilka villkor staten borde kunna övertaga
den praktiskt vetenskapliga verksamhet, som bedrives av föreningen,
därvid även borde komma under övervägande såväl möjligheten för
samt fördelarna och olägenheterna av ett fortgående i huvudsak på
samma väg som hittills som ock de fördelar och olägenheter, vilka
kunde tänkas förbundna med statens övertagande av anstalten. Vid
denna prövning borde — enligt vad jag ytterligare anförde — de
ekonomiska uppoffringar, som för de olika fallen komme att krävas av
staten, givetvis tillmätas en viss, om än icke avgörande betydelse.
Skulle utredningen föranleda därtill, att förslag om statens övertagande
av anstalten framlades, borde de sakkunniga ävenledes avgiva förslag
i fråga om såväl den ledning, under vilken anstalten borde förläggas,
som ock anstaltens organisation i övrigt jämte lönestat lör de lör anstalten
nödiga arbetskrafterna.
Sedan Kungl. Maj:t bifallit min ovannämnda hemställan, tillkallade
jag såsom sakkunniga ledamöterna av Riksdagens törsta kammare
landshövdingen friherre G. L. De Geer och hovjägmästaren friherre
N. A. A. Troké samt ledamöterna av Riksdagens andra kammare
hemmansägaren A. Henricson i Karlslund och filosofie doktorn P. Hellström.
Efter det föreningen i underdånig skrivelse den 25 september
1912 gjort framställning om statsbidrag för år 1914, anmodade jag
ovannämnda sakkunniga att avgiva yttrande jämväl i anledning av berörda
framställning. Till de sakkunniga hava dessutom för kännedom
överlämnats dels eu av styrelsen för centralanstalten lör försöksväsendet
på jordbruksområdet den 4 juli 1912 gjord underdånig framställningom
höjning av anstaltens stat med mera, dels ock en av innehavaren
av Weibullsholms växtförädlingsanstalt Harry åVeibull till Kungl. Maj:t
ingiven skrivelse.
Ovannämnda sakkunniga hava den 12 november 1912 inkommit
med utlåtande i anledning av den begärda utredningen, vilket utlåtande
även innefattar yttrande över föreniugens framställning om statsbidrag
för år 1914. Tillika hava de sakkunniga överlämnat av dem uppgjort
förslag till nya stadgar för föreningen.
De sakkunnigas utlåtande är i nedan återgivna delar av följande
lydelse:
De sakkunnigas
utlåtande.
6
Utsädes] öreningens
uppkomst
och allmänna
organisation.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.
»Upprinnelsen till Sveriges utsädesförening var den år 1886 stiftade
s. k. Svalövsföreningen, vilken till att börja med var ett privat företag,
avsett att med sin verksamhet omfatta allenast södra Sverige, men som
redan följande år utvidgades till en »allmän svensk» utsädesförening,
som inom kort, efter sammanslutning med den år 1889 i Örebro bildade
Mellersta Sveriges utsädesförening antog namnet Sveriges utsädesförening.
Föreningens ändamål är, enligt de av Kungl. Maj:t den 23 december
1909 för föreningen fastställda stadgar, att verka för odling
och utveckling av förbättrade sädesslag och frösorter, och söker föreningen
uppnå detta ändamål genom att på enskilda orter utföra noggranna
kontrollerande försök för utrönande av här i landet såväl som
i utlandet odlade framstående växters olika värde och lämplighet för
våra förhållanden; genom att förmedelst omsorgsfull och under insiktsfull
ledning utförd förädling åstadkomma utmärkta stamutsäden
och verka för deras spridning inom Jandet; genom att befrämja
gräsfröodling och verka för en mera rationell odling av rotfrukter
och övriga foderväxter; samt genom att förmedelst utställningar, tryckalster
och andra lämpliga åtgärder sprida kännedom om och bana
väg för användandet av gott utsäde.
Föreningens angelägenheter handhavas av dels en mindre styrelse,
bestående av minst sju, högst tolv medlemmar, dels en större styrelse,
sammansatt av föreningens hedersledamöter, samtliga medlemmar av
den mindre styrelsen samt av ombud för de hushållningssällskap, som
med minst 500 kronor årligen understödja föreningen. I den mindre
styrelsen förordnar Kungl. Maj:t en medlem, tre väljas av föreningens
hedersledamöter samt hushållningssällskapens ombud och de övriga väljas
av föreningen på allmänt årsmöte.
Den större styrelsen har att handlägga frågor, som röra föreningens
allmänna verksamhet, samarbetet med hushållningsällskapen i riket
och med mindre lokala föreningar. Denna styrelse sammanträder vid
föreningens ordinarie årsmöte och för övrigt på kallelse av ordföranden,
då föreningens angelägenheter sådant påkalla. Vid större styrelsens
sammankomster äger chefen för lantbruksstyrelsen rätt att närvara och
i överläggningen deltaga.
Den mindre styrelsen åligger att till verkställighet befordra föreningens
och den större styrelsens beslut, övervaka ledningen av föreningens
vetenskapliga och praktiska verksamhet, handhava dess ekonomiska
angelägenheter, handlägga löpande ärenden, antaga och avskeda
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
för föreningens verksamhet nödig personal samt för övrigt på allt sätt
söka befordra föreningens syftemål.
Föreningens förädlingsverksamhet utövas dels vid huvudanstalten
å Svalöv, dels ock vid två filialer, en vid Ultuna och en i Luleå.
Föreståndaren för arbetena, vilken utses av den mindre styrelsen,
skall leda och övervaka verksamhetens olika grenar vid huvudanstalten
och filialerna enligt plan, som underställes mindre styrelsens prövning,
och handhar därjämte själv någon gren av förädlingen samt har för
övrigt att ställa sig till efterrättelse den närmare instruktion, som utfärdas
av mindre styrelsen.
Därjämte finnas vid föreningen anställda dels sekreterare och
skattmästare dels ock förste och andre assistenter, filialföreståndare,
inspektor, trädgårdsmästare, kontrollant in. in.
Föreningens räkenskaper granskas av tre revisorer, av vilka en
utses av Kungl. Maj:t, en av föreningens hedersledamöter och hushållningssällskapens
ombud samt en av föreningen å dess årsmöte.
Föreningen sammanträder till ordinarie årsmöte en gång årligen
under sommarens lopp.
De ur arbetena vid föreningens förädlingsanstalt framgående nya
sorterna övertagas, renodlas och föras i handeln av ett vid sidan av
föreningen stående, självständigt affärsföretag, Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget.
Förhållandet mellan detta bolag och föreningen är genom
ett under medverkan av statsmakterna tillkommet kontrakt reglerat
för tiden till och med år 1919.
För handläggning av frågor rörande överlåtelse av utsädesföreningens
stammar m. in. finnes en kommission av tre ledamöter, av
vilka en är utsedd av Kungl. Maj:t, en vald av hushållningssällskapens
ombud och en av föreningens mindre styrelse.
De med bedrivande av utsädesföreningens verksamhet förenade
kostnader täcktes till en början genom avgifter från föreningens ledamöter,
varjämte även åtskilliga intresserade skånska lantmän genom en
garantiförening till stödjande av verksamheten gemensamt påtogo sig
tillhandahållandet av viss summa årligen.
Storleken av de bidrag, av vilka föreningen på denna väg kommit
i åtnjutande, framgår av nedanstående från föreningen tillhandakomma
sammanställning av föreningens inkomster i medlemsavgifter under åren
1886—1912:
Utsädesföreningens
ekonomiska
förhållanden.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
1 År |
Års- medlemmar |
Ständiga ledamöter |
Summa |
|||
. 1886 |
75 |
200 |
275 |
|||
1887 |
1,215 |
— |
1,500 |
— |
2,715 |
— |
1888 |
2,215 |
— |
4,000 |
— |
6,215 |
— |
1889 |
2,425 |
— |
3,800 |
— |
6,225 |
_ |
1890 |
2,280 |
— |
1,700 |
— |
3,980 |
— |
1891 |
2,340 |
— |
2,900 |
— |
5,240 |
_ |
1892 |
2,980 |
— |
600 |
— |
3,580 |
_ |
1893 |
2,865 |
— |
200 |
3,065 |
_ |
|
1894 |
3,249 |
30 |
2,600 |
— |
5,849 |
30 |
1895 |
3,142 |
50 |
100 |
— |
3,242 |
50 |
1896 |
2,836 |
— |
100 |
— |
2,936 |
_ |
1897 |
2,614 |
85 |
— |
— |
2,614 |
85 |
1898 |
2,457 |
50 |
100 |
— |
2,557 |
50 |
1899 |
2,539 |
18 |
1,200 |
— |
3,739 |
18 |
1900 |
2,473 |
35 |
2,575 |
— |
5,048 |
35 |
1901 |
2,540 |
— |
2,100 |
— |
4,640 |
_ |
1902 |
2,415 |
— |
1,400 |
— |
3,815 |
_ |
1 1903 |
2,380 |
— |
1,000 |
— |
3,380 |
— |
1904 |
2,275 |
90 |
2,100 |
— |
4,375 |
90 |
1905 |
2,179 |
47 |
700 |
— |
2,879 |
47 |
1906 |
2,165 |
13 |
500 |
— |
2,665 |
13 |
1907 |
4,169 |
09 |
1,700 |
— |
5,869 |
09 |
1908 |
3,797 |
09 |
2,550 |
— |
6,347 |
09 |
1909 |
3,381 |
02 |
200 |
— |
3,581 |
02 |
1910 |
3,089 |
03 |
500 |
— |
3,589 |
03 |
1911 |
3,002 |
97 |
700 |
— |
3,702 |
97 |
1912 |
3,000 |
— |
500 |
— |
3,500 |
— |
Summa |
j 70,102 |
38 |
35,525 |
105,627 |
38 |
Av dessa medlemsavgifter hava de, som influtit från årsledamöterna,
använts till bestridande av föreningens löpande utgifter, varemot de,
som influtit från de ständiga ledamöterna, ingått i den s. k. byggnadsfonden,
som jämte andra huvudsakligen skänkta medel använts till
förvärvande av jord samt uppförande av föreningens nya institutionsbyggnad
vid Svalöv.
Därjämte har föreningen haft att uppbära royalty från Allmänna
Svenska LTtsädesaktiebolaget, vilken inkomst för åren 1895—1900 uppgått
till 7,711 kronor 65 öre. För åren 1901—1908 hava dessa inkomster uppgått
till 117,693 kronor 14 öre samt för åren 1909—1912 till 136,905 kronor
28 öre eller för hela perioden 1901—1912 till 254,598 kronor 42 öre.
9
Knuffl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Av denna summa har emellertid ett belopp av 127,444 kronor 79 öre åtgått
till bestridande av kostnader för den av föreningen utövade kontrollen
över de till bolaget utlämnade stammarna och bolagets fröaffär.
Föreningens inkomster från utsädesbolaget under tiden från och
med år 1901 framgå av här nedan intagna tabellariska sammanställning:
Bolagets aygälder till utsädesföreningen åren 1901—1912
för stammar och kontroll.
1 År |
Stamavgift |
Royalty |
För kontrollen |
Summa Brutto |
ivgälder Efter avdrag |
av |
|||
1901 |
69 |
34 |
2,625 |
43 |
3,700 |
1 6,394 77 |
2,694 |
77 |
|
1902 | |
1,383 |
03 |
2,520 |
75 |
3,800 |
7,703''78 |
3,903 |
78 |
|
1903 |
490 |
51 |
5,579 |
43 |
4,531 |
49 |
10,601 43 |
6,069 |
94 |
1904 1 |
2,083 |
32 |
4,000 |
— |
7,207 |
76 |
13,291 08 |
6,083 |
32 |
1905 |
396 |
87 |
6,516 |
13 |
9,968 |
13 |
16,881 13 |
6,913 |
— |
1906 |
1,573 |
58 |
4,000 |
— |
11,754 |
73 |
17,328 si |
5,573 |
58 |
1907 1 |
3,276 |
52 |
10,000 |
— |
12,462 |
36 |
25,738''sb |
13,276 |
52 |
1908 I |
3,000 |
— |
7,000 |
— |
9,753 |
76 |
19,753 76 |
10,000 |
— |
1909 |
6,000 |
— |
'') 8,955 |
51 |
11,007 |
39 |
25,962 90 |
14,955 |
51 |
1910 |
6,000 |
— |
*) 9,844 |
75 |
15,503 |
29 |
31,348 04 |
15,844 75 |
|
1911 |
6,000 |
— |
*) 12,811 |
23 |
18,755 |
88 |
37,567 in |
18,811 |
23 |
1912 |
6,000 |
— |
J) 17,027 |
23 |
19,000 |
— |
42,027 !23 |
23,027 |
27 |
Summa |
36,273 |
17 |
90,880 |
46 |
127,444 |
79 |
254,598 |42 |
127,153 |
63) |
Såsom de i dessa sammanställningar lämnade uppgifter giva vid
banden, hava dessa föreningens inkomster från bolaget uppvisat en
stadig ökning, och synes man kunna hysa grundad förhoppning, att
denna ökning också skall fortfara.
Bidrag till uppehållande av föreningens verksamhet har föreningen
även erhållit från hushållningssällskapen i riket ävensom från vissa
landsting. Bidrag från hushållningssällskapen bekommos första gången
år 1888; och hava dessa ävensom bidragen från landstingen utgått med
de belopp, som synas av här nedan intagna tabell:
*)Här har kostnaden för kontrollen fråndragits.
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 höft. (Nr 194.)
9
10
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 194.
översikt av anslagen till Sveriges utsädesförening 1888—1912 från
hushållningssällskap och landsting.
År |
Hushåll- ningssällskap |
Landsting |
Surna: a |
|||
1888 |
7,150 |
_ |
7,150 |
|||
1889 |
13,500 |
— |
— |
— |
13,500 |
_ |
1890 |
18,100 |
— |
— |
_ |
18,100 |
— |
1891 |
17,600 |
— |
— |
17,600 |
— |
|
1892 |
15,600 |
— |
— |
— |
15,600 |
— |
1893 |
16,400 |
— |
— |
— |
16,400 |
— |
1894 |
18,600 |
— |
— |
— |
18,600 |
— |
1895 |
16,900 |
— |
— |
— |
16,900 |
— |
1896 |
17,650 |
— |
— |
— |
17,650 |
— |
! 1897 |
17,650 |
— |
— |
— |
17,650 |
— |
1898 |
17,650 |
— |
— |
17,650 |
— |
|
i 1899 |
17,650 |
— |
— |
— |
17,650 |
— |
1900 |
17,650 |
— |
— |
— |
17,650 |
— |
1901 |
17,650 |
— |
— |
— |
17,650 |
— |
| 1902 |
16,050 |
— |
— |
— |
16,050 |
— |
1903 |
16,150 |
— |
— |
— |
16,150 |
— |
1904 |
17,250 |
— |
— |
— |
17,250 |
— |
1905 |
16,150 |
— |
— |
— |
16,150 |
— |
1906 |
15,550 |
— |
— |
— |
15,550 |
— |
1907 |
15,550 |
_ |
— |
— |
15,550 |
1 |
1908 |
15,300 |
_ |
5,000 |
— |
20,300 |
— |
1909 |
15,300 |
- |
6,500 |
— |
21,800 |
— |
1910 |
14,050 |
6,500 |
20,550 |
— |
||
1911 |
13,550 |
— |
7,000 |
— |
20,550 |
— |
1 1912 |
13,150 |
7,000 |
— |
20,150 |
— |
|
| Summa |
397,800 |
32,000 |
— |
429,800 |
—j |
1 fråga om de från hushållningssällskapen utgående bidragen har
föreningen i underdånig skrivelse den 25 september 1912 erinrat, hurusom
då föreningen för år 1903 planerat en viss utvidgning av sin
verksamhet och därför hos hushållningssällskapen gjort framställning om
ökade bidrag, sådan ökning endast erhållits från fyra håll och det i
stället blivit uppenbart, att hushållningssällskapens egen ekonomiska
ställning under tiden blivit sådan, att de snarare funne sig föranlåtna
att göra inskränkningar i dittills lämnade anslag, samt att dylik inskränkning
inträtt och sedan alltjämt fortgått, så att för år 1913 endast 8,050
kronor från sju sällskap vore att någorlunda säkert påräkna, under det
att 5,600 kronor från elva sällskap vore beroende av förnyad prövning.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Redan kort tid efter föreningens bildande erhöll den understöd
av statsmedel. Så anvisade Kungl. Maj:t från av Riksdagen till befrämjande
av jordbruk och lantmannnnäringar å ordinarie stat anslagna
medel år 1886 ett anslag av 5,000 kronor, år 1888 ett anslag av
10.000 kronor och år 1890 ett anslag av 20,000 kronor. Från och
med år 1891 utgick detta anslag årligen, under åren 1891—1893 med
15.000 kronor och under åren 1894—1904 med 18,000 kronor. Sedan
sistnämnda års Riksdag på grund av inom Riksdagen väckt motion till
upprätthållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet på
extra stat för 1905 anvisat 25,000 kronor, vilket belopp sedermera
anvisats för varje år till och med år 1912, har det av Kungl. Maj:t
anvisade anslaget utgått med 15,000 kronor om året; och har det
sammanlagda beloppet av de till utsädesföreningen lämnade statsbidragen
således under åren 1905—1912 utgjort 40,000 kronor om året. För
år 1913 har det å extra stat anvisade anslaget av Riksdagen höjts till
35.000 kronor och kommer hela statsbidraget för detta år således att
utgöra 50,000 kronor. De till utsädesföreningen anvisade statsanslag
uppgå alltså till ett sammanlagt belopp av 648,000 kronor, därav 50,000
kronor för år 1913.
Till bedrivande av utsädesföreningens praktiskt vetenskapliga arbete
under tiden 1886—1912 har föreningen således uppburit:
medlemsavgifter .............................................................. kronor 70,102: 3 8
från utsädesbolaget ........................................................ )> 134,865: 2 8
bidrag från hushållningssällskap och landsting...... » 429,800: —
av statsmedel.................................................................... » 593,000: —
Summa kronor 1,232,767: 6 6.
Föreningens inkomster under ovanstående rubriker hava, såsom
av det föregående framgår, under de senare åren företett en avsevärd
stegring, vad beträffar avgälder frän utsädesbobiget, varemot de från
hushållningssällskap och landsting inflytande bidragen visa en avgjord
tendens att minskas.
Såsom av föreningen i dess nämnda skrivelse den 25 september
1912 anförts, har föreningen under de senare åren haft att kämpa med
åtskilliga vanskligheter i ekonomiskt avseende, förorsakade, bland annat,
av de oberäknat höga kostnaderna för den nya institutionsbyggnaden
vid Svalöv.
Föreningens ställning lärer också, även om man frånser den
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
minskning i inkomster, som är en följd av indragningen av hushållningssällskapens
bidrag, vara av beskaffenhet att påkalla den allvarligaste
uppmärksamhet. I detta hänseende anföres i skrivelsen den 25 september
1912, hurusom det anslag å 25,000 kronor, som alltsedan år 1905 på
extra stat kommit föreningen till del för dess verksamhet, i det hela
visat sig någorlunda rätt beräknat. Att det med en fortgående utveckling
av de nya och oprövade arbetsgrenarna dock till sist kunde
befinnas otillräckligt, hade visserligen varit att förutse, men att en
sådan situation inträtt, som vore för handen, hade i huvudsak berott
på au dra tillstötande omständigheter.
Den ekonomiska kris, som inträffat, hade nämligen nödvändiggjort
de största möjliga indragningar på alla områden, till och med
med fara för den sakkunniga personalens minskning. Visserligen hade
ställningen sedan dess förbättrats, men förhållandena vore i själva verket
fortfarande sädana, att verksamheten endast med iakttagande av stor
försiktighet och m^d kännbara inskränkningar kunde hållas i gång.
Återverkningarna härav vore helt naturligt mångahanda.
Emellertid har utsädesföreningen för uppehållandet av sin verksamhet
från enskilda gynnare mottagit gåvor till väsentliga belopp, nämligen
år |
1886 .............. |
.................................. kronor |
3,827: so |
B |
1887 .............. |
................................. b |
3,400: — |
B |
1888 .............. |
................................ b |
12,400: — |
B |
1889 .............. |
.................................. » |
8,376: 31 |
B |
1890 .............. |
................................. B |
2,905: 19 |
)) |
1891 .............. |
.................................. » |
16,500: — |
» |
1900 .............. |
.................................. B |
25,000: — |
i |
1906 .............. |
................................. » |
8.000: — |
B |
1908 .............. |
.................................. » |
41,800: — |
B |
1909 ............. |
.................................. B |
34,000: — |
b |
1910.............. |
.................................. » |
103,286: 8 7 |
B |
1911 .............. |
................................ B |
2,000: — |
Summa kronor |
261,495: 87. |
Dessa gåvor hava i huvudsak blivit deponerade för byggnadsändamål.
En översikt av föreningens affärsställning enligt de olika årens bokslut
lämnas i nedanstående från föreningen tillhandakomna sammanställning:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194,
13
Översikt av Sveriges utsädesförenings inkomster och utgifter samt tillgångar
och skulder under åren 1886—1911.
: År 1 |
Tillgångar |
Inkomster |
Skulder vid |
Skulder v |
d in |
Utgifter |
Tillgångar |
|||||
1 1886 |
8,275 |
_ |
4,334 |
73 |
3,940 |
27 |
||||||
1887 |
3,940 |
27 |
6,556 |
69 |
12.562 |
93 |
— |
— |
23,059 |
89 |
— |
— |
1888 |
— |
28,765 |
— |
21,151 |
54 |
12,562 |
93 |
49,916 |
54 |
22,733 |
18 |
|
1889 |
22,733 |
18 |
15,925 |
— |
75,435 |
78 |
21,151 |
54 |
27,424 |
98 |
49,417 |
44 |
1890 |
49.417 |
44 |
40,380 |
— |
90,584 |
40 |
75,435 |
78 |
29.695 |
10 |
74.336 |
31 |
1891 |
74,336 |
31 |
35.188 |
— |
119,465 |
68 |
90,584 |
40 |
42,682 |
25 |
95,723 |
34 |
1892 |
95,723 |
34 |
38,676 |
53 |
140,739 |
62 |
119,465 |
68 |
43,337 |
82 |
110,892 |
90 |
1893 |
110.892 |
90 |
41,255 |
81 |
133,296 |
28 |
140,739 |
62 |
33,072 |
47 |
110,346 |
06 |
1894 |
110.346 |
06 |
50,488 |
33 |
129,492 |
13 |
133,296 |
28 |
39.542 |
33 |
112.663 |
78 |
1895 |
112.663 |
78 |
46,502 |
32 |
127,468 |
43 |
129.492 |
13 |
42.043 |
74 |
113,551 |
22 |
1896 |
113,551 |
22 |
49.473 |
48 |
129,431 |
11 |
127,468 |
43 |
45,833 |
80 |
117,494 |
87 |
1897 |
117,494 |
87 |
48,958 |
40 |
128,809 |
1 9 |
129,431 |
11 |
46,139 |
53 |
118203 |
39 |
1898 |
118,203 |
39 |
48,460 |
21 |
124,042 |
14 |
128,809 |
19 |
44,006 |
35 |
116.551 |
33 |
1899 |
116,551 |
33 |
47.523 |
36 |
121,328 |
— |
124,042 |
14 |
39.045 |
70 |
115.902 |
94 |
1900 |
115,902 |
94 |
4^,893 |
70 |
124,159 |
— |
121,328 |
— |
39,836 |
75 |
120,990 |
89 |
1901 |
120,990 |
89 |
53.217 |
56 |
124,759 |
— |
124,159 |
— |
47,665 |
93 |
124,242 |
42 |
1902 |
124,242 |
42 |
50,353 |
15 |
130,159 |
— |
124.759 |
— |
50,008 |
67 |
129,644 |
40 |
1903 |
129,644 |
40 |
47,612 |
70 |
133.159 |
— |
130,159 |
— |
49,573 |
14 |
130.683 |
93 |
1904 |
130,683 |
93 |
50,226 |
14 |
199,387 |
14 |
133.159 |
— |
59,578 |
61 |
187,559 |
60 |
1905 |
187,559 |
60 |
71,351 |
45 |
276,661 |
68 |
199,387 |
14 |
64,131 |
42 |
270.097 |
02 |
1906 |
270,097 |
02 |
71,377 |
34 |
325,177 |
13 |
276,661 |
68 |
72,888 |
24 |
311,853 |
99 |
1907 |
311.853 |
99 |
76.670 |
28 |
399,990 |
08 |
325,177 |
13 |
97,002 |
43 |
366,334 |
79 |
1908 |
366,334 |
79 |
:) 130,497 |
19 |
420,118 |
Öl |
399,990 |
08 |
101,557 |
24 |
415,402 |
67 |
1909 |
415,402 |
67 |
101.565 |
27 |
362,517 |
58 |
420,118 |
01 |
85.150 |
36 |
362.924 |
07 |
1910 |
362,924 |
07 |
2) 201,158 |
89 |
212,686 |
67 |
362.517 |
58 |
103,511 |
23 |
209.376 |
56 |
1911 |
209,376 |
5 6 |
103,515 |
91 |
223,719 |
71 |
212,686 |
67 |
108,932 |
48 |
218,122 |
94 |
Beträffande förhållandet mellan utsädesföreningens tillgångar och
skulder torde i detta sammanhang lämpligen kunna återgivas följande
uppgifter i föreningens styrelseberättelse för år 1911: * I
J) Därav gåva 31,800.
3) » » 103,286.87.
I skulderna äro också inräknade skulder till föreningens fonder.
I utgifterna äro ej inräknade gjorda avskrivningar.
Som denna sammanställning ger vid handen, har under de tre senaste åren avskrivits ett
belopp uppgående till omkring 200,000 kronor.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Skulder den 31 december 1911:
stående |
lån mot inteckningar 114,500: — |
||||
tillfälliga lån mot inteckningar 6,000: — |
120,500: |
— |
|||
upplupna räntor å stående lån....................... |
900: |
— |
|||
skuld å |
löpande räkning ................................. |
49,619: |
29 |
||
diverse fordringsägare....................................... |
20,961: |
78 |
kr. 191,981: 07 |
||
R. Dicksons fond.............................................. |
D |
25,000: — |
|||
ständiga |
medlemmars avgifters konto .......... |
2,360: 57 |
|||
vetenskapliga gräsarbetens konto................... |
» |
2,378: 07 |
|||
gåvomedel ........................................................... |
» |
2,000: — |
|||
kr. 223,719: 71 |
|||||
Tillgångar den 31 december 1911: |
|||||
kassabehålling å Svalöv................................. |
3,490: |
51 |
|||
» |
» Ultima................................... |
232: |
44 |
||
» |
» Luleå...................................... |
300: |
— |
kr. |
4,022: 95 |
värde å |
byggnader............................................. |
32,387 |
25 |
||
» » |
institutionsbyggnaden....................... |
102,704 |
89 |
||
» » |
jordbruksfastigheten .......................... |
34,465 |
22 |
» |
169,557: 36 |
» » |
levande inventarier.............................. |
3,150 |
— |
||
» » |
döda inventarier å Ultima 225: — |
||||
» » |
» » »Svalöv 32,863: 84 |
33,088 |
84 |
» |
36,238: 84 |
» » |
spannmål på lager å Svalöv........... |
1,582 |
20 |
||
» » |
» d » » Ultima ........ |
303 |
40 |
» |
1,885: 60 |
» )) |
trycksaker ............................................ |
700 |
— |
||
» » |
bränsle ................................................... |
300 |
— |
||
» » |
trycksaker m. m. för kontroll......... |
300 |
— |
» |
1,300: — |
Fordringar............................................................ |
» |
5,118: 19 |
kr. 218,122: 94
Fördelar och Med beaktande av vad herr statsrådet till statsrådsprotokollet den
av1 nuvarande & lu^ 1912 anfört därom, att vid den blivande utredningen i fråga om
organisation statens övertagande av anstalten vid Svalöv jämväl borde komma under
vid Svalöv. övervägande möjligheten för samt fördelarna och olägenheterna av ett
fortgående av utsädesföreningens verksamhet i huvudsak på samma väg
som hittills, hava vi ansett oss böra vid uppdragets fullgörande till att
börja med något dröja vid förhållandena beträffande verksamheten vid
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
förädlingsanstalten, sådana de nu gestalta sig, och de därmed förbundna
fördelar och olägenheter.
Oaktat de åtminstone tidvis synnerligen svåra förhållanden, varunder
utsädesföreningen haft att arbeta, har föreningen emellertid,
såsom allmänt erkänts, lyckats på ett särdeles förtjänstfullt sätt vidmakthålla
sin för det svenska jordbruket så betydelsefulla verksamhet.
Det har givetvis icke undgått vår uppmärksamhet, hurusom den
framgång, varmed denna verksamhet trots alla vanskligheter bedrivits,
tvivelsutan i viss mån måste tillskrivas föreningens organisation.
Tillkommen genom ett direkt lantmannainitiativ, har utsädesföreningen
från dess obetydliga början allt framgent haft att glädja sig åt
ett synnerligen stort intresse från lantmännens sida. Detta kunde måhända
hava förefunnits, även om samma verksamhet utgått från en statsinstitution,
men det torde få anses givet, att det understöd, som från
lantmannahåll med prisvärd frikostighet lämnats åt denna verksamhet,
varit lättare ernått, just med hänsyn därtill att det varit en ur lantmännens
egen krets framsprungen förening, som bedrivit densamma.
Lantmannaintresset har också beträffande förädlingsarbetet vid
Svalöv kunnat göra sig mera omedelbart gällande, en omständighet som
även bör tillmätas eu Viss betydelse, då det gäller att bedöma fördelarna
av förädlingsverksamhetens organisation, sådan den nu gestaltar sig.
Föreningen har helt visst även i sitt arbete mången gång haft
stor båtnad därav, att detta ej behövt inpressas i de mindre fria former,
som i högre eller lägre grad måste vara förbundna med statens utövande
av verksamhet.
Om sålunda organisationen av Sveriges utsädesförenings verksamhet,
sådan den för närvarande gestaltar sig, har att uppvisa ingalunda
oväsentliga fördelar, lärer man å andra sidan ej kunna förneka,
att därmed också varit förknippade åtskilliga olägenheter.
Så har man anmärkt, att Sydsveriges intressen varit allt för
ensidigt representerade vid Svalöv i förhållande till det övriga Sveriges.
Utgiflsstaten och arbetsplanen därstädes hava ej fastställts av
någon för hela landet gemensam central myndighet eller någon styrelse,
däruti hela landets intressen varit i enahanda grad tillgodosedda. I
följd härav hava måhända ej alltid berättigade krav från de nordliga
delarna av landet vunnit tillräckligt beaktande, utan torde arbetena vid
Svalöv hava i en något för dominerande grad varit inriktade på de mera
speciellt sydsvenska förhållandena. Ehuruväl detta i viss mån låter sig
förklara av historiska, ekonomiska och mera lokala skäl, är det likväl i
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
varje fall ej utan betydelse, då det gäller att bedöma fördelar eller
olägenheter vid svalövsanstaltens organisation, sådan den nu föreligger.
En avgjord och synnerligen allvarlig olägenhet i de nuvarande
förhållandena ligger vidare däri, att den ställning, föreningens tjänstemän
intaga, ej kan betraktas såsom tillfredsställande. Såsom anställda
hos en enskild arbetsgivare, vilkens tillgångar emellertid ej tillåta så
pass stora avlöningar, att vederbörandes framtid genom desamma kan
anses betryggad, äro dessa tjänstemän i saknad av den trygghet i
ekonomiskt avseende för framtiden, som genom pensionsrätten är statstjänstemannen
tillförsäkrad. Ej heller hav*a de vare sig den säkra ställning
i övrigt, som en statstjänsteman åtnjuter, eller de med statstjänst
förbundna fördelarna av stadgad rätt till ålderstillägg och tjänstårsberäkning.
Ehuruväl det måste erkännas, att föreningen vetat att vid sin verk
samhet binda synnerligen dugande och intresserade arbetskrafter, föreligger
likväl för framtiden ingen säkerhet för att dessa arbetskrafter
fortfarande komma att stå föreningen till buds. Under de senare åren
hava befattningar i statstjänst med ungefär enahanda kompetens och i
vissa fall liknande verksamhet som svalövstjänstemännens blivit i
avlöningshänseende väsentligt förbättrade. Det* skulle vid sådant förhållande
ej kunna förtänkas anstaltens tjänstemän om de, oaktat det
stora intresse för svalövsarbetet, varav de måste förutsättas besjälade,
sökte sig över till någon statstjänst i liknande verksamhet, som kunde
stå dem till buds och som skulle skänka dem den trygghet i ekonomiskt
avseende, som en statstjänst erbjuder.
Vid nu antydda förhållande måste man givetvis frukta, att inom
eu ej allt för avlägsen framtid svårigheter kunna komma att uppstå för
att på ett tillfredsställande sätt fylla anstaltens behov av dugliga arbetskrafter.
Härtill kommer därjämte, att rättvisa och billighet synas kräva,
att åt de förtjänta män, som nu ägnat sitt arbete åt svalövsanstalten,
beredes en ställning, som ställer deras framtid i ekonomisk trygghet.
Vidare har det gjorts gällande, att själva svalövsanstaltens ställning,
beroende som den varit dels av bidrag från hushållningssällskap
och enskilda, vilka bidrag i avsevärd mån vant att betrakta som mera
tillfälliga, dels ock av i övervägande grad å extra stat av Riksdagen
anvisade anslag, ej varit så säker och tryggad, som skulle varit önskvärt,
ett förhållande, som ju i varje fall ej varit ägnat att stärka tjänstemännens
ändock skäligen svaga ställning.
Emot utsädesföreningens verksamhet har också slutligen anförts,
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
dels att det samarbete i vissa grenar därav med centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet, som bör äga rum, ej kunnat i
önskvärd utsträckning åstadkommas, dels ock att den stora sakkunskap,
som representeras av de olika vid S valö v anställda specialisterna, måhända
ej lätt i tillräcklig grad göra sig gällande vid upprättandet av arbetsplaner
med mera.
Av vad nu anförts lärer framgå, att man, med allt erkännande åt
de nuvarande förhållandena vid utsädesföreningen, likväl måste finna en
förändring av desamma i vissa avseenden önskvärd.
Härtill kommer vad vid föregående behandling av svalövsfrågan
såväl inom som utom Riksdagen med stor styrka gjorts gällande, nämligen
att, då förhållandena vid Svalöv nu synas påkalla avsevärt ökat
statsanslag, det också måste ligga i statsmakternas intresse att, därest
ett sådant anslag gives, göra sitt inflytande vid ordnandet av svalövsverksamheten
mera gällande.
Ett sådant ökande av statsmakternas befogenhet skulle ju också
innebära en garanti för att föreningens verksamhet vidmakthölles och
utvecklades på sådant sätt, att jordbruksintressena i samtliga delar av
landet bleve bättre tillgodosedda.
För avhjälpande av de sålunda förefintliga olägenheterna vid
utsädesföreningens verksamhet, sådan denna nu är organiserad, och för
tillgodoseende samtidigt av statens intresse att få ökad befogenhet med
avseende å samma verksamhet stå två utvägar till buds, den ena innefattande
statens övertagande helt och hållet av förädlingsanstalten och
den andra ett fortgående på i huvudsak samma sätt som hittills, men
med det staten tillkommande inflytandet på föreningens skötsel ytterligare
stärkt och med införande samtidigt av vissa förändringar, avseende att
avhjälpa de med föreningens nuvarande organisation förknippade olägenheterna.
Innan vi ansett oss kunna ingå på bedömande av frågen, vilken
av dessa vägar, som innebär den lyckligaste lösningen, hava vi sökt
bilda oss ett omdöme om, huru anstaltens ledning och organisation m. m.
lämpligast skulle anordnas, därest man följde den ena eller andra av
dessa vägar.
Vad då vidkommer förhållandena, därest verksamheten skulle helt Svattvsanstaiav
staten övertagas, torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom
inom Riksdagen samt jämväl utom densamma gjorts gällande, att det av staten.
skulle vara till stor fördel för såväl den av staten genom centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet redan bedrivna försöksverksamBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 145 käft. (Nr 194.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
heten som för de syften, utsädesföreningen sökt främja, om ett närmare
samarbete mellan ifrågavarande anstalter kunde åvägabringas.
Därvid har det ifrågasatts, huruvida icke svalövsarbetena lämpligen borde
förläggas under ledning av samma styrelse som centralanstalten, i vilken
svalövsanstalten sålunda skulle på visst sätt uppgå.
Ehuruväl de skäl, som tala för en dylik anordning, äro värda allt
beaktande, lärer det likväl ej vara avgjort, att en sådan sammanslagning
skulle visa sig ur alla synpunkter lycklig. Den verksamhet, som bedrives
vid centralanstaltens jordbruksavdelning och vilken i likhet med utsädesföreningens
arbete i stort sett är en försöksverksamhet med kulturväxter,
har många beröringspunkter med svalövsarbetet, men det finnes
dock en genomgripande skillnad däremellan.
Centralanstaltens verksamhet är i huvudsak endast undersökande
— ej produktiv —, under det att svalövsarbetet just i väsentlig grad
avser produktion, varför den vetenskapliga verksamheten här för ernåendet
av därmed avsett resultat förutsätter samverkan i en eller annan
form med ett affärsföretag, detta må nu vara utsädesbolaget eller något
annat.
Denna ej oväsentliga skillnad i beskaffenheten och arten av det
arbete, som tillkommer de båda institutionerna, gör, att man måste ställa
sig åtminstone mycket tveksam gent emot tanken på en sammanslagning
av dem.
Härtill kommer, att de lokala förhållandena, med centralanstaltens
verksamhet i det hela förlagd i Stockholms omedelbara närhet och
utsädesföreningens arbete i huvudsak förlagt i Skåne, måste försvåra ett
sammanslående av anstalterna under en och samma styrelse och ledning.
Slutligen torde jämväl i detta avseende böra beaktas, att centralanstalten
med avseende å dess ledning och styrelse m. m. så tillvida
har en säregen ställning, som lantbruksakademien av rent historiska
skäl kommit att få ett visst inflytande på densamma. Dessa skäl förefinnas
ju däremot icke alls beträffande anstalten vid Svalöv.
Om det sålunda vill synas, att svalövsanstalten, därest densamma
skulle av staten övertagas, lämpligen bör förläggas under självständig
ledning, är emellertid därvid att märka, att detta gäller endast under
förutsättning, att en fullt tillfredsställande form kan utfinnas för det samarbete
mellan de båda anstalterna, som bör och måste äga rum. Vi
skola i ett annat sammanhang söka uppvisa, huru enligt vårt förmenande
detta samarbete skall kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas.
Svalövsanstalten synes sålunda, därest densamma kommer att övertagas
av staten, böra förläggas under självständig ledning, och lärer
19
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 194.
(lenaa lämpligen böra anförtros åt en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse.
Antalet styrelsemedlemmar torde, med hänsyn till önskvärdheten att de
olika landsdelarnas intressen i detta avseende må bliva vederbörligen
tillgodosedda, ej böra vara för obetydligt. I sådant avseende synes dock
det antal av sju, som för närvarande är bestämt såsom minimiantalet
för föreningens mindre styrelse, kunna anses tillräckligt.
Styrelsens ordförande lärer jämväl böra utses av Kungl. Maj:t.
Beträffande tiden för styrelsemedlemmarnas mandat, styrelsens befogenhet
m. m. torde lämpligen böra fastställas motsvarande bestämmelser,
som finnas stadgade i fråga om centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet.
Då det nu av skäl, som ovan anförts, synts lämpligt, att styrelsemedlemmarnas
antal bleve så pass storr, som sju, torde det emellertid
för undvikande av onödigt stor kostnad och av praktiska hänsyn i övrigt
vara önskvärt, att det närmaste handhavandet och övervakandet av anstaltens
löpande ärenden anförtros åt en utav styrelsen inom sig utsedd delegation.
Vad vidkommer instruktion för de särskilda tjänstemännen vid
anstalten, arbetets fördelning mellan dessa samt arbetets organisation i
övrigt, synes utfärdandet av de närmare bestämmelserna därom lämpligen
böra, i likhet med vad som varit fallet vid centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet, överlåtas åt anstaltens styrelse.
Beträffande de för anstaltens skötsel erforderliga tjänstemän och
deras åligganden, torde frågan därom likväl böra något närmare behandlas.
Enligt vad som framgår av utsädesföreningens styrelseberättelse
för år 1911, fanns under nämnda år hos föreningen fast anställd
följande personal: en föreståndare, sex assistenter, därav en för förädlingsarbetet
beträffande korn, ärter och vicker, en för arbetet med vete och
havre, eu för arbetet med gräs och klöver, en för rotfrukter, en för
potatis, eu, tillika sekreteraren, för rågarbetet ävensom en inspektor för
de yttre arbetena. Därjämte funnos dels två föreståndare för anstaltens
filialer vid Ultima och Luleå, dels eu kvinnlig korrespondent, dels ock
slutligen för kontrollen en förste och en andre kontrollant. Av assistenterna
synas de tre förstnämnda med avseende å kompetens m. m.
vara att jämställa med de hos centralan stalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet anställda föreståndare, och torde de vara att närmast
betrakta såsom arbetsledare, en var å sin avdelning.
Åven med avseende å föreståndaren finnes emellertid i den nuvarande
instruktionen för tjänstemännen vid Svalöv stadgat, att han skall
leda arbetet vid en av anstaltens avdelningar. Vid sådant förhållande
Samarbetet
med centralanstalten.
20 Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 194.
skulle jämväl föreståndaren, om man bortser från de honom i denna
egenskap tillkommande åligganden, i det stora hela vara att betrakta
såsom avdelningsföreståndare.
Av utsädesföreningen har vidare ifrågasatts anställande av ytterligare
en vetenskapligt bildad assistent (avdelningsföreståndare) för rotfruktsarbetena
samt en kemist och ett botaniskt biträde med foderväxtarbetet.
Vid bifall till vad av föreningen sålunda hemställts, skulle arbetet
vid svalövsanstalten i huvudsak fördelas mellan fem avdelningar med
var sin föreståndare, av vilka avdelningsföreståndare en därjämte skulle
vara föreståndare för anstalten i> dess helhet. Härtill skulle komma eu
kemist och ett biträde vid foderväxtarbetet.
Dessutom skulle givetvis vid anstalten fortfarande finnas anställda
ej mindre filialföreståndare, assistenter, sekreterare, räkenskapsförare,
inspektor och korrespondent än även personal för kontrollens behöriga
handhavande.
Förut är nämnt, att det synts lämpligt, om åt anstaltens styrelse
anförtroddes att utfärda instruktion för tjänstemännen m. m. Emellertid
lärer böra erinras om angelägenheten av att förhållandet mellan anstaltens
tjänstemän därvid ordnas så, att vid uppgörandet av arbetsplaner m. in.
vederbörande avdelningsföreståndares mening må i erforderlig grad kunna
göra sig gällande. I
I detta sammanhang torde slutligen böra utredas, huru det erforderliga
samarbetet med centralanstaltens jordbruksavdelning må kunna
på ett tillfredsställande sätt anordnas.
I sådant avseende erinras till en början, hurusom enligt stadgarna
för centralanstalten, för ernående • av enighet och samverkan mellan
anstaltens olika avdelningar, lantbruksakademiens sekreterare såsom
ordförande samt föreståndarna och överassistenterna bilda en nämnd,
vilken har att uppgöra och före oktober månads utgång varje år till
styrelsen ingiva förslag till arbetsplan och stat för nästföljande år.
Nämnden bör, heter det i stadgarna, ock hava sin uppmärksamhet fäst
på ernående av planmässig samverkan med den försöksverksamhet på
jordbrukets område, som oberoende av centralanstalten utövas inom riket,
och bör därför särskilt till det sammanträde, vid vilket förslag till arbetsplan
uppgöres, inbjuda föreståndarna för landets övriga lantbruksvetenskapliga
anstalter.
Det vid denna nämnds sammanträde uppgjorda förslaget till plan
för arbetenas bedrivande behandlas sedermera av styrelsen på dess sam
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. 21
mankomst i november, varefter det överlämnas för slutlig fastställelse
av Kungl. Maj:t.
Om det nu infördes en bestämmelse, att någon eller några av
avdelningsföreståndarna vid Svalöv skulle deltaga i det sammanträde,
vid vilket förslag till arbetsplan för centralanstaltens jordbruksavdelning
av nämnden uppgöres, och detta förslag ävensom förslaget till arbetsplan
för svalövsanstalten, i vad densamma kan äga beröringspunkter
med centralanstalten, sålunda bleve uppgjort efter samråd med de båda
anstalternas tjänstemän, synes man kunna hysa grundad förhoppning
om, att respektive planer bliva uppgjorda och sedermera även följda på
ett sådant sätt, att det erforderliga samarbetet mellan anstalterna bliver
vederbörligen tillgodosett.
För att erhålla ytterligare säkerhet i sådant hänseende lärer därjämte
böra vidtagas sådan ändring i centralanstaltens stadgar, att svalövsanstaltens
styrelse eller någon styrelsens delegation må äga deltaga i
det sammanträde, vid vilket planförslaget för centralanstalten av dess
styrelse behandlas.
Vad avlöningsförmånerna åt den vid anstalten anställda personal
vidkommer, har uti förenämnda skrivelse den 25 september 1912 av
föreningen framhållits, att dessa borde regleras till likhet med motsvarande
statstjänstemäns, och har föreningen därvid anfört, att man ej
syntes rimligen kunna gå lägre än till lektors lönevillkor för första assistenterna
(avdelningsföreståndarna), med tillägg av särskilt arvode åt
föreståndaren, och adjunkts för andre assistenterna, vilka i regel vore
agronomer med speciell praktik i någon arbetsgren. Övriga avlöningar
borde såsom hittills bestämmas av förhållandena i varje särskilt fall.
Då nu emellertid ceutralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet
med avseende å där anställda tjänstemän m. m. är att i det
väsentligaste jämnställa med en statens förädlingsaustalt vid Svalöv, vill
det synas lämpligast att svalövstjänstemännens avlöningsförmåner, därest
anstalteu övergår till statsinstitution, bestämmas i största möjliga överensstämmelse
med de för centralanstaltens tjänstemän fastställda.
Enligt för centralanstalten gällande avlöningsstat åtnjuta föreståndarna
i lön 3,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt två
ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter fem och tio år. Assistenterna
uppbära arvoden å 3,000 kronor jämte fri bostad. Jämväl föreståndare
åtnjuta denna förmån, men i stället avdragas därför 500 kronor å lönen.
Av svalövsanstaltens tjänstemän skulle då avdelningsföreståndarna,
vilka, såsom ovan sagts, torde vara att5i åtskilliga avseenden jämnställa
med föreståndarna vid centralanstalten, erhålla samma löneförmåner som
Avlönings
förmånerna.
22
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 194.
dessa. Den av avdelningsföreståndarna, Rom tillika vore anstaltens föreståndare,
skulle därjämte härför uppbära särskild ersättning med et
belopp, son) lämpligen synes böra bestämmas till 1,000 kronor. De av
svalövsanstaltens assistenter, vilka ej enligt vad förut anförts vore att
betrakta såsom avdelningsföreståndare, synas kunna närmast jämföras
med assistenterna vid ceutralanstalten och skulle då liksom dessä erhålla
ett arvode å 3,000 kronor samt därjämte fri bostad eller hyresersättning
till skäligt belopp. Enahanda avlöningsförmåner synas i huvudsak lämpligen
böra tillkomma filialföreståndarna. Vad däremot beträffar inspektor,
sekreterare, räkenskapsförare och korrespondent, lära avlöningar till
desamma ej nödvändigtvis behöva en gång för alla fastställas, detta så
mycket mindre som dessa befattningar synas vara av beskaffenhet att
böra avlönas mera individuellt, allt efter den persons kvalifikationer och
duglighet, som innehar befattningen.
Kontrollanternas avlöning, vilken för övrigt hittills utgått å svalövsanstaltens
kostnader för kontrollen, synes ej heller nu, med hänsyn till
dessa befattningars art och beskaffenhet, böra uppföras i lönestaten, utan
fortfarande utgå å kotrollkonstnadens konto.
Beträffande rätt till pension med mera, varom bär ovan ej särskilt
nämnts, skulle de å stat upptagna tjänstemännen lämpligen böra jämnställas
med de vid centralanstalten anställda.
Emellertid är att bemärka, att från styrelsen för centralanstalten
hos Kungl. Maj:t gjorts framställning därom, att centralanstaltens tjänstemän
måtte i avlöningshänseende varda likställda med innehavarna av
motsvarande befattningar vid statens skogsförsöksanstalt, vilka befattningar
äro dels såsom föreståndare med lön å 7,500 kronor samt ett
åldcrstillägg å 600 kronor, dels ock såsom assistent med lön å 3,000
kronor och två ålderstillägg å 500 kronor.
Skulle denna framställning föranleda till förhöjning av lönerna
för centralanstaltens tjänstemän, lärer väl motsvarande förbättring också
vara påkallad för tjänstemännen hos svalövsanstalten.
I detta sammanhang torde jämväl böra anföras, hurusom billighet
och rättvisa synas kräva, att vid fastställandet av avlöningsförmånerna
för svalövsanstaltens tjänstemän bestämmelse träffas därom, att, där rätt
till ålderstillägg må vara vid vissa befattningar medgiven, förutvarande innehavare
.av dylik befattning skall äga att för tillgodonjutande av sådant
tillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft sådan befattning hos
utsädesföreningen. Vidare synes nuvarande föreståndaren för svalövsanstalten,
professor N. Hj. Nilsson, med hänsyn till den av honom utövade
långvariga och för vårt jordbruk synnerligen gagnande verksamhet,
böra, därest han fortfarande kommer att kvarstå såsom anstaltens före
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
ståndare, tillerkännas en årlig ersättning för loreståndarbefattningen
med 500 kronor utöver det för denna befattning eljest bestämda särskilda
arvodet.
Sedan nu i stora drag redogjorts för den tilltänkta organisationen
av svalövsanstalten, därest densamma skulle av staten helt övertagas,
återstår att lämna en dylik redogörelse, avsedd för det fall, att utsädesföreningens
verksamhet och ledning skulle i det stora hela, om ock
med väsentliga förändringar, fortgå å den hittills inslagna vägen och
förädlingsanstalten sålunda fortfarande bestå såsom en enskild institution.
Såsom förut erinrats, äro förhållandena beträffande denna anstalt
sådana, att staten synes nödsakad att för densammas vidmakthållande
och utveckling ikläda sig ökade uppoffringar utöver vad av staten
hittills anslagits såsom bidrag till uppehållande av anstaltens verksamhet.
Det är jämväl förut erinrat, hurusom det under sådana omständigheter
givetvis måste ligga i statens intresse att alltmera föra denna verksamhet
under sin kontroll och utöva ett bestämmande inflytande å dess ledning.
Denna uppfattning har också redan förut tagit sig uttryck, eå till
vida som staten förskaffat sig ett visst inflytande i antydda hänseende
dels genom deltagande i revisionen av föreningens förvaltning, dels ock
därigenom att i stadgarna för föreningen införts bestämmelse om att
Kungl» Maj:t äger insätta en ledamot i föreningens mindre styrelse,
varjämte motsvarande bestämmelse också förefinnes beträffande det med
utsädesföreningen samarbetande utsädesbolaget.
Det ökade statsanslag, varav behov onekligen för närvarande förefinnes,
är i avsevärd grad beräknat såsom ersättning för den brist i
föreningens intäkter, som är en följd av den pågående indragningen av
hushållningssällskapens bidrag till föreningen.
I och med det hushållningssällskapen indraga dessa bidrag, mista
de givetvis också den enligt stadgarna dem eljest tillkommande befogenhet
att deltaga i ledningen av föreningens verksamhet.
Det ligger då mycket nära till hands, att denna befogenhet i
stället överflyttas å den anslagsgivare, som träder i stället för hushållningssällskapen,
och att sålunda statens inflytande i förevarande avseende
växer. Emellertid kräver ju statens intresse tvivelsutan, att denna
statens befogenhet vid föreningens skötsel blir så omedelbar och framför
allt så litet kringskuren av andra vid föreningens ledning eventuellt
verkande faktorer som möjligt, varför givetvis tillvaratagandet av detta
intresse fordrar, att avsevärd förenkling åstadkommes beträffande föreningens
ledning, något som för övrigt synes önskvärt även ur andra
synpunkter. Ett sådant syftemål synes kunna ernås, därest anstaltens
Svalövsanstaltens
fort
varo såsom
enskild insti
tution.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
ledning i Imvudsak ordnas på enahanda sätt, som, enligt vad ovan
nämnts, ifrågasatts för det fall, att staten skulle helt övertaga anstalten.
Sålunda borde den nuvarande anordningen med en större och en
mindre styrelse, sammansatta på sätt förut omnämnts, upphöra och anstaltens
ledning i stället anförtros åt en styrelse, bestående av sju ledamöter.
Om emellertid staten, såsom den utan jämförelse störste anslagsgivaren
till anstalten, också bör hava det avgjort största inflytandet
beträffande densammas skötsel, synes dock skäligt, att jämväl framgent
åt utsädesföreningen inrymmes viss befogenhet därvid.
Ett lämpligt avvägt förhållande torde i sådant avseende kunna
ernås, om ordföranden jämte fyra av styrelsens ledamöter tillsättas av
Kungl. Maj:t och de två återstående av föreningen.
Vidare synes Kungl. Magt böra utse två ombud att deltaga i revisionen
av anstaltens förvaltning och föreningen själv det tredje ombudet.
Vad organisationen av verksamheten i dess olika delar i övrigt vidkommer,
hänvisas till vad här ovan i dylikt hänseende anförts i fråga
om anstalten tänkt som en statsinstitution; och skulle föreningens stadgar
sålunda böra ändras i huvudsaklig överensstämmelse därmed och med
vad i övrigt här ovan anförts.
I sådant avseende hava vi uppgjort ett skisserat förslag till stadgar
för föreningen.
Vad därefter vidkommer tjänstemännens ställning, har förut framhållits,
att densamma under nuvarande förhållanden måste anses mindre
tillfredsställande.
En avsevärd förbättring i berörda hänseende skulle emellertid
uppstå, om åtminstone en del av tjänstemännen tillförsäkrades rätt till
vissa minimilöner.
Den omständigheten, att de ej äro anställda i verklig statstjänst,
synes ej lägga något hinder härför, då vid utgåendet av statsanslag
till anstalten torde kunna förbindas det villkor, att tjänstemännen komma
i åtnjutande av sådan rätt, och synas härvid förste assistenterna eller,
som de enligt vårt förslag skulle benämnas, avdelningsföreståndarna
böra i främsta rummet komma i åtanke.
Då framgången av det vid Svalövs förädlingsanstalt bedrivna arbetet
är i väsentligaste mån beroende av förmågan hos de vetenskapsmän,
vilka såsom föreståndare å sina respektive avdelningar planlägga och
leda detsamma, och då för dessa föreståndare icke kan påräknas någon
vidare befordran i anstaltens tjänst, lärer det vara av högsta vikt, att
befattningarna i fråga ställas på ett i ekonomiskt avseende någorlunda
högt plan. Jämväl rätt till ålderstillägg torde därför böra tillförsäkras
dessa tjänstemän.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. 25
De anställningar, som innehavas av övriga assistenter samt av
filialföreståndarna, synas däremot i viss mån vara att betrakta som
övergångsplatser och såsom sådana av mera tillfällig natur, varför innehavarna
av dessa ej lära kunna i samma grad som avdelningsföreståndarna
framställa krav på den förmån, som en stadgad minimilön innebär.
Enahanda torde förhållandet i det hela vara beträffande den övriga
personalen vid anstalten. Från föreningens egen sida har ju också
gjorts gällande, att lönerna för dessa borde som hittills bestämmas efter
förhållandena i varje särskilt fall.
Vidare lärer kunna ifrågasättas, huruvida icke åtminstone vissa av
svalövstjänstemännen borde erhålla rätt att vid övergång till statstjänst,
såsom tjänstår räkna sig tillgodo den tid, de varit anställda vid Svalöv.
Angående beloppet av den minimilön, som, enligt vad ovan sagts,
anses böra tillförsäkras avdelnings föreståndarna, har, såsom förut nämnts,
från föreningens sida gjorts gällande, att man ej rimligtvis syntes
kunna gå lägre än till lektors lönevillkor, d. v. s. 4,000 kronor jämte
4 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 år.
Det synes oss skäligt att fastställa minimilönen till detta belopp,
men vilja vi även i detta sammanhang erinra därom, att, därest den
från centralanstalten gjorda framställningen om förbättrade lönevillkor
bifalles och motsvarande befattningar således flyttas till ett högre plan
i ekonomiskt avseende, någon jämkning uppåt i denna minimilön också
lärer hava skäl för sig.
Om nu svalövstjänstemännens avlöningsförhållanden genom vad
här ovan föreslagits komma att i avsevärd grad förbättras, återstår
dock önskemålet för dem att kunna ernå den trygghet i ekonomiskt
avseende för framtiden, som pensionsrätt innebär. Vi hava ingalunda
förbisett angelägenheten, att eu sådan rätt bliver dem tillförsäkrad.
Emellertid föreligger för närvarande hos Kungl. Maj:t till behandling
frågan om beredande av pension åt vissa med nu ifrågavarande tjänstemän
jämförliga befattningshavare såsom hushållningssällskapens funktionärer,
föreståndare och lärare vid statsunderstödda lantbruksskolor med
flera. Vid sådant förhållande och då svalövstjänstemännens pensionsfråga
i detta sammanhang lämpligen torde kunna upptagas till prövning,
hava vi ej ansett av nöden att i frågans nuvarande läge göra något
vidare uttalande i ämnet.
Härefter lärer återstå att söka utreda, vilkendera av de ifrågasatta
formerna för anstaltens fortbestånd må innefatta den lyckligaste lösningen
av frågan om statens förhållande till utsädesanstalten vid Svalöv.
För jämförelse mellan kostnaderna vid de två alternativen må då
till en början meddelas följande
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saM. 145 höft. (Nr 194.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194
Statförslag: för svalövsanstalten.
I. Såsom statsinstitution.
TÅlders-1,, Lön Summa J tillägg j |
||
1 avdelningsförestån- |
i |
|
dåre ..................... |
5,500 1,000 j 6,500 |
I |
tillika föreståndare för |
| |
8,000 |
anstalten ............... |
1,000; 500*) 1,500 |
1 |
2 avdelningsförestån-1 |
5,500 1,000 ) j >13,000 |
|
1 d:o ............ |
5,5001 500 : 6,000 |
|
1 do ............ |
5,5001 — i 5,500 |
|
Avlöning för övrig per- |
) j |
|
sonal vid Svalöv...... |
1 i ! -d g |
50,300 |
Tjänstemännens löner på Ultuna ............... |
3,000 |
|
> » |
i Luleå..................... |
2,500 |
II. Såsom fortfarande stående under utsädesföreningens
ledning.
[ |
Lön |
Älders- tillägg |
Summa |
|
1 avdelningsförestån- | |
||||
dåre ..................... |
4,000 |
2,000 |
| |
|
tillika föreståndare för |
[ 8,000 |
|||
anstalten ............... |
2,000 |
— |
1 |
|
1 avdelningsförestån- |
||||
dåre ..................... |
4,000 |
2,000 |
6,000 |
|
1 d:o .................. |
4,000 |
1,000 |
5,000 |
|
1 d:o .................. |
4,000 |
500 |
4,500 |
|
1 d:o .................. |
4,000 |
_ |
4,000 |
|
Avlöning för övrig per- |
||||
sonal vid Svalöv ...i |
— |
- |
17,800 |
45,300 |
3,000
2,500
» »i två nya filialer ...
i Fasta biträden och tjänares avlöning ......
Reseersättningar ....................................
Försöksverksamheten på Svalöv...............
» » Ultuna...............
» i Luleå..................
» vid de nya filialerna
Sortförsöken i olika landsdelar ...............
j Kontrollverksamheten..............................
Tidskrift och trycksaker ........................
Bibliotek och prenumeration ..................
Kontorsutgifter.......................................
| Bränsle och lyse....................................
Byggnader och inventarier .....................
i Park, vägar och tomter...........................
Utskylder .............................................
Räntor ................................................
Brandförsäkringar och frakter..................
5.000
3,100
3.400
17,800
2.500
1.500
2.000
1,000
19,500
0,000
1,000
1,200
2.500
2,000
400
9,000
1.400
Kronor 135,100
5,000
3,100
3,400
.. 17,800
2.500 |
1.500 |
2,000!
... 1,000!
19,500
6,000
1,000
1,200
2,500
2,000
Kronor
400
1,000
9,000
_ 1,400
! 131,100
'') Personligt lönetillägg.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Vid avlöningskostnadernas beräkning- i alt. 1 bar tagits hänsyn
till de ålderstillägg, som enligt vad förut nämnts synts böra tillkomma
nuvarande befattningshavare vid Svalöv, därest dessa komma att kvarstä
i anstaltens tjänst, och har i övrigt vid båda alternativen följts vad av
föreningen i dess vid skrivelsen den 25 september 1912 fogade förslag
till utgiftsstat för år 1914 föreslagits, dock med iakttagande av vissa
nedprutningar, varom här nedan i fråga om anslagsbehovet för nämnda
år kommer att närmare omförmälas, varjämte i alt. I dessutom fråndragits
1,000 kronor, utgörande kostnad för utskylder, samt i båda alternativen
kostnaderna för samlingarnas vård och tillökning, vilka synas
vara av mer tillfällig art.
Emot svalövsverksamlieten, sådan den nu är gestaltad, har man,
såsom förut nämnts, anmärkt, att densamma i något för hög grad synts
inriktad på speciellt sydsvenska förhållanden och sålunda måhända ej
tillräckligt tillgodosett det övriga Sveriges intressen. Orsaken till detta
förhållande har tydligtvis varit den, att anstalten tillkommit på initiativ
och med kraftigt stöd av just de skånska lantmännen, varjämte sättet
för utseende av de nuvarande styrelserna vid anstalten lämnat rum för
eu viss överrepresentation av Sydsverige. Att detta förhållande i och
med anstaltens förvandling till statsinstitution bleve ändrat är uppenbart,
men oss synes tillräcklig garanti i sadant hänseende föreligga även vid
den sammansättning av styrelsen, vi föreslagit, för den händelse anstalten
icke skulle helt övergå till statsinstitution. Med den absoluta
majoritet, som tillkommer de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i
styrelsen, vill det synas, som skulle varje fara för överrepresentation av
visst intresse vid anstaltens ledning vara utesluten. För övrigt synas
också historiska skäl, av ungefär enahanda beskaffenhet som gjoit sig
gällande i fråga om förhållandet mellan centralanstalten och lantbruksakademien,
tala för, att man ej helt och hållet betager Sveriges utsädesförening
allt inflytande på ledningen av den verksamhet, föreningen
under så lång tid förtjänstfullt bedrivit.
Då, såsom förut'' nämnts, framgången av den vid Svalöv bedrivna
verksamheten är absolut beroende därav, att arbetena därstädes handläggas
och ledas av framstående vetenskapsmän, är det givet, att man
vid nu föreliggande frågas bedömande måste taga mycken hänsyn till
angelägenheten, att tjänstemännens intressen må bliva vederbörligen
tillgodosedda.
Givet är, att från tjänstemännens synpunkt ställningen som statstjänstemän
skulle innebära de största fördelarna, men även den förbättring
i dessa tjänstemäns ställning, som skulle inträda vid ett sådant
28
Kung,l. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 194.
ordnande av förhållandena, som av oss föreslagits, för den händelse anstalten
kom me att fortfara som en statsunderstödd enskild institution,
synes oss så avsevärd, att även därigenom faran för att icke kunna vid
anstalten fästa fullgoda krafter måste anses undanröjd.
Därest åt avdelningsföreståndarna tillförsäkrades eu viss till beloppet
i förhållande till närmast jämförliga statstjänstemän bestämd minimilön
med rätt till ålderstillägg, tjänstårsberäkning och den pensionsrätt, som
väl inom en snar framtid måste beredas liknande kategorier av icke
statsanställda tjänstemän, torde tillräcklig garanti förefinnas för, att de
ekonomiska villkoren icke skulle lägga hinder i vägen för upprätthållande
av den vetenskapliga nivå, som hittills intagits av de ledande
krafterna vid Svalöv.
Med fastställandet av minimilöner hava vi avsett, att besparingshänsyn
icke må föranleda användande av mindervärdiga krafter för handhavandet
av denna för jordbruket så utomordentligt viktiga verksamhet,
men därjämte vilja vi framhålla, att det enligt vår mening icke borde
vara eu blivande styrelse förmenat att, där föreningens tillgångar sådant
tilläte, i särskilda fall bevilja det personliga lönetillägget, som för
fästande vid föreningen av någon framstående förmåga kunde finnas
erforderligt.
I dylika ävensom i andra fäll skulle det otvivelaktigt underlätta
ett praktiskt ordnande av verksamheten, om styrelsen ej vore alltför
mycket bunden av den mera detaljerade lönestat, som betingas av en
statsinstitution, och någon våda av att härutinnan lämna styrelsen en
viss frihet kunde knappast förefinnas, då inom styrelsen de av Kungl.
Maj:t tillsatta medlemmarna faktiskt hade avgörandet i sina händer.
Helt och hållet obeaktad bör icke heller lämnas den fördel, som
kan ligga däri, att, så länge tjänstemännen vid Svalöv icke äro statstjänstemän,
möjlighet finnes att uppsäga en tjänsteman, som visat sig
olämplig för sin befattning.
Att någon för tjänstemännen avskräckande otrygghet skulle kunna
anses ligga i en sådan uppsägningsrätt torde icke vara att befara, då
naturligtvis icke någon styrelse skulle utan synnerligen vägande skäl
begagna sig av en sådan rätt, och i varje fall bleve tjänstemännens
ställning i detta avseende icke mera ofördelaktigt än hittills.
Större betänklighet skulle möjligen kunna fästas därvid, att anstaltens
fortvara och därmed även tjänstemännens ställning bleve beroende
därav, att Riksdagen för varje år beviljade det nödiga anslaget,
men enahanda förhållande råder ju i fråga om åtskilliga statsinstitutioner,
som icke äro uppförda å ordinarie stat, och det torde väl med
29
Kutvjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
visshet kunna förutsättas, att Riksdagen, så länge anstaltens verksamhet
visar sig vara till gagn för jordbruket, också kommer att till densamma
anslå erforderliga medel.
Att i övrigt närmare precisera de fördelar, som anstaltens bibehållande
som en i viss mån enskild institution kan anses medföra, låter
sig svårligen göra, men oss synes dock otvivelaktigt, att de något
friare former, som en dylik institution kan röra sig med, äro av ett
visst värde, just då det gäller bedrivande av en sådan praktisk vetenskaplig
verksamhet som den vid Svalöv.
Härtill kommer, att den samverkan, som äger rum mellan föreningen
och utsädesaktiebolaget, antagligen lättare kan fortgå på samma
av ömsesidigt tillmötesgående präglade sätt som nu och än vidare utvecklas
i samma riktning, därest bolaget fortfarande komme att samarbeta
med föreningen och icke med en statens anstalt.
Det torde nämligen knappast kunna helt undvikas, att formerna
bliva något stramare, när den ena parten är en statsinstitution.
Att icke bolaget, som ju har stor fördel av sitt samarbete med
den vetenskapliga institutionen, skulle vara angeläget om att träffa liknande
avtal med statsanstalten som med föreningen, kan väl knappast
ifrågasättas, men någon olikhet i förhållandet kunde nog komma att
göra sig gällande. Visserligen hade bolaget alltid samma intresse av
att noggrant fullgöra åtagna förbindelser, men fullt samma villighet
att därutöver mera så att säga under hand gynna en statens anstalt
komme måhända icke att råda.
För att taga ett exempel kan omnämnas, att bolaget för närvarande
mot billig hyra i sina byggnader upplåter bostäder för flera av
föreningens tjänstemän. Huruvida detta komme att fortfara, om tjänstemännen
för bostadsfrågans ordnande hade staten att lita sig till, kan
ju vara ovisst.
Vad tjänstemännens bostadsförhållanden angår, måste vi såsom vår
uppfattning starkt betona, att, om staten helt och hållet övertager Svalöv,
så lär det snart nog gå därhän, att staten såsom i så många liknande
fall ser sig nödsakad att låta uppföra bostäder för tjänstemännen, vilket
med hänsyn till det stora antalet sådana och nutidens höga byggnadskostnader
icke kan avlöpa utan mycket avsevärd kostnad.
Slutligen bör ej förbises det förhållandet, att statens övertagande
av anstalten torde bliva förbundet med föreningens upphörande, under
det att föreningens fortvara i och för sig måste betraktas såsom synnerligen
önskvärd. Åven frånsett den vid Svalöv bedrivna förädlingsverk
-
30
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19i.
samheten är nämligen det av föreningen genom dess tidskrift och i övrigt
utförda arbete till höjande av det svenska jordbruket och intresset därför
av allt för stor betydelse, för att man icke skulle hava skäl att
mycket beklaga upphörandet därav.
Som resultat av den gjorda undersökningen få vi alltså anföra,
att vi funnit frågan om beredande av en mera tryggad ställning för
anstaltens tjänstemän vara för den fortsatta verksamheten därstädes och
dess vidare utveckling av så stor betydelse, att vi ej skulle tvekat föreslå
anstaltens övertagande av staten, därest denna angelägenhet ej kunnat
på annat sätt tillfredsställande ordnas. Emellertid hålla vi före, att
denna angelägenhet skulle bliva behörigen tillgodosedd jämväl enligt
det av oss skisserade förslaget till anstaltens fortvaro såsom enskild
institution.
Vid sådant förhållande och då vi äro av den meningen, att de
friare former, under vilka anstalten, om den fortlever såsom enskild,
kan bedriva sin verksamhet, äro av avsevärd betydelse för densammas
framgång, och då vi vidare förmena, att anstaltens behöriga skötsel är
fullt garanterad genom den föreslagna ökningen av statens befogenhet
därvid, anse vi — med hänsyn jämväl till vad vi i övrigt i detta avseende
anfört — oss böra förorda, att svalövsanstalten, efter vidtagande
av de väsentliga förändringar . i fråga om dess ledning, som av oss
föreslagits, fortfarande må bibehållas som en enskild statsunderstödd
institution.
Förcniytn< Vad beträffar de för upprätthållande av föreningens verksamhet
tr<år,ti9i2nJ erforderliga medel har uti skrivelsen den 25 september 1912 föreningen
gjort framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte ingå till instundande
Riksdag med hemställan, att Riksdagen måtte för år 1914 ej mindre
i likhet med föregående år åt föreningen anvisa ett anslag av 35,000
kronor till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet
än även därutöver 30,000 kronor till nödig komplettering av
densamma jämte ytterligare 10,000 kronor till betäckande av den brist
i föreningens hittills varande inkomster, som komrne att uppstå i och
med ytterligare indragning av landstingens och hushållningssällskapens
anslag, eller tillhopa 75,000 kronor.
Det av föreningen uppgjorda förslag till inkomst- och utgiftsstat
för år 1914 är av följande lydelse:
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 194.
31
Förslag till inkomst- och utgiftsstat för Sveriges utsädesförening
under år 1914.
Inkomster:
Statsanslag på ordinarie stat .............................................
„ „ extra stat som förut .............................
„ „ „ „ till arbetenas komplettering
„ „ „ „ till ytterligare ersättning för
hushållningssällskaps och landstings anslag ......
Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget..............................
Avgifter av årsmedlemmar..................................................
Annonser i tidskriften .........................................................
Hyror.........................................................................................
kronor 15,000 |
— |
„ 35,000 |
— |
„ 30,000 |
— |
„ 10,000 |
_ |
„ 40,000 |
— |
„ 2,500 |
— |
„ 1,550 |
— |
„ 750 |
— |
Summa kronor
134,800
Utgifter:
Tj änstemännens |
löner: |
på |
Svalöv, omreglerade............ |
11 |
11 |
11 |
„ nvtillkommande...... |
11 |
11 |
11 |
Ultuna .................................... |
11 |
11 |
11 |
Luleå ....................................... |
11 |
11 |
11 |
två nya filialer ..................... |
Fasta biträdens och tjänares avlöning ..........................
Reseersättningar till styrelse, revisorer och föreståndare
Försöksverksamheten på Svalöv, de äldre arbetsgrenarna
„ „ „ njdillkomna „
„ Ultima
„ „ två nya filialer.................
Sortförsöken i olika landsdelar................................
Samlingarnas vård och tillökning ..........................
Kontrollverksamheten..................................................
Tidskrift och trycksaker............................................
Bibliotek och prenumeration......................................
Kontors utgifter..............................................................
Bränsle och lyse.........................................................
kronor |
36,300: — |
11 |
9,000: — |
11 |
4,500: — |
11 |
2,500: — |
11 |
5,000: — |
11 |
3,100: — |
11 |
3,400: — |
11 |
12,800: — |
11 |
5,000: — |
11 |
2,500: — |
11 |
1,500: — |
11 |
2,000: — |
11 |
1,000: — |
11 |
1,000: — |
11 |
20,000: — |
11 |
6,000: — |
11 |
1,000: — |
11 |
1.200: — |
11 |
2,500: — |
Transport kronor 120,300
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Byggnader och inventarier.....
Park, vägar och tomter............
Utskyld er ..................................
Räntor ..........................................
Brandförsäkringar och frakter
Transport |
kronor |
120,300 |
11 |
2,700 |
|
11 |
400 |
|
11 |
1,000 |
|
11 |
9,000 |
|
11 |
1,400 |
|
Summa |
kronor |
134,800 |
Vad vidkommer utgiftsstaten, är till att börja med beräknat, att
avlöningarna till nuvarande tjänstemän vid svalövsanstalten skulle höjas
från 32,000 kronor till 36,300 kronor, på sätt framgår av följande, ur
en till lantbruksstyrelsen från föreningen ingiven P. M. hämtade förslag
till lönestat för år 1914:
Föreslagen lön
An- |
Lön |
Be- |
Ålders-tillägg |
f2 |
|
ställd år |
f. n. |
gy“- nelse- lön |
B Si ! |
||
Professor N. Hj. Nilsson, föreståndare.............................. |
1888 |
7,500 |
4,000 |
J 4 st. 4 » |
|
> » » » arvode....................................... |
- |
— |
2,000 |
8,000 |
|
Doktor H. Tedin. l:ste assistent .................................... |
1891 |
5,000 |
4,000 |
6,000 |
|
Docenten H. Nilsson-Ehle, l:ste assistent ........................ |
1900 |
4,500 |
4,000 |
2 » |
5,000 |
Doktor H. Witte, l:e assistent ....................................... |
1907 |
4,000 |
4,000 |
1 » |
4,500 |
Agronomen E. Ljung, 2:dre assistent, sekreterare............... |
1904 |
3,500 |
3,000 |
2 » |
4,000 |
■t I. Karlsson, 2:dre assistent.............................. |
1909 |
3,000 |
3,000 |
1 » |
3,500 |
J. Er. Lundberg, som trädgårdsmästare ........................... |
b-‘ ce o |
i 2,000 j |
1,200 |
3 å 200 |
>2,800 |
» » » i assistentarvode.................................... |
1904 |
1,000 |
— |
J |
|
A. W. Kinberg, som inspektor ....................................... |
1890 |
j 2,500 |
1,200 |
3 å 200 |
1 2,500 |
» » »i assislentarvode .................................... |
— |
700 |
—- |
i |
|
— |
32,000 |
_ |
36,300 |
||
Kandidat J. N. Walldén, kontrollföreståndare .................. |
1892 |
5,500 |
4,000 |
4 st. |
6,000 |
Agronom A. Elovson, filialföl eståndare ........................... |
1900 |
3,500 |
3,000 |
2 » |
14,000 |
Doktor A. Ulander, > ........................... |
1900 |
2,500 |
2,500 |
- |
2,500 |
1 Denna post motsvaras i föreningens förslag till inkomst- och utgiftsstut för år 1914 av
den tredje utgiftsposlen, som emellertid, tydligen på grund av misskrivning, upptagits till 4,500 kronor
i stället för 4,000 kronor.
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Mot vad i sådant avseende föreslagits synes i det hela ej vara
något att erinra. Dock har det synts, som skulle den föreslagna löneförhöjningen
åt kontrollföreståndaren från 5,500 kronor till 6,000 kronor,
med hänsyn till arten av det honom åliggande arbete och därför erforderlig
kompetens ej vara fullt motiverad, varför å kontrollkostnaden
torde böra avgå ett mot den föreslagna löneförhöjningen svarande belopp
av 500 kronor.
Vidare erinras beträffande den föreslagna lönen åt filialföreståndaren
vid Ultuna, att ett så stort belopp som 4,000 kronor ej lärer behöva
utgå. Då begynnelselönen satts till 3,000 kronor och den förutvarande
föreståndaren numera tillträtt annan befattning, skulle hans plats
komma att fyllas av en ny, vilken ju ej kan gorå anspråk på lönetillskott.
I sin skrivelse den 25 september 1912 har utsädesföreningen gjort
framställning i fråga om anslag för beredande av möjlighet till viss
utvidgning av föreningens verksamhet m. m., och har föreningen i
sådant avseende anfört huvudsakligen följande.
Föreningens inskränkta tillgångar ställde sig i första hand som
ett hinder för de det hela uppbärande fältarbetenas bedrivande i det
omfång, som de föreliggande uppgifterna och det under bearbetning
stående materialet med rätta krävde. För att kunna, om också i starkt
begränsad skala, fullfölja de efter år 1900 upptagna systematiska korsningsserierna
med strå- och trindsäd, hade sålunda andra lika viktiga
äldre arbetsgrenar tills vidare måst inskränkas. När den raskt framåtgående
gräsförädlingen börjat lämna nya sorter till jämförande prövning,
hade man ej annat än provisoriskt kunnat sätta en sådan i gång, enär
den nödiga utvidgningen av försöksarealen skulle ställt sig för dyr.
Man hade visserligen i största möjliga utsträckning begagnat sig av
föreningens jord härför, men då denna dels vore till sin beskaffenhet
alltför ojämn och dels uppdelad i så små skiften, hade vinsten härav
blivit mycket tvivelaktig. Detsamma gällde för övrigt nya arbetsgrenar:
klöver, luzern och potatis. Vida större och delvis fleråriga försöksfält
måste med nödvändighet under närmaste framtiden kunna upplåtas åt
dem, om det framför allt viktiga slutgiltiga utvalet bland de redan färdiga
stammarna skulle kunna genomföras, innan detta bleve för sent.
Här förelåge nämligen just nu en mycket livlig konkurrens från såväl
Danmark som Tyskland och Nordamerika, och det vore påtagligt, att
den, som här komme först, för lång tid framåt skulle behärska marknaden
till förfång för de övriga. Just gräs- och klöverfröna gåve annars
vida bättre utsikter till en framtida lönande export från vårt land än
stråsädesslagen någonsin erbjudit.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 145 käft. (Nr 194.)
5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Om det också numera kunde anses vara av erfarenheten bekräftat,
att det svenska växtförädlingsarbetets koncentrerande till en enda anstalt
varit en klok och ändamålsenlig åtgärd, kvarstode dock alltjämt nödvändigheten
att i landets skilda delar praktiskt pröva de nya sorter,
vilkas egenskaper tycktes göra dem särskilt ägnade för klimatiska och
jordmånsförhållanden av ena eller andra slaget. Sådana försök hade
också hittills i alltjämt ökad omfattning utförts dels vid föreningens
filialer i Ultuna och Luleå, dels också hos enskilda lantmän i landets
olika provinser, de senare delvis i samarbete med centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet. Upprepade gånger hade emellertid
i föreningens underdåniga ansökningshandlingar till Kungl. Maj:t framhållits,
att de sist nämnda, de spridda lokala sortförsöken, ej kunde
tillfredsställande besvara de frågor, det här gällde, och att behovet av
nya filialer, åtminstone i övre Göta lands båda förnämsta jordbruksdistrikt,
Väster- och Östergötland, därför för varje år gjort sig alltmera
kännbart. Denna fråga hade till sist blivit så maktpåliggande, att föreningen,
trots den tryckande ekonomiska ställningen, funnit sig föranledd
att söka få densamma ordnad. Oaktat ett frikostigt anbud om pekuniärt
understöd från en påtänkt försöksvärd, hade dock även de relativt
små återstående kostnaderna befunnits överstiga föreningens ekonomiska
bärkraft för tillfället och frågan sålunda måst ytterligare framskjutas.
Med den väsentligt ökade användningen som svalövssorterna på de
senaste åren vunnit i just dessa landsändar, hade emellertid så många
spörsmål framställt sig till praktisk och teoretisk utredning på ort och
ställe, att saknaden av egna vederbörligen utrustade filialer därstädes
både för föreningens fortgående verksamhet och än mera för dessa viktiga
områdens eget jordbruk måste betecknas som synnerligen beklaglig.
Ett snart ordnande av denna angelägenhet stode för närvarande som
ett av de främsta önskemålen i fråga om svalövsarbetets tidsenliga
organisation, enär, som sakerna nu stode, en dyrbar tid ofta förlorades
under avvaktande på verkligen vägledande försöksresultat med lovande
sorter, som sedan länge förelegat färdiga och slutprövade vid huvudstationen.
En annan för de egna arbetena kännbar och från andra håll ofta
anmärkt ofullständighet i föreningens arbetsprogram hade alltid legat i
saknaden av även kemisk undersökning för vissa grupper av materialet.
För bedömandet av t. ex. vetets bakningsduglighet, lika väl som av
kornets värde för bryggeriändamål spelade ju nämligen den kemiska
analysen en särdeles viktig roll. De tillfälliga undersökningar av detta
slag, vilka kommit de nya svalövssorterna till del i samband med de
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
specialutställningar, som föreningen anordnat tillhopa med svenska
b ryggarföreningen och de skånska hushållningssällskapen, hade naturligtvis
kunnat lämna en blott ofullständig ersättning för denna brist. Då
nu till sist med de nya arbetsgrenarna tillkommit ett material, foderväxter
och rotfrukter, för vars bedömning och värdering den kemiska
sammansättningen bleve ett av de mest avgörande momenten, hade
behovet av en särskild kemisk avdelning vid anstalten blivit en ren
livsfråga för dennas rationella verksamhet. En sådan hade därför också
inretts i den nya institutionsbyggnaden, och med särskilda gåvomedel
hade det i huvudsak sörjts för dess tidsenliga utrustning. Därvid hade
det dock sedan dess måst stanna, alldenstund ekonomien förbjudit anställandet
av särskild kemist och bekostandet av dithörande arbeten.
Vilken hämsko, som därmed vilade på samtliga arbetsgrenar, men i all
synnerhet på de nyare, vore ögonskenligt.
Rotfrukterna hade alltid ansetts falla inom svalövsarbetenas naturliga
råmärken och den synnerligen viktiga roll, som rotfruktsodlingen
hade sig anvisad i våra dagars jordbruk, i förening med dess på senare
tider påtagligen ökade utbredning inom alla landsändar, innebure
dessutom en kraftig maning för utsädesföreningen att snarast möjligt
söka ingripa även på detta område för att söka åstadkomma ett pålitligare
odlingsmaterial och därmed en reglering av rotfruktsfrömarknaden.
Också hade det varit endast saknaden av den härför nödiga
penningtillgången, som hindrat fullföljandet av detta önskemål.
Utsädesbolaget, som självt känt behovet av bättre ordnade förhållanden
inom denna gren av fröhandeln, hade emellertid sett sig
nödsakat att på egen hand upptaga ett ganska omfattande försöks- och
förädlingsarbete med de olika slagen av rotfrukter, detta så mycket
mera som det varit mycket ovisst om och när ett samarbete med föreningen
kunde bliva tillåtet. Då ett sådant till sist verkligen kommit
till stånd, hade den oegentligheten förelegat, att det beträffande alla
saluförda fröslag av föreningen kontrollerade bolaget på ett viktigt område
bedreve en självständig förädlingsverksamhet, på vilken redan offrats
alltför stora kostnader, för att dess nedläggande utan vidare skulle kunna
sättas i fråga. Med den samarbetet reglerande kommissionens medgivande
hade saken därför ordnats på det sätt, att föreningen övertagit
tillsynen och ansvaret för denna bolagets rotfruktsförädling samt anställt
dess ledare i sin tjänst, under det bolaget fortfarande fått bära kostnaden
för detta med de saluförda rotfruktsfrönas odlingskontroll nära förbundna
arbete. På detta sätt hade föreningen redan i närvarande stund faktiskt
inlett en bearbetning även av rotfrukterna.
36
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 194.
Den metod, som här användes, vore emellertid det annorstädes
överallt tillämpade massurvalet, grundat på årlig torrsubstansbestämning
bos sättrötterna. Ett sådant tillvägagångssätt betecknade dock från
föreningens ståndpunkt sett icke någon verklig uppdragning av nya
sorter utan snarare blott en kontroll av de blandade äldre stammarnas
produktionsmöjligheter. I överensstämmelse härmed måste således frågan
om rotfrukternas rationella förädling allt fortfarande anses erbjuda många
öppna frågor och således även utsikter till ett nytt arbete med vittgående
möjligheter. Samma lagar, som befunnits gälla för de hittills vid föreningen
bearbetade växtslagen — för de självbefruktande såväl spm för
vindbefruktande: råg och vissa gräs etc. — vore säkerligen även här de
avgörande. Det borde således jämväl vara möjligt att här uppdraga
och fixera nya sorter med konstant ärftliga egenskaper, ej minst beträffande
anlagen för upplagrandet av en viss medelkvantitet av reservämnen i
de till övervintring avsedda växtdelarna, här »rötterna».
Ett sådant arbete förutsatte emellertid helt andra, vetenskapligt
utbildade arbetskrafter och eu från början på botaniskt urval vilande arbetsmetod.
Även noggrannare kemisk analys bleve oundgängligen behövlig.
Vid sidan härav kunde och borde dock den äldre massundersökningen
av mer hantverksmässigt slag bibehållas till kontroll av de i förökningstadda
förädlingsprodukternas vidare förhållande. Det senare arbetet
bleve då allt fortfarande till huvudsaklig del bolagets sak, det förra
däremot föreningens.
Men uppfyllandet av denna lika maktpåliggande som krävande
uppgift bleve för föreningen möjlig endast under den förutsättningen,
att den komme i åtnjutande av den härför nödiga ökningen i de årliga
inkomsterna. 1 varje fall vore den nu bestående provisoriska anordningen
av denna arbetsgren avgjort otillfredsställande och i behov av
snar reglering.
Dessa missförhållanden vore emellertid icke avhjälpta ensamt genom
rikligare penningtillgångar för själva arbetena. Åven ökade arbetskrafter
vore i vissa fall nödvändiga såsom för övertagande av den ovannämnda
rotfruktsförädlingen i ny form, för utförande av de självständiga
kemiska undersökningar, som sammanhängde med specialisternas arbeten,
samt för ledning av de nya filialerna. Åven för foderväxtarbetets fullföljande
med den önskvärda intensiteten påfordrades ännu en, dock
mera underordnad, tjänsteman. Enligt ovannämnda av föreningen till
lantbruksstyrelsen inlämnade P. M. skulle de sålunda, erforderliga
nya arbetskrafterna vara dels en förste assistent (avdelningsföreståndare)
för självständigt övertagande av samtliga rotfrukters bear
-
37
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.
betning, dels en för självständigt arbete kvalificerad kemisk laborator
och dels ett botaniskt praktiskt biträde vid foderväxtarbetet.
Enligt förut omnämnda P. M. till lantbruksstyrelsen bär denna
utvidgning av föreningens verksamhet beräknats föranleda följande
kostnadsökningar, nämligen
avlöning åt förste assistent (avdelningsföreståndare)
för rotfruktsarbetet ........................................................ kronor 4,000: —
d:o åt kemisk laborator...................................................... » 3,000: —
d:o åt botaniskt praktiskt biträde vid foderväxtarbetet » 2,000: —
för de två nya filialerna ................................................... x> 7,000: —
för det tillkommande arbetet med rotfrukterna och
kemiska laboratoriet......................................................... » 5,000: —-
Summa kronor 21,000: —
Då vi funnit vad av föreningen anförts i fråga om denna angelägenhet
vara värt allt beaktande, anse vi, att i staten för utsädesanstalten
bör upptagas, utom förutvarande fyra avdelningsföreståndare,
jämväl en dylik för rotfruktsarbetet, varjämte även kemisk laborator
och botaniskt praktiskt biträde vid foderväxtarbetet synas böra anställas
ävensom övriga med den föreslagna utvidgningen förenade kostnader i
anstaltens utgiftsstat beräknas.
I detta sammanhang vilja vi kraftigt framhålla önskvärdheten av,
att hela det arbete med rotfruktsförädlingen, som nu bedrives av utsädesbolaget,
med det snaraste må helt och hållet överflyttas till föreningen.
Det måste nämligen anses såsom ett uppenbart missförhållande,
att en fröaffär, som har till uppgift att förmedla förökningen och
försäljningen av de förädlingsprodukter, som framställas av en med allmänna
medel understödd förädlingsanstalt, skall bedriva ett självständigt
förädlingsarbete vid sidan av föreningen och enligt principer, som av
föreningens ledande fackmän blivit utdömda såsom otillfredsställande.
Beträffande vad av föreningen upptagits såsom kostnad för ordnande
och uppsättande av anstaltens samlingar, synes detta kunna minskas
till 500 kronor, varjämte kostnaden för byggnader och inventarier
lämpligen synes böra utgå med ett till 2,000 kronor minskat belopp.
I övrigt är från vår sida intet att erinra emot vad av föreningen
anförts i fråga om erforderliga kostnader för anstaltens verksamhet
under år 1914.
38
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194.
Enligt vad här ovan anförts, skulle den i utgiftsstaten upptagna
summan minskas med följande poster, nämligen
1,500 kronor å arvodet för filialföreständaren vid Ultima,
500 » å kostnader för samlingarnas vård och uppställning,
500 » å den å kontrollens konto upptagna avlöningen
till kontrollföreståndaren,
700 )> å kostnader för byggnader och inventarier.
Summa 3,200 kronor.
Utgiftsstaten för år 1914 skulle alltså uppgå till 131,600
kronor.
Vad därefter angår till fyllande av dessa kostnader erforderliga
belopp, har till att börja med såsom ytterligare ersättning för hushållningssällskaps
och landstings anslag begärts eu summa av 10,000
kronor.
Enligt vad vi inhämtat, omfattar anslagsterminen för fyra sällskap,
nämligen Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens läns,
vilkas sammanlagda anslagsbelopp uppgår till 1,750 kronor, även år
1914, varjämte från Malmöhus läns hushållningssällskap tillsvidare utgår
ett bidrag av 4,500 kronor och från Jämtlands läns likaledes tillsvidare
ett bidrag av 300 kronor, därvid dock beträffande bidraget från Malmöhus
län är att märka, att detta, därest det skulle utgå, torde bliva förbundet
med det villkor, att föreningen i huvudsak offrade detsamma
på ett värdigt deltagande i den år 1914 planerade baltiska utställningen
i Malmö.
På grund härav torde det vara riktigast att i 1914 års stat icke
beräkna andra bidrag från hushållningssällskap och landsting än dem,
som faktiskt redan blivit för det nämnda året beviljade, eller 1,750
kronor. Skulle emellertid några ytterligare bidrag från hushållningssällskap
eller landsting erhållas, så böra dessa — utom det ovannämnda
från Malmöhus läns hushållningssällskap för visst ändamål eventuellt
utgående anslaget — reserveras och vid uppgörandet av inkomststat
för år 1915 uppföras såsom tillgång, på det kravet på statskassan för
sistnämnda år må kunna i motsvarande grad minskas.
Vad angår föreningens inkomstberäkning i övrigt hava vi intet
att erinra.
Emellertid visa, såsom förut nämnts, föreningens inkomster från
39
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 194.
utsädesbolaget en bestämd tendens till ökning. Sedan numera, såsom
bolagets senaste revisionsberättelser giva vid handen, synnerligen avsevärda
avskrivningar blivit av bolaget gjorda och detta således bör
inom den allra närmaste tiden vara så pass konsoliderat, att föreningen
därifrån skall kunna påräkna väsentliga vinstandelar, lärer man kunna
hysa grundad förhoppning om att dessa vinstandelar skola kunna i viss
män hjälpa till att uppbära föreningens verksamhet.
Med hänsyn härtill anse vi oss böra förorda, att sådana bestämmelser
träffas, att föreningens styrelse, om inkomsterna från bolaget
under visst år överstigit vad som beräknats, icke skall äga att disponera
överskottet, utan att detta skall reserveras och upptagas såsom
inkomst i det statförslag för nästföljande år, som av styrelsen samtidigt
med framställning om anslag för året inlämnas till Kungl. Maj:t.
Med iakttagande av den minskning i utgiftsposterna, som vi här
ovan ansett oss böra förorda, skulle såsom nämnts kostnaderna för
verksamhetens bedrivande under året uppgå till 131,600 kronor och det
från statens sida, utöver det å ordinarie stat utgående bidraget, erforderliga
anslag belöpa sig till 70,050 kronor, eller i runt tal 70,000
kronor, vilket belopp synes oss böra för ändamålet av nästkommande
års Riksdag äskas.
Slutligen torde i detta sammanhang även böra anföras, att vi funnit
vad av föreningen anförts till stöd för av föreningen gjord framställning
om upphörande av havreförskotteringen av beskaffenhet att böra förordas.
Från föreningens sida lärer ej kunna före instundande Riksdag
fattas beslut om vidtagande av de utav oss föreslagna ändringarna i
fråga om dess ledning m. m. Enligt de för föreningen gällande stadgar
skall nämligen förslag till ändring av dessa stadgar först underställas
större styrelsen och fordras därefter sammanstämmande beslut
av två efter varandra följande allmänna sammanträden, av vilka ett
ordinarie; och beträffande ordinarie sammanträde innehålla stadgarna
den bestämmelsen, att föreningen sammanträder till sådant en gång
årligen under sommarens lopp. Dock torde i detta förhållande icke
behöva ligga något hinder för frågans avgörande av nästinstundande
Riksdag, utan lärer det endast fordras, att vid eventuellt beslut om
ökning av bidrag till föreningen, utöver förut utgående, fogas det
villkor, att föreningen före utgåendet till föreningen av det sålunda
ökade statsanslaget ändrar sina stadgar i överensstämmelse med av oss
i sådant avseende uppgjort förslag samt att de gällande bestämmelserna
Laatbruksatyrelseas
ut
låtande.
40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr, 194.
och villkoren för tilldelande för framtiden av statsanslag åt föreningen
bliva, där så erfordras, ändrade i överensstämmelse med vad av oss här
ovan i övrigt anförts.))
Sedan lantbruksstyrelsen anmodats att i ämnet avgiva utlåtande,
har styrelsen den 19 februari 1913 inkommit med sådant utlåtande och
därvid tillika överlämnat ej mindre utdrag av protokoll, hållet vid ärendets
föredragning hos styrelsen den 12 februari 1913, innefattande bland
annat av byråchefen hos styrelsen F. Egerström uttalad skiljaktig
mening i ämnet, än även utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde
med styrelsen för Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget den 12 februari
1913, jämte därvid fogade dels förslag till ny överenskommelse mellan
Sveriges utsädesförening och bolaget, dels ock formulär till förbindelse
av medlemmar utav bolagets styrelse, avseende att bereda staten möjlighet
att inlösa aktiemajoriteten i bolaget.
Lantbruksstyrelsens utlåtande är i nedan återgivna delar av följande
lydelse:
»Sedan det årliga statsanslaget till Sveriges utsädesförening, vilket
under en följd av år utgått med 18,000 kronor, från »och med år 1905,
på grund av inom Riksdagens båda kamrar väckta enskilda motioner,
blivit höjt till 40,000 kronor, inkom föreningens styrelse den 23 oktober
1911 med underdånig framställning om ytterligare förhöjning i statsanslaget
med 50,000 kronor eller till 90,000 kronor. Såsom skäl för
denna anslagsförhöjning anfördes huvudsakligen dels den utvidgning i
föreningens för landets jordbruk betydelsefulla verksamhet, som under
de närmast föregående åren ägt rum och som visat sig under sin vidare
utveckling ställa vida större krav på penningtillgångar än som från
början kunnat beräknas, dels önskvärdheten av en ytterligare utvidgning
av denna föreningens verksamhet genom upptagande på föreningens
program av ett mera omfattande försöks- och förädlingsarbete med de
olika slagen av rotfrukter, dels slutligen den omständigheten, att hushållningssällskapen
på grund av de ökade krav, som från andra håll
ställdes på dem, under de sista åren i så stor utsträckning indragit
sina hittillsvarande anslag, att detta vållat föreningen stora svårigheter;
grundad anledning funnes antaga, att dessa bidrag inom kort skulle
komma att helt och hållet gå förlorade för föreningen.
I ''sitt över denna framställning avgivna utlåtande den 7 november
1911 anförde lantbruksstyrelsen bland annat, att styrelsen, utan att ingå
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
i närmare prövning av det framställningen bifogade förslaget till stat,
såsom sin bestämda övertygelse ansåge sig kunna uttala, att ett belopp
av omkring 100,000 kronor kornme att inom närmaste framtiden årligen
erfordras för förädlingsarbetena vid Svalöv, samt att det likaledes kunde
förutses, att några väsentliga bidrag ej för framtiden vore att påräkna
vare sig från hushållningssällskap eller landsting eller från enskilda
personer. Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen, som
om anledning förefunnes att, innan beslut fattades om väsentligt högre
anslag till föreningen, söka åvägabringa en utredning, om och på vad sätt
staten lämpligen skulle kunna övertaga föreningens verksamhet. .Då
emellertid föreningen under år 1913 komme att sakna bidrag från vissa
hushållningssällskap och landsting, varigenom dess verksamhet komme
att försvåras, hemställde lantbruksstyrelsen om en förhöjning i förutvarande
statsbidrag med 10,000 kronor, vilken förhöjning, på framställning
av Kungl. Maj:t, blev av Riksdagen beviljad.
Den av lantbruksstyrelsen sålunda ifrågasatta utredningen har nu
blivit verkställd genom av chefen för jordbruksdepartementet på grund
av nådigt bemyndigande särskilt tillkallade sakkuniga, vilka med stöd
av denna sin utredning funnit sig böra förorda, att svalövsanstalten,
sedan vissa förändringar i dess ledning m. m. blivit företagna, fortfarande
bibehålies såsom enskild statsunderstödd institution.
Innan lantbruksstyrelsen ingår på närmare prövning av nämnda
förslag och de skäl, som för detsamma blivit av de sakkunniga anförda,
bär styrelsen ansett sig böra närmare angiva, huru anstalten enligt styrelsens
mening bör organiseras för den händelse staten komme att övertaga
densamma, ävensom huru dess ställning till lantbruksförvaltningen
under sådana förhållanden lämpligen synes böra ordnas. Lantbruksstyrelsen
har så mycket större anledning härtill, som under frågans
föregående behandling uppfattningar rörande särskilt omorganisationens
menliga inverkan på anstaltens verksamhet blivit uttalade, vilka styrelsen
för sin del icke kan biträda.
I likhet med de sakkunniga anser lantbruksstyrelsen det vara en
för verksamhetens fortsatta framgångsrika bedrivande nödvändig förutsättning,
att densamma kan utövas under så vitt möjligt samma fria
förmer som hittills. Det torde till väsentlig del vara den ställning
anstalten härutinnan intagit, som möjliggjort hennes utveckling till vad
hon nu är och satt henne i tillfälle att utföra vad hon hittills åstadkommit.
Under alla förhållanden har denna hennes fria och jämförelsevis
obundna ställning i så hög grad bidragit till uppnåendet av nu
föreliggande resultat, att ett intrång på detta område, enligt lantbruksfiihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 145 käft. (Nr 194.) f>
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
styrelsens övertygelse, icke är förenligt med tillvaratagandet av jordbrukets
intressen.
Det synes sålunda lantbruksstyrelsen, att anstalten även såsom
statsinstitution bör — såsom ock de sakkunniga i sitt betänkande
uttalat — sortera under en fristående styrelse, vilken, tillsatt av
Kungl. Maj:t, bör erhålla samma självständiga ställning som styrelsen
för central anstalten för j ordbruksförsök. Då det samband, som förefinnes
mellan sistnämnda anstalt och lantbruksakademien, huvudsakligen torde
hava tillkommit på grund av historiska och lokala skäl, anser lantbruksstyrelsen
anledning saknas att härutinnan söka åstadkomma någon likformighet
de båda anstalterna emellan. Att, såsom möjligen skulle
kunna ifrågasättas, ställa svalövsanstalten i något motsvarande beroende
av lantbruksstyrelsen, finner styrelsen icke lämpligt, då den inom landet
bedrivna, med statsmedel uppehållna försöksverksamheten på jordbruksområdet
under sådana förhållanden skulle komma att sortera under olika
myndigheter. Det torde icke heller vara behövligt, då Kungl. Maj:t,
för den händelse så skulle visa sig önskvärt, kan låta endera eller
båda ifrågavarande myndigheter yttra sig över de till Kungl. Maj:t från
anstalterna inkomna framställningar.
Vikten av att de båda här ifrågavarande anstalterna bliva i tillfälle
att samarbeta och i övrigt komma att stå i nära beröring med
varandra har, enligt lantbruksstyrelsens mening, med rätta blivit framhållen
och betonad. Detta önskemål synes emellertid kunna vinnas på
andra vägar än genom att — såsom blivit ifrågasatt — söka inordna
svalövsanstalten såsom en ny avdelning av centralanstalten. En sådan
åtgärd skulle enligt lantbruksstyrelsens övertygelse redan på grund av
lokala förhållanden vålla olägenheter och lätt kunna verka hämmande
på i främsta rummet svalövsanstaltens arbete; därtill kommer, att sistnämnda
anstalt på grund av sin produktiva verksamhet och sitt därav
föranledda ekonomiska beroende av en merkantil mellanhand intar eu
särställning, som i flera avseenden väsentligt skiljer henne från centralanstaltens
nuvarande avdelningar och ställer i viss mån andra fordringar
på ledningen. Det önskvärda sambandet och samarbetet synes på ett
för båda anstalterna fullt tillfredsställande och betryggande sätt kunna
åstadkommas dels genom att ett visst antal styrelseledamöter äro för
dem båda gemensamma, dels genom att tillfälle beredes anstalternas
ledande tjänstemän att samråda vid behandlingen av frågor, som för
båda anstalterna äro av gemensamt intresse, särskilt vid uppgörandet
av anstalternas arbetsplaner.
Antalet ledamöter i svalövsanstaltens styrelse torde lämpligen
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
kunna bestämmas till sju, den av Kungl. Maj:t särskilt utsedde ordföranden
inberäknad, i vilket fall minst två av dessa samtidigt böra
vara ledamöter av styrelsen för centralanstalten. För underlättande av
ovan antydda samverkan mellan anstalternas tjänstemän böra de vid
svalövan stål ten anställda, liksom fallet är med dem vid centralanstalten,
gemensamt bilda en nämnd, som bör hava till åliggande dels att uppgöra
plan för kommande års verksamhet samt, då förhållandena i övrigt
sådant påkalla, sammanträda till gemensamma överläggningar, dels ock
att till styrelsen avgiva yttranden över inom densamma väckta eller till
densamma överlämnade förslag och frågor, som kräva en på den inom
nämnden representerade sakkunskapen • grundad utredning. Då ärenden
föreligga till behandling, vid vilka en samverkan i något avseende anstalterna
emellan kan anses önskvärd, böra i ärendet intresserade tjänstemän
inom den ena nämnden vara närvarande vid den andra nämndens
sammanträde. Att en dylik samverkan även från den synpunkten kan
bliva till nytta och betydelse för försöksverksamheten, att tillfälle härigenom
erbjudes tjänstemännen till fruktbärande tankeutbyte angående
de båda anstalternas verksamhet i allmänhet, synes lantbruksstyrelsen
uppenbart. För att bereda tillfälle för svalövsanstaltens styrelse att vid
sina beslut draga största möjliga nytta av denna nämnd finner lantbruksstyrelsen
särskilt önskvärt, att, då så kan finnas lämpligt, någon av
styrelsens ledamöter deltager i nämndens överläggningar. Därigenom
skulle den fördelen vinnas, att styrelsen och tjänstemännen komme i
den närmare beröring med varandra, som, enligt lantbruksstyrelsens
mening, utgör en viktig förutsättning för att anstaltens verksamhet skall
ledas och utvecklas i den rätta riktningen.
Vid svalövsanstalten är arbetet — liksom vid centralanstalten för
jordbruksförsök — fördelat på avdelningar, vilka visserligen var för sig
utföra ett till beskaffenheten och ändamålet mera likartat arbete än vid
centralanstalten, men vilka detta oaktat arbeta fullt självständigt och
fristående. Då detta arbetssätt, enligt lantbruksstyrelsens övertygelse,
i hög grad bidragit till uppnåendet av de för landets jordbruk betydelsefulla
resultat, som framgått av anstaltens hittillsvarande verksamhet,
svnes det vara av vikt, att samma arbetssätt bibehålies och, i den mån
det låter sig gorå, ytterligare stärkes. Någon anledning befara, att
verksamheten härigenom skall splittras och ledas i sådan riktning, att
anstaltens huvuduppgift förfelas eller äventyras, synes lantbruksstyrelsen
icke förefinnas. Den föreslagna nämnden erbjuder trygghet häremot. För
att ytterligare undvika varje dylik fara bör — såsom även av andra
skäl torde vara nödvändigt — en av avdelningstöreståndarna fortfarande
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
intaga samma ställning som hittills såsom anstaltens ansvariga huvudledare
och föreståndare. Åt honom bör även uppdragas att tjänstgöra
såsom ordförande i ovan omförmälda nämnd.
Antalet avdelningsföreståndare har av de sakkunniga föreslagits
böra ökas från nuvarande lyra till fem, utan att de sakkunniga närmare
angivit, huru förädlingsarbetet skulle komma att fördelas dem emellan.
Enligt lantbruksstyrelsens mening bör antalet utan olägenhet kunna
bibehållas vid fyra, i vilket fall arbetet med stråsädena och trindsäd
fortfarande skulle vara fördelat på två av dem, en, såsom nu, hava sig
anförtrott arbetet med vallväxter och gräs samt åt eu överlämnas arbetet
med rotfrukter och potatis. Häremot kan den anmärkningen med visst
fog riktas, att vissa avdelningar på detta sätt bliva så omfattande, att
arbetet å dem icke kan utföras av föreståndaren ensam. 1 stället för
att under sådana förhållanden skapa särskilda avdelningar synes det
lantbruksstyrelsen vida lämpligare och ändamålsenligare, att någon viss
gren av det arbetsfält avdelningen omfattar — såsom för närvarande är
fallet med rågförädlingen — överlämnas åt en assistent. Härigenom
vinnes, förutom en avsevärd besparing i omkostnader, att arbeten, som
äro hvarandra närstående och hava samma ändamål, såsom exempelvis
arbetet med samtliga vallväxter, komma under gemensam ledning, varigenom
de lättare kunna överblickas och ledas efter enhetliga principer.
Förutom de fyra nuvarande avdelningsföreståndarna äro för närvarande
i anstaltens tjänst vid Svalöv anställda fem tjänstemän, av vilka
en tjänstgör såsom anstaltens frökontrollant och ansvarig ledare av den
omfattande kontrollen över utsädesaktiebolagets utsädesvaror samt fyra
huvudsakligen äro bundna vid de olika avdelningarna. Enligt föreningens
i dess föreliggande hemställan om statsanslag för år 1914 framställda,
av de sakkunniga biträdda förslag skulle ytterligare anställas eu
laborator för utförande av de kemiska arbeten, vilka erfarenheten visat
vara synnerligen av behovet påkallade och som, på grund av det nära
samband, vari de stå till den egentliga förädlingsverksamheten, svårligen
kunna utföras å annan ort. Behovet av anställande av denna tjänsteman
kan lantbruksstyrelsen efter å platsen inhämtade närmare upplysningar
till alla delar vitsorda.
En nödvändig och oavvislig förutsättning för att en institution
sådan som svalövsanstalten skall kunna fylla sin för landets jordbruk
betydelsefulla och maktpåliggande uppgift är, att hon städse kan påräkna
att i sin tjänst kunna anställa framstående fackmän med grundlig utbildning
och verksamt intresse för de arbetsgrenar, de olika platserna
omfatta. Utan tvekan torde kunna sägas, att anstalten hittills i detta
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
avseende lyckats synnerligen väl, något varom de uppnådda resultaten
av hennes verksamhet lämna ojävaktiga vittnesbörd. I och med det att
motsvarande platser inom mer eller mindre likartade verksamhetsområden
bliva allt bättre avlönade, ökas i hög grad svårigheterna att vidmakthålla
dessa anstaltens gamla goda traditioner. Under sådana förhållanden
synes det vara av synnerlig vikt, att vid uppgörandet av en
blivande stat för anstalten avlöningarna till tjänstemännen fastställas i
närmaste överensstämmelse med vad som vid andra likartade institutioner
anses vara av behovet påkallat. Lantbruksstyrelsen tvekar sålunda
icke att i här föreliggande förslag upptaga avlöningen till de fyra
avdelningsföreståndama till samma belopp som Kungl. Maj: t, på
förslag av löneregleringskommittén, i statsverkspropositionen till innevarande
års Riksdag föreslagit till avdelningsföreståndama vid centralanstalten
för jordbruksförsök eller till 7,500 kronor med ett ålderstillägg
å 600 kronor. Samma fordringar på såväl vetenskaplig som praktisk
utbildning måste ställas på dessa tjänstemän vid båda anstalterna, och
deras verksamhet är av samma ingripande betydelse för främjandet av
en viktig gren av landets jordbruk.
Såsom lantbruksstyrelsen i det föregående anfört, bör en av avdelningsföreståndarna
förordnas såsom anstaltens huvudledare och föreståndare.
Då ett dylikt förordnande medför icke endast ökat ansvar
och arbete utan även, enär anstalten årligen besökes av ett stort antal
såväl utlänningar som svenskar, en viss representationsskyldighet, anser
lantbruksstyrelsen, i likhet med de sakkunniga, att han härför bör uppbära
särskild ersättning, som lämpligen sjmes böra bestämmas till 1,500
kronor. Detta belopp understiger med 500 kronor det arvode, som utgår
till en var av de lektorer vid lantbruksinstituten, vilka där äro förordnade
såsom rektorer.
Vad lantbruksstyrelsen här ovan uttalat angående vikten av, att
anstalten blir satt i tillfälle erbjuda sina tjänstemän tillfredsställande
avlöningsförmåner, gäller ej endast avdelningsföreståndama utan även
övriga tjänstemän. Av dessa innehar anstaltens frökontrollant en synnerligen
krävande och ansvarsfull plats icke endast på grund av det arbete
han såsom sådan har att utföra för de övriga avdelningarnas räkning
utan i all synnerhet genom att åt honom är anförtrodd den omfattande
och maktpåliggande kontrollen över utsädesbolagets alla utsädesvaror.
Då stora fordringar sålunda måste ställas på hans både vetenskapliga
och praktiska utbildning, något som från styrelsens för bolaget sida
särskilt blivit för lantbruksstyrelsen framhållet och betonat, måste enligt
lantbruksstyrelsens mening hans avlöningsförmåner vara sådana, att man
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
under alla förhållanden med visshet kan påräkna att för platsen erhålla
en person med största möjliga erfarenhet och fackinsikter. På grund
härav har lanthruksstyrelsen ansett, att befattningen bör i anstaltens
stat upptagas såsom överassistentbefattning med en avlöning alltså av
5,400 kronor utan ortstillägg men med två ålderstillägg, vart och ett å
500 kronor. För övriga i det föregående omförmälda fem tjänstemän
bör i staten uppföras assistentarvoden till samma belopp som i centralanstaltens
för jordbruksförsök för innevarande års Riksdag framlagda
statförslag eller 3,000 kronor med ett ålderstillägg å 400 kronor. Då
emellertid flertalet av dessa tjänstemän jämte sina assistentbefattningar
böra kunna anlitas för annan tjänstgöring vid anstalten, såsom sekreterare
och utgivare av föreningens tidskrift, såsom ledare av anstaltens
jordbruk, av arbetena med försöksfältens anordnande och övriga utarbeten
samt såsom trädgårdsmästare, och då för denna utom den egentliga
assistentbefattningen liggande tjänstgöring särskild ersättning givetvis
bör utgå, torde för nämnda göromål samt för kamrerargöromålen i
staten böra anvisas ett visst belopp å sammanlagt 3,500 kronor, sålunda
beräknat att 1,000 kronor utgör kostnaden för bestridande av sekreterargöromålen,
500 kronor beräknas för redigeringen av tidskriften, 600
kronor för tillsynen av jordbruket m. m., 400 kronor för tillsyn av trädgård
och park samt 1,000 kronor för bestridande av kamrerargöromålen.
Vaktmästarens avlöning torde böra bestämmas till samma belopp
som för motsvarande befattning vid centralanstalten för jordbruksförsök,
dock med den skillnaden att ortstillägg icke skall till den förstnämnde
utgå.
Sammanlagda beloppet av avlöningar och kostnaderna för bestridande
av vissa ovan angivna göromål skulle alltså komma att uppgå
till 56,450 kronor.
För de av utsädesföreningens nuvarande tjänstemän, vilka övergå
till avdelningsföreståndare-, överassistent- och vaktmästarbefattning vid
den nya anstalten, synes böra utverkas rätt att vid beräkning av tjänstår
för pension tillgodoräkna sig en var den tid han varit i sin nuvarande
befattning hos utsädesföreningen anställd. Samma rätt jämväl till ett
ålderstillägg torde föreningens frökontrollant J. N:son Walldén, vars
avlöning för närvarande utgår med 5,500 kronor, böra få tillgodoräkna
sig, enär hans avlöningsförmåner i annat fall skulle komma att understiga
dem han nu åtnjuter.
Förutom de filialer svalövsanstalten för närvarande har vid Ultuna
och i Luleå erfordras, såsom framgår av såväl utsädesföreningens framställning
om anslag för år 1914 som de sakkunnigas betänkande, för
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
försöks- och förädlingsverksamhetens rationella bedrivande ytterligare
två filialer, av vilka den ena skulle förläggas i Östergötland och den
andra i Västergötland. Åven lantbruksstyrelsen anser upprättandet av
dessa filialer synnerligen önskvärt, särskilt med hänsyn därtill, att anstalten
härigenom skulle bliva i tillfälle att vida bättre än hittills lära
närmare känna de krav, mellersta Sveriges jordbruk ställer på anstalten,
och i anslutning härtill kunna planlägga sitt arbete. Något särskilt
belopp till arvoden åt de vid dessa filialer anställda tjänstemännen har
lantbruksstyrelsen icke funnit sig böra i lönestaten upptaga. Det har
nämligen synts lantbruksstyrelsen, att med det slutliga anordnandet av
anstaltens filialer bör tillsvidare anstå, intill dess att detta kan ske i
samband med de anordningar, centralanstalten för jordbruksförsök under
den närmaste framtiden torde komma att träffa för att åt anstaltens jordbruksavdelning
i någon lämplig form bereda tillgång för även för dess
försöksverksamhet erforderliga fasta försöksstationer. Såväl från kostnadssynpunkt
som med hänsyn till de varandra närstående ändamål,
för vilka ifrågavarande stationer skulle tagas i anspråk av båda anstalterna,
anser lantbruksstyrelsen önskvärt, att de för deras anordnande
erforderliga åtgärderna bliva vidtagna under samverkan anstalterna
emellan.
Mot de sakkunnigas beräkning av sammanlagda kostnaderna för
dessa fyra filialer, 16,500 kronor, i vilket belopp ingå även avlöningarna
till de vid dem anställda tjänstemännen, har lantbruksstyrelsen ej något
att erinra. Ej heller synes anledning till anmärkning föreligga mot
de till reseersättningar, till sortförsök i olika landsdelar, till tidskrift
och trycksaker, till bibliotek och prenumeration, till byggnads- och
inventarieunderhåll, till underhåll av park, vägar och tomter samt till
brandförsäkring och frakter beräknade beloppen, sammanlagt 15,200
kronor. Vad åter angår den i de sakkunnigas statförslag upptagna posten
för försöksverksamheten vid Svalöv, bör det härför beräknade beloppet,
17,800 kronor, höjas med 2,000 kronor, utgörande den av de sakkunuiga
särskilt upptagna kostnaden för anställande av det biträde vid foderväxtarbetena,
vilket biträde lantbruksstyrelsen, i likhet med de sakkunniga,
finner vara av behovet ovillkorligen påkallat. I det till kontrollverksamheten
i staten uppförda beloppet, 19,500 kronor, hava de
sakkunniga inberäknat hela kontrollföreståndarens arvode, som av dem
beräknats till 5,500 kronor. Då emellertid på grund av i det föregående
anförda skäl hans befattning synes lantbruksstyrelsen böra såsom överassistentbefattning
särskilt upptagas i anstaltens lönestat med ett avlöningsbelopp
av 5,400 kronor, skulle i anslutning härtill den för före
-
48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
nämnda verksamhet beräknade kostnadssumman, 19,500 kronor, komma
att minskas med nämnda belopp till 14,100 kronor. Vidare bör till den
i de sakkunnigas statförslag beräknade kostnaden för kontorsutgifter,
1,200 kronor, läggas ytterligare 1,700 kronor, vilket belopp utgör den
för närvarande utgående, särskilt i staten uppförda kostnaden för biträde
å kontoret vid där förekommande bokföring och på grund av vidlyftig,
särskilt utländsk korrespondens mycket krävande skrivgöromål med mera.
Åven i den till lyse och bränsle beräknade kostnadssumman, 2,500 kronor,
synes en förhöjning böra äga rum med 450 kronor för städning med
mera av anstaltens lokaler, eller samma belopp, som för nämnda ändamål
för närvarande ingår i vaktmästarens avlöning.
Till bestridande av kostnaderna för ordnandet och uppsättandet av
anstaltens för arbetena mycket välbehövliga samlingar av vippor, ax,
kärnprov med mera har föreningen begärt ett anslag av 2,000 kronor,
som de sakkunniga ansett kunna minskas till 500 kronor. Då i utgiftsstaten
icke upptagits något belopp till anskaffande av de inventarier av
olika slag, vilka vid en vetenskaplig anstalt sådan som den ifrågavarande
äro erforderliga för förädlingsarbetenas rationella bedrivande, har lantbruksstyrelsen
funnit sig i stället för ovannämnda utgiftspost böra bland
anstaltens övriga utgifter inberäkna ett belopp av 1,100 kronor till inventarier,
samlingarnas underhåll och vård samt oförutsedda utgifter.
Då vid statens övertagande av anstalten anordningar enligt lantbruksstyrelsens
mening böra träffas för att på sätt, som här nedan angives,
infria de skulder, vari anstalten för närvarande häftar till olika
banker med flera, har lantbruksstyrelsen vid beräkning av anstaltens
utgifter icke medtagit den i de sakkunnigas statförslag upptagna posten
för räntor, 9,000 kronor.
Mot utsädesf öreningens hemställan att den utdelning av utsädeshavre,
som ursprungligen tillkommit för att bereda en särskild fördel
åt de hushållningssällskap, vilka lämna föreningen anslag, måtte få upphöra,
har lantbruksstyrelsen, liksom de sakkunniga, icke något att erinra.
På grund härav har styrelsen icke i utgiftsstaten upptagit något belopp
till bestridande av kostnaderna för nämnda utsädesutdelning.
Förmånen av semester utan avstående av någon del av avlöningen
torde, i likhet med vad som blivit föreslaget för tjänstemännen vid
centralanstalten för jordbruksförsök, böra tillerkännas avdelnings föreståndare
och överassistent under 1 V2 månad, vaktmästare under 15 dagar
samt assistent under 1 månad. Då emellertid semester synes böra få
åtnjutas endast under den tid, styrelsen finner sådant utan skada för
arbetena kunna medgivas, och förordnandet av vikarie för semesterledig
49
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
tjänsteman under sådana förhållanden icke torde behöva ifrågakomma,
har lantbruksstyrelsen icke ansett erforderligt att i anstaltens stat upptaga
särskilt belopp till vikariatsersättning.
Efter de sålunda vidtagna förändringarna kommer det belopp,
som kräves för anstaltens utgifter, med undantag av dem till avlöningar
och bestridande av kostnaderna för vissa särskilt angivna göromål, att
uppgå till 72,550 kronor.
De inkomster, som under 1914 skulle gå förlorade för anstalten,
om staten övertoge verksamheten vid densamma, torde inskränka sig till
de i det av de sakkunniga uppgjorda statförslaget för nämnda år upptagna
anslagen från hushållningssällskapen å sammanlagt 1,750 kronor,
omkring 2,500 kronor i medlemsavgifter samt möjligen större delen av
inkomsten för annonser i föreningens nuvarande tidskrift, vilken inkomst,
beräknad till 1,550 kronor, icke torde kunna påräknas om tidskriften
utgives av en statsanstalt.
Kungl. Maj:t har i sitt förslag till ny stat för centralanstalten
för jordbruksförsök, i enlighet med vad löneregleringskommittén föreslagit,
bestämt avdraget för bostad in natura till belopp, som i möjligaste
mån motsvarar bostadsförmånens verkliga värde. Såsom skäl
för denna beräkningsgrund har nämnda kommitté framhållit, att befattningshavare,
som erhåller bostad in natura, i annat fall i verkligheten
skulle komma i åtnjutande av högre avlöning än annan tjänsteman i
motsvarande grad, vilken icke har dylik förmån. Med hänsyn till förhållandena
å Sval öv och där rådande hyrespris för bostad har lantbruksstyrelsen
ansett nämnda bostadsförmåns verkliga värde å platsen icke
kunna beräknas högre än till 800 kronor för avdelningsföreståndare,
600 kronor för överassistent och 100 kronor för assistent, i vilket sistnämnda
belopp, då annan bostad icke lärer kunna beredas sådana tjänstemän
än i institutionsbyggnaden, bränsle lämpligen synes böra ingå.
En given följd av svalövsanstaltens omorganisation till statsinstitution
synes lantbruksstyrelsen vara, att staten övertager utsädesföreningens
samtliga såväl tillgångar som skulder. De förra utgjorde, enligt av
lantbruksstyrelsen införskaffad uppgift, vid utgången av år 1912 approximativt
beräknade dels jordbruksfastigheter med å desamma uppförda
byggnader, taxerade till sammanlagt 231,000 kronor och bokförda till
ett värde av 169,557 kronor 36 öre, dels inventarier till ett bokfört
värde av 36,238 kronor 84 öre, dels slutligen kassabehållning 4,022
kronor 95 öre samt inneliggande lager av spannmål, stenkol och trycksaker,
vars värde beräknats uppgå till 3,185 kronor 60 öre. Det samjBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 höft. (Nr 194.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
manlagda bokförda värdet av föreningens tillgångar ntgiorde sålunda
213,004 kronor 75 öre.
Vid samma tidpunkt belöpte sig föreningens verkliga skulder till
i runt tal 200,000 kronor, därav 110,000 kronor i stående lån mot endast
inteckningar som säkerhet, 10,500 kronor i tillfälliga lån emot säkerhet
av såväl inteckning som borgen, 60,000 kronor å löpande räkning i bank
mot säkerhet av borgen och delvis inteckning samt i runt tal 19,500
kronor till diverse fordringsägare utan säkerhet.
Beträffande ovan angivna belopp torde i detta sammanhang böra
erinras, dels att i fastigheternas bokförda värde, 169,557 kronor 36 öre,
ingår den nyligen uppförda institutionsbyggnaden med ett till 102,704
kronor 89 öre nedbringat värde, vilket med icke mindre än över 200,000
kronor understiger den verkliga kostnaden för denna byggnad, dels ock
att skulden å löpande räkning i början av varje år återbetalas, genom
att statsanslaget då insattes å räkningen; denna sistnämnda skuldsumma
har till huvudsaklig del uppkommit genom att, i samband med
institutionsbyggnadens uppförande, skulder å växlar överflyttats till skuld
å löpande räkning.
Att nu bestämt angiva föreningens verkliga skuldsumma vid ingången
av nästkommande år, då omordade omorganisation, i händelse
densamma beslutas, lämpligen synes böra äga rum, låter sig givetvis
icke göra. Den torde dock icke under några förhållanden behöva beräknas
högre äu vid nästlidet års slut eller till 200,000 kronor.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att i föreningens räkenskaper
finnas utöver ovan angivna belopp såsom skulder uppförda
»Robert Dicksons fond» å 25,000 kronor samt »ständiga medlemsavgifters
fond» å 2,360 kronor 57 öre. Det förra beloppet överlämnades år
1900 av herr Robert Dickson i Lund såsom gåva till föreningen för
främjande av hennes arbete och användes, enligt styrelsens beslut den
12 december 1900, till avbetalning av vissa föreningens skulder med
20,000 kronor, medan återstoden 5,000 kronor, som då insattes å bank
till framtida disposition, sedermera blivit för föreningens ändamål disponerad.
Vid gåvans emottagande beslöt styrelsen, att densamma för
all framtid skulle i föreningens räkenskaper ingå såsom särskild fond
under namn av »Robert Dicksons fond». Aven det senare beloppet,
2,360 kronor 57 öre, är likaledes nedlagt i företaget. Under sådana
förhållanden hava dessa nu nämnda »skulder» icke inberäknats i angivna
skuldsumman, som av staten skulle övertagas, något vartill anledning
så mycket mindre synes föreligga, som syftet med medlens över
-
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
lämnande till föreningen, främjandet och upprätthållandet av dess verksamhet,
icke i någon mån rubbas genom denna verksamhets övertagande
av staten.
Då lantbruksstyrelsen icke finner sig böra ifrågasätta, att statens
budget betungas med något anslag för inlösen av ovan nämnda skuldsumma,
200,000 kronor, oaktat staten vid övertagande av anstalten
skulle erhålla fastigheter, inventarier m. m. till ett värde överstigande
densamma, har det synts lantbruksstyrelsen, att det för ändamålet erforderliga
beloppet lämpligen skulle kunna av statsverket förskotteras
för att så småningom återgäldas i den mån de inkomster, vilka tillföras
institutionen genom utsädesaktiebolagets handelsrörelse, ökas utöver ett
visst i anstaltens stat upptaget belopp.
Den bestämda tendens till avsevärd stegring, som denna inkomstkälla
under de sista åren visat och som, såvitt nu kan förutses, med all
sannolikhet kommer att fortfara, har även av de sakkunniga blivit uppmärksammad.
I anslutning härtill hava de såsom sin mening uttalat,
att sådana bestämmelser böra träffas, att anstaltens styrelse, om nämnda
inkomst under visst år överstiger vad som i budgeten för nämnda år
beräknats, icke skall äga disponera detta överskott, utan att detsamma
skall reserveras och upptagas såsom inkomst i det statsförslag för nästföljande
år, vilket av styrelsen samtidigt med framställning om anslag
för året inlämnas till Kungl. Maj:t.
En dylik anordning anser sig lantbruksstyrelsen icke brinna förorda,
enär densamma uppenbarligen skulle få till följd, att statsanslaget komme
att så småningom avskrivas i ungefär samma proportion som ökning
äger rum i det belopp, utsädesbolaget enligt träffad överenskommelse
har att årligen lämna anstalten. Det synes lantbruksstyrelsen, att den
verksamhet, som utövas vid ifrågavarande, till väsentlig del med offentliga
medel skapade och uppehållna anstalt, har varit av så stor betydelse
för landets jordbruk och äger så stora förutsättningar att med
ännu större framgång fortsättas och vidare utvecklas, att densamma,
enligt lantbruksstyrelsens bestämda mening, fortfarande bör från statsmakternas
sida komma i åtnjutande av det kraftiga stöd, som ett icke
alltför knappt tillmätt statsanslag erbjuder. I samma mån som bolagets
tillskott till verksamhetens uppehållande ökas och statsanslaget på antytt
sätt minskas för att kanske så småningom helt och hållet upphöra,
kan det befaras, att det inflytande staten, såsom den, vilken i främsta rummet
har att bevaka jordbruksnäringens intressen, alltid bör kunna utöva på
eu för jordbruket så viktig försöksanstalt som den här ifrågavarande, kom
-
52
Kuiujl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.
mer att försvagas, vilket enligt lantbruksstyrelsen uppfattning lätt kan
innebära och giva anledning till allvarliga olägenheter, bland andra, att
verksamheten kan komma att till skada för det svenska jordbruket alltför
mycket koncentreras på frambringandet av för vårt land mindre lämpliga,
men för utsädesbolagets avsättning i andra länder eftersträvansvärda,
för dessa länders jordbruk särskilt passande sorter. Därtill kommer
ytterligare, att det med hänsyn till utsädesaktiebolaget icke synes lämpligt
att, på sätt de sakkunniga här föreslagit, söka få sådana bestämmelser
träffade, att det arbete detta bolags ledande män nedlägga på
att utveckla sin affär kan komma att till icke oväsentlig del utmynna i
en successiv minskning i statsanslag till den anstalt, statsmakterna och
bolaget överenskommit att gemensamt upprätthålla.
Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle dessa från utsädesbolaget
inflytande medel på ett för landets jordbruk vida mera fruktbärande och
med avsikten med bolagets upprättande vida mera överensstämmande
sätt komma till användning, om med dem i första rummet ersattes statsverkets
förenämnda förskott, och om de sedermera, då förskottet blivit
till fullo inbetalt, fonderades för att tagas i anspråk till utvidgning av
anstaltens verksamhet, i den mån en sådan utvidgning visar sig erforderlig
och önskvärd. Då lantbruksstyrelsen, på grund av den uppfattning
styrelsen varit i tillfälle bilda sig angående utsädesaktiebolagets
utvecklingsmöjligheter, anser sannolikt, att en sålunda bildad
fond, i all synnerhet om i nu gällande överenskommelse med
bolaget vidtagas av lantbruksstyrelsen i det följande omförmälda
förändringar, kan komma att så småningom uppnå sådan storlek, att
densamma icke lämpligen synes böra uteslutande användas till svalövsanstaltens
utvidgning, skulle det tvivelsutan för landets jordbruk vara
av stor betydelse, om sådana bestämmelser i detta sammanhang bleve
träffade, att åtminstone fondens avkastning finge disponeras till främjande
på andra vägar än genom svalövsanstalten av landets sädes- eller
foderväxtkultur, till befordrande av exporten av svenska utsädesvaror
eller till andra i dylik riktning gående åtgärder. Det ursprungligen för
tillgodogörande i praktiken av resultaten av utsädesföreniugens verksamhet
bildade utsädesaktiebolaget skulle på detta sätt bliva i tillfälle
att i högre grad än vid dess bildande kunde förutses komma att gagna
landets modernäring.
Då mot de av lantbruksstyrelsen sålunda ifrågasatta anordningarna
den invändningen skulle kunna riktas, att enligt gällande överenskommelse
mellan utsädesföreningen och utsädesaktiebolaget tillräcklig säker
-
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
het icke förefinnes för ett så varaktigt samarbete dem emellan, att
därpå kan byggas sådana bestämmelser som de bär föreslagna, bar styrelsen
vid underhandlingar med bolaget träffat preliminärt avtal om vidtagandet
av sådana för båda parterna fördelaktiga förändringar i nämnda
överenskommelse att, om dessa vinna stadfästelse, förenärnnda invändning
icke längre äger giltighet.
Av den utredning, lantbruksstyrelsen här sökt lämna angående
svalövsanstaltens ledning, organisation m. m., i händelse staten skulle
övertaga densamma, synes det lantbruksstyrelsen tydligt framgå, att den
av de sakkunniga uttalade farhågan för att anstaltens omorganisation
till en statsinstitution skulle vålla intrång på den frihet, som vid anordnande
och bedrivande av praktisk vetenskaplig verksamhet sådan som
den här ifrågavarande tvivelsutan kräves, icke kan anses berättigad.
Lika litet kan det, enligt lantbruksstyrelsens mening, finnas anledning
befara, att det intresse, som från lantmannahåll ägnats utsädesföreningen
och dess verksamhet och som även lantbruksstyrelsen tillmäter eu icke
ringa betydelse, i mindre grad skulle komma samma anstalt såsom
statsinstitution till del. Det synes tvärtom antagligt, att den inre fasthet
och det oberoende av tillfälliga opinioner, som anstalten såsom
statsinstitution bör kunna vinna, skall komma att utöva ett i många
hänseenden gagnande inflytande på verksamhetens lugna och jämna
bedrivande och utveckling och sålunda ytterligare befästa och stärka
allmänhetens förtroende till densamma. Förutsättningarna härför bliva
så mycket större, som anstalten fortfarande kommer att stå under närmaste
ledning av för jordbruket och dess främjande intresserade män, något
som ock lämnar säkerhet för, att den inskränkning i det fria handhavandet
av disponibla penningmedel, som en statsinstitution i viss
mån måste underkasta sig, icke skall verka hämmande eller bindande.
Att åt statsmakterna bör inrymmas större möjlighet än hittills att
utöva inflytande på upptagandet av nya arbetsgrenar och verksamhetens
mera omfattande utveckling i övrigt synes lantbruksstyrelsen
självfallet och fullt berättigat, då hela det betydande belopp, som,
utöver vad som kan erhållas såsom ersättning för anstaltens arbetsprodukter,
kräves till uppehållande av hennes verksamhet, numera måste
utgå av statsmedel. Att ställa ett dylikt belopp till en enskild institutions
fria förfogande med rätt för dess styrelse att bestämma storleken
av tjänstemännens av dessa statsmedel utgående löner m. m.
finner lantbruksstvrelsen icke överensstämmande med under motsva
-
54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
rande förhållanden hittills i allmänhet tillämpade principer. De sakkunniga
hava visserligen föreslagit, att majoriteten inom här ifrågavarande
institutions styrelse skall tillsättas av Kungl. Maj:t, och härigenom
ansett sig bereda statsmakterna nöjaktig kontroll över statsanslagets
användande. Då emellertid anstaltens ekonomiska ställning,
såsom i det föregående blivit anfört, är sådan, att erforderlig realsäkerhet
för samtliga skulder icke kan ställas, utan tillgänglig dylik
säkerhet i vissa fall måste kompletteras genom borgensförbindelse,
synes det lantbruksstyrelsen lätt låta tänka sig, att svårighet kan uppstå
att finna för ifrågavarande uppdrag lämpliga personer, villiga att under
sådana förhållanden åtaga sig detsamma.
Såsom eu särskild, med anstaltens bibehållande som enskild institution
förbunden fördel hava de sakkunniga anfört, att styrelsen icke
skulle bliva alltför mycket bunden av den mera detaljerade lönestat,
som en statsinstitution kräver. I anslutning härtill framhålla de ock
såsom sin mening, att icke heller den fördel synes dem böra lämnas
obeaktad, som kan ligga däri, att, så länge tjänstemännen vid anstalten
icke äro statstjänstemän, möjlighet finnes att uppsäga den, som visat
sig olämplig för sin befattning, vilken uppsägningsrätt de sakkunniga
icke anse innebära någon avskräckande otrygghet, då ingen styrelse
utan tungt vägande skäl torde begagna sig av densamma.
Ej heller denna de sakkunnigas uppfattning kan lantbruksstyrelsen
dela. Styrelsen är övertygad om, att det osäkerhetstillstånd,
under vilket anstaltens avdelningsföreståndare och överassistent — de
enda enligt styrelsens organisationsplan vid anstalten fast anställda
tjänstemännen — skulle komma att under de av de sakkunniga angivna
förhållandena arbeta, i väsentlig grad skulle för anstalten försvåra såväl
att i sin tjänst erhålla för dessa ansvarsfulla och krävande befattningar
fullt kompetenta framstående vetenskapliga arbetskrafter som ock att,
därest detta lyckats, sedermera få behålla dem. Dessa svårigheter
bliva säkerligen så mycket kännbarare, som denna anstalt icke, såsom
ofta är fallet med andra enskilda institutioner och inrättningar, kan
erbjuda avlöningsförmåner vida överstigande dem, som vid motsvarande
statstjänst kunna påräknas. Lantbruksstyrelsen anser sig hava så
mycket större anledning att hysa nämnda farhåga, som slitningar och
meningsskiljaktigheter vida oftare pläga förekomma vid vetenskapligt
forskningsarbete än vid annan verksamhet, något som lätt kan, till
skada för anstalten och den vid densamma bedrivna verksamheten, leda
till undfallenhet i åsikter och till en allt annan än önskvärd inskränk
-
55
Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 194.
ning i den forskningsfrihet, som enligt lantbruksstyrelsens mening bör
beredas de vid anstalten anställda specialisterna. Den kritik från såväl
vetenskapligt som praktiskt håll, som dessa vid missgrepp alltid utsätta
sig för, erbjuder bästa trygghet för, att deras arbete icke utföres eller
utvecklas i felaktig riktning. I detta sammanhang vill lantbruksstyrelsen
även framhålla, hurusom varje ombyte av avdelningsföreståndare
måste vålla anstalten stora olägenheter, i det att dessa tjänstemän först
efter en längre tids tjänstgöring hinna förvärva den ingående erfarenhet
om olika landsdelars krav och den riktning, vari arbetena med stöd av
denna erfarenhet måste ledas, för att för det praktiska jordbruket verkligt
fruktbärande resultat skola uppnås.
Beträffande det av de sakkunniga anförda skälet för svalövsanstaltens
bibehållande såsom enskild statsunderstödd institution, nämligen
att den samverkan, som äger rum mellan föreningen och utsädesbolaget,
antagligen lättare kan fortgå på samma av ömsesidigt tillmötesgående
präglade sätt som nu och vidare utvecklas i samma riktning,
därest bolaget fortfarande kommer att samarbeta med föreningen
och icke med en statens anstalt, inskränker sig lantbruksstyrelsen att
hänvisa till sin nedanstående redogörelse för de underhandlingar lantbruksstyrelsen,
under särskilt framhållande av sin här uttalade mening
angående anstaltens omorganisation, fört med bolagets styrelse och
resultatet av dem.
Någon anledning till att — såsom de sakkunniga likaledes antagit
— behöva befara, att bolaget icke skall, i den mån detta låter sig göra,
mot samma billiga hyra som nu i sina byggnader upplåta bostäder åt
eu statsanstalts tjänstemän, föreligger icke, enligt vad lantbruksstyrelsen
inhämtat.
Att staten, om svalövsinstitutionen omorganiseras till statsinstitution,
framdeles kan — såsom de sakkunniga särskilt betona — bliva
nödgad att i större eller mindre utsträckning uppföra bostäder åt institutionens
tjänstemän, torde visserligen icke kunna förnekas. Lantbruksstyrelsen
anser sig dock böra påpeka, att samma risk kan föreligga,
då anstalten även såsom enskild institution numera kommer att till
huvudsaklig del ekonomiskt uppehållas med statsmedel. Att under
sådana förhållanden för uppförande av bostadslägenheter åt tjänstemännen
i nämnvärd grad kunna, såsom hittills vid byggnadsarbeten
skett, anlita enskild offervillighet torde komma att möta stora svårigheter.
Den av de sakkunniga uttalade farhågan för att anstalten såsom
56 Kung!. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 194.
statsinstitution icke genom sin tidskrift skall kunna i samma utsträckning
arbeta på höjandet av landets jordbruk torde sakna grund, då intet
som helst hinder föreligger för en statsinstitution att fortsätta tidskriftens
utgivande.
Vid utredningen av föreliggande fråga har det synts lantbruksstyrelsen
vara av särskild vikt att noga tillse, att statens omkostnader
för här ifrågavarande försöksverksamhet, i den mån det kan ske utan
skada för densamma, inskränkas till det minsta möjliga. Uppnåendet
av detta önskemål synes lantbruksstyrelsen kunna avsevärt befordras
genom att samarbetet mellan svalövsanstalten och centralanstalten för
jordbruksförsök stärkes och ytterligare utvecklas, något som tvivelsutan
låter sig lättare gorå, om båda anstalterna komma att såsom statsinstitutioner
så att såga stå på samma plan. Enligt lantbruksstyrelsens mening
bör detta samarbete icke, såsom de sakkunniga tyckas förutsätta, inskränkas
till samarbete med centralanstaltens jordbruksavdelning utan
utsträckas även till denna anstalts övriga avdelningar. Det synes sålunda
lantbruksstyrelsen, att exempelvis utredningen angående olika eliters
och sorters större eller mindre mottaglighet för olika sjukdomar lämpligen
skulle kunna överlämnas till central anstaltens botaniska avdelning,
att svalövsanstalten vid sitt arbete med foderväxter skulle kunna draga
nytta av centralanstaltens husdjursavdelning och dess försöksverksamhet,
samt att, i samma mån som jordbakteriologien intager en allt mera
framskjuten plats inom det bakteriologiska forskningsområdet, svalövsanstalten
allt oftare kan bliva i behov av bakteriologiska utredningar,
som centralanstaltens bakteriologiska avdelning äger de bästa förutsättningar
att utföra. Vissa skadeinsekters härjningar på våra kulturväxter
hava redan vid flera tillfällen varit föremål för undersökningar
av svalövsanstaltens tjänstemän, och att dylika undersökningar genom
samverkan med centralanstaltens entomologiska avdelning möjligen kunna
vinna i mångsidighet ligger nära till hands att antaga. Åven till samarbete
med centralanstaltens kemiska avdelning torde med visshet nya
anledningar komma att i ökad utsträckning uppstå, om, i enlighet
med nu föreliggande plan till komplettering av svalövsanstaltens verksamhet,
en laborator blir anställd i anstaltens tjänst. Lantbruksstyrelsen
tillåter sig ock att i detta sammanhang erinra, att i det av särskilt
tillkallade sakkunniga hösten 1901 till dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
avgivna betänkandet angående upprättande av ovannämnda
centralanstalt för jordbruksförsök dessa sakkunniga särskilt framhöllo
och betonade önskvärdheten av att vid ifrågavarande anstalt anordnades
57
Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
även en huvudavdelning för lantbrukstekniska utredningar, åt vilken i
främsta rummet borde uppdragas att utföra i ekonomiskt hänseende
viktiga undersökningar rörande beskaffenheten och den större eller mindre
användbarheten av de olika råvaror, lantmännen producera för olika
jordbrukets binäringar, eller annan praktisk verksamhet såsom bränneri,
bryggeri, bageri in. m. Då anordnandet av en dylik avdelning, såsom
antagligt synes vara, kan komma att visa sig allt mera av behovet
påkallat, torde närmare förslag härom framdeles kunna framkomma,
därvid det tvivelsutan kommer att tagas under omprövning, huruvida
denna för båda här omordade anstalter säkerligen mycket behövliga
och gagneliga avdelning bör förläggas till Experimentalfältet eller till
Svalöv. Om det då skulle visa sig, att den, förlagd till Svalöv, kunde
erhålla större verksamhetsområde och bliva till större nytta, skulle dess
förläggande dit förvisso detta oaktat möta motstånd och svårigheter, i
händelse statsanslaget till dess anordnande och uppehållande måste
ställas till eu enskild förenings förfogande.
Såsom lantbruksstyrelsen redan i det föregående anfört, kräves
för försöksverksamhetens rationella bedrivande vid såväl svalövsanstalten
som centralanstalten för jordbruksförsök att i någon form få vissa försök
under sakkunnig ledning förlagda till gårdar i olika landsdelar. En
från både kostnadssynpunkt och med hänsyn till försökens planläggning
och utförande önskvärd samverkan vid anordnandet av dylika
försöksstationer skulle, såsom likaledes här ovan blivit framhållet,
givetvis lättare kunna åstadkommas, om båda de i saken intresserade
anstalterna arbetade såsom statsinstitutioner under en delvis gemensam
styrelse.
Den plan, lantbruksstyrelsen här framlagt till svalövsanstaltens
omorganisation till statsinstitution, synes styrelsen, med hänsyn icke
endast till anstaltens betydelse för landets jordbruk utan ock till verksamhetens
ostörda bedrivande och lugna utveckling i rätt riktning, äga
så stora fördelar framför de av de sakkunniga utarbetade organisationsförslagen,
att styrelsen icke tvekar att för sin del på det livligaste
förorda densamma.
I nära samband med denna lantbruksstyrelsens plan till svalövsanstaltens
omorganisation stå de förändringar i nu gällande kontrakt
mellan utsädesföreniugen och utsädesaktiebolaget, varom lantbruksstyrelsen
vid sina underhandlingar i ärendet med bolagets styrelse, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande, träffat preliminärt avtal och
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 1 sand. 145 höft. (Nr 194.) 8
58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
vilka framgå av det underdåniga utlåtandet bilagt förslag till ny överenskommelse
m. m.
Beträffande dessa förändringar, deras innebörd och betydelse inskränker
sig lantbruksstyrelsen till att anföra följande.
Under förutsättning att ovannämnda fördelar beredas utsädesaktiebolaget
och dess aktieägare, fördelar, vilka i främsta rummet avse
att till nytta och gagn för landets jordbruk stärka bolagets soliditet
och befordra dess utvecklingsmöjligheter, har bolagets styrelse ansett
sig kunna från och med ingången av det bolagets räkenskapsår, som
börjar den 1 instundande juli, höja sin årliga minimiavgift från nuvarande
25,000 kronor till 60,000 kronor.
Av den detaljerade redogörelse, lantbruksstyrelsen i det föregående
lämnat angående de penningbelopp, som erfordras för uppehållande av
förädlings- och försöksverksamheten vid ifrågavarande anstalt, vilken
såsom statsinstitution lämpligen torde böra benämnas statens växtförädling
sanstalt vid Svalöv, framgår, att dessa belopp utgöras av:
till löner, arvoden och bestridande av vissa göromål kr. 56,450 samt
till anstaltens övriga utgifter................................................ » 72,550
tillhopa kr. 129,000.
Om i anstaltens årliga inkomst- och utgiftsstat inkomsten från
utsädesaktiebolaget upptages till den minimiavgift, 60,000 kronor, som
bolaget enligt förslaget till ny överenskommelse förbinder sig att årligen
lämna anstalten, skulle alltså för utfyllandet av ovanstående utgiftsbelopp
komma att krävas ett statsanslag av 69,000 kronor, och synes
detta anslag böra anvisas i enlighet med nedanstående
Kungl. Majds Nåd,. Proposition Nr 194.
59
Förslag
till stat för statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv.
1 föreståndare, arvode.......
| 1 avdelningsföreståndare ..
i 3 d:o
I 1 överassistent ................
i 1 vaktmästare................
1 assistent, arvode ........................
4 assistenter, arvoden.....................
För bestridande av kamrerar- och
sekreterargöromålen, redigering av
anstaltens tidskrift samt skötseln
av jordbruk, försöksfiält och trädgård
..........................................
Avlöning summa
|
I Till anstaltens övriga utgifter .........
Tjänst- |
|||
Lön |
gönngs- penningar |
Summa |
|
kronor |
kronor |
kronor |
|
1,500 |
|||
5,000 |
2.500 7.500 |
7,500 22,500 |
1 Efter 5 år kan lönen höjas |
15,000 |
|||
( Efter 5 år kan lönen höjas med | med ytterligare 500 kronor. |
|||
3,600 |
1,800 |
5,400 |
|
( Efter 5 år kart lönen höjas med med ytterligare 100 kronor. |
|||
700 |
350 |
1,050 |
|
— |
— |
3,000 12,000 |
\ Efter 5 år kan arvodet höjas |
3,500 |
|||
— |
56,450 |
||
_ |
j |
12.550 |
|
- ! - |
69,000 |
Summa —
Anm. 1. Därest avdelningsföreståndare eller överassistent åtnjuter bostad in natura, skall å lönen
avdragas för avdelningsföreståndare 800 kronor och för överassistent 600 kronor årligen.
Anm- 2- Därest vaktmästare eller assistent åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall å lönen till
vaktmästaren och å arvode till assistent avdragas 100 kronor årligen.
Då avdrag för bostad in natura åt en avdelningsföreståndare, en
assistent och vaktmästaren, vilka för närvarande åtnjuta sådan förmån,
enligt anmärkningarna vid denna stat skulle komma att uppgå till sammanlagt
1,000 kronor, erfordras för tillämpning av staten ett statsanslag
av 68,000 kronor.
I nämnda belopp är icke inberäknat det ålderstillägg, som skulle
60 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194.
komma att utgå till över assistent eu, ej heller är i övrigt hänsyn tagen
till ålderstillägg eller till arvodesför höj ning åt assistenter.
Därest föreliggande statförslag'' av Kungl. Maj:t godkännes och
sålunda kommer att föreläggas Riksdagen till antagande, torde, i likhet
med vad som skett vid omorganisation av statens båda lantbruksinstitut
vid Ultima och Alnarp, hos Riksdagen tillika böra äskas medgivande
därtill, att besparingar, som å det i staten till »anstaltens övriga
utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma, må användas
till bestridande av utgifter under ett kommande år.
hör åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i ovanstående stat
äro upptagna för ordinarie befattningshavare vid anstalten, torde i tilllämpliga
delar böra fastställas samma villkor och bestämmelser
som för motsvarande befattningshavare vid centralanstalten för jordbruksförsök.
På grund av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört får lantbruksstyrelsen
i underdånighet hemställa,
att Kungl. Maj:t, under förutsättning att Kungl. Maj:t icke finner
gott att med anledning av annan föreliggande framställning förelägga
Riksdagen annat förslag, måtte föreslå Riksdagen att, under villkor av
att Sveriges utsädesförening biträder vad lantbruksstyrelsen i detta
ärende föreslagit,
dels godkänna det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget till
stat för statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv att tillämpas från och
med år 1914 ävensom de villkor och bestämmelser, som av lantbruksstyrelsen
föreslagits för åtnjutande av de i samma stat för ordinarie
befattningshavare upptagna avlöningsförmåner,
dels förklara, ej mindre att en var, som med eller efter ingången
av år 1914 tillträder ordinarie befattnning vid statens växtförädlingsanstalt
vid Svalöv, skall vara pliktig underkasta sig ovanberörda villkor
och bestämmelser, än även att Sveriges utsädesförenings nuvarande
tjänstemän, därest de komma att övergå till avdelningsföreståndare-,
överassistent- eller vaktmästarbefattning vid förenämnda anstalt, må i
avseende å rätt till pension samt frökontrollanten J. N:son Walldéu,
därest han kommer att övergå till överassistentbefattning vid anstalten,
i avseende jämväl å rätt till ett ålderstillägg tillgodoräkna sig en var
den tid, han varit i sin nuvarande befattning hos utsädesföreningen
anställd,
dels anvisa till statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv ett anslag
av 88,000 kronor,
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
dels ock medgiva, ej mindre att besparingar, som å det i staten
för nämnda anstalt till »anstaltens övriga utgifter» uppförda belopp
under ett år uppkomma, må användas till bestridande av utgifter under
ett kommande år, än även att Kungl. Maj:t må vid övertagande av
Sveriges utsädesförenings tillgångar till gäldande av utsädesföreningens
skulder vid 1913 års utgång förskottera ett belopp av högst 200,000
kronor att ersättas på sätt lantbruksstyrelsen i det föregående föreslagit.»
Byråchefen Egerström, vilken, såsom nämnts, var skiljaktig från
lantbruksstyrelsens beslut, yttrade:
»Den storartade utveckling, som kännetecknar Sveriges utsädesförenings
verksamhet under den gångna tiden, synes otvetydigt giva vid
handen, att den form, varunder föreningen hittills verkat, varit i huvudsak
lämplig. Utan högst viktiga skäl torde därför någon väsentlig
förändring däri icke böra vidtagas. Hittills har föreningen arbetat såsom
fristående, med statsmedel understödd anstalt. Fråga har nu väckts,
huruvida den bör förvandlas till statsinstitution.
Därest föreningen såsom centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet vore en uteslutande vetenskaplig anstalt, skulle den
senare utvägen möta mindre betänkligheter. Då emellertid med föreningen
är sammanbunden en storartad ekonomisk anstalt, Allmänna Svenska
Utsädesaktiebolaget, med uppgift att praktiskt utnyttja föreningens arbeten,
och såväl den nytta, dessa arbeten kunna medföra, som möjligheten
av deras utvidgande väsentligen äro beroende av denna ekonomiska
anstalts verksamhet, möter i denna omständighet enligt min åsikt ett
givet hinder för att svalövsanstalten skall kunna med fördel övergå
till statsinstitution. Följden av ett sådant övertagande från statens sida
av anstalten bleve givetvis, att anstalten icke kunde på samma sätt som
hittills följa de växlande praktiska behoven inom lantbruket, på samma
gång en väl arbetande ekonomisk anstalt icke kan lämpligen göras beroende
av verksamheten vid en statsanstalt med oavsättliga tjänstemän. Fara
kunde härigenom uppstå, att staten själv bleve tvungen att övertaga även
den ekonomiska verksamheten med den ledsamma utsikten att härutinnan
fullständigt misslyckas.
Att, såsom lantbruksstyrelsen antagit, det vore möjligt att bereda
svalövsanstalten såsom statsinstitution samma fria ställning som hittills,
strider mot sakens egen natur och lantbruksstyrelsens eget förslag.
Det av styrelsen föreslagna sättet för samarbetet mellan svalövsanstalten
och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
vill också förefalla praktiskt outförbar!.
Byråchefen
Egerströtns
skiljaktiga
mening.
62
Yttrande av
styrelsen för
Allmänna
Svenska Utsädesaktiebolaget.
Yttranden
av Sveriges
■tsädesförenings
styrelser
och av
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Fördelarna av att anstaltens tjänstemän kunna uppsägas, om de
finnas olämpliga för sina befattningar, synas hava förbisetts av lantbruksstyrelsen,
som endast käft för ögonen olägenheterna därav. Med den
sammansättning, styrelsen för anstalten enligt de sakkunnigas förslag
skulle erhålla, föreligger enligt min åsikt icke den minsta fara för att
uppsägningsrätten skulle komma att missbrukas eller bliva till annat än
gagn för anstalten.
De fördelar, som innehållas i det av lantbruksstyrelsen åberopade
preliminära avtal om vissa förändringar i gällande kontrakt mellan utsädesföreningen
och utsädesaktiebolaget, äro helt visst mycket avsevärda,
men då de äro fullständigt oberoende av den omständigheten, huruvida
anstalten förbliver eu fristående institution eller övergår till statsinstitution,
kan sagda avtal icke åberopas såsom stöd särskilt för lantbruksstyrelsens
förslag.
Då jag alltså anser avgörande skäl tala mot den av lantbruksstyrelsens
förslagna förändringen av föreningens nuvarande ställning och
det enligt min övertygelse därför voro en olycka för svenska jordbruket,
om svalövsanstalten under nuvarande förhållanden förändrades till
statsinstitution, samt jag icke har något väsentligt att erinra mot de
sakkunnigas föreliggande förslag, vilket jag finner erbjuda erforderliga
garantier för att svalövsanstalten skall komma att fortfarande i såväl vetenskapligt
som praktiskt avseende motsvara sin bestämmelse, anser jag,
att lantbruksstyrelsen bort i huvudsak tillstyrka de sakkunnigas förslag.»
Av ovanberörda, A id lantbrukestyrelsens utlåtande fogade utdrag av
protokoll, hållet \Tid sammanträde med styrelsen för Allmänna Svenska
Utsädesaktiebolaget den 12 februari 1913, inhämtas, att bolagets styrelse
därvid beslutat för sin del och under förutsättning aA'' bolagsstämmas
godkännande uttala, att bolaget, antingen de sakkunnigas eller lantbruksstyrelsens
i förevarande fråga avgivna förslag bleve aA'' statsmakterna
antaget, icke hade något att erinra mot fortsatt samarbete med svalövsanstalten
vare sig i den form, som enligt nu gällande överenskommelse
mellan bolaget och utsädesföreningen funnes i sådant hänseende stadgad,
eller i enlighet med omförmälda, vid protokollsutdraget fogade förslag
till ny överenskommelse härutinnan.
Angående ovannämnda, i ärendet väckta förslag dels till ny överenskommelse
mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna Svenska
Utsädesaktiebolaget, dels ock om beredande av möjlighet för staten att
inlösa aktiemajoriteten i bolaget hava yttranden infordrats från för
-
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
eningens mindre styrelse ävensom från den för handläggning av frågor
rörande överlåtelse av föreningens stammar tillsatta kommission. I med
anledning härav avgivna utlåtanden hava föreningens mindre styrelse
och kommissionen anfört, bland annat, att de icke hade något att erinra
mot förslaget om beredande av möjlighet för staten att inlösa aktiemajoriteten
i bolaget, samt att, enligt styrelsens och kommissionens åsikt,
den ifrågasatta nya överenskommelsen mellan föreningen och bolaget
skulle, särskilt om vissa angivna ändringar gjordes i förslaget härutinnan,
för föreningen bliva förmånligare än det emellan föreningen och
bolaget nu gällande avtal.
Jämte berörda yttranden bär till Kungl. Maj:t ingivits ej mindre
utdrag av protokoll, fort vid sammanträde med föreningens större styrelse
den 30 juli 1912, utvisande att — i anledning av att fråga uppkommit
angående statens övertagande av föreningens verksamhet —
föreningens större styrelse nämnda dag- beslutat såsom sin uppfattning
uttala, att föreningen bäst fyllde sin uppgift som en fri institution, än
även utdrag av protokoll, fört vid sammanträde med föreningens mindre
styrelse den 10 mars 1913, varav inhämtas, att berörda styrelses flesta
ledamöter sistnämnda dag beslutat att i huvudsak uttala sin anslutning
till de sakkunnigas ifrågavarande utlåtande, dock med följande erinringar,
nämligen dels att det antal styrelseledamöter, som skulle utses
av föreningen, borde bestämmas till tre, dels ock att statsanslag till
föreningen borde äskas med så stort belopp, som erfordrades för möjliggörande
av den utav lantbruksstyrelsen föreslagna ökningen i tjänstemännens
löner.
Beträffande frågan om samarbetet mellan svalövsanstalten och
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har yttrande
infordrats från sistnämnda anstalts styrelse, som den 14 mars 1913 inkommit
med utlåtande härutinnan och därvid anfört: Styrelsen ansåge
det vara synnerligen önskvärt, att samarbete fortfarande komme att äga
rum mellan centralanstalten och förädlingsanstalten å Svalöv. Berörda
samverkan hade hittills varit ganska ensidig och inskränkt, i det att
den bestått endast däri, att centralanstalten varje år bland de sorter,
som till jämförelse försöksodlats, upptagit dem, vilka utsädesföreningen
därtill anmält. Uppenbarligen både kunde och borde emellertid, såsom
även lantbruksstyrelsen framhållit, samverkan mellan de båda institutionerna
äga rum jämväl i avseende på åtskilliga andra ämnen, som utgjorde
föremål för båda anstalternas verksamhet. Styrelsen ville i sådant
avseende särskilt framhålla, att, enligt för centralanstalten gällande
kommissionen
för handläggning
av frågor
rörande överlåtelse
av
föreningens
stammar.
Yttranden av
centralanstaltens
styrelse och
nämnd.
64
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 194.
stadgar, till det för anstaltens botaniska avdelning anvisade arbetsområdet
hörde även växtförädling, och att, om denna verksamhetsgren mer än
hittills upptoges till bearbetande vid centralanstalten, det uppenbarligen
vore av stor vikt, att samförstånd i avseende på arbetets fördelning och
planläggning samt nya växtformers praktiska prövning komme att äga
rum mellan de båda anstalternas tjänstemän.
Av centralanstaltens nämnd hade uttalats önskan om en mer
genomförd reciprocitet i samarbetet mellan de båda anstalterna. Detta
önskemål syntes vara väl grundat. Vid uppgörandet av närmare bestämmelser
rörande det blivande samarbetet förefölle det sålunda lämpligt,
att tillfälle bereddes att gemensamt avhandla båda anstalternas arbetsplaner,
beträffande såväl val av arbetsuppgifter som arbetsmetoder m. m.
Å andra sidan syntes det vara önskvärt, att vardera anstaltens rätt till
inverkan på den andras verksamhet begränsades till gemensamma överläggningar,
utan rätt för tjänstemän eller för tillfället delegerade styrelsemedlemmar
från den ena anstalten att deltaga i beslut rörande den
andras angelägenheter.
I avseende på formen för samarbetet ansåge styrelsen denna böra
bliva sådan, att tillfälle bereddes såväl för de vetenskapliga krafterna
vid de båda anstalterna som ock för dessas styrelser att, på sätt nyss
antytts, deltaga i planläggningen av anstalternas arbeten, vilket läte sig
ordna, vare sig svalövsanstalten fortfarande komme att vara en enskild,
av stateu understödd anstalt eller förändrades till statsanstalt, lättare dock
i det senare fallet, i det att vissa ledamöter skulle bliva gemensamma
för de båda styrelserna.
Beträffande valet mellan dessa båda alternativ ansåge sig styrelsen
på grund av den nådiga remissens begränsning icke hava att yttra sig
annat än så till vida, som detta kunde beröra samarbetet mellan de båda
anstalterna. Styrelsen ville i detta avseende uttala, att om, såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit, förädlingsanstalten å Svalöv skulle komma att
övertagas av staten, densamma ej borde förenas med centralanstalten
utan ställas under en särskild styrelse. Det syntes nämligen vara synnerligen
angeläget, att vederbörande styrelse stode i nära beröring
med den anstalt, vilkens ledning densamma handhade, och därför i regel
hölle sina sammanträden på platsen för den underlydande anstaltens
verksamhet. Det vore således icke lämpligt, att två lokalt så skilda
institutioner som centralanstalten och växtförädlingsanstalten å Svalöv
förenades under en gemensam styrelse.
Vid sistberörda utlåtande har fogats utdrag av protokoll, hållet
vid sammanträde med centralanstaltens nämnd den 7 mars 1913, ut
-
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
visande att nämnden då beslutat att göra följande uttalande: Nämnden
ansåge det vara önskvärt, att fortfarande som hittills samarbete komme
att äga rum mellan förädlingsanstalten å Svalöv och centralanstalten.
Emellertid vore det fördelaktigt, om även åt centralanstaltens olika avdelningar
tillfälle bereddes att, då därtill funnes anledning, framkomma
med förslag angående för de båda anstalterna gemensamma arbetsuppgifter.
Det vore vidare önskvärt, att då den ena anstaltens styrelsemedlemmar
eller tjänstemän deltoge i sammanträden vid den andra
anstalten, de finge äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i
besluten.
Den praktiskt vetenskapliga verksamhet, som av Sveriges utsädes- me“®9pcah^®en
förening bedrives vid Svalöv, är otvivelaktigt för vårt lands jordbruk
av den allra största betydelse. Också har föreningen under årens lopp
i allt större utsträckning erhållit det statsunderstöd, som utöver de
inkomster, föreningen åtnjutit från Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget,
och de bidrag, föreningen fått uppbära från hushållningssällskap, landsting
och enskilda personer — erfordrats för vidmakthållande och utvidgande
av verksamheten vid ifrågavarande anstalt.
Då nu, på sätt utredningen i ärendet giver vid handen, bidrag
till uppehållande av anstaltens verksamhet icke torde för framtiden
kunna, åtminstone i avsevärd mån, påräknas från landsting och hushållningssällskap,
lärer hädanefter denna verksamhet icke med mindre
föreningens inkomster från utsädesaktiebolaget ökas kunna behörigen
bedrivas, så framt ej staten för ändamålet vidkännes utgifter till väsentligt
större belopp än förut varit fallet. I betraktande av de viktiga
intressen, som äro förbundna med anstaltens tillvaro och fortsatta utveckling-,
synes mig någon tvekan icke kunna rada därom, att statsmakterna
böra underkasta sig de ökade ekonomiska uppoffringar, som
härför bliva erforderliga. Därest så sker, lärer emellertid rättvisligen
böra frän det allmännas sida krävas, att i anstaltens organisation vidtagas
sådana förändringar, att staten därigenom beredes möjlighet att i fråga
om det sätt, varpå verksamheten vid anstalten utövas, göra sitt inflytande
gällande i kraftigare mån än som hittills kunnat ske.
För vinnande av sistnämnda ändamål har lantbruksstyrelsen, såsom
framgår av dess ovan atergivna utlåtande, ansett det vara eiforderligt,
att anstalten och den verksamhet, som vid densamma bedrives, helt och
hållet övertoges av staten. De i ärendet tillkallade sakkunniga hava
däremot ansett sig höra förorda anstaltens bibehållande såsom enskild,
statsunderstödd institution, men i avseende å anstaltens ledning föreBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 käft. (Nr 194.) 9
66
Kungl. Maj ds Nåd. Pr »position Nr 194.
slagit vissa förändringar, avseende att åt staten garantera avgörande
inflytande å verksamhetens bedrivande.
Vid bedömande av frågan, vilkendera av de båda sålunda ifrågasatta
utvägarna lämpligen bör väljas, synes mig en mycket stor betydelse
böra tillmätas den omständigheten att, såsom allmänt erkäunes och jämväl
av de sakkunniga särskilt framhållits, föreningen allt hitintills lyckats
på ett synnerligen förtjänstfullt sätt vidmakthålla och utveckla sin verksamhet
till det svenska lantbrukets fromma. Att arbetet vid anstalten
— trots de betydliga svårigheter, varemot föreningen ofta haft att
kämpa — likväl burit så goda frukter som skett, häntyder onekligen
därpå att den form, varunder anstalten hittills bedrivit sin verksamhet,
varit i stort sett för ändamålet väl lämpad. Vid sådant förhållande
synes det mig som om allenast tuugt vägande skäl borde föranleda till
utbytande av anstaltens nuvarande organisation mot de givetvis alltid i
viss mån snävare former, som känneteckna eu statsinstitution. Behovet
för ifrågavarande anstalt av att äga en organisation med så fria former
som möjligt torde vara så mycket större, som ju verksamheten vid anstalten
är i väsentlig mån av produktiv art, under det att vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet arbetet i övervägande
grad har egenskapen av försöksverksamhet. Framhållas må dessutom,
att jämväl det nära sambandet mellan arbetet vid ifrågavarande anstalt
och verksamheten vid utsädesaktiebolaget kräver, att anstalten skall äga
en i hög grad elastisk organisation.
Såsom de sakkunniga vidare framhållit, hava numera, på sätt utsädesaktiebolagets
senaste revisionsberättelser giva vid handen, synnerligen
stora avskrivningar gjorts av bolaget, vadan dess ställning inom
den allra närmaste tiden bör vara sådan, att föreningen därefter må
kunna från bolaget påräkna betydligt större inkomster än hittills varit
fallet. Grundad anledning finnes sålunda att antaga, att anstaltens
verksamhet skall komma att i allt större utsträckning uppehållas genom
anstaltens egna medel och minskning i följd härav kunna ske i statens
utgifter för anstalten. Jämväl denna omständighet synes mig tala mot
förslaget om statens övertagande av densamma.
Såsom en med anstaltens nuvarande organisation förenad olägenhet
har anförts, att den ställning, som i föreningens tjänst anställda personer
innehava, måste anses otillfredsställande särskilt därutinnan, att
nämnda personer saknade den trygghet i ekonomiskt avseende för framtiden,
som genom pensionsrätten vore statens tjänstemän tillförsäkrad,
och ej heller ägde vare sig den säkra ställning i övrigt, som tillkomme
sådana tjänstemän, eller de med statstjänst förbundna fördelarna av rätt
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
till tjänstårsberäkning och ålderstillägg. På grund härav och då statstjänster
funnes, vilka beträffande verksamhetens art och omfattning
tämligen nära överensstämde med vissa befattningar vid ifrågavarande
anstalt, vore det att befara, att densammas behov av dugliga arbetskrafter
icke hädanefter skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fyllas.
Vad sålunda anförts rörande personalens vid anstalten osäkra
ställning är ju emellertid i allmänhet taget i lika hög grad tillämpligt
å varje verksamhet i enskildas tjänst och kan därför enligt min mening
icke innefatta giltigt skäl till att ifrågavarande anstalt bör övertagas
av staten. Dessutom må framhållas, att åtminstone hitintills svårigheter
icke synas hava mött för föreningen att för verksamheten vid
anstalten förvärva och bibehålla dugaude och för arbetet intresserade
personer. I sådant avseende har också lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande
i ärendet framhållit, hurusom det utan tvekan kunde sägas, att anstalten
hittills lyckats synnerligen väl att i sin tjänst anställa framstående
fackmän med grundlig utbildning och verksamt intresse för de arbetsgrenar,
de olika platserna omfattade. Härom bore enligt lantbruksstyrelsens
mening de uppnådda resultaten av anstaltens verksamhet
ojävaktiga vittnesbörd. De farhågor, som nu yppats för att kompetenta
arbetskrafter icke hädanefter skulle i erforderlig utsträckning stå föreningen
till buds, torde, med hänsyn till den hittills vunna erfarenheten
härutinnan, få anses vara ej oväsentligt överdrivna.
Mot det sätt, varpå verksamheten vid Svalöv hittills bedrivits, har
bland annat anmärkts, att arbetet därstädes varit i alltför hög grad
inriktat på speciellt sydsvenska förhållanden, i följd varav önskemål,
härrörande från övriga delar av riket, icke blivit i tillräcklig mån beaktade.
Denna anmärkning torde nog vara i viss mån befogad. För
att råda bot på ifrågavarande missförhållande — vilket givetvis sammanhänger
därmed att på grund av gällande bestämmelser angående sättet
för utseende av ledamöter i föreningens styrelser rikets sydligaste delar
haft ett dominerande inflytande härvidlag — torde emellertid ingalunda
erfordras, att anstalten förvandlas till en statsinstitution, utan lärer för
ändamålets vinnande vara tillfyllest att, såsom av de sakkunniga föreslagits,
anstalten ställes under ledning av en styrelse, vars flesta ledamöter
utses av Kungl. Maj:t.
Mot anstaltens verksamhet har vidare med rätta anmärkts, att samarbete
med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet icke
åstadkommits i den utsträckning, som bort äga rum. Uppenbarligen
bör emellertid ej heller denna omständighet med nödvändighet föranleda
till att anstalten övertages av staten, utan torde, för uppnående av större
68
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
samverkan mellan de båda anstalterna, allenast erfordras vidtagande av
åtgärder i den riktning, som av de sakkunniga och av lantbruksstyrelsen
i sådant hänseende föreslagits.
Enligt mitt förmenande torde i varje fall ett så viktigt steg som
det att skapa en statsinstitution av den omfattning, varom här nu är
fråga, icke kunna tagas på grundvalen av den nu föreliggande utredningen
i ämnet. Med hänsyn till frågans nuvarande läge och då vad
de sakkunniga föreslagit synes mig ägnat såväl att på ett tillfredsställande
sätt betrygga anstaltens fortsatta utveckling som ock att åt staten
garantera ett avgörande inflytande å arbetet vid anstalten, anser jag
mig följaktligen böra biträda de sakkunnigas mening.
Såsom ovan nämnts, handhavas föreningens angelägenheter för
närvarande av dels en större styrelse, dels ock en mindre styrelse. Den
mindre styrelsen består av minst 7, högst 12 ledamöter, av vilka en
utses av Kungl. Maj:t, tre av föreningens hedersledamöter jämte ombud
för de hushållningssällskap, som med minst 500 kronor årligen understödja
föreningen, och de övriga av föreningen.* De sakkunniga hava
föreslagit, att anordningen med två styrelser måtte upphöra och
anstaltens ledning i stället anförtros åt eu styrelse, bestående av sju
ledamöter, av vilka fem — däribland en såsom ordförande — borde
utses av Kungl. Maj:t och de återstående två av föreningen. Mot vad
sålunda föreslagits har jag intet annat att erinra än att det, för beredande
åt staten av erforderligt inflytande å verksamheten vid anstalten,
lärer vara tillfyllest, att styrelsens majoritet tillsättes av Kungl. Maj:t.
Enligt min mening böra alltså av styrelsens ledamöter fyra — däribland
ordföranden — utses av Kungl. Maj:t och de övriga tre av föreningen.
Enligt för föreningen nu gällande stadgar äger Kungl. Maj:t att
utse en av föreningens tre revisorer ävensom en av de tre ledamöterna
i den för handläggning av frågor rörande överlåtelse av föreningens
stammar tillsatta kommission. I likhet med de sakkunniga anser jag,
att Kungl. Maj:t bör berättigas utse två av revisorerna ävensom två av
ledamöterna i omförmälda kommission.
För åstadkommande av erforderligt samarbete med centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet har av de sakkunniga föreslagits,
att någon eller några av avdelningsföreståndarna vid svalövsanstalten
borde närvara vid det sammanträde med centralanstaltens nämnd,
vid vilket förslag till arbetsplan för sistnämnda anstalts jordbruksavdelning
uppgöres; och borde vid berörda sammanträde jämväl behandlas
frågan om arbetsplan för svalövsanstalten. Vad sålunda föreslagits
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
finner jag lämpligt. Lika med lantbruksstyrelsen anser jag emellertid,
att svalövsanstalten bör samverka icke allenast med centralanstaltens
jordbruksavdelning utan även, i så stor utsträckning som möjligt, med
sistnämnda anstalts övriga avdelningar. Att genom ett dylikt utsträckt
samarbete verksamheten vid båda anstalterna skulle i hög grad främjas
synes mig nämligen uppenbart. Någon eller några av avdelningsföreståndarna
vid svalövsanstalten torde fördenskull böra närvara jämväl
då arbetsplaner för centralanstaltens övriga avdelningar uppgöras av
centralanstaltens nämnd. För befordrande av samarbete i förevarande
avseende lärer dessutom Kungl. Maj:t — som enligt för centralanstalten
gällande stadgar äger att förordna tre av ledamöterna i sistnämnda anstalts
styrelse — vilja, i den omfattning sådant kan befinnas lämpligt,
utse samma personer att vara ledamöter i styrelserna för båda ifrågavarande
anstalter.
I händelse av bifall till de utav mig tillstyrkta förändringarna i
svalövsanstaltens organisation ävensom av de utav mig förordade åtgärderna
i syfte att åstadkomma erforderligt samarbete med centralanstalten,
måste givetvis härav betingade ändringar vidtagas i nu gällande
stadgar för utsädesföreningen. Berörda stadgar torde jämväl böra
i åtskilliga andra hänseenden förändras. Föreskrifter härutinnan lärer
jag framdeles bliva i tillfälle att underställa Kungl. Maj:ts prövning.
Beträffande härefter svalövsanstaltens anslagsbehov för år 1914,
har jag ansett lämpligt framlägga följande tablå, innefattande av utsädesföreningen
uppgjorda förslag till inkomst- och utgiftsstater för åren
1913 och 1914.
Förslag till inkomststat.
År 1913. År 1914.
Inkomster från bolaget ............................................ |
......................... 40,000 |
— 40,000: - |
Avgifter av årsmedlemmar..................................... |
........................ 3,000 |
— 2,500: — |
Annonser................................................................. |
........................ 1,400 |
— 1,550: — |
Hyror .................................................................... |
......................... 400 |
— 750: - |
Anslag av hushållningssällskap och landsting.............. |
...................... 13,050 |
— |
Statsanslag å ordinarie stat ...................................... |
..................... 15,000 |
— 15,000: — |
» » extra „ ...................................... |
........................ 35,000 |
— 75,000: — |
Summa 107,850 |
— 134,800: — |
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Förslag till utgiftsstat.
År 1913. År 1914.
1 :o. Avlöningar till nuvarande tjänstemännen vid Svalöv .................. 32,000: — 36,300: —
2:o. Avlöning till en avdelningsföreståndare för rotfruktsarbetet vid Svalöv — 4,000: —
3:o. » » » kemisk laborator vid Svalöv ............................. — 3,000: —
4:o. » » ett biträde vid foderväxtarbetet vid Svalöv ............ — 2,000: —
5:o. » » föreståndaren för filialen å Ultuna........................... 4,000: — 4,500: —
6:o. » » » »»i Luleå ........................... 2,500: — 2,500: —
7:o. » » föreståndarna för två nya filialer.............................. — 5,000: —
8:o. » » fasta biträden och tjänare....................................... 3,100: — 3,100: —
9:o. Reseersättningar till styrelsens ledamöter m. fl............................ 3,000: — 3,400: —
10:o. Försöksverksamheten vid Svalöv, de äldre arbetsgrenarna............ 12,000: — 12,800: —
ll:o. » » » , nya arbetsgrenar ..................... — 5,000: —
12:o. » » Ultuna................................................ 2,500:— 2,500: —
13:o. » i Luleå ................................................... 1,000: — 1,500: —
14:o. » vid de två nya filialerna ........................... — 2,000: —
15:o. Sortförsöken i olika landsdelar ............................................... 1,500: — 1,000: —
16:o. Kontrollverksamheten............................................................... 19,500: — 20,000: —
17:o. Samlingarnas vård och tillökning ............................................. 500: — 1,000: —
18:o. Tidskrift och trycksaker ......................................................... 6,000: — 6,000: —
19:o. Bibliotek och prenumeration...................................................... 800: — 1,000: —
20:o. Kontorsutgifter........................................................................ 1,200: — 1,200: —
21:o. Bränsle och lyse ..................................................................... 2,500: — 2,500: —
22:o. Underhåll av byggnader och inventarier .................................... 2,000: — 2,700: —
23:o. » » parker m. m....................................................... 400: — 400: —
24:o. Räntor.................................................................................... 9,000: — 9,000: —
25:o. Utskylder och brandförsäkringar m. m. .................................... 3,350: — 2,400: —
26:o. Förlust på havreförskottering ................................................... 1,000: — —
Summa 107,850:— 134,800: —
Såsom ovanstående tablå utvisar, uppgår det belopp, varmed statförslaget
för år 1914 överstiger 1913 års statförslag, till 26,950 kronor.
Denna ökning är i huvudsak föranledd dels av höjningen utav utgiftsposten
nr 1, dels ock av tillkomsten utav de nya utgiftsposterna nr 2,
3, 4, 7, 11 och 14.
Vad först angår posten nr 1, avseende löner till de nuvarande
tjänstemännen vid anstalten, föreslås densamma av föreningen böra
höjas från 32,000 kronor till 36,300 kronor; och har specifikation å
71
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.
samma post lämnats i omförmälda, av föreningen till lantbruksstyrelsen
ingivna promemoria, som finnes intagen i de sakkunnigas utlåtande
(se sid. 32 här ovan). Höjning av ifrågavarande tjänstemäns löner har
ansetts välbehövlig såväl av de sakkunniga som av lantbruksstyrelsen,
och har ej heller jag något att erinra mot föreningens förslag i förevarande
hänseende.
De nyss uppräknade nya utgiftsposterna hava av föreningen befunnits
erforderliga på grund av den ifrågasatta utvidgning av anstaltens
verksamhet, för vilken föreningen närmare redogjort i sin ovannämnda
skrivelse den 25 september 1912. I likhet med de sakkunniga och
lantbruksstyrelsen anser jag mig böra vitsorda nyttan och behovet av
berörda utvidgning i anstaltens verksamhet. För utförande av de ifrågasatta
kemiska undersökningarna och för bedrivande med ökad intensitet
av arbetet med foderväxter torde oundgängligen krävas anställande av
en laborator och ett botaniskt praktiskt biträde. Vad åter angår rotfruktsförädlingen,
lärer, enligt vad jag inhämtat och lantbruksstyrelsen
jämväl framhållit, arbetet härmed kunna, trots den planerade utvidgningen
av verksamheten härutinnan, besörjas av vid anstalten redan
befintliga arbetskrafter. Posten nr 2, avseende avlöning åt en ny
avdelningsföreståndare, torde följaktligen böra utgå. Mot de i posterna
nr 7, 11 och 14 upptagna kostnader har jag däremot intet att erinra.
Beträffande övriga utgifter anser jag lika med de sakkunniga, att
följande poster höra minskas med nedannämnda belopp, nämligen posten
nr 5 med 1,500 kronor, posten nr 16 med 500 kronor, posten nr 17
likaledes med 500 kronor och posten nr 22 med 700 kronor.
Med iakttagande av de utav mig här ovan föreslagna minskningarna
i utgiftsstaten för år 1914, skulle densamma alltså nedbringas
till 127,G00 kronor.
Vidkommande de för sistnämnda år beräknade inkomsterna torde,
på sätt de sakkunniga ansett, böra bland inkomsterna uppföras 1,750
kronor, utgörande av vissa hushållningssällskap föreningen beviljade
bidrag för år 1914. Föreningens inkomster under samma år — däri
inberäknat det sedvanliga statsanslaget å ordinarie stat, 15,000 kronor
— lära alltså kunna beräknas till 61,550 kronor.
Det anslag å extra stat, som torde böra åt föreningen utverkas
för år 1914, uppgår följaktligen till 66,050 kronor eller i jämnat tal
66,000 kronor.
Härefter övergår jag till frågan angående vilka bestämmelser böra
stadgas såsom villkor för tilldelande för framtiden av statsanslag åt
föreningen.
72
Kungl. Maj:t& Nåd. Proposition Nr 194.
I sådant hänseende torde till en början böra föreskrivas, att föreningen
i sina stadgar vidtager de förändringar, som, på sätt ovan angivits,
må av Kungl. Maj:t prövas erforderliga.
För tillgodonjutande av de till föreningen under senare åren beviljade
statsanslag tiar av Kungl. Maj:t föreskrivits, att föreningen hade
att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i ovannämnda mellan
bolaget och föreningen för en tid av tio år från den 1 juli 1909 avtalade
överenskommelse angående överlåtande av från föreningen utgående nya
stammar och sorter av lantbruksväxter. Såsom av lantbruksstyrelsens
utlåtande framgår, hava emellertid numera med bolagets styrelse förhandlingar
inletts i syfte att berörda överenskommelse måtte varda ersatt
med en ny sådan. Förslag till nytt kontrakt emellan bolaget och föreningen
har även upprättats och finnes, som förut nämnts, bilagt lantbruksstyrelsens
utlåtande. Detta förslag torde dock enligt mitt förmenande
icke böra i oförändrad form godkännas, utan föranleda till fortsatta
underhandlingar med bolagets styrelse. På grund av denna min uppfattning
har jag icke ansett mig böra för närvarande hemställa om
ändring av det i förevarande hänseende nu stadgade villkor.
Lika med de sakkunniga anser jag emellertid att, därest föreningens
inkomster från bolaget skulle under visst år överstiga vad
som i staten för samma år beräknats, föreningen icke skall äga att under
året disponera det sålunda uppkomna överskottet, utan torde föreskrift
böra meddelas därom, att sådant överskott skall av föreningen reserveras
och upptagas såsom inkomst i statförslag, som upprättas för kommande år.
I ändamål att uti föreningens tjänst anställda personer måtte beredas
en mera tryggad ställning än sorxi av dem för närvarande innehaves,
borde, enligt de sakkunnigas föreslag, såsom villkor för statsanslags
åtnjutande föreskrivas, bland annat, att till avdelningsföreståndare
vid anstalten skulle utgå viss minimilön. Berörda förslag kan
jag dock icke tillstyrka, bland annat av det skäl att de ifrågasatta minimilönerna
icke torde på grundvalen av nu föreliggande utredning kunna
till beloppen nöjaktigt bestämmas. Härtill kommer, att den sålunda
föreslagna inskränkningen i föreningens förfoganderätt över beviljat statsanslag
så mycket mindre synes vara av behovet påkallad, som, vid
bifall till vad jag ovan förordat, staten genom sina representanter i
föreningens styrelse kommer att erhålla ett avgörande inflytande å
styrelsens beslut.
De sakkunniga hava tillika framhållit önskvärdheten av, att pensionsrätt
måtte tillförsäkras svalövsanstaltens tjänstemän. Då emellertid,
såsom av de sakkunniga jämväl påpekats, frågan om beredande av pen
-
73
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
sionsrätt åt vissa befattningshavare, som äro jämförbara med nu ifrågavarande
tjänstemän, för närvarande föreligger till behandling hos Kungl.
Maj:t torde jag i förevarande hänseende — efter samråd med chefen för
finansdepartementet — kunna inskränka mig till att uttala, att vid
prövning av sistnämnda fråga jämväl frågan om pensionsrätt åt svalövsanstaltens
tjänstemän synes böra komma under bedömande.
Såsom villkor för statsanslags utgående har under de senare åren
föreskrivits, bland annat, att föreningen skulle i viss utsträckning till
mindre jordbrukare utlämna goda utsäden såsom försträckning samt av
andra medel än statsanslag bestrida därav föranledda kostnader. 1 sin
ovannämnda skrivelse den 25 september 1912 har föreningen hemställt,
att enär fullgörandet av ifrågavarande föreskrift åsamkade föreningen
avsevärda kostnader och även i övrigt medförde åtskilliga olägenheter,
sådan föreskrift icke måtte hädanefter meddelas. Mot berörda hemställan,
vartill såväl de sakkunniga som lantbruksstyrelsen tillstyrkt bifall, har
ej heller jag något att erinra.
I överensstämmelse med vad hittills skett, torde emellertid även
hädanefter såsom ytterligare villkor för statsanslags åtnjutande böra föreskrivas
dels att kostnaderna för de ledamöter i föreningens styrelse,
vilka utses av Kungl. Maj:t, ävensom för de personer, vilka av Kungl.
Maj:t förordnas att deltaga i revisionen av föreningens förvaltning, skola
bestridas av föreningen med belopp, som i brist på godvillig överenskommelse
skola bestämmas av lantbruksstyrelsen, dels att föreningen
skall i avseende å sin verksamhet vara underkastad inspektion från statens
sida, vilken inspektion skall utövas av lantbruksst3^relsen, dels att föreningens
filialer ej skola få nedläggas utan medgivande av lantbruksstyrelsen,
dels ock att föreningen årligen skall till Kungl. Maj:t avgiva
redogörelse för sin verksamhet och förvaltning.
I anslutning till vad jag sålunda anfört och under hänvisande till
punkt 41 i årets statsverksproposition rörande nionde huvudtiteln, däri
anslag för nu ifrågavarande ändamål beräknats till 70,000 kronor, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen
att, med godkännande av de utav mig här ovan föreslagna villkor,
å extra stat för år 1914 bevilja Sveriges utsädesförening ett anslag av
66,000 kronor såsom bidrag till uppehållande av föreningens praktiskt
vetenskapliga verksamhet.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 145 höft. (Nr 194.)
10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga — till detta
protokoll utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Älstermark.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.